Plenum den 10 april 2006 kl 13.00

PLENUM den 10 april 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Eriksson, ltl Carina Aaltonen och ltl Anders Englund).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum för tiden 10-12 april anhåller ltl Anders Englund för deltagande i Svenska Lantbruksproducenters styrelse- och fullmäktigemöten. Dessutom anhåller ltl Carina Aaltonen och ltl Roger Eriksson om befrielse från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

  

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 12/2005-2006 kommer att ges vid plenum onsdagen den 12 april. Dessutom meddelas att remissbehandlingen av de hemställningsmotioner som avfördes från föredragningslistan den 5 april kommer att upptas till behandling vid ett extra plenum fredagen den 21 april kl. 9.30.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 1a/2005-2006 angående ändring av landskapslagen om fornminnen. (LM 8/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 24 april. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående ändrade bestämmelser om studentexamen. (FR 12/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Kulturutskottet omfattar landskapsregeringens förslag med några mindre språkliga ändringar. Vidare föreslår utskottet att lagtinget skall hemställa om att landskapsregeringen i samarbete med berörda myndigheter eftersträvar en ökad valfrihet i studentexamen samt vid behov återkommer till lagtinget med förslag till lagändring.

 

Det skall sägas direkt att jag är lite delad. Jag omfattar utskottets synpunkter, men jag har reserverat mig till den delen det gäller lagens utformande. Utskottet har ändå givit mig i uppgift att presentera betänkandet, så jag får byta kostym sedan och redogöra för min reservation!

 

Utskottet säger i sina synpunkter så här: ”Enligt självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om undervisningsområdet i dess helhet. Behörigheten gällande statsmyndigheterna tillkommer dock riket, vilket innebär att frågor om vilka fordringar en läroinrättning skall fylla för att ha dimissionsrätt till statens universitet inte hör till landskapets behörighet.

 

Utskottet konstaterar att lagförslaget tillkommit mot bakgrund av självstyrelselagens 21§ enligt vilken grunderna för individens rättigheter och skyldigheter skall regleras i lag. Motsvarande bestämmelse finns i grundlagens 80 §. Den 1 januari 2006 trädde en ny lag om anordnande av studentexamen i kraft i riket. Den nya rikslagen motsvarar till sitt innehåll den tidigare studentexamensförordningen.

 

Landskapsregeringen föreslår i framställningen att landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå kompletteras med mer detaljerade bestämmelser om studentexamens struktur och centrala innehåll samt om ett förvaltningsorgan, en examensnämnd, som skall anordna studentexamen på Åland. Landskapsregeringens avsikt är dock att förvaltningsuppgiften skall överföras på rikets studentexamensnämnd genom en överenskommelseförordning.

 

Den studentexamen som enligt lagförslaget skall anordnas på Åland motsvarar till sitt innehåll till fullo den studentexamen som ordnas i riket. De prov som studentexamen omfattar är således desamma som i riket fastän formuleringen i paragrafen inte är helt identisk med den i rikets lag eftersom modersmålet i riket motsvaras av svenska språket i landskapet.” Det här är också aktuellt mot bakgrund av min reservation.

 

”Varken i rikets lag om anordnande av studentexamen eller i landskapsregeringens lagförslag regleras vilka ämnen som skall vara obligatoriska i gymnasiet utan endast vilka ämnen som studentexamen skall omfatta. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om undervisningen och enligt landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå skall kursutbudet på gymnasialstadiet fastställas i de läroplansgrunder som landskapsregeringen fastställer.

 

Utskottet konstaterar att finska språket varit ett frivilligt ämne vid Ålands lyceum sedan år 1986. Trots detta har den klart övervägande delen (ca 70–80 procent) av de studerande vid lyceet valt att läsa finska men långtifrån alla (ca 50 procent) av dem som skrivit studentexamen har valt att avlägga prov i finska. Utskottet anser det angeläget att landskapsregeringen kontinuerligt följer utvecklingen på det här området så att eventuella förändringar i valet av språkstudier genast uppmärksammas och vid behov åtgärdas.

 

Uskottet har slutligen fört en diskussion om vilka prov som studentexamen bör omfatta och har då kunnat konstatera att valmöjligheterna enligt förslaget är relativt begränsade. Det är t.ex. inte möjligt att avlägga en studentexamen som, förutom prov i svenska, består av prov i engelska, franska och matematik medan en kombination av engelska, finska och matematik är möjlig. Utskottet föreslår därför att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i samarbete med berörda riksmyndigheter eftersträvar en ökad valfrihet i studentexamen. Landskapsregeringen bör även återkomma till lagtinget med förslag till lagändring om så krävs.”

 

Till den delen, talman, förenar jag mig med kulturutskottet och det är alltså utskottets uppfattning.

 

Om jag sedan avkläder mig kostymen som kulturutskottets ordförande och påkläder mig den som reservant vill jag säga, som sades i kulturutskottets betänkande, att vi har fört mycket diskussion kring språket, hur behovet är, om man skall gå till pudelns kärna av finska språket i det åländska samhället.

 

Med risk för att jag gör en liten utvikning i debatten kan jag kort sammanfatta det så att jag anser att uppfattningen ute i samhället av behovet av finska är överdriven; man har ett för stort behov av just den kompetensen. Det är väldigt trögt att vända den uppfattningen. Det blir t.o.m. så att på plats i näringslivet där man bra skulle klara sig med mindre kunskaper i finska är det krav på det, det är allt från hotellreceptioner till glasskiosker, men det är som sagt en annan debatt.

 

När det gäller den offentliga sektorn måste man fråga sig vad självstyrelsens uppgift är och där har jag tidigare sagt att man kan ifrågasätta huruvida självstyrelsesystemet är lyckat när behovet av finska t.o.m. är stort i självaste hjärtat, i självstyrelseförvaltningen, enligt de utredningar som har gjorts.

 

Det här tror jag att kommer att ändra i takt med att den generation som nu studerar i Sverige kommer tillbaka och blir i ledande ställning i landskapet. Då kommer vi att få se en annan uppfattning – enligt min mening den rätta. Därför är det viktigt med stor valfrihet i studentexamen. Vi är lite ”baketter”, ett åländskt uttryck som jag använde tidigare i en debatt, när det gäller uppfattningen att vi måste kommunicera med Finland på finska. Andra länder kommunicerar med Finland på engelska, det borde vi också anamma; därför är framför allt engelskan ett viktigt språk för ålänningarna i framtiden. Men också andra språk som ryska, franska, spanska osv.

 

Det är mot den bakgrunden jag har reserverat mig för jag anser att vi inte skall styra språkvalet så mycket som det görs nu. Jag ber att få citera min reservation:

 

”I framställningen redogör landskapsregeringen för avsikten att den finländska studentexamen fortsättningsvis skall användas på Åland. Detta främst av praktiska skäl eftersom det skulle innebära en stor förvaltningsapparat att ha en egen studentexamen på Åland samtidigt som utmaningar kunde uppstå att få en egen åländsk examen erkänd nationellt och internationellt. Undertecknad kan av samma motiv omfatta det ställningstagandet men anser att valmöjligheterna beträffande språket bör och kan vara större.

 

När det gäller själva provet i studentexamen är det utformat efter språksituationen i Finland med två officiella språk - två modersmål. Provet i svenska eller finska är obligatoriskt och sedan är det s.k. andra inhemska språket i en egen urvalskategori när den studerande väljer de prov som den skall delta i, i en andra urvalsgrupp finns de s.k. främmande språken.

 

På Åland blir detta fel eftersom landskapet enligt självstyrelselagen är enspråkigt svenskt och en åländsk studerande i lagens mening kan ha endast ett modersmål – svenska. När det gäller det andra språket för ålänningarna ligger engelskan närmast till hands. Engelskan och finskan m.fl. språk hör hemma i gruppen ”främmande språk” och borde grupperas likvärdigt i valmöjligheterna för examen.

Tanken med det i reservationen ingående lagförslaget  är att lagtinget skulle anta en lag som möjliggör både dagens system vid examen men också ett där valfriheten gällande språk är större. Landskapsregeringen ges sedan i den föreslagna hemställningsklämmen  i uppgift att förhandla fram en lösning där åländska studerande deltar i och får en finländsk studentexamen som skiljer sig på en punkt – valet av språk så att flera språk skulle gå att kombinera.

 

Farhågor har väckts under utskottsbehandlingen att detta examensupplägg inte skulle godkännas men det är troligt att det viktiga i studentexamen med tanke på dess giltighet internationellt och nationellt inte är vilka språk man läst utan att man läst tillräckligt mycket på en tillräcklig nivå. Med hänvisning till Ålands status är det undertecknads övertygelse att denna särlösning går att motivera och visar det sig mot förmodan omöjligt kan, som skrivet, dagens lösning tillämpas.

 

Undertecknad reserverar sig sålunda mot kulturutskottet betänkande nr 3/2005-2006 gällande lydelsen av 5a§ 2 mom. Föreslås att paragrafen får följande lydelse istället:

 

5a § 2 mom.:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
      Studentexamen omfattar minst fyra prov. Den som deltar i studentexamen skall avlägga provet i svenska och litteratur samt enligt eget val tre prov (uteslutning) av (uteslutning) följande:
      a) proven i två språk och
      b) provet i matematik eller provet i ett realämne

alternativt av följande: 
                      a) provet i ett språk och
                      b) provet i matematik och
                      c) provet i ett realämne.
                     
Utöver dessa prov kan den studerande delta i ett eller flera extra prov.”

 

Talman!

Jag kommer i andra behandlingen att föreslå att lagtinget antar det i reservationen ingående lagförslaget i stället.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag hade en replik till ltl Danne Sundman i rollen som ordförande för kulturutskottet och en annan i egenskap av reservant. Det är på den punkten där utskottet skriver att det är angeläget att landskapsregeringen kontinuerligt följer utvecklingen och de förändringar som sker i val av språkstudier. Är det finskan som man avser här? Är innehållet i denna skrivning att landskapet i så fall behöver överväga att återinföra den obligatoriska finskan vad gäller studierna inom den studieförberedande utbildningen?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller den skrivningen är det inte generellt fråga om något visst språk utan man bör, som man har gjort tidigare följa valet av språk och vid behov, åtminstone enligt min mening, prioritera ökad valfrihet, om det skulle visa sig. Det är möjligt att det finns olika nyanser bland utskottets ledamöter, men i så fall får var och en säga sin mening.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Eftersom det var finskan som nämndes där tolkade jag det så att det var utskottets synpunkt, att man följer huruvida åländska ungdomar lär sig tillräcklig finska och den åtgärd som nu föreslås, nämligen att finskan i läroplansgrunderna blir frivillig också som studieämne.

 

Det andra var att ltl Danne Sundman sade att finskans roll är överdriven när det gäller ålänningar i samhället och jag sitter som bäst i en språkkommitté som håller på och jobbar med den här frågan och där har vi fått en ny liten undersökning som visar att näringslivet påtalar just bristen på att åländska ungdomar inte har tillräckliga kunskaper i finska. Är det här någonting som utskottet också har diskuterat?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller det vill jag bara ge min personliga åsikt. Det är just i det jag påstår att överdrivenheten finns i näringslivets uppfattning att man till varje pris skall kunna finska på arbetsplatser där det inte behövs i så stor utsträckning som man menar att det behövs. Det viktiga inom turistnäringen är att man kan svenska och sedan finns det visserligen arbetsplatser där man behöver kunna finska, om man dagligen sysslar med telefonsupport mot finska marknaden och sådant, men jag har den känslan, och jag tror att många stöder mig, att det är en överdriven beställning, att just den delen av kompetensprofilen är viktigast; det finns också många andra förmågor som man borde prioritera upp. Men det där är en debatt som skiljer sig, som inte hör till sak här egentligen. Som utskottet konstaterar är inte bestämmelsen med i lagframställningen, utan det är ett skilt beslut som landskapsregeringen tar, men någon återvändo till att göra finskan obligatorisk tror jag inte någon stöder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Kulturutskottets ordförande ltl Danne Sundman har redogjort för utskottets betänkande angående ändrade bestämmelser om studentexamen samt även för sin egen reservation. Beträffande 5a § anser majoriteten i utskottet att utskottet inte har kompetens att göra de förändringar reservanten anser borde göras. Det är svårt att överblicka följderna och majoriteten vill på inget vis äventyra de åländska studenternas examen eller rättssäkerhet. Dessutom föreslår utskottet att lagtinget skall hemställa om att landskapsregeringen i samarbete med berörda myndigheter eftersträvar en ökad valfrihet i studentexamen samt vid behov återkommer till lagtinget med förslag till lagändring.

 

Gymnasialutbildningen i Ålands lyceum består av två bitar, dels landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå, dels en överenskommelseförordning som styr själva studentexamen genom rikets studentexamensnämnd. Studentexamen på Åland motsvarar till sitt innehåll den studentexamen som ordnas i riket.

 

Fru talman!

Det var majoritetens syn. Nu några reflektioner från den liberala lagtingsgruppen. De stora förändringarna innebär inte det här lagförslaget utan de kommer när landskapsregeringen gör förändringar i läroplansgrunderna, vilket man avser göra. Trots att studentexamen i finska har varit frivillig under flera år har läroplansgrunderna krävt att de studerande skall ha läst finska. Man skall helt enkelt ha avlagt ett visst antal lärokurser i finska för att få skriva studenten.

 

Samma farhågor som liberalerna framförde vid remissdebatten har blivit bekräftade vid utskottshörandena. Det är dubbla känslor. Kommunernas språkprogram innehåller som regel språken tyska, franska och finska; åländska 10-11-åringar har tillsammans med sina föräldrar valt språk och enligt uppgifter väljer ca 80 procent av de åländska 10-11-åringarna att läsa finska. Det scenariot kommer högst antagligen inte att påverkas på kort sikt, men antagligen på längre sikt när man inte behöver studera finska alls.

 

Liberalerna var tämligen ensamma om dessa farhågor i remissen. Därför har det varit av avgörande betydelse att utskottet i sitt betänkande skriver: ”Utskottet anser det angeläget att landskapsregeringen kontinuerligt följer utvecklingen på det här området så att eventuella förändringar i valet av språkstudier genast uppmärksammas och vid behov åtgärdas.”

 

I riket är Svenska folkpartiet oroat över att studentreformen, alltså att man inte behöver skriva det andra språket som obligatorium i studentexamen, hotar Finlands tvåspråkighet. Där kom regeringen överens om att göra en omfattande utvärdering efter sex år.

 

Liberalerna kommer noga att följa med situationen framdeles på Åland.

 

Fru talman!

Kan eventuellt försämrade kunskaper i finska bland åländska ungdomar innebära att det blir svårigheter att få topptjänster inom det åländska näringslivet? 

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

När det gäller framställningen angående ändrade bestämmelser om studentexamen stöder vi från centerns sida framställningen. Jag vill lite ta fasta på den remissdiskussion vi hade kring ökade möjligheter med språken, eftersom det i alla sammanhang blir viktigt att kunna mycket språk. Detta har vi diskuterat mycket i utskottet och det renderar i, som har framkommit av tidigare talare, att vi vill att landskapsregeringen skall eftersträva en ökad valfrihet i studentexamen och vid behov återkomma till lagtinget med förslag till lagändringar.

 

Framställningen bygger på att man får en lagstiftning om studentexamen på författningsnivå som är förenlig med både självstyrelselagen och grundlagen.

