Plenum den 1 juni 2006 kl 9.30

PLENUM den 1 juni 2006 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Torbjörn Eliasson, ltl Peter Grönlund och ltl Dennis Jansson.

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Barbro Sundback på grund av tjänsteåliggande: riksdagens jubileum. Ltl Torbjörn Eliasson anhåller om befrielse från lagtingsarbetet på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 15/2005-2006 kommer att avges vid plenum i morgon den 2 juni.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2004 - 31.10.2005). (RS 1/2005-2006).

 

Ärendet bordläggs till den 2.6. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2005-2006 om elevvård i landskapets gymnasialstadieskolor. (HM 65/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Som vi har sagt tidigare från kulturutskottet avser vi att behandla alla ärenden vi får i mån av tid och nu har vi då behandlat de hemställningsmotioner som kom ifjol och vi har förutom de som nu ligger på lagtingets bord tre kvar som vi kommer att få undan innan sommren, så vi kommer att gå på sommarledigt med ett helt tomt bord och mycket gott samvete.

 

Talman!

Motionen är från ltl Katrin Sjögren m.fl. som föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att elevvården på gymnasialstadiet stärks och prioriteras senast under 2006. Motionären har fått rätt, kan man säga, därför föreslår utskottet att motionen förkastas. Utskottet konstaterar att motionens syfte är vällovligt, eftersom undersökningar har visat att behovet av elevvårdsinsatser ökat i landskapet. Motionen är dock inte längre aktuell eftersom de åtgärder som  efterlyses redan till stor del har vidtagits. I de nya läroplansgrunderna för gymnasialstadiet åläggs skolorna en skyldighet att upprätthålla studerandevårdsgrupper för samordnande insatser. Grupperna utgör navet i ett nätverksarbete där förutom skolpersonalen även representanter för bl.a. fältarna och de sociala myndigheterna kan ingå. Dessutom har skolorna en skyldighet att samverka med föräldrarna. Utskottet konstaterar vidare att en ny för gymnasialstadieskolorna gemensam kurator kommer att tillsättas fr.o.m. augusti 2006. Ett nytt alkohol- och drogförebyggande program har också antagits. Därtill konstaterar utskottet att det i den planerade reformen Struktur-07 betonas att elevvårdsverksamheten inte får nedprioriteras och i planerna ingår en utökad samordning skolorna emellan i fråga om skolhälsovården. Därav utskottets förkastande.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag kan bara konstatera att min motion som är ett och ett halvt år gammal vid det här laget var rätt i tiden. Jag är tacksam över att frågan rör på sig, men jag tror att det finns skäl för både kommunal- också lagtingspolitiker att följa utvecklingen när det gäller våra ungdomars välmående och hälsa.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är ofta så, vad det verkar åtminstone när vi behandlar hemställningsmotioner i kulturutskottet, att de har i huvudsak två funktioner, de fungerar dels som en källa för andra partier att ösa idéer och/eller som en blåslampa för att få saker och ting genomförda och det är kanske det senaste som den här har fungerat som. Åtgärderna som efterlystes har genomförts, så det är mycket bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föresläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 5/2005-2006 om obligatoriska skolmåltider i läroplanen. (HM  34/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I hemställningsmotion nr 34 föreslår ltl Brage Eklund m.fl. att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen ser över läroplanen så att skolmåltiden blir obligatorisk och att alla barn kan få råd angående kostens innehåll. Utskottet föreslår att motionen förkastas med följande synpunkter.

 

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ungdomars kostvanor är angelägna och att kosten därför utgör en viktig del av skolverksamheten. I en undersökning som företogs av STAKES konstaterades att det finns visst utrymme för förbättringar i de åländska skolorna varför landskapsregeringen nyligen rekommenderat skolorna att utöka undervisningen i och informationen om sambandet mellan kost och hälsa. Utskottet finner det angeläget att rekommendationen efterlevs.

 

I fråga om att skolmåltiden skall vara obligatorisk i grundskolorna konstaterar utskottet dock att så redan är fallet. Enligt grundskolelagens 29 § skall nämligen eleverna under varje arbetsdag erhålla en skolmåltid som är näringsmässigt väl sammansatt och tillräcklig. Skolmåltiden är avgiftsfri för eleverna.

 

Utskottet konstaterar att de allra flesta grundskolorna i landskapet har ett eget kök vilket innebär att kvaliteten på skolmaten är mycket hög. Vidare konstaterar utskottet att skolmåltiden i praktiken utgör en integrerad del av skolans verksamhet på så sätt att lärarna är anställda enligt skolans schema vilket betyder att de äter med eleverna för att kunna förmedla kunskaper om t.ex. bordsskick och kostens innehåll. I högstadiet anordnas dessutom undervisning i hemkunskap där eleverna får kostråd och lär sig matlagning.

 

Enligt utskottets mening utgör kosthållningen slutligen i första hand en fråga som hör till föräldrarnas ansvarsområde. Därför, herr talman, föreslår utskottet att motionen förkastas.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Till först får jag tacka kulturutskottet för att utskottet har bedmödat sig om att ge svar på vår hemställningsmotion. Det hör inte till vanligheten att de överhuvudtaget blir behandlade, så det är bra.

 

När det gäller själva motionens innehåll får jag konstatera att man har belyst ett välfärdsproblem som har blivit mera aktualiserat; efter att den här motionen skrevs har det varit på tapeten i alla nyhetsprogram och det har varit andra reportage i tidningarna också om ett mycket stort välfärdsproblem som berör vår del av världen. Man kan i varje fall konstatera att trots att utskottet har förkastat motionen har man också konstaterat att det är ett angeläget behov att göra någonting åt problemet. Då har jag också konstaterat att landskapsregeringen har vidtagit åtgärder och gått ut i skolorna och informerat dem om kosthållning och hälsa. På något vis får jag konstatera att motionen har haft någon sorts nytta i och med att man har aktualiserat problemet, eftersom man också har vidtagit åtgärder för att förbättra problemen. Jag får alltså tacka kulturutskottet för att utskottet har bemödat sig att behandla ärendet samt en eloge till landskapsregeringen för att man har tittat på problemen och konstaterar att detta är ett välfärdsproblem i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föresläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 6/2005-2006 om skolinternat. (HM 52/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I hemställningsmotionen nr 52/2004-2005 föreslår ltl Åke Mattsson m.fl. att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning av möjligheten att bygga ett lägenhetsinternat i Mariehamn. Utskottet föreslår att motionen förkastas.

 

Utskottet konstaterar att de studerandes behov av bostad på studieorten tillgodoses på olika sätt beroende på gymnasialstadieskola. Vissa skolor, såsom sjömansskolan, hotell- och restaurangskolan samt naturbruksskolan tillhandahåller internatboende medan andra skolor bistår eleverna genom förmedling av hyresbostäder. Studerande vid Ålands lyceum anordnar själva sitt boende utan inblandning från skolan.

 

Internatboendet vid sjömansskolan är löst genom att skolan vintertid hyr Hotell Esplanad där det på helger och kvällar finns övervakning. I Hotell Esplanad finns plats för 50 studerande, på hösten är i regel alla platser upptagna medan det på våren kan finnas lediga platser. Hotell- och restaurangskolan upphyr gästhem Neptun och på naturbruksskolan finns ett elevinternat som i tillräcklig utsträckning svarar mot skolans behov.

 

I motionen påtalas att lägenheter blivit samlingsplatser för olika former av missbruk. Utskottet är enigt med motionärerna om att en sådan utveckling inte är positiv men vill samtidigt framhålla att ansvaret för minderåriga som bor självständigt i första hand åligger föräldrarna.

 

Enligt den nya studiestödslag som nyligen antogs av lagtinget kommer rätten till bostadstillägg att begränsas och bostadstillägg för 17-åringars bostadskostnader kommer att utgå endast om den studerande inte kan bo hemma på grund av en restid som är längre än sammantaget två timmar tur och retur från föräldrahemmet till skolan. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att unga studerande i större utsträckning skall bo hemma hos föräldrarna. Utskottet förutsätter att skolornas insatser för att hjälpa de studerande med bostäder framöver kommer att rikta sig enbart till de studerande som uppfyller kraven på bostadstillägg. Behovet av bostäder för studerande på gymnasialstadiet kommer således att minska.

 

Utskottet konstaterar i sammanhanget att det i Strandnäs i privat regi för närvarande byggs bostäder för framför allt studerande vid Högskolan på Åland vilket utskottet finner positivt. Behovet av bostäder för högskolestuderande kommer därför att i någon mån tillgodoses.

 

I samband med ärendets behandling har utskottet uppmärksammat att trots att de studiesociala förmånerna för studerande på gymnasialstadiet i teorin är desamma oberoende av skola, skiljer sig förmånerna åt i praktiken. De skolor som tillhandahåller bostäder till sina studerande, alltså åtminstone sjömansskolan, yrkesskolan, hotell- och restaurangskolan samt naturbruksskolan, uppbär nämligen ingen hyra av eleverna vilket innebär att det är förmånligare att som exempelvis skärgårdsbo studera i någon av dessa skolor i jämförelse med t.ex. lyceet. Utskottet finner detta anmärkningsvärt och anser att landskapsregeringen bör vidta åtgärder för att de studiesociala förmånerna skall vara desamma även i praktiken.

 

Med dessa motiveringar, herr talman, föreslår utskottet att motionen förkastas.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Även jag vill tacka kulturutskottet för att det har tagit sig tid och engagerat sig i våra motioner och lyft fram problemet som jag har tagit upp med skolinternat. Men vi har fortfarande lite olika syn, framför allt att ansvaret för barnet ligger hos föräldrarna. Det är mycket riktigt det som jag har påtalat i min motion, men bor man inte i närheten av sina barn kan det vara svårt att övervaka dem. Är man en skärgårdsfamilj och släpper iväg sina barn till Mariehamn vill man gärna ha möjlighet att det är någon som kontrollerar dem osv. Vi har också haft en motion här om fosterfamiljer som kanske skulle vara ett alternativ.

 

Därför tycker jag fortsättningsvis att man borde titta på möjligheten att bygga ett internat för det handlar också om kvalitet. I dagens läge är det före detta hotell som det är inrymt i så det är en kompromiss där man bor, så det skulle vara viktigt att få till ett ändamålsenligt boende med kanske två rum och kök där man kunde laga sin egen mat och sköta om sig själv. Det alternativet tycker jag att skulle finnas kvar. Vi vet, som sagt, inte hur det går med kk-huset. Är det så att vi får ett kongress- och kulturhus här kan det mycket väl vara ett hotell, att det som finns kan användas just till hotellverksamhet, att man går in för det i stället och då står vi där utan de här platserna, så det kan vara bra att landskapet själva har ett. Man säger att det kommer att bli minskad efterfrågan. På grund av att 17-åringar inte får bostadsstöd kommer efterfrågan att minska, men de som försvinner är egentligen de 17-åringarna som föräldrarna kunnat övervaka; det är de som bor väldigt långt hemifrån där föräldrarna har svårt att ta kontakt som man borde titta närmare på. Det är närmast på det området som den här frågan fortsättningsvis är aktuell.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

I kulturutskottets betänkande påpekar vi mycket om föräldrarnas ansvar och det är viktigt princip att man alltid skall komma ihåg att samhället inte hela tiden skall försöka locka till sig det ansvar som föräldrarna har, och det här är en typisk sådan sak. När det gäller skärgårdsungdomar som bor perifert kanske man kan lösa det så att någon släkting eller bekant i staden kan titta till ynglingen från skärgården så att det fungerar. Det skall inte automatiskt vara samhället som träder in utan föräldrarna skall ha ansvaret för minderåriga barn. När det gäller frågan om internat påpekar utskottet att det är så att de studerande får bo gratis, vilket gör att det här blir en osund konkurrens med en potentiell privat hyresmarknad. Om det skulle ändras så att alla skulle betala lite hyra kanske det skulle kunna finnas underlag för ett privat initiativ; mot bakgrund av den senaste debatten vi har haft här om hur näringslivet skall skötas så skulle det vara mycket viktigt att det uppstod en hyresmarknad för det här också kanske.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi är till stora delar överens i den här frågan och jag håller med om orättvisan som finns där. Jag kom aldrig fram till att det är viktigt att man lyfter fram den. Jag anser nog att det är skäligt att man betalar för ett boende. Det borde man definitivt satsa på. När det gäller föräldrarnas ansvar för barnen är vi också i princip helt överens, men jag vill inte dra den skarpa gräns som jag upplever att ltl Danne Sundman vill ha. Det finns nämligen föräldrar som har väldigt svårt att ta hand om sina barn och det är bra att det finns en beredskap från myndigheterna att man kan gå in och hjälpa till i stället för att man helt konsekvent säger att det här är föräldrarnas ansvar och det här skall de stå för. Därför tycker jag att man bör ha beredskapen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill i grunden tro på föräldrarna och att de kan ta hand om sina barn, och de kan de allra flesta föräldrarna göra. När det gäller de föräldrar som har problem är det i första hand ett ansvar som  ankommer på de sociala myndigheterna och det är också en viktigt princip att man inte skall blanda ihop olika myndigheters roller så att skolan s.a.s. börjar bli en social institution där skolans personal och lärare jobbar mycket med sådana frågor som ankommer på andra, på de sociala myndigheterna, så det är också en viktig gränsdragning. Men jag vill nog säga att jag tror att de allra flesta föräldrarna har full kontroll på vad deras barn gör och det skall vi uppmuntra i stället för att uppmuntra åt andra hållet s.a.s. att samhället frivilligt tar på sig en ny roll. Där skall vi vara tydliga från lagtingets sida.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller inte riktigt med om gränsdragningarna utan jag tycker att det är viktigt att man går till mötes, att socialen kommer in i ett visst skede, men långt före det kan skolan göra så långt den kan för att tillgodose de små behoven som kan finnas i det här sammanhanget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

När vi hörde skolhemsföreståndaren Stig Lindholm visade det sig att det hem där han är föreståndare har man inte full beläggning utan det finns platser kvar där. Om jag kommer ihåg rätt var det ungefär 60 procents beläggning just nu på elevhotellet som är övervakat, så alla platser är inte utnyttjade vad jag förstod på honom.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Men det kan också bero på att man inte vill att barnen skall bo där. Det kan vara andra omständigheter som gör att man inte vill vara på det hotellet. Det är flera skärgårdsbor som har tagit kontakt med mig och diskuterat och anser att det här är ett stort problem. Under min tid som narkotikapolis också upplevde jag att de här problemen fanns, och då är det kanske inte internaten jag vänder mig så mycket till utan det är lägenhetsboendet också. Sjömansskolan hyr upp det här internatet, så den har sitt behov tillgodosett. Fortsättningsvis finns det ett behov av högkvalitativt boende i Mariehamn med ett övervakat internat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det är riktigt som ltl Åke Mattsson säger att man kan avstå från att ha sina barn på elevinternat, men det är ändock övervakat, så det finns ju kontroll där, och ltl Åke Mattsson efterlyser i sin motion att det skall finnas kontroll över barnen på något sätt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är en skola som har övervakat boende. Å andra sidan är det i fråga om kök, bostäder osv. inte så ändamålsenligt att bo där. Därför kan man välja att bo ute i lägenheter och ute på staden om man vill ha ett boende av högre kvalitet än vad det är på hotellet; man kanske inte vill ha sina barn på ett hotellrum utan man tycker att man har högre krav, att det är en anledning till att man inte bor där. Det här är som sagt sjömansskolans internat. Ålands lyceum har fortfarande sina barn bor ute i lägenheter på stan och det här har varit ett väldigt stort problem, som jag också skriver i min motion, narkotika- och fyllefester förekommer väldigt mycket i enskilda lägenheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föresläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Ärende nr 5 och nr 6 föreslås behandlas samtidigt:

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om säkra elevtransporter. (HM 45/2004-2005).

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

Kulturutskottets betänkande nr 8/2005-2006 om utbildning av chaufförer som sköter elevtransporter. (HM 63/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I hemställningsmotion nr 45/2004-2005 föreslår ltl Åke Mattsson m.fl. att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att nödvändiga åtgärder vidtas för en trygg elevtransport i landskapet. Utskottet har upplevt att det finns vissa saker att önska och har hört ganska många i de här frågorna och har valt att göra ett s.k. positivt förkastande, att utskottet alltså föreslår att motionen förkastas men att betänkandets motivering bringas till landskapsregeringens kännedom på grund av det fanns många angelägna saker. Utskottets synpunkter är följande.

 

Utskottet konstaterar att antalet olyckor i samband med elevtransporter i landskapet hittills inte varit stort men att det ändå kan finnas anledning till vissa förbättringar.

 

I motionen efterlyses ett antal åtgärder för ökad trafiksäkerhet i samband med elevtransporter. En del av de åtgärder som efterlyses i motionen föreslås åtgärdade i den framställning (FR 6/2005-2006) som för närvarande behandlas i lagutskottet. Jag kommer att återkomma tll den. I framställningen föreslås bland annat att stopplikt skall införas framför och bakom skolskjutsfordon. Enligt vad utskottet fått erfara är dessutom en ny skolskjutsförordning under utarbetande och i förordningen återfinns ett ökat säkerhetstänkande i fråga om skolskjutsar vilket utskottet finner positivt.

 

I fråga om anordnande av skolskjutsar konstaterar utskottet att många parter är inblandade. Ansvaret för säkerheten åligger därför flera parter såsom transportörerna och skolnämnden som enligt grundskolelagen skall anordna skolskjuts. Även föräldrarna har givetvis ett ansvar för att undervisa barnen i trafiksäkerhet exempelvis vid av- och påstigning. Det är enligt utskottets mening därför angeläget att landskapsregeringen genom det nya regelverket tar ett helhetsgrepp på problematiken.

 

Regelverket för skolskjutsar är i dagsläget uppgjort med tanke på att skjutsen skall ordnas med taxibilar i vilka eleverna t.ex. skall ha bilbälten och stiga av på rätt sida om vägen. Vidare skall de elever som så behöver använda bälteskuddar och chaufförerna skall enligt lagen ha särskild utbildning för skolskjuts. Om skolnämnderna däremot anlitar bussar i linjetrafik gäller andra, mindre stränga regler. Om bussarna är fulla kan eleverna exempelvis tvingas stå i gången. Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande att olika regler gäller beroende på vilket färdmedel som används för skolskjutsen. Denna problematik bör enligt utskottets mening även beaktas vid uppgörandet av den nya förordningen.

 

Det var något av pudelns kärna i utskottets resonemang.

 

Vidare, herr talman, har vi i kulturutskottet behandlat hemställningsmotion nr 63/2004-2005, där ltl Raija-Liisa Eklöw m.fl. föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utbildning som ordnas i samråd med berörda parter för chaufförer som sköter elevtransporter ordnas.  Utskottet föreslår att den motionen förkastas med följande motivering:

 

Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att det är av stor vikt att elevtransporterna i landskapet sköts professionellt och att chaufförerna har tillräckliga kunskaper.

 

Enligt gällande landskapsförordning om skolskjutsar (1997:17) skall  alla förare ha genomgått av landskapsregeringen godkänd utbildning för ändamålet. Någon sådan utbildning har dock inte på länge anordnats i landskapet vilket resulterat i att det på Åland idag finns endast två verksamma chaufförer med denna utbildning.

 

Enligt vad utskottet fått erfara finns det vid Ålands handelsläroverk dock långt framskridna planer på att till hösten 2006 anordna en utbildning för chaufförer som handhar elevtransporter. Utskottet, som välkomnar utbildningen, föreslår att motionen förkastas.

 

Det är, herr talman, med anledning av utbildningen som jag vill säga några ord till förutom det som utskottet har konstaterat. Det råkar sig så att igår hölls det första utbildningstillfället med kursen, så motionen uppfylldes slutligt dagen före den kom till behandling i lagtinget, om jag får skoja lite! Under det kurstillfället framkom det att finns lite bekymmer med den nya framställningen. Det fanns många saker där som var motstridiga och vissa detaljer som borde tittas på i lagutskottet. Jag säger det här för att lagutskottet skall vara uppmärksamt när man i höst tar sig an framställning nr 6. Den har, som sagt, mycket lovvärda delar när det gäller trafiksäkerheten i sig, men det fanns bekymmer med många av de föreslagna åtgärderna; de kanske borde ha varit på remiss till dem som skall s.a.s. följa lagen. Jag tror inte att det är några oöverstigliga hinder utan utskottet kunde nog reda upp det här. Mot bakgrund av att den lagen är föreslagen och om den s.a.s. lite rättas till i lagutskottet, så tror jag att situationen har kommit bra långt framåt. Dessutom hoppas jag att landskapsregeringen tar det som kulturutskottet anser ad notam.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Min fråga till ltl Danne Sundman är vad han menar med att det har hänt väldigt få incidenter och få olyckor? Vad grundar man det på? Efter vad jag känner till har det hänt väldigt mycket här på Åland. Det är överkörda fötter, det är bussar som ligger i diket lite nu och då och det är framför allt bussarna som har problem, man skyller på dålig sandning osv. Regelbundet kommer det olika incidenter, att skall det vara dödsolyckor för att man skall ta det på allvar? Vi hade en väldig allvarlig olycka också i Ämnäs där en elev blev påkörd. Vad grundar man den här slutsatsen på?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Kulturutskottet har, som framgår av betänkandet, hört många personer. Visst har vi erfarit att det har förekommit olyckor, men det anses inte vara stort i alla fall, det kunde man konstatera av hörandena. Men, som ltl Åke Mattsson mycket riktigt påpekar, det har hänt olyckor och framför allt finns det en potential när många skolbarn färdas i en buss; om det händer en enda olycka kan den få ödesdigra konsekvenser. Vi ser de andra bussolyckorna som händer runtom i både Finland och Sverige. Det blir många, t.o.m. dödsfall, och därför bör man se på de här frågorna just när det gäller busstransporter. Vi är i utskottet i likhet med ltl Åke Mattsson bekymrade över att man har så olika villkor som skolelev om man åker buss eller taxibil. Man skall läsa formuleringen så att vi har inte ansett att problemet har varit stort men dock att det finns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Liberalerna har under de senaste åren haft trafiksäkerhet som ett högt prioriterat politikområde och därav också de många motionerna som gäller trafiksäkerheten i olika former, därav också denna motion där jag är första undertecknare om utbildning av chaufförer som sköter elevtransporter. I landskapet finns enormt många elever som är beroende av transporter och särskilt på grund av att högstadieskolorna är centraliserade. Där har det praktiska problemet kommit fram att de inte sköts enligt de bestämmelser som gäller och då har det brusit på den som ansvaret att ordna transporterna. Det är alltså landskapets ansvar. Det är glädjande att höra att utbildningen har startat och då har inte motionen varit förgäves, om det nu är det som har orsakat att utbildning har startat så får vi vara glad. Om utbildningen ändå har kommit till stånd är det lika bra därför att det är mycket viktigt att alla som kör elever har kunskap om de primära förutsättningarna att sköta den här sysslan. När det gäller det som ltl Danne Sundman tog upp att det framkommit saker från de professionellas sida på kursen vad gäller den nya lagstiftningen tycker jag att det är väldigt viktigt att man också tar deras åsikter i beaktande, så här kan man både ge och ta. Det är alltså jättebra att ärendet har gått så här långt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Motionären kan med all rätt vara nöjd över utvecklingen och att det satts fokus på detta. Det får man väl också skicka ett tack till landskapsregeringen för. Men när det gäller detaljerna som man har lite åsikter om bland aktörerna vill jag tillägga att det finns en stor sakkunskap hos dem som sköter skolskjutsarna, det finns en verkligt seriös vilja att göra det här på bästa sätt, så man bör verkligen ta tillvara den viljan och den kunskapen som finns hos dem som utför skolskjutsar. De har själva mycket tankar kring det här och det är väl närmast en uppmaning till lagutskottet, som jag också gjorde i mitt anförande, att noggrant höra vad branschen tycker. Kan man då  hitta ytterligare åtgärder som kan föras in i lagen så att det blir ännu säkrare så har den här frågan fått en ännu bättre lösning.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Idén till motionen fick jag från en av dem som sköter elevtransporterna, så det är klart att de som utför transporterna är måna om att allt sköts bra. De är hela tiden under uppsikt och de som kör på våra barn och ungdomar runtom i landskapet har en väldigt viktig uppgift, så vi skall hoppas att deras kunskap tas på allvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag vill återigen ta tillfället i akt och tacka för att man har tagit upp en motion. Det är en väldigt angelägen motion och man har också, som jag ser det, satt fokus på det största problemet som är här, nämligen skillnaden mellan linjetrafik och vanliga skolskjutsar. Linjetrafiken är väldigt statisk och väldigt svår att göra någonting åt, man har provat på norra Åland att handla in andra bussar på samma linje som den obligatoriska linjetrafiken och har hamnat i domstol på grund av det. Det här ser man som ett stort problem som man har tänkt titta närmare på, men efter vad jag har förstått sätter EU-direktivet stopp för monopolet på trafiken så att man kommer att släppa det fritt och då kommer det att bli lite lindrigare för skolor och att upphandla trafiken. Det är ett problem när det gäller just linjetrafiken. Först och främst får man ha barnen stå där, upp till 30 procent av dem som åker i bussen får stå, det finns ingen kontroll överhuvudtaget om man använder bilbälte eller inte; det har man blivit väldigt duktig på när det gäller vanlig skolskjutas, där använder alla bilbälte, man har kuddar med till dem som är för korta eller har för låg ålder. Däremot är det väldigt få som använder bilbälte i bussarna fast de finns i alla bussar.

 

Det är också ett problem med bussarna att man stannar emellanåt på fel sida av vägen. Med skolskjutsarna kan man ofta göra så att man kan köra in på en biväg eller man kan ordna så att man stannar på rätt sida; med bussarna fungerar det inte. Ett ytterligare problem som man bör lyfta fram när man en gång diskuterar detta är busshållplatser. Busshållplatser kanske inte är det nödvändigaste för det är ett ganska stort arrangemang att bygga en busshållplats, men man borde bygga som bulor där barn har möjlighet att stiga av eller kanske som man gör i Sverige, där man har mobila ramper som kan transportera och sätta ut med ett litet räcke för där barnet s.a.s. står och väntar. Den biten borde man titta lite närmare på och kanske göra någonting åt. Det är en sak i det här sammanhanget. Framför allt när det gäller bristen som man känner till med att bussbolagen inte fungerar borde man verkligen vidta drastiska åtgärder. Jag hoppas att man kommer att göra det i här nya lagförslaget och att man ser över det här ordentligt. Bara en sådan sak är ganska speciell att den obligatoriska utbildningen av dem som kör barn gäller bara skolskjutsarna; de som kör bussar i linjetrafik anses inte behöva ha någon utbildning överhuvudtaget. Det är väldigt stora skillnader här emellan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill tillägga att trots bristerna som kulturutskottet lyfter fram måste man ändå säga att de åländska bussbolagen har ett högt säkerhetstänkande och funderar aktivt på de här frågorna och gör nog det bästa av situationen. Det kunde vara mycket sämre om bussbolagen inte skulle vara intresserade av säkerhet; man har verkligen tagit det till sig och gör vad man kan, men trots det är det en helt annan situation om man sitter och kör en buss med 50 elever än en taxibil med kanske fyra eller fem i bästa fall. När det gäller busshållplatserna har kulturutskottet också erfarit att man har sådana tankar inom landskapsregeringens trafikavdelning att man skulle göra mindre ”bulor”, som ltl Åke Mattsson talade om och det finns också tankar på att se på konstruktionen som man har i Sverige med tillfälliga ramper som man fäller ut, så det är nog också på gång.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har inte riktigt samma åsikt som ltl Danne Sundman i den här frågan, för jag anser att det finns mycket mera som bussbolagen kan göra. Bl.a. kan man titta på busstidtabellerna, man behöver inte ha så pressade busstidtabeller att man måste ligga och köra med överhastighet. Jag tror att följer man med lite i tidningarna är det ganska allmänt känt att bussförarna har svårt att hålla tidtabellerna. Då borde man också se till att samtliga barn som åker i bussen skall sitta faststpända. Trots allt är 80 procent av bussarna subventionerade av landskapet, så det är väldigt stora summor de får därifrån och det ligger nog i allra högsta grad i deras intresse att de skall uppfylla säkerhetskraven. Jag anser definitivt att det finns mera att göra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst finns det utrymme för förbättringar i samråd med branschen, också i de regelverk och i den lagstiftning som styr detta. Men vi har som sagt erfarit att lovvärda ändringar är på gång. Det man ytterligare kan säga är att man har tagit ett medvetet politiskt beslut att utnyttja linjetrafik också till skolskjuts för att det inte först skall komma en buss full med skolungdomar och sedan komma en tom buss i linjetrafik, utan man skall kombinera det här och utnyttja resurserna och också ur miljösynpunkt få en så effektiv trafik som möjligt. Tyvärr är det ofta en avvägning mellan ekonomiska intressen, miljöintressen och trafiksäkerhet och den balansgången är viktigt. Nu tror jag att man har satt fokus på ökad trafiksäkerhet, men det kanske kommer en räkning för det också och då får man vara beredd att slanta upp ute i kommunerna, som de facto betalar skjutsen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jo, säkerhet kostar och så är det nog också i det här fallet, men för den skull kan man så långt det är möjligt tillmötesgå säkerhetsintressena och där har vi bälten och man skall se till att barnen är fastspända. Det kostar inte speciellt mycket att man har det kravet och den principen. I dagens läge vill jag hävda, att man nonchalerar det fullständigt, man bryr sig överhuvudtaget inte om att kolla upp den här biten. Tilläggas kan att det finns många andra saker som inte kostar speciellt mycket heller, att under en viss ålder kanske man kan ställa krav att barnen skall ha speciella västar på sig till och från bussen, till och från skolan. Det tror jag att skulle medvetandegöra för barnen att det är farligt i trafiken, att man skall vara extra försiktig, om man lyfter fram det här problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att man diskuterar trafiksäkerheten här i lagtinget; i och med att vi har detta år som trafiksäkerhetsår känns det bra för mig och för landskapsregeringen att man har positiva tankar om trafiksäkerheten. Det är ett par saker som jag vill kommentera i anförandet, nämligen ståplatser i bussen. Det är så att vi försöker i det längsta undvika att det skall vara ståplatser i bussen, vi har satt in flera bussar för att det inte skall vara ståplatser, utan det är endast i undantagsfall som någon enstaka måste stå någon därför att man inte kunnat förutse hur många som är med och åker linjetrafik tillsammans med skolkörningen. Det andra är bilbälten i bussarna; alla nya bussar är utrustade med bälten och problemet för busschauffören är att kontrollera att alla 60 ungdomar har bälten på sig under färd, så det är ett stort praktiskt problem, men man försöker via information förmå alla att ha bälten på sig. När det gäller utbildning vet vi att våra bussbolag har interna utbildningar, man har utsedda trafiksäkerhetschefer osv., så jag tror att den delen fungerar ganska bra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vet sedan tidigare att landskapsregeringsledamoten Karlsson och jag är överens i den här frågan.  När det gäller stående i trafiken var det mycket bra att han lyfte fram den frågan, för man får inte planera att det skall vara stående personer i bussen utan det kan vara tillfälligt om det råkar stå en grupp som stiger på oväntat. Men tillika med vad utskottet kommit fram till och som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson säkert håller med mig om är det den stora skillnaden som är i dag mellan bussbolagen å ena sidan och elevtransporten å andra sidan; man måste ha speciella kuddar med i bilen, ett tillräckligt stort antal, för att man skall sitta på bilbälteskudde och vara försäkrad om. Här är det extremt noga och sedan helt plötsligt på andra områden finns det knappast några regler alls, att barnen får åka hur som helst. Det där är inte bra och det tror jag att vi är överens om, man kommer att titta på det och komma lite närmare.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi är överens ganska långt. Det är så med bussar att åker man buss i sig är det förmodligen trafiksäkrare än att att åka taxibil i och med att bussen i sig är stor och klarar krockar på ett annat sätt än små bilar, så på det sättet är bussarna trafiksäkrare. Det är förstås också så att i skolkörning med mindre bilar har alla bälten på sig, man kan kontrollera det och man kan köra in på småvägar, inte korsa vägar osv. I och med linjetrafik är delvis integrerad med skolkörningen, av ekonomiska orsaker, så uppstår förstås det här problemet att det är en viss skillnad på bussar och taxibilar, men vi försöker på olika sätt jobba så att både busstrafiken och även den normala skolkörningen med taxibilar skall vara så trafiksäker som möjligt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det ankommer på den lagstiftande myndigheten också att man sätter lite hårdare krav på bussbolagen att under en viss ålder skall man vara fastspänd, så det är lättare för föraren att motivera också varför eleverna skall vara fastpända. Det är också så, och det känns inte speciellt bra i det här sammanhanget, att det som händer vid elevtransporterna, åtminstone på norra Åland, är att det är bussar där incidenter händer, det är bussar som kör av vägen, det är bussar som har problem och där är det t.ex. viktigt med sandningen, att man skall vara ute i tid, att man vet vilken tid skolskjutsarna går och då bör det vara sandat. När det gäller småbilar är det sällan som man kör av vägen, de chaufförerna håller sig på vägen, men de upplever att det ofta är incidenter när barnet stiger av. Då finns bilden som jag hade när jag jobbade med trafikundervisning för skolbarn, att man visade en totempåle i stället för ett trafikljus, att småbarn har inte ett trafikmedvetande, utan de rusar på s.a.s. och därför att är det viktigt att medvetandegöra dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. De två betänkandena föreläggs var för sig. Först föreläggs betänkande nr 7:s kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkande nr 7:s kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs motiveringen. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föreläggs därefter betänkande nr 8:s kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkande nr 8:s kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs motiveringen. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 9/2005-2006 om valmöjligheter inom grundskolan. (HM 7/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I hemställningsmotion nr 7/2004-2005 föreslår ltl Gun-Mari Lindholm att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen kommer med förslag på hur den åländska grundskolelagstiftningen kunde ändras så att elever i större utsträckning kan välja vilken skola de går i, hur högstadierna kunde ha en egen profil och om bestämmelserna kring ersättande skolor är lämpliga.

