Plenum den 10 mars 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 10 mars kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Fredrik Karlström och ltl Ragnar Erlandsson.

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Erlandsson på grund av Nordiska rådsärenden. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2003-2004 angående godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i anslutning till den nordiska konventionen om social trygghet. (RP 10/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 15.3. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående bestämmelser om permittering av landskapets tjänstemän. (FR 6/2003-2004).

 

Beslut om remiss till lagutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 8.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Som vi tidigare har sagt härifrån talarstolen är vi socialdemokrater inte emot att det lagstiftas angående permittering också för tjänstemän i landskapet. Felet med lagen är motiveringen till den. Precis som flera av mina kollegor sade i debatten här i måndags och även det som ltl Britt Lundberg framhöll konstaterade vi att man inte kan införa en lag där man har endast svag ekonomi som grund för permittering. De andra sektorer som landskapsstyrelsen nämner i sin framställning, som kyrkan, kommunerna och den privata sektorn, kan inte heller permittera personal med det som grund. Motiv till permitteringar skall vara omorganisering och att den anställdes arbete minskat väsentligt och varaktigt. Det finns så pass mycket frågetecken i den här framställningen, så kanske landskapsstyrelsen borde överväga att ta den tillbaka innan lagutskottet börjar sitt arbete.

 

Men sedan då när lagen finns – hur skall den då användas?

 

Nu säger man från landskapets sida att permitteringar inte är ett redskap som man i dag har planer på att använda. Man säger inte heller, om det används, vem det är som drabbas.

 

Jag tycker att landskapsstyrelsen här, precis som med frågan om driftsprivatiseringen av landskapsfärjor, ger signaler om att människor i sina anställningar kommer att drabbas av landskapets allt sämre ekonomi. I stället för att specifikt säga vem och vilka grupper permitteringshotet gäller och för vilken tid måste nu alla landskapets 1.500 tjänstemän känna av det här hotet. Jag tycker att man skapar onödig otrygghet bland de anställda,  man minskar arbetsmotivationen och även på sikt hushållens köpkraft, vilket har effekter på det åländska samhället.

 

I den socialdemokratiska gruppen är vi tveksamma till om det här överhuvudtaget är ett bra och tidsenligt sätt att spara pengar i landskapets kassa. Vi anser att strukturomvandlingar av verksamheter och en fokusering på pensionsavgångar vore en bättre väg att gå.

 

Men om landskapsstyrelsen trots det väljer att ta permitteringsredskapet i bruk, skulle jag vilja resonera lite kring hur det kunde användas, framför allt ur ett könsperspektiv.

 

När det är dåliga tider och det skall sparas är det alltid kvinnors arbetsplatser som ryker först. Kvinnors arbete värderas inte lika högt som mäns och det är fortfarande pinsamt tydligt i lönestatistiken. I dag har en man anställd av landskapet en medellön på 3.000 euro och en kvinna på 2.400 – det är en väldigt stor skillnad. Lönegapet män och kvinnor emellan har inte minskat sedan sjuttiotalet då man börjat tala om det här. Det är otroligt att vi befinner oss i en så ojämlik lönesituation ännu 2004. Det är dags att landskapsstyrelsen börjar se över hur detta fortfarande är möjligt – inom den egna förvaltningen.

 

Skall man verkligen tjäna pengar på permitteringar är det rimligen de högavlönade – alltså cheferna – som skall permitteras. Det bör också vara chefer som är medlem i arbetslöshetskassa. Högavlönade har också bättre framförhållning och möjlighet att spara för sämre tider. Om och när landskapsstyrelsen använder sig av permitteringsverktyget hoppas jag verkligen att det inte är de lågavlönade och kvinnorna som drabbas, utan att det är de manliga cheferna som får gå.

 

Den dagen landskapsstyrelsen väljer att permittera sina högst avlönade chefer skall jag tro på att det här redskapet verkligen är ett bra sätt att göra inbesparingar. Till dess kommer åtminstone jag att förhålla mig tveksam till permitteringar som ett sätt att få landskapets budget i balans.

 

Vicelantrådet Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell säger att en bättre väg att gå när det gäller att spara pengar är naturliga pensionsavgångar, andra naturliga avgångar och liknande. Till den delen delar jag den åsikten, och det nämnde jag också i mitt anförande.

 

När det gäller grunden för permittering, att det är på grund av landskapets ekonomiska situation, så kollade jag upp det vad gäller de andra kategorierna och alla har detta som en grund. Vissa skriver det rent ut medan andra skriver det i form av produktion och liknande. Jag skall läsa innantill från det kommunala: ”Grunden för en permittering på viss tid eller tillsvidare kan vara bl.a. ett tvingande behov av att minska kostnaderna för kommunen, kommunalförbundet eller i någon av dess verksamhetsenhet.” Exakt samma som vi framför i framställningen! Till den delen tycker jag att ltl Camilla Gunell har fel. Den ekonomiska aspekten finns alltså i alla de andra kategorierna.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Vi har i den socialdemokratiska gruppen gått igenom det här väldigt noga och jag ber vtm Barbro Sundback närmare komma in på detaljerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Permitteringsgrunderna som var föremål för ett replikutbyte mellan vicelantrådet och ltl Camilla Gunell finns inte redovisade i framställningen, så lagutskottet kan mycket väl ta och se efter hur det är i de andra regelverken som gäller för offentligt anställda inom kyrkan, staten och kommunerna. Jag vet inte om vicelantrådet känner till det, men landskapsstyrelsen har ute på remiss till kommunerna en ny lag om de kommunalanställdas anställningstrygghet. I den lagen sägs det just om permitteringen. När det gäller permitteringsgrunderna hänvisar man till den paragraf som är generell för uppsägningar och då låter det så här: ”Ett tjänsteförhållande kan sägas upp om tjänsteinnehavarens uppgifter av ekonomiska orsaker till följd av omorganiseringar hos arbetsgivaren eller inom enheten i fråga eller av någon annan jämförbar orsak har minskat väsentligt och varaktigt.” Det är alltså det som landskapsstyrelsen nu föreslår att man skall lagstifta om för kommunerna. Det kanske inte är någonting som man är själv riktigt medveten om. Det är en blankettlag; i riket har man genomfört lagstiftningen och den är ute i kommunerna.

 

Det som landskapsstyrelsen försöker säga i framställningen som gäller landskapets tjänstemän, att permitteringsgrunderna är likadana som för övrigt offentligt anställda och det som skrivs i arbetsavtalslagen håller inte, åtminstone inte enligt socialdemokraternas uppfattning.

 

Det är av tradition så på Åland att man har invaggat folk i att det är väldigt bra att ha en ordinarie tjänst därför att då sitter man säkert och allt är bra! Så var det väl länge; var man tjänsteman satt man säkert även om kanske avlöningen inte alltid var så hemskt hög. Men efter den här lagstiftningen, om den går igenom, skulle jag nog säga att landskapets tjänstemän har sämre anställningsskydd än övriga offentligt anställda på Åland. De har också en sämre anställningstrygghet än de privaträttsligt anställda, de som följer arbetsavtalslagen. Vi har också sådana anställda inom landskapet, så man kan säga att tidigare menade man att de arbetsavtalsanställda inte satt lika säkert, men efter den här omgången har nog den situationen förändrats.

 

Här nämndes om kvinnornas ställning inom landskapets förvaltning och då är det så att av någon anledning har man inom ÅHS gjort alla till tjänstemän, även fast personen i fråga inte utövar offentlig makt, som egentligen numera anses vara grunden för att man skall inneha en tjänst. Med offentlig makt menar man då att man fattar beslut t.ex. om enskilda människors förmåner osv.

 

Lagutskottet får närmare titta på och jämföra de olika regelverk som finns, men åtminstone till dags dato delar vi inte den uppfattningen att permitteringsgrunden är likadan som för övrigt offentligt anställda.

 

Det kan också vara värdefullt att jämföra de övrigt offentligt anställda vad som händer vid en permittering. Det som mest har sagts här är att man blir av med sin lön för högst 90 dagar, vilket i och för sig kan vara en ekonomisk katastrof för många;  speciellt om man inte är med i A-kassan, så skall man få 23 euro per dag, men bara fem dagar i veckan och kanske några euro plus om man har barn. Man kommer kanske upp till 25 gånger 5 per vecka. Men vad händer med pensionen? Ja, enligt landskapsstyrelsen försämras pensionen under den tid man är permitterad. Man säger också att permitteringen inte skall vara semestergrundande, bara delvis. Det sägs inte klart ut om man under den här perioden får lägga den tid till som berättigar till ålderstillägg och eventuellt andra tillägg. Det är m.a.o. så att arbetstagarna inte bara kommer att förlora sin lön utan de kommer också att få betala i form av försämringar också vad gäller övriga anställningsförmåner. Det är nog viktigt att ta reda på för lagutskottet vad landskapsstyrelsen egentligen tänker sig. Men att det för dessa 1.500 som nu berörs av lagstiftningen är någonting väldigt negativt, om man börjar permittera, det är alldeles klart. Då måste man sätta det ”redskapet”, som landskapsstyrelsen säger, i relation till den allmänna ekonomiska nyttan. När man permitterar så betyder det ändå att människorna kommer tillbaka till arbetet, om inte förr så efter 90 dagar. Då har man alltså alla personalkostnader kvar och alla sociala skyldigheter. Man kan fråga sig :Är det faktiskt någon större vinst med permitteringen om verksamheterna för övrigt snurrar på? De borgerliga landskapsstyrelserna tenderar att under varje budgetår expandera: nya byggnader, nya verksamheter osv. Lönerna förefaller att gå upp, inte gå ner, så det är antagligen kostnadsökningar att se också i det avseendet. Under permitteringstiden kan också kommunernas ekonomi drabbas, speciellt de som inte har möjlighet att spara pengar eller reservera någonting och inte klarar att leva på de här pengarna har då möjlighet att söka utkomststöd.

 

Men om man inte ändrar några verksamheter är allt arbete kvar när de permitterade, efter tiden när de har sparat in pengar på personalkostnaderna, kommer tillbaka och allt det arbete som blev ogjort skall göras på den tid som återstår. Alla strukturella problem är kvar i verksamheterna; ingenting har förändrats, om man inte har omorganiserat arbetet eller gjort någonting annat. Och man har säkert skapat en dålig stämning bland de anställda. Jag tror inte en permittering som inte hör ihop med några omstruktureringar eller någonting annat utan har ett enda syfte: att ta lönerna av folk upp till högst 90 dagar, skapar motivation för att skapa vi-känsla och allt det här som det brukar pratas om för att man skall få en effektiv förvaltning. Man straffar personalen och man ger dem mera arbete, och det här tror jag att upplevs väldigt negativt och inte som någon större effektivitetsvinst.

 

Man bör alltså noga tänka efter hur lagen skall se ut, vad den har för syfte och hur den skall tillämpas.

 

Då kommer jag till min sista kritik, nämligen paragrafen där man på något vis skall behandla de anställda olika, på basen av dels om de är funktionshindrade eller icke-funktionshindrade, och vad är funktionshinder i det här sammanhanget? Sitter man i rullstol blir man inte sämre att jobba vid dator t.ex., men en sådan person skall tydligen favoriseras i ett sådant här sammanhang. En person som har en stor familj och kanske har köpt sig en stor bil och därför inte har råd att försörja sina barn, den personen skall med åberopande av sin stora försörjningsbörda i något skede kunna bli beaktad av landskapsstyrelsen och utesluten från permitteringssituationen. Det skall också kunna göras andra sociala bedömningar.

 

Man kan ha mycket åsikter om vilka ädla motiv landskapsstyrelsen i sin stora vishet har haft bakom förslaget, men det resulterar i att de anställda skall behandlas olika på grunder som inte tydligt anges i lagen. Det blir alltså en balansgång här och jag tror för min del att landskapsstyrelsen kommer – och lagtinget bör beakta det – i kläm här med grundlagens krav på lika behandling av medborgarna. Vi vet från förut att t.ex. sociala förmåner skall stå i lag och de skall vara angivna mycket tydligt så att de som berörs av dem kan överklaga och besvära sig. Det skall man också kunna i det här fallet och därför kan det inte vara upp till landskapsstyrelsen att sitta i några slutna rum och försöka bedöma om herr Andersson eller fru Pettersson eller fröken Svensson har tillräckliga funktionshinder eller tillräcklig försörjningsbörda för att inte sättas i permittering. Denna paragraf är nog mycket, mycket svår att godkänna utgående från ett rättsstatstänkande där grunden är att alla skall behandlas lika.

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback hade rätt många frågor som jag skulle vilja kommentera. För det första gällde det anställningstryggheten. Det är sant, och det sade jag också i måndags när vi debatterade framställningen, att anställningstryggheten har försvagats för landskapets tjänstemän. Men jag har den bestämda uppfattningen att den inte skulle vara så mycket sämre än vad det är i fråga om arbetsavtalsanställda.

 

När det gäller semester och ålderstillägg står det faktiskt i framställningens motiveringar att man kan delvis under permitteringstiden vara berättigad till semester och ålderstillägg och motsvarande lönetillägg. Där sades också uttryckligen att parterna skall avtala om det här. Det är alltså beroende på till vilken del parterna sedan kommer överens om, fast till hela tiden; det är en fråga som parterna måste förhandla om.

 

När det gäller omstrukturering av verksamheten är det helt klart att det måste till för att anpassa personalen till de resurser vi har. Men sådana här saker gör man inte i en handvändning utan det måste kopplas ihop med pensioneringar eftersom målsättningen är att man inte skall säga upp folk, utan man minskar personalen med naturliga avgångar.

 

I fråga om lika behandling har man på den kommunala sidan avtalat om motsvarande bestämmelse i stället för att ha det i lagen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om att omstrukturering inte görs i en handvändning. Nej, det skall gudarna veta! Vi har nog hört att det skulle göras under de senaste tre, fyra lagtingsperioderna och det står också om det i nästan varje budget. I år var de i alla fall så pass ärliga att de konstaterade att det blir inte någonting heller 2004. Politiskt är det för oss socialdemokrater väldigt intressant att veta när de borgerliga tänker börja omstrukturera. Orsaken till att man tar permitteringslagen är att man bara expanderar offentlig sektor och därför får problem med att hålla budgeten i balans. Kanske den här landskapsstyrelsen skulle börja omstrukturera först och sedan komma med permitteringslagen; annars får man den känslan att det är precis som sägs här: ”Avsikten med förslaget är att landskapet skall få ett redskap för minskning av personalkostnader.” Och då har vi lyft fram hur dåligt det förslaget är, om det inte är en konsekvens av omstruktureringarna samt vilket motstånd och vilket missnöje det måste uppstå bland personalen på grund av ett sådant här lagförslag. Därtill kommer alla de negativa effekter som ledamoten Tuula Mattsson relaterade om sämre förmåner, semester osv. osv.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall inte dra ut på tiden, för jag tycker att det väsentligaste redan har framkommit från gruppledaren för sossarna, nämligen ltl Camilla Gunell och också från partiordföranden vtm Barbro Sundback. Men just det intryck man får från framställningen, att den på något sätt skall bli ett redskap för att hyfsa landskapets ekonomi, tycker jag i grunden är fundamentalt fel. Också inom den privata sektorn är det på det sättet att när permitteringsredskapet skall tillgripas sker det i allmänhet i anslutning till att omstruktureringar har gjorts som resulterar i att arbetsmängden drastiskt minskar, vilket betyder att personalresurserna inte behövs i samma omfattning och i kombination med det skall man också kunna påvisa verkligt påtagliga ekonomiskt försvårande faktorer. Det här tycker jag är att göra det alldeles för enkelt. Och som vtm Barbro Sundback sade, att om man bara arbetar med det här redskapet och inte överhuvudtaget tittar på vad som är orsakerna till det, så kommer problemen att bestå kontinuerligt för hur lång tid som helst. Alltså är det i en annan ända man skall börja angripa det här. Jag har förstått att landskapsstyrelsen är beredd att i anslutning till naturlig avgång titta över verksamheterna och se hur man kan strukturera det effektivare och bättre än vad man har i dag, och det är den vägen man skall gå.

 

Ltl Runar Karlsson och jag träffades i ett annat sammanhang så sent som igår och han och jag kom överens om att det finns områden där det går att åtgärda ganska snabbt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående ändring av besvärsbestämmelserna i byggnadslagen. (FR 3/2003-2004).

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.  

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. lagmotion angående ändring av hyreslagen för landskapet Åland. (LM 1/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Åren 1997-1998 hade vi en stor reform av hyreslagstiftningen på Åland. Den följde delvis ett mönster som man hade i riket. Man kan säga att det huvudsakliga syftet var att avreglera hyresmarknaden. Till dess hade man i Finland en sorts hyresreglementering. Mönstret avviker mycket från Sverige där man kan säga att man har något slags avtalssystem där allmännyttans hyressättning blir riktgivande för hela den svenska hyresmarknaden. Det är lite annorlunda tradition. På Åland kan man väl säga att man gick ännu ett steg längre i samband med att man gjorde hyressättningen till en ren avtalsfråga mellan den enskilda hyresgästen och hyresvärden. Då var visst liberalerna och också socialdemokraterna i opposition och vi hade en ganska stor samsyn att det fanns stora risker för att hyresgästerna kunde råka rätt illa ut eftersom vi inte på länge har haft en hyresmarknad i balans på Åland. Från högern har det alltid varit så att man har önskat att ha en helt fri bostadsmarknad, att både finansieringen och hyressättningen inte skall störas av samhällsingripanden. Då är tanken att marknaden skall lösa alla bostadsproblem. Men ser man omkring i världen har detta ännu inte skett. Det är mera en teoretisk modell än en verklighetsförankrad situation. Antingen finns det för mycket hyresbostäder, vilket är väldigt sällsynt, det är mest på områden där man har avfolkning och då river man t.o.m. bort bostäderna för att få ett mindre utbud och då stiger hyrorna. På de flesta platser är det ändå så att det är brist på bostäder och brist på hyresbostäder och då har förstås hyresvärden möjligheter, när det råder fri avtalsrätt, att höja hyran. Så är förutsättningarna också för vår lagstiftning.

 

Ett av motiven för den friare hyresregleringen eller avtalsrätten var att då skulle det produceras så mycket privata hyresbostäder. Men detta har inte skett utan i första hand är det nog så att när landskapsstyrelsen gick in för de gamla klassiska enhetslånen så började man igen att producera bostäder och speciellt i kommunernas regi eller några försäkringsbolag eller någon pensionskassa som har ett mera allmännyttigt syfte och som ofta är tvungna att placera en del av sina medel i bostadsproduktion.

 

Det skulle vara viktigt att närmare studera frågan om i vilken mån avregleringen av hyresmarknaden ledde till ökad bostadsproduktion på Åland och att man följde upp vad som hände. Det är säkert viktiga erfarenheter med tanke på all den prestige och den kraft som lades bakom förändringen av hyreslagen.

Jag har tillsammans med mina kolleger i den socialdemokratiska lagtingsgruppen lämnat in en lagmotion, en motion som jag också lämnade in under förra perioden, men då fanns det inget intresse i lagutskottet att föra den vidare till behandling. Det är egentligen en komplettering till nuvarande lag. Det här är motsvarande bestämmelser som man har i rikslagen. Jag tycker att det är en fråga om rättsskydd som också hyresgästerna på Åland skulle ha, dvs. att om man i en avtalssituation får en mycket stor hyresförhöjning och är missnöjd med den och inte vill godta den, så har hyresvärden möjlighet att helt enkelt säga upp hyresgästen. Men ett alternativ att man skulle kunna pröva hyreshöjningen i domstol. Då gäller det för domstolen att bedöma skäligheten i hyreshöjningen. Detta görs på olika sätt och det kan också vara viktigt att få en skälighetsbedömning av hyreshöjningarna i en viss region.

 

Jag skulle förstås vara väldigt glad om lagmotionen blev behandlad och inte låg i fyra år i lagutskottet och ännu gladare skulle jag och många med mig bli om den skulle gå igenom. Det är ändå så att hyresgästen i en sådan här avtalssituation är i en betydligt svagare position; det är viktigt i ett civiliserat samhälle att den parten ges ett visst lagskydd som stärker hyresgästen.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback sade att det förra lagutskottet inte hade något som helst intresse av att behandla lagmotionen, men det är inte på det viset jag erinrar mig den behandlingen som var där, utan orsaken var nog snarare den att det var tidsbrist. Vi hade självstyrelselagen till behandling och det blev t.o.m. så att en lagframställning från landskapsstyrelsen inte hann behandlas. På grund av en anhopning av ärenden blev inte den här motionen behandlad då.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag gläder mig oerhört över att det inte var ointresse som bidrog till att den aldrig blev behandlad, utan efter detta kraftfulla inlägg från ltl Perämaa utgår jag från att det blir en rätt så snar behandling av lagmotionen!

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback är pedagogisk och försöker få en samsyn i frågor genom att attackera lite genom att slå under bältet förstås – som vanligt! För min del ser jag nog närmast till saken i den här frågan; den har varit en viktig sak för liberalerna och vi kommer att medverka till arbetet för att hyreslagen i framtiden skall kunna bli sådan att den tar hänsyn till allas problem, så vi kommer för vår del att medverka till arbetet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag erinrar mig att i samband med remissen till lagutskottet förra gången fick jag faktiskt ett visst liberalt stöd, och jag litar på liberalerna i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Strand:

Fru talman!

Jag vill bara informera motionsställarna om att vi har i landskapsstyrelsepartierna kommit överens om att tillsätta en arbetsgrupp som skall se över hela hyreslagstiftningen. Med detta vill jag inte ge några löften på något sätt eftersom jag själv är emot mycket regleringar och liknande, men vi kommer att titta på alla frågor. Det finns även andra frågor än den här som bör ses över.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag förfasar mig över det jag hör! Skall det nu tillsättas en grupp igen som skall utreda en befintlig lag, som väl ändå fungerar förhållandevis bra!  Det finns nog annat som man skulle behöva titta på inom lagstiftningen. Ett tips skulle vara byggnadslagen, brand- och räddningslagen och alla andra som vi snart börjar ha som ett anno dazumal. Nej, jag tror ändå att den här lagen är ganska tidsenlig och om man vill komplettera den är det väl okej, men att det börjar sitta arbetsgrupper också med det här känns inte riktigt bra, framför allt inte om det skall leda till att lagmotionen skall förkastas i väntan på det arbetet.

 

Vicelantrådet Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback nämnde två lagar. Jag kan bara som information säga att målsättningen är att överlämna brand- och räddningslagen inom april månad. Då borde arbetsgruppen vara klar. När det gäller byggnadslagstiftningen har vi bokat lagberedningen till hösten, när det finns kapacitet. Det finns flera saker som man bör se över i hyreslagen. En sak är övergångsförfarandet av friköp; det var bara femårigt. Jag tror att det utgick 31.10.2003 och man bör se på om man igen kan friköpa och den vägen få in kapital till landskapet. Det är bara en fråga, men det finns många frågor att titta på i hyreslagen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är tydligen så att man överväger att göra det möjligt att sälja ut hyreslägenheter till ägobostäder för att förbättra landskapets ekonomi. Det är inte bara synd om landskapets anställda, det är tydligen också synd om hyresgästerna när landskapet skall sanera sin ekonomi.

 

Vicelantrådet Strand, replik:

Fru talman!

Tanken har inte varit vtm Barbro Sundbacks slutsats att sanera ekonomin, utan kanske för att få kapital till ännu mera bostäder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Hyreslagstiftningen på Åland härstammar från 1999. Jag hade inte själv förmånen att då delta i diskussionen, men jag har läst gamla lagtingsprotokoll. En av de stora principfrågorna som då diskuterades var hyresgästernas rättsskydd.

 

För ganska exakt ett år sedan lade vtm Barbro Sundback samma lagmotion som nu ligger på våra bord. Motionen hann aldrig behandlas i lagutskottet; det var val i höstas så den förföll. Motionen är innehållsmässigt densamma som finns i rikslagen och innebär en förstärkning av det rättsskydd som hyresgästerna har.

 

En arbetsgrupp kommer att tillsättas av landskapsstyrelsen som skall titta på hela hyreslagen. Därigenom blir det en form av utvärdering av hela lagpaketet, och det är bra. Det kan även finnas andra smärre förändringar som skulle komplettera och förbättra lagen ytterligare, enligt liberalernas förmenande.

 

En bostad är en social rättighet. Det viktigaste och som gör bostadsmarknaden smidig är sist och slutligen att det finns tillräckligt med bostäder. Där anser liberalerna att enhetslånen stimulerat bostadsbyggandet.

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

På Åland finns i huvudsak tre-fyra avgörande aktörer som bygger hyreslägenheter. Det är bl.a. kommunerna, försäkringsbolag och privata bolag samt även privata personer. Orsaken till att kommunerna bygger är ett samhällsansvar och att man vill få folk att flytta till sin kommun. Försäkringsbolag bygger också delvis av samhällsansvar men också som en långsiktig placering och med hopp om en viss avkastning. Orsaken till att privata bygger är i huvudsak för att göra en långsiktig placering men också för att få en avkastning på satsat kapital. Även hos många privata byggare finns nog en viss vilja att vara med och bygga samhället.

 

Fru talman!

Främst landskapet och privata har de senaste åren satsat stora summor på byggande av bostäder på Åland. Nämnas kan att landskapet de senaste tre åren har lånat ut ca 21,5 miljoner euro i s.k. enhetslån, alltså ungefär 130 miljoner mark. Detta till en mycket låg ränta och lång amorteringstid. Dessutom har stora summor reserverats för räntestöd för ägarbostäder. Då det dessutom tillförs mycket privat kapital till bostadsmarknaden kan man nog säga att Åland under de senaste åren har upplevt en byggboom inom bostadsbyggandet, och byggboomen fortgår. Under de senaste tre åren har det byggts ca 630 stycken nya bostäder på Åland, vilket är mycket högre än omkringliggande regioner. I t.ex. socialiststyrda Sverige byggs det inte alls lika mycket.

 

Att nu i lag göra det möjligt att en domstol skulle reglera hyrorna kan innebära en risk att de privata byggarna inte vågar satsa sina pengar på bostadsbyggande, vilket naturligtvis inte vore bra. Den bästa hyresregleringen är att det finns tillräckligt med hyresbostäder så att det uppstår en viss konkurrens mellan hyresgivarna. Då det byggs som aldrig förr på Åland kommer det inom en inte alltför avlägsen tid att råda balans mellan utbud och efterfrågan. Redan i dag ser vi att balansen är på väg att uppnås. Dessutom går det att eliminera oskäliga hyror och hyreshöjningar genom att skriva hyreskontrakt med klausuler hur en hyresreglering skall gå till.

 

Här, fru talman, har hyresgästföreningen ett stort ansvar.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är inte säker på att ltl Runar Karlsson och jag talar om samma sak. Jag menar att det är fråga om hyresreglering när man går ut och styr hyresförhöjningarna. Men den här motionen syftar inte till det. Här är det fråga om en rätt för både hyresvärd och hyresgäst, vilket är ganska sällsynt, men båda kan vända sig till domstolen ifall det råder oenighet mellan parterna om hyresförhöjningen för att få en prövning av vad som är skäligt på en viss ort. Det är en tredje part helt enkelt som kommer in för att avgöra det. Det är inte fråga om en reglementering på det sättet som jag tror att ltl Runar Karlsson avsåg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson var inne på frågan om bostadsbyggandet och enhetslånen. Det är helt klart att det stora problemet kvarstår: att vi har ännu för lite bostäder, men det har nu kommit igång ordentligt. Det är kanske en av de stora framgångarna som den förra landskapsstyrelsen införde, dvs. att man införde enhetslånen, som verkligen i grunden har börjat få en lösning på dessa problem.

 

När det gäller hyresregleringen är jag inne på samma linje som andra har varit om att en hyresreglering kanske ändå inte är det som man strävar i lagmotionen. Liberalerna har förut i reservationer varit inne på samma linjer som lagmotionen anger. Det är fråga om en prövningsrätt i sista hand om det är uppenbara missförhållanden i hyressättning. Det är inte en allmän reglering som det torde vara fråga om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Runar Karlsson delvis har missförstått diskussionen. Jag tycker att det här i mångt och mycket är en demokratisk fråga. Det ställer den åländska hyrestagaren men också den åländska hyresvärden i en sämre position än både hyrestagare och hyresvärdar på fastlandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tänkte också kommentera det som redan har sagts här om rättsskyddet för både hyresgäst och hyresvärd. Men jag vill ytterligare säga att varje gång man diskuterar frågan om hyresbostäder är det precis som om det skulle vara fråga om något avvikande, det är någonting som är en onormal situation. När det gäller frågan som ltl Runar Karlsson var inne på om utbud och efterfrågan så vet vi t.ex. att i Mariehamn är det 230 personer som står i bostadskö. Vi har en kronisk brist på hyresbostäder. Som jag också har sagt tidigare här i lagtinget skall det inte vara något onaturligt, inget osäkert att bo i en hyresbostad. I andra länder är det normalt att bo i en hyresbostad; här på Åland betraktas det ibland som något direkt onormalt, att det är något fel på de personer som har ett boende i en hyresbostad. Det som alltid framkommer i de näringspolitiska debatterna är att vi har för lite bostäder, det säger också alla företagare! Därför är detta en viktig fråga och det är bra om vi får anledning att fortsätta att diskutera den.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Visst är hyresbostäder på Åland en viktig fråga. Det insåg den förra landskapsstyrelsen och i och med det pumpade man ut 130 gamla miljoner mark för att bygga nya hyresbostäder. Det har lyckats, men det är klart att inte rättar man till det här på ett eller två år, utan det tar tre, fyra, fem år innan man har det rättat till det. Som jag sade: det finns i dag ingen ort i Norden som bygger lika mycket bostäder som Åland i förhållande till befolkningen, åtminstone närrregionen. Det är också så att man skriver hyresavtal mellan hyresgästen och hyresgivaren, då man reglerar hyror och andra saker, så inte kan jag förstå att det måste till en lag som förmodligen kommer att oroa de privata byggarna, som kanske satsar sina pengar på något annat – och då är vi illa ute, då blir det som i Sverige att man har 5.000 hemlösa i Stockholm t.ex. Det vill vi inte ha på Åland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Det är en intressant diskussion som har utspunnit sig kring bostadspolitiska frågor här i dag. Till att börja med kan jag säga att håller i mångt och mycket med detsom ltl Runar Karlsson anförde tidigare. En diskussion som kanske kommer att försiggå här senare under lagtingets arbete är väl diskussionen kring vad som har fått igång byggandet, om det är enhetslån eller om det är någonting annat. Det är en diskussion som vi kan ta vid ett annat tillfälle.

 

Den kommentar jag har om lagmotionen om ändring av hyreslagen är att man ställer sig frågan: Hur skall man säga vad som är skäligt? I lagtexten finns inte några motiv kring vad som är skäligt och icke skäligt, och det måste därför bli synnerligen svårt för en domstol att bestämma en hyresnivå. På vilket sätt skall man veta vad som är skäligt just här och nu? Visserligen blir det inte en generell reglering av hyresnivåerna, men det är klart att det här kan mycket väl leda till att viljan från privata aktörer att satsa på hyresbyggande kommer naturligtvis att sjunka ytterligare, om man inte har möjlighet att kunna sätta en nivå på hyrorna som gör att man också får en säker avkastning. På något sätt måste det i så fall också finnas bestämmelser kring var man sätter nivån på vad som är skäligt.

 

En intressant reflektion som man kan göra vad gäller hyresläget på Åland i dag när man säger att vi har väldigt höga hyror är att vi har ett kommunalt bostadsbyggande i Mariehamn som med de senaste nybyggena lägger kvadratmeterhyror som är bland de högsta i staden. Då kan man ställa sig frågan om det är det att vi har en massa lägenhetsägare som försöker suga ut marknaden på pengar eller om det finns ett annat fel i den marknad vi har.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Man känner igen tongångarna! Varje ny generation upprepar sitt partis ställningstagande, och det är i och för sig ganska naturligt. När det gäller Marstads hyror är det sådana där man får ta ut, åtminstone teoretiskt, 8 procent på avkastningen; hyrorna skall dessutom fastställas av landskapsstyrelsen. Det är alltså inte fri hyressättning på de bostäderna. Därtill kommer att åtminstone majoriteten i staden alltid har haft en hög ambition när det gäller Marstad att det skall vara bostäder som inte syns att det är kommunala bostäder för uthyrning, det skall alltså inte vara en klassprägel på dem och de skall inte vara i en enda stadsdel utan de skall vara utspridda, och därvid tror jag att Mariehamn kan vara väldigt stolt över sin bostadsproduktion. (Från salen:de är dyra) Bostäderna är rätt dyra, men de är inte dyrare än vad som finns på den privata marknaden. Då är det alltid fråga om att det är äldre bostäder när hyrorna är lägre.

 

När det gäller frågan om hur domstolarna avgör är det oftast på basen av den statistik som förs över hyressättningen och hyresbostäder: deras läge, deras ålder osv. Det förs en viss hyresstatistik också inom landskapsstyrelsen, men det finns ganska väl etablerad praxis på det här området.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Utgående från det resonemanget kommer vi att få en ganska hög hyresnivå i Mariehamn i framtiden. Antagligen är det på det sättet att det är Marstad som kommer att vara normgivande för de hyror som vi kommer att ha.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är redan så. Marstad är den dominerande aktören på hyresmarknaden, så det blir ofrånkomligen på det sättet. Vi får också hoppas att Marstad är riktgivande vad gäller standard. Den är väldigt hög och det är bra, har det visat sig; hyresgästerna mår bra och husen hålls i gott skick. Idén med att man skall slå upp några billiga genomgångsbostäder för folk som kommer hit tillfälligt och hela resonemanget om hur det skall bli billigt, mycket och bra och snabbt, har överallt visat sig att det för med sig andra problem och kostnader som samhället ändå förr eller senare måste ta ansvar för. En långsiktig och kvalitativt hög produktion av hyresbostäder som är trygga och välplanerade är en god samhällsinsats och ett långsiktigt samhällsåtagande.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är intressant diskussion därför att normalt sett när vi för diskussionerna kring boende osv. brukar det vara ganska mycket synpunkter på att hyresnivån i landskapet är för hög. Nu har tydligen socialdemokraterna kommit till att den nivå vi har i dag är alldeles lagom, den är rätt och att vi skall ha en sådan standard. Intressant blir då hur man skall få fart på det bostadsbyggande vi behöver, för de facto är det så att det är mera bostäder vi behöver och också till vissa delar utgående från vad folk har för olika behov. Det är inte bara så att folk har behov av att ha bostäder som man kommer att bo i resten av sitt liv utan det är också många som använder framför allt lägenheter som ett genomgångsboende när man är lite yngre, före man har har skaffat familj och sedan går vidare för att bygga hus osv. Jag tror att det är lite av en förändring i det som socialdemokraterna tidigare har drivit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Debatten har blivit ganska bred och det tycker jag är bra, för konsekvenserna av förslaget är ganska breda. Man bör, som en ledamot brukar säga, ”filosofisera” ganska mycket kring det här. Det råder avtalsfrihet på hyresmarknaden i dag. Det betyder att hyresvärd och hyresgäst avtalar om hyran och man avtalar också om eventuella hyreshöjningar. Det gör, som har konstaterats här av flera tidigare talare, att det är marknaden som avgör hyresnivån/tillgång och efterfrågan. Det är givetvis så det bör vara. Vi har för länge sedan i Europa lämnat de samhällssystem där bostäder och arbete är någonting som samhället ser till att finns utan det är andra mekanismer som reglerar det.

 

När det gäller bostadsmarknaden har jag alltid företrätt en sådan åsikt att man skall se den som en helhet. Det finns olika typer av bostäder, det finns hyresbostäder, ägarbostäder och bostäder för personer med särskilda behov osv. Man skall inte se det ena eller det andra som konstigt, utan det är fullt normalt att bo på hyra eller att bo i ägarbostad. Samhällets regelverk och subventioner skall vara lika, så gott det går, för de här olika typerna av bostadsformer; väljer man att äga sin bostad skall man i den grad det finns samhällssubventioner för bostäder åtnjuta samma subventioner som för hyresbostäder. Likadant är det med sådana här regelverk. Skall vi börja reglera på det viset att man kan stämma sin hyresvärd om man anser att höjningen är för hög, skall jag också som privat ägare av en ägobostad kunna stämma min bankdirektör om han eller hon höjer min ränta så att man bostad blir mycket dyrare eller så skall jag kunna stämma elandelslaget för att de höjer elpriset så att det blir dyrare osv. osv. Det är som ni hör helt ohållbart. Då borde man också gå in och reglera andra sektorer, t.ex. kostnaderna som jag har för bilen skall jag kunna stämma bilfirman för att den var för dyr och mackägarna för att bensinpriset höjs! Det är också ett system som vi har frångått för länge sedan; det är också där den s.k. prismekanismen som styr, enligt nationalekonomin.

 

Visst kan man försvara konsekvenserna av förslaget med att rättssäkerheten ökar, man har en laglig grund att reglera det, men det innebär också att det i så fall kommer att komma domslut som i sista ändan blir prejudicerande och som blir ett slags reglering av hyresmarknaden. Man skall ha klart för sig att man inte kommer undan det.

 

Vad innebär det då om hyran regleras? Jo, det innebär samma sak som det innebar förut när hyran reglerades, att tillgången på bostäder var mycket mindre än efterfrågan därför att det lönade sig inte att bygga bostäder. Om en institution hade ett visst kapital var det inte lönsamt att placera det i bostäder, utan det var snarare en förlustaffär i ett visst skede. Vi pratar ofta om att hyresnivån är för hög på Åland. Tidigare har problemet varit att hyresnivån har varit kraftigt lägre än vad den t.ex. har varit i Finland som helhet. År 2000 skilde det 8 mark/kvadratmeter och detta har gjort att det har blivit en otrolig bostadsbrist på Åland, för behovet har inte följt efterfrågan när det inte har lönat sig att bygga. När vi sedan avreglerade marknaden, vi tog bort hyresregleringen osv. och den här lagstiftningen kom, så började bostadsbyggandet sätta fart. Det var det som gjorde att vi kom i fas med omvärlden, det lönade sig igen att bygga bostäder. Man måste alltså se till realiteterna när man diskuterar vad vi skall göra för att reglera bostadsmarknaden. Det här instrumentet gör att det delvis blir en återgång till de gamla strukturerna. Hur skall man som sagt kunna ge sig in och avgöra vad som är skäligt? Det blir en mycket märklig process. Skall man då ta prejudikat från Finland, där man har liknande lagstiftning och påföra dem på den åländska hyresmarknaden, som man nog bör se som en isolerad hyresmarknad?

 

Givetvis skall lagutskottet fördjupa sig i frågan, men jag tror att utgången är ganska given hur en majoritet här i lagtinget ser på motionen. Det är inte bra att göra det här.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Mycket har sagts redan i det här ärendet, så bara ett par korta kommentarer från Ålands Framtids sida. Det är så, som flera har sagt redan, att hyreslagstiftningen, bostadsproduktionslagstiftningen osv. har inte så speciellt många år på nacken. 1999 trädde den i kraft och vi jobbade bra

många år med den för att försöka få till stånd ett trendbrott att avreglera sektorn, att försöka minska byråkratin och att försöka stimulera nyproduktionen av bostäder. Precis som ltl Runar Karlsson var inne på finns det klara belägg för, med de 630 nya bostäderna, att den målsättningen har

lyckats. Mot den bakgrunden är jag helt enig med vtm Barbro Sundback; jag förstår inte heller överhuvudtaget varför landskapsstyrelsen skulle tillsätta några arbetsgrupper och börja jobba med den här biten igen, det är ett  stort frågetecken för mig, men det är antagligen brist på

sysselsättning eller vad det kan handla om. Jag är väldigt förvånad.

 

Däremot är jag inte alls enig med motionärerna om det man föreslår i motionen. Ltl Beijar pekade på bristen på bostäder - 230 stycken i Mariehamns stad - nu vet vi alla att det inte så lätt att få reda på det verkliga behovet bakom siffrorna. Men det är i varje fall en stor efterfrågan på bostäder, så vi behöver fortfarande få nyproduktionen av bostäder att fungera så bra som möjligt. Speciellt med tanke på formuleringen i 12b § i lagmotionen tycker jag att man drar ner rullgardinen för den privata nyproduktionen av bostäder och det tycker jag skulle vara väldigt olyckligt. Det är trots allt bostadsbristen som är det största problemet.

 

Högkonjunkturer och lågkonjukturer, det här går upp och upp och ner, men jag är helt övertygad om att de flesta hyresvärdar, kanske alla, av de privata hyresvärdarna är medvetna om att det här är ett ömsesidigt beroendeförhållande. Inte går det, när det inte finns bostäder, att köra upp priserna till orimliga nivåer och sedan tro att man skall ha hyresgäster kvar när förhållandet är det motsatta. Det är alltså bäst om marknaden får sköta de här frågorna själv. Jag ser att vtm Barbro Sundback ser skeptisk ut, men det är faktiskt på det sättet!

 

Vicelantrådet Strand, replik:

Fru talman!

Jag nämnde en av orsakerna till att vi bör titta på ärendet och det handlar om friköpsdelen, som den landskapsstyrelse som Anders Eriksson var med i inte lyckades fullt ut med utan man fick det begränsat till fem år. Det finns bolag i dag som skulle vilja friköpa och också betala tillbaka de förmåner som man har fått via samhällsfinansieringen. Det är en del, sedan finns det också andra små detaljer som man bör titta på för att göra det friare för bolagen. I dag är de låsta helt och hållet ex antal år om man har gått in för den här finansieringen, trots att man är beredd att betala bort samhällsnyttan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det exempel som vicelantrådet Strand nämner att man skall jobba med har fullt stöd från Ålands Framtid. Det tycker jag är en bra sak. Jag fick intrycket tidigare av vicelantrådets anförande att när man skulle tillsätta en arbetsgrupp skulle man börja bygga om hela systemet igen, så det var bra att vi fick det klarlagt, för jag tror inte jag var den enda som missförstod det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag måste säga att jag uppfattade nog kommitténs uppdrag som så att man skulle se över hela hyreslagen. Det skulle vara en total genomgång, så på det viset fick jag samma intryck som ltl Anders Eriksson och speciellt liberalerna förefaller också ha den uppfattningen, men nu verkar då vicelantrådet Jörgen Strand haka upp sig mera på att man skall förlänga rättigheten att sälja ut hyresbostäder. Då kommer man in på den intressanta frågan – drömmen, nästan – hur marknaden skall sköta hyresboendet så att alla blir glada och nöjda och alla får sin bostad och till rätt pris utan att samhället griper in. Men om ni tänker efter och ni själva hade en massa pengar, skulle det vara hyresbostäder ni skulle bygga i första hand för att ert kapital skulle förkovra sig! Det tror jag inte. Det enda sättet att verkligen tjäna pengar på hyresbostäder är att man gör såsom här har förespeglats oss, att man får samhällslån och så bygger man hyresbostäder och så säljer man ut dem när man inte mera tycker att man har någon nytta av de billiga samhällspengar som man har fått!

 

Man tar på sätt och vis skattemedel från hyresgästerna och låter hyresvärdarna tjäna pengar på hyresboendet, som är samhällssubventionerat. På något vis stöter det min moral. I så fall skall samhället inte låna ut pengar för hyresboende. Om det är marknaden som löser det här skall vi överhuvudtaget inte ha någonting med det att göra och de som inte kan betala hyran, de får väl bo på gatan; om det inte finns handikappanpassade bostäder är det inte heller vår sak, utan det sköter väl marknaden också! De som har den övertron på marknaden när det gäller hyresbostadsbyggandet och de särskilda behov man har skulle jag vilja att gav ett exempel på ett land där det fungerar. Vi fick höra här av ltl Danne Sundman att avregleringarnas tid var förbi i Europa. (Från salen:kommunismen) Kommunismen är förbi, ja, men avregleringarnas tid är nog inte förbi. Det finns många länder i Europa där man faktiskt har haft ganska framgångsrikt hyresboende. Wien är ett intressant projekt, men där håller man också på och säljer ut stora delar av sitt hyreshusbestånd. Det märks naturligtvis på de svagaste grupperna först i storstäder; därför ökar uteliggarna. Och det här skedde när Margaret Tachter, nyliberalen, kom till makten. Då sade man att ju längre hon satt vid makten desto fler blev uteliggarna! Det finns faktiskt ett samband mellan det – det var just det här pratat om marknaden som skulle lösa inte bara bostadsproblem utan också sysselsättningsproblem osv.  Nyliberalismen har skadat också mycket, den har inte enbart varit positiv.

 

Detta med att sälja ut samhällsbelånade hyreslägenheter är ett moraliskt dilemma också: först skall vi ge företag möjlighet att bygga hyresbostäder till de behövande, sedan när de inte mera har någon nytta eller täcks eller när de med lagens hjälp har möjlighet att sälja ut lägenheterna, det är då som de tjänar pengar och då har de haft nytta av samhällspengarna. Då tycker jag att de skall gå till ltl Grönlund och fråga om han inte kan låna dem pengar i stället!

 

När det gäller den bostadspolitik som har förts är det sant att det har skett en stor produktion av hyresbostäder de senaste åren i och med enhetslånen, under den tid ltl Runar Karlsson hade hand om bostadsbyggandet. Det var tack vare att centern och liberalerna fann varandra, och enhetslånen var också socialdemokraternas modell. Det var under den förra regeringen när Frisinnad Samverkan hade starkt inflytande som centern svängde och då var de mera marknadsliberala, men nu är de mera socialt byggande med liberalerna och det är naturligtvis problem för Frisinnad Samverkan i det sammanhanget. Bostadsfrågan är en av de få ideologiska frågor som faktiskt också delar de borgerliga partierna. Det är ändå intressant med tiden när bostäder har producerats, för i Mariehamn producerades det under nittiotalet 400 bostäder, men med hur många tror ni befolkningen i Mariehamn ökade? Vi räknar normalt med ungefär två personer per bostad; det borde alltså ge 800. Det har givit 180 personer. Vi bygger bostäder, men vem bor där? Det troliga för Mariehamn – vi vet inte – är att det är sådana som har flera bostäder på Åland, en i Mariehamn och en någon annanstans på Åland. Det suger alltså upp en hel del av de producerade bostäderna. Det är väldigt svårt att pricka rätt med det här med samhällsfinansierat bostadsbyggande. Det är ett kolossalt problem och det är det överallt, inte är Åland ensam om det och det finns nog inte som jag ser det några enkla modeller.

 

Fru talman!

Vi har kommit en hel del från motionen, men när man säger att den skulle liksom stoppa upp det privata producerandet av bostäder är det en ideologisk-teoretisk ståndpunkt. Den här bestämmelsen har inga sådana konsekvenser överhuvudtaget; däremot kan den nog resultera i att man får en viss skälighetsnivå, en norm, för hyressättningen i Mariehamn t.ex. eller på Åland. Det är väl i och för sig inte något tokigt, utan nog måste man väl så mycket kunna se till den svagare partens rättsskydd att man skulle kunna få en sådan bedömning till stånd. Det är inte, som ltl Runar Karlsson säger, enligt hyreslagen så att man måste göra skriftliga hyresavtal. Nej, det var centern absolut emot senast vi diskuterade hyreslagen, muntliga var lika mycket värdefulla! Det behöver inte stå i detta avtal hur hyreshöjningarna görs och när de görs samt på vilket sätt, det är någonting som hyresgäst också hyresvärd fritt kan överenskomma; man kan egentligen överenskomma fritt om allt. Det är klart att har du behov av en bostad och är desperat, så tar du nästan vad som helst i den situationen och när du senare ser att pengarna inte räcker till är det en väldigt svår situation som en människa befinner sig i. Vi vet alla att om man inte har ett tryggt och trivsamt boende så mår man inte bra utan nästan allt annat blir jobbigt.

 

Det är alltså en viktig uppgift för samhället att diskutera hur vi kan ordna boendet och speciellt hyresboendet, för det är också så att kommunen har ett lagligt ansvar för att trygga bostäder åt våra innevånare.

 

TALMANNEN: Jag har hittills tillåtit en ganska vid debatt om lagmotionen. Nu påminner jag ledamöterna om vad som ligger till grund för debatten: ett förslag om ändring av 12a – 12 c §§ hyreslagen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback tog upp arbetsgruppens mandat och jag exemplifierade med det konkreta exemplet om friköp. Vi har på inget sätt begränsat det mandat som gruppen kommer att få, utan den kommer att få titta på olika saker. Är det någonting som ytterligare behöver ändras är vi beredda att titta på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Liberalerna har kommit överens om att det skall tillsättas en arbetsgrupp för att se över hyreslagen utan något förutbestämt resultat. I den mån någon här i salen uttalar sig om att resultatet blir på ett visst sätt är det i så fall att föregå det arbete som skall utföras. Sedan får samarbetspartierna diskutera sig samman i den här frågan, så får vi se vad slutresultatet blir.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Trots talmannens uppmaning ber jag att få kommentera det som sades i vtm Barbro Sundbacks anförande.

 

Helt kort om kommittén. Det rör sig inte om någon helrevidering av hyreslagen utan det är en normal koll hur lagstiftningen har fungerat efter några år, någonting som man ofta gör med så här stora lagpaket.

 

När det gäller frågan om hur hyresvärdar tänker, som vtm Barbro Sundback tog upp, har nog många hyresvärdar andra syften än att bara förtjäna så mycket pengar som möjligt på sina bostäder. Många har nog det som kanske exemplifieras bäst Algot Johansson, att man bygger också samhälle när man bygger bostäder, man har också andra intressen än att förtjäna pengar.

 

När det gäller möjligheten att köpa sig fri från samhällssubventioner och regleringen är det inte så att man har utnyttjat samhällssubventioner; man får betala en avgift för att man har fått tillgång till s.a.s. billigare pengar, så inte lurar man skattebetalarna på något vis. Till den delen behöver inte vtm Barbro Sundback ha några moraliska betänkligheter om företagarna som vill frigöra sig från de tidigare regelverken. Jag tycker att det är en bra idé med en förläning.

 

Ingen har påstått att lagmotionen, om den skulle godkännas, skulle stoppa upp det privata byggandet, men det blir ett element av reglering. Säkert kommer det att byggas både före och efter den här regleringen, men det blir mer åt det reglerande hållet. Det blir en följd när domstolar skall kunna säga att det här är en skälig hyra för den här lägenheten i den här kommunen, så är det det som gäller sedan i stället för att marknaden är det som gäller. Om man frågar hyresvärdarna vem som är en svagare part, så finns det nog ganska många som anser att de är ganska svaga parter också för det finns ganska mycket problem med att vara hyresvärd – men det kan jag ta här utanför i lilla kammarn med vtm Barbro Sundback om hon vill höra exempel.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste faktiskt säga nej tack till besök på lilla kammarn med ltl Danne Sundman – så intresserad är jag faktiskt inte av hans åsikter!

 

Det var en vacker tanke med en viss privat persons satsningar i hyresbostäder i tiden, men man måste komma ihåg att under den perioden gällde kraftiga skattelättnader för byggande av hyreshus och det var i och för sig en bra satsning, både socialt men framför allt ekonomiskt. Den mannen som gjorde det, han visste minsann han vad han gjorde med sina pengar. Men som entreprenör eller privat kapitalist rent generellt, så jag skulle åtminstone inte gå in för hyresbostäder om jag hade mycket pengar och ville att de skulle förkovra sig. I dag finns det mycket, mycket effektivare sätt att omvandla sitt kapital. Det är nog ändå orsaken till att det är kommuner och försäkringsbolag som i allt högre grad garanterar att vi har ändå någon slags kontinuerlig produktion av hyresbostäder.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Eftersom debatten faktiskt skulle ge orsak till en betydligt vidlyftigare, mer vidsträckt och vittomfattande diskussion än vad motionen föranleder och jag faktiskt hade för avsikt att göra detta - det hade verkligen funnits orsak – men med tanke på talmannens erinran skall jag be att få avstå i det här skedet och fatta mod vid ett senare tillfälle.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om utbetalning av pensioner i landskapet Åland. (LM 2/2003-2004).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det här är också en lagmotion som är en repris på en likadan som socialdemokraterna lämnade under förra perioden. Jag vill att ledamöterna lägger märke till att den lag som det gäller är från 1951. Det är en kolossalt gammal lagstiftning. Man undrar om inte det har hänt någonting under den här perioden som skulle motivera att man från landskapsstyrelsens sida under de gångna 53 åren skulle ha tillsatt också en kommitté för att se över den här lagen i sin helhet.

 

Det förslag som jag här i allra största blygsamhet vågar föra fram, trots att arbetsbördan naturligtvis är tung i lagutskottet också den här perioden är att man skulle ändra på utbetalningen av pensioner så att det skulle ske på samma sätt som man gör med landskapets löneutbetalningar, dvs. att när utbetalningsdagen infaller på en helgdag eller söckenlördag skulle den betalas ut före helgen och inte efter. Det här vill jag eftersom jag har fått sådana signaler, som det heter, av pensionstagare, speciellt sådana med mycket små inkomster, att det är besvärligt speciellt vid större högtider som jul när man behöver sina pengar för att förgylla helgdagarna att de betalas ut före helgen och inte efter. Jag tycker att det är en mycket, mycket ödmjuk önskan från några av landskapets tidigare anställda som lagtinget omgående borde hörsamma. Det kan inte ta tre år att behandla detta ärende i lagutskottet eller att komma fram till att det eventuellt måste förkastas på grund av någon stor arbetsbörda, utan jag skulle hoppas att det här skedde omgående så att vi åtminstone till den här julen kunde glädja några personer i vårt landskap.

 

Ltl Anders Englund, replik: f

Fru talman!

Det här är ett vällovligt initiativ från vtm Barbro Sundback och de övriga motionärerna. Jag stöder tankegångarna så  här långt. Jag tycker att nog är det så att det borde vara likställt mellan löneutbetalningar och pensioner från landskapet, det måste man de facto hålla med om. Såsom vtm Barbro Sundback beskrev kan det också infalla långa helger och det är klart att det är många som har små, ganska obetydliga pensioner och då tror jag att det kan vara en ganska viktig point, trots att den är ganska liten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Vi skall inte tillsätta någon arbetsgrupp för den här frågan. Från landskapsstyrelsens sida tycker jag inte att det är något problem om lagutskottet godkänner motionen, och vi skall bistå med den ändring som behövs i frågan så fort som möjligt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag tycker att motionen är vällovlig. Det är bra att man tar i det här. Däremot ser jag, när jag hörde vtm Barbro Sundback hörde redogöra för motionen, att den inte automatiskt ger dem som får pension sin pensionsuttagning före jul. Det står i motionen ”är månadens första dag en söckenlördag eller helgdag” skall man göra det, men vissa jular kommer det förvisso att vara så. Man kanske kan titta på det om som ett tillägg skulle vara den tolfte månaden före jul. Jag säger inte att det skall vara så, men man kan titta på om man utan större problem kunde göra det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 15 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.33).

 

Originalfil