 

Förslaget bygger också på att man får en överenskommelseförordning när det gäller studentexamen så att det är studentexamensnämnden som anordnar dessa prov även på Åland. När det gäller de ganska långa diskussioner vi hade kring innehållet i examen har majoriteten i utskottet, som redan nämndes här, gått in för att vi inte kan avvika från den struktur som man har i studentexamen i Finland, eftersom det är den nationellt godkända studentexamen och börjar man göra större förändringar här så blir det helt enkelt en annan examen, och vi har inte fått bekräftelse på att man skulle kunna få en sådan sak godkänd.

 

I övrigt stöder vi från centern denna framställning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vill bara säga att när ltl Henry Lindström säger, att vi har inte fått bekräftelse att det som jag föreslår i min reservation skulle vara möjligt, så har vi heller inte fått bekräftelse att det skulle vara omöjligt. Som jag säger i reservationen möjliggör utformningen av lagförslaget också dagens situation s.a.s. i sämsta fall, men hela utskottets vilja är att det skulle bli större valfrihet, och valfriheten gäller språket, medan jag har gått steget längre att jag föreslår en utformning av lagen som möjliggör för landskapsregeringen att öka valfriheten.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Vi anser att det är landskapsregeringen som bör komma med en framställning i detta ärende i så fall, så att man kan ha den beredskap och utredning som behövs för att få dessa saker klarlagda när framställningen kommer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Vi har haft många intressanta diskussioner i kulturutskottet om framställningen angående ändrade bestämmelser om studentexamen. Delvis har det varit en språkpolitisk debatt i kulturutskottet. Jag stöder framställningen som kulturutskottets majoritet har kommit med. Jag stöder inte reservanten i det här läget därför att i mitt arbete i kulturutskottet är det en inskrivning som har följt med hela vägen och det är den som föreligger i landskapsregeringens lagförslag om att enligt förordningens paragraf skall studentexamen som avlagts i landskapet Åland på det sätt som avses i förordningens 1 § medföra samma behörighet som motsvarande examen som har avlagst i riket. Sistnämnda paragraf förutsätter att den studentexamen som studentexamensnämnden förrättar på Åland inte avviker från motsvarande examen i riket. Studentexamen som har avlagst i enlighet med överenskommelseförordningen medför således allmän behörighet för fortsatta studier vid högskolor i riket.” Det är det här som har följt mig, att om man nu skall öppna upp valmöjligheterna här på Åland men inte samtidigt i riket kan det bli en skillnad här och att studentexamensnämnden kanske inte accepterar detta och då skulle vi sätta våra ungdomar i ett bekymmersamt läge, i synnerhet för dem som vill studera vidare vid högskolor i riket. Därför föreslår vi klämmen. Detta förutsätter naturligtvis förhandlingar med undervisningsministeriet och även en ny överenskommelseförordning med studentexamensnämnden, där det framgår att detta går att göra. Men i detta läge motsätter jag mig reservationen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller frågan om en åländsk studentexamen, till den del det är fråga om att valfrihet av språk inte skulle innebära samma behörighet, så är det inte en fråga för studentexamensnämnden, utan det är en fråga för Finlands regering och Ålands landskapsregering att förhandla om. Som jag säger i min reservation fanns det farhågor under utskottsbehandlingen, men jag tror att det viktiga är att man läser ett visst antal ämnen på en viss nivå, sedan om man får välja annorlunda tror inte jag att det är omöjligt att förhandla fram en särlösning som studentexamensnämnden likväl kan genomföra. Det finns sedan vissa praktiska saker man måste tänka på när proven skrivs osv., men om man för fram detta från landskapsregeringens sida är det fullt möjligt. Med dagens lagförslag i framställningen måste man komma till lagtinget med ett förslag som mera liknar det som jag som reservant föreslår. Därför tycker jag att vi här i lagtinget redan nu kunde lämna öppet för en sådan här utveckling, men samtidigt ha en lag som tillåter dagens system. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att landskapsregeringen skall titta på klämmen, inte genomföra lagförändringarna först och sedan förhandla, utan vi förhandlar först och sedan kanske vi kan göra lagförändringsförslag. Vi skall naturligtvis inte riskera våra ungdomars möjlighet att studera vid högskolor i riket. Däremot finns det, som ltl Danne Sundman var inne på, praktiska problem för många av proven hålls på samma dag; t.ex. hörförståelseproven i engelska, tyska, franska, ryska och spanska hålls på samma dag. Det kan vara väldigt svårt att hinna med att göra två språkprov på en samma dag. Det finns alltså praktiska problem.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det finns vissa praktiska problem, men så där omfattande är de inte. Engelskan hålls inte på samma dag. Det står fritt att också ändra på de praktiska förutsättningarna också så att de passar en större valfrihet, men nu har man det som man har det på grund av att det är den finska situationen som är den rådande med två s.k. modersmål. Jag vill påpeka ytterligare en gång att mitt lagförslag möjliggör också dagens lösning tills man har förhandlat fram en annan lösning. Det är därför jag för fram, för inte vill jag heller riskera att någon skulle bli utan möjligheten att avlägga studentexamen på Åland, men med mitt lagförslag går det att ha det som det är i dag och bättre.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag förstår att vi försöker övertyga varandra om argumentens förträfflighet! Men jag anser att den här biten får landskapsregeringen titta på i enlighet med klämmen, som jag står bakom. När det gäller näringslivets behov av finskspråkig personal är det faktiskt ganska konkret om man tittar på ett fartyg som trafikerar mellan Stockholm och Finland. På grund av säkerhetsskäl måste en del av besättningen kunna finska, alltså kunna kommunicera med de andra passagerarna. Det finns bl.a. sådana här saker som gör att företagen måste tänka på att den personal de anställer är tillräckligt språkkunnig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill ge beröm åt alla i kulturutskottet, även om man hör till majoriteten eller den som har reserverat sig, så jag tycker jag att ni har varit bra på det sättet att ni har verkligen tagit fasta på den remissdebatt som var, och mycket av det som jag förde fram i remissdebatten har ni tagit till er och försökt vända och vrida på och om det är ens möjligt.

 

En sak som jag däremot hade hoppats att ni skulle ha tittat mera på och som jag inte tycker att landskapsregeringen åtminstone under remissdebatten visade att man ens har tänkt på är just det här att den åländska studentexamen, hur den än ser ut, vad den än innehåller, att bli godkänd som en nationell examen. I remissdebatten drog jag parallell till flaggan. Finland har två godkända flaggor, den åländska och den finska och jag drar paralleller till det, att man kunde ha en egen nationell studentexamen. Vi har behörighet på området och om man anser från politiskt håll att det här är värt att jobba för så skulle man göra det. Jag anser nämligen att det skulle vara möjligt. Man behöver inte följa det finska systemet. Visst kan det säkert vara problem i dag med dem som har haft en gymnasieexamen från Åland att man sedan inte får den nationellt, men det tycker jag är vårt problem för att vi inte har sett att den åländska studentexamen är en nationell examen, hur den sedan än må se ut. Huvudsaken är att det innehåller tillräckligt med kurser på en tillräcklig nivå, det är det som borde vara det avgörande och ingenting annat.

 

När man sedan pratat om att studentexamensnämnden inte skulle kunna ta sig an detta tycker jag att det egentligen är väldigt lätt, för det gäller för studentexamensnämnden i Finland att lära sig hur den åländska studentexamen ser ut och så lär man sig att kunna gå in och godkänna de olika studentexamensproven. Det viktiga är ju att man läser samma kurser på samma nivå.

 

Jag hoppas att jag läser förslaget till kläm rätt där utskottet säger att man skall eftersträva en utökad valfrihet. I det läser jag in i alla fall att det är just det här att man skall kunna välja andra språk. Nu tycker jag att man lägger in finskan på en speciell nivå, precis som jag sade i remissdebatten, och det gör att de andra språkvalen som man har kvar att göra blir färre, åtminstone när det gäller de fyra obligatoriska proven. Det sades felaktigt från Lagerbergs sida när han säger att alla prov skrivs samtidigt. Det gör man inte i dag, i dag har man engelska vid ett speciellt tillfälle, sedan är tyska, franska och spanska på samma dag. Det finns alltså elever som skriver både spanska och tyska eller spanska och franska. Men det som man nu föreslår blir att man har de olika proven samtidigt, förutom finska som är vid ett speciellt tillfälle. Om Lagerberg tycker att det är dåligt nu så är det så att man är med och medverkar till en försämring från dagens!

 

Man säger också att det är så viktigt att man skall kunna finska, näringslivet har gett de signalerna. Jag skulle hoppats att näringslivet när man anställer sommarvikarier skulle ha åtminstone den policyn att man skall kunna tillräckligt med svenska när man jobbar inom turistföretag, för den svåra situationen möter många ålänningar: man kan inte tillräckligt med svenska när man jobbar på restauranger t.ex. Den debatten hade vi här förra veckan. Det är väl ett absolut krav. Jag tycker att vi för den här diskussionen från fel håll.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är så att lagförslaget också möjliggör att ha en helt egen åländska examen, men landskapsregeringen redogör för avsikten att anlita s.a.s. den finländska examen och dess utförare studentexamensnämnden. Från min sida som reservant ser jag det som av praktiska skäl okej, men enda felet, vilket jag tillrättalägger i mitt lagförslag, är just detta att man sätter finskan i ett skilt urvalsrum och därmed minskar urvalskriterierna. Det som ltl Gun-Mari Lindholm efterfrågar uppfylls om man tar lagförslaget enligt reservationen, vilket jag beklagar att jag är ensam om, men det kanske blir annat i salen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman var inne på provbestämmelserna. Jag har nu tittat på hösten 2006, alla skolor skrev samtidigt och där framgår det att engelska, tyska, franska, ryska eller spanska går samma dag. Tisdagen den 12.9 är det finska för lång lärokurs och den 13.9 för kort lärokurs. Lång lärokurs har man  läst även i grundskolan. Den 13.9 för kort lärokurs är det tyska, franska, ryska, engelska, spanska och italienska som går samtidigt. Av praktiska skäl kan det vara väldigt svårt om man skulle vilja avlägga flera prov på en och samma dag.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kan inte kommentera detta. Jag vet inte heller varifrån italienskan kommer. Är det så att man läser italienska i dag i Ålands lyceum? Det var åtminstone obekant för mig, men det kan hända att jag har fel information, men jag tror att man har läst från ett annat papper än vad jag läser från i alla fall när det gäller Lagerberg och den information han ger!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag har hämtat kriterierna från studentexamensnämndens hemsida om kommande prov, både på våren 2006 och hösten 2006.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Då förstår jag! Det var alltså ett annat papper än det som jag läser från. Studentexamensnämnden ger information om hur man läser och vad man skriver i Finland, inte på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det är alltid trevligt med lite utbildningspolitisk debatt och diskussion. När det gäller studentexamen tror jag för min del att på sikt kommer man också i riket att måsta börja diskutera hur studentexamen skall se ut i framtiden. Den är väl inte till alla delar riktigt pedagogiskt moderniserad på det sätt som man kanske i andra länder diskuterar utbildningsfrågor. Diskussionen finns även i riket och man får väl följa den lite grann hur det går. Studentexamen ändrar också innehållet hela tiden, vilka ämnen som är obligatoriska osv. Det finns alltså möjlighet att också på sikt diskutera innehållet i examen och i så fall tycker jag att majoriteten i kulturutskottet har valt helt rätt väg att gå, att först tar man i så fall den politiska diskussionen om man på Åland väljer att gå in för ett alternativ i jämförelse med den examen som råder i riket. Men för min och för landskapsregeringens del har det varit viktigt att bibehålla examensgiltigheten och det som ltl Katrin Sjögren också nämnde: de studerandes rättssäkerhet samt att de åländska ungdomarna inte hamnar i en sämre situation än dem som har tagit examen på rikssidan när de skall söka vidare till framför allt finländska högskolor och universitet.

 

Utbildningsdelegationen har också sett en tendens att åländska ungdomar i lägre grad än andra finlandssvenskar kommer in till finländska universitet och orsakerna till det här skall vi försöka titta på lite närmare.

 

För min del tycker jag att det är bra när åländska ungdomar både söker sig till riket och till Sverige samt till andra länder också för den delen för vidare studier. Ungdomarna skapar under studietiden ett viktigt kontaktnät till andra studerande som sedan också får arbetsplatser inom näringsliv och förvaltning och det är viktigt att man har de kontaktnäten, både på den finländska sidan och på den svenska sidan. Det tror jag att i det långa loppet gynnar det åländska näringslivet och de kontakter vi behöver.

 

I dag är det 70 procent av de åländska ungdomarna som väljer Sverige som studieland och det tycker jag att är förståeligt av den orsaken att svenskspråkiga utbildningsanordnare i Finland kan inte konkurrera med det stora, stora utbud som hela det svenska utbildningssystemet kan erbjuda.

 

Frågan om huruvida proven skrivs samtidigt tycker jag blev klarlagd i replikskiftet. Det handlar alltså om att skriva korta kursen och långa kursen, och de ligger på olika dagar. Det är fortfarande på Åland fullt möjligt att skriva fyra stora prov s.a.s. samt sedan ytterligare välja upp till sex prov; då kan ju de som vill skriva den korta tyskan eller den korta franskan.

 

När det gäller finskans utveckling förstår jag att meningen: ”Utskottet anser det angeläget att landskapsregeringen kontinuerligt följer utvecklingen…” tolkas lite olika inom utskottet. Ltl Danne Sundman menade att det var en generell skrivning som handlar om alla språk, medan ltl Katrin Sjögren var inne på att det här handlar om finskan i synnerhet. Jag skulle vilja dela ltl Katrin Sjögrens syn i den här frågan; eftersom det nu är finskan som vi går in och gör förändringar för, så är det den som man i så fall skall titta på på lång sikt, huruvida förändringen att det inte längre är obligatoriskt att läsa finska för att få skriva studentexamen påverkar ålänningarnas kunskaper i finska. Men det som gör att jag känner mig ganska trygg i den här frågan är att åländska föräldrar och 11-åringar till 80 procent fortfarande anser att finskan har en speciell ställning och att det är viktigt att kunna det för att vara konkurrenskraftig inom näringsliv och handel.

 

Däremot har alldeles nyligen utredaren Gunilla Sanders tagit fram en mindre rapport om situationen när det gäller finskan i näringslivet och enligt den menar näringslivets representanter att ålänningarna kan för dåligt finska, trots att de har gått både i grundskola och i gymnasiet och läst finska. Bristerna och praktik i finska är så pass liten att även om man kan finska i någon slags teoretisk form så kan man inte tillräckligt väl för att kunna vara konkurrenskraftig när det gäller arbetsplatser. Det här är någonting som språkkommittén ytterligare diskuterar och kommer inom kort med ett betänkande om.

 

Jag för min del tar fasta på skrivningen som kulturutskottet har om att utvärdera situationen och kunskaperna i finska i ett längre perspektiv och att vi följer utvecklingen, det är jag helt enig med utskottet om.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Inför reformen av studentexamen har säkert ledamoten Camilla Gunell säkert diskuterat med sin kollega i Finland och fått ett nekande svar, antar jag, på att man inte kan ha två nationella studentexamen i Finland eftersom man kommer med den här lagframställningen. Men anser Gunell själv att det är möjligt enligt självstyrelselagen att ha det så eller anser hon att det inte är möjligt?

 

TALMANNEN: Det är viktigt att ledamöterna iakttar ett korrekt språkbruk.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller den frågan har den här lagframställningen som nu ligger på bordet och som diskuteras här sina konsekvenser av de förändringar som har gjorts i riket och vi har då uppdaterat vår lagstiftning i relation till den. Men huruvida det är möjligt att skapa en alternativ studentexamen på Åland har inte diskuterats i det här skedet. Det är en överenskommelseförordning som vi har i det här ärendet, så jag antar att allt är möjligt. Minister Kalliomäki är inbjuden till Åland till hösten.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vad jag har förstått gäller överenskommelsen att studentexamensnämnden tar sig an också de åländska studentproven och rättar dem. Men jag tycker att det skulle vara intressant att veta om det är så att man kommer att arbeta för att just få den åländska studentexamen, hur den sedan än må se ut, godkänd som en nationell examen, så att vi inte behöver ha ett sådant här efterapande system som man nu då går in för. Vad kommer man att diskutera när man träffar kollegerna i riket?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vad gäller studentexamen och dess utformning har det hittills inte påtalats behovet av att skapa något slags alternativ därför att Åland har haft ett alternativ sedan 1986 i form av gymnasieexamen. Den stora förändringen är nu i och med att behovet av gymnasieexamen inte blir lika stort då det inte längre är obligatoriskt att läsa finska för att få skriva studenten, och jag tycker att vi till att börja med skall se hur det här utfaller innan man gör ytterligare förändringar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Utbildningsansvariga Gunell känner sig trygg med att de åländska 11-åringarna till 80 procent väljer finska inom ramen för kommunernas språkprogram. En naturlig förklaring till det har ju varit att det till dags dato har varit frivilligt att skriva finskan som ämne i studentexamen,  men man har varit tvungen att läsa kurser på gymnasialstadiet i Ålands lyceum. Men så blir det inte längre; jag tror att det finns skäl att ha farhågor där.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det kan hända att det blir en förändring och i så fall skall vi följa och se hur den förändringen blir. Men för min del har inte den farhågan varit tillräcklig för att vi skulle ha valt en annan väg. Vi har fortfarande utgått från att det är bättre om man i Ålands lyceum får välja vilket språk man vill fokusera och koncentrera sig på – eller är ltl Katrin Sjögrens syn att vi inte borde ha tagit bort den obligatoriska finskan i lyceet?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Min syn och liberalernas syn är att det är bekymmersamt om vi sätter åländska ungdomar i ett sämre läge när det gäller att få topptjänster inom det privata näringslivet. Det är essensen i liberalernas farhågor.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Min utgångspunkt har varit att man får välja vilket språk man vill koncentrera sig på och på det sättet väljer vilken kompetensbild man vill skapa för sig som individ för att vara så konkurrenskraftig som man behöver vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Minister Gunell berör språkmiljön på Åland och säger ungefär att den är sådan att man inte lär sig finska i praktiken, och det är helt sant. Till stora delar lever vi i den svenska mediavärlden osv. Min fråga blir då: Anser man inte från minister Gunells sida att det är viktigt att försöka rikta det åländska samhället mer västerut för att få en språksituation som mer passar ihop med verkligheten för våra huvudmän, alltså ålänningarna? Är inte det det övergripande problemet?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det övergripande i det här resonemanget är för mig åtminstone det att näringsliv, handel och turism vänder sig dit där marknaden finns och det går inte för samhället att reglera det utan det finns en naturlighet i hur man sköter sina affärskontakter. Näringsliv och handel kommer förmodligen att ha sin marknad, både i Finland men också i andra länder, även i framtiden, och näringslivet anställer de personer som de anser sig behöva, både när det gäller kompetens och språkkunskaper.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så, talman, att näringslivet har fritt att verka, men man verkar inom förutsättningar som vi här i Ålands lagting genom olika åtgärder sätter upp; olika handelshinder och för- och nackdelar med att rikta sig åt olika väderstreck spelar givetvis roll för näringslivet. När det gäller turismen är det faktiskt så att en stor majoritet av de inresande, också en betydande majoritet av de övernattande är svenskar. Därför blir det prekärt när man får höra av svenska turister att ni kan ju inte svenska på Åland, vi kan inte komma dit! Det finns restauranger osv. i det åländska samhället där du inte kan göra dig förstådd på svenska och då har det gått för långt att ivra för en situation som egentligen inte finns. Den viktigaste marknaden för turismen är Sverige.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Till det sista vill jag nog säga att det naturligtvis skall vara så att man inom turism och handel kan serva på kundens alla språk och givetvis måste man på Åland kunna få service på svenska. Det är elementärt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Kulturutskottets betänkande är bra. Att man har behandlat lagförslaget om att införa bestämmelser om studentexamen i lagstiftning är helt korrekt och bra på alla sätt. Jag vill ändå ge några kommentarer. Det ena är, som man har berört flera gånger här, huruvida man kan ha en egen åländsk studentexamen eller en finsk studentexamen. Då tycker jag att det är viktigt att man kommer ihåg att studentexamen i Finland finns endast i Finland, endast för dem som studerar i Finland, den är helt betydelselös för alla andra länder. Vår gymnasieexamen på Åland är alltså ett fullgott alternativ till den finska studentexamen, eftersom med den gymnasieexamen kommer våra studerande vart de vill i världen att studera, utom till Finland, där måste de ha läst den finska studentexamen. Det här har vi nu haft i många år, det har varit infört i överenskommelseförordning, inte i lagstiftning och nu blir det då infört i lagstiftningen. Det här tycker jag verkligen är viktigt att tänka på, att det finns egentligen ingen anledning att skapa en egen åländsk studentexamen, eftersom man inte har någon nytta av den på Åland, inte i Sverige, inte i Norge, inte i Danmark, inte i Amerika eller England, enbart i Finland. Man kan tycka och tro, och jag tycker att utbildningsansvariga var lite inne på det att förmodligen kommer Finland också att inse det här och så småningom ändra sin studentexamen. Det är nämligen en kvarleva från gamla tider i Finland. Det är inte så intressant att försöka skapa något åländskt för de finska studierna.

 

Jag vill också erinra om någonting som jag inte har hört att någon har talat om här, men som de facto existerar och dvs. flera talare har framfört oro över att de åländska studenterna inte skulle ha tillräckliga möjligheter att studera i Finland om man inte har läst si eller så mycket finska. Då vill jag erinra om den förordning om krav på finska i universitet och högskolor i Finland, som gjordes som en överenskommelseförordning år 2000. Den är införd i Finlands författningssamling och är skapad enligt 41 § i självstyrelselagen. Den berättigar de åländska studenterna att komma in i finska universitet och högskolor, trots bristande kunskaper i finska, dvs. man har inga krav på kunskaper i finska; de får t.o.m. avlägga examen utan att avlägga finska språkprovet, vilket annars är obligatoriskt för de övriga som bor i Finland och studerar. Jag tycker inte man får glömma den förordningen i den här diskussionen. Det visar också att lagframställningen inte har någonting att göra med fortsatta studier i Finland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag har fått den uppfattningen och jag har också informerat mig genom Ålands lyceums rektor att den åländska gymnasieexamen, som vi alltså har i dag, berättigar naturligtvis till studier i Sverige och alla skolor i Finland, förutom Helsingfors universitet, som inte accepterar ålänningar ännu. Men när det gäller att studera i Italien, i England, så räcker inte den nuvarande gymnasieexamen som en nationell examen. Då måste man, som hon sade till mig, ”vi försöker trixa och fixa lite, det brukar ordna sig”. Men det går inte per automatik; den är inte tillräcklig. Den informationen har åtminstone jag fått och den strider mot det som ltl Gun Carlson sade.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag har också den informationen att det räcker; gymnasieexamen är fullständig. Det kan finnas något universitet någonstans i något land som inte per automatik förstår det här, men det finns ingen som ställer krav på att man skall ha en finsk studentexamen i något universitet, utan det är mera att man skall ha tillräckliga grundkunskaper, och det kan vara jobbigare att hävda grundkunskaperna som du har om du skall till Italien eller någonstans där man aldrig hört talas om Åland. Det är möjligt, men det vi nu talar om är möjligheterna att studera med hjälp av studentexamen i Finland, vi avlägger den här för att studera i Finland.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nuvarande gymnasieexamen duger inte som nationell examen, den informationen har jag i alla fall. Det tror jag också att är den allmänna uppfattningen bland eleverna för de pratar själva om att, ja, sen om jag skall till England och studera, då måste jag göra ett nationellt prov! Men den nya reformen, som jag har uppfattat det, den kommer att vara till en fördel för alla åländska studerande, för då kommer den att vara en nationell examen, alla blir studenter och då är man en nationell student.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är faktiskt inte riktigt säker på vad ltl Gun-Mari Lindholm menar med nuvarande omändrade studentexamen. Det vi diskuterar här är att i lag införa det som har varit enbart i förordning tidigare, alltså hur lagen om studentexamen skall läggas upp. Jag blev lite osäker och har inget svar på det som ltl Gun-Mari Lindholm nu förde fram.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är av den uppfattningen att för att vi skall bibehålla Åland så svenskt som möjligt behöver vi ha många som behärskar finska och kan finska språket och därför är det också bra att vi kan ha olika påtryckningsmedel som föräldrar att få barnen att börja läsa finska så tidigt som möjligt. Därför är jag lite skeptisk till lagändringen, men det finns som sagt många dimensioner här. Jag förstod dock inte diskussionen att det hjälper inte oss här på Åland, oavsett hur mycket lag vi har att vi har rätt att delta i kurser i Finland, om vi inte förstår vad som finns där och vi inte har undervisningsmaterial på svenska. Jag har upplevt det både från tullen och polisen, när jag har varit där och studerat, också från andra håll, om du studerar juridik, att det finns inte material som du kan tillgodo göra dig och olika avhandlingar osv. från universitet är oftast på finska. Har du ingen möjlighet att kunna ta del av dem får du en väldigt dålig utbildning. Kan man besvara den frågan?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är inte lätt att besvara den frågan heller! Men det är så att det lagförslag vi nu diskuterar och som kulturutskottet har behandlat inför lagstiftningsbestämmelser om studentexamen i lag. Det har varit endast i förordning förut. Det förändrar egentligen ingenting. Finskan är frivillig nu. Den blir mera frivillig, den har varit frivillig att skriva i studentexamen förut men har varit obligatorisk att studera; nu blir den frivillig. Egentligen berörs inte så mycket av det utan det är mera fråga om att studentexamensnämnden enligt lag kan arbeta på Åland. När det gäller detta att det är bra att våra ungdomar lär sig finska och att vi skall se till att de lär sig, så det är helt upp till var och en; om man vill det, så gör man det och om man tror det så gör man det – jag tror inte de, men det är en annan sak!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag menar att när man är ung är det väldigt svårt att inse vilken nytta man har av det finska språket. Jag kan ingen finska själv överhuvudtaget och jag inser att det skulle ha varit väldigt stor nytta för mig om jag hade läst finska i skolan, men mina föräldrar lyckades inte övertyga mig om hur viktigt det var just då. Jag tror att en morot, ett påtryckningsmedel som man har haft som förälder tidigare har varit att hänvisa till att du måste ha läst en viss finska innan du skriver studentexamen. Jag tror att man väljer lätt den lindrigaste vägen i den här åldern, för finskan är ett komplicerat svårt språk att lära sig och det tar tid och energi, men det är någonting man kan få tillbaka väldigt mycket av. Jag anser att det har varit en stor brist för mig i mitt yrke att jag inte har kunnat finska.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Alla har olika erfarenheter, men jag anser nog, på tal om språk och vad man har för ansvar som förälder att lära sina barn, att det i dag är engelskan som vi bör se till att våra barn och ungdomar kan. Det är det enda som kommer att vara hållbart i längden, engelska och svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är viktigt att göra den distinktionen som ltl Gun Carlson gör att det här handlar inte om lagstiftning om läroplansgrunderna utan det handlar om att ta bestämmelser från förordningsnivå till lagnivå om studentexamen. När det gäller examensgiltigheten har ltl Gun Carlson både rätt och fel. Vi har nog erfarit under utskottsbehandlingen samma sak som sades i tidigare replikrundor att det finns problem med att studera utomlands på basen av den åländska gymnasieexamen. Det har ofta att göra med det att Finland berättar aldrig internationellt att man har två jurisdiktioner inom landets gränser, att det finns en helt till den delen självständig landsdel som har egen behörighet osv. Därför får man ofta som åländsk studerande i dag argumentera och som sades här tidigare ser man praktiskt på det och hjälper till om någon vill söka sig vidare ut i världen. När det gäller behörighet i Sverige duger examen alldeles utomordentligt. Som ltl Gun Carlson sade när det gäller behörighet i Finland är det studentexamen som gäller förutom de skolor som har avtal med Åland att det räcker med gymnasieexamen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag begärde ordet uttryckligen för att peka på frågan om studentexamen, då det debatterades om man skulle ha en egen åländsk studentexamen eller vara en del av det finska systemet. Men ltl Gun Carlson pekade exakt på det som jag tänkte säga, så utan att förlänga diskussionen kan jag bara säga att jag stöder det resonemanget helt och hållet.

 

Trots att vi har egen behörighet är ändå på många sätt fast i det finska utbildningssystemet och det säger jag inte med någon negativ stämpel utan jag bara konstaterar att det är så; med tanke på det tänkte jag lite återkomma till ltl Danne Sundmans reservation. Jag vill understryka en gång till, att det är precis som ltl Gun Carlson säger att det här med studentexamen är enbart ett finskt fenomen – det kanske kan vara bra att känna till det.

 

Ltl Gun Carlson pekade också på den överenskommelseförordning som finns och som möjliggör att man som åländsk ungdom kan gå in i de finska skolorna utan att egentligen ha några kunskaper överhuvudtaget i finska, men däremot tyckte jag att hon lite glömde den praktiska sidan: att komma in i det finska utbildningssystemet utan några kunskaper överhuvudtaget i finska är nog inte det lättaste med tanke på att litteratur, studiemiljö, kurser, föreläsningar ganska långt går på finska. Trots att alltså den praktiska möjligheten finns att komma in utan kunskaper i finska tror jag att studierna blir ganska knepiga.

 

När det gällde studentexamen nämnde utbildningsminister Gunell att också riket börjar diskutera studentexamen och jag tror att det är så att man också där ser att man bör göra vissa förändringar, att det här är ett system som inte är helt up-to-date. Ministern sade att vi följer med den diskussionen. Det skulle vara befriande om man också från åländsk sida någon gång före kunde peka ut hur vi vill ha det, och jag kan försäkra att jag vill inte, trots att jag vill att Åland skall bli fullständigt självständigt på sikt, att man skall göra någon sorts hemsnickeri i dag som gör att de åländska studerandena inte kan gå vidare till högskoleutbildningar vare sig i Finland eller Sverige eller någon annanstans, det är inte det jag säger, men det vore ändå intressant när det gäller de principiella frågorna om man kunde dra upp riktlinjer för hur man vill ha det från regeringens sida före man vet hur man skall göra på rikssidan.

