Plenum den 1 juni 2011 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 1 juni 2011 kl. 13.00

 

Plenum börjar. 2

Bordläggning. 2

1   Förslag till första tilläggsbudget för år 2011

Finansutskottets betänkande (FU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. finansmotion (FM 79/2010-2011)

Bordläggning. 2

2   Produktionsstöd för el

Finansutskottets betänkande (FU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

Remiss. 3

3   Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Första behandling. 23

4   Ändring av jaktlagen

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

Första behandling. 24

5   Ekodesign och energimärkning

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

Första behandling. 26

6   Ändring av djurskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

Första behandling. 27

7   Behörig myndighet för djursjukdomar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 13/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

Enda behandling. 27

8   Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (Sjpn 2/2010-2011)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)

Föredras. 54

9   Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

Enda behandling. 54

10  Funktionshinder, rehabilitering och hjälpmedel

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2010-2011)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2007-2008)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

Enda behandling. 55

11  Sophantering, solceller, miljövänlig städning och energisparåtgärder

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2008-2009)

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 15/2008-2009)

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2008-2009)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

Ltl Mika Nordbergs m.fl. hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

Föredras. 55

12  Stöden till bildningsförbunden

Landskapsregeringens svar

Ltl Roger Janssons enkla fråga (EF 25/2010-2011)

Remiss. 59

13  Kartläggning av tillgängligheten till offentliga miljöer

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2010-2011)

Remiss. 59

14  Tillämpningsdirektiv för avlastningsstöd

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2010-2011)

Remiss. 60

15  Försök med havsbaserad solenergi

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2010-2011)

Remiss. 60

16  En åländsk nationalpark

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2010-2011)

Remiss. 60

17  Nationalfond för natur- och kulturarv

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2010-2011)

Remiss. 60

18  Specialutbildning inom äldreomsorgen för inflyttade

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2010-2011)

För kännedom... 60

19  Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Föredras från tilläggslista. 60

Bordläggning. 60

20  Ny lagtingsordning

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Bordläggning. 60

21  Köttbesiktning

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

För kännedom... 60

22  Ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Plenum slutar. 60

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering 28 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ulla-Britt Dahl på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1            Förslag till första tilläggsbudget för år 2011

Finansutskottets betänkande (FU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. finansmotion (FM 79/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.06.2011. Godkänt.

Bordläggning

2            Produktionsstöd för el

Finansutskottets betänkande (FU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 06.06.2011. Godkänt.

Remiss

3      Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Fortsatt behandling. Diskussionen avbröts den 30.05.2011 då lagtinget beslöt att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet. Kvar på talarlistan var lagtingsledamöterna Roger Jansson, Anders Eriksson och Ulla-Britt Dahl.

Diskussion.

Ltl Roger Jansson

Tack, herr talman! Jag vill först uttrycka min tillfredsställelse över landskapsregeringens arbete med den här lagframställningen. Det är bra jobbat! Jag har dessutom avlyssnat remissinstanserna och dem som har lämnat synpunkter. Man har försökt anpassa formuleringarna utgående från det och man har också gjort de nödvändigaste korrigeringarna i framställningen.

Jag har personligen varit ordentligt engagerad i detta genom ordförandeskapet i ROR-gruppen, den grupp som ÅHS hade för att se över organisationen inom ÅHS. Det resulterade då i ganska stora förändringar när det gäller ansvar. Ansvar och makt ska följa varandra inom ÅHS. Klinikledningarna ska breddas och göras mera demokratiska. I det sammanhanget hade vi orsak i det arbetet att komma med förslag till en hel del ändringar i landskapslagen och åstadkomma en tydligare och enklare beställning av hälso- och sjukvård från landskapsregeringens och lagtingets sida. Tidigare har det varit en dubblering av arbetet på det sättet att samma text har återfunnits i planen som i budgeten när det gäller det kommande verksamhetsåret. Det är ju en helt onödig byråkratisk situation. Att man har samma text i två framställningar är förvillande för varje person som ska ta del av det. Dessutom har planen innehållit sådant som absolut behöver vara på lagnivå. Därför har det också funnits en oklarhet i hierarkin när det gäller beslutsrätten över ÅHS. Det har blivit råddigt på det sättet.

Den här framställningen beaktar det synnerligen viktiga grundkriteriet för ÅHS tillblivelse. Trots att ÅHS har över hälften av landskapets alla anställda ska den ändå ha en väldigt långtgående självstyrelse. Den är den längst gående självstyrelsen som finns av alla organ under landskapsregeringen. Det har man inte slagit sönder i den här framställningen och det är grundläggande bra.

Man har gjort det som var nödvändigt. Man flyttar upp till lagnivå sådant som ska vara på lagnivå. Man möjliggör att ha en landskapsförordning för sådant som ska finnas på den nivån. Därmed blir styrmedlen för lagtinget landskapslagen och budgeten, den årliga beställningen. Landskapsregeringen har dessutom landskapsförordning i sin hand. Under det har den självstyrande organisationens styrelse ett reglemente och detaljstyrningar i övriga dokument som man kan använder sig av.

Jag ska vara relativt kortfattad idag efter denna allmänna inledning och gå igenom några av paragraferna, där jag menar att vi i social- och miljöutskottet bör överväga eventuella smärre förändringar.

Den första gäller att det saknas en definitionsparagraf. Det är förvånande i dagens lagberedning att man inte tar det med. Numera har alla gått in för det. Jag vet inte om det är EU-medlemskapet som gör det, men här saknas definitionsparagraf. Det har redan tagits fram flera frågor kring vissa definitionsbehov. Det gäller begreppet sjukvård, det gäller begreppet hemsjukhusvård och kanske också hemsjukvård. Det gäller begreppet institution, det gäller begreppet välfärd och listan kan säkert göras längre. Det där måste utskottet titta på.

Sedan gäller 8 § reglementet. Flera talare före mig har varit inne på att det är ett nivåmisstag från lagberedningens och landskapsregeringens sida, som jag inledningsvis i min allmänna presentation angav. Lagtinget och landskapsregeringen har alldeles tillräckliga styrinstrument för att styra ÅHS. Som känt är ministerstyre förbjudet i vår lagstiftning. Därför är det väldigt viktigt att man är noggrann med de här frågorna. Lag, förordning, budgetinnehåll, beställning och avgränsning i budgeten är de medel som vi har på självstyrelsenivå, resten hanteras av organisationen.

Högst i organisationen när det gäller hierarkin i besluten ligger den styrelse som är utsedd. Där ska man då besluta om den inre organisationen.

Det nya reglementet är utformat just med den här juridiska hierarkin klarlagd. Det som ska finnas på landskapsregeringens beslutsnivå eller lagtingets beslutsnivå ska inte finnas i reglemente, om man inte kopierar något som finns på den högre nivån.

Då blir det barnsligt, ursäkta uttrycket, att ett sådant dokument ska fastställas av landskapsregeringen eftersom det innehåller massor av detaljer. Det är massor med detaljer om hur olika verksamheter ska benämnas och fungera på golvet inom ÅHS. Det är ingenting som landskapsregeringen i plenum ska sitta och göra bedömningar i. Det är hierarkiskt fel att göra på det här sättet, som jag ser det.

Om man vill ta bort självstyrelsen från ÅHS så då förstår jag det, men det föreslår man inte.

12 § talar om ändringar i organisationen. Det är samma där, det finns i reglementet. Det viktiga är att alla större förändringar som görs inom ÅHS ska finnas i årsbudgeten och i den text som också anges för de kommande åren. Det här är liksom tårta på tårta.

I 16 § gäller enhetliga grunder för vård. Där föreslår jag också att utskottet ska fundera över att tillämpa de riksomfattande enhetliga grunderna. Jag anser att vi ska tillämpa de åländska fastställa grunderna i de flesta fall. Här hade också ltl Gun Carlson och vtm Gun-Mari Lindholm samma uppfattning.

I 24 § är det också tårta på tårta, ändringar i verksamheten. Återigen, för tredje gången sägs att den ska fastställas för landskapsregeringen. Det räcker om det sägs på ett ställe och det är huvudsakligen i budgeten som det sägs.

Kollegan Gun Carlson nämnde också 25 §. Jag vill också nämna att vi inte i ÅHS-lagen kan styra kommunernas verksamhet. Det är ett misstag som är gjort i lagberedningen. Jag antar att utskottet har orsak att stryka styrningen av kommunerna i 25 §.

Sedan en mera storpolitisk fråga i 32 § som stadgar om företagshälsovård. Första momentet är alarmerande utformad; ”för arbetstagare som arbetar i landskapet ska Ålands hälso- och sjukvård ordna företagshälsovård i enlighet med 12 § lagen om företagshälsovård.” Det är ett orimligt åtagande för ÅHS del. Jag hoppas att vi i utskottet kan titta på det och komma till att det här uppdraget måste avsmalnas. Det är klart att privat sektor ska vara väsentlig. Idag har privat sektor hand om huvuddelen av företagshälsovården. Till och med landskapet och vår företagshälsovård här i lagtinget är skött av ett privat företag.

38 § är en viktig principfråga. Jag tror att kollegan Barbro Sundback och ltl Gun Carlsson också var inne på den frågan. När det gäller oss äldre och vår vård, när vi är hemma så är det kommunens ansvar att sköta hälsovården för oss och en del av hemsjukvården, medan huvuddelen av hemsjukvården sköts av sjukskötare inklusive läkare från ÅHS. Om vi blir krassligare, men ändå hör till socialvården, och flyttar in på institution så då ska nya regler gälla. Då är det kommunen som plötsligt ska stå för sjukvården i form av läkarkompetens. Det här har vi länge diskuterat politiskt. Jag har framhållit hur fel det är principiellt. Det är inte korrigerat i det här lagförslaget. Det finns orsak för utskottet att titta på det.

Däremot har man i lagförslag nr 2, om socialvårdslagen, gjort bra formuleringar. Men precis som ltl Gun Carlson sade här tidigare så är det lite oklart vad beteckningarna betyder; institution, omsorg, sjukhusvård och sjukvård. Med den bristen korrigerad i ÅHS-lagen så tror jag att man ska kunna leva med det här förslaget som finns i lagförslag nr 2.

Sedan 30 §, mun- och tandvård, jag upprepar det som jag har sagt tidigare. Det är inte några som helst problem att säkerställa att alla som idag behöver tandvård och som av ekonomiska skäl inte kan få tandvård eller av andra hälso- och sjukvårdsskäl inte kan få tandvård så möjliggör nuvarande regelverk etdet och faktiskt också genomför det. Det har vi kunnat konstatera i ÅHS styrelse. Vill man absolut ha samma system som i riket och samma så kallade garanti från offentlig sektor sida så är det inte frågan om några stora förändringar som behövs i lagstiftningen och sannerligen nästan inga förändringar alls i den praktiska verksamheten. Det är särskilt socialdemokraterna som har begärt det här. Jag ser inte alls några problem att åstadkomma allmän tandvård "hasta la vista". Men, för utskottet skulle det innebära en lagberedning som är ganska långtgående och det ska vi inte syssla med i utskottet. Därför får vi nöja oss med det som landskapregeringen säger att det här får komma senare. Jag vill återigen understryka att det faktiskt inte är ett stort praktiskt problem. Ingen ålänning ska kunna skylla på sociala och ekonomiska faktorer för att de inte får hjälp med sina tänder på ÅHS. Den som säger det far fram med osanning, ursäkta ordvalet kollegan Sundback.

Jag hade en sak till, 51 § som är en teknisk fråga. Utskottet kommer att få ta del av sakkunskapen här. Rättsmedicinska obduktioner faller inte under vår behörighet. De kommer i fortsättningen inte att utföras av ÅHS. Det kommer att utföras genom riksmyndigheternas försorg. Därför måste 51 § justeras, men det är teknik. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag gläder mig verkligen att ltl Roger Jansson, som också sitter i social- och miljöutskottet, delar uppfattningen om hälso-och sjukvården för de äldre, att personer med funktionshinder av olika skäl behöver få mycket stöd där de bor och att behörighetsgränsen måste klargöras en gång för alla.

Jag ställde mig lite frågande till det som ltl Roger Jansson väldigt kategoriskt sade i början av sitt inlägg, att ministerstyre är förbjudet på Åland eller hur orden föll. Det intresserar mig. Jag tycker att vi borde lyfta hela diskussionen om ministerstyre. Jag skulle gärna vilja veta på vilken grund ltl Jansson påstår att det är förbjudet?

Ltl Roger Jansson, replik

Om talmannen tillåter en liten utvikning, men på det sättet hör det hit för att jag nämnde själv att ministerstyre över ÅHS inte får förekomma. Ja, den lagstiftning som jag själv var med om på 90-talet och tog fram var väldigt tydlig på den här punkten. Sedermera när jag har varit frånvarande har den förändrats, men min uppfattning är att inte när det gäller frågan om ministerstyre. Hierarkin i landskapsförvaltningen är klar i lagstiftningen så att de politiska besluten, ministrarnas arbeten, görs på basen av föredragningar med beredda ärenden, antingen på enskild föredragning eller i plenum. Där har ministrarna sin formella styrrätt, sedan har man möjlighet att diskutera med cheferna för de olika enheterna och avdelningarna om att man har en viss målsättning. Man kan inte gå in och säga hur det ska göras. Jag menar att där är lagstiftningen klar; någon tjänsteman är chef för varje avdelning och enhet där det jobbar tjänstemän, det är uttryckligen inte någon politiker som är chef. Det finns andra system i Norden, men inte på Åland.

Ltl Barbro Sundback, replik

Som sagt, detta är en fråga som kanske inte kan avhandlas i en replik. Då finns det inte ett uttryckligt förbud utan det är en hierarkisk struktur som på något vis ska motverka ministerstyret. Vi får lämna det till en annan gång.

Det är viktigt att vi får en enhetlig uppfattning vilken typ av organisation ÅHS är. ÅHS är inte en självständig organisation. I så fall måste nog den här lagstiftningen skrivas om. Det står i 2 § "hälso- och sjukvården i landskapet tillhandahålls av myndigheten Ålands hälso- och sjukvården." I tredje momentet talar man om att hälso- och sjukvården är underställd landskapsregeringen. ÅHS är ju ett förvaltningsorgan under landskapsregeringen som äger att styra och övervaka ÅHS.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har inte hört någon säga att ÅHS skulle vara en självständig organisation, allra minst jag. Jag har alltid använt mig av ordet självstyrande och ÅHS styrs av lagstiftningen. Styrelsen och förvaltningen inom ÅHS ges sådan befogenhet och sådant ansvar som lagen anger, det är en överflyttning av befogenheter och ansvar ifrån landskapsregeringen. Därmed blir det en självstyrande enhet. I det här fallet är den mera självstyrande än Ålands högskola, som är en annan självstyrande enhet. Vi har numera i vår lagstiftning flera som har givits den formen. ÅHS är, under landskapsregeringen, det mest självstyrande organet av våra självstyrande organ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag vill bara understöda ltl Janssons kraftiga uttryck om att det är fel att regeringen fastställer ett reglemente för ÅHS. Det var bra sagt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för det stödet. Ska det stödet bli kraftfullt så måste man alltid ha en motivering med, vilket jag hade. Det är fel när det gäller hierarkin i beslutsfattandet. Det är ett hierarkiskt fel tänkande. Jag förklarade varför och jag hoppas att jag ska ett brett stöd för det. Det är redan många som har uttalat stöd.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag håller helt med om ltl Janssons resonemang, i synnerhet när vi höll på med reglementets arbete konstaterade man att det är en annan nivå än lagstiftning och förordning. Reglementet styr internt arbete. Jag hoppas att formuleringen, som här har förts fram från många, går fram till utskottet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror att orsaken till att det finns många, också juridiskt kunniga som säger att det borde fastställas av landskapregeringen, är att de lever i den situation som vi har levt med hittills. Vi har inte haft en komplett lag. Sådant som egentligen ska vara på lagnivå har behövts tas upp i reglementet.

Nu när det genom den här lagframställningen blir rensat så att reglementet inte mera innehåller den typen av sådant som ska vara på lagnivå så borde inte det här vara något problem för någon.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Landskapsregeringen hade definitionsparagrafen med i ett av de första utkasten. Då kom det önskemål i diskussioner med ÅHS att man tyckte att den inte behövdes. Det visade sig att det är ganska svårt att göra definitionerna exakt.

När det gäller reglementet så finns det en tråd. Det handlar om reglementet, det handlar om verksamheten och det handlar om organisationen. Lagen säger att det är landskapsregering som ska fastställa reglementet och fastställa betydande förändringar i verksamheten och organisationen om det inte har redogjorts för i budgeten. Det har en röd tråd för att man kan tänka sig ett sådant scenario att vi inte bara har politiker i styrelsen. Det finns också diskussioner med rättsverkande avreglemente och därför behövs det fastställas av landskapsregeringen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag håller med om detta om röd tråd, men inte en röd tråd. I den här framställningen finns det två röda trådar som landskapsregeringen har försökt knyta ihop med en knut. Det blev en så kallad käringknut. Nu måste lagtinget försöka lösa upp kärringknuten och få det till en röd tråd. Det var lite lurigt uttryckt.

När det gäller definitionsparagrafen så om man frågar tjänstemän som inte har lagberedningserfarenhet och lagstiftningserfarenhet så tror jag att man kan få det där svaret. Hänvisning till ÅHS måste vara på tjänstemannanivå, vi politiker har inte fått frågan om en definitionsparagraf ska tas bort. Här i lagtinget har vi noterat att det är bra med definitionsparagrafen. Därför ska vi lösa frågan på den här nivån.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag ska prata lite vidare om organisationen och verksamheten. Organisation handlar om organisatoriska förändringar. Verksamhet handlar t.ex. om prioriteringar. Om man fattar ett sådant beslut inom ÅHS att man börjar prioritera inom patientgrupperna så ska det godkännas politiskt av landskapsregeringen. Kanske man för en sådan diskussion också i en tilläggsbudget eller i något annat ärende i lagtinget.

Företagshälsovården är inte Ålands behörighet. Vi har en lagstadgad skyldighet som definieras i arbetsmarknadslagstiftningen. Vi skriver i detaljmotiveringarna att i dagsläget kommer inte praxis att ändras. Vi har en välfungerande företagshälsovård. Den privata sektorn tar stora delar av företagshälsovården. Om de privata frånsäger sig det ansvaret då måste ÅHS ta ansvaret för företagshälsovården för den åländska befolkningen. Det är inte vår behörighet och det styrs i annan lagstiftning.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Den sista frågan om företagshälsovården ska bli intressant att reda ut ordentligt i social- och miljöutskottet. Jag har varit inblandad i det tidigare. Det ska bli ett nöje att på nytt sätta mig ordentligt in i frågan.

När det gäller förändringar i verksamheten inom ÅHS har vi att följa den lagstiftning kring budgetering som finns. Den är tydlig på den punkten, varje förändring som sker i verksamheterna ska redovisas på ett klart sätt. Det gäller också ÅHS och därför är det tårta på tårta med dessa paragrafer, men det får vi också reda ut i utskottet. Kanske jag har fel, men jag tror inte det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag vill få ett förtydligande. Ltl Roger Jansson talade om den allmänna tandvården och sade att det är ungefär fritt fram för alla ålänningar att gå till den allmänna tandvården. Jag undrar hur ltl Roger kan påstå det? Enligt min uppfattning så har vi vissa prioriterade grupper som ÅHS beslöt om någon gång på 90-talet, utan någon större genomtänkt strategi. Det är de grupperna. Nu är frågan i ett sådant läge att ingenting heller ska ändras på innan landskapsregeringen redogör för vad man vill i tandvårdsfrågan. Jag upplever att hela diskussionen är i någon slags limbo, vi kommer ingenstans.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Under mina fyra år i Helsingfors ville jag särskilt lära mig hur den nya finska tandvårdsreformen tog sig ut i praktiken. Jag lärde mig det ganska bra, vill jag påstå. Jag har jämfört den med den åländska situationen och de krav som har framförts om att alla måste inkluderas. I diskussioner har jag sagt åt ministern att det egentligen inte är något stort lagstiftningsprogram. Det kommer inte heller att innebära någon stor förskjutning i organisationen på ÅHS. Jag hoppas att jag inte har uttryckt mig idag så att alla har möjlighet att komma till ÅHS tandvård. Jag hoppas att jag uttryckte mig så som jag menade, att alla med ekonomiska, sociala eller hälsomässiga orsaker, på en viss nivå som anges i vårt regelverk, får komma till ÅHS.

Ltl Camilla Gunell, replik

Om man ska få komma till ÅHS tandvård av sociala skäl så måste man ha betalningsförbindelse från en socialnämnd. Det betyder ju att det är en ytterst prekär situation som personen befinner sig i. Att gå hela den långa vägen med allt vad det innebär av personlig integritetsgranskning så det är nog ett stort motstånd för att få någonting som basalt som tandvård.

Det är bra att man har granskat hur tandvårdsreformen i Finland har utfallit. Där har faktiskt alla rätt att gå till den allmänna tandvården, trots att man dock inte klarar av att leva upp till vårdgarantin. Det tar för lång tid innan man får komma till tandvård i vissa kommuner. Det är ju förstås ett problem och en resursfråga.

Ltl Roger Jansson, replik

Jag kunde kort säga om det finska systemet att alla har rätt att bli slussade till antingen offentlig vård eller privat vård i Finland. Det är en kort sammanfattning av hur det fungerar där.

Det har i debatten sagts att de som av ekonomiska skäl får sina tänder förstörda inte har någon rätt att gå till ÅHS. Det är alltså inte sant. De som av ekonomiska och sociala skäl behöver tandvård så får gå till ÅHS tandvård. Men vi måste komma ihåg att ÅHS inte har någon funktion att vara en social myndighet, utan det är kommunerna som är sociala myndigheter. Man måste alltid vända sig till sin kommun om man har ekonomiska eller sociala problem som förhindrar att sköta tänderna. Så är vårt system.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik 

Herr talman! Jag tycker också att det skulle ha varit bra med en definitionsparagraf. Om man skulle fastställa vad som är vad så tror jag faktiskt att det möjligen skulle minska gränsdragningsproblematiken. Det är jättesvårt, men jag tror att man skulle minska problematiken. Jag tror också att det skulle vara lättare att fastställa vårdbehov, vårdtyngd och vårdnivåer om man i någon definitionsparagraf skulle ange vad som är vad. Det skulle i sista hand underlätta för planerande av landskapsandelarna till kommunerna om man skulle kunna sortera upp på ett lite tydligare sätt vad som är vad och vem som ska sköta vad. Jag tror att en definitionsparagraf skulle hjälpa till i den här problematiken. Det kommer aldrig att bli lätt att lösa.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Alternativet till den moderna metoden med definitionsparagrafer i början av en lag är att ha det i olika paragrafer. Här har vi hälso- och sjukvård och gränssnittet till socialvård, där människorna flyter över från det ena till det andra successivt och så kanske de flyter tillbaka, då blir det svårt för medborgarna att följa med lagen eftersom de ska leta bland paragraferna. Dessutom bör man gärna kunna ha en sammanhållen motivering i gränssnitten mellan de olika verksamheterna. Det blir mycket tydligare om man har det i en paragraf. Det medför inte att det blir lättare att definiera, men det blir mycket lättare för brukaren och det är ju därför som vi mer och mer har infört den här moderna principen i vår lagstiftning.

Ltl Gun Carlson, replik 

Herr talman! Ja, vi är överens om det här. Det är bra om utskottet tittar på det.

Jag tänkte också säga några ord om 12 § och 24 §. 24 § talar om prioriteringar och verksamhetsinskränkningar. Jag tror vi kanske kommer till den punkten någon gång att man måste prioritera, om inte nästa fyra år men kanske så småningom kommer vi till att man måste prioritera. Man kanske inte kan operera alla höfter, om man t.ex. är 85-90 år eller kanske inte ens 70 år. Jag tror att vi kommer till sådana situationer när man måste prioritera. Då tror jag att det är bra om det finns lagstöd för det och att landskapsregeringen kan vara med och besluta om de här sakerna som blir väldigt svåra för oss. Jag tycker inte att det gör någonting men det kan vara lite tårta på tårta, det är kanske möjligt att göra någonting åt det under utskottsbehandlingen. Det kan behövas en omprioriteringsparagraf.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Låt mig säga att jag personligen har mycket större förståelse för att 24 § finns här, och att den kan behövas framöver, än vad jag har när det gäller 12 §.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Jag ska min vana trogen försöka hålla ett kort anförande. Det är vissa saker som saknas här, tycker jag. Det kan ettdera bero på att jag inte är tillräckligt insatt eller att jag har sett på den här lagframställningen med nya ögon, förhoppningsvis det senare alternativet.

Tittar man på rubriken; ny landskapslag om Ålands hälso- och sjukvård, så tycker åtminstone jag att det är en lagstiftning där man ska kunna utläsa allt som gäller hälso- och sjukvård i landskapet Åland. Men när man går in på paragraferna så ser man det lite som en lagstiftning som organiserar ÅHS. De privata aktörernas roll finns inte alls här. Jag ska återkomma till det.

När man tittar på 32 §, företagshälsovård, kan man lätt få uppfattningen att man de facto kommer att minska de privata aktörernas roll, vilket jag tror är en omöjlighet ekonomiskt.

Debatten förra gången handlade mycket om att det var oklara gränser i det här lagförslaget. Förhållandet mellan ÅHS och landskapregeringen var inte klart och det har vi hört också i dagens anföranden och repliker angående gränserna mellan ÅHS och kommunens ansvar.

Jag håller mycket med det som ltl Gun Carlson sade. Man borde tydligare kunna utläsa från lagen var gränsen mellan ÅHS och kommunerna går när det gäller institutionsvården. Jag ber social- och miljöutskottet att speciellt titta på det här.

När det gäller själva organisationen, trots att jag inte ska ta så mycket detaljer så har jag ändå en detaljfråga; styrelsens sammansättning och mandat. Tidigare undrade ltl Roger Jansson om man skulle ta bort självstyrelsen från ÅHS. Jag ser det som ett organ under landskapsregeringen. Jag noterar att det är föreslaget i lagförslaget att mandattiden för styrelsen skulle förlängas från 2 år till 4 år för att få kontinuitet i arbetet.

Herr talman! Parlamentarismen kanske inte är fullt så mogen som den borde vara i landskapet. Jag tycker det är viktigt att det finns möjlighet att få en politisk styrning på de underlydande organen under regeringen, så att man får den förda politiken att fungera fullt ut, att organen följer regeringen.

Det har ibland diskuterats om man ska ha en helt icke politisk styrelse eller inte. Jag är säkert gammalmodig men jag hör till dem som tycker att hälsoministern också borde leda styrelsen för ÅHS, med den kompetens som man behöver ha för att få en så bra organisation som möjligt. Jag tycker inte att styrelsen ska vara helt opolitisk, men jag tycker att man kanske inte behöver ha styrelsen helt politiskt tillsatt. Med risk för att jag blir utslängd från oppositionsbänken så har jag hela tiden varit väldigt tveksam till att också oppositionen ska vara med i en styrelse som ÅHS. Det gör att man inte får den förda politiken att fungera fullt ut, enligt mitt förmenande.

En detalj, om man kan kalla det för detalj, är förslagets ekonomiska verkningar. Jag har i varje fall inte noterat att det är så många som har pratat om det tidigare så därför vill jag mest uppehålla mig kring det.

Det sägs så här i texten: ”Samtidigt som antalet äldre i befolkningen ökar, minskar den del av befolkningen som är i arbetsför ålder. Utmaningen har hittills hanterats genom en kombination av resursförstärkning och förbättrat resursutnyttjande, genom effektivisering. Det behövs tydliga strategier för att öka kvaliteten och effektiviteten.” Det är ju helt sant. Det här en jätte utmaning för hela omsorgssektorn.

Det sägs att lagförslaget ger utrymme för betydande framtida utveckling, så kan man läsa lagen. Det sägs vidare; ”detta gör det svårt att beräkna de ekonomiska konsekvenserna.” Jag är inte tillfreds med den här typen av lagframställning. Det sägs vidare; ”det hälsofrämjande och förebyggande arbetet betonas och därmed behövs resursförstärkningar inom primärvården.” Det är faktiskt en skrämmande tanke, redan år 1987 när jag kom in i detta forum första gången diskuterade man att man måste satsa på det förebyggande arbetet. Det är inte någon ny tanke på något sätt.

Jag tycker att man kan utläsa ur det här stycket att de ekonomiska konsekvenserna är synnerligen dåligt belysta. Jag råkade faktiskt som hastigast vara på Medimars Skandinaviens bolagsstämma förra måndagen, före det här ärendet började. Medimar är företag som satsar väldigt stort. När man diskuterar det som de här lagförslaget tar sikte på, hälso- och sjukvården som helhet, så borde man också få klarlagt vad som är privat hälso- och sjukvård och vad som är offentlig hälso- och sjukvård. Nu är det enbart en organisationslagstiftning för ÅHS, enligt mitt förmenande.

Till sist, herr talman, jag tycker personligen när den här typen av framställningar kommer, så är det riktigt att det var 17 paragrafer eller vad det var i den gamla lagstiftningen, men man förtjänar alltid på att ha en parallelltext så att man kan följa med hur det var skrivet tidigare och vad som har ändrats. Då är det alltid lättare att se vad som läggs till. Den servicen borde man försöka hålla åt lagtinget från landskapsregeringens sida. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det vi kan reglera är den offentliga hälso- och sjukvården. Den privata sjukvården gäller under annan lagstiftning, förstås patient- och klientlagstiftning. Men vi kan bara reglera vår egen hälso- och sjukvård.

Sedan har vi ett tillsynsansvar över den privata hälso- och sjukvården. Men att reglera den privata hälso- och sjukvården på det viset som vi reglerar vår egen sjukvård kan vi inte göra.

När det gäller företagshälsovården så är det inte vår behörighet. Vi är skyldiga att upprätthålla företagshälsovård på Åland om de privata aktörerna skulle backa ur. Det finns inga sådana tendenser idag. Vi är nöjda med hur det fungerar. Det är viktigt att det står här att det är samhällets skyldighet att ordna företagshälsovård om det på något vis inte skulle fungera med de privata. Målsättningen är att det ska fungera på det utmärkta sätt som det gör idag.

Ekonomiska verkningar är väldigt svåra. Man kan inte ens jämföra på samma dag privat hälso- och sjukvård, i den lilla utsträckning som förekommer på Åland, och ÅHS. Eftersom den privata hälso- och sjukvården på Åland har planerad verksamhet. Hela ÅHS har akutmottagning, intensivmottagning och operation. Det är stora kostsamma verksamheter som inte går att planera i förväg.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är fortfarande inte tillfreds med vad som står skrivet när det gäller de ekonomiska verkningarna. Jag är inte tillfreds med svaret heller. Det är riktigt att det är väldigt stora pengar som det handlar om. Just mot den bakgrunden är det ju ännu viktigare att man kan utläsa ett lagförslags ekonomiska konsekvenser.

I 32 § står det; "för arbetstagare som arbetar i landskapet ska Ålands hälso- och sjukvård ordna företagshälsovård". Då blir jag lite fundersam. Vad är det riktigt som landskapregeringen vill? Jag är nöjd med den förklaringen som ministern ger. Men frågan är ändå om det ska skrivas ut klart och tydligt att det är Ålands hälso- och sjukvård som ska ordna det eller inte? Jag tycker att det ger fel signal.

Som jag sade i mitt anförande så tycker jag att rubriken för hela framställningen ger en felaktig bild av vad det handlar om. Det en organisationslagstiftning för ÅHS, det kan jag finna mig i.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! I detaljmotiveringarna till företagshälsovården, 32 §, står det; "i praktiken sköts den allra största delen av företagshälsovården av privata aktörer inom hälso- och sjukvården." Det finns inte några planer att ändra på det i dagsläget.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna har vi konstaterat att ÅHS har över 800 tjänster. Vi har konstaterat ett tilläggsbehov inom primärvården; depressionssjukskötare, hälsovårdare och en eventuell läkare. Vi har sagt att det kan göras genom vissa omprioriteringar. Vi har också sagt en siffra på vad respektive tjänster kostar. Vi har haft en ganska intensiv dialog med ÅHS, men de säger också att det är jättesvårt att beräkna. Man jämförde med Vasa och tittade på hur många extra tjänster man behövde där. Vi gjorde någon slags överslagsräkning. Om vi lyckas med våra hälsofrämjande åtgärder så har vi möjlighet att minska kostnaderna för vården.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Det som ministern nämnde har jag noterat att finns där. Den stora summan är väl kanske det som sägs om långvårdsenheten om den i stället blir en geriatrisk klinik och en merkostnad på 3 miljoner. Jag kan utläsa att de ekonomiska konsekvenserna förutsätter ändringar i landskapsandelssystemet, även här vet man inte heller vad slutresultatet blir.

Om man tittar på det här; "lagförslaget har möjlighet till en betydande framtida utveckling." Givetvis vill jag, likaväl som alla andra, ha en utveckling av Ålands hälso- och sjukvård. Jag tycker lagförslaget skulle vinna på om man kunde utläsa att om man gör si eller så kostar det en viss summa. Det klart att det kanske blir lite uppskattningar som ett kortruttsmeddelande. Vid en så här pass viktig lagstiftning måste man ändå ha lite mera seriöst ekonomiskt belysande av konsekvenserna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag tänkte erinra om att i 1 § om tillämpningsområde och syfte så står det alldeles tydligt och klart, som minister Sjögren sade, att det tillämpas på den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet. Vi kan inte lagstifta om den privata sektorn. Landskapet har alltid tillsynsansvar gentemot den privata vården, vilket man redan har diskuterat.

När det sedan gäller styrelsen kan jag till viss del nog gärna hålla med. Det skulle vara bättre om bara majoritetsregeringspartiernas representanter sitter i styrelsen. Det är också tillåtet enligt gällande lag. Alla regeringar, sedan det infördes, har av sin godhet satt med oppositionen i styrelsen. Oppositionen har alltid varit med. I takt med den ekonomiska verkligheten, som vi har framför oss, så kommer det att bli större krav på politisk styrning. Då kanske blir så av sig själv att regeringspartierna måste vara företrädda för att se till att man håller sin politiska styrning.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sista så är det ingen garanti, det har jag tyvärr sett under de sista åren. Det blir en politisk styrning bara för att landskapsregeringen håller i det. Jag tycker att det är ett systemfel. Jag har varit med så pass länge så att jag kommer ihåg den oreda som under årens lopp har förekommit i ÅHS. Min uppfattning är att det fungerar förhållandevis bra nu och det ska vi vara glada över.

Nu minns jag inte om det var ltl Carlson eller om det minister Harriet Lindeman som faktiskt var tvungen att gå in som ordförande i styrelsen för att få någon sorts politisk styrning. Jag har hela tiden tyckt att om det finns en politisk vilja, vision och en förmåga till politisk styrning så måste det fungera fullt ut i de underlydande organen.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag var den första minister som satt i ÅHS styrelse. Sedan fortsatte Harriet Lindeman i styrelsen.

Jag tror att det har gått hyggligt bra trots eller tack vare att oppositionen har varit med eftersom det har funnits pengar. Det har funnits en vilja från alla partier att utöka sjukvården, att prioritera vården och ÅHS. Det har varit tilläggsbudgeter på tilläggsbudgeter och de har alltid godkänts just för att alla partier har varit eniga om att man vill göra det.

Jag tror inte att det här kommer att vara i evighet, utan det blir hårdare gränser och man måste sätta ett tak. Då tror jag att det krävs enbart representanter från regeringspartierna i styrelsen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det kanske bli lite hårddraget när ltl Carlson säger att det har gått bra trots oppositionens deltagande i styrelsen. Min uppfattning är att oppositionens ledamöter i ÅHS är minst lika kompetenta som majoritetsblocket.

Jag ville peka på att den dag som vi får en landskapsregering som verkligen vill ha politisk styrning på saker och ting så är det ett systemfel i det här. Det är väl ett systemfel som ltl Carlson och jag egentligen är överens om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Vid plenums början beviljades ltl Ulla-Britt Dahl befrielse från detta plenum. Hon är frånvarande.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Ser man på den här lagframställningen i storleksbelysning så är det ett stort framsteg för landskapet att man har moderniserat lagen.

I början på 90-talet när hälso-och sjukvården omorganiserades så minns jag vilka förväntningar som det fanns på besparingar och vilken bra organisation det skulle bli. Det visade sig vara besvärligare, det fanns vattentäta skott mellan olika verksamheter och kostnaderna var svåra att hålla styr på.

För ungefär tio år sedan var det mera regel än undantag att det var tilläggsbudgetar på hösten. Ekonomin skenade iväg och rationaliseringarna hade mer eller mindre uteblivit.

När jag var finansansvarig vistades jag mycket på ÅHS för att tala om att man inte kan göra vad som helst utan man måste hålla sig till budget. Man måste ha ett ekonomisystem som visar vad verksamheten ger för utfall i ekonomiska termer. De problemen finns inte idag såvitt jag känner till. Nu finns det en organisation som kanske inte är den allra effektivaste, men organisationen går åt rätt håll. Den här lagstiftningen ger verkligen möjligheter.

Jag ska ta upp några saker. Jag går inte in i detalj eftersom det här är ett ärende som går till utskottet.

För det första; offentlig och privat vård. För det andra; gränserna mellan vård och annan verksamhet i samhället. För det tredje; myndigheterna och detta med reglementet. Och sedan ta jag upp tandvårdens som ett exempel på de möjligheter som nu finns.

När det gäller offentlig och privat vård har vi traditionellt hälso- och sjukvård i offentlig regi. Men det växer upp mer och mer privata specialiserade kliniker. Det är ovanligt med privat hälsovård direkt, men privata verksamheter kommer att vara en del av den framtida hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att man har tillsynsansvaret klart, att man har den grundläggande hälso- och sjukvården under kontroll och att man medvetet kan samordna privat och offentlig sjukvård. Det är en del av organisationen i framtiden. Det är också en del av finansieringen, på det sättet att skattefinansierad offentlig sjukvård kan kompletteras med privat sjukvård där människor är villiga att betala för att slippa köer eller få behandlingar som är specialiserade eller få en läkare som man själv väljer. Det är en framtidstendens, likaväl som prioriteringsdiskussionen, och som kommer att bli mera betydelsefull.

Det andra är gränser. Vi har hälso- och sjukvården som är hälsovård, hälsoförebyggande, sjukvård som är allmän sjukvård, som är regional sjukvård som är specialistsjukvård osv. På Åland har vi byggt upp en välfungerande hälso- och sjukvård på alla nivåer. Det finns hälsoförebyggande verksamheter och särskilt också inom frivilliga sektorn. Där har vi gränsdragningen som man naturligtvis borde gå vidare med därför att gränserna blir mer och mer flytande. Ju äldre vi blir desto mera blir vi också delaktiga av hälso- och sjukvården, i allmänheten är det så, inte för alla. Det gör att hälso- och sjukvården kommer in i kommunal verksamhet.

Jag tror att det var 25 § som ltl Roger Jansson nämnde. Paragrafen är kanske lite otydlig formulerad. Jag läste den på det sättet att man ska inhämta kommunernas och landskapets bedömning av konsekvenserna. Så tycker jag att det borde vara. I kommunen finns det äldreboende och institutioner där det finns funktioner inom dessa boenden som är åt hälso- och sjukvårdshållet Vice versa har det också funnits en sådan verksamhet i sjukvården som egentligen skulle höra till kommunerna. De här gränsdragningarna måste man så småningom komma till klarhet med. Det är bra om social- och miljöutskottet tittar just på den här aspekten, dvs offentlig-privat, vad som händer i framtiden och hur lagen då är anpassad till det och för det andra detta med gränserna.

Det tredje är myndighetsproblematiken. Det har funnits en tendens, om den är medveten eller inte, här i landskapet att man går mer och mer mot underliggande myndigheter; miljö- och hälsoskyddsmyndigheten och Ålands hälso- och sjukvård. Gymnasieskolan gjordes till mera myndighet än vad jag hade önskat. Det visar också att det inte finns en frikoppling annat än i vissa speciella fall. Man skulle kunna säga att motorfordonsbyrån är en verksamhetsmyndighet som gör sina tekniska saker, har sina dokument och som är ganska fristående från landskapsregeringen. Medan skolorna har läroplaner och dokument för olika verksamheter. I samband med det så har vi inte förbud mot ministerstyre i allmänhet. Våra ministrar styr ju en stor del av verksamheten i landskapsförvaltningen. Utgångspunkten är en enskild föredragning som förutsätter samverkan mellan minister och föredragande. Sedan har vi plenum med föredragande tjänsteman och ministrarna styr där. Det är en skala där man kommer till myndigheterna. I Sverige beslutar ministrarna om tillsättande av myndighetschefer, men de får sedan inte gå in och styra verksamheten. Medan vi har en blandning, särskilt i ÅHS. Man kanske nu borde reda ut hur vi ska ha myndighetsstrukturen, när så många blir myndigheter.

I ÅHS verksamhet har vi en chefstjänsteman i landskapsregeringen, som har vissa övergripande uppgifter, som jag föreställer mig är utveckling, tillsyn och kontakter med andra verksamheter osv. Det betyder att landskapsregeringen borde ha en roll i ÅHS verksamhet.

Reglementet har diskuterats av och till i många år. När jag hör på debatten här, som jag förstår det har reglementet blivit en detaljerad uppsättning regler, det har landskapsregeringen inte något att göra med i allmänhet. Men om det är ett reglemente som jag har föreställt mig, dvs beslutsgång, olika inriktningar som inte kan formuleras i lag, policy när det gäller patientbemötande och vårdgaranti som inte finns i lag, ett reglemente som är kopplat till anställningsförhållande och kollektivavtal och lönesättning och liknande, ett sådant reglemente skulle vara en annan sak. Hur man definierar reglemente har jag inte tagit ställning till. Landskapsregeringen bör ha vissa styrmedel i förhållande till ÅHS, om man sedan har det via person och tillsättande av ordförande och styrelsemedlemmar kan man diskutera.

Herr talman! Nu finns det en tandvård som är uppbyggd kring vissa prioriterade grupper. Det blir en ändring så att de anställda inom ÅHS inte kommer att vara en prioriterad grupp när det gäller tandvård. Däremot kommer ungdomar, upp till en viss ålder, och personer av sociala skäl att berättigas att gå till den allmänna tandvården som ÅHS erbjuder. Hur ska man prioritera de äldre? Ska man utvidga tandvården till mer än förebyggande, till mera än normal tandvård och även till speciella olika tjänster? Idag har vi privat tandvård, jag vet inte exakt hur många det är. Ska man bygga ut tandvården på ÅHS till att omfatta alla, i stil med det som man har i riket, allmän tandvård? Allmän tandvård omfattar i princip alla, men många köar och får inte alltid den tandvård som de behöver. Ska man göra det så har man talat om kostnader i storleksordningen 3 miljoner euro i investeringar, sedan kommer driften till. Jämför man det med att vi har privat tandvård idag så kan man säga att de kliniker som finns är i sig värda 1,5 miljoner. Om man ska investera 3 miljoner och tappa 1,5 miljoner, man brukar tala om Ebberöds bank, med det här är väl i Ebberöds tandvård.

Däremot är möjligheten intressant att man finansierar tandvården med offentliga medel till den del som den är förebyggande och det gäller prioriterade grupper. Då har vi detta med servicesedlar eller andra finansieringssystem. Det tycker jag att den här lagen nu ger möjlighet att gå vidare med. Det är intressant ekonomisk utveckling för den framtida tandvården att man kombinerar privat, som redan finns, och den offentliga allmänna tandvården, en kombination av privat och offentligt som är reglerat och där man har en strategi precis som för hälsovården i övrigt.

När social- och miljöutskottet ser på den här lagen så skulle jag önska att man också har de framtida utvecklingsfrågorna i fokus och ser hur lagen förhåller sig till det.

När det gäller reglementet motsäger jag mig inte, det som har sagts här i debatten, att reglementet inte ska behandlas av landskapsregeringen. Då har man sagt att reglementet inte är ett politiskt styrinstrument, utan ett internt regleringsdokument för förvaltningen i ÅHS.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När man pratar om landskapsregeringens ansvar och fastställande av reglementet, verksamhetsförändringar och organisationsförändringar så ser jag också det som ett stort politiskt ansvar att ta ansvar över de här frågorna. T.ex. om man måste göra prioriteringar i verksamheten. Jag delar den uppfattningen som ltl Erland redogjorde för. Jag ser det som att ta det politiska ansvaret.

När det gäller tandvården så är det min uppfattning att om vi ska göra förändringar och förbättringar för ålänningarna så kommer det att kosta pengar. Jag tror att vi måste göra det i flera steg. En möjlighet är att ta in servicesedlar i ÅHS lagen.

 Ltl Olof Erland, replik

Det är en möjlighet att man måste väga alla prioriteringar och system mot varandra när det gäller kostnader. Det är ofrånkomligt. Det talades om 24 §, prioriteringar. Det har länge legat i luften att man måste komma till prioriteringar. Det gör man i verksamheter men när det gäller sjukdomar så är det mycket svårare.

När det gäller ansvar så är det detta som ska vara utgångspunkten, att det finns ett politiskt ansvar. Det är alltså inte en renodlad myndighet. Det är en myndighet underställd landskapsregeringen där egentligen behovet av regleringar är ganska stort. Med vilka dokument och på vilket sätt, om det ska vara via personer eller särskilda dokument är en annan sak. Reglementet är vad man gör det till. Har man planen, budgeten och policydokument så kan man ta ansvaret den vägen. Reglementet är ett kapitel för sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag vill ta upp tandvården. Ltl Olof Erland sade att han inte visste om de landskapsanställda vid ÅHS har rätt till tandvård. Det har de enligt hälso- och sjukvårdsplanen som ingår i vår budget, där det står; "viss utsträckning för ÅHS ordinarie personal". Om det är detta som ska gälla? Det står också att regeringen ska fundera på hur man ska utveckla tandvården. De har gjorts en utredning och där står det hur många som jobbar på Åland och så står det i regeringsprogrammet att regeringen vill förbättra tandvården. Vem är det som har ansvar för att något sker? Vad tycker ltl Olof Erland, vem är det som har ansvaret?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

Talman! För min del behandlar jag den här framställningen till lag. Den ger ju möjlighet att utveckla tandvården. Det är väldigt positivt. Det ska man väga mot rättviseaspekter, ekonomiska aspekter osv. De personalgrupper som tidigare har haft den här förmånen kommer inte per automatik att ha den här få förmånen såsom jag har förstått det. De gamla planerna kan ltl Sundback lägga i lådan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att läget fortfarande är ganska oklart med de prioriterade grupperna. Den här lagen löser inte det här problemet. Den går på samma linje som nu gällande lagstiftning. Man ska fortsätta med prioriterade grupper. Att man tar in servicesedlar löser ingenting.

Grundfrågan är om regeringen vill ha allmän tandvård eller inte? Vi vill ha allmän tandvård. Vi tycker att det är en grundläggande basservice. Tydligen har liberalerna svårt att bestämma sig på den här punkten. Vi får bara konstatera att det inte blir någon allmän tandvård under den här perioden. Den här regeringen hade fyra år på sig med sitt regeringsprogram, men det blev ingenting av allmän tandvård.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Jag konstaterar att den här lagen ger möjligheten att utveckla tandvården. Det kommer att göras steg för steg så att man inte har en kapitalförstöring eller tränger ut de privata tandläkarna. Man ska utnyttja den kapacitet och kunskap som finns, det som redan är uppbyggt och den marknad som finns för privat tandvård. Man ger möjligheter till de grupper som man vill prioritera med den vård som man vill prioritera; förebyggande och normal tandvård. Därutöver måste man naturligtvis se på ekonomin. Vägen framåt är ganska klar. Man kan ha vägar framåt när man säger att vi ska vandra till paradiset, men det kostar också pengar. Vi måste betala för allmän tandvård, offentlig tandvård och när vi går till de privata. Detta system kostar. Jag vill absolut inte att man ska tränga ut privat tandvård och förstöra kapital i onödan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag skulle vilja fortsätta där senaste talare slutade. Jag tror att det är tokigt för hela tandvårdsfrågan att föra fram ett sådant resonemang att om det blir allmän tandvård på Åland då ska alla privata tandläkare upphöra eller slås ut. Vi har privata tandläkare både i Finland och i Sverige, trots att det finns en allmän tandvård. De existerar och fungerar väl. Däremot tror jag att det kan vara bra med lite konkurrens från det offentliga, för att priserna på Åland inom tandvården är nog höga.

I mitt huvud fortsätter de som har råd att gå till sin vanliga privata tandläkare och får tillbaka ersättningen från FPA. En allmän tandvård har ju ett annat syfte.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Nu börjar det likna någonting. Det är precis det som vi från liberalernas säger; vi ska privat tandvård och offentlig tandvård, som är allmän för de grupper som man prioriterar. Då kombinerar man. Jag frågar mig varför man skulle slå ut den privata tandvården? Det gör man om man styr dem som har privat tandvård idag till någonting annat. Man har talat om allmän tandvård och offentlig tandvård. Men jag har inte hört någon socialdemokrat, förrän idag, talat om privat tandvård.

Kanske ltl Sundback skulle begära ordet? Det är väldigt svårt när flera ska prata på samma gång.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag tycker att ltl Olof Erland nu talar otydligt här. Han säger att vi ska ha allmän tandvård till vissa grupper. Det säger sig självt att då är det ingen allmän tandvård. Då är det samma system som vi har idag, nämligen att vi inte har allmän tandvård. Vi har en tandvård för vissa särskilda grupper i enlighet med ÅHS beslut. Medborgaren har inte rätt till allmän tandvård. En kvinna med folkpension får idag inte rätt till ÅHS tandvård, för sådana prioriteringar har vi inte. Men om vi har en allmän tandvård så kan både du, jag och folkpensionärerna gå till tandvården. Jag tror att man behöver utreda hur stora grupper man kan förvänta sig att kommer till den allmänna tandvården och byter bort sin privata tandläkare. Det tror jag varken att ltl Olof Erland eller jag skulle göra. Man skulle antagligen fortsätta att gå till sin privata tandläkare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag ska försök vara tydlig och upprepa mig. Jag vill att vi ska ha privat tandvård och offentlig tandvården, som riktar sig i verksamheten mot prioriterade grupper, som vi har idag. Det kan renodlas och utvidgas. Sedan vill jag att man ska se över finansieringen för alla som behöver tandvård, så att de ska ha en valfrihet. Jag vill inte att man ska slå sönder den privata tandläkarverksamheten, företag som har byggts upp och där det finns ett investerat kapital.

Däremot tror jag man ska ägna särskild uppmärksamhet inom den offentliga tandvården att det är många grupper som trots att de har tillgång till offentlig finansierad tandvård, med vissa avgifter, ändå inte får den vård som de skulle behöva. Det är ju det som är ett av de stora problemen. Enbart privat tandvård löser inte problemet, enbart offentlig tandvård löser inte problemet utan man måste styra det hela politiskt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Under förra mandatperioden fanns det många tillfällen när missbrukar- och drogproblematiken diskuterades i lagtinget. En drivande kraft var ltl Åke Mattsson och liberalerna. Det var oändliga diskussioner och kritik av då sittande regering om hur dåligt och bristfälligt det var vad gäller åtgärder för att förebygga missbruk, drogmissbruk och ta hand om missbrukare.

Det gjordes ett dokument, ett alkohol- och drogpolitiskt program som skulle gälla 2007-2011. Jag tyckte det var ganska bra. Oppositionen tyckte inte att det var bra utan man hade något annat program som man skulle genomföra.

I det regeringsprogram som kom sedan konstaterades att nu skulle huvudmannaskapet för missbrukarvården flyttas från kommunerna till ÅHS. Vad har hänt sedan dess? Min förväntan var att det skulle ha funnits ett sådant förslag nu i den här hälso- och sjukvårdslagen. Att man inte hade skött den här frågan och att missbrukarvården skulle flyttas till ÅHS var ju det som liberalerna speciellt, men också representanter från centern, kritiserade den förra regeringen för.

Det finns inte något sådant förslag med här, vad jag kan förstå. Jag har försökt läsa det. Däremot tror jag det kan finnas en viss samstämmighet om frågan om tillnyktring och att en Mini-Maria tillnyktringsstation borde inrättas inom ÅHS.

Som jag sade i min presentation, att komma med det här lagförslaget löser egentligen inte några av de problem som vissa av oss tycker att det finns inom hälso- och sjukvården. Jag vet inte om man i det här avseendet har tagit några steg framåt.

Herr talman! Mot bakgrund av all den här diskussionen under den förra mandatperioden har det varit nästan totalt tyst från regeringen i de här frågorna under den här mandatperioden. Nu skulle jag gärna vilja veta om det blir en Mini-Maria?

42 § talar om alkohol- och drogarbetet. Jag uppfattar nog att det är ganska allmänt hållet och att det är någon slags rådgivning, handledning och undersökning. Man pratar om drogrelaterade sjukdomar. Sedan står det i sista moment: "Det alkohol- och drogarbetet som utförs av Ålands hälso- och sjukvård ska planeras och genomföras så att de bildar en funktionell helhet tillsammans med alkohol- och drogarbetet och arbetet för psykisk hälsa i kommunerna". Vad är det för psykisk hälsa i kommunerna? Det är en lite konstigt formulering.

I mitt parti finns framförallt många som har jobbat och jobbar fortsättningsvis hårt för de här frågorna och de fick sig många påskrivna tillkortakommanden under senaste period. Jag tycker att det är rättvist att vi får höra vad den här regeringen har tänkt i det här avseendet.

Herr talman! En sista kommentar till själva myndigheten. Om ÅHS är ett förvaltningsorgan, den är alltså inte en självständig politisk organisation, så bör den väl ändå vara styrd och övervakad, som det sägs här i lagstiftningen, av landskapsregeringen. Jag tycker att landskapsregeringens representanter inte har förklarat hur de ska styra ÅHS. De säger att det ska styra ÅHS delvis via budgeten.

Låt oss ta tandvårdsexemplet, det finns i regeringsprogrammet från 2007, det finns i budgeten på 2011, man ska utveckla tandvården på basen av utredningen osv och det är långa skrivningar. Sedan kommer den här lagen och ännu vet vi inte vad regeringen vill i den här frågan. Har man en sådan här målsättning att utveckla tandvården så säger den målsättningen ju ingenting. Det är som att säga att vi hoppas att det blir en vacker sommar och om det inte blir det så kan man inte kritisera regeringen för att de inte har tagit sitt politiska uppdrag.

Jag är nog väldigt skeptisk till att regeringen på ett ändamålsenligt sätt ska kunna styra verksamheten genom budgetskrivningar och den här lagen. Alla organisationer behöver någon sorts gemensamma verksamhetsplaner som visar gentemot sin uppdragsgivare vad det är som man tänker förverkliga utgående från budgetmotiveringarna. Jag tycker att det är överilat att kasta sjukvårdsplanen i papperskorgen utan att ersätta den med någonting.

Jag oroar mig väldigt mycket för hur ÅHS styrningen ska gå till. För att hålla den här boskillnaden ska inte landskapsläkaren och ministern vara en del av ÅHS styrelse. Man bör inte direkt delta i ÅHS arbetet och markera att man har en övervakande roll. Det är väldigt svårt att göra om man sitter mitt i styrelsen.

Herr talman! Det ska bli intressant att följa utskottets arbete och ta del av resultatet av den här långa remissen. Medborgarna tycker att hälso- och sjukvården är den viktigaste frågan som vi ska sköta. Därför tycker jag att den här diskussionen har varit nödvändig. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! En av kungstankarna i hela lagframställningen är att bevaka de personernas röst som har svårt att göra sig hörda. Det handlar om missbrukare, äldre, barn och funktionshindrade. I flera paragrafer tar vi upp det viktiga folkhälsoproblemet med alkohol och droger, t.ex. i 31 §, studerandehälsovården. Där står det att man ska ge speciellt stöd till ungdomar som har alkoholproblem. Det står också inom rehabiliteringen att sådana personer som missbrukarproblem har också rätt till rehabilitering. Inom 42 § redogörs för det alkohol- och drogarbete som ska göras inom ÅHS. Det handlar om tillnyktring, det handlar om avgiftning och det handlar också om det hälsofrämjande arbetet. Det finns också en egen paragraf där man ska beakta missbrukande gravida så det finns en bärande tanke i hela den här lagen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack ministern. Jag är inte kritisk mot de skrivningarna. Jag ville veta om det blev ett Mini-Maria nu? Hur kommer tjänsten vid tillnyktringen att se ut i framtiden? Det är två konkreta frågor som jag gärna vill ha svar på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Redan under förra landskapsregeringen bestämde man att det skulle bli ett Mini-Maria. Det har man fullföljt. Sedan kom det besked från ÅHS styrelse att man vill ha klara besked från landskapsregeringen en gång till, vilket man har fått. Man ska bevaka de här ungdomarna som är motiverade till att sluta. Det finns en handlingsplan och det ska fullföljas.

När det gäller missbrukarvårdens huvudmannaskap så finns inte det i den här lagen. Det är en del av ett special utredningsuppdrag i hela socialvårdens utveckling. Den utredningen beräknas bli färdig här i juni och den tittar specifikt på den frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Då konstaterar jag att någon överföring av missbrukarvården enligt regeringsprogrammet blir det inte.

Mini-Maria fanns i det alkohol- och drogpolitiska program som den förra regeringen gjorde. Det sägs också att vi ska få en uppföljning och en utvärdering av det programmet. Jag vet inte om det finns.

Jag är inte riktigt säker på om ministerns svar om detta med tillnyktring och Mini-Maria betyder att de verkställs, att det kommer att ske och att det finns ett visst datum när verksamheten börjar? Vi vill ha klara besked.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag kan konstatera och jag tror att mina partikollegor kan intyga att jag för nog ganska mycket liv kring missbrukarfrågorna fortsättningsvis till regeringen. Det kanske inte är rätt forum att göra det här i salen. Därför hörs det kanske inte lika mycket. Jag kritiserar och ifrågasätter en hel del fortsättningsvis.

En av de tyngsta sakerna som jag kritiserade under den förra perioden var att man inte kom till tals. Det var ingen överhuvudtaget som bemödade sig om att fråga och att man skulle ha en möjlighet att framföra åsikter och synpunkter till förändringar och lagförslag.

Nu har det tillsatts en parlamentarisk grupp. Vad man kan anklaga ministern för så är det inte brist på engagemang i den gruppen. Jag tror att det är ett enda möte som vi har haft som ministern inte har varit närvarande. Var och en får möjlighet att ifrågasätta förslag, kritisera och granska det som landskapsregeringen håller på med när det gäller drogfrågor. Alla i gruppen har möjlighet att framföra sina åsikter. Man har möjlighet till dialog och information.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det är säkert bra att ni har era grupper och diskussioner. Men vi är intresserade av resultaten mot bakgrunden av bl.a. det alkohol- och narkotikapolitiska programmet.

Jag vill fråga ltl Åke Mattsson om han kan svara på detta med Mini-Maria? Kommer det att förverkligas, när och hur?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag kan inte svara på det.

Nästa kommentar kring den biten är att man behöver granska det ganska noga så att man inte rusar på, så att man har fattat ett beslut för några år sedan och som driver man igenom det. Det finns förutsättningar. Det finns möjligheter att genomföra det och det har man beaktat. Men, hur många ska använda det? Det kanske inte ska vara de "vanliga dagsfyllona" som hamnar in för fylla alla dagar. Det ska inte vara personer från färjorna. Det ska inte vara personer under 18 år. En Mini-Maria kräver en viss bemanning viss bemanning. Kan det vara bättre med en socialarbetare inom polisen? Polisen kan fortsättningsvis granska den biten också. Jag tycker att man inte behöver rusa på. Man kan gå försiktigt framåt här och göra det bra. Det är ju det som är angeläget. Det viktigaste är inte att man gör saker utan att man också satsar resurserna på rätt kort och på rätt möjlighet.

Sedan när det gäller vem som ska vara ansvarig för missbrukarvården anser jag fortsättningsvis att det borde vara landskapsregeringen, möjligen ÅHS.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Man kan väl nog konstatera att med den här regeringen är alla de här bollarna fortfarande i luften. Det har egentligen inte hänt någonting i fråga om detta med huvudmannaskapet på de här åren. Detta med ungdomarnas Mini-Maria är inte heller klart.

Herr talman! Jag tycker att ltl Åke Mattsson inte ska tala om fyllon här i lagtinget. Det handlar trots allt om medmänniskor. Om ltl Mattssons människouppfattning är så nedsättande så må det stå för honom, men här i lagtinget ska vi inte använda sådana uttryck.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Det kom en tilläggsfråga i ett replikskifte när mina repliker var slut. Mini-Maria öppnas när psykiatrihuset färdigställs i höst.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, tack för det. Det var det svaret som jag ville ha. Jag ville veta om det öppnas och när. Att det skulle ta så länge att få fram det svaret! Tack i alla fall.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Barbro Sundback ställde den konkreta frågan i sista repliken så jag kunde inte svara. Nu går jag upp och svarar. Psykiatrihuset är planerat med en tillnyktringsenhet, ett beroendecentrum. Målsättningen med Mini-Maria är att fånga in de här ungdomarna. Man håller på att titta på vilka personella resurser det krävs. Mini-Maria öppnar när psykiatrihuset öppnar i höst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Första behandling

4      Ändring av jaktlagen

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Jag som viceordförande har fått i uppdrag att presentera utskottet, inte på grund av oenighet utan på grund av att ordförande hade annat för sig.

När det gäller ändringen av jaktlagen så handlar det om att handikappade ska få möjlighet att jaga på samma villkor som vi som är friska eller inte har ett handikapp.

I remissen var det en hel del diskussion om definitionerna i lagparagrafen. Jag var själv upp och ifrågasatte orden bestående rörelsehindrad och hur man kan avgränsa det.

Under utskottsbehandlingen har vi fått reda på att det är ett vedertaget begrepp i de här sammanhangen. Det finns en skala från 1-15, där det här är invaliditetsklass 11. Förordning om invaliditetsklassificering finns fastställda i social- och hälsovårdsministeriet. Man använder t.ex. just klass 11 när man tittar på vem som ska få parkeringstillstånd på handikapparkeringar. För mig klargjordes alla problem som jag tog upp i behandlingen.

Därför föreslår ett enigt utskott att den här lagen ska antas såsom den är skriven.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

5      Ekodesign och energimärkning

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Det här är en framställning som vi har behandlat tidigare rent sakmässigt som dock föll hos presidenten på grund av olika orsaker.

Utskottet har tittat på de paragrafer som den föll på. Det var lagtekniska saker, man har överträtt sina befogenheter på tre punkter enligt presidenten.

Utskottet håller med landskapsregeringen i de ändringar som man har gjort för att får den här framställningen i skick. Utskottet föreslår att lagförslaget antas med korta formuläret.

Jag gjorde några personliga reflektioner när jag läste presidentens utlåtande. Det är egentligen ganska självklara saker. Man kan fråga sig varför det går så här att man överträder sina befogenheter när det går genom en lagberedning, ett utskott och sedan går det till Ålandsdelegationen, som påpekade det här förstås. Om jag rannsakar mig själv så borde vi i utskottet ha upptäckt det. Går man ett steg längre så borde egentligen inte landskapsregeringen och dess lagberedning släppa ifrån sig en sådan här lagstiftning. Jag vill inte gå åt någon person, vare sig politiker eller tjänsteman, men man borde på något sätt ha ett system, en checklista, att när lagen är klar i landskapsregeringen så går man igenom behörighetsfrågorna, straffbestämmelser och sådana saker som har varit problem genom åren. Vi förlorar otroligt mycket tid. I det här fallet var det gentemot EU, men vi förlorar också tid mot våra medborgare när det gäller olika former av lagar. Problemet har funnits under många år. Jag är inte så attraherad av en laggranskningsnämnd. Jag tycker att man borde ha någon slags checklista när man skickar en lag från landskapsregeringen till lagtinget.

När man läser presidentens utlåtande så blir det här uppenbart. Skulle utskottet ha fokuserat på de lagtekniska sakerna så tror att man hade hittat det. Men som politiker fokuserar man på politiken och innehållet i lagen.

Jag vädjar till lantrådet och kommande landskapsregeringar att det här är någonting som man måste ta tag i. Tack, herr talman.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Det är en mycket väsentlig fråga som viceordförande Strand tar upp och som jag under den här perioden har varit med i social- och miljöutskottet och hanterat ganska många gånger. Vi har diskuterat hur man kunde undvika det. Vi har flera gånger i utskottet funnit att det behövs göras korrigeringar och vi har gjort nödvändiga korrigeringar. Jag håller med om att en laggranskningsnämnd får svårigheter eftersom den måste sätta sig in väldigt mycket i sakfrågorna för att klara av det och många andra frågor. Nog är det ju lagberedningsledningen och landskapsregeringen som ska göra det. Jag tror faktiskt att det under det senaste decenniet har blivit mindre kontroll i den politiska landskapsregeringens hantering. Man tänker sig att det är vi i lagtinget som ska klarera den typen av frågor. Det är olyckligt, precis som ltl Strand säger, både för lagtingets arbete och för Ålands folk som får en senarelagd rättsäkerhet.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag vill poängtera att jag inte är ute efter vare sig politiker eller tjänstemän. Men när man läser presidentens utlåtande så är det så uppenbart. Det är finsk behörighet, EU-direktiv är åländsk behörighet och så ger man en förordningsfullmakt på andras behörighet. Det är elementärt. Med min erfarenhet från landskapsregeringen och lagtinget i 12 år så tar jag på mig lika mycket ansvar som andra politiker att det har blivit så här. Vi borde hitta ett system, före lagarna skickas hit så har man någon sorts grundläggande checklista som man går igenom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Kollegan Strand är ute i ett angeläget ärende. Under den här perioden har regeringen gjort en studie om att förbättra kvaliteten i lagberedningen. Det är bra, det gäller att jobba vidare på den punkten. Jag har några tankar om det här.

Tills nu och för närvarande har vi föreskrifter som säger att lagframställningen skall, förutom annat, lämna redovisning om deras administrativa, ekonomiska, miljömässiga och jämställdhetsmässiga aspekter. Jag ser nog framför mig, med en utvidgade självstyrelse och utvidgad behörighet, också behov av att vi tar in i checklistan både lagstiftningsordningsbedömningar och sedan också behörighetsbedömningar som sådana. Både i avseende att man håller sig innanför behörigheten men också hur den behörigheten utnyttjas så att man inte kolliderar med den yttre ordningen enligt självstyrelselagen och grundlagen. Jag kan bara hålla med talaren här.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag behöver inte upprepa vad jag har sagt. Vi är överens vtm Gunnar Jansson och jag. Det som jag ser med laggranskningsnämnden är att först går det igenom en beredning i lagberedningen, sedan ska den politiska landskapsregeringen behandla det, sedan ska det till laggranskningsnämnden, sedan till ÅD och till presidenten. Det blir en orimlig tidsrymd för självstyrelsen. Min personliga åsikt är att man borde vida åtgärderna vid lagberedningen, annars kan det ta ett år före en angelägen lagstiftning kommer på plats.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

6         Ändring av djurskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Den här lagframställningen kom nästan som ett paket på posten efter beställning från social- och miljöskottet.

Vi konstaterar i vårt betänkande att ändring av djurskyddslagen ligger väldigt i paritet med skrivningarna som utskottet hade när vi behandlade djurskyddslagen här tidigare i år. Man har förändrat brottsbenämningarna. Djurplågeri som man tidigare kunde bli dömd för, fast man överhuvudtaget inte hade varit i kontakt med djur, ändras till djurskyddsbrott, vilket är en betydligt bättre beskrivning. I djurskyddsbrott ingår det djurplågeri i vissa sammanhang. Det förutsätts också att man ska ha utsatt djuren för onödigt lidande för att man ska bli dömd för djurskyddsbrott.

Vi efterlyste också en gradering av straffskalan. Man har gjort en gradering så att man kan bli dömd för lindrigt, vanligt eller grovt djurskyddsbrott.

Man har också preciserat och förändrat lite när det gäller djurhållningsförbud. Vi har erfarit från utskottet att det också är bra. I behandlingen av djurskyddslagen framkom framförallt från djurskyddsföreningen att man tog för sällan till djurhållningsförbund. Det verkar vara en ganska hög tröskel för det. Vi tror att det blir lättare om man har det lite noggrannare reglerat när och hur det ska tillämpas.

Vi var lite skeptiska till formuleringen; ”djurhållningsförbud meddelas på yrkanden av åklagaren”. Det har ju tillkommit för att den som döms ska ha möjlighet att försvara sig och bemöta yrkandet om djurhållningsförbud. Under processens gång kan det framkomma omständigheter som gör att man döms till djurskyddsbrott. Vi konstaterade att det inte är på den nivån att man behöver vidta åtgärder. Man kan alltid välja att döma till grovt djurskyddsbrott. Då utdelas alltid djurhållningsförbud.

I vissa sammanhang kan man meddela bestående djurhållningsförbud, om man har gjort sig skyldig till grovt djurskyddsbrott.

I övrigt har vi ingenting att anföra.  Vi anser, förutom några små detaljförändringar, att lagtinget godtar landskapsregeringens framställning om ändring av djurskyddslagen. Tack.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

 7     Behörig myndighet för djursjukdomar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 13/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Utskottet har tagit del av framställningar, gjort vissa höranden och konstaterat i framställningen är en kodifiering av praxis som redan förekommer. Vi tillstyrker förslaget. Tack.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

8         Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (Sjpn 2/2010-2011)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Man kan kanske tycka att lagtingets utrikespolitiska sfär är begränsat enligt självstyrelsesystemet. Formellt är det ju så när det där hänvisas till att förhållandet till utländska makter sköter riket med de begränsningar som följer av två kapitel i självstyrelselagen. Man kan också säga att medlemskapet i EU, det meddelande som regeringen lämnar och den behandling som meddelandet undergår i lagtinget och dess olika organ i hög utsträckning utvidgar lagtingets utrikespolitiska behörighet de facto till följd av medlemskapet i EU. Det här är inget dramatiskt. Det här är någonting som vi känner igen från tillvaron i Nordiska Rådet. Den utvecklingen är för självstyrelsen och Åland mycket intressant. Jag återkommer till den frågan.

Meddelandet följer klassisk linje. Det är förståeligt och väl. Behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden har också följt tidigare års modell på det sätt som redovisas på sidan 1; dvs nämnden har under beredningen av landskapsregeringens årliga meddelande begärt in utlåtanden från samtliga fackutskott. Alla utskott har lämnat ett utlåtande, vilka bifogas betänkandet.

Nämndens synpunkter i fråga om meddelandet sammanfaller i stort sett med utskottets synpunkter. Nämnden har valt att i föreliggande betänkande kort beröra utlåtandena samt några av de frågor som är särskilt viktiga för landskapet. Nämnden har inte egentligen haft någon egen sakbehandling på basen av höranden. Nämnden tyr sig här till vad fackutskotten förtjänstfullt har anfört och därav dragit slutsatser och sammanfattningar som jag nyss nämnde.

När vi ser hur fackutskotten har behandlat meddelandet så är amplituden stor, så ska det vara. Där behandlas allt från konstitutionella och institutionella frågor till t.ex. temaåret 2011 om frivilligarbetets betydelse. Det är ingen liten omständighet i våra samhällen med en stor tredje sektorn och en aktiv befolkning och ett medborgarsamhälle som fungerar väl. Mellan dessa ytterligheter avhandlar nämnden och utskotten smart och hållbar strategi för alla, en utbildnings- och kulturpolitisk jättefråga, ram för gemenskapens åtgärder för vattenpolitiken, svavel- och koldioxidutsläppen i sjöfarten, en hos oss återkommande och oerhörd viktig fråga, inte bara med tanke på trafiken i Östersjön utan överhuvudtaget sjöfart som sådan, en gemensam jordbrukspolitik för åren 2014-2020 samma för fiskeripolitiken, innovativa nyinvesteringar inom fiskodling, rekrytering av personal i EU:s institutioner mm.

Fackutskottets behandling är viktig, dels för att hålla utskotten uppdaterade, dels för att ministrarna och tjänstemannakåren ska behandla EU-ärenden som en integrerad del av den offentliga maktutövningen i självstyrelsesystemet. Inte är EU något märkvärdigt egentligen, även det ska jag kort återkomma till. EU är i allra högst grad en del av självstyrelsesystemet och den maktutövning som vi utövar med tanke på befolkningen.

De politiska ställningstagandena i utskotten och i självstyrelsepolitiska nämnden ska följas upp eftersom marknadsekonomin i EU är en pågående process med program, med projekt och med strategier.

Marknadsekonomins villkor framträder tydligt i betänkandet. Samarbetet i EU har huvudsakligen varit ett ekonomiskt samarbete. Emellertid innebar Lissabonfördraget en förskjutning i riktning mot ökat politiskt samarbete, inte enbart ekonomiskt eller marknadsekonomiskt, utan i allra högsta grad ett politiskt och i många fall utrikespolitiskt samarbete, varav vi är en del. Här har självstyrelsens gränser minsann utvidgats. Jag illustrerar det med några exempel. Senare tiders händelser i Europa och vid våra yttergränser sätter både det ekonomiska och det politiska samarbetet på prov på ett tidigare inte skådat sätt i unionen och tidigare EG.

Den ekonomiska oron inom euroområdet är påtaglig när länderna inte längre kan ty sig till devalveringar. Gigantiska stödordningar byggs upp för att stötta nationella ekonomier inom EU. Ålands skattebetalare är medparter i dessa stödarrangemang.

De politiska revolterna i Nordafrika och i främre Orienten skapar dagliga tragedier i Medelhavet och i EU:s sydstater. Dessa folkförflyttningar riskerar att sluta gränserna i EU i motsats till syftet med vad som var meningen med den fria rörligheten inom EU. Detta är daglig verksamhet på en nivå som vi antagligen inte riktigt kan ta till oss här uppe i Norden. Den nyhetsförmedling som i vissa fall till och med riskerar att avtrubbar lyssnare är oerhört tragisk. Det här är en del i EU varav vi är medlemmar.

En tredje osäkerhetsfaktor för oss på Åland är utgången av regeringsbildningen i Finland. Nämnden hänvisar bland annat till regeringen Vanhanens, den dåvarande regeringens, principprogram, principbeslut från den 23 april 2009 om åtgärder för att trygga Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden.

Nämnden betonar och ånyo vikten av samband mellan ansvar för implementeringen av EU:s rättsakter och medverkan och inflytande i det organ där beslut om rättsakterna fattas. Det är därför mycket betydelsefullt att nästa riksregering adopterar principbeslutet från 2009, antingen i regeringsprogrammet eller kanske hellre separat när regeringen har bildats och inlett sin verksamhet.

Herr talman! Överhuvudtaget börjar vi se en utveckling i EU mellan å ena sidan skötsel av vardagliga människonära åtaganden och ärenden, som man kunde kalla vadmals integration för att citera den rikssvenska författaren PO Sundman som på 70-talet talade om vadmals nordism, och å andra sidan storpolitiska överväganden om den globala politiken inom framförallt utrikes- och säkerhetspolitiken, av vilken vi också är en del såsom medlemmar av EU.

Man kan säga att utlämningen av general Ratko Mladic knappast kan vara en fråga för Ålands lagting när man diskuterar den i ljuset av förhållandet mellan de då stridande delarna av forna Jugoslavien, Serbien och dåvarande Montenegro å ena sidan samt Bosnien-Hercegovina å andra sidan. Men det förhållandet att general Mladic nu är utlämnad för rättsbehandling för FN:s tribunal i Haag är i allra högsta grad en fråga för EU och därmed för oss. I ljuset av att delar av forna Jugoslavien och flera länder, i dessa ganska problematiska Balkanområden, vill bli medlemmar av EU. Vi har inte talerätt vad gäller de specifika frågorna, men vi är en del av den organisationen var i t.ex. Kroatien, Makedonien och så småningom Serbien sannolikt blir medlemmar och kommer då att ingå i den stora europeiska familjen.

Därför, talman, upplever vi spännande tider. Nämndens slutsatser är att vi betonar de vardagliga jordnära ekonomiska samarbetsaspekterna i EU och betydelsen av ett förstärkt ökat inflytande för våra institutionella demokratiska organ i dem.

Jag är av den åsikten att den dagen kommer när vi också mycket väl kan ta oss talan i storpolitiska frågor, om vi så vill, och därmed utvidga ramen för självstyrelsens faktiska behörighet. Tack talman! 

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Bästa lagting, det är alltid mycket intressant att delta i självstyrelsepolitiska nämndens behandlingar. Vi har goda diskussioner, en god stämning och det är väldigt utvecklande och lärorikt att sitta i detta förträffliga sammanhang.

Det här utlåtandet bygger mycket riktigt, som vtm Gunnar Jansson säger, på utlåtanden från specialutskotten. Jag skulle framförallt vilja lyfta upp social- och miljöutskottets utlåtande som lyfter upp två frågor på ett mycket tydligt och klart sätt och som har ett viktigt politiskt innehåll. De två frågorna har engagerat mig mycket och det är frågor som jag fortfarande tycker är synnerligen viktiga.

Den ena handlar om frivilligarbetets år. Social- och miljöutskottet säger att vi behöver en kartläggning över det frivilliga arbetet och dess betydelse för Ålands ekonomi och sysselsättning. Det här är en beställning som vi ifrån socialdemokratisk sida ha velat ha redan i flera år och vi lyfte även frågan i en hemställningsmotion. Jag är glad att man har diskuterat frågan på allvar i social- och miljöutskottet och att man nu kommer till att det vore synnerligen angeläget att man faktiskt gjorde en utredning över detta. En sådan heltäckande utredning borde naturligtvis göras av ÅSUB som har statistik och kapacitet att göra en sådan här kartläggning. Det är klart att frivilligt arbete har en enorm betydelse för det åländska samhället. Det måste vi från samhällets sida hela tiden bekräfta och säga hur bra det är att det finns. Tänk alla dessa timmar som sätts in i frivilligt arbete. Efter att människor har jobbat en lång dag på sitt arbete så går man och gör frivilligt arbete inom olika organisationer, alltifrån att man tränar knattar i fotboll till att man snickrar dansbanor i någon ungdomsförening osv. Det är mycket viktigt att det här arbetet finns. Frivilligt arbete stärker också sammanhållningen i samhället, ökar det sociala kapitalet och ger människor en meningsfull och viktig fritid.

Jag hoppas att landskapsregeringen nu tar till sig detta, tar upp frågan med ÅSUB och beställer denna utredning.

Det lyfts också fram att om vi ska kunna argumentera gentemot EU kring att man ska införa momsskyldighet för frivilligorganisationer så måste vi ju kunna säga vilken vikt de frivilliga organisationerna bidrar med till vår samhällsutveckling. För att få starka argument så måste vi känna till de verksamheterna och veta vad de har för faktisk betydelse.

En annan fråga som social- och miljöutskottet lyfter upp är miljöpolitiken och vattenbruket i Östersjön. Fiskodlingsfrågan har hela tiden varit en väldigt känslig och svår fråga att diskutera här i lagtinget. Utskottet konstaterar; ”att utsläppen från fiskodlingen, särskilt utsläppen av fosfor, utgör den största enskilda åländska utsläppskällan till Östersjön. Samtidigt har fiskodlingen en central betydelse för särskilt skärgårdens näringsliv. Det är viktigt att landskapsregeringen arbetar vidare med att minska utsläppen från näringen så att denna kan utvecklas under förutsättning att totalutsläppen till vattnen betydligt minskas. Utskottet erfar att landskapsregeringen för närvarande har en bra dialog med näringens företrädare där deras synpunkter kan tas tillvara men miljölagstiftning och regelverk måste utformas utgående från det allmänna intresset”. Med det allmänna intresset antar jag att utskottet menar människornas oro över hur tillståndet i Östersjön utvecklas. Det utvecklas mycket negativt i rasande takt. Nu kommer det en ny sommar med algblomning, det kommer ett val i höst och antagligen kommer löftena till befolkningen att vara stora och rikliga om att åtgärder ska vidtas. Här har vi faktiskt ett område där nästan ingenting har skett under den här mandatperioden. När den förra regeringen ville jobba med den här frågan och ville skapa en mer hållbar fiskodlingsnäring som skulle kunna utvecklas ytterligare och därmed stärka särskilt skärgårdens näringsliv så fick man nästan höra att man var fientlig och bara ville nedmontera regionen. Avsikten var precis det motsatta; att få fram innovationer och teknik som kunde medföra att den här näringen kunde utvecklas men inte med den miljöbelastning som förekommer idag.

Sedan konstaterar utskottet; ”att det inte fastställts erforderliga kvalitetsnormer till vattenlagen. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) har därför i sin tillståndsgivning utgått från nuvarande utsläppsnivå för fiskodling. På grund av avsaknad av kvalitetsnormer och bindningen till nuvarande utsläppsnivå är det svårt för nya företag och odlingar att etablera sig. I Sverige och Finland beviljas tillstånd till nya odlingar i begränsad omfattning”. Eftersom reglerna är oklara så betyder det att nya företagare inom den här näringen inte riktigt vet vad de har att förvänta sig. Kanske dialogen med nuvarande etablerade företag gör att man kanske inte är så intresserad av konkurrens från nyetableringar. Det är viktigt att det här är en marknad som är öppen för alla och där regelverken är klara. Jag vill för min del ställa frågan till landskapsregeringen varför man dröjer så med att komma med de här utsläppsnivåerna? Vattenskyddsprogrammet har ju varit klart i flera år redan. Där står det ju att man återkommer i frågan med att skapa förordningen där utsläppsnivåerna klargörs.

Det här är tydligen en mycket svår fråga för regeringen för frågan skjuts fram hela tiden. Läget är oklart för alla som sysslar med den här verksamheten, framförallt är det mycket oklart för medborgarna. Ska vi ha det så här nu? Ska den här näringen kunna fortsätta med de utsläpp som den har fortsättningsvis och är det här något som vi politiker låter ske år ut och år in?

”Utskottet betonar vikten av att för att näringen ska kunna utvecklas långsiktigt måste den totala utsläppsnivån betydligt nedbringas. För att uppnå detta erfordras åtgärder i syfte att dels säkerställa att den totala utsläppsmängden minskar samtidigt som produktionen kan utvecklas också med miljömässigt innovativa nyetableringar”.

Jag vill för min del rikta ett stort tack till social- och miljöutskottet. Ni har lyft, på basen av EU meddelandet, en mycket viktig fråga. Jag hoppas att man kommer till något resultat. Nästa regering borde ha en närings- och miljöminister, inte en social- och miljöminister. Det är dags att göra en förändring på den punkten. Om man ska nå en hållbar utveckling, en hållbar tillväxt inom näringarna så måste närings- och miljöfrågan gå hand i hand. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag som har varit både närings- och miljöminister har kanske inte något emot det förslaget, med det var inte därför som jag begärde replik. Vi är helt eniga om att höja statusen för det frivilliga arbetet.

Däremot sade ltl Gunell i förbifarten om momsskyldigheten som kommer att drabba de frivilligorganisationerna. Partikollegor till mig har gång på gång försökt få upp en debatt om den här frågan. Vi står utanför EU:s skatteharmonisering, om vi hade egen beskattning så berörde inte detta Åland överhuvudtaget. Frågan är vad man ska göra då? Kanske försöka få igång förhandlingar med de finska myndigheterna, men det tror jag att både ltl Gunell och jag vet att om de konstaterar att det här är något som Åland kan ha nytta av men inte övriga Finland så blir det ett absolut nej.

Det här är igen ett av hundratals motiv till ett övertagande av beskattningen. Jag undrar om ltl Gunell inser att för att få bort momsskyldigheten för de frivilliga organisationerna så borde vi kanske jobba mera med kraft för att överta beskattningen? Eller finns det några andra modeller?

Ltl Camilla Gunell, replik

Ltl Eriksson leder in frågorna på egen beskattning. Jag vill inte gå in på djupet i den diskussionen nu. Däremot tycker jag att det är mycket viktigt att de frivilliga organisationerna inte drabbas av den här momsskyldigheten vare sig på Åland, i riket eller i övriga Norden och inte heller inom EU. De frivilliga organisationerna är ändå till viss del beroende av samhällsstöd. Då tycker jag att det blir att ge och ta, man ger med den ena handen och tar med den andra. Det är orimligt tycker jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag delar helt och hållet den uppfattningen. Jag tycker också att det är orimligt. Jag tycker det är väldigt tråkigt att när vi försöker få till stånd en debatt om detta att ingen egentligen tar tag i frågorna. Vi kan inte bara tycka att någonting är tråkigt. Vi måste se vad vi kan göra åt det.

De facto har vi ett väldigt stort trumfkort i och med att vi står utanför EU:s skatteharmonisering. Vad kan vi göra åt det nu? Hur ska vi driva frågorna vidare? Vi kommer ingen vart med att bara tycka att det är tråkigt. Det är mycket som är tråkigt, men vi måste komma framåt.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag tycker att om Åland ska ha starka argument att hävda att vi inte ska ha denna momsskyldighet för föreningar så då måste vi också kunna säga vilken vikt de frivilliga organisationerna har för vårt samhälle, för vår sysselsättning och hur de bidrar till vår gemensamma kassa osv. Vi måste veta betydelsen av detta arbete för att också kunna hävda rätten att slippa denna moms pålaga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Om man ytterligare fördjupar sig i detta när det gäller kvalitetsnormer på vattnet, så är det flera olika kvalitetsnormer som figurerar här. Den typen av kvalitetsnormer som man pratar om i EU är mera för företag, sedan finns det för enskilda och det finns också kvalitetsnormer som gäller bara för landskapsregeringen, som man sätter för sig. Det är väl närmast de normerna som man har klara för sig. Det är ett enormt omfattande arbete att göra. På samma område kan det också vara många olika mätpunkter. Det är inte någonting som man gör i brådrasket. Det är väldigt svårt. Om man gör det här så kan man öppna upp för väldigt mycket fiskodlingar. För det finns områden, också här på Åland, som inte är speciellt utsatta för föroreningar. Där kan man helt plötsligt smälla upp några fiskodlingar. Man har inte argument att stoppa dem. Det är lite Pandoras ask. Vi har erfarit att det är väldigt komplicerat och svårt att gå framåt i den här frågan. Jag för min del förstår att landskapsregeringen väger för och emot i många sammanhang. Det är också väldigt vilket dyrt att göra det här.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, nästan det värsta tillståndet i politiken, och kanske i andra sammanhang också, är ju när man ingenting vet. När man inte vet hur reglerna är och när det är oklart vad som kommer att gälla för dem som ska verka inom en verksamhet. Kanske ltl Åke Mattsson, som är medlem i regeringsblocket, vet varför man inte på basen av vattenskyddsprogrammet nu kommer med de här utsläppsnivåerna? Vad är det som gör att man dröjer så? Inte kan man ju säga att det politiskt kan betyda att det ska gå åt andra hållet, att det plötsligt ska få bli mera utsläpp? Nog måste vi ha den makten inom Åland, när vi har vattenlagstiftningen, att kunna reglera vad som är rimliga nivåer för den här typen av näring.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Den här typen av vattenkvalitetsnormer som man efterfrågar så är problemet att det kräver långvarig mätning av tillståndet och förändringar. Man gör det inte i brådrasket. Det räcker inte med en eller två mätningar. Man ska hålla på ganska länge. Man ska göra synnerligen kvalificerade utredningar för att ta fram det här. Man jobbar med de här frågorna och det går framåt, men det är ett problem. Jag tycker att det är ett problem att de här vattenkvalitetsnormerna inte finns. Det är ingenting som man tar fram ur bakfickan i brådrasket, den saken är klar. Det kräver ganska mycket resurser och vi ska kartlägga hela Åland.

Ltl Camilla Gunell, replik

Nu står det inte riktigt det, som ltl Åke Mattsson nu framför, i social- och miljöutskottets betänkande som ltl Åke Mattsson har varit med och beslutat om. Här står; ”på grund av avsaknad av kvalitetsnormer” är det oklart för nya företag och odlingar att etablera sig. Sedan står det vidare: ”Utskottet betonar vikten av att för att näringen ska kunna utvecklas långsiktigt måste den totala utsläppsnivån betydligt nedbringas.” Det har ltl Åke Mattsson själv varit med och beslutat om. Jag för min del hoppas att landskapsregeringen reagerar och kommer med besked.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag är glad för att kollegan Camilla Gunell har observerat våra skrivningar som är mycket tunga och väsentliga när det gäller fiskodlingen. Det är allvarliga fel som vi har i systemet från självstyrelsemyndighetens sida. För det första är det konkurrensbegränsande, som framgår av betänkandet, genom att nya inte släpps in. För det andra får vi därmed inte en tillräcklig innovativ utveckling av näringen, eftersom befintliga företag delvis är fastinvesterade i gällande produktionsmetoder och fisksorter. För det tredje så minskar inte nuvarande system utsläppen genom att samhällsstyrningen sköts tillsammans med och är beroende av befintliga företag, vilket faktiskt nu redovisas av landskapsregeringen. Det blir inte något av vår målsättning på Åland att öka fiskodlingen men minska de totala utsläppen med nuvarande politik. Därför är det här ett mycket väsentligt uttalande i ett globalt östersjöperspektiv.

Ltl Camilla Gunell, replik

Det är bra att ltl Roger Jansson betonar det. Jag hoppas att han utvecklar resonemanget i sitt anförande. Genom den så goda dialogen som landskapet nu har med befintliga odlare, så betyder att man egentligen reglerar ett monopol med dem som redan har odlingar och sätter fast reglerna så att ingen annan kan komma in och etablera sig. Det är en dålig näringspolitik. Det skapar inte konkurrens. Det skapar inte heller nytänkande och innovationer. Då är det också en dålig regionalpolitik därför att dessa företag är belägna i skärgården och där behövs det nyföretagande. Samtidigt är det ju en urusel miljöpolitik att låta det rulla på och inte komma med besked.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är väsentligt att när möjlighet ges så är det vårt ansvar gentemot Östersjöns miljö. Det är orsaken till att det tas upp i det här sammanhanget. Resultat av det här blir dålig miljöpolitik, dålig näringspolitik och dålig regionalpolitik, precis som ltl Camilla Gunell säger. Då måste man sätta katten på bordet, man måste vara öppen och resonera och det har vi försökt göra i social- och miljöskottet. Det är därför väsentligt att det blir en diskussion här med de partier som styr den utvecklingen.

Vi har nu fyra års erfarenhet av de här försöken som är gjorda och som sades inledningsvis att skulle kunna ge några positiva resultat. De resultaten har uteblivit. Då är det skäl att man tar ställning till vilka delar politiken har fallerat och hur den bör förändras. Därför har vi gjort dessa skrivningar.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag är helt enig med ltl Jansson. Jag vet att ltl Jansson även tidigare har sagt att den här frågan är regeringens akilleshäl och det håller jag helt med om. Det här är en fråga som man haft svårt att diskutera, svårt att hitta en enighet om och svårt att hitta en väg framåt. Det som blir lidande är faktiskt både skärgården och miljön och även trovärdigheten för näringspolitiken.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det är ett mycket tungt i dokument som självstyrelsepolitiska nämnden kommer med. Det är många både viktiga och intressanta frågor som tas fram i upp utlåtandet och självstyrelsepolitiska nämndens sammanfattning. Det är därför ganska nedslående att det är så få som är inne i kammaren. Man kan väl inte tolka det på annat sätt än att det inte intresserar. Regeringen är totalt borta. Nu kommer lantrådet, det är bra. Det kanske kommer in några fler så småningom.

Det är länge sedan som det här ärendet remitterades, i oktober. Regeringen var tidigt ute. Ärendet hade varit förtjänt av att vara klart redan innan vi gick på vår ledighet i februari. Nu känns det naturligtvis ganska gammalt och lite hyllvarmt. Sju månader har gått sedan dess. Det betyder kanske att intresset för dokumentet falnar under den här tiden. Trots det, herr talman, tycker jag att det är viktigt att vi ventilerar det här ärendet. Det bli så att vi diskuterar åtgärder riktade till regeringen med anledning av det här dokumentet.

Min kollega ltl Gunell tog upp frivilligt arbete. Med anledning av social- och miljöutskottets kläm tänkte jag säga något mer om vikten av tredje sektorns arbete på Åland. Nämnden har tagit en kläm som riktar sig till landskapsregeringen. Jag vet inte vad klämmen har för värde eftersom självstyrelsepolitiska nämnden inte upprepar den, klämmen finns här i utlåtandet. Det skulle vara intressant att höra Vtm Gunnar Janssons uppfattning om den här klämmen, men han är tydligen upptagen med andra diskussioner just nu. Jag får väl återkomma till det senare.

Nämnden vill att; ”självstyrelsepolitiska nämnden ska föreslå att lagtinget hemställer om att om att landskapsregeringen gör en utredning avseende frivilligarbetet med alla dess effekter i det åländska samhället som ett underlag för att vidareutveckla den tredje sektorn”. Det är en mycket bra skrivning som jag ser det. Men vad har det för betydelse politiskt? Är det inte en kläm utan det är någonting som bara utskottet har önskat? Oberoende av det så är det en viktig fråga. Nämnden har ju sagt att det ska göras en utredning om tredje sektorns betydelse på Åland.

Jag fick idag en lista från Folkhälsan, som tidigare hade en bilaga till sin kalender, där man mycket förtjänstfullt räknar upp en massa myndigheter och offentliga organ men också en lista över organisationer och det som vi kallar föreningar eller stiftelser. I årets kalender finns inte det med. På Folkhälsans hemsida kan man ta del av den här förteckningen. I den förteckningen ingår 175 föreningar. Som föreningsaktiv ser jag dock att det är en hel del föreningar som saknas. Jag tror att vi lätt kommer upp till 200 föreningar och stiftelser på Åland. Om vi nu räknar med att det finns 5-10 personer aktiva styrelsemänniskor så är det i alla fall 1500 personer, kanske ännu flera, som aktivt bedriver frivilligt arbete under sin fritid utan tanke på egen vinning. Man uppoffrar sig för det allmännas bästa. Det är en enorm arbetsinsats som utförs inom dessa 200 föreningar och stiftelser. En del av dessa föreningar drivs helt med frivillig arbetskraft, andra har ganska omfattande ekonomier, kanslier och personal och får årligen stora summor stöd från landskapet. Många föreningar får bara någon liten summa och fungerar ändå i många fall mycket bra.

Under sämre tider drar man ner det direkta stödet från det offentliga till föreningarna. Det har antagligen direkt även negativa konsekvenser för utfallet, verksamheterna och aktiviteterna. Under en lågkonjunktur har säkert många stor förståelse för det, men om det här blir bestående så är det dåligt för hela samhället. Jag tycker att det är väldigt länge sedan som lagtinget har diskuterat de allmänna principerna och villkoren för samhällets stöd till den tredje sektorn. Det är hög tid att ta sig en funderare på hur detta ska skötas på ett riktigt sätt. Om man generaliserar så är tredje sektorn en viktig del av vårt civila samhälle. Utan detta starka engagemang från medborgarna skulle de nordiska länderna inte ha den demokratiska profil som vi de facto har. I många länder har man inte just alls frivilligt arbete. I före detta Sovjetstaterna börjar det sakta utvecklas, men det ses på med en viss misstro. Så är det inte hos oss. Hos oss har frivilliga organisationerna traditionellt en ganska stark position. Om man tittar på Folkhälsans lista över föreningar och stiftelser så ser man att många politiker är aktiva inom civilsamhället. Det finns en stark koppling mellan det politiska Åland och civilsamhället. Det är mycket viktigt för att garantera verksamheterna och föreningarnas fortsatta förutsättningar.

För att det ska ske en bra utveckling för alla föreningar och att vi ska få bort sådana politiska antydningar som uppkommer på grund av att enskilda politiker är engagerade i olika föreningar så borde vi ha mera generella och allmänna regler för hur tredje sektorn ska skötas. Med stor erfarenhet från tredje sektorn kan jag säga, som med all verksamhet, att det är den ekonomiska stabiliteten som är avgörande, inte bara för att man ska kunna börja med en verksamhet utan också för att man ska kunna utveckla verksamheterna. I de flesta fall kan samhället vara rätt givmilt när någon ny verksamhet träder ikraft, men sedan har man svårt att vara med och utveckla verksamheterna.

En annan viktig förutsättning är att föreningslivet har lämpliga lokaliteter. Där kan samhället göra mycket för att stöda verksamheten. Sedan finns det möjligheter att utveckla samarbetet mellan offentlig sektor och tredje sektorn, men det ser vi ännu ganska lite av på Åland. Det här är också någonting som man kunde ta in i ett framtida policydokument.

I näringsutskottets utlåtande, som också finns bifogat, finns ERUF-bidragen omnämnda, dvs europeiska regionala utvecklingsfonden. Vi har diskuterat det här flera gånger inom socialdemokraterna, eftersom det också berör tredje sektorn. Det står; ”programmet omfattar hela Åland och målgruppen är företag, föreningar och offentliga aktörer.” Näringsavdelningen har, så vitt jag vet, aldrig riktat sig till föreningar specifikt med de här pengarna. Jag vet inte heller hur man har gjort med offentliga aktörer. Ser man på behandlingen så rör det enbart företag. Här finns en möjlighet att utveckla stödet till tredje sektorn genom att använda europeiska pengar.

Det frivilliga arbetet skapar möjligheter för medborgarna att organisera sig och verka demokratiskt. Det stärker gemenskapen i samhället och det skapar stora samhällsekonomiska positiva effekter. På det enskilda planet finns det klart belagt att detta sociala kapital, som byggts upp, förebygger olika typer av isolering, att man exkluderas osv. Det skapar positiva hälsoeffekter för den enskilde. Det frivilliga arbetet är väldigt viktigt för social integration i allmänhet men också med tanke på dem som flyttar till vårt örike och kommer från andra fjärran kulturer.

Herr talman! Jag stöder varmt det som självstyrelsepolitiska nämnden och speciellt det som social- och miljöutskottet har sagt om vikten av att detta stora frivilliga arbete utreds. Framförallt att man försöker bedöma dess samhällsekonomiska effekter för att sedan kunna lägga en politik som fortsatt garanterar stöder den tredje sektorns fortbestånd.

Idag har vi offentlig sektor och privat sektor men vi borde också ha tredje sektorn inom näringsavdelningen. Tack.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Tack för ett mycket intressant inlägg. Den eviga frågan om umgänget mellan offentlig sektor och privat sektor och den tredje sektorn däremellan är oerhört viktig. Jag kan bara dela den uppfattningen. I vår rättsordning är den faktiskt så viktigt och det är ett av de få exempel vi kan finna på vår jord som har fått ett eget namn, dvs den sysslar med medelbar förvaltning. Den termen är förbehållen för förhållandena på Åland och i övriga Finland. Den offentliga förvaltningen sysslar med offentlig förvaltning, den privata sfären har sitt inom sitt regelverk och sedan har vi den tredje sektorn där emellan som sysslar med medelbar förvaltning. Det är en term som jag därför gillar. Här har jag en liten avvikande mening, men nog tycker jag att samarbetet mellan offentlig förvaltning och medelbar förvaltning fungerar bra där det är utbyggt. Då tänker jag närmast på räddningstjänsten och barnomsorgen. Jag har svårt att tänka mig att vare sig sjöräddningen eller landräddningen kunde klara sig ensam.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik  

Jag har lite en känsla av att tiden kanske inte räckte till för vtm Gunnar Jansson. Slutsatsen blev lite rumphuggen, eftersom det i repliken fanns någon slags antydan att samarbetet mellan offentlig förvaltning och medelbar förvaltning var komplicerat. Det är mycket möjligt att det är så, men det måste vara ett administrativt problem som går att lösa.

Vi har nu en sådan situation där vi har skarp gräns mellan den privata och offentliga sektorn. Fortfarande är tredje sektorn någonting som ska fungera på väldigt oklara villkor. Hur mycket pengar det finns att ge är politiska bedömningar. Det finns inte någon klar politik. Det är olika mellan kultur- och idrottsföreningar och föreningar som är mera av ekonomisk karaktär osv.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Så är det. De exempel som jag då eftersträvade fungerar ändå rätt hyggligt. Där tredje sektorn sköter barnomsorg sker det under de lagar som i övrigt gäller för den aktiviteten. Tredje sektorn är oerhört viktig just inom räddningstjänsten; sjöräddningen, räddningsväsendet och brandkårsväsendet på land. De verksamheter utförs enligt de normala regler som gäller för den verksamheten. Där det fungerar så fungerar det bra, men det finns gråzoner som är mer problematiska. Men dess vikt och betydelse kan inte underskattas.

Ltl Barbro Sundback, replik  

Det är intressant det som vtm Gunnar Jansson säger, men det är lite otydligt vad han antyder. I vilka sammanhang skulle det vara så problematiskt? Det är möjligt att det är så, men jag tycker i så fall att det är väsentligt att försöka överkomma de hindren. Om man tänker på alla kulturföreningar som finns, så vi skulle inte ha något kulturliv om det inte fanns föreningar som skötte det i stor utsträckning. Sedan har vi små kommunala kulturförvaltningar och några stiftelser. Mellan de kommunala förvaltningarna och kulturföreningarna skulle det kunna finnas ett mycket större samarbete. Då undrar jag vart dessa ERFU-pengar har tagit vägen? Det står att det gäller företag, föreningar och offentliga aktörer. Där finns ekonomiska resurser att använda, som jag ser det. Men fantasin har inte räckt till på näringsavdelningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Fru talman! Det var ett anförande som jag tycker att gick i sann liberal anda. Det är precis exakt så som grundbulten i den liberala ideologin är, att verkligen fästa stor vikt vid frivilligt arbete, den tredje sektorn och medborgarnas frihet under ansvar. Det här är en del av hela vårt kulturliv och hela vårt samhällsliv. Det är en mycket viktig grundbult i många medborgares liv. Det är precis så där.

Om man ska göra en bred utvärdering så är det klart att man kan göra det. Vi vet ju redan nu faktiskt väldigt mycket om att den här sektorn betyder oerhört mycket för hela vårt samhälle.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik  

Jag vet inte vad det var för mening med den där repliken egentligen? Jag bortser från de politiska undertonerna. Jag vill fokusera på sakfrågan om tredje sektorn. Det är ingen av oss som kan säga i ekonomiska termer hur mycket den tredje sektorn producerar i samhällsekonomiska termer. Det borde vi veta. Den fördelningspolitik som man nu sysslar med är väldigt politisk. Det finns preferenser som ofta bygger på vem som sitter i vilken förening och sådana saker och det kommer det naturligtvis alltid att finnas. Men, det borde finnas ett tydligare regelverk så att man vet att om man sätter in 3 euro i den här föreningen så får man 7 euro tillbaka. Sådana mått kan man ha.

Ltl Folke Sjölund, replik

Fru talman! Den ideella sektorn är väldigt olika. Det finns allt från väldigt små föreningar till väldigt stora föreningar och stora föreningar som har ganska stor ekonomisk verksamhet, typ Folkhälsan och Röda Korset. Att ha väldigt generella regler är naturligtvis en viss svårighet, men inte är det väl omöjligt.

Jag vill minnas att i riket har det nyligen gjorts en sådan här utvärdering som visar att 1 insatt euro i den här verksamheten skapar 6 euro i omsättning. Visst är det jätteviktigt, det skulle säkert vara en bra sak att kunna få en översikt och värdering på vad de satsade pengarna i den ideella sektorn genererar. 

Ltl Barbro Sundback, replik  

Jag tar i alla fall detta som ett stöd för att man ska göra den här utredningen. Och att utredningen kunde vara värdefull att lägga till grund för att man från politiskt håll har lite mera framförhållning och tankar om hur man ytterligare kan stöda tredje sektorn för att det ska ske en utveckling. Nu är det ganska statiskt. De som av tradition och hävd har fått ganska mycket pengar, de fortsätter att få. Medan de som är ganska nya och börjar med något får till en början ganska lite pengar och kanske förblir ganska små. Det finns också möjligheter för den som beviljar pengar och som har den politiska makten att ha en inriktning; nu satsar vi särskilt på pensionärer eller nu satsar vi särskilt på skärgården och lägger till pengar. Men för allt detta behöver man ha fakta, kunskap och framförallt kunskap om hur de här pengarna kommer medborgarna till nytta och glädje.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack fru talman! Jag vill tacka för uppskattningen som social- och miljöutskott har fått för sitt engagemang och sina skrivningar i den här frågan. Det har varit ett engagerat utskott. Ibland tycker man som ordförande att de kanske kunde vara lite lugnare, men i det här sammanhanget är det helt okej.

Tittar man på våra skrivningar så är det några punkter som vi har valt att fördjupa oss i lite närmare. Vissa punkter, som tidigare har nämnts här, är viktigare än andra.

Inledningsvis tar vi ställning till innehållet i tvättmedel. EU har gått ut med ett förslag på 0,5.  Vi har tidigare haft en motion i social- och miljöutskottet där det inte borde få vara mer än 0,2 viktprocent, om det överhuvudtaget ska få vara fosfater. Detta borde inte bara gälla i konsumenthandeln, det borde också vara i industrimaskiner. Man jobbar på den här frågan. Landskapsregeringen håller sig framme.

Vi har konstaterat att efter en tjänsteman slutade vid landskapsregeringen så har detta med att se över en mer klimatvänlig fordonspark minskat. Man är inte så engagerad idag som man var tidigare kring den här frågan. Sedan har också ekonomin kommit emot. Det är inte så aktuellt att byta ut bilar. Det är viktigt att man följer med och gör nyanskaffningar med sådana bilar där man verkligen gör en miljövinst, att man inte har bensinslukande fordon som går många kilometer. Det gäller vid upphandling av alla fordon som landskapsregeringen har. Vi erfar att man nog har gjort skrivningar i budgeten kring detta. Vi tycker att man behöver gå ett steg längre och påtala detta igen.

Nästa fråga som vi har tagit upp är landskapsregeringens engagemang i Östersjön. Vi i social- och miljöutskottet tycker att det är en mycket central fråga i och med vårt läge. Man har flera projekt som man jobbar med. Man håller sig framme och försöker vara på framkanten. Man leder ett ”co-leader” projekt som främjar åtgärder för att minska utsläppen från bl.a. fartygen.

”Landskapsregeringen har i sitt åtgärdsprogram för de åländska vattnen angivit att landskapsregeringen ska vara en pådrivande aktör för en mer hållbar fiskodling på Östersjönivå.” Jag tror att hanteringen av fiskodlingen kanske måste få en lösning på sikt. Idag säger man att om vi har hårdare restriktioner här och om man stoppar fiskodlingen mer och mer från Åland så kommer det istället nya fiskodlingar i våra närregioner, Finland och Sverige, som förorenar Östersjön precis lika mycket som härifrån. Ska man nå en framgång på det här området så borde det vara övergripande för hela Östersjön, precis som man har gjort när det gäller svaveldirektivet.

Vid höranden i detta så har vi erfarit att man har vidtagit ganska mycket åtgärder för fiskodlingen för att minska utsläppen. Det är främst inom utfordringen, man har kassar på områden där det är bättre genomströmning och man försöker optimera fisken. När det gäller utfordringen så är det på två områden; bra foder, bra foderautomater och fodring vid rätt tidpunkt. Man jobbar hela tiden med den här frågan.

Ett nytt problem som jag inte hade klart för mig sedan tidigare är att detta inte har någon som helst betydelse för miljön. Desto bättre odlarna blir på att odla fisk så desto mer fisk får man odla. Man minskar inte på utsläppen. Fiskodlingens tillstånd utgår ifrån hur mycket utsläpp man har från varje fisk. Det här varierar. Man får släppa ut 6 gram fosfor och 50 gram kväve per kilo fisk som odlas. Man räknar med att det släpps ut 0,4 procent fosfor och 0,75 kväve från fisken.

När vi pratar om tvättmedel så konstaterar vi att vissa frågor kanske inte har så stor betydelse. De är nog tämligen marginella i det här sammanhanget, om man ser vilka mängder som släpps ut från fiskodlingarna. Det är svårt att se hur man ska komma tillrätta med det här.

När vi diskuterade med ÅMHM, som beviljar de här tillstånden, så efterlyste de att det skulle finnas erforderliga kvalitetsnormer. Det verkar ganska enkelt inledningsvis. När man pratar med landskapsregeringen så finns det olika former av kvalitetsnormer för vatten. Det finns en sorts kvalitetsnorm, EU-direktiven är en annan form som gäller i olika områden när det är i vattenlagen. I vissa sammanhang är det landskapsregeringen själva som har satt upp de här vattenkvalitetsnormerna. För att komma fram till rätta normer är det väldigt många olika faktorer som ska mätas in. Det är ett ganska omfattande jobb att göra det. Jobbet pågår och det är på väg framåt.

Jag har ingenting emot det här, jag står bakom skrivningarna. Det här är inte något som landskapsregeringen spottar fram över en natt. Det kommer att ta ganska lång tid att ta fram det här. Man tycker att man kanske ska börja jobba med det.

I vissa områden som vi har runt omkring oss finns det utrymme för väldigt omfattande fiskodling. Hur ska man hantera den frågan i så fall om vi ska tillåta fiskodlingar här?

Vi diskuterade i utskottet, vilket vi var eniga om, att det nu har blivit en monopolsituation som inte är bra. Det förekommer inte någon direkt konkurrens och den här frågan har gått lite i stå. Man behöver vidta åtgärder för att lyfta frågan framåt och komma vidare. Det är inte ändamålsenligt som det är just nu.

På sikt måste man absolut minska den totala utsläppsmängden från fiskodlingen. Man kan inte ha utsläppsmängden på den här höga nivån. Det här kommer på sikt att innebära att fiskodlingarna tar allt större och större andel av fosforutsläppen i och med att men inte minskar på de reella utsläppen. Idag odlar man bara mer fisk i förhållande till utsläppen.

Sedan går jag vidare till temaåret som vi också har engagerat oss in. Vi engagerar oss alltid i temaåren. Vi har haft skrivningar kring det här tidigare och vi har det igen. Det ger också en vink framöver att vi tycker att man från landskapsregeringen när man fördelar medel eller på annat sätt ska ha vissa projekt eller en beredskap att göra någonting för EU:s temaår när det kommer.

Vi har konstaterat att år 2012 är temaåret aktivt åldrande. När man jobbar med budgeten idag borde man ha med att man startar upp ett projekt. Vi har erfarit att det inte finns resurser inom landskapsregeringen att göra det här med befintlig personal. Man behöver vidta åtgärder för att göra någonting extra.

Sedan hade vi en skrivning, ett klämförslag, där vi har fått ganska bra understöd. Vi hade gärna sett ifrån utskottets sida att självstyrelsepolitiska nämnden skulle ha tagit med den här klämmen. Man har valt att inte göra det. För den skull vill vi ge uppmana att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen gör en utredning avseende frivilligarbetet med alla dess effekter i det åländska samhället som ett underlag för att vidareutveckla den tredje sektorn.

Jag vill tacka för det socialdemokratiska stödet och också genom replikväxlingen från liberalerna har jag förstått man ställer sig bakom det här förslaget. Man vill gärna ha det genomfört.

Ytterligare en sak som är ett problem är svaveldirektivet. Man har erfarit att man har gått med på det ifrån finsk sida. Det har blivit lite den tendensen att de länder som har gått emot att man ska sänka svavelhalten på fartygen till 0,1 procent, att man då skulle vara emot en klimatförändring. Så är det ju inte i det här sammanhanget. Utskottet har mycket riktigt påtalat, och det har också landskapsregeringen gjort i sina skrivelser, att om det blir för dyrt att transportera på sjön och rederierna minskar så kommer det att bli mera landtransporter istället. Det här kommer också att innebära att produkter, varor och transporter framförallt från skogsindustrin märkbart kommer att fördyras om man gör den här förändringen. Vi länder som ligger runt Östersjön får ett sämre konkurrensläge. Det här är definitivt inte ändamålsenligt. Vad vi har förstått från EU-enheten så jobbar man där och från landskapsregeringen och gör absolut det bästa man kan av situationen.

Ltl Camilla Gunell, replik

Vad gäller frivilliga sektorn så tackar Åke Mattsson för socialdemokraternas stöd. Jag vill för min del tacka social- och miljöutskottet för stödet för det socialdemokratiska initiativet.

Vad gäller fiskodlingarna så bekymrar sig ltl Åke Mattsson för konkurrensneutraliteten och vad det är för idé att vi kanske har det hårdare reglerat på Åland och att då kanske odlingarna flyttar någon annanstans i Östersjön och påverkan är densamma. Men bekymrar inte den lokala påverkan ltl Mattsson? Odlingarna har ändå den plats de har. Bekymrar inte också konkurrensneutraliteten mellan gamla odlingar gentemot nyetableringar?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Du skulle bara veta hur frustrerad och irriterad jag är över alla utsläpp som förekommer från fiskodlingarna. Det är snarast de allmänna argumenten och det som framfördes i utskottet om att det inte hjälper vad vi gör på Åland. Det är ett sådant argument som man ganska mycket bemöts av. För Ålands del skulle det vara ganska viktigt att man försöker jobba så mycket internationellt som möjligt, inte bara att man skulle odla lika mycket fisk som nu på ett bättre sätt, utan att alla, hela Östersjön, minskar på utsläppen från fosfor. Precis som man har gjort med svaveldirektivet så skulle man bestämma hur mycket det får vara. Det känns tufft och hårt men man får anpassa sig efter de normer som ska vara. Det kanske skulle vara det bästa sättet framåt också för Åland. Naturligtvis är jag mycket bekymrad över de lokala utsläppen.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag kan förstå att ltl Åke Mattsson känner sig frustrerad över de här frågorna och kanske också för att han kanske inte fullt ut får gehör för sina synpunkter. Därför tycker jag att det är mycket viktigt att lagtinget nu klart och tydligt säger vad som bör gälla i den här frågan.

Visst finns det en lokal påverkan och den måste vi erkänna och ta hand om. Man måste ju jobba på alla nivåer i miljöfrågorna, som jag ser det. Man kan inte bara säga att Östersjön är andras ansvar. Östersjön är allas ansvar, inklusive Åland.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Ja, jag håller fullständigt med om att alla har ansvar för Östersjön. Det är också svårt som ordförande i social- och miljöutskottet när en äldre gentleman från Geta kommer för att berätta vad han har kostat på för att få trekammarsystem, infiltrering och fosforutfällning i avlopp och hur mycket han går på toaletten i förhållande till fiskodlingen, samt varför han ska betala sådana här summorna när det kommer ut så mycket annat. Där finns det en obalans som inte känns helt okej.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Värderade fru talman! Vi har framför oss ett mammut betänkande i utrikespolitiska och europeiska frågor. Det innehåller fem olika betänkanden och utlåtanden på tillsammans 18 sidor i tunga politiska EU-frågor.

Jag hade förväntat mig att alla utskottsordföranden skulle presentera sina utlåtanden eftersom självstyrelsepolitiska nämnden har valt att markera just tyngden i utlåtandena i sitt betänkande. Tack i alla fall social- och miljöutskottets ordförande för den presentationen.

Jag tycker att vi har under den här mandatperioden försökt få utskotten mera intresserade av EU-frågor. Men av tidsskäl och andra skäl har man lagt dem ganska långt ner i röret med ett antal undantag. Det här arbetet måste fortsätta i lagtinget om vi vill vara en aktiv EU-aktör, i förhållande till Finland, vilket vi i alla sammanhang har framhållit att är så nödvändigt för oss. Vi vill ha positioner inom unionen och då måste vi också i lagtinget visa på ett större intresse för de här frågorna. Vi har tidigare varit överens om att det intresset ska visas i ärendenas födsel, när man ännu har möjlighet att påverka.

Det här arbetet ska göras tillsammans med landskapsregeringen. Vi har gång på gång fått löfte från landskapsregeringen om att man är beredd att samverka i det. Det tycker jag också att landskapsregeringen har visat sin vilja och förmåga till. Man har en väldigt duktig personal, inte minst på EU-enheten, men även numera i Bryssel har man en allt större representation. Vi har det välbäddat i lagtinget för att bli bättre i de här frågorna.

Jag vill ändå uttrycka en liten kritik gentemot utskotten så där generellt, utan att lyfta fram något, att det faktiskt borde bli ett större engagemang i EU-frågorna på ett tidigt skede i frågornas process.

Jag ska ta upp ett par saker. Först frivilligarbetet som är temaår 2011 inom unionen. Vi i social- och miljöutskottet gjorde det försöket att vi skulle se om vi på Åland kunde göra någonting med anledning av temaåret och EU:s förslag till insatser. Vi kom rätt snabbt till att det kunde vi faktiskt inte föreslå för landskapsregeringen på ett tydligt sätt. Varför inte? Så långt kan man säga att socialdemokraterna kunde tillskriva sig någon slags initiativrätt. Men den initiativrätten tog slut i och med att vi sedan kom fram till att det inte finns en kartläggning över den här sektorn på Åland. Då hade vi en diskussion med ÅSUB och landskapsregeringen i saken. Vi kom fram till att det är otroligt viktigt om vi vill följa med de övriga europeiska länderna, inklusive våra närregioner, i befrämjandet av den tredje sektorn. Det är viktigt att vi har basunderlaget. Då blev det vidlyftiga diskussioner om huruvida landskapsregeringen skulle vara beredd att ge uppdraget till ÅSUB. För utskottets del var det enkelt. Vi föreslog att det skulle skrivas en kläm om detta i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande så att vi skulle få en tydlig beställning.

I stället valde självstyrelsepolitisk nämnden, vilket är lika värdefullt och lika tungt, att på sidan 3, längst ner skriva: ”När det gäller frivilligarbetet i landskapet anser nämnden i likhet med utskottet att de ekonomiska effekterna bör utredas.” Det är lika starkt som en kläm när det kommer från ett sådant tungt organ som självstyrelsepolitiska nämnden.

Den andra frågan, av tre frågor, som jag ville beröra är diskussionen som vi förde om fiskodlingen och där jag deltog i en liten replikdiskussion här tidigare. Som jag har sagt så många gånger tidigare så är vår åsikt från moderaternas sida att faktiskt öka fiskodlingen på Åland, men med minskade totala utsläpp. Det är en till synes omöjlig ekvation, men våra studier runtom i världen har visat att det är möjligt.

Jag är själv en liten uthyrare av vattenområde till en stor fiskodling i Föglö. Jag tycker att jag på nära håll har kunnat se att det inte på 10 år har varit någon större utveckling i rätt riktning. Därför är det viktigt att man kan minska utsläppen samtidigt som man ökar produktionen. Då måste det vara nya innovationer och nya tankar. Gamla fiskodlingar är kanske fast i sina investeringar och har svårt att vara snabba när det gäller nya innovationer och utveckling.

Utskottet har konstaterat och landskapet tjänstemän har verifierat att nuvarande system skapar en form av oligopol situation. Dessutom är dessa som är under oligopol situationen med och utformar politiken med landskapsregeringen på ett intimt sätt. För oss som är miljökämpar och som är för näringsutvecklingen så är det ett bekymmer att man har det på det här sättet.

Jag vill citera vattenlagen så förstår alla problematiken. Det sägs om kvalitetsnormer i 5 kap. 4 § ” Landskapsregeringen skall utfärda sådana kvalitetsnormer som är behövliga eller lämpliga för att klara de allmänna förutsättningarna för vattenföretag och vattenfarliga verksamheter som anges i 1 § och 2 §.” Det var en klar uppgift för flera år sedan! Det här är då inte genomfört. Då finns det stadgat i 5 kap. 9 § ifall inte kvalitetsnormerna är utfärdade. Vad gör man då? Då står det; ”om inte kvalitetsnormer gäller för vattenområde i saltsjön syftande till att begränsa övergödning såsom kvalitetsnormer avseende ekologiska förhållanden, kvalitetsnormer i enlighet med 4 § 1 mom. får ny eller ändrad markanvändningsåtgärd eller verksamhet komma till stånd i vattenområde eller dess tillrinningsområde endast om det är visat att åtgärden eller verksamheten inte kan bidra till ökad övergödning i området eller att förbättringsöverskott utnyttjas enligt bestämmelserna i 12 §.” Här har vi då en inbyggd automatik som resulterar i att nya verksamheter inte kan få tillstånd av ÅMHM, vilket ÅMHM har bekräftat i utskottet. Förstår ni? Då blir det heller ingen näringsutveckling och det blir en oligopol situation.

Det här har även självstyrelsepolitiska nämnden begripit och noterat. Därför hoppas jag att vi politiskt ska kunna komma framåt i den här frågan. Ju förr vi tar tag i det, ju snarare kan vi nå positiva resultat för landskapet.

Herr talman! Min tid är ute. Jag ska bara kort säga något om sjöfarten.

När det gäller svavelutsläppen föreslår självstyrelsepolitiska nämnden; ”att landskapsregeringen arbetar för en differentierad övergångstid så att äldre fartyg får längre tid på sig att uppnå den avsedda reduktionen”. Det här har inte sagts så här tydligt tidigare. Jag tror att det är den möjlighet man har här att nå någon slags resultat med IMO. Att skjuta upp det för nybyggda fartyg efter 2015 går ju inte, man måste ha en fallande skala. I diskussioner med landskapsregeringen så har jag förstått att de är beredda att jobba på det sättet.

Finansutskottet skriver: ”I fråga om det nuvarande stödsystemet med restitution baserar sig detta på de nuvarande riktlinjerna för statligt stöd. Dessa riktlinjer ska ses över efter en period av 7 år vilket innebär att de ska revideras i år.” Det här känner vi till. Det är andra gången som man reviderar dem nu, de kom till för 14 år sedan ungefär. Sedan säger man: ”Utskottet har erfarit att näringen är nöjd med det nuvarande systemet och uppmanar landskapsregeringen att i sina kontakter med kommissionen och riksmyndigheterna verka för att de bibehålls.” Min fråga till både finansutskottet och landskapsregeringen är: Räcker det här för sjöfartens utveckling, vår viktigaste näring? Måste vi inte vara mer innovativa? Måste vi inte notera att Danmark har haft en fantastisk utveckling när det gäller sjöfarten de senaste 10 åren genom programmet Blue Denmark? Måste vi inte notera att finsk och åländsk sjöfart under samma tid har haft en kräftgång, liksom svensk och norsk sjöfart? Måste vi inte ta det som danskarna har gjort så långt vi kan inom vår behörighet och påverka Finland att göra detsamma, så att vår huvudnäring ska kunna utvecklas? Förutom Viking Lines två beställningar har sjöfarten haft en tillbakagång, även på fraktsidan en ganska besvärlig tillbakagång, trots att den globala för sjöfarten fortsätter att växa och trots att den danska sjöfarten fortsätter att växa med fart. Någonting är fel!

När landskapsregeringen säger att de inte har hand om näringspolitiken när det gäller sjöfarten så är det juridiskt helt korrekt, men sannerligen inte politiskt. Det är för Ålands framtid den allra viktigaste frågan och därför måste man göra annat än att sitta och vänta på unionens nya program för de kommande 7 åren, som antagligen ändå kommer att bli likartat.

Danskarna har agerat under nuvarande program på ett sådant sätt att de har fått en imponerande tillväxt i sin sjöfart. Vad har de gjort? Vi kan göra samma sak till stora delar. Tack.

Ltl Carina Aaltonen 

Herr talman! Det är sällan som man träffar på en fråga där politiker, näringsidkare och befolkning är så överens och eniga som när det handlar om att Åland fortsättningsvis ska vara GMO-fritt och GMO-odlingsfritt. Därför känns det lite frustrerande att det ska ta sådan tid att få fram en lagstiftning som säkerställer att det så ska förbli.

Förstås är det inte en helt enkel och okontroversiell fråga inom EU eftersom man inom EU inte får stifta lagar som medvetet utestänger GMO-grödor. Men, trots detta har landskapsregeringen nu givit lagberedningen i uppdrag att ta fram ett lagförslag. Det står på sidan 2 i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.” Enligt nämnden är den aktuella lagstiftningen angelägen och utgår från att arbetet prioriteras.”

Före påsk ordnades av producentförbundet och de ekologiska odlarna ett mycket välbesökt seminarium om GMO på Åland. Det var fler än 50 jordbrukare, politiker och andra som kom för att lyssna på en expert från Sverige. Efter att diskussionerna hade pågått fick vi sedan veta efter kaffet att det i praktiken finns ett nästan färdigt åländskt lagförslag om GMO-fritt Åland. Det lagförslaget ska inte heta någonting med texten samexistens. Efter att näringsminister Torbjörn Eliasson gång på gång blev pressad tog han till orda och sade att han skulle göra sitt yttersta för att få lagen om GMO-fritt Åland till lagtinget under den här mandatperioden. Den lagen borde vi nu ha haft på bordet.

När jag kom upp i talarstolen gick lantrådet ut. Det var synd för jag skulle vilja fråga lantrådet när lagen om GMO-fritt Åland kommer till lagtinget.

En annan fråga är: Hur blir det med ÅSUB utredningen om frivilliga organisationernas samhällsekonomiska betydelse för Åland? Enligt socialministern skulle det inte vara något problem att ÅSUB skulle kunna göra en utredning i höst. Det här är någonting som fru lantrådet borde svara på. Tack.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Vi har samma målsättning när det gäller GMO och GMO-lagen. Jag var med på samma möte som ltl Carina Aaltonen. Jag gav då ett löfte att göra mitt yttersta för att få till stånd denna lag. Näringsavdelningen har gjort sitt arbete, ett mycket omfattande förarbete och vi väntar på lagstiftningskapacitet. Jag hoppas att det ska lösa sig så fort som möjligt.

Ltl Carina Aaltonen, replik 

Det är glädjande att näringsministern kommer in i salen och klargör detta. Finns det någon möjlighet att vi har en sådan lagstiftning på våra bord i höst, i september? För under de här dagarna lär det knappast ske.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag får säga som jag sade på det här mötet; vi gör vårt allra bästa. Vi väntar nu på att vi ska få lagstiftningskapacitet så får vi se hur långt vi kommer, det är målsättningen.

Ltl Carina Aaltonen, replik 

Jag hoppas också att vi skulle kunna få ett klargörande huruvida det kan komma en utredning från ÅSUB i höst beträffande föreningarnas samhällsekonomiska betydelse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag har försökt få en reda i lagtingsordningen. Därmed missade jag att ordningen har ändrats i talarlistan. Jag skulle naturligtvis ha begärt ordet tidigare för att presentera lagutskottets utlåtande till självstyrelsepolitiska nämnden. Jag råkade höra i högtalaren att ltl Jansson tyckte att utskotten hade ett svagt intresse och att de inte engagerade sig frågorna. Jag vill påpeka att de dominerande texterna i förra årets betänkande från nämnden och i årets betänkande från nämnden så hör lagutskottet till det utskott som ligger främst. Det är viktigt att påpeka, för vi har haft en lång process i lagutskottet där vi har ägnat oss åt frågorna i samband med Lissabonfördraget. Om det är miss eller vilken avsikt det är bakom detta vet jag inte, men personligen betraktar jag lagutskottet som EU-utskottet i Ålands lagting.

Vi i lagutskottet håller oss till de övergripande konstitutionella frågorna. Några saker är viktiga här. Det ena är parlamentsplatsen där vi har gått igenom vad som händer nu. Det är helt klart att det inte är någonting som man löser på EU-nivå eller nationell nivå med några enkla grepp. I det läget som vi är idag så har den s.k. Duff-kommittén, som har gått igenom de nationella fördelningarna när det gäller parlamentsplatserna, den kommittén har gjort sitt betänkande. Där har man diskuterat en matematisk formel som inte gynnar de små nationerna och som inte heller tar in regionerna i sammanhanget. Däremot har de uttalanden som har gjorts i samband med kommitténs arbete, de förslag som har väckts från åländsk sida tillsammans med parlamentsledamoten Carl Haglund och det som har sagts i Europaparlamentet ändå fört fram de åländska positionerna. Det är helt klart att det finns en opinion inom den Europeiska Unionen som anser att Finland ska vika en plats för Åland.

Vi har principdokumentet där regeringen har beslutat att man ska verka för att en internationell plats som tillkommer Finland, utöver de man har, ska tillfalla Åland. Det här är en starkare markering att Åland är berättigad till en plats i unionen. Den argumentationen har funnits sedan länge; den första platsen får Finland, den ger vi generöst från Ålands sida till medlemsstaten Finland, den andra platsen tillkommer autonomin, dvs Åland. Man kan tycka att det är önskedrömmar men ibland går drömmarna i uppfyllelse. Nu tar vi steg mot en lösning där den ena platsen skulle vara åländsk, inte av någon sorts proportionalitetsskäl, inte för att vi är små men duktiga, utan för att vi har den internationella ställning som vi har. Det var den första delen av vårt utlåtande.

Den andra delen kanske är ett litet nytt inslag. Det är gamla principer som vi lyfter fram; subsidiaritetsprincipen, proportionalitetsprincipen och likvärdig konkurrens som vi tillämpar i utskottet på områdena skattegränsen, sjöfarten och vindkraften. Vi behandlade inte vindkraften.  

Svaveldirektivet är berättigat ur miljösynpunkt. Det driver på utvecklingen och innovationer inom fartygsutvecklingen. Men, det är inte rättvist i förhållande till de geografiska förutsättningar som Finland och Sverige har. Såsom direktivet nu är utformat så kommer det att drabba transporterna längs kusten och upp mot norr i Finland och i Sverige. Det kommer att höja priserna och därmed driva transporter till landtransporter. Konkurrenskraften kommer att minska, dvs principen om likvärdig konkurrens åsidosätts.

De näringspolitiska synpunkterna är att man inte ska gå emot miljökraven. Man ska göra så att konkurrensen mellan olika områden ska vara likvärdig. Konkurrensen ska vara likvärdig mellan olika transportslag och sjöfart och landtransporter.

När det gäller skattegränsen så finns det en attitydfråga som inte rimmar så väl med de grundläggande målsättningarna i EU, dvs proportionalitet, fri konkurrens osv. Om man tar den utgångspunkten så säger man naturligtvis att skattegränsen är ett ingrepp i handeln före ett visst syfte; att stärka den lokala ekonomin. Men syftet är inte att hämma konkurrensen och transporterna. Därför måste man försöka ändra den här attityden. Den som har varit med sedan början av det här, sedan 90-talet, vet att den attityden utmynnar från finansministeriet och de har ju kontakter med EU som är mycket starka, traditionella och mycket gamla. Vi ska naturligtvis använda EU:s grundprinciper för att gå vidare.

Sedan vet jag att diskussionen om vindkraft är mycket komplicerad. Jag hävdar att man borde överväga att se på självstyrelselagens utveckling och behörighetsfördelning. Behörighetsfördelningen mellan Åland och Finland är gjord under en viss period och gjord under vissa förutsättningar. Det som har ändrats är miljöfrågor, inte bara begränsade miljöfrågor. Produktionsstöd är inte bara begränsade produktionsstöd till enskilda företag. Miljö har övergått till klimatfrågor. Det är klimatfrågor som vi har sett en del av i fiskodling och när det gäller sjöfart och annat så det är kopplat till näringsverksamhet. När Finland går in och ändrar förutsättningarna för produktionen med hänvisning till klimatet så är det inte bara en näringsfråga med vår behörighet eller en miljöfråga med vår behörighet. Det här kräver mycket analys och grundarbete. Det kommer att ge resultat så småningom, men inte på kort sikt. På kort sikt har vi frågan om vem som blir arbetsmarknadsminister och vem som vill se till Ålands förutsättningar. Vi vet att det har funnits politisk support i riksdagen. Den nuvarande regeringens program och vad som händer där bli avgörande.

De allmänna principerna ger stöd för vår argumentation när det gäller skattegränsen, sjöfarten och vindkraften.

Herr talman! Vi har också lyft fram en speciell tjänst vid EU-kommissionen i Bryssel när det gäller utrikesfrågor. Den tjänsten äger kommissionen, inte landskapet och inte heller finska regeringen. Det finns en process på gång för att styra in åländska kompetenta kandidater och också lobba med EU-kommissionen för att vi ska få ytterligare en punkt i Bryssel. Vi har specialrådgivaren och vi har flera andra åländska medarbetare i detta nätverk av kunskap.

Herr talman! En annan fråga som lagutskottet inte särskilt har behandlat är frågan om den tredje sektorn. Där skulle jag också vilja lyfta upp den frågan på en principiell nivå. Det har att göra med hur de olika länderna i EU har utformat sina välfärdssystem. De nordiska länderna har mer eller mindre likartad uppbyggnad när det gäller den sociala sektorn, när det gäller det civila samhället och när det gäller frivilligorganisationerna. Medan EU är mera systeminriktat, man kunde kalla det mera rationaliserat. Staten ordnar inom en begränsad krets och resten sköts på ett eller annat sätt. Man kan ta Öststaterna som exempel där det civila samhället ofta har fallerat därför att man inte har haft det kommunala uppbyggt, medan däremot frivilliga organisationer ha kunnat göra avgörande insatser.

När man beräknar den tredje frivilliga sektorns ekonomiska betydelse så är det tiden som ska värderas. Det är vilka timmar som används, oavlönade timmar och ibland också avlönade timmar genom olika stödformer, sponsorer och insamlingar. Men det är en väsentlig del av vår ekonomi.

Det är helt uppenbart att välfärdtjänsterna är en grundläggande utgångspunkt som samhället står för. Till detta finns en frivillig sektor. Jag tycker att det är väsentligt att man nu försöker påverka EU i den riktningen att momsbeläggningen av frivilligt arbete måste ses i belysning av att vi har olika samhällsformer. Moms på frivilliga organisationer skulle vara ett ingrepp som skulle betyda att det skulle bli svårare att rekrytera arbetskraft, det skulle öka kostnaderna och därmed också öka utgifterna för den offentligt finansierade organiserade välfärden. Det här är viktigt på det viset att genom att EU har sina utgångspunkter i de stora länderna tvingar man fram en annan samhällsform för de nordiska länderna. Det finns nu rörelser, aktivitet och engagemang både här och på annat håll för att försöka övertyga om att det här inte är bra.

Sveriges finansminister, Anders Borg, har tagit en väldigt hård och tydlig ställning i det här sammanhanget. Det är helt enkelt en rationell målsättning att det här är en sektor som fyller ut välfärdssamhället där det behövs genom frivilliga krafter. Jag hörde i en replik att här är det individernas eget intresse och engagemang som är styrkan. Det ser vi också i traditionen i det åländska samhället, både i affärslivet och i det sociala har det funnits ett starkt individuellt engagemang. Det finns exempel på det sociala nätverket som går långt tillbaka i tiden, till 1800-talet och ännu längre, där det har funnits en styrka detta. Man kan också se risken att man kan överorganisera samhällets välfärd på ett sådant sätt att man tränger ut de frivilliga krafterna. Därför är det viktigt att värna de sociala, frivilliga, kyrkor, religiösa samfund, och bildningsförbund osv.

Man utgår ifrån att det inte är uteslutet att man stöder, men det ska inte byggas upp på stöd utan på frivilliga krafter där man ska göra det möjligt att verka med regler. Därför är också momsen ett farligt ingrepp i vårt samhällssystem. Det är därför viktigt att man samlar krafterna och gentemot EU försöker stoppa det här när det gäller små organisationer.

Sedan sade ltl Sundback att det inte finns några stöd för föreningar. Det finns stöd, det finns ett särskilt ett stöd som man borde nämna i det här sammanhanget; det är Leaderprojekten som utgår ifrån att man bildar frivilliga föreningar. Det är att grundtanken. När det gäller de regionala och sociala fonderna så finns det möjligheter för organisationer att söka. Det är många som också har kontaktat mig i den här frågan, därför att jag sysslade med det tidigare, och de har undrat hur man ska göra ansökan och komma igenom alla blanketterna. Det är ett arbete i sig som är ganska svårt. De som har lyckats har anlitat personer som har erfarenhet. Det är kanske någonting att fundera på.

Ltl Barbro Sundback, replik  

Jag har nog aldrig sagt att det inte finns stöd för tredje sektorn. Jag hade nog en lite mera nyanserad diskussion om den saken. Däremot finns det inte så klara grunder för hur de olika stöden beviljas. Det varierar ganska mycket inom olika sektorer. Jag tycker det finns skäl att se över de olika verksamheterna och försöka komma fram till generella principer och sedan kanske differentiera de här stöden. Det förvånar mig att ERUF-stödet uttryckligen säger att målgrupperna är företag, föreningar och offentliga aktörer. Men man talar bara om företag och företagsstöd, så är också hela vår budget uppbyggd. Det är omöjligt för föreningar att söka pengar om man för det första inte får någon information och för det andra inte heller vet vart man ska vända sig och vem som kan ge stöd för att söka det. Ur demokratisk synvinkel måste alla kunna söka som är behöriga att söka.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

På landskapsregeringens hemsida finns alla hänvisningar till dokument när det gäller ERUF, de sociala fonderna och de olika stöden där. Problemet är att det är många dokument. Som jag sade i mitt anförande så är det ett arbete att göra dessa ansökningar. Ofta blir det så att det är företagen som har personal att göra det. Därför har jag blivit anlitad för sådana här saker. Jag erkänner att det är knepigt, men EU är uppbyggt på dokument. Vid ERUF-stöd måste man skriva in strategier, handlingsprogram, ansökningsblanketter och finansiering. Hela den här processen i sig är knepig. Organisationer som har resurser så klarar av det bättre. Det är naturligtvis en orättvisa på det sättet.

Ltl Barbro Sundback, replik  

De regionala pengarna går inte åt. Det är antagligen för att man är för passiv från näringsavdelningens sida, speciellt om man bara riktar sig till företag. Det kan hända att det krävs mera resurser också där. Ur demokratisk synvinkel är det väldigt viktigt att det ges information till tredje sektorn och till offentliga aktörer att det finns sådana här pengar att söka. Jag känner flera som är ganska duktiga på att söka de här pengarna. Jag tror det också finns andra ute i samhället som klarar av det. Först måste man få information. Det skulle vara väldigt bra med trevligt bemötande och stöd. Många uppfattar det som att man bara får nya pålagor och att det försvåras hela tiden från näringsavdelningen. Mera proaktiv stödverksamhet från näringsavdelningen skulle behövas.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om man säger att det inte är ett trevligt bemötande så tycker jag nog att man ska torrt på fötterna. Jag vet genom egna exempel att det inte är något fel på bemötande. Det är inte så att pengarna inte går åt. Däremot kan programmen vara så rigida att ett område går åt en viss period och sedan tar det tid att flytta över från annat. Mycket av byråkratin finns på EU-nivå. Det kan aldrig vara tillräckligt med information. Informationen ska vara lätt tillgänglig. Man ska först ta reda på före man säger att det inte finns. Jag har personligen, efter det att jag har slutat på näringsavdelningen, haft att göra med folk här i huset. De är öppna för allt. Trevligt bemötande är tydligen också en subjektiv sak.

På hemsidan finns alla dokument och de är många tyvärr. Därför finns det vägledare på näringsavdelningen.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik 

Herr talman! Jag har också ett inlägg angående Leader. Om jag tar ett konkret exempel; Kungsö fiskesamfällighet sökte i fjol ungefär 6 000 euro från fiskerifonden för fiskekassar. Det var knappt några papper att fylla i, redovisningen var inte komplicerad och det gick i ett huj. Nu har vi sökt samma pengar från Leader. Det har tagit 4 månader för landskapsregeringen att granska lagligheten i beslutet om att bevilja samma organisation ungefär samma summa pengar. Man behandlas totalt olika. Leader är absolut för byråkratiskt, för kontrollerande och man misstror att frivilliga arbetare inte skulle göra sitt jobb. Jag tycker faktiskt att det finns en hel del för näringsavdelningen att göra och förenkla för frivilliga organisationer och samfälligheter att söka de här pengarna. Hur kan man bli behandlad så olika när det gäller EU-pengar? Det ena var från fiskerifonden och det andra från Leader.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är svårt att i samband med självstyrelsepolitiska nämndens yttrande ta ställning till enskilda fall. När det gäller generellt Leader så har det varit problem med själva uppbyggnaden, därför att det är ett så annorlunda projekt när det gäller juridiken bakom. Ska en ansökan vara enkel så måste man klara ut de bakomliggande systemen så att den som söker och har ett projekt inte ska behöva besvära sig med det. Jag har inte sysslat med Leader överhuvudtaget. Jag vet att styrgrupperna och projekten inte har mallat riktigt när det gäller vem som är ansvarig för vad. Det är min allmänna uppfattning. När det sägs så ska man ju reagera och ta itu med det här i förvaltningen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag hoppas att det är ett löfte att ltl Olof Erland faktiskt kan påverka förvaltningen och ta itu med det här. Jag vet inte hur många olika EU-stöd för olika organisationer som jag har sökt. Ett av det mest komplicerade och mest tidskrävande stödet, när man får vänta och vänta på beslut, handlar om Leader. Jag hade för mig att Leader skulle vara ett sätt att snabbt få ner EU-pengar på gräsrotsnivå, få igång aktivitet ute i byarna och stärka sammanhållningen. Men så känns det verkligen inte. Nu känns det som om det sitter tjänstemän och håller på de här pappren i rädsla för att göra något fel. Så borde det inte vara. Man ska kontrollera samfälligheterna och organisationerna med en massa olika kriterier som måste uppfyllas för att man ska få bidrag. Det är ändå småpengar det handlar om.

Ltl Olof Erland, replik

Det finns Leaderprojekt som fungerar vad jag vet. Det finns en inkörningsperiod för programmen. Man kan t.ex. jämföra med jordbruksstöden och jordbrukspolitiken. För 10-15 år sedan var det en enorm härva. Det var konsulenter, medhjälpare och det var en närmast omöjlig uppgift. Det var många som slutade med verksamhet på grund av det. Idag hör man sällan någon som klagar på själva byråkratin. Å andra sidan får man ju så mycket pengar så att det är värt besväret. Leader är annorlunda. I förvaltningsarbetet gäller det att göra systemen så enkla att det tillför dem som ansöker något.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Ltl Carina Aaltonen tog nyligen här upp GMO-frågan. Det var förtjänstfullt att vi fick diskutera den. Vi har samma målsättning, som jag sade en replik. Jag sade också att målsättningen var att vi skulle få igång lagstiftningsarbetet så fort som möjligt eftersom det har gjorts ett förarbete på näringsavdelningen som har lämnats över.

När jag gick ut ur salen råkade jag träffa på lagberedningschefen och jag berättade vad jag hade sagt. Lagberedningschefen sade att man precis i dagarna har satt en lagberedare på den här uppgiften. Jag ville informera lagtinget om att detta är på gång.

På EU-nivå står det här stilla. Jag har kommenterat det här tidigare och sagt att vi väntar på EU och hur man gör där, om man låter länderna bestämma själva eller inte. Men det här är inte klart ännu.

Nu handlar det om att försöka få en egen lag. I första hand kontrollerar man noggrant behörigheten. Det finns faktorer som talar för att vi har behörighet, men det finns också vissa faktorer som talar emot, att vi inte har behörigheten. Jag hoppas att vi har behörigheten. Projektet befinner sig just i det skedet och det ville jag informera om.

Sedan råkade jag också höra debatten om Ledaerpengarna. Vi vet att starten för Leader har varit trög. Jag tror att det går bättre och bättre. Nu tycker jag att vi har en jämn ström av Leaderprojekt som kommer in. Näringsavdelningens målsättning är att behandla dessa så snabbt som möjligt och på ett så kundvänligt sätt som möjligt. Det finns naturligtvis även här, som i andra projekt när det gäller EU, frågor som måste vara klara och tydliga.

En stor uppgift har Leaderföreningen som går igenom det här och sedan kommer det till oss. Vi gör vårt yttersta och jag vet att personalen behandlar dem som ansöker efter bästa förmåga på ett bra sätt. Tack, herr talman.

Ltl Carina Aaltonen, replik 

Herr talman! Jag vill tacka minister Eliasson för den här informationen. Från socialdemokraternas håll har vi under många år legat på regeringen och försökt få till stånd ett GMO-fritt Åland. Vi är nu väldigt glada över att den här frågan tar ett steg framåt. Jag tror att det är till gagn för hela det åländska näringslivet.

Beträffande Leader så Leaderföreningen i sig så den personalen är verkligen tillmötesgående, snabb och ivrig att hjälpa till. Det är när Leaderprojekten, som har godkänts av lagg-gruppen, ska in på behandling till landskapsregeringen som ansökningarna fastnar. Åtminstone fastnade Kungsöprojektet i nästan fyra månader på näringsavdelningen. Då tappar projektet och engagemanget fart och det är inte bra.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag vet att det finns sådana ansökningar som har fastnat en tid, vilket de naturligtvis inte borde göra, det borde gå så fort som möjligt. Det handlar naturligtvis också om kapacitet. Kungsöprojektet och flera andra torde väl vara klart vid det här laget och flera projekt finns i röret.

Ltl Carina Aaltonen, replik 

Jodå, men vad jag menar med att det tappar fart är att ett projekt som t.ex. det i Kungsö kunde ha fått sätta igång och börja redan i april. Det gör att vi kanske får vänta till efter semestrarna med att sätta i gång och samla ihop frivilliga i byn.

Beträffande minister Eliassons snabba engagemang här när det gäller GMO så vill jag också uppmana honom, när han är i farten, att ta en titt på detta med Varroafritt Åland och biodlingen. Det är en viktig näringsgren. Det skulle vara viktigt att landskapregeringen utfärdar rekommendationer om att inte importera bin.

Talmannen

Varroa kanske inte finns så mycket om i det här betänkandet. Ministern får svara.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag håller med om att det är en viktig fråga. Frågan är på miljöministerns bord och jag vet att hon jobbar med det. Landskapsregeringen gör nog sitt yttersta också där.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback  

Herr talman! Man måste passa på att diskutera saker när ministrarna kommer in. Jag är glad att näringsministern är här.

Det som länge har varit oklart är detta med den regionala utvecklingsfonden. Som jag sade så sägs det både självstyrelsepolitiska nämndens dokument men också i budgeten, att målgrupperna för de här pengarna är företag, föreningar och offentliga aktörer. Sedan redogör man för på vilket sätt man kan stöda små och medelstora företag. Jag har ännu aldrig sett några skrivningar om föreningar och offentliga aktörer.

I år har man tagit upp väldigt lite pengar från den här fonden. Under perioden 2007-2013 har man sammanlagt drygt 6 miljoner att fördela. Under perioden 2007-2010 hade man fördelat drygt 4 miljoner. Det finns 2 miljoner kvar och det är för perioden 2011, 2012 och 2013. Man drog ner anslaget 2011 till 10 000. Det är väl symboliskt. Det är inte är avsett att vara något egentligt aktivt stöd. Man driver ingen politik på 10 000.

De här motionerade vi också om i samband med budgeten. Jag tycker att det är fel att dra ner på det här anslaget, just för att man också skulle kunna vända sig till föreningar och till offentliga aktörer.

Jag undrar om ministern har några tankar om dessa 2 miljoner som ska fördelas för år 2012 och 2013? Det kanske finns någon annan på ministerposten år 2013.

Med tanke på den tredje sektorns storlek och dess betydelse för samhällsekonomin så tycker jag att de 2 miljonerna borde, åtminstone till väsentliga delar, riktas till tredje sektorn och offentliga aktörer. Det förefaller som om det inte annars finns avsättning för de där pengarna. Tack, herr talman.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Informationen finns. Den här diskussionen förekom här tidigare innan jag kom in i salen. Jag satte på mitt arbetsrum och lyssnade på debatten och därför kom jag in.

Det finns också projekt. Vi har projekt under beredning och det finns pengar. När det finns pengar så budgeterar man inte mera. Det här är inte pengar som vi håller i och stretar och drar emot. Vi ser gärna att det kommer in intressanta projekt som vi kan vara med och finansiera.

Ltl Barbro Sundback, replik  

Herr talman! Jag anklagar inte avdelningen för att inte vilja vara aktiv eller vilja fördela pengar. Men om man inom tredje sektorn och inom de offentliga sektorerna i samhället inte vet om det och inte uppmuntras att söka och från avdelningen är man inte aktiv som man t.ex. är inom lantbruksstödet.  Inom lantbruksstödet har man har ju personer som kontinuerligt informerar, men inte här. Då kan man inte lägga hela ansvaret på föreningar och de offentliga aktörerna. Om ministern vill att föreningarna också ska ha möjlighet att ta del av det här så tycker jag att det är naturligt att aktivt informera om möjligheterna. Jag tror säkert att det bland dessa närmare 2 000 frivilliga arbetare finns några som klarar av att även fylla i de här blanketterna.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag sade, det finns information. Det finns information i budgeten. Jag har nog uppfattningen att företag och föreningar håller sig ajour med den här informationen. De vet vad som finns. Om de är osäkra så är de naturligtvis välkomna att höra av sig så får de ytterligare information.

 Ltl Barbro Sundback, replik  

Herr talman! Då är jag missnöjd med det här. Det är ett passivt förhållningssätt som ministern uttalar. Näringslivet och företagarna har ju sina intresseorganisationer. Men, tredje sektorns många andra föreningar har inte sådana organisationer som kan bevaka deras intressen. Tredje sektorn består av många, många olika aktörer, en del är stora och andra är små. Man kunde t.ex. använda pengarna genom att säga att det här uttryckligen är för att skapa samarbeten mellan offentliga aktörer och föreningar för att få till stånd synergieffekter. Det passiva sättet att säga att man tror att någon tittar på hemsidan för det gör man uppenbarligen inte, eftersom sådana ansökningar inte kommer in.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

9      Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling inkommande måndag 06.06.2011.

Enda behandling

10    Funktionshinder, rehabilitering och hjälpmedel

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2010-2011)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2007-2008)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

Ärendet bordlades 23.05.2011. Först tillåts fortsatt diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det är jag som är orsak till den här bordläggningen. Jag är glad att ansvariga ministern är här. Jag skulle vilja få bekräftelse på att det här som lagtinget nu står i beråd att besluta om, dvs att personer som bor institutioner eller i annat boende och är i behov av hjälpmedel, att de ska beviljas hjälpmedel på basen av sina medicinska behov och att det inte spelar någon roll var de bor. Det är just detta som vi kanske har diskuterat här i samband med ÅHS-lagen. Vi har diskuterat landskapets ansvar gentemot ÅHS när det gäller hälso- och sjukvården.

Det här beslutet innebär att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om åtgärder som ska vidtas för att förverkliga det här. Jag undrar hur regeringen verkställer det här? Jag har förstått att man skickar lagtingets beslut för kännedom till ÅHS. Det kanske man ska göra, men finns det inget verkställighetsbeslut om hur det beslut som lagtinget tar ska förverkligas? Hur regeringen gör i det här ärendet så att det blir verklighet är för mig nu väldigt viktigt att få reda på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det har fungerat så att landskapsregeringen skickar beslut till ÅHS, antingen genom tjänstemän eller på enskild föredragning.

Det här har behandlats väldigt noga i social- och miljöutskottet. Det är delvis en verkställighetsfråga för ÅHS styrelse. Man har intresserat sig för den här frågan så frågan lever vidare i styrelsen.

Men, i nya ÅHS-lagen finns förordningsfullmakter när det gäller medicinsk rehabilitering och då kommer det att komma förordningar på hjälpmedel och vilka rättigheter man har som klient och patient. Då blir det ännu starkare, men där är vi inte ännu. Lagen ska träda i kraft. Som jag har sagt tidigare med ÅHS-lagen så har vi nu ett paraply, det återstår ändå ett gediget arbete med förordningar och speciallagar.

Ltl Barbro Sundback, replik  

Herr talman! Det är inte det som är problemet som jag ser det. När lagtinget har fattat ett så konkret beslut som det här och givit landskapsregeringen i uppgift att vidta åtgärder för att förverkliga beslutet då har landskapsregeringen det politiska ansvaret för att se till att det verkställs. Jag har tyvärr upplevt alltför många beslut som det inte har blivit något av. På vilket sätt kommer ministern att följa upp att det verkligen förverkligas såsom lagtinget vill?

Minister Katrin Sjögren, replik

Vi kommer att vidarebefordra beslutet till ÅHS och jag kommer att bevaka frågan i styrelsen.

Ltl Barbro Sundback, replik  

Det är det som jag är rädd för. Det är inte ett system, utan det är mera någon slags sätt att förhålla sig. Det tror jag att är problematiskt med nuvarande förhållande mellan landskapsregeringen och ÅHS. Det är landskapsregeringen som har ansvaret för vilken hälso- och sjukvård som ska bedrivas, ÅHS ska utföra.

Det återstår att se hur det blir med den här saken. Jag tror nog att det här kan vara ett bra exempel för social- och miljöutskottet att närmare följa nu när man gör den nya lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets klämmar och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets första kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

11    Sophantering, solceller, miljövänlig städning och energisparåtgärder

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2008-2009)

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 15/2008-2009)

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2008-2009)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

Ltl Mika Nordbergs m.fl. hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

Ärendet avförs och upptas till behandling inkommande måndag 06.06.2011.

Föredras

12    Stöden till bildningsförbunden

Landskapsregeringens svar

Ltl Roger Janssons enkla fråga (EF 25/2010-2011)

En enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får därefter hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Ltl Roger Jansson

Den 26 maj 2011 skriver lagtingsledamot Camilla Gunell, tillika socialdemokraternas ordförande, på Facebook: ”Kom ihåg kandidatträff i kväll … ABF kl. 19.” Som tillägg till detta skriver ABF:s studieledare Mia Hanström att ”Alla som vill lära om socialdemokraternas politik är välkomna.” Detta anger att studieledaren och ABF utbildar ett partis kandidater i partiets politik. De åländska partierna erhåller sin skattefinansiering direkt av landskapet från därtill öppna moment i budgeten.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Kan landskapets stöd till ABF betraktas som ett helt eller delvis förtäckt partistöd?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Vi känner alla av att vi har en ansträngd ekonomi och inom förvaltningen är det vardag att prioritera och fördela medel effektivt och rättvist. När det gäller det fria bildningsarbetet har diskussioner förts med bildningsförbunden, Medis, Öppna högskolan om var gränserna ska gå mellan deras verksamheter så att det åländska samhället ska få en så stor bredd av fribildning som möjligt och att så många grupper som möjligt får del av samhällsfinansierad utbildning. Drar vi en parallell till den kursverksamhet som här avses så finns det skäl att ställa sig frågan; är det ok i förhållande till andra föreningar som är med i bildningsförbundet att bildningsförbundet ägnar sig åt verksamhet som partierna får öronmärkta pengar för från annat offentligt konto. Alla partier får nämligen stöd för information och utbildning och utredningar.

Lagen om landskapsbidrag för bildningsförbund är en ramlag och vår första bedömning är att de temakvällar av som arrangerats ABF och Socialdemokraterna inte strider mot den.

För att bevilja medel skall bildningsförbunden avge verksamhetsberättelse och verksamhetsplan. I verksamhetsplanen finns inte dessa temakvällar presenterade, å andra sidan är inget av bildningsförbundens planer så detaljerade och de ska också vara våra mest flexibla utbildningsanordnare och därför kan vi inte heller förvänta oss att man ska ett år på förhand beskriva hela kursinnehållet.

Det finns dock formuleringar t.ex. 1 § detaljmotivering som säger att en förutsättning för att bildningsarbete ska vara fritt och frivilligt är att det är oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper. Det här är tolkningsbart. I arbetarnas bildningsförbunds stadgar står att politiska föreningar kan vara medlemmar och bildningsförbundens verksamhet ska ju å andra sidan vända sig till sina föreningar i sin verksamhet.

ABF:s styrelse som ska avgöra och besluta kring verksamheten har gjort bedömningen att kursverksamheten är i linje med ABF:s bildningsuppdrag.

En annan formulering i lagstiftningen är att föreläsningar och seminarier ska vara av allmännyttigt slag och rikta sig till allmänheten. Jag kan förstå att man ställer sig frågande till om det med den utgångspunkten är ok att studieledaren konstaterar att upplägget är riktat till dem som är intresserade av att lära sig socialdemokratisk politik.

Herr talman! Minst en gång per år förs diskussioner mellan kulturbyrån och bildningsförbundens styrelser kring verksamheten. Utöver det kommer landskapsregeringen i enlighet med 10 § i bildningslagen att övervaka att syftet med landskapsbidragen har uppfyllts och nu då särskilt med beaktande av den här frågan. Vad den utredningen kommer fram till återstår att se, men min bedömning är den att det som kan diskuteras knappast ett juridiskt problem utan mera en ändamålsenlighetsfråga.

Ska offentliga bildningsmedel kanaliseras till partiers informations och utbildningsverksamheter när medel via partistöd redan beviljas för detta syfte?

Finns det till och med kollisioner med valfinansieringsdiskussionen där valfinansiering både direkt och indirekt skall öppet redovisas?

Till syende och sist enligt lagstiftningen är det lagtinget som fastställer de övergripande målen och motiven för landskapsbidrag till bildningsförbunden och det sker idag i samband med budgetbehandlingen. Hittills har formuleringarna varit väldigt öppna, åtminstone från min sida har jag aktat mig för att styra den fria bildningen.

I den tidigare bildningslagen stadgades att partiagitation som pedagogisk metod inte är bidragsberättigad. Det kan vara så att reaktionerna av de omdiskuterade temakvällarna kan föranleda ett övervägande av att införa den hållningen i någon form.

I bildningslagens 14 § ger lagen utrymme att utfärda närmare bestämmelser om beviljande av landskapsbidrag. Landskapsregeringen kommer att föra diskussioner om vi bedömer att förtydliganden i förordning skulle behövas.

Ett långt svar på en kort fråga som kunde sammanfattas: Landskapsregeringen bedömer att ABF:s kurser för socialdemokraternas partikandidater inte strider mot lagen. Däremot arbetar vi med att nischa olika utbildningsordnares verksamheter så att de inte finns dubbleringar och då handlar det mera om en ändamålsenlighetsdiskussion.

En översyn av behovet av en förordning som ger närmare bestämmelser om beviljande av bidrag till bildningsförbund för att diskutera ett regelverk för vilka ändamål och vilka på grunder de skall redovisas kommer att diskuteras. Tack, herr talman!

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag vill tacka för ett klart svar i en uppenbar svår och för oss partier en väldigt viktig fråga. Det är också för allmänheten en viktig fråga. Landskapslagen är en ramlag. Det här sättet att ordna kurser inom ramen för bildningsförbunden strider inte mot ramlagen. Jag delar den uppfattningen. Den tidigare lagen var väldigt glasklar på den punkten. Därför återstår frågan att det må hända kan strida mot vår modell för att stöda våra politiska partier, som vicelantrådet var inne på.

Såsom ministern klart har uppfattat det i anledning av frågan har jag inte frågat om socialdemokraterna håller möten gratis i ABF:s lokaler. Jag har inte ifrågasatt någon del av arbetarnas bildningsförbund eller Medis bildningsarbete. Att socialdemokrater och debattörer har reagerat på ett annorlunda sätt på den här frågan får man väl ta som en del av det politiska spelet. Frågan är väldigt tydligt formulerad. Det har att göra med det bekymmer som vi politiska partier har i förhållande till de finansieringsmöjligheter som vi kan utnyttja. Vi för vår del har trott att det är partistöden som vi kan få. Vi har inte ens övervägt att starta moderaternas bildningsförbund eftersom vi menar att pengen som vi får av landskapet ska täcka även det. Vi får nästan 200 000 euro för partipolitisk verksamhet och information. Vi får 250 000 euro per år för kansliändamål. Vi får 450 000 euro sammanlagt. Då är det viktigt att det är en öppenhet i redovisningen så att alla kan behandlas lika.

Bakgrunden till min fråga handlar inte så mycket om Camilla Gunells kallelser, mera Mia Hanströms svar på minister Mats Perämaas kompletterande fråga, att alla som vill lära sig om socialdemokratisk politik var välkomna. Det här gjorde frågeställningen intressant. Det gjorde frågan särskilt intressant var när vi började studera socialdemokraternas och särskilt ABF:s hemsida. Man sade att det inte var ABF som ordnade det här. Jag har här en lång lista på verksamheter under maj och i början på juni som innehåller väldigt mycket partipolitiskt som är organiserat av ABF.

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Britt Lundberg

Tack, herr talman! Jag tycker att det är just den här ändamålsenligheten som man kan uppehålla sig vid när det gäller den här diskussionen. Jag upplever också att vi är eniga kring att det knappast finns några juridiska problem i den här frågan. Vi strävar inom offentlig förvaltning att man inte från olika håll ska finansiera samma sak. Jag tycker att det är en ledstjärna som vi har försökt följa och vi granskar det så gott vi kan.

14 § i lagstiftningen ger möjlighet att förtydliga vad som är bidragsberättigande och vad som ska ligga till grund för bidrag osv. Det finns all anledning att diskutera och fundera på hur man kan utveckla och förtydliga det för att få klarhet i hur vi kan undvika dubbleringar.

Om det är allmännyttig verksamhet och om det riktar sig till allmänheten, så den tolkningen får man i så fall göra när man följer upp det, om man tycker att det finns någon konflikt i det. Det är alltid svårt när det gäller fri bildning. Jag upplever att man ska vara försiktig med att styra och att säga vad som är fri bildning.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Man måste vara väldigt försiktig här, men man måste också vara försiktig när det gäller stöden till partiverksamhet och till våra partier. Det måste vara maximalt öppet. Man får inte smyga eller gömma någonting utan man måste vara öppen.

Utgående från det svar jag hörde så hoppas jag att landskapsregeringen eftersträvar en maximal öppenhet vid översynen av den här lagstiftningen och användningen av de här medlen.

När jag ser på listan över ABF:s verksamhet under maj månad så är det väldigt mycket studiecirkel Röd ungdom, ett par gånger i veckan. Det är på dagtid medan verksamhetsledaren är aktivt där, vilket gör att man blir fundersam. Sedan är det socialdemokraternas temakvällar som är rimligare. De är också ofta förekommande, de är på kvällstid och jag antar att man bara använder lokalerna. Visserligen betalar landskapet en del av hyran, men det är en småsak i sammanhanget.

Landskapslagen om studiecirklar som fanns tidigare var entydig på den här punkten. Den här landskapsregeringen förde den nya landskapslagen om studieförbund till det här lagtinget, vi har antagit den och den här tydligheten försvann. Det gör att jag inte ville anklaga något parti för hur man använder medlen när det finns oklarheter i lagstiftningen. Här finns det uppenbarligen oklarheter i lagstiftningen och då blir det mera en moralfråga. Ska man anse att partistöden är tillräckliga för partierna eller ska vi försöka få åt oss samhällsstöd på annat sätt?

Frågeställningen blir: Finns det orsak att försöka göra den nya landskapslagen om studiecirklar lika tydlig som den tidigare landskapslagen från 60-talet var på den här punkten?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Om jag börjar med det senaste, att nu göra korrigeringar i lagstiftningen i den här mandatperiodens sista sekund kommer inte att bli aktuellt. Däremot ger dagens lagstiftning möjlighet att i förordningen klargöra på vilket sätt bildningsbidrag får användas och på vilka grunder som de ska redovisas. Vi har konstaterat att det också av andra orsaker skulle vara bra att förtydliga det så att det också blir enklare för dem som jobbar med det.

I enlighet med lagstiftningen så följer vi varje år upp hur bidragen har använts och att det är i rätt syfte. Det kommer att följas upp i år också.

Jag delar uppfattningen att det är viktigt att offentliga medel fördelas rättvist och att det också är rättvist i förhållande till andra grupper och föreningar som kanske inte har möjlighet att få partistöd på det sättet som de politiska föreningarna har.

Enligt den korta analys som jag har hunnit göra sedan den här frågan ställdes så finns inte temakvällarna inom lagen. Min bedömning att det går under kursverksamhet. Det stämmer överens med det, det är återkommande och det verkar vara ett paket. Jag tycker inte det är något bekymmer med det.

Däremot när det gäller studiecirklar är det kinkigare. Om studiecirklar finns det mera reglerat i lagstiftningen. Nu minns jag inte den exakta formuleringen, men bl.a. ska de följa en särskild studieplan. Det finns också krav på att de ska tillfredsställa ett kunskapsbehov enligt en på förhand fastställd studieplan. Det ska vara ett visst antal möten. Studiecirklarna ska uppgöra ett visst antal timmar totalt. Det ska också vara ett visst antal medlemmar, som ska vara 15 år, tror jag. Nu tar jag detta fritt ur minnet, det kan hända att någonting av det här inte är helt korrekt. Men det är mera kinkigt med studiecirklar än vad det är med kurser. Kurser är mera av allmän karaktär.

Diskussionen går vidare. Vi har möjlighet att i den gällande lagstiftningen reda ut de oklarheter som finns med hjälp av förordning och med de verktyg och ansvar som vi har. Vi ska följa upp hur de offentliga medlen används. Tack.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

13    Kartläggning av tillgängligheten till offentliga miljöer

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

14    Tillämpningsdirektiv för avlastningsstöd

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

15    Försök med havsbaserad solenergi

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

16    En åländsk nationalpark

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

17    Nationalfond för natur- och kulturarv

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

18    Specialutbildning inom äldreomsorgen för inflyttade

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

För kännedom

19    Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum 06.06.2011

Föredras från tilläggslista

Bordläggning

20    Ny lagtingsordning

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011) 

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.06.2011. Godkänt.

Bordläggning

21    Köttbesiktning

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.06.2011. Godkänt.

För kännedom

22    Ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 06.06.2011.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndag 06.06 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.17).

Originalfil