Plenum den 11 april 2007 kl. 13.00

PLENUM den 11 april 2007 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Henrik Lagerberg).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Henrik Lagerberg för tiden 11-13.4 på grund av privata angelägenheter, likaså ltl Carina Aaltonen för tiden 11-13.4 på grund av privata angelägenheter. Ltl Anne-Helena Sjöblom anhåller om ledighet för tiden 11-13.4 på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck. (RP 6/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16 april. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning om gymnasieutbildning. (FR 13/2006-2007).

 

Beslut har fattats om remiss till kulturutskottet. Ärendet har varit bordlagt från den 2 april. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

När det gäller lagstiftningens påverkan på den gymnasiala utbildningen på Åland har den liberala linjen tidigare beskrivits av vtm Viveka Eriksson och hon kommer i dag här i ett anförande att återkomma till de linjedragningar som vi har tagit i frågan. Jag skall endast för min del beröra processen, bristerna i demokratiska processen, som vi ser det och också de eventuella ekonomiska fördelar eller nackdelar, åtminstone de ekonomiska konsekvenserna av förslaget.

 

I media förs nu en intensiv debatt om lagframställningen. Struktur-07 som är arbetsnamnet för den s.k. reformen intresserar många. Det är förstås bra, det är väldigt bra att det förs en livlig debatt, men den intensitet som debatten har tycker jag visar på att det förmodligen har brustit i första änden när man har berett framställningen. Skulle man ha förankrat sina avsikter i landskapsregeringen, skulle arbetsgruppen ha hört alla parter på ett bra sätt så att alla skulle ha känt sig involverade, så tror jag inte att debatten i massmedia skulle vara så livlig som den är i dag.

 

I en på orten utkommande tidning finns en bra beskrivning vilka möjligheter man har när man skall förankra reformer och vill åstadkomma förändringar. Det är ena sättet är att man färdigt bestämmer sig på förhand, några personer, en majoritet, t.ex. i landskapsregeringen så här skall det se ut, det här skall man genomföra, så här är paketet och så gör man en process efter det, man för ut sina tankar på remiss i någon form av skendemokrati där man ger intrycket av att man kan möjligen förändra sakinnehållet i framställningen när det ändå visar sig att det inte är möjligt. Paketet är klart, man för ut det på remiss, men ändrar inte innehållet i framställningen överhuvudtaget.

 

Det andra sättet som beskrivs i insändaren är att man gör tvärtom, att man sår ett frö av en idé hur man skulle vilja att det skulle vara, så låter man alla tänkbara parter diskutera fröet för att allas gemensamma åsikt i sista ändan skall kunna förbli det här paketet. Jag föredrar det andra sättet.

Landskapsregeringen med utbildningsansvarig Camilla Gunell föredrar uppenbarligen alternativ 1. Ett färdigt paket förs ut, man ändrar ingenting!

 

Så till ekonomin. Häromdagen gick, som jag uppfattar det, landskapsregeringen ut i en sändare, ledaren för projektgruppen skrev en insändare – uppenbarligen på uppdrag av landskapsregeringen – där det sades att det finns ekonomiska kalkyler och beräkningar på hur framställningen slår ekonomiskt. Men dessa kalkyler hölls hemliga för att de riskerade att skada debatten. Så var utsagon ordagrant. Efter viss påtryckning kom då en rättelse om att beräkningarna inte var hemliga, men de var så komplicerade att vi antagligen här i lagtinget och kanske samhällsdebattörer för övrigt inte kunde tillgodogöra sig dem. De var för komplicerade, vi har tydligen inte den intellektuella kapaciteten för att bedöma dem!

