Plenum den 11 april 2005 kl 13.00

PLENUM den 11 april 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, vtm Barbro Sundback, ltl Åke Mattsson och ltl Katrin Sjögren).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Barbro Sundback och ltl Carina Aaltonen på grund av sjukdom samt ltl Åke Mattsson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 5/20042005 kommer att avges vid plenum inkommande fredag den 15 april.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående miljölagstiftning och miljötillstånd. (S 4/2004-2005).

 

Ärendet är bordlagt den 6.4. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Spörsmålet har säkert diskuterats ganska ingående förra veckan när jag var frånvarande, men jag tycker att det är en så pass viktig fråga att jag ville säga några ord om min åsikt i det här fallet i alla fall.

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om miljölagstiftning och miljötillstånd är faktiskt en övergripande fråga för hela landskapet. Då ställer man frågan: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att tydliggöra regelverket och påskynda hanteringen av miljötillståndsgivningen samt förbättra möjligheterna för näringsidkare att på miljöns villkor utveckla sin verksamhet?

 

Jag tycker att landskapsregeringen i samma veva har gett ett rätt så bra svar på spörsmålet. Man verkar i sak vara överens om hur man skall gå vidare. Man skriver också att de huvudsakliga miljöbestämmelserna skydds i miljöskyddslagen, vattenlagen, renhållningslagen och delvis i hälsovårdslagen samt naturvårdslagen och lagen om Ålands miljöprövningsnämnd. Vi som har varit med här en längre tid här i lagtinget har varit med och fattat mycket av de beslut som berör medborgarna i dag. Då är det nog i en sådan här sak mycket viktig att kunna ha ett litet korrigerande synsätt att här är det någonting som vi måste förändra. Det här har faktiskt skapat bekymmer ute i det åländska samhället, särskilt för många som vill bedriva näringsverksamhet osv. Vi som är politiker har ett extra ansvar och måste se till att det finns enkla fasta spelregler för dem som satsar och tror på sina projekt runt om i landskapet. Vi skall absolut inte förhindra entreprenörers entusiasm utan låt oss i stället med en sund kritisk hållning stötta dem som har idéer att utveckla företagsamhet på Åland. Det tror jag är rätt väg.

 

Med de här regelverken har det blivit för byråkratiskt för många att kunna starta upp projekt och driva dem vidare och det tar för lång tid.

 

Jag skall inte tala så mycket mera om det och det sades väl mycket förra veckan, så det får räcka för mitt vidkommande i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund var inte här senaste gång och jag kan inte upprepa allt vad jag sade senaste gång, men någon gång vid tillfälle kan jag plocka fram allt det som sades vid föregående plenum då jag redogjorde för landskapsregeringens syn på det här lite mer än vad som står i svaret. Jag kan bara säga att vi långt är överens. Vi måste bli tydliga. Det måste bli ett smidigt sätt, men jag sade också att det får naturligtvis inte ske på bekostnad av miljön.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

När spörsmålet och svaret diskuterades här senaste onsdag såg jag det som en av de mer intressanta dagarna som jag har haft här i lagtinget eftersom en sådan här oppositions-majoritetsfråga ledde till, som jag såg det till en stor enighet i diskussionen och debatten. Alla fokuserade på det konstruktiva, alla ville diskutera framåtsyftande och det tyckte jag var bra.

 

Jag och miljöansvarige ledamoten Harriet Lindeman m.fl. hade en ingående diskussion och många intressanta tankar väcktes, men alla tycks vi vara väldigt eniga om att någonting måste göras på detta område. Diskussionen var bra, det finns ingen anledning att upprepa det som sades då.

 

Under diskussionen framgick det att det är komplicerade saker med lagarna och ansvarige ledamoten sade under debatten att det kan ta så länge som uppemot ett halvt år att komma med framställningar från landskapsregeringen på detta område. Man förde diskussioner om att på lagberedningssidan skapa extra resurser för att lösa de här frågorna för att kunna ta fram lagförslag. Då uppfattar jag det som så att frågan är prioriterad och kommer också att verkställas av landskapsregeringen.

 

Ändå för att skapa ett tryck för att det verkligen skall bli gjort, eftersom det har diskuterats i så många år, kommer jag att ge ett förslag till en kläm. Klämmen lyder som följer:

 

”att landskapsregeringen till höstsessionen förelägger lagtinget ett lagpaket med syfte att tydliggöra regelverket och påskynda miljötillståndsförfarandet för att därmed skapa förutsättningar för ett långsiktigt miljöarbete.”

 

Jag hoppas att vi kunde enas om klämmen efter debatten eftersom vi ändå tillsynes är väldigt överens om de här sakerna.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det stämmer att vi i det stora hela är överens. Men när vi talade om lagpaketet sade jag också senaste gång att jag ser det inte bara som ett lagpaket för vi skall komma ihåg att väldigt mycket av lagarna är av ramlagsnatur. Många gånger handlar det om förordningar som inte alls behöver komma hit utan de tas i landskapsregeringen, det handlar om direktiv och tydliggörande och det tycker jag att man s.a.s. betar av i snabbare takt. Men i slutändan måste vi säkert också gå in i själva lagstiftningen. Jag tycker inte att man skall göra allt – och det hoppas jag att jag kunde betona senaste gång – på en enda gång i ett enda paket, utan finns det sådant som vi ganska snart i landskapsregeringen kan förbättra, och jag vet att det finns sådana frågor, så skall vi inte vänta på att samla allt i ett enda paket. Det är viktigt att man ”betar av” det, som jag tror att jag uttryckte mig senaste gång, så snabbt som möjligt.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det finns ingenting, som jag ser det, i förslaget till kläm som motsätter det att man kanske t.o.m. tidigarelägger en del av arbetet. Självklart är det så att vissa frågor skall lösas på förordningsnivå i landskapsregeringen och det finns förstås ett informationsarbete i det här också, ihop med mycket annat. Men en del av detta måste leda till ändringar i lagstiftningen, och det är den delen som vi som kommer att stöda klämmen önskar att skall redovisas i ett lagpaket här i lagtinget senast till höstsessionens inledning första november.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Miljöministern sade en hel del av det jag tänkte säga, men jag vill tillägga att jag tror inte att klämmen är så värst lysande därför att det är ett stort paket, och jag tror att ltl Mats Perämaa och jag därvidlag är väldigt eniga, att det är ett jätteviktigt arbete och att det här görs så att vi får bra miljölagar och förordningar som dels värnar om miljön men som också värnar om näringslivet, dvs. att vi får en symbios där som blir mycket bättre än den är i dag. Jag är lite rädd för att klämmen kanske stressar på ett arbete som inte blir bra. Därför tror jag inte att den är helt lyckad på alla sätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är för min egen del mest rädd för att ärendet på grund av en eller annan orsak som jag inte ens känner till i dag kanske skulle falla i glömska igen, att det inte skulle bli åtgärdat. Det är därför som jag vill sätta tryck på det genom att föreslå en kläm som innehåller en tidsaxel. Jag tycker inte att kravet är orimligt att det skall ske fram till höstsessionen, för det utgår helt och hållet från den tidsaspekt som ansvarige ministern här i debatten senaste onsdag själv nämnde. Det är så att det är lite mer än ett halvt år fram till den 1 november, så det är inte ett orimligt krav och önskemål och jag hoppas att vi kunde enas om att den här saken har den digniteten att vi verkligen nu skulle kunna tillsammans uppnå resultat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag kan lova ltl Mats Perämaa att så länge jag ingår i regeringssamarbetet kommer jag inte att acceptera att miljöfrågorna lämnas i glömska. Jag kommer nog att jaga ansvariga ministern med blåslampa så länge jag är med, det kan jag lova ltl Mats Perämaa!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Inte tror jag att det är ändamålsenligt att jaga någon med blåslampa för att uppnå resultat, utan vi försöker uppnå resultat genom att använda vårt sunda förnuft och verkligen diskutera utifrån den situation vi har där vårt näringsliv ser det som omöjligt att med våra runda miljölagar idka sina verksamheter. Det finns inget skäl att blåsa under diskussionen med någon blåslampa. Jag tycker att ltl Fredrik Lindqvist på bästa sätt kunde visa att han står bakom sitt tidigare uttalande genom att rösta positivt för klämmen när den kommer till omröstning

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Som ltl Anders Englund sade har det mesta redan sagts i debatten, så det är risk för att det som jag tänker anföra blir en del upprepningar. Jag måste ändock ha en viss åsikt om det här. I början av min mandatperiod i lagtinget påpekade problemet med miljöprövningsnämndens tillståndsprövning.

Det tog alltför lång tid, ärendena växte på hög och det var oklara beslut. Det har senare också visat sig att det beslut som har tagits i miljöprövningsnämnden också har fått bakläxa från förvaltningsdomstolen, därifrån man har drivit sju stycken ärenden vidare till överprövning, men ärendena har inte tagits upp till överprövning. Det är alltså förvaltningsdomstolens beslut som gäller.

 

Man kan egentligen ifrågasätta många saker, men det är onödigt att hålla på och upprepa vem som har rätt och vem som har fel. I vilket fall som helst anser jag och vi i Ålands Framtid att är det så att lagar och förordningar är oklara så är det politikernas sak att förtydliga dem. Det är väl det som spörsmålet i huvudsak går ut på. Det är inte handläggaren på miljöprövningsnämnden som skall pröva vilken väg ärendet skall vandra. Att söka underlag för sitt ställningstagande i lagar och förordningar utanför åländsk lagstiftning tycker inte jag att är handläggarens sak. Det har visat sig i de ärenden som har gått till överprövning att de har förlorat många på grund av detta. Här tycker jag att man skönjer en ganska stor sämja att vi måste titta över detta. Vi måste vara så pass mycket karl för vår hatt att vi vågar ta en revidering av lagstiftningen som berör miljöprövningsnämnden. Jag vill på intet sätt anklaga eller påstå att de som handlägger ärendena inte kan sin sak, men jag tror att den politiska inriktningen har varit för otydlig vad man vill med lagen och vad jag har förstått av de ledamöter som var med när man antog lagen var det ett rätt omfattande lagpaket och alla kanske inte kunde sätta sig in i vad det innebär för framtiden.

 

Som sagt, jag hoppas att man med verklig entusiasm går in för att titta på det här. Man kan förstås fråga sig om effektiviteten hos handläggningen är så hög, men här har diskuterats tidigare om fem ärenden per handläggare och man måste fråga sig om det faktiskt är effektivitet eller om det är ärendets karaktär som gör att det är så svårt att ta ställning till hur det skall handläggas.

 

Vissa fall har exemplifierats i debatten. Det har nämnts att det har varit ett företag som har väntat i två års tid på utlåtande från miljöprövningsnämnden. Jag känner till att det finns tre års fall och utan att gå in på dem vet jag att det ligger till på det viset. Jag tycker att det är olyckligt därför att verksamheten hos företagen pågår men man har inget verksamhetstillstånd. Oftast är det kopplat till ärendet som ligger i  miljöprövningsnämnden och på det viset bedriver man verksamhet utan tillstånd.

 

Jag har lite benat genom det som sades senast och jag blir lite fundersam när det finns lagtingsledamöter som ifrågasätter spörsmålet och nyttan av att ställa spörsmål och tycker att man skall vänta tills det kommer ett tydligare förslag hur man vill ha det. Jag tycker att den här debatten är bra, att man i ett tidigt skede belyser problematiken och viljeinriktningarna från alla håll hur man vill ha det, då blir det lättare i beredningen när man påbörjar den att man har efterhört lagtingets ställning i frågan. Andra alternativ hade varit att det hade kommit en framställning som kanske en stor del av lagtinget inte har kunnat godta; nu kan vi kanske i stället få en framställning som alla kan omfatta, om det vill sig bra. Jag hoppas att det här inte skall förorsaka någon mera trögbänk utan att man verkligen försöker jobba intensivt för att få fram framställningen. Så många företagare har jag pratat med som har tagit upp frågan till diskussionen, så vi måste få en förenkling av systemet om vi skall bedriva företagsverksamhet här på Åland. En grundförutsättning om vi skall ha ett Åland med den välfärd som vi har är att vi har företag.

 

Jag hoppas att debatten leder till någon nytta och jag understöder ltl Mats Perämaas klämförslag och jag hoppas att hela lagtinget kan omfatta det.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tog fram en massa synpunkter som naturligtvis är väldigt viktiga. För mig blir diskussionen lite abstrakt. Vad är det exakt i lagstiftningen som skall ändras? Hur lång tid anser ltl Brage Eklund att handläggningstiden skall vara i miljöprövningsnämnden? Jag har också förstått att vi är styrda mycket av EU-lagstiftning och med beaktande av det har vi inte så stor frihet. På de här punkterna skulle jag vilja ha ett mera konkret svar av ltl Brage Eklund.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Med spörsmålet vill få till stånd en förenkling av systemet, så att man inte i alla ärenden som fordrar miljöprövningsnämndens tillstånd måste ha en tillståndsprövning i miljöprövningsnämnden. Vad jag har förstått är är det utöver det som fordras i dag EU-direktiv som är påsatta och som vi i lagtinget har fyllt på och som alltså har ökat bördan för miljöprövningsnämnden. Därav denna handläggningstiden. En månad skulle för en företagare vara lämplig tid för utlåtande av miljöprövningsnämnden. Det är klart att vi är styrda av EU-direktiv, för det är därför vi har en miljöprövningsnämnd i dag, men för den skull behöver man inte bygga på den så att den blir överbelastad i den här omfattningen.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tar fram vissa saker, men fortfarande vill jag veta helt konkret: Vad är det som skall tas bort och vad är det som skall vara kvar? Det är för mig fortfarande oklart. I budgetförslaget för 2005 föreslog man att de fyra miljöhandläggarna i fortsättningen skulle ha föredragningsrätt för att snabba på handläggningstiderna. Det föreslog den tidigare landskapsregeringen. Det var ett sätt att försöka snabba upp handläggningstiden. Man har naturligtvis, som ltl Brage Eklund säger, påfört miljöprövningsnämnden en massa andra ärenden och det är ofta mycket komplicerade ärenden som man har fått på sin lott. Det är fortfarande oklart för mig vad ltl Brage Eklund menar egentligen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det skulle vara för mycket begärt av mig att jag skall tala om vad som skall handläggas av miljöprövningsnämnden och vad som skall stå utanför! När landskapsregeringsledamoten Lindeman sade man behöver ha minst fem månader och i vår spörsmålskläm tycker vi att man kan ställa krav på att det borde vara ett svar till november, så skall jag som enskild lagtingsledamot kunna ge ett förslag på alltihop så här rätt upp och ner i en replik – det tycker jag är helt otroligt om jag skulle klara av det! Jag kunde visserligen göra det, men jag tror inte att någon skulle omfatta det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Eftersom jag inte kunde gå in i replikskiftet måste jag begära ordet utgående från den diskussion som förs hur länge ett ärende skall ta. Det är omöjligt att säga exakt, men vi måste skilja på när det skall vara ett miljötillstånd där miljöprövningsnämnden handhar ärendet och ett anmälningsärende. En av de frågor vi närmare kommer att fördjupa oss i är: kan vi göra fler ärenden till anmälningsärenden? Det i sig skulle förkorta tiden avsevärt. När miljöprövningsnämnden handhar ett ärende följer det med vissa saker som man måste göra, man skall höra kommuner, sakägare och det är ungefär en fem veckors process. Sedan skall det offentliggöras minst tre veckor och sedan skall man sammanställa ett svar, så man brukar säga att det normala – om allting fungerar väl när det blir ett miljötillstånd – är tre månader, men då förutsätter det att det skall rulla på bra. Om man har det som ett anmälningsärende kan man förkorta det avsevärt. Vi skall göra en bedömning vad man kan flytta ner. Det har vi nu erfarenhet av på ett annat sätt när vi har hållit på ett antal år. Har vi för många frågor som kräver miljötillstånd eller kunde fler ärenden vara ett anmälningsärende?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och jag är ganska överens när det gäller en undersökning av vilka ärenden som skall gå till miljöprövningsnämnden och vilka som skall vara anmälningsärenden. Det är väl det som frågan gäller att man skall utreda och förenkla handläggningen. Jag sade i min replik tidigare att en månad skulle vara passligt. Jag vet att en månad är omöjligt. Är det så att man kan hålla det inom tre månaders gränsen tycker jag att det är helt acceptabelt, men det behöver inte överstiga tre månaders gränsen. Man borde kunna kräva att inom den tiden skall man kunna handlägga ett ärende i den här omfattningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen i ärendet har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Brage Eklund, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”att landskapsregeringen till höstsessionen förelägger lagtinget ett lagpaket med syfte att tydliggöra regelverket och påskynda miljötillståndsförfarandet för att därmed skapa förutsättningar för ett långsiktigt miljöarbete.”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 13.4. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 13.4.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2004-2005 angående investeringsstöd till lantbruket. (HM 29/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 29/2003-2004 angående investeringsstöd till lantbruket. Motionen var undertecknad av ltl Anders Eriksson m.fl. Motionen hemställer om att landskapsstyrelsen i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft.

 

I detta ärende har utskottet hört t.f. landskapsagronomen Sölve Högman, finansieringshandläggaren Leif Franzell, VD Håkan Lundberg och projektledaren Kaj Rosberg från Sverige.

 

Utskottet har kommit med följande synpunkter. Lantbruket är en näring med stort behov av klara långsiktiga verksamhetsförutsättningar. Eftersom jordbrukspolitiken i stor utsträckning styrs av regler som fastställs utanför Åland varierar dock intresset för investeringar från tid till annan. Utskottet konstaterar nu att intresset för nyinvesteringar inom lantbruket under en tid varit relativt litet men att ett förhöjt intresse för närvarande kan noteras, över hela landskapet kan man säga.

 

Projektet ”Landsbygd 2006” som bedrivs av landskapsregeringen inom ramen för Ålands landsbygdscentrum utgör en bidragande orsak till det ökande intresset. Tack vare projektet har till exempel intresset för gemensamma satsningar i stora ladugårdar med hög teknisk prestanda ökat vilket utskottet finner positivt eftersom en storleksrationalisering inom mjölkproduktionen är nödvändig med tanke på jordbruksföretagens konkurrenskraft. Enligt utskottets mening kan projektet också leda till att andra investeringsbehov aktualiseras. Sammantaget leder detta till att ett relativt stort behov av investeringsstöd föreligger under ett antal år framöver.

 

I budgeten för år 2005 finns anslaget 850.000 euro för investeringsstöd till lantbruket. Utskottet noterar att det investeringsstöd som beviljas jordbrukarna delvis finansieras av EU vilket innebär att medel tillförs landskapet. Trots att de belopp som under senare år anslagits för investeringsstöd varit mindre än under innevarande år har några prioriteringar hittills inte varit nödvändiga utan anslagen har räckt till för de sökande som uppfyller kriterierna.

 

Utskottet har nämligen dock föreslagit att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft.

 

I ärendets avgörande behandling har dock ltl Carina Aaltonen inte kunnat omfatta utskottets åsikt och har sålunda fogat en reservation till betänkandet. Eftersom ltl Carina Aaltonen inte är närvarande läser jag upp reservationen från hennes sida.

 

”Reservation 

Undertecknad anser att landskapsregeringen har vidtagit tillräckliga åtgärder för att trygga näringens konkurrenskraft. Anslaget i budgeten under momentet investeringsstöd till lantbruket för år 2005 är avsevärt större eller 850.000 euro mot 500.000 euro år 2004. Det är alltså en höjning med 350.000 euro. Medlen under anslaget är avsedda för direkt stöd men därutöver tillkommer möjligheten till lån vilket innebär att utrymmet för stöd är större än vad anslaget utvisar. Räntestöd för ett lånekapital om totalt 1.800.000 euro kan beviljas under år 2005.

 

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget förkastar hemställningsmotion nr 29/2003-2004.

 

Mariehamn den 22.3.2005

Carina Aaltonen.”

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi hade en intressant jordbrukspolitisk debatt här den 23 mars. Det talades mycket om vikten av en levande landsbygd, ett öppet landskap och vikten av att närproducerat med tanke på miljön. Jag tyckte att det var en bra diskussion. Också där var det ganska stor samstämmighet mellan opposition och regeringspartier. Jag tog själv det som sägs i alla sammanhang i budgetframställningar, oavsett vad det vara må, att det är viktigt att jordbruket på Åland har samma konkurrensförutsättningar som man har i omkringliggande regioner. Jag nämnde också att för att man skall lyckas uppnå de skrivningarna gäller det att man har ett stödpaket, ett stödsystem, som kan kompensera de två stora nackdelarna vi har här på Åland, dvs. transportberoendet och småskaligheten. Det krävs alltså att man använder LFA-stödet och miljöstödet på ett verkligt progressivt sätt.

 

Debatten som vi hade utmynnade i en kläm där man hemställer om att landskapsregeringen skall bedriva en jordbrukspolitik i syfte att utveckla verksamhetsförutsättningarna inom det åländska jordbruket för att möjliggöra högsta möjliga sysselsättningsnivå på landsbygden och i skärgården. Trots att vi var samstämmiga i debatten och trots att det här borde vara någonting som åtminstone vissa av regeringspartierna skulle tycka att var intressant röstades klämmen i sedvanlig ordning ner. Klämmen som jag pekar på, säger att det är viktigt att man utvecklar verksamhetsförutsättningarna och att man försöker få högsta möjliga sysselsättning på landsbygden och skärgården, så det ville synbarligen inte regeringspartierna sluta upp bakom. Det gör mig lite orolig framöver.

 

Tittar vi nämligen på det tredje instrumentet vi har för att driva en aktiv jordbrukspolitik, så är det investeringsstöden och använder man det på ett bra sätt kan det de facto leda till att man minskar det passiva arealbaserade stödsystemet, dvs. kan man genom investeringar få till stånd ett nytänkande, skapa nischer, så kan konsekvenserna faktiskt bli en inbesparing för landskapet i förlängningen, och det tycker jag är intressant.

 

Precis som utskottets ordförande ltl Anders Englund var inne på tror jag att projektet ”Landsbygd 2006” är rätt sätt att driva de här frågorna, att ta in kompetens utifrån, att se till att de som är involverade i projektet kommer ut på studieresor, får in nya tankar utifrån. Projektet drivs också på det sättet att det är ett väldigt bra bollplank. När vi den 23 mars diskuterade de stora ladugårdssatsningarna som var på gång exemplifierade vi bl.a. med storsatsningen i Sund och jag såg att ett par dagar efter var det ett reportage om just den i tidningen Åland och då nämndes just projektledaren för Landsbygd år 2006 att han har varit med och bidragit till att de har vågat satsa på det här sättet. Jag tycker alltså att det är ett bra sätt och det är viktigt i den här näringen att få in nytänkande och få dem att satsa på sådant som kan minska stödberoendet på sikt.

 

Men det blir ganska bortkastat om man driver den här typen av utvecklingsprojekt och så när man skall satsa på dem finns det de facto inte pengar att förverkliga dem.

 

Jag måste säga, riktigt ärligt, att jag tycker att det är en bra behandling av motionen man har haft i näringsutskottet, och märkligt vore det väl annars när man har omfattat min motion, men jag ser det på det sättet att det är ett ovanligt sätt att jobba i ett specialutskott. Man hör sakkunniga och man tar faktiskt till sig vad de säger och man behandlar motionen utgående från den information man får. Det här är ett nytt arbetssätt som jag tycker att är bra och som bådar gott – oppositionens motioner skall nödvändigtvis inte i papperskorgen, oavsett om de är bra eller dåliga.

 

Utskottet hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft. Det är exakt skrivet från klämmen i motion. Det känns synnerligen bra och jag hoppas nu verkligen, som jag sade den 23 mars och också nu, att inte partipiskor, prestige och sådant styr utan att man precis som man har gjort i näringsutskottet tar till sig det som de sakkunniga har sagt så att vi kan få en utveckling på landsbygden för det är viktigt.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har ofta sagt generellt att på Åland skall vi alltid ha samma stödnivåer som i riket, vi skall ges samma möjligheter som i riket. Det här är någonting som vi ofta tycker att vi vill framföra. Många gånger när vi talar om det tänker vi ofta på sociala förmåner osv. och glömmer kanske jordbruket och näringslivet.

 

I alla fall är det så att centern anser – eller har ansett, kanske jag skall säga i dag - att man vill bibehålla bredden i det åländska jordbruket, dvs. man vill behålla familjejordbruken och ge  möjligheter till att bedriva jordbruk såsom man har gjort på Åland i alla tider så att också de mindre jordbruken kan existera. Samtidigt vet vi och kan se att utvecklingen går åt ett annat håll, dvs. strukturrationaliseringen kommer vi inte undan även om vi vill. Det betyder krav på större enheter samt större investeringar. Det här ställer också krav på stödsystem som anpassas så att man kan säkra konkurrenskraften.

 

Det här jobbar man på och därför att jag vet att man jobbar på det i landskapsregeringen så vill jag nu föreslå att ärendet bordläggs till första plenum i september.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant förslag som kom från ltl Gun Carlson! Motionen har tagit syfte på att man skulle skingra dimmorna som finns om det finns tillräckligt med medel för att stöda progressiva investeringar inom lantbruket eller inte. Det var motionen. Det har tagit ett år för den att bli behandlad, men den har blivit behandlad på ett bra sätt och nu tror jag att åtminstone de flesta som har tagit del av ärendet har förväntat sig att det här kommer lagtinget att i brådskande ordning behandla. Det är lite förvånande att centern nu ytterligare vill skjuta på ärendet ett halvår utan att göra någonting överhuvudtaget. Kan man få en liten förklaring till varför?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag har haft möjlighet att delta i behandlingen av motionen i näringsutskottet och därför är jag också glad över att majoriteten av utskottet har kunnat omfatta klämmen i motionen.

 

Det handlar om jordbrukets roll i samhället. Förutom att jordbruket sysselsätter och upprätthåller ett öppet landskap ger det också stora ringeffekter och sysselsättningar åt andra företag som i sin tur skapar arbete. Jag läste att näringsministern Jörgen Strand i Nya Åland sade att 50 procent av tillverkningsindustrin är kopplad till primärnäringarna. Då börjar man förstå hur viktig roll primärnäringarna har för landskapet Åland.

 

Ltl Anders Eriksson nämnde just ”Landsbygd 2006” som ett projekt som skall öka intresset för investeringar i jordbruket. Det har också visat sig att det har satts igång en ökad aktivitet och ett ökat intresse för att satsa i stora anläggningar, framför allt inom husdjurssidan.  Jag måste säga att är det på det viset man kan åstadkomma intresse så är det ett bra initiativ.

 

Det är också viktigt att få unga jordbrukare intresserade och att man skapar en tilltro till jordbrukets framtid.

 

Stora investeringar fordrar också stora stödmöjligheter. I konkurrensen med omkringliggande regioner är det viktigt i det här fallet att landskapsregeringen visar sin vilja att möta upp när det gäller investeringsstöden. Hemställningsmotionen bygger alltså i princip på att man långsiktigt från landskapsregeringen visar på vilket sätt man tänker stöda jordbruket i framtiden. Det är viktigt för det är också det som skall skapa tilltro till jordbrukets möjligheter att överleva här på Åland och framför allt att få unga jordbrukare att satsa.

 

Risken med att få för låga anslag när det gäller investeringsstöden är att det måste införas hårdare prioriteringar. Ett begränsat anslag medför en urgallring bland investeringarna och investeringsstödets storlek och risken är att bra projekt faller på sidan om.

 

Den inriktning som Finland och Åland tog när man gick med i EU var att man skulle stöda jordbruket via skattesedeln, som många säger. Det är nu lite förvånande att man från många håll ifrågasätter stödens storlek och om vi skall stöda jordbruket. När näringsutskottet var på besök i Bryssel hade vi förmånen att få från representanter för finska myndigheterna där nere få en förklaring hur hela budgeteringen av jordbruksstöden går till. Det kanske skulle vara skäl för många att sätta sig in i hur det fungerar för att få en förståelse för stöden på ett annat sätt. Ju mera stöd och stödformer man kan få från EU desto mindre nettobetalare är Finland. Det kan nämnas att svenska representanter från LRF var väldigt avundsjuka på hur de finska representanterna har lyckats förhandla till sig stöd och gjorde ett erkännande att de har varit en division högre.

 

Motionen och klämmen är dagsaktuell även om den skrevs 2004. I reservationen vill man påstå att det hör till budgetanslaget för 2004, men då måste man läsa klämmen lite noggrannare. Viktigt är för åländska jordbrukare att man från landskapsregeringens sida visar hur man vill och hur man ser på jordbruket och jordbrukspolitiken i framtiden. Det är det som skall skapa tilltron. Får man vacklande svar och inte tydliga signaler om hur man skall stöda jordbruket i framtiden är risken att intresset också försvinner.

 

Därför hoppas jag att lagtinget kan omfatta klämmen i betänkandet.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund får det att framstå som om vi inte skulle beakta det behov som finns inom lantbruket. Motionen lades år 2003-2004. Då fanns det ett anslag på 500.000 euro i budgeten. Utgående från de nya direktiv som finns i artikel 141, som handlar om att för att kunna omstrukturera skall man gå in för högre investeringsstöd, så beaktade landskapsregeringen detta i årets budget och höjde det till 850.000 euro, en höjning med 70 procent plus att man gjorde om räntestöd. Vad jag vet är det ingen som har fått nej på någon ansökan eftersom första ansökningsomgången ligger inne nu, det finns äskanden om ca 220.000 euro. Det finns alltså inte någon anledning i det här skedet att anta klämmen eftersom vi följer med utvecklingen från dag till dag. Vi går igenom det här tillsammans med producenterna, med näringen, med de enskilda jordbrukarna, i en jordbruksstrategi som skall forma den långsiktiga jordbrukspolitiken. Naturligtvis finns det kanske ett behov i dessa ladugårdar som har nämnts, men alla skall veta att om allting går på räls kommer investeringen att ske 2006. Årets anslag räcker jättebra till. Vi följer med utvecklingen och kommer att stå upp mot de behov som finns för att åländskt jordbruk skall kunna utvecklas och omstruktureras.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det låter väldigt positivt när vicelantrådet Jörgen Strand lägger fram vad som är på kommande. Jag hoppas att det verkligen är på det viset då. Men det som har lyst med sin frånvaro är just landskapsregeringens ställningstagande hur man ser på jordbruket och jordbrukspolitiken i framtiden, och det är det som efterfrågas. Hittills har inte någonting kommit. Jag har förstått från tidningen att det är någonting på kommande från landskapsregeringen, att det kommer att lägga fram en långsiktig strategi för jordbruket och det är bra. Jag kan ha en viss förståelse för att anslagen inte har utnyttjats, för det har inte tydliggjorts från landskapsregeringen på vilket sätt man tänker stöda, och så är det fortfarande. Jag tror att den dagen när man lägger fram en klar strategi på hur man ser på jordbruket och hur man tänker sig det i framtiden kommer det också investeringar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det låter ungefär som om ltl Brage Eklund skulle ha varit frånvarande under hela spörsmålsdebatten om jordbruket. Vi var mycket tydliga hur vi kommer att prioritera, vad vi kommer att satsa på. Ltl Brage Eklund säger, att det finns inga ställningstaganden. Det finns ett klart och tydligt ställningstagande i budgeten, det är bara att läsa innantill, det finns ett regelverk som vi har jobbat fram tillsammans med producentförbundet som varje enskild jordbrukare kan ta del av. Att vi alltså inte skulle vara tydliga är att vilseleda opinionen och allmänheten. Jag tycker att det skulle vara rejälare om ltl Brage Eklund kunde ge ett erkännande för den tydlighet och den politik vi driver.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Den tydligheten har inte framkommit hittills så väldigt mycket, men jag hoppas att den strålar fram så får vi se vad framtiden visar. Jag ser med stor förväntning fram mot den långsiktiga jordbruksstrategin som skall presenteras lite senare här i år, så får vi se hur landskapsregeringen tänker stöda jordbruket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Som tidigare framgått har socialdemokraternas representant i utskottet ltl Carina Aaltonen inte möjlighet att närvara här i dag och utskottsordföranden Anders Englund har också läst upp hennes motion. Innan jag går in på reservationen vill jag ändå säga att ltl Anders Englunds agerande är symptomatiskt när han i utskottet, där regeringspartierna är i minoritet, också då agerar som han gör, så att den enda som alltså följer regeringens linje är socialdemokraten ltl Carina Aaltonen.

 

Jag vill ytterligare påpeka det som hon skriver i sin reservation, nämligen att landskapsregeringen har vidtagit tillräckliga åtgärder för att trygga näringens konkurrenskraft och att anslaget i budgeten under momentet Investeringsstöd till lantbruket för år 2005 är avsevärt större eller 850.000 euro mot 500.000 euro år 2004. Det är alltså en höjning med 350.000 euro; ytterligare nämns det om lån. Näringsministern bekräftade i sitt replikskifte att det finns tillräckligt med medel och att man har situationen under kontroll.

 

Intressant är det som framgår ur näringsutskottets betänkande i slutet av första sidan: ”Trots att de belopp som under senare år anslagits för investeringsstöd varit mindre än under innevarande år har några prioriteringar hittills inte varit nödvändiga utan anslagen har räckt till för de sökande som uppfyller kriterierna. Om tycker i framtiden ökar kan det dock bli nödvändigt med höjda anslag varför det är viktigt att landskapsregeringen….”.   Men det klara och tydliga som vi åtminstone har ansett och fortfarande anser från socialdemokraterna är att dagens situation och dagens ekonomiska medel för den verksamheten är fullt tillfredsställande. I det sammanhanget tycker  jag ändå att man inte kan låta bli att förundra sig över utskottsordföranden Anders Englunds agerande i detta fall. Men vi får väl se vad framtiden utvisar och vi får också se hur ärendets fortsatta behandling går.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte det var ett intressant klarläggande i ltl Christian Beijars anförande när han sade att det var utskottsmedlemmen Carina Aaltonen som var den enda som följde regeringens linje. För oss övriga har det inte varit så alldeles lätt att få reda på vad regeringen riktigt har för linje här. Om linjen är den som utskottsmedlemmen Aaltonen sade, att det finns massor av pengar men inga idéer, då blir man faktiskt lite orolig, för det uttalandet var de facto ett hån mot en näring som jobbar väldigt hårt för att försöka hitta nya inkomstkällor för att överhuvudtaget överleva. När det gäller storleken på anslaget är det riktigt att det har höjts från en halv miljon euro till 0,8 miljoner euro, men efter EU-medlemskapet låg anslagen på mellan 2,5 och 3 miljoner euro. Det är den jämförelsen ltl Christian Beijar skall göra.

 

När sedan ltl Christian Beijar gång på gång säger att han är så förvånad över utskottsordföranden Anders Englunds agerande så undrar jag: kan ltl Christian Beijar tänka sig att en socialdemokratisk fackordförande skulle sitta i något utskott och med öppna ögon jobba mot sina egna medlemmars intressen? – jag tror inte det!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller det sista i ltl Anders Erikssons replik vill jag naturligtvis säga att det som det här ärendet tar fasta på är att det finns för närvarande tillräckliga medel. Det finns för närvarande, som jag uppfattar det, en klar linje från landskapsregeringen och då gäller det också att föra en ansvarsfull politik både vad gäller jordbrukspolitiken och den ekonomiska sidan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Visst är det så, ltl Christian Beijar, att det skall i alla sammanhang föras en ansvarsfull politik, det är inte fråga om det, men jag tror att ltl Christian Beijar måste ha klart för sig att nu just har den första ansökningsrundan av tre, om man har det system som man hade tidigare, behandlats. Också näringsministern vet att för de projekt som finns i rören räcker inte årets anslag. Det som ltl Christian Beijar förespråkar är att man skall sitta och vänta och se tills pengarna är slut och eventuellt - man får ju se om det är det som socialdemokraterna sluter upp på – kommer man i en tilläggsbudget i ett senare skede när anslagen är slut, men det kan leda till att vi de facto har en försening av viktiga projekt upp till ett års tid.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller den praktiska frågan om budgetering tycker jag att det är viktigt i det här fallet att vi kan konstatera att vi för närvarande har tillräckliga medel och är det så att det finns tendenser till överhettning på medel får man ta ställning till det i en tilläggsbudget.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill opponera mig att ltl Christian Beijar klandrar kollegan ltl Anders Englund för hans åsikters skull. Jag tycker att man som lagtingsledamot bör känna till lagtingsordningen och jag ber att få citera 9 §, som lyder så här: ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Det är just det som ltl Anders Englund har gjort och den motion som vi nu behandlar kom till långt före regeringssamarbetet kom på tal. Jag tycker att man måste ha lite respekt för att de enskilda ledamöterna skall få ha arbetsfrid i sitt arbete. Utskottet har noggrant rett ut att det här är en klok sak att besluta; lagtingets beslut blir ju rätt i så fall! Vi binder inte upp oss till några summor utan det här är precis verkligheten, så jag tycker att man kunde försöka minska på prestigen och godkänna motionen enhälligt; då skulle man också ta bort fokus från ltl Anders Englunds engagemang, då skulle alla var för detta!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att motionen har samband med en annan budget. Då finns det ännu större orsak att inte beakta det eftersom det applicerar till en helt annan budget än den som vi senast behandlade!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Även om man skulle vilja kan man inte skylla det här på någon annan budget utan det här är ett mycket aktuellt problem och en stor utmaning för jordbrukarkåren. Motionens behandling ligger helt rätt i tiden. När den kom var den lite före sin tid kanske, så tidsmässigt är det helt rätt att lagtinget skulle ta ett sådant här beslut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Hela diskussionen om jordbrukspolitiken utgår från, som jag ser det, att man skall försöka optimera antalet arbetsplatser på landsbygden och i skärgården, som tidigare också har sagts här. Det är en grund för debatten som är väldigt viktig. Vi hade förundrat oss över den politik som socialdemokraterna genom ltl Carina Aaltonen hade fört fram i näringsutskottet i denna fråga och därför var det av stort intresse att få höra ltl Christian Beijar uttrycka samma åsikter om att man i sin politik uppenbarligen är väldigt centralortsinriktad. Det är inte förvånande, men det var bra att det blev klarlagt.  Klämmen som finns i betänkandet är en klar och tydlig signal på att de som tror på klämmen också tror att landsbygden och jordbruksnäringen har en framtid. Det är det som är det viktiga och vi måste diskutera utifrån det. Klämmen anger att man skall ge ett stöd i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft. Det är en synnerligen kraftig signal till att man tror på näringens framtid. Att däremot på det här sättet gå emot de tankarna ger den rakt motsatta signalen. Detta för liberalernas del om den debatten.

 

Jag tycker när det gäller diskussionen från majoritetsblocket från talarstolen och i replikväxlingar om vem som har gjort fel och vem som agerar på ett konstigt sätt här föreslår jag att majoriteten försöker lösa de diskussionerna på tumanhand i andra rum än i den här salen. Vi i oppositionen vill gärna fokusera på sakfrågor.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger att socialdemokraterna i det här fallet är centralortsinriktade. Jag förstår inte alls det resonemanget. Jag tycker inte heller att våra åsikter står i konflikt; vi är angelägna om att ge stöd i den omfattning som behövs. Inte finns det någon konflikt i det!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där förstod jag inte riktigt! En majoritet i näringsutskottet under ledning av ltl Anders Englund har behandlat hemställningsmotionen, som har en kläm i slutändan där man vill att landskapet i den omfattning som krävs skall stöda jordbruksnäringen. Är man för det, så kan man väl omfatta klämmen; tycker man någonting annat lämnar man in en reservation. Och det är det som socialdemokraterna har gjort i det här fallet: man reserverar sig mot skrivningen att man skall stöda jordbruksnäringen i den omfattning som krävs för att kunna vara konkurrenskraftig. Det blir väldigt svårt för mig, och säkert för många andra här, att försöka tolka socialdemokraternas hållning i det här ärendet som en signal till ett stöd för landsbygden.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det finns ingen konflikt i det resonemang som vi har fört från socialdemokraterna när det gäller reservationen. Vi har gjort bedömningen att anslaget i budgeten för investeringsstöd på tillsvidare 850.000 euro räcker och då tillfredsställer det också de krav som finns i klämmen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Eftersom den frisinnade gruppen inte har någon ledamot i näringsutskottet är det väl också på sin plats att vi från lagtingsgruppen redogör för vår åsikt i den här frågan. Det är ganska enkelt att redogöra för den med tanke på det som näringsansvarige Jörgen Strand vid ett flertal tillfällen, både i den här debatten och i tidigare debatter har upprepat om viljan från sittande landskapsregeringen att satsa på och utveckla jordbruket. Man kan också konstatera att näringsutskottet självt konstaterar i sitt betänkande att de pengar som finns anslagna i dag räcker till och har gjort det under de senaste åren. Då verkar de konstigt att vi från lagtingets sida nu skulle gå in och säga att landskapsregeringen måste ha beredskap att om och ifall att det behövs pengar skall vi skjuta till dem. Jag ser det som den naturligaste sak i världen att det gör man i så fall i form av en tilläggsbudget när den diskussionen kommer upp och när man upptäcker att pengarna är på väg att ta slut. Ltl Anders Eriksson var tidigare inne på att det kan finnas långt mycket mera projekt på gång än det som det finns täckning för, men det är ingenting som vi har sett ännu, utan de redogörelser vi har fått från näringsansvarige och landskapsregeringen tyder på att pengarna räcker till. Är det så att pengarna inte räcker inte till får man i vanlig ordnig ta upp det i en tilläggsbudget. Det som förvånar mig lite här är att den liberala gruppen, som har varit med och lagt den budget som vi jobbar med i dag nu helt plötsligt kommer på att det saknas pengar till det här, så det är en rätt intressant sak att lägga märke till.

 

I övrigt vill jag understöda ltl Gun Carlsons förslag om bordläggning och bordläggningstiden.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn förundrar sig över den liberala hållningen i den här frågan och det må han förstås göra, men jag skall försöka förklara hur vi ser på den här saken. Det är helt uppenbart så, och det har flera sagt här i debatten, att när liberalerna var med i landskapsregeringen höjdes investeringsstöden för jordbruket avsevärt, och det har vi varit med och omfattat. Men det som skrivs i klämmen är ingen exakt siffra, en exakt vetenskap på hur stora beloppen skall vara, utan det här är en politisk behandling av en hemställningsmotion och det är självklart att man måste komma till ett slutresultat. Där har vi ansett att en ytterligare signal om att vi stöder landsbygdens utveckling, jordbruksnäringens utveckling, kan vara på sin plats. Visar det sig att de belopp som har budgeterats räcker är det synnerligen bra, men vi skall inte här i lagtinget i det här sammanhanget diskutera exakta siffror utan vilka signaler vi vill ge till olika näringar i det här fallet och då tycker jag att det är fullkomligt på sin plats att stlla siog positiv till en sådan här behandling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Under diskussionen har ltl Gun Carlson, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att ärendet skulle bordläggas till första plenum i september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman!  I stället för att tvingas arbeta för jordbruket väljer centern att mörka och sopa ärendet under mattan ett halvår och det tycker jag inte är något vidare, så därför föreslår jag att bordläggningen blir till inkommande onsdag den 13 april.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Eftersom det är ett angeläget ärende för landsbygden och skärgården understöder jag att ärendet bordläggs till plenum den 13 april.

 

TALMANNEN: Ltl Gun Carlson, understödd av vtm Johan Ehn, har föreslagit bordläggning till första plenum i september. Ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Danne Sundman, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 13.4. Omröstning kommer att ske om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Gun Carlsons förslag röstar ja, den som röstar för ltl Anders Erikssons förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid omröstningen.

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen borta, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Barbro Sundback borta, Roger Eriksson: nej, Sune Mattsson borta, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja,  Åke Mattsson borta, Perämaa: nej, Sjögren borta, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 14 ja-röster och 11 nej-röster. Lagtinget har sålunda beslutat bordlägga ärendet till första plenum i september.

 

På talarlistan finns ännu upptagna ltl Anders Eriksson, ltl Mats Perämaa och ltl Anders Englund som bereds tillfälle att yttra sig. Ltl Anders Eriksson: avstår. Ltl Mats Perämaa: avstår.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det här är en hemställningsmotion som jag skrivit under tillsammans med ltl Brage Eklund och ltl Anders Eriksson. Som sades tidigare här var det faktiskt en hemställningskläm med god framförhållning. Det brukar sällan vara så i samband med hemställningsmotionerna.

 

Tittar man på vårt utlåtande om just projektet Landsbygd 2006, som är meningen att skall försöka driva upp en utbyggnad av företagsverksamhet inom lantbruket i landskapet Åland, så måste man förmoda att det framdeles kommer att behövas mera medel inom detta område. Jag vill också påpeka i det här sammanhanget, när vi har diskuterat skrivningen och klämmen som utskottet har omfattat, att den är inte skriven i cent och den är inte skriven i euro, utan den är lika aktuell när än vi kommer att anta eller förkasta betänkandet. Den gäller 2004, den gäller 2006 och den gäller 2007. Det är alltså mer eller mindre en uppmaning till landskapsregeringen att se till att det finns tillräckliga medel inom den här sektorn. Något annat gäller den egentligen inte. Därför är den lika aktuell när helst man diskuterar den.

 

Jag vill faktiskt ge en eloge till näringsansvariga vicelantrådet Jörgen Strand för den handläggning han har visat när det just gäller jordbruksbyrån; där har han efter diskussion, mycket riktigt många gånger, tagit till vara möjligheter och information som han sedan kunnat omsätta i beslut. Men vi måste hela tiden trycka på från lagtinget att dessa medel skall finnas. Vi vet att vi har ett större investeringstak runt om oss. I Finland kan man få betydligt mera till samma projekt;  om man har ett större projekt får man en större investeringssumma, särskilt också om två eller tre stycken går tillsammans får man mera. Vi har under alla dessa år i lagtinget haft ett lägre tak för investeringarna tack vare att vi har velat bibehålla vårt småskalig familjelantbruk. Men i och med en mycket teknisk och avancerad utbyggnad av många projekt kommer man småningom att slå också i det här taket. Det finns vissa intressenter som vill satsa i större anläggningar. För att kunna vara konkurrenskraftiga är man tvungen att i dagens Europa satsa på ny teknik i många fall. Det här är precis samma sak som när man diskuterar sjöfarten, man vill ha likvärdiga konkurrensmöjligheter; annars är man ute från marknaden. Vi har inom energisektorn också i Nederländerna, i Danmark, där man t.o.m. hjälper till med energipriserna. Det finns också fall där man gått under EU:s minimipriser för ersättning till växthusnäringen i ett av dessa länder. Där har man hjälpt till för att kunna överleva på landsbygden, för man har betraktat växthusnäringen i Nederländerna som en så viktig produkt för det landet och för dess exportmöjligheter att man har ställt upp med mycket goda förutsättningar för just den delen. Där har vi också våra lantbrukare, växthusodlare, som konkurrerar med de produkter som kommer hit på marknaden.

 

Det finns egentligen mycket att säga om det här, men i och med att ärendet är bordlagt skall jag tillfälle i akt senare när det kommer upp i september.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Den traditionsenliga stilen inom centern har åtminstone en förespråkare genom ltl Anders Englund, som står upp för jordbrukarna, den forntida jordbrukspolitiken och partiet. Jag har en fundering som jag hoppas att ltl Anders Englund kan svara på. Vi har just haft en omröstning som gav vid handen att förespråkarna för producentförbundet hade olika åsikter. Jag vill nu fråga om det är så att man från jordbrukarhåll och inom producentförbundet har olika åsikter eller är det så att man bara genom det här förfarandet genom omröstningen inte vågar stå upp för jordbrukarnas frågor utan bara genom ltl Anders Englund? Det är väldigt väsentligt att veta om det också är så att producentförbundet är delat i den här frågan.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag kan svara, att producentförbundet är inte delat i den här frågan. Det framgår av våra svar som vi också har gett till landskapsregeringen vad gäller svar på investeringsstöd osv. Man kan alltid formulera sig hur man vill att det skall tillämpas när det sedan tas beslut om det här. Det är en fråga som vi kan ha olika åsikter om.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Tack för det förtydligandet, ltl Anders Englund! Då kan jag bara konstatera att det var andra saker än själva sakfrågan som avgjorde omröstningen. Det var alltså partipiskan som ven inom centern!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att man riktigt kan säga så. Jag tror att ltl Gun-Mari Lindholm avser den andra ledamoten från producentförbundet ltl Henry Lindström och jag tror nog att ltl Henry Lindström och jag har samma uppfattning i dessa frågor totalt sett, det är kanske bara fråga om tillämpningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I stort sett håller jag med ltl Anders Englund i det han sade, men det är i varje fall roligt att det finns en inom centern som vill se en levande landsbygd och skärgård. Tyvärr är det inte bara en person som kan stöda om vi skall ha en levande landsbygd och skärgård. Det är synd att centern frångått sina tidigare åsikter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vill ge all heder åt utskottsordföranden ltl Anders Englund som hela vägen under behandlingen mycket sakligt och med sin sakkunskap hjälp till att motionen har blivit väl behandlad. Fattas annat, eftersom ltl Anders Englund är en av undertecknarna till motionen, vilket tycks ha glömts bort. Trots att majoriteten har bordlagt ärendet ända till hösten, eller, om vi skulle ta det som en positiv sak, så hoppas vi att ltl Anders Englund lovar att arbeta för, när det snart kommer en rambudget och sedan i kommande budget, att dessa medel kommer att tas upp där. Det som vi ärligt måste säga är att under behandlingen har vi fått lära oss att medlen inte kommer att räcka om projektet Landsbygd 2006 t.ex. genomförs. Vi liberaler lägger all vår tillit till ltl Anders Englunds agerande i samband med rambudgeten.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är riktigt det som ltl Raija-Liisa Eklöw uttalade; om medlen kommer att räcka eller inte kan vara svårt att säga i och med att en del av de ärenden som ligger i röret för att få investeringsstödspengarna är också beroende av annan miljölagstiftning och miljötillstånd, och vi hörde i samband med föregående ärende att drar ut på tiden. Det är också en sak som påverkar om medlen räcker eller inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund klargör tydligt vad han vill och vad han önskar och hur han vill driva det. Och det är väl ingen som har ifrågasatt att han har kunskap i de här frågorna, men använd dem inom landskapsregeringen i stället för att hålla på och balansera på ett knivsegg och hoppa hit och dit! T.o.m. när det gällde bordläggningstiden kunde ltl Anders Englund inte ens vara överens med regeringspartierna!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna brukar alltid ha lite sådana här speciella åsikter vad gäller jordbruksfrågor. Man kan säga som så att den socialdemokratiska politiken vad gäller jordbruksfrågorna just är att livet kan vara som en påse – tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någonting!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutad. Ärendet är bordlagt till första plenum i september.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående lagberedningsprogrammet. (HM 2/2004-2005).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I den nya regeringens handlingsprogram nämns många nya lagar som skall framställas till lagtinget. Min kollega ltl Fredrik Karlström nämnde några som han hade hittat vid genomläsningen inför debatten om handlingsprogrammet här i lagtinget och jag ber att få citera den listan. Det står bl.a. så här och det är exempel på bara en del av lagar som skall göras om:

 

  • Lag om förvaltningsförfarande skall antas
  • Lag om offentlig upphandling skall kompletteras
  • Landskapslagen om finansförvaltningen skall förnyas
  • Lag om sociala företag antas
  • Lag om specialomsorg revideras
  • Lag om service och stöd på grund av handikapp revideras
  • Lag om äldreomsorg antas
  • Lag om barnomsorg ses över
  • Lag om museiverksamhet bör bestämmas

Mot bakgrund av att handlingsprogrammet förefaller ha en oklar status; vi har flera gånger, herr talman, stött på det att det verkar som att man har kastat fram regeringsprogrammet och inte hunnit diskutera så mycket mellan de i regeringen ingående partierna om vad som döljer bakom skrivningarna. Det skall alltså också läggas på den långa listan.

 

Lagberedningsbördan blir övermäktig om alla löften skall infrias och i flera av fallen handlar det dessutom om lagar som är direkt onödiga eftersom befintlig lagstiftning räcker bra till de syften som man vill uppnå med en ny lagstiftning. Man kunde i stället föreslå kompletteringar och ändringar.

 

Det har framkommit i debatten att lagberedningen har arbetat med lagstiftning som sedan på grund av att det inte finns en majoritet för politiken kastas direkt i papperskorgen. Detta är något som mot bakgrund av oenigheten i den nya regeringen inte lär bli mer sällan förekommande. Och, bästa ledamöter, det här läser jag innantill från en motion som är skriven 9 mars, och vi vet alla vad som hände förra veckan när man blottade oenigheten på ett litet otrevligt sätt här i lagtinget inför allmänheten, dvs. när man har kämpat med en lagstiftning, diskrimineringslagen, och så meddelade ett regeringsparti att man eventuellt inte stöder den. Det här är ett typexempel på det jag vill undvika, att man inte arbetar i onödan. Vi vet inte hur det går med den, det kan mycket väl bli så att den godkänns, eftersom det finns en majoritet om man s.a.s. drar ihop andra majoriteter än den som står bakom regeringen. Det var ett bra exempel.

 

Med tanke på lagberedningskapaciteten är given, det finns x antal lagberedare som kan jobba 8 timmar om dagen bör en noggrann prioritering göras över vilka lagar som skall revideras. Ett program över det här bör godkännas av lagtinget för att garantera att en majoritet finns för det arbete som utförs så att resurserna inte kastas bort.

 

Med anledning av detta, herr talman, föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att att landskapsregeringen kommer till lagtinget med ett meddelande om lagberedningsprogrammet.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman angrep debatten om diskrimineringslagen. Vi har sagt att för de kommunala tjänstemännen är det redan reglerat genom att lagtinget har antagit en blankettlag som trädde i kraft 1 oktober 2004. För de kommunala tjänstemännen är detta redan i kraft. Då är frågan om man skall stifta en diskrimineringslag bara för landskapets tjänstemän. Det är det vi har ifrågasatt och varför man ibland tar blankettlagstiftning och ibland egen lagstiftning. Det blir så komplicerat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr  talman!

Det som socialdemokraterna sade genom sin ordförande vtm Barbro Sundback var att vi har inte bestämt oss om vi stöder framställningen när det gäller diskrimineringslagstiftningen. Detta samtidigt som socialdemokraternas båda ministrar varit närvarande och varit för att landskapsregeringen skall avge framställningen till lagtinget. Det är det jag vänder mig mot; säg att det skulle gå så att lagen faller på grund av det, så har man delvis lurat lagtinget att stå här och debattera, man har lurat utskottet att arbeta och sedan faller lagförslaget. I första ändan har man använt lagberedningsresurserna på fel sätt. En lagberedare har arbetat många timmar med lagstiftningen och då s.a.s. till spillo. Därför vill jag att man först kommer med ett program som säger att de här lagarna skall vi ta; det är inte så att vi behöver vara eniga om detta, utan majoriteten skall naturligtvis visa på sin politik och vi kan kommentera dem, men då har lagtinget beslutat att så här används lagberedningsresurserna i det stora hela. Det är det jag vill åstadkomma.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det stämmer att vi inte har sagt om vi skall stöda den, just på grund av det här, att vi inte får en enhetlig lagstiftning för tjänstemännen på Åland utan beroende på vem som är arbetsgivare behandlas man olika och lyder under olika lagstiftning. Frågan är om det är bra.

 

När det gäller frågan om de onödiga resurserna så har den här lagen varit ute på remiss och jag sitter i ett kommunalt organ som har sagt klart i remissvaret till landskapsregeringen att det här redan är reglerat i landskapslag för kommunala tjänstemän. Om man inte har läst remissvaren används resurserna på lagberedningen fel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det som sägs nu borde man ha sagt före landskapsregeringen avgav framställningen. Man har i så fall hållit på viktig politisk information inom regeringsblocket, men det där blandar inte vi oss ifrån oppositionens sida. Det är så dags att stiga tidigt upp när framställningen landar på lagtingets bord. Ett regeringssamarbete måste fungera så att parterna på förhand förhandlar fram ett resultat som sedan håller i lagtinget, åtminstone i det stora hela, sedan kan det säkert komma fram detaljer under lagtingets behandling, vilket det också har gjort i det här ärendet. Men en så vital fråga om huruvida det finns ett parlamentariskt understöd från regeringsblocket för en framställning får inte avgöras efter att landskapsregeringen har avgett framställningen utan det måste man veta på förhand.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Talmannen påminner nu om att diskussionen handlar om lagberedningsprogrammet i första hand, så försök att hålla er till lagberedningsprogrammet.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman förefaller att ha skrivit hemställningsmotionen som en formel 1-förare i farten någonstans. Jag har en preciseringsfråga här. Det står så här i motionen: ”I flera fall handlar det dessutom om lagar som är direkt onödiga, eftersom befintlig lagstiftning bra räcker till de syften som man vill uppnå med ny lagstiftning.” Jag skulle vilja be ltl Danne Sundman nämna exempel på någon lagstiftning som är onödig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Den uppräkning som jag gjorde var bara en del av det som ingår i handlingsprogrammet. Bl.a. när det gäller förvaltningslagen kan man bra komplettera de befintliga lagarna. Omsorgslagarna finns redan och är det så att man vill ändra någonting kan man ändra dem, man vill gynna någon speciell grupp eller liknande. Likadant finns barnomsorgslagen; där handlar det om att se över den, så det är förstås en annan sak, men det finns väl ingen politisk majoritet för det nu. Museiverksamheten är reglerad i lag i  de lagar som styr landskapsregeringen, så det också någonting man måste överväga, man verkligen skall lagstifta om det. Det är i så fall någonting nytt. Det finns säkert andra exempel också. Jag har som sagt inte granskat handlingsprogrammet i detalj, men det här är några exempel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Man blir nästan lite nostalgisk när man läser hemställningsmotionen. Det är inte någon ny sak som ltl Danne Sundman kommer med egentligen. I mitt förra politiska liv i början av åttiotalet, närmare bestämt 1983, infördes det i lagboken med utgångspunkt från en motion här i lagtinget att det skulle föreläggas lagtinget ett lagberedningsprogram. Det systemet jobbade man med i ungefär fyra-fem år och hade olika debatter här på vårsessionerna om ett meddelande som dåvarande landskapsstyrelse lämnade till lagtinget.

 

Jag tror att det var två huvudorsaker till varför man 1989 tog bort det. Det första var nog att man helt enkelt kom fram till att det blev mycket pratande kring de här sakerna i lagtinget men det gav inte så mycket konkret egentligen. Den andra huvudorsaken till varför man tog bort det är nog att parlamentarismen infördes på Åland. Systemet med att föra ett lagberedningsprogram till lagtinget kan man nog finna ett visst fog för i ett system där man inte har parlamentarism, men i ett parlament där det råder full parlamentarism, där lagtinget väljer en landskapsregering och landskapsregeringen arbetar utgående från ett eget handlingsprogram är det svårt att veta vilken större nytta det skulle föra med sig att föra ett lagberdningsprogram som skulle behandlas i hela lagtinget när det ändå är de regerande partiernas ansvar och skyldighet att se till att det kommer lagar utgående från handlingsprogrammet till parlamentet för behandling.

 

Den nuvarande landskapsregeringen arbetar precis enligt det systemet: vi har ett handlingsprogram som vi har gjort upp och kommit överens om. Just nu håller vi på och finslipar också prioriteringen av den tågordning som vi försöker arbeta fram de olika lagpaketen i, väl medvetna om att det också måste finnas en ganska stor rörlighet därför att vissa saker kan vi påverka själva och vissa saker måste vi s.a.s. reagera på i och med att EU kommer med egen lagstiftning och direktiv som vi måste anpassa oss till och implementera här i vårt eget samhälle. Redan av den orsaken, den EU-verklighet som vi lever i idag, är det svårt att tänka sig att man skulle på något sätt fastställa ett lagberedningsprogram här i Ålands lagting. Jag tror att det enbart skulle leda till ytterligare frustrationer eftersom man på grund av faktorer som man inte kan påverka vare sig från lagtinget eller regeringen skulle vara tvungen att göra olika ändringar.

 

Det som vi har jobbat mycket med i den här regeringen är hur vi skall s.a.s. finslipa systemet för att vi skall få det så effektivt som möjligt. Precis som ltl Danne Sundman var inne på har lagberedningen relativt begränsade resurser, dock inte precis som ltl Danne Sundman sade, helt på förhand givna, jo, på det sättet att vi har antalet tjänster, men vi har också sagt att vi är beredda att använda oss av externa resurser t.ex. när det gäller den miljölagstiftning som nyligen har debatterats här. En ökad flexibilitet kommer vi att ha på det området. Vi försöker vara väldigt noga med att landskapsregeringsledamöterna skall vinnlägga sig om att verkligen ta ansvar för de lagframställningar och lagpaket som man har inom sitt ansvarsområde. Man skall producera PM och dessa PM skall godkännas av de samregerande partierna så att det arbete som läggs ner från förvaltningen och lagberedningen verkligen skall vara ett arbete som är produktivt och som kommer att i slutändan med största sannolikhet också resultera i en av lagtinget antagen lag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

År 1993 var före parlamentarismens införande och det systemet man hade då tog man bort i och med parlamentarismens införande. Det är så att min motion och det förslag som ingår i den är på sätt vis mot parlamentarismen, men jag anser att det är befogat; vi kan titta tillbaka, vi har bildat fyra regeringar på fem år, det råder en stor instabilitet i det politiska systemet och den nuvarande håller på krackelerar också, så vi får se om vi skall bilda ytterligare regeringar innan nästa val. Det här skulle vara ett verktyg för att till den delen stabilisera åtminstone lagstiftningen, som är vital och egentligen skall vara ovan s.a.s. det dagliga politiska livet. Därför föreslår jag det här verktyget. Jag motiverar det också. Skulle parlamentarismen fungera skulle vi inte behöva det här, det är jag villig att erkänna. När det gäller det som lantråde säger att man producerar lagar utgående från handlingsprogrammet vill jag påpeka att handlingsprogrammet har så oklar status, hur skall vi veta vilken skrivelse man skall följa, vilken man inte följer och avser man att komma med något förtydligande handlingsprogram i så fall? Det kan i så fall ersätta och bli som en ingrediens i parlamentarismen att det fungerar.

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag vill å det starkaste dementera den oro som ltl Danne Sundman försöker sprida genom att den här regeringen på något sätt skulle ”krackelera” utgående från att man har haft en diskussion om en lagframställning här i lagtinget. Jag tycker att samarbetet fungerar bra och vi är helt överens om de spelregler som vi skall arbeta med inom landskapsregeringen. Jag tycker alltså att det är lite onödigt att göra en höna av en fjäder för det skapar bara oro ute i samhället.

 

Herr talman!

Det är så att när det gäller handlingsprogrammets status är det antaget av Ålands lagting med en majoritet, så det har mycket hög status i det här sammanhanget. Jag är glad för det ltl Danne Sundman och erkände, att det här är egentligen mera ett misstroende mot det parlamentariska systemet och att hemställningsmotionen inte passar in i det parlamentariska system som vi lever med i dag. Jag skall villigt erkänna att jag har haft och har min dubier mot det parlamentariska systemet, men vi måste ändå vara så ärliga, både ltl Danne Sundman och lantrådet Roger Nordlund, att vi lever med det parlamentariska systemet i dag och då skall vi göra det bästa möjliga utgående från det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är mycket riktigt så att hemställningsmotionen och ärendet mycket är en diskussion om parlamentarism och när jag häromdagen gick igenom mina filer på min dator hade jag år 2000 skrivit en debattartikel med rubriken ”Parlamentarismen på Åland måste avskaffas eller utvecklas”. Det är en stor brist från den nuvarande regeringens sida att man har ett handlingsprogram med skrivningar som man inte har s.a.s. tolkat och kommit överens om. Det är nytt för mig och i alla regeringar som jag har varit med och bildat tar man reda på vad skrivningarna betyder. Detta gör att det kan bli tvister, och vi har sett i diskrimineringslagen att det blev en tvist; efter att den antagits av en enig landskapsregering fanns det inte stöd för den i lagtinget. Det är ett typexempel som har tillkommit efter motionen faktiskt på att motionen är befogad och att det här verktyget måste införas för att tillfälligt stabilisera det parlamentariska systemet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller skrivningarna i handlingsprogrammet vågar jag påstå att de är precis lika tydliga i det här handlingsprogrammet som de har varit i tidigare handlingsprogram som har antagits av lagtinget. Det är också så att i ett system, så länge vi inte har enpartistat, vilket vi verkligen skall vara glada för att vi inte har, utan vi har en demokrati, måste man också vara medveten om att det skall finnas en levande demokrati och denna demokrati måste också få leva inom de partier som väljer att samregera och mellan dem så att det ibland kan förekomma en diskussion. Det tycker jag bara berikar vår demokratiska system. Däremot är det väldigt viktigt att när man väl har kommit till slutet, till finalen på de diskussionerna, då skall man veta vad som gäller. Det är precis det som vårt arbete med lagberedningssystemet nu gå ut på att vi skall försöka finslipa det så bra som möjligt, väl medvetna om de svårigheter som finns, för jag tror att ltl Danne Sundman som själv har varit ansvarig för lagberedningen under en viss tid av sin politiska karriär känner till svårigheterna. Men jag tycker att vi är på god väg i den här landskapsregeringen och jag tror, herr talman, att föra lagberedningsprogrammet hit till lagtinget för att ytterligare diskutera det bland alla ledamöter skulle bara göra det svårare att uppnå enighet om hur och vilka lagar man skall prioritera. Det finns ett ordspråk som säger att ju fler kockar desto sämre soppa – och jag är lite rädd för att det skulle kunna gälla i det här sammanhanget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Det är en intressant diskussion om parlamentarism, lagberedning och det som hemställningsmotionen eftersträvar att ett lagberedningsprogram skulle diskuteras i lagtinget. I rådande situation med de signaler från majoriteten om att man har en stor oenighet förstår jag mycket väl att ltl Danne Sundman för fram en sådan här motion och vill diskutera den. Den är förstås synnerligen intressant. För min del tror jag att en diskussion om ett lagstiftningsprogram borde föregås av en ordentlig analys och diskussion om frågan om blankettlag eller inte. Jag ser det nämligen som så att om landskapsregeringen skulle föra fram ett lagberedningsprogram till diskussion här i lagtinget kommer den diskussionen att stranda på just frågan om blankettlag eller inte. Den principiella diskussionen tycker jag att borde föregå ett lagberedningsprogram och det skulle vara mycket intressant att få ta en skild debatt om bara den frågan. Vi tycker alla att det finns många lagstiftningsområden på våra behörighetsområden där vi skulle ha egen lagstiftning. Så tycker vi alla, men gränsen mellan när man kan ta en blankettlag och när vi måste ha en egen lag varierar lite beroende på partier här i salen. Det skulle vara intressant om man kunde hitta ett sätt, en mall, som skulle kunna avgöra om vi skall ha en blankettlag eller inte. Jag tror att det är svårt för att de här sakerna avgörs mycket av kanske t.o.m. känslomässiga ryggmärgsreflexer; nationalismen spelar in och på vilket sätt man ser på självstyrelsen spelar en stor roll, men en sådan debatt borde i varje fall föregå en sakdebatt om lagberedningsprogrammet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Frågan om blankettlag, egen lag eller en kombination, en s.k. följa-John-lag är en viktig fråga för lagberedningsprogrammet. I exemplet om diskrimineringslagstiftningen är det den avgörande frågan, det är det man tvistar om. Man skall förstås hålla detta på en övergripande nivå, man skall inte börja diskutera paragrafer utan då kunde man säga att den här lagen tar vi som blankettlag, den här tar vi som egen lagstiftning. Visst är det så att det finns ganska mycket finsk nationalism här i lagtinget och det borde man lyfta fram och fundera varför vi sitter här, som jag sade tidigare i debatten. Sitter vi här för Ålands folk eller för Finlands folk? Det är en viktig fråga och den tycker jag skall ingå i lagberedningsprogrammet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en ordningslag. (HM 50/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Vi diskuterar nu vår hemställningsmotion om en ordningslag för landskapet Åland. Jag skall börja med att kommentera dagsläget.

 

För att befrämja ordning och säkerhet på allmänna platser finns de viktigaste lagarna och stadgarna utspridda på flera olika ställen. Det viktigaste är Mariehamns stads ordningsstadga samt landskapslag om den kommunala ordningsstadgan från 1952, faktiskt, samt i strafflagen och i vissa övriga enskilda lagar finns det andra stadganden som berör detta, t.ex. landskapslag om eggvapen. I alla dessa lagar ingår det kriminaliseringar av vitt skilda slag. Det är svårt att greppa hela området, speciellt för den vanliga ålänningen. Det betyder att det är svårt att veta vad som gäller.

Som exempel på vad som regleras i lagarna och ordningsstadgorna kan jag bl.a. nämna intagande av rusmedel på allmänna platser, vad som avses med störande beteende, urinering på allmän plats, uppträda hotfullt, föra oljud och oväsen, innehav av farliga föremål på allmän plats, såsom knivar, knogjärn, eggvapen etc. Det här är min erfarenheter från jobbet och det är klart att man blir insatt i sådana här frågor som, som sagt, är lite svåra att greppa.

 

Jag kan också berätta att i rikets ordningslag har man intagit ett förbud mot annan verksamhet som orsakar störning. I förarbetet i själva lagtexten nämns det uttryckligen att det är förbjudet att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster. Som ni alla vet drar sådan här verksamhet också annan kriminalisering och grov brottslighet i värsta fall, men det här är inte förbjudet hos oss i dagsläget och jag anser att det är ganska så illa. Visserligen finns det i strafflagen ett förbud mot offentligt kränkande av sedligheten, men det förbudet täcker inte det som jag just nämnde, dvs. att på allmän plats köpa och sälja sexuella tjänster. Det här täcker inte ”reklam och uppgörande” av nämnda tjänster. För att förstå det här bör man också veta att prostitution som sådan inte är straffbar i vårt land. Det här är en liten passus, men det visar hur det kan bli luckor.

 

De flesta av kriminaliseringarna som jag nyss nämnde innebär ett ingrepp i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har konstaterat att inskränkningarna i dessa grundläggande fri- och rättigheter måste påvisa, som det sägs, ”ett vägande samhälleligt behov”. Även biträdande justitiekanslern har påpekat problemet med de olika kommunala ordningsstadgorna, som skiljer sig både till innehåll och tolkning. Det säger sig självt att ingreppen i de grundläggande fri- och rättigheterna inte kan ske på kommunal ordningsstadgenivå.

 

Herr talman!

Som ni kanske förstår är hela detta område ganska splittrat och svårgreppat, men det kan bli ännu krångligare. Jag tänker utvidga debatten lite och nu talar jag också mycket av erfarenhet från rättssalen. Åland har enligt självstyrelselagen 18 § 6 punkten behörighet på ett område som heter allmän ordning och säkerhet. Begreppet i sig själv är inte helt lätt, men jag går inte in desto närmare på det i det här skedet i alla fall.

 

I strafflagen finns det två problematiska kapitel, nämligen 16 kap. med rubriken Om brott mot myndighet och 17 kap. med rubriken Om brott mot allmän säkerhet.

 

Jag börjar med 16 kap. Där finns det en kriminalisering som heter hindrande av tjänsteman, där straffet är böter. Den trädde i kraft 1998 i riket. Typfallet med det här är en kraftigt berusad person som vägrar avlägsna sig från en tillställning, restaurang osv. genom att streta och spjärna emot och bete sig ganska illa. Men här hos oss döms man för ett misshandelsbrott, som har ett strängare straffstadgande än för ”hindrande av tjänsteman”. Detta beror på att vi har behörighet på området, men vi har inte stiftat någon lag om det. Det kommer inte att komma några HD-fall heller som jag ser det i och med att vi som jobbar med de här ärendena, dvs. åklagarna, försvarsadvokaterna, brottsoffrets advokater och domarna är av den åsikten att vi har behörighet, så alla är s.a.s. nöjda och glada, det stannar i Ålands tingsrätt.

 

Men 17 kap. i strafflagen är nästan ännu knepigare. Som jag tidigare nämnde är rubriken Om brott mot allmän ordning och säkerhet, vilket direkt kan hänföras till självstyrelselagen, att vi har behörighet där eller…

 

Om vi ser närmare på vad som kriminaliseras i 17 kap., ser vi att det är fråga om en mängd olika områden som man enligt min mening bör granskas, varje paragraf skilt för sig, när man försöker bedöma behörigheten. I 17 kap. kriminaliserar man bl.a. uppmaning till brott, deltagande i organiserad kriminell verksamhet, men även motstånd mot person som upprätthåller ordningen (chaufförer, biljettkontrollörer), rikgsgränsbrott, brott mot trosfrid, ofog, spridning av pornografisk bild, innehav av barnpornografiska bilder och djurskyddsbrott. Det här är alltså exempel, inte uttömmande, det finns mycket mera. Att under rubriken Allmän ordning och säkerhet bedöma var vi har behörighet är ganska svårt.

 

Alla vet vi att vi har en egen lag om djurskyddsbrott, så där har vi behörigheten ganska klar, men hur det är med de övriga kriminaliseringarna vet jag inte. Ingen vet riktigt säkert hur det är. Problemet här är att i strafflagens samma kapitel har vi i princip behörighet enligt rubriken på allt, men, som jag just sade en bedömning från fall till fall, in casu, är det enda.

 

Ännu mer olyckligt är det när rikets lagstiftning ändras och utvecklas på dessa områden, som vi kanske har behörighet på och då gäller i värsta fall mycket gammal lagstiftning hos oss eller kanske inte någon alls. Det här förhållandet är rättsligt otillfredsställande, speciellt när vi berör ett område som heter straffrätt: vad är förbjudet och för vilka gärningar skall man straffas. Det är nästan orimligt att kräva att den vanliga ålänningen skall känna till det här, då även t.o.m. juristerna inte har det riktigt klart för sig och andra lagkloka, det är inte helt klart att säga vad som gäller. Jag vet också att det här går lite utanför hemställningsmotionen som jag har som berör en ordningslag för landskapet Åland; problematiken kommer säkert att dyka emot om man granskar det här närmare. Med en egen ordningslag för landskapet Åland skulle vi åtminstone lösa en del av problematiken som jag ser det. Jag vet också att det ur övervakningssynpunkt är mycket olyckligt med rådande situation.

 

De polisbefäl som har kontaktat mig angående detta anser att en blankettlag skulle vara bäst, för då kunde man direkt nyttja en sådan här handbok som riket har gjort och direktiven för ordningslagens tillämpning. Det är en ganska tjock handbok och den skulle man kunna använda rakt av i stället för att utarbeta en egen som är synnerligen komplicerad, speciellt när vi rör oss på området för grundrättigheterna.

 

Herr talman!

Själv tar jag inte ställning till vilken lagstiftningsteknik landskapsregeringen skall omfatta. Som ni märker är detta en hemställningsmotion, ingen lagmotion, men jag påpekar att en lag om brott mot allmän ordning och säkerhet i landskapet Åland också kan övervägas när man, som jag förhoppningsvis ser det, inleder arbetet med en ordningslag för landskapet Åland.

 

Med dessa ord, herr talman, föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen omedelbart inleder arbetet med en ordningslag för landskapet Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det känns ganska trevligt att få säga att jag väldigt långt den här gången delar ltl Roger Erikssons målsättning och också motiveringar till varför det skulle behövas en ordningslag för landskapet Åland för jag är egentligen helt av samma åsikt. Jag kan också meddela till ltl Roger Eriksson och till det övriga lagtinget att i det lagberedningsprioriteringsarbete som vi håller på med just nu i landskapsregeringen ligger just en ordningslag väldigt högt, inte som den högst prioriterade, men näst intill toppen av de lagar som vi faktiskt behöver få till stånd. Precis som ltl Roger Eriksson har erfarenhet från sitt arbete och också fått kommentarer från polisledningen, så har jag fått också samma synunkter och tagit dem till mig. Jag ser att det här är väldigt viktigt för att vi skall få vårt samhälle att fungera och för att alla skall veta vad som gäller måste vi få det här i ordning och få det samlat på ett bra sätt. Min förhoppning är att vi inte omedelbart, kan jag väl säga, men så snart som möjligt skall kunna inleda arbetet med att skapa lagstiftning på detta område.

 

 

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet från herr lantrådet och upplever det då som att motionen på sätt och vis i alla fall kommer att bli understödd. Jag är tacksam för att arbetet är på gång och ser fram emot det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förlikning i brottmål. (HM 61/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har nu på vårt bord min hemställningsmotion angående förlikningsverksamhet i landskapet Åland. Även här kan jag inledningsvis nämna att synpunkterna som jag anför här har också bakgrund i mitt yrkesliv.

 

Jag skall först förklara vad som avses med förlikningsverksamhet. Med en förlikningsverksamhet försöker man uppnå en förlikning mellan en gärningsman och ett brottsoffer. Då förstår ni att motionen berör brottmål med dithörande straffprocess, inte motsvarande inom civilområdet, som de facto finns.

 

Vid en lyckad förlikning kan man underlätta en eventuell domstolsprocess, men i många fall, kanske de flesta, kan man t.o.m. helt undvika en domstolsprocess. Jag kan nämna att man i riket även har inlett förlikningsförhandlingar i dråpfall. Då förstår ni att det har inte med straffet att göra utan bara ersättningsbiten. Man har i alla fall skala bort dem så att domstolsprocessen har gått mycket snabbare, men det är kanske lite väl kraftigt.

