Plenum den 10 januari 2007 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 10 januari 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Englund och ltl Veronica Thörnroos).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Veronica Thörnroos på grund av tjänsteåliggande kommunstyrelsemöte i Brändö, likaså ltl Anders Englund om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter: jubileumsresa. Beviljas.

 

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av fördraget om fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration, det s.k. Prümfördraget.

 

TALMANNEN: Ärendet kommer att behandlas i föreskriven ordning.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ändring av 53 § räddningslagen för landskapet Åland. (FR 6/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 15 januari. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. spörsmål om principer för lönesättning inom förvaltningen. (S 1/2006-2007).

 

Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

En livlig och behövlig diskussion har förts om spörsmålet. Liberalerna vill understryka att vi har en välfungerande och god sjukvård på Åland, sjukvård som sköts av duktig personal som många gånger under svåra förhållanden sköter sina jobb i sina mycket varierande arbetsuppgifter. Men för att undvika att anställda blir mål för spörsmål och debatt, som vi nu har upplevt, är det ytterst viktigt att de beslut och avgöranden som tas i organisationen har sin grund i regler och lagar och att den kontroll som landskapsregeringen som övervakande myndighet skall utöva sköts enligt reglerna.

 

Jag vill inte förlänga debatten men vill ändå understryka vikten av de åsikter som vi har fört under spörsmålsdebatten och vill vi förelägga ett klämförslag som låter som följer:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i samråd med ÅHS-styrelsen klargör regelverk och principer för lönesättning inom organisationen. Landskapsregeringen skall även i det  utlovade meddelandet om ÅHS klargöra för lagtinget hur gällande principer efterlevs och hur landskapsregeringen tar sitt ansvar som övervakande myndighet för att garantera rättssäkerheten i besluten.”

 

 

Fru talman!  Jag vill också påpeka att datumet 8.1 som har delats ut är fel och bör kanske ändras till dagens datum eftersom ärendet blev avfört från föredragningslistan förra gången. Om det är viktigt borde man kanske ändra detta datum.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Diskussionen om ÅHS väcker tankar och funderingar även denna gång. Det är ett tag sedan vi diskuterade den här frågan sist, men man får ändå en känsla av att man behöver ytterligare diskutera frågan. Därför tycker vi socialdemokrater att det är bra att meddelandet kommer i mars angående ÅHS. Jag vill ändå passa på att i det här sammanhanget komma med några kommentarer kring ÅHS.

 

När det gäller lönesättningen och höjande av löner för bl.a. läkare genom att ändra tjänstebenämningen till överläkare, trots att det redan finns överläkare på samma avdelning – jag uppfattade åtminstone frågeställningen på det sättet – trodde jag för min personliga del att den tiden var förbi när man sysslade med sådant, eftersom jag själv har haft erfarenhet från ÅHS:s styrelse att man just genom att få upp lönen för bl.a. läkare ändrade tjänstebenämningen till överläkare så att det fanns flera överläkare på samma avdelning. Det är felaktigt och strider också mot rättstanken i lönesättningen, och den åsikten hade jag redan i mitten av nittiotalet och den kvarstår fortsättningsvis, så jag hoppas att det här är en sak som man tittar på och ser till att det inte fungerar på detta sätt.

 

Fru talman!

En annan sak som gjorde att jag begärde ordet är frågan om rätten att utöva privatpraktik som läkare när man är anställd inom ÅHS. Nu och då får man information som politiker och som medborgare i det åländska samhället om att man får betydligt snabbare vård och behandling för sina krämpor om man anlitar privatpraktik av läkare som tillika är anställd inom ÅHS.

 

Fru talman!

Nu har vi en ny ÅHS-styrelse och jag hoppas att denna nya styrelse utreder och vidtar lämpliga åtgärder så att regelverket klargörs. Jag tycker också att det här är en så pass viktig fråga att informationen om privatpraktiksystem också kan ingå i det utlovade landskapsregeringsmeddelandet i mars.

 

Slutligen när det gäller förvaltningschefslönen ser vi socialdemokrater inget behov av att den lönen skall höjas. Vi ifrågasätter motivet till höjningen. Då man höjde för chefsläkartjänsten utgick man från att två tjänster, dvs. sjukvårdschefen och primärvårdschefen, blev en tjänst. Men i en kunskapsorienterad organisation som ÅHS är det inte ovanligt att den högsta chefen inte har den högsta lönen. Därför anser vi att genom att man redan tidigare har ingått avtal beträffande förvaltningschefslönen så finns det ingen anledning att i det här skedet göra några som helst ändringar i det avseendet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller läkarna och deras privatpraktik är det också en ganska lång historia bakåt i tiden som har stramats åt ganska rejält senaste tiden. Jag tror att det sista beslutet som togs t.ex. är att man överhuvudtaget inte har någon service av sjuksköterskor, som fanns ”förr i världen”. Man skall också göra det tydligt utanför arbetstid. De flesta har också flyttat ut från sjukhuset. Jag tror att det finns två kvar som har sin mottagning ute, men de måste själva ta emot sin tidsbeställning osv. Det här är inte en åländsk tradition utan den här möjligheten finns ute i världen, i Norden, i dag och i grunden handlar det väldigt mycket om en bristvara när vi talar om läkare. För att behålla dem är man ibland tvungen att också ge förmåner som av vissa upplevs som för fördelaktiga. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Precis som minister Lindeman säger har den här frågan diskuterats tidigare, men det är väldigt bra att man lyfter upp den här frågan och att man får klargjort i meddelandet hur det ligger till. Annars blir det hela tiden som det har varit nu under de senaste decennierna: det blir hela tiden en diskussion kring den här biten. Det är ju de facto så att många upplever att de av läkare anställd vid ÅHS får snabbare och bättre service när de anlitar samma läkare inom privatpraktiken. Det är inte en enkel fråga att förklara.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag har noterat det här och naturligtvis skall det komma med i meddelandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När man hör på socialdemokraternas gruppledare Christian Beijar säger han ju mycket samma sak som jag sade i Ålands Framtids anförande med anledning av spörsmålet, dvs. socialdemokraterna ifrågasätter också nu höjningen av förvaltningschefens lön, varför man bryter upp ett existerande avtal. Man säger att man måste betala för spetskompetens, men varför säger socialdemokraterna det först nu! Man har representation i ÅHS:s styrelse. Är det så att bara på grund av att den här frågan nu helt plötsligt har blivit allmänt känd så svänger man igen eller varför säger man det man säger först nu! Det här är lite sent.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Som jag sade i början av mitt anförande har det förts en lång diskussion och alldeles uppenbart har det framkommit ny information som naturligtvis gör, som man brukar säga, att man är inte bättre karl än att man kan ändra sig, dvs. vi kan inte utgående från det se något som helst behov av att förändra lönen.  Vi har som grupp inte heller tagit ställning till förhöjningen utan nu vill vi klart och tydligt säga att vi ser inget behov av att genomföra löneförhöjningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda är vi helt eniga. Vi har också svårt, och det är ännu svårare för oss i och med att vi inte har representation i ÅHS-styrelsen att se något behov av höjningen. Vi har hela tiden ställt oss frågande till varför man river upp ett existerande avtal. Ltl Christian Beijar säger att nu har man fått information som har gjort att man har kommit fram till den här ståndpunkten. Vilken är den nya information som helt plötsligt har kommit fram nu jämfört med den information som bänkkollegan Göte Winé hade i ÅHS-styrelsen? Vad är det nya som har ändrat? Det är faktiskt så att det gäller att ha ansvar hela tiden om man skall sitta med i den här typen av styrelser, man kan inte ändra sig så fort det blir en inflammerad samhällsdebatt utan det gäller att tänka efter också före – det måste någon gång också gälla socialdemokraterna.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen har inte tidigare heller tagit någon ställning i den här frågan. Det är nu första gången vi gör det när vi klart och tydligt säger att vi ser inget behov av att lönen skall höjas. Ltl Göte Winé i ÅHS-styrelsen kan nog mycket väl själv svara för varför han då tog den ståndpunkten som han gjorde.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson: Fru talman! Jag skall be att få understöda ltl Raija-Liisa Eklöws klämförslag.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Ganska många talare, även från regeringshåll, har nu talat om för oss att ett misstag har begåtts, man har inte vetat om det och man har varit omedveten om det. Jag vill uppmana landskapsregeringen att se till att det här misstaget rättas till och det snarast möjligt, inte någonting sådant här att det inte går och det finns tre olika möjligheter och vad man kan läsa i tidningen, utan med omedelbar verkan ser man till att man rättar till de misstagen och blandar in dem som är ansvariga för det så att det blir tillrättat. Någonting annat hum, hum, behöver vi inte höra. Alla i samhället kräver att de misstag som görs rättas till, så det är bara att sätta igång. När det gäller privatpraktik vill jag faktiskt säga att ltl Christian Beijar har rätt, det framkommer sådana saker. Det har till stor del och många gånger missbrukats. Det har kommit fram i både press och till landskapsregeringen att man har missbrukat. Det senaste skrev jag själv till ÅHS-styrelsen och sade att kirurgpolikliniken tog emot mottagningar till privatpraktik samtidigt osm man tog emot till poliklinkens mottagningar. Det var naturligtvis helt fel. Naturligtvis svarade man att det inte blir några kostander för dem som har utnyttjat tjänsten från ÅHS-läkarnas sida, man har inte vetat om det, säger man. Jag fick inte tack för att jag skrev dit, men det var tydligen bra att jag gjorde det för det blev tillrättat. Det är också så med gamla misstag som faktiskt ett tag ltl Christian Beijar jobbade för att man inte skulle ha privatmottagning på en sådan tid att patienter inte visste om de gick privat eller inte, det blev också tillrättat. Men det gäller att hålla ett öga på det här. Kanske ingen missbrukar det medvetet, men missbruk har förekommit.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga till ltl Sune Mattsson att landskapsregeringen har gjort vad som anstår landskapsregeringen att göra i detta fall. Vi har skrivit till ÅHS-styrelsen och talat om för dem nödvändigheten av att de i ett ärende där de har överträtt sina befogenheter skall åtgärda beslutet. Naturligtvis förväntar vi oss att så sker.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Eftersom inte jag har fått läsa eller hört att det har rättats till ännu, fast det borde ha varit ett akut ärende, så hoppas jag att landskapsregeringen håller koll på att det verkligen kom ett meddelande hur man rättar till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag blev minst sagt förvånad över ltl Christian Beijars anförande. I ÅHS-styrelsen har vi tagit ett beslut som har föranlett en förfrågning från landskapsregeringen och en debatt här i lagtinget. Under den tidigare diskussionen och debatten här i lagtinget har jag åtminstone uppfattat att socialdemokraterna har varit ärliga och sagt att man har varit med om beslutet. Man har omfattat och man har inte heller på det sättet ändrat sin ståndpunkt. Jag har sagt för min egen del att man har all rätt att kritisera, och det kanske inte var det bästa beslutet vi tog, men beslutet är taget och det får vi stå för. Om det sedan är rätt eller fel får andra bedöma. Nu blir jag förvånad när ltl Christian Beijar säger att socialdemokraterna i ÅHS-styrelsen – det finns alltså två – inte representerar socialdemokraternas uppfattning och åsikt i den här frågan, utan mitt i alltihopa tycker den socialdemokratiska gruppen här i lagtinget någonting annat. Ja, för mig är detta verkligen konstigt! Jag måste säga att mina sympatier är hos de socialdemokratiska representanterna i ÅHS:s styrelse. Man hade hoppats att man solidariskt skulle ställa sig bakom representanterna i styrelsen och deras åsikter. Men frågan man bör ställa sig nu är att vi kommer att ha det här som ett ärende i styrelsen på nytt och ansvariga ledamoten för den här butiken Harriet Lindeman har gett lite olika förslag som vägledning inför styrelsens beslut på vilket sätt man skall hantera det här ärendet fortsättningsvis. Ett av förslagen var att man anhåller hos regeringen att man har rätt att fastställa lönen och också vidhålla det tidigare beslutet. Min fråga blir nu – så att jag själv skall veta hur jag skall börja fundera i detta ärende – hur kommer socialdemokraterna i regeringen att agera? Vilka informationer har nu gått ut från den socialdemokratiska gruppen i lagtinget till regeringen? Man kan väl inte ytterligare där ha en tredje åsikt, antar jag eller är det så nu att man har svängt i den här frågan? Det tycker jag är väsentligt för oss alla att få reda på. Nästa vecka är det ett inplanerat möte och till dess tycker jag nog att man i ärlighetens namn skall säga vad man har för avsikter i den här frågan. Det är ändå en människa som är bakom detta ärende. Fel eller rätt, men det finns en person som berörs av det här ärendet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

I mitt anförande sade jag att vi socialdemokrater inte ser något behov av att lönen skall höjas. Det grundar jag bl.a. på ny information om tjänstekollektivavtal och hela avtalssystemet. Det gör naturligtvis att vi anser fortsättningsvis, vilket har varit vår grundinställning hela tiden, att det inte finns ett behov av att höja lönen under gällande avtalsperiod. När det gäller det fortsatta arbetet och beredningen av det här ärendet tror jag också att ltl Gun-Mari Lindholm förstår att den socialdemokratiska lagtingsgruppen inte ansvarar för den operativa verksamheten när det gäller det här beslutet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det här blir om möjligt ännu mer komplicerat. Hur många grupper inom socialdemokraterna har ni egentligen! Åtminstone tre har det framkommit alldeles tydligt under den här diskussionen! ”Vi socialdemokrater anser inte att det var rätt att höja…” Ja, men, två har ju redan gjort det! Vad är den nya informationen? Man säger att det var avtalsförhandlingar. Nog brukar socialdemokraterna, åtminstone här i salen, framstå som väldigt fackligt kunniga, så nog var det konstigt om man inte visste det då utan nu helt plötsligt har fått den nya informationen! I det fortsatta arbetet, säger man, så vet man inte hur man kommer att ta ställning, men socialdemokraterna hade ju redan en gång för alla tagit ställning i den här frågan, eller hur?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé, ledamot i ÅHS-styrelsen och tillika lagtingsledamot, har klargjort för gruppen att det har framkommit ny information i detta ärende som naturligtvis ytterligare bekräftar det som gruppen är inne på, att vi inte ser något behov av att höja lönen. Ärligt och uppriktigt är det på detta sätt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