 

Lantrådet är inte i salen i dag; jag hade tänkt begära att lantrådet skulle beskriva hur landskapsregeringen har diskuterat. Har man medvetet undanhållit de ekonomiska konsekvenserna för lagtinget eller är det någonting som man har gjort på utbildningsavdelningen? Eller är det t.o.m. så att det är arbetsgruppen för Struktur-07 som har hållit kalkylerna för sig? Lantrådet är inte här, men jag hoppas att utbildningsansvariga för lagtinget kan redogöra för de bakomliggande ekonomiska kalkyler och konsekvenser som uppenbarligen har funnits med i det förberedande arbetet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Mats Perämaa missförstår väldigt avsiktligt och för oss också fram sådant som i tidningen mycket klart och tydligt har dementerats. Det finns inte några hemliga kalkyler. Inte vad jag vet i alla fall och inte heller några bedömningar som inte går att förevisa vare sig för landskapsregering eller lagting. Det som projektledare har sagt är att det här är svårbedömda scenarion eftersom 80 procent av kostnaderna i en skola är lärarlöner och där har vi avtal som står inför förhandling, det har vi sagt hela tiden. Jag tycker att det är helt klart vad gäller den ekonomiska sidan att det är svårt att säga med det nuvarande utbildningsutbudet att skall vi bibehålla det är kostnadsbilden i stort sett densamma. Det går att på sikt minska, men det blir ett långsiktigt arbete. På kort sikt med samma utbildningsutbud är kostnaderna i stort sett desamma, och det har vi klart och tydligt sagt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tydligt eller inte! Man kan inte ta tillbaka det som man har sagt. Projektledaren sade uttryckligen att uppgifterna var hemliga. Detta fördes fram efter att lagtinget hade fått framställningen till behandling, så ett underligt sätt att hantera frågor är det från landskapsregeringens sida. Hanteringen av de ekonomiska konsekvenserna ger samma intryck som vi har fått av den demokratiska behandlingen av det här ärendet som helhet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Det är väldigt svårt att argumentera mot en missvisande rubrik som har förekommit i en tidning och där man medvetet har gått ut och sagt att det var olyckligt att ni skrev så här, det finns inte några hemliga kalkyler. Det gör det inte!  Om ltl Mats Perämaa vill upprepa det tills det blir en sanning så är det en politisk metod, men det finns inga sådana här kalkyler.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det må så vara att det inte finns hemliga kalkyler, men utsagon att de är så komplicerade att det inte gagnar debatten att överhuvudtaget diskutera dem gör egentligen saken bara värre. Man försöker förutsäga att parterna i diskussionen inte har kapacitet nog att tillgodogöra sig de beräkningar som finns. Som jag sade tidigare i repliken, man har följt samma spår i hela beredningen. Man är inte intresserad av intryck och åsikter av någon part överhuvudtaget. Huvudsaken är att man för lotsa igenom sitt färdigt beredda paket, utan intryck, utan att någon annans åsikt förs in på vägen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När man hör ltl Mats Perämaa tänker man på ordstävet: ”Människorna kan delas i två grupper, en som går före och uträttar något och en som kommer efter och kritiserar.” Vi fortsätter tydligen diskussionen, åtminstone från liberalt håll, med att det här ett snabbt lagförslag och att allting är därefter. Situationen är den att processen har pågått, vi har diskuterat det sedan 1993. Landskapsregeringen har kommit med framställningen och den har då stötts och blötts bl.a. utgående från slutrapporten av kommittén Struktur-07. Man kan väl inte i det här sammanhanget säga, ltl Mats Perämaa, att man inte har hört de olika intressegrupperna. Det framgår klart och tydligt att man har gjort det under hela processens gång.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Man kan också dela in olika samhällen i olika styrelseformer, i demokratier och i diktaturer, där det i den ena formen är bara en som bestämmer, ingen annan får ha någon åsikt, eller en demokrati som jag hoppas att det här är att alla parter har en möjlighet att ge sin åsikt och delta i samhällsutvecklingen. Vi företräder väldigt starkt den andra varianten, medan socialdemokraterna uppenbarligen har problem med att veta på vilket ben man skall stå. Vad gäller historiken om hur processen har framskridit fram till nu så ber jag att vi får vänta till dess att vtm Viveka Eriksson för vår del redogör för historiken, hur det här ärendet har processats genom åren.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är beklämmande att höra ltl Mats Perämaa säga att det är oklart på vilket ben socialdemokraterna står på. Det är klart att vi står på det demokratiska benet. Jag vidhåller fortsättningsvis att det framgår alldeles tydligt av samtliga handlingar både när det gäller Struktur-07 och när det gäller landskapsregeringens arbete att man faktiskt har arbetat i synnerligen demokratisk anda.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I och för sig står det vilka remisshöranden man har haft, men det står ändå här att framställningen är grundad i huvudsak på det arbete som Struktur-07-gruppen tog fram. Remisshöranden, åtminstone som jag bedömer det, var ett led i skendemokratin som man bedrev från landskapsregeringens sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det finns många olika åsikter om saker och i dag är det Struktur-07 som kommer för debatt. Vissa är emot och vissa är för. Men är man för så då är man nöjd och då säger man inte så mycket. Men de som är emot, då skall man säga att det är ett orättvist system, det är odemokratiskt, man bildar allt till en jätteskola som blir toppstyrd eller hierarkisk. Ja, det är mycket som har sagts, men hur mycket är det som stämmer? Jag ser inte att det finns så mycket i det som stämmer.