 

Utskottet föreslår att motionen förkastas med följande motiveringar:

 

Enligt grundskolelagens 24 § har en elev rätt att gå i den grundskola till vars distrikt eleven hör. Skolnämnden kan dock på ansökan av vårdnadshavare bevilja en elev rätt att gå i skola i ett annat skoldistrikt i hemkommunen eller i en annan kommun. Enligt grundskoleförordningens 16 § kan en sådan rätt beviljas om detta inte medför väsentliga organisatoriska och ekonomiska konsekvenser för någon av skolorna och om skolnämnden i den kommun där eleven vill gå i skola gett sitt samtycke.  Om en elev går i en annan skola än i hemkommunen skall elevens hemkommun enligt grundskolelagens 48 § delta i skolans driftskostnader enligt de faktiska kostnaderna, om kommunerna inte kommit överens om annat. Enligt grundskolelagens 5 § kan landskapsregeringen därtill av särskilda skäl ålägga två eller flera kommuner att samarbeta för att upprätthålla en gemensam skola.

 

Utskottet konstaterar att skolväsendet huvudsakligen är en kommunal angelägenhet. Fördelarna med dagens lagstiftning är att kommunerna ges goda möjligheter till en långsiktig planering av skolverksamheten och dess omfattning samt dimensionering. Enligt vad utskottet fått erfara är det i Sverige idag möjligt för eleverna att välja skola vilket medfört konkurrens mellan skolorna som ökat sin profilering och marknadsföring. Fördelen med ett sådant system är att valfriheten ökar för eleverna och att skolorna tvingas öka sin konkurrenskraft. Nackdelen är att konkurrensen kan leda till en viss ytlighet eftersom skolor med ”roliga och lätta” ämnen attraherar elever. Samtidigt kan små skolor med mindre möjlighet till flexibilitet, få problem att hävda sig i konkurrensen.

 

Utskottet konstaterar att steget är mycket stort från dagens situation till en situation där eleverna helt fritt skulle få välja skola. Eftersom det i dagsläget är ett litet fåtal elever vars vårdnadshavare ansöker om att eleven skall få gå i en annan skola, bedömer utskottet att efterfrågan på en total valfrihet i dagsläget är så begränsad att en omläggning inte kan anses motiverad mot bakgrund av de negativa ekonomiska och administrativa konsekvenserna. Enligt vad utskottet fått erfara tenderar därtill kommunerna att i ökad utsträckning tillmötesgå ansökningar om skolgång i annan skola vilket utskottet finner positivt, särskilt i sådana fall då det handlar om att eleven skall ha möjlighet att gå kvar i samma skola trots att familjen bytt hemkommun eller då eleverna bor avsevärt närmare en skola i en annan kommun än hemkommunen.

 

 

Även i fråga om möjligheten till ersättande skolor eller s.k. friskolor konstaterar utskottet att  behovet idag förefaller litet. Ersättande skolor bör enligt utskottets mening uppstå som ett resultat av initiativ från föräldrar och andra engagerade, men enligt vad utskottet fått erfara har inga sådana initiativ ännu tagits i landskapet. Skulle en efterfrågan uppstå ger grundskolelagen landskapsregeringen möjlighet att på vissa villkor bevilja enskilda eller organisationer en rätt att inrätta skolor som ersätter grundskolan.

 

Med dessa motiv, herr talman, föreslår utskottet att motionen förkastas.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

För det första vill också jag tacka utskottet. Det är hedersamt att man behandlar alla motioner som remitteras till kulturutskottet i motsats till många andra utskott, också i mitt eget, lagutskottet, har vi väldigt många motioner som vi tyvärr inte har hunnit behandla.

 

Jag är lite förvånad över texten i utskottet , inte av utgången att det blev ett avslag. Eftersom jag har varit med i skolnämnden i Lemland som s.k. politruk i åtta-tio år, där ni vet att det finns många som bor närmare Jomala än Lemland och har närmare till Strandnäs skola än till den egna skolan i Söderby, har det funnits ansökan från föräldrar att elever skulle få gå i en annan kommun än den egna och det har oftast blivit avslag. Jag upplever att man här har haft en mer positiv inställning, åtminstone nu, och jag hoppas att det är på det sättet att man har lättare i dag att välja en annan kommun än den egna kommunen. Men det har varit svårt och jag tänker nu på det stora bostadsområdet i Jomala som planeras och där eleverna kommer att ha gångavstånd t.ex. till Strandnäs skola. Kommer det då på något vis att förhandlas mellan kommunerna eller kommer man att transportera elever med buss och taxi i ca 10 kilometer upp till den egna skolan? Det är sådana här frågor som jag tror att är viktiga att man borde penetrera och titta mera på. Det är säkert en kommunal angelägenhet, men kommunerna har sina landskapsandelar som man hänvisar till när det är fråga om både skolskjutsar och kostnaderna per elev. Det här tycker jag att också är ett sätt att se på kommunsamarbete; i stället för kommunsammanslagningar är det här en väg att gå att man kan samarbeta. Det finns skolor som kanske på närmare håll har ett sviktande elevunderlag och då kunde man mer eller mindre per automatik gå i den skolan än att man blir lite styvmoderligt behandlad och förd till den egna kommunens skola.

 

Vad gäller friskolor säger man att på vissa villkor kan man bli beviljad att inrätta ersättande skolor eller s.k. friskolor. Tidigare fanns det en pedagogisk inriktning, Steinerpedagogiken, som var ganska väl representerad på Åland. Det fanns ett ivrigt föräldraengagemang och man hade också en egen förskola och där fanns det en tanke att man också skulle ha inrättat en egen grundskola. Jag vill minnas att det föll på grund av att det inte var möjligt, men det var säkert också en ekonomisk fråga. Därför undrar jag vad dessa ”vissa villkor” är som landskapsregeringen stipulerar i lagen är som måste vara uppfyllda för att detta skall vara möjligt?

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm undrar om bostadsområdena som byggs uppe i Jomala kommun runt omkring Mariehamn och jag kan upplysa henne om att det pågår en utredning huruvida man eventuellt skulle kunna göra ett nytt skoldistrikt, alltså att eleverna som bor nära Mariehamn i Jomala t.ex. skulle kunna gå i Strandnäs skola. Man vet inte hur det slutar, men det är ju så att Mariehamn har byggt sina skolor i proportion till de elever som finns i Mariehamn, så det finns kanske vissa svårigheter. Jag tror dock att det här kommer att lösa sig på ett bra sätt. Var det slutar vet jag inte, men inte ser jag så stora svårigheter och jag tror att dagens unga föräldrar kommer att anse att det är en rättighet att få gå i närmaste skola.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det tror jag också att dagens föräldrar kanske har mera kämpaglöd när det gäller att göra det som man anser att är det bästa, och man anser säkert att det är en rättighet. Och det tycker jag att jag har sett under många år, speciellt från Lemlands sida, där man, av olika orsaker, ansett att man skulle ha bättre och man har haft kanske farmor eller mormor som har bott i närheten i staden etc. Det skulle därför ha varit bra om man gjort det möjligt i lagen för jag vet att detta med landskapsandelar och skolskjutsar kommer in i bilden och det blir liksom problematiskt i alla ändar. Sedan skall man lösa det lite godtyckligt på olika ansökningar. Då kunde man ha få den här rätten som förälder att ha sitt barn i den skola som man själv anser att är närmast och bäst för den eleven.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Rent praktiskt kan jag hålla med att det är på det sättet, men man måste komma ihåg att de enskilda kommunerna har planerat sin kommunala service utgående från de invånare och barn som finns i kommunen. Man kan inte göra en någorlunda säker prognos och planering om det är någon annan som skall välja. Det kan inte bli så att kommunala skolor blir tomma för att föräldrarna vill att barnen skall gå i Mariehamns stads grundskolor eller någonting sådant. Man måste komma ihåg att inte är detta alldeles lätt och inte är det så heller att Mariehamns stad kan börja planera för att ta emot alla kommuners elever och att landskapsandelarna för investeringarna osv. är ganska; det är nog en komplex fråga.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

När det gäller påståendet att man lägger ner kommunala skolor för att de blir tomma så har vi också sett att man har lagt ner kommunala skolor fastän de inte har varit tomma. Jag tänker på Emkarby och Enklinge, där det fanns ett motstånd till att lägga ner skolorna men det gjordes ändå. Det finns alltså exempel också på motsatsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp ett bra exempel när hon talar om situationen för dem som bygger hus i Kalmarnäs på det som nu heter Solberget. Där kommer många skolbarn att ha sin hemvist och då tycker jag också att det är tokigt om man måste fara ända till Kyrkby för att gå i skola. Det här berördes under utskottets höranden och det konstaterades också där att diskussioner och utredningar pågår. Det är väl så att motionären är lite före sin tid. Jag tror att sådant här kommer att komma mer att man ger föräldrarna och eleverna en subjektiv rätt att välja inom vissa ramar, man kanske inte kan släppa det helt fritt, men jag tror att utvecklingen går mot mera valfrihet, just för sådana här situationer. Det är på alla sätt fel att man måste fara till en skola som är mycket längre bort, fem-sex kilometer än en som är på gångavstånd. Det är ett bra exempel.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ja, det kanske är så att jag är före min tid, men jag tycker att det skulle vara väldigt väsentligt att man skulle ha denna möjlighet i lag, annars kan godtycke uppstå. Det blir så att den som motiverar sig bäst får möjligheten att välja en annan skola. Det är någon annan som ger mig den här rätten; jag kan inte själv s.a.s. hävda den och det anser jag att är fel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Där har motionären en synpunkt som jag tror att finner stöd också i kulturutskottet, att man bör titta på den här saken. Det kan lätt bli en ojämlik situation om man inte har denna subjektiva rätt, utan det fungerar enligt prövning för vissa. Det erfor också kulturutskottet att begäran möts olika i olika kommuner, så det kan också vara en jämlikhetsfråga mellan olika kommuner. När det just gäller sådana här saker att med vissa krav s.a.s. få större valfrihet så tror jag att den tiden kommer att komma när man inför det, för det är nog helt korrekt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag fick inte svar på den fråga som jag ställde om det är så att om efterfrågan på friskolor skulle uppstå så har landskapsregeringen möjlighet att på vissa villkor bevilja enskilda att inrätta skolor. Det skulle jag gärna velat ha svar på, men kan man inte ge det från kulturutskottets sida så kanske den ansvariga ledamoten i salen kan upplysa oss om vilka de vissa villkoren är.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag skall försöka svara på den fråga som ltl Gun-Mari Lindholm ställde om vad det ställs för krav på s.k. ersättande skolor. Jag är ingen expert på grundskolelagstiftningen, men om jag har förstått saken rätt är det ungefär samma krav som på en kommunal skola och om jag har förstått det rätt är det så att man har inte subjektiv rätt att starta en skola utan landskapsregeringen kan bevilja medel. Jämför man med Sverige, där man har rätt till skolpeng under vissa villkor, är det så att man förvägra en skola att bildas här medan man inte på samma sätt kan göra det i Sverige. Om jag känner motionärens syften rätt är det kanske det som man borde titta på, men som kulturutskottet konstaterar har detta ännu inte aktualiserats eftersom det inte har konkret anhållits om att få starta en ersättande skola. Det kan också vara så att bestämmelserna gör att man ser det som omöjligt att t.o.m. ansöka om att få starta, så där kan jag till viss del av naturliga orsaker också förena mig med motionären, att man kanske kunde titta på de här bestämmelserna ändå.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är hemskt viktigt att man tydligt och klart kan läsa sig till vad det är som gäller för just mig om det är så att jag står i beråd att starta en egen skola. Jag vet av egen erfarenhet att det är mycket innan man kan starta ett enskild daghem. Det är säkert många i dag som avskräcks av det för det finns inte så väldigt många goda exempel på det heller som har fungerat väl. Därför tycker jag att det skulle vara bra om man redan i lagen kunde läsa ut vad det är som gäller, om det är så att jag är intresserad av att starta en friskola.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Man måste väl ändå säga att det kan upplevas som en brist att bestämmelser om det här egentligen inte finns annat än en formulering att man kan bevilja medel för ersättande skolor. Precis som ltl Gun-Mari Lindholm säger borde det kanske vara mer utförliga bestämmelser om det här i grundskollagen, precis som det är t.ex. i Sverige där det finns möjlighet att göra det. Det är ingen risk att man översköljs av ansökningar utan det är fråga om enstaka exempel, t.ex. när kommunala skolor läggs ner där föräldrarna vill fortsätta; då är det en sådan insats som föräldrarna gör att man kanske borde gå till mötes från samhällets sida, men det kanske finns anledning att återkomma till den här diskussionen i samband med revideringen av lagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Herr talman!

Jag tänkte fortsätta att ta fasta på Mariehamn-Jomala. För ungefär 25 år sedan byggde man ut Strandnäs högstadieskola och den är överdimensionerad. Det var också med tanke på att elever från Lemland, Lumparland och Jomala skulle kunna gå i den skolan och inte åka förbi ut till Jomala. Men vid den tidpunkten sade kommunerna nej, och det förstår jag faktiskt eftersom jag hör till dem som är inkorporerad från Jomala till Mariehamn. I många år låg Södra Ålands högstadiedistrikt i baracker på Strandnäs skolas tomt. De som gick där då var nog föräldrar åt de barn som var aktuella för 20-25 år sedan. Det var ju så att de elever som gick i barackerna aldrig blev s.a.s. integrerade i Strandnäs skola utan mitt i allt kunde den inkorporerade Jomala befolkningen i Strandnäs få höra glåpord, att nu kommer bönderna och skall äta osv. Det här tror jag att de föräldrarna upplevde som otäckt och man ville inte utsätta sina barn för det där, men däremot tycker jag att det är positivt att det i dag har skett en förändring där man kan se om det finns möjligheter att samarbeta, och det är inte i dag bara Kalmarnäs-området i Jomala, utan det finns många Jomalabarn och föräldrar som vill att barnen skall gå i t.ex. Strandnäs skola eller någon av skolorna i staden. Att sätta barnen i skolskjuts och köra dem bakvägen i Jomala bär emot på något sätt och man vet inte heller om skolorna är rätt dimensionerade fastän de alldeles nyligen är utbyggda i Jomala, så man får hoppas på att det här med gränsöverskridande fungerar. Det har alltid fungerat i någon mån; jag har själv flyttat från Hammarland och bott i staden och visst har mina skolbarn fått gå kvar i Södra Ålands högstadiedistrikt tills de har slutat där. Jag vet att det också finns andra exempel på att Finströms barn som bor väldigt nära Saltviksgränsen också har fått gå i Saltvik i skola, så det har nog förekommit, men säkert finns det anledning att faktiskt tänka efter.

 

Min klara uppfattning är att det för de unga nya familjerna inte handlar om vilka kommungränser de bor inom utan de kommer att betrakta det som en rättighet att få ha sina barn i den skola som ligger närmast.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det exempel om Strandnäs skola som ltl Anne-Helena Sjöblom tar upp stämmer mycket väl. Vi var en ganska aktiv föräldragrupp i Lemland som var inflyttade till Lemland och som engagerade oss just i detta att alla lemländska barn skulle kunna gå i Strandnäs eftersom det var ett sviktande elevunderlag i Strandnäs skola för mindre än tio år sedan. Rektor Smulter ville gärna ha de lemländska barnen, men då fanns just den här attityden som ltl Anne-Helena Sjöblom tar upp, dvs. man hade en egen erfarenhet av att ha gått där och det ville man inte att ens egna barn skulle få uppleva.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag förstår de föräldrarnas resonemang och man skall ha respekt för det för föräldrarna ville sina barn det allra bästa, men man får bara hoppas att den här attityden förändras så att det gagnar eleverna på bästa möjliga sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Kulturutskottets betänkande nr 10/2005-2006 om effektivisering av skolornas studiehandledning. (HM 43/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

I hemställningsmotion nr 43/2004-2005 föreslår ltl Anders Eriksson m.fl. att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att studiehandledningen skall effektiveras och fungera mera efter arbetsmarknadens behov.

 

Utskottet föreslår att motionen förkastas med följande lilla motivering:

 

I motionen efterlyses en gemensam myndighet för arbetsförmedling, studiehandledning och yrkesvägledning samt en effektivare studiehandledning som fungerar efter arbetsmarknadens behov.

 

Utskottet konstaterar inledningsvis att en ny myndighet, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, som bland annat har till uppgift att sköta arbetsförmedling, yrkesvägledning och studiestödsservice, redan har bildats.  Studiehandledning är däremot en uppgift som i första hand hör till skolornas studiehandledare och som sköts ute i skolorna i nära anslutning till skolornas övriga verksamhet.

 

Utskottet har bekantat sig med studiehandledarnas arbetsuppgifter framför allt inom gymnasialstadiet där ämnesvalet har störst betydelse för den studerandes fortsatta studie- och yrkesval. Studiehandledarna har där till uppgift att bland annat hålla individuella samtal, ge information om vidarestudier och kursval inom respektive skola, kursuppföljningar, uppföljning av vitsord och provresultat. Studiehandledarna gör också upp individuella studieplaner för studerande som behöver anpassad studiegång.

 

Studiehandledarna sitter vidare med i skolornas studerande vårdgrupper, arbetar med mobbningsplaner, krisplaner, drogfrågor och besöker lärarlag vid behov. Studiehandledarna samarbetar också med berörda lärare, grundskolans studiehandledare och studieserviceenheten, handlägger ansökningar enligt särskild prövning samt ansökningar till skolans utbildningar. Vidare deltar studiehandledarna i den informationsverksamhet som riktas till föräldrar, presumtiva elever och andra besökare samt handhar den interna informationen. Studiehandledarna fungerar även som kontaktpersoner i läroavtalsfrågor.

 

Därtill konstaterar utskottet att studiehandledarnas arbetsuppgifter delvis varierar beroende på skolornas studieinriktningar. På Ålands sjömansskola ansvarar studiehandledaren exempelvis för studerandes praktik och på Ålands yrkesskola och Ålands lyceum gör studiehandledarna skolans studieguide. På lyceet informerar studiehandledarna också om slutexamen och administrerar anmälningar till studentproven.

 

I fråga om studiehandledning i grundskolan konstaterar utskottet att studiehandledarnas uppgift där är att informera om vilka utbildningsalternativ som står till buds efter grundskolan och vilka krav som ställs för inträde på respektive utbildning. Frågan om utbud och dimensionering av studieplatser på gymnasialstadiet är ytterst en politisk fråga som inte hör till studiehandledarnas ansvarsområde.

 

Frågan om dimensionering av utbildningsplatser sammanhänger också med den likaså politiska frågan om vilka faktorer som i främsta rummet skall styra ungdomarnas val av studieinriktning och yrke. Alternativen är samhällets behov, näringslivets behov eller individens egna önskningar. Utskottet konstaterar att det hittills förefallit som om individens önskemål, inom ramen för utbudet av utbildningsplatser, varit styrande. Något politiskt beslut om styrning av studieinriktning och yrkesval har inte fattats vilket utskottet finner positivt.

 

Utskottet konstaterar vidare att Ålands statistik- och utredningsbyrå på landskapsregeringens uppdrag nyligen gjort en kartläggning av det nuvarande utbildningsbehovet inom Åland. I uppdraget ingick även att utveckla ett prognos- och analysverktyg för framtida användning inom utbildningssektorn. Utredningen är avsedd att ge såväl beslutsfattare som förvaltning bättre kunskapsunderlag i denna fråga. Även om utredningen inte i första hand är avsedd att fungera som ett verktyg för studiehandledarna har, enligt vad utskottet fått erfara, landskapsregeringen informerat om rapporten och därtill upprättat en hemsida med information i ämnet.

 

Utskottet konstaterar samtidigt att det vare sig för beslutsfattare eller studiehandledare är möjligt att klart förutsäga arbetsmarknadens kommande behov av arbetskraft. ÅSUBs rapport bygger exempelvis på tre olika scenarier som alla kan inträffa. Vid förfrågningar till företagen har det också visat sig att det är svårt att förutsäga en utveckling som sträcker sig längre än tre månader in i framtiden.

 

Slutligen konstaterar utskottet att även näringslivet har ett ansvar att informera beslutsfattare och skolor om kommande behov av arbetskraft. Företagen har också ett särskilt ansvar för att ta emot praktikanter från de åländska skolorna samt för att ge nyutexaminerade möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

 

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet således att frågan om en sammanslagning av arbetsförmedling och yrkesvägledning inte längre är aktuellt eftersom en ny myndighet redan bildats för ändamålet. Vidare konstaterar utskottet att studiehandledarnas uppgift är att informera om de utbildningsplatser som står till buds medan anpassningen till arbetsmarknaden i första hand är en politisk fråga som rör dimensioneringen och utbudet av studieplatser i landskapet. Utskottet föreslår därför att motionen förkastas.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föresläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning  9:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående nya utrymmen för polisen. (HM nr 40/2005-2006).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är tidigare fattat och ärendet bordlades den 21.4. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Min motion gäller nya utrymmen för polisen och för att man i årets budget har satt in ett moment för att göra en tillbyggnad till nuvarande polishus. Det är någonting som jag på olika sätt har försökt hävda att inte är det mest ändamålsenliga. Ser man till helheten för Ålands del är en egen polismyndighet för en så liten autonomi som vi är på Åland någonting mycket unikt i hela världen och det är någonting som våra ledande politiker också framhåller i internationella sammanhang. Men för att även den åländska befolkningen skall ha någon fördel av en egen självstyrd polismyndighet krävs att landskapsregeringen tar den här uppgiften på betydligt större allvar än vad man har gjort hittills. Det får inte bli något polishus av låg budgetvariant. För att upprätthålla en välskött myndighet med bra resultat krävs bl.a. att det finns välutbildade motiverade poliser. Det har vi i dag, en uppdaterad lagstiftning – där har vi betydligt större problem – och naturligtvis krävs lämpliga och ändamålsenliga verksamhetsutrymmen, och där är det bitvis en katastrof just i dag. Kravet på lämpligare utrymmen är någonting som genomsyrar hela polisverksamheten just nu, det är kanske ett av de mest akuta problemen vi har. Det här också beror på att det under en lång tid har varit diskussioner om att polishuset skall byggas till eller att det behöver göras någonting åt det, så alla små åtgärder som kan göras åt förhörsrum osv. har skjutits framåt tills man kommer till skott med det nya huset.

 

Man har alltså planerat att man skall bygga till polishuset och bygga om det och en del av utrymmesbehovet kan tillgodoses med den planerade tillbyggnaden, men vissa behov kan överhuvudtaget inte tillgodoses hur man än gör, har man kommit fram till, och det är framför allt kriminaltekniken. Beträffande polishusets säkerhet finns det farhågor att det inte är möjligt att uppnå den säkerhet som bör ställas på ett polishus i dag, för det är helt andra krav än vad det var för 25-30 år sedan när nuvarande polishus byggdes.

 

Beslutet som har fattats nu om att man skall bygga om och bygga till och bygga om polishuset får långtgående konsekvenser. Man kommer att få ha polishuset kvar i säkert 20-30 år och genom att det är en halvmesyr redan från början är det inte speciellt ändamålsenligt för det är inte några småpengar vi lägger ut på det här, utan vi pratar om minst 2 miljoner euro som det är budgeterat. Att s.a.s. bara forcera iväg och lägga de pengarna på någonting sådant här kan man ställa sig frågande till.

 

Vad man kan ställa sig väldigt frågande till är också finansutskottets agerande i detta sammanhang, att det här förslaget har kommit in vid tre olika tillfällen, i princip på samma sätt. Två gånger säger man nej till det, man konstaterar att det inte uppfyller de krav som man borde ha på ett hus, men sista gången, utan någon egentlig anledning, godkänner man förslaget, vilket jag har svårt att förstå. Det är också tal om att man skulle göra ett studiebesök från landskapsregeringens sida för att s.a.s. ta reda på lite närmare om hur ett polishus skall se ut, men det är någonting som man inte har brytt sig om. Därför tycker jag att man borde försöka utreda det här lite bättre och gå vidare.

 

Det finns ett väldigt bra alternativ till polishus i dag som man borde utreda lite mera och det är posten. Jag anser att man borde stanna upp lite, ta ett steg tillbaka och gå igenom: finns det möjlighet att använda posten till ett nytt polishus. Enligt samtliga, även polismästaren, som är den som driver polishustillbyggnaden starkast från polisens sida, hävdas att det är ett bra alternativ, att man borde använda det.

 

Det oroar mig också att man inte har problemet med tillbyggnad av polisens utrymmen på allvar utan man tycks nonchalera det ganska mycket, för det finns utrymmen i ett hus beläget intill, bl.a. där bussbyrån är i dag. Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag har erbjudit polisen utrymmen där och man har tittat på det, man har avvaktat och väntat och man har inte från polisens sida fattat beslut eller skrivit kontrakt på att man skulle hyra upp dessa utrymmen, utan det gick så långt att Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag började söka efter andra hyresgäster då polisen inte visade något intresse. Om det råkade vara något sammanträffande, för i och med att jag hade motionen och skulle diskutera den på polishuset, så helt plötsligt väcktes intresset om polisen igen och man tog förnyad kontakt, men det var i måndags som man började reagera och då tyckte man att det var aktuellt att man kanske skulle ha ett utrymme där. Nu finns det alltså möjlighet att man kan hyra upp praktiska utrymmen, men då är det fortsättningsvis kontorsutrymmen. När det gäller kriminalteknikens utrymmesbehov har man ännu inte hittat någon lösning, och det kommer inte att lösas med en tillbyggnad och ombyggnad av det nuvarande polishuset, men man gör heller ingenting för att försöka åtgärda det i dag, och det tycker jag att är ganska skrämmande.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen utreder nuvarande posthus i Mariehamn som ett alternativ till polishus.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Utan att ta ställning till polisens behov av verksamhetsutrymmen koncentrerar jag mig på klämmen när det gäller att landskapsregeringen skall utreda om ”nuvarande posthus i Mariehamn skulle kunna bli ett alternativ till polishus” och för min personliga del motsätter jag mig det förslaget. Vi vet inte någonting om dess kommande framtid, men det är också väldigt centralt beläget i Mariehamn och där borde vara verksamhet av mera kommersiell natur eftersom det ligger s.a.s. i stadens absoluta centrum i stadens affärsstråk. För att hålla ett levande centrum är det viktigt att det finns just en sådan verksamhet där.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det argumentet förväntade jag mig att skulle komma, men ändamålet helgar medlen i det här sammanhanget. Jag tror inte att det är så ovanligt om man tittar i städerna att polishuset ligger centralt; även polishuset där det är i dag är ganska nära centrum och centralt, så det är utrymmen som kommer att kunna användas i kommersiella sammanhang eller andra sammanhang, så jag tror inte att det är så stort avkall för Mariehamn om man har ett polishus så pass centralt som det här är. Jag ser det inte som ett problem; man kan inte bara låta pengarna styra utan också ändamålet kan vara viktigare i dag.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller att använda detta område till polishus kräver det stadsplaneändring. Det är en sak, men för det andra är det inte bara de ekonomiska aspekterna som ltl Åke Mattsson anför, utan det är också fråga om trivseln i staden, att vi har ett levande centrum och – betonar man allt mer – vikten av att faktiskt ha ett levande centrum så att personer och befolkningen trivs. I stadsplanen har det visat sig när man har gjort tabbar s.a.s., nämligen Nyfahlers, som också borde ha varit ett affärshus på första våningen – det blir ett stelt och dött ställe. Det är väldigt viktigt att vi värnar om att ha ett levande centrum.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Med tanke på trivseln så kan det nog vara bara trivsamt att man har polisen centralt och att polisen har en överblick av centrumgatorna, att man kan känna trygghet att vistas där. Med tanke på när affärerna stänger i dag kan det vara ganska bra att man har någon lokal eller fastighet där det är öppet också efter klockan 16.00 och 17.00 på kvällarna, och det brukar polisen ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Åke Mattsson är väldigt insatt i den polisiära verksamheten, men vi andra som, lite skämtsamt sagt, aktar oss för polisen så känner inte till den här verkligheten och därför skulle jag vilja att ltl Åke Mattsson utvecklar tanken om vad för sorts utrymmen och hur mycket det är vi pratar om just för den kriminaltekniska sidan.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

I ett tidigare anförande gick jag ganska långtgående in på den frågan. Speciellt med kriminaltekniken i dag är kontamination bl.a. och också att man måste spara allt material av tekniska undersökningar som görs. Det kan röra sig om att göra avancerade tekniska undersökningar i bilar, i kassaskåp och mycket sådant, så det betyder att man måste kunna köra in med en bil och vara på markplanet för att göra undersökningarna och utredningarna. Kontamination är kontakt mellan olika kläder, olika personer, att gärningsmannen och brottsoffret får aldrig komma i närheten av varandra. Ingen polis får ha att göras med båda två. Vi har det klassiska: någon person som blir nedslagen, polisen kommer till platsen, tittar att personen fortfarande klarar sig själv, rusar vidare och fångar en person han tror att är den misstänkta; då kan konstatera att den misstänkta personen som polisen griper har fiber på sig från brottsoffret och på det viset har man bundit ihop dem. På grund av att det var samma polis som tittade på brottsoffret och grep personen är inte det här beviset värt någonting; då förstår man detta med kontamination och varför det är så viktigt att man har olika utrymmen. Det här kräver mycket utrymmen och man spar material osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Informationen är intressant, men kunde ltl Åke Mattsson säga på ett ungefär vad det är i kvadratmeter som han pratar om just för den här verksamheten eftersom jag har förstått att den här delen inte alls är påtänkt enligt ltl Åke Mattsson i det tilltänkta förslaget som ligger i regeringen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det beror på om man tar de akuta behoven som man har av utrymmen; då kan det räcka med 50-100 kvadratmeter. 50 kvadratmeter behöver man ha, eventuellt mera. I dagens läge sitter kriminaltekniken i ett litet hörnrum inne i garaget, precis bredvid ytterdörren, så varje gång bilporten går upp skramlar det till där de sitter, med avgaser, fukt osv. Det är det utrymme man har i dag och det är inte speciellt många kvadratmeter. Sedan har det spritt på olika ställen i huset, men sammanställer man det rör det sig om ca 100 kvadratmeter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 10 och nr 11:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående rökfritt i landskapets offentliga lokaler.  (HM nr 37/2005-2006).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förbud mot tobaksrökning på restauranger och matställen. (HM nr 51/2005-2006).

 

Beslut om gemensam föredragning i enlighet med 74 § arbetsordningen är tidigare fattat. Det är också beslutat att ärendena remitteras till social- och miljöutskottet. Båda ärendena är bordlagda den 24.4.

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Då det gäller tobaksrökning är det ett mycket angeläget ärende och det absolut bästa sättet att komma åt problemet är att lägga förbud på olika nivåer. På sikt skulle jag t.o.m. benägen att förbjuda all tobaksrökning överhuvudtaget, men det är en framtidsvision som kanske ligger 50 år framåt i tiden. Till att börja med måste man åtminstone försöka se till att de som inte röker inte blir utsatta för tobaksrök. Som vi vet i dag är nikotin ett av de mest beroendeframkallande ämnen man känner till och så blir beroende så starkt att människorna inte vill sluta eller inte tror sig kunna sluta och inte klarar av att sluta. Man fortsätter alltså att röka för att erhålla de positiva effekterna från nikotinet men för att undvika de negativa effekterna som uppstår genom abstinensbesvär osv. 

 

I landskapsregeringens budget finns ett förslag om att man skall förbjuda rökning i offentliga lokaler och då är det framför allt restauranger och sådant man tänker på, men man borde också se om sitt eget hus och då tänker jag här på våra egna lokaler, i självstyrelsegården, närmast i lagtingshuset. Här har vi faktiskt rökrum, men det värsta är väl att vi inte har ett rökrum utan vi har en korridor som man får passera genom där man röker och det är efter alla normer och direktiv totalt förkastligt att man har en sådan sak. Jag måste ge en eloge till landskapsregeringen för att man har drivit igenom ÅHS-beslutet att det skall vara tobaksfritt vid sjukhuset, man har gått väldigt långt i det sammanhanget. Då tycker jag att man också  borde gå en bit på vägen också när det gäller våra egna lokaler och inte tillåta rökning här överhuvudtaget. Jag har förväntat mig länge att man skulle ta bort det i och med att jag väckte motionen.

 

Alla har rätt till en rökfri miljö. Man vet i dag att tobaksrökning ger ett högriskbeteende, att forskningen är entydig på att börjar man röka tidigt i åldern ger det ett sensationsberoende, att man är mera benägen att bli kriminell, man är mera benägen att bli alkoholist och missbrukare överhuvudtaget. Det finns en direkt koppling mellan tobaksrökning och missbruk av olika slag. Det väcker receptorer i hjärnan och den forskare som tog fram det har fått Nobelpriset för delar av den här forskningen.

 

Vi föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att i brådskande ordning förbjuda all rökning i landskapets offentliga lokaler.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det här är en mycket aktuell fråga som förs fram. Bl.a. håller vi just nu på och lagstiftar om en strängerad tobakslag som kommer att ligga på ett bord när ni kommer tillbaka till höstsessionen i september, om inte något annat oförutsett händer, men det är arbetshypotesen. Om inte förr, så i det sammanhanget är åtminstone min målsättning att det här huset inklusive landskapsregeringssidan skall bli helt tobaksfri, men det är ingenting som hindrar att vi, precis som sägs, börjar ta i den frågan redan tidigare och jag vet att det pågår diskussioner bl.a. med kanslikommissionen och vill man gå in för att göra lagtingssidan helt rökfri är det en självklarhet att också landskapsregeringen följer samma tidsramar. Det är så sammanhängande att vi inte skall ha några olikheter till den delen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var bra att höra. Jag anade att det var på gång redan med lagstiftningsbiten. När vi tänker på attitydförändringen är det också viktigt att man föregår med gott exempel och framför allt i anslutning till kaféet med en ruta och genom en korridor. Ser man internationellt på det är det absolut det totala skräckexemplet på ett rökrum som vi har i anslutning till en matplats, så alla fel finns på det rökrum som finns i anslutning till Café Hjorten. Men det är glädjande att höra att man kommer att vidta åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi kommer i dag att ha en överläggning angående kanslikommissionens initiativ och önskemål om att vi skall ta bort rökrummet en våning upp i lagtingsdelen. Samtidigt kommer vi också att diskutera rökutrymmet som är invid cafeterian. Jag håller med att det är olyckligt; jag kan som lite kuriosa säga att jag har haft både dagis och skolbesök här och när jag talade med några ur dagisgruppen som var hit och jag frågade dem efteråt vad de kommer ihåg av det här så var bl.a. rökrummet en av sakerna de kom ihåg, och det tycker jag inte är särskilt hedrande!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hör att vi har en samsyn här och det är tydligen under en övergångsperiod som vi kommer att ha rökrummet kvar innan det försvinner och det ser jag tacksam fram mot. Det är glädjande att höra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag såg att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman kom in med ett leende på läpparna när detta ärende började behandlas, så jag kan kanske tänka till vad det beror på! Under de 23 år jag har varit politiskt aktiv har jag aldrig tagit ett initiativ till förbud tidigare, det är faktiskt första gången. Kanske även den här motionen skulle ha varit undertecknad av ltl Åke Mattsson! Jag vet inte vad det beror på, om det är smygande ålderdom eller vad det är, men i varje fall om man tittar på rökningen så är det ofrånkomligt att även människor som absolut inte vill komma i kontakt med rök, så kommer i kontakt med rök om man besöker en restaurang och det betyder att det inte är bara rökaren själv som skadar sig utan man skadar också helt oskyldiga personer, om jag uttrycker mig på det sättet.

 

Som vi skrev i motiveringarna till vår motion så bl.a. på Irland och England är bilden av de länderna att man sitter på på pubarna och röker och dricker öl och har det allmänt trevligt, men på Irland gick det också att införa ett rökförbud på, och det tror jag att få skulle ha trott.

 

Det som var den utlösande faktorn för oss i Ålands Framtid att ta motionen var på en av våra kommunrundor där detta fördes på tal och diskussionen slutade med att nå, ni är väl som alla andra partier att ni gör ingenting förrän de har gjort det i Finland, utan man skall väl vänta och se tills de har infört detta på finska sidan, sedan kommer det nog på Åland! På något sätt tyckte jag inte riktigt om det där påståendet och jag började fundera på det för det är de facto så att Åland har en helt egen lagstiftningsbehörighet när det gäller tobaksrökning. Jag har forskat lite i det och jag vet att inte minister Lindeman åtminstone öppet kommer att erkänna det, men jag fick den uppfattningen när jag forskade på social- och hälsovårdsavdelningen att man avvaktade nog lite vad som hände på rikssidan. Det var ungefär det som den här personen sade åt mig och det tycker jag är lite olyckligt. Vi vet alla vad det här handlar om sist och slutligen.

 

Jag vill avsluta med att säga att det pratas mycket om förebyggande hälsovård i många olika sammanhang, och nog är det en förebyggande hälsovård också att införa rökförbud i offentliga lokaler.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Mycket har hänt sedan vi tog vår första tobakslag, där ltl Anders Eriksson och jag satt i samma landskapsstyrelse och jag hade väldigt svårt att få stöd för att vi skulle ha rökfria arbetsrum, det skulle man få bestämma själv fast man var två i samma rum! Mycket har hänt, men jag är glad att kunna säga till det positiva. När det gäller att invänta vad kan jag säga för min egen del att det första som gjordes när jag kom in i landskapsregeringen var att vi gjorde upp ett program om lagstiftning där tobakslagen fanns med och där vi räknade med att under det här året. Då hade jag ingen aning om när Finland tänkte lagstifta, men då hade redan Norge och Sverige gått långt och förra gången var vi först. Jag tycker att det är jätteledsamt att vi inte var före nu också och att Finland hann före; jag skulle mycket hellre ha velat vara före.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tolkade rätt när jag såg att minister Lindeman kom in med ett leende på läpparna, så jag tänkte att hon tänker säkert på de duster vi hade när den första tobakslagen infördes, och det var en riktig tanke från min sida! Jag vill säga, att inte spelar det någon roll om vi är före eller efter utan det viktiga är att vi själva tar de beslut som vi tycker att är viktiga här. Jag tror helt klart på det som minister Lindeman säger att hon har satt upp detta på listan, men när jag pratade på tjänstemannaplanet fick jag ändå lite den uppfattningen att man ville nog avvakta och se lite hur det skulle utformas i Finland och att det inte skulle bli kritik att det var för strängt här osv. Men jag uppmanar till en självständig tobakspolitik.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan inte bedöma vad tjänstemännen gör i den frågan. Det är klart att det säkert kan finnas sådana tjänstemän som tycker att det är lättare att göra en lag om man har någonting i grunden, men min inriktning om vad det här skulle innehålla hade jag bestämt långt på förhand och den är väldigt restriktiv. Det vill jag säga att det har varit oerhört mycket lättare att jobba nu – nu har man medvind, också från dem som ”drabbas av det”, man upplever det inte så att man drabbas mera utan man inser att det kanske t.o.m. är en fördel om man jämför med den första tobakslagen.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är mycket det som diskussionen handlar om att man känner det som en inskränkning i den personliga friheten, och den personliga friheten har jag alltid värnat i alla sammanhang. Därför hade vi den hårda diskussionen vi hade också för bra många år sedan. Den personliga friheten i all ära, det är också en personlig frihet att kunna få vara rökfri om man inte röker själv och det här är en verksamhet som drabbar andra, så därför har jag kommit fram till den här ståndpunkten jag har i dag, får jag väl lova att säga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är en intressant syn som ltl Anders Eriksson har med att det är ett förbud som man inför, för man kan hellre se det så att man ger en rättighet till de rökfria att inte behöva andas in tobaksröken. Det känns ändå bra att man har stöd från Ålands Framtid i den här frågan, att man s.a.s. har gått över en så pass kraftig gräns att man inför ett förbud för att man anser att det är så pass angeläget. Det är jag tacksam för.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har ingen avvikande åsikt till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till social- och miljöutskottet .

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utredning om förutsättning för etanolframställning på Åland.  (HM nr 46/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det här är en motion som vi från Ålands Framtid har tagit upp för att vi tycker att det är dags att vi aktualiserar möjligheterna att undersöka om vi kan i första hand framställa biobränsle på Åland, men i andra hand att man i samråd med myndigheter eller organisationer på finska sidan undersöker möjligheterna att kunna förverkliga någonting av den fabrik som kommer att läggas ner i Salo som tillverkar socker.

 

Vi är alla medvetna om att oljetillgångarna kommer att sina och kommer att ta slut någon gång i framtiden, en del pratar om 30 år och andra pratar om 40 år och innan vi är där måste man hitta på några andra energikällor. Det som har hänt i dag är att oljepriserna har rusat i höjden och tanken på andra energikällor har framskridit i rasande fart. Då tycker vi från Ålands Framtid att man också vara med på ett hörn från Åland och se om vi har en möjlighet att kunna vara med och påverka när det gäller att ta fram andra energikällor. Sckerbetsodlingen på Åland har en väldigt stor betydelse för jordbruket och läggs fabriken i Salo ner kommer vi att frakta betorna till Säkkilä, som är en 100 kilometers transportsträcka till på finska sidan, om det blir aktuellt och då börjar lönsamhetsgränserna också att tangeras och därför tycker jag att man skulle undersöka detta. Inom EU har man rekommenderat att 2 procent av fordonsbränslet borde användas av biobränsle 2005 och i framtiden, 2010, skall minst 5 procent vara utspätt med etanol eller biobränsle. I Finland har man konstigt nog legat lite efter  när det gäller framställning av bränsle, men när det gäller uppvärmning har man varit steget före.

 

Jag är medveten om att man planerar en etanolfabrik i Finland; företaget Lännen Tehtaat har undersökt möjligheten att producera etanol baserat på korn, men man har också tänkt sig sockerbetor och då pratar man om en tillverkning på ca 80 miljoner liter etanol per år. Det här är en investeringskostnad på 45 miljoner euro. Tyvärr är det så att man funderar på att placera tillverkningen i Säkkilä och det hjälper inte oss så mycket. Här tycker jag att man bör ta initiativ från landskapsregeringen och kanske i samråd med t.ex. producentförbundet se om det finns möjligheter att vara med på framkanten och starta upp någonting här på Åland eller bidra med att starta upp någonting i Finland.

 

Vår tanke med motionen är att man i brådskande ordning skall ta initiativ till att utreda förutsättningarna för etanolframställning av i första hand sockerbetor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det här är en aktuell fråga i allra högsta grad och jag vet också att landskapsregeringen håller på också diskuterar just etanolframställning i sina energigrupper. Jag håller med  om att det här är mycket viktigt och kan bli en framtida möjlighet och jag vill egentligen mest uppmana näringsutskottet, dit ltl Brage Eklund också hör, att man tar reda på planerna på mobila etanolframställningsenheter, som är flyttbara och som kanske skulle kunna vara en bra början för den åländska produktionen av etanol. Bara som ett tips inför den fortsatta behandlingen av motionen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag känner delvis till detta och jag tackar för påpekandet. Därför anser jag att det är viktigt att man påskyndar möjligheterna. Jag tror att ltl Gun Carlson och jag har samma uppfattning om hur viktigt det är. Om landskapsregeringen har startat upp med en energigrupp så är det bara bra och då har motionen startat upp redan före den har blivit behandlad i utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund har en motion i ett viktigt och angeläget ärende: att hitta nya alternativ för jordbruksprodukter här på Åland. Jag var själv inne på linjen att ha en motion om etanol och forskade lite i det men blev småningom lite tveksam till det. Det beror inte på att det är just etanol – jag har tidigare sagt att det verkar som om alkoholen alltid skulle ha en roll för Ålands framtid, om det är taxfree eller vad det handlar om, för etanol är ju den vanliga alkoholen som vi dricker och som man tar fram normalt genom en helt vanlig jäsningsprocess och destillerar. Etanol har den fördelen att det är ett förnybart drivmedel och har utmärkta egenskaper på många andra områden också i och med att den består av en enda molekyl och det är lätt att optimera i motorer och andra sammanhang samt ett bra lösningsmedel. Att driva bilar har det lägre energivärde än bensin, så det går åt betydligt mera etanol än om man har vanlig bensin; det har också visat sig att det finns en viss antändningsrisk i blandning med bensin-etanol, det leder statisk elektricitet vilket gör att det kan bli gnistbildning och kan ta eld. Är det ren etanol är det inte så farligt, men däremot när bensin är inblandat kan det vara ganska farliga explosionsrisker. Etanol som drivmedel till bilarna är inte lika attraktivt som det var för några år sedan, eftersom det finns så pass mycket frågetecken runt det. Som jag sade tidigare till ltl Brage Eklund när det gäller Finland och EU så ligger vi väldigt långt efter 2 procents gränsen, som vi inte ens är i närheten av, utan Finland är vi på ungefär 0,1 procent när det gäller drivmedel.

 

Miljömässigt är etanol förnybart och medför inte några växthuseffekter i och med att det är förnybara energikällor som man använder; det som blir växthusgas från drivmedlet skulle ändå ha blivit växthusgaser när det har förmultnat. Vi har också den fördelen att det kan produceras inom landet och man kan använda jordbruksprodukter men också trämassa är ganska intressant i det här sammanhanget, men detär en betydligt mera komplicerad process, så jag tror inte att vi kommer att komma igång med den här på Åland. I Finland är det Neste som har satt igång produktionen och det byggs i Borgå en biodieselfabrik, vilket kanske är mera intressant i ett framtidsperspektiv än vad etanolen är, men man satsar på det här och vill komma framåt.

 

Fördelarna som man ser med en egen etanoltillverkning är att man utnyttjar oanvända resurser. 10 procent av den odlingsbara marken ligger nämligen i träda i dag och den skulle man bra kunna använda för etanolproduktion i stället. Det skapar också arbetstillfällen.  Sedan oljekriserna har man en viss beredskap; ifall man har etanoltillverkningen igång redan så blir man inte lika akut beroende av transporter och övriga länder om det blir några världskriser. Etanol har också den fördelen att man kan utnyttja befintliga system; det är så lika bensin att man kan använda bensinpumpar, lagring och allting likadant som bensin och transportera som man har gjort. Men man bör vara lite vaksam för det finns faktiskt två olika etanolsorter, man kan också göra petrokemisk etanol som egentligen inte har någon fördel överhuvudtaget utan det är i princip råolja som man tillverkar etanol från. Då är det lika långt som brett, så den typen av etanol borde vi inte använda utan det är den som är gjord av förnybara källor.

 

Tack vare växthuseffekten så är det väldigt bra här på jorden, man är väldigt negativ till den och ifrågasätter den ganska mycket, men skulle vi inte ha växthuseffekten skulle det vara ungefär 200 minusgrader här, så det är inte bara negativt med den biten. Det är helt klart att all forskning antyder att vi är på väg åt fel håll, gör vi ingenting och fortsätter att använda våra fossila bränslen kommer det att bli betydligt varmare här.

 

Ekonomin är det intressanta i det här sammanhanget. Det är nämligen så att det är olika råvaror som man använder till etanol och det är svårigheter att få fram det; svårast är det att göra etanol från trävaror, cellulosa och det är extremt dyrt. I Örnsköldsvik har svenskarna startat en fabrik som har kommit ganska långt, men det finns ingen ekonomisk vinst i det ännu. Efter det är det olika sädesslag, sockerbetor osv. Det absolut lättaste är sockerrör, för då är det en väldigt kort och enkel process och där kan man göra det rakt av. Det gör att det är väldigt stor skillnad i pris att tillverka från sockerrör eller att tillverka etanol från sädesslag. Processen är betydligt mera omständlig från sädesslag, så priset skiljer också därifrån. Brasilianarna har stor tillgång på sockerrör och kan tillverka billig etanol, så i Sverige är i dag partipriset på brasiliansk etanol 3,50 kronor litern, men tillverkningskostnaden går inte att få under 5 kronor litern om man tillverkar själv med råvaror som finns däromkring. Om man tillverkar etanol från sädesslag och den typen av råvaror så är vinsten betydligt mindre för det går åt ganska mycket energi för att tröska, skapa in transporter av sädesslagen osv., så en hel del av vinsten försvinner om man tillverkar egen etanol. Det är alltså någon som talar emot den här biten. Man konstaterar också i Sverige att skulle man inte ha statssubventionerat skulle det vara omöjligt att satsa på den här biten utan man via skattelindringar osv. gå in för att premiera etanolanvändningen.

 

Etanol är inte heller ett rent ämne utan den släpper ut olika sorters förbränningsavgaser, olika aldehyder osv. Skillnaden är att man inte har mätt dem ännu, det finns inga gränsvärden för vad man får släppa ut och där är det lite oklart hur pass rent bränsle det egentligen är. Det kanske inte är så otroligt rent som man har trott, men det finns i alla fall inte benzen i det som är det värsta med bensinet.

 

Det är inte lagligt att köra bil på etanol överhuvudtaget, det är ett skattefritt bränsle och man borde s.a.s. komma förbi den gränsen och titta över det, så det finns en hel del att göra på den här biten. Gräsklippare, båtmotorer osv. kan man utan problem köra på etanol.

 

Men regeringen har tagit fasta på det här och jobbar på det vidare. Men någonting som man borde titta mera på är MRE-rapsmetylester, som är gjort av olika raps- och rypsoljor, typ av biodiesel, som det också kallas. Det är någonting som verkligen tycks ha framtid i dag. Där har man inte heller utsläpp av växthusgaser osv.

 

Anledningen till att jag är intresserad av etanol är att min son gjorde ett utvecklingsarbete om detta i skolan och avslutningsvis konstaterade han att alkohol i bensin är nog ett steg i rätt riktning även för vårt land, men man kan konstatera att vi i Finland fortfarande kanske hellre dricker upp alkoholen än att vi kör bil på alkohol!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Åke Mattsson för att han ger motionen ett stöd – så tolkar jag hans engagemang, eftersom han satt sig in i frågan så mycket och vet hur viktigt det är att man kompenserar de fossila drivmedlen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var bra att ltl Brage Eklund lyfte fram det, för det kunde vara lite otydligt i och med att jag hade en del frågetecken, men jag tyckte att det var viktigt att man lyfte fram hela biten i och med att jag en gång har satt mig in i det. Jag ger mitt fulla stöd till motionen för det är viktigt att man tittar på det här och söker lösningar; jag tror att man kan hitta en nisch där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är en viktig problematik som ltl Åke Mattsson tar fram. Han verkar ganska initierad i etanolframställning. Personligen hoppas jag på att sockerbetan skulle kunna användas till etanolframställning. Det finns ett problem, vad jag förstår, med sockerbetan, att de är svåra att lagra på 12 månaders basis. Sockertillgången kan bli lite osäker för etanolframställningen på grund av problemet med sockerbetor.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var en viktig poäng som ltl Henrik Lagerberg kom med. I och för sig har vi maskiner som inte kommer till användning, men markerna som har använts till sockerbetsodling kanske i stället kunde användas för någon annan typ av sädesslag som skulle vara lämpligare för framställning av etanol, men sockerbetorna kanske inte är det absolut ändamålsenligaste, fast det ligger nära till hands att tro det när man hör namnet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det här är en aktuell motion och ett aktuellt ärende som motionärerna hemställer om. Vi vet att sedan den omtalade sockerreformen i EU har införts har det också skett mycket stora förändringar på världsmarknaden. Bl.a. Brasilien, som tidigare nämndes här, har av sin sockerrörsodling allt mer och mer börjat använda den just för etanolproduktion och fordonsbränsle. Detta har gjort att sockerpriserna i världen har stigit mycket, mycket kraftigt den senaste tiden. De ligger i dag egentligen över EU:s nivå för vad man får för sockret. Det här har också förbättrat möjligheterna i vårt land att kunna använda fabriken som det talas om i Salo för kanske etanolproduktion eller även kanske för sockerproduktion. När det gäller sockerbetsproduktion för socker är det det bekymret att vi har landskvoterna som EU har gått in för.

 

Vad gäller etanolframställningen tycker jag att det är intressant när man i motionen skriver att man kanske tillsammans med rikets myndigheter och organisationer behöver driva ärendet vidare. Det tror jag att kan vara den riktiga lösningen. Jag misstänker att en fabrik för etanolproduktion av sockerbetor på Åland är ett för stort steg. Det fordras så stora mängder för att kunna få ekonomi i det. Transporterna finns redan, vi har maskiner, vi har maskinparken klar för detta och logistiken hur det kan fungera, så det bästa alternativet tror jag är om det kunde fortsätta i Salofabriken med etanolproduktion i landet. Jag vet att på fastlandet är man intresserade, åtminstone i våra närregioner, därför att alla av dem får längre transporter även om man skall transportera det till Säkkilä och driva den linjen.

 

Jag tycker alltså att det här är intressanta tankar och jag vet att man inom landskapsförvaltningen och i olika grupper arbetar på det här och vi vet att just etanolframställningen kommer att få en allt mer ökad betydelse samt drivmedel i allmänhet till bilar osv. Finland har varit mycket, mycket tröga kan vi säga och legat efter många andra europeiska länder i utvecklandet av detta. Vi har drivit på det från producentförbundet och från andra organisationer i Finland och jag har bedömt det så och kunnat konstatera att det är som om en propp skulle ha släppt hösten 2005 i Finland, att nu har man börjat inse att man också har undertecknat Kyoto-avtalet och att man måste göra någonting för utsläppen och då kommer de alternativa energiframställningarna i en mycket bättre dager. Nu har man börjat satsa på det här också i vårt land.

 

Jag tror alltså att det här är en motion som är intressant att diskutera.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Med anledning av att ltl Anders Englund är mycket engagerad i Ålands producentförbund och med i styrelsen för SLC förväntar jag mig att han också driver de här tankarna ihop med organisationen på finska sidan. Det känns tryggt att veta att ltl Anders Englund har en samsyn i frågan, så jag förväntar mig därför att frågan och motionen drivs framåt.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det här är frågor som vi har drivit från producentförbundet och som ltl Brage Eklund sade har vi också haft upp frågan i SLC och vi har alltid fått stöd för våra åsikter också från representanterna från Åboland som har varit intresserade just av energiframställningar och etanolproduktion i allmänhet. Vi försöker jobba vidare på alla fronter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion  angående saluhall i Mariehamn. (HM nr 39/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Vad synd att det är så några här, jag tycker att jag har en så jättebra motion! 

 

ÅCA med flaggskepp som Ålands special, Edam, Kungsgård, Kasteholm, Bomarsund och ABC-surmjölk, havegryn och rågflingor från Överängskvarn, hemvetemjöl från Odlarringen, svartbröd förstås, inlagd lök från Gottbygott, Lasses olika senapssorter, åländska äpplen: Lobo, Discovery, Aroma och Jaspi, prima morötter, potatis, gurkor, lök, jordgubbar och nyheterna sparris och havtorn samt kanske också i framtiden åländsk tryffel, sylt saft och marmelader, fisk, rökt och inlagd från Fiskkojan och Bröderna Bergman, lammkött, lammkorv, rökt fårfiol och förhoppningsvis också det i framtiden: fårost, som feta och chèvre.

 

Det är något fundamentalt fel när lammstekarna till påsk i våra affärer till övervägande majoritet kommer från Nya Zeeland. Man brukar i miljösammanhang tala om åksjukmat. Nötkött från frigående djur, Stallhagens olika ölsorter, äppelvin och Ålvados. Spännande idéer om ekologiskt producerad barnmat och den gamla idén från Ulla Boman på försöksstationen om att vi skulle ha en äppelfestival på Åland tycker jag är en alldeles strålande idé!

 

Lokal och hållbar livsmedelsförsörjning med närproducerad och ekologisk mat är samhällsutveckling. Konsumenterna blir mer och mer medvetna om vad det handlar om och ställer krav på både produkter och producenter.

 

En saluhall centralt belägen i Mariehamn skulle vara ett utmärkt komplement för handeln. Ålänningarna skulle få ett ställe där det garanterat fanns närproducerade och förhoppningsvis också ekologiska råvaror men även förädlade produkter. De åländska bönderna skulle få ett självklart marknadsföringsställe för sina många gånger alldeles utmärkta produkter. Där skulle finnas utrymme för delikatessaffärer, typ Signes Ost- och delikatess och Puneh Oriental. Man skulle kunna prenumerera på grönsakslådor från saluhallen, naturligtvis via nätet, en-två veckors behov av potatis, rotfrukter, grönsaker, bär och frukter. Saluhallen skulle gå i bräschen för marknadsföringen av åländska råvaror och produkter. Man skulle gemensamt med åländska formgivare ta fram attraktiva vardags- och gåvoförpackningar.

 

Vid ett seminarium härförleden framkom den spännande idén att åländska produkter och åländsk mat skulle ha ett eget hål i väggen, målat och inrett, kännspakt och utstickande på t.ex. Vanda flygfält i Helsingfors. Ett vinnarkoncept om det skulle genomföras med både eftertanke och mod. Vi skulle marknadsföra åländska produkter och samtidigt väcka nyfikenhet och förhoppningsvis mersmak.

 

När Östersjöfonden delade ut sitt miljöpris i år var betoningen jordbruk och ekologisk odling. Jordbruket och matproduktionen i stort står för ca 70 procent av övergödningen och nedsmutsningen av Östersjön. Östersjöfonden och pristagarna fick hälsningar från miljöministrarna i Finland och Sverige. I den svenska miljöministerns hälsning framkom att hon mycket gärna skulle se att det fanns ett utbud av åländska ekologiska produkter till försäljning i Stockholm.

 

Mat- och restaurangintresset har exploderat. Skärgårdssmak har uppnått ett välförtjänt renommé. Världsmatkulturen dammsugs på nya smaker och influenser, men också på hemmaplan experimenteras det och gamla bortglömda råvaror och matsorter återupptäcks. Exempel på det är spelt och korngryn.

 

När det gäller själva placeringen av en saluhall har jag personligen en favoritplats, nämligen Alko. Jag vet att det är i privat ägo, om det nu är av Ålandsbanken eller någon av våra lokala försäkringsbolag, där är jag inte lika säker. Men jag tänker mig så här: att man skulle bygga flera våningar, kanske bostäder överst, Alko skulle naturligtvis vara kvar, kanske specialisera sig på ekologiska viner. Den kombinerade saluhallen/huset skulle vara mycket tilltalande arkitektoniskt, det skulle inbjuda till besök, och ett sådant koncept skulle ha många synergieffekter, dels för Mariehamn, dels för torghandeln, för Alko, för ålänningarna, men också tror jag att det skulle bli ett självklart turistmål. Tänk själv när man reser! Det är självklart att ta reda på lokala specialiteter och gärna handla hem choklad från Scwheiz och en parmesanbit från Italien osv. osv!

 

Hela EU drivs av en sjuk jordbrukspolitik. Vi konsumenter är beredda betala för maten, för ren mat av hög kvalitet. Det är vansinnigt att konsumenterna betalar dyrt och bonden får en spottstyver av det. Det är inte framförhållning att strypa jordbruket och de småföretagande bönderna. Det känns otryggt att lämna stora delar av livsmedelsproduktionen i händerna på andra.

 

Liberalerna och undertecknad har fått kritik i pressen för den här motionen av näringsansvariga Strand. Märkligt, tycker jag, att vi får kritik före vi ens har debatterat saken och framfört våra synpunkter och ännu märkligare tycker jag faktiskt att det är att han inte är här i dag. Det här skulle kunna vara ett alldeles utmärkt projekt för Ålands Industrihus.

 

Med anledning av det jag anfört föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att näringsavdelningen inleder ett projekt med förslagsvis producentförbundet, de ekologiska odlarna, Skärgårdssmak och Hållbart vardagsliv, för att ta fram underlag för att förverkliga en saluhall.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren tar upp ett mycket angenämnt ämne, nämligen en saluhall. Jag tycker inte att man i det här skedet skulle behöva skilja på ekologiskt och konventionellt odlat för jag tror att man skall ha utbud av båda i en sådan saluhall; annars tror jag inte att det finns någon framtid för den. Redan nu visar det sig att där man marknadsför ekologiskt odlat är det begränsat vad man kan sälja i butikerna. Skulle det vara enbart försäljningen i butikerna som odlarna skulle leva på så skulle det inte fungera utan det är tack vare att inrättningar som skolor och andra institutioner köper av dem som man kan leva på det. Ltl Katrin Sjögren nämner att konsumenterna är beredda att betala, men där är jag lite tveksam.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tror att ekologisk matproduktion har framtiden för sig och jag försökte var tydlig också när jag pratade om en saluhall i Mariehamn, att jag pratar i första hand om närproducerad och sedan ekologisk mat. Jag tror att skall vi klara Östersjön så är ekologisk odling vår framtid.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Så kan det kanske bli någon gång i tiden, men då tror jag att man måste ha en lång inskolningstid också av konsumenterna att man är beredd att betala det priset som merkostnaden blir; annars tror jag inte att det finns någon framtid för ekologisk odling i den omfattning som vi pratar om nu. Det är mera en sak att konsumenterna anpassar sig och är beredda att betala för maten; om man fordrar att det skall vara samma pris på den ekologiskt odlade varan som den konventionellt odlade så kommer vi inte att kunna existera som ekologiska odlare.

 

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Visst är det så att det är konsumenterna och marknaden som styr, men jag tror att åländsk mat och ekologisk mat skulle vara ett jättebra sätt att marknadsföra Åland med. Skulle, som jag också sade i mitt anförande, jordbrukarna få betalt för det de producerar, att inte allt bara hamnar i mellanhänder hela tiden – vi har ett jätteglapp där – så tror jag att det skulle kunna lösa sig. Jag tror att skulle man ha en saluhall i Mariehamn skulle man delvis kunna ta bort mellanhänderna. Man skulle kunna bilda ett bolag och bönderna skulle kunna föra dit sina produkter. Jag som konsument skulle kunna lägga in en beställning  - jag och min familj äter mycket potatis. Jag tror att det skulle kunna vara ett sympatiskt sätt. Man lägger sin beställning en gång i veckan varannan vecka vad man vill ha och så hämtar man sin låda från saluhallen vid torget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var på ett mycket tilltalande sätt som ltl Katrin Sjögren beskrev all mat som man skulle kunna sälja i saluhallen, så det är ju lätt att få stöd så här i lunchtid för det! Utan skämt är nog detta ett intressant förslag och jag hoppas att näringsutskottet tar itu med motionen. Skulle vi få till stånd en möjlighet att sälja utan mellanhänder, dvs. både direkt marknadsföring och försäljning skulle det ge producenterna av all slags mat, grönsaker, kött osv., mycket bättre pris, det är självklart. Landskapsregeringen brukar uppskatta sådana projekt som har stora ringeffekter både för jordbruk, för turism, för näringslivet, så jag tycker att det skulle kunna vara skäl att näringsutskottet tittar på om det finns möjligheter till stöd.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får tacka för det stödet. Jag tror absolut att det här skulle kunna var ett vinnarkoncept. För det första genom att vi ålänningar skulle kunna ha ett ställe där vi garanterat får närproducerade och ekologiska produkter, men sedan tror jag också att det skulle kunna bli en turistisk pärla.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det skulle faktiskt kunna bli en turistattraktion om det sköts rätt. Problemet blir förstås att den existerande handeln kanske inte är lika pigg på det här, men det är väl också någonting som näringsutskottet får diskutera.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag förutsätter marknadsekonomi här också, att det skulle vara ett bolag där grundbulten är bönderna själva helt enkelt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill tacka för ett jättebra anförande. Det var ett väldigt målande sätt att beskriva det, vi kunde se det framför oss och vi blev alla hungriga! Det var bara en sak som fattades och det var en restaurang som också skulle kunna erbjuda olika rätter av ekologiska produkter. I likhet med ltl Katrin Sjögren är jag förvånad över att inte näringsansvariga ledamoten Jörgen Strand är på plats och hör dessa näringspolitiska visioner som återigen kommer från oppositionen, men som vi tyvärr aldrig hör från regeringen. Jag tackar för det här anförandet.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får också tacka igen! Det är sällan man får stå och ta emot beröm på det här viset. Jag tror att det finns oanade utvecklingsmöjligheter för en saluhall, kanske restauranger, men också hela det konceptet att utveckla åländska råvaror, att sälja halvfabrikat. Ta t.ex. när vi slutar plenum halv sex och man måste hem till potatiskastrullerna och stekpannorna; då skulle man kunna gina via saluhallen och köpa ärtsoppa, Ålandspannkaka eller vad som helst, man skulle också producera halvfabrikat där, att du kan köpa middag, det tror jag också på. Vi lever i ett stressat samhälle med ständig tidsbrist. Halvfabrikat av god åländsk kvalitet tror jag alltså också att skulle kunna ha en framtid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tycker att även den här hemställningsmotionen är väldans intressant. Jag vet personligen att det har diskuterats tidigare om en saluhall i Mariehamn. Jag tror t.o.m. att det fanns elever vid någon skola som gjorde en utredning och bedömning om möjligheterna med en saluhall, också att kunna beställa varor direkt av producenterna. Jag kan på stående fot utan att jag har frågat någon i producentförbundets styrelse lova att vi kommer att ställa upp och vara med om det här skulle kunna drivas vidare på något sätt för att utreda de här frågorna. Det måste finnas en marknad för de företagare som eventuellt skall hyra in sig i en saluhall och den rätta placeringen är Mariehamn. Det är också fråga om det underlaget kommer att räcka till för att driva en affärsrörelse. Det är också viktigt var placeringen skall vara. Intressant är det även om man skulle kunna dra nytta av de resenärer som kommer med båtar till Mariehamn, både med kryssningsfärjor och andra gäster på sommaren, turister. Det är säkert många som är intresserade av att köpa lokalt producerade produkter och ta med sig härifrån. Vi vet i dag att när en stormarknad bygger ut sina diskar och sina hyllor – det gäller även på Åland – så har t.ex. om det har funnits fem meter disk och den åländska delen har varit två meter och man bygger ut den till tio meter, så har den åländska dispositionen av disken ökat till en halv meter, medan den utländska delen hade fått resterande fyra och en halv meter. Man har ofta minskat möjligheterna att ställa ut sina produkter som produceras på Åland i butikerna i dag, särskilt de större. Det här är övergripande om man tittar runt om oss i hela Norden, säkert kanske i hela världen.

 

Men jag tycker att det är mycket intressant med motionen och jag lovar att vi skall behandla den ingående i näringsutskottet och vi kommer även att kalla representanter från landskapsregeringen och ansvarig minister. Vi kanske inte skall gå så långt att vi börjar diskutera bidragsprocenter och vad man kan få – som vi har diskuterat i många av de andra fallen som är övergripande och gynnar hela Åland.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag ställer gärna upp och kommer och stramar upp producentförbundet om det skulle behövas. Jag vill sedan klippa det röda bandet för saluhallen! Skämt åsido, det står i klämmen till motionen att man skall ta fram ett beslutsunderlag och i det ingår naturligtvis en ekonomisk kalkylering, helt enkelt om det kan bära sig. Att ha visioner är i alla fall fortfarande gratis!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är klart att på det här stadiet kan vi inte gå så mycket in i detaljer, utan det är mera visionära saker som kommer fram här och som eventuellt skulle gå att förverkliga i framtiden. Det är helt klart att jag tycker att en sådan här sak borde man utreda, sätta alla spelbrickorna i en korg och kunna diskutera de här sakerna. Hur långt man kommer kan vi väl inte ta ställning till här i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Lagtinget tar nu lunchpaus och vi återkommer till plenum kl. 12.45. (Kl. 12.03).

 

 

                                            ---------------------------------------

 

 

(Kl.12.45). Plenum fortsätter.

 

Föredras för remiss ärende nr 14:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att främja en regionalt spridd bosättning. (HM nr 50/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Motionens syfte är att belysa ett problem som kan uppstå i framtiden, nämligen att enligt de nya bestämmelserna som kommer att träda i kraft 2008 med krav på trekammarbrunnar som har en viss rening av kväve och fosfor kommer det att innebära ganska stora omkostnader för enskilda hushåll som ofta är placerade i randkommunerna och i perifera delar.

 

”Hela Åland skall leva”, står det i landskapsregeringens handlingsprogram. Det vill vi alla. Men med de nya bestämmelserna finns det en viss risk att inte så kommer att bli fallet. Folk kommer att dra sig för att bosätta sig i randkommunerna och i de perifera delarna till förmån för centralorterna, där man har ett organiserat avloppssystem som man ansluter sig till. Vår tanke i Ålands Framtid med denna hemställningsmotion är att man från landskapets sida skulle titta på bestämmelsen om trekammarbrunnarna, som påverkar bosättningen, om den på något vis kan gå att luckra upp eller att man, där markförhållandena visar sig ändamålsenliga, inte har så hårda krav på rening av kväve och fosfor, om man har vegetation och växtlighet eller markförhållanden som ändå tar upp kvävet och fosforn. Som andra punkt i klämmen säger vi att landskapsregeringen bistår också kommunerna för de åtgärdsplaner som skall göras, alltså en utredning över hur läget är med trekammarbrunnarna i alla kommuner. Det finns olika, sådana som är gamla och har bara enkammarbrunnar och modernare trekammarbrunnar.

 

Som ni alla vet träder bestämmelserna i kraft 2008 och  jag tror att inventeringen borde påskyndas. Jag tror att alla kommuner ännu inte påbörjat inventeringen och gjort en plan över läget och frågan är om det finns personella resurser till att göra alla planerna samtidigt. Där tycker jag att landskapet kan bistå med personal, om det finns möjligheter. Syftet med motionen är alltså att belysa att om man vill att hela Åland skall leva så måste man kanske vara lite ödmjuk när det gäller trekammarsystemet men också att man skulle införa någon typ av stöd till dem som måste göra dessa investeringar. Vi vet att samhället går in med stora resurser i dag för att förena avloppsledningar från norra Åland och Hammarland och då skulle man också kunna tänka sig att samhället ställer upp till en viss del när det gäller investeringar för enskilda hushåll som måste lösa det här problemet. Då kanske man får den önskade effekten att hela Åland skall leva, om det t.ex. motsvarar en anslutning till ett kommunalt avlopp, att var och en betalar så mycket och att man också kan få stöd på något vis från samhället. Det är en tanke som jag har funderat på; jag vet inte hur man skulle kunna komma åt tömningen av enskilda byar och gårdar om man har kraven kvar.

 

Det är skäl att näringsutskottet tittar på denna angelägna fråga; datumet kommer emot och den som har tankar på att flytta ut till randkommuner eller perifera delar vill kanske också få besked.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill erinra om att i tilläggsbudgeten, som jag presenterade i onsdags, så var det diskussion om vattenförsörjningsfrågorna och avloppsfrågorna och där berättade jag att utskottet uppmanar landskapsregeringen att se över möjligheterna att stöda också de enskilda avloppen av just glesbygdsskäl, möjligheten att bo kvar i glesbygd och också  av miljömässiga skäl. Man kan alltså säga att uppdraget redan är vidarebefordrat till landskapsregeringen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag glömde bort att nämna att jag har läst finansutskottets betänkande och att det var bra att finansutskottet har tagit initiativ och insett problematiken, så till vissa delar har man redan börjat titta på motionens innehåll. Jag får tacka för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående förlustgaranti för cykelfärjor.   (HM nr 55/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Cykelfärjorna har en nyckelroll i trafiksystemet för den lätta trafiken. Vi vet alla att det åländska vägnätet är utformat ungefär som ett kors, det finns fyra stycken återvändsgränder, kan man säga. Och det är lite synd för just den lätta trafiken som ofta bygger på att fara runt och se.

 

Cykel- och vandringsturismen skulle lida stor skada om verksamheten upphörde. Dessa turister är tvärtemot vad många tror relativt väl avkastande eftersom de inte kan ha med sig proviant och utrustning i någon större utsträckning.

 

På flera håll i landskapet förverkligas som bäst vandringsleder; cykelfärjorna är en viktig del av den helhet som vandringslederna är tänkt att skapa. Denna helhet betyder också mycket för landsbygdsbutiker och turistföretagare på landsbygden. För att garantera att verksamheten med cykelfärjor fortsätter bör landskapet kunna ge förlustgarantier för att överbrygga den tillfälliga nedgång som branschen upplever för tillfället. Det här är en viktig fråga och det är ett bra exempel på hur man med lite hjälp från samhället kunde få det här att fortgå. Lyckligtvis verkar det som att det fortgår åtminstone den här sommaren, efter vad vi har kunnat läsa i tidningarna, men om nedgången är tillfällig, som jag påstår i motionen, så kan det hända att någon cykelfärja upphör och då är det inte bra, då är det ett stort steg att börja på nytt. Det handlar inte om något direkt bidrag utan det handlar om att kunna ge förlustgarantier under vissa villkor, och de villkoren skall givetvis vara ganska tydliga; det skall inte bli någonting man lever på utan på sikt skall det här kunna bära sig om vandrings- och cykelturismen återigen blir som den har varit i fornstora dar. Jag tror faktiskt att när folk får upp ögonen för vandringslederna och framför allt när de småningom bildar en helhet så kan Åland få ett stort uppsving med de turisterna, det ser vi redan exempel på.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att regelverken för näringsstöd omarbetas så att landskapsgaranti kan beviljas för att bibehålla verksamheten med cykelfärjor.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är en viktig motion som ltl Danne Sundman tar upp här. Som han redan nämnde höll det att gå på tok med det här mellan Lumparland och Bomarsund, men som det nu verkar kommer det att fungera i sommar. Om vi tänker att landskapet satsar stora pengar på cykelleder och lockar hit cykelturister så är nog en förlustgaranti den minsta uppoffring som man kan göra eller att man på något annat sätt garanterar att cykelfärjorna skall fungera. Det är alltså en bra motion.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det understödet. Sydöstra Åland och den södra skärgården skulle drabbas hårt av om just den cykelfärja som ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde skulle upphöra. Det är en viktig länk framför allt med tanke på det fokus som sätts på Bomarsundsområdet att man har möjlighet att komma från sydöstra Åland, från södra skärgården från Långnäs, Svinö, med cykel till Bomarsund. Det skulle vara en stor omväg om man måste cykla från en återvändsgränd till en annan. Det är ett bra exempel på hur viktig den här verksamheten är.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Som en av undertecknare av motionen skulle jag vilja säga några ord. Danne har väl belyst det mesta, men jag skulle vilja tillägga att när man som vandrare eller cyklist far till Åland och har tanke på att se Ålands skärgård, så tror jag nog att man har räknat med att också få kontakt med vatten och skärgården. Skulle det bli så att cykelfärjorna upphör tror jag att det skulle bli väldigt dåligt att kunna marknadsföra cykelturismen. Det är inte intressant att som cyklist fara till en återvändsgränd, cykla ut till Geta, cykla tillbaka samma väg ger ingen behållning om man skall cykla på en stortrafikerad väg två gånger utan man vill ta del av hela Åland så mycket som möjligt och då ingår det att som cyklist komma ut på vattnet. Därför är jag med som undertecknare. Jag tyckte att när man hörde diskussionen om att cykelfärjorna eventuellt skulle upphöra, det fanns inte ekonomi i det och att cykelturismen har minskat till en viss del, måste man på något vis försöka från samhällets sida att titta om man kan hitta på ett sätt hjälpa till. Nu vet jag att en del av detta har löst sig via turistförbundet, som har gått, man hade lite pengar som man kunde använda till just det här ändamålet och det tycker jag att är bra. Jag tror att man på turistförbundet är väl medvetna om hur viktigt det är att cykelfärjorna fungerar. I turismstrategin ingår också cykellederna och delvis är de utannonserade. Om vi alltså vill ha många typer av turister och besökare hit är vi nog tvungna i framtiden att på något sätt se till att den här delen fungerar för turister.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Turismen är inte mitt ansvarsområde i landskapsregeringen, men turismen ligger mig ändå varmt om hjärtat och jag var för någon månad sedan med i en diskussion tillsammans med turistförbundet och representanter för stuguthyrare där detta projekt och den akuta diskussionen diskuterades hur man skulle lösa den här sommarens eventuella problem. Det har man då lyckats göra. Det som vi diskuterade på det mötet, som kanske är det viktigaste i det här sammanhanget, är väl: hur skall vi kunna marknadsföra Åland och produkten cykelturismen så bra som möjligt så att det blir en sådan volym att det skall finnas lönsamhet i det. Där har vi från landskapsregeringen uttalat en beredskap att vi vill vara med och hjälpa till så gott vi kan tillsammans med turistförbundet och de andra aktörerna på marknaden därför att när det gäller cykelturismen är det kanske en av de turistprodukter som vi faktiskt har naturliga och goda förutsättningar för att skall kunna utvecklas och jag tycker att vi skall ta dem tillvara. Jag hoppas att näringsutskottet när man diskuterar den här motionen också hör turistförbundet och landskapsregeringen så kan vi ge ytterligare information.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är bra att få höra att lantrådet Roger Nordlund har samma inställning som motionsställarna at tman vill ha den här delen av turistservicen kvar. Som jag sade i mitt anförande tror jag att vi är nödda och tvungna att på något sätt hitta en långsiktig lösning på den här problematiken, för varje år bör man i tid veta när man skall trycka upp nya broschyrer. I september skall marknadsföringen för nästa år igång igen och då bör man vara medveten om att det här fungerar, så det är bra om man hittar på en lösning här.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Min grundinställning är att ett fungerande nät av cykelfärjor runt Åland tillhör den infrastrukturella turistiska basen som vi skall se till att vi har på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 16:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående diversifierade hamnavgifter. (HM nr 54/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Här på Åland har vi haft skatteundantaget sedan 1995. Det har medfört en skattegräns som är ett av de ärenden som kanske har debatterats mest i detta forum under åren. Det har gjorts många olika lösningar för att försöka få till stånd en förenkling av skattegränshanteringen. Det senaste var köpmannaföreningens mycket lovvärda initiativ som presenterades här för ungefär två veckor sedan.

 

Men det är ju så att skatteundantaget har både fördelar och nackdelar och skattegränshanteringen får väl tillsvidare räknas till nackdelarna. Fördelarna är att vi har väldigt goda transporter och förbindelser sjövägen till båda fastlanden, både österut och västerut. Det har t.o.m. utvecklats så att vi har direkt förbindelse till Baltikum. Vi vet alla att det beror på att rederierna har möjligheter att fortsätta med den skattefria försäljningen.

 

Det kan vara ganska intressant att stanna upp och fundera på att varför har vi skatteundantaget? Den främsta orsaken var faktiskt att Åland var så starkt beroende av sjöfarten, sett ur en ekonomisk synvinkel samt att Åland är en ö, det isolerade läge vi har. Ändå är det så att vi kan, som jag sade, resa både österut och västerut och t.o.m. till Baltikum; rutterna har mångdubblats. Men varken tidtabeller eller prislistor är speciellt uppgjorda för ålänningarna eller turisterna. Jag har tagit upp detta förut, men det är faktiskt en väldigt märklig situation; vi har tusentals turister som mer eller mindre seglar förbi vår näsa varje dygn utan att de kommer iland och det centrala skulle vara att försöka få åtminstone en del av dem iland. Men då är det förstås, som jag har sagt tidigare, att vad har vi riktigt att erbjuda? - en död stad utan desto mera aktiviteter. Stannar man upp och funderar på andra orter, de baltiska staterna, Kanarieöarna osv., sådana som kallar sig turistorter, så är jag helt övertygad om att om man skulle verkligen lägga manken till och försöka få kontakt med den stora grupp av besökare som finns men det görs ganska lite från åländsk sida, och det får vi beklaga, men det är någonting man borde fundera på.

 

Det som vi presenterar i hemställningsmotionen är inte på något sätt någon helhetslösning på den problematik som jag skissade på, men det kan bidra till det, dvs. att man diversifierar hamnavgifterna: sådana färjanlöp som är anpassade för turismen på ett bra sätt skulle få en betydligt lägre hamnavgift än de anlöp som är egentligen uteslutande för att rederierna skall kunna sälja taxfree. Vi vet att Mariehamn och Långnäs anlöps mitt i natten, vi vet också att man t.o.m. i Mariehamns hamn har gjort speciella konstruktioner så att besökarna inte ens skall behöva sätta sin fot på åländsk mark utan man kan gå från den ena färjan till den andra, och det är nog min absoluta övertygelse att det var aldrig ursprungstanken när Åland fick skatteundantaget. Ursprungstanken var att det var någonting som skulle gynna den åländska samhällsekonomin, den åländska besöksnäringen. Nu har det blivit ett ganska ensidigt stöd.

 

Avslutningsvis, herr talman, är vårt förslag att landskapsregeringen utreder hur hamnavgifterna skulle kunna diversifieras så att avgångar och anlöp som riktar sig till Ålandsresenärerna erhåller ett rabatterat pris. Det är någonting som vi tror att skulle vara ett steg i rätt riktning.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Diversifierade hamnavgifter kan säkert vara en klok idé, men det är lite lustigt. Vi diskuterade generalplanen för Mariehamn igår i stadsfullmäktige och det här var en av de frågorna vi diskuterade, just problematiken att det är så många potentiella turister som bara viker av. Vi tog upp och diskuterade en möjlighet att snygga till hela området, att anlägga en park, och faktum är att staden har ett projekt där man skall titta på hela Västra hamnen och se om man skulle kunna dels installera ett spektakulärt konstverk, dels se på hela utformningen av Västra hamnen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är intressant att ltl Katrin Sjögren tycker att det är en klok idé, och det tycker jag förstås själv också – man tycker det ofta om sina egna idéer. Det är bra att man i Mariehamns stadsfullmäktige har diskuterat de här frågorna för jag tycker att man från Mariehamns stads sida har drivit en märklig politik. Det gäller enbart att få hamnen att avkasta så mycket som möjligt. Man har underlättat hur mycket som helst för rederierna, man har erbjudit rederierna precis vad som helst utan att kräva någonting tillbaka. Det kan vara en bra sak att snygga till hamnområdet, som nämndes, men jag tror att det viktigaste är att det också finns aktiviteter, att man kan erbjuda besökarna någonting som är intressant. Jag tror inte att det spelar så stor roll vad det står för konstverk där och hur snyggt det är om det ändå är mer eller mindre dött.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Som mariehamnare vill jag inte förakta de hamnavgifter som staden har fått. Naturligtvis, snyggar man upp hamnområdet har det, kanske en marginell, men ändå en liten betydelse. Diskussionen utspann sig vidare igår också; jag tog upp samma dilemma med lagtingsnotarien och vi hade samma åsikt där: man borde sätta en bomb under hela hamnterminalen och bygga upp någonting spektakulärt, man kunde ha olika happenings där och locka folk att gå iland, man kunde bjuda på en svartbrödsbit eller ett åländskt äppel eller någonting sådant. Det finns alltså en del roliga tankar om just det här området.

 

Talmannen vill påminna om att ärendet rör diversifierade hamnavgifter.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte just tillägga, att vi har ingenting sagt om en bomb i vår motion!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Diversifiering av hamnavgifter är säkert intressanta frågor som ltl Anders Eriksson tar upp samt hur man kan påverka resandet till Åland. Vi vet att landskapet består inte heller bara av Mariehamns hamn och Långnäs hamn, vi har också en privat hamn i Eckerö, vi har också inresande genom skärgårdshamnarna på olika linjer.

 

Eftersom jag ju sitter i Långnäs hamn och har gjort det ända sedan vi byggde ut hamnanläggningen så har vi tillämpat en sådan taxa i Mariehamn som man kan säga lite går åt det här hållet, att ju fler passagerare rederierna släpper in till Åland i Långnäs desto större rabatt beviljas man rabatt. Detta tycker jag att gynnar och påverkar rederierna hur man marknadsför sig och sina resande. Vi har märkt här att resandet hela tiden har gått upp, särskilt på kvällsturerna från fastlandet till Åland. Vi ligger också i dag i våra hamntaxor betydligt under vad Mariehamn tar ut i sin avgiftspolitik. Det här är svåra saker och vi vill också ha trafik så mycket som möjligt till Åland. Det nämndes också här att vi hade trafik på Baltikum. Den kanske inte är så stor i dag, men det kanske finns en viss potential i alla fall; så länge vi har skatteundantaget och det fungerar är man förstås intresserad av att driva trafik. Skulle det vara borta skulle båtarna gå förbi.

 

Det är nog intressanta tankar hur man kunde med diversifiering av hamnavgifterna och kanske andra instrument få mera turister till Åland, någonting som säkert hela det åländska samhället har nytta av.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var i sedvanlig ordning ett intressant anförande från ltl Anders Englunds sida. Det är riktigt att hamnen i Eckerö är privat, men jag tycker att den problematik som jag tog upp inte heller berör den privata hamnen i Eckerö i och med att anslutningstiderna där är väldigt väl anpassade för ålänningarna och för turismen. Detta med rabatt i Långnäs - ju mera passagerare som går iland desto högre rabatt får man - kände jag inte till, men jag tycker att det är mycket intressant för det var precis det som vi har tänkt oss att man skulle ha någonting sådant. Det är ändå ett minimalt resande som kommer via Långnäs jämfört med Mariehamn och min uppfattning är nog att man via hamnen i Mariehamn mjölkar ut så mycket man kan på ett kanske kortsiktigt sätt, det är någonting som vi inte här i lagtinget kan påverka, men man kanske från landskapsregeringens sida kan föra förhandlingar med mariehamnarna att de tänker efter lite!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning angående ändring av arbetsordningen för Ålands lagting. (TMK 3/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 5.6.

 

 

Ltl Danne Sundmans lagmotion angående folkomröstning om frågan huruvida Europeiska unionens nya konstitutionella fördrag skall bli gällande i landskapet Åland. (LM 3/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 5.6.

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga om rekrytering av fackföreningsmedlemmar. (EF 16/2005-2006).

 

Landskapsregeringen har meddelat att frågan kommer att besvaras vid måndagens plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon fredag den 2.6. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.24).

 

 

 

 

 

 

Originalfil