Plenum den 1 april 2009 kl. 13.00

 Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 1 april 2009 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1. Lagutskottets betänkande nr 10/2008-2009 om godkännande av konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin och de därtill fogade tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser i dessa som hör till området för lagstiftningen och om ändring av 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 § i strafflagen (RP 7/2008-2009)

Första behandling. 5

2. Lagutskottets betänkande nr 11/2008-2009 om godkännande av de avtal om ändringar och nödvändiga kompenserande anpassningar, som i enlighet med artikel XXI i GATS-avtalet har ingåtts med Förenta Staterna m.fl. länder, respektive tullområden, med anledning av republiken Finlands m.fl. länders anslutning till Europeiska unionen. (RP 8/2008-2009)

Remiss. 6

3. Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en Sverige - Åland kommitté. (HM 31/2008-2009) samt

4. Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion om en parlamentarisk samarbetsförening med Sveriges riksdag. (HM 6/2008-2009)

Remiss. 18

5. Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om vapenfria poliser (HM 19/2008-2009)

Remiss. 22

6. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om utbyte av tjänstevapen till elpistol (HM 46/2008-2009)

Remiss. 24

7. Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en ökad representation i kontaktgruppen (HM 40/2008-2009)

Plenum slutar 26

 

 

Plenum börjar

Plenum börjar. Upprop. 29 ledamöter närvarande.

 

Första behandling

1. Lagutskottets betänkande nr 10/2008-2009 om godkännande av konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin och de därtill fogade tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser i dessa som hör till området för lagstiftningen och om ändring av 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 § i strafflagen (RP 7/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den här presidentframställningen berör väsentliga saker i vårt moderna medicinsktvetenskapliga samhälle. Det gäller ingrepp i människokroppen, ingrepp i det mänskliga livet med biologiska och medicinska kunskaper som grund.

Lagutskottet, som har sett på det här i ett ganska brett perspektiv, har en del kommentarer som berör den åländska lagstiftningen och den praktiska betydelsen för Åland. Vi har även haft en diskussion om ändringar och preciseringar i självstyrelselagen som berör presidentframställningar i allmänhet.

För det första, herr talman, berör det här till största delen speciallagstiftning som är rikets behörighet. Vissa lagar på Åland har också betydelse när det gäller patienträttigheter. Vi föreslår i betänkande att man, mot bakgrund av den här konventionen, ser över en del av den åländska lagstiftningen, och ser till att den är anpassad till konventionen.

För det andra, herr talman, så konstaterade vi att även om lagstiftningen berör riksbehörighet så har det betydelse för många verksamheter i praktiken på Åland. Det gäller främst utbildning, vård och försäkringsverksamhet. Konventionen är av betydelse för den praktiska verksamheten, även om lagstiftningen huvudsakligen är riksbehörighet.

För det tredje har vi konstaterat att det här arbetet med konventionen har pågått i 15 år om jag är rätt informerad. Det involverar naturligtvis mycket specialkunnande och speciallagstiftning. Ändå kan man konstatera att det finns ett behov av att precisera när landskapsregeringen ska kunna, på eget initiativ eller på andras initiativ, vara delaktig i förhandlingsarbetet bakom en sådan här presidentframställning och när det gäller förändringar av en sådan här konvention.

Vi anser i utskottet att man i samband med en översyn av självstyrelselagen också ska ta in den här aspekten dvs. när kan och ska landskapsregeringen vara delaktiga i förhandlingar? Vi gör en hänvisning här till hur EU ärenden hanteras när det gäller ministerrådsprocessen, dvs. det kommer förslag från kommissionen, redan där har landskapsregeringen möjlighet, att på eget initiativ, ta del i den fortsatta beslutsprocessen. Det finns också en procedur inom landskapsregeringen och lagtinget för att hantera de här förslagen. Vi tycker att man skulle kunna göra på samma sätt när det gäller internationella förhandlingar och avtal dvs. landskapsregeringen ska bli informerade och landskapsregeringen ska kunna begära att bli hörd och delta i beredningsarbetet när det är frågor om åländsk behörighet, eller när det annars är fråga om viktiga frågor för Åland i paritet med det som gäller i EU arbete, tack.  

Talmannen

Ingen replik är begärd.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har två saker som jag vill anföra i samband med det här ärendet. Utskottet har igen en gång diskuterat det problematiska i att vi får presidentframställningar som inte har någon beredning från regeringens sida.

I vissa fall kan det vara så att regeringen givits tillfälle att ge sitt utlåtande, då finns det någon sorts ställningstagande tillbaka i tiden. Aldrig har regeringen tagit ställning till konventionen och texten i den form den form den kommer hit. Då står sig utskotten ganska slät i den diskussion som vi ska ge vårt bifall eller inte. Utskottet har i den här punkten, utskottets övervägande, tagit upp den här frågan och säger att det här borde regleras i självstyrelselagen. Jag tycker dock att man inte behöver låsa sig vid det, utan regeringen har full frihet och skyldighet att redan nu söka lösningar för hur beredningen och landskapets ställningstagande i konventioner, i ett tidigt skede av behandlingen, beaktas. Jag hoppas att regeringen gör något i den här frågan.

I utskottet hörde vi landskapsläkaren, han hade gjort sin granskning av konventionen, som är omfattande och komplicerad och mycket viktig. Han kom med värdefulla synpunkter, men dock med den anmärkningen att synpunkterna var ganska snabbt tillkomna och kanske inte heltäckande. Min uppfattning är att regeringen redan ska fundera över det här och se till att de tjänstemän som har specifika ansvarsområden följer med utvecklingen också på nordiskt, europeiskt och internationell nivå.

Herr talman! Som en randanmärkning, fick vi den uppgiften att vi saknar samma heltäckande folkhälsolagstiftning som man har i riket. Man säger att det motsvarar ÅHS lagen, det motsvarar en enda bestämmelse i den lagen, rikets folkhälsolag. Det är en otroligt viktig lagstiftning för medborgarna. I den lagen regleras medborgarnas rätt till hälso- och sjukvård. Det är specificerat i ganska hög grad. I den lagstadgade vårdgarantin i riket har man ett bättre folkhälsoskydd på fastlandet än på Åland. Någon kan alltid påstå att det ändå alltid är bättre på Åland. Om man ser ur formell synvinkel så har vår lagstiftning luckor. Den här lagen borde prioriteras, en folkhälsolag för Åland som skulle innehålla inte bara rättigheter i fråga om hälso- och sjukvård utan också reglera det förebyggande arbetet, vilket är mycket viktigt, samt att man på sikt eller så fort som möjligt borde få en lagstadgad vårdgaranti, annars är det ingen garanti egentligen, tack.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman, till den del anförande rör sig om vårdgarantin på Åland så stämmer det som ltl Barbro Sundback tar upp. Vi har ingen lagstadgad vårdgaranti. Jag undrar om det är så att lagutskottet har den här informationen att ge lagtinget vad beträffar arbetet med att lagstifta om vårdgarantin. Så länge vi inte har vårdgarantin, så har man inte heller laglig grund att hävda t e x kösystem och annat som vi faktiskt möter idag, vi har långa köer till vissa enheter.

Lagutskottet har kanske fått den här frågan från landskapsregeringen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nej, lagutskottet har inte på det viset tagit ställning till vårdgarantin eller folkhälsolagstiftningen, utan det är i relation till den här konventionen. På den punkten kan man inte säga att inte åländsk lagstiftning skulle leva upp till kraven. Utskottet har ändå önskat ta upp den här frågan eftersom vi tycker det är väsentligt att ålänningarna har minst samma skydd som man har i riket vad gäller hälso- och sjukvård och vårdgarantier.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Eftersom diskussionen om vårdgarantin kom upp så ville jag säga att utskottet har konstaterat att vårdgarantin inte är lagfäst i det skede som nu gäller, utan det bygger på ett beslut av landskapsregeringen. Vårdgarantin är föremål för prövning, eftersom man har infört den och vill utvärdera hur den utfaller. Någon direkt betydelse i samband med den här konventionen har den inte. Kommissionen skall följas upp på det sättet att man ska se att all landskapslagtiftning följer konventionen. Det är innebörden av lagtingets beslut, om det blir det bifall som lagutskottet förslår.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Eftersom den här diskussionen tillåts i det här ärendet, så skulle jag vilja efterhöra det här arbetet ifrån landskapsregeringens sida, det gapar ganska tomt där i bänkarna men jag hoppas att de hör på och kommer springande i korridorerna för att berätta om hur arbetet framskrider. Vi har lagstiftning i en ”andra bedömning”. När det kommer till vårdgaranti lagstiftning, så har vi det inte på Åland.

I mitt anförande, när man då förde debatten i salen angående vårdgarantin, sade jag att det är ett steg i rätt riktning att man tar någon form av principdokument, som man också i andra avseende är väldigt angelägen att skriva i landskapsregeringen. Det är inte det som är rättssäkert för individen att man har ett principdokument, man kan inte hävda det i något avseende. Man sade från landskapsregeringens sida att det här var ett första steg, det skulle komma mera. Det skulle komma lagstiftning på det här området. Därför skulle det vara angeläget att få veta, var det nu befinner sig?

Talmannen

Ingen replik är begärd.