 

Nu är det ju så att oftast om det är något nytt så är det ofta så att förändringarna skrämmer och då passar majoriteten av oppositionen på att göra politik av det här. Fast de som skriker högst mot reformen Ålands gymnasieskola så var med i den förra regeringen och starta upp det här. Men inte nu, för nu är man i opposition och då måste man tycka annorlunda. Beror det nu på att det är ett val som hägrar? Men vad är det som stämmer? Jag tycker att man får reda på mycket om man läser slutrapporten från kommittén Struktur-07:s slutrapport.Där kommer mycket av frågeställningarna fram. Men jag kommer att förtydliga lite av de sakerna och då kan vi också se på möjligheterna vad det här ger elever.

 

Det är ett orättvist system, säger vissa. Det här är en omstrukturering som egentligen inte försämrar för någon elev.  Det gör att man kan gå naturbruksskolan och samtidigt läsa fördjupade allmänna ämnen och därifrån sen gå vidare till t.ex veterinärstudier. Men du kan också välja att som tidigare ha en yrkesutbildning som då är betydligt lättare studier med mindre teori och mer praktik. Samma sak kan man också göra i yrkesskolan eller sjömansskolan. Man kan alltså välja att gå som tidigare en yrkesutbildning, där det föreslås att de allmänna ämnen får uppgå till högst 40 veckor och där resten sen är praktiska ämnen. Och det är nog så att vilken yrkesutbildning du än väljer idag så bör du ändå läsa någonting av kärnämnena som nu då föreslås ändrad till namnet ”allmänna medel”.  Och det är nog bra att man håller sig uppdaterad inom t.ex. matematiken. Sen gäller det inom det pedagogiken att lära ut den på rätt sätt och att ämnet intressant för eleven beroende på den inlärningsmotivation som man har.

 

En annan sak som underlättar är att om man märker att man är inne på fel spår att utbildningen som man har valt inte är som man trodde.  Då är det med Ålands gymnasieskola ett smidigare sätt att kunna komma in på en annan utbildning, som jag har uppfattat det. Här tror jag att många pojkar kommer att få en större fördel, för tyvärr är det så det är fler pojkar som märker att de valt fel och hoppar av utbildningen. Flickor är mer planerande och strukturella och planerar sin fortsatta utbildning på ett mer långsiktigt sätt.

 

Även andra fördelar med Ålands gymnasieskola som gör att det blir rättvisare system är om man tar idrotten som ett exempel. För att kunna kombinera studier och träning på bästa möjliga sätt så måste du i dag gå på Ålands lyceum för att kunna söka till Hälsa och Idrott som innebär att du kan få möjlighet att träna lite extra under skoltid och söker du till någon av de andra skolorna så får du inte den möjligheten. Jag har i alla fall tro på att det skall kunna utvecklas för de studerande i Ålands gymnasieskola så att alla skall få den möjligheten. Och sen kanske det utvecklas så att t.ex. musik och teater också får möjlighet till en fritt vald kurs.

 

Ålands gymnasieