Plenum den 10 september 2014

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 10 september 2014 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Godkännande av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2013-2014)

Landskapsregeringens svar (RP 12/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2012-2013)

Bordläggning. 2

2    Privatisering av avbytarservicen

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2013-2014)

Bordläggning. 2

3    Godkännande av överenskommelsen med Ryssland om transport av farligt gods

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 16/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 7/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 7/2013-2014)

Bordläggning. 2

4    Producentansvar för elektrisk och elektronisk utrustning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2013-2014)

Remiss. 2

5    Ny landskapslagstiftning om åländsk hembygdsrätt

Landskapsregeringens lagförslag (LF 16/2013-2014)

Andra behandling. 28

6    Korrigering av vallagen

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2013-2014)

Enda behandling. 28

7    Strategi för hållbar utveckling

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2013-2014)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2013-2014)

Enda behandling. 51

8    Befrielse från utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2013-2014)

För kännedom.. 52

9    Förslag till andra tilläggsbudget för år 2014

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 4/2013-2014)

10  Tillsättande av skärgårdsnämnd

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 5/2013-2014)

Plenum slutar 52

 

Plenum börjar                   

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Torsten Sundblom anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av studieresa med kommunen och lagtingsledamoten Harry Jansson anhåller om ledighet från plenum den 15 september för privata angelägenheter. Beviljas.

 Bordläggning

1        Godkännande av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2013-2014)

Landskapsregeringens svar (RP 12/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2012-2013)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 15.09.2014. Godkänt.

Bordläggning

2        Privatisering av avbytarservicen

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2013-2014)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 15.09.2014. Godkänt.

Bordläggning

3        Godkännande av överenskommelsen med Ryssland om transport av farligt gods

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 16/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 7/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 7/2013-2014)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 15.09.2014. Godkänt.

Bordläggning

4        Producentansvar för elektrisk och elektronisk utrustning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2013-2014)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 15.09.2014. Godkänt.

Remiss

5        Ny landskapslagstiftning om åländsk hembygdsrätt

Landskapsregeringens lagförslag (LF 16/2013-2014)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Fru talman! Bästa ålänningar, landskapsregeringen presenterar idag två betydelsefulla lagar. I stöd av dessa lagar förlänger vi "förtöjningslinan" för åländska studerande utanför Åland och gör det möjligt att behålla hembygdsrätten lite längre; vi skapar ett system som gör att varje hembygdsrättsinnehavare får ett brev när man håller på att förlora hembygdsrätten. Det brevet beskriver dessutom vad du behöver göra för att behålla hembygdsrätten.

Vi verkställer nu den parlamentariska kommitténs betänkande från 2009 och med dessa två lagar verkställer vi också flera punkter i regeringsprogrammet, nämligen:

· Frågor rörande hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt ska följa tydliga och klara normer för att skapa ett rättssäkert och jämlikt förfarande.

· Reformer för att öka valdeltagandet: ”Förtöjningslinan” för studerande ökar dessutom möjligheten för studerande att delta och ställa upp i val.

· Vi har också lovat att göra en översyn av hembygdsrättsregistret i god tid inför nästa val, vilket vi gjorde under sommaren 2012. Denna process finns beskriven på s. 25 i lagförslaget. Som ett resultat av översynen infördes ca 300 personer i hembygdsrättsregistret. Jag vågar påstå att rättssäkerheten har stärkts, i enlighet med regeringens målsättningar.

· Avslutningsvis har vi lovat att stärka medborgarnas rättsskydd, vilket vi gör genom att tydligt reglera hembygdsrätten i lag och skriva in i lagen att du ska få ett besked om att du håller på att förlora hembygdsrätten samt vilka åtgärder som förutsätts av dig.

Landskapsregeringen har haft ett gott samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden, som lett till att lagstiftningen förenklats och att resonemangen kring standstill-bestämmelsen kompletterats, se sid. 33-34. Det kan också vara skäl att nämna att grundbestämmelserna nu finns i en egen lag som ska antas med kvalificerad majoritet – för också det handlar om att hörsamma självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter.

Det som har väckt viss munterhet är 74 sidor motiveringar i förhållande till 12 sidor lagtext. Den här korrelationen är på intet sätt unik om vi tittar på tidigare lagstiftning. Här vill jag poängtera att hembygdsrätten är unik för Åland, det finns nästan inget motsvarande ute i världen. Det finns tämligen lite juridisk litteratur i ämnet och mig veterligen finns det ingen systematiserad genomgång av hur hembygdsrätten utvecklats genom praxis – förutom dessa 70 sidor. Se t.ex. detaljmotiveringen till 5 § om hur praxis för hembygdsrätt direkt efter återflyttning vuxit fram. Jag kan också tycka att det finns ett visst intresse i t.ex. den statistiska granskningen av hembygdsrätten på s. 35, där det konstateras att 60 % av hembygdsrättsförvärven grundar sig direkt på 6§ i självstyrelselagen. Och alltså bara 40 % grundar sig på ansökan i stöd av 7 § självstyrelselagen.

Massmedialt har ”den förlängda förtöjningslinan” för studerande rönt mest uppmärksamhet. Detta verkställer landskapsregeringen nu i §§ 7, 14 och 19 i den s.k. förfarandelagen. Den berömda ”klockan” börjar ticka först när du slutfört dina studier, dock senast 5 år efter att du inlett studierna. Alltså kan du få 10 års respit, innan hembygdsrätten upphört.

Dessa bestämmelser – Lex Lindholm, om man så vill – bottnar i den parlamentariska kommitténs betänkande, där alla lagtingspartier inklusive det största oppositionspartiet var överens om följande: ”Kommittén uppfattar att det är viktigt att ålänningar med åländsk hembygdsrätt, som studerar utanför Åland, i hembygdsrättsavseende jämställs med studerande på Åland.” Denna problemställning har samtliga åländska partier reservationslöst satt sitt namn under, likaså slutsatsen som lyder: ”Kommittén föreslår att studier utanför Åland som understiger fem år inte borde räknas med i den tidsperiod som leder till förlust av hembygdsrätt. Enbart studier efter det femte året skulle betraktas som sådan bosättning utanför landskapet som efter fem år leder till förlust av hembygdsrätt.”

Vår regering har ”knäckt nöten” och löst problemet med de studerandes förtöjningslina, i enlighet med en enig parlamentarisk kommittés önskemål. Efter att ha bekantat oss med några av grundlagsutskottets betänkanden kommer vi dessutom att motivera det på samma sätt som den parlamentariska kommittén från 2009, nämligen att vi härmed ökar den s.k. ”faktiska likabehandlingen” mellan studerande på Åland och de som studerar utanför Åland. De studerande som inhämtar kompetens utanför Åland ska inte behandlas sämre för detta, de ska uppmuntras till det.

Mot bakgrunden av detta, har vi i regeringsblocket med viss förvåning betraktat ”den liberala evolutionen”, eller snarare devolutionen, från ett gemensamt, parlamentariskt förankrat ställningstagande till ”8 år åt alla på ett bräde”. Det är något oroväckande att liberalerna inte längre verkar betrakta parlamentariska kommitténs slutsatser som sina egna.

Varför inte 8 år för alla? Det finns en poäng i att om du innehar hembygdsrätt så är du verksam i det åländska samhället och du betalar skatt och deltar i det gemensamma beslutsfattandet. På 8 år hinner du förlora din anknytning till samhället. Har du inte satt din fot på Åland på 8 år så kan man med fog fråga sig om det är vettigt att du ännu ska ha fritt jordförvärv och rösträtt i lagtingsval.

Den parlamentariska kommittén sammanfattar detta kärnfullt på sida 40: ”Förvärv av hembygdsrätt medför att en enskild person får tillgång till ett antal rättigheter som kan anses vara centrala i det åländska samhället.”

Den andra orsaken är att detta skulle innebära ett oproportionerligt stort ingrepp i hembygdsrättslagstiftningen. Det vi gör är nämligen att kodifiera hembygdsrättspraxis i lag. Att ändra till ”8 år för alla” har vi i intet skede överenskommit om i den parlamentariska kommittén, som är den allmänt omfattade grunden för detta arbete.

Låt oss dessutom minnas att den ”förlängda förtöjningslinan” är en återgång till den praxis och, med facit i hand, goda ordning som rådde före år 1996. Innan lagen om hemkommun trädde i kraft år 1996 gällde att studerandena skulle hålla kvar sin hemort under studietiden. Det vill säga: femårsperioden för hembygdsrätt började löpa först då boendet utanför Åland inte längre baserade sig på studier.

Vi tar alltså makten över hur utflyttning definieras i vår egen hembygdsrättslagstiftning enligt den grundläggande bestämmelsen om förlust i 8 § hembygdsrättslagen. Fem år är samma för alla oberoende av om de är studerande eller inte, men när femårsperioden inleds - det bestämmer vi själva.

Avslutningsvis, fru talman, denna lagstiftning handlar i stort om att kodifiera en gedigen ansamling besluts- och HFD-praxis och samla detta i lag. Nästa anhalt i arbetet är förnyandet av jordförvärvslagstiftningen, vilken har inletts.

Talman! Detta kan tjäna som inledning till debatten. Jag besvarar gärna frågor med anledning av detta enligt bästa förmåga.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Minister Valve är nog lite förvånande och han polemiserar i sin presentation av lagförlaget. Det får vi nog tillfälle att göra här under debatten. Jag tyckte att det var lite förvånande.

Jag har en detaljfråga till ministern. Det gäller meddelande om föregående förlust av hembygdsrätt. Hur ska det fungerar rent praktiskt? Om man bor i en studieort, man utbildar sig i Stockholm till exempel och så flyttar man till London. Hur ska man kunna ha koll på enskilda individer och vart flyttströmmarna rör sig?

Minister Wille Valve, replik

Tack för en bra fråga. Avsikten är att var och en själv ska kunna ändra sina uppgifter i hembygdsrättsregistret. Det är den långsiktiga ambitionen. Hur det rent konkret ska gå till, i stöd av den lagstiftningen som har presenterats idag, så senast ett halvår före man håller på att förlora hembygdsrätten så får man ett meddelande att man håller på att förlora den.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Blir inte det här lite kejsarens nya kläder? Är man så observant att man går in och ändrar sina flyttningsuppgifter och sin bostadsort i registret så har man nog koll på när man förlorar hembygdsrätten också. Är det inte så att den här nöten som man har knäckt har visat sig vara lite besk?

Minister Wille Valve, replik

Givetvis kommer inte hembygdsrättsregistret att fungera i något slags vakuum. Det kommer att ha en direktlinje till folkbokföringsregistret och andra behöriga myndigheter för att kunna säkerställa att det är uppdaterat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Visst är det ett intressant när ansvarig minister i sin presentation av landskapsregeringens lagförslag lägger ungefär 1/3 av tiden på att analysera liberalernas förslag som i viss mån avviker från det här. Det kanske visar att vi politiskt har en viss betydelse i det åländska samhället i varje fall. Det är intressant iakttagelse.

Vad gäller likabehandling så har jag inte riktigt samma uppfattning som minister Valve i frågan, att alla kommer att behandlas lika. De facto blir det så nu att studeranden kommer att få en större förmån boende på annan ort under studietiden, man börja räkna de här fem åren senare. Minister Valve sade att om man inte är studerande och man bosätter sig utanför Åland så kan man inom åtta år tappa rötterna till det åländska samhället. Det är ett intressant uttalande. Jag känner väldigt många personer som har tappat hembygdsrätten men som känner sig oerhört rotade i det åländska samhället ändå. Men där har tydligen moderaterna en annan uppfattning än vad vi har.

Minister Wille Valve, replik

Under remissrundan har det kommit in många olika synpunkter på hur vi borde se på hembygdsrätten och när man förlorar den. Om jag ska berömma liberalerna så är det för en tydlighet i sin politik i det här avseendet. Ärligt talat väcker liberalernas syn en viss förvåning om vi tittar på vad den parlamentariska kommittén kom fram till ursprungligen.

Vad gäller frånvaro för studier så kan vi notera att i 7 § i förfarandelagen så är det inte bara studier i stöd av studiestödslagen. Det är också läraravtal som bedrivs med sikte på examen enligt den med stöd av bestämmelser i lag eller annan författning antagen läroplan. Det är de två grunderna för den så kallade förlängda förtöjningslinan. Är detta positiv diskriminering? Javisst! Positiv diskriminering är tillåtet, enligt grundlagsutskottets mångåriga praxis, under vissa givna förutsättningar vilka vi anser att uppfylls.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det som möjligen är tillåtet behöver inte alltid vara bra för det.

Jag förvånar mig lite, här finns en klar koppling när man börjar räkna den femåriga perioden innan man mister hembygdsrätten. Det finns en väldigt tydlig koppling till studiestödet. Man ska vara berättigad till studiestöd i varje fall för att kunna komma i åtnjutande av en längre tid innan man tappar hembygdsrätten. Hembygdsrätten kopplar ihop med jordförvärv, rösträtt och många sådana saker. Det har förvånat mig hela tiden att moderaterna väljer den linje där man ska vara berättigad till stöd eller bidrag, det är ingenting fel i studiestödet i sig. Men endast den som är berättigad till bidraget ska få mera medborgerliga rättigheter. Men det är kanske en ny politik nu när moderaterna har slagit sig samman med ett annat parti. Det är lite förvånande att moderaterna driver en sådan här linje.

Minister Wille Valve, replik

Om ltl Perämaa läser förfarandelagen 7 § så ser han att det inte är i stöd av studiestödslagen exklusivt som man har möjlighet till denna förlängda förtöjningslina. Det är även i stöd av läroavtal vilket torde besvara ltl Perämaas argument till den delen.

Finns det fler förslag från liberalernas sida över hur denna paragraf kunde förbättras så kommer vi givetvis att lyssna med öppet öra.

Avslutningsvis håller jag med ltl Perämaa om den övergripande principen som en levnadsregel; att det som är tillåtet inte nödvändigtvis behöver vara bra,

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Även jag reagerade på ministerns presentation. Ministern ägnade en så stor del av presentationen åt att polemisera med liberalerna. Vi förväntade oss en presentation av framställningen i första hand.

I framställningen beskrivs ett ganska omfattande och nytt system som tenderar att bli omfattande och byråkratiskt. Jag är inte riktigt nöjd med de ekonomiska konsekvensanalyserna. Hur bedömer ministern och landskapsregeringen behovet av mera tjänster och resurser för att kunna administrera alla dessa register och påminnelser?

Minister Wille Valve, replik

Det är min avsikt är inte gå i klinch med liberalerna. De facto presenterade vi ett förslag som liberalerna i alla skeden har aviserat att man inte håller med om. Vi håller inte med om åtta år för alla. Därför förefaller det mig naturligt att jag som ansvarig minister motiverar och berättar varför vi inte håller med och på vilka grunder, vilket jag gjorde i mitt anförande.

Vad gäller kostnaderna för omställningen så kommer det att fodras, så som det står i lagförslaget, extra resurser inledningsvis. Men på lång sikt så kommer vi att effektivera verksamheten i och med att den kommer att vara mycket mera elektronisk än vad den är idag.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När jag tittar på konsekvenserna har jag kunnat läsa att det kommer att krävas flera personer för att jobba med det här. Det är ju väldigt förvånande att man bygger upp ett byråkratiskt system bara för en liten grupp där vi dessutom inte är alldeles säkra på att landskapsregeringen har rätt att det här kommer att hålla när det gäller likabehandlingsprincipen. Att urskilja de studerande är inte alldeles enkelt, inte kan man endast jämföra dem med studerande på Åland. En som studerar borta kan ju avbryta sina studier, komma tillbaka till studierna, man kan ha viss praktik och man kan vara vårdledig för att man föder barn. Hur gör man i alla dessa fall? Hur ska man jämföra detta med en studerande från Åland som kanske måste fara bort för att utnyttja praktiktillfällen? Likabehandlingsprincipen är mycket ifrågasatt.

Minister Wille Valve, replik

I slutet av vtm Erikssons replik framkom flera intressanta saker som jag tror att det kan vara värt för utskottet att begrunda.

Vad gäller detta med kostnaderna igen, vtm Eriksson sade att det krävs flera personer och det bidrar till mera byråkrati. Landskapsregeringen anser att det handlar om projektanställning för att effektivera verksamheten och stärka den enskildas rättigheter. Det är motiverat att anställa folk för att få det här projektet att funka.

Har landskapsregeringen rätt eller fel? Ja, en enig parlamentarisk kommitté 2009 bekräftade att landskapsregeringen har rätt i det vi gör just nu och där satte också liberalerna sitt namn under. Jag kan förstå att det kan vara en svår nöt för liberalerna att förklara varför de var för det här 2009 men nu plötsligt har ändrat sig under vägen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag får tacka kansliministern för en god presentation och likaså för att vi har ett historiskt dokument på lagtingets bord.

Efter att vi har haft ett rättsinstitut i hembygdsrätt i över 60 år så är det första gången som vi nu får en heltäckande behandling av frågan.

När vi ändå har ministern i talarstolen så skulle jag vilja fråga när det gäller de övriga rättigheterna som är knutna till institutet hembygdsrätt, vilka förhoppningar tidsmässigt har minister när det gäller jordförvärvssidan? Idag är det drygt fem år sedan den parlamentariska kommitténs betänkande förelåg i slutlig form. Det finns en osäkerhet i dagens åländska samhälle vart vi är på väg när det gäller jordskyddet.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Jansson. Som antytts i tidigare ordväxlingar så är den parlamentariska kommittén från 2009 väldigt konkret och specifik vad gäller förslag till förbättringar och förändringar av hembygdsrätten och näringsrätten. Den är något mindre specifik när vi kommer till jordförvärvslagstiftningen, även om jag tror att alla i detta hus stöder de övergripande målsättningarna som finns i den parlamentariska kommittén. Min personliga åsikt är att jordförvärvslagstiftningen är något svårare att arbeta med. Vi har inlett det arbetet. Jag hoppas att snart kunna återkomma med närmare besked om hur det framskrider.

När det gäller att jobba med näringsrätten så är det ungefär samma svårighetsgrad som hembygdsrätten.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att ministern kommer ihåg att jag har en viss förkärlek för att vi ska jobba över alla gränser när det gäller den här typen av grundläggande åländska samhällsfrågor. Vi ska försöka behålla en enighet så långt det är möjligt. Min rekommendation är att ministern, när det gäller särskilt jordförvärvssidan, tillsätter en politisk referensgrupp så att det finns fortsatt framtida fokus på den frågan i och med att vi de facto har ett lagtings-och kommunalval om ett år. Då kan frågan sedan drivas vidare, förhoppningsvis i en enighet.

Minister Wille Valve, replik

Jag instämmer med ltl Jansson. Det handlar mycket om att förankra grundläggande principer. Det som har att göra med hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt är allas vår fråga. Jag betraktar åtminstone det som nära knutet till vår konstitution. Någon form av förankring kommer att behövas, det är helt klart. Tack för tipset.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag är jätteglad idag över att den här lagstiftningen har kommit i salen. Det är ett arbete som jag själv satt igång när jag var minister och som Wille Valve nu har slutfört och som han också presenterade på ett föredömligt sätt här idag.

2006 skrev jag en motion där jag hade en vision och en önskan om att man skulle få behålla sin hembygdsrätt om man är studerande utanför Åland och Finland. Föga visste jag då att det var just jag själv som skulle få lov att ta fram den.

Under den debatten var det stor uppslutning kring frågan. I går kväll läste jag stenografiska protokollet och kunde konstatera att samtliga partier deltog i debatten. Dåvarande lantråd, Roger Nordlund, såg också fram emot att detta skulle lösa sig.

2008 tillsattes den parlamentariska gruppen som också hade i uppdrag att titta på hembygdsrätten. I april 2009 kom man fram med sitt betänkande. De punkterna som var under hembygdsrätten, den önskan man hade till förändring, har också legat som grund i det arbetet som vi startade 2012 i landskapsregeringen.

Det finns två punkter som egentligen inte är åtgärdade och de har vi inte egen behörighet på heller. Det gäller att andra medborgare än finska medborgare kunde få hembygdsrätt och det gäller också folkbokföringen som även finns med i det här betänkandet. Båda dessa frågor är dock aviserade att tas upp på diskussionsbordet med den finska regeringen så fort man får en chans.

Nu har vi en lagframställning där man har betat av alla de synpunkter och önskemål som man hade. Frågan om ett register, man hade inte på det sättet rätt att föra register. Det fanns också otydligheter och det fanns människor som inte var med i detta register men som ändå hade hembygdsrätt men de var inte upptagna i registret.

Under sommaren 2012 gick en högskolepraktikant genom registret och fann alltså 300 personer med hembygdsrätt. De fanns inte med men borde ha ingått i det registret.

Under resans gång har det varit väldigt angeläget att hitta lösningar på hur man ska definiera vad som avses med tillfredsställande kunskaper i svenska. När man har lämnat in sin ansökan, i den kontakten man har haft och genom den diskussionen man har fört där så har man kunna kontrollera det. Idag finns det i lagen reglerat hur man ska definiera det och hur man ska kunna visa på det.

Egentlig bo- och hemvist i landskapet har det varit många frågetecken runt. Nu fastställs den också i den här lagframställningen.

Frågan om tre års bosättning när ska den räknas? Är det för att man har varit född och uppvuxen här eller är det att man har bott här under tre år? Detta reglerar man också i den här lagframställningen. Det medför att det blir mycket mera lätthanterligt för den som ska bevilja hembygdsrätt.

Sedan detta med studier. Det här är egentligen enbart att återgå till den praxis och det förfarande som var gällande innan en annan lagstiftning gjorde att en studerande måste skriva sig på annan ort. Det var alltså en rikslag som gjorde att ålänningars praxis och tidigare förfaranden ändrades över en natt. Det här har egentligen varit det mest svåra att hitta en lösning på. Nu finns den och det är också säkert juridiskt hållbart eftersom vi också har de här särrättigheterna och diskriminerande som egentligen självstyrelselagen i många andra områden också är och självstyrelselagen är ändå godkänd av EU. Det här är ingenting nytt. Det är en återgång till det som vi tidigare har haft.

Vi ska också komma ihåg att om man ändrar grunden för våra internationella garantier så betyder det också att varje uppluckring av särrättigheterna innehåller ”beyond point of no return”. Vi kan inte gå tillbaka till det sedan om vi märker att vi borde ha gjort det på ett annat sätt. Nu håller vi fast vid det som tidigare har varit.

Med den debatten som har varit här tidigare i salen redan 2006, flera av oss var med då och är med nu och också i det parlamentariska betänkandet som kom 2009, så känner jag mig ganska trygg att den här lagen också kommer att passera lagtinget i den tappning som vi ser här. I den här lagframställningen finner man de här olika punkterna som man har önskat. Därför tycker jag att det är väldigt roligt idag att se att den har kommit så här långt. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag har också en detaljfråga eftersom ltl Lindholm har varit aktiv i framtagande av lagstiftningen. När det gäller de 300 ålänningarna som hade hembygdsrätt och som man hittade, det kan väl vara på sin plats, som jag läste i framställningen, att påpeka att det berodde ju på att man bytte system. Det fanns personer som föll bort då.

Min slutsats, när jag läser framställningen, är att det ändå har fungerat hyfsat när man har haft register som har talat med folkbokföringen. Det var ett systemfel helt enkelt, en engångshändelse.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Till stora delar så var det på grund av det. Jag tycker inte att man kan säga att det har varit ett hyfsat förfaringssätt när det ändå är 300 personer som har varit utanför registret. Det behöver man jobbar på när man ska bygga upp det nya systemet så att det faktiskt också fungerar. Att det inte är någon som till exempel ska ställa upp i val sedan märker att man inte har hembygdsrätt och då inte kan ta del av det arbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Tack, fru talman! Bästa kollegor, för oss självstyrelsenördar är detta en välkommen dag. Vi trivs särskilt gott nu både i självstyrelsepolitiska nämnden och i lag- och kulturutskottet där vi dryftar både internationella avtal och demilitariseringsstrategin. Nu har vi då på bordet för behandling i lag- och kulturutskottet inom kort förslaget till hur vi ska reglera hembygdsrätten framöver.

Som jag redan sade i mitt lilla replikskifte med kansliminister Valve så är det oerhört angeläget att vi nu får på papper det som har utvecklats som en praxis under drygt 60 år.

När det gäller hembygdsrätten så har det skett en rättsutveckling. För oss, som ibland hade det tvivelaktiga nöjet att slåss för Åland i samband med EU-förhandlingarna, så ställdes vi redan i ett tidigt skede inför viss domdagsprofetia. Ni kommer inte att klara av att säkerställa hembygdsrätten och därmed de grundläggande rättigheterna knutna till institutet, i och med att det inte direkt går att härleda tillbaka till Ålandsfrågans lösningar i Genève 1921. Men den typen av profetior fick ju bara vår stab att känna ännu mer energi. Nog var det tusan om vi inte skulle kunna övertyga världen att det har funnits ett internationellt samfund som har ansett att Ålandsfrågan skulle hanteras på ett sätt som skulle säkerställa Ålandsöarnas befolknings svenskspråkiga kultur och sedvänjor, som det heter i beslutet. Vi lyckades.

Det är väl också i ljuset av det som vi nu idag har att tackla en direkt EU-dimension. Det vill säga hur den så kallade standstill effekten kommer att påverka de övriga rättigheterna, frånsett rösträtten, som är knutna till hembygdsrätten. Det är därför som jag i ett tidigare replikskifte med minister Valve underströk vikten av att ska vi behålla en enighet när det gäller jordförvärvssidan, det är bra om det finns en politisk bred förståelse för den komplexa situation som vi ställs inför.

När det gäller standstill så har nu så väl EU-domstolen, EU-kommissionen som till och med de högsta finska domstolarna sagt att man tittar även på praxis, till och med anvisningar. Det betyder att vi måste röra oss oerhört försiktigt när det gäller hur vi reglerar jordförvärvsidan framöver.

Naturligtvis skulle man idag ha välkomnat att vi skulle ha haft helheten på bordet, att vi kunde ha tagit ställning till ett helt paket. Men jag tror att alla i salen har förståelse för att det skulle ha varit en omöjlig uppgift. Redan att förverkliga detta steg har egentligen tagit nästan fem år, från det att den, av Gun Carlson ledda, parlamentariska kommittén lade fram sitt betänkande.

Rättsutvecklingen när det gäller hembygdsrättsinstitutet är på något vis en märklig process om man ser det rent juridiskt, man har kunnat leva i någon form av informell praxisvärld.

Det mycket uppmärksammade Oinas fallet ledde till att man på Åland insåg att hembygdsrätten inte var trygg när det för ålänningarna gäller den självklara kopplingen till kunskaper i svenska. Det var en ögonöppnare när högsta förvaltningsdomstolen, efter omröstning bland justitieråden, kom fram till att ålänningarna inte kan ställa krav på svenskakunskaper när det gäller hembygdsrättens beviljande.

Här har vi fått en viktig förändring i och med 1991 års självstyrelselag. Eftersom hembygdsrätten är en del av vår konstitution, en av de verkliga grundbultarna, så för mig är det obegripligt hur ett tidigare parlament i detta hus kunde stifta den nu gällande hembygdsrättslagen med enkel majoritet. För mig är det faktiskt förvånande.

Det gläder mig att landskapsregeringen nu har gått på självstyrelsepolitiska nämndens linje om att det är kvalificerad majoritet som ska vila under hela hembygdsrättsinstitutet framöver.

När det gäller själva sakfrågan så ansluter ja mig mycket till det som Gun-Mari Lindholm redan sade. Vi återställer egentligen läget som var gällande en bit in på nittiotalet. Man får fortsätta att känna sig som en ålänning. Vi klipper inte banden i onödan när man av olika anledningar väljer studier utanför Åland och till och med utanför de statliga gränserna. Då skapar vi ett instrument som ser till att banden består under studietiden.

 Jag förstår att det finns en hel del frågetecken som kommer att resas under resans gång. I ljuset av den här kompletterande lagframställningen och själva processen kan jag se att det här är rutiner som kommer att sätta sig ganska snabbt i vardagen, det vill säga hur man hanterar tveksamma fall. Det kommer att utmejslas en praxis.

Jag ser med tillförsikt fram mot att lag- och kulturutskottet kommer att ägna den här delen en hel del uppmärksamhet.

När det gäller likabehandlingsprincipen så är jag inte det minsta orolig när vi de facto ser till att vi egentligen behandlar alla åländska ungdomar som väljer studier utanför Åland på samma sätt. Jag kan inte se att det här på något sätt skulle vara i konflikt med de grundläggande likabehandlingsprinciperna. Vi har ett starkt argument. Man främjar ett godtagbart samhällsintresse, kalla det nu positiv särbehandling, det är väl bra ord för det.

Jag sällar mig till kansliminister Valves åsikt. Jag hoppas att den liberala lagtingsgruppen, i den fortsatta processen, verkligen vässer sina argument när man ska försöka förklara för oss; varför gå med på åtta år för alla som lämnar Åland. Om vi tänker på det steget, om lagtinget mot förmodan skulle ta det, så är det ju ett oåterkalleligt steg. Ingen av oss vet effekterna av konsekvenserna av en sådan revolution, som mycket riktigt kansliminister Valve använde som ett uttryck. Jag kan inte annat än att mana till försiktighet när det gäller de här grundläggande delarna av vårt system, särskilt i ljuset av EU-rätten och kravet på att standstill är det som gäller. Hit men inte längre när det gäller att backa från det som en gång har beviljats. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Så är vi då här, en lång resa som inleddes redan i april 2008 i och med att den parlamentariska kommittén för hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt inledde sitt arbete. Det är fem år sedan, ganska länge.

Att förändra självstyrelsens grundvalar har visats sig vara mer komplicerat än man först trodde. Det är rimligt eftersom det inte ska göras utan mycket noggrann eftertanke och analys.

Först ut är hembygdsrätten, vårt lokala och regionala medborgaskapsbegrepp, men landskapsregeringens intention är att revidera, modernisera och rättssäkra även jordförvärvs- och näringsrättslagstiftningen i enlighet med den parlamentariska kommitténs åsikt att frågor rörande hembygdsrätten och de andra rättigheterna ska följa tydliga normer i lag för att skapa ett rättssäkert och jämlikt förfarande. Det är också riktigt att införa bestämmelser om att förändringar i hembygdsrättslagstiftningen ska tas med kvalificerad majoritet. 

En okulär analys visar ärendenas komplexitet. Den parlamentariska kommitténs rapport som behandlar allt är på 70 sidor medan rapporten som behandlar hembygdsrätten enbart är på dryga 80 sidor exklusive bilagor.

Att fundamenten i självstyrelsen förändras, liberaliseras, i takt med tiden ser man om man analyserar historien och revideringen av självstyrelselagen. Enligt 1951 års självstyrelselag tillkom hembygdsrätt omedelbart en kvinna som ingår äktenskap med man som åtnjuter hembygdsrätt. Man hade giftorätt. Det slopades genom 1991 års självstyrelselag. Det var en definitiv moderinsering och ett utslag av att jämställdhet blev ett naturligt och självklart politikområde.

Liberalernas ståndpunkt är att förändringen av och målsättningen med hembygdsrättslagstiftningen är att det ska vara enkelt, obyråkratiskt och liberalt. Vi vill sända en positiv signal till alla som flyttar pga. studier, arbete eller annat! Åk ut skaffa dig erfarenhet, vidga dina vyer men kom hjärtans gärna tillbaka. Vi behöver dig! 

Vår erfarenhet är att när den parlamentariska kommitténs förslag skulle förverkligas uppdagades problem beträffande det uttalade målet att förlänga hembygdsrätten för studeranden. Det här är en orsak till att vi har vidgat vårt begrepp. Inte uppfann den här landskapsregeringen hjulet helt och hållet på nytt. Man jobbade också med frågan under förra landskapsregeringen. Det var komplext och svårt.

En särskild tillämpning för studerande innebär gränsdragningsproblem och behov av extra administrativa resurser. Landskapsregeringen måste upprätta särskilda rutiner för registrering och kontroller och dra gränser för vilka studier som berättigar till särbehandling. Dessutom kan likabehandlingsproblematik uppstå, t.ex. kan en person förkovra sig på sätt som motsvarar studier t.ex. skaffa sig värdefull arbetserfarenhet.

Liberalerna vill att alla som flyttar från Åland kan behålla hembygdsrätten upp till åtta år. Därmed undviks kostnadsdrivande och krånglig administration och komplicerade gränsdragningar för de studerande. Samtidigt öppnas möjligheten för alla ålänningar att under en längre tid bo på annan ort utan att förlora hembygdsrätten efter fem år. Varför stannade liberalerna för just åtta år? Vi såg att det inte var helt lätt att göra det här särskiljandet med studeranden. Vi upplevde att det fanns en grund för en diskussion och att det fanns flera partier som eventuellt kunde tänka sig det här.

Liberalerna anser att, som sagt, det är av ett allmänt intresse att unga personer förkovrar sig genom studier eller andra erfarenheter, också utanför landskapet. Möjligheten att behålla sin hembygdsrätt en längre tid är en signal från samhällets sida att återvändande ålänningar är mycket välkomna tillbaka.

 I de remissvar som landskapsregeringen fått på sin gedigna rapport finns det några som är mycket intressanta. Ett svar som problematiserar och ställer relevanta frågor är Ålands Vänner i Helsingfors. De anser att förlust av hembygdsrätten efter 5 år är en verklig kort tid. De anser att skilja ut studeranden har lett till ett otympligt och detaljreglerat resonemang för att definiera vad för studier som duger för att förlänga femårstiden innan man förlorar sin hembygdsrätt. De anser att landskapsregeringen gör ett krystat försök att koppla detta till landskaplagen om beviljande av studiestöd. Alltså man kopplar hembygdsrättslagstiftningen till studiestödslagen.

Ålands Vänner i Helsingfors funderar varför man gör undantag för sådana som arbetar till sjöss. En sjöman utan tidigare anknytning till landskapet kan skriva sig på Åland utan tidigare anknytning till landskapet utan att egentligen någonsin bo där i praktiken. Sjömannen blir ändå med tiden berättigad till hembygdsrätt.

Ålands Vänner i Helsingfors fortsätter: Det finns andra sätt för någon som är uppvuxen på Åland att inhämta yrkeskunskaper och erfarenhet genom att verka utanför landskapet, än vad som omfattas av landskapslagen för studiestöd. Den som på så sätt praktiserat utomlands blir obönhörligt av med hembygdsrätten efter fem år. Medan en som valt studiebanan får hålla sin hembygdsrätt. Denna ojämlikhet kan ha grava juridiska följder. Om utlandspraktikanten efter 6 års bortavaro får motta en fastighet i arv av sin farbror, får han eller hon inte besitta sitt arv. Det får däremot en studerande i samma situation.

Vännerna i Helsingfors föreslår därför att perioden efter vilken man förlorar sin hembygdsrätt förlängs till 10 år. Då skulle alla bortflyttade behandlas likvärdigt inför lagen. Dessutom undviks juridiska spetsfundigheter genom att man inte behöver blanda in andra landskapslagar. Om man beaktar att självstyrelselagen är minoritetsskydd, syns det orimligt att någon född och uppvuxen på Åland förvandlas till ett hot mot åländskhet på bara fem år.

Likabehandling och icke-diskriminerande är ledord för liberalerna. Att särskilja studeranden från andra visar sig också bli kostsamt. I lagförslaget konstaterar landskapsregeringen under rubriken ”Myndighetsuppgifter och kostnader” bland annat att förslaget kommer att medföra ett antal nya arbetsskeden och utvidgade förvaltningsrutiner i samband med handläggningen av hembygdsrättsärendena.

Förslaget föranleder en permanent ökning av arbetsbördan vid landskapsregeringens rättsserviceenhet. Sådana lagrum som har kostnadsökande effekter är främst de som gäller förvaltningsförfarandet vid förlust av hembygdsrätt. Vissa lagrum uppställer möjlighet för enskilda att begära individuell prövning. Behovet av arbetsinsatser på längre sikt är beroende av antalet ärenden som initieras av enskilda.

Landskapsregeringen fortsätter: Det kommer att finnas behov av ökad bemanning vid rättsserviceenheten redan för förberedelserna för det nya systemet med brev till hembygdsrättsinnehavare, nya ansökningsformulär, information med mera. Förberedelserna omfattar även processkartläggning utgående från den föreslagna nya lagstiftningen. Dessutom kan vissa kostnader för utbildning tillkomma.

Landskapsregeringen bedömer att det ökade personalbehovet inledningsvis motsvarar en handläggare under ett års tid och att behovet av tilläggsresurser och storleken på dessa noggrannare kan utvärderas först efter att lagstiftningen trätt i kraft. Vid en sådan utvärdering bör även beaktas de troliga ytterligare behov av tilläggsresurser som den förestående revideringen av lagstiftningen om jordförvärv och näringsrätt medför.

Från liberalernas sida tycker vi att de ekonomiska utredningarna och kostnadsutvecklingen i framtiden är mycket otillfredsställande. Det skull vara på sin plats att lagtinget skulle ha någon slags hum om vilka ökade kostnader det medför.

När rapporten var ute på remiss så fanns det faktiskt de som kallade den för ett administrativt monster. Målsättningen måste ju vara att försöka göra det enkelt och effektivt. Vi ålänningar har kunskaper i vårt eget samhälle. Vi har t.ex. dataföretag som har gjort det till sin affärsidé att vara kundinriktad och göra saker och ting enkelt. Tack.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Sjögren för ett intressant anförande.

Vad gäller den inledande anmärkningen om 80 sidor så vill jag påminna om att tidigare landskapslagstiftning har varit betydligt längre. Om vi tar som ett exempel datainspektionen och landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen, tre sidor parallelltexter, så var det 89 sidor. Här talar vi ändå om Ålands konstitution och väldigt centrala saker, rösträtt, jordförvärv och liknande. Man kan till och med argumentera för att vi behöver mera motiveringar, om man är på det humöret.

För egen del hoppas jag att vi får med liberalerna på det här förslaget. För oss handlar det ytterst om att verkställa en enig parlamentarisk kommittés önskemål där liberalerna faktiskt på riktigt har varit sakliga och konstruktiva genom hela processen. Jag hoppas kunna fortsätta ett sådant samarbete.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalerna försöker alltid vara sakliga. Jag förstår inte den här halvdarrigheten. Jag redogjorde i mitt gruppanförande varför vi har förändrat vår åsikt. Det är just p.g.a. den här byråkratin. Ser man på den administrativa lagen så skulle man kunna ta bort 7-8 paragrafer och man skulle kunna göra det lite enklare. Vi ska också komma ihåg att den här lagen är en folklag som ltl Gunnar Jansson alltid brukar säga. Lagen är inte helt lätt att förstå. Jag beklagar mitt fel om sjömän, men lagen är ytterst komplicerad att läsa, förstå och få klarhet i.

Minister Wille Valve, replik

Ja, det är komplexa frågor. Förfarandelagen har en ganska hög detaljgrad. Men man kan notera att den riktar sig i första hand till myndigheter och är avsedd att stärka myndigheternas arbete gentemot medborgarna, till exempel detta med att du får ett besked sex månader före du håller på att förlora hembygdsrätten.

Det inger ett visst hopp, jag hoppas att liberalerna har möjlighet att resonera en gång till kring detta med fem år och förlängd förtöjningslina.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! På samma vis hoppas jag att det ska finnas utrymme att diskutera, att vi inte har en monolog utan det är en dialog så att man också kan ta fasta på de argument som liberalerna för fram.

När det gäller att aktivt ge besked från landskapsmyndigheterna om att man håller på att förlora sin hembygdsrätt så var jag inne på det i en replikväxling med ministern. Om man ska vara så aktiv själv att man registrerar vart man flyttar, tror inte minister då att man har koll på när man förlorar sin hembygdsrätt? Man bygger upp en administration som är kejsarens nya kläder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Det blev inte en riktigt rätt beskrivning av partiernas respons på förslaget om åtta år under regeringen Eriksson, då motiverat av att landskapsregeringen inte fann några lösningar för de studerande. Dåvarande lantrådet frågade oss och då sade vi; fortsätt att vända på alla stenar för att klara de studerande enligt kommitténs förslag. Om ni inte lyckas får vi då diskutera huruvida åtta årsregeln skulle vara ett alternativ.

Nu har landskapsregeringen lyckats. Kan inte då liberalerna lägga ner sitt reservförslag såsom det var när man efter den parlamentariska kommittén inte lyckades hitta någon lösning för de studerande. Nu har man lyckats. Varför då visa den här envisheten när vi har funnit en lösning för vår gemensamma vilja från 2009?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Men vi lever väl inte i Nordkorea? Det är ju liberalernas fullständiga rättighet att föra fram åsikter. Vi har mognat i det här.

Vtm Jansson, till vilket pris har man kommit fram till att särskilja de studerande? Ja, till en ökad byråkrati, till en ökad kostnad och delvis till en lagstiftning som kan uppfattas som kejsarens nya kläder.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag tar naturligvis mycket illa upp när man jämför min synpunkt här i den här diskussionen med nordkoreansk politik. Det var mycket fult. Det enda jag gjorde var att fråga varför liberalerna inte kan återgå till det som vi var överens om i den parlamentariska kommittén om utökning av tiden för de studerande, den så kallade förtöjningslinan. Det har visat sig att man hittar en lösning som är juridisk hållbar. Förslaget om åtta år kom ju faktiskt som ett reservförslag från den föregående regeringen för att man inte kunde hitta dessa lösningar. Det var åtminstone förklaringen till oss under den föregående perioden. Var det en osanning som framfördes av dåvarande ledning i landskapsregeringen?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Inte alls, men här har vi ju svaret nu. Vi har redogjort för att vi tycker att det fortfarande är otillfredsställande. Vi tycker att det skulle vara en enklare lösning att ge åtta år för alla. Det finns också remissvar som understryker att vi behöver inflyttning och återflyttning till Åland. Man konstaterar att det blir komplicerat att koppla det till studiestödssystemet. Man föreslår att förenkla regelverken och höja gränsen för förlust av hembygdsrätt till åtta år generellt, så säger t.ex. Ålands näringsliv. Det finns andra som har den här åsikten. Det är liberalernas fulla rätt att argumentera för sitt. Landskapsregeringen har redan kvalificerad majoritet. Att vi inte ens skulle få vända på stenarna och diskutera fördelar med vårt förslag förstår jag inte riktigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Liberalerna får tycka vad de vill för mig. Jag kan konstatera att man fortsätter att problematisera, vilket man gjorde under förra mandatperioden. Man hittade inte lösningar då och man fortsätter att problematisera saken trots att lösningen nu är hittad.

Man har satt väldigt mycket fokus på den tekniska lösningen. Det blir så byråkratiskt. Då vill jag bara nämna att med hänvisning till studiestödslagen så är den tekniska lösningen den samma som FPA tillämpar för tillräknande av pensionsförmåner för studietiden. Så funkar det för ”krångliga” FPA så månne det inte ska krångla i andra sammanhang också.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är inte bara liberalerna som problematiserar. Läser man arbetsgruppsbetänkandet så problematiserar man ju en hel del där också. Vi har olika åsikter, det är bara att acceptera.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, absolut. Jag har full respekt för att man har olika åsikter. Vi är här för att vi har lite olika utgångsläge. Men just i den här frågan så hade vi inte det. Men ni får naturligtvis ha den fria rättigheten att ändra er. Problematiken som man för fram är inte till alla delar helt rätt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Jag vill också påminna om att det är andra som problematiserar. I remissvaren ser man att det blir bekymmer. Landskapsregeringen gör egna bedömningar att det är kostnadsdrivande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är ett komplext system och en komplex bakgrund till varför vi har den här rättigheten. I remissutlåtandena framgår det särskilt tydligt att det är väldigt komplext att förstå alla turer kring det här. Det gavs flera exempel här i anförandet, bland annat om man får ett arv från en person och man inte är bröstarvinge. I förordningen som styr jordförvärvstillstånd finns åtminstone fyra olika scenarier där man kan behålla åtminstone en del av arvet, beroende på vad man ärver. Om man har haft hembygdsrätt och det är viktigt att få ärva så har man möjligheten att flytta hem och få tillbaka sin hembygdsrätt. Det här är bara ett exempel på massor med scenarier som de, som har yttrat sig, helt enkelt har åsikter om för att de har missförstått eller inte ser helheten med de andra undantagen som vi har bl.a. jordförvärv.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Om man får ett arv och inte är bröstarvinge och man är tillfälligt borta och jobbar i världen så inte är det så lätt att bara flytta hem. Har man någon gång bott utomlands och jobbat på andra ställen så vet man att inte tar man sitt pick och pack så lätt och flyttar från ena dagen till den andra. Så fungerar det inte i verkligheten.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Man har ju ändå rätt att ärva. Man har rätt att omsätta det arv man får. I jordförvärvtillståndförordningen har man dessutom flera olika möjligheter att behålla en stor del av arvet, upp till 8 000 kvadratmeter för t.ex. en fritidsbostad eller framtida tomt om man tänker flytta hem i framtiden. Det finns många möjligheter att behålla arvet också t.o.m. för dem som inte har haft hembygdsrätt, men har bott på Åland under viss tid av sitt liv. Sedan finns det fyra olika versioner av den bakgrunden som tillåter jordförvärvstillstånd. Undantagen är också viktiga när man diskuterar. Det är en detalj i det stora sammanhanget men jag ska återkomma i mitt anförande till just de där specialfallen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det är frågan om två separata lagar som ingår i den här framställningen. Det ena är landskapslag om hembygdsrätt som ersätter en lag från 1993. Till den finns en landskapslag om hembygdsrättsförfarande ansluten.

Det här är lite grälsjuk och gnällig debatt. Båda de här framställningarna är ganska givna med tanke på hur världen hela tiden förändras, framförallt sedan 1993.

I de här frågorna har vi haft ett förfarande som nästan byggde på att den tjänsteman, som skötte det här, kände till alla familjer och vilka som studerade osv. Den tiden är förbi. Det krävs ett mera professionellt och rättssäkert system. Det borde egentligen ha kommit för länge sedan, men av olika skäl har det dröjt, men nu är det äntligen här.

Fru talman! Socialdemokraterna omfattar och ger sitt bifall till båda förslagen.

Sedan har jag några små saker som jag hoppas att utskottet tar upp till behandling. Det är bra att vi får en modern lagstiftning på det här området. Vi får framförallt ökad rättssäkerhet. Jag hoppas också att frågan med studerande och deras rätt tonas ner. Den här rätten har man haft förut. Jag är så gammal att jag har haft den när jag studerade och säkert några till här. Sedan förändrades världen och det var inte längre förenligt att ha det som vi hade det då på 60- och 70-talet. Nu är det dags att återställa det här systemet.

Nu har det från liberalernas håll framställts att det här skulle vara brist på likaberättigande och stöta på hinder i det fallet. Vi måste hålla liberalernas argumentation om tandvården i skärgården i minnet. Det var också enligt dem en paragraf som stred mot grundlagens 4 § om likabehandling. Utslaget där var ju väldigt tydligt. Det strider inte mot likabehandlingsprincipen eftersom det gäller en grupp som är geografiskt klart avgränsad. I det här fallet så skulle man behandla de studerande olika, det är då som likabehandlingspargrafen skulle kunna sättas emot en sådan här bestämmelse. Vi i majoriteten hade nog ganska många diskussioner om det här. Vi socialdemokrater är mycket glada att 7 § till slut fick den här utformningen att det inte gäller enbart dem som har studiestöd och dem som i första hand studerar vid högskolor utanför Åland. När man tänker på den här särskilda rättigheten så måste man komma ihåg att de som studerar utanför Åland gör ju det p.g.a. att man inte kan studera motsvarande på Åland. Man är mer eller mindre tvungen att resa bort om man vill studera till en viss examen eller ett visst yrke. Det är svårt för mig och mitt parti att se att det här skulle vara något allvarligt brott vad gäller likabehandling.

Likabehandlingsdiskussionen har uppkommit på senare år. Den grundar sig ofta på en missuppfattning, att alla, oberoende av deras bakgrund och andra villkor, måste behandlas exakt lika. Det är lite såsom när man har syskon, att alla måste få precis lika stor bit av tårtan. Det är väl någon slags likabehandling men någon kan ju ibland vara i behov av lite mera, är svag och bräcklig och det behandlar man inte alls i en sådan enkel rättvisediskussion. Inom socialvården bygger egentligen allt på olika behandling för att människor ska kunna ett leva ett någorlunda likvärdigt liv. Det där är ofta en rätt så förenklad diskussion.

Sedan detta med åtta år, nu har alla liberaler gått ut, kanske i protest mot mig jag vet inte varför. Men åtta år är lite intressant. Om man tänker på siffermagi så kanske sju år hade varit mera intressant om vi tänker Bibeln, sagor och alla sånger. Det finns en sådan magi. Men när det gäller åtta, varför inte tio, eller femton år? Jag får känslan av att talet åtta inte är särskilt väl underbyggt. Om vi går från fem till åtta så då är all byråkrati mycket mindre och vi sparar pengar, jag skulle vilja se den analysen och den slutledningen. Det är ju liberalernas huvudargument att om man har det bara fem år och avskiljer gruppen studerande så blir det en sådan väldig byråkrati och det kostar så mycket.

Regeringen beskriver den här kostnaden som att man under ett år kanske skulle behöva anställa extra personal. Det har inte att göra enbart med de studerande. Hembygdsrättsregistret har varit ganska illa skött, vilket framkom i ltl Gun-Mari Lindholms anförande om detta som vi upplevde senaste val. Det finns ett stort arbete att göra, man ska ställa i ordning och reda upp det här registret och få det att fungera enligt modern digital teknik. För min del är jag beredd att offra så mycket pengar för att vi ska få det här att fungera. Det är väl också ett sätt att visa respekt för självstyrelsen.

Att tro att man kan skriva sådana förfaranden på något enkelt sätt genom att ta bort några paragrafer, det är något underskatta den offentliga förvaltningen och rättens villkor, under vilka de ska fungera. Det är precis som minister Valve sade, den här lagen är ju i första hand skriven för förvaltningen och för den sökande som av någon orsak tycker sig vara illa behandlad. Då kan man i stöd av den här lagen anföra klagomål till rättsliga instanser.

Fru talman! Några kommentarer, landskapslag om hembygdsrättsförfarande innehåller ett kapitel om ansökan om hembygdsrätt och man preciserar hur kunskaper i svenska påvisas och redovisas. I punkt 1 sägs; ”sökande ska med anledning av kravet på tillfredställande kunskaper i svenska i ansökan ange sitt modersmål och sina föräldrars modersmål”. Jag har intuitivt en känsla av att det här inte är riktigt förenligt med den syn vi har på den enskilda människan som rättsobjekt i vårt system och vår förvaltning. Man ju fråga sig varför detta? Vad skulle det ha för betydelse för beviljandet av hembygdsrätt? Är det på det viset att om ens mamma och pappa är finsktalande så är det kanske inte så bra. Om pappan pratar arabiska och mamman franska är det bättre eller det bäst om båda pratar svenska? På något vis känns detta lite självständighetsaktigt. Det är gammalmodigt.

Det finns också ett annat juridiskt hinder, det gäller landskapslagen om personuppgifter. Om myndigheten frågar efter den sökandes föräldrars modersmål så måste de ju föra ett register över detta. De kan inte bara fråga. Vad ska de göra med det? Det måste finnas registrerat någonstans. Landskapslagen om personuppgifter har ett helt kapitel om Information till den registrerade. Där ingår också informationsplikt, när uppgifter samlas in från någon annan än den registrerade. Jag hoppas verkligen att lag- och kulturutskottet tittar på det här. För det första, vad är det för mening med att registrera föräldrarnas modersmål? Inte ska det väl påverka den sökandes chanser att få hembygdsrätt? Inte kan det väl heller vara avgörande för personens förmåga att uppfylla kravet på kunskaper i svenska? Jag känner spontant att man borde överväga att stryka det där tillägget.

Fru talman! I 28 § i hembygdsrättsregistret så finns det registrering av hembygdsrätt som förvärvas på grund av lag. Där talas det om att då barnet förvärvat hembygdsrätt ska hembygdsrättsdag registreras. I anslutning till hembygdsrättsdagen ska det framgå om hembygdsrätten förvärvas vid födseln, dag på adoptionen fastställdes, inflyttningsdagen, dagen då finskt medborgarskap förvärvades eller dagen då fadern och modern eller båda föräldrar förvärvat hembygdsrätt. Nu lever vi inte i en värld där alla har fader och moder. Det finns också familjer med mödrar, fädrar och kanske det i framtiden blir fyra föräldrar så småningom. Det här känns för mig otidsenligt och ålderdomligt. Jag vet inte om det baserar sig på någon annan befintlig lag. Jag tycker att man borde säga; då den ena föräldern eller båda föräldrarna förvärvade hembygdsrätt. Man borde modernisera innehållet och språket samtidigt.

När jag är inne på detta med moderna tider så tror jag att det inte i paragraferna nämns han eller hon, men det finns på många ställen i motiveringarna. Jag tycker att lagutskottet, som är vårt grundlagsutskott och den som har det högsta ansvaret för våra lagar, skulle överväga att uppmana regeringen att börja använda ordet hen istället för han eller hon. Vi sparar till och med på orden och pappren om vi gör så. Tack, fru talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Sundback för de påpekandena och ändringsförslagen.

Jag tänkte kort nämna punkten där ledamoten hänvisade till landskapslagen om personliga uppgifter. Den springande punkten tycks vara att det inte ska registreras vad ens föräldrar har för modersmål. Det här är något som vi garanterat kan titta närmare på i lag- och kulturutskottet. Jag välkomnar även ledamotens förslag till en modernisering av 28 §. Månne vi inte ska hitta rättssäker formulering i samråd med utskottet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack för det. Jag tror säkert att utskottet i sin klokhet hittar en bra lösning på de här frågorna.

Bästa ministern, om man inte registrerar föräldrarnas modersmål, då ska de inte heller finnas som någon slags rekvisita i den här lagen. Man kan inte göra både och, det är antingen eller som jag ser det. Annars är det inte rättssäkert. Hur ska då den sökande veta om föräldrarnas modersmål var ett hinder för att man inte fick hembygdsrätt?

Minister Wille Valve, replik

Det kan mycket väl vara så att ltl Sundback har en poäng. Jag måste fördjupa mig ytterligare i det här för att kunna ge ett rätlinjigt och linjärt svar på den frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Talman! Det är bra ministern sätter sig in i frågan, men nu är det lagutskottet som äger ärendet i första hand.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Tack landskapsregeringen för att man levererar ett konstruktivt och sedan länge beställt förslag till ny landskapslagstiftning om åländsk hembygdsrätt. Vi i Ålands Framtid har varit eniga om att så här ska problematiken lösas, även om det fortfarande finnas detaljer som vi i utskottet kan diskutera och fördjupa oss i.

Det är ett synnerligen genomtänkt och genomarbetat lagförslag. Det ska landskapsregeringen ha en eloge för. Det är ett lysande undantag i denna blankettlagstid, tyvärr. 

Inledningsvis, ett stort tack till landskapsregeringen. Det finns några områden kvar som fortfarande väntar på leverans. Vi från Åland Framtid väntar och vi fick signaler att också övriga här i salen väntar. Vi hoppas att man också kan prestera lika bra förslag på de områdena i enlighet med den parlamentariska kommitténs betänkande.

Ska man ha fem eller åtta år? Jag tycker egentligen inte att diskussionen bör handla så mycket om det. Det handlar om det ska vara fem år för studeranden eller åtta år för alla. Det är den intressanta diskussionen.

Ser man på syftet med själva hembygdsrätten så finns det ju en risk att man urgröper det om man förlänger tiden alldeles för länge. Det kunde ju vara tio eller femton år också. Då är frågan vilket syfte och verkan hembygdsrätten har. Uppfyller man det syftet genom att förlänga tiden så pass mycket? Nej, att studera är något som de flesta förhoppningsvis gör tillfälligt och sedan söker man sig tillbaka till Åland. Så betraktar man också studier till exempel i beskattningen. De som studerar utanför Åland, och kommer tillbaka, skattar för det arbete som de utför här på Åland, tack vare att de studerande betraktas som tillfälligt borta från Åland. Det är också naturligt att man kan göra samma tolkning vad gäller hembygdsrätten. Vi stöder helt och hållet det resonemanget. Är man studerande så är man tillfälligt borta, är man inte studerande så kan man vara tillfälligt borta men det är inte tillräckligt god grund för att man ska få förlängd hembygdsrätt. Det är ett logiskt resonemang och vi ställer oss bakom det. Det finns mycket förnuft i det resonemanget.

Ett område som jag skulle vilja lyfta fram, som tyvärr kanske inte lyfts fram på det sättet som det borde, är folkbokföringen. Från självstyrelsepolitiska nämnden begärde vi att landskapsregeringen skulle komma med en analys av folkbokföringen, dess möjliga betydelse och de möjligheter det kunde ge att hantera hembygdsrättsfrågan på ett bättre sätt. Vi skulle då göra en framställan till riksdagen om att få folkbokföringen till Ålands behörighetslista. Det kan ju göras relativt enkelt med en enkel rikslag och lagtingets bifall. Det är ingenting som kräver flera parlament och nyval emellan. Det går ganska snabbt och enkelt om man bara kommer överens om det. För den skull är det inte en helt okomplicerad fråga, vilket vi är medvetna om från Ålands Framtids sida. Vi tycker ändå att man borde titta på det här alternativet. Vi upplever inte riktigt att självstyrelsepolitiska nämnden har fått ett tydligt och uttömmande svar på frågan om det vore klokt att vi övertar folkbokföringen till vårt behörighetsområde. Vi från Ålands Framtid förespråkar det här. Jag tycker att det är lite synd att den biten inte är så noggrant beskriven i förslaget. Jag hoppas att man kan återkomma till lag- och kulturutskottet och ge sin syn på saken.

Oavsett om folkbokföringen enbart har intresse för hembygdsrättslagstiftningen så kan den också vara intressant på andra områden. Jag tycker att man ska analysera det faktum att vi nu, när vi går in för den här lagstiftningen, också förmodligen kommer att behöva anslå mera medel för att kunna hantera hembygdsrättslagstiftningen. Det är en konsekvens som vi får ta och som man kanske beskriver lite luddigt i lagförslaget. Vi får ändå en indikation på att det kommer att krävas mera resurser.

Tittade vi på folkbokföringen idag, som sköts av riksmyndigheter eftersom det är en riksbehörighet, så stadgas i 47 § självstyrelselagen hur avräkningsgrunden ska ändras. Ett motiv, som finns uppräknat i den första punkten i 47 §, är när verksamheter som är av betydande riksintresse efter överenskommelser sköts av landskapet så då ska också avräkningsgrunden ändras. Man får väl nog se det som ett betydande riksintresse att folkbokföringen också sköts på Åland, bland annat för skattemyndigheter och andra. Det här kunde också vara ett motiv till att ändra avräkningsgrunden. Det är egentligen logiken bakom den nuvarande självstyrelselagen, ändrar man behörighetsförteckningen så ska ju också avräkningsgrunden justeras. Vi vet ju alla att det är en fråga som är ganska svår att få upp på bordet och också det kunde vara en möjlighet.

Ser vi då i förlängningen på vad det här skulle kunna leda till och den möjlighet som man skulle kunna använda det här till. Eftersom vi får ökade kostnader för folkbokföringsområdet, samtidigt som man konstaterar att med en ökad digitalisering kan vi kanske minska kostnaderna på sikt, så kunde vi använda en ökad avräkningsgrund till att finansiera de merkostnader som uppstår för att också hantera folkbokföringen. Det kommer att kräva resurser men vi kan säkert hitta samordningsvinster genom de andra register som vi har t.ex. hembygdsrättsregistret. Jag tycker att utskottet borde titta närmare på den här möjligheten, dels folkbokförings betydelse för hembygdsrätten som sådan, men också den möjligheten att finansiera hembygdsrätten och förverkligandet av den lagstiftning som vi behandlar i dagsläget.

En annan fråga, som landskapsregeringen analyserar ganska kortfattat i likhet med folkbokföringen, det är EU-rätten och vad den säger om kopplingen till finländskt medborgarskap. Det här är en mycket intressant fråga som jag personligen kommer att verka för att utskottet ska fördjupa sig i.

Tittar man på som sagts om det finländska medborgarskapet, och dess koppling till hembygdsrätten när den har prövats juridiskt ljuset av den frågeställningen, så tillåter EU-rätten att övriga EU-medborgare diskrimineras vid ansökan av åländsk hembygdsrätt? Vi tillåter inte idag att EU-medborgare får hembygdsrätt trots att de har bott här i fem år och pratar svenska. Man måste bli finländsk medborgare. Helt klart kan man ställa sig frågan om det är diskriminering. Är det framförallt diskriminering i ljuset av EU-rätten? Det är den intressanta frågan.

Landskapsregeringen skriver här i förslaget att de förde den här frågan till högsta förvaltningsdomstolen 1996. Då begärde man också att man skulle få ett förhandsavgörande från EG-domstolen, som den hette på den tiden, om dess syn på saken, så att man skulle få en bedömning från högsta instans. Vad gäller egentligen? Är kravet på finskt medborgarskap legitimt? Är det förenligt med EU-rätten?

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade för det första att det var en intern angelägenhet för Finland och därför behövde man inte begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Det här stämmer ju inte. Det finns också andra områden inom EU som har liknande arrangemang och som tyder på att det här inte enbart är en intern angelägenhet för Finland. Man kan argumentera att eftersom det finns andra områden som har liknande problem så är det en europeisk angelägenhet, t.ex. Isle of Man hade vid den tidpunkten åtminstone liknande arrangemang och har det säkert fortfarande. Det var ju synd att man inte valde att föra frågan till EG-domstolen så att vi skulle ha fått svart på vitt vad som gäller.

Högsta förvaltningsdomstolen hävdade också att icke diskrimineringsartikeln, artikel tre i Ålandsprotokollet, att den endast kan tillämpas på undantaget om etableringsrätt, utan någon närmare motivering. Ålandsprotokollet innehåller ju på de här områdena få undantag; ett för hembygdsrätt och jordförvärvsrätt och ett annat för etableringsrätten. Det är olika punkter. Men högsta förvaltningsdomstolen hävdar att man endast vid etableringsrätten kan tillämpa artikel tre. Jag kan läsa upp det: ”Finland ska se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna likabehandlas på Åland.” Alltså en finländsk skyldighet direkt härledd från EU:s primärrätt. Varför man gjorde det här valet är fortfarande oklart. Jag tycker absolut att man kan hävda att också artikel tre borde kunna tillämpas på hembygdsrätten och jordförvärvsrätten. Det här är någonting som utskottet bör fördjupa sig, jag ska just förklara varför.

Ser vi på vad den här tolkningen leder till så medför det att EU-medborgare som har varit bosatta på Åland i fem år ska ha samma möjligheter att köpa egendom, var de önskar och på vilka villkor som helst, som finländare har. Men de diskrimineras helt enkelt om man hävdar att artikel tre kan tillämpas på annat än etableringsrätten, alltså på hembygdsrätten i det här fallet. Då strider också kravet på finskt medborgarskap mot EU-rätten idag, som tidigare hette EG-rätten. Det betyder att vi idag faktiskt har en självstyrelselagstiftning som strider mot Finlands anslutningsfördrag och EU:s primärrätt. Det är en rättsordning som vi från åländsk sida inte kan acceptera. Det är också någonting som vi borde använda i argumentationen gentemot Helsingfors.

Man kan till och med ställa sig frågan; borde vi inte i ljuset av det här ändra vår policy när vi prövar fall om beviljande av hembygdsrätt för personer som inte har finländskt medborgarskap men som har ett EU-medborgarskap? Borde man bevilja hembygdsrätt åt de här personerna? Det här är en fråga som utskottet definitivt borde fördjupa sig i. Frågan är mycket relevant och mycket intressant. Det är ingen här i den här salen som vill att det ska vara på det här sättet. Har vi bra argument och bygger upp det på det här sättet så tror jag att vi kan nå långt också i den här frågan. Det är min absoluta förhoppning.

Om jag ska sammanfatta så tackar vi från Ålands Framtids sida för ett konstruktivt lagförslag. Vi vill att man tittar närmare på folkbokföringen och dess möjligheter. Vi vill också att man tittar närmare på EU-rätten och vad den faktiskt säger och de möjligheter som det eventuellt kan ge Åland framöver. Tack, fru talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Jonsson. Jag har väl sällan känt mig så nära Ålands Framtid vilket känns lite oroande faktiskt. Jag är väldigt glad över ltl Jonssons anförande och även över realismen och ärligheten i resonemanget kring folkbokföringen. Ja, folkbokföringen kostar givetvis att ta över. Frågan är hur mycket vi värderar den kostnaden och det ”böket” som följer med. Jag kan hålla med om betydande delar av ledamotens resonemang.

Däremot håller jag inte riktigt med om slutknorren. Jag anser att det inte finns någon grund att bevilja någon annan än en finländsk medborgare hembygdsrätt idag, med den lagstiftning vi har. Det är ett väldigt sympatiskt resonemang. Visst, jag kan förstå att ledamotens rättskänsla säger det. Men om vi skulle göra det så skulle vi i sådana fall bryta mot lagen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, men problemet är att förmodligen bryter vi mot en lag oavsett hur vi gör. Och då måste man ställa sig frågan; vilken lag kommer först? Är det EU:s primärrätt eller är det självstyrelselagen? Självstyrelselagen reglerar indirekt EU-rätten, alltså rätt att förvärva fast egendom, det faller inom EU-rättens område. Då måste ju också primärrätten tillämpas på det här området. Finland har den skyldigheten, framförallt genom det tydliga stadgandet som finns artikel tre. Om man riktigt ställer frågan på sin spets, så är frågan vilken lag vi ska bryta mot? Åtminstone mina kunskaper om rättsordningen säger att primärrätten går före och då kan vi inte tolerera att lagstiftningen ser ut på det sättet idag. Det enklaste är förstås att lagstiftningen ändras och det ska vi också propagera för. Men i de enskilda fallen så är det trist att vi behöver bryta mot antingen självstyrelselagen eller mot artikel tre i Ålandsprotokollet.

Minister Wille Valve, replik

Det finns ingenting, så vitt jag känner till, i högsta förvaltningsdomstolens praxis som skulle tala för att Ålandsprotokollets tredje, tämligen mångtydiga, paragraf skulle kunna upphäva en bestämmelse i självstyrelselagen av den här kalibern.

Ltl Axel Jonsson, replik

Nej och orsaken till detta är ju att man inte begärde ett förhandsavgörande från EG-domstolen på den tiden. Det finns inget svar från den högsta uttolkaren av Ålandsprotokollet. Därför vet vi inte svaret på den här frågan. Vi vet vad högsta förvaltningsdomstolen säger, men vi vet inte hur det ligger till i själva verket. Det hade varit en helt annan situation om man faktiskt hade fört det här ärendet till EG-domstolen för förhandsavgörande. Då hade vi fått svart på vitt hur artikel tre i Ålandsprotokollet skulle tolkas. Nu har vi endast att lita på högsta förvaltningsdomstolen och det är inte tillfredsställande tycker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det här är onekligen ett intressant ämne. Det här är ”core business” för självstyrelsen och för oss här i lagtinget. Det är kanske den allra viktigaste dagen efter vår grundlag, självstyrelselagen.

Utvecklingsbehovet när det gäller den här lagstiftningen har ju varit stort och det kan läsas ut av framställningen. Nu kommer saker och ting på rätt, praxis kodifieras och ändras och rättssäkerhet stärks osv. Den dag vi godkänner den här lagstiftningen och den träder ikraft är absolut en viktig dag.

Det har varit mycket arbete med ritningarna. Många politiker har stött och blött det här, det har funderats på hur man ska lösa byggnationen efter de här ritningarna och både politiker och tjänstemän har varit väldigt kreativa arkitekter. Sedan har det framförallt varit ett omfattande snickrande. Tjänstemän på lagberedningen och på kansliavdelningen har snickrat tillsammans under överinseende av politiker. Alla de här personerna ska ha ett stort tack för den stora lunta som har landat på vårt bord i denna viktiga sak.

Hembygdsrätten och anknutna rättigheter till den är ganska komplext. Det kan vara svårt att hänga med i alla turer. Det finns en bra skrift, en rapport om Den åländska hembygdsrätten, den är från ett seminarium som hölls i Helsingfors den 14 juni 2007. Där finns en historiebeskrivning som är intressant, det handlar om hur hembygdsrätten kom till. Det finns också en artikel kring hur det har gått till och hur praxis har utvecklats när det gäller förvärv av åländsk hembygdsrätt på ansökan. Om man som lagtingsledamot ska läsa någon bok så är det den här. Den är jätteviktig, den har delats ut till alla lagtingsledamöter när den kom och den finns i lagtingets bibliotek. Om ni inte har läst den, bästa kollegor, gör det! Den är intressant.

Hembygdsrätten fanns inte med från början i de grundläggande statuterna, dock fanns ju ingredienserna med. I de dåvarande första landstingen och de första landskapsnämnderna pratade man från allra första början om hembygdsrätt, vilket framgår av den här artikeln. Man fick gång på gång på pälsen från högsta domstolen. Det var många turer och mycket stridigheter när man hävdade det här begreppet. Man härledde ett sådant här begrepp ur de här andra garantierna. Till slut gav man med sig på andra sidan havet och förde in det i 1951 års självstyrelselag. Då var omvärldssituationen en helt annan än idag. De yttre förutsättningarna gjorde att det var jätteviktigt dels att skydda Åland mot förfinskning och dels att i detalj reglera t.ex. jordägandet eftersom jordbruket vara så viktigt. Det var viktigt att reglera ägandet av strand så att inte skeppsbyggnadsindustrin gick oss ur händerna osv.

När det gäller jordbruk och att bygga fartyg på stranden visst är det viktigt också idag, men det har inte alls samma betydelse som avgörande betydelse inom näringslivet. De yttre förutsättningarna har helt ändrat när det gäller alla tre delar i hembygdsrätten. Det som framförallt har ändrat är världssamfundet i stort och hur folks rörlighet har ändats. På den tiden när hembygdsrätten kom till så flyttande man huvudsakligen inom ett land, man flyttade huvudsakligen inom Finland, man flyttade från och till Finland och till Åland. Nu har vi en helt annan flyttningsrörelse. Vi har 92 nationaliteter. En stor del av vår befolkning har flyttat hit från de övriga nordiska länderna, också från andra europeiska länder och t o m från utom europeiska länder. Det här medför att kravet på finskt medborgarskap, som från början inte överhuvudtaget var något märkligt, är en väldigt udda fågel idag när det gäller kraven för hembygdsrätt. Det här är ju inte en fråga för den här lagstiftningen men det är så pass relevant att jag tycker att det är värt att nämna det. Det börjar bli ett demokratiproblem när storleksordningen tio procent av befolkningen utesluts från att delta i den nationella politiken, vilket självstyrelsepolitiska nämnden många gånger har påverkat. Det är jätteviktigt att den kampen går vidare, att få bort det kravet och kunna ge hembygdsrätt åt andra än finska medborgare.

Diskussionen som ltl Jonsson förde tycker jag att är intressant. Frågan är om vi borde börja med civil olydnad. Man kan också fråga sig om det är civil olydnad som vi håller på med. Det som är lika relevant, för att få en lämplig åsnebrygga här, är att vi har devalverat hembygdsrätten från när den kom 1951. Kvar i hembygdsrättsinstrumentet idag är egentligen två saker; befrielse från värnplikt som det egentligen inte är men blir det på grund av språkkraven och att få de politiska rättigheter som man behöver för att ställa upp och rösta i lagtingsval.

Bedriva näring och äga mark, där har man precis samma rättigheter oavsett om man har hembygdsrätt eller inte om man har bott här i fem år. Man får fast äga hela Åland utan hembygdsrätt bara man har bott här i fem år. Då har man rätt till jordförvärvstillstånd, man har inte jordförvärvsrätt. Det här medför att spänningen, diskrimineringen, minskar eftersom det är de saker som EU värnar om när det gäller fri rörlighet. Man värnar inte så mycket om politiska rättigheter över gränserna. Det där är en akademisk diskussion och juridik i den högre skolan.

 Jag tycker ändå att man kan titta vidare på det spåret som Jonsson nämnde. Givetvis ska man vara lite försiktig och inte bara rusa till och göra det om det går att lösa på andra vägar.

Varför har vi gjort den här devalveringen av hembygdsrätten? Den har gjorts i huvudsak därför att det blev orimligt att utesluta framförallt den stora gruppen svenska medborgare från att kunna äga mark och bedriva en näring. Av praktiska orsaker på grund av kravet på finskt medborgarskap har man behövt devalvera hembygdsrätten och ge dem rättigheterna, koppla bort dem igen kan man säga, som det var i praktiken före 1951 års självstyrelselag.

Utan att förakta möjligheten att ställa upp i val och detta med militärtjänst så är det ändå de två rättigheterna som kanske ålänningarna i första hand tänker på, särskilt möjligheten att äga mark. Det är fortfarande ett mer komplicerat tillståndsförfarande om man ska få utnyttja sin rätt till jordförvärvstillstånd som man de facto har.

Om man ska vara helt krass så är hembygdsrätten egentligen en skugga av sitt forna jag. Den viktiga saken att få delta i lagtingsval som kandidat och väljare, det är kanske den delen som är den allra viktigaste när det gäller detta med tidsaspekten. Hur fort ska man få hembygdsrätt och hur fort ska man förlora den? Nu finns det förslag på att klockan inte ska börja ticka för de studerande. Det tycker jag att är jättebra. De juridiska lösningar man har kommit till är jättebra. Studier kan vi inte erbjuda här på Åland, bara till en liten del. Man måste kunna vara borta och studera utan att det här börjar ticka. Det är egentligen väldigt enkelt att argumentera för den här jämlikheten mellan en studerande på Åland och en studerande som vill ha en sådan utbildning som inte finns här.

Angående tidsbegränsningen, varför får man inte hembygdsrätt direkt när man flyttar hit omedelbart? Nå, det är för att man ska bo här i fem år, integrera sig i det åländska samhället och ta del av den lokala kulturen och sedvänjorna, hur ålänningarna tänker. Integrationsprocessen har man bedömt att tar fem år, då kan man få hembygdsrätt. När hembygdsrätten kom till så var det en väldigt ensidig ström av inflyttning och utflyttning, med bara två kommunicerande kärl. Nu är det en helt annan flyttningsström. Det är också ett helt annat samhälle när det gäller möjligheter att interagera med informationssamhällets intrång som har kommit sedan hembygdsrätten kom till.

Ingen har, vad jag vet, föreslagit att tiden innan man får hembygdsrätt ska förlängas från fem år till åtta år. Det har jag inte hört. Däremot har jag hört förslaget från liberalerna att man generellt ska förlänga tiden som man får ha hembygdsrätten kvar innan man måste ”parkera” den på Åland och fortsättningsvis förvisso ha den kvar på det villkoret att man kommer hem igen. Redan idag kan man delta i två lagtingsval även om man har bestämt sig för att flytta från Åland för gott eller för en längre tid. Nu vill liberalerna ge möjlighet att delta i ytterligare ett lagtingsval. På åtta år kan man träffa tre lagtingsval, om det råkar sig.

Varför är det ett problem? Det här har jag varit inne på många gånger tidigare. Jag tycker att man måste se budskapet i evangeliet, hur hela helheten och skyddsmekanismerna är utformade, så att det som sker på Åland, de företag som finns på Åland och den mark som Åland består av, ska vara en angelägenhet för lokalbefolkningen. Det är själva tanken. Det ska skapa en styrka som står emot förfinskningstrycket och då finns det olika beståndsdelar, det var den ursprungliga meningen.

Att man inte får rösta på fem år när man flyttar hit och att man inte heller om man flyttar bort får interferera i åländska val och rösta, det ska garantera att de som röstar lagtingsval hänger med i den åländska utvecklingen och de behov som finns här. Och de kan inte ha andra prioriteringar. Man behöver inte vara en fiende eller till skada, som sades här i ett anförande, men man kan ha helt andra prioriteringar och man har flyttat bort. Man vet inte heller om det överhuvudtaget är någon fara, det kan man inte säga och det kan man inte mäta eftersom de som röstar alltid har rätt. Väljarna kan aldrig ha fel och får de politiker de tjänar.  Man kan ju anta att man prioriterar annorlunda om man inte bor på Åland och inte hänger med i den lokala debatten på samma sätt. Därför tycker jag att det är viktigt att det finns en tidsbegränsning när man måste parkera hembygdsrätten på Åland, det är så som man ska uttrycka det. Ska man förlänga den så måste man vara medveten om att man då begår intrång i de ursprungliga statuterna när det gäller politiska inflytanden. Utformningen av de ursprungliga självstyrelseskyddsmekanismerna ändrar man då i och det vill inte jag göra. Bara när det gäller de studerande som sagt var, med det motivet att det är någonting som man är tvungen att göra på annat håll än på Åland.

Avslutningsvis, det är bra att man har löst den här frågan. Det är bra att allt det här reds upp, att man får ordning och reda och rättssäkerhet i den är väldigt viktiga lokala rättigheten som vi har, hembygdsrätten, det lokala medborgarskapet. Man ska samtidigt också komma ihåg vad hembygdsrätt idag egentligen är och samtidigt vad den har varit. Tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Diskussionen, om man borde tillåta via den här lagstiftningen att man kunde delta längre i politiken genom rätt att rösta här, är oerhört intressant. Det vi förespråkar skulle i teorin åtminstone ge möjlighet till att rösta ytterligare en gång i lagtingsval. Vi känner till de farhågor som ltl Sundman pratade om, att någon som röstar kanske har andra prioriteringar. Men vi ser det här väldigt annorlunda. Vi ser att det kunde vara berikande för det åländska samhället om någon person genom rösträtten också kanske skulle delta i den politiska debatten här på Åland utifrån de influenser man har fått när man har bott någon annanstans. Jag är inte helt säker på att det alltid är det bästa det som vi här under vår lilla kupa diskuterar och kommer fram till.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Så tycker jag också, så kan man säga, vi vet inte vad som är det bästa. Men om vi har det här systemet att det är slut med inflytande efter fem år, då är det på gott och ont. Man har rätt att delta i ett eller två val och sedan är man inte berättigad att delta. Men man kan ju delta i debatten ändå, vilket har förekommit mycket i historien. De så kallade bortålänningarna, nu kallar vi dem ålänningar ute i världen, har deltagit i den åländska debatten men inte haft inflytande. Då har nog många tänkt i många fall; vilken tur att de inte får rösta. Med det har också förekommit sunda åsikter och sådant som man har tagit åt sig i åländsk politik och genomfört. Den bedömningen kan man inte göra, det blir alltför subjektivt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi tror jag att de personer som har rotat sig så länge på Åland att de har haft hembygdsrätt eller haft hembygdsrätt sedan barnsben ändå känner starkt för det här samhället, oberoende om de tvingas eller väljer att uträtta sitt värv någon annanstans. Vi har väldigt svårt att tro att de medvetet skulle vilja göra Åland illa.

Det är intressant att konstatera att det är de konservativa politikerna och partierna som mycket påtalar faran att man ska behålla rösträtten. Ltl Sundman, åtminstone som jag uppfattar det, representerar den falangen, medan vi liberaler mera ser på nyttan av att vi kunde få ytterligare influenser till det åländska samhället.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tror att man hur som helst kan ta sig den rätten att säga att det åländska samhället får väldigt mycket influenser utifrån och är på vågens framkant när det gäller att utvecklas idag. Vi får influenser från alla som flyttar hit och det är viktigare att ge dem politiskt inflytande än att ge dem som flyttar bort ökat politiskt inflytande. Alltså man ska ge de icke finländska medborgarna politiskt inflytande för de kommer med många nya idéer och det är de som mycket utvecklar Åland.

Det finns säkert många ålänningar ute i världen som har bra idéer, men det finns också de som har dåliga idéer. Som sagt, på gott och ont får man rätt väljarunderlag om man begränsar det till dem som bor och verkar här. Det är hela tanken, också med jordförvärvsrätten och med näringsrätten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Andra behandling

6        Korrigering av vallagen

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2013-2014)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

7        Strategi för hållbar utveckling

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2013-2014)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Låt mig börja med det viktigaste. Det är ett enigt finans- och näringsutskott som står bakom det betänkande ni har framför er. Utskottets samtliga medlemmar applåderar arbetet med att göra Åland till ett hållbart samhälle. Målsättningen är år 2051 men vi ser gärna att det sker tidigare av väldigt självklara skäl. Vi tror att hållbarhet är ett argument när det gäller att finna morgondagens affärer och skapa framtidens tillväxt och därmed arbetsplatser. Vi stöder tanken på att Ålands unika ställning, oförstörda natur, närproducerade och friska mat ska väcka vår omvärlds intresse. Genom att på allvar bli en grön ö i ett blått hav kan vi göra Åland till ett friskt, rent och välkomnande besöksmål. Det vinner alla på; våra turistföretagare, detaljhandlare, skolor, banker, rederier, IT-bolag, nöjesindustrin, lantbruk och alla andra. Genom att skapa bilden av ett hållbart Åland kan vi bli ett varumärke och en föregångare som når framtiden lite tidigare än våra konkurrenter. Det är ändå enklare att förändra en ö och 29 000 människor än att förändra stora länder med miljoner medborgare. Vi har genom åren pratat om vår åländska småskalighet och företagaranda. Nu har vi ett läge där vi på riktigt kan bli en föregångare mot ett mer klimatsmart och mer hållbart samhälle.

Betänkandet ni har framför er är resultatet av en lång rad höranden och många, långa, idérika och utmanande diskussioner. Arbetet med landskapsregeringens meddelande om hållbarhetsstrategin har tvingat oss likväl som de övriga utskotten att svälja den cynism som reflexmässigt uppstår när det handlar om framtiden. För det vet vi ju alla att det är något som ingen människa kan förutse. Vem kunde till exempel tro på internet för 37 år sedan? Vem kan idag tänka sig en vardag utan internet? Det som var science fiction igår är verklighet idag och kommer att vara det även imorgon.

För 37 år sedan hade vi år 1977. Det är lika långt åt det hållet som det är till år 2051 då vårt Åland enligt dessa planer ska vara ett hållbart samhälle. Jag har roat mig med en tillbakablick med anledning därav. Det här året 1977 blev Sverige först i världen med såväl obligatoriskt halvljus på bilar som varningsmärken på cigarettpaketen. I USA gjorde rymdfärjan Enterprise sin första flygning och i Indien avgick Indira Gandhi. Norges oljeskatt drabbades av ett svårt avbräck då en plattform i Nordsjön exploderade och spydde ut fyra ton olja per dygn i havet. Världens kanske mest berömda film Star Wars, Stjärnornas krig, hade premiär och Sverige lagstiftade om fem veckors semester. Allt det jag nämnde händer även i dag. Oljeriggar havererar, version 7 av Star Wars kommer på biograferna i början av nästa år. Det politiska systemet i Indien är alltjämt rackligt och vi blinkar åt varandra om någon glömt att sätta på lyktorna trots att det är mitt på dagen. Inget har hänt men ändå har allting förändrats, mest av allt sättet på vilket vi kommunicerar med varandra.

Idag pratar vi obehindrat med våra vänner i Australien eller i Kina och kan köpa böcker med en knapptryckning och se på teve precis när vi vill. Människan av idag har en valfrihet som aldrig tidigare skådats. Vi får i realtid veta att isberg kalvat på Sydpolen och kan följa utvecklingen i Ukraina och Syrien utan filter. Vi är upplysta på ett sätt som vi aldrig tidigare varit. Därför har också rörelsen om och insikten i betydelsen av ett hållbart samhälle vaknat på allvar. Allt färre lever i okunskap. Vi vet att vi förbrukar mer än vår planet kan producera. Vi vet att vi släpper ut för mycket koldioxid. Vi vet att vi slänger bort för mycket mat och vi vet att vi alldeles i onödan tar bilen när vi borde cykla. Ändå, och det är det riktigt konstiga, fortsätter vi som om ingenting har hänt och därför är det extremt viktigt från alla samhällens sida att ta ansvar och visa på en väg som leder till ett hållbart och därmed bättre samhälle.

Mot den här bakgrunden måste vi trycka undan cynikern som finns i oss alla. Det är så lätt att kommentera högt flygande planer och visioner med sarkasmer och ironi och ett skrockande ”jojo, det där har vi hört förut…”

Jag hoppas att den här diskussionen och alla andra ska resultera i att vi väljer en annan väg än sarkasmens och ironins. Vår gemensamma framtid är värd ett bättre öde. Frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen har råd och tid att inte ta visionen på allvar. Vi vet idag att jordens befolkning förbrukar i runda slängar tre gånger mer än vad planeten producerar. För ungefär en månad sedan hade vi använt slut på våra så kallade budgeterade resurser för detta år, idag lever vi med lånta fjädrar.

I betänkandet har vi i finans- och näringsutskottet försökt kombinera nödvändigheten av att bygga ett hållbart samhälle med möjligheterna i vårt näringsliv. Vi tror inte vi kan nå målet utan att samtidigt tjäna pengar. Dessutom blir det oerhört mycket svårare att övertyga oss själva och andra om nyttan av ett hållbart samhälle om vi samtidigt upplever att vi får det sämre. Så gör inte människan. Hållbar utveckling sker inte genom att sluta med allt. Vår uppgift är att skapa ett hållbart samhälle genom att satsa på rätta saker, på att utbilda unga i sådana branscher som inte förstör utan bygger upp.

Mycket i hållbarhetsrapporten kretsar kring fyra huvudprinciper. Enligt dessa ska vi inte ta material från berggrunden, vi ska undvika att använda kemikalier, vi ska låta bli att skövla sådant som inte kan återskapas och vi ska se till att människor har utrymme att växa. Detta är ur ett strikt hållbarhetsperspektiv ganska självklart men vi har från utskottets sida valt att påminna om en femte princip. Vi tycker det är viktigt att behålla fokus på tillväxt. Inte nödvändigtvis traditionell handel men personliga tjänster, IT-lösningar och sådan verksamhet som skapar arbetsplatser utan att lämna förödelse bakom sig.

När det handlar om hållbar utveckling är det omöjligt att inte nämna behovet av energi som ständigt växer; ta till exempel elektriciteten. För 30 år sedan använde Åland cirka 100 GWh per år. Idag är siffran uppe i det tredubbla eller 300 GWh. 70 procent köper vi från Sverige och utgörs av en blandad kompott vattenkraft och kärnkraft. Resten är vindenergi som vi producerar själva. När det gäller försäljningen av oljeprodukter på Åland var siffran år 1980 cirka 50 000 kubikmeter och är nästan exakt lika stor idag trots att antalet fordon mångdubblats. Skälet till det är utveckling, ingenjörskonst och ett tilltagande hållbarhetstänk baserat på lönsamma affärer.

På tal om kärnkraft är det förresten i år också 37 år sedan verket i Barsebäck i Sverige öppnades under vilda protester. Jag undrar hur det svenska industriundret sett ut om den tidens makthavare hade lyssnat på nej till kärnkraftrörelsen. Sverige hör idag till Europas starkaste ekonomier och är på många sätt en föregångare i den internationella miljörörelsen. Det är man tack vare affärsmässiga framgångar och framsynt energipolitik och atomkraftverk. Det finns många dubbla bottnar i den verkligheten. Tack vare teknik, ekonomi och ett välfungerande samhälle har man i Sverige konstruerat bilar som kräver mindre energi för att gå framåt. Detta kan Åland också göra, fast i mindre skala och kanske inte som biltillverkare.

Ett första steg för oss kunde till exempel vara att arbeta för att hela Åland ska bli vad den lilla ön Jeju blivit för Sydkorea – en spjutspets när det gäller smarta elnät och förnyelsebar energi, ett forskningscentrum där målet är hållbarhet och energiomställning. Det finns intresse i Finland att göra detta på Åland och jag vill att landskapsregeringen är redo då projektet kan konkretiseras. Smart grid demonstration environment, är begreppet som rätt hanterat kan bli ordet för dagen och framtiden.

Det finns även andra skäl till att Åland och ålänningarna på riktigt bör se över vad vi själva gör. Vattenförbrukningen i landskapet har stigit från 1,3 miljoner kubikmeter år 1985 till cirka 2 miljoner kubikmeter idag. Trots att befolkningstillväxten inte varit lika stor. En del av förklaringen är industrins ökade behov. En annan är att dagens människor helt enkelt slösar med vatten, vid sidan av att vi slänger bort mat.

Tvivlar man fortfarande på att vi lever ett liv som faktiskt är väldigt långt borta från en hållbar tillvaro vill jag lyfta fram planerna på fiskodling på land. Det projektet har stöd av detta lagting, mig själv, vår landskapsregering och starka finansiärer som vädrar vinster. Så långt allt väl men låt oss ta ett större perspektiv på det hela. Nog är det ju ett symptom på att allt inte står riktigt rätt till när man på allvar släpar upp fiskar på land för att folk ska kunna äta sig mätta och sedan slänga bort det man inte orkar med.

Rapporten Omställning Åland är ett väl genomarbetat och mycket värdefullt dokument som förtjänar ett bättre öde än att bli liggande i den knut av arkivet där rapporter lär samlas. På ett ställe i texterna citeras Albert Einstein som ska ha sagt: ”Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Tydligare än så är det svårt att sammanfatta vår utmaning.

Vägen framåt från nu är att konkretisera och göra allvar av visionerna. Detta är ingen mjuk fråga, det handlar om hela Ålands långsiktiga framtid. Vi får heller inte fastna i en problematisering av uppgiften. Det är visionen som är viktig, där finns affärsmöjligheterna som leder till bättre företag och lyckligare människor.

Personligen kan jag tycka att tidsplanen borde vara snabbare. Det nämns i rapporten att Åland ska vara koldioxidneutralt år 2020. Varför inte sätta det målet redan nästa år? Allt vi bygger upp och investerar i ska vara så koldioxidneutralt som någonsin möjligt. Året 2051 får inte bli ett skäl till att skjuta upp det vi borde göra idag till imorgon.

När det gäller vägen mot ett hållbart samhälle har vi också lärt oss att det finns många goda exempel och även om man inte behöver kopiera dem rakt av är det nyttigt att söka inspiration i till exempel Göteborg, Västerås, Eskilstuna, Upplands Väsby eller Malmö som alla inlett arbetet och kommit en god bit på väg. När hållbarhetsarbetet sedan är igång gäller det också att ständigt göra uppföljningar kring mätbara mål, ekonomi och att upprätta en utvecklingsbudget. Därefter ska investeringar i miljöteknik, gröna jobb, energieffektivisering och tryggheten i samhället uppmuntras. Åland ska vara världens tryggaste plats, gärna världens finaste plats, en föregångare inom smarta elnät och en inspirationskälla för våra större grannar.

Talman! Framtiden är idag, liksom i går, ofattbart spännande och vi på Åland borde jobba ännu hårdare för att lyfta fram oss själva som det mönstersamhälle vi strävar till att bli. Kan detta bli resultatet av arbetet med Omställning Åland, då är detta det viktigaste som hänt sedan det här parlamentet första gången träffades.

Med hänvisning till det sagda och till vårt betänkande föreslår sammanfattningsvis ett enigt finans- och näringsutskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Tack.

Ltl Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag vill passa på och tacka finans- och näringsutskottets ordförande för ett bra betänkande.

I början av det här ärendets behandling var jag lite oroad främst med tanke på hur företagens verksamhetsförutsättningar påverkas av eventuella åtgärder samt vad ekonomiska följder och förhastade felaktiga slutsatser kunde orsaka. Men slutresultatet av betänkandet är både bra och balanserat. Ett stort tack till ordförande.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det krävs i utskottsarbetet, som när man dansar, minst två stycken. I vårt utskott har vi varit sju som har hjälpt varandra. Man ska nog slå fast att när vi började det första mötet så kändes det ganska flummigt, vilket är ett ord som vissa inte tycker om. Men det kändes lite så till en början, men allt eftersom vi benade oss ner i det hela så tror jag att vi insåg att det finns något annat i det som faktiskt är väldigt, väldigt viktigt. När vi började nå kärnan efter alla höranden så kanske vi alla blev lite klokare.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack för det. Alla höranden, som vi hade under utskottets behandling av det här ärendet, gjorde att olika företag ser en möjlighet att profilera sig när det gäller hållbarhet. Jag tror att det här har varit en bra sak och man har fått sig en tankeställare när det gäller hållbarhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag vill gratulera utskottet till ett bra betänkande. Visionerna känns mer konkreta nu och särskilt mera realistiska.

Jag vill ställa en fråga som utskottet inte har berört och som landskapsregeringen har framfört till oss och som ni citerar på första sidan. ”Landskapsregeringen har för avsikt att, tillsammans med bland annat kommunerna, näringslivet och företrädarna för den tredje sektorn, underteckna ett samhällskontrakt under 2015.” Har utskottet på något sätt får klarhet i hur det här ska göras? Hur ska behandlingen i kommunerna, i näringslivet och i tredje sektorn göras för att nå ett sådant samhällskontrakt?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Tack för den frågan. Svaret är att vi inte har gått in och benat så väldigt mycket i det. Vi blev väldigt medvetna i samband med behandlingen att man inte gör något av detta ensam. Regeringen kan inte göra det ensam, tredje sektorn kan inte göra det ensamma och näringslivet kan inte det. Det måste på något sätt ske tillsammans.

När det gäller hur man ska formalisera det så känns det som att det inte riktigt är vår uppgift. Det måste nog landskapsregeringen göra och den fortsatta operativa behandlingen. Vi är ju väldigt väl medvetna om svårigheterna att få folk att skriva på något som ska ske 2051.

Vtm Roger Jansson, replik

När lagtingets behandling av det här ärendet är över så ska det åter till landskapsregeringen och man ska försöka gå vidare med det. Det intressanta är hur resten av Åland, förutom vi politiker i den här salen och i landskapsregeringen, inkluderats i det arbetet. Jag kan tänka mig att kommunerna kommer att ha en process hos sig, och det är väl lätt att tänka hur det går. Men näringslivet är betydligt mera diversifierat och brett och innehåller många delar. Det blir naturligtvis en stor uppgift att försöka få dem att anta någonting som de måhända inte riktigt vet vad det är och vad det innebär för dem. Konkretiseringsnivån i den processen måste antagligen ytterligare skärpas.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Det är fullständigt riktigt som vtm Jansson påpekar här.

Ett exempel som vi har resonerat kring i utskottet är att allting måste börja någonstans, detta är det första steget och det här är den högsta församlingen i vårt samhälle. Sedan sipprar det här neråt i landskapsregeringen som på sina vägar har till uppgift att försöka sprida det bland kommunerna. Inom näringslivet kommer de snabbt att begripa att här finns pengar att tjäna. Om inte förr så när hotellen försöker sälja konferensupplevelser till en stadsdelsnämnd i Stockholm och stadsdelsnämnder i Stockholm säger; ”vi är absolut intresserade men har ni Green Key certifikat?” Om man inte har det så faller man bort redan i den första offertrundan. Där tror jag att den stora nyckeln är mot framtiden. Vi ska uppmuntra vårt näringsliv att certifierat sig på olika sätt för att nå fram till affärerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Även jag skulle vilja gratulera till ett mycket bra betänkande från finans- och näringsutskottet.

Ltl Pettersson problematiserade lite kring atomkraftverk. Jag tänkte föra en kort diskussion kring det. Atomkraft har gett oss och Sverige alla dessa framgångar. Men ur ett hållbarhetsperspektiv, hur ser man då på det? I och med att vi har kunnat utnyttja atomkraftsverkens energi så har också den här utvecklingen gått så snabbt framåt, vilket har gett oss dessa mängder med avfall och andra problem som vi har med koldioxidökningar. Det här är en problematik som man också måste börja diskutera. Om man då redan skulle ha fattat beslut att välja sol, vatten och vind så kanske vi skulle ha varit i ett annat läge idag men ändå inte i ett sämre läge.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Tack för den påpassliga frågan ltl Kemetter. Det är precis så som jag ville illustrera det. Det finns inga enkla svar när det gäller var vi är idag och när vi ska mot framtiden, lika lite som det fanns förr mot var vi är idag.

Kärnkraftverken har ställt till med alldeles för mycket elände skulle jag gissa. Uranbrytning är skövling i dess allra mest råaste form på många sätt. Men med hjälp av energin så har man lyckats utvinna och skapat mer miljösmarta bilar och industrier som inte spyr ut lika mycket avfall som tidigare. Man har lyckats skapa samhällen där man faktiskt släpper ut mindre koldioxid än vad man gjorde tidigare på den gamla goda kolkraftstiden. Det är ett svårt dilemma och det är något som vi måste hantera. Skulle jag ha svaret på detta så tror jag att jag skulle göra någonting annat idag än att stå här och komplicera frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack för ett fint anförande. Jag försäkrar finans- och näringsutskottets ordförande att strategin för ett hållbart Åland inte kommer att hamna på någon hylla i glömskans arkiv. Jag är också övertygad om att ingen ledamot i Ålands lagting skulle kunna låta det ske i och med att ni nu har gett ert starka stöd för en omställning av Åland.

Redan idag väcker den här strategin ett stort internationellt intresse. Efter den här behandlingen i Ålands lagting så tror jag att vi kan slå på stora trumman ännu mera. Den här strategin kommer att presenteras i många sammanhang de kommande åren framöver.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Minister Aaltonen, precis så där ska det låta! För med visioner är det som det mesta annat här i livet, det blir så stort som man själv väljer att det ska bli. Om man verkligen tycker att det här är viktigt för framtiden ska vi lyfta fram det i alla de sammanhang vi någonsin kan.

Jag tror att jag kan tala för hela utskottets vägnar, vi har lärt oss väldigt mycket i samband med behandlingen. Jag tror att vi faktiskt är lite klokare idag än vad vi var för fyra månader sedan och det är inte alla dagar som man kan säga det i en specifik fråga.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det är precis så som det är. Det här är någonting som vi gemensamt kan vara stolta över. Ålands landskapsregering och Ålands lagting står enade bakom en vision om att vi ska bli hållbara 2051. Det är något som alla av oss ska gå runt och tala om för omvärlden, då kan vi verkligen sätta Åland på kartan och få människor med oss i det här förändringsarbetet. Vi behöver någonting positivt i dessa dagar med klimatförändringar och negativa nyheter. Det här är något som känns bra också för framtida generationer att jobba för.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Jag vill också sälla mig till den skara som uppskattade ltl Jörgen Petterssons anförande. Jag tyckte att det var mycket bra anförande. Jag hoppas att social- och miljöutskottet, som jag representerar, också har bidragit något till finans- och näringsutskottets betänkande. Det framgår att finans- och näringsutskottet beaktar social- och miljöutskottets utlåtande i sitt betänkande.

Man har lärt sig väldigt mycket kring detta med strategi för hållbar utveckling. Jag delar ltl Petterssons åsikt i det här fallet. Man tycker inte alla gånger att man lär sig så mycket. Men i det här fallet så tror jag att de flesta är eniga om att när det gäller strategi för hållbar utveckling så har det varit väldigt nyttigt för gemene man och kvinna i lagtinget.

Social- och miljöutskottet har diskuterat ärendet. Vi har också varit eniga i vårt utlåtande till finans- och näringsutskottet. Vi har haft konstruktiva diskussioner kring olika frågor. När det gäller frågan om att lägga meddelanden och utredningar på hyllan så delar vi ministerns åsikt om att man behöver aktivera sig från början.

Social- och miljöutskottet anser att strategin utgör en bra utgångspunkt för det fortsatta hållbarhetsarbetet, men konstaterar samtidigt att strategin inte i sig förändrar något. Enligt utskottet är det angeläget att strategin snarast omsätts till konkreta åtgärder och mål som är tillräckligt specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidssatta och därför lätt kan följas upp.

Utskottet vill även understyrka vikten av att hållbarhetsstrategin integreras i beslutsfattandet och i all verksamhet som landskapet ansvarar för samt beaktas vid uppgörandet av budgetförslag, verksamhetsplaner och övriga styrdokument.

Utskottet har diskuterat den här frågan. Den aktivitet som strategin för hållbar utveckling medför i lagtinget så finns det alla möjligheter att lyckas nå fram till ett jättebra jobb i den här frågan.

Utskottet har också behandlat de olika hållbarhetsprinciperna och lite grann specificerat dem. Jag ids inte gå närmare in på dem.

Vi konstaterar att de fyra hållbarhetsprinciperna utgår från tre ömsesidigt beroende dimensioner; den ekonomiska, den sociala och den ekologiska som alla ska ges lika tyngd och värde.

Utskottet har också erfarit att utöver de fyra hållbarhetsprinciperna även är viktigt att man i hållbarhetsarbetet beaktar att det kan inträffa händelser som medför förändringar i väder, miljö och klimat och för vilka det behöver finnas en fungerande beredskap för att klara människors behov av mat, energi och skydd.

Från utskottets sida har vi varit nöjda med det här meddelandet. Vi tycker också att landskapsregeringen har arbetat väldigt målmedvetet med den här frågan. Vi hoppas att uppföljningen ska bli så bra som möjlig.

Som en parentes så kan jag nämna att jag kommer att närvara vid ett nordiskt hållbarhetsseminarium nästa vecka i Köpenhamn. Jag lovar minister Aaltonen och övriga lagtinget att jag ska marknadsföra Åland och meddelandet om strategi för hållbar utveckling. Tack.

Annette Holmberg-Jansson

Fru talman! När finansutskottet fick detta meddelande var jag personligen helt ärligt lite fundersam och jag tänkte varför fick finans- och näringsutskottet detta och inte social- och miljöutskottet?

För mig har ordet hållbar utveckling efter vår behandling i utskottet fått en ny mening. Hållbarhet är inte bara miljö.

Under de hörande vi har haft i utskottet har vi fått ta del av mycket klokskap och haft så många inspirerande timmar att jag nu inser att vi måste gå in och ge näringslivet de långsiktiga prioriteringar och riktlinjer som de behöver så att det vet färdriktningen och därmed kan ha möjligheten att ställa om och satsa på rätt väg.

Någon sade ingen har råd att skjuta med hagelbössan i spridda skurar och visst är det så. Det är därför jag nu insett vikten av visa vägen och det gör vi genom att säga att Åland ska var hållbart 2051. Däremot räcker det så klart inte med detta meddelande, det är nu arbetet med att få Åland hållbart börjar på riktigt.

Vi understryker i betänkandet vikten av att hållbarhetsstrategin ska integreras i det årliga budgetarbetet och att det offentliga Åland måste föregå med gott exempel. Visst är det så. Vi behöver nu hela tiden tänka hållbarhet! Det gäller allt från planerande inom infrastrukturen när det gäller flera elbilar i trafiken, färjor som kan drivas med el och renovering och nyproduktion av byggnader. Om inte vi inom det offentliga visar vägen vem ska då göra det?

Det är dock så att för att få hela Åland med på tåget så behöver det ändå finnas incitament som gör det intressant att hoppa på detta tåg. Det behöver också var så att det inte är näringslivet som ska stå för kostnaderna för denna strategi. Om vårt hållbarhetsarbete ska fungera så måste också var så att det åländska samhället inte kan ha strängare regler med sämre villkor än konkurrenter i våra närområden.

Det finns förstås branscher som borde bli bättre på att visa hur hållbara det redan är och använda sig av det för att locka till sig nya kunder. En av dem är turismen och så finns det branscher som kanske måste ställa om sitt tänkande lite mer mot hållbarhet än andra.

Turismen är en av världens snabbast växande industrier och hållbarhet ger lönsamhet. Om du sköter dina kort rätt eller blir bättre på att visa din vinnande deal, så har du allt att vinna. Jag vet att flera boenden runt om på Åland som säkerligen klarar av de flesta krav som finns för att kunna räkna sig som hållbara och flera andra genom små förändringar skulle kunna klara av det, för det är nog dit man ska eftersträva att vara idag. Flera kommuner och företag väljer idag helst anläggningar och boenden som är hållbara när de ska ha sina konferenser, precis som ltl Pettersson sade. Här måste vi bli bättre och sätta Åland på den kartan. Vi på Åland är rätt dåliga på att visa hur långt vi ändå kommit här på vår fina ö när det gäller hållbarhetsarbete.

Ett gott exempel är ändå Ny Nordisk mat och alla satsningar på att lyfta närproducerad mat. Jag själv köper alltför sällan det ekologiska alternativet men finns ett åländskt alternativ så väljer jag det, om det är lika bra som de andra alternativen.

Det är väl så jag som individ kan börja, tänka på de val jag kan göra ganska enkelt. Sedan är det upp till det offentliga Åland att stötta mig och alla andra, peppa och visa hur mycket vi kan vinna på den hållbara vägen. För alla vill vinna något, om vi kan vinna en grön ö i ett blått hav samtidigt som jag dessutom kan må bättre, tjäna pengar på mitt hållbara leverne så visst är det enklare att få alla med sig då. Det är bara att börja!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är just det som är hållbarhet, att kunna sammanfoga t.ex. ekonomi och miljö. Där hade jag en from förhoppning om att finans- och näringsutskottet t.ex. kunde ha diskuterat lite mera om det finns grön tillväxt, grön kapitalism och vad det innebär. Det ska finnas både och, det ska finnas miljökrav, det ska finnas ekonomi och det ska absolut finnas en möjlighet att sammanfoga dessa två.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Jag är den första att hålla med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Ltl Holmberg-Jansson säger förtjänstfullt att hållbarhet är ett sätt att få lönsamhet i sina företag. Precis så är det. I min värld borde vi beskatta och bestraffa verksamheter som inte följer hållbarhetsprincipen, verksamheter som smutsar ner och är skadliga. Medan all sådan verksamhet som t.ex. förnyelsebar vindenergi borde kunna bli lönsam utan stöd. Vi borde egentligen helt enkelt vända på steken. Allt som är bra för människor och miljöer borde vi stöda och allt annat borde vi bestraffa. I min värld behöver inte landskapsregeringen komma in med stödprogram för företag i framtiden. De ska vara lönsamma av sig själv.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Jag tror dock att för att få en början så kommer man att behöva stöda och peppa, precis som jag också kommer att behöva stöd och peppning för att välja det ekologiska alternativet lite oftare.

Jag håller med om att för dem som inte sköter sina kort så kanske det kan få kosta lite extra. Men det får inte bli för tufft på en gång, det fungerar inte, man måste nog ta den snälla vägen.

Minister Carina Aaltonen, replik

Om man tittar på vårt grannland Sverige så finns där många företag idag, också stora företag, som har gått in för hållbarhetsprinciper. De företagen gör det av många orsakar. Men en av orsakerna är ju att de är familjeföretag och de vill ha en långsiktighet. De vill fortsätta med sin verksamhet också efter den senaste kvartalsrapporten. Däremot är det svårare för politiker att våga ta de här stegen.

Nu tycker jag att Åland, som är ett lagstiftande område, verkligen har möjlighet att gå in och med olika incitament stötta och stöda i den här omställningsprocessen. Det tror jag faktiskt att vi alla behöver, både politiker och företag.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Efter att jag har hört näringslivet så har jag stor förhoppning. Näringslivet bara väntar på att vi ska visa vägen.  Näringslivet vill veta vad de ska satsa på så att de satsar rätt och inte sprider den här hagelskuren runt om. Att vi nu har den här strategin är en stor hjälp.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Finans- och näringsutskottet har avgivit sitt betänkande om landskapsregerings meddelande om strategi för hållbar utveckling.

Utskottet omfattar landskapsregeringens strävan att Åland utvecklas till ett hållbart, välmående och konkurrenskraftigt samhälle år 2051. Blicken är alltså riktad på en tidpunkt lång fram i framtiden. Hela anslaget har karaktären av en vision, en viljeyttring och färdriktning.

Meddelandet innehåller principer om hållbarhet och metoder och metodik för arbetet att förverkliga vision och målsättningar.

Utskottet framhåller att de fyra hållbarhetsprinciperna i meddelandet inte ska tolkas bokstavligen. Att så är fallet framgår också i meddelandet där man talar om att minska spridning och nyanvändning av material som hämtas ur berggrunden och minska miljöpåverkande utsläpp.

Genomförandet av strategin, konstaterar såväl landskapsregeringen i meddelandet som utskottet i betänkandet, kräver politisk enighet, långsiktighet och tydligt ledarskap. För att lotsa vårt samhälle i riktning mot ett hållbart samhälle kommer det att krävas kunskap och insikt i hela det åländska samhället; landskapet, kommunerna, företagen, organisationerna och den breda åländska allmänheten. Utbildning och information är en grundförutsättning för ett framgångsrikt genomförande av hållbarhetsstrategin.

Finans- och näringsutskottet rekommenderar också en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av BNP tillväxt.

Jag var för några veckor sedan på Ålands näringslivs dag där en av talarna uttryckte sig så här: ”Vi behöver mer utveckling med mindre resurser, inte, mer utveckling med mer resurser, gör vi det senare är vi rökta”. Så, ekonomisk utveckling, ja, men inte vilken tillväxt som helst.

Utskottet konstaterar också att det kommer att finnas affärsmöjligheter för de företag som investerar i hållbar utveckling.

Utskottets betänkande andas omsorg om det åländska näringslivets konkurrensförmåga. Man vill inte ha hårdare regler eller sämre villkor än konkurrenterna i våra närområden. Det är helt naturligt och sunt att värna det åländska näringslivet. Vi befinner oss inte i ett vakuum. Vi är en integrerad del av en stor marknad runt omkring oss.

Hållbar utveckling är på kommande på bred front. De som ligger i framkanten beträffande hållbar utveckling kommer att ha en konkurrensfördel. Ekologiska produkter är på stark frammarsch, efterfrågan på hållbarhetsrelaterade varor och tjänster kommer att öka. Allmänheten, marknaden kommer att premiera företag, varor och tjänster som fyller kriterierna för hållbar utveckling. Det gäller för näringslivet att anpassa sig till en hållbar utveckling och att utnyttja de nya möjligheter som nu öppnar sig. Den framtida hårdvalutan kommer i ökande grad att vara näringslivets förmåga att anpassa sig till dess förändringar. Jag ser fler möjligheter än risker med genomförandet av hållbarhetsstrategin.

Utskottet betonar att hållbarhetsstrategin integreras i landskapsregeringens beslutsfattande samt i det årliga budgetförslaget. Ingen regering och inget lagting kommer att fatta beslut som sänker vårt näringsliv. Det är vi själva som har bollen! Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det håller jag med om Det hade varit väldigt intressant att se en mera utvecklad diskussion kring hållbar tillväxt. Det går ju inte att dra all tillväxt över samma kam. Är tillverkning av solpaneler lika förkastligt som utvinning av tjärsand? Är resurser till forskning mot cancer och aids lika förtappat som att byta till en platt TV? Är ett nytt malariavaccin lika farligt som semesterresor till Thailand? Det finns absolut möjlighet till hållbar tillväxt.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag ser flera möjligheter än risker. När det här får fullt genomslag så kommer nog de här sakerna att sortera ut sig själva.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Samtidigt får vi komma ihåg att det behöver konkretiseras. Vi i lagtinget behöver fatta konkreta beslut och vi behöver få förslag, som faktiskt driver den här utvecklingen framåt, att ta ställning till. Som social- och miljöutskottet påpekade så är det tomma ord innan vi konkretiserar hela hållbarhetsarbetet.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Som jag ser det så kommer den här strategin att konkretiseras årligen i landskapsregeringens beslut, i budgetförslaget och i lagtingets beslut. Det är där som förvaltningen kommer att genomföras. Hur det sedan genomförs av allmänheten och företagen så där trycker jag på det som jag sade, det är viktigt med kunskap och insikt om det här. Vi har en stor uppgift här att folk, inte bara finans- och näringsutskottet, utan också en bred allmänhet vet vad vi pratar om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag vill först tacka utskottet, alla ledamöter och ordförande för en mycket konstruktiv och bra behandling av hållbarhet 2051. Vi har haft många, långa och bra diskussioner. Som ordförande sade så var vi kanske från början lite fundersamma på hur vi skulle tackla det här. Jag tycker att vi har kommit med ett väldigt bra betänkande. I princip skulle man inte behöva gå upp och säga någonting alls. Jag vill ändå lyfta fram några saker.

Ltl Fogelström nämnde de fyra hållbarhetsprinciperna som man inte ska tolka bokstavligen. De ska närmast ses som riktlinjer i det framtida arbetet. Så är det. Det framtida arbetet betyder ju att man dagligen i princip ska tänka på hållbar utveckling, när man handlar och i alla hänseenden. När man handlar mat, bilar eller vad som helst så ska man fundera på om det är hållbart. Att få människor att ändra attityder är väl det som är det svåra, att man har det här tankesättet när man funderar på sina inköp. Det är ett stort och tufft arbete framför oss att få attitydförändringen in i folks medvetande.

Utskottet har också lyft fram en femte hållbarhetsprincip som är viktig att landskapsregeringen utarbetar. Det är att man beaktar behovet av BNP-tillväxten och att våra företags och näringsgrenars konkurrenskraft behålls. Det här är viktigt, åtminstone för mig, att man inte för in sådana regleringar och sådana krav på våra företag så att vi inte kan verka på Åland, utan att vi helt enkelt bara flyttar verksamheten till ett annat ställe där man är lite liberalare på kraven. Jag anser att detta måste gå i takt med tiden. Det är en process som måste jobbas in bland företag så att man har hållbarhetstänket hela tiden.

Insatser från företag för att förbättra miljön måste också belönas på ett eller annat sätt. Då menar jag inte direkta bidrag. Man kan ha skatteavdrag eller på något vis ge till företag som gör stora satsningar för att förbättra miljön.

Idag har vi vindkraften på Åland som ligger under stora ekonomiska bekymmer. Det beror helt och hållet på att elpriset är så lågt idag att man egentligen inte får någon lönsamhet. Fortsätter vi i den här takten som är nu så blir det i princip en nedmontering av vindkraften. Då är det frågan om vad vi kan göra från samhällets sida. Det handlar om vad vi som sitter i lagtinget anser, behöver vi vindkraft? Ska vi uppnå de här miljömålen där 38 procent ska vara miljövänlig energi? Om vindkraften monteras ner så vad kompenserar vi det med om man tänker att vi ska producera någon sorts miljövänlig energi? Det här handlar helt enkelt om prioriteringar i framtiden. Det kanske kan kosta i ett visst skede så att man håller företagen flytande. I längden tror jag inte att elpriserna kommer att hållas på en sådan här nivå. Det måste komma förändrade attityder från alla företag och människor att det inte kan vara förenligt med bra miljö att utnyttja el från kolkraftverk, även om den är billig förstås. Men det är oftast pengarna som styr i de här sammanhangen.

Sedan vill jag gå in lite på realistiska delmål. Jag är glad att utskottet har tagit in en skrivning i andra stycket. Jag citerar: ”Landskapsregeringen kunde även göra en konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för näringsgrenen och livsmedelsklustret vid en långsiktig total övergång till ekologiskt jordbruk på Åland”. Jag tycker att den här meningen är bra. År 2003 eller 2004 så lade vi från Ålands Framtid en motion och då var det också en debatt om ekologiskt och konventionellt jordbruk. Det kom många påstående om hur det skulle gå till och alla hade sina teorier. Det är inte alldeles lätt, som kanske många tror, att bara hoppa över till ekologiskt jordbruk. Vi ville att landskapsregeringen skulle göra en konsekvensanalys över vad det totalt för Åland skulle innebära om vi skulle gå över till ekologiskt jordbruk. Det skulle göras inte bara för själva jordbrukarna utan för hela samhället och för dem som jobbar på industrierna.  Skulle förädlingsindustrierna leva kvar; Chipsen, Dahlmans och Trädgårdshallen? Får de sådana volymer av produkter att det går att existera? Finns det till exempel utsäde till att odla lök ekologiskt idag så att man kan övergå till det? Det finns det inte idag.

Därför är jag glad att man har gått in för det här. Därför förväntar jag mig att landskapsregeringen kommer att agera och göra de här utredningarna så att man har svart på vitt så att man inte behöver argumentera utifrån vad man tycker utan vad man vet.

När det gäller konkretisering i budgeteringen så där förväntar jag mig i framtida budgeter i samband med det årliga budgetförslaget att det finns anslag som visar att man har ett hållbarhetstänkande. Det gäller att konkretisera målsättningarna och då måste det synas i framtiden budgetar.

Från Ålands Framtid har vi redan diskuterat att vi kommer att lägga en motion i samband med budgeten i år. Jag vill annonsera det redan nu så att ingen annan kan stjäla den. I samband med budgeten kommer vi att lägga fram ett förslag om att införa ett kommunalskatteavdrag i samband med anskaffande av elbilar. Då förväntar jag mig att landskapsregeringen också ställer upp och är med och finansierar laddningsbara stationer, snabbladdningsstationer, så att man kan bygga upp elbilsnätet. Det är ett konkret mål. Det visar på en viss handlingskraft att man försöker uppnå målen.

Sedan när det gäller de många gånger omdiskuterade närproducerat, härproducerat och ekologiska produkter så tycker jag att man kanske inte ska nedvärdera varken det ena eller det andra. Det är ju konsumentens val. Det är huvudsaken att det finns att välja på, när- och härproducerat eller ekologiskt. Det gäller att landskapsregeringen visar på att man försöker uppnå de här målen och hjälper till att aktivt informera konsumenterna om att det är viktigt att man handlar vettigt och att man handlar det som är närproducerat. Det är också attitydförändringar. Det är lätt att titta på priset på hyllan och handla efter det och inte titta var produkten kommer ifrån. Men det är ett val från varje konsument.

Ytterligare en sak är emballagen runt tandborsten, batterier eller vad man handlar. Idag är det nästan armeringsplast runt produkterna. Man måste ha en kniv och en avbrytartång för att få bort plasten. Det här är saker som endast konsumenten kan välja bort och välja bort så att ingen handlar. Styrkan ligger hos konsumenten. Förpackningsmaterialet måste man få bort idag så att man inte måste vara nästan inbrottstjuv för att komma åt produkterna. Tack. 

Minister Carina Aaltonen, replik

Först ett varmt tack till ltl Brage Eklunds engagerade och insiktsfulla anförande. Precis som ltl Eklund så tror jag nog att de viktigaste områdena när det gäller omställning är just energi, livsmedelsproduktion och också förstås drivmedel.

Beträffande livsmedelsstrategin så är det nu något som är på gång i landskapsregeringen. Men om den innehåller konsekvensanalys för att helt lägga om till ekologiskt, det kan jag inte lova, men det ska jag framföra.

Beträffande det intressanta förslaget till finansmotion så finns det redan nu i tilläggsbudgeten pengar upptaget för att påbörja en infrastruktur när det gäller laddstolpar. Landskapet tillsammans med andra kommer att vara med och bygga ut sådana. De här båda behövs. Det måste finnas en infrastruktur för att man också ska kunna göra satsningar på elbilar och inköp. Jag tycker att det var mycket kloka tankar som kom fram i anförandet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tyckte att jag skulle vara snabb nu här med en motion, men tydligen har landskapsregeringen hunnit före. Man kanske piskar landskapsregeringen ytterligare lite när vi säger att vi tänker lägga en motion. Vi får väl se om den får ett positivt mottagande så det är kanske lika bra att vi lägger motionen ändå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag vill från liberalernas sida ge ett stöd till ltl Eklund angående livsmedelsstrategin som det faktiskt står om i regeringsprogrammet också. Den borde ju ha tagits fram före man gjorde LBU-programmet. Vi har också kunnat konstatera att LBU-programmet inte driver det åländska jordbruket mot mera hållbarhet och mer ekologiskt. Tvärtom, det har visat sig att det har blivit sämre för ett mer miljövänligt jordbruk och det var en av de stora sakerna som var dåligt med det nya LBU-programmet.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag tror att Katrin Sjögren har rätt i det där fallet. I det skedet när LBU- programmet behandlades så fanns det ingen strategi för hur livsmedelsproduktionen skulle se ut på Åland och vad man stödde. Som jag sade i mitt anförande så är det här ingen snabb övergång. Alla måste få en process. Om man tar sådana här stora omställningar så måste det utredas om det finns möjligheter att överleva och bli lönsamt, för både företag, jordbrukare, anställda och alla som blir berörda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman!  Jag vill inleda med att gratulera kommande generationer på Åland. Det lagtinget nu bekräftar och ger sitt fulla stöd till är att Åland nu har ett gemensamt mål och en tydlig tidtabell. Min uppfattning är att det finns en ärlig och uppriktig vilja och ett brett politiskt stöd för att ställa om Åland till ett hållbart samhälle till år 2051.

Hur vägen dit ser ut vet vi inte, men vi vet vart vi är på väg. Vi vet när vi ska vara framme. Och vi vet att vi måste göra denna resa tillsammans, det räcker inte att bara Ålands landskapsregering och Ålands lagting stiger på hållbarhetståget. Vi måste ta med oss alla ålänningar, de åländska företagen, föreningar, församlingar, ja – alla som verkar och bor på Åland ska i något skede följa med på denna resa.

Men idag, i och med att Ålands lagting också stiger ombord, kan vi på allvar börja färden mot att bli världens första helt hållbara samhälle - Åland 2051.

Ett stort varmt tack till alla ledamöter i utskotten som under vintern, våren och sommaren har fördjupat er i denna viktiga framtidsfråga. Ni har engagerat er och som har lyft blicken och ser att en omställning verkligen är en möjlighet för Åland, inte bara för att vi ska kunna ha en fortsatt god miljö och rent vatten, men också för att vi ska kunna ha ett välmående samhälle där människor är trygga, trivs, är friska och tar ansvar och ett samhälle där företagen kan utvecklas och blomstra.

Hållbarhet i sin enklaste mening handlar ju om att bruka utan att förbruka. Det i sig innebär en utmaning att tänka på nya sätt, nämligen att allt hänger samman och att allt du gör i din verksamhet har en påverkan på människa, miljö och ekonomi.

Det finns många viktiga aspekter på hållbarhet som utskottet betonar. Jag vill bland annat ta upp finans- och näringsutskottets förslag att man utarbetar en utarbetar en femte hållbarhetsprincip om behovet av tillväxt.

Det är väldigt relevant att föra in den ekonomiska dimensionen bland hållbarhetsprinciperna eller systemvillkoren. Det är också viktigt att förstå att ekonomin inte ska ses som en hållbarhetsprincip i sig självt. Ett samhälle blir inte hållbart om inte även dess ekonomiska system är det. Detta är utskottet helt klart värt beröm för att de lyfter fram. Man måste ha ett ekonomiskt hållbart ekonomisk system för att lyckas. Men istället för begreppet tillväxt, vilket är ett mycket problematiskt förhållningssätt – med anledning av med vad jag inledde med, hållbarhet är att bruka utan att förbruka, kunde man kanske fokusera på uttrycket; bärkraft till hela Åland!

Självklart ekonomisk bärkraft, men också bärkraft till skärgården, landsbygd och stad. Tillväxt i sig är varken en vision eller ett mål, det kan däremot bärkraft vara.

Det är också glädjande att finans- och näringsutskottet uttrycker ett starkt stöd för landskapsregeringens valda linje i hållbarhetsarbetet både vad det gäller definitionen av hållbarhet och den strategiska planeringen. Man vill att förvaltningen ska vara ett gott föredöme internt samt att Åland kan utvecklas till ett föredöme externt som också kan påverka politik i ett större sammanhang både i Norden och i EU. Detta är verkligt goda signaler till ålänningarna och det åländska näringslivet som kommer att få en reell möjlighet att bli en del av en sådan målmedveten satsning både lokalt och internationellt. 

Vi vet att idag vill fler företag och organisationer hitta en nisch, en unik berättelse, för att kunna inspirera människor att komma samman kring att göra det förändringsarbete som behövs för inte bara klara av klimatförändringar men också för att kunna sticka ut på marknaden och visa att man är ett företag eller en organisation som gör mer än skapar vinst och aktieutdelning till sina ägare. Företagsledare vet att idag tjänar man helt enkelt mycket bättre om man också kan visa att man är ett företag som tar ansvar för miljö, människor, de som jobbar med underleveranser osv. än om man bara tittar kortsiktigt på kvartalsrapporterna.

Det finans- och näringsutskottet gör med sitt betänkande, det är att ge klartecken till att på bred front börja skriva historien om hur Åland med gemensamma krafter ställde om till ett hållbart Åland.

Ett annat viktigt guldkorn att ta fasta på i betänkandet från finans- och näringsutskottet är förslaget om att regeringen bör undersöka vilka incitament som skulle bidra till att allmänheten aktivt börjar konsumera mer hållbart.

Här tar finans- och näringsutskottet upp något väldigt centralt - allmänheten, eller ännu tydligare medborgaren eller privatpersonen. Jag vill verkligen berömma utskottet för att ni lyfter fram denna viktiga kärnfråga. Med en utbredd vilja hos den åländska allmänheten att ta ansvar för sitt liv och sina handlingar blir det en självklarhet att också vilja konsumera hållbart och att samhället i stort är hållbart. Den stora frågan blir förstås hur man uppnår denna utbredda vilja. Det här är en process som måste starta hos varje enskild människa och något som vi kan hjälpa varandra att locka fram. En viktig åtgärd från politiskt håll är också att försöka se till att ha en klok fördelningspolitik så att inkomstklyftorna i vårt samhälle inte ökar.

All forskning visar att ju mer jämlikt och jämställt ett samhälle är och där det är en liten inkomstskillnad mellan befolkningen, desto mindre sociala- och hälsorelaterade problem finns det, mindre våldsbrott, mindre alkohol- och drogmissbruk, färre psykiska sjukdomar och depressioner, längre livslängd, bättre skolresultat och förstås mindre överkonsumtion och faktiskt bättre avfallsåtervinning. Ett hållbart samhälle är också ett jämlikt samhälle.

Jag vill också nämna lag- och kulturutskottets viktiga framtidsvision. Även om det enda vi vet om framtiden är att vi faktiskt inte alls kan förutspå hur den kommer att se ut - så målar utskottet upp en bild av en ljus och varm framtid som man med glädje vill att ens barn och barnbarn ska få uppleva – och som vi nu har möjlighet att lägga grunden för. Man blir varm i hjärtat av lag- och kulturutskottets vision 2051 och jag tror att det är viktigt att vi bevarar den här känslan nu när vi går vidare i vårt arbete med att genomföra strategin för hållbar utveckling.

Sedan delar jag också helt och fullt social- och miljöutskottets synpunkt om att strategin i sig inte förändrar något. Strategin måste snarast omsättas till konkreta åtgärder och mål som kan följas upp och att hållbarhetsstrategin måste integreras i beslutsfattandet och i all verksamhet som landskapet ansvarar för.  Precis så är det. Vi måste gå från ord till handling. Men det här området är ett stort kunskapsområde och utbildningsbiten är central om vi ska kunna förstå vad som behöver göras för att nå vår gemensamma vision.

Hur går vi nu vidare med processen?  Finansutskottet betonar i sitt betänkande behovet av ett tydligt ledarskap i hållbarhetsarbetet. Det politiska ansvaret är tydligt, det är lantrådet och regeringen som har det övergripande politiska ansvaret. Ansvaret inom förvaltningen idag vilar idag på förvaltnings- och utvecklingschefen som i sin tur ska se till att hela förvaltningen får utbildning, riktlinjer och ser till att tid och resurser avsätts från alla avdelningar för att stöda att hållbar utveckling ska vara integrerat i allt som görs inom förvaltningen. Förvaltnings- och utvecklingschefen ska även ansvara för att genomförandet sker och även följa upp arbetet med hållbar utveckling. Dessutom ska arbetet med hållbar utveckling vara en stående punkt på ledningsgruppens möten.

En resursperson som har kunskap om processer och back-casting metoder och dylikt behövs inom förvaltningen och därför kommer nu en hållbarhetsstrateg att anställas under hösten i samband med att det treåriga projektet En utvecklingsplan för Åland.

Den verkligt stora hållpunkten för det åländska hållbarhetsarbetet är nu att vi förädlar, visualiserar och förankrar visionen hos den åländska allmänheten, så att samhällskontraktet har bred folklig förankring och att vi kan underteckna samhällskontraktet under nästa år.

Bästa lagtingsledamöter, vi kan nu glädjas åt att vi har ett gemensamt mål och en tidtabell. Hur vägen dit kommer att se ut vet vi inte idag. Men vi vet vart vi är på väg. Vi vet när vi ska vara framme. Vi har en metod att följa, vi vet vilka principer vi ska följa och vi har en gemensam vilja. Nu väntar hårt arbete att nå hela vägen fram.

Ett stort tack till alla som har bidragit till arbetet så här långt. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Ministern inledde med att gratulera Åland till ett gemensamt mål. För mig är det inte klart. Landskapsregeringen har gett oss en strategi för hållbar utveckling. Nu har vi haft en lagtingsbehandling där detta har kompletterats ganska ordentligt. Då går det tillbaka till landskapsregeringen som rimligen sedan måste ta till sig lagtingets uppfattningar och göra korrigeringar i strategin för hållbar utveckling. Annars blir det inget sammanhållet dokument för resten av Åland, nästan 28 000 personer, bortdraget alla dem som har varit inblandade i det här. Hur tänker landskapsregeringen göra med lagtingets behandling? Hur kommer landskapsregeringen att förhålla sig till kommuner, näringsliv och tredje sektor där man har lovat att tillsammans göra ett samhällskontrakt 2015? Jag vill gärna veta hur ministern ser på den processen.

Talmannen

Tiden är ute!

 Minister Carina Aaltonen, replik

Det viktiga i det här skedet har varit att vi kommer överens om att det är året 2051 som Åland ska vara helt och fullt ett hållbart samhälle. Här behöver vi också få samhällskontrakt med kommunerna, Ålands näringsliv och föreningarna osv. så att vi kan dela den här gemensamma visionen. Hur vägen dit sedan ser ut så där finns många möjligheter. Vi har en gemensam politisk bredd nu. Vi vet årtalet och vi vet visionen; hållbart 2051. Vi vet också att vi kan följa de här principerna.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag vill gärna ha ett mer konkret svar när jag en gång står här och frågar. De som är överens nu är landskapsregeringen och lagtinget. Nu ska vi ha en massa till som ska bli överens om detta mål för 2051. Det fordrar naturligtvis hårt arbete i 16 kommuner, i över 2 000 företag och i den tredje sektorn som innehåller väldigt många medlemmar. Hur ska landskapsregeringen nu konkretisera det här? Den här landskapsregeringen har bara ett år kvar och därför måste man ha en klar plan på hur man ska gå till väga från och med dagens datum.

Minister Carina Aaltonen, replik

Från och med idag, dagens datum, kommer vi att inleda det här hårda arbetet. Det kommer att anställas en hållbarhetsstrateg som förstärker landskapsförvaltningen i arbetet med att ta fram underlag för samhällskontraktet. Det har man kunnat göra i riket. I Finland finns det också en strategi för att bli hållbart till 2050 och organisationer, regering, riksdag, politiska partier och kommuner innefattas också. Jag är övertygad om att det här låter sig göras. Om vi inte lyckas 2015 så kanske vi lyckas 2016. Det är viktigt att vi gör förankringsarbetet brett och tydligt så att alla kan stiga på tåget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Talman! Under remissdebatten höll jag ett anförande där jag bland annat framförde några påpekanden och frågeställningar så jag tänkte reflektera över dessa nu också. 

För det första så frågade jag då om våra grusföretag måste sluta med sin verksamhet helt och att det fanns kritik mot framförallt den första hållbarhetsprincipen om att "ämnen som är tagna från berggrunden får inte öka i naturen". Det här har nu vi i social- och miljöutskottet fördjupat oss i och konstaterat att så ska man inte tolka den första principen. Det framgår ur utskottets betänkande att principen innebär att man ska sträva eftersatt minska användningen av till exempel tungmetaller. Principen innebär således inte ett förbud mot grusuttag, för man bör komma ihåg att allt som tas ur jordskorpan inte är skadligt för miljön. Det är alltså tungmetaller som är det främsta problemet.