”Ärligt och uppriktigt”, säger socialdemokraten Beijar. För mig är det här inte ärlighet. Nu kryper man bakom någon slags mediauppbåd som det blev av det här, så har man fått signaler från fältet att så här kan man inte göra och så ställer man sig bakom det! Jag tycker att det är fegt. Jag har varit med om det här beslutet, rätt eller fel, men jag står för det och det tycker jag är mycket mera karlatag än vad Beijar visar just nu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm är upprörd och jag kan försäkra ltl Gun-Mari Lindholm att jag blev väldigt upprörd när jag läste i tidningen om målet om övertidsersättning för sjukskötare som Tehy drev gentemot ÅHS och i det skedet sade jag åt mina regeringskumpaner att det här målet kommer regeringen att förlora. ÅHS är en myndighet och en arbetsgivare. Man behöver bara gå och titta på hemsidorna från arbetsdomstolar osv. hur det kommer att gå. När sedan mediauppbådet kom om löneförhöjningarna kritiserade jag ytterligare finansministern och sade att det här är inte klokt att man skall få löneförhöjning för att man har fattat fel beslut inom ÅHS. Det är inte klokt! Man kan inte ge löneförhöjning för att man förlorar ett mål i arbetsdomstolen. Jag har hela tiden varit ytterst kritisk till detta. Jag har ansett att man kan inte gå in och  bryta ett gällande avtal. Det har för mig varit totalt obegripligt hur man går in och bryter ett treårigt gällande avtal för att en skicklig kvinnlig chef, som i dag skall göra två mäns arbete, förhandlar åt sig en bra lön. Att löneförhöjningen för förvaltningschefstjänsten kom som ett brev på posten från någon i styrelsen! Det är ingenting som förvaltningschefen har begärt! Men man kan inte som högsta chef belönas för att man gör enskilda tolkningsföreträden om tjänstevillkoren – för det behövs ingen löneförhöjning.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det här på något vis skulle vara klargörande från socialdemokraternas sida så var det inte så, inte för mig i alla fall. Det som i stället tydligt framkom var att den socialdemokratiska gruppen inklusive regeringen med Lasse Wiklöf i spetsen har fyra olika grupper. Det tycker jag är ganska intressant, åtminstone sett från den obundna gruppens sida!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Om det sedan är fyra, fem, sex eller en, det må vara osagt. Min uppfattning har varit klar hela tiden, den saken är åtminstone klar. Sedan behöver jag inte alltid redovisa den offentligt, men det kanske fanns skäl att göra det i det här skedet. Det har klart och tydligt framkommit när gruppen har hört våra representanter i ÅHS-gruppen att lönejusteringsärendet kom upp som ett extra ärende på ett styrelsemöte. Ärendet har inte varit berett av någon tjänsteman utan det har skett på politisk nivå, vilket är mycket anmärkningsvärt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker åtminstone att var och en som nu hör detta och som sympatiserar med den socialdemokratiska ideologin skall noga betänka hur man skall göra i framtiden. Om målsättningen är nio ledamöter här i salen, hur många olika åsikter kommer man då att representera! Jag tycker att det här börjar se lite farligt ut, folk kommer inte att veta vad man egentligen kommer att ge sin röst till!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Var och en får ha sin egen åsikt, enligt lagtingsordningen, och jag förbehåller rätten att ha min.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det svänger om socialdemokraterna, det måste man ändå påstå och det är svårt att hänga med i alla svängar! Vi ställde från oppositionens sida ett spörsmål om det politiska ansvaret över ÅHS och det som har förevarit när det gäller lönefrågorna. Politiskt är socialdemokraterna ansvariga på flera nivåer och vi har fått olika budskap från de olika nivåerna. Man är med i ÅHS-styrelsen, man har den finansansvariga i landskapsregeringen och nu får vi höra nya signaler från den socialdemokratiska lagtingsgruppen.

 

När vi diskuterade budgeten kom också socialdemokraterna med ett klämförslag. Först aviserade man ett klämförslag, sedan lade man inte klämförslaget, sedan röstade man inte för sitt eget klämförslag! Vi har från vår sida hela tiden uppfattat att socialdemokraterna är ute efter att lägga ansvaret på ansvariga ledamoten i landskapsregeringen Harriet Lindeman. Hon har det operativa ansvaret för verksamheten, så till den delen är det riktigt; hon har det yttersta ansvaret att vara närvarande, hon har möjlighet att yttra sig på mötena och sköter också sakförhållandena inom det området. Men landskapsregeringen är ett kollegium, man har ett kollektivt ansvar och det finns en finansansvarig i landskapsregeringen som har ansvar för ekonomin och för avtalsfrågorna. Vi har alltså hela tiden uppfattat att när den socialdemokratiska gruppen i olika omgångar gått ut med kritik, bl.a. i sitt klämförslag, så har vi sett det som kritik mot den egna ledamoten Lasse Wiklöf som finansansvarig och avtalsansvarig. Därför tycker jag att det är bra att höra ltl Anne-Helena Sjöblom nu stiga upp och säga att hon har framfört kritiken direkt till den som verkligen också borde bära väldigt mycket av ansvaret – den finansansvariga.

 

Men, som sagt, det politiska ansvaret är det som vi har velat diskutera, alltså vad är landskapsregeringens ansvar. Det har förts en bra diskussion. Vi har lagt en bra kläm. Det finns anledning att återkomma i den här frågan. Därför har vi också föreslagit en kläm som vi tycker att t.o.m. den socialdemokratiska gruppen, med de senaste budskapen, skulle ha ganska lätt att stöda.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Från den socialdemokratiska gruppens sida tycker jag att jag med all önskvärd tydlighet har beskrivit varför gruppen anser såsom vi gör. Hela processen har på ett tydligt sätt beskrivits av mig, så det finns inte några som helst oklarheter när det gäller den socialdemokratiska gruppens syn på detta och varför vi har kommit fram till det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att ltl Gun-Mari Lindholm ganska klart fick fram att det var fem olika linjer som vi bara under den här debatten har hört från den socialdemokratiska gruppen, så nog är det lite förvirrande. Vi har i lagtinget i den socialdemokratiska gruppen en ledamot som också är med i ÅHS-styrelsen som har fattat ett beslut, vi har den finansansvariga som sitter i landskapsregeringen, vi har lagtingsgruppen och jag tycker att det har kommit olika budskap från olika håll.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Det har inte kommit några olika uppgifter från olika håll. Vtm Viveka Eriksson borde ha uppfattat det som jag sade just när det gäller bl.a. vår ÅHS:s ledamots synpunkt i ärendet. Han klargör själv att det har framkommit nya uppgifter under processens gång som man inte kände till när man tog beslutet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Då är det också viktigt att redogöra för de nya uppgifterna som nu har framkommit efter den debatt som vi förde här förra veckan och till i dag. Det enda som har framkommit från den tiden beslutet fattades i ÅHS-styrelsen och tills spörsmålet första gången diskuterades var att beslutet var olagligt. Men vad har hänt de senaste dagarna? Vad är det för nya informationer som den socialdemokratiska gruppen har fått?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson! Om jag har förstått det rätt är de flesta partierna i varje fall i den här salen representerade i ÅHS-styrelsen och därmed liberalerna. De liberala företrädarna i ÅHS-styrelsen har varit med och fattat ett felaktigt beslut, kan jag uppfatta saken så? Förankrade man beslutet i liberalerna innan man fattade beslutet i ÅHS-styrelsen eller hur var det med den saken? Är det inte så till syvende och sist att alla har ett ansvar för att det fattas ett felaktigt beslut i ÅHS-styrelsen i den här salen, förutom de som inte är representerade där?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna har aldrig undandragit sig sitt ansvar i ÅHS-styrelsen. Det liberalerna har gjort är att vi har ställt ett spörsmål till landskapsregeringen, som är ytterst ansvarig för att regelverk och principer är så entydiga att misstag inte skall kunna ske. Därför har liberalerna ställt det spörsmålet.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Är det så att liberalerna i den nya ÅHS-styrelsen kommer att anhålla hos landskapsregeringen om att man skall höja förvaltningschefens lön eller inte?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

I lagtinget har vi som lagtingsparti en skyldighet och ett ansvar att granska den politik som landskapsregeringen för. Vi har efterlyst ett regelverk, principer, som är tydliga för förvaltningen så att också underlydande myndigheter skall ha alldeles klart för sig hur man skall agera i olika frågor. Det är den diskussionen vi skall föra i lagtinget. Vi skall inte gå in på ÅHS-styrelsens nivå och föra deras diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson säger att det svänger om socialdemokraterna, och det är mycket möjligt att det gör, och det har jag ingenting emot. När det gäller det politiska ansvaret är vi precis lika ansvariga som alla andra partier som har varit med och fattat det här beslutet. Men vi accepterar inte att man fattar ett sådant här beslut, det är den skillnaden. Huruvida ltl Göte Winé, som har varit med och fattat det här beslutet, är enig med den socialdemokratiska gruppen om att löneförhöjningen inte skall ske kan inte jag svara på. Det måste han som lagtingsledamot ta egen ställning till. Jag upprepar vad jag har sagt, att jag har kritiserat detta från första början. Min personliga uppfattning har varit väldigt klar på den punkten.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är självklart intressant med de olika svängningarna för socialdemokraterna har i debatten kring ÅHS, dels i samband med budgeten och också nu, fört fram lite olika förslag och det har varit lite olika turer, bl.a. ville man föra in en kläm som nog riktade sig väldigt mycket mot hälsoansvariga Lindeman. Därför uppskattade jag väldigt mycket att ltl Anne-Helena Sjöblom pekade ut också finansansvariga som mycket ansvarig för den situation som har uppstått när det gäller lönesättningen inom ÅHS.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Under många år har jag sett ÅHS som ett svårt problem när det gäller arbetet i lagtinget och speciellt i budgettider. Jag kämpade under förra perioden hårt för att planen skulle till social- och miljöutskottet. Vid två tillfällen lyckades jag och ena gången sade social- och miljöutskottet att utskottet inte hade tid och vid ett annat tillfälle behandlade utskottet den. Nu har jag så där halvhjärtat försökt framföra åsikten i finansutskottet men intresset där har inte varit så stort. Det är en stor brist att Ålands lagting inte tar ett större ansvar, för det är politiskt mycket svårt att veta vem det är som har ansvaret. I måndags fick vi igen en inbjudan om nybyggnaden och tillbyggnaden samt den nya planeringen i ÅHS som inte styrelsen har inbjudit till utan det är någon annan. Det är ingen som vet hur den här myndigheten fungerar!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom och jag är väldigt eniga. Jag tror att vi många gånger tidigare också har diskuterat att det borde finnas en bredare debatt och diskussion i lagtinget om ÅHS och sjukvårdens framtid. Därför har vi också från liberalernas håll många gånger efterlyst ett meddelande. Därför stödde vi också den av socialdemokraterna aviserade klämmen om att vi skulle få ett meddelande till lagtinget i mars. Den klämmen stödde inte socialdemokraterna själva, men vi hoppas ändå att vi skall få meddelandet i mars. Vi kommer nog att följa den processen och se till att vi hörs igen om det inte ligger på lagtingets bord i mars.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag har sett att det är så många som har suttit och tittat på mig och väntat att när skall jag begära ordet, så jag måste väl göra det till slut! Jag ville bara först höra hur diskussionen skulle gå. Ja, jag är den skyldige, jag är den som har varit med och höjt Ehrnströms lön. Jag står för det. Man vill försöka få det till att socialdemokraterna har massor med linjer, att det görs fel osv. Fortsättningsvis vill jag säga att jag är med i ÅHS-styrelsen. Jag sitter på en plats av de sju övriga. I sossegruppen är jag också en person av sju och tar gruppen ett beslut så är det upp till den. När det här kom så pass snabbt som det gjorde, så tog jag det inte i gruppen utan det här som vi diskuterar just nu är mitt beslut. Jag står för det, det är ingen undanflykt, jag försöker inte smita undan. Man säger också här att lönen måste höjas för att den skulle bli högre än en kvinnlig tjänstemans. Det har aldrig förts några sådana diskussioner! Vi har aldrig haft några könsdiskussioner; däremot har vi tidigare diskuterat att vi skall försöka ha jämlika löner, och det har styrelsen varit enig om, en kvinna inom ledningsgruppen skall inte ha sämre bara för att det är en kvinna t.ex.  Ltl Gun-Mari Lindholm kan hålla med om att vi har haft den diskussionen. Ltl Gun-Mari Lindholm sade också tidigare att om man sympatiserar den socialdemokratiska ideologin skall man börja akta sig – det är väl den socialdemokratiska ideologin som den socialdemokratiska gruppen för fram nu, att det inte skall bli för stora löneskillnader mellan dem som jobbar på golvet och ledningsgrupper. Jag vill alltså direkt förtydliga att det här gör inte att jag är arg på min grupp eller någonting sådant.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl Roger Eriksson, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i samråd med ÅHS-styrelsen klargör regelverk och principer för lönesättning inom organisationen. Landskapsregeringen skall även i det  utlovade meddelandet om ÅHS klargöra för lagtinget hur gällande principer efterlevs och hur landskapsregeringen tar sitt ansvar som övervakande myndighet för att garantera rättssäkerheten i besluten.”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 15 januari. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 15.1.

 

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2007 och verksamhet år 2006. (M 1/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringen överlämnar här sitt fjärde meddelande i denna form - den här landskapsregeringens tredje. Ett meddelande som tillkom efter ett önskemål från lagtinget att öka insynen i regeringens EU-politik. Meddelandet bygger på kommissionens arbetsprogram för 2007 vilket formulerades i slutet av 2006. Landskapsregeringen har fått kritik för att meddelandet kommit för sent till lagtinget - att det inte är intressant att diskutera politiken för det kommande året när en stor del av året redan förflutit. Nu överlämnade vi meddelandet den 14 december - mycket tidigare än så är inte realistiskt att överlämna meddelandet så länge vi har kommissionens arbetsprogram som grund. Nu har lagtinget möjlighet att föra debatten och behandla meddelandet i början av året.

 

Fru talman!

EU inverkar idag på de flesta samhällsområden och har ett omfattande regelverk som kontinuerligt uppdateras och utökas. Eftersom Åland har en i sammanhanget liten förvaltning går en stor del av resurserna åt till att genomföra det regelverk som alla EU-länder och dess lagstiftande regioner är förpliktigade att implementera. Det är därför av stor vikt att göra långsiktiga prioriteringar och noggrant välja ut de frågor i vilka Åland inte enbart ska lägga resurser på att implementera befintlig lagstiftning utan också försöka påverka EU:s förslag till lagstiftning. Därför har meddelandet, liksom i fjol, tydliga prioriteringar inom vilka områden och vilka frågor som landskapsregeringen anser att vi bör lägga särskild vikt vid i vårt EU-arbete. Dokumentet tjänar på detta sätt inte bara syftet att informera lagtinget utan ger också tjänstemännen tydliga signaler om vilka prioriteringar landskapsregeringen gör, vilket underlättar och tydliggör den politiska beställningen inom förvaltningen.

Med erfarenhet av att ha utformat tre meddelanden i denna form föreslår landskapsregeringen att arbetet med meddelandet ytterligare kunde utvecklas. Eftersom EU-frågorna utgör en integrerad del av landskapets övriga arbete, bör målsättningen vara att utarbeta ett detaljerat EU-meddelande om landskapsregeringens prioriteringar i EU-frågor i samband med att landskapsregeringens handlingsprogram görs upp. Dessa prioriteringar bör sedan återspeglas budgetmässigt, och utgöra ett styrdokument för förvaltningen beträffande urvalet av de frågor där landskapet skall jobba proaktivt med att försöka påverka i EU-frågor.  EU-meddelandet kan sedan årligen uppdateras genom ett kort dokument där landskapsregeringen tar ställning till kommissionens årliga lagstiftningsprogram av vilket mer konkreta lagstiftningsinitiativ framgår. Detta för att effektivera arbetet - tydligt få en uppföljning på vad vi har gjort och vad som återstår för att undvika att årligen utarbeta ganska snarlika dokument.

 

Fru talman! Finland har vid årsskiftet överlämnat EU-ordförandeklubban till Tyskland. EU:s fördrag är, vid sidan av de ekonomiska reformerna, en fråga som står högt på den tyska dagordningen under våren.

Efter ett drygt år av tankepaus är det tänkt att Tyskland ska blåsa nytt liv i det fördrag, som stoppades av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna 2005.

Ett nytt fördraganses nödvändigt för att en union med 27 medlemmar - på sikt ännu fler - ska kunna fungera. Ett begripligt fördrag behövs också för att skapa folklig förståelse för hela Europaprojektet.

Vid ett extra toppmöte i Berlin den 24 och 25 mars är det tänkt att man ska fira 50-års­dagen av det så kallade Romfördraget. Samtidigt ska toppmötet enas om en deklaration om EU:s gemensamma mål och värderingar.

Till det ordinarie toppmötet i juni i Bryssel ska Tyskland presentera en färdplan för det nya fördraget.

Målet är att ett eventuellt omskrivet förslag ska kunna ­antas av regeringarna i en konferens i så god tid att det nya fördraget ska kunna vara på plats senast under hösten 2009, när Sverige har ordförandeskapet i EU. Det tycks råda enighet om en tidsplan som sätter som mål att ett nytt fördrag skall finnas till hösten 2009. Men därutöver råder genuin oklarhet, både om själva processen och om innehållet i ett nytt fördrag.

 

Hur det fördraget kommer att se ut är det ingen som vet idag. Inom kommissionen träffas nyckelpersoner med bl.a. kommissionärerna Margot Wallström och Danuta Hubner regerbundet  helt informellt för att diskutera hur ett fördrag skulle se ut som skulle ha möjlighet att accepteras av alla medlemsländer.

 

Spanien har tagit ett initiativ och bjudit in alla länder som ratificerat fördraget till Madrid nu i januari. Syftet med mötet är att deltagarna skall diskutera hur de ska hjälpa Tyskland att gjuta liv i konstitutionen.

 

Luxemburg har också initierat en konferens. Den blir i februari och vänder sig till alla länder som antingen sagt nej eller som ännu inte har godkänt fördraget. Temat är att diskutera hur den djupfrysta konstitutionen skall räddas.

 

I och med att folken i Nederländerna och Frankriket satt tummen ner för konstitutionen har folket definitivt gjort intåg på EU:s arena. Den folkliga förankringen underlättas dock inte av den nu tighta tidsplanen. Processen att godkänna ett nytt fördrag i 27 medlemsländer kommer att ta minst ett år - om fördraget skall vara i kraft hösten 2009 betyder det att det måste finnas ett nytt förslag till fördrag tas fram i år.

 

Finlands riksdag godkände den 5 december i fjol fördraget med rösterna 125-39, fyra röstade blankt. Regeringspartierna förutom svenska folkpartiet sprack vid omröstningen. Även bland oppositions partierna var åsikterna inom partierna olika. Presidenten beslutade om ratificering av fördraget den 8 december 2006. Dokumentet är dock inte inskickat till Rom för deponering eftersom man väntar på hur man agerar från åländskt håll.

Fru talman! Landskapsregeringen överlämnade ett meddelande om fördraget till lagtinget i maj i fjol och har därför inte behandlat det utförligt i detta meddelande. Behandlingen av ärendet pågår i lagutskottet för närvarande.

 

Från årsskiftet är det som sagt Tyskland och förbundskanslern Angela Merkel som svingar EU:s ordförande klubba. Runt om i unionen är förväntningarna höga på att det tyska ordförandeskapet ska ge EU-samarbetet en ny politisk och ekonomisk vitamininjektion.

 

På det ekonomiska området kan de tyska prioriteringarna sammanfattas under tre rubriker:


• En aktionsplan för en gemensam energipolitik.

Energifrågorna är det områdedär förväntningarna på Tyskland är störst, men där utsikterna att nå konkreta framsteg bedöms som begränsade.

Energipolitiken kom i fokus när Ryssland för ett drygt år sedan ströp gastillförseln till (och igenom) Ukraina. EU:s sårbarhet i fråga om energiförsörjning blev med ens mycket tydlig. Samtidigt visade klimatförändringarna att Europa långsiktigt måste bort från fossila bränslen och satsa på uthålliga källor och energieffektivitet.

Tanken är nu att det ekonomiska toppmötet i mars, med Angela Merkel som ordförande, ska anta en ­Aktionsplan för energin. Målet är att säkerställa en miljövänlig energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. En viktig del i energipolitiken är externa partnerskap med leverantörs­länderna - i klartext främst Ryssland.

Redan i mitten av januari ska EU-kommissionen presentera sitt förslag till övergripande energipaket inför toppmötet den 8 och 9 mars.

Inför ordförandeskapet har Angela Merkel upprepat att en långsiktig lösning av energiproblemen är en förutsättning för att stärka Europas ekonomiska roll i världen.

Runt om i EU-länderna anar man en viss tveksamhet till om det finns en tillräckligt stark politisk vilja till en gemensam energipolitik. Tveksam­heten har inte minst riktats mot Tyskland självt, som under senare år har ­visat tecken på att vilja gå sin egen väg. Som ett exempel har man pekat på den ­planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön.

Den andra punkten är  i det tyska ordförandeskapsprogrammet •  ett konkurrenskraftigare Europa på det globala planet. Man vill före den 1 juli slutföra lagstiftningen om en inre marknad på el- och gasområdet. Under våren ska också den fulla liberaliseringen vara genomförd på post- och teleområdet. Däribland ska förordningen om lägre mobiltelefonpriser över gränserna vara klar för lagstiftning

 

Och den tredje målsättningen: Högre miljömässigt uthållig tillväxt och fler människor i jobb.

Mer tillväxt och högre sysselsättning är, enligt den tyska regeringen, ett måste om Europa ska klara välfärden med en allt äldre befolkning. Programmet lyfter här fram den Europeiska ­sociala modellen, som syftar till att med bibehållen social trygghet nå en högre yrkes­mässig och geografisk rörlighet på arbetsmarknaden.

 

Fru talman! Ett annat spännande ärende EU:s agenda är utvidgningen. I december hölls ett toppmöte där man konstaterade att inga  dörrar är stängda gentemot vare sig Turkiet, Serbien, Kroatien, Makedonien eller länderna på västra Balkan. Däremot var man tydlig med att samtliga krav måste vara uppfyllda till punkt och pricka för att ett medlemskap skall bli möjligt. Förhandlingarna med Turkiet är dock delvis frysta eftersom Turkiet fortfarande inte öppnat hamnar och flygplatser för EU-medlemmen Cypern vilket strider mot EUs och Turkiets handelsavtal. Toppmötet gav däremot inte svar på hur stort unionen kan och vill bli. Man betonar hur framgångsrika utvidgningarna varit hittills, men samtidigt är man medveten om att den fortsatta utvidgningen är fylld av utmaningar, vilket brukar betyda problem. Ett argument för att bromsa är att unionen får allt svårare att besluta i viktiga frågor. Den ordning för beslut som finns är anpassat för 6-15 medlemsstater men med 27 nu anses den omöjlig.

 

Fru talman över till meddelandet ni har framför er.

 

Meddelandet inleds med en övergripande beskrivning av kommissionens prioriterade områden för år 2007. Kommissionen anger i en bilaga till arbetsprogrammet vilka mer specifika lagstiftningsåtgärder som planeras. Eftersom beslut inom de olika områdena skall tillämpas även på Åland påverkar kommissionens planerade lagstiftningsområden  även landskapsförvaltningens agenda för år 2007. Under enskilda sakområden framgår hur landskapets målsättning och arbete med EU-frågor kommer att se ut under inkommande år.  Under diskussionen ser jag särskilt framemot att få respons på våra prioriteringar. Det är viktigt att de har ett brett stöd så att en långsiktig politik kan föras.

 

Vi har delat in  de olika politikområdena i högprioriterade, mellanprioriterade och övriga områden. Högprioriterade områden är ämnesområden där landskapsregeringen anser att Åland, förutom att implementera EU-lagstiftning, har ett stort självstyrelsepolitiskt intresse av att försöka påverka EU: s förslag till lagstiftning.  Landskapsregeringen bevakar därför aktivt hela området, skriver promemorior beträffande lagförslag som bedöms intressanta för Åland och försöker komma in i Finlands EU-beredning på ett så tidigt stadium, samt framför motsvarande åsikter direkt på EU-nivå genom lobbying i de organ och internationella samarbeten där Åland är medlem.  Som högprioriterade områden betonas inflytande där förhandlingar för att få talerätt inför EG-domstolen, en plats i Europaparlamentet är högt på agendan. Meddelandet innehåller också en beskrivning av olika informella vägar som vi arbetar för att stärka våra positioner. Vidare är skatteundantaget och skattegränsen högprioriterat liksom Lissabonstrategin, jordbruks-, landsbygds- och fiskenäringen samt miljöfrågor och energifrågor.

 

Mellanprioriterade områden är områden där tyngdpunkten läggs vid att implementera lagstiftning, men där det kan vara av intresse för Åland att försöka påverka i enskilda frågor. Landskapsregeringen bevakar därför området för att sålla ut de lagstiftningsinitiativ som är av intresse för Åland, och försöker i dessa fall påverka aktivt genom att i en promemoria som förs till samråd till lagtinget ta fram Ålands positioner och sedan framföra dessa på nationell nivå  och EU-nivå. För år 2007 bedömer landskapsregeringen att följande områden är av mellanhög prioritet: utbildning, likabehandling och trafikfrågor. Beträffande utbildningsområdet kan det observeras att den utbildningsmässiga aspekten av Lissabonstrategin i förhållande till EU:s strukturfonder faller in under landskapsregeringens högprioriterade områden.

 

Bland politikområden som hamnat under övriga frågor skall det inte missförstås att dessa är mindre viktiga frågor för landskapet. Däremot har landskapsregeringen gjort bedömningen att dessa frågor sköts i första hand lokalt på Åland och att påverkan på EU nivå är av mindre intresse.

 

Slutligen fru talman några ord om uppföljningen av EU-arbetet 2006. Först handläggningen av kommissionsinitiativ. Varje år har vi i samband med meddelandet haft en diskussion kring varför antalet diarieförda ärenden inom vår förvaltning är så få. 2005 var det få – jag vet inte varför. 2006 har antalet diarieförda ärenden fördubblats. Nu ligger de på 53. Det är ingen stor andel av kommissionens 802 initiativ men jag har gjort bedömningen att det här är ett rimligt antal. Utgående från våra prioriteringar stämmer det enligt min bedömning överens med vad jag förväntat mig. Det är viktigt att komma ihåg att många lagförslag och andra initiativ är helt ointressanta för oss på Åland, tex införande av antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan eller rådets beslut om likvärdighet hos den officiella sprundersökning som genomförts i Kroatien. osv

 

Under året har jag tillsammans med EU enheten haft  diskussioner med alla avdelningar – genomgångarna har tydligt givit resultat. I år har också antalet diarieförda ärenden fått en bredare spridning än tidigare. Kan vara en slump men kan också påverkas av att vi haft ytterligare genomgångar av rutinerna.

 

Under året har vi också  haft glädjen att  konstatera att vid anmärkningar från kommissionen på icke genomförd lagstiftning i Finland har vi på Åland  ett antal gånger haft allt i skick. Det är roligt att se hur arbetet inom förvaltningen utvecklats och förbättrats. Det finns fortfarande delar att jobba på men överlag fungerar det bra.

 

Till slut fru talman vill jag kommentera de överträdelseförfaranden som är påbörjade mot Finland och som berör endast landskapet Åland. De var fem till antalet i fjol och samtliga är notifierade och uppredda så kommissionen förväntas ta tillbaka och avbryta förfarandena. De ärenden som fortfarande är aktuella är det s.k. snusmålet där första steget i en vitesprocess är taget. Kommissionen är informerad om att vår lagstiftningsprocedur efterföljs av en efterkontroll. Vi avser notifiera lagstiftningen nu omedelbart eftersom presidenten för några dagar sedan har godkänt lagstiftningen. 

 

När det gäller vårfågeljakten så har kommissionen informerat oss om att man inte är nöjd med vår lagstiftning - att den tydligare borde förbjuda jakten. Vi kommer att ha ett möte med kommissionen i slutet av månaden; i dag fick jag ett förslag på datum, 2 februari, för att räta ut eventuella frågetecken och för att få klart för oss vad de i själva verket är ute efter.

 

Ytterligare fru talman arbetar vi aktivt med ärendet där kommissionen anser att Nyhamnsarkipelagen borde utgöra ett SPA-område. Tillsammans med Finland har vi protesterat  mot att kommissionen först nu i EG-domstolsprocessens andra skede d.v.s. då kommissionen väckt talan om vite för att en dom inte efterföljts, omfattar Åland i denna talan. Åland har inte tidigare omnämnts i processen.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har igen fått en mycket bra presentation av EU-ansvariga Britt Lundberg när det gäller EU-meddelandet om landskapets prioriteringar och utförda arbete under fjolåret samt prioriteringarna inför det här året. Man får väl också säga att meddelandet som det nu är blir bättre än vad det har varit förut. Det är bra om vi minns att avsikten med EU-meddelandet är att i lagtinget förankra landskapsregeringens prioriteringar för kommande år samt att för lagtinget redovisa arbetet för senaste år.

 

Målsättningen med meddelandet är, som med alla andra meddelanden, att informera lagtinget om landskapsregeringens arbete. Samtidigt är det av stor vikt att ledamöterna i lagtinget blir delaktiga i EU-processen och får tillräcklig information om vad som går an. Nu kan vi läsa i meddelandet och vi hörde också i presentationen att landskapsregeringen anser att ett meddelande i samband med handlingsprogrammet och sedan endast uppdateringar årligen skulle vara nog. Det kan hända, det är någonting som landskapsregeringen bör fundera på: blir det tillräcklig förankring av EU-processerna på det sättet?

 

Glädjande är också att man inom landskapsregeringen, när det gäller lagstiftningsarbetet, har hunnit med tämligen väl, man går rätt bra i takt med tillströmningen av de nya kraven på lagstiftning. Vi hörde också av ledamoten Britt Lundberg att hon nämnde fördragets liv och leverne.

 

Där vill jag igen erinra om att centern har sagt och säger igen att fördraget kommer inte att kunna godkännas förrän inflytandefrågorna är lösta. Meddelandet om fördraget och förslaget ligger dels i lagutskottet och också i självstyrelsepolitiska nämnden, där det inte heller är färdigt. Min gissning är här att Finland får nog lov att vänta innan man kan sända iväg det av riksdagen ratificerade fördraget till Italien för deponering. Det är upp till Finland att ge oss det inflytande vi begär; då kommer nog också fördraget från Ålands lagting. Bollen ligger hos Finland i den här frågan.

 

För det mesta är centern helt överens med det som landskapsregeringen har som prioriteringar. Jag har ingen anledning att kommentera prioriteringsförslagen som meddelandet är. Jag tycker att det är rimliga krav man har.

 

Några ord vill jag ännu säga om jordbrukspolitiken. Landskapsregeringen säger själv att målsättningen är att lantbruksproduktionen skall utveckla en hög konkurrenskraft. Jag vill säga att centern förutsätter att man skall se till att vi har samma konkurrensförutsättningar på Åland som överallt annars.

 

När det gäller jord- och lantbrukspolitiken, som också omfattar fiskeri, så kan vi också konstatera att det finns många vackra ord i den här frågan om lantbrukspolitiken. Jag vet också att i avsnittet om jordbruk och fiskeri i själva fördraget finns en hel del skrivningar i olika artiklar om jordbrukspolitiken, bl.a. skall man höja produktiviteten inom jordbruket, man skall tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, man skall stabilisera marknaderna, man skall trygga försörjningen och man skall tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser. Man skall också ta hänsyn till jordbruksnäringens särskilda karaktär och man skall se till att olikheterna mellan jordbruksregionerna skall på något sätt jämställas osv. Det är klart att det här låter bra och det här är det viktiga för Åland och för landskapsregeringen.

 

När jag sade att det här också gäller fisket tycker jag att en fråga som egentligen nog kunde ha varit med i förslaget är att landskapsregeringen borde prioritera frågan om sälskadornas omfattning och problematiken med sälskadorna. Det är nästan meningslöst i dag att delta i fiskeriprogram och strukturprogram så länge vi har sälskadorna som de är. Det är så att sälskadorna omöjliggör utvecklingen av fiskerinäringen och jag tycker att landskapsregeringen kunde väcka frågan i EU-sammanhang. Det är en så pass stor fråga för Åland.

 

När det gäller presentationen över arbetet under 2006 har vi från centerns sida diskuterat att vi har ingenting att anföra där utan vi tar det bara till kännedom som en bra presentation av ärendenas utveckling.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tänkte på frågan om säljakt och skyddet av säl och om det också borde ha varit med i EU-meddelandet. Jag kan ge ltl Gun Carlson rätt i att visst kunde vi ha haft en kommentar kring sälfrågan. Området är så stort att det är svårt att riktigt veta var man skall dra gränsen. Jag kan bara uttrycka mitt stöd för att när det gäller sälproblematiken kan man även svänga på det den vägen att alltid när människan går in och reglerar om det sedan är åt ena eller andra hållet så blir det obalans, och i det här fallet har det definitivt blivit obalans när det gäller sälen. Jag är öppen för både jakt på säl och gärna också på skarv om det behövs.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är bra därför att jag tror att det är sant om man säger att Åland är den region inom hela EU som har största problemen med sälarna. Vi har fått så många andra restriktioner när det gäller fisket så man borde på något sätt lyfta den här frågan, och det förstår jag att det finns intresse av att göra.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är viktigt och jag håller också med om att det här skulle vara en lämplig fråga på EU-nivå och också stärka vår argumentation när vi talar om hur viktigt det är att olika delar av Europa behöver ha olika regler och olika lagstiftning. Man är nämligen väldigt snabb inom kommissionen att ha generella lagstiftningar som gäller över hela. Man måste titta på att det kanske finns brist på säl i någon del av Europa men vi har minsann ett överskott. Samtidigt har de väldigt lätt för att se just den totala biten och finns den någonstans så skall den fredas där den finns oavsett vilken skada den ställer till med. Det är definitvit ingen enkel fråga att driva, men jag håller helt och hållet med om att sälen är ett stort problem hos oss, också skarven.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi från liberalerna har tagit del av meddelandet och även presentationen som just framfördes av ledamoten Britt Lundberg och vi tycker också att både presentationen och meddelandet är bra. Vi tänker inte framföra någon kritik utan vi tänker närmast ta lite större frågor och inte gå in på detaljfrågor.

 

Inledningsvis kan jag säga att det är mycket bra att vi har fått meddelandet i så här god tid och jag tycker personligen också att det är mera innehållsrikt och bättre strukturerat, det är överskådligt;  det är lättare att ta del av meddelanden när man har delat upp texten i olika prioriterade områden. Det är närmast dem jag tänker titta närmare på. De prioriterade områdena är vårt inflytande, närmast vårt problem med inflytande i EU. Jag kan säga att jag personligen håller med ledamoten Britt Lundberg att dessa prioriteringar skulle vi också göra i vårt parti.

 

Vi pratar ofta här på Åland om problemet med Åland och EU och att det är för detaljstyrt och att EU lägger sig i för mycket småsaker. Jag tänker då på drivgarnsfiske, snus, vårfågeljakt, ja, det finns faktiskt en uppsjö av ärenden som jag också själv tycker att EU egentligen skall hålla fingrarna från. Där har vi den vågskålen. Men så skall man också titta på den andra sidan: Har EU fört något positivt med sig för oss här på Åland? Man bör också titta på de sakerna innan man helt kategoriskt fördömer själva institutionen eller om man vill jobba innanför och påverka och arbeta för att det skall bli bättre för Åland. Jag anser att det andra alternativet är bättre och uppenbarligen kör landskapsregeringen på samma linje.

 

Ser vi det globalt är största nyttan med EU säkerheten och stabiliteten i vår världsdel. Här i Europa vet vi att det har tyvärr krigats egentligen hela tiden fram tills nu, får man hoppas i alla fall. De stora staterna i Europa har alltid råkat i krig med varandra, i olika konstellationer, men i alla fall. Ur den synpunkten kan man säga att EU är en fredsprocess och lyckas ganska bra, måste jag säga. Om man också tittar lite på detaljer så kan man kanske utgå från att när man nu försöker få en gemensam valuta så kanske det inte lönar sig att starta ett krig, internt i alla fall, det är en liten bifråga, men i alla fall, man försöker knyta ihop att ett krig inte skall löna sig inom Europa och då tycker jag att fredsprocesstanken är ganska bra. Man kan också ge upp ganska mycket för att ha den säkerheten kvar i vår världsdel.

 

Tänker man mera på individnivån har vi fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. För dagens unga ålänningar är det mycket intressant att kunna fara ut och studera och jobba ute i Europa – vilka värdefulla erfarenheter tar man inte med sig hem! En liten sak som man kan hålla i minnet är att jag tror inte att vårt näringsliv skulle ha klarat sig så bra som det har gjort om vi hade blivit utanför EU 1994, då de gamla EES-avtalen upphörde att gälla och vi skulle ha haft en tullgräns mot hela Europa i större omfattning än vad vi skulle kunna klara av. Man kan också gå vidare på den tanken att om vi hade stannat utanför Europa så hade vi ändå blivit beroende av den politik som skulle ha förts från Europa, i varierande omfattning, men i alla fall. Vi skulle inte ha haft någon chans att vara med vid bordet där viktiga beslut tas. Vi kan tänka på Norge av i dag. Så kan man också ha i bakhuvudet den tanken att det Europa som fanns före kommer aldrig tillbaka. Världen före 1994 kommer vi inte att få mera, så vi gjorde nog det enda rätta, trots alla nackdelar som jag just nämnde och kommer att återkomma till.

 

En annan intressant detalj som jag har läst i en österrikisk professorsrapport för en tid sedan är att när ekonomin inom EU har fått lösare tyglar, mindre byråkrati etc., så har åtminstone Finlands BNP ökat med ca 1 procent på grund av medlemskapet och detta trots att vi har ett nettounderskott med avgift och betalar EU. Det har man sagt att beror på att hjulen snurrar mera, det finns en fördel i detta. Marknaden har blivit större och det får vi dra nytta av också här på Åland. En annan sak är att EU:s globala roll stärks hela tiden. Det har gått så långt t.o.m. att vissa länder vill binda oljepriset till euron i stället för US-dollarn. Det är bara bra att EU som aktör i det globala ökar.

Det var de stora övergripande delarna med EU.

 

Så har vi självstyrelsen och dess plats i EU. Det är allom bekant att det inte passar in alla gånger, och det har vi minsann fått märka här i Ålands lagting och landskapsregering samt även invånarna på Åland. Här i meddelandet är det alltså parlamentsplatsen och talerätten som finns som landskapsregeringens prioriterade områden i meddelandet, vilket jag också omfattar. Jag har själv också härifrån talarstolen diskuterat och talat om parlamentsplatsen. Den har tagits upp i lagutskottets betänkande tidigare och hur det ärendet utvecklas får vi följa med. När det gäller inflytandefrågorna håller jag också med det som ledamoten Britt Lundberg anförde och det som framgår av meddelandet, att det är viktigt med både formella och informella vägar. Det är mycket bra att landskapsregeringen lovar komma med ett meddelande. Jag ser mycket fram emot det. Jag har också förstått från oppositionen, kanske också annars, att det informella lobbyarbetet är det som börjar gälla i Europa, man får tycka om det eller inte, men så tycks det vara.

 

En annan sak är att man för kollegerna i lagtinget kunde redovisa för vad vi sysslar med i s.k. EU-ärenden i utskotten. För lagutskottets del kan jag säga, att det är inte så hemskt mycket men parlamentets roll bör åtminstone öka och vi bör ta del i ärendenas behandling mera och därför tycker vi i liberalerna nog att en utskottsbehandling är på alla sätt att föredra. Jag tänker närmast på samråds- och informationsärendena, att vi alltså tar del i processen i ett tidigare skede.

 

Som sagt, det har varit mycket problem med EU, och inflytandefrågorna och talerätten är olösta. Vi kan och skall försöka lösa dem och de går att lösa nationellt inom landet om viljan finns.

 

Vi kan också i meddelandet läsa att det också att går att påverka i EU. Vi bör hålla i minnet att vi här på Åland har plats i regeringens alla beredningsorgan. Jag vet inte hur många det är, men 36 är en siffra som jag har läst någonstans. Jag utgår från att vi nyttjar alla dessa kontakter att delta i beredningsskedet. Det framgår också om man tittar p självstyrelselagens 59a §; vi har också rätt att ha direkt kontakt med kommissionen vid beredning och verkställighet av EU:s rättsakter. Jag kan också konstatera, som jag just sade, att det går att påverka EU. Enligt min mening lyckades landskapet mycket bra med strategin för marin miljö och moderniserad tullkodex. Vi fick gehör för alla 19 ändringsförslag; hur det sedan slutar vet vi förstås inte, men parlamentet har i alla fall omfattat detta. Nog kan man också påverka och man kan dra konklusionen att hårt och envist arbete också ger resultat.

 

Jag läste i en dagstidning igår att Tyskland tänker damma av tanken om en ny konstitution för EU, hur det slutar kan vi bara spekulera i, men det är i alla fall intressant när man funderar på den saken. Så här från sidan sett kan man i alla fall utgå från att Ålands förhandlingsposition i alla fall stärks i förhållande till Helsingfors, om vi säger så, om det är dags igen med en ny konstitution. Det är på sidan om meddelandet, men jag tycker att man så småningom skulle kunna fundera på en konstitution för Åland, för oss själva. Det far kanske lite iväg här, men jag har själv funderat på om man skulle ha egen strafflag och sådana saker och få en lagsamling som är lättare att behandla. Då skulle man också kunna fundera på 9a kap. i självstyrelselagen om det skulle kunna lyftas ut, dvs. att EU-frågorna kunde behandlas på ett lättare sätt och att man inte måste ha denna komplicerade ändringsordning som vi har nu med två parlament för att ändra självstyrelselagen. När jag är inne på självstyrelselagen kan man också i framtiden fundera på att rikets behörighet skulle räknas upp i den och allt annat per automatik skulle vara vår behörighet. Det här är bara lite funderingar och jag vet, fru talman, att det är lite på sidan om, men det hänger ihop med tanken på konstitutioner och inflytande, dubbla parlament osv.

 

Som sagt, fru talman, jag tycker att meddelandet är bättre än tidigare både till innehåll och utformning. Jag anser att det är mycket bra att det har presenterats i så här god tid för lagtinget.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller EU:s beredningssektioner driver förvaltningen väldigt mycket olika aktivitet. Den huvudsakliga orsaken till det är att arbetsspråket är finska i dem. Det är ett bekymmer vi har pekat på väldigt tydligt och den språkliga situationen har blivit bättre, men den är allt annat än bra ännu. Det är en formell väg att arbeta via beredningssektionerna, men om man skall lyckas påverka så kräver det nog mer för beredningssektionerna kommer också relativt sent in i behandlingsskedet. Vill vi verkligen påverka behöver vi nog börja genom att jobba direkt gentemot berörda ministerier och sedan för man den linjen konsekvent i beredningssektionerna. Det är ett sätt som jag tror att är framgångsrikt. Utöver det behöver man använda kompletterande vägar. Nytt för i år har varit att vi har stärkt och börjat med att samarbeta direkt med rapportörer i Europaparlamentet och där har vi verkligen haft framgång.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för redogörelsen av ledamoten Britt Lundberg och håller med om att det är säkert så att direkt kontakt till rapportörer etc. är ännu effektivare samt att beredningssektionerna kommer in lite sent och det är språkbyten. Jag håller med om att man skall på alla sätt försöka påverka och där tror jag nog att ledamoten Britt Lundberg och jag har stor samsyn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det meddelande som vi nu behandlar som rör Europeiska unionen, prioriteringar år 2007 och verksamhet 2006 är ett välskrivet och konkret meddelande, där man integrerar självstyrelsepolitiken och EU-politiken.

 

Jag vill först framföra mina gratulationer till minister Britt Lundberg och landskapsregeringens EU-enhet för ett gott arbete i arbetet med EU-frågorna och uppgörandet av meddelandet som vi nu behandlar. Landskapets, dvs. landskapsregeringens och lagtingets arbete med EU-ärendena kan man läsa om och som sammanfattas i slutet av rubriken ”Deltagande i beredningen av sekundärrätt inom EU-institutionerna.” Där framgår att av 53 diarieförda kommissionsinitiativ har endast fem behandlats i samråd med lagtinget. Det ringa antal ärenden som fortsättningsvis förs av regeringen till lagtinget aktualiserar än en gång frågan på vilket sätt lagtinget skall parlamentariskt kontrollera regeringens EU-politik.

 

I dag finns inget organ i lagtinget som har det övergripande ansvaret utan de behandlas i de enskilda utskotten

 

Lagtinget förefaller inte riktigt ha grepp om EU-ärendena och därför bör lagtinget överväga  hur man bättre kan förankra ärendena, genom en skilt EU-utskott eller till stora utskottet. Det skulle innebära bättre parlamentarisk kontroll och förankring i politiken.

 

Fru Talman!

I början av mitt anförande berömde jag meddelandet genom att regeringen, vilken i sitt meddelande integrerar självstyrelsepolitiken och EU-politiken Ett exempel på det är EU:s maritima strategi.  Tillståndet i Östersjön utgör för Åland och ålänningarna en oerhört viktig fråga, en överlevnadsfråga. Den maritima strategin omspänner många olika ämnesområden, allt från miljöfrågor, fiske, fiskodling, jordbruk och turism till energifrågor och sjöfart. Det är därför positivt att konstatera att landskapsregerinen i den här frågan i ett mycket tidigt skede aktiverade sig på ett sätt som hoppeligen leder till att undvika situationer likt drivgarnsdirektivet   Det var också bra att för den på EU-nivå utlysta ettåriga konsultationsprocessen om grönboken om den maritima strategin ledde till att landskapsregeringen anordnade en lokalt hörande, där åländska föreningar som Agenda 21,  Natur och Miljö, olika företag och övriga intresserade bjöds in till att kommentera grönboken och bidra till att formulera det åländska ställningstagandet i frågan. Det visar på hur man konkret förankrar EU-politiken med självstyrelsepolitikens olika aktörer och intressenter. Den maritima strategin är en del inom miljöområdet och där lagtingets godkännande av miljöhandlingsprogrammet var ett viktigt steg.

 

Några synpunkter på landskapsregeringens prioriteringar för arbetet med  EU-ärendena år 2007.

Som tidigare framgått är områdena indelade i hög-, mellan- och lågprioriterade områden. Det är uppenbart att landskapsregeringen prioriterat näringslivsfrågor. Vad  som saknas bland de högprioriterade områdena är migration. Den stora inflyttningen gör att det åländska samhället förändras och särskilt anmärkningsvärt är att många kommer från icke EU-länder. Migrationen är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och en förutsättning för  att näringslivet  skall utvecklas. Därför måste de tas emot på ett värdigt  sätt och därför är integrationspolitiken viktig.

.

President Tarja Halonen framhöll i sitt nyårstal att ” migrationen snabbt blivit ett centralt tema. När vi talar om migrationen talar vi alltid om människor, om individer, som inte får betraktas enbart som arbetskraft . Migrationen är en svår och krävande sak såväl för immigranterna  själva och deras familjer som för det gamla och nya hemlandet." Det här är lika aktuellt på Åland.

 

Utbildning, likabehandling och frågor som berör socialvård hade förtjänat en högre prioritet i landskapsregeringens arbete med EU-ärenden. Avsnittet som berör arbetsmarknaden utgår från Lissabonstrategin målsättning att EU år 2010 skall vara ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och fler arbetstillfällen och en hög grad av social samanhållning.” Inte genom att skapa otrygghet på arbetsmarknaden som regeringen Reinfeldt i Sverige uppenbarligen håller på att göra med sänkningen av a-kassan och andra förändringar. Otrygghet skapar osäkerhet och en ovilja till förändring. Medborgarna vill ha trygghet –en trygghet som full sysselsättning och den nordiska välfärdsmodellen ger. Regeringarna skall satsa på utbildning, kompetens och ansvar. De nordiska samhällena har av OECD klassats som de mest ekonomiskt konkurrenskraftiga ekonomier i världen. Det beror på hög utbildning, jämställdhet , de sociala trygghetssystemen och att arbetsmarknaden är flexibel genom att avtala om lösningar på arbetsmarknaden i stället för att lagstifta om dem.

 

När det gäller strukturfonderna har jag själv positiv erfarenhet genom mitt engagemang i projektet ”Stöd i arbete ” som nu är i handikappförbundets regi och som  snart pågått i tre år. Projektets uppgift är att stöda och hjälpa personer med funktionshinder att få ett arbete på arbetsmarknaden, ett projekt som visat sig vara lyckat. Efter avslutad projekttid bör det få en fortsättning för att möjliggöra för fler funktionshindrade att komma ut på arbetsmarknaden.

Projektet ”Stöd i arbete” är helt i linje med europeiska socialfondens program som ligger på integration och utbildningsinsatser för utanförgrupper och personer som hotas av exkludering på arbetsmarknaden.

 

Vad gäller skattegränsen har landskapsregeringen fortsatt sitt arbete med förslag till ny tullkodex som möjliggör ytterligare förenklingar av befintlig skattegräns.

 

Fru talman!

Ytterligare några kommentarer om EU-meddelandet. Energifrågorna är viktiga och det framhöll också ledamoten Britt Lundberg med all önskvärd tydlighet. Vi ökar hela tiden energikonsumtionen med vår höga levnadsstandard och det är viktigt att man i fortsättningen utreder ökad användning av förnyelsebara energikällor.

I det sammanhanget, och det har också tangerats tidigare i diskussionen i dag, kan jag inte låta bli att efterhöra hur landskapsregeringen förhåller sig till byggandet av en gasledning mellan Ryssland och Tyskland som föreslås bli dragen på internationellt vatten strax söder om Åland. Det är en fråga som berör både energi- och miljöområdet och framförallt maktbalansen i  Östersjöområdet i fråga om energiförsörjningen.  Finland förefaller stärka sitt oberoende av andra länder när det gäller att tillfredsställa behovet av energi  genom utbyggnad av kärnkraftverk - en fråga som också borde engagera Åland och den av landskapsregeringen tillsatta energigruppen. Frågan om kärnkraft är en politiskt känslig fråga.

 

Fru talman!

Slutligen ett annat ämne. När det gäller socialvården noterar landskapsregeringen att dess huvudsakliga inställning till EU-samarbete på socialvårdsområdet är att de nationella ersättningssystemen bör falla utanför unionens behörighet, medan övriga frågor inom det sociala området lämpar sig för samarbete på EU-nivå.

 

Nå, nu vet vi att människorna inom EU-området flyttar alltmer på sig och vad har man för sociala rättigheter och trygghetssystem och ekonomisk trygghetsnivå som pensioner och olika sociala stöd när man t.ex. flyttat till Åland. Myndigheterna måste fördjupa sig i de enskilda inflyttarnas situation och där har landskapsregeringen ett ansvar att klargöra de olika regelverken. I dag är de sociala skyddssystemena för splittrade och ersättningsnivåerna för låga.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar  tog upp frågan om ett EU-utskott i lagtinget. Själv har jag också funderat på tanken och tycker också att det är en bra sak. Vi borde på allvar överväga att ha t.ex. ett utrikesutskott. Jag anser inte, i motsats till ltl Christian Beijar, att stora utskottet kunde sköta den uppgiften utan vi bör ha ett skilt eget sakutskott för en sådan fråga.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller EU-ärenden och behandling i speciella utskott tog jag som exempel att det kunde eventuellt vara stora utskottet som skulle behandla EU-ärendena, men jag och min grupp har naturligtvis ingenting emot om man hittar andra lämpliga lösningar som exempelvis ett speciellt EU-utskott. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att lyfta upp den här frågan, att diskutera den just på den grunden att EU-ärendena måste bli bättre belysta i lagtinget.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Till denna del har vi uppenbarligen en samsyn och vad utskottet skall heta är kanske en smaksak. Då tycker jag också att man även i förlängningen kunde överväga om vi skall ha en europeisk ledamot i landskapsregeringen och ansvarig enbart för europeiska ärenden eller utrikesärenden. Man kanske kan diskutera ordvalet vid annat tillfälle.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Framtiden får utvisa om det i nästa landskapsregering finns en speciellt avsedd EU-minister.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag välkomnar att lagtinget utvecklar sitt EU-arbete; våra positioner, olika svar och initiativ får förstås en betydligt större vikt om både lagting och landskapsregering står bakom frågorna. Det är absolut ingenting som hindrar det. Ett problem som kan finnas är lagtingets arbetstider eftersom det ofta är väldigt bråttom när man skall svara på olika frågor som EU vill ha svar eller reaktion på, framför allt när man samarbetar med riket och riket behöver sammanställa sitt svar till EU. Ltl Christian Beijar saknar migrationen i programmet och jag är helt enig med honom om att en lyckad migration är oerhört viktig. Frågan är inflyttning och migration är någonting vi skall sköta på EU-nivå eller om vi skall ha ribban högre.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi tycker att det borde vara ett väldigt högprioriterat område. Var man sedan sätter ribban kan man alltid diskutera. Vi vill också ha ribban så högt som möjligt, men det är en väldigt aktuell fråga och därför tycker vi att den bör höra till de högprioriterade frågorna.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen inte att ltl Christian Beijar har missförstått detta, dvs. att frågor som är under ”Övrigt” eller inte nämns i meddelandet inte är viktiga, utan det handlar just om vi skall driva dem på EU-nivå eller om vi skall driva dem lokalt och hålla en hög prioritet här hemma lokalt. Här i meddelandet har vi prioriterat de frågor som vi verkligen skall lobba tillsammans med andra, ha gemensamma regelverk och likadant. Frågan är just när det gäller migration, liksom i fråga om socialpolitiken, att vi ofta ligger före, vi är gärna modell, kanske vi vill ha ribban högre än i många andra EU-länder.

 

När det gäller den marina och maritima strategin som nämndes har vi varit aktiva och det har varit ett litet test de senaste åren hur långt man kan komma. När det gäller den maritima strategin så vet jag att kommissionären, som är den högsta politiska i EU-sammanhang Joe Borg är fullt medveten om att Åland finns, han känner till de åländska synpunkterna och nu är också rapportören i parlamentet utsedd och kommer att kontaktas inom kort.

 

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller den maritima strategin berömde jag landskapsregeringen och minister Britt Lundbergs arbete och att den frågan var väl förankrad i det åländska samhället bland olika organisationer och företag.

 

När det gäller migrationen är den frågan så viktig att jag tycker att man kan prioritera den på alla de nivåer där det är möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Ett EU-meddelande ligger åter på lagtingets bord, ett årligen återkommande meddelande som är väl värt att diskutera. Under de tre år som jag har haft förmånen att vara med och diskutera de här frågorna har det ständigt varit en diskussion om hur EU-arbetet skall ske och hur EU-meddelandet skall se ut och jag tycker att för varje gång det kommer ett meddelande till EU ser vi också att det här utvecklas. Det är helt klart på det sättet att det meddelande som nu ligger på bordet tillhör de bättre av de meddelanden som jag har sett. Det är första gången som vi nu ser tydliga och klara prioriteringar i EU-arbetet. Det är någonting som vi från Frisinnad Samverkan tycker att är viktigt.

 

I meddelandet föreslår landskapsregeringen att man skall försöka ytterligare förändra EU-diskussionsprocessen på ett sådant sätt att meddelandet skall utvecklas så att man avger ett stort EU-meddelande vid en ny mandatperiod för att sedan under mandatperiodens gång komma med kortare uppföljningar där man eventuellt gör justeringar och lägger till sådant som kan bli aktuellt under gång. Det här är någonting som vi tror att är klokt; det är viktigt att driva EU-politiken långsiktigt. Det är viktigt att vara inne i frågorna i ett tidigt skede. Det arbete som vi lägger ner, ofta i ett väldigt sent skede, får sällan en positiv vändning. Det blir tyvärr så att då har tåget redan gått och vi får kämpa på i motvind. Det att vara tidigt ute och det som landskapsregeringen också beskriver som ett proaktivt arbete är någonting som har den frisinnade gruppens fulla stöd.

 

En annan fråga som har diskuterats rätt flitigt här i dag är: hur skall vi då få EU-frågorna att bli mera och på ett bättre sätt behandlade i lagtinget. Det är ganska tydligt när vi håller EU-diskussioner här att det är ett fåtal av ledamöterna som engagerar sig i debatten och jag tror att det här är någonting som vi bör fundera på. Landskapsregeringen skriver också i sitt meddelande att det skulle vara viktigt att EU-politiken blir mera av vardagspolitik. Också där håller den frisinnade gruppen fullständigt med. Det är på det sättet att de ärenden som i dag ligger på EU-nivå är sådant som påverkar den dagliga politiken och då bör vi hitta betydligt vettigare sätt att jobba med de frågorna så att de också blir en del av vardagspolitiken.

 

Diskussionen som utspann sig här om en speciell nämnd eller någonting liknande vill jag också kommentera på det sättet att vad gäller de övergripande frågorna, som vi nu diskuterar, behöver vi ha ett övergripande ansvar och det tycker jag att vi till viss del också har genom självstyrelsepolitiska nämnden som skall fungera både som ett organ för EU-ärenden och också för det som man var inne på här i en replikväxling tidigare: för utrikesärenden i stort. Det finns här, men det gäller kanske att fundera på arbetsformerna för den biten. Att helt och hållet skilja ut alla EU-ärenden som kommer under behandlingens gång s.a.s. från respektive specialutskott tror jag kan bli farligt därför att då tappar man kontakten mellan det som är EU-verkligheten och vår verklighet, och det tror jag inte att är speciellt lyckat utan de måste bli en integrerad del av det politiska livet.

 

Vi vet att det finns fastslaget att vi kan göra olika typer av samråd med landskapsregeringen, informationsärenden och liknande och det har inte riktigt blivit som åtminstone jag skulle vilja att de skulle se ut, alltså en kontinuerlig diskussion mellan de olika specialutskotten och landskapsregeringen. Jag vill inte peka ut att det skulle vara landskapsregeringens fel utan snarare är det på det sättet att vi också behöver titta oss själva i spegeln i respektive utskott och se: hur intresserade är vi av de här ärendena, hur mycket sätter vi oss in i det som händer på EU-fronten och försöker att koppla ihop det med de beslut som vi har att ta i övrigt. Här tror jag att det finns en stor orsak till eftertanke och se hur man skulle kunna lösa det på ett bättre sätt.

 

Vad gäller EU-arbetet tror jag att vi har en hel kvar att fundera på för att vi skall få det effektivt så att vi faktiskt kan få ut någonting av det. Den väg som landskapsregeringen målar upp här med att komma in i ett tidigare skede och att man skall se till att man väljer ut de områden som är verkligt prioriterade tror jag att är bra.

 

Så till några frågor som jag vill kommentera av dem som man nu har lyft fram från landskapsregeringen som viktiga under det kommande året. De allra flesta av dem är frågor som vi stod och diskuterade för ett år sedan, de har inte rört sig speciellt långt framåt och det är ytterligare ett argument just för att man kanske kunde ha det mera sällan återkommande stora EU-meddelandet. Den första frågan är i alla fall inflytandefrågan. Vi vet att den är anhängiggjord i Finlands riksdag, via en enhällig lagmotion från denna sal och landskapsregeringen lyfter återigen fram att man jobbar vidare med både parlamentsplatsfrågan, med talerättsfrågan och med frågan om Early Warning samt subsidiaritetskontrollen. Det här är någonting som skall ha allt stöd och jag hoppas att vi från lagtingets sida kan fortsätta att uttala en enhällig syn på vårt rättmätiga krav till ökat inflytande i EU-frågor.

 

Det som har dykt upp med jämna mellanrum och som har skrivits både från självstyrelsepolitiska nämnden och från finansutskottet vid ett antal tillfällen när man har diskuterat EU-frågor är att oberoende om man har en EU-parlamentsplats så bör man fundera på att stärka upp Bryssel på något sätt. Vi har i dag en specialrådgivare via Finlands representation där, men det som framför allt har diskuterats från finansutskottets sida var att titta på möjligheterna till någon slags lobbykontor. Det borde man nog fundera vidare kring; i alla frågor som man skall vara ute i ett tidigt skede är det bra att vi har folk som kan jobba från lite olika håll. Det nämndes här också att det är viktigt att påverka beslutsgången inom republiken Finland och det har också naturligtvis sin fulla riktighet. Det var också någonting som självstyrelsepolitiska nämnden beskrev i betänkandet angående föregående års EU-meddelande. Där gäller det, precis som minister Lundberg var inne på, att man måste jobba mera mot beredningsorganen, man måste finnas på plats tidigare och det här är ett ständigt jobb som behöver göras.

 

Följande fråga som är viktig för Åland och som landskapsregeringen också lyfter fram på ett bra sätt är skattegränsproblematiken. Vi vet att den frågan har diskuterats under oändlig tid här i salen. I vissa skeden har det hörts om att det skall lösa sig väldigt, väldigt snabbt och kritiken har flugit från än den ena än den andra, men det är väl ännu ingen som har lyckats att skapa en lösning som vi är helt och fullt nöjda med. Ändå finns väl nu återigen en gnutta hopp vad gäller att hitta ett smidigare sätt och det är just kring den diskussion som förs om EU:s tullkodex. Jag noterar i meddelandet att det i det här skedet ser ut som om kommissionen inte är alltför positivt inställd till det här, men jag hoppas att vi tillsammans med Finland kan fortsätta med att föra fram sådana argument för att faktiskt få den förändring av tullkodexen som faktiskt skulle kunna göra att skattegränshanteringen runt Åland skulle kunna bli lättare och smidigare.

 

EU-medlemskapet brukar man ofta lyfta fram har lett till mycket bekymmer vad gäller jordbruket och lantbruksnäringen i stort. Jag håller helt och hållet med, samtidigt som man är väldigt beroende av den här situationen. Även här noterar jag med glädje att landskapsregeringen lyfter fram att det skulle vara viktigt att när man tittar över strukturprogrammen att få till stånd förenklingar. Överlag när det gäller de stödformer som EU använder sig av, inte bara vad gäller jordbruks- och landsbygdsnäringen men också när man tittar på mål 2- och mål 3-programmen som har funnits, så har man ofta slagits av den tanken att det är onödigt mycket byråkrati kring dem, även om de pengar som finns där kommer väl till pass. Många gånger skapar de, framför allt i de små förhållanden som Åland ändå befinner sig i, en väldigt stor byråkrati som i slutändan kan äta upp hela den nytta som bidragen egentligen skulle ha kunnat ha. Jag vet att landskapsrevisorerna för ett antal år sedan tittade på detta; man gjorde en utvärdering av mål 2- och mål 3-projekten och kunde konstatera att det stora problemet var att små aktörer hade väldigt svårt att hävda sig. Kan man alltså jobba fram förenklingar, mindre byråkrati, så skulle det vara väldigt bra för att kunna ta del av dessa möjligheter till stöd som EU erbjuder.

 

Till sist, fru talman, har nämnts den maritima strategin. Det är ett mycket bra exempel där Åland har varit väl ute i tid; man har tagit vara på de möjligheter som finns att påverka i ett tidigt skede. Man är fortfarande inne i processen i EU-apparaten innan man slår fast hur politiken skall se ut. Det gäller att fortsätta att ligga långt framme så att man kan vara med och påverka den i en sådan riktning att det är positivt för Åland, men så här långt ser det väldigt bra ut och här tycker jag att landskapsregeringen skall ha stort beröm för det sätt som man har arbetat med den maritima strategin. Man har insett från första början att det är en viktig fråga och man har satt ner mycket tid och energi på den. Man har också engagerat det övriga samhället kring detta. Det är också en sak som är väldigt viktig vad gäller EU-frågorna att vi inte enbart blir att diskutera EU när det är problem och när det är någonting negativt utan att vi också kan lyfta fram när det finns någonting som är bra, när det finns någonting som vi har möjlighet att påverka och kunna få till någonting som är till nytta för det åländska samhället.

 

Sammanfattningsvis vill jag rikta ett stort tack till landskapsregeringen för ett meddelande i förändring, ett meddelande som har utvecklats och blivit ett politiskt dokument som är väl värt att debattera och diskutera men samtidigt komma ihåg det att både här i lagtinget och säkert också i landskapsregeringen vad gäller hanteringen av EU-ärenden så finns en hel del kvar att utveckla för att vi skall ligga på vågens framkant som vi måste göra för att kunna vara med och påverka samt utnyttja den politik som EU kommer att föra även i framtiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller den maritima strategin är strategin från min och landskapsregeringens sida att jobba via parlamentet. Man har just tagit beslut om vem som skall bli rapportör i ärendet. Personen känner jag inte till ännu men jag skall se till jag blir på något sätt bekant. Man kommer att behandla det på plenum i juni; det betyder att vi har i princip våren på oss att också medvetandegöra denna person och förhoppningsvis också dennes expert om den problematik vi konsekvent har lyft fram från Ålands sida. Det kommer vi att fortsätta med. Jag tycker att det är roligt när man märker att ändå måttliga ansträngningar ger resultat på sikt – jag vet ju inte exakt vilket resultat. Tullkodexen nämndes här. Till stora delar finns vårt ändringsförslag med ut från parlamentet, och det är vackert så. Vad kommissionen sedan gör med det och om man kan acceptera återstår att se.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror just att det är den här typen av utveckling vi behöver se, att kunna plocka ut de gånger när det går bra, när vi lyckas använda EU på ett sätt som det är tänkt, när vi kan vara med och påverka politiken och få den till att faktiskt bli någonting som i slutändan gynnar det åländska samhället. De allra flesta gånger som vi står här i lagtinget och debatterar kring de här frågorna är det när det är problem, när vi inte kan göra någonting längre eller när vi har för lite inflytande. Därför tycker jag att det också är bra när landskapsregeringen nu har ett antal punkter där man faktiskt kan lyfta fram att här har det gått bra och man kan fortsätta den utvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

På Åland är vi snart 27.000 invånare. Inom EU är vi snart 500 miljoner invånare. Det är ganska intressant att räkna ut vad vi är när det gäller andel av EU. Ålands folk utgör 0,05 promille av EU:s befolkning. Det är en mycket liten men intressant folkspillra som inte alls passar in i EU när det gäller hur vi har förts in i den konstitutionella konstruktion som har uppgjorts. Åland är på sätt och vis, när det gäller de behörighetsområden som är överförda till självstyrelsen, numera det tjugoåttonde EU-landet, men vi behandlas inte alls på det viset.

 

Talman!

Man kunde gräva ner sig i detalj i meddelandet och jag har förhoppningsvis förmånen att göra det i självstyrelsepolitiska nämnden, men jag skall inte göra det här i plenum utan jag skall uppehålla mig vid vad man kunde kalla inflytande och inflytandefrågor. Vi känner alla till – vi har diskuterat det många gånger här i lagtinget – de direkta problem vi har utgående från vår roll när det gäller inflytande. Vi saknar den rättmätiga Europaparlamentsplatsen. Vi blir stämda till tinget utan att få komma in i rättssalen och det finns också många andra detaljfrågor där vi upplever behov av att få göra vår röst hörd men inte kan. Vi får på nåder vara med och påverka vid vissa tillfällen och man kan väl säga att vi genom att vara väldigt kreativa har lyckats få fötter mellan dörrar, få vara med där det händer någon enstaka någon, men vi har inte vår fulla rätt som vi borde ha, utgående från att vi är det s.k. tjugoåttonde EU-landet.

 

Det finns en rad indirekta problem och dem delar vi med alla EU-medborgare. Om man lite generaliserar finns det från EU en kommande stor bred flod av byråkrati och information som är väldigt svår att sålla i och som är väldigt svår att sist och slutligen reda i, om man vill ha reda på någonting. Jag tror att det är lite meningen att man skall kvävas med den här enorma informationsmängden, ibland får man den uppfattningen. Här tror jag ett stort problem ligger med EU, att man i sin välmening att informera, i sin välmening att vara demokratisk, i sin välmening att låta folk komma till tals så blir det för mycket, det är som att vara törstig, så kommer någon med ett vattenfall och säger varsågod! Det blir för mycket! EU blir en koloss där ingen kan eller orkar engagera sig och den kolossen får ett eget liv och börjar styra och ställa. Det som var tänkt att vara ett samarbete mellan stater blir en vad man kunde kalla nästan fiende. Man kan säga att jag generaliserar, men för mången ålänning har EU blivit en fiende tack vare just de saker som vi alla känner till som har drabbat oss ålänningar oskäligt, där kolossen inte har lyssnat och den har inte velat lyssna på ålänningarnas försvar för sin sak. Vi måste i första hand som ledamöter av Ålands lagting se till Ålands sak och när man ser hur Åland fungerar inom EU så är det bekymmersamt. Om man pratar i Bryssel som likt oss obundna är lite EU-skeptiska får man höra ganska intressanta saker, just hur folk som kommer till Bryssel, tjänstemän, politiker, ganska snabbt blir vad man kallar ”brysseliserad” och tar parti för EU, för institutionerna där, mot dem man kommer från. Man blir så imponerad av de stora blanka salarna och de stora sammanhangen, av de stora lönerna, arvoden osv., så att man vänder sin lojalitet mot sin hembygd och blir en del av kolossen. Det här mönstret ser man tydligt med alla och sedan börjar man givetvis ta det här i försvar och man är lojal mot EU, alla de här affärerna som har varit inom som EU:s revision har påpekat hur det myglas med det ena och det andra. Det är också en del av lojaliteten att man accepterar det. Europaparlamentet röstade senast ifjol om det, men man accepterar ändå att så här går det till och inte behöver man tjafsa om några hundra miljoner euro, tycker man. Den här mentaliteten, kulturen, utgör kolossen som har blivit vår fiende. Någonting väldigt fint, en tanke på fri rörlighet, fred osv. har kommit att vändas emot oss.

 

Utgående från det tycker jag att vi borde fundera på vårt EU-medlemskap. Vi har sagt tidigare att inte är det något självändamål om inte dessa problem kan lösas, inte är det något självändamål att vara med i en sådan union och det finns många exempel på liknande regioner som Åland som har andra lösningar; man är utanför men så mycket inne som det är lämpligt att vara. Som bekant var Obunden Samling det enda parti som var emot att ansluta Åland till EU på det sätt som man gjorde. Inte skall jag stå här och säga, att vad var det vi sa! Det har jag säkert gjort någon gång i det här sammanhanget, men visst är det så att EU-skutan har tagit en kurs som ingen av oss vill se, t.o.m. ännu mer åt det hållet som ingen av oss vill se. Man har gått starkt på grund, dels i små sammanhang här på Åland – de exempel jag räknade upp – och också i stora sammanhang när folket runt om i Europa säger nej till utvecklingen. Då säger kolossen och de EU-lojala, att ja, men de där fransmännen och holländarna, de förstår inte vad de röstar om, de sade bara nej för att det var några inrikespolitiska orsaker. Det är också typiskt. Folk förstår inte! Nå, skall folk vara med i en union som man inte förstår sig på! Det är en annan frågeställning.

 

För oss är det viktigt, vi som är sunt EU-skeptiska, som jag vill uttrycka det, att värna om demokratin, värna om ålänningarnas möjligheter att påverka sin vardag. Man behöver inte vara någon raketforskare för att med säkerhet kunna säga att det är väldigt svårt för en ålänning, eftersom det är svårt för en ålännings representant här i lagtinget att påverka EU. Det är omöjligt. Vi utgör bara 0,05 promille av unionen. Vad skall då den här folkspillran göra? Skall vi bryta ihop och ge upp? Så är det inte utan det viktiga är att vi kommer att få läge att sätta ner foten. Obunden Samling har föreslagit en folkomröstning om huruvida vi skall godkänna EU:s nya grundfördrag utan att inflytandefrågorna är lösta. Lite oklart är om det finns ett stöd för den tanken här i lagtinget; jag upplever att många ledamöter och partier går som katten runt het gröt, även om man kanske skulle vilja äta den.

 

Vår uppfattning är att man skall inte gå vidare i integrationen om inte inflytandefrågorna löses. Då blir man ofta bemött med det: men vill du gå ur EU? På den frågan säger jag nej, jag vill in, jag vill in i EU, jag vill in till de bord, till de salar där vi kan påverka. Jag vill att Ålands folk skall kunna välja en representant i Europaparlamentet. Jag vill att Åland skall kunna försvara sig om man blir stämd till tinget. Det är inte att vilja gå ur – det är att vilja gå i. Det är alltså viktigt att vi får komma in i EU och inte måste tvingas vara utanför och bara ta nackdelarna. Det sägs också ofta att debatten handlar om nackdelar, men det är för att det är dem vi ser, medan vi borde kunna se fördelarna.

 

Det är nu viktigt när processen med EU:s konstitution startar om att vi också startar om och bevakar våra intressen. Beroende på vilket sätt den startar om – det vet vi inte ännu – så gäller det att ständigt ha sina positioner avdammade och i alla sammanhang försöka dra hemåt så mycket som möjligt. Det är en dragkamp med snören åt flera håll. Vi skall försöka få näsduken över på vår sida. Det gäller att enträget arbeta vidare med stort engagemang och fortsättningsvis vara kreativ och försöka påverka genom olika sätt. Där kan man väl inte beskylla landskapsregeringen för att inte vara det, utan tvärtom har man från landskapsregeringen visat ett stort engagemang och jag tycker också att trots att vi ibland kritiserar oss själva för att inte vara engagerade så med tanke på hur fruktansvärt ointressanta frågorna är tycker jag ändå att det finns ett acceptabelt arrangemang i lagtinget för de här frågorna.

 

Det sades här att det skulle behöva finnas ett utrikesutskott. Det är ganska progressivt för då måste vi för det första bli en självständig stat och sedan kan vi fundera på ett utrikesutskott! Det mötte applåder på visst håll här i salen. Skämt åsido, vi har ju självstyrelsepolitiska nämnden, man får inte glömma det, där det sitter ett antal ledamöter som har till sin huvudsakliga uppgift att syssla med EU-frågor, så inte behöver vi bilda några ytterligare utskott. Det gäller att meddelandet också behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden; därom finns det lite olika uppfattningar, men jag tycker nog att det är så pass viktigt att man bör titta på det i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Dan-Anders Sundman sätter fingret på ett centralt problem när det gäller EU-politiken. Det har varit en stor debatt det senaste året om EU:s öppenhet och hur lobbyingverksamheten bedrivs inom EU. Jag har själv haft den linjen, och drivit den hårt, att man borde absolut ha öppna rådsmöten. Jag tror att utvecklingen är på väg dit; när ländernas representanter sammankommer i Bryssel och fattar det slutgiltiga beslutet – man säger ofta att det är EU som beslutar, men det är faktiskt ländernas ministrar som beslutar tillsammans – skall det vara offentligt och man skall kunna följa debatten. Det kan man inte i dag. Eftersom man inte kan göra det i dag används EU som ett slagträ och man utnyttjar det verkligen. I de frågor där EU fattar ett besvärligt beslut så kommer man hem och säger att ja, det där EU har fattat det här besvärliga beslutet – men är det någonting bra sätter man gärna vinsten på sig själv och säger: titta vad jag har drivit igenom i EU!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är en intressant diskussion hur EU egentligen styrs. Det finns den formella vägen, det finns de formella besluten, men sedan finns det också en informell väg där lobbyister styr och det finns en prislapp på alla åsikter. Det kanske inte är i dager satt ännu inom EU, men nu kommer USA att gå före, man kommer, enligt den nyvalda första kvinnliga talmannen, att ta tag i det här i kongressen i USA och se på alla sätt hur man kan muta och dupera kongressledamöterna. Det kommer också att komma till Europa, för det är precis likadant här, det finns en prislapp på allting. Du skickar så många lobbyister att ingen orkar säga någonting annat än ja och så blir det så! Den här formella vägen som vi tror att besluten tas stämmer inte, utan det är enorma lobbyistorganisationer som jobbar i Bryssel med stora kontor och det ligger mycket pengar i det.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Utvecklingen kommer att gå mot att lobbyisterna när det gäller EU kommer att registreras. Man måste som kommissionär föra register över vilka lobbyorganisationer man har träffat, vilka dokument man har fått osv. Enda gränsen är att man inte behöver registrera varenda samtal! När det gäller utanför eller innanför EU vill jag uppmärksamgöra ltl Danne Sundman på att det är en väldigt stor skillnad på om man är utanför från början eller villkoren om man har varit inne i ett samarbete och vill gå ut. Det är viktigt att man tänker på det. Man kan lätt komma ut med villfarelser annars.

 

Om man som samhällsutvecklingen i stort ser ut, både globalt, europeiskt och nordiskt, så tror jag nog att man måste ingå i ett sammanhang – ensam är man nog definitivt inte stark.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att man måste ingå i ett sammanhang och det är just det här ingående i sammanhanget som vi saknar. Vi får sammanhangets alla nackdelar och beslut över oss men vi kan inte vara där och påverka själva utan det är via en massa kringelikrokiga vägar, via olika institutioner som inte har någonting att säga till om. Ibland kan vi lyckas och ibland inte, men vi får inte själva fast vi har gett vår beslutanderätt dit. Javisst, vi skall vara med i det här sammanhanget och inte utanför, så kan man bra sammanfatta det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

De flesta talare har sagt att det här är ett mycket bra meddelande. Man har sagt att presentationen är bra. Det har t.o.m. kommit gratulationer. Det känns lite tråkigt att i en så uppsluppen stämning komma med en avvikande åsikt.

 

Fru talman!

Även om jag också skall säga att meddelandena har blivit bättre, men jag tycker att politiken saknas i stort. Det har varit mycket resonemang om antalet notifieringar, antalet inkomna direktiv, hur vi har undvikit anmärkningar. Det har nästan lite påmint om en tävling stundtals, vi är väldigt duktiga, vi har en liten förvaltning, men vi har klarat det och det. Och det är sant: en liten förvaltning har gjort ett stort jobb. Men det har också diskuterats mycket om teknikaliteter, vilka rubriker meddelandet skall ha och hur ofta per år det skall komma. Är detta någonting som är relevant för ålänningarnas EU-vardag? Delvis är det förstås det. Men är det det som är mest intressant, är det det som är mest relevant när det gäller Åland och EU? Det tror inte jag. Jag skall återkomma till tre förslag som vi tidigare har lagt från Ålands Framtid.

 

Om man tittar på meddelandet är det uppdelat i olika prioritetsområden, hög, låg och mellan. Det är klart att man länge kan stå och diskutera att är livsmedel och produktsäkerhet verkligen ett lågprioriterat område, som är någonting av det absolut viktigaste man diskutera inom EU. Men jag tror inte att den typen av resonemang för så långt.

 

Det är intressant att titta att för att få lite politik i meddelandet den här gången så saxar regeringen ur sitt handlingsprogram från den 3 januari 2005, där man skriver att man skall trygga Ålands status som ett svenskspråkigt område, Ålandsprotokollets status skall fortbestå, står det, inte ens det gäller mera! Vi kommer att fortsätta kräva en plats i Europaparlamentet och eftersträva talerätt inför EU:s institutioner. Beslutsfattandet bör bibehållas på lokal nivå så långt som möjligt och lösningar som passar in i och fungerar i det småskaliga åländska samhället eftersträvas. Vi vet alla när det gäller det sistnämnda att det är inte lätt att få in ett litet autonomt område som Åland i EU:s stora maskineri och regelverk. Men om man hårdrar texten jag citerar kan man säga att det enda som faktiskt har gjorts när det gäller den här texten är den helt eniga framställningen vi hade till Finlands riksdag om en plats i Europaparlamentet, och det är bra. Vi höll på från Ålands Framtids sida i två och ett halvt år och drev den här frågan så att vi skulle komma någon vart. Det är bra att vi är eniga. Jag vet att vi diskuterade också då partierna emellan att nu är det viktigt att man lobbar hos de olika broder- och systerpartierna – moderpartierna brukar t.o.m. en del säga – så att vi får riksdagen med på tåget. De som var riktigt finurliga sade åt oss i Ålands Framtid att ni måste ju lobba hos Sannfinländarna ni då! Det har vi gjort. Vi hade en god diskussion med ordföranden Toini Soini senaste sommar och vi medverkade i ett finskt TV-program tillsammans. Han är den enda, enligt vad jag har förstått, som har uttalat sitt stöd för Ålands riksdagsman Roger Jansson när det gäller den här motionen. Det är väl så att risken är mer än uppenbar att riksdagen kanske inte helt enhälligt kommer att omfatta den lagmotion Ålands lagting i sin tur enhälligt lämnade över. Men frågan vad vi  gör sedan har egentligen inte diskuterats så speciellt mycket. Det vore intressant att veta på vilket sätt övriga partier verkligen har lobbat för att verkligen försöka påverka så att vi skall få motionen omfattad.

 

Tittar vi vidare under det som landskapsregeringen kallar för övergripande målsättning så sägs det att följande mål är ständigt prioriterade i landskapets arbete med EU-ärenden. Det är för det första en smidig skattegränshantering runt Åland. Där vet vi också att Ålands köpmannaförening hittade en ny infallsvinkel, begärde stöd från landskapsregeringen för att man sida vid sida skulle kunna jobba utgående från den nya infallsvinkeln, men det blev nej! I stället fick småpartier som Ålands Framtid skrapa på botten i partikassan och vara med och hjälpa till lite. Det andra som sägs är att klara och tydliga regelverk gällande strukturfonder och statligt stöd som är anpassade till vårt småskaliga ösamhälle är någonting som man skall jobba efter.  Men där är också verkligheten den att strukturstöden blir allt snävare. Kraven på EU-stöd för stödmottagaren blir bara större, byråkrati växer. Den tredje punkten är att man skall arbeta för stärkt rätt för autonomierna att bedriva en egen skattepolitik och där frågar jag då EU-ministern: Vad har man direkt gjort utöver att hänvisa till det s.k. Azorerna-fallet? Det känner vi alla till. Azorerna hade möjlighet att driva detta ärende sida vid sida med sitt moderland Portugal. En sådan situation hamnar aldrig Åland i. Det fallet är inte speciellt relevant i sammanhanget.

 

De följande punkterna är på ”snömosstadiet” så jag ids inte gå in på dem.

 

Det som jag tycker är intressant, om vi diskuterar politik, är att vi har flera gånger från Ålands Framtids sida sagt att Åland är, om man jämför med mikrostater, om man jämför med övriga autonoma områden, fel positionerat när det gäller vår kontakt till EU. Alla jämbördiga områden står utanför och har ett långtgående samarbetsavtal. Många har sagt, men vi kan inte vara utanför EU, det är helt omöjligt, ni från Ålands Framtids sida som pratar om att Åland skall vara självständigt, hur skulle det gå, hur skulle vi klara en egen valuta!  Vi vet också att det finns områden som inte överhuvudtaget har någon anknytning till EU men ändå har euron som valuta. Det är självklart att jag skulle förenkla resonemanget alltför långt om jag skulle säga att vi har aldrig i världen haft några problem när det gäller snus, när det gäller regionalpolitiska stödformer, när det gäller landsbygdsnäringarnas tillbakagång, de restriktioner som har talats om, om vi hade stått utanför – vårfågeljakten icke att förglömma. Det är klart att vi också har berörts, framför allt när det gäller landsbygdsnäringarna. Vi berörs oavsett om vi är med eller inte med, om vi har ett anslutningsavtal eller inte avslutningsavtal. Men när det gäller snus och  när det gäller vårfågeljakt berörs ett område som står utanför inte av de direkta direktiven. Jag vill säga det – så slipper EU-ministern säga på samma sätt som hon redan tidigare har sagt – att det här är den dåvarande näringsministern Anders Erikssons fel! Jag tar absolut mitt ansvar för att inte utanförskapet studerades på det sätt det borde ha gjorts när Åland blev EU-medlemmar. Men det fanns inte tid – EU-tåget går, det var fort, fort, fort, det var en totalt ny situation! Det tror jag också att nuvarande lantrådet Roger Nordlund kan intyga att det var ofta på gränsen till panik om man skulle hinna med överhuvudtaget. Jag är alltmera övertygad om att ju längre vi stoppar huvudet i busken och inte noggrant analyserar: Vad skulle ett utanförskap för Åland betyda, vilken typ av anslutningsavtal behöver vi ha för att vårt näringsliv framför allt skall fungera och andra områden som är viktiga i det åländska samhället? Ju längre vi stoppar huvudet i busken och inte tittar på det här desto allvarligare blir situationen. Det kan bli så – det har vi sagt flera gånger när vi om och om igen har försökt väcka de här frågorna – att så småningom står vi där och konstaterar att nu kan inte vi vara med längre i EU om vi skall behålla vårt självstyrelsesystem som vi känner det i dag - utan att vi vet konsekvenserna av det igen! Det är direkt oansvarigt att inte ta och titta på vad det finns för alternativ. Det är som jag ser det en av de viktiga politiska frågorna när det gäller vår EU-anslutning.

 

Den andra är mindre och det gäller en konsekvensanalys av alla direktiv och förordningar som kommer. Jag håller med om att den lilla förvaltningen vi har här har haft ett jättejobb att implementera all lagstiftning som har kommit. Men, igen, det är lite på samma sätt när det gäller anslutningen: Skall vi vara utanför, skall vi titta på ett utanförskap eller skall vi inte? Allt fokus läggs på att se till att vi uppfyller allt till punkt och pricka. Jag tror att man måste börja göra en konsekvensanalys och se: Är det här verkligen nödvändigt, vad har vi för möjligheter att kringgå det här? Med ”kringgå” står jag inte här och uppmanar till olagligheter, det är inte det jag gör, men man har en helt typ av arbetssätt i andra delar av EU och jag tror att vi också här blir illa ute om vi inte försöker analysera vad man kan göra för att komma ifrån det här.

 

Till sist, fru talman, den tredje punkten som vi har nämnt från Ålands Framtids sida och som flera har nämnt, bl.a. nämnde centerns gruppordförande Gun Carlson den, dvs. om inte Åland får sin rättmätiga representation inom EU kan inte vi godkänna EU:s nya konstitution. Men ändå när vi tittar i meddelandet så har inte jag funnit ett ord satt på pränt som skulle säga att det är på det sättet. Vi vet också hur det var i valrörelsen när bötessystemet skulle införas i självstyrelselagen. Utan att måla ut någon, var det flera partier som sade att det här går vi aldrig med på, men det fanns ingenting skriftligt, och helt plötsligt – efter att regeringen hade sytts ihop – så gällde inte det tidigare! Det här är också någonting som jag hoppas att man i självstyrelsepolitiska nämnden verkligt noggrant tittar på. Jag tycker också att det är bra om man kan föra ärendet dit, även om vi förde en diskussion redan nu i talmanskonferensen: är det bra eller är det inte bra, men skall man ändå få in lite tyngre politikområden i anslutning till det här dokumentet tror jag att det är viktigt att det behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden – annars blir det som vanligt att vi står och pratar rakt ut i luften och inget av det följs upp desto mera.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kommer att återkomma i ett anförande för att bemöta några av de punkter som ltl Anders Eriksson har nämnt. Jag tycker att det är klädsamt av ltl Anders Eriksson att erkänna att han inte klarade arbetstakten vid EU-medlemskapsinträdet och det som jag tycker att skulle vara vackert är att om han fortsättningsvis sedan inte skulle vara så snabb att försöka lasta andra landskapsregeringar sedan för konsekvenser av hans agerande vid EU-medlemskapet just när det gäller vårfågeljakten, snuset och framför allt flisbidraget, som han  också varit snabb med att tala om att det är fånigt att man i dag måste notifiera det. Skulle man då ha gjort som t.ex. Finland gjorde: anhållit om ett undantag eller infört det före medlemskapet, så skulle den notifieringen aldrig ha behövts. Det här, ltl Anders Eriksson, skulle ha handlat om prioritering, någonting som du i dag tydligen inte tycker att politik, men skulle du ha prioriterat kanske det skulle ha sett bättre ut i dag!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man vinner alltid på att vara saklig, oavsett vad som kommer fram. Det som jag ser som det mest intressanta är ändå att är man från regeringsbänken beredd att se på om Åland är fel positionerat i förhållande till EU, om vi jämför med andra mikrostater, med andra autonoma områden i Europa? Det behöver för den sakens skull inte innebära att det blir mindre resande ute i Europa, utan jag undrar: Kan man analysera och faktiskt se på det här? Det här är någonting som är viktigt för oss. Jag tror att det är direkt dumt om vi inte synar det här kortet. Låt inte tiden gå längre, fokusera inte enbart på små struntsaker i EU-djungeln utan försök titta på hur vi kan skapa en situation som är mest optimal för ålänningarna när det gäller EU.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant om ltl Anders Eriksson skulle exemplifiera ”struntsakerna” som vi ägnar oss åt. När det gäller utanförskap har vi ansett att det är viktigare att förändra där vi står, att få en förändring till stånd, att faktiskt bli fullvärdigt innanför EU i stället för att känna ett utanförskap när det gäller inflytandet. Det är någonting vi arbetar med varje dag. Att utreda hur det skulle se ut när vi går ut utan att veta vilka avtal vi skulle kunna ingå i ett utanförskap! Vi vet att det är helt omöjligt, och onödigt, att utreda: hur har de andra mikrostaterna som aldrig har gått in – därför att samma villkor kommer aldrig att gälla.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda är korrekt: samma villkor kommer inte att gälla. Däremot är det så att om Åland förhandlar om ett nytt anslutningsförhållande till EU så kommer vi att ha en helt annan kunskap än vad vi hade 1993. Vi kommer också förhoppningsvis att ha regeringar som inte bara kommer att skyla över sina tillkortakommanden med att berätta vad som gjordes dåligt för 12-13 år sedan! När det gäller övriga mikrostater, autonomier, så är det fel att utgå från att alla andra är dumma och vi vet bäst. Det finns ingen möjlighet för ett område av Ålands storlek, med den konstitution vi har, att försöka påverka EU. EU-minister frågar mig: Vad är struntsaker?  Att lägga ner en massa arbete i regionkommittén är ett typiskt exempel på struntsaker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Efter gruppanförandet tänker jag nu hålla ett litet kortare anförande kring närmast lantbruksfrågor. När det gäller landskapsregeringens prioriteringar i meddelandet tycker jag i huvudsak att de är bra, men jag kan hålla med ltl Anders Eriksson just när det gäller livsmedelsfrågorna att det inte är bra att de är lågprioriterade. Jag skall återkomma till det.

 

När det gäller lantbruket har vi en ny programperiod som börjar nu år 2007 och där är det så att vi står nu inför samma problematik som när vi började den föregående programperioden som löpte från år 2000 till 2006, att de som skall tillämpa detta landsbygdsutvecklingsprogram på fältet, dvs. jordbrukarna, inte vet vad det är som gäller. De vet inte vid ingången av året, de vet inte när de ansöker om stöd för det här året vad som kommer att gälla, det tog ända fram till september år 2000 innan EU godkände det dåvarande programmet vad gäller miljöstöd. Det är helt ohållbart att ha det på det sättet. Kritiken är närmast mot kommissionen att man inte får dokumenten färdiga som påverkar det här. Närmast är det tillämpningsdirektivet för detta program som har dröjt väldigt länge och jag vet inte om det kanske nu har blivit klart men ännu i början av december var det fortfarande inte klart. Där är det en sådan här situation som har gällt - jag känner till det i och med att jag har varit med och jobbat med det åländska programmet – att man meddelade från kommissionen att man inte kommer att ta emot något program från något land förrän tillämpningsdirektivet är klart. Helt plötsligt någon gång i oktober-november, trots att direktivet inte var klart, så kom det fram att man hade tagit emot en del länders program, man hade från kommissionens sida börjat behandla dem, inte officiellt men informellt, så att man kunde börja en behandlingsprocess. Det här tycker jag är helt oacceptabelt. Närmast vill jag här uppmärksamgöra landskapsregeringen på att man inför en kommande programperiod måste klargöra att de dokument som skall styra och reglera följande programperiod måste bli klara i så god att jordbrukarna också vet vad som gäller. Det är helt ohållbart att ha det på det här sättet.

 

Fru talman!

Ltl Gun Carlson tog upp några av de saker som berör jordbruk och fiskeri i fördraget. Jag tycker det är uppenbart att det är mycket vackra ord. Det man kan säga att har fungerat är att konsumenterna skall ha tillgång till varor till färdiga priser, åtminstone när det gäller producentpriserna. Men när det gäller att se till att primärproducenterna skall få rättmätiga priser och kunna få en ekonomi som är tillräcklig så har man inte lyckats.

 

Jag berörde i inledningen frågan om livsmedlen och att det är ett område som inte har hög prioritet. Det är väl närmast med tanke på att vi har en blankettlagstiftning kring det området. Vi vet också nu att vi i social- och miljöutskottet har ett förslag till en ny blankettlag när det gäller livsmedel och när man börjar bena lite mera i det och ser på de lagar och förordningar som man har tagit i Finland kring det här så kommer det att få vittgående konsekvenser för jordbrukarna. När man ålägger jordbrukarna att göra en massa bokföringar och registreringar av hur ofta man t.ex. städar i ladugården och alla sådana saker, så allt detta innebär kostnader som man då inte kan få kompenserade på något sätt. När vi vet att vi är med och konkurrerar på en gemensam marknad blir detta ohållbart. Därför tycker jag att det är viktigt att man skulle lyfta fram och gärna kunna prioritera livsmedelsfrågorna mera så att man ser vad det kan få för effekter ut i alla led. Man kanske skulle kunna tro att när det är en livsmedelslagstiftning att det är i de senare leden av förädlingsavsnitten för produkterna som berörs, men som det är utformat nu berör det ända fram till primärproducenterna och situationen ute på alla gårdar.

 

Vi har också en situation där stödet enligt artikel 141 har ifrågasatts av kommissionens sida och där är det viktigt att man skulle kunna trycka på från landskapsregeringens sida för att vi får ett fortsatt stöd enligt artikel 141; annars blir det på det sättet att flera av våra produktionsgrenar kommer att ha mycket svårt att fortsätta eftersom man inte då konkurrera på samma villkor. Det tycker jag att är en väldigt viktig fråga.

 

Ltl Christian Beijar: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 15 januari.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag har fått en del frågor under debatten här i dag, bl.a. ställdes frågan av ltl Christian Beijar hur landskapsregeringen ser på den gasledning, som jag nämnde inledningsvis som byggs mellan Ryssland och Tyskland. Jag kan börja med att säga, att landskapsregeringen inte överhuvudtaget har haft någon hållning i den här frågan ännu. Vi har inte heller haft någon kontakt med utrikesministeriet huruvida vi därigenom förväntas ha någon åsikt. Vi har inte heller diskuterat om vi skall ta ett eget initiativ i frågan. Personligen säger jag att jag kanske är färgad också av Gotland, men jag är lite skrämd av detta stora miljöingrepp som jag upplever att det och att det också finns en hel del risker med en jättelik gasledning, men det är, som sagt, ett uttalande jag gör utan att ha någon beredning eller någon desto större konsekvensbedömning av det ingreppet. Lyssnar man till vännerna på Gotland finns där en stor oro över dragningen.

 

När det gäller pensionslagstiftning önskar också ltl Christian Beijar att vi från landskapets sida skulle se till pensionsförsäkringarna, att man skulle vara försäkrade över att det fungerar i EU:s rörlighet. Jag kan bara konstatera där att när det gäller pensionslagstiftning är behörigheten delad med riket så att vi inte har hela den.

 

Jag vill ytterligare betona frågan kring migration. Jag vet inte om det blev helt och hållet klart att när det gäller områdena i EU-meddelandet så är det högt prioriterat när det gäller att driva frågor på EU-nivå, det är alltså inte någon bedömning eller betygssättning på hur viktiga olika politikområden är för landskapsregeringen och det här är väldigt viktigt att särskilja och som vi såg som en risk att just gå in med det högprioriterat, mellanprioriterat och vi strök ordet lågprioriterat och kallade det för övriga för att undvika det missförståndet. Men just när det gäller migrationsfrågor är frågan om vi skall göra det tillsammans med alla 27 EU-länder eller om vi skall se till att vi själva bedriver en god migrationspolitik för dem som flyttar till Åland. Jag tror, precis som med de sociala frågorna, att man skall se till att man sköter de frågorna väldigt bra här lokalt.

 

Jag kan inte låta bli att bemöta ltl Anders Erikssons till vissa delar arroganta anförande. Jag skulle faktiskt vilja säga så här att jag får en känsla av – det är antagligen ett väldigt smart sätt att bedriva politik och också ett väldigt enkelt sätt – att man flyttar fokus från verkligheten som råder och flyr in till en önskad drömbild. Det är populistiskt och det går säkert hem och det är definitivt inte lika spännande att visa på hur det verkligen är och att försöka göra någonting åt verkligheten. Det är kämpigt att jobba med vardagen, så det är säkert mycket roligare att sitta och drömma om hur det kunde vara. Men om jag får fortsätta att anfalla lite tillbaka gentemot ltl Anders Eriksson så vill jag säga att jag ser ett mönster här, att först var det självstyrelsen, man orkade inte riktigt jobba med självstyrelsen, det blev för jobbigt och för träligt, ett enkelt grepp är då att hoppa över och börja jobba för en dröm, självständighet i stället. Att fungera inom EU kräver arbete, då drömmer ltl Anders Eriksson om ett utanförskap i stället. Jag kan också tänka mig samma sak i ett parti, i centern, där ltl Anders Eriksson varit med, skall man ingå i ett lag, man skall fungera tillsammans med många andra, det blir jobbigt, så går man över till ett eget parti i stället. 

På något sätt tycker jag just när ltl Anders Eriksson kritiserar och säger, att man orkar inte med och att vi lägger ner energi på struntsaker, så skulle jag vilja lyfta upp en spegel.

 

Man anser också att det arbete som lagts ner på EU-nivå är onödigt och det skulle vara intressant att höra hur ltl Anders Eriksson anser att EU-politiken skall bedrivas, hur arbetet skulle bedrivas. Det skulle också vara väldigt intressant att höra – vi har hört väldigt lite om ltl Anders Erikssons arbete med EU-frågorna inför EU-medlemskapet – t.ex. hur många diskussioner fördes mellan dåvarande landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson och kommissionärerna i kommissionen? Det skulle ha varit oerhört viktigt när ett autonomt unikt Åland skulle gå in i EU.

 

Man anser också att arbetet i regionkommittén är strunt, och det har man full rätt att tycka. Frågan är sedan om man tycker att det är en struntfråga att arbeta med EU:s öppenhet, att motverka att generella regler skall fattas på EU-nivå eller om man vill på något sätt påverka och ha ett inflytande över - vilket man i dag har i kommissionen – t.ex. när det gäller Östersjön, hur viktigt det skulle vara med olika regler. Skulle det här ha blivit klarare i ett tidigare skede skulle sannolikt kanske beslutet om drivgarnsfisket ha sett annorlunda ut än vad det gör i dag.

 

Vi får oss också över att EU-meddelandet saknar politik, bl.a. tycker man att prioriteringar inte är politik. Här är vi nog diametralt tvärtemot varandra. Jag anser att en av politikens absolut viktigaste uppgifter och framför allt om man sitter i en sådan ställning som i landskapsregeringen måste man verkligen kunna prioritera; annars blir det helt omöjligt att få saker och ting till stånd och få saker utförda.

 

Ltl Anders Eriksson frågade också vad vi har gjort när det gäller skatteundantaget och också när det gäller övertagande av skatteområdet. Jag tror att ltl Anders Eriksson också är medveten om och förhoppningsvis har läst t.ex. Roslin-utredningen, som definitivt inte är landskapsregeringens egen utredning och inte heller vårt initiativ, men ett utmärkt dokument att förhandla och föra diskussioner vidare utgående från.

 

Som sagt, jag svarar gärna på frågor om vad vi har gjort under de senaste åren när det gäller EU-politiken, om det är någonting som är oklart. Jag tycker att jag med önskvärd tydlighet har fört fram till självstyrelsepolitiska nämnden via meddelandet, också via debatten annars, vad vi gör när det gäller EU-politiken, men om det är så att man anser att ingenting har gjorts tycker jag åtminstone att det är väl generellt uttalat och också orättvist.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om gasledningen söder om Åland tog jag upp den därför att jag tycker att det är en så pass viktig fråga både för miljö- och energiområdet att landskapsregeringen borde ha en åsikt frågan. Det är precis som ledamoten Britt Lundberg också själv säger att diskussionen har förts väldigt intensivt också på Gotland. När det gäller pensionslagstiftningen är det korrekt att den är delad mellan riket och landskapet, men det gällde inte bara pensionslagstiftningen utan också de övriga sociala stöden. Det har visat sig att när det blir fråga om de enskilda fallen, enskilda personerna, som flyttar hit har myndigheterna ganska svårt att reda ut vilka rättigheter och skyldigheter som den enskilda inflyttaren har när det gäller just de här frågorna.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag skall genast föra den här frågan vidare till mina kolleger och diskutera huruvida vi borde ha en åsikt när det gäller gasledningen. Jag tycker själv att det skulle vara intressant att fördjupa sig lite i om det finns konsekvenser också för Åland. När det gäller sociallagstiftningen skulle det förstås vara väldigt intressant om det skulle finnas något konkret exempel som visade sig att vara problem, så att vi i så fall skulle kunna ta itu och titta vidare på den. Så här generellt har jag väldigt svårt att säga någonting annat än att det förstås är viktigt från landskapets sida att alla som bor på och flyttar till Åland har samma rättigheter

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag får bara tacka ledamoten Britt Lundberg för att hon visar intresse i de här frågorna och att vi gemensamt kan jobba vidare med dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kunde också begära anförande för att få sista ordet, men det har jag inget behov av. Däremot blir jag förvånad när jag hör minister Lundberg, som jag alltid har uppfattat som en saklig och duktig politiker, ta i så till den milda grad! Jag är populistisk, jag är en drömmare och därför skall man anfalla tillbaka! Jag har varit aktiv 20 år i politiken, men jag har aldrig blivit titulerad populistisk förut, men någon gång skall väl vara den första! Jag undrade varför var det som jag sade så känsligt? Jo, det var det här med regionkommittén! Minister Lundberg både frågade och svarade. Hon kom fram till att jag kallade regionkommittén för strunt, därav det upprörda tonläget.  Det är faktiskt så att kommunpolitiker i Sverige är väldigt tveksamma att lägga tid på det arbetet för det kommer inte ut så mycket från det. Och Britt Lundberg är ändå minister. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man skulle jobba aktivt på EU-området och inte gräva ner sig så oerhört i regionkommittén. Vi måste ändå kunna diskutera sådant här på sakliga grunder, eller hur minister Lundberg?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi har diskuterat frågan om regionkommittén tidigare och jag försvarar definitivt inte regionkommittén som forum, som den har utvecklats till i dag, men jag upplevde att ltl Anders Eriksson menade att det sätt vi arbetar på i regionkommittén i dag är helt onödigt. Det får du gärna tycka, och det sade jag också att det får du absolut tycka. Däremot är det så att regionkommittén är den enda officiella plats vi har i EU i dag. Skulle vi lämna den har vi ingen alls. Det är det som är frågan: Är det ltl Anders Eriksson säger att det är fel att vara aktiv, att vi borde ingenting göra? Är det ltl Anders Erikssons EU-politik? Regionkommittén består av alla delstater i Tyskland t.ex. med invånare på 18 miljoner. Deras ministrar sitter där, men det sitter också kommunfullmäktigeledamöter från Sverige, från Danmark och från Estland, så det är en väldig blandning. Alla regioner, också städer är representerade, så det är en otrolig blandning av folk som är representerade där. Men min fråga är om ltl Anders Eriksson tycker att bedriva EU-politik är att ingenting göra?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Även om detta med regionkommittén synbarligen är känsligt så måste vi ändå på ett lugnt och sakligt sätt kunna diskutera igenom det här. Nej, minister Lundberg, jag skulle aldrig säga att vi inget skall göra, det vare mig fjärran. Jag har allt mer blivit övertygad och det blev också den grupp som Ålands Framtid hade som var runt till de olika mikrostaterna i Europa när de såg hur de jobbade visavi EU, de hade mycket rättigheter, men väldigt få skyldigheter. Vi har en väldigt olycklig koppling till EU. Vi har alla skyldigheter, vi vi har väldigt få rättigheter. Vi får inte ens försvara oss själva. Tro mig, minister Lundberg, om fyra-fem år, förhoppningsvis tidigare, så kommer Ålands lagting att befinna sig i den här situationen jag pratar om nu, men det skulle vara mycket bättre om vi tog reda på fakta redan nu: vilken typ av avtal, vilken typ av koppling skulle Åland ha till EU om vi stod utanför? Det är det som är det intressanta, inte regionkommittén.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tog upp regionkommittén för att ltl Anders Eriksson tog upp regionkommittén och jag fick inte något desto mera svar än att man tydligen ändå skulle vara aktiv. Det var svaret men ändå är det fel att man är aktiv! Det har gjorts en rundresa kring mikrostaterna, man tycker att de som är utanför har det bättre. Det är mycket möjligt att vi skulle ha varit utanför från första början, men det är sedan en helt annan fråga hur det skulle se ut att gå ur. Det är det man måste öppna ögonen för också, man kan inte jämföra sig rakt av med en stat som är utanför, utan EU kommer aldrig att gå med på att ge lika goda förutsättningar när man går ur än om man skulle ha varit utanför från första början. Det är någonting som, om någon, ltl Anders Eriksson är ansvarig för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Jag skulle be att få stöda ltl Christian Beijars förslag till bordläggning till plenum på måndag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Christian Beijar, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 15.1. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 15.1.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens meddelande angående alkohol- och narkotikapolitiskt program för landskapet Åland år 2007-2011. (M 2/2006-2007).

 

Beslut om när meddelandet upptas till behandling kommer att meddelas senare.

 

 

Talmanskonferensens framställning om talmannens representationsersättning. (TMK 1/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 15.1.

 

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. spörsmål om landskapsregeringens drogpolitik. (S 2/2006-2007).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet överlämnades av talmannen till landskapsregeringen den 8 januari 2007.

 

 

Ltl Anders Erikssons enkla fråga om ersättning för sälskador. (EF 4/2006-2007).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 15 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.00).

 

 

 

 

 

Originalfil