 

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag måste ha varit otydlig i min presentation. Lagutskottet måste ha skrivit ett mycket otydligt betänkande. Det här gäller presidentframställning, där lagutskottet i samband med genomgång av rikslagstiftning och åländsk lagstiftning konstaterar att det finns skillnader men att huvudsakligen berör det här riksbehörighet. När det gäller vårdgarantin så är det en annan fråga, skulle jag påstå. Även om det är ett exempel på lagstiftning som skiljer sig mellan Åland och riket och där Åland har haft sin särskilda beslutsväg till den typ av garanti som man idag har med verksamheten inom ÅHS. Med konventionen har det väl knappast att göra med, vad jag kan förstå.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det var i stort så där som utskottet har resonerat. Det finns ju inte någon som kan säga att inte det här har att göra med konventionen, hur vi har det ordnat med folkhälsolagstiftningen och vårdgarantin. Ingen har granskat det. Det är bra. Var och en får ha sin åsikt i den här frågan.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag har inte på något sätt ifrågasatt någon åsikt i den här frågan. Jag förklarade vad det här ärendet handlade om. Vad lagutskottet har behandlat när det gäller vårdgarantin dvs. ett exempel på skillnader i lagstiftning där rikslagen kan vara utformade på ett sätt och den åländska på ett annat sätt. Det leder till att man i landskapsregeringen bör se över lagstiftningen enligt utskottets mening. Det är min uppgift att redogöra för det, inte att säga vilken åsikt man får ha. Jag redovisar hur jag uppfattar utskottsarbetet. Jag tycker det här börjar bli en pseudodebatt, får jag väl säga.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Om man en gång anser att vår ÅHS lagstiftning bör ses över, så är slutsatsen ganska nära att det har att göra just med det här ärendet som betänkande handlar om.

Ltl Olof Erland, replik

Talman, drar man sådana slutsatser så är det så att man kan diskutera vad som helst, man kunde t o m få in cykelvägar i det här ärendet om man vill.

Talmannen:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Det är inte cykelvägar jag är intresserad av. Jag är intresserad av vad man kunde informera ifrån landskapsregeringens sida och ifrån liberalernas sida eftersom man också ansvarar för ÅHS verksamheten. Vi kunde lätt ha fått den informationen, jag hade hoppats att man kunde berätta om det. Det handlar om medicin, det är en väldigt viktig del av de mänskliga rättigheterna att man har en rättsäkerhet vad beträffar den vården man får eller inte får. Att man har en lagstiftning i ryggen som man kan hävda vid tillfälle där det brister, där det inte fungerar. Det hade varit lätt för ltl Olof Erland att svara på min fråga men tyvärr finns det inte för dagen ett svar.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Första behandling

2. Lagutskottets betänkande nr 11/2008-2009 om godkännande av de avtal om ändringar och nödvändiga kompenserande anpassningar, som i enlighet med artikel XXI i GATS-avtalet har ingåtts med Förenta Staterna m.fl. länder, respektive tullområden, med anledning av republiken Finlands m.fl. länders anslutning till Europeiska unionen. (RP 8/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den här presidentframställningen som lagutskottet har behandlat rör frihandel och världshandelsorganisationers arbete med att underlätta handel mellan länder, särskilt när det gäller tjänster. I samband med att det finns flera organisationer som sysslar med den här typen av avtal och handelsutvecklingsåtgärder så kan de här regelverken ibland stå emot varandra, världshandelsorganisationers regler och de överenskommelser som finns bland medlemsstaterna i EU.

I stora drag kan man säga att den här problematiken beror på att det utvecklade länderna i allmänhet är mera beroende av tjänster och tjänstehandel, dvs. andelen av bruttonationalprodukten i de utvecklade länderna är större när det gäller tjänster. I det här fallet har man reglerat tjänstehandeln när det gäller vem som vinner och vem som förlorar när det gäller tjänsterna.

För Finlands och Ålands del är det vissa typer av tjänster som man kompenseras för när villkoren försämras så att det blir en positiv effekt för utvecklingsländerna. Även Finland garanteras en öppenhet i tjänstehandeln. Utskottet förordar bifall till konventionerna, med hänvisning till tidigare ärendet, kan man säga att den här typen av konvention utarbetas i allmänhet av expertgrupper. Det är en förhandlingssituation som man kunde kalla ständigt pågående och rutinartad ur politisk synvinkel enligt min bedömning.

Talmannen

Ingen replik är begärd. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Remiss

3. Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en Sverige - Åland kommitté. (HM 31/2008-2009) samt

4. Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion om en parlamentarisk samarbetsförening med Sveriges riksdag. (HM 6/2008-2009)

Talmannen

Talmannen föreslår en gemensam diskussion om de båda ärendena. Godkännes? Godkänt. Talmanskonferensen föreslås att båda ärenden remitteras till lagutskottet Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Den åländska arbetskraftens rörlighet gynnas av den europeiska integrationen och sedan länge av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. Ålänningarna söker sig gärna västerut för att jobba, utbilda sig, turista, shoppa och i viss mån också för fast bosättning. På individplanet är det inte alltid helt problemfritt att ha sin fasta hemvist på Åland samtidigt som man jobbar i Sverige. En ansenlig del av den åländska arbetskraften är pendlare, en stor grupp utgörs av de fartygsanställda som i allt högre grad nu jobbar på svensk registrerade fartyg. Det finns flera gränsöverskridande arbetsmarknader runt Östersjön.

Sedan hösten 2007 är jag med i en kommitté inom ramen för det parlamentariska Östersjösamarbete, som granskar överskridande arbetsmarknader och har till uppgift att komma med förslag hur man kan underlätta för de som pendlar, och jobbar i ett annat land. Problembilden för dessa pendlare är likadan oberoende av var de finns. Det finns fyra viktiga saker som alla vill ha svar på:

1. Skatterna, hur mycket skatt ska man betala när man jobbar som pendlare?

2. Den sociala säkerheten, vad händer om jag måste sluta eller får sparken?

3. Pensionen, hur påverkas mina pensionsrättigheter av pendlandet?

4. Sjukförsäkringen, vad händer om jag blir sjuk och inte kan jobba?

I region syd Jylland och Slesvig har man inrättat ett särskilt informationskontor som finansieras med EU pengar. Kontoret har specialiserat sig på att serva och hjälpa pendlare. Antalet pendlare är betydligt större från Tyskland till Danmark, utpendlare var ca 10 000 år 2007, än danskar som pendlar in till Tyskland, de var samma år 1500 pendlare. Det här är ganska typiskt just för sådana här gränsöverskridande arbetsmarknader.

Från Åland pendlar mellan 1500–2000 löntagare vilket gör att Åland är ett relevant område i dessa sammanhang. Antalet ålänningar som studerar i Sverige börjar närma sig 1000 personer. Antalet Sverigeålänningar som pendlar till sitt fritidsboende på Åland vet jag inte, men det torde röra sig om 1000 personer, inte bara om några hundra. Stockholm, Sverige–Mariehamn, Åland är m a o en region med intensiv rörlighet. Vi har en gemensam arbetsmarknad, ett gemensamt utbildningssystem, ett gemensamt handelsområde och en gemensam besöks- och fritidsverksamhet.

Rörligheten begränsas av olika gränshinder. På landskapsnivå finns inte någon gemensam organisation mellan region Stockholm, Sverige-Mariehamn, Åland som kontinuerligt skulle dokumentera dessa gränshinder och systematiskt arbeta för att eliminera dem så att det inte blir så stora problem för den enskilde ålänningen.

En modell som jag tycker att man kan utgå ifrån när man diskuterar ett mera fast samarbete i den här regionen finns i Öresundsområdet. Där har man en kommitté som består av politiker, som representerar båda regionerna, Skåne och Själland, men också de största kommunerna i den här regionen. Kommittén är ganska stor, den möts ca två gånger i året. Den har en exekutiv och ett sekretariat som bereder, följer upp och verkställer besluten. Kommittén arbetar för att eliminera gränshinder, stärka regionen ekonomiskt och att utveckla sociala och kulturella kontakter på gräsrotsnivå. Den här kommittén har funnits sedan början av 90-talet. När den parlamentariska Östersjökommittén besökte det här området så tyckte man att just nu började den här kommitténs arbete ge resultat. Det var intressant att konstatera att det hade utvecklats en sorts gemensam identitet för det här området. Ju lägre gränsen är desto större är samhörigheten på alla nivåer i den här regionen.

Herr talman! En motsvarande kommitté för regionen Åland-Stockholm borde skapas för att ålänningarnas möjligheter att röra sig fritt i regionen skulle förbättras. Kommitténs medlemmar borde bestå både av parlamentariker och kommunala förtroendevalda. Jag tycker att det är ganska naturligt att Ålandskontoret i Stockholm kunde utgöra, åtminstone till en början, ett naturligt sekretariat och ha en koordinerande funktion. Om det här utvecklas, behövs det säkert mera resurser. Det är naturligt att båda parter deltar. Vi har också inpendling från det här området till Åland.

Arbetsuppgifterna är krävande, det fodras långsiktighet för att nå resultat. Ett första steg är att dokumentera problemen från båda sidor, utbyta information och sedan lägga upp en plan för hur arbetet ska genomföras. Integration kräver mycket av gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter och politiska organ. Det innebär nya rutiner, nya attityder och ett nytt sätt att tänka. En inte helt enkel förändringsprocess vare sig för politiker eller förvaltare.

Ett första steg till en sådan förändring är att få till stånd en kommitté av det slag som förslogs i motionen. Det är troligen mest framgångsrikt att tala om regionalisering och integration i detta sammanhang, istället för att vifta allt för mycket med flaggor och dokument från gångna tider.

Åland är idag en jämlik part i det nordiska och europeiska samarbetet. Rörligheten för arbetskraften, företagare och studerande är en gemensam angelägenhet för båda parter i den här regionen. Vi i lagtinget och i kommunerna har som ansvar att se till att det fungerar på bästa tänkbara sätt för de ålänningar som söker sig västerut för arbete eller studier.

Herr talman! Det finns också ett europeiskt organ som heter Eures som sysslar med samarbete mellan olika gränsregioner. Det finns europeiska kontor, men på den kartan är inte Åland med. De främsta informationspunkterna finns i Tyskland, Belgien, Nederländerna och Frankrike osv. Det är ganska naturligt eftersom Tyskland är centralt i Europa.

I Norden förefaller vi inte alls ha samma framförhållning som man har i Europa i de här frågorna. Jag tror att det beror på att vi av tradition har ansett det vara helt naturligt att de ålänningar, som jobbar på sjön eller inte får jobb hemma, ska åka iväg och det är deras sak att se till att de får sysselsättning medan vi som har lyckan att få arbeta på Åland, vi har inte känt det som någon särskild uppgift att ta vara på dessa ålänningarnas intressen.   

Nu, herr talman, tycker jag det är dags att tänka i andra banor. Regionaliseringen är en tydlig följd av en viss centralisering inom EU. Det är det som är det viktigaste för medborgarna att de fritt kan röra sig och arbeta utan risk för att de ska få sämre förmåner och sämre trygghet än vi som både bor och jobbar på Åland, tack.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Den här frågan diskuterade vi ju i samband med behandlingen av dubbelbeskattningsavtalet och insåg att det fanns olikheter mellan regioner i Sverige, Finland och Åland. Jag tycker att det här är en idé som är värd att fortsätta på. Om det ska heta kommitté eller göras på något annat sätt, det kan jag inte säga nu men jag tycker att lagutskottet absolut borde ta till sig den här idén, fundera på frågan. Det finns många exempel i omgivningen som man kan ta hjälp av. Jag tycker att vi ska fortsätta jobba på den här motionen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tackar för de orden och stödet. Jag hoppas att det håller i sig.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tror säkert det håller i sig. Jag tycker också att det är en mycket intressant hemställningsmotion. Vi vet vilka problem vi har och att det finns möjligheter att förbättra. Säkert medför detta kostnader, jag tror att det kan ge mycket mera än vad det kostar. Jag anser att lagutskottet ska ta den här motionen till sig på djupaste allvar och arbeta vidare på den, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tackar för de synpunkterna. Frågan är vem som ska betala de här gränshindren? Är det den individ som drabbas av det, som ibland måste stånga sin panna blodig med alla myndigheter och får inte sina problem lösta eller är det samhället som ska ta de kostnaderna? Jag tror att man måste resonera att samhället åtminstone ska ta ett större ansvar.

Nu känner jag det som att det är de som flyttar från Åland eller pendlar, att det är deras ansvar att lösa alla de frågor som uppstår när man bor på ett ställe och jobbar på ett annat ställe. Det kanske är att hård dra det men det är för att belysa problematiken och att vi kanske har missat något här.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det är på det sättet att den enskilda individen har svårt att kunna klara ut sådana här saker själv. Det är självklart så, att samhället måste vara med och lösa de problem som finns. Det är till nytta, inte bara för de enskilda individerna, utan till nytta även för hela vårt samhälle. Det finns säkert intresse att vara med på någon form av aktivitet även från svensk sida, det tror jag, tack.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag skulle vara intresserad av att veta lite, om ltl Sundback kunde redogöra, ungefär vad kommittén kan tänkas kosta i verksamhet och drift osv.

Ett par synpunkter till, när de gäller de här individuella problemen att få reda på saker och ting. Det finns redan en organiserad verksamhet, Hallo Norden, som fungerar med nordiska pengar inom ramen för föreningarna Norden. De håller på exakt med den här individuella rådgivningen gentemot myndigheter osv. När det gäller gränshinder så finns det också ett nordiskt arbete där Ole Norrback sitter som ordförande i en gränshinderskommitté, som håller på att utreda de här sakerna. Det finns säkert lokalt här anledning att förbättra just den här biten när det gäller förhållandet Åland-Sverige.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Det finns säkert, både på nordiskt och som jag nämnde här europeisk nivå, tjänstemän som sitter och brottas med dessa frågor. Jag tror ändå att vi från åländsk sida måste inse att det är något alldeles speciellt med den här regionen Stockholm, Sverige-Mariehamn, Åland. Så kraftig är den åländska integrationen i det svenska samhället just i den här regionen att det krävs kontinuerliga diskussioner med svenska politiker och myndigheter för att förbättra situationen och öka den fria rörligheten, även i motsatt riktning förstås. Jag tycker inte det ena utesluter det andra.

Jag kan nämna ett exempel på vilket problem det kan vara om man jobbar i ett annat land och blir sjukskriven i det landet. Det är det inte säkert att den sjukskrivningen godkänns i det land där man är skriven. Då står man sig ganska slätt.  

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag tycker att det här initiativet som ltl Barbro Sundback lyfter här, är både lovvärt och bra. Jag tycker mig märka att de här överenskommelserna mellan Åland och Sverige eller Finland, i fråga om gränshinder och andra frågor, har gått i stå. Tidigare, i slutet av 80-talet och i början av 90-talet kunde man komma överens om sjömansskatten. En sådan här kommitté skulle vara väldigt bra. Jag anser också att den här kommittén inte bara ska syssla med information och berätta vad man även kan få tag i på annat håll. Jag tycker man ska utveckla och förbättra på alla sätt och vis.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag kan som en replik till det säga något mera om den här Öresundskommittén. Själva kommittén är ganska stor. Den består av rätt många politiska företrädare på olika nivåer. På kommunalnivå, regionalnivå och man försöker också få in politiker som sitter i Folketinget eller i riksdagen i Sverige. Man får hela den här politiska kopplingen på alla nivåer. Det handlar ofta om rättsliga frågor, administrativa frågor och förvaltningsåtgärder. Den här gruppen sammankommer ganska sällan, sen ”knoppas den av” i mindre grupper som har ett mera verkställande och beredande uppdrag.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag hoppas att det här initiativet tas positivt av lagutskottet så att vi kommer framåt den här vägen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Till det sista kan jag säga att jag hoppas samma sak.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman

Talman! Detta år uppmärksammas vid flertal tillfällen det att Åland för 200 år sedan skiljdes från Sverige efter 1808-09 års krig. Under dessa 200 år har mycket hänt och Ålands unika och delvis dramatiska närhistoria utformats, vilket alla känner väl till. Intressant kan dock vara att under detta år fundera på framtiden, hur relationerna med våra närregioner ska utvecklas framdeles.

När det gäller kontakterna mellan Sverige och Åland blir dessa alltmer viktiga, inte minst språkligt och kulturellt. Det finns många goda exempel på hur Sverige erbjudit det självstyrda Åland hjälp, t.ex. genom TV-sändningar, utbildning m.m. Ett konkret exempel som förtjänar att nämnas är införandet av svenska byggbestämmelser på Åland. Det finns utan tvivel ett klart behov av att aktivt fortsätta på denna inslagna linje för att på sikt kunna förverkliga självstyrelsens syften.

Efter att dagens unga generation, som till allra största delen studerar i Sverige, kommer hem och slår rot i det åländska samhället knyts fler och starkare band över Ålands hav med de nätverk de hunnit skaffa sig under studietiden. Denna utveckling renderar också i en beställning av närmare politiska relationer mellan Åland och Sverige liksom en förutsättning för denna utveckling utgör samma behov.

För att bana väg för en intensivare politisk dialog mellan Sverige och Åland är det vår mening att en parlamentarisk samarbetsförening kunde bildas, av och med representanter för Ålands Lagting och Sveriges Riksdag. Föreningen skulle vara fristående men med visst stöd från respektive parlament. För att utröna intresset för detta föreslår vi att lagtinget tillskriver Sveriges Riksdag och efterhör intresset till att understöda bildandet av en gemensam samarbetsförening mellan de två parlamenten.

Det här är en motion som har blivit en motion från det att det har varit ett brev som vi hade tänkt tillställa talmanskonferensen. Jag tycker det är mycket intressant att både Obunden samling och Socialdemokraterna, på var sitt håll, har kommit fram till ungefär samma initiativ och ser samma behov i relationerna mellan Åland och Sverige. Om man gör det som en kommitté eller som en förening eller kanske både och, det får lagutskottet fundera på. De utmaningar och bekymmer vi har i relationerna i den här regionen, som ltl Sundback förtjänstfullt uttryckte det, så är redan uppräknande. Det är faktiskt ganska mycket som vi har behov av att diskutera i ett samarbete. Generellt handlar det om att väcka intresse och öka kunskapen om Åland i Sverige bland svenska politiker, för att förstå våra behov. Vi står oss slätt om man inte är intresserad av att hjälpa oss. Sundback sade också att man inte ska damma av gamla dokument och vifta med flaggor. Det tror inte jag heller, men man kanske måste damma av andan och meningen i de här gamla dokumenten. De har fått en ny innebörd framförallt när våra ungdomar är så starkt integrerade i det svenska samhället i o m att man studerar där, och allt som den integrationen för med sig när de förhoppningsvis kommer hem eller när vi ska möjliggöra för dem komma hem och verka i det åländska samhället.

Det här är en nydimension som faktiskt inte har så många år på nacken. Man kan säga att den är i sin linda ännu eftersom många av de här ungdomarna är kvar, studerar eller har studerat färdigt och står i beråd att ev. flytta hem. Glädjande är att undersökningar visar att de har en stark vilja att flytta hem. Det här är den absolut viktigaste frågan för att Åland ska klara av sina framtida åtaganden. Att den unga generationen inte väljer att bli kvar i Sverige.

Jag såg en intervju med Islands president på TV4. Presidenten fick frågan om hur Island skulle ta sig ur sitt elände. Han svarade att det inte är någon fara, vi tar oss ur den, det finns ett hot som är allvarligare än det, det är om ungdomen väljer att flytta bort från Island. Då är det kört, om det bara blir den äldre generationen kvar.

Det är viktigt att ”kratta manegen” för den här generationens återflyttning till Åland, då krävs det sådana här åtgärder.

Jag behöver inte upprepa de här redan uppräknade frågorna, vi känner alla till de stora utmaningarna som finns.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår vi att lagtinget hemställer hos talmanskonferensen om att kontakter tas med Sveriges Riksdag i syfte att grunda en parlamentarisk samarbetsförening.

Talmannen

Ingen replik är begärd.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Båda de här motionernas syfte är att öka kontakterna mellan Åland och Sverige. Jag vill säga att redan nu sker det mycket på det området. Det är positivt, det är många faktorer som samverkar b la EU integrationen, att nationsgränserna suddas ut.

Det är inte bara språkligt och kulturellt som kontakterna med Sverige ökar, också handelsmässigt söks det nya vägar. Det är viktigt att notera att även om Åland av någon outgrundlig anledning inte skulle vilja att kontakterna skulle ökas med Sverige så trängs Åland sakta men säkert västerut.

Jag har blivit inbjuden att medverka i radion idag i en språkdebatt, där man tar fasta på statsrådets redogörelse av hur språklagstiftningen fungerar i Finland. Jag har tittat lite på det här. Det hör inte riktigt hemma i det här ärendet, men en faktor som gör att kontakterna mellan Åland och Sverige måste ökas finner vi här. Jag ska läsa ett citat när det gäller tillämpningen av språklagstiftningen under uppföljningsperioden 2006-2009: ”Myndigheterna (i Finland) planerar sin verksamhet i regel endast på majoritetens språk i ämbetsdistrikten”. Ett annat citat: ”Svenskan upplevs ofta vara en specialfråga som nämns i samband med nordiskt samarbete och Åland, hellre än som en del av den dagliga verksamheten, åtminstone anses det inte vid ministerierna naturligt att arbeta på två nationalspråk och användningen av svenska är slumpmässig”. Av den här redogörelsen kan man utläsa ganska stora problem för svenskan på den finska sidan. Det här är ingenting nytt för oss. Jag hoppas att den här diskussionen inte blir som det ofta blir, en svensk eller finsk nationalistisk debatt, utan helt enkelt en debatt om vad som är bäst för Åland.

Vi har från Ålands Framtids sida har många gånger bekymrat oss över hur vi ska få tillbaka våra högskolestuderande. Vi har även nämnt att vi sakta men säkert håller på att byta ut vår befolkning. Precis som ltl Danne Sundman sade tidigare, så finns det en väldig stark vilja hos de högskolestuderande i Sverige att flytta tillbaka. Det är oerhört positivt. Då gäller det för oss att hjälpa till, att underlätta inflyttningen, försöka få bort gränshindren. Därför tycker jag att de här båda motionerna är intressanta. Jag tycker det var en god idé av talmannen att vi hade gemensam diskussion om de här motionerna. I grund och botten tar de upp samma problematik med lite olika infallsvinklar.

Tittar vi på socialdemokraternas motion nr 31, gör man en intressant utblick på de olika samarbetsorgan som finns i andra områden. Det är viktigt för oss att vi också lär oss av andra regioner, mikrostater och autonomier, hur man har löst likartade problem. Det som nämns är hur utbildningen ökar, inflyttningen av arbetskraft från Sverige samt pensionärerna. Man nämner också att den här befolkningsrörelsen inte är oproblematisk på individnivå. Examensbehörighet, en källskatt på 35 % för att nämna de största problemen. Det är något som man måste komma till rätta med på politisk nivå.

Om det är som socialdemokraterna förslår att en särskild Sverige-Åland kommitté skapas, i syfte att på hög politisk nivå kontinuerligt diskutera hur gränshinder mellan Åland och Sverige kan undanröjas och hur den kulturella, sociala och ekonomiska integrationen kan förstärkas, om det är det bästa förslaget vågar jag inte säga, men det är ett bra förlag. Jag anser att det är bra att man tar upp de här frågorna.

Obunden Samling med Danne Sundman som första undertecknare tar egentligen upp samma sak som jag tog upp i mitt anförande och som jag också ser i socialdemokraternas motion. Man skriver att det är viktigt att man får igång en intensivare politisk dialog mellan Sverige och Åland. Man föreslår från Obunden sida att man tar kontakter med Sveriges riksdag i syfte att grunda en parlamentarisk samarbetsförening.

Till sist, herr talman, jag hoppas på en seriös och en bra behandling av de här båda motionerna. Det borde inte vara något större bekymmer för det finns inte några framställningar att arbeta med. Det hänvisades till talmanskonferensen i den ena motionen, men båda motionerna remitteras till lagutskottet. Man kunde i den här seriösa behandlingen också ha informella kontakter med Sveriges riksdag om hur man ska kunna komma till rätta med de här frågorna. Vi ser ofta att det finns dålig kunskap om Åland i Finlands riksdag, det är riktig. Kunskapen är inte bättre i Sveriges riksdag. Sammanfattningsvis är det två väldigt positiva motioner som jag hoppas får en positiv och bra behandling i lagutskottet.

Talmannen

Ingen replik har begärts.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Den motion nr 6, som jag har skrivit under, den som Danne Sundman är den först undertecknare av, är en motion som vi i gruppen har diskuterat än längre tid om att man borde öka de här kontaktytorna till Sverige. Det är helt rätt i tiden, anser jag. Ungdomarna har redan visat vägen. Man har allt mera börjat vända sig till Sverige när man söker sin studieplats. Det gjorde man säkert för 30 år sedan och även ännu längre tillbaka, men idag är vi uppe i över 80 % av ungdomarna som söker sig till Sverige. Man kan säga att ungdomarna har visat vägen. Näringslivet börjar även mer och mer vända sig till Sverige. Det senaste vi nu har upplevt är att Ålandsbanken köper Kaupthing bank. Det är också ett viktigt steg att man etablerar sig i Sverige. Därför tror jag att det är viktigt att vi politiker också knäcker den koden som både ungdomar och näringslivet har gjort, att vi följer den inslagna vägen, att man vänder sig mer mot Sverige. Vi har många kontaktytor som det finns orsak att diskutera om också på politisk nivå. Vår motions syfte är att öka de kontaktytorna och följa upp dem.

Politiker, vi behöver alltså förstå betydelsen av att man vänder sig mer till Sverige. Det tenderar många fler att göra. Den som inte förstår det här, utan försöker se andra spöken som nationstillhörighet och annat, blir lätt på efterkälken. Det är ett viktigt arbete som lagutskottet har, att visa på att man faktiskt har knäckt koden och förstått betydelsen av att öka den här kontakten med Sverige.

Vi trodde att vi skulle vara ensamma om att se det på det här viset. Därför är det väldigt glädjande att socialdemokraterna också har förstått betydelsen av det. Replikväxlingarna har gett vid handen att också centern är med. Jag hoppas att det blir ett enhälligt lagutskott som faktiskt tar sig an den här, och båda motionerna och för dem till salen som ett positivt betänkande, tack.  

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag hade inte förberett något deltagande i debatten. Jag blev så inspirerad av ltl Anders Eriksson diskussion om språklagen i Finland för jag tycker att den faktiskt har betydelse, jag ger honom rätt i det. Jag tror att vi kan vara överens om att kontakterna till Sverige är viktiga, och har varit så länge. Jag har själv personlig erfarenhet av studier i Sverige och för egen del knäckte jag koden, som det numera heter, redan 1967 när jag och en annan ålänning var de enda studerande i Uppsala. Jag förberedde också en knäckning av koden redan 1965 när jag uppvaktade Ålands riksdagsman om att ålänningar som studerade i utlandet borde få studiemedel. Det var en fråga om gränshinders som var viktig på den tiden. Efter det har studerande andelen  ökat otroligt i Sverige jämfört med Finland. Det är ganska naturligt för Åland som en  typisk blandbefolkning där 30% är födda utanför Åland och andra har sina rötter på många andra håll. Under 50-talet flyttade nästan en Helsingfors generation, arbetande ungdomar till Sverige, till gruvindustrierna i Dalarna och Västerbotten och Surahammar så det är inte bara Stockholm det gäller kontakterna till Sverige.

Nordiska rådet som startades 1971 var en kodknäckare på många sätt, en Åland-Norden kommittén kan man väl kalla det, där den fria arbetsmarknaden, passgiltigheten, socialförsäkringssystemen, skatterna, examensbehörighet osv. Alla har fått sina regleringar men det är på många håll fortfarande gränshinder kvar. Säkert är det bra att man bildar arbetsgrupper och kommittéer på det sättet.

När det gäller förhållandet till Sverige och förhållandet mellan Sverige och Finland, är att det faktiskt är en svårighet p g a medveten politik. Det gäller skattepolitiken och det gäller utbildningspolitiken, för att man vill värna om sitt eget skattesystem, man vill värna om sin egen behörighetsnivåsättning osv. Där finns det säkert behov av de här politiska kontakterna att utveckla och formalisera dom.

Det är självklart att lagutskottet behandlar tar sig an den här typen av motioner. Men det är inte så att vi saknar framställningar, som ltl Anders Eriksson påstod här. Vi levererade ju två framställningar idag, vi har Lissabonfördraget, vi har lagframställningar osv. Det finns också andra viktiga ärenden än hemställningsmotioner.

Herr talman! Jag begärde ordet i den här frågan när det gäller språklagen. Jag tror att det är viktigt när man utvecklar kontakterna med Sverige som är vår naturliga språkbas, att man också tänker på konsekvenserna av det som händer med det svenska språket i Finland.

Jag har i många olika sammanhang direkt till ministerier och regeringen och i tidningar påpekat att språklagen inte är hållbar för det svenska språket i Finland. För att ta ett enkelt principiellt exempel så ger språklagen garanterad svensk service när det gäller fattade formella beslut, och när det gäller de formella dokumenten som finns i anslutning till beslut. På det sättet är lagen ett skydd för språket. Om vi tänker på ett samhälle och delar upp verksamheten i informella dokument och formella dokument, är det de informella dokumenten som är de viktiga. Jag har särskilt vänt mig till finansministeriet när det gäller deras ekonomiska utredningar, som ligger till grund för budgetering på både kort- och lång sikt. De publiceras på finska naturligtvis och ibland även på engelska, men i allt mindre utsträckning på svenska. Det här tycker jag vore en sak för de olika kommittéer som nu tar sig an grundlagen, men frågan om  riksdagens behandling av språklagen och en möjlig revidering av språklagen. Språklagen blev inte bra, vilket den här utredningen visar. Jag hoppas att radiodebatten, vilken radiokanal det nu kan ha varit, tar upp den här problematiken som är så särskilt viktig för Ålands del, den informella användningen av svenska språket och utredningsväsendet framför allt. Hur viktigt det är att garantera svenska versioner. Följer man språkbehandlingen i EU, ser man för det mesta på de olika dokumenten att de finns en rad olika språkvarianter, kanske 16-17.…..

Jag vet inte om det lönar sig …. kanske Sundback begärde ordet, jag hörde inte, men det är bättre om vi pratar en i taget här i lagtinget.

När det gäller språklagen, där måste man balansera Ålands ställning på det sätt att när man utökar kontakterna naturligt nog med Sverige, ska man också arbeta för att skydda det svenska språket i Finland. Annars kommer vi att få en ganska utsatt situation rent språkligt när det gäller myndighetskontakter, utbildningsmöjligheter osv.

Jag tycker det var bra att ltl Anders Eriksson tog upp den här aspekten även om den inte direkt fanns i motionen, så är den viktig.  

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman, ltl Erland har, ett för honom typiskt sätt, haft sina icke synpunkter framförda, genom att raljera med andras anföranden. Det får han gärna göra för mig om det känns bättre för honom. Det som skulle vara intressant för mig, och säkert för många andra också, är att veta vad han egentligen tycker, vad han har för åsikter om de här båda motionerna? För mig och för oss är det väldigt viktigt att ge de signalerna till ungdomar att man lyfter deras frågor och situation på en hög politisk agenda. Vad tycker egentligen Olof Erland om just det?

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tyckte det var ett intressant anförande från ltl Erland sida. Jag tycker att han ser problemen som vi så många gånger har påpekat. Jag har lite fått den känslan av att man från liberalt håll många gånger har velat sopa de här problemen under mattan, jag fick inte den känslan nu. Däremot, den finska språklagen som jag tog upp, som tydligen gjorde att Erland ville ta del i debatten, där tror jag vi har lite olika infallsvinklar. Det har också kommit fram när det gäller det åländska spåkrådets arbete, att vi ska försöka skydda det svenska språket i Finland så långt som möjligt, på det sätt som ltl Erland sade. Där tror jag vi har är en övermäktig uppgift. Den finska språklagstiftningen har visat att utvecklingen kan man inte stoppa med den här typen av lagstiftning. Att vi ska träda in som någon sorts räddande svensk ängel, tror jag blir en övermäktig uppgift.

Ltl Olof Erland, replik

 Herr talman! För min del är vi inte, och knappast heller för liberalernas del, beredda att ge upp kampen för det svenska språket i Finland. Svenskan är ett historiskt-, kultur- och nationalspråk enligt konstitutionen, men också ett  samhällsspråk när det gäller funktionerna i stadsförvaltningen i olika organ. Svenska språket i Finland är viktigt för oss.

Ltl Anders Eriksson, replik

Även om det kommer som en överraskning för ltl Erland så kan jag säga att det är också viktigt för oss i Ålands Framtid. Däremot så ser vi nog det här på olika sätt. Orsaken till att jag citerade statsrådets redogörelse över uppföljningen av språklagen var att man väljer att svenskan upplevs ofta vara en specialfråga som nämns i samband med nordiskt samarbete och Åland. Indirekt blir Åland en svenskspråkig livboj i Finland, jag tror inte att den kommer att kunna hållas flytande på sikt. Som jag sade inledningsvis, tror jag det är bra om man lämnar bort det här resonemanget om svensk- och finsknationalistiskt, utan vi tar sikte på vad som är bäst för Åland. Jag tror att den här uppgiften som Erland igen pekar på, att vi måste kämpa för svenska språket i Finland, den blir oss övermäktig, men vi måste se till att vi klarar svenska språket på Åland.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag tror att man kan se det här ganska pragmatiskt. Att bevara språket på Åland är lättare om det finns ett levande svenskt språk i Finland. Det här går hand i hand. Åland må vara en livboj i Finland det tycker jag att säkert det finns fog för att säga, men jag begärde egentligen ordet för att säga att också språklagen är viktig. Jag pekar på ett konkret exempel som jag noterat i många sammanhang och även försökt påverka myndigheterna, särskilt finansministeriet. De utredningar som görs borde kunna översättas till svenska för att man ska ha möjlighet att sprida debatten och diskussionen. När det gäller Finlands nationalekonomi är det väl i allmänhet experter som diskuterar det, men det finns intresse av också svenskspråkiga versioner.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat. Talmannen önskar att vi så långt som möjligt kan hålla fokus på de två motionerna som är underlag för dagens debatt.

Ltl Barbro Sundback

Tack, herr talman! Jag tyckte den här sista delen av diskussionen var väldigt långt borta från den motion som socialdemokraterna har lämnat in. Vi har en pragmatisk inställning i den här frågan. Individen i centrum brukar vara ett slagord. Det kan vara bra att ha det i tanken när man läser vår motion. Det är de enskilda människorna, de enskilda löntagarna, studerande och andra…

Jag undrar var debatten pågår? Är det från talarstolen eller från någon annan plats?

Det är individen i centrum, hur man ska klara av att flytta, jobba, studera eller att starta ett företag i Sverige, på vilket sätt ska samhället vara behjälpligt? Det finns många andra problem som enskilda människor kan råka ut för när de bor på ett ställe och jobbar eller studerar utanför sin fasta hemvist.

Därför har vi valt ett europeiskt perspektiv på den här motionen. Vi talar om en gemensam region, vi försöker använda integrationsbegreppet. Vi talar om fri rörlighet och vill se på problematiken i ett EU kontext. Jag tycker att det är det mest effektiva. Kanske inte trycka på det här med språket, att kontrastera Finland och Sverige i just den här frågan. Det finns nämligen en alldeles klar realpolitisk linje från Sverige. Det är att svensk politik i relation till Åland aldrig kommer att avvika från den officiella finska linjen. Sverige kommer inte, i en konflikt mellan Åland och Finland, att ensidigt ta parti för Åland. Ibland finns det här i diskussionen sådana som tydligen hoppas eller tror att det ska vara möjligt, men det är helt uteslutet. Om man ska jobba med politik, måste man inse det realpolitiska faktum att 1921 fick Finland ansvaret för Åland. Sverige har accepterat det. Det är Finland som har ansvaret och inte Sverige. Det förhindrar inte Sverige att ta ansvar för de ålänningar som jobbar och studerar i Sverige.

Herr talman! Om man vill se någon skillnad i de här motionerna så är det just den här nyansen som skiljer dem åt. Vi försöker i den här motionen, för att nå resultat, ha en lite lägre självstyrelsepolitisk betoning på det hela, utan hävdar ålänningarnas rätt i ett EU perspektiv.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! När ltl Sundback var inne på individernas behov av olika upplysningar i synnerhet med myndighetskontakter, så vill jag åter ingen peka på systemet på Hallo Norden. Det är uppenbarligen så att det systemet dessvärre inte är tillräckligt allmänt bekant på Åland. Där kunde vi faktiskt gemensamt gå inför att marknadsföra den. Rådgivningen och hjälpen kan man få där, de har enormt stor kontaktyta till alla myndigheter i hela Norden. Tar vi nu Åland och Sverige, så har de en oerhörd kunskap och hjälper många människor i pensionsfrågor, studiefrågor och i alla möjliga typer av frågor. Man kan få hjälp den vägen, det finns en bas där att bygga vidare på.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! I utskottet får vi säkert tillfälle att titta på Hallo Norden, men det organet har inget politiskt mandat eller ansvar att utveckla kontakterna eller relationerna mellan Åland och Sverige. Jag menar att det finns stort behov av att ha ett kontaktorgan som har ett övergripande politiskt organ att följa upp de här frågorna. Att långsiktigt försöka lösa dem och göra den fria rörligheten inom regionen är så stor som möjligt.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Det är självklart att de här olika sakerna måste ske på olika nivåer. Det som sker på den politiska nivån, har naturligtvis en viss reflex ner på individnivå. Eftersom det var specifikt tal om de enskilda medborgarnas behov av kontakter gentemot myndigheter i ett grannland, så fokuserade jag på det. Det finns andra behov på politisk-, tjänstemanna- och individnivå. Det är klart att det blir flera olika verksamheter som måste ske på olika nivåer.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är så. De här gränsöverskridande arbetsmarknaderna är alla olika och väldigt specifika. Det krävs en viss särskild kompetens för att ta sig an de här frågorna. Det är orsaken till att man har det här kontoren på båda sidor i Öresundsregionen. Man har startat ett försökskontor mellan Slesvig och syd Jylland. Individerna vill ha svar direkt på hur deras frågor ska lösas, hur de kan få en trygg livssituation även om de jobbar i ett annat land. Det behovet tror jag också finns på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Båda motionerna tycker jag att är intressanta för att de berör ett problemområden som vi med många olika lösningsmodeller har att ta oss an. Vi vet att för att kunna få utbildning och andra saker att fungera på ett bra sätt på svenska, krävs utökade kontakter gentemot Sverige. Jag tycker därför att båda motionerna är intressanta ur den synvinkeln.

Vi vet att det pågår en del arbete på olika nivåer. Det har nämnts här i debatten tidigare, Hallo Norden. Vi har Norden föreningarna, vi har också det nordiska samarbetet i Nordiska rådet. Jag tror också att skapa kontaktytor på flera nivåer är viktigt. Umgänget på den politiska nivån, framförallt mellan parlamenten, har kanske inte varit så stor mellan Sverige och Åland. Vi har haft ett utbyte, som jag hade förmånen att vara med i förra perioden, vid två tillfällen. Det var ett utbyte mellan yngre och nya parlamentariker. Det har skett ganska sporadiskt, man har inte formaliserat det på det sättet. Det fyller också sina funktioner att man bygger kontakter. Man borde kanske, såsom det föreslås i de här motionerna, formalisera det lite mer för att kunna plocka ut olika förslag och idéer till lösningar, så man kan föra vidare på båda sidor. 

Arbetet som utförs i Nordiska rådet tror jag att är ett bra arbete som utförs, tex den här gränshindersproblematiken.

Vi har det som återigen har nämnts i debatten tidigare, men som är viktigt att lyfta fram tydligare, lösningarna är inte alltid utformade för hela norden, det kan vara en lösning mellan två parter. Framförallt för Ålands del när det gäller utbildningsväsendet så är vi väldigt beroende av Sverige vad gäller högskolestudier osv. Det kan kräva sin speciella mässa just i diskussionerna mellan Åland och Sverige. Vi har det utvecklat på många sätt, vi har vårt Ålandskontor som fungerar på tjänstemannasidan som en kontaktbas. På det politiska planet finns det säkert en mening med att göra det här på ett bättre sätt.

Det skulle vara bra om man behandlade de här snabbt i lagutskottet och talmanskonferensen så att man kan komma vidare med detta arbete under den här mandatperioden. De vi ytterligare kan bygga vidare på är att få något som skulle fungera som den här tydliga kontaktlänken på den parlamentariska nivån. Regeringarna samarbetar sedan på andra nivåer, det är naturligt. Jag tror att den parlamentariska sidan också skulle ha stor nytta av det här, tack herr talman!    

Talmannen

Ingen replik är begärd. Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

 

Remiss

5. Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om vapenfria poliser (HM 19/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Föreliggande motion har som sitt huvudsyfte att påverka den åländska polisens profil. Ett uppdrag som ett enhälligt lagting redan har gett åt landskapsregeringen men som inte har hörsammats hittills. Det handlar om att få en utrustning av polisen som passar ihop med vår status som demilitariserat och neutraliserat område och det, av tidigare talmannen Sune Carlssons, myntade begrepp, "Fredens Öar".

Beväpnad polis i gatubilden såsom i affärer, skolor och i hela samhällsbilden, den här beväpningen passar inte in med tanke på denna status.

Som bakgrund till motionen ligger kontakter med en hel del ålänningar som anser att det inte passar in, att det är lite stötande att uppleva beväpnade personer. Det är ytterst ovanligt med situationer i det åländska samhället där det förutsetts en vapeninsats. När sådan här situation uppstår, som fallet med det uppmärksammade rånet av Ålandsbanken, så kanske vi kan konkludera att det var bäst för alla, att de åländska polismännen inte behövde konfronteras med automatbeväpnade personer, desperata dessutom.

Om man tänker att vapeninsatserna begränsas normalt sätt till närhåll, det handlar om ett par meters avstånd bara, skulle pepparspray vara ett alternativ att bruka i stället i en hotfull situation, än att direkt skada den ändra individen på ett mer permanent sätt.  Vad som också talar för den här motionen är det att det är direkt farligt för hela omgivningen t e x vid restaurangbråk och vid färjanlöp där polisen tvingas ta hand om berusade passagerare. Jag menar att poliser som blandas in tumult med pistolerna fullt synliga och därmed tillgängliga för sinnesförvirrade individer, då kan det lätt uppstå situationer där det blir direkt farligt för omgivningen.

Det är viktigt att understryka att den här motionen inte syftar till att helt avväpna vår poliskår utan tvärtom, se till att gatubilden blir en annan. Vid hotfulla situationer ska ett befäl kunna ger order om att skjutvapnen tas fram enligt den insats som varje enskild situation kräver.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att tangera frågan om elpistol. Det fanns med i ett ursprungsutkast att ha elpistol som ett alternativ till den nuvarande beväpningen. Med tanke på de få tillfällen man behöver använda vapen här på Åland samt med tanke på de hälsorisker som har påtalats, valde vi att inte ta med elpistol som en alternativ beväpning. För den skull betyder inte att följande motion på dagens lista inte bör tas till noggrann behandling. Det sker ju en utveckling hela tiden av den här typen av mer human beväpning. Får man fram elpistoler som har en el styrka som inte till fullo slår ut alla kroppsfunktioner hos en individ och därmed hota hjärtverksamheten, som har hänt i USA där ett femtiotal dödsfall har kopplats ihop med bruket av elpistoler, då anser jag att elpistol är ett mycket bra alternativ till en vanlig beväpning.

Jag har följt med debatten på svenska sidan, där man valt att inte tillåta elpistoler, medan man från polisens sida ropar efter möjligheten att använda elpistoler i vardagen. De anser att det skulle vara ett stort steg framåt. Det finns som alltid olika vägar att gå. Jag hoppas att bägge de här motionerna ska tas till snar behandling. De passar mycket väl in i den nya profil, som vi mer än gärna skulle vilja ge den åländska polisen, tack.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack herr talman! Jag måste erkänna att jag skäms lite, eftersom jag var ordförande 1995-1999 i polisdelegationen och den här frågan kom aldrig upp i min tankevärld. Det borde ha gjorts redan då, att man hade ifrågasatt den här beväpningen. Vi har alltid gjort likadant som i Finland, det är motivet. Jag tycker att det är en väldigt bra motion.

Risken är, när man använder lättare beväpning, att den blir mera använd. Pepparspray är ett besvärligt vapen för den som drabbas utav det. Det bör användas med ytterst stor urskiljning. Jag undrar om motionären har tänkt på det att nöja sig med att säga nej till pistoler och sedan för man se hur man löser det på ett annat sätt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Som ltl Roger Jansson säger, det finns en avvägning att göra här. Särskilt i USA, om talmannen tillåter så nämner jag ordet elpistol, det har visat sig att bruket av beväpning har ökat väsentligt och i vissa fall missbrukas. Pepparspray anser jag att är försvarbart. Dels för att det ibland för polisen handlar om att tampas med psykiskt sjuka människor som är ytterst våldsamma man vill inte skada dem mer än nöden kräver, och dels för att det förkommer fall som är kraftigt drogpåverkade. Det är ofrånkomligt att pepparspray kan ge upphov till tillfällig blindhet, trots allt återställs man inom en acceptabel tidsram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman!  Åland är en av få autonomier i världen som har en helt egen poliskår. Motionen berör alltså polisens beväpning på Åland. Ser man på polislagen så har vi delad behörighet på det här området. I polislagen står det:
7 § Uniform och beväpning, polisman skall i tjänsteutövningen bära uniform om inte tjänsteuppdragets art eller andra skäl kräver något annat.

Landskapsregeringen bestämmer efter samråd med landshövdingen om polisens uniform och beväpning. De är något som vi behöver ha med oss på vägen.

Om vi tittar historiskt på detta, så har polisen i Finland burit vapen under hela självständighetstiden, längst av de nordiska länderna. Den första förordningen som reglerade polisens beväpning gavs 15.08.1918. På den tiden måste man ha pistolen  dold i bakfickan och dold i klädseln. Så var det även när jag började som polis 1975, man bar man pistolen under tröjan. Det har efterhand förändrats.

Efter detta har olika förordningar och föreskrifter, givna av inrikesministeriet, reglerat polisens uniform och beväpning.

Ur den enskilde polismannens synvinkel idag, är 2004 års förordning om polisens användning av maktmedel av största betydelse. Förordningen gäller polismän samt andra anställda inom polisförvaltningen som har tjänstevapen. Chefen för polisenheten skall övervaka att förordningen, som är ganska omfattande, efterlevs.

Det finns även en grupp etablerad vid inrikesministeriet som granskar alla incidenter där det uppkommit skada eller stor publicitet i polisverksamheten. Det är ganska unikt i Finland, vi har den bästa dokumentationen i norden på det här området.

Johannes Knutsson har sammanställt en 180 sidor omfattande utredning, som blev färdig 2005, om hur man använder tjänstevapnen i olika länder. Man har kommit fram till att det är ganska likartat i länderna angående antalet personer som dör pga användningen av polisens tjänstvapen. På vägen dit är det ganska stora variationer, vilket jag återkommer till.

För alla maktmedelsredskap som används i Finland har skapats en formbunden grundskolning. Innan skolningen har genomförts får polismannen inte använda redskapet i fråga. Detta gäller samtliga maktmedelsredskap såsom handklovar, fjäderbatong, pepparspray osv. Man hade tidigare en rutin att polismannen själv skulle pröva på att få pepparspray i ansikte innan han använde det. De poliser som har det maktmedlet vet hur det känns att få det i ansiktet.

Dessutom pågår vid polisinrättningarna en fortgående maktmedelsutbildning. Varje polisman skall årligen avlägga ett nivåprov som gäller för den aktuella vapentypen för att få använda vapnet som maktmedel.

Polisen skall också vid prövning av maktmedel visa att han klara av det här, annars får han inte bära dem i yttre tjänst. Man ska klara av ett skjutprov osv.

 Grundutbildning och arbetsplatsutbildning som ordnas enligt föreskrift ger polismännen verksamhetsmodeller till de oftast förekommande situationerna. Dessutom utvecklas deras förmåga att fatta beslut som minskar ogrundad användning av maktmedel.

Om en polisman har någon anledning att misstänka att han i ett uppdrag kommer att möta våld, skall han vara beredd och även förbereda sig på att använda det lindrigaste och mest effektiva maktmedlet.

I Finland är det också så, att varna om vapenanvändning, hota med vapen och avlossa skott är användning av skjutvapen. Däremot finns det inget i Finland som talar om varningsskott vilket det finns i de andra nordiska länderna.

Man kan konstatera att tidigare räckte det i tre av fyra fall att man hotade med vapen, under de senaste åren har det räckt att man hotat med vapen i över 90 %, man behöver inte avlossa skottet. Finland har en väldigt hög siffra på det här, det beror på varningsskott, man vet att när en finsk polisman lyfter sitt vapen är det väldigt allvarligt för den som det riktas emot. Det kan efterföljas med att polismannen förstärker sin befallning med vapen.

Finland har en sådan vapenkultur att man inte kommer att ändra polisens vapenhantering i Finland. Däremot kan det finnas vissa förutsättningar at se över användningen på Åland.

Ser man på användningen generellt av skjutvapen i hela Finland, kan man konstatera att det ligger mellan 20-30 fall där man har hotat med vapen, mellan 10-20 fall där man har skjutit, 0-3 fall där man har skadat någon, och att man dödar någon händer enstaka fall vart 3-4 år. Det är inte särskilt vanligt att man använder skjutvapen ändå.

För min del anser jag att mycket talar för att polisen på Åland inte skall bära synliga vapen till vardags. Det är alltså inte så att polisen skall avväpnas, utan man gör en yttrligare utveckling av skjutvapenhanteringen i polisen.

Exempelvis i Norge, är  huvudregeln att polisman i yttre tjänst endast är beväpnad om särskilda skäl så påkallar eller om polischef så beordrat. Det finns också andra modeller, såsom i Storbritannien där huvuddelen av polisen inte är beväpnade men några poliser är det.

Vid den norska modellen har man olika special boxar i bilarna där man har pistolerna inlåsta. Man har pistolen med sig, man kontaktar överordnad, om man har tid, annars får man ta fram pistolen ändå. Spontant tar man inte med sig pistolen.

Med beaktande av de två svåra tragedier vi har haft i finska skolor med dödsskjutningar är jag övertygad om att ju mindre vi ser av öppna skjutvapen desto bättre.

Jag upplever att om poliserna idag alltid bär skjutvapen öppet, med patron i loppet i princip färdiga att omedelbart avfyras, kan det ge fullständigt fel signaler till vilsna ungdomar. Det kan finnas en risk att förväntningarna på det ökande våldet blir självuppfyllande.

Åländska poliserna ska ha rätt att ingripa i samma omfattning med samma maktmedel som andra poliser, med den skillnaden att pistolerna är inlåsta, oladdade i bilen eller i specialväskor.

Detta innebär att det inte finns anledning för en bandit att öppna eld mot en polisbil som av ren tillfällighet råkar komma förbi ett väpnat brott. Vet man att polisen är beväpnad är det kanske så att banditerna alltid skjuter för att föregå poliserna.

I Norge har detta fungerat bra, erfarenheterna är att man även skjuter mindre på poliser.

Om vi vill bli tagna på allvar som Fredens Öar anser jag att det kan vara ett steg i rätt riktning att polisens skjutvapen inte bärs synliga.

Det att vi har avvikande uniformer eller bilar tror jag inte att utomålänningar fäster så stort vikt vid. Har vi däremot poliser som inte går omkring med vapen väcker det säkert intresse och låter tala om sig som Englands Bobbys.

Vi borde ta Norges erfarenheter till oss då det gäller pistolanvändning. Även då det gäller användning av våld rent generellt samt uppträdande i farliga situationer, eftersom norsk polis som utgångspunkt inte har skjutvapen att tillgå, utan måste sträva efter att finna andra lösningar. Ledande princip anger att polisen i alla situationer skall handla så att möjligast ringa skada och olägenhet förorsakas. Det är en viktig ledprincip inom polisverksamhet.

Det finns andra maktmedel som teleskopbatong, pepparspray, möjligen elpistol, som vi kanske diskuterar lite senare enligt talmannens önskemål. Tack för ordet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Jag får tacka ltl Mattsson för en mycket belysande exposé över hur polisen i olika länder är utrustad med allehanda skjutvapen. Jag har själv fått en hel del positiva signaler från poliskåren efter motionen blev känd.  Jag skulle vilja ställa en fråga till ltl Mattsson, kan ltl Mattsson styrka den bilden att det finns en viss förståelse bland poliskåren för ett sådant här initiativ?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack herr talman! Jag kan säga att den här uppfattningen är väldigt delad där. Det finns vissa poliser som tycker att det här är en bra idé och driver den framåt. Det är framförallt efter det att man går med kula i loppet i pistolerna, man tycker att det är alldeles för central del av polisens verksamhet det här med pistoler. Det är oftast de som har varit lite längre i tjänst. Det har också med utbildningen att göra. Är du utbildad med att pistolen är en central del i tjänsteutövningen så naturligtvis tycker man att man ska ha den i fortsättningen, också här på Åland. Jag tror att vi politiskt kommer att möta ett ganska stort motstånd från många av poliserna om man försöker driva igenom den här frågan, så ärlig ska jag vara.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Remiss

6. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om utbyte av tjänstevapen till elpistol (HM 46/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag tänkte gå in i replikskifte med ltl Jansson angående hans synpunkter på elpistolen. I de utredningar jag har läst, finns inte ett enda fall där elpistolen har varit dödsorsaken. De utredningarna kommer till största delen från USA. De dödsfall som har inträffat har kunnat härledas till överdoseringar eller andra skador som åsamkats före eller efter att elpistolen använts. Man har kanske ramlat eller något sådant. Det finns inte heller undersökningar som visat att det skulle vara farligt, för de personer med dåligt hjärta eller personer som har pacemakers, att bli träffad av en elpistol.

I min motion som jag har lämnat in anser jag att vi borde byta ut de åländska polisers tjänstvapen mot en elpistol, som ett komplement till batongen och pepparspray. Jag tycker inte att ett skarpladdat vapen, med i vissa fall ammunition i, passar in på Fredens Öar och demilitariserade Åland.

Det finns många fördelar med en elpistol jämfört med en vanlig pistol. Den är ofarlig och den är effektiv. Konventionella vapen, effekten av dem är att man ska få ont, man blir skjuten i benet, man kan inte fortsätta sitt anfall mot polisen osv. Många gånger kan det vara en drogpåverkad person, det visar sig att drogpåverkade inte känner smärta, det hjälper inte att man blir skjuten i benet, man fortsätter sitt anfall i alla fall. Detta sker inte med en elpistol eftersom principen går ut på att man paralyserar musklerna. Oavsett om man är drogpåverkad eller ej, kan man, de facto, inte fortsätta sitt anfall. Det är säkert och effektivt sätt att få den anfallande personen på marken för att sedan sätta handklovar på.

Undersökningar som jag läst visar positiva tendenser för elpistolens framtid. Skador på gripna personer har minskar med 67 % i Arizona. I Florida har misstänkta dödskjutningar minskat med 78 %. Nu använder man det vanliga vapnet betydligt mycket mer förstås på andra sidan Atlanten, men även batonganvändandet har minskat och  skador på polismän har minskat tack vare införandet av elpistol. Det finns många fördelar med det också. Det fungerar på det sättet att elpistolen skjuter iväg två stål projektiler som är förbundna med elpistolen med varsin metalltråd. När de här pilarna fastnar i kläderna, de behöver inte gå in i huden, är det 50 000 volt som pulserar under fem sekunder på den träffade. Det resulterar i att musklerna i kroppen drar sig samman och ett kramptillstånd uppstår. Inom en bråkdel av en sekund är den här förövaren helt oskadliggjord. Det är ett väldigt bra komplement till pepparspray och betongen.

Det finns ingen anledning, jag understöder ltl Janssons motion, att det ska behöva finnas skjutvapen med riktig ammunition i hos de åländska poliserna. Är det så att det ska finnas, som jag skrev i min motion, så borde de vara inlåsta i bilen och väldigt sällan behöva användas.

Fler poliser i Europa har börjat använda sig av elpistol, förutom Tyskland och England, används det även i vissa fall av den finska polisen. Det är 40 länder i världen som insett fördelarna med en elpistol jämfört med en vanlig pistol. Man oskadliggör den här personen utan att riskera ev. att ta livet av den personen eller någon annan. Drar man vapen och skjuter så kan det vara rikorsetter, det kan vara så att en tredje person kan bli drabbad av det här skottet vilket inte gäller med en elpistol eftersom det inte spelar så stor roll var man träffar på personen i fråga. Den har bara en räckvidd på 5-10 meter.

Därför föreslår jag att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att polisen på Åland ges i uppdrag att byta ut sina tjänstevapen till elpistoler och därefter låsa in de vanliga vapnen i bilen. Tack fru talman! 

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Det här är också en mycket intressant motion. Det skulle vara bra att införskaffa en elpistol för att se hur det fungerar. Det är bra att det finns något mellan pepparsprayen och en vanlig pistol. Det här är det idealiska att man kan oskadliggöra folk. Det borde även gå bra när det gäller djur, som vi oftare möter på Åland, ilskna djur i olika sammanhang. Man behöver man inte avliva djuret utan man kan stoppa dem på det här sättet.

Man kan inte ta bort vanliga pistolerna, det är frågan om ett komplement. Det man också kan se är skillnad i, mellan Norge och Finland, är skjutavståndet. Normalt har man ganska långa avstånd, när man skjuter med pistol, det beror också på hotet, man drar sig undan. Här kan man komma ganska nära och träffa, ofta under tre meter.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag tror att ltl Mattsons och jag är helt överens. Vi behöver inte ta bort de vanliga pistolerna. Vi ska göra det mer svåråtkomligt för personer runt om att få tag i den pistolen. Mitt förslag är att man har pistolen inlåst i bilen som i Norge och man frågar sin överordnade eller i extremfall tar pistolen ur bilen. Det finns egentligen inget argument för varför polisen ska bära ett skarpladdat vapen i hölstret, särskilt på Åland. Elpistolen är ett ypperligt komplement som ltl Mattsson sade. Det här med djuren hade jag inte tänkt på, det argumentet köper jag också.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Remiss

7. Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en ökad representation i kontaktgruppen (HM 40/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Ålands demilitarisering och neutralisering är ett politikområde som alltmer upptar lagtinget. Inte minst Lissabonfördraget och det konstitutionella föredraget är stora frågor där Ålands demilitarisering och neutralisering automatiskt kommer upp.

Under många år har demilitariseringen och neutraliseringen blivit och utvecklats till en del av den vanliga retoriken här i lagtinget. Det är en brist att vi saknar någon på den verkställande sidan, i regeringen, några personer med särskilt ansvar just för demilitariseringen och neutraliseringen. En funktion där kunskap samlas, där man gör utredningsarbete, där man för en kontinuerlig diskussion om hur demilitariseringen och neutraliseringen skall skyddas och förstärkas när världen omkring oss förändras. Det finns ett organ som är gemensamt för utrikesministeriet och representanter för de åländska myndigheterna. Den här kontaktgruppen som den kallas, tillkom, 1998 tror jag, när Tarja Halonen var utrikesminister. Tanken var att man gemensamt skulle utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang och öka informationen om demilitariseringen och neutraliseringen mellan Åland och Finland. Det var ett forum där man gemensamt skulle föra diskussioner. Den här kontaktgruppen har haft en sammansättning som beskrivs här i motionen. Från åländsk sida finns representanter från lagtinget, tidigare var riksdagsledamoten med i det här, från Ålandskontoret i Helsingfors finns det representation och från Åland Fredsinstitut. Det här en alldeles bra representation för Åland, men det saknas några som representerar landskapsregeringen. Landskapsregeringen har ett fortgående ansvar också i de här frågorna. Därför så skulle det vara mycket värdefullt att landskapsregeringen skulle ha en representant med i gruppen.

Lagtinget inte arbetar hela året. Vi har inte heller ett sådant kontinuerligt ansvar som administrationen har. Vi har inte heller det dagliga ansvaret för den operativa verksamheten, utan det står regeringen för.

Om man vill att den här gruppen ska utvecklas och kanske göra mera än den har gjort hittills, så borde en representant från regeringen eller från förvaltningen vara med. Det här kan inte vara något problem för riket, jag hoppas att den här motionen räcker och att landskapsregeringen av eget intresse tar kontakt med den här kontaktgruppen.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Även denna motion tycker jag är en bra motion. Det vore bra om vi kunde komma till en lösning relativt snabbt. Vi vet tyvärr att det ofta blir så med motioner att de tar en väldigt lång tid att behandla. Vi har en sådan beslutsgång i lagtinget som tyvärr gör att vi oftast hinner enbart med att remissdebattera de här hemställningsmotionerna. Det leder till att mycket bra idéer som kommer via motionsvägen kanske bromsas upp.

Jag delar ltl Sundbacks tankar, de kan verka som tankeväckare för regeringen. I detta fall kan man agera utan att motionen helt och hållet blir färdig hanterad i lagtinget.

När det gäller kontaktgruppen, måste man konstatera att tillkomsten av gruppen  var en väldigt bra sak. Gruppen har under åren som den har verkat, sen 1998, varit väldigt aktiv att sprida budskapet kring Ålandsmodellen som en lösning på ett problem som man haft mellan olika områden inom ett land.

Jag tror också att det är viktigt att ta fasta på det här, se till att vi får ut den här informationen på bästa möjliga sätt. Dels är vi då med i ett internationellt sammanhang och kanske kan vara med också att hjälpa till för att lösa problem på andra ställen. Dels har vi ett egoistiskt syfte, ju mer information vi sprider om hur relationerna är uppbyggda mellan Åland och Finland, desto lättare är det också att resonera i andra internationella sammanhang. Förståelse för lösningar som kan behövas för Ålands del, jag tänker på diskussioner som har varit och ständigt är aktuella här, relationerna till EU. Ju mer kunskap man har ute i resten av världen om hur Ålandsmodellen fungerar, desto lättare kan det vara att hitta undantag till lösningar som man också har, vad gäller parlamentsplatser och annat.

Man måste lyfta fram att det är en lyckad och viktig grupp det här som man borde använda sig ytterligare av. Om vi ser på den motion som ligger, är gruppen från rikets sida rätt stor, vi har närmare tio personer som deltar i arbetet. Medan man från åländsk sida har fyra personer. Det borde inte vara något bekymmer att utöka den ytterligare. Det vore naturligt att de som har ansvar för det dagliga arbetet, landskapsregeringen skulle finnas representerad här. Ett annat alternativ vore att växla bort någon, men det är bättre att skapa en större bredd för att få bästa möjlig genomslagskraft att kunna vara med från åländskt håll och påverka inriktningen och se till att man får ut bästa möjliga av det. Från min sida, ett stort stöd för den motion som ligger.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 6 april 2009 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.02 ).

 

Originalfil