 

Hur är då systemet uppbyggt? Förlikning går i praktiken till så att gärningsmannen och brottsoffret träffas under ordnade förhållanden under ledning av två förlikare. Dessa förlikare, eller medlare, skall vara av olika kön och träffa parterna skilt för sig och även tillsammans. Medlarna har här en ganska stark position; de bestämmer hur många gånger man skall träffas och så skall de lägga upp en handlingsplan på det sätt de finner lämpligast.

 

Det är viktigt att inse att förlikarna är två helt vanliga människor som frivilligt ställer upp som medlare. De skall inte vara några yrkesmänniskor, såsom socialarbetare, kuratorer, poliser, jurister eller dylikt eller som på annat sätt kommer i kontakt med brottslighet i sitt dagliga arbete. I regel erhåller de ett mindre arvode för uppdraget.

 

Vad vinner vi med detta system?

 

Riktigt kortfattat, herr talman, är det så att hela samhället vinner på det här, både i direkta pengar men även socialt för de personer som det berör. En person som hamnar snett i livet, med missbruk, kriminalitet, utslagning, utebliven skolgång och utbildning m.m. från t.ex. 15-års åldern och framåt, upp till 45-årsåldern, säger vi, kostar samhället ca 3 miljoner euro i direkta utgifter. Dessa uppgifter är ganska gamla men storleksordningen torde vara densamma.

 

Utgifterna består egentligen av allt möjligt, men det är allt från fängelsevistelse, ut och in på olika anstalter, utkomststöd, bidrag etc. Det kan låta ganska rått att säga så här, men det är tyvärr inte desto mindre sant. Uppgifterna har jag fått av tidigare omsorgsministern Eva Biaudet och hon hade fått dem från en utredning i Sverige. Det rör sig i alla fall om ganska mycket pengar.

 

Förutom dessa direkta utgifter som kan mätas i pengar har vi en ännu större katastrof och det är på det personliga planet, både för den drabbade och deras närstående anhöriga.

 

Alla förstår då att om vi kan hålla en person från att hamna i den s.k. brottspiralen, som man mycket talar om i debatten så vinner samhället massor med pengar, för att inte tala om den personliga vinsten för den här människan som kanske kommer på rätt spår, det har gått lite snett i början men som då kommer in i rätt fålla. Det är klart att alla människor hamnar inte så långt i brottspiralen, men det räcker med att risken finns och att den ökar ju längre man håller på.

 

Övriga delar med förlikningsverksamheten:

 

  • Insikt hur offret upplevde situationen
  • Psykologiska spänningar tas bort
  • Förståelsen ökar mellan parterna, risken för återfall minskar avsevärt
  • Det leder ofta till att offret får kompensation och ersättning ganska snabbt, t.o.m. genast, man behöver inte vänta på en lång och dyr process som det ofta är i dagsläget
  • Systemet är ett modernt sätt att behandla brott och dess påföljder
  • Systemet är utmärkt i fall av ungdomsbrottslighet, man kan ingripa i barns och ungdomars problem på ett meningsfullt sätt redan i ett tidigt skede.

 

Med förlikningen försöker man få till stånd ett avtal om skadestånd eller andra åtgärder mellan parterna, t.ex. vid skadegörelse gör man ofta så att gärningsmännen skall reparera det förstörda, t.ex. vid klotter skall man städa upp efter sig, har man i skolan gjort skadestånd kan man fara dit och städa och greja; man kan även göra upp avtal om att arbeta på helger för offrets räkning, ofta gör man en avbetalningsplan mellan parterna.

 

Om det finns en förlikningsverksamhet kan man vid åtalsprövningen, som är mitt jobb, kan man t.o.m. avstå från att åtala om det finns en sådan här process bakom att de har rett ut allt och samhällets behov av straff kanske inte är så viktigt längre. Det innebör förstås att brottsoffret har fått sina skador ersatta. Ofta räcker det med ett handslag och en ursäkt, det behöver inte vara så hemskt omfattande.

 

En annan mycket viktig sak är att detta kan tillämpas på personer under 15 år, dvs. sådana som inte är straffmyndiga. Själv tror jag också att det är här som man kan göra största nytta. Mycket av det här som sker, som vi kan läsa om i tidningarna, sker i s.k. ungdomligt oförstånd, det är gäng och mopedkillar som far runt och ställer till det lite för sig. Alla har vi läst om i dagstidningarna hur det är med ungdomsgängen som far runt och gör sig skyldiga till diverse saker. Ofta är de inte så allvarliga alla gånger, men då har spiralen redan börjat. I dessa gäng ingår det ofta minderåriga, dvs. sådana som är under 15 år. Då är en förlikning ett alldeles utmärkt system att hugga in med, även ur brottsoffrets synpunkt som kan få ersättning direkt, om killarna – ofta är det tyvärr killar – betalar bort det och reder upp efter sig, så kommer det också en känsla av ånger och sådana saker.

 

Enligt senaste statistik som jag fick från fastlandet var det över 50 procent under 15 år som kom in i det här systemet som slutade med brottslighet. De kom s.a.s. i rätt fil. Man kanske inte kan mäta nyttan i euro och cent, men i alla fall i uteblivna kostnader för samhället som ofta är jättehöga när det går riktigt snett, som jag nämnde inledningsvis.

 

Hela systemet med förlikning började med det s.k. Vandaprojektet i fastlandet och det visade sig vara så effektivt att Sverige tog efter och nu har det också spritt sig till övriga Norden. Här på Åland har vi det tyvärr inte i dagsläget.

 

Hur bör då förlikningssystemet ske?

 

På det har jag, herr talman, inte någon universial lösning. Jag utgår från att landskapsförvaltningen kan utarbeta någon plan och fundera på detta. Möjligen kan vi redan med befintliga resurser komma ganska långt, ja, kanske t.o.m. starta upp ett projekt helt utan tilläggsresurser. Jag vet att i riket är det kommunerna som har hand om det här och de har också mycket PAF-medel bakom finansieringen. Det kan vara en modell för oss, men kanske landskapsregeringen har bättre idéer. Det finns många aktörer här; jag vet att församlingarna på Åland tidigare har visat ett visst intresse och kriminalvårdsföreningen kunde vara en. Också fältarbetarna eller Ungdom 85 har stor kunskap och insikt i de här frågorna och kan säkert också ”fiska upp” de ungdomar som skulle kunna vara motiverade för ett sådant här system.

 

Jag tänker inte desto mera berätta hur man borde göra, men jag tycker i alla fall att man långt kunde överväga förslaget. Det vore utmärkt för vårt lilla åländska samhälle att få ungdomarna att träffa brottsoffren och kanske komma på rätt spår i ett tidigt skede i livet, i puberteten då det är svårt att veta var man skall vara, så kommer man fel och så kan det gå så att det t.o.m. hamnar på mitt bord, brukar jag säga – då har det ofta gått för långt, inte alltid. Kanske vi genom en koordinering av befintliga resurser skulle kunna få igång något slags system.

 

Med anledning av detta, herr talman, föreslår jag att lagtinget hemställer att landskapsregeringen omedelbart inleder arbetet med att införa förlikningsverksamhet i landskapet Åland.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det fördes diskussioner om förlikning första gången 1995 på Åland, vem som skulle kunna hålla i förlikning, hur man skulle göra det osv. Svårigheten var egentligen vem som hade kunskapen att dra det. Det nämndes att fältarna är ett alternativ med kunskap. Kunskapen har de, men tyvärr kan det bli lite dubbla roller bl.a. om de stöder en ungdom som de jobbar med. Då skall de säga att nu har du gjort det här brottet fast de förnekar, så man blir lite som en wannabee-domstol eller någonting sådant. Jag har också funderat på att det inte skulle vara några yrkesmänniskor som gör det  här utan, som jag uppfattade det, låtsas-jurister eller någonting sådant, så jag är rädd att det kan bli fel. Jag undrar, och därför är jag glad att jag kan ge replik till en så kunnig person som ltl Roger Eriksson, att hur är det med rättssäkerheten om den drabbade t.ex. inte får pengarna som det är sagt, kommer det då att gå vidare till domstol i alla fall?  Det har vi varit med om att man har kommit överens om någonting, det skall ges pengar och så kommer det inte några pengar!

 

Det är också viktigt med konsekvenserna av ens handlande så att det inte blir för lätt. Jag har någon gång upplevt att ungdomar slipper lätt undan, pappa och mamma betalar bort det och så har det inga konsekvenser.  Det är jätteviktigt att man möter sitt offer och där tror jag att typ fältarnas konsekvensprogram skulle vara någonting. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag skall försöka bena ut frågorna som ltl Göte Winé ställde. Jag börjar med avtalet och som jag sade är det ett skriftligt avtal; om de inte följer det kan det gå till domstol och drivas in. Man kan dra av det från lönen osv., enligt det system som finns. När det gäller uttalandet att man kommer för lätt undan och pappa betalar, så är det klart att det kan upplevas så också, men här försöker man få in ungdomrna på rätt spår. Det som ltl Göte Winé nämnde om konsekvenssamtal är alldeles utmärkt och kan ingå i systemet. Jag berättade inte exakt hur landskapsregeringen skulle bygga upp systemet, men de här ingredienserna bör absolut ingå.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det är bra att det är fråga om ett skriftligt avtal. Samtidigt nämndes det i ltl Roger Erikssons anförande att det skulle vara över 50 procent under 15 år som slutat. Jag kan gissa att de ungdomarna är s.k. förstagångsförbrytare. Jag hoppas verkligen att föräldrar och målsmän har fått upp ögonen och kan få dem att sluta. Det här är en bra sak, för ibland går man till domstol för minsta lilla och det här är också någonting som man brukar jämföra med ett familjerådslag, som också är någonting nytt här. Jag tror att det är viktigt att man har klart för sig hur det här skall göras och att det görs på rätt sätt så att det inte ibland blir så att ibland är det jättestrikt och ibland görs det mindre seriöst och det bara trillar bort, så det är jätteviktigt att man får det rätt från början.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Det stämmer det som ltl Göte Winé sade och jag håller också med i mångt och mycket. Statistiken som jag hade läst gällde just under 15 år, dvs. förstagångsförbrytare och ”huvudstöten” bör riktas in på dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående ungdomsstraff. (HM 69/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman! Eftersom motionens första undertecknare ltl Åke Mattsson inte är närvarande i dag föreslår jag att ärendet skulle bordläggas till första plenum efter första maj.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till första plenum i maj har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till första plenum i maj.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående inrättande av polisstyrelse. (HM 71/2004-2005).

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående inrättande av en polisbyrå. (HM 72/2004-2005).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att motionerna nr 71 och nr 72 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag föreslår att ärendena 7 och 8 bordläggs till första plenum efter första maj.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Raija-Liisa Eklöw föreslagit att ärendena skulle bordläggas till första plenum i maj. Ärendena kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendena bordläggs till första plenum i maj.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad landskapslag om Ålands kulturdelegation. (FR 12/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling onsdagen den 13.4.

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående utvärdering av Högskolan på Åland. (EF 6/2004-2005).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 13 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.21).

 

 

 

 

 

Originalfil