 

Minister Gunell sade också att 70 procent av de åländska ungdomarna väljer att studera i Sverige. När man pratar med folk från avdelningen nämner de ibland en så hög siffra som 80 procent. Finns det sist och slutligen klarlagt hur stor del av de åländska högskolestuderandena som utbildar sig i Sverige? Är det 70 procent eller är det 80 procent? Det är ändå där som vi har den stora utmaningen. Ltl Katrin Sjögren sade att 80 procent av de åländska 10-11-åringarna väljer finska och hon sade att liberalerna var oroliga för det här. Då uppfattade jag inte: var man orolig över att det är så många så att det hotar den enspråkigt svenska statusen eller vad var man riktigt orolig för? Det blev lite hängande i luften, men hon sade i ett senare replikskifte att hon också var orolig över att man inte skall få ett toppjobb. Då tolkar jag det på det sättet att oron bottnar i att det är viktigt att så många som möjligt lär sig finska. Men igen har vi ett litet problem här. Vi har 10-11-åringarna, som man kan utgå från att kanske inte helt självständigt bestämmer vilka språk man skall studera, som väljer finska i så här stor utsträckning, men när de är så vuxna att de kan bestämma själva blir procentsatserna det motsatta, dvs. då studerar man i Sverige. Det är där vi har den stora utmaningen när det gäller att få toppjobb på Åland. Om man inte lyckas via diskussioner, överläggningar att få till stånd ändrade attityder i näringslivet, så är det egentligen fel – jag hoppas att ni förstår mig rätt – att ge de åländska ungdomarna denna frihet, för det innebär att man får inte ett jobb överhuvudtaget hemma på Åland; man borde egentligen från landskapsregeringens sida påtala att ni studerar fel, och jag tror att det var kanske det som Lagerberg var inne på. Ändå måste vi ha klart för oss att då är vi igen inne på grunden för hela självstyrelsen.

 

Näringslivets inställning är som den är och jag är mycket väl medveten om det, jag har själv hört det som minister Gunell sade, att näringslivet påtalar att kunskaperna i finska är för dåliga. Jag såg att det skrattades i den socialdemokratiska bänken när ltl Danne Sundman påtalade att på vissa serviceplatser får man inte ens betjäning på svenska, men jag råkade faktiskt själv få frågan när jag for från Grisslehamn - av någon anledning kände man till att jag jobbade politiskt på Åland – att är ni medvetna om att det är många kunder som uppfattar att man far till ett fullständigt svenskspråkigt område men kommer tillbaka och påtalar att det var jättesvårt på vissa ställen att göra sig förstådd på svenska, och så är det faktiskt. Det är också ett fenomen som man behöver titta på. Och när vi har de åländska ungdomarna i 16-18-årsåldern, så får de inte ett jobb mera i servicebranschen just på grund av att de inte kan finska fullständigt. Det är också en ganska allvarlig sits egentligen. Man får en signal, att sök er bort från Åland, för ni kommer inte att få ett jobb på den åländska arbetsmarknaden framöver! Nog finns det utmaningar!

 

Till sist, fru talman, sade jag att vi är fast ganska långt i den finska utbildningsstrukturen och jag tror också att studentexamen kommer vi att få leva med, åtminstone ett antal år och där anser jag att ltl Danne Sundman har helt rätt i sin reservation när han skriver om att studentexamen i Finland är uppbyggd just för att man har två officiella språk, dvs. man läser det andra inhemska språket. Ltl Henry Lindström m.fl. pratade om att alla eftersträvar en så stor ökad frihet som möjligt. Är det så att vi eftersträvar en så stor ökad frihet som möjligt och vill göra någonting nu, så borde man gå in för reservationen, dvs. det blir fel på Åland i och med det att Åland är enspråkigt svenskt. Engelskan och finskan m.fl. språk hör hemma i gruppen främmande språk och borde grupperas likvärdigt i valmöjligheterna till examen, säger ltl Danne Sundman i sin reservation. Det tycker jag är rätt, och de som vill eftersträva så stor ökad frihet som möjligt borde stöda den!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var bra att både ltl Gun Carlson och ltl Anders Eriksson nämnde överenskommelseförordningen som s.a.s. öppnar dörrarna för ålänningar till finländsk utbildning. Däremot är det min uppfattning också, som ltl Gun-Mari Lindholm var inne på, att gymnasieexamen inte har varit tillräcklig för att gälla ute i Europa och att det har skapat problem för ålänningar. Det beror på att EU känner bara nationer. Därför är det viktigt att studentexamen är nationellt godkänd så att inte ålänningarna får ett ”hemsnickeri”, en term som ltl Anders Eriksson använde, utan att examen är giltig för dem som en inträdesport till utbildningar över hela Europa och hela världen. Det är där som det har varit viktigt för mig att inte åländska ungdomar hamnar i ett sämre läge s.a.s.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt. Jag känner mycket väl till att EU känner bara begreppet nationer och det är mycket därför också som Ålands Framtid finns. Men när det gäller landskapsregeringens roll i det här spelet tycker jag att det är oerhört viktigt att landskapsregeringen ligger på de finska myndigheterna i alla sammanhang och försöker få dem att upplysa om att det faktiskt finns två jurisdiktioner inom Finlands gränser; det finns en examen på Åland och det finns en rikstäckande examen. Jag vet, det säger jag med all respekt, att det är omöjlighet för landskapsregeringen att få det precis som man vill ha det, men det är väldigt viktigt att man ligger på. Det är någonting av det viktigaste som utbildningsminister Gunell kan göra.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja säga att de förändringar som vi gör inom ramen för den omtalade kommittén Struktur-07 handlar mycket om att ytterligare bredda den åländska definitionen av vad gymnasieutbildningen skall innebära. Där är målsättningen att ungdomarna som går i vår gymnasieskola skall kunna få en bredare kompetens än vad man får i dag om man bara går den studieförberedande utbildningen, så jag tycker att vi jobbar väldigt bra på detta - kanske inte på det sätt som ltl Anders Eriksson anför.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det exempel som gavs om dubbla examina tar i och för sig enligt mitt synsätt upp en lite annan problematik än det som vi tar upp här. Ändå, jag väljer att säga så att har man den målsättningen inom arbetet med Struktur-07 så är det bra, men det återstår att se och jag väntar med att betygsätta innan vi har fått läsa förslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att Ålands Framtid kommer med dubbla budskap. I en hemställningsmotion från ifjol skriver man att studiehandledningen i våra skolor borde vara mera informerad om näringslivets behov. Man skriver vidare i klämmen att studiehandledningen skall effektiviseras och fungera mera efter arbetsmarknadens behov. Gäller det allting annat utom finskan?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

På den direkta frågan: nej! Det gäller inte allt annat utom finskan, utan finskan är också någonting. När vi pratar om näringslivets behov pratar vi om att är det sjöfarten som är den viktiga näringen om fem-tio år? Är det IT-sektorn, är det byggsektorn som det behövs arbetskraft till? Det var nog det som vi tog sikte på i den motionen, apropå detta med dubbla budskap. I och med ltl Katrin Sjögren hade vänligheten att begära replik, så kanske man kan få ett klarläggande: Vad är det riktigt som liberalerna är oroliga för. Jag tyckte att budskapen var så dubbla att jag inte riktigt fick klart för mig vad oron bottnade i, men vi får det säkert klarlagt nu!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag skall försöka uttrycka mig klart och tydligt. Liberalerna är oroliga för att åländska ungdomar blir i en sämre position när det gäller topptjänster inom det privata näringslivet för att de inte har tillräckliga kunskaper i finska. Det har varit en morot – eller en piska, om jag använder ltl Anders Erikssons vokabulär – att man har valt finska för sina 11-åringar eftersom man har varit tvungen att läsa vissa kurser på gymnasialstadiet för att sedan kunna skriva studentexamen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är med glädje jag noterar att vi har precis samma oro att hur skall de åländska ungdomarna kunna få topptjänster inom det åländska näringslivet framöver. När det gäller den språkliga utbildningen tror jag att ltl Katrin Sjögren också inser att vi har ett problem. Det är 80 procent av de små som läser finska, så länge föräldrarna påverkar och nästa motsvarande siffror när ungdomarna bestämmer själva och om vi inte får, vilket jag vill säga, denna gammaldags inställning inom näringslivet att ändra, så är dessa ute från den åländska arbetsmarknaden. Det är det som är det allvarliga. Men om liberalerna tror att receptlösningen på det här jättestora samhällsproblemet är att alla börjar lära sig mera finska, som ltl Åke Mattsson var inne på, ja, då kapar vi nog av den självstyrelsegren vi sitter på så att det bara brakar, tro mig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson var inne på att vissa av socialdemokraterna log när en lagtingsledamot nämnde att det på vissa ställen på Åland är svårt att klara sig på svenska. Visst, det var bl.a. jag som drog lite på munnen för jag har nog aldrig upplevt att det skulle vara problem att göra sig förstådd på svenska språket hemma på Åland. Nog måste ltl Anders Eriksson tycka att det låter lite småkomiskt om vi politiker skall börja styra vem som näringslivet skall anställa! Det är väl lite annat än den näringspolitik vi har haft nyligen. Om näringslivet väljer någon som kan finska och vill välja service, så må väl det vara, för det bevisar att vi är öppna och att alla är välkomna och att man därigenom kan serva turisterna på deras eget språk.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill inte peka ut någon enskild men jag såg att bl.a. ltl Göte Winé drog på munnen. Jag tror att han gör det utgående från att vi ser lite olika på detta, speciellt efter den diskussionen som jag relaterade som jag hade i Grisslehamn började jag tänka, att kan det vara så! När man sedan hör de 17-åringar – det är inte alla – som faktiskt vill ha ett sommarjobb, som verkligen vill sommarjobba, jag har bekanta som har talat om att deras barn i 17-årsåldern inte ens får ett städjobb på hotell i Mariehamn för att man kan för dålig finska. Inte handlar det om, ltl Göte Winé, att börja gå in och säga att nu skall vi stifta en lag, att ni får inte anställa finskspråkiga, inte är det det vi pratar om, utan det är i grunden ett allvarligt strukturellt problem i det åländska samhället som vi måste tackla, inte bara sitt och dra på munnen åt, utan faktiskt ta på största allvar. Det är en av de största utmaningar vi har att få tillbaka de åländska ungdomarna efter utförda studier.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om vi ser på de åländska ungdomarna och sommarjobb så har jag upplevt i alla fall att de inte vill ha städjobb osv., utan däremot är det så att till vissa av de här jobben måste man ta folk utifrån för att det är så svårt att få åländska ungdomar att göra dem. Många av de åländska ungdomarna har det för bra, men går vi in för det här måste vi börja säga nej. Vi vet att det finns många näringar som tar arbetskraft från de baltiska länderna,  för är de som skall sitta på maskinerna åländska ungdomar och inte några andra, så måste vi börja se överallt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Göte Winé tog upp nu, att de åländska ungdomarna inte vill ha sommarjobb, är också en uppfattning som är allmänt utbredd inom det åländska näringslivet: de vill inte jobba och i den mån de vill, så vill de inte göra någonting. Det här är inte ungdomarnas fel, utan, ltl Göte Winé, vi har det lite för bra, det är välfärdssjukan, som jag brukar kalla det för och som jag också har blivit hånad för från socialdemokratiskt håll. Men det är föräldrarna själva som ger de här signalerna, att man behöver inte jobba, man behöver inte ligga i mera, det går bra ändå! Det kommer många utmaningar nu. Men till sist, fru talman, jag var senaste helg i Tallinn. Den första fråga jag fick när jag var in på en restaurang: var kommer du ifrån, vad har du för språk? - i och för sig på felfri engelska – ”jag kommer från Åland, vi pratar svenska”. Jag fick svensk meny och det var klart att jag uppskattade det. Man betjänade på felfri engelska och det skall de göra här också som inte kan svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.


Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé tangerade det som jag tänkte säga. Ltl Anders Eriksson tog i sitt anförande upp, som han oftast gör när det gäller att studera i riket, att det på grund av praktiska möjligheter i riket är svårt att studera på svenska och att det kan vara ganska komplicerat. Jag delar inte riktigt den uppfattningen. Det är klart att det kan finnas svårigheter, men överlag tycker jag, med den erfarenhet som jag har personligen och också nära anförvanter, att det har varit en väldigt bra svenskspråkig service vid de svenskspråkiga utbildningsanstalterna i riket.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det finns säkert, ltl Christian Beijar, läroanstalter där man klarar sig ganska på svenska fortfarande i Finland, det tror jag, men nog tror jag också att vi kan vara eniga om att det antalet inte är många längre. Också i s.k. svenskspråkig undervisning är det ofta som man använder sig av finsk litteratur, det tror jag också att ltl Christian Beijar nog känner till. Det som jag sade i ett replikskifte är att vi kan ha en överenskommelseförordning att man kan komma in i det finska utbildningsväsendet utan kunskaper i finska, och det har vi de facto, men jag tror ändå, med all respekt ltl Christian Beijar, att i det stora utbildningsutbudet kommer det att vara ganska svårt att klara sig utan kunskaper i finska. Inte är de åländska ungdomarna dumma och inte är de lata heller, vill jag säga med tanke på  tidigare replikskifte, utan de söker sig dit där de kan få den utbildning de vill ha på sitt eget språk.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att det är komplicerat att få studiematerial helt på svenska, att det finns ganska mycket finskspråkigt material. Det är säkert korrekt, men i praktiken brukar det i allmänhet vara en vedertagen åtgärd att ålänningarna, som inte kan finska språket, har möjlighet att byta det finska studiematerialet antingen till svenska eller engelska.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror överhuvudtaget att socialdemokraterna har en rätt så förlegad syn när det gäller språkproblematiken. Välvilja, möjligheter att byta osv. är någonting som åtminstone enligt min uppfattning var ganska gångbart för 10-20 år sedan, men så är inte situationen längre. Också behovet av kunskaper i finska för att få en tjänst inom det åländska näringslivet är någonting som man måste kunna påtala; annars byter vi ut hela den åländska befolkningen och det är någonting som jag tänkte återkomma till på onsdag i en motion som vi har lagt i ämnet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var en sak i ltl Anders Erikssons anförande som jag studsade till på när han sade att han höll med ltl Gun Carlson om att man inte behöver ha en åländsk examen utan man är nöjd med den finska studentexamen som den föreligger nu. Jag skulle vilja ha ett klargörande från Ålands Framtids sida om det är så att man alltså inte är inne för att man på Åland skall bestämma själva och utforma vår egen examen efter de studieförberedande studierna för vidare studier, utan tycker man att det är okej att man har den finska examen?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm studsade till helt och hållet i onödan! Hon kan nämligen inte ha hört på vad jag sade! Jag sade i replikskiftet med ltl Gun Carlson att det är riktigt, studentexamen är ett finskt fenomen, vi behöver inte för att studera i Sverige, Italien eller vad som nu har varit på tal här under eftermiddagen ha en studentexamen. Däremot sade jag att vi sitter fast i den finska utbildningsstrukturen ganska långt ännu och jag tror att vi inte kommer att lyckas ändra på det så där väldigt snabbt, så därför uttalade jag mitt ograverade stöd för ltl Gun-Mari Lindholms partikamrat Sundmans reservation om hur man skulle kunna styra upp detta på ganska kort tid. Det om något borde väl vara svar på att jag inte tycker att det är bra som det är!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Kort, fru talman, min repliktid räckte inte till. 

Ltl Anders Eriksson utvidgade resonemanget och tog upp det faktum att 70 procent av de åländska ungdomarna studerar i Sverige. Han gjorde en jämförelse med att 80 procent av de åländska 11-åringarna tillsammans med föräldrarna väljer finska. Jag tror inte att man kan jämföra det så där rakt av och att man kan härleda det till att de flesta åländska ungdomar väljer Sverige på grund av att man tycker att finskan är ett så svårt språk. Att 70 procent av de åländska ungdomarna väljer Sverige beror säkert till allra största delen på att vi har ökad studiebenägenhet på Åland och att det finns ett ofantligt större studieutbud på svenska i Sverige än vad det trots allt finns i riket.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt det som ltl Katrin Sjögren pekar på, att det är klart att det finns ett mycket rikare och bredare studieutbud i Sverige på svenska språket än det nästintill obefintliga som finns i Finland. Givetvis är det så. Det är en viktig faktor, ltl Katrin Sjögren, jag håller med om det, men nog är också språket, svårigheten att lära sig finska någonting som är avgörande för många som studerar i Sverige, framför allt när de har studerat där och när de kommer tillbaka, så känner de en ganska stor frustration att var är min plats på den åländska arbetsmarknaden? Det är den platsen som vi tillsammans måste försöka skapa.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är intressant och vi har hört det flera gånger under debatten i dag att en väldigt stor procent, 70 eller 80 procent av 11-åringarna som väljer finska. Men jag vill sätta betoningen just på tillsammans med föräldrarna. Då är föräldrarna med och är delaktiga i valet. Jag undrar om ltl Katrin Sjögren vet hur den procenten ser ut när man kommer upp i åldrarna, hur det valet ser ut när man mer självständigt gör språkvalen? Jag tror nog att det ganska långt är språket som avgör var man väljer sin studieort; visst finns det också andra ingredienser, det är lite var de olika studierna finns. Jag tror inte att närheten hem är avgörande, för många ungdomar vill långt bort hemifrån – för att hoppelunda återvända!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, det är fullständigt glasklart att föräldrarna är med och gör språkvalen åt 11-åringarna, och så skall det väl vara, det kan vi inte heller påverka.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Men jag ville säga att vår föräldrageneration här i salen är invaggad i att finskan har en väldigt stor betydelse, som man också har sagt från liberalt håll flera gånger här i dag att det är hemskt viktigt och därför gör man valet åt sitt barn. Men när eleven/ungdomen har blivit äldre gör den ett annat val, den statistiken har åtminstone jag tagit del av; det är en förskjutning till andra språk när man gör det självständiga valet. Det tycker jag att man också borde säga när man sätter så väldigt stor tyngd på hur 11-åringarna väljer – men hur väljer man sedan senare i livet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det framkom också under diskussionen i arbetet med att ta fram vitboken för det svenska språket på Åland att man uttryckligen har uttalat sig alldeles nyligen från det åländska näringslivet att det fortfarande är viktigt att du behärskar finska om du skall ha ett toppjobb. Jag vill komma med ett förtydligande: visst tycker liberalerna

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas enkla fråga angående avslag av jordförvärvsansökan. (EF 11/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Mats Perämaa:

Talman!

Landskapsregeringen har den 16 november 2004 avgett ett beslut 942K12 som avslår sökandes jordförvärvsansökan. De lagrum som bland annat kan vara aktuella i denna ansökan är landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd § 4 samt landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd § 4 mom. 7.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

På vilka laglighets - och ändamålsenlighetsgrunder har landskapsregeringen beslutat avslå den i beslutet 942K12 avsedda jordförvärvsansökan?

  

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Redan den 21.11.2000 erhöll sökanden i det aktuella fallet tillstånd att äga och besitta en fritidsfastighet i Geta. Som villkor gällde att gåvogivaren, dvs. sökandens far, ägt överlåtelseobjektet i mins 15 år samt att förvärvet avsåg förskott på arv. Sökanden uppfyllde inte kravet på anknytning genom att hon inte var född och uppvuxen på Åland. Den dåvarande landskapsregeringen använde sig av den prövningsrätt som självstyrelselagen och jordförvärvslagen möjliggjorde. I sammanhanget är det nämligen viktigt att  komma ihåg att tillstånd att äga och besitta mark för den som saknar åländsk hembygdsrätt inte är en rättighet utan det är snarare fråga om att möjliggöra för enskilda att undantagsvis få tillstånd att förvärva mark på Åland, trots att de saknar åländsk hembygdsrätt.

 

Som bekant reformerade Ålands lagting regelverket för några år sedan, närmare bestämt år 2003, så att bl.a. inflyttade och barn till fastighetsägare på Åland lättare skulle kunna förvärva mark här. Det innebär att inflyttade för sin fasta bosättning kan få tillstånd att förvärva mark som är inom planerat område, bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning. Marken får inte gränsa till vatten. Barn till fastighetsägare på Åland kan, oavsett om de tidigare bott på Åland, under vissa förutsättningar på samma sätt som personer med åländsk hembygdsrätt utan tillstånd förvärva mark på Åland.

 

Genom reformen valde Ålands lagting att s.a.s. öppna upp i jordförvärvsskyddet ytterligare och möjliggöra för landskapsregeringen att i landskapsförordning utfärda kompletterande bestämmelser om ansökan och beviljande av jordförvärvstillstånd. Samtidigt med att den reformerade lagstiftningen trädde i kraft fattade dåvarande landskapsstyrelse beslut om utfärdande av en landskapsförordning om jordförvärvstillstånd. Förordningen ger den enskilda sökaren möjlighet, på samma sätt som landskapsregeringens tidigare principdokument, att i viss mån förutse i vilka fall tillstånd att förvärva mark på Åland kan erhållas. Förordningens 4 § reglerar grunderna för i vilka fall enskilda personer efter prövning skall få tillstånd att förvärva mark. Ingenstans omnämns att för tilläggsområden, där överlåtaren har ägt området under mycket kort tid -  i det aktuella fallet som frågeställaren avser under drygt ett års tid – skall erhållas tillstånd att förvärva området. Däremot upptar förordningen att tillstånd skall beviljas under vissa förutsättningar, förutsatt att överlåtaren varit lagfaren ägare till området i minst åtta år.

 

I förordningen är kriterierna för när tillstånd skall beviljas i den här typen av fall betydligt mera restriktiva än när en på landskapslagen baserad jordförvärvsrätt föreligger. Enligt landskapslagen är det nämligen tillräckligt att överlåtaren ägt marken under minst åtta år och har lagfart på det överlåtna området.

 

Således har landskapsregeringen med hänsyn till gällande regelverk och den primära målsättningen med jordförvärvsskyddet med hänvisning till 10 § självstyrelselagen, 2 § jordförvärvslagen och 12 § landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd samt 4 § landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd avslagit ansökan då sökanden inte visat att hon är född på Åland och har bott här till ca 12-års ålder, alternativt bott här så länge att den aktiva delen av uppväxttiden infallit medan sökanden bott på Åland. Överlåtelsen avser visserligen förskott på arv, men gåvogivaren hade vid tidpunkten för överlåtelsen ägt området under mycket kort tid, dvs. under drygt ett års tid.

 

Fru talman!

Landskapsregeringen anser sig i det aktuella beslutet ha framlagt den fakta och juridiska motivering som erfordras. Av beslutet framgår bl.a. vilka bestämmelser som har tillämpats i ärendet. Med tanke på sökandens rättssäkerhet, i synnerhet vad avser tillämpningen av likställdhetsprincipen, tillämpar landskapsregeringen de principer för beviljande av tillstånd enligt 2 § jordförvärvslagen, vilka kan utläsas av förordningen. Grunden för rättsskyddet är legalitetsprincipen, dvs. lagbundenheten får i vidare bemärkelse innebörd av ett förbud mot godtycke och likställdhetsprincipen, dvs. metoder för att förhindra grundlös diskriminering och garantera opartiskhet.

 

Avslutningsvis kan jag också nämna att till landskapsstyrelsens lagframställning till lagtinget för tre år sedan, när lagstiftningensreformen var aktuell, medföljde även landskapsstyrelsens förslag till förordning. Således kan slutsatsen dras att det aktuella regelverket varit föremål för en omfattande beredning och granskning av Ålands lagting.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsyttrande:

Fru talman!

Jag uppfattade detta som en högläsning ur ett strikt juridiskt dokument som lantrådet framförde. Jag vill gå in på lagstiftningen men också återkomma till politiken. Det står precis som lantrådet sade nämnt om överlåtelse från ägare till bröstarvingar i 4 § landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd och i den motsvarande förordningen just om att man måste ha ägt området i minst åtta år vid tidpunkten för överlåtelsen. Jag har haft jurister att titta på skrivningarna, och skrivningarna ger uppenbarligen utrymme för vissa tolkningar. De säger att man skall ha ägt området i åtta år, men det klarläggs inte exakt i vare sig lagstiftning eller förordning, om man har ägt området tidigare, att det också skall inräknas i dessa åtta år eller om man måste ha ägt området i åtta år före överlåtelsetillfället. Vi vet alla att det här var fråga om ett byte mellan bröstarvingar och små områden för att man lättare av miljöskäl vid ett strandområde skulle kunna åstadkomma en båtplats. Det var en väldigt liten åtgärd som man önskade göra mellan ägare och bröstarvingar, och enligt min uppgift finns det tolkningsmån i lagstiftningen som kunde ha gjort att landskapsregeringen skulle ha kunnat fatta ett positivt beslut i november 2004. Jag ber lantrådet utveckla sig om möjligheterna till tolkningar.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här ärendet har behandlats både på enskild föredragning flera gånger och också varit upp till landskapsregeringen som helhet för bedömning och omprövning, inte den nuvarande, utan den som liberalerna satt med i hade hand om det här ärendet. I den behandlingen konstaterade man att de motiveringar som föredraganden hade lagt fram var hållbara. Jag förstår precis det här tänkandet, att man skall försöka hitta en möjlighet och tolkningar som gör att man kan vara tillmötesgående, för jag sitter nästan varje vecka med sådana ärenden, som jag av rent mänskliga orsaker tycker att det skulle vara sympatiskt att få vara tillmötesgående och lösa den här problematiken för den enskilda personen eller den enskilda familjen. Men problemet som uppstår om man i varje fall börjar gå in för speciallösningar är det att då hamnar vi ut på en i det närmaste omöjlig situation för hur vi skall hantera den här typen av ärenden. Tyvärr, tänkte jag säga, men jag har fått lära mig av mina företrädare och det har varit en praxis att man har haft en relativt strikt tolkning för man måste också kunna bereda dem och det måste finnas en förutsägbarhet i dessa ärenden på något sätt.

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsyttrande:

Fru talman!

Som lantrådet lite var inne på, blir det en situation där den enskilda lilla människan står emot, om vi kallar det för stora stygga vargen och lätt blir det att sympatierna faller över på den enskilda människan naturligtvis. Jag har själv funderat en hel del på de här sakerna och om man skulle ha gjort den tolkningen att man skulle ha kunnat betrakta det som så att tidigare ägande, av markägaren då, skulle ha räknats tillgodo för överlåtelse av förskott på arv, och förskott på arv till icke- ålänningar, då det är fråga om maximalt 3 hektar, om man alltså skulle ha gjort den tolkningen så att man i det här fallet kunde ha bytt områdena mellan bröstarvingar, på vilket sätt skulle det ha kunnat ge en sådan prejudicerande verkan att det på ett allvarligt sätt skulle ha rubbat de här principerna. Fortfarande är det nämligen så att markägaren i något skede måste ha ägt marken i åtta år och det är ändå 3 hektar maximalt som man skall kunna överlåta åt bröstarvingar. Jag ser inte hur det här skulle kunna rubba det grundläggande skyddet som är tänkt här. Jag ber lantrådet överväga om det ännu kunde finnas möjligheter att man skulle ha kommit till detta så att den enskilda människans önskemål skulle tillgodogöras.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Rent principiellt tror jag att det är väldigt viktigt att man låter förvaltningen hantera den här typen av ärenden för att vi skall kunna garantera en likabehandling inför olika medborgare, för det blir en farlig situation i vårt samhälle om man genom att ta upp enskilda ärenden här i lagtinget börjar driva enskilda personers eller familjers intressen och skapar en viss psykologi för att man skall godkänna det ena fallet, men vi måste sedan garantera att alla behandlas lika framöver också. Då tycker jag att det är mera korrekt att man som lagtingsledamot föreslår att man gör ändringar i den lagstiftning som vi har.

 

Det vill jag säga, fru talman, att det är verkligen inga lätta saker och jag uppskattar verkligen dåvarande ledamoten Sune Eriksson som höll i det här lagstiftningspaketet och kunde ro det i hamn. Det var faktiskt tredje försöket och det var tack vare hans starka engagemang i detta ärende och stora kunskap, vill jag också påstå, som vi lyckades få den kvalificerade majoriteten för att få till stånd lagpaketet. Det skulle vara fel av mig att stå här i talarstolen och uttala mig om ett enskilt ärende, och det hoppas jag att ltl Mats Perämaa respekterar.

 

TALMANNEN:  Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående ändrad princip för körkortsålder.  (HM nr 26/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

För ett år sedan föreslog jag att körkortsåldern skulle ändras till det datum man fyller år och det innebär att ungdomar i samma årskull får körkort vid vitt skilda tidpunkter. I värsta fall kan det skilja nästan ett helt år dem emellan, om man tänker sig att någon fyller i januari-februari och en annan fyller i november-december. Det är ingenting som säger att den som är född i januari eller februari behöver vara mognare även om den är äldre till månaderna. Min motion går alltså ut på att det i stället skulle vara möjligt att ta körkort den 1 januari det år man uppnår den ålder som körkortet kräver. Hos ungdomar är generationerna täta och man umgås ofta inom årskullen och det här skulle kunna innebära ett mer rättvist system där vi inte uppbådar ungdomar att kanske köra moped vid 14-årsålder, vilket ofta annars händer när kompisarna redan kör moped lagligt vid 15-årsålder.

 

I första hand är motionen tänkt att gälla för mopedkörkort, men det går givetvis att applicera det här även på lätt motorcykel och bilkörkort om man så önskar.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att körkortslagen revideras så att rätten att ta körkort inträder den 1 januari för alla som under året uppnår den ålder som berättigar till körkort.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att hemställningsmotionen är intressant och jag har själv varit inne på samma tankegångar att man borde se till att ungdomar i samma åldersklass, i samma skolklass, skulle kunna ta körkort samtidigt. Jag har tänkt i de banorna att under det året man fyller 15 skulle man få ta mopedkort, dock  högst tidigast 1 maj t.ex. så att man fick köra till sommaren; i praktiken är det på sommaren man vill köra. Lite samma tankegångar har jag faktiskt också haft med bilkortet, så därför tycker jag att motionen är intressant och det är en vits att faktiskt fundera vidare på den. Det kan hända att vi i landskapsregeringen parallellt diskuterar frågan.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det var återigen ett synnerligen positivt svar från landskapsregeringsledamot Karlsson. Han brukar vara handlingens man, så när Karlsson muntligen bekänner vad han tycker här i salen brukar han arbeta för det, så jag ser med förhoppning fram emot att det här kan bli en ganska snabb realitet. Jag tycker också att det är en självstyrelsepolitiskt viktig detalj. Vi visar att vi kan vara lite annorlunda, vi kan tänka på lite annorlunda sätt än vad man gör i Finland och Sverige. Jag måste hålla med om att det förslag som Karlsson kom med att det skulle gälla från 1 maj inte är dumt för det är trots allt efter det att snön och isen har försvunnit från vägarna som är det intressant att köra moped. Kanske det även, som sagt, kan diskuteras för bil.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det är så att jag har nyligen läst en undersökning om trafiksäkerheten. Det är bekräftat att det är alkohol och den höga farten som är det totalt dominerande som man vill försöka stävja. Det sägs också i utredningen från Sverige att det är inte åldern som är det viktigaste utan utredningar visar på att man kan sänka åldern något både när det gäller moped och bil utan att det äventyrar trafiksäkerheten och i stället koncentrerar man sig på höga hastigheter och onykterhet i trafiken. Jag vet dock att EU har på gång att man skall höja mopedkortet till 16 år. Det är förstås inget vi kan göra åt och om det blir av vet jag inte, men det viktigaste är att man får körkort som sina klasskamrater och andra i samma ålder.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Återigen har landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag en stor samsyn. Jag hörde också om förslaget som EU skulle komma med om att höja mopedåldern till 16 och mycket av det kan bero på att det finns mopedbilar i dag – det har också att göra med min tidigare motion – och mopedbilar får framföras av personer med mopedkort, fyllda 15 år. Med resonemanget anser jag också att man eventuellt kunde sänka körkortsåldern för bil med tanke på att bilar är mera säkerhetsmässigt byggda med bilbälte, krockuddar och vägegenskaperna är lite annorlunda. Men jag tycker att landskapsregeringen kunde visa omvärlden hur man kan sköta sådant här på ett smidigt sätt som förhoppningsvis både höjer trafiksäkerheten men även gör att det rättvisare åldersklasserna emellan - att det inte bara har att göra med när föräldrarna tillagade barnet i fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Motionen angående gemensam tid när alla får körkort kan jag omfatta till ganska stora delar av det som ltl Fredrik Karlström har framfört samt det som har kommit fram i replikväxlingen. Det här är någonting som i så fall borde inträffa inför sommaren och det borde gälla mopeder. När skolan är över borde alla mopedister komma ut ungefär samma datum och det kan också vara en trafiksäkerhetsåtgärd i och med att man vet om man ser en mopedist i början på juni att det här är en kille som troligtvis just har tagit mopedkörkort och är ganska ovan vid trafiken osv., så där kan det finnas en fördel, man blir av med lite skjutsning och sedan kan det också läggas upp det på ett sådant sätt att det inte är så omfattande utbildning när det gäller moped. Till den delen köper jag det alltså .

 

Det var däremot inte avgränsat till moped utan det skulle också gälla bil och där är jag mera skeptisk. Jag tycker att vi har diskuterat sänkningar av ålder och förändringar där; jag tror inte att de är de som fyller 19 år utan det här är en smygförskjutning att man skall få körkortet lite tidigare.

 

Vad skall trafikskolorna göra 1 januari om det är så att man får kortet? Det kommer att bli en väldig anhopning att alla vill ta körkort på samma gång och komma vidare. Pratar man med trafikpsykologerna – Helsingfors universitet har en egen avdelning för just trafikpsykologi – är de också mycket skeptiska till detta. Man anser att skall det vara någon förändring på det här området som skall vara trafiksäkert gäller det snarare att man skall gå åt det hållet att man gör en trafikmognadstest. Vi är väldigt måna om att testa barnen när de kan börja skolan och mogna för den och där kan det variera i väldigt hög grad. För en tidigt utvecklad flicka i 18-årsåldern i början av året jämfört med en sent utvecklad pojke i slutet av året kan skillnaden i mognadsprocessen vara över fyra år s.a.s. i den mentala mognaden fast de är föddda samma år och statistiskt skall vara ungefär lika gamla. Det en enorm skillnad på utvecklingen. Men jag tror inte att det är någon här i salen som är villig att gå in för den här typen av tester utan vi kanske kan låta bilkörkortet vara som det är och eventuellt, om vi skall tänka på säkerheten, att man kan få börja köra lite tidigare, om man är ensam i bilen, bara får köra på dagtid och inte på nätterna.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag kan också hålla med om att bilskollärarna säkert ser det som ett stort problem, om man skulle införa att alla som fyller det året skulle få ta körkort från 1 januari. Den diskussionen får hållas i lagutskottet hur det eventuellt skulle gå till, men ett första steg är att ta mopederna, eventuellt också lätt motorcykelkörkorten som handlar om personer som ännu inte uppnått 18-årsålder. För att lösa problemet med att bilskollärarna blir upprörda är att gå på min förra motion om att sänka körkortsåldern från 18 till 16 år. Klarar man av det på andra ställen av världen så tror jag att man klarar av att göra det på Åland också, förutsatt att man har hårda regleringar i form av totalt förbud av droganvändning, mörkerkörning, flera personer i bilen och hastighetsbegränsningar som man inte får överskrida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker fortfarande att det är en intressant tanke att man skulle ändra åldern för bilkörkortet, inte till 17 år, inte till 1 januari, utan att man skulle få ta det första maj det år man fyller 18. Då är man nästan 17 och ett halvt och jag har faktiskt en undersökning framför mig som visar att det inte är entydigt att trafiken skulle bli speciellt mycket säkrare utan man skriver att om man t.ex. skulle få övningsköra från 16 år så ökar trafiksäkerheten med 20-30 procent, har det visat sig i undersökningen i Sverige. Jag tror att en kombination av det här att vi tillåter att man tar bilkörkort det året man fyller 18, dock tidigast första maj och att vi tillåter att man får övningsköra från 16 år, så uppnår vi förmodligen en trafiksäkrare situation än i dag.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Till vissa delar kan jag hålla med; det är en motion som man bör titta på och forska i. Är det så att det finns en trafiksäkerhet att hävda här är det väldigt viktigt att man jobbar vidare på frågan, men jag är lite skeptisk till hur man skall organisera det och släppa ut alla bilisterna på samma gång. Det är skillnad med moped, men med en bil är det någonting helt och kanske inte riktigt samma behov att alla skall få samtidigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Man kan kanske konstatera rent sundhetsmässigt att det är något sämre för trafiksäkerheten om man får ta körkort tidigare, men just det att man kombinerar det med andra saker är det totalt sett trafiksäkrare, så därför är jag positiv, just till att man får övningsköra när man är 16 år. Om det rent praktiskt blir anhopningar tror jag nog att man kan lösa det med olika arrangemang. Man hinner kanske ta körkort tidigare men man får inte köra på vägarna förrän första maj; det måste gå att lösa det på det sättet. Det viktigaste är nog här den sociala biten att man tillsammans med sina kamrater får idka fritidsliv på lika villkor. Det är oerhört viktigt, speciellt när man kan visa att det inte är till men för trafiksäkerheten genom andra arrangemang.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag förutsätter då att när man får körkortet skall man köra ensam i bilen. Det är därför som var och en måste få varsitt körkort; annars är det så att får den första körkortet i en kull på fyra-fem ungdomar kan man åka med den andra, men går man in för att man måste vara ensam i bilen finns det också ett skäl till det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om begränsningar i bilars belysning. (HM 27/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Obunden Samlings samhällsengagemang omspänner stort som smått – det ser man på dagens föredragningslista där det är allt från övergripande frågeställningar om hembygdsrätt till mindre som denna som handlar om begränsningar i bilars belysning.

 

Herr talman!

I dag gäller begränsade bestämmelser på Åland för styrkan för fordonsbelysningen jämfört med t.ex. Sverige. Det här innebär att många fordonsägare har extra belysning monterad som demonteras vid besiktning för att sedan återmonteras. Bra belysning vid helljuskörning i mörker är viktig ur trafiksäkerhetssynpunkt och särskilt på Åland med tanke på den stora rådjursstammen. För att möjliggöra bättre belysning för den som önskar borde bestämmelserna revideras. Man kunde även tänka sig att kraftigt utökad belysning skall besiktas och godkännas för att garantera att den monteras på ett sådant sätt att den inte bländar mötande trafik.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att bestämmelserna för fordons belysning för att möjliggöra kraftigare belysning för den som så önskar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag funderade lite på den utökade belysningen. Är det inte så att det är väldigt starka punktbelysningar som man väljer bort, alltså att man har ett kraftigt helljus som lyser brett åt sidorna och har en kraftig belysning och på det sättet så är det tillåtet, utan det är vissa speciella lampor som lyser extremt långt som man inte vill ha här på Åland. I så fall kan man anse att det är försvarbart också. Om det är två bilar som möts med väldigt olika förhållanden på ljusstyrkan på helljuset så blir det ganska mörkt en lång stund innan mötet inträffar. Då kan det kanske vara bättre att man har ljuset avgränsat, så är det kortare tid som man behöver köra på halvljuset vid möte.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Vad jag har förstått är det så att det är begränsningar i antalet lux som du får ha i helljus och där lär det skall vara så att begränsningen är på en lägre nivå här på Åland än t.ex. i Sverige, så man kan inte ha tillräckligt starka lysen; då överstiger man luxgränsen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Om det är på det sättet är det nog skäl att titta över lagstiftningen så att man ser hur det ligger till, men, som sagt, gäller det bara hur långt det skall lysa är jag väldigt reserverad. Är det däremot på det sättet att det är ljusstyrkan i sig så kan det finnas skäl att titta över det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det säger sig självt att starkare belysning lyser längre och kan också lysa s.a.s. i ett bredare fält. Om man har ett högre luxtal räcker det till längre och bredare ljusfält.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vet att det har funnits ett önskemål om just det här som motionsställaren anför. Vi har på Åland implementerat EU-lagstiftningen som reglerar detta. I Sverige har man tydligen inte gjort det ännu. Så är det. Vi är då tvungna att följa det. De uppgifterna har jag fått när jag har forskat i detta ärende, men man kan ju alltid syna det en gång till!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är mycket riktigt att det finns rekommendation om detta från EU. Jag är osäker på huruvida de är tvingande eller om man har möjlighet att delvis frångå dem. För övrigt tillämpas mycket blankettbestämmelser här. Det är en hel djungel med olika förordningar och bestämmelser som ändrar ganska mycket och det finns ingen orsak till att vi i övrigt skall ha olika bestämmelser jämfört med Finland när det gäller fordon, men just den här detaljen om belysningsstyrka ber jag att minister Karlsson undersöker huruvida det är ett tvingande tak från EU:s sida eller om man kan, med hänvisning till behovet, tillåta högre luxtal, vilket man kan i Sverige. Det är i så fall märkligt om det skiljer mellan Sverige och Åland.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag skall titta på det en gång till, men jag vill minnas att vi konstaterade att det var tvingande i lagstiftningen. Det skadar inte att kontrollera det en gång till och se att det verkligen är så.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Är det så att EU-direktivet är tvingande är det rentav fantastiskt! Det är klart att vi har större problem här uppe i mörka i Norden än vad man har nere i Sydeuropa. Det är visserligen mörkt på nätterna där också, men vi har en längre säsong då man behöver ha tydlig belysning. Allra störst är behovet av belysning under skymning när kontrasterna är sådana att man inte ser så bra. När det är kolsvart ser man bättre, för omgivningen är s.a.s. en större kontrast. Det är väl som med direktivet om solskydd för uteserveringar; det behövs nere i Sydeuropa, det är viktigt där, man kan dö av solsting som servitör, men här uppe i Norden behövs inte det, så man kunde kanske byta lite! Men det visar på orimligheten ibland när hela EU skall ha samma bestämmelser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående lagstiftning om användning av cykelhjälm. (HM nr 41/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag kommer att beröra hemställningsmotion nr 41 där liberalerna anhåller om att man skall undersöka möjligheterna att få lagstiftning om användning av cykelhjälm.  Hjälmen skyddar, det vet vi alla, och cyklister i alla åldrar bör använda skyddshjälm när de ger sig ut i trafiken. Då det gäller barn är det föräldrarna som har det stora ansvaret att se till att deras barn och ungdomar använder cykelhjälm. Vi är övertygade om att en bestämmelse om obligatorisk cykelhjälm blir till stor hjälp när föräldrarna skall motivera sina barn att använda hjälm, men det är viktigt att även vuxna använder cykelhjälm, dels som en förebild för ungdomarna att få dem att använda hjälm. Här tror jag att man kan se vad som har hänt med mopedisterna och hjälmanvändningen – jag tror att alla reagerar i dag om man ser en mopedist som dyker upp utan hjälm på sig, att det är någonting som är uppseendeväckande och lite speciellt oavsett temperatur osv. Det här var någonting som man ifrågasatte från början, men nu är det helt accepterat. Så tror jag att det kan bli med cykelhjälmar också om man börjar jobba undan för undan och får en attitydförändring till stånd. Det blir väldigt dyra skador som kan skydda sig mot om det blir huvudskador och man ser skillnaden mellan cyklister och mopedister. En av tre cyklister som är med i en olycka får också skador mot huvudet medan en av tretton mopedister i en registrerad olycka har just huvudskador. När huvudet slår mot vägbanan, en sten eller vid sidan av vägen eller ett fordon, så kan skallfrakturer eller inre blödningar uppstå vilket kan leda till bestående hjärnskador eller död. Då är det intressant att tre av fyra permanenta invalidiserande skador är en följd av hjärnskador vid olyckor, om man jämför med benbrott som är ett annat alternativ, så är det definitivt inte lika farligt.

 

Cykelbanor skall ge en skenbart säker trafik, men när det gäller cykelolyckor med dagens snabba cyklar är det ingen garanti för att man inte skadar sig. Med hastigheten är det samma sak, det är heller inget skydd för att man inte skall skada huvudet; även om man cyklar sakta kan det bli allvarligare skallskador.

 

Det är framför allt vid kollision med bilar och med fordon som de allvarliga skallskadorna inträffar, för då har man absolut ingen möjlighet att skydda sig. Redan det att man håller i ett styre gör att man får upp armarna till skydd senare än om man faller vanligt, men kör man in i en bil och kolliderar med den tappar man fullständigt balansen och när man sedan slår i vägbanken eller i asfalten så är man helt oförberedd och kan inte parera skadan.

 

Dagens hjälmar är väldigt bra konstruerade. Det är hjälmen som krossas i stället för huvudet, den fungerar som en stötdämpare, den stoppar slaget gradvis och i början deformeras den ganska lite, men ju hårdare slaget är desto större del av huvudet får ta emot skadan. Det är också ett bra skydd mot nackfrakturer, att det blir inte ett så abrupt slag mot nacken och ryggmärgen utan det här dämpar också skador där.

 

Hjälmens spännen har olika färger, om det är barn eller vuxna eller tonåringar som skall använda den, beroende på när den skall lossna från huvudet så att man inte råkar ut för olycksfall vid lek med cykelhjälm, som har hänt. Det går också att använda mössa utan något större problem under hjälmarna, de är väldigt ändamålsenliga.

 

Man har sett att man har en benägenhet att sluta använda hjälm framför allt när man kommer upp till högstadiet och det här fortsätter ända fram till 15-årsåldern där det är som lägst och sedan är det på det sättet så att det kan eventuellt komma upp lite när man får egna småbarn osv.  Det har konstaterats att det har med frisyren att göra, jag vet inte om det har med geleet och sprayet att göra, om man tror, som man kan tycka som förälder många gånger, att det kanske kan fungera som en hjälm nästan!

 

Tittar man på användningen av cykelhjälm är det faktiskt så att våra randområden har hjälm, det finns både i Finland och Sverige, man har lite olika koncept bara. I Sverige är det upp till 15-årsålder obligatoriskt med hjälm och det är föräldrarna som är skyldiga att se till det. I Finland har man valt en ganska speciell formulering på det: man anser att man i allmänhet skall begära cykelhjälm då man färdas på cykel. ”I allmänhet” betyder att det inte är straffbelagt att cykla utan hjälm, men trots att det finns inskrivet i lagen blir man inte bötfälld. Det finns lag på många andra ställen också, Australien, Nya Zeeland och vissa delstater både i Kanada och USA har infört obligatorisk hjälmanvändning. Intressant i sammanhanget är att i New York har man också infört obligatorisk hjälm för rullskridskoåkare och skateare under 15 år.

 

I Finland har man den formuleringen att ”cyklister och cykelpassagerare skall i allmänhet under körning använda vederbörlig skyddshjälm”.

 

Vi har haft en trafiksäkerhetsgrupp här på Åland som har jobbat med den här frågan och de kom fram till att det även här på Åland var nödvändigt att ha cykelhjälm och man tyckte att 18-årsåldern var en bra gräns. Tittar man på vad statistiken säger visar det sig att bland en befolkning på 100.000 blir det mellan 43 och 45 ungdomar som hamnar ut för cykelolyckor med huvudskador om de är mellan 10 och 18 år gamla. Tittar man på alla dem som är på sidan om är det mindre än hälften som råkar ut för huvudskador, så det är en väldigt farlig grupp mellan 10 och 18 år, så man behöver ha det upp till 18-årsåldern. Om det skall vara straffbelagt eller inte får man väl fundera lite på.

 

Jag tycker att det är lite speciellt; vi har en egen vägtrafiklag här på Åland och jag har många gånger ifrågasatt lämpligheten med det, för jag tycker att man har bra kunskap på det här i Finland och som jag nämnde har Helsingfors universitet en egen avdelning för trafikpsykologi osv., så man jobbar på de här frågorna och har stora resurser att sätta in. Jag tycker att de små resurserna som vi har här som jobbar med de här frågorna ignorerar man också; av någon okänd anledning ansåg trafiksäkerhetsansvariga landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att det inte skulle vara hjälmtvång här på Åland utan han strök det alternativet.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att vägtrafiklagen ändras så att det blir obligatoriskt för cyklister och cykelpassagerare att använda skyddshjälm under färd. Sedan får man ifrågasätta formuleringen, om det skall vara straffbelagt eller inte.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag kan säga att jag aldrig kommer att stöda en sådan här motion. Det måste finnas en gräns när politiker skall gå in och bestämma över människors liv. Liberalismen för mig är att människan skall få bestämma själv över sitt liv. Jag tycker att det är fel förslag som kommer från det liberala partiet. Mycket i livet är farligt. Men bara för att mycket i livet är farligt så kanske man inte kan lagstifta om att man skall ha skydd för allt som är farligt! Vuxna människor måste få bestämma själva om man skall använda en cykelhjälm eller inte. Det är givetvis bra att föräldrar uppmanar sina barn att ha cykelhjälm, men det finns ingen anledning att lagstifta om det. Som jag ser det är det en förbudsmentalitet som förespråkas när man diskuterar användandet av cykelhjälm. Jag har personligen funderat skarpt på att lämna in en motion om att tillåta att köra motorcykel utan hjälm till vissa märken, som det s.a.s. hör till att man inte skall ha hjälm. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är också för frihet, men i vissa sammanhang måste man gå in för att få attitydförändringar till stånd och göra en lagstiftning. Som sagt, jag är väldigt öppen i det här sammanhanget, för jag anser att man inte behöver ha det straffbelagt, men man skall gå ut ganska tydligt och klart och göra en markering. I vissa sammanhang kan det här vara av nöden, om vi tänker på t.ex. försäkringspremier; jag är inte villig att vara med och betala försäkringspremier för att någon är dumdristig och kör sig till invalid. Det är samma sak med sjukdomskostnader osv. Står man för skadorna själv så är det en helt annan sak, men det är någonting som drabbar samhället ganska ordentlig. Det kan vara så i det här sammanhanget att råkar du ut för en olycka, du har inte hjälm på dig och försäkringsbolaget konstaterar att personen skulle ha klarat sig i princip helskinnad, om man hade haft hjälm på sig, så kan man dra ner på ersättningen, vilket då är bra för mina premier som jag betalar till försäkringsbolaget – jag behöver inte stå för andras dumdristigheter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Med det resonemanget måste vi också förbjuda fotboll, ishockey, ridsport osv. för det sker otroligt mycket skador i de sporterna som drabbar försäkringspremietagarna med högre premieavgifter för att inte tala om arbetsgivaren som får betala för att personen är hemma från jobbet för den skada han får på sin fritid, man kan inte gå in och lagstifta hur långt som helst utan man måste inse att livet kan vara farligt ibland, men man kan inte lagstifta bort alla problem. Det måste vara upp till den sunda vuxna människans eget val om han vill använda cykelhjälm eller inte. Som sagt, handlar det om barn och föräldrarna bestämmer att barnen skall ha den, så accepterar jag det till 100 procent, men det skall inte komma en lagstiftning som säger att jag skall ta på mig en cykelhjälm om jag skall cykla till butiken, det kommer jag att på alla sätt och vis rösta emot!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Friheten har sitt pris i det här sammanhanget. Det är väldigt lite som man tummar på den, för det är som sagt valfritt. Vill du inte använda cykelhjälm så behöver du inte få böter för det, men du gör ett trendbrott s.a.s. Jag tycker att det är viktigt att myndigheterna går ut och visar en tydlig markering att det här tycker vi att är viktigt och det här betyder någonting. Man gick betydligt längre med bilbältet; det är straffbelagt att inte använda bilbälte och vi vet vad det har gjort åt dödsfallen. Vi har tyvärr inte statistik med på detta, men det är otroligt intressant att se på siffrorna hur man har fått ner dödsfallen, skadorna, från trafiken efter att man gick in för ett trafiksäkerhetstänkande. Det har också mycket att göra med hastighetsbegränsningar; man måste inskränka på vissa saker för folk och jag tycker att hjälmtvånget är ganska marginellt – man går in och gör en markering för att få en attitydförändring till stånd, att ju fler som använder den desto bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

För ett tag sedan lade vi fram ett litet lagpaket till lagtinget och före det diskuterade vi just hjälm för cyklister. Vi valde att inte ta det  med. I allt trafiksäkerhetstänkande och lagstiftningen kring det måste man alltid ta hänsyn till inskränkningen. Det är det som är det svåra i det tänkandet. Vi vet i många andra sammanhang när man pratar om olika hinder för bilismen, att sänka hastigheten osv., så blir det en viss opinion mot det. I det här fallet valde vi faktiskt att inte ta med cykelhjälm i och med att vi tyckte att det skulle vara en litet för stor inskränkning för människan, trots att vi vet att det är bra för trafiksäkerheten. Men vi valde att inte ta det med av den orsaken.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är ett tyckande igen. Man pratar mycket om trafiksäkerhet och man använder det ofta när det är bekvämt, men tittar man på statistiken och pratar man med sådana som arbetar med trafiksäkerhet och som också får lön för det, så är de enormt mycket för det. Det ger så otroligt mycket för en så liten insats och en så liten satsning att införa det i lagen. Jag tycker inte heller att det är speciellt stora krav att det finns några rader inskrivna där, men det kan vara ett stort stöd för föräldrar att motivera ungdomar att använda det och jag tycker själv att det skulle kännas bra som tonårsförälder om 14-15-åringarna när de cyklar iväg på sina snabba tävlingscyklarna att de alltid skall ha hjälm på sig, att man alltså kunde ha det stödet i lag att få säga åt dem att det är olagligt, det är kriminiellt att cykla utan hjälm, att du skall absolut ha den på dig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman: Herr talman!  Jag avstår. Ltl Fredrik Karlström har redan sagt vad jag tänkte säga.  (Från salen:ltl Karlström: tack!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remisss ärende nr 8:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om landskod för biltrafik. (HM 33/2005-2006).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Åland har för tre år sedan tagit i bruk landskoden AX för postförsändelser. Inom en snar framtid tas Internet-toppdomänen .AX i bruk. Förutom dessa borde AX-koden också införas för biltrafik. För att möjliggöra måste man, vad jag har förstått, ändra konventionen om vägtrafiken, en internationell konvention som vi har tagit ställning till ändringar i många gånger här i Ålands lagting. Den behöver revideras och det är en sak för riksmyndigheterna att initiera. Det är så med AX-koden, en symbol för självstyrelsen, likt de andra symbolerna, flaggan och frimärken och av dem symboler som syns internationellt kanske AX-koden när det gäller biltrafik är bland den viktigaste. De ålänningar som kör runt om i världen med sina bilar, främst i Europa har här en möjlighet att intressera folk för Åland. Jag vet av egen erfarenhet att när man kör motorcykel runt i Europa och man är på en mapp t.ex. och folk ser att man har en bricka med den åländska flaggan, vapnet och Åland, så kommer de fram och frågar varifrån man är och då brukar jag vara så beredd att jag har en liten turistbroschyr om Åland som jag sticker i handen på dem, och vem vet, kanske jag har lyckats locka hit någon turist från Europa!

 

Om man har en landskod som är officiell för biltrafik gäller den också för bussar och andra fordon, så då väcker man säkert intresse hos någon som tar reda på vad är det för land som har AX som kod. Därför tror jag att det här är en viktig del av AX-kodens införande just när det gäller marknadsföring och PR – man skall aldrig underskatta självstyrelsens möjlighet att verka för positiv PR för Åland.

 

Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en framställning görs till riksmyndigheterna om att införa AX-koden för biltrafiken.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående hembygdsrätten för studerande. (HM 21/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende 10:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående hembygdsrätt för andra än finska medborgare.  (HM nr 25/2005-2006).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att motionerna nr 21 och nr 25 behandlas i ett sammanhang, eftersom de nära ansluter sig till varandra. Motionerna föreslås i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet motionerna till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det här är alltså en motion som vi har skrivit från obundnas sida som rör de åländska studerandenas ”förmåner”. Vi har tidigare diskuterat möjligheten att få ett studerandekort som berättigar till sjukvård på Åland, om det är så att man studerar utanför Åland. Varför måste man då göra på det här sättet?

 

Vi vet att i dag måste man skriva sig på den studieort där man studerar. Detta enligt en lag som kom för två år sedan. Det finns säkert sådana som tar sig fram utan att skriva sig på sin studieort, men vi vet också att det är fråga om olika förmåner: bibliotekskort, det är telefon, det är bankkonton och för att få allt sådant måste man vara skriven på sin studieort. Många gör alltså detta och många studerar länge. Man kan också först ha gått gymnasiet i Sverige och så fortsätter man med vidare studier också utomlands, oftast i Sverige och på det viset går det så att hembygdsrättsnedräkningen, som jag har kallat den i motionen, börjar ticka från det att man skriver sig på sin studieort och fem år går väldigt fort när man studerar, och så har man blivit av med hembygdsrätten. Man säger också från landskapets sida att man får den relativt snabbt tillbaka, men vi har också exempel som visar att det kan ta ända upp till ett halvt år.

 

Vi tycker inom obundna att det skulle vara bra att man hade livlinan kvar till de studerande, att man inte släpper helt och hållet utan att man värnar om de åländska ungdomarna. Vi sätter ner ganska mycket pengar på olika projekt. Vi har Komhem, Arbeta och bo på Åland osv. Vi tror att det är bra använda pengar, men det skulle vara bra om man också visade i handling att vi värnar om att få behålla våra ungdomar. Jag tror att det här skulle vara ett sätt, att man känner sig hela tiden som om man är en fullvärdig ålänning, med alla de rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskapet.

 

Därför har vi föreslagit att hembygdsrätten för studerande skulle bli kvar under hela tiden som man erhåller studeiförmåner från Åland. Om man sedan väljer att bosätta sig någon annanstans efter det att man är färdigt utbildad, så är valet s.a.s. fritt, men så länge man får sina studieförmåner från Åland skulle man också erhålla sin hembygdsrätt. Det känns rätt och riktigt. Vi vet också att de flesta i alla fall kommer hem på loven, sommarjobbar osv., också därför vill man ha hembygdsrätten, känslan för hembygden kvar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag vill på Ålands Framtids vägnar och för min egen del stöda motionen. Jag tycker att det är en av de viktigaste sakerna för att få ungdomarna att vända hem igen om man har hembygdsrätten kvar när man har studerat färdigt. Är det så att man tappar den så finns det egentligen ingen morot heller för att försöka återvända hem. Det är också en viss erkänsla för ungdomarna om man har den kvar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar för stödet. Utan att man hade uttalat det från Ålands Framtids sida hade jag ansett att man säkert stöder motionen. Vi brukar ha ganska mycket samma uppfattning när det gäller just den här typen av frågor. Jag tycker att det är viktigt att man värnar om de personer som skall ta hand om Åland i framtiden, och vi skall inte släppa banden för tidigt i onödan utan vi skall vara rädda om dem och värna om att de kommer tillbaka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag stöder också motionen till fullo. Jag tycker att den är bra, i synnerhet som det nu har blivit att man måste skriva sig i ett annat land när man studerar, så tycker jag att det här är en utmärkt idé. De som skulle säga emot skulle kunna säga så här att man får genast tillbaka hembygdsrätten när man kommer tillbaka – inom ett par veckor, har vi bestämt här – men på det här sättet får de också delta i det politiska livet, rösta i val osv., så det är en mycket viktig motion och jag stöder den till fullo.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kan inte låta bli att begära replik! Det är roligt när vi är överens och det här tycker jag är en grundläggande fråga för oss att ta ställning till, så därför tycker jag att det är väldigt bra att man kan vara i stort sett ense och jag tar varmt emot stödet från olika håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är alldeles sant som ltl Gun-Mari Lindholm säger att studerar man i Sverige nuförtiden är man tvungen att skriva sig på orten. Jag talar inte för hela centergruppen nu, för vi har inte resonerat så mycket om hemställningsmotionerna, men jag är beredd att stöda motionen. Jag tycker att det är en mycket bra hemställningsmotion. Med tanke på beslutsgången i de olika utskotten när det gäller hemställningsmotioner är jag beredd att lyfta den här frågan inom regeringspartierna och se om vi därigenom kan snabba på ärendet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Speciellt det sista som ltl Veronica Thörnroos sade tycker jag var väldigt angenämt, dvs. att man skulle snabba på ärendet inom regeringspartierna. I lagutskottet, fast jag själv sitter där, behandlar vi faktiskt inga motioner just alls. Vi har haft ganska mycket lagframställningar, men sedan har det inte varit ett så väldigt stort intresse för motionerna från lagutskottets sida, så jag tänkte när jag åkte in i dag att jag hoppas att motionen får stöd, men någon vidare framtid inom lagutskottet har den inte, inte en ljus framtid i alla fall!  Jag hade hoppats på att man skulle kunna föra frågan vidare till landskapsnivån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag tror att det råder stor politisk enighet om att kravet på finskt medborgarskap för att erhålla hembygdsrätt är ett systemfel i den åländska självstyrelsen. På Åland bor det nästan 1.000 personer med svenskt medborgarskap vilka alltså inte utan att först skaffa finskt medborgarskap kan erhålla hembygdsrätt. Detsamma gäller övriga dryga 500 ålänningar med 55 olika medborgarskap, de måste alla bli finska medborgare för att kunna erhålla hembygdsrätt.

 

Detta förefaller särskilt märkligt för de svenska medborgarna, då självstyrelsen ursprungligen tillkom som ett substitut för återförening med Sverige och hembygdsrätten skall vara ett instrument som garanterar att Åland förblir med en svensk kultur och ett svenskt språk.

 

Mot bakgrund av detta blir det märkligt då representanter för ursprungsbefolkningen, svenska medborgare, inte kan få hembygdsrätt utan att först söka medborgarskap i ett främmande land vars språk och kultur – självstyrelsen – utgör ett skydd emot. Självstyrelselagen borde omgående ändras så att det räcker med ett medborgarskap i ett EU-land för att erhålla hembygdsrätt på Åland.

 

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att åtgärder vidtas i brådskande ordning för att ändra självstyrelselagen så att alla EU-medborgare kan erhålla hembygdsrätt utan att bli finska medborgare.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är en intressant och bra idé som ltl Fredrik Karlström kommer med. Jag har bara en liten fråga, egentligen en uppgift till lagutskottet att fundera på: är det tillräckligt med EU-medlemskap? Vi har t.ex. Norge som inte är med i EU. Om vi ändrar EU-konstitutionen så att det lättare att gå ur EU, så om t.ex. Sverige går ut ur EU, med de stämningar som finns i det svenska samhället i dag, så jag bara frågar hur ni har resonerat när ni vill begränsa det till EU-medborgare?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är en bra synpunkt som ltl Raija-Liisa Eklöw kommer med. Jag kan tänka mig varför det har varit finskt medborgarskap, att man inte vill ha en främmande medborgare flyttande till Åland och inte behöva skriva sig som finsk medborgare. Det kan jag alltså ha förståelse för under den tiden som Finland inte var med i Europeiska unionen. Efter att vi alla har blivit EU-medborgare tror jag inte ens att det är rätt, om man skulle dra detta ända till sin spets, att lagstiftningen kräver att man blir finsk medborgare för att få hembygdsrätt. Jag tror att det är en bra fråga som ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp och som lagutskottet gärna får sätta sig in och fundera lite vidare på. Som sagt, är du en norsk medborgare och vill flytta till Åland och kanske har lärt dig den svenska dialekten och det svenska språket och kulturen, så tycker jag givetvis också att du efter de åren du har tillbringat här skall ha rätt att få åländsk hembygdsrätt utan att behöva skriva dig i Finland. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då har vi ganska samstämmig uppfattning och lagutskottet får titta på frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det här hör till evighetsfrågorna inom självstyrelsen och det har många gånger väckts frågan inför riksmyndigheterna att man borde också bevilja hembygdsrätt åt andra än finländska medborgare, men det tycks vara en känslig nationell fråga som man överhuvudtaget inte kan diskutera på ett sådant sätt som vi önskar. I sak är det alldeles naturligt att nordiska medborgare skulle få den här rätten och inte enbart EU-medborgare. Det blir ganska märkligt inom en framtid när EU förstoras, där länder t.o.m. från Turkiet kommer med och vi gör en framställning om att turkar skulle få medborgarskap men inte norrmän och islänningar! Det här är en fråga som man borde göra som med föregående ärende att man lyfter upp den på regeringsnivå på hemmaplan och inte i första hand till lagutskottet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det kan mycket väl vara så, men oftast har vi sett att landskapsregeringen tar de motioner som kommer in från oppositionen från oppositionen för att se vilka fina idéer som kommer fram och återigen kan detta vara ett sätt för landskapsregeringen att hoppa på det tåget som vi har startat ingång med den här motionen! Jag tror att det är som ltl Ragnar Erlandsson säger att problemet har varit tidigare när Finland var en suverän stat utanför gemenskapen som vi nu är med i; då var det en känsligare fråga att låta vem som helst s.a.s. få åländsk hembygdsrätt, men efter att vi har gått med i Europeiska unionen tror jag också att det öppnar upp och på samma sätt får man nämna Island och Norge givetvis också  att de skall ha samma möjligheter. Det som motionen mest har gått ut är den svenska medborgarskapsproblematiken att du måste bli finsk medborgare om du flyttar från Sverige, vilket de flesta människorna gör som flyttar till Åland från Sverige.

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vi är helt ense i sakfrågan. Det är bara fråga om hur man kan gå vidare för att åtminstone en ny, snabb prövning av riksmyndigheterna och då tror jag att det skulle vara den snabbaste vägen att gå via vår egen landskapsregering och inte till lagtingets lagutskottet, för där har vi så oerhört mycket arbete med många andra frågor. Tyvärr har hemställningsmotionerna, som redan har sagts här, blivit lidande i behandlingen. Frågan är så viktig att dess öde borde bli bättre än en behandling i lagutskottet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Eftersom vi har lantrådet Roger Nordlund på plats och han säkert har hört de kraftfulla orden som ltl Ragnar Erlandsson har uttryckt om hur viktig den här frågan är, så tror jag även att landskapsregeringen kommer att inse allvaret i det här och ta upp det på nästa förhandling med berörda myndigheter. Jag ser alltså med tillförsikt fram mot att även denna motion kommer att få en ganska snabb behandling, att alltså målet kommer att nås med hjälp av landskapsregeringen i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har tyvärr inte hört allt som har sagts i detta ärende, men ltl Gun-Mari Lindholm hade vänligheten att hämta mig på mitt rum eftersom hon ville höra min röst i det här ärendet! Det uppskattar jag verkligen!

 

Detta är en viktig fråga och den här landskapsregeringen, precis som tidigare landskapsregeringar och landskapsstyrelser, har haft den inställningen att man skall kunna erhålla hembygdsrätt utan finländskt medborgarskap.

 

Senaste försöket som jag gjorde i det här ärendet var när vi tillsatte den gemensamma arbetsgruppen för att förbereda förändringarna inför det konstitutionella fördraget. Då tillsattes det en tjänstemannagrupp med tjänstemän från lagtinget, landskapsregeringen och från flera olika ministerier. I det uppdraget ville vi från landskapsregeringens sida att också den här punkten skulle vara med, att man skulle ändra lagstiftningen på ett sådant sätt att man inte skulle behöva vara finsk medborgare för att kunna erhålla hembygdsrätt. Dåvarande justitieminister Koskinen motsatte sig detta och var inte beredd att ta det med i det uppdrag som justitieministeriet då gav. Det skulle i stället göras en utredning i ärendet. Den utredningen har ännu inte jag sett i varje fall och jag tror att vi själva måste ta initiativ till den utredningen, om den skulle behöva göras. I grunden ser jag inte själv någon speciell orsak till en utredning, utan det är helt enkelt en ändring av lagstiftningen det handlar om och en principiell inställning i det här ärendet.

 

Det är vår grundläggande inställning och jag kommer att träffa justitieminister Luhtanen i början av maj, 10 eller 11, och då kommer den här punkten också att vara med på den agendan, för det är vår målsättning att få det här med i samband med nästkommande självstyrelselagsändring.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att lantrådet samtidigt kan titta på motionen som ltl Gun-Mari Lindholm läste upp tidigare och som vi diskuterade, att man när man studerar i Sverige t.ex. och måste skriva sig där inte tappar sin hembygdsrätt utan att den skulle gälla åtminstone så länge som man har studiestöd, så att de ungdomar som studerar borta kan delta i politiska val, politiska aktiviteter och vara fullvärdiga medborgare när de kommer hem.  Lantrådet var inte närvarande, men motionen finns till beskådande och ltl Gun-Mari Lindholm kan säkert bistå med vad som sades här eller annars framgår det av stenografiska protokollet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det hör inte riktigt ihop med det här och det är heller ingen självstyrelselagsändring utan det är ett ärende inom vår egen förvaltning och vi har satt igång den processen redan att man skall se på det. Det är förstås inte en helt okomplicerad förändring, som ni säkerligen förstår, men viljan är god där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

När det gäller den sista motionen stöder vi också tankarna. Det är ingenting nytt enligt min uppfattning att ålänningarna och Ålands lagting har en sådan generell uppfattning att även andra än finska medborgare skall få åländsk hembygdsrätt. Jag tror inte att finns någon tudelning i den frågan på Åland utan det är som lantrådet tidigare har sagt att problemen har funnits mot riket. Jag lovar nog att jag skall göra vad jag kan – och jag kan bara gör det jag kan! Det betyder inte att det är allt utan det finns säkert lite knutar att lösa upp där, samtidigt som jag tycker att det är oförståeligt att man här nationellt inte skall kunna gå med på det här och att vi själva skulle kunna bedöma vem som får hembygdsrätt.

 

När det gäller ltl Gun-Mari Lindholms motion om hembygdsrätten för studerande vill jag bara säga att vi från socialdemokraterna stöder nog tankarna också. Det var faktiskt en liten överraskning för mig. Jag kommer ihåg att jag diskuterade det helt kort en gång med ltl Gun-Mari Lindholm att det här var någonting nytt som inte gällde medan mina barn studerade i Sverige och det är klart att det är en stor brist, åtminstone den som har stannat där längst och studerat längst var väldigt aktiv i alla politiska val, presidentval, riksdagsval och alla sorters val. Det är bra när man bor i utlandet att man lär sig också att rösta, var röstningsställena finns och att söka upp dem, samtidigt som det antaligen är jättefrustrerande när man kommer tillbaka hit och står utan dessa rättigheter, så från socialdemokratiskt håll stöder vi nog bägge åtgärder – i vilken de än sedan kommer till lagtinget. Som jag kan förstå är lagutskottet överhopat arbete, men man hoppas att när det har förts upp på dagordningen att det skall börja arbetas med dem.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Föga förvånande stöder jag givetvis mina partikamraters motioner. Jag tycker att det här är två viktiga frågor när det gäller hembygdsrätten. När det gäller ltl Gun-Mari Lindholms motion kan man tillägga att orsaken till att åländska ungdomar studerar i Sverige är för att vi kan omöjligen erbjuda samma utbildningsutbud här hemma på Åland och då är det en naturlig sak att man anlitar utbildningen både i Finland och Sverige. Det ansvaret har också Sverige tagit på sig i och med Ålandsöverenskommelsen att erbjuda utbildning på svenska. Man kan koppla det till att vi nyttjar det s.a.s. Då skall inte de ungdomar som hakar på det och råkar studera längre än fem år drabbas av det, tycker jag, utan det är naturligt att så länge man studerar är man s.a.s. utlånad och skall inte bli av med hembygdsrätten utan den skall kvarstå tills man i så fall väljer att bosätta sig i Sverige och bilda familj där samt bo och arbeta i Sverige, då skall den här tiden börja ticka för att vi skall upprätthålla betydelsen av hembygdsrätten.

 

När det gäller ltl Fredrik Karlströms motion är det, som sades här, en fråga som länge har stötts och blötts och ålänningarna har sedan länge önskat den här förändringen, men det har varit kompakt motstånd från Finlands regering. Man kan väl säga att man har haft inga argument eller ganska grumliga argument för sin ståndpunkt från Finlands sida. Omvärlden ändrar ganska raskt, om man tänker 20 år tillbaka, lite drygt, när det kalla kriget pågick, Sovjetunionen, Berlinmuren fanns osv. Sedan EU har bildats, utvidgats och alla institutionerna upphört så är förhållandena till omvärlden ganska förändrade och det sätter också självstyrelsen i relation till omvärlden i en annan position. Det resulterar i att det inte längre finns några hållbara argument för att ha en sådan här koppling till det finska medborgarskapet. Jag hoppas att man kanske kan hitta lite nya argument i omvärldsutvecklingen när man för den här diskussionen med Finlands regering.

 

Det är ganska intressant när man har besökare här på Åland, främst från Sverige, och berättar det här, så frågar de: Va, är det rätt det du sade att man först måste bli finsk medborgare innan man får hembygdsrätt! Det förvånar många att man har en sådant system. Som beskrivs i motionen var självstyrelsen ursprungligen ett substitut för återförening med Sverige och sedan skall man då ha det här kravet på nya ålänningar s.a.s.  Nu har det lite lättats upp i och med att man har möjligheten att få dubbelt medborgarskap, men faktum kvarstår fortfarande att man måste ha finskt medborgarskap. Det blir kanske läge att berätta sådana här saker, argumentera för dem nu när Finland blir ordförande i EU. Det är alltid så att flera spotlights tänds på republiken vid sådana tillfällen och då tycker jag man kan argumentera för detta, för det borde absolut kunna ändras med tanke på de rådande förutsättningarna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jo, jag var och hämtade lantrådet för att jag ville prata med honom och nu hann han gå innan det blev min tur! Jag tyckte det var så roligt i och med att alla grupper förutom Frisinnad Samverkan har uttalat sig positivt i den här frågan. Då tycker jag att man skall passa på och göra slag i saken. Jag skulle ha velat höra ett sådant uttalande från lantrådets sida, för det är inte så hemskt ofta som lantrådet har nästan hela lagtinget bakom sig. Därför skulle jag ha velat lägga in en beställning hos regeringen att man kommer med ett ändringsförslag till att möjliggöra att man får behålla hembygdsrätten medan man studerar eller så länge man erhåller studieförmåner från Åland. Jag skulle ha velat höra det just att man inom en snar framtid skulle ha kommit med lagframställningen för vi vet redan att två år har det tickat i sommar för en hel del åländska ungdomar. Det är två år i sommar sedan lagen kom till, alltså har de tre år kvar. Jag skulle ha velat höra att man ämnar komma med detta inom ett max. två år. Mandatperioden är drygt ett år till och jag hoppas att man skulle ha kommit med ändringen inom den här mandatperioden; då har vi det här gänget som redan har varit tvungna att skriva sig också räddade s.a.s. Det här hade jag hoppats att få höra, för då har varken lantrådet eller vi ledamöter behövt ligga vakna för den här frågan i alla fall!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som centerns gruppledare, eftersom inte vår partiledare och vårt lantråd är närvarande, vill jag säga att det här är också en fråga som centern i alla tider har tyckt att har varit viktig och vi har också framfört i olika sammanhang att det här är någonting som skulle gynna våra studerande. Det är ingen nöjsam erfarenhet när man märker att mitt i allt är man utan sin hembygdsrätt under studietiden. Nu behöver jag inte desto mer orda om det, om vi vill så kanske vi får svar på frågan direkt från lantrådet; annars tänkte jag säga att centern kommer också att jobba för att de här frågorna förs framåt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar för det och det var som sagt den här situationen jag ville utnyttja när vi faktiskt är ense i frågan. Det är inte så hemskt ofta som vi är det, så därför skall vi passa på och försöka göra någonting tillsammans när vi kan. Men lantrådet han går, men han har en förmåga att komma igen – och det gjorde han också i den här frågan, så vi hoppas att vi får ett svar!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag försökte i svaret på ltl Sune Mattssons replik ange också vår grundläggande inställning när det gäller den här frågeställningen. Vi har frågan anhängiggjord inom förvaltningen om att ändra praxis så att när man studerar i Sverige så skall det räknas som att man var hemma på Åland. Det blir en väldigt svår situation för många enskilda människor annars på det här sättet och vi tycker att man skall uppmuntra ungdomar att studera och skaffa sig kunskap och förmåga att klara sig i livet, och då skall man inte bestraffas genom att man skall förlora hembygdsrätten efter fem år. Orsaken till att man måste skriva sig i Sverige är av olika praktiska skäl: man skall också kunna fungera på den ort och i det land där man studerar och då har det blivit en ny svårighet som har infunnit sig och då tycker jag att vi måste vara så pragmatiska och praktiska samt flexibla i vår egen förvaltning att vi kan hantera det på ett sådant sätt att det skall räknas att så länge man är studerande skall man räknas som om man vore hemma på Åland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är tacksamt att höra det här och man säger att det är anhängiggjort i förvaltningen. Då skulle jag vilja fråga: Kan lantrådet säga om vi kan få en sådan här lagändring under den här mandatperioden eller är det att vara för optimistisk?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen och jag skall jobba för det att vi skall kunna få den under den här mandatperioden. Det handlar om mera administrativa förändringar och praktiska svårigheter som det är när det gäller att hålla reda på saker och ting än när det gäller de legala besluten som behöver fattas.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Då tackar jag för det och jag ser fram emot det och stödet är som sagt stort i salen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga om upphandling av externa lagberedningsresurser. (EF 13/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 12 april kl. kl.13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.05).

 

 

Originalfil