För det andra påpekade jag i remissdebatten att meddelandet hade en hel del om hållbar utveckling för det offentliga, men lite mindre kring hållbar utveckling i näringslivet. I finans- och näringsutskottets betänkande har man resonerat relativt mycket mer kring det och det är jag glad för. En eloge till finans- och näringsutskottet som tagit till sig det och formulerat ett mycket bra betänkande som beaktar det mesta jag nämnde om utbildning och annat. Tack!

En av de meningar som finns i finans- och näringsutskottets betänkande lyder så här: "Utskottet understryker vikten av att de fyra hållbarhetsprinciperna inte ska tolkas bokstavligt utan närmast ses som riktlinjer för det framtida arbetet". Det här är bra och viktigt ur flera aspekter. Det finns ju både kritik mot principerna, men också tankar om ytterligare principer och aspekter. En sådan är det som Ltl Fogelström nämnde där man sade att man avser att minska, man säger inte att det är totalförbud, man har en pragmatisk inställning i landskapsregeringens i meddelandet

En annan aspekt finns i lag- och kulturutskottets betänkande och handlar om den sociala hållbarheten med en meningsfull fritid och vardag. En annan aspekt är det som finns i social- och miljöutskottets betänkande vilket handlar om att man måste beakta eventuella händelser som medför förändringar i väder, miljö och klimat och då särskilt beredskapen för detta.

Det finns alltså framstående experter som menar att det största reella hotet inte är den mänskliga påverkan utan det naturliga hotet som t.ex. vulkanutbrott, asteroidträffar eller solstormar. Påståenden finns om att perioder med hungersnöd går att sammankoppla med stora vulkanutbrott. Solstormar har en påverkan på jordens magnetfält och därmed elförsörjningen. Man kan se i historien att asteroidträffar har skett flera gånger tidigare, nu för inte så länge sedan såg vi ju asteroidträffen i Ryssland. Den kom i princip fullständigt oupptäckt från solens håll och vi hade väl tur att den var så liten och att det inte skedde över tätt befolkat område.

I och med vårt importberoende av t.ex. livsmedel så är vi inte isolerade från omvärldens händelser. Vissa experter menar därför att man bör ha beredskap för sådana händelser om man vill skapa ett hållbart samhälle. Poängen är alltså att resurser, d.v.s. också ekonomiska medel, måste satsas på beredskapsåtgärder. Och när de vägs mot andra satsningar är inte allt så enkelt.

Fru talman! Bland annat så har det som jag framfört visat på komplexiteten i hållbarhetsfrågan och att man därför inte bokstavligt bör låsa in sig på hållbarhetsprinciperna.

Avslutningsvis vill jag ge mitt stöd till utskottets betänkande och sammanfattning där man omfattar landskapsregeringens strävan att Åland utvecklas till ett hållbart, välmående och konkurrenskraftigt samhälle till år 2051. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det andades en liten klimatskeptiker där, vad jag kunde läsa mellan raderna. Det är ett ganska intressant argument, när man pratar om miljöpolitik så finns det en politisk åsikt om att det som är dyrast är bäst. Men så är det faktiskt inte om man pratar om miljö och ekonomi. Det finns utredningar som visar att de största genombrotten skulle vi globalt nå och minska koldioxidutsläppen om vi skulle byta glödlampor, om vi mera effektivt skulle gödsla jordbruket och om vi skulle förbättra isoleringen i kommersiella fastigheter. Det är det absurda med miljöpolitiken, vi har en massa lågt hängande frukter som vi överhuvudtaget inte plockar, det har vi definitivt på Åland också och det behöver vi analysera.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag förstod inte riktigt påpekandet om att jag andades vara en klimatskeptiker. Det känner jag inte. Däremot är jag en pragmatiker som värnar för att vi får en hållbar utveckling för våra barn och barnbarn också. Jag tror att man måste vara pragmatiskt inställd också och inse att det finns begränsade ekonomiska medel och det finns också sociala aspekter att ta hänsyn till. Man kan inte bara prata om att straffbelägga vissa alldeles för hårt och för snabbt. Man måste också fundera på vilka sociala konsekvenser det blir av det och vad det betyder för ekonomin som helhet. De här sakerna behöver man tänka på och då finns också andra aspekter med som man inte alltid tänker på.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi har lite snöat in oss i gammal argumentation och gamla begrepp. Det där skulle man behöva analysera och vända på. Det finns väldigt många miljöåtgärder som vi kan göra och som är ganska lågt hängande frukter och det kan också ha stor betydelse för ekonomin. Det blir vinster både för miljön och för ekonomin.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med om att man kan göra en massa åtgärder som är lågt hängande frukter som ltl Sjögren sade. Det är absolut inget fel i det. Det görs redan mycket sådant och det kanske inte heller har lyfts fram tillräckligt mycket i debatten. Det görs många konkreta åtgärder både i kommuner men framförallt i våra företag görs det många sådana åtgärder som inte har lyfts fram tillräckligt mycket i debatten. Företagen har varit väldigt duktiga på det här området. Vi inom den offentliga sektorn har inte alla gånger varit lika duktiga som näringslivet. Jag menar inte alla företag utan vissa. Vi har många exempel där man har jobbat med de här frågorna väldigt tydligt, bl.a. den stora satsningen på Viking Grace är ett fantastiskt exempel på en fin åtgärd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Jag vill kommentera lite kort diskussionen i social- och miljöutskottet där jag sitter. Vi hade faktiskt lite domedagsdiskussioner. Är det någon idé att satsa överhuvudtaget ifall det skulle bli ett vulkanutbrott eller någon annan katastrof som skulle leda till att de här värdena ändå ökar? Alla de insatser vi gör nu är värdelösa. Pengarna borde gå till att ta hand om befolkningen.

Men man kan ju inte alltid utgå från ett sådant resonemang. Den sammanfattning som social- och miljöutskottet har gjort i sitt betänkande är det som vi har enats kring och den vill jag ställa mig bakom.

Efter den här debatten som vi hade och det har debatterats länge i utskotten, i flera månader, så har vi ändå sammanfattningsvis kunnat enas kring en politisk vilja. Det var en av de viktigaste sakerna. Hittar man en politisk vilja, en enighet kring hållbar utveckling, då har man uppnått det första steget och det har vi gjort nu.

Vi skulle ha tydliga mål, en strategi, både kortsiktigt och långsiktigt. Det är nästa steg. Vi har nu fått svar från ministern att det blir nästa steg och det ska det jobbas med. Det har också utskotten önskat ganska klart och tydligt.

Sedan är det två ytterligare saker som också kommer fram i alla de här betänkandena, vilket jag är glad över. Vi måste hitta en fossilfri energi, men också en hållbar livsmedelsindustri. Det är centralt för Åland. De här fyra punkterna tog jag också upp i mitt anförande då när vi började hela den här behandlingen. Jag är jätteglad, efter alla höranden och efter all diskussion som har varit, att se att vi på något sätt har enats igen kring de här fyra punkterna.

Det var tråkigt att läsa i tidningen att koldioxidutsläppen ökar igen. Vi har nya rekord nu, 2013, och det har inte ökat så snabbt tidigare på 30 år. Jag tror inte att någon av oss har glömt den otroliga algblomningen som vi hade här i somras. Jag är orolig över att den inte debatteras så mycket. Jag tycker att det var en så tydlig signal att man nästan upplevde en hopplöshet. Vart är vårt hav på väg och vad kan vi göra? Jag upplevde också en känsla av att nu måste vi verkligen ta tag i det här och vi måste hitta nya smarta lösningar.

Konkretisera konkreta realistiska delmål, nämnde jag här som den andra viktiga punkten. Jag har en konkret tanke som jag inte har förankrat med någon annan än mig själv, men jag tycker det är en ganska bra idé. Att vi i alla lagar skulle införa en skild punkt där vi analyserar kommande lagar ur ett hållbarhetsperspektiv. Vi analyserar ju lagarna utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Vi skulle analysera sociala aspekter, miljömässigt och ekonomiskt. Vi skulle ha ett resonemang. Det betyder att vi för in ett tankesätt i vår lagstiftningspraxis kring hållbarhet. Man måste då verkligen fundera på vilka konsekvenser det här lagförslaget har. Då får vi också en diskussion i plenum varje gång. Vi har ju många lagar där det står att det här inte har någon konsekvens på jämställdheten, Okej, men har vi analyserat det ur en hållbarhetssynvinkel så tror jag att vi har kommit en bit på väg. Det är att konkretisera och göra det realistiskt ganska fort. Det kan vi göra ganska snabbt, t o m under den här mandatperioden.

Så har vi ledamöter här under behandlingen också diskuterat forskning, utbildning och information. Åland är ett unikt paradis egentligen. Finans- och näringsutskottet tar upp ekologisk odling samt en övergång från fossila bränslen till mer miljövänligt bränsle. Just ekologisk odling och livsmedelsindustrin är något vi skulle kunna bli experter på.

Vad ska vi göra med Naturbruksskolan, var det någon som sade. Ja, det finns mycket att göra. Varför inte sätta ett forskningscenter i Naturbruksskolan kring eko-odling. Vi är GMO-fria, vi är varroafria, vi skulle kunna samla specialister, utbilda och skapa det till någonting alldeles nytt. Vi är faktiskt först i Norden att komma så här långt kring hållbarhet.

Det var också massor med sökande för hållbarhetstjänsten som var utannonserad i landskapet. Det finns ett stort intresse ute i världen just kring detta. Vi har en möjlighet att göra någonting i samband med högskolan och varför inte yrkes- eller gymnasieutbildningen? Det är ändå det som den nordiska välfärdsmodellen bygger på. Alla människor har lika värde, respekt för mänskliga rättigheter, rättvisa, jämlikhet, god förvaltning, låg nivå av korruption, demokrati, främjande av hälsa och välbefinnande. Det här är nyckeln för hållbar utveckling. Det är alltså framtidens välfärdsmodell. Åland kunde ganska konkret och lätt genom de här åtgärderna ta ett steg närmare ett hållbart Åland 2051. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! I samband med remissen av det här ärendet så avslutade jag hela mitt inlägg så här: ”Socialdemokraterna kommer att göra allt för att vi ska få till stånd ett enhälligt beslut om att Åland 2051 ska vara ett hållbart samhälle. Ett samhälle som blir en modell för omvärlden och som kommande generationer ålänningar med stolthet kan presentera som det första hållbara samhället i världen.”

Men med det här betänkandet och de anföranden som har varit här så tyder på att vi skulle ha nått det målet. Vad är bättre än det?

Vi från socialdemokraterna är väldigt nöjda med utskottets betänkande. Vi gratulerar regeringen för det här initiativet och arbetet bakom det här meddelandet.

I debatten här har nu framförts olika diskussioner om hur det här ska förverkligas. Det kommer naturligtvis frågor och kritiska inlägg och så ska det ju vara.

Det som för mig blir mer och mer slående, om man ser på vår värld mera globalt, det är att den tillväxt som vi har haft i världen i säkert över drygt 100 år, den är mycket beroende av olja. Olja har varit en billig och mycket effektiv energiform och ett ämne som har kunnat användas i mycket av det som vår höga levnadsstandard bygger på.

Nu är vi i en långvarig ekonomisk kris, en lågkonjunktur, som inte tycks förändras. Vi har inte upp- och nedkonjunkturer med fyra, - femårsintervaller. Det menar jag att beror på att oljeresursen har blivit allt svårare att utvinna och därmed också dyrare. Oljekrisen, som vi har, har både positiva och negativa effekter. Vi ser att stora länder som är starkt oljeberoende, och som också lever på olja, nu struntar i alla möjliga klimatöverenskommelser och koldioxidutsläpp osv. Samtidigt som vi ser att det finns en rörelse som vill förändra det här tankesättet så finns det de som gör allt för att utnyttja möjligheterna att kapa åt sig så mycket som möjligt av den tid som finns kvar av den här tillväxtmodellen.

I den här veckans tidningar har ni säkert sett att koldioxidutsläppen nu ökar ännu snabbare igen än på länge. När det gäller klimatförändringen så stiger temperaturen snabbast nu också. I det avseendet är det mycket bra att Åland just nu går in för att försöka skapa en hållbar utveckling. Ni som följer med de här frågorna kanske också läste att den 19 augusti var en Overshot day. Det var då vi hade levt upp alla tillgängliga resurser för att ha en hållbar utveckling det här året globalt. Sedan dess överkonsumerar vi nu varje dag och varje timme av de resurser som egentligen tillkommer nästa generation. En hållbar utveckling borde leda till att vi förskjuter den här dagen varje år så att vi har en utveckling som är i balans och att vi inte stjäl från kommande generationer det som rätteligen tillkommer dem.

Jordbruket är vid sidan av energiförsörjningen och livsmedelsförsörjningen den stora frågan. Vi ska inte börja någon ekodebatt, men jag har varit i Helsingforsregionen några dagar. Jag var ute på restaurang och där såg jag att man för första gången på menyn hade åländsk forell. Tidigare har det funnits åländskt lamm. Man hittar Grannas äppeljuice på menyerna och även åländsk gås, men nu var det åländsk forell. Jag kan inte riktigt föreställa mig att den åländska forellen är något väldigt märkvärdigt. Men, det som har skett är att vi har fått en brand i Helsingfors. Åländska livsmedel har högt värde och förknippas med kvalitet. Det är ju det som man borde ta fasta på och skapa ännu flera och ännu bättre livsmedelsprodukter, gärna ekologiska. Det som säljs på restauranger är inte det billigaste, utan det är konkurrensmedel för restaurangerna. Jag tror inte riktigt att det är så enkelt att det är konsumenterna som har ansvar för att styra utvecklingen till en hållbar utveckling. Det är nog också samhället och politiker. I den mån vi kan stöda ekologisk odling på Åland så är det klokare än att stöda bara jordbruket i det stora hela.

När det gäller att välja bort saker med förpackningar, som ltl Brage Eklund var inne på, så man kan ju faktiskt inte välja bort det. Allt är ju så förpackat. Det är inte riktigt samma sak men nu har EU beslutat att förbjuda plastkassar. Vissa sådana beslut måste tyvärr tas för att stävja den här resursförstöringen med förpackningar. Det går ju också åt massor med olja till det. Oljeberoende kommer att vara det svåra tror jag.

Till sist vill jag gärna berömma utskottsordförandes anförande. Det var mycket visionärt, hoppfullt och på alla sätt bra formulerat. Jag tyckte speciellt om detta att vi inte ska låtas vår cynism påverka vår tilltro till framtiden. Det är så väldigt vanligt, speciellt när man blir vuxen och äldre, att man blir så cynisk. Det är antagligen ett tecken på att man känner att man inte har tillräckligt med möjligheter att påverka varken sin eller andra människors framtid. I det här fallet tycker jag att dagens diskussion har visat att vi här, som har varit med i debatten, tror att vi kan påverka, inte världen men det samhälle vi lever i och att det finns förutsättningar att skapa en annan framtid. Det i sin tur är bra för de barn och unga som växer upp på Åland. De får känna att de har en framtid.

Lite skämtsamt brukar jag citera Bernhard Shaw som var en verklig cyniker men som ändå sade ganska förnuftiga saker. Han sade: ”Det fattar väl vem som helst att inte kan man förändra världen.” Men så finns det människor som inte känner till det här och de förändrar världen.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag håller delvis med ltl Sundback när det gäller förpackningsmaterialet. Det är klart att besluten ska komma på högre nivå som till exempel att EU fattar beslut att man ska skota plastkassar. Från EU ska väl också besluten komma när det gäller att förpackningsmaterial runt batterier ska tas bort. Olika konsumentgrupper har dock stor möjlighet att påverka om man ställer krav gentemot EU. Man har sina lobbygrupper där. Aktiva konsumentgrupper har stor påverkan vilka produkter som går att sälja. Det ser man inom livsmedelsbranschen idag, det är konsumenterna som ställer krav på hur man vill ha sina grönsaker förpackade. Industrin och vi producenter får anpassa oss efter det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, så kan man säkert se på det. Men om vi ser på Åland som ett område som har unika förutsättningar att producera rena ekonomiska produkter. Varroafritt är ju ett väldigt bra brand för Åland. Jag tycker att det är en utvecklingsstrategi. Det är så få mängder det ändå rör sig om. Varför inte producera exklusive livsmedel? I vår öppna värld kommer det nog att finnas billiga och dåliga produkter på marknaden. Men vi kan förädla och skapa exklusiva produkter, det är ju till exempel en del av fransk livsmedelsindustri. Man har t.ex. skapat Dion senap. Det finns ingen i världen som kan göra en sådan god senap. Det finns ostar i Italien osv.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag anser nog att vi på Åland idag har livsmedelsprodukter som är exklusiva. I annat fall skulle vi inte kunna sälja till Finland idag för all export som går till Finland när det gäller grönsaker går via Ålands Trädgårdshall. Det är 99 procent som går dit på export. Skulle vi inte ha exklusiva produkter så skulle de inte gå att sälja.

Sedan om man går över till ekologiska produkter så vi från Ålands Framtid ställde redan 2003-2004 en motion om att möjligheterna skulle utredas. Vad skulle det innebära för hela Åland om jordbruket, industrin och alla övergår till ekologiskt? Det är inte bara att starta upp imorgon och säga att nu blir jag ekologisk. Det ska finnas en avsättning, det ska finnas tillgång till utsäde, råvaror och gödsel. Det här är inte någon övergång som sker blixtsnabbt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Nej, det är vi helt överens om. Jag tror inte att jag har sagt att det går på ett ögonblick. Det krävs säkert väldigt mycket för en sådan omställning. Jag är övertygad om att man kan fortsätta att utveckla det här med åländskt lammkött, åländsk forell, åländsk ost och helst åländsk barnmat.

För att vi ska vara överens här på slutet så stödde socialdemokraterna Ålands Framtids initiativ vad gällde den där affärsplanen. Om det hänger på oss så vill vi nog ha fram den fortast möjligt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

8        Befrielse från utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen börjar. Talmannen föreslår att de båda klämförslagen föreläggs var för sig för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs det första klämförslaget för godkännande. Godkänt.

Föreläggs det andra klämförslaget för godkännande. Godkänt.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Med anledning av beslutet kommer ett fyllnadsval av två medlemmar i justeringsutskottet att förrättas vid plenum 15.09.2014. Kandidatlistor inlämnas till lagtingets kansli senast 12.09.2014  kl. 15.00.

Antecknas.

För kännedom

9        Förslag till andra tilläggsbudget för år 2014

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 4/2013-2014)

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 15 september 2014. Motionstiden utlöper samma dag klockan 12.00. Det dock önskvärt att de motioner som är klara lämnas in så snabbt som möjligt för att göra hanteringen så effektiv som möjligt på kansliet.

10      Tillsättande av skärgårdsnämnd

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 5/2013-2014)

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 15.09.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil