Plenum den 1 juni 2007 kl. 9.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 1 juni 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Torbjörn Eliasson, vtm Viveka Eriksson, ltl Veronica Thörnroos,  ltl Mats Perämaa, ltl Katrin Sjögren och ltl Göte Winé).

24 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Katrin Sjögren och ltl Veronica Thörnroos på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1: 

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ny blankettlag om gödselfabrikat. (FR 24/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till den 4.6. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2006-2007 om landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2005 - 31 oktober 2006. (RS 1/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till den 6.6. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 26/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Republikens president har när lagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård godkändes förordnat att 12 § skall förfalla utgående från att den inte fyller grundlagens krav. Då lagen skrevs använde vi oss av samma modell som i riket och gjorde den bedömningen att det skulle vara möjligt också i vår lagstiftning. Nu visade det sig att rikets lag är av äldre modell och att det i dagsläget inte heller där skulle godkännas.

 

Utgående från det här föreslår vi nu en ny 12 § som innehållsmässigt är samma men skriven så att det motsvarar grundlagens krav. Paragrafen gäller bestämmelser för de avgifter som uppbärs av de personer som inte har hemort i landskapet. Innehållsmässigt betyder det att avgifterna kan fastställas på andra grunder än vad som gäller för dem som bor på Åland men inte högre än de verkliga kostnaderna. I praktiken är det så att personerna som kommer i fråga betalar normal avgift men resterande kostnader faktureras till hemkommunen eller täcks av försäkringar.

 

Lagen i sin helhet är tänkt att träda i kraft vid årsskiftet och om lagtinget nu godkänner justeringen borde paragrafen hinna med; i annat fall kommer lagen att träda i kraft utan 12 § i ett första skede.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av grundskolelagen. (FR 27/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman, bästa lagting!

I dag den 1 juni ljuder Den blomstertid nu kommer i många åländska grundskolor, ja i alla fall i Mariehamns stad, i Brändö och i Sottunga. Nästa vecka håller Södra Ålands skoldistrikt sina avslutningar, den 6 juni och norra Ålands skolor har avslutningar den 4,5 eller 6 juni. Föglö har dragit maximalt ut på vårterminen och håller sin avslutning på fredag den 8 juni.

 

I dagsläget beslutar alltså kommunerna om skolornas arbetstider, när loven och lovdagarna infaller. Så har det varit sedan 1998 då beslutanderätten delegerades från landskapet till kommunerna.

Kulturutskottet betonade redan då i sitt betänkande att en samordning mellan kommunerna ändå skulle vara nödvändig, eftersom en del lärare jobbade i flera kommuner, en del familjer hade barn i olika skolor. Från lärarhåll och föräldrar har det kommit påstötar under flera år om att landskapet bör återta rätten att besluta om skolans arbetstider så att det blir mer samordnat över hela Åland.

 

Efter en remissrunda i berörda distrikt kan vi konstatera att majoriteten vill att landskapet återtar beslutanderätten. Det är alltså det som landskapsregeringen nu föreslår inför lagtinget i ändring av grundskolelagen. Problem som man har haft t.ex. har gällt höstlovet och att det då infallit under olika tider, vilket har gjort att familjer har haft svårt att t.ex. planera gemensamma resor.

 

En annan fråga som diskuterats är när sommarlovet skall infalla. Med tanke på semestrar, den varma väderleken i augusti har vi övervägt att skjuta fram sommarlovet så att det skulle sluta senare än dagens praxis och börja också senare i augusti. Men redan nuvarande lagstiftning tillåter att skolorna jobbar fram till den 8 juni. Det anser vi då att i dagsläget är tillräckligt. Vårterminen tenderar annars att bli lite för lång och krafterna måste också räcka för eleverna att orka jobba långt in i juni. En annan faktor som måste tas i beaktande vad gäller sommarlovets start är elevantagningen till gymnasialstadiets skolor.

 

Mycket festligt och trevligt vore det om avslutningsdagen kunde sammanfalla med självstyrelsedagen, men det har vi inte gått in för på grund av de merkostnader som arbetet då skulle bli eftersom det är en röd dag.

 

Också näringslivet har efterlyst en senareläggning av skolstarten i augusti så att säsongen kunde förlängas i den änden. Näringslivet efterlyser också en senare start av gymnasialskolornas hösttermin så att sommarpersonalen kan jobba längre in i augusti, men den saken regleras inte i den här lagen utan den berör endast grundskolan.

 

Förändringen föreslås tidigast träda i kraft inför skolåret 2008-2009.

 

Landskapsregeringen föreslår vidare att grundskolelagen anpassas till den nya religionsfrihetslagen som antogs i riket 2003. Det innebär i praktiken att man i de åländska skolorna anordnar undervisning i den religion till vilken majoriteten av befolkningen tillhör. I vårt fall den evangelisk-lutherska. En elev som inte tillhör den församlingen eller av annan orsak inte önskar delta i religionsundervisningen skall i stället erbjudas livsåskådningskunskap. Hör eleven till en annan religion så kan vårdnadshavaren eller det egna religionssamfundet ordna undervisning.

 

Även en ändring av vad gäller språkundervisningen föreslås. Det är att eleverna i de åländska grundskolorna skall enligt lagen erbjudas möjlighet att läsa minst ett av tre främmande språk. Förutom engelska, som är obligatoriskt, kan grundskolan i sin skolstadga erbjuda antingen finska, tyska eller franska; ett av dessa, två av dessa eller alla tre. De större kommunerna erbjuder i dag alla tre språk, det är upp till eleven att välja vad man vill läsa, medan andra kommuner erbjuder bara ett och då i de flesta fall i finska. Den ändring som landskapsregeringen nu föreslår att om kommunen erbjuder alla tre främmande språk men antalet elever per språk blir för få och grupperna betraktas som oändamålsenligt små kan kommunen göra en bedömning om man vill ge undervisning i alla dessa tre eller om det av pedagogiska och ekonomiska orsaker är bättre att helt enkelt hänvisa dessa få elever till någon av de andra språkgrupperna. Det kan variera väldigt mycket vad som är stort och litet i de åländska kommunerna, en grupp på tre kan vara stor i en skärgårdskommun men betraktas som alltför liten och icke-ekonomiskt försvarbar i en större kommun.

 

Vad gäller tjänsteparagrafen görs en rättelse eller vad som har betraktats som ett fel som har kvarstått sedan den senaste lagändringen och det gäller begreppet ”föreståndare”. I grundskolan skall det antingen finnas en rektor eller en föreståndare. Begreppet ”föreståndare” innebär att det är en lärare vid grundskolan som också axlar ledarskapet och har en kombinationsuppgift.

 

Det var de ändringar som landskapsregeringen föreslår.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var en bra och utförlig presentation om vad man har för avsikter och det är vissa förtydliganden som jag skulle vilja ha om början och slutet. Jag kan kanske förstå att landskapsregeringen vill gå in och justera det, men borde man inte låta skolorna bestämma själva loven inom de 188 dagarna så att man får placera ut dagarna själva? Man kan ha olika projekt som man vill starta upp som man vill göra tillsammans med föräldrar och elever t.ex. på en lördag osv. På det här sättet styr man upp väldigt, väldigt hårt. Jag kan inte förstå varför man har gått så här långt om man bestämmer start och slut. Det finns andra synpunkter som man borde lyfta fram; man kan t.ex. ha gemensamma musiklärare ute på landsbygden, vilket är väldigt vanligt och de har en central roll i skolavslutningarna så det är ingen katastrof om man har dem på olika dagar och det finns också andra synpunkter. Har man vägt in allt det här? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Frågan om skolornas start och slut, när loven skall infalla och vem som skall bestämma finns det väldigt mycket synpunkter på. Båda delarna har sina för- och nackdelar. Det som har diskuterats väldigt länge är det där om landskapet skall överta beslutanderätten i sin helhet eller det som ltl Åke Mattsson funderar kring: bara delar av den. Där tycker vi att vi har fått klara signaler från skoldirektör och skolledare om att det är antingen eller. Antingen beslutar landskapet om hur lovdagarna infaller över hela skolåret eller så gör man det inte. Vi har lyssnat på majoriteten av dem som har tagit ställning i den här frågan och enligt de remisser vi har så anser majoriteten att landskapet skall överta helheten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vet att majoriteten kanske gör det, men alla är inte för att man skall ta över hela biten. Därför tycker jag att man kunde ha provat en bit i taget, om man nu tar det tillbaka. Det fanns en anledning att man gav det ifrån sig också. Det finns fördelar med båda.

 

Ser man till språket är det ett ännu större problem, förstår jag, när man kommer upp till högstadiet, som det är upplagt i dag. Har man tittat på den biten? När man kommer till högstadiet kan det hända att det finns sex olika tillvalsgrupper när det gäller språk i och med att du har sådana som har valt språken tidigare i grundskolan och de som tar det som ett nytt språk. Det kan vara nybörjartyska och fortsättningstyska osv. Har man beaktat och sett över om det är ändamålsenligt att ha så många språkkurser redan från årskurs 4 eller finns det anledning att se om man skulle börja i årskurs 7? Är det så viktigt att eleverna börjar så tidigt? Finns det en utredning på det? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Även i det där fallet tror jag att det finns väldigt mycket synpunkter. Det är så att en del elever behöver kanske fokusera mera just på grundämnena, på svenska, matte osv. i den här åldern, medan andra har kapacitet att också läsa andra språk. Det blir upp till en kommunal bedömning när man skall inleda antalet främmande språk och vad man kommer att erbjuda i skolstadgan. Däremot har man tidigare haft möjlighet att om det har blivit för små grupper i andra valbara ämnen så har man kunnat säga nej och säga att vi startar inte det här ämnet i år, utan vi erbjuder det här i stället, medan om man har haft språk i skolstadgan att man erbjuder tyska så har man varit tvungen att erbjuda tyska även om det endast har varit en elev.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Ändringen av grundskolelagen som vi behandlar i dag har sin grund i den lag som kom till 1995; då satt jag och vtm Viveka Eriksson med i kulturutskottet och vi var mycket engagerade i paragraferna som gäller språken. Då valde man mellan att erbjuda ett, två eller tre frivilliga språk åt eleverna i grundskolan i de lägre klasserna. Liberalerna drev hårt på att skulle det erbjudas språk i skolorna skulle det vara tvingande för kommunerna att erbjuda språket, så att det inte blev en chimär, inte bara en paragraf med en vacker skrivning att man har möjlighet till tre språk, men att kommunerna ändå inte skulle kunna leva upp till det. Vi ansåg att om man skriver in om ändamålsenligheten för kommunen blir det per automatik så att små kommuner inte kan erbjuda språken av praktiska orsaker, eftersom det kunde bli så, som också ledamoten Camilla Gunell påpekade, att bara en elev vill ha tyska och en elev franska och valen är kanske inte heller så verklighetsgrundade. Man kunde t.ex. välja franska för att en kompis valde det och motivationen att fullgöra kurserna sedan kanske inte var tillräcklig.

 

Det har nu visat sig vara ganska svårt praktiskt och pedagogiska och ändamålsenlighetssynpunkter, men nog bjuder det också emot att ta bort möjligheten. Därför ifrågasätter jag att man i lagframställningen tar bort skrivningen från paragrafen utan att vi kan få läsa utredningar hur detta har utfallit. Det gjordes för några år sedan en utredning över hur eleverna valde språk och om jag minns rätt valde de flesta, 90-94 procent, finska, medan resten var tyska och franska. Jag har inte plockat fram den gamla utredningen, men nog skulle det vara intressant att se hur utfallet är i dag och på vilka grunder eleverna har gjort sina val. Språket är en attitydfråga. Vårt näringsliv efterlyser språkkunniga arbetstagare och då är det viktigt att vi så tidigt som möjligt skulle ha den attityden att det är bra att kunna språk.

 

Därför bjuder det oss liberaler emot att vi skulle gå in för en begränsning, men vi inser också att det kanske måste göras. Vår önskan är att kulturutskottet faktiskt skulle titta på urvalen; man ger nu kommunen möjlighet att välja om man ger undervisningen. Om man t.ex. gjorde så att man erbjöd två språk så skulle eleverna ändå ha en valmöjlighet. Nu blir det säkert per automatik så att eleverna upplever att de inte har någon valmöjlighet. För mig som finskspråkig är det glädjande att över 90 procent troligen väljer finska, men det är sedan fråga om de som inte alls väljer, det är fråga om ett frivilligt språk. Det blir också problem för dem, inte bara på lågstadiet utan också i högstadiet, därför att det är en stor kostnad för högstadiet att ordna sysselsättning för elever som inte väljer något språk. I dessa samarbetstider med kommunalförbund för skolorna vill man inte ha håltimmar eftersom eleverna blir vind för våg på skolgården.

 

Detta är en mångfasetterad fråga och därför skulle vi ha önskat att man skulle ha utrett den mera. Det finns kanske utredningar, men de syns inte i framställningen. Dessa något flummiga idéer skulle jag vilja lämna till kulturutskottet och hoppas att utskottet, fast det är i slutet av perioden, ändå skulle sätta sig in i frågan. Ingenting är så viktigt som de budskap som vi ger till våra barn, t.ex. i fråga om språk.

 

Liberalerna önskar att man kunde göra en grundlig granskning av språklagen, hur den har utfallit och också en undersökning om vad det kommer att resultera i för våra ungdomar om vi tar bort möjligheten att få välja språk.

 

Vad gäller de andra paragraferna är det mera ändamålsenlighetsparagrafer. Det är bra att religions- och livsåskådningsparagrafen anpassas till den nya religionsfrihetslagen, alltså enligt moderna principer.

 

Om elevernas skolarbete har jag en annan uppfattning än min partikollega ltl Åke Mattsson. Jag vet att man länge efterlyst en samordning och vi har inte någon partiinställning i det ärendet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det som ltl Raija-Liisa Eklöw tar upp är angelägna frågor och det är faktiskt en ganska svår utmaning vad gäller att få eleverna motiverade till att läsa främmande språk. Även med nuvarande system har vi sett att siffrorna rasar och att intresset för att läsa tyska och franska har minskat. Det är verkligen en underlig tendens med tanke på all den internationalisering som sker. Tydligen är engelska det språket som gäller och som ltl Raija-Liisa Eklöw säger väljer man sedan finska. Intresset har alltså minskat även med nuvarande regelverk. Språkundervisning är en gruppaktivitet och man lär sig bäst om det finns ett sammanhang. Där vore det fint om man kunde ha en större samverkan mellan skolor och skoldistrikt för att få ihop tillräckligt stora grupper. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är just det som jag efterlyste. Om det finns några utredningar, som det låter av ledamoten Camilla Gunell, hur det här har utfallit så vore det bra om kulturutskottet skulle få ta del av dem. Det skulle ge en bättre grund för att ta beslut om ändringsförslaget. Man kan ifrågasätta varför språkvalet  har minskat, det kan vara så att skolan ger signaler att det är svårt att ordna undervisningen och att det är dyrt. Det skulle därför vara viktigt att veta just varför eleverna väljer de språk de gör.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är upp till en kommunal prövning. Det är kommunernas fullmäktige som antar skolstadgan och i stadgan beslutar man helt enkelt om vilka främmande språk som kommunen erbjuder. Detta kan variera väldigt. Det finns åländska kommuner – Jomala och Brändö – som t.ex. bara erbjuder finska, så valmöjligheten begränsas s.a.s. eller ökar på kommunal nivå vad den enskilda eleven och föräldrarna kan välja för främmande språk.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är säkert så, men det beror kanske också på att kommunerna har gett signaler genom vissa beslut att det är bara de här språken som man erbjuder. Södra Ålands högstadiedistrikt har gjort beräkningar att inom det distriktet kostar ett språk ungefär 30.000 euro. Då gick man in för att erbjuda två språk: finska och tyska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det har redan kommenterats, men jag vill i alla fall säga till ltl Raija-Liisa Eklöw att jag tycker att det var ett bra anförande hon höll och just när det gäller språkproblematiken är det alldeles tydligt så att ltl Raija-Liisa Eklöw också har svårt att riktigt bedöma vad som är det bästa. När det gäller uppgörande av kommunens språkprogram är min uppfattning klar och det har också kommit fram här att landskapsregeringen begränsar ingenting i språkprogrammet utan man möjliggör fortsättningsvis för kommunerna att själva få bestämma det här. Det är ändock kommunerna och kommunernas fullmäktige som i skolstadgan fortsättningsvis bestämmer vilka språk man vill erbjuda de kommunala invånarna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Problemet är att vi med våra många kommuner ger olika riktlinjer för våra elever och eftersom eleverna ändå i slutänden ändå kommer till en gemensam högre utbildning är det väldigt besvärligt för dem att veta vilka eleverna har läst när man väljer olika språk i olika kommuner. Det jag tycker är särskilt beklämmande är när vi har små kommuner och vi har större kommuner. Det blir en enorm orättvisa om man bara talar om ändamålsenlighet. Det verkar inte ändamålsenligt att ordna franska åt en elev i Lumparland, inte ens ur elevens synpunkt, men om en elev faktiskt vill läsa franska, så vad gör vi? Det är en svår problematik.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Problematiken som ltl Raija-Liisa Eklöw tar upp kan lösas genom att man samarbetar mellan de olika kommunerna. Det är heller ingen omöjlighet att man gör det. Det är också det som minister Gunell tar upp, att en grupp på tre personer kan vara stor ute skärgården medan den är liten i Mariehamn. Det är också lite beroende på var man befinner sig, men jag tycker att i de här frågorna kunde man ha ett bättre samarbete.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Redan i dag samarbetar man i de små kommunerna, men där uppstår också problem om man skall transporteras 15-20 kilometer för en timme t.ex. De praktiska problemen kommer att finnas. Som jag sade i början, så förstår jag problematiken och det jag efterlyser är bara en mera ingående granskning om vad det gamla programmet har gett för resultat och hur vi skulle kunna erbjuda våra elever så bra språkkunskaper som möjligt samt så tidigt som möjligt väcka deras intresse för språk. Vi bör också tänka på att det är en attitydfråga och att näringslivet i dag ropar efter språkkunnig personal.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag skall inte upprepa vad som har sagts och förlänga debatten mera, men jag vill lyfta fram framställningen ur en näringspolitisk aspekt. Det är jättebra att landskapsregeringen genom lag återtar beslutandet om läsårets placering, men det är också lika viktigt att man verkligen tar tillvara möjligheten med en centraliserad läsårsplanering och löser de problem som många åländska turistföretag har lidit och lider av sedan länge. Turismen på Åland tenderar att harmoniseras, kan vi säga, dvs. andelen sydeuropeiska turister blir bara fler och fler, vilket är mycket glädjande. Det här innebär att turistsäsongen förskjuts framåt, den kommer igång senare och har blivit mycket aktivare i augusti månad. Jag var själv turistföretagare sommaren 1998-99 med en campingplats och redan då märkte jag av tendensen att före midsommar fanns det ingen verksamhet att tala om egentligen medan augusti blev mycket mera laddad än vad man hade förväntat sig. Det här var för nästan tio år sedan och utvecklingen har gått mer och mer åt det här hållet.

 

Problemet för många turistföretagare på Åland är att den 1 juni, i dag, kommer det flera sommararbetssökande ungdomar än det kommer kunder till deras företag och det är då inte så lätt att erbjuda dem arbetsplatser. Problemet uppstår på nytt i andra ändan, dvs. kring sista juli brukar de flesta åländska ungdomar vilja sluta sommararbeta för att få ett par veckors vila före höstterminen börjar och det är då som turistsäsongen verkligen är i full gång; då står turistföretagarna där med personalbrist. Det här har påtalats från flera olika håll inom flera olika näringar.

 

Fru talman!

Vi inom den frisinnade gruppen förutsätter att landskapsregeringen verkligen tar detta till sig och använder möjligheten på ett sätt som gynnar turistföretagarna i första hand.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med ltl Fredrik Lindqvist i hans anförande om skolstart och –slut. Det jag ifrågasatte tidigare var om man skall styra alla 180 dagar eller räcker det att man väljer när skolan börjar och slutar. Det är i och för sig ett bra förslag. Man har på vissa ställen en veckas höstlov, på andra ställen har man två dagar osv. Det kommer att skapa irritation och landskapsregeringen kommer naturligtvis att bli tvungen att begära in synpunkter på hur skolorna vill ha det, när man vill börja och sluta och någon kommer att bli missnöjd, så det kommer att skapa lite problem i och med att man har gett ut ett visst mandat som man nu tar tillbaka. Är ltl Fredrik Lindqvist helt inställd på att det är bra att man planerar alltihopa eller skulle det räcka med skolstarten och slutet?

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag kan säga att för min och FS:s del är nog det primära och det viktigaste att landskapsregeringen ser till att s.a.s. förbjuda skolstarten för tidigt och att man följaktligen låter vårterminen förlängas för att fylla dagarna. Jag kan hålla med om att det inte är ändamålsenligt att landskapsregeringen planerar varenda en dag, påsklovets längd osv. under läsåret, utan det viktigaste är att man möjliggör för åländska ungdomar att sommarjobba i princip hela augusti månaden ut. Det är a och o åtminstone för FS:s del.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Då kan jag konstatera att ltl Fredrik Lindqvist och jag är helt överens i den här frågan. Det är angeläget att man skjuter fram lovet några dagar.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman! Det är alltid trevligt att vara överens!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Det är i grunden ett bra förslag och centergruppen stöder det givetvis. Jag tror också att man kan behärska språkprogrammet på kommunal nivå så att det blir rationellt för kommunerna men också så att man tar tillvara elevernas intressen och framför allt förmåga att lära sig språk. Det tycker jag är ett bra förslag. Jag har bara en fundering kring replikskiftena som har varit om att landskapsregeringen skall fastställa lovdagar och dag för skolarbetets början och slut, dock senast 8 juni. Ordet ”fastställa” betyder egentligen att man skall göra någonting på anhållan av kommunerna eller skolnämnderna. Det betyder inte, enligt vad jag kan läsa ut, att lovdagarna skall vara på samma dagar utan loven och tidpunkten för skolarbetets början osv. kan variera från skola till skola, från kommun till kommun, om kommunerna anhåller om det. Ordet ”fastställa” betyder inte att man beslutar om ensidigt, men man kan vägra fastställa tider som anses icke-ändamålsenliga. Åtminstone hade ordet fastställa den betydelsen under den tid då landskapsstyrelsen fastställde lärarval på förslag av direktionerna osv. Jag undrar här hur det är tänkt: Skall alla skolor starta samma dag? Skall de ha lov samma veckor osv. eller får man som hittills komma med förslag och sedan samordnar man det? Åtminstone när man ser att skolorna slutar senast 8 juni eller samma dag så borde man vara mån om från skolornas sida att ha olika klockslag för det finns föräldrar som har barn på högstadiet och på gymnasiet som sammanfaller med studentdimission osv. Det här är ett litet problem. Jag undrar hur det är tänkt från utbildningsavdelningens sida när det gäller begreppet ”fastställa”?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ja, ltl Ragnar Erlandsson har förmodligen rätt att det här inte är byggt på en ensidighet där landskapet går in och beslutar utan det måste naturligtvis bygga på en dialog med skoldistrikten om hur man väljer att samordna det här. Det är just själva samordningen som har efterlysts. Jag tycker att ltl Ragnar Erlandsson har rätt i det att just vad gäller avslutningsdagen behöver vi kanske fundera över tidpunkterna så att man kan delta i fler avslutningar om det är nödvändigt.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Teoretiskt kan man alltså tänka sig att sportlovet och höstlovet kan infalla på olika tider inom respektive kommun.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ett par korta kommentarer. Jag konstatera, samtidigt som jag har en viss förståelse för det, att man i landskapsregeringen inte är helt konsekvent alla gånger i sina framställningar. Om vi tar t.ex. bygglagen vill man föra över mera beslutanderätt till kommunerna och i den här framställningen vill man i stället ta tillbaka beslutanderätt. Som sagt, jag har förståelse för det och ärendena kan ju skilja sig.

 

Det är många som har påtalat det opraktiska i att skolorna har olika avslutningstider, också olika tider för loven och det sammanhänger antagligen tyvärr med de allt mera splittrade familjerna vi har, det kan bli så att man inom en familj helt plötsligt har barn som slutar på två-tre olika dagar och det får praktiska konsekvenser.

 

När nu landskapsregeringen tar över beslutanderätten, vilket jag, som sagt, kan ha en viss förståelse för, så tycker jag att man i utskottet skulle titta väldigt noggrant på om det finns en möjlighet att ha avslutning den 9 juni. Det medges nu till den 8 juni, så jag tror inte att det stupar på en dag när det gäller motivation, att orka osv. Samtidigt finns det praktiska konsekvenser; vi vet alla att 9 juni i år är på en lördag och nästa år är det en söndag, så det är också någonting som man måste väga in i sammanhanget. Vi vet också att offentlig sektor är ledig den 9 juni. Hur blir det då med lärare och övrig skolpersonal, om man t.ex. skulle ha avslutningen den 9 juni? Det skulle finnas otroligt mycket att vinna på när det gäller att göra vår självstyrelsedag till mera en folkfest, såsom man lyckats med i år när de flesta är lediga en lördag. Jag har noterat att många föräldrar tar ledigt den dag det är skolavslutning. Jag vet att minister Gunell, som tyvärr knallade ut nu, också har uttalat sig i de här riktlinjerna, och jag har sagt det själv flera gånger, så jag hoppas, trots att vi alla vet att det kommer framställningar i parti och minut så ingen riktigt vet mera vad som är vad, att man ändå i utskottet kunde ta sig tid att titta på det här.

 

Jag vill helt kort säga – det är onödigt att upprepa det som ltl Fredrik Lindqvist sade – att ltl Fredrik Lindqvists synpunkter på turismen är viktiga och väsentliga. Det är den typen av frågor som också borde vägas in när man lämnar ifrån sig framställningar. I nästa ärende får vi se ett typexempel på hur galet det kan bli när man bara hinner fokusera på en enda sak.

 

Till sist, fru talman, var det ett tidigare replikskifte om hur man skulle göra med loven. Jag har förståelse för det som ltl Åke Mattsson förde fram. Om man i skolorna bestämmer att man har olika projekt, att man har lägerskolor som går ut över lördag och söndag, finns det inte då möjlighet att på något sätt kompensera via loven. Jag har förståelse för det, samtidigt som det kanske – jag har ingen kategorisk uppfattning om det – kan vara som utbildningsminister Gunell säger att skall man styra så får man ettdera ta allt eller inget. Men också det hoppas jag att man kan titta på i utskottet.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tar upp frågan om man kunde ha skolavslutningen den 9 juni. Det är så att 9 juni är en betald fridag, vilket betyder att om man skall avsluta och ha personalen med på avslutningen är det planerad övertid, och det är olagligt. Dessutom blir det kolossalt dyrt: det är planerad övertid, det är söndag, det är betald fridag! Den skall alltså betalas fyra gånger och ta det gånger antalet anställda i skolorna i kommunerna så kan ltl Anders Eriksson förstå att det här är omöjligt! Dessutom är de personer som är anställda i skolorna underställda tre olika avtal, så det här är inte alldeles lätt. Skulle det vara ett senare datum, den 15, så skulle det bara vara en ledig dag, men att avsluta den 9 juni är kolossalt dyrt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag ser att det skulle finnas stora vinster när det gäller det som många av oss vill uppnå: att göra självstyrelsedagen mera till en folkfest och om man kunde ha skolavslutningen just den 9 juni. Det här är inte direkt några praktiska synpunkter utan det är mera fackliga synpunkter, men samtidigt vet jag hur stelbent och svårt det är att ändra på det. Jag vet att det finns många praktiska synpunkter och problem. Men jag skulle ändå vilja att man en gång för alla tittar riktigt ordentligt på det här; kanske ett av utskotten för en gångs skull skulle hinna skriva ner lite, för nu blir det ju massproduktion i allt.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att det skall vara en folkfest, men om man går in för att det skall vara en avslutning skall man komma ihåg att då skall personalen i de kommunala skolorna arbeta den här dagen och det är inte en folkfest, utan då är det bättre att de lediga och verkligen får delta i festligheterna.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, det är inte så enkelt alla gånger! Men det är alltid så, oavsett om det gäller personalen vid brandkåren, personalen på sjukhuset, så finns det alltid folk som måste jobba, oavsett om det är julafton eller 9 juni. Nog tror jag att de här frågorna också skulle gå att lösa om viljan fanns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det blev en litet annan dimension på det här när ltl Ragnar Erlandsson förde in att man trots allt kan anhålla om att få ha lov vid olika tider, så det gör att lagförslaget ser lite bättre ut. Man talar om kommunreform och å ena sidan ger man mer och mer åt kommunerna att själva bygga skolorna, planera, budgetera och hålla på på det sättet för att man skall sköta den här biten själv och man skall också själv bestämma i princip hur skolorna ser ut, men å andra sidan tar man tillbaka med andra handen, man ger och man tar, man har ingen linje från landskapsregeringen, upplever jag det. Hur upplever ltl Anders Eriksson det? Har han samma uppfattning eller tycker han att vi skall hålla på och ge med ena handen och ta med den andra och hålla på på det här sättet? Skall man ha en tydligare linje?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att den värderade ledamoten Åke Mattsson inte kopplade på hörseln i början av mitt anförande för det var exakt just det jag sade. Jag konstaterade att man inte är konsekvent i de framställningar man kommer med.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag satt och kollade några uppgifter, så jag missade tydligen den här biten, men vi är tydligen överens i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det är ett väldigt högaktuellt ärende vi diskuterar i dag eftersom, precis som ledamoten Camilla Gunell sade, sommaren står framför dörren och man har redan börjat med examensdagar i många skolor.

 

Det är en intressant diskussion som ltl Anders Eriksson hade huruvida 9 juni skulle vara en passande dag att ha som examensdag. Från min sida sett skulle det vara mer passligt att man hade avslutningen dagen före, kanske 8 juni, för att sedan skulle alla kunna njuta av att ha en ledig dag och alla skolelever skulle ha den första sommarlovsdagen den 9 juni. Jag tycker att i många andra sammanhang har vi strävat till, inte lyckats fullt ut, att få så många som möjligt att kunna vara lediga, att ha en ledig dag den 9 juni. Där tycker jag att det skulle vara ännu mer passligt att man hade den dagen före och så får man fira ordentligt den 9 juni i stället.

 

Men det där med att alla elever eller så många som möjligt skulle gå ut samma dag är säkert inte så lätt det heller. Vi vet att i morgon är det en examensdag för väldigt många elever på Åland och det mottas inte med så där väldigt stor öppen famn att två av landskapets skolor slutar samma dag och nästan samma tid. Ålands lyceums examen börjar klockan elva och handels klockan tolv. Det är alltså inte lätt att få oss människor nöjda och att det passar alla på samma gång. Men jag tror att det är en bra strävan att man från landskapets sida håller i det här för att samordna och få just de här loven, klämdagar, jul- och påsklov, höstlov, att infalla på samma gång. När det gäller själva examensdagen och examenstiderna tror jag inte att det är så lätt. Det har inte ens varit lätt inom distriken ens en gång och det kan t.o.m. hända att man har barn i tre olika skolor, även om man bor under samma tak och barnen går i samma distrikt kan det bli så att en är i Lemland, en i Kyrkby och en går i Ålands lyceum. Då är det väldigt svårt att dela på sig och kunna vara med på alla ställen. Det där är ingen lätt match, men jag tror att det är bra att man tittar på det och säkert kan också kulturutskottet titta på frågan om det är möjligt. Det är i alla fall en bra strävan.

 

En annan sak i lagframställningen är valfria läroämnen. Det här tycker jag också är en av de frågor i lagframställningen som är väldigt viktig att man diskuterar och som inte heller är lätt. De andra ändringarna av paragraferna är kanske av en lättare karaktär och natur än paragraferna om elevernas skolarbete och valfria läroämnen.

 

Jag tycker att man har haft ett bra system hittills när det gäller att få välja olika språk. Tyvärr har det visat sig så att man väljer allt mer finska och väljer inte tyska och franska och då blir det förstås ett dilemma i kommunerna att kunna erbjuda möjligheten att läsa andra språk än finska. Kanske ledamoten Camilla Gunell har kunskap om det, men jag tror i alla fall att man inom Södra Ålands högstadiedistrikt har tagit beslut om att man erbjuder bara finska och tyska, att man inte alls erbjuder franska mera. När möjligheten kom införde man naturligtvis det och det var kanske i början fem-sju elever i gruppen och det blev allt färre och färre elever som valde just franska och så slutade det med att det var två och möjligtvis en och så tog man bort hela möjligheten. Jag skulle vilja svänga på steken och i stället för att göra det möjligt att man tar bort erbjudandet skulle man i stället försöka att intensifiera det, för jag tycker att det är viktigt att våra ungdomar läser också andra språk än finska. Jag tror att det var Föglö som hade försök med en pröva-på-tid med de olika språken och sedan efter det kunde man välja. Då kanske man märkte att det var roligt, att det faktiskt också var fler än bara jag och min bästa kompis som ville läsa franska eller tyska. Det blev ett annat intresse. Det här tycker jag att utskottet borde titta på, liksom också samordningen; jag tänker på vårt eget distrikt, Södra Åland, där man kunde ha samarbete med Lumparland och Lemland t.ex., Hammarland och Eckerö, för att uppmuntra kommunerna att erbjuda det. Språkkunskaper vet vi, och det har vi diskuterat under så många olika ärenden här i parlamentet, att det finns ett stort behov av språkkunskaper, inte bara finska kunskaper. Jag förstår också många föräldrar i dag, eftersom valet ofta görs av föräldrarna till elever i fyran eller femman som skall börja med språkutbildningen, att man väljer finska eftersom debatten på Åland i dag är sådan att det är ett problem för oss som talar svenska på Åland och som inte kan finska. Det är den bilden man för ut och som diskuteras. Då förstår jag ju att man vill sina barns bästa och så väljer man det som man upplever att är mest aktuellt och som är mest angeläget att man kan, och då väljer man finska. Men det betyder att tyvärr de andra språken får stå tillbaka.

 

Jag skulle alltså vilja att man försökte uppmuntra till det här och föra in ännu mera. Glädjande nog kan man säga att längre upp i åldrarna är man mer angelägen att läsa andra språk. Vi tittade som hastigast på de studentskrivningar som har varit i vår och ungefär 15 procent av eleverna har skrivit franska, och det är glädjande. Franska är speciellt bra att kunna när man arbetar inom EU-världen. Det är bra att kunna många olika språk och det skall vi uppmuntra till. Just den paragrafen ställer vi oss tveksamma till och jag hoppas att man från kulturutskottets sida kan mer penetrera den och också ta fram det som ltl Raija-Liisa Eklöw var ute efter: att titta på hur intresset har varit, hur har statistiken varit. Tyvärr är det nog så att den har allt mer gått från att man har haft flera valmöjligheter men också att man har valt mer finska än tyska och franska. Man kanske borde titta på orsakerna till det också, mer information, mer pröva-på-möjligheter, så kanske det kan intressera eleverna mera på ett annat sätt.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det som ltl Gun-Mari Lindholm sade i slutet var just det som jag också efterlyste: utredning eller statistik hur man har valt. Vi vet hur man har valt, men vi vet egentligen inte varför man har valt. En orsak kan vara att tyskan och franskan kan kännas lite avlägsna, det är ändå engelskan och finskan som praktiskt på Åland är gällande, men det där är bara som jag tror. Det stämmer som ltl Gun-Mari Lindholm sade om Södra Ålands högstadiedistrikt. Vi valde bort ett språk därför att det visade sig att det väldigt få som önskade språket och ekonomin kom emellan. Som jag nämnde räknade vi med att vi sparade 30.000 euro per år genom att ta bort det ena språket. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om vi tar Södra Ålands högstadiedistrikt som exempel så tyckte jag att man där hade löst det väldigt bra, eftersom man hade en ambulerande språklärare som åkte runt inom distriktet. Då kunde de olika skolorna erbjuda det, men antagligen var det just så – jag vet inte orsaken – att det fanns ett sviktande intresse. Det kan också vara för ett visst år eller kanske två år och sedan tar man då bort möjligheten för kommande elever. Jag tycker att vi har råd med så väldigt mycket annat och det här är en angelägen fråga så att man borde nog satsa lite pengar på språkundervisningen och göra det möjligt för eleverna att välja.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det var fråga om ett sviktande intresse plus att problematiken var att eleverna kan välja ett språk och sedan sluta mitt i perioden. Det är väldigt svårt att uppehålla en bra undervisning på det sättet och just av den orsaken skulle det vara viktigt att veta varför man väljer språk. Är det bara t.ex. så att en kompis säger att vi börjar läsa tyska och så gör man det utan att ha någon egentlig motivation för det. Jag håller helt med ltl Gun-Mari Lindholm, som jag också sade i mitt anförande, att ju mera språk vi får och ju tidigare vi får desto bättre är det. Undervisningen måste vara god.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är tråkigt att höra just det här att man en gång har valt ett språk, man har visat ett intresse, kanske av olika orsaker, men sedan har man valt att sluta. Då är det en intressant diskussion varför har man slutat? På den här nivån borde det vara roligt, det borde vara lekfullt i den här undervisningssituationen och den borde vara väldigt praktiskt inriktad. Det kanske är så redan i dag, men man borde titta på det här i stället för att göra det mer intressant och attraktivt för så många som möjligt att lära sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill lite mera klargöra kring ltl Ragnar Erlandssons fråga om fastställelsen. Det är så att landskapsregeringen avser att i dialog med kommunerna överenskomma om arbetstiderna. Fastställelse betyder att det kan finnas regionala skillnader. Syftet är samordning, men skillnader kan också fastställas. Det betyder att det egentligen är en ganska bra möjlighet eftersom stora skolor och små skolor har i vissa fall olika behov, särskilt skärgårdsskolor vill kanske i större utsträckning än skolorna i Mariehamn jobba på en lördag för att de skall kunna inkludera sina resor när de vill åka och simma eller på stafettkarneval eller något annat evenemang. Syftet med lagen är alltså samordning, eftersom det är det som har efterfrågats, men regionala skillnader kan också fastställas, det är inte något hinder för det.

Jag måste hålla med de talare som har sagt att det finns en viss brist i logiken i det att landskapsregeringen för över mer och mer självbestämmande genom landskapsandelssystemet till kommunerna, men här återtar man då rätten att fastställa. Här får man väl säga att landskapet får gå in och göra ett jobb som egentligen handlar om en intern kommunal samordning och kanske det i sista änden snarare vore en uppgift för kommunförbundet, men deras roll är något otydlig vad gäller just samordningsfrågorna.

 

Jag skulle gärna vilja kommentera ltl Gun-Mari Lindholm och språkundervisningen. Jag tycker att det är väldigt angelägna frågor hur vi skall få fler ungdomar att intressera sig för språk. Det är kanske så att vi behöver börja diskutera tidpunkten, att är årskurs 5 den rätta tiden att börja med främmande språk eller borde det vara tidigare när det fortfarande är lustfyllt och roligt att leka in språk eller borde det vara senare. I årskurs 5 ser vi också en tendens att väldigt många kämpar med läs- och skrivsvårigheter och har svårt att i den åldern börja ta in ytterligare ett nytt ämne som ett främmande språk innebär; man kanske i den åldern borde få fokusera just på kärnämnen som matte, svenska och engelska. Det här är en ganska stor och intressant fråga. Jomalas pröva-på-försök, där eleverna fick pröva under en tid på alla tre språken och efter det besluta tycker jag är lovvärt; sedan tror jag man avslutade det hela av någon orsak, men det upplevdes medan det pågick som stimulerande och intressant.

 

Jag tycker för min del att kommunerna kan med den här lagen ännu välja att prioritera språk, att erbjuda så många som möjligt att försöka samverka med varandra så att man får ihop tillräckligt stora grupper så att språkundervisningen blir levande och intressant för det vi har sett är att om det blir en elev som sitter i franskundervisning med en lärare så slutar den eleven oftast; det blir för betungande att sitta med enbart en lärare, det blir inte det här flödet och det här intressanta samtalet som man kan ha om man är flera elever i en grupp. Större samverkan vad gäller språkundervisningen, där det förstås är möjligt att kunna skjutsa och ordna det, tycker jag att vore bra. Vi får hoppas att kommunpolitikerna nu när landskapsandelarna också är större och pengarna till grundskolan ökar att man anser sig ha råd med språkundervisning.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Tack för det klargörandet, ledamoten Camilla Gunell! Nog måste jag säga att jag har tolkat det så att det blir en samordning från landskapets sida med gemensamma tider i  hela landskapet, om också ordet fastställa, enligt ltl Ragnar Erlandsson, är det slutliga resultatet av landskapsregeringens strävan att få alla till samma tidpunkt. Då tycker jag att man är tillbaka på punkt ett därför att gällande lags andemening var ju att kommunerna skulle komma överens om att man har det samtidigt. På sätt och vis ändrar lagen inte på någonting, enligt det ledamoten Camilla Gunell säger. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jo, det ändrar på det sättet att fastställelse betyder att man kan fastställa eller icke-fastställa. Om syftet och målet är att samordna kan man ju jobba med frågan så att man får samordningen. Det är just det där vem som skall sköta samordningen, och i det här fallet är det nu landskapsregeringen, så visst blir det en ändring.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

För att det inte blir någon oklarhet: landskapsregeringen kan fastställa olika tidpunkter för skolstart och avslutning för olika skolor. Är det så?

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Så är det, man kan fastställa olikheter, men syftet med lagändringen är samordning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tog fasta på det som ledamoten Camilla Gunell sade om tidpunkten för inledande av språkstudier. En enhällig forskning visar att ju tidigare man börjar med ett främmande språk desto lättare är det att lära sig. Vi blir kanske lite mera svårlärda ju äldre vi blir. Det är också så att olika former av lekar och intressanta saker på ett språk, t.ex. om man sjunger, dansar och leker, gör att barnen lär sig språket snabbare. Jag vet av erfarenhet hemifrån. Detta system finns redan omkring oss och kallas för språkbad. Jag undrar då hur ledamoten Camilla Gunell ser på sådana möjligheter ute i våra grundskolor?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För min del är jag mycket positiv till språkbad. Jag tycker att Åland borde ha haft det för länge sedan eftersom det är en gynnsam ålder att lära sig språk. Men som ltl Roger Eriksson också vet kommer frågan om språkbad på finska in och då blir frågan så känslig och inte så enkel. Jag tycker att just finska och franska vore lämpliga språkbadsspråk därför att de är så pass annorlunda från svenskan att det vore det bästa inlärningssättet att få det så tidigt som möjligt.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att vi har en samsyn. Jag anser att det är bland det bästa och mest effektiva sättet att lära sig språk. För mig spelar det ingen roll på vilket språk det är, det är bara att använda de lärarresurser vi redan har t.ex. Det skulle vara en god start.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar minister Gunell för klargörandet. Det var också så jag hade tänkt att det skulle gå till  och det tror jag inte vållar några problem, för högstadiedistrikten har också till uppgift också att samordna alla skolor inom respektive kommunalförbund. Mariehamns stad sköter det här också rätt väl. Som det har framkommit här har skärgården särskilda behov. Men en samordning behövs säkert också, så på det sättet är det bra om landskapsregeringen kan gå in och göra. Jag tror inte att det är så bra om Ålands kommunförbund börjar gå in i kommunalförvaltning direkt, för kommunförbundets uppgift är i första hand intressebevakning och man skall hålla rollerna åtskilda i det avseendet. Jag tackar alltså för klargörandet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Det var bra att vi fick det utrett. Vi kanske får ta diskussionen om kommunförbundet en annan gång, men jag har en litet annan uppfattning där än ltl Ragnar Erlandsson.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen tycker att det här är en bra framställning och diskussionen har varit intressant. Jag har endast några kommentarer när det gäller start och avslutning samt när loven skall infalla. Det har vi diskuterat rätt mycket; jag var med i tiden när man tog grundskolelagen som innebar decentralisering och då var det väldigt viktigt att kommunerna skulle få klart tydligt säga sitt och det får man naturligtvis göra fortfarande, men det visade sig, och det har framkommit i diskussionen kring de här frågorna att det har medfört vissa praktiska svårigheter för skolorna och eleverna samt deras föräldrar om det har varit olika på olika ställen. Därför tycker vi också att det är bra att man samordnar det och ändå beaktar de regionala skillnaderna som har kommit fram här i diskussionen.

 

Fru talman!

Det som ytterligare är intressant är de valfria läroämnena och språkundervisningen. Vi diskuterade också språkbad i mitten av nittiotalet och det medförde en väldigt intensiv diskussion, framför allt när det gällde språkbad på finska. Det har dock visat sig att det är en av de effektivaste språkundervisningsmetoderna. Undersökningen har visat att barn under fyra år kan lära sig t.o.m. fyra språk på en gång, de kan separera de olika språken. Om morfar pratar finska, mormor svenska, farmor engelska och någon tyska så klarar en fyraåring av det. Det är naturligtvis tråkigt ibland, när vi säger att vi skall ha effektiv språkundervisning, att man oftast börjar i en period där man inte har möjlighet att rent intellektuellt ta in en sådan stor mängd språk som kunde göra när man var s.a.s. i fyraårsåldern. Det där är en diskussion kring de pedagogiska systemen och det är flera ledamöter som har varit inne på att på vilket sätt kan man utveckla olika pedagogiska system. Jag tror att det är bra när man diskuterar språkfrågorna att man också verkligen funderar på vilket sätt man skulle få den mest effektivaste språkundervisningen. Min principiella inställning när det gäller språk är att man skall börja i ett så tidigt skede som möjligt för att då har man största möjlighet att lära sig ett nytt språk. Därför är frågan kring språk och språkundervisning samt språkprogram viktig och jag tror att man också måste ha möjlighet att ge ungdomarna en så effektiv språkutbildning som möjligt. Vi lever i en globaliserad värld och den generation som växer upp i dag bör åtminstone kunna tre språk och snart är det ännu flera.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar talar om fyraåringarnas förmåga att lära sig språk. Det är i och för sig riktigt, men då måste vi också komma ihåg att en fyraårings ordförråd är så litet att man klarar sig gott och man gör sken av att man kan ett språk, men man rör sig inom en väldigt begränsad mängd ord. Skulle vi röra oss inom samma ram också av ordförråd skulle vi klara oss i sandlådan, men nog visar mycken forskning att man har större kapacitet att lära sig flera ord och mera språk i 15-årsåldern än i fyraårsåldern. Koncentrerar man språkinlärningen på de första årskurserna så kommer det att betyda att man satsa också högre upp, annars blir slutprodukten lidande.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag upplever att ltl Ragnar Erlandsson vill problematisera frågan. Jag ville få fram bara det att det visar sig att man kan i ett tidigt skede i livet lära sig flera olika språk på en gång och det borde man dra större nytta av inom grundskolan och lägga upp system tre år senare, vid sjuårsåldern, när man börjar skolan. Hur skulle man kunna ta vara den resurs som finns utgående från språkbadsforskningen?

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det stämmer att barn kan hålla isär flera språk, nästan tre olika språk och klara sig galant och röra sig mellan språken. Men det är en annan sak sedan med språkinlärning i skolan där man har ett visst antal timmar till förfogande. Det är inte så entydigt att man löser problemet genom att satsa alla språktimmar i början av skoltiden.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Alltid när man kommer in på olika saker som berör grundskolan så kommer man till den slutsatsen som också ltl Ragnar Erlandsson är inne på, nämligen fördelningen av timmarna på de olika ämnena och så konstaterar man, att ja, kanske det inte är möjligt! Men skall man prioritera språk så tror jag att det är en möjlighet. Framför allt finns det en klar beställning från samhället, från föräldrarna, att deras barn gärna skall bli så språkkunniga som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Tack för det ltl Raija-Liisa Eklöw! Min inställning är helt klar och ltl Raija-Liisa Eklöw och jag har samma inställning att det är ingen belastning att kunna språk, det är heller ingen belastning att kunna finska och det är heller inget hot mot självstyrelsen och det svenska språket om vi har så goda kunskaper i finska som vi önskar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet. (FR 22/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Med anledning av ordförandebytet i social- och miljöutskottet beslöt vi göra så att undertecknad förde klubban tills betänkandet var klart från utskottet och därför har jag också getts i uppdrag att presentera detta.

 

Jag skall i korthet redogöra för social- och miljöutskottets betänkande med anledning av förslaget till ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet. Framställningen utgör i stort sett en ren förvaltningsreform där flera olika myndigheter, som exempelvis hälsonämnden och miljöprövningsnämnden sammanslås till en enda myndighet, benämnd Ålands miljö- och hälsomyndighet.

 

Fokus sätts på kunden, alltså den person, företag eller organisation som har ärenden till myndigheten, exempelvis vid ansökan om ett miljötillstånd.

 

Utskottet har enhälligt förenat sig med landskapsregeringens förslag som sådant och vi ger vårt gillande till reformen som sådan, men vi har dock genomfört ett antal formella förändringar, vilka jag här skall redogöra för.

 

För det första har utskottet ogillat benämningen ”sammanträde”, dvs. benämningen av det kollegiala forum där tillståndsfrågorna avgörs och som tidigare hette miljöprövningsnämnden. Utskottet har erfarit att det i beredningsskedet av den här framställningen väckts farhågor kring användandet av benämningen ”nämnd”, exempelvis miljöprövningsnämnd, för att det skulle kunna föranleda en felaktig uppfattning om att nämnden utgör en egen myndighet. Utskottet delar inte den uppfattningen. Exempelvis är det allmänt känt att en kommunal biblioteksnämnd inte är en egen myndighet, varför utskottet inte heller ser något hinder i att använda benämningen nämnd i det här avseendet.

 

Utskottet provade olika varianter av hur ”sammanträde” kunde ersättas av något mer klargörande. Slutligen har utskottet förenat sig kring benämningen ”prövningsnämnd”. Så kommer alltså, om utskottets förslag bifalls av lagtinget, namnet vara på det som bl.a. ersätter miljöprövningsnämnden.

 

Utskottet har även ogillat benämningen ”chef” i dess otydliga form. Utskottet finner det olämpligt att en myndighetschef benämner sig enbart för chef. Vi har konstaterat att samma benämning förekommer i AMS-lagstiftningen, men att dess myndighetschef dock, tack och lov, i praktiken valt att benämna sig själv för myndighetschef. Därför finner utskottet det lämpligt att även i lag ersätta begreppet ”chef” med just ”myndighetschef” eller i bestämd form: myndighetschefen.

 

Fru talman!

Vidare har utskottet övervägt lämpligheten att använda ordet ”fullständig” som beskrivande av på vilken nivå beredande tjänsteman skall genomföra utredningar i samband med ett tillståndsärende. Detta gäller 13 § i lagen om myndigheten. Utskottet har erfarit att just ordet ”fullständig” har varit grund för domstol att bifalla ett besvär mot miljötillstånd. Domstolen har alltså konstaterat att en fullständig utredning inte föregåtts, vilket ju är ganska förståeligt, för vad innehåller en ”fullständig” utredning? Man kan säga att ribban alltid ligger lite ovanför vad som är rimligt och resonligt. Därför har utskottet i stället valt att ersätta ordet ”fullständig” med ”tillräcklig”, en förändring som samtyckts av såväl som domstol som vår egen förvaltning. Dock har miljöprövningsnämndens personal inte givit samma gillande till denna förändring.

 

Social- och miljöutskottet föreslår dessutom att tillståndsbesluten även skall göras tillgängliga på myndighetens hemsida. Man kan säga att utskottet vill modernisera hur saker och ting skall kungöras. En mer omfattande modernisering kanske också skulle höra hemma i kommunallagen, men utskottet har valt att även införa detta här och nu. Det är bara att inse att Internet används flitigare än de kommunala anslagstavlorna och utvecklingen fortsätter i den riktningen.

 

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som utskottet anför i betänkandet.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag vill säga att jag tycker att betänkandet från social- och miljöutskottet är ett bra betänkande och jag stöder det. Jag är glad att det nu blev en ändring av namnet ”sammanträde”, som nu ändras till ”prövningsnämnden”. Från början gick diskussionen att man vill undvika de negativa vibrationer man kan få genom att höra prövningsnämnden med tanke på den nuvarande miljöprövningsnämnden, men för den skull måste man tala om vad nämnden är och nu förstår alla att det är en prövningsnämnd som skall pröva alla tillstånd. Den nya prövnngsnämnden får nu tydligare regler och speciellt genom den kommande lagen om miljöskydd. Det här har miljöprövningsnämnden länge efterlyst; de har upplevt att de har haft otydliga regler, så nu skall det bli bättre för alla parter.

 

Vi stöder också ändringarna ”fullständig” till ”tillräcklig” och håller helt med utskottets vice ordförande, m.a.o. stöder centern hela förslaget. Samtidigt vill jag ändå erinra, vilket inte berörs i lagframställningen och ingen annanstans heller, om nödvändigheten av att skapa en enhetlig avgiftsstadga för de gemensamma myndigheterna. I dag vet vi att man har olika system och olika prissättningar både inom hälsonämnden och miljöprövningsnämnden, vi har veterinärvården och alla lever på sina olika sätt. Jag vet att man planerar detta, men jag vill ändå erinra om att jag tror att det här är väldigt viktigt.

 

Med detta vill centern tacka social- och miljöutskottet för ett bra arbete.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Vi har haft en omfattande lagstiftningsproblematik att ta ställning till i samband med denna framställning för det är 15 lagar som har öppnats när man gjorde myndigheten. Det är inte så mycket politik i det utan det är mest en administrationssak som vi har haft att göra med här. Problemen som har dykt upp när vi har gått igenom framställningen har redan presenterats på ett mycket föredömligt sätt av ltl Fredrik Lindqvist, så det finns ingen anledning att jag skall förlänga debatten. Det viktigaste problemet vi hade är helt uppenbart ”sammanträde” som samtliga som vi har hört har reagerat emot och vill ha ett annat namn där. Jag tror att det var ltl Ragnar Erlandsson som låg bakom namnet som vi tydligen sedan kunde samsas kring, vi provade med kommission och andra benämningar. Man borde inte heller ha någon som benämns bara ”chef” utan nu har vi hittat på en lösning här också som ser lite bättre ut.

 

Jag ställer mig helt bakom betänkandet och det är ett enigt utskott som har omfattat förslaget.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag är inte fullt lika lyrisk som tidigare talare när det gäller social- och miljöutskottets behandling av detta ärende. I remissen pekade jag på ett samgående av olika miljömyndigheter och då vore det intressant att få reda på vilka de ekonomiska konsekvenser är, vilka rationaliseringsvinster man kan uppnå. I framställningen står det så här: ”På kort sikt krävs betydande insatser för att koordinera systemet för handläggningsrutinerna, datahantering och andra administrativa system.” Men under den redogörelse, som skall vara betydligt mera fyllig än vad den nuförtiden är i regeringens framställningen står det under rubriken ”Ekonomiska konsekvenser” att förslaget avser att vara kostnadsneutralt i förhållande till dagsläget. Där undrar jag vad utskottet riktigt har kommit fram till. Jag hoppas att man i sin massproduktion har hunnit titta lite på den biten i varje fall.

 

Men jag är ändå tveksam, och min tveksamhet kvarstår, till att det blir ännu mera tjänstemannastyrning över den här typen av verksamhet. Den årliga styrningen skall ske genom resultat- och verksamhetsplaner, men vi vet alla, om vi sätter handen på hjärtat, att det är ganska mycket snömos i de planerna. Jag tror också att den dagliga byråkratin behöver man kunna hålla ett politiskt finger på. Jag har inte hittat någonting som direkt talar för en förenkling av den byråkrati vi har runt miljötillstånden i framställningen.

 

Jag är mycket tveksam till att man bygger upp dessa allt mera fristående, allt mera byråkratiska, allt mera opåverkbara institutioner. Det står så här i de allmänna motiveringarna i utskottets betänkande: ”De bestämmelser i lagförslaget som reglerar handläggningen av ärenden vid den nya myndigheten överensstämmer i stora drag med den lagstiftning som reglerar miljöprövningsnämndens verksamhet.”

 

Jag noterade att utskottets vice ordförande ltl Fredrik Lindqvist sade att vi ger vårt gillande till framställningen. I stället har man petat i små struntsaker som om en chef skall kallas chef eller vad han riktigt skall kallas för. Jag noterade också att ltl Gun Carlson sade i sitt anförande att man har på olika sätt försökt undvika att nämna ordet ”prövningsnämnd”,  på grund av alla negativa vibrationer, som hon sade, och detta om någonting visar att inte allt är så där jättebra runt verksamheten. Utskottet säger också: ”Enligt utskottet torde det inte vara praktiskt möjligt att avgöra när ett ärende är fullständigt utrett, så myndigheten avgör själv när ärendet är färdigt utrett, står det att läsa . Vi vet att vi har haft täkttillstånd som det har tagit två och ett halvt år för att få, samtidigt som den verkliga sakkunskapen vet att det inte finns några skyddsvärda naturtyper här. Vi har haft miljötillstånd för företag som det har tagit två år för att få; svaret har varit, att, jo, det är inga problem, ni kan köra på! Men problemen för den typen av högteknologiska företag är när de t.ex. skall in på marknaden i USA att de måste ha ett miljötillstånd som visar att de driver verksamheten på ett miljöriktigt sätt, de har oerhört stora problem. Vi har sådana små ärenden som att man t.ex. en torr sommar inte får ta bevattningsvatten ur grop på egen mark, flera års skördar kan torka bort innan man ens får ett nej. Därför tycker jag att det är beklagligt att man inte tar tag i den här byråkratin.

 

Det sägs avslutningsvis i betänkandets allmänna motivering att flera små myndigheter inom miljö-, hälso- och djurskydd, alkoholservering inordnas under en och samma myndighet och avsikten är att skapa förutsättningar för god förvaltning. Är det god förvaltning eller är det god byråkrati? Vi vet också när vi har gjort den här typen av samordningar att det har inte varit så där alldeles enkelt. Jag tycker att det är snävt i utskottets behandling av detta ärende när man tittar på listan över de sakkunniga. Vilka har man hört? Jo, man har hört enbart de som berörs, de som arbetar med de här frågorna, men de som är i behov av tillstånden från myndigheten har man överhuvudtaget inte bemödat sig om att försöka lyssna på och sätta sig in i vad det har för praktiska konsekvenser. Därför sade jag i det föregående ärendet att det är bra om man i den här typen av framställningar försöker titta på helheten: Hur berör det den andra sidan, hur berör det dem som skall ha tillstånden? Men det är självklart, med den flora av framställningar vi har fått, att det inte överhuvudtaget finns tid för lagtinget att titta på framställningarna, man hinner inte ens rätta sakfelen. Men jag tycker inte att det är en så speciellt fantastisk behandling som social- och miljöutskottet har gjort av detta ärende, tvärtom!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det var ord och inga visor från Ålands Framtid och jag skall försöka att på en minut bemöta så mycket som möjligt. Framställningen innehåller inte några konkreta siffror, ingen budget, vi kunde inte i utskottet avgöra vad det skulle kosta i euro och cent, men vi kunde dra den slutsatsen att det här får inte betydande ekonomiska konsekvenser. Däremot kommer det att ställa krav på den förvaltning vi har under reformtiden. Framför allt, fru talman, kommer det att ställa enorma krav på myndighetschefen, så därför är det viktigt att landskapsregeringen verkligen väljer och får en myndighetschef som bemästrar uppgiften, för det blir tungt och svårt att organisera det praktiska. Det här är en förvaltningsreform som inte skall blandas ihop med miljöskyddslagen som är ett ärende som kommer att komma till lagtinget inom kort, en lag som berör näringsidkare och många företagare. Det här är en förvaltningsreform som berör myndigheten och berör myndighetens personal.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att det går att rycka ut en detalj ur en helhet på det sätt som social- och miljöutskottets ordförande ltl Fredrik Lindqvist gör. Han säger, att det får inte betydande ekonomiska konsekvenser, samtidigt som han inledningsvis sade att vi har inget underlag. På basen av vad kommer man fram till att det inte får betydande ekonomiska konsekvenser? Social- och miljöutskottet är vårt sakkunnigutskott när det gäller miljöfrågor. Har man överhuvudtaget tittat på den typen av frågor vilka direkta miljöproblem som uppstod tidigare före vi hade miljöprövningsnämnden, före vi hade den här typen av byråkrati, har man tittat på de frågorna överhuvudtaget?  Det vore intressant i stället för att peta i om chefen skall kallas chef eller inte!

 

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det blir lätt så på en minut att man måste rycka ut vissa saker ur ett stort sammanhang. Ingen framställning innehåller någon budget i siffror, bortsett från årsbudgeten och tilläggsbudgeterna. Men vi hade ingenting att ta ställning till och det finns inget material att få, det är inte så vi jobbar i utskotten i Ålands lagting. Det här är en förvaltningsreform där utskottet är övertygat om att det här åtminstone försämrar inte förutsättningarna för att korta ner handläggningstiden i prövningsnämnden. Ltl Anders Eriksson nämnde tekniskt två år. Vi är övertygade om att det inte kommer att ta mer än två år med den nya myndigheten, högst troligen ta kortare tid. Det skapas förutsättningar att lägga fokus på en effektivare handläggning. Det är miljöskyddslagen och den reformen som berör de här sakerna och det är en annan lag vi skall återkomma till i nästa vecka, om jag har förstått det rätt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

I och med att ltl Fredrik Lindqvist inte kan komma upp en gång till vill jag inte rikta frågor till honom utan jag bara säger så här, att jag kan överhuvudtaget inte utläsa ur framställningen eller från utskottets behandling av framställningen på vilket sätt det här skulle leda till en effektivare handläggning av miljöärendena. Oppositionen hade en kläm att man skulle försöka förenkla problematiken och också lite försöka titta på det som de flesta partier säger vart fjärde år i valrörelsen ”vi skall minska byråkratin, vi skall underlätta för småföretagarna”. Vi hade en kläm från oppositionen som förstås i sedvanlig ordning röstades ner, men även majoritetspartierna har pratat om de här frågorna till och från, men vi ser aldrig några konkreta exempel på att man gör någonting åt det, det är det som är bekymret. När det gäller det som ltl Fredrik Lindqvist sade inledningsvis, att det inte innehåller några siffror, nej, så är det snart med alla framställningar, vi har aldrig konsekvenserna klara för oss!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag vill framför allt vända mig till social- och miljöutskottet och från min sida tacka för ett gott arbete som har gjorts. Det är väl så här som en minister gärna ser att det går, att en lag som man själv tycker att är bra går till lagtinget och utskottet gör det ännu bättre med sina utredningar osv. Jag tycker alltså att det är ett gott arbete som har gjorts och jag har själv haft en dialog med utskottet i slutskedet i samband med förändringarna och vi var helt överens, så det är inga problem.

 

När det gäller ”sammanträde” kan jag konstatera att inte heller jag – jag tror jag t.o.m. sade det i remissen – tyckte om ordet sammanträde. Vi hade flera diskussioner om det, men vi hittade inget bättre, så jag är glad att utskottet kom med det här. Jag minns inte säkert men jag tror att ett namn åt det här hållet var aktuellt, men det var närheten till miljöprövningsnämnden, att man inte skulle blanda ihop begreppen och det här med myndigheten. Men på Åland lär man sig nog hur det fungerar och vem som tar hand om vad i alla fall.

 

Det kan också vara bra att ändra från ”fullständig” till ”tillräcklig”. Det är lite semantik i det för det finns ingenting som säger vad tillräcklig och fullständig är, men det ger i alla fall en signal om att det kanske är tillräckligt på en viss nivå, medan ”fullständig” kanske aldrig blir fullständigt! Det är säkert en bra ändring.

 

Ltl Gun Carlson tog upp frågan om avgiftsstadgan och jag tror att jag har sagt det ganska många gånger att jag tycker att det är någonting som den nya myndigheten borde kunna börja jobba med redan nu när man vet att det kommer en gemensam avgiftsstadga. Det är viktigt, en myndighet kan inte ha helt olika syn på avgifter, som nu är fallet och det är också bra om man ser det från landskapsregeringens sida, att man bedömer avgifterna någorlunda lika. Nu är det allt från ingenting till ganska dyra avgifter och det måste vara svårt för en ålänning att förstå att om det är hälsonämnden så kostar allt vad man gör medan inspektörerna som tidigare varit anställda på landskapsregeringen inte tar någon avgift alls, så det är en viktig del av det hela.

 

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna skall vi ändå notera – vi håller på med budgetberedningen just nu så dessa frågor är väldigt aktuella – att när man talar om att det är kostnadsneutralt är det på sikt, när man ser de normala arbetsförhållanden som man ser på kräver det sedan inte mer. Alla förändringar har ju en puckel i början innan man får det att löpa. Jag är nog personligen så optimistisk att när man har kommit igång och börjat jobba och sett tror jag t.o.m. att man skall kunna dra ner några tjänster. Vi vet att miljöprövningsnämnden har fått fler och fler tjänster i akt och mening att ta bort den stora puckeln som finns för att det skall gå snabbare och vi har fortfarande för lång tjänstetid men tjänstemännen är kvar; tanken har hela tiden varit att när man hittar en nivå som är acceptabel skall man kunna dra ner tjänster från miljöprövningsnämnden. Nu har man också möjlighet att se till helheten, man har många fler tjänster att bolla med och fundera på när det finns naturliga avgångar, att är det exakt samma tjänst som skall tillsättas igen eller är det någonting som är mer ändamålsenligt inom hela myndigheten.

 

När det gäller de frågor som togs upp av ltl Anders Eriksson om förenklingar vill jag säga att han var lite steget före. Det är nämligen i miljöskyddslagen som förenklingarna görs, alltså de redskap de skall ha när de tar besluten. Den lagen tog landskapsregeringen faktiskt igår, så vi får se när den ligger på lagtingets bord!

 

Som sagt, tack till social- och miljöutskottet för gott arbete.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ursäkta att jag begärde ordet en gång till, men det är så att jag blir frustrerad över de här ärendena. Vi har pratat om det ända sedan det här lagtinget tillträdde att vi måste förenkla byråkratin för småföretagarna. Vi skall stimulera näringslivet osv. Det sägs nu att det har varit ett gott arbete i utskottet, det har varit ett gott samarbete, men när jag noterar de sakkunniga har man enbart hör den ena sidan. Oavsett vilket ärende det är, så också det här berör småföretagare, det berör näringslivsorganisationerna och jag konstaterar att man överhuvudtaget inte ens har bemödat sig om att höra den sidan.

 

När det gäller de konsekvenser som skall framkomma av framställningarna så skall det vara klart och tydligt vad konsekvenserna är för miljön. I den här framställningen kan man inte ens utläsa vad konsekvenserna är för miljön, vilket jag absolut tycker att skulle vara en förutsättning för att man skall godkänna det. Jämställdheten torde den kanske inte ha så stora konsekvenser för, men det skall ändå framgå och framför allt den ekonomiska biten.

 

Miljöminister Lindeman säger att jag är steget före. Jag vet faktiskt inte riktigt själv om jag är steget före eller steget efter, men jag noterar att det händer ingenting när det gäller att förenkla. Huvudfrågeställningen är ändå: Vad var det för galenskaper, vad var det för olyckligt som hände med den åländska miljön före miljöprövningsnämnden fanns? Vilka stora miljökatastrofer har den här typen av fristående byråkratiska enheter har räddat landskapet Åland från? Det borde man ge svar på i stället för att anställa, som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade, fler och

fler tjänster för att få bort den här puckeln.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Nu fokuserar vi naturligtvis på social- och miljöutskottets betänkande, men jag vill bara säga att i beredningen hörde man nog andra än dem som berördes s.a.s. Bl.a. finns det uppräknat handelskammaren, Ålands producentförbund och alla kommuner har hörts m.fl. m.fl., så där hörde man nog också sådana som berördes av frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var bra att man vid beredningen av framställningen också hörde dem som berördes, men det jag har riktat mig mot är att jag är väldigt förvånad över att man i lagtingets specialutskott inte tittar på den biten för det finns två sidor på alla mynt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag sade att de myndigheter som vi hörde, också från handelskammaren, var positiva till förändringen till en enda myndighet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är förvånad över att det kan vara så!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Minister Lindeman nämnde detta med hörandena i beredningsskedet och dessa hörandens åsikter har utskottet tagit del av i skriftlig form och fått samma uppfattning som ministerns sade att de var i stort sett positiva till förändringen. Vilka är andra sidan, vem skall man höra? I samband med ÅHS-reformen hörde man inte heller alla patienter i utskottet! Vi måste komma ihåg att skilja på förvaltningsreformer och verksamhetsreformer, det som verkligen berör individerna. Det här skall inte beröra individerna annat än att det skall bli bättre, en mer tillgänglig myndighet.

 

Fru talman!

Jag blir mörkrädd när Ålands Framtid står här och frågar vilken miljöförstörelse det fanns på Åland före vi fick miljöprövningsnämnden. Nämen, de var många, vi har förstört vår miljö här på Åland fruktansvärt mycket, ltl Anders Eriksson, och vi fortsätter med det! Det är på tiden att vi får en ändring på det. Jag blir mycket bekymrad när jag hör den här frågeställningen – som om vi inte skulle ha förstört miljön på Åland före vi fick miljöprövningsnämnden! Vi har förstört den jättemycket.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det där är den väsentliga frågan, men då är det viktigt att man hör frågan rätt, alltså att vi har påverkat miljön, att vi också har skadat vår miljö i lika stor utsträckning som man har gjort på många andra områden, visst har vi gjort det! Men det jag har frågat, ltl Fredrik Lindqvist, är vilka miljökatastrofer, om vi säger så, har man undvikit tack vare att vi har fått miljöprövningsnämnden? Det vore intressant att veta för vi måste ställa drastiska frågor om vi skall lyckas förenkla. De undersökningar som har gjorts med småföretagarna pekar inte så mycket på skatter, bidrag osv., utan man upplever byråkratin som ett av de största bekymren när det gäller att utveckla sin verksamhet. Och vi pratar igen, ltl Fredrik Lindqvist, vart fjärde år, att vi skall förenkla, vi skall stimulera för småföretagarna, men det händer ingenting och det är det jag vänder mig mot.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Tack och lov är de stora miljökatastroferna för oss okända. Vi vet inte vad vi egentligen har ställt till med. Vi vet inte om ozonskiktet bara är snack eller om det finns allvar i det, men för min del vill jag inte ta några risker mera. Jag anser att vi har tagit för mycket risker nu för att gå mot de stora miljökatastroferna. När det gäller förenklingarna så, bästa ltl Anders Eriksson, i den kommande miljöskyddslagen kommer förenklingarna som vi har pratat om vart fjärde år och jag kommer att vara med och kämpa för att vi driver igenom den framställningen innan mandatperioden är slut. Jag hoppas att Ålands Framtid också är med på det tåget, för miljöns skull, för de åländska företagens skull, för alla ålänningarnas skull.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi ser med spänning fram mot miljöskyddslagen för det har sagts i fyra år från regeringens sida att det kommer, det kommer. Jag skall med glädje ta del av behandlingen av det ärendet. Det är klart, ltl Fredrik Lindqvist, att vi inte skall ta några risker när det gäller miljön, men nog måste man ändå kunna svara på en sådan fråga: Vilken skadlig miljöpåverkan, vilka direkta miljökatastrofer har man kunnat undvika med den byråkrati vi har fått i och med miljöprövningsnämnden, genom att tillämpa det förfaringssätt vi hade tidigare? Man måste kunna svara på de frågorna. Man kan inte bara ha en verksamhet att rulla på utan att man vet den konkreta nyttan av den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Tvärtom vad ltl Anders Eriksson anför anser jag att detta är en bra framställning och den har gjorts för att bereda möjligheter till förenklad handläggning av miljöprövningsärenden, som jag förstår det. Man måste börja i någon ända, man har börjat i den här ändan för att man längre fram ändamålsenligt skall kunna göra förenklingar i stället för att göra små saker här och var. Man ifrågasatte den politiska insynen, men landskapsregeringen tillsätter styrelsen för hela myndigheten, landskapsregeringen tillsätter chefen, landskapsregeringen tillsätter också ledamöterna i den kommande nämnden som skall besluta. Man har alltså full politisk insyn. Man kan också avskilja ledamöter, så på det sättet tycker jag att man har stora möjligheter att kunna påverka och förändra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett bra och sakligt inlägg av ltl Åke Mattsson. Han säger att framställningen har gjorts för att bereda möjligheten att komma med förenklingar så småningom. Men jag kan inte i min enfald utläsa vad det är i den här framställningen som skapar fundamentet för förenklingarna. Kanske ltl Åke Mattsson, som sitter i social- och miljöutskottet, känner till mera än vad jag kan utläsa av framställningen när det gäller det? Jag tycker i så fall att det är rätt arbetssätt. Men vi borde få veta mera.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är hur man har berett det som vi kommer att få se ganska snart framöver med den nya framställningen. Man måste ibland också lita på landskapsregeringen om man säger att det är det här som krävs för att man skall kunna komma vidare med nästa framställning, så då är det att avvakta och se. Jag ser ingenting som talar emot och försvårar för någon, att man har en myndighet som man vänder sig till, ett område för hela den här biten. Det ser bra ut och kanske man också på sikt kan spara resurser genom att man slår samman; i stället för att man har flera olika lådor som man har organisationen under så lägger man det under en stor när det är ungefär samma ärenden man behandlar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Den sistnämnda biten har jag alltid varit intresserad av. Om man gör samordningar, sammanslagningar, vilka är rationaliseringsvinsterna? Det här har vi också en rad: inga effekter överhuvudtaget. Det är väl så, ltl Åke Mattsson, att vi inte har något annat val än vi får avvakta och se, men vi är ändå medvetna om att lagtinget befinner sig definitivt, om inte fem i tolv, så kanske närmare tolv – det är dags för oss att stänga butiken och jag känner faktiskt en väldigt stor oro för att ingenting kommer att hända med sådana frågor som många av oss, inte bara Ålands Framtid, i valrörelsen tog upp: vi måste få stopp på byråkratin, vi måste förenkla, vi måste underlätta för småföretagande. Det har vi faktiskt inte sett någonting av, men det är definitivt inte ltl Åke Mattssons fel!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

På grund av att vi under remissdebatten av framställningen i april månad fick vi ett specifikt löfte om att det skulle komma en lagstiftning om förenklingar av byråkratin för företagare och förenklingar i miljötillståndsförfarandet har vi inte i dag här så starkt betonat den frågan. Vi har en uppfattning om att en sådan lagstiftning är på gång. Det är bra, om det är så att innehållet i den lagstiftningen är bra.

 

Det är synd att det är nästan bara oppositionen som driver frågorna om att avbyråkratisera så mycket som möjligt, så starkt. Jag har den bestämda uppfattningen att om inte vi i oppositionen för två år sedan skulle ha ställt spörsmål i frågan, röstat om klämmar, så starkt drivit på det, vi fick t.ex. ltl Fredrik Lindqvist att ställa sig som garant för att det skulle komma en lagstiftning. Det skulle komma inom ett halvt år då, var det meningen. Nu står vi här ett och ett halvt år senare och vi har ännu inte fått framställningen om lagstiftningsförändring.

 

Men den skall komma nu. Synd är att den kommer så väldigt sent. Den skall gå till ett utskott som har väldigt mycket arbete sedan tidigare på grund av landskapsregeringen nu i slutskedet häver över lagframställningar på lagtinget på ett sätt som nästan blir oseriöst. Just framställningen om förenklingar tycks komma allra sist och det visar prioritetsordningen för den här landskapsregeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är mycket diskussioner om förenklingar i förhållande till den här lagen och till den kommande, men när det gäller den här tycker jag att det också här finns förenklingar. Det måste vara lättare att gå till en dörr än att springa runt överallt. Jag har själv haft kontakt med människor som säger: vart skall jag vända mig nu då, nu har jag varit dit och så har jag varit dit och nu är jag fortfarande på fel ställe. Det är ungefär som vi brukar prata inom hälso- och sjukvården att jouren borde finnas i en dörr, är man tillräckligt sjuk osv. Jag ser det som ett ändamålsenligt sätt att serva ålänningarna att man inte behöver springa runt hit och dit och alltid vara på fel ställe. Många ärenden har i dag krävt, som jag vill minnas att jag sade i samband med presentationen, att man skall ha kontakt med flera; t.ex. om man öppnar en ny restaurang skall man först ha hälsonämnden för de skall godkänna ritningarna att alla toaletter och lavoarer är på rätt ställe osv. Är det något stort evenemang måste man ha miljötillstånd, om man ligger vid stränder osv., man skall ha ett alkoholtillstånd, alla från olika ställen. Nu kan man gå och fråga vad allt skall jag ha och så kan man få en redogörelse för det på ort och ställe. Jag håller inte med om framställningen inte innebär några förenklingar överhuvudtaget.

 

När det gäller det redskap som de har att följa när de skall ta ett miljötillstånd eller när de skall granska frågorna är det följande lag som är aktuell. Överhuvudtaget har de många lagar som de måste ha i beaktande när de tar beslut, allt från hälsovårdslagen, vattenlagen, nuvarande miljöskyddslag osv. Det finns förordningar som är utställda som man skall ta i beaktande m.m. När man sedan säger att jag ungefär får det att låta som om man inte skulle ha gjort något annat än att ha suttit och hållit på med miljöskyddslagen, så stämmer inte det heller. Jag har faktiskt bett dem sammanställa, eftersom det tydligen är svårt att hålla reda på förordningar och sådant som vi gör i landskapsregeringen, men vi har haft så bråttom med just det här och det har varit andra orsaker också som har gjort att vi inte har fått sammanställningen på de förordningar som har gjorts med förenklande som mål. Det är ett antal förordningar som har gjorts. En fråga som har varit väldigt aktuell är muddringarna, alla har varit arga, att så fort man sätter skopan i sjön måste man ha tillstånd osv. Där har vi en ny förordning som har förenklat att man inte överhuvudtaget behöver ha tillstånd om det är under 50 kubikmeter osv. Visst, har det alltså skett förändringar, men jag skall göra en sammanställning av förordningarna så att ni har lättare att hitta, för det är tydligen svårt att nu hitta de förändringar som har gjorts.

 

Vi får som sagt se hur mottagandet av nästa lag blir och jag har själv sagt att jag skulle ha velat ha den snabbare, men det är en stor och en svår lag och den berör många lagar. När man tar itu och börjar jobba med de här frågorna är de mycket svårare än man kan tro. Det är lättare att i opposition säga: fram med lagar! än när man själv sitter och skall ta fram dem. Man måste lita så mycket på tjänstemännen när de säger att det här måste vi ytterligare utreda, det här måste göras först. Vi kan inte säga nej, nej, huvudsaken vi får en lag till lagtinget! Vi har ett ansvar att det är någorlunda korrekt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har haft erfarenhet av båda sidor och visst är det så, minister Lindeman, att det är lättare att stå i opposition och säga att fram med lagarna! Men det som ändå gjorde att jag sade det jag sade i mitt huvudanförande är att jag upplever lite att det här loppet så småningom är kört. Vi var alla relativt eniga, speciellt i valrörelsen bjöd vi över varandra hur vi skulle förenkla och hur vi skulle stimulera för småföretagarna. När det gäller förordningarna som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämnde säger jag öppet och ärligt att jag har inte fullständig pejl på vad som har gjorts och vad som har förenklats. En sådan framställning ser jag fram emot och jag kan säga, för att sätta lite plåster på de eventuella sår jag har åsamkat, att nog är det väl enklare om man vet att man skall gå in genom en dörr i stället för att leta efter fem-sex stycken. Men då skall det banne mig också fungera när man kommer in genom den dörren så att man inte behöver springa igenom dem två-tre år!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi har inte sagt någonting emot den här framställningen och den har presenterats för utskottsmedlemmarna och vi är för den här delen, så ingenting negativt för vår del om den här biten. Även om landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman vill kritisera oss för att försöka på något vis trycka fram en förenklingslagstiftning på ett sätt som kanske inte tjänstemännen skulle kunna hantera, så nog måste ändå det faktum att det är två år sedan vi hade ett spörsmål, det är två år sedan vi fick löften om att det här skulle kunna ske inför årsskiftet för ett och ett halvt år sedan, när FS-politiker ställde sig som garanter för att så skulle ske, så inte kan man bara vältra över felet på oss att vi skulle hantera den här saken felaktigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var faktiskt så att före den diskussionen var hade vi satt igång hela processen t.o.m. och min bedömning var att det skulle ta ett år. Jag erkänner ärligt att jag trodde inte att det var så invecklat som det var och det finns många tjänstemän i dag som t.o.m. tycker att nu har vi forcerat. Vi borde ha gett det ännu mera tid. Det är en balansgång.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För min del kan vi lämna den här diskussionen nu och vi får väl ta ställning till det förslag om lagförändring som uppenbarligen skall komma. Visar det sig att det motsvarar det krav vi har så kommer jag att passa på att ge mitt beröm i samband med det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller den lagen får vi återkomma till det, men det är, som sagt, en ganska stor och svår lagstiftning och det finns säkert också i den lagstiftningen sådant som skulle kunna vara ännu radikalare, sådant som skulle kunna vara ännu bättre osv. Jag kan inte stå här och lova att den är till alla delar hundra procent bra och tillfredsställer alla, för det finns också, skall vi komma ihåg, två sidor av medaljen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag skall begära ordet med en kort kommentar ännu till diskussionen som har varit här. Det gäller frågan om vi har underlättat något för dem som söker tillstånd i fortsättningen. Jag tyckte att i presentationen framförde ltl Fredrik Lindqvist det på ett föredömligt sätt och jag vill också lyfta fram det en gång till, att vi har ändrat en mycket central punkt i alla utredningar som kommer att göras och det är att förut har det varit krav på att det skall vara ”fullständigt utrett” och nu har vi ändrat det till ”tillräckligt utrett”, vilket kan resultera i ganska stora skillnader. I rättsliga prövningar osv. kan bara en sådan sak göra att man sänker ribban ganska radikalt; förut har en utredning i princip varit omöjlig att genomföra på det sättet som det står i lagen. Det här är en skrivning som vi själva är väldigt nöjda med och vi tycker att det är helt okej.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ändå myndigheten själv som avgör, även efter utskottets tillägg, när man anser att ett ärende är tillräckligt utrett. Vi vet hur det har varit hittills. Vi hoppas givetvis alla på en förbättring, men jag ser inga tecken på det och det är framtiden som får utvisa det, men problemet är att vi inte ser några tecken; vi sätter t.ex. ingen tidsram att tre månader har man på sig sig, sedan skall ärendet avgöras. Det är myndigheten själv, ltl Åke Mattsson, även fortsättningsvis som avgör när man anser att ett ärende är tillräckligt utrett.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Om man inte vill se några förändringar så ser man dem inte! Jag tycker att det här är en väldigt radikal förändring och det kommer också att sätta sin prägel på så sätt att man inte kan göra som man vill utan sist och slutligen kommer det att bli prejudikat hur pass långt man skall utreda olika saker och ting. Förut var det väldigt svårt att få ett prejudikat på det här. Såvitt vi har förstått det är det inte i den här lagstiftningen som tidsramarna skall läggas upp utan det kommer i nästa lagframställning. Man måste ta ett steg i taget. Det här är första klivet och vi tycker att det finns ingen anledning att ifrågasätta den här lagstiftningen utan det här omfattar vi och sedan får man se vart man kommer nästa gång. Vi hade väldigt gärna sett att det här skulle ha kommit för två år sedan, så skulle vi ha haft mycket mera tid att arbeta med det och gått vidare med det, men nu kommer man fem i tolv, precis som ltl Anders Eriksson sade, och det kan man verkligen kritisera och ifrågasätta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet!? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

11.45. Lagtinget gör nu uppehåll för lunch och plenum återupptas kl. 12.30.

 

-------------------------

 

(Kl. 12.30). Plenum fortsätter.

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007).

 

Ärendet har varit bordlagt sedan plenum den 21.5.2007.

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi för Åland. (M 6/2006-2007).

 

Till lagtinget har överlämnats landskapsregeringens meddelande 6/2006-2007.

 

Lagtinget har bordlagt landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas spörsmål m.fl. spörsmål om klimatförändringen.

 

Eftersom de båda ärendena ansluter sig till varandra, föreslår talmannen att gemensam diskussion om dem tillåts. Sedan den gemensamma diskussionen avslutats fortsätter ännu behandlingen av de båda ärendena var för sig. Lagtinget kan då beträffande meddelandet besluta att anteckna det till kännedom eller att hänskjuta det till utskott, om sådant förslag väcks. Svaret på spörsmålet antecknas till kännedom efter avslutad diskussion. Under den fortsatta diskussionen i ärendet kan dock väckas förslag om en hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall då samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Kan det föreslagna förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Klimatstrategier, klimatförändringar! Vad händer med vår jord? Vad händer med vår atmosfär? Frågetecknen och utropstecken är många. Vi måste konstatera att det inte har lämnat någon oberörd. Radio, TV, dagspress har på ett både aktivt och pedagogiskt sätt informerat oss om situationen i världen. När det gäller miljöfrågorna brukar det alltid vara många som ifrågasätter; en forskare motsätter sig, en annan forskare är för. I det här fallet får vi konstatera att det råder en stor enighet om att om vi inte gör någonting åt våra koldioxidutsläpp kommer rätt stora förändringar att ske på vår jord. Livssituationen kommer att förändras radikalt. Visst finns det också nu de som säger att det inte beror på vad vi gör, vilka utsläpp vi tillför, men den skaran är i dag mycket liten. Ibland kan man tro att den är större än den är, eftersom dessa forskare får oproportionerligt stort utrymme i våra media.

 

Vad som skiljer olika forskare åt är hur stora förändringarna blir och hur tidsperioden på förändringarna ser ut. Då landskapsregeringen gjorde sitt miljöhandlingsprogram var klimatet inte alls på samma sätt aktuellt. Det var Östersjön som var i fokus, det var Östersjön som var i ropet. Nu, bara några år senare, ser världen annorlunda ut. Naturligtvis skulle ett miljöhandlingsprogram ha lyft klimatförändringarna på ett helt annat sätt i dag och utgående från det har landskapsregeringen valt att göra en separat klimatstrategi.

 

I samband med att vi lämnade miljöhandlingsprogrammet till lagtinget var det rätt många röster som ansåg att vad vi på Åland gör har så ringa betydelse att vi kanske inte skall göra så mycket på lokal nivå. När det gäller klimatet och förändringarna där kan frågan på nytt infinna sig: Vad kan vi ålänningar göra för att förbättra klimatet? Märks det överhuvudtaget i det stora sammanhanget vad vi gör? Åland som knappast syns på alla våra världskartor.

 

För mig och landskapsregeringen är det en självklarhet att vi skall ta vårt ansvar, och så tror jag att så gott som alla ålänningar också känner. Vi skall ta vårt ansvar. Frågorna som ställs är naturligtvis hur skall vi göra? Vad kan just jag göra? Vilka kloka beslut skall Ålands landskapsregering göra? Vad kan jag som enskild individ göra? Frågorna är många och svåra. Vi har långtifrån alla svar; vi är i början av en klimatstrategi som världen står inför att göra, som Europa står inför att göra, som Finland står inför och som Åland står inför samt som du och jag står inför att göra.

 

Det globala klimatarbetet tar sin utgångspunkt från olika FN-rapporter som utkommit i rätt snabb takt de senaste åren. Där sägs bl.a. att medeltemperaturen kommer att höjas från 1 till 4 grader inom de närmaste 100 åren. Där sägs också att vi har 15 år på oss att göra något åt den globala uppvärmningen; händer ingenting förrän 2020 kommer polarisarna att smälta. Den enskilda person i världen som fått oss att reagera mest är utan vidare Al Gore från USA, en person som var snubblande nära att bli presiden i USA. Vi kan fråga oss om han kunde ha gjort större nytta för miljön och klimatet som president eller som nu som en mycket stor miljökämpe. Jag är övertygad om det senare. Åtminstone var jag mycket omskakad efter att ha sett hans film, och en hel värld, kan man säga, har blivit det.

 

Förutom FN-rapporterna har EU:s målsättning för minskning av koldioxidutsläppen varit vägledande. Minst 20 procents minskning år 2020 jämfört med 1990. Minst 20 procent av energiförbrukningen skall komma från förnyelsebara energikällor. Minst 20 procent av minskningen av energiförbruket år 2020 jämfört med att inga speciella åtgärder görs. EU är bara i början. Nu skall fördelningen mellan länderna göras.

 

Jag hade själv förmånen att vara med i Bryssel på miljöministerrådsmöte då målen slogs fast. Det var med darr på ribban som Finland kunde vara med. Det skulle gärna ha sett en klarare fördelning länderna emellan. Nu återstår ett gigantiskt arbete för att göra den fördelningen och framför allt för att nå målen. EU har tidigare kommit överens om att uppfylla Kyotoprotokollet.

 

Från att ha fört en diskussion från ett större perspektiv skall jag nu försöka landa på Åland och vad vi kan göra lokalt. Vi har blivit tilldelade vår del när det gäller handel med utsläppsrätter och det sker här på Åland på samma sätt som i Finland. Hela handeln med utsläppsrätter har faktiskt ifrågasatts och jag tror att den kommer att förfinas och bli bättre i framtiden. Det kommer att ske justeringar för ingen är i dag riktigt nöjd med hur det har fungerat och till vilken nytta för klimatet det är, så det finns mycket att göra åt instrumentet utsläppsrätter i framtiden ännu, men vi har vår del och vi har möjlighet att fördela den. Mycket handlar för Ålands del om energi och vilka energikällor vi kommer att ha i framtiden. Landskapsregeringen kommer att göra en energikartläggning under det här året. Vi har också ett samarbete med B7-öarna som startade redan 2006 och det skall fortsätta. Det skall bl.a. göra en kartläggning om öarnas energisituation, hur den ser ut i dag och grunden för det, man skall göra en framtidsstrategi för öarna där vi tror att öar har många gemensamma nämnare, många gemensamma problem att ta ställning till. Vi har att lära av varandra. Fokus skall också ställas på information mellan öarna men framför allt för att bygga upp en information som når våra invånare på olika öar.

 

När det gäller vilka instrument vi har på Åland kan jag konstatera att det viktigaste instrumentet, dvs. skatteinstrumentet saknas tillsvidare. När det gäller att styra människors beteende och uppmuntra är naturligtvis skatteinstrumentet det viktigaste instrumentet när länder som har det använder det. Det är oftast de länder talar om när man försöker förändra attityder och förändra förbrukning av bensin osv. Man försöker med olika skatteinstrument förändra beteendet. Vi har ekonomiska styrinstrument i olika former av stöd och bidrag, och det känns inte alltid som det mest ändamålsenliga.

 

Jag vill kort gå in på några områden som vi tar upp i programmet. Vi har alla programmet framför oss så jag ids inte i detalj gå in för då kanske ni känner att det blir för mycket monolog, utan jag vill gärna se en dialog i salen om de här frågorna. Vi hade i samband med att ärendet var upp senaste gång en diskussion om att här gäller det att ta varandras utsträckta hand. Vi är så i början av hur vi kan göra, ingen vet riktigt i dag, men jag nämner i alla fall några av de frågor som jag tycker att är viktiga att lyfta fram.

 

Vi har trafiken. EU konstaterar att transportsektorn faktiskt står för 20 procent av energiförbrukningen och den är nog inte lägre på Åland, antagligen tvärtom. Sedan beror det förstås hur mycket vi tar med i den åländska kvoten. Tar vi bara våra bilar och våra skärgårdsfärjor samt den närproducerade koldioxiden eller tar vi allt med där vi har våra rederier som har sina fartyg och lastfartyg ute på de stora haven, men oberoende var de finns, så släpper de ut koldioxid, det vet vi. Vi vet också att vi är biltätast i Europa. Vi vet att Åland har ett spritt boende och vi vet också att ålänningarna älskar sina bilar. Då gäller det att fundera: hur kan vi förbättra den situationen? I grunden handlar det förstås om miljövänligare bilar, men där har vi att förlita oss till vår omvärld. Jag tror inte att vi förmår forska fram en miljövänligare bil än de som har forskning inom det här området. Om man läser och följer med så kan man konstatera att det sker oerhört mycket när det gäller att få fram miljövänligare bilar ute i världen i dag, så jag är hoppfull till att det kommer att finnas bilar i vår framtid så att vi inte behöver ha så dåligt samvete att köra därför att de släpper alltför mycket koldioxid. Vi här på Åland kan uppmuntra till bussåkande, men på vilket sätt? Jo, naturligtvis genom att sänka biljettpriserna och det har landskapsregeringen planerat att göra. Tanken är – här borde jag få hjälp av min kollega Runar Karlsson som har hand om det området – att man skall sänka avgifterna så att det inte blir dyrare att åka till Geta t.ex. än till Godby utan att man stoppar avgifterna på en viss nivå. Vi vet att det finns många som säger att far vi två till Mariehamn är det billigare att köra bil än att åka buss, och det resonemanget hör man ganska ofta. Jag vet inte om man faktiskt skulle sätta sig i buss om det var billigare eller om det är någonting man säger för att man vet att det är så. Steget att åka buss handlar också om att det inte är lika bekvämt. Man kommer inte precis när man vill fara och alla bussar når inte vårt spridda boende. Vi vet att Åland har ett väldigt spritt boende och bussarna kan inte vika in på alla avtagsvägar, så det handlar om någon form av uppsamling osv. Det är möjligt att vi också med attityder, när människor börjar ta det till sig, kan få ett mera bussåkande.

 

Vi skall också se över reseavdraget, se om vi på något sätt skulle kunna uppmuntra till samåkande. En åtgärd som vi nämner i programmet är ett skatteavdrag eller direkt bidrag för köp av s.k. miljöbil. Vi har inte tagit ställning utan vi har det som en möjlighet.

 

Vi har också skatteinstrumentet i den kommunala beskattningen. Jag var själv på ett seminarium för några år sedan och det var en svensk miljökämpe som förde fram det här med morötter kontra förbud. Då sade han att när det gäller avdrag för bilkörande så vill man få folk att lämna bilarna hemma så var hans modell, och jag har tagit det till mig för jag tror det ligger mycket i det, att alla som bor på en viss nivå får ett visst avdrag per kilometer, oberoende om man åker buss, bil eller cyklar. Det skulle nämligen uppmuntra till samåkande eftersom jag får lika mycket avdrag om jag åker med grannen som om jag kör själv eller åker buss. Då blir det liksom en inkomst om man faktiskt försöker samåka eller åka buss. Nu har man sitt avdrag oberoende om man sitter ensam i bilen eller inte. Det här är bara tankar i ett första skede, men man ser att det finns möjligheter att fundera vidare på de här frågorna. Vi vet också att vi har ett annorlunda system än vad man har i Finland och när det gäller beskattning kan det bli lite problematiskt av tekniska skäl, men jag ville i alla fall föra fram tanken. Det är inte något beslut om det i det här skedet, man kanske kan få lite åsikter om det här i salen i dag.

 

Vår förhoppning är naturligtvis att också riksmyndigheterna skall titta på skatteinstrumentet mera än vad man har gjort hittills för att uppmuntra miljön. Vi har t.ex. bilskatter; man borde titta på miljövänligare bilar i förhållande till icke-miljövänliga bilar, man borde uppmuntra till andra drivmedel; dieseln är i dag bättre än bensinen, men det använder man överhuvudtaget inte i samband med skatteinstrumentet. Det finns alltså mycket man kan göra med beskattningen som vi inte i dag har möjlighet till, men jag tycker att skall inte också Finland ha ett intresse av det här? Jag för min del kommer nog att ta upp diskussioner där jag har möjlighet om de här frågorna, för man kan alltid försöka påverka i alla fall på bästa sätt.

 

Om jag lämnar bilarna och går över till el och uppvärmning. Där har vi också en viktig del. Vi vet att vi bor i stora fina hus i dag och det krävs ganska mycket uppvärmning och många har fortfarande den traditionella oljepannan. Där har landskapsregeringen gått in för att betala stöd när man konverterar till miljövänligare energikällor. Det är antagligen någonting man åtminstone kan fortsätta med ett tag, för ännu tror jag inte allt är gjort som kan göras inom det området. Det nya kraftvärmeverket tas i bruk, men där kommer det att ändra ganska mycket för Mariehamn, som då kommer att använda biobränsleenergi betydligt mycket mer än tidigare. Man borde också på landsbygden kunna skapa energikällor så att man samkör och sprider ut, särskilt inom tätare områden och kan då använda biobränsle som den viktigaste energikällan. Vindkraften är en energikälla som växer mycket och det är den verkligt rena energin. Det planeras ytterligare flera stora vindkraftverk och om allt det som planeras förverkligas kommer Åland att ha en stor procent vindkraft som energi, och det är faktiskt någonting som jag ser fram emot och som vi säkert alla gör eftersom vi är medvetna om att det är ren vindkraft. En utredning skall visa vad som behöver göras för att stabilisera elnätet då vindkraften produceras i så stora mängder. Vi har ett elnät i dag som inte riktigt klarar av ett utbyggt vindkraftverk fullt ut utgående från de planeringar som finns. Men det är lite oklart, har jag förstått, hur mycket man måste rätta till det och därför skall en utredning göras i de här frågorna.

 

När det gäller sjöfarten, som jag redan nämnde, är det en stor fråga för Åland eftersom vi har en stor flotta. Det logs lite senaste gång när jag nämnde om att vår egen nya färja skall byggas så att den släpper ut mindre koldioxid, men det var väl formen för utsläpp av koldioxid som var lite roande! Tanken är i alla fall att den skall bli miljövänligare än de andra. Jag hörde på nyheterna igårkväll att det blir möjlighet att ta emot gas i Ingå som i sin tur sedan möjligtvis skall kunna leda till att t.o.m. skärgårdsfärjorna skall kunna gå på gas. Det skulle komma från Lettland eller Litauen. Sedan jag skrev när detta har det redan hänt saker, att varje dag händer någonting nytt inom det här området och det tycker jag vi skall se som positivt naturligtvis. Vi måste ändå notera att när det gäller transporter får man alltid ställa saker och ting mot varandra. Trots att sjöfarten släpper ut mycket koldioxid – det är vi medvetna om – så när man jämför med andra transportmedel är ändå sjöfarten den som är mest miljövänligt. Det blir ännu värre om man börjar sätta det på långtradare och kör långa, långa vägar eller flyg osv. Det är ändå så stora massor man kan få med på ett fartyg. Trots det är det viktigt att föra diskussioner med rederierna och för deras del är det också viktigt att man är med i processen och jag tycker att åtminstone de lokala rederierna har ett engagemang och intresse att göra det så miljövänligt som möjligt, allt från utsläpp både till sjöss och till luften, kan man säga. Vi har också en värld runtomkring oss som jag inte säker på att kanske fullt ut är lika engagerad i de här frågorna.

 

Om vi hoppar från sjöfart och transporter så har vi djurhållningen på Åland som vi inte vill minska, det vill jag understryka. Vi är alla måna om att det är tvärtom så att vi är oroliga för att det minskar mer än vi vill. Vad kan man göra åt det deras utsläpp, om jag får kalla det så? Det skulle finnas möjlighet att ta tillvara metangas och det är kanske lättare i dag när man ser möjligheten utgående från att det är så stora ladugårdar; då kan man också satsa mera, det är svårare om det är sex-sju kor en bit från varandra att hitta samordningsmöjligheterna, men i dessa stora ladugårdar finns det en framtidsmöjlighet i alla fall. Detsamma gäller avfallshanteringen och rötning av bioavfall. Där finns det åtminstone en teoretisk möjlighet att ta tillvara metangas. Det har inte hittills bedömts vara tillräckligt storskaligt och ekonomiskt vinnande, men vi har en annan framtid framför oss än vad vi har bakom oss och det är möjligt att det kan bli intressantare på olika sätt i framtiden.

 

En viktig punkt som ändå kanske berör oss alla som personer och individer är faktiskt energieffektiveringen. Här kommer vi in i bilden: hur vi kan effektivera och hur vi kan hjälpa till. Vi behöver bara gå till oss själva hur vi har våra lampor tända och hur mycket maskiner vi har igång m.m. Naturligtvis kommer nya moderna maskiner också tekniskt att bli sådana att de blir mera miljövänliga och mera energisnåla, men trots det är nog vi här en viktig punkt, allt från så små saker som att ha energisnåla lampor till att kanske släcka dem!  I stora institutioner ser man i dag har lamporna lyser på tider som det är ganska stilla, men lamporna är på ändå m.m. Här är opinionsbildning det kanske viktigaste sättet att komma vidare. Man talar också i dag om att man skall miljöcertifiera hus just utgående från energi, att man energibesiktar hus i framtiden. Det är någonting som man också utreder på kansliavdelningen hur vi från landskapets sida möjligtvis kunde vara med i den processen på Åland.

 

Landskapsregeringen skall naturligtvis föregå som ett gott exempel och vi har en miljöhandbok som är antagen av landskapsregeringen för ett antal år sedan och som också har justerats, där kommer allt från småsaker till större saker, allt från att släcka lampor, datorer m.m. som att inhandla miljövänliga bilar m.m. Jag vill påstå att genomförandet har gått lite i perioder. Ibland har man varit mer energisk och mer engagerad och så har det rullat på lite grand och så har det igen kommit energi. Det handlar fortfarande tyvärr alltför mycket om det personliga engagemanget också när det gäller institutioner. Är det en avdelning där det finns en drivande person i själ och hjärta är det lättare att genomföra än när man blir ålagd att göra någonting som man kanske inte är lika engagerad i. Det ser man ganska stora skillnader på. Vi har i alla fall för avsikt att göra en drive inom landskapsregeringen för att alla igen skall noga tänka på vad som står i handboken och leva efter den. Man måste regelbundet lyfta frågorna för det finns en risk för att det annars somnar in. Vi har möjligheter att ge finansieringsstöd till förnyelsebar energi för den nya perioden 2007-2013 på näringsavdelningen, så det hoppas jag i alla fall att man också skall kunna utnyttja på bästa sätt.

 

Jag tror att jag har nämnt flera gånger att information är nödvändig till oss ålänningar. Det är faktiskt så att det handlar om information och åter information. Det låter lite torrt och det gäller att kunna göra det på rätt sätt. Nu har vi haft väldigt mycket hjälp av tidningar, TV under en period, men det är också en period och man märker redan nu att det är lite mindre på den fronten än vad det var i samband med att klimatstrategi blev väldigt aktualiserat, då kunde man inte slå på teven utan att det inte fanns något program eller slå upp en tidning. Det påverkar oss som läsare och tittare, så omedvetet tror jag nog att vi alla i dag är betydligt mycket mera medvetna om de här frågorna än bara för ett halvår sedan. Vi hade en energidag anordnad av kansliavdelningen och jag brukar säga åt ansvariga ministern Britt Lundberg att den arrangerades antagligen lite för tidigt. Jag tror att en sådan dag i dag skulle ha ett annat resultat än vad den hade då. Så mycket har vi ändrat vår syn på de här frågorna på Åland men också i övriga världen, vågar jag säga.

 

Samarbete för att ta tillvara all kunskap och alla idéer är också oerhört nödvändigt. Vi måste lära av varandra, vi måste förmedla åt varandra och utgående från det har landskapsregeringen tillsatt en energigrupp med representanter från olika avdelningar inom landskapsförvaltningen men också från försöksstationen, Ålands högskola, Ålands teknologicentrum och Kraftnät Åland. De har olika input i energigruppen och kan på det sättet skapa idéer som förs vidare. Ålands försöksstation har haft försöksodlingar och har fortfarande det när det gäller energigrödor. Det har varit rörflenen och just nu är det hampa som man odlar osv., så man försöker ta fram olika alternativ till energi.

 

Vi behöver också veta hur det ser ut i verkligheten, så statistik, fast det ibland kan låta lite torrt, är nödvändigt för att man skall veta hur man går vidare på rätt sätt, hur man har förändrat osv. Vi har bl.a. sagt att det skulle vara intressant att veta hur många oljepannor som används i dag i hushållen för att kunna se åt vilket håll det går, det vet vi inte i dag med den statistik vi har, och hur elförbrukningen är för att kunna följa upp det, så en viss förändring i statistikförandet med tanke just på energi är också nödvändigt.

 

Landskapets mål på lång sikt är faktiskt – och det är klart att nästan nå månen – att hundra procent av vår energi skall produceras utan koldioxidutsläpp. Det är målet. Då har vi naturligtvis, som jag tidigare har nämnt, vindkraften som den största möjligheten, vad vi känner till i dag. Det kan dyka upp annat. Vi vill lyfta fram, fast det ändå inte är så stort i dag ännu, solenergi; det finns också solceller i utveckling, men framför allt sommartid för att kunna värma upp vatten osv., så kan det bli en del av energiförbrukningen. Vi vet också här att det sker en ganska stor utveckling inom det här området när det gäller solenergi, så jag är övertygad om att det kommer att finnas kanske solenergiparker på samma sätt som vi har vindkraft i dag i storskaligare former än vad vi har det i dag, i dag är det den enskilda som har litet forskat i det, testar och prövar och det är bra.

 

Också biogasutvecklingen bedömer vi att kommer att finnas också på småskaligare sätt än vad det finns i dag; fullständigt för en familj med biogas är kanske svårt, men att samarbeta runt små biogasanläggningar är antagligen verklighet i framtiden. Vi vet att vår skog har biobränsle, det görs bedömningen att det finns ett överflöd i våra skogar under ganska lång framtid när det gäller biobränsle, så här borde vi ta emot det. Om jag blir global för en liten stund så kan jag konstatera att man får vara lite försiktig när det gäller t.ex. etanolproduktion när man hör diskussionerna om hur man skövlar regnskogar osv. Det är viktigt när man talar om energifrågor att man har ett helhetsgrepp och att man inte förstör någonting annat av vår miljö för att ta fram någonting som ur energihänseende är fördelaktigt. Man får komma ihåg att det gäller ett samband i naturen som är viktigt att hålla kvar. Jag tycker nog att man får vara lite försiktig; också när man använder material som tidigare har använts till mat åt människor och det blir så dyrt för att man sedan börjar använda det till etanolutveckling, så det är också sådana frågor som jag tycker att det är viktigt att världen funderar på innan man börjar utvinna etanol ur sådant som tidigare har varit regnskogar och livsmedel för människor som behöver det till normala priser.

 

Etanolproduktionen finns redan i dag och den kommer säkert att utvecklas i vårt land. Vi har också haft tankar på Åland att se om det skulle finnas möjlighet att göra det lokalt på Åland. Det finns vissa utredningar om det. Hittills har man gjort tolkningen att det är svårt att få ekonomi på ett så litet ställe som Åland, men det är möjligt att man i framtiden kan göra det.

Vågenergi är ännu i sin linda. Man skulle önska att det där skulle ske en utveckling för vi har vågar runt oss, vi har havet vart vi än svänger oss och skulle man kunna tillvarata energi från det skulle mycket vara vunnet. Det skulle vara lika rent som vindkraften. Vi kan åtminstone önska och fantisera för framtiden att kunde Åland, om vågenergin utvecklades, bli ett testområde för, som sagt, vi har vågorna runt oss och det är synd att man inte kan ta ut mera av dem i energi. Där kunde vi vara ett bra försöksområde.

 

Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller klimatförändringar är det en långsiktig process och vi står inför förändringar. I samband med att dessa frågor blev aktuella är det populärt i dag att gå in och ”googla” och titta på Internet och det finns oerhört mycket material om dessa frågor, men man kan konstatera att länder ännu har ingen klar klimatstrategi, medan kommuner, bl.a. i Sverige, har nästan alla en konkret klimatstrategi. Det skall bli intressant att vara med i den här processen, både att lära av världen men också att själv utveckla utgående från det. Vi måste också vara medvetna om att här är det en samverkan med vår omvärld och i vår värld väldigt långt, men för den skull skall Åland ta sitt ansvar där vi har möjlighet, det vill jag understryka till sist.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jo, vi på Åland skall också ta vårt ansvar i klimatfrågan, det är vår skyldighet som ändå hör till den del av civilisationen och mänskligheten som har kommit ganska långt i välfärden och har resurser att finansiellt vara med och styra upp samhällsutvecklingen för hela jordklotet i en positiv riktning. Det är kanske så som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade, att vi kanske inte kan forska fram en helt egen miljöbil, men jag tror ändå att det finns väldigt många områden på det miljötekniska området där vi kunde vara med genom forskning. Vi kan upplåta Åland som ett forskningsområde för miljöteknik eftersom vi i liten skala har landsbygd, skärgård, vi har stad, så det borde kunna vara ett optimalt område för att testa alla möjliga olika sorters miljöteknik. Vi skall ta vårt ansvar, men på detta positiva sätt och det här skall förhoppningsvis kunna leda också till arbetsplatser för oss så att vi här kan tillverka miljöteknik och sälja den åt andra.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi är helt om de frågorna och det är precis så att Åland borde vara ett väldigt lämpligt testområde. Vi lever skilt, vi kan se resultaten ganska snabbt om vi väljer att satsa på någonting samt också följa upp det ganska bra. Vi har vårt teknologicentrum, vi har vår högskola och vi har många som har mycket tankar runt den här typen av verksamhet, så jag ser oss som en del, kanske inte helt självständigt, men att tillsammans ta fram och vara med i forskningen. Det är helt riktigt så.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman! En annan detalj som jag fastnade för i landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans anförande var frågan om skärgårdsfärjorna och möjligheten att kunna driva dem på gas. Dessvärre är det som nu har lyfts fram som en intressant åtgärd med gasdrift i de åboländska skärgårdsfärjorna inte så där jättepositivt med tanke på att det är naturgas som man diskuterar. Naturgasen är något bättre än kol och olja, men dessvärre ändå bara ett fossilt bränsle.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det stämmer precis som ltl Mats Perämaa säger, att det här är inte något sesam öpppna dig, men det är ändå en förbättring jämfört med nuvarande situation. Detta tillsammans med effektivare motorer som kanske kräver mindre energi sammantaget är på rätt väg, men jag håller med om att det inte likvärt, långtifrån!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att jag känner igen mönstret här från det alkohol- och narkotikapolitiska programmet, men det är betydligt bättre berett trots allt. Det är lite bekymmersamt för jag tycker att regeringen i väldigt liten utsträckning har lyckats införliva den nya klimatinsikten i andra politikerområden. Det verkar som om man tror att effekten av klimatpolitiken kan genomföras utan att man går in på andra områden. Det finns alltså inte några konkreta åtgärder utan man skall utreda, man skall titta på olika möjligheter osv. Det är trots allt slutet av en mandatperiod, så ingenting av det som man funderar på kommer man att vara med och genomföra. Vad har man gjort för någonting? Och framför allt kom det här till för att vi hade ett spörsmål eller hade man verkligen haft för avsikt att lämna meddelandet nu?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi slutar en mandatperiod, men vi är i början av en period när man skall göra klimatstrategier. Det här var faktiskt inte så aktuellt. Jag nämnde i samband med miljöhandlingsprogrammet, där det här inte alls fick det utrymme som ett miljöhandlingsprogram skulle få i dag, så jag tror vi måste vara överens om att det har exploderat runt de här frågorna på sista tiden. När det gäller frågan om landskapsregeringen skulle ha lämna ett meddelande eller inte så har vi tagit beslutet; jag tror t.o.m. att jag nämnde på ett presskaffe om att vi skulle ta fram en egen miljöstrategi i landskapet när de här diskussionerna började gå. Min bedömning är den att det har inte legat här, vi  skulle ha bearbetat det lite till om det inte hade varit er fråga som gjorde att vi påskyndade det med några veckor. Det var ingen självklarhet när jag nämnde att vi sklle ta fram en egen miljöstrategi att det absolut skulle vara som ett meddelande till lagtinget, men tidens gång var att det var naturligt att göra det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det förklarar en del av att det finns vissa luckor här. Det är också klädsamt att man medger att man från landskapsregeringen är så pass omedveten om en så viktig sak som klimatförändringen, att det är först när det är mainstream, när det står på rubrikerna och på varenda en löpsedel i massmedia, det är då man vaknar till under våren här när FN kommer med sitt meddelande och det kommer filmer som upprör en hel värld – då börjar man ta initiativ, men före det har man inte haft någon som helst framförhållning utan man är fullständigt tagen på sängen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Nej, så enkelt är det faktiskt inte! Arbetsgruppen som kansliavdelningen har tillsatt för att ta fram olika idéer hur vi går vidare  tillsattes för ganska länge sedan och har jobbat länge. Det finns många frågor som vi har jobbat länge med: vindkraften, Båtskärsarrenderingen, det är sådant som har skett för att landskapsregeringen och också tidigare landskapsregeringar har trott på vindkraft osv. Naturligtvis är det ingenting som har hänt absolut här och nu, men det kan vi väl hålla med om att nog skedde det en otrolig fokusering på klimatet för ett tag sedan. Det var också det som gjorde att ni ställde en enkel fråga; ni kanske inte heller skulle ha ställt en enkel fråga om inte det hade blivit så aktuellt just nu. Så fungerar vi, oberoende om vi är i regeringsmakt eller i opposition.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Jag brukar sällan kommentera intresset hos lagtingsledamöterna att delta i debatterna, men jag hade nästan förväntat mig att detta ärende skulle väcka något större intresse, vi är inte särdeles många här. Det kan väl hända att oppositionen var så uttömd i sin argumentation i samband med spörsmålssvaret för någon dag sedan att många lagtingsledamöter tyckte att det var tillfyllest. Lite grand som svar på det som miljöansvarige ledamoten Harriet Lindeman anförde på slutet om att vi lagtingsledamöter driver saker olika beroende på om vi är i opposition eller i regeringsposition och vem som förde fram ärendena, vilket skede av det globala intresset för klimatfrågor som nu de facto råder skall jag passa på att redogöra för ett förslag som jag hade i samband med budgeten i höstas och samtidigt ställa en fråga utifrån det.

 

I höstas hade vi en finansmotion som gick ut på att man just skulle använda sig av teknologicentrum, det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämnde i sitt anförande för forskning. Man skulle se om man tillsammans med vindkraftsintressenter skulle kunna forska om att utbyta vätgas ur vatten tillsammans med vindkraft. Det var en konkret fråga med tanke på just klimatförändringen som vi förde fram redan i höstas, före frågan exploderade i samhällsdebatten. Eftersom finansutskottet och lagtinget bestämde att den energigrupp, som landskapsregeringen har tillsatt för att se på olika energiproduktionsformer, också skulle hantera den här frågan, så jag skulle vilja vet hur det här arbetet har avancerat? – en enkel och konkret fråga.

 

Så där allmänt sett förde vi fram våra breda visioner i samband med spörsmålssvarsdiskussionen för ett tag sedan, så vi kommer mest att föra fram detaljer här i dag. Det som gläder mig nu, just med tanke på forskningsdiskussionen, är att det finns initiativ här i vårt samhälle om att fokusera på forskning här på Åland; det har bildats ett forskningsinstitut som har ett visst kapital och samhället är dessbättre med på ett hörn genom Ålands Utvecklings Ab. Jag tror att det här är någonting som vi måste fokusera på mera eftersom jag ser mycket möjligheter i dag i hela problematiken, den som ligger långt framme i den miljötekniska forskningen kommer också att kunna skapa arbetsplatser i sin region, vilket leder till välfärd. Det ingår i begreppet entreprenörskap också; entreprenörskap skall grunda sig på en forskning och innovation, ett viktigt delelement i hela entreprenörskapet. Jag hoppas att vi i framtida diskussioner om budgetar kan komma fram till att vi skall satsa ännu mera på forskning, inte så att vi måste utföra allting här på Åland, vi kanske inte har kapacitet till det, men om vi är med och finansierar forskning – den kanske utförs någon annanstans också – så kan vi ha någon sorts rättighet att utnyttja forskningsresultatet för kommande industribehov här på Åland också och för att just utveckla det här med arbetsplatser osv. Jag tycker att det är positivt initiativ som nu har väckts i vårt samhälle.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att man ställer sig positiv till att antingen stödja eller ge ett skatteavdrag för en miljöbil. Det gläder mig att tre regeringspartier nu sträcker ut handen till att liberalerna och de partierna kan enas i framtiden om att stödja införskaffandet av en miljöbil på ett rent konkret sätt. Jag uppfattade det som en handutsträckning och den handen tar vi emot, så kan vi säkert föra den frågan i hamn i framtiden.

 

Miljöbilar bör rimligen vara småa, effektiva dieselbilar. Själva tekniken att förbränna bränsle är bättre i en dieselmotor än i en förbränningsmotor, alltså en bensinmotor. I dagens läge finns det relativt stora, får man ändå säga eller medelklassbilar som uppfyller kraven som man har diskuterat på EU-nivå. Man har samma krav som i Sverige om utsläpp på högst 120 gram koldioxid per körd kilometer. En effektiv dieselbil är nästan en mellanklassbil och klarar ändå av gränsvärdena. På dieselfronten sker det en stor utveckling. I Finland invigde man igår ett nytt raffinaderi där man utvinner biodiesel; det skall vara det modernaste i Europa, en s.k. andragenerationsanläggning, där man skall använda allt annat än fossila bränslen för att utvinna biodiesel, biomassa från åkrar, skog och också djurrester. Då blir kopplingen ganska klar, att sedan när vi kan ha små, effektiva dieselbilar och använda biodiesel i dem så har vi kommit ganska långt. Beskattningsfrågan är viktig. Det är precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att så länge vi inte har instrumentet själva kan vi inte själva bestämma om vi vill sänka dieselskatten på dieselfordon, men vi borde kunna trycka på så gott vi kan gentemot rikets regering. Vi kan säkert be vår riksdagsman föra vår talan i den frågan också. Jag är säker på att man kommer att göra det för att få en vettigare beskattning på detta område så att vi styr fordonsparken mera till dieselbilar. Jag tror att kortsiktigt är det den bästa lösningen, sedan kommer det säkert andra tekniker längre fram.

 

Ett stort problem som nu har uppenbarat sig i riksdagsbehandlingen i Helsingfors är att EU-kommissionen uppenbarligen inte mera går med på att vi skall få ha en lägre skatt på brännolja i fritidsbåtar utan man förbereder en lagstiftning med påtryckning från Sverige, dessvärre för att få upp bränslepriserna här på samma nivå som i Sverige. Man förbereder en lagstiftning som skall göra att skatten på brännolja, vilket i princip är samma ämne som dieselolja, skall höjas till samma nivå som på dieseln. Det leder alltså till en höjning av priserna för dieseldrivna båtar med 30-40 procent. I Sverige har man mera övergått till att driva båtarna med bensin. Landskapsregeringen kunde föra en dialog med rikets regering om att kanske få ett undantag för oss. Det här är också ett regionalpolitiskt problem för oss ålänningar, speciellt skärgårdsborna som har båten som sin självklara farkost om man får en sådan här prishöjning i ett slag. Vi pratar ju miljö här i dag och det här kan leda till att man går in för bensindriva båtar igen, vilket inte är bra.

 

Herr talman!

Jag tänkte bara ta upp en liten, liten intressant detalj i diskussionen med hänvisning till det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade. Jag har nämnt de här sakerna under tidigare debatter. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att vi måste titta i vår näromgivning, vi måste lära oss själva att hantera miljön så att vi kanske släcker lampor, gör andra åtgärder så att vi minskar vår energiförbrukning, precis just ikring oss. Det tror jag vi måste göra för på det viset kan vi naturligtvis reducera koldioxidutsläppen och energiförbrukningen. Jag räknade för mig själv här just när jag satt och väntade på att debatten skulle börja att i denna sal har vi ca 100 lampor som belyser den här diskussionen – jag har använt de här orden förut – lamporna är 150 watt per styck och det betyder att vi belyser denna sal med energiproduktion/konsumtion av 15 kilowatt just nu, samtidigt går fläktarna för att ta bort överskottsvärmen ur denna sal. 15 kilowatt räcker för att värma upp två-tre egnahemshus vintertid. Med tanke på attityderna skulle jag rent konkret vilja föreslå att landskapsregeringen skulle övergå att i budgetplaneringen gå in för att bygga solpaneler uppe på detta tak som då kunde lysa upp lågenergilampor som skulle belysa vår diskussion. Om vi skall be människor se i sin omgivning på när man kan släcka en lampa, hur man kan konsumera mindre energi, så tror jag att det skulle vara väldigt viktigt att vi kan visa på exempel.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var många intressanta frågor som kom upp här och egentligen är vi överens. Det var en direkt fråga om forskningen runt vätgasen. Jag vet att det finns med i arbetsgruppen, men tyvärr vet jag inte hur långt arbetsgruppen har kommit med det, för det har inte varit upp på landskapsregeringens bord och det är en annan minister som ansvarar för det, så jag kanske kan ge ett svar på sidan om debatten för nu vet jag inte säkert om jag kan nå ledamoten Britt Lundberg och fråga henne om det.

För övrigt är jag, som sagt, överens med allt som har sagts här. Det är intressant med beskattningen och dieselbilar samt det nya biodieselsystemet. Jag blir frustrerad över att vi inte kan påverka beskattningen just inom det området.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag får vänta på ett svar här på sidan om av ansvarige ledamoten, så det får jag väl nöja mig med i det här skedet. Beskattningsfrågan är intressant. Det är självklart så att man kunde göra mera om man skulle ha beskattningsinstrumentet, men man får ändå inte underlåta att försöka påverka riksdag och regering till en vettig skattepolitik på den här sidan. Precis som ledamoten Harriet Lindeman sade måste debatten som pågår i samhället leda till att man i riksdagen också inser behovet av att ändra i skattelagstiftningen till förmån för miljön, så jag tror att det kommer att ske. Men annars har vi budgetbesluten att fatta här och vi har också resurser just nu i samhället så att det går att göra mycket med rena budgetbeslut.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det jag inte hann notera i första repliken var det här med landskapsregeringen och upplysningen här i salen, hur vi använder våra lampor och att man kunde göra en solpanel i stället. Det skall jag ta med mig till diskussion. Gruppen kunde också jobba med hur vi kunde gå vidare rent konkret med det. Brännoljan är ett typiskt exempel på hur viktigt det är att man har en helhetssyn när man tar beslut, för jag tror att när man beslutar det ena så tänker man inte färdigt vad det innebär för någon annan. Jag vet inte om vi hinner i sommar, men jag har för avsikt att inbjuda miljöministern och föra fram de olika alternativen. Jag tror att miljöministern i Finland inte kan påverka – finansministeriet håller väldigt starkt på beskattning och sådant – men man kan åtminstone försöka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det är riktigt att klimatförändringar och global uppvärmning har blivit nya begrepp för de allra flesta. Det är också riktigt att vi har fått en jättefin information som är både lärorik och nödvändig. Vi behöver alla tänka till vad det här handlar om, vilka alternativ vi kan ta till, fundera över vad enskilda och landskapsregeringen kan göra.

 

Herr talman!

Det finns på Åland många ordstäv, bl.a. ett som tillsvidare har beskrivit sanningen, dvs. det kan aldrig regna för mycket före midsommar. Nu har vi fått se vad som har hänt i Eckerö i Hammarland, och jag vill hoppas att det är en tillfällighet, men ändå är det nog en signal. Ledamoten Lindeman talade om att det var uppskakande att höra TV-programmen, men det som är mer uppskakande för mig är att se hur det ser ut i områdena, vilka jättestora skador som har uppstått. Skadorna är absolut en lokal miljökatastrof, men det som uppskakar mig ännu mera än det är landskapsregeringens agerande här, dvs. ingenting! Inte en enda tjänsteman från landskapsregeringen har varit ute och sett på områdena, naturligtvis inte heller någon ansvarig minister. Det här känns faktiskt uppskakande för mig. Här har landskapsregeringen ett stort ansvar, här har landskapsregeringen alla möjligheter att undersöka, vad är det som har hänt, att dokumentera skadorna, att bedöma skadorna, att lära sig någonting av det här, fundera: vart har alla jordmassorna tagit vägen? Jag vet inte hur många kubik det kan vara, en del ligger kvar i diken, en del är ute i Marsundet, i Boda fjärden, I Postad fjärden, där vattnet är alldeles brunt. Inte ett ord! Jag är ledsen att säga det här, men jag känner att det här är viktigt. Man skulle ha mycket nytta av det här. Sorgligt men sant!

 

I övrigt när det gäller landskapsregeringens meddelande är allt bra, jag har ingenting att invända mot någonting. Jo, jag skulle ha önskat mig mer diskussion om vad egen beskattning skulle kunna göra när det gäller miljöfrågor. Vi har redan varit inne på det. Stöd till miljöbilar, beskattning för alternativa bränslen, man kan välja att stöda bilar med katalysatorer, man kan välja att stöda bilar, man kan ge skrotningspremier för gamla bilar, en massa sådana här saker om vi skulle ha egen beskattning. Det här trycker ytterligare på nödvändigheten att ha egen beskattning.

 

När det gäller sjöfarten tycker jag att det är bra, det är helt riktigt och jag tror själv att våra rederier – då menar jag både landskapets rederier och de kommersiella – kommer att ha nytta av att bli miljövänliga och att marknadsföra sig som miljövänliga. Det kommer att vara positivt för näringarna därför att sjöfarten kommer alltid att vara konkurrenskraftig när det gäller miljöfrågorna, så det kommer att stärka vår sjöfartsnäring vill jag säga.

 

Jag skulle också ha önskat mera skrivningar om egen energiproduktion, men ledamoten Lindeman nämnde mera i presentationen än i meddelandet, så det är helt okej. Jag tycker ändå att det är så mycket som skulle vara positivt med egen energiproduktion, dvs. det är positivt för jordbruket, för näringslivet, alla energiformer som man kan producera och tillverka, det skulle vara positivt för turismen därför att det blir också positivt för det öppna landskapet om man tar tillvara mera växter och naturligtvis stödet för gallring, också en positiv grej. Jag tycker också – det kom också landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman in på – att många av sakerna som man kunde göra blir för smått om vi gör det på Åland, men jag tror inte vi skall vara så rädda för småskaligheten, vi skall våga köra igång; jag tänker t.ex. på biogas eller etanolproduktion, någonting i den stilen, pelletstillverkning, det finns många saker. Vi får inte vara rädda och hela tiden säga att vi är för små, vi är för små, jag tror inte att det håller. Jag skulle ha velat ha ett år till när det gäller avfallshantering, och det är naturligtvis förbränning och tillvaratagande av avfall som energi. Här skriver man då att man kunde minska andelen växthusgaser från avlopp genom att ta tillvara gasen; då vill jag erinra om att det fanns ett projekt på gång inom Mise som man valde bort, man avslutade den undersökningen.

 

Centern tycker också att vindkraften är så viktig för Åland att man borde återigen överväga stöd för vindkraften.

 

När det gäller solenergi har vi erfarit i finansutskottet att när det gäller det stöd som vi ger för alternativa uppvärmningsformer har det varit väldigt positivt med solenergi. Det tycker jag att det är värt att gå vidare med och där skulle man kanske ha önskat mera information från energibyrån för att visa på hur bra det här kan vara.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag blev lite bekymrad när jag fick höra om katastrofen i Hammarland och Eckerö. Vi har läst om det mycket i tidningarna och hört om det på radion och diskussionen har varit hög runt de här frågorna. Tyvärr är jag ensam här från landskapsregeringen i dag och när det gäller jordbruksfrågor och det som har drabbats väldigt konkret kan jag inte svara på det utan bara föra det vidare. Om de inte har varit dit, så är jag ledsen för det, jag kan inte annat säga. Själv har jag på avdelningen fört diskussioner om de här frågorna och i dag hade faktiskt Wennström en kommentar, men jag tror inte han eller några andra tjänstemän har varit dit ut, det skall jag ärligt säga. Jag kan bara säga att för det är jag ledsen. Visserligen tror jag att vi ännu hinner göra det, för jag tror inte att allting är återställt ännu, tyvärr utan det finns spår av det ordentligt ännu.

 

När det gäller den småskalig produktionen tycker inte jag heller att vi skall vara rädda för den, det måste ändå finnas någon sorts rimlighet i frågorna, men det finns småskaliga möjligheter.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jo, då, landskapsregeringen kommer nog att hinna ut, det kommer att finnas spår kvar i åratal, tyvärr! Jag vill be er alla få som är här – vi har en eckeröbo här och jag är själv hammarlänning – att åka ut och titta. Det är förskräckande. Jag tycker att det skulle vara en självklarhet att landskapsregeringen skulle se på det här, speciellt tjänstemännen. Jag är mera kritisk mot tjänstemännen i dag, för de borde fatta det här och inte säga i tidningen, nej, vi har inte varit ut för vi behöver inte, det är liksom ingen idé att åka ut. Blir det ersättningskrav så hinner vi – inte ledsamt, utan uppskakande!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Den globala uppvärmningen har verkligen diskuterats ingående den här våren, allt från Al Gores film En obekväm sanning till FN:s tre klimatrapporter har givits stort utrymme i media och bidragit till livliga diskussioner i samhället. Miljöfrågorna engagerar och oroar. Klimathotet har uppmärksammats över hela världen. Nu är frågan på allvar uppe på den globala politiska agendan; det är bra och det är på tiden. Men det behövs strategier som den här och det behövs beslut. Framför allt behövs gränsöverskridande beslut och här får vi ställa vårt hopp till EU. Just nu är miljöfrågor prioriterade inom unionen och vi kan med all säkerhet förvänta oss förslag på nya miljödirektiv som kommer att tvinga EU:s medlemsländer att göra om sin nuvarande miljöpolitik.

 

Precis som ledamoten Gun Carlson sade är det inte utan att man sammankopplar t.ex. de senaste dagarnas häftiga regnoväder med klimatförändringen. Enligt forskningen kommer det att bli varmare och det kommer att regna mer här i Norden och det kan bli blåsigare när det blåser. Dessutom gör uppvärmningen att havsytan stiger; på andra håll i världen kan det komma att regna mindre och dagens vattenbrist kan komma att förvärras.

 

För att hejda klimatförändringen måste vi gemensamt minska utsläppen rejält. Ju fortare vi sätter igång desto mindre blir de negativa förändringarna av klimatförändringen, åtminstone vill vi tro att det skall bli så. Och vi vet vad som måste göras. Vi måste i första hand minska koldioxidutsläppen och här kan alla göra en insats. Bara det att teven, stereon, datorn osv. står på stand-by utan att stängas av ordentligt gör mycket. Ltl Anne-Helena Sjöblom tog digiboxarna som exempel senast klimatstrategin diskuterades. Och jag tar teven som exempel. En TV använder i genomsnitt 45 procent av sin energi under stand-by-läge; om alla européer undvek stand-by skulle de spara tillräckligt mycket elektricitet för att försörja ett land av Belgiens storlek med ström. Vi måste som enskilda individer tänka över våra konsumtionsvanor, semesterresor, energianvändning osv. Det här måste göras på alla nivåer.

 

Herr talman!

Socialdemokraterna stöder tankarna om en för åländska förhållanden anpassad ekonomisk modell där vi skall överväga ett åländskt skattesystem som ger oss möjlighet till skatteväxling för en hållbar tillväxt och hållbar utveckling. Att använda grön skatteväxling med t.ex. högre skatter på miljöförstörande verksamhet kunde stimulera till ökad användning av miljövänligare teknik och ge utrymme för lägre skatter på t.ex. arbete. Som har sagts här tidigare kommer en stor del av andelen av koldioxidutsläppen från trafiken. På Åland bor vi utspritt i glesbygd, det är svårt att upprätthålla en kollektiv trafik som skulle gå så ofta att den skulle bli ett reellt alternativ i stället för bilen.

 

Kollektivtrafiken borde utvecklas där det finns en större befolkning. En ny stadsbussaktig linje som definitivt borde startas upp är en mellan Mariehamn och Godby genom Jomala. Den skulle gå ofta, en gång i halvtimmen; då kanske man kan tänka sig att lämna bilen i Godby och ta bussen in till stan. Skulle linjen dessutom vara avgiftsfri skulle den troligen bli riktigt attraktiv.

 

En skrivning i strategin som jag tycker att är mycket bra är att landskapsregeringen avser att bygga ut gång- och cykelvägnätet. Det är väl ungefär 60-70 procent av Ålands befolkning som bor i Mariehamn och dess grannkommuner. Det är m.a.o. en stor del av ålänningarna som gott och väl skulle kunna cykla på jobb, men det krävs att det är trafiksäkert och tryggt. Rejäla satsningar på gång- och cykelvägar bör göras. Längs alla landskapets huvudvägar bör det absolut finnas cykelvägar. Att få fler människor att cykla och cykla säkert är samtidigt en friskvårdssatsning; för dem som lämnar bilen hemma och tar sig för egen maskin till arbetet får nyttig vardagsmotion på köpet, samtidigt som man sparar på koldioxidutsläppen. De korta bilkörningarna med kall motor är, som sagt, inte alls bra.

 

Jag tror också på förslaget att man skulle kunna få samma reseavdrag i beskattningen per resekilometer om man samåker som om man kör med egen bil. Det skulle kunna uppmuntra till fler samåkningspooler. Däremot är jag tveksam till liberalernas förslag om ett bidrag på 1.000 euro för dem som köper en miljöbil. Det låter för mig som om man vill stöda dem som redan har en så pass god ekonomi att de har råd att köpa en ny bil. Jag vet många ungdomar, ensamförsörjare, äldre, pensionärer osv. som inte har råd att köpa en ny bil och så kör man i en gammal bil, som i och för sig fungerar men som inte har katalysator och som släpper ut alltför stora mängder av kväveoxid och partiklar. Även om liberalerna skulle dela ut 1.000 euro i nybilsbidrag så fortsätter de gamla skruttbilarna att rulla på vägarna. Jag är mer tilltalad av att göra som i Sverige; där har man höjt skrotningsersättningen för att få bort så många gamla bilar som möjligt från vägarna. Fr.o.m. i dag faktiskt kan den som äger en bil som är äldre än 1989 och som inte var avställd den 31 augusti ifjol få en skrotningsersättning på 4.000 kronor. Vi har, mycket tack vare att vägarna inte saltas på Åland, en av de äldsta bilparkerna i Europa och det skulle vara viktigt att vi får bort de gamla bilarna snabbare. Men något som också tilltalar mig är bilpooler. I stället för att binda upp sig med höga kostnader som en egen bil betalar man för den tid som bilen verkligen används. Om fler personer, studerande, familjer som t.ex. bor i stan och som inte behöver bil speciellt ofta, skulle gå samman och bilda en ekonomisk förening där medlemmarna tillsammans äger och ansvarar för ett antal miljöbilar, så skulle kostnaderna för att ha en bil sjunka rejält. Dessutom skulle besvären som det innebär att ha egen bil delas upp på flera. Jag tror nämligen att vi måste tänka i nya banor, i andra banor än att bara pytsa ut bidrag och bidrag.

 

Beträffande el och vindkraft är Åland att gratulera. Här har satsats och fortsätter att satsas på biobränsleanläggningar för att inte tala om stora och spännande utvecklingsmöjligheter för vindkraften så att vi på sikt kan bli helt försörjande och även börja exportera ren miljövänlig el. Här är Åland en föregångare och förhoppningsvis en inspiratör för andra områden.

 

I dag finns det knappast någon som ifrågasätter att vi bör utveckla jordbruket i en hållbar och lönsam riktning. Vi vill alla ha mat på bordet, öppna landskap och de många arbetsplatser som näringen och livsmedelsindustrin i alla led bär med sig. Däremot finns det olika syn på vilken som är den bästa strategin att nå målet: är det ekologisk odling eller konventionellt jordbruk? Jag tycker inte att man tillräckligt ofta talar högt om de miljöproblem som de facto finns inom jordbruket. Från åkermarken läcker kvävenitrat och fosfor ut i vattendrag, sjöar och hav. Jordbruket bidrar också direkt till luftutsläpp, t.ex. metangas från intensiv djurhållning, ammoniak och kväveoxider från konstgödsel och avfall från boskap samt koldioxid från fossila bränslen. Jordbruket använder stora mängder energi till arbetsmaskiner och för tillverkning av handelsgödsel vilket ger upphov till utsläpp av koldioxid. Vidare används kemiska bekämpningsmedel som innebär risker för djurs, växters och människors hälsa. Det är inte helt problemfritt detta med jordbruk, men det finns goda möjligheter att lägga om kursen.

 

Socialdemokraterna, och inte bara vi, stöder varmt utvecklingen av ett ekologiskt lönsamt kretsloppsanpassat närproducerande lantbruk på Åland och helst i Östersjöregionen. När jag var barn fanns det djur och främst kor, kvigor, tjurar och kalvar i små besättningar på var och varannan gård. Djuren höll markerna öppna och gödseln blandad med strö gick tillbaka till åkern. Jordarna inte bara gödslades utan de strukturförbättrades också årligen. I dag måste det vara stora djurbesättningar för att få lönsamhet. Mjölkgårdarna blir större och mer koncentrerade. Vi vet att mjölkkor och andra idisslare, som får t.ex., är som tickande miljöbomber; en vanlig mjölkkossa släpper ut ca 150 kilo metan per år, 1 kilo metan har samma effekt på klimatet som 21 kilo koldioxid, och vi har många kossor på Åland. I rättvisans namn skall jag säga att det är inte någon skillnad på ekologiska och konventionella kossor, de släpper ut lika mycket metan per djur. Möjligheter att ta tillvara metangasen skall uppmuntras, står det i strategin, och det håller jag verkligen med om. Eftersom vi stöder den intensiva djurhållningen från landskapsregeringens sida med investeringsstöd för stordriftsladugårdar skulle det vara viktigt ur ett miljöhänseende att så snart som möjligt också börja satsa på biogasproduktion. Investeringskostnaderna är stora, men miljövinsterna är många, man minskar växthusgaserna och får mindre övergödning och biogasen kan som sagt med fördel användas som drivmedel och för energiproduktion. Vi behöver våra kossor och vi vill gärna att ÅCA skall ställa om till ekologiskt. Vi skall värna om och utveckla det åländska jordbruket i en mer hållbar ekologisk riktning och vi skall fortsätta handla lokala och närproducerade produkter. Vi socialdemokrater vill vara med och förverkliga miljöprisade Maj-Gun Sjöbergs dröm om ett grönt Åland.  För övrigt är regeringens arbete med miljön föredömligt och bra. Alla ministrarna brinner för miljöfrågor, det både syns och märks och likaså märker man ett engagemang och stor kunskap hos många lagtingsledamöter. Det finns också miljöintresse och innovationslust ute i samhället.

 

Som jag ser det har vi på Åland de allra bästa förutsättningarna att gemensamt lyckas med att genomföra förbättringar och satsningar, utveckling av projekt som gynnar miljön och som minskar koldioxidutsläppen. Därför anser jag i och för sig att visionerna kunde ha varit fler än bara den i och för sig goda målsättningen att vi i framtiden skall producera 100 procent elenergi utan koldioxidutsläpp på Åland. Visionerna kunde ha varit fler.

 

Socialdemokraternas vision är att vi tillsammans med de åländska företagen, med jordbrukarna, med landskapsregering, med kommuner och i dialog med invånarna skall bygga det gröna Åland. Vi vill se ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart Åland som fortsätter att blomstra och växa.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Socialdemokraterna vill inte stöda inköp av en miljöbil, säger man klart och tydligt. Det ställningstagandet får man förstås ta. Det skulle då leda till att de ensamstående kvinnorna, de med lägre inkomster, skulle få stå kvar med sina skruttbilar. Men om man skulle gå in för skatteväxling, såsom ltl Carina Aaltonen beskrev det, att man hårt skulle beskatta dem som producerar mycket koldioxid betyder det att just de personer som har sina gamla skruttbilar utan katalysator kommer att beskattas väldigt hårt av det socialdemokratiska Åland, om det mot förmodan skulle bli ett sådant i framtiden. Ni får väl bestämma er hur ni vill göra! Vill ni stöda dem med låga inkomster eller vill ni inte stöda dem med låga inkomster? Ett stöd för inköp av en liten billig miljöbil hjälper just dem som har de lägsta inkomsterna.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! 

Vi vill naturligtvis stöda dem som har låga inkomster, men vi vill också försöka byta ut den relativt gamla bilparken som finns på Åland i dag. Det finns inte flera vägar att gå där; liberalerna vill stöda dem som har råd att köpa en ny bil med 1.000 euro medan jag anser att man skulle kunna höja skrotningsavgiften för att få större rotation den vägen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det blev inte alldeles kristallklart för mig. Vill man stöda låginkomsttagare för deras möjligheter att köpa en nyare bil som är miljömässigt bättre? Det pratas nu om att höja skrotningsavgifterna men hur det skall hjälpa till i det här sammanhanget är svårt för mig att förstå. I ursprungsanförandet sade ltl Carina Aaltonen, att ni vill inte pytsa ut bidrag, bidrag, bidrag. Det var precis så ni sade, sedan sade ni att ni vill stöda låginkomsttagare för att de skall få en bil, men ni vill inte ge ett stöd om 1.000 euro för att köpa just en miljöbil – ett klargörande tack!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Vi vill att den åländska bilparken skall föryngras med mer miljövänliga bilar och vi vet att det kommer att ta tid. Det kan vi inte göra på ett eller två år, inte heller med 1.000 euro i bidrag för inköp av miljöbil, så jag förstår inte var problemet är egentligen. Liberalerna vill med 1.000 euro stöda de personer som har råd att köpa en ny bil; jag förstår att stödet inte skall vara inkomstbeprövat, att det bara skall gå till ensamförsörjare eller ungdomar som har låga inkomster? Det skall väl omfatta alla som vill köpa en miljöbil? Då tror jag att det stödet kommer att gå till de människor som redan har gott pengar så att man kan köpa en ny bil.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tänker också diskutera trafiken. I det här sammanhanget kan vi konstatera att ltl Carina Aaltonen och jag har i princip samma uppfattningar om det här. Jag hade också en motion om en trafikhierarkisk utredning tidigare, där jag lyfte fram förslaget om högre skrotningsavgifter. Jag tycker att man måste titta över trafiken på Åland, att man går igenom den här biten, så jag stöder fullständigt de här tankarna. För den skull kan man också stöda i flera ändar. Jag tror inte att man kommer framåt på det här området med att bara stå på ett ben, inte ens tre ben, utan man skall stå på så många ben som möjligt. Vi måste satsa. Jag tycker att det är en bra utredning. Jag undrar hur ltl Carina Aaltonen ställer sig till att man tillsätter en grupp som tittar på hela logistikfunktionen på Åland att man verkligen går igenom och ventilerar det ordentligt och samlar all information och kunskap?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att ltl Åke Mattsson och jag delar många åsikter, speciellt när det gäller trafikfrågor. Jag tror faktiskt att det kan vara en bra idé att tillsätta en grupp. Något som vi skulle kunna arbeta mera gemensamt med interkommunalt är förstås att utveckla kollektivtrafiken mellan Finström och Mariehamn via Jomala. Där tror jag att vi skulle finna varandra på många sätt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är underförstått för jag har nojsat om buss här tidigare också, så vi har en samsyn också i den biten. Det finns också andra problem här och det ser man i närregionerna. I Jomala har det visat sig att fast man har relativt kort resväg är det ganska stora utsläpp i och med att man får hem på lunchen fram och tillbaka och äter. Många har sina bostäder så pass nära så i stället för att minska på utsläppen ökar det nästan mera, det blir många kallstarter och många körningar för de här korta resorna. Hur man kommer till rätta med det här har jag ingen lösning på just nu, men jag tycker att det är någonting man behöver titta på i alla fall.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Någonting som är viktigt är att cykel- och gångvägnätet utvecklas. Det skall vara tryggt och säkert att ta sig fram från där man bor till sitt arbete. Här har vi ett stort arbete att göra, också för turisterna som kommer till Åland och cyklar, i synnerhet för vardagstransporten behövs bra cykel- och gångvägar. Det gör också att man kan undvika en hel del av de transporter som man skall göra med sina barn efter att man kommer hem från jobbet, då man skall skjutsa dem till olika fritidsanläggningar för att man tycker att det inte är tillräckligt säkert att låta dem ta sig fram på egen hand till sin träning t.ex.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Inte är det konstigt att man inte politiskt kommer till några lösningar vad gäller förbättrande åtgärder för miljön om man resonerar som socialdemokraterna nu gör att man sågar förslaget från ett annat parti, som liberalernas förslag att stödja dem som vill köpa en ny bil, och i stället kommer med ett annat förslag i en helt annan riktning. I stället kunde man säga, att vad bra, ni har ett förslag som hjälper den ena gruppen och vi har ett förslag som hjälper den andra gruppen och på det sättet skulle vi ha två förslag med syfte att förbättra miljön, utan nu sågar man det ena och föreslår ett annat som kanske resulterar i att ett annat parti tänker, att inte stöder vi det där heller och så har vi inget resultat alls!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag kan inte säga att jag helt har sågat förslaget. Jag har en helt annan uppfattning, men liberalerna har fått ett litet stöd för sitt förslag från landskapsregeringen och från minister Lindeman för sitt förslag, så att av två förslag kanske det kan mynna ut i tre förslag, vem vet! Det finns säkert många åtgärder som behövs för att minska den gamla, föråldrade bilparken på Åland, men som jag ser det kommer det liberala förslaget att stöda dem som redan har råd att köpa en ny bil.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det kommer att ges till stöd för dem som har råd att satsa på en bil som är miljövänlig. Det finns inte så många modeller av den ännu, men det finns små bilar, så nog tror jag att det åtminstone i framtiden kan vara ett alternativ för många och då är det bättre att man köper en ny miljövänlig bil än en gammal som inte är så miljövänlig. De som har riktigt råd att köpa, så de köper nog sina stadsvagnar oberoende. Andemeningen med min första replik var att vi måste lära oss politiskt att försöka hitta varandra och komplettera varandras åsikter i stället för att såga den enas förslag som innebär att ingenting blir genomfört. Det här är typiskt politiskt.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Om jag skall säga någonting om det sista så är det väl viktigt att olika åsikter bryts. Jag tror inte att det här är att bara rent av såga någons idéer utan att man får ventilera olika synsätt. Vi måste alla tillsammans försöka dra vårt strå till stacken, det är bara så. Går vi tillbaka till det här med bilar så har det varit lite intressant i alla fall att många miljövänner och många miljöaktivister, människor som väljer en alternativ livsstil, så har tidigare i alla fall haft väldigt skruttiga bilar som har släppt ut mycket avfall. Det är lite tråkigt och jag tror faktiskt att de som har låga inkomster inte kommer att kunna dra nytta av stödet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag har en viss åsikt om jordbruket och kretsloppsjordbruket och det skall jag ta upp i mitt anförande, inte i den här repliken, men ltl Carina Aaltonen sade att landskapsregeringens ministrar brinner för det här meddelandet och miljön, typ kretsloppsjordbruket. Om man tittar i bänkarna så är det två ministrar, regeringspartierna består av en eller två ledamöter, så jag vet inte hur man skall tolka uttalandet att alla brinner för miljöfrågorna – eller är det på det sättet regeringspartierna brinner för miljön att man inte deltar i debatten ens!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Herr talman!

Den som tittade på TV för några dagar sedan och såg naturprogrammet från Sveriges TV där man tagit prov på bottensedimentet och såg den där korven som drogs upp från botten kunde konstatera att det här meddelande borde ha kommit för 50 år sedan.

 

På grund av det kraftiga intresset för ett så här viktigt ärende, när i princip hela majoriteten är frånvarande, förutom en landskapsregeringsledamot och en lagtingsledamot, så skulle jag föerslå att vi bordlägger ärendet till nästa plenum måndagen den 4 juni.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Ålands, Europas, ja hela världens hetaste fråga är frågan om klimatet och behovet av en energiomställning och jag tycker verkligen att det är bekymmersamt att regeringen i så liten utsträckning har lyckats införliva sin nya klimatinsikt i lagtinget och jag tycker att man skall försöka att framför allt ge regeringspartierna en förnyad möjlighet att ta del av debatten och vara med och debattera, för som det är just nu så anser jag att det är en fullständig katastrof att man inte ställer upp mera än vad man har gjort.

 

Jag understöder alltså förslaget om bordläggning till inkommande måndag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöstrand, understödd av ltl Åke Mattsson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum måndagen den 4 juni. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 4 juni. På talarlistan finns ännu ett antal talare upptagna och dessa kommer att beredas tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att det har kommit ett meddelande som skapar en debatt och som på det viset aktiverar alla att försöka vara med och påverka och förbättra miljön, på ett eller annat sätt. Det är synd, som sades här om man skall tolka intresset utifrån närvaroanatalet i salen. Några korta kommentarer. Jag skall försöka att den här gången inte bli så långrandig; jag har fått påpekanden förut om att jag håller på så länge så jag skall korta av anförandet lite.

 

Det finns i meddelandet en energigrupp tillsatt i samarbete med försöksstation, högskolan, teknologicentrum och Kraftnät Åland. Min fråga i det här fallet är att s kulle man inte i en sådan här energigrupp också ha tagit med representanter för det privata näringslivet. Vi har företag i dag som har varit föregångare när det gäller att satsa på olika alternativa energikällor. Vi har vindandelslaget, vi har Leo Vind Ab och vi har också företag som har satsat på bioenergi. Det är lite märkligt att man bara konsulterar personer från sina egna verksamheter och sådana som egentligen inte behöver titta på att man också skulle göra det till en lönsam verksamhet. Om man inte har tänkt på det viset så tycker jag att man skulle kunna fundera på det.

 

Det har diskuterats om forskning här och möjligheten att forska om alternativa energikällor här på Åland och jag tycker att det är ett bra initiativ, men det kan tyvärr vara så att vi borde ha varit igång med det för länge sedan egentligen, jag tror att vi redan har hamnat på efterkälken när det gäller det. Det står i meddelandet att man skall börja med försöksodling av hampa. För ett par månader sedan läste jag i en svensk jordbrukstidning där det var en enskild jordbrukare som redan har utvecklat hampapellets för försäljning, som har verksamheten i full gång. Bekymret var förstås att kunna bli så stor att det skulle bli lönsamhet i det. Jag vet inte på vilket sätt man skall forska vidare här och vad det innebär med försöksodlingarna, men det görs mycket redan inom det privata initiativtagandet som förstås satsar utgående från att kunna tjäna lite pengar på de alternativa satsningarna.

 

Det har också pratats om vindkraft och vi från Ålands Framtid har alltid varit förespråkare för just satsningen på vindkraft och biovärme samt allt det som man kan få ut av restprodukter från skogen. Tyvärr har jag inte blivit bemött på ett sådant sätt som jag hade förväntat mig från landskapsregeringen utan sist när jag tog upp debatten om hur långt man har kommit när det gäller notifieringen av stödet till att ut energi ur första gallringen så blev jag åthutad i princip för att jag var involverad i ett företag osv. som inte hörde till själva debatten, så det är på den nivån som man bemöter det här. Det är egentligen beklagligt. En förutsättning för att vi skall fortsätta att bygga ut vindkraften är att vi får en anslutning till Finland med en likströmskabel; vi har inte den kapaciteten i ledningsnätet om vi inte kan sälja ut den eller har ledningar som kan ta emot det. Här är det ett projekt som landskapsregeringen borde ha startat upp redan, åtminstone haft en plan på hur man skall bemöta intresset att bygga vindkraftverken, annars stannar det upp, intresset kanske svalnar. Jag tror att det var ltl Gun Carlson som nämnde att man borde återinföra stöd till byggnation av vindkraftverken. Varför inte, men nu är det väl så att gruppen som håller på och bygger ut inte räknar med det här stödet mera från vindkraftverken, utan man har sett landskapsregeringens intresse och har fortsatt ändå. Det är oftast så att när man är ute och pratar eller när man sätter till pappers är intresset stort, men sedan stannar det av när det kommer till aktiv handling. Med aktiv handling menar jag att enda sättet som landskapsregeringen kan vara med är att aktivt delvis lätta upp regelverk, ordna tillstånd osv., men att man också aktivt tar ställning till vilka energiformer man anser att man skall vara med och stöda. Vill man ha miljövänlig uppvärmning eller energiproduktion så kanske man måste vara aktivt med och stöda. Då tar man ställning för en sak och gör någonting konkret, inte om man skriver ner en stor vision på ett papper men sedan stannar det upp och man väntar på att någon annan aktivt drar det här. Det är inte att vara aktiv i miljöfrågor, enligt mitt sätt att se det.

 

Egen beskattning nämndes här. Jag tycker att den skattegrupp som håller på och jobbar faktiskt måste titta på den frågan. Jag hoppas, efter alla dessa omgångar som har varit att vi skall komma framåt, åtminstone när Ålands Framtid har hållit skatteseminarier och då vi inbjudit de andra har vi i princip har varit eniga om att vi skall överta behörighet, förutom liberalerna, som konkret, till hundra procent, vill se vad man skall använda pengarna till. Här har vi ett bra exempel hur man kan använda pengarna samt ett styrmedel. Jag hoppas att ni andra partier skall framföra detta till era representanter i skattegruppen att man jobbar utifrån det här. Många talare har påpekat möjligheter om vad vi kan göra för att förbättra miljön: det är bilar, det är båtar och det är olika sätt att skapa skattetryck där man anser att det belastar miljön och sådant. Jag håller helt med om att det är rätt diskussion. En sak som jag har fastnat för många gånger är att konsumenten är egentligen den som sitter på makten i dag när det gäller hur man vill styra, hur produkten skall vara. Att alla konsumenter accepterar dessa platsförpackningar i dag som vi har runt varje vara, om man köper fyra fyrtumsspikar så det är en vakuumförpackad,  hoppressad plastbit. Jag brukar tänka på det när jag går i affärerna de få gånger jag går med och handlar: plast, plast och åter plast, enbart tillverkat på fossila bränslen. Men inte en reaktion att det skulle vara någonting utan det är hälsovådligt om det inte är ordentligt förpackat, att det är vakuumanslutet och här har nog vår rädsla för att vi skall bli smittade av någonting gått till överdrift så att vi har skapat denna förpackningshysteri. Här har vi en möjlighet att vara med och påverka allihopa egentligen.

 

Det var också prat om jordbruket ltl Gun Carlson tog upp frågan om regnet som har fallit över Eckerö och Hammarland och att ingen överhuvudtaget har varit ut från landskapsregeringen eller tjänstemän. Jag kan inte kommentera det för jag känner inte till det, men jag såg också reflektionen i tidningen att man skall vara lugn och se vad som händer. Det skulle kanske ha varit intressant för dem att se vad som kan hända och hur det händer! Nu har man skapat sig en bild utifrån tidningarna, men det kan jag nog säga att det var nog inte de värsta bilderna. Jag vet inte om det är så att man inte har intresse av att ta del i vad en katastrof innebär; unga enskilda jordbrukar kan få stora problem efter det här regnet. Det är en årsskörd som har gått bort och vi vet inte ännu om det överhuvudtaget är någonting som har klarat sig. Här har vi inget system ännu i dag för att stöda, jo, ett lånesystem förstås, men i en katastrofsituation är det ingenting som räddar. Ingen reaktion alls överhuvudtaget!

 

Från Ålands Framtid har vi alltid drivit miljöfrågorna hårt; det har varit vindkraft, alternativa bränslen, utredningar om etanoltillverkning, man ser nu att det går lite ut på samma sak, men jag hoppas att meddelandet skall resultera i ett åtgärdsprogram att man verkligen försöker göra någonting och inte bara sätter det till pappers.

 

Ltl Carina Aaltonen tog upp frågan om jordbruket, kretsloppsjordbruk samt ekologisk och konventionell odling, så var och en får ha sin vision om hur man tror på framtiden. Jag har min och jag har sagt i många olika sammanhang att jag är inte på något vis emot ekologiskt jordbruk eller utvecklingen av det, men det måste finnas förutsättningar, har jag sagt. Skapa då förutsättningarna för att någon köper produkterna. Vad beror det på att inte den här marknaden växer? Jo, därför att det inte finns konsumenter som köper! När man går in i disken och tittar så är det priserna man tittar på, punkt och slut! Men jag förstår socialdemokraternas tanke för de vill att alla skall odla ekologiskt så att det blir billigt och det resulterar i att det inte finns några jordbruk kvar! Det går att få lönsamhet för dem som bedriver den här verksamheten i dag tack vare att de kan ta ut ett pris på mervärdet, men blir vi för många och det inte finns konsumenter, så resulterar det i deras undergång. Det är den krassa verkligheten. Sedan kan man ha visioner om ett kretsloppsanpassat jordbruk, men det stämmer inte överens med landskapsregeringens linje när man ger stöd till stordriftsladugårdar som ltl Carina Aaltonen också nämnde. Där sitter också socialdemokraterna med och ger ut stödet, så de vet inte riktigt på vilket ben man skall dansa här! Skall man vara konsekvent skall man vara det rakt igenom, men det är man inte i dag.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag konstaterar att hampaodlingen dök upp i diskussionen, att man säljer pellets och gör affärer på det och det är svårt att få lönsamhet, men det finns sådana som har hållit på längre också och fått lönsamhet i den här typen av odling. Jag flaggar lite för att man kanske inte skall gå fram på det området. Men jag tyckte att det var intressant att vi stannar runt det här med hampa för jag tycker på ett sätt att det är nästan på gränsen till en löjlig diskussion som vi håller här. Enligt FN:s utredning har man kommit fram till att vi skall radikalt minska våra utsläpp till 2015, så till dess måste man få en förändring. Då handlar det inte om att vi skall odla lite hampa eller någonting sådant utan det är helt andra åtgärder som ligger framför oss än vad som står här. Det är det jag saknar i programmet och vi är kanske överens om att egentligen håller vi på med ganska små saker. Vi skall ha betydligt större åtgärder. Upplever man inte från Ålands Framtid också att det saknas framtidsvisioner för konkreta åtgärder.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är helt sant som ltl Åke Mattsson säger. Jag skulle ha velat se mera konkreta åtgärder också i programmet om hur man tänker fortsätta för att följa upp det. Man kan som sagt sätta ner mycket till pappers men om man inte vidareutvecklar det och gör någonting så stannar det vid ett papper. Det hörs väldigt bra utåt när man presenterar det för allmänheten, men det som är tungt i ett sådant här program är att driva frågan och få något konkret av det.

 

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man på ett sätt kanske t.o.m. vilseleder den åländska befolkningen och tror att man skall slippa undan med det här, för det kommer vi inte att göra. Skall vi ligga i närheten av programmet så krävs det radikalare åtgärder än vad som är i det här programmet. Det är helt klart, men man borde ha den visionen med också och lyfta fram den biten. Man tar upp alldeles för små saker här, om vi skall klara de tuffa målen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Hela diskussionen om miljön är i ett initialt skede. Det är så mycket som har kommit upp under det sista året. Alla försöker vara bättre än andra att hitta på lösningar. Man måste också vara lite sansad och tänka efter långsiktigt vad som är det bästa; det kan alltid gynna någon enstaka om man hittar på nischgrejer, men om allmänheten skall ha en nytta måste det göras stora insatser för att få effekt. Å andra sidan måste vi veta att Åland är småskaligt. Våra satsningar måste bli småskaliga, om vi skall göra det lokalt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det nämndes att vår energigrupp också borde ha haft privata företagare med. Den ansvariga ministern var inne här en stund och jag diskuterade med henne; de har haft ett väldigt nära samarbete med handelskammaren, som har en egen energigrupp och de hör också regelbundet olika intressenter från den privata sidan. Man är också rädd för att göra jättestora arbetsgrupper osv. Det hindrar inte att man vid olika tillfällen, beroende på det tema som man har uppe på olika möten, tar in sådana som är experter och som sysslar med de här frågorna. Man sitter inte i en isolerad grupp och bara funderar ensamma runt de här frågorna.

 

När det gäller vindkraft, export och att vi måste jobba mera med de frågorna för att kunna möjliggöra det så är vi överens om att skall vindkraften exporteras måste det till en ledning till Finland. Jag nämnde i min presentation att vi håller på och ser på vilka möjligheter det finns, om vindkraften byggs ut enligt planerna, för då måste det göras någonting.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är trevligt att höra att man konsulterar någon utifrån i arbetsgruppen. Jag måste ärligt säga att jag skulle gärna ha sett att någon av de involverade i satsningarna skulle ha varit med i arbetsgruppen. Jag tror att det är bättre information om man har någon med i arbetsgruppen än att man skall konsultera. Handelskammaren må vara hur duktiga som helst, men det är allltid bättre att ha en som är involverad och kan det här. Jag vet inte vad det finns för expertklientel i handelskammaren, det får de svara för själva, men jag hade gärna sett att det hade varit någon involverad direkt från ett företag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt att vi kunde ha haft någon med direkt i gruppen och jag skall framföra de här åsikterna till ansvariga ministern för det finns ingenting som hindrar att man kan komplettera gruppen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tar upp en viktig sak när han nämner konsumenterna och då just förpackningarna. Där är det konsumenten som har en stor makt och inte köpa sådant som överpaketerat. Jag tänkte nämna modekonsumtionen i dag – vattnet. Vi dricker mer och mer vatten ur flaskor. I våra nordiska länder har vi gott, rent och billigt vatten och det är väl tusen gånger dyrare att köpa vatten på flaska. Jag läste en uppgift att i Sverige transporteras ungefär 180 miljoner liter vatten i olika former och de modernaste och finaste är förstås det som kommer från Italien och Frankrike. Det är inte ens fint att dricka det inhemska vattnet, så där har vi en stor sak! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Så där är det att det är en modenyck! Folk tror i dag i princip att det vatten som kommer ur kranen, åtminstone här på Åland, inte går att dricka utan man köper hellre en liter vatten från butiken utan att tänka på priset! Då är det helt plötsligt inte dyrt, men skall man köpa en liter mjölk är det ett fruktansvärt gnäll över att det är dyrt. Så där är människan! Inte är det någon heller som ifrågasätter alla flyg som far här ovanför och när vi far på semester hur mycket de släpper ut, för då drabbar det alla! Det är lättare att slå ner på en enskild liten grupp som inte är intressant i något hänseende.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! 

Vi måste kanske börja med en kampanj att ta till kranen eller någonting sådant!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Vi har diskuterat tillgång och efterfrågan många gånger och jag anser att det är viktigt att alla landskapets alla institutioner och kommuner samt kommunförbunds institutioner köper in ekologiska produkter och livsmedel till sina kök. Får vi den vägen en tryggad efterfrågan, så får vi fler odlare som vågar satsa på att lägga om till ekoproduktion. Det är också så att det inte bara handlar om euro och cent när det gäller ekologiska produkter. Vi får en kolossal samhällsmiljönytta om vi skulle ha ett helt åländskt grönt lantbruk. Vi sprider ut mindre kemikalier, man använder mindre fossilenergier, vi ökar den biologiska mångfalden, djuren mår bättre, mera närproducerat foder kommer att användas osv. Det blir en kolossalt stor miljönytta för hela samhället.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var så många påståenden så jag hinner inte svara på dem alla. När ltl Carina Aaltonen sade att man använder mindre fossila energier är det inte riktigt. Ett ekologiskt jordbruk fordrar i dag mera användning av traktorer och sådant, man måste bruka marken på ett helt annat sätt. Jag tror inte att användningen av fossila bränslen är mindre, men om man bakar in tillverkningen av gödselmedel så kan ltl Carina Aaltonen ha rätt. Just för att få fram produktionen tror jag inte att det ekologiska jordbruket använder mindre fossila bränslen. Jag anser att de produkter, oberoende vilken jordbruksform du bedriver här på Åland ekologiskt eller konventionellt, är så pass rena att man behöver inte vara rädd för att man får några större saker i sig. Det är lite masshysteri man försöker blåsa upp här.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag har siffror från Sverige som visar att handelsgödselkvävet står för en enorm del av jordbrukets fossila energianvändning. För att tillverka handelsgödsel åtgår 150.000 ton olja per år. Dessutom importerar man också kraftfoder från andra delar av världen, så det blir mera fossila energier som går åt till det konventionella. Vi pratade tidigare om stordriftsladugårdar och det är klart att det är en intensiv punktbelastning, men jag tycker att man bör göra det bästa av dagens situation t.ex. att lägga om mejeriets produktion till ekologiskt. Samtidigt som man ger så här stora stöd till lösdriftsladugårdar borde man koppla in att man får en biogasanläggning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Att koppla in biogasanläggning till stordriftsladugårdar är helt okej, men allting handlar om pengar. Det skall vara råd att satsa på det här och motsvarar det sedan satsningen? Annars kan man inte göra det. När det gäller fråga om att man skulle lägga om ÅCA till ekologisk produktion så skall jag egentligen inte uttala mig för jag är ingen mjölkbonde utan direktören inom mejeribranschen borde i så fall uttala sig. När vi var där på informationsmöte fick vi uppfattningen att som dagsläget är i dag går det inte att lägga om; det går för det första inte att köra två parallella linjer, det är omöjligt; skall du gå över skall allt gå över och för det andra är det en lönsamhetsfråga. Det måste finnas konsumenter som köper, annars går det bara en väg. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:  

Fru talman!

Jag brukar sällan i talarstolen diskutera ärendena kring hur ledamöterna är intresserade eller inte i en fråga, men eftersom det har varit aktuellt även i den här diskussionen väljer jag att ta upp den inledningsvis. Det är så dagens plenum hålls också som ett extra plenum utgående från att vi befinner oss i slutet av perioden och vi var alla ense i talmanskonferensen om att vi skulle hålla ett extra plenum oberoende av att det var många ledamöter som hade anmält att man hade bekymmer med denna dag eftersom det var så att det pågår ganska mycket annat också. Oberoende tycker jag att det kan vara bra att få diskutera frågan vidare, så en bordläggning är säkert okej, men jag tycker inte att det är ett juste sätt att påstå att intresse inte finns, just utgående från den diskussionen vi hade.

 

Så till själva sakfrågan, den strategi som ligger här på bordet i dag. Jag tycker att landskapsregeringen är värd en stor eloge för den klimatstrategi som nu ligger här. Tittar vi runtomkring oss hur man har resonerat på regerings- och parlamentsnivå är det faktiskt på det sättet, precis om landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på, att man har inte kommit så långt att man har tagit fram en strategi ännu. För landskapsregeringens del och för Ålands del finns nu en strategi framtagen; den kan säkert kritiseras på många sätt för att vara inte vara tillräcklig, inte innehålla alla typer av detaljer som man kanske skulle önska osv. Det som är det viktiga med den här strategin är att man sätter upp och konfirmerar att man också från åländsk sida är beredd att ställa sig bakom de klimatmål som man nu internationellt har tagit. Det är en viktig start på det här. Från landskapsregeringspartiernas sida har vi också tyckt att det är viktigt att vi i ett tidigt skede kommer ut och ser till att man får diskutera kring just den grunden, och det har vi också nu fått göra. Vad jag kan uppfatta av debatten hittills så ställer sig alla bakom den grunden, det finns ingen som har uttalat någonting annat.

 

Här kommer jag då in på det som jag tycker att är det viktigaste vad gäller om vi skall kunna göra någonting åt de klimatproblem som vi står inför, dvs. att vi måste kunna samarbeta. Jag tror att det är ingen här i lagtinget eller enskilt parti, organisation eller land som ensam klarar av att göra någon slags förbättring av den stora fråga som vi diskuterar, utan det här är någonting som vi måste göra gemensamt. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman gjorde i sitt anförande en mycket vacker gest på det sättet genom att också säga att det här är någonting som inte är ett dokument som är skrivet för all framtid. Hon öppnade upp för en diskussion med oss här i lagtinget för att kunna komma fram till mera konkreta åtgärder och hitta vägen framåt, för det här är en fråga där vi faktiskt måste gemensamt hitta svar på frågorna. Samarbete alltså, både internationellt och nationellt samt på individnivå är otroligt viktigt.

 

Ytterligare någonting som jag vill lyfta fram från vår sida som en stor och viktig fråga är attityderna. Det är svårt att gå in och lagstifta om attityder. Det ligger inte riktigt i det styrelseskick vi har på den här holmen att gå in och lagstifta om vilka attityder människor skall ha. Däremot har vi som politiker och som politiska makthavare en stor funktion i det. Ltl Mats Perämaa var inne på någonting mycket bra när han påpekar att vi kanske bör titta över vårt eget hus. Det är en mycket bra grej att starta med, att gå in och titta kring det egna och därigenom visa vägen. Man måste, som sagt, också titta större så att man inte hamnar i den situationen att vi gör saker som får effekt därför att inte vi gör det, men däremot måste vi också få andra med oss att göra samma sak. Där tror jag på exemplets goda makt. Där kan vi säkert alla tänka efter både en och två gånger om hur man själv sköter sitt liv och leverne och där har vi mycket att göra.

 

Annat som har betonats här är innovationerna, att vi måste lita på att forskning och innovationer för oss vidare. Jag håller också helt och hållet med där. Där gäller det nog för oss att bli mera aktiva här från Ålands lagtings sida men som politiker överlag att faktiskt se till att stötta och uppmuntra just forskningen. Även det var ltl Mats Perämaa inne på i sitt anförande. Det finns också med i landskapsregeringens klimatstrategi. Den här frågan är viktig därför att under en lång tid är det på det sättet att vi har levt i en värld som har varit väldigt beroende av olja och andra fossila bränslen. Oljeindustrin har också varit rätt mäktig och det har varit ett billigt sätt att kunna producera energi, kunna producera olika typer av plaster och liknande. Detta har också lett till att många gånger har andra forskningsprojekt kunnat tryckas åt sidan därför att här har funnits en hel del pengar och en hel del makt som har kunnat se en fara i att få alltför mycket konkurrens. I och med att den här diskussionen nu kommer upp om det globala problemet med koldioxidutsläppen kommer det också, tror jag, att leda till att vi får en möjlighet att se mycket, mycket mera av nya innovationer och framför allt tror jag man skall vara noggrann med att hålla ögonen öppna på det lokala planet för att se om det finns någonting som man kan stöda som också kan få större bärighet.

 

Ltl Åke Mattsson har varit synnerligen kritisk och tyckte i princip, om man uppfattar det rätt, nästan att meddelandet och klimatstrategin lika bra kunde ha gott i papperskorgen för det är för lite stora innovationer och för lite stora tankar i det. Det som läggs fram här nu är alldeles för små saker och det som behövs kommer att kosta mycket, mycket mera. Om inte jag minns helt fel när man lade fram den sista av FN:s tre klimatrapporter så fanns också en ekonomisk värdering av vad de åtgärder som man skulle behöva göra skulle kosta. Jag tror att den sista som nämndes då var att BNP-utvecklingen, tillväxtutvecklingen, skulle hämmas med ungefär 0,3 procent globalt sett. En 0,3-procentig hämning av tillväxten är inte en alltför stor katastrof åtminstone för vårt samhälles del. Det är helt klart på det sättet att det kommer att ta emot, men en hel del av de saker som finns skisserade berör just de områden som vi behöver ta tag i. Det berör transporterna. Det berör energin och det berör människors attityder. De tre sakerna finns framför allt framtagna och i den strategi som finns. Jag tycker att det är lite synd att en debatt kring en så här viktig fråga skall röra sig på den nivån att vi skall stå här och säga att det någon annan har producerat i form av material är inte värt någonting, framför allt utgående från vad ltl Mats Perämaa och minister Lindeman har varit inne på, att vi skall sträcka ut händerna och försöka hitta gemensamma saker. Det ligger inte riktigt god grund i att då konstatera att det är ingenting av värde i ett dokument som ligger på lagtingets bord. Jag kan ha missförstått den här biten. Jag hoppas att debatten kan fortsätta inkommande måndag, då vi kan lägga fram konkreta förslag kring åtgärder som borde finnas med, som inte finns med nu och sedan att vi gemensamt i budgetarbetet och i det långsiktiga arbetet också kan få in sådant som vi anser vara lämpligt.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är intressant att man ifrågasätter oppositionen när vi kritiserar att det finns en eller två, talmannen medräknad, närvarande här i salen från regeringspartierna. Jag tycker att det är ganska lite och att det finns skäl att kritisera det. Så var det när vi begärde bordläggning och det var det som vi diskuterade här tidigare. Det är också så med vtm Johan Ehn att han vill gärna samarbeta, han sträcker ut handen och man skall gärna jobba tillsammans. Det är väl FS:s metoder då, om det är så att man jobbar för FS:s målsättning. Man anser att oppositionen tydligen är till för att vi skall stå och lovorda vad ni gör och lovorda det man lägger fram, men det är kanske inte riktigt oppositionens roll alla gånger. Därför kommer jag att förbehålla mig rätten att även i fortsättningen ifrågasätta saker och ting som jag tycker att inte är tillräckligt kompletta. Jag tycker att det är en del av rollen som jag har.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vi börjar bakifrån. Jag tycker att det är jättebra att man ifrågasätter och är kritisk samt kommer med förslag till förbättringar. Men jag tycker inte att det är konstruktivt att påstå att någonting som finns framtaget och som innehåller väsentliga element är totalt värdelöst och kan kastas i papperskorgen. Det tycker jag inte är en ansvarsfull oppositionspolitik. Vad gäller den första biten behöver vi inte diskutera den desto mera; vi har ett bordlagt ärende, vi hade en talmanskonferens som visste om exakt hur läget såg ut när vi skulle börja den här diskussionen, att det skulle vara många ledamöter bort. Att vi sedan bordlägger det igen här i salen är okej från min sida, men jag tycker att debatten blir sned när man säger att intresset saknas. Vi var alla medvetna om, åtminstone i talmanskonferensen, där samtliga partier finns representerade, hur situationen skulle se ut i dag.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Om det gäller att kasta i papperskorgen eller ifrågasätta det, så har jag sagt att det skall kastas i papperskorgen? Det känner jag faktiskt inte till. Det är politiken jag ifrågasätter. Jag anser att deet skulle ha varit betydligt mera visioner och innehålla betydligt mera material och så ifrågasätter jag också att det inte finns någonting vad man har gjort, utan det innehåller bara att man skall, man skall utreda, det finns inga tidsgränser när saker och ting skall vara genomförda som är det mest centrala. Jag tycker att det finns många anledningar att ifrågasätta. Naturligtvis är det bra att det kommer ett meddelande överhuvudtaget, men det drevs också fram av oppositionen i och med att vi kom med ett spörsmål; annars hade meddelandet knappast kommit. Man kunde ha bemött spörsmålet i stället och kommit med det här lite senare och haft ett betydligt bättre papper.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag skall inte gå vidare in i den där debatten som handlar om vem som var först och vem som har de bästa idéerna. Jag tycker att det viktiga är att vi diskuterar sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill understöda vtm Johan Ehns vädjan om samarbete, och det är det här lagtinget inte särskilt känt för. Det är väl bara en enda fråga under den senaste perioden och kanske även förra perioden som vi kunde samarbeta och det var lagmotionen till riksdagen om en egen EU-plats. Jag hoppas att efter bordläggningen på måndag kunna återkomma också med en konstruktiv debatt för trots allt ser jag att det finns konstruktiva idéer, åtminstone från vissa ledamöter, inte bara kritik. Jag vill också påpeka någonting som har glömts bort i debatten i dag, nämligen det största hotet mot miljön på hela klotet som vi inte kan göra någonting åt själva här och det är befolkningstillväxten samt alla de behov som den har i form av mat och livsförnödenheter.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson och jag har i det här fallet väldigt lika åsikter. Jag tror att det viktiga är att vi försöker komplettera upp varandra i stället för att försöka i alltför hög grad kritisera varandra för att inte vara tillräckliga vad gäller den här frågan därför att den är av en alltför stor dignitet åtminstone för mig att gå in i en debatt om vem som var först eller sist, utan det viktiga här är att försöka skapa en hållbar politik som skall leda framåt så att Åland också hänger med i arbetet kring att faktiskt få en hållbar utveckling också vad gäller klimatet.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Ärendet bordläggs till plenum den 4 juni.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Mats Perämaas enkla fråga angående Ab Sjöfart. (EF 15/2006-2007).

 

Frågan kommer att besvaras vid plenum den 6.6.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.50. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.44).

 

 

 

 

 

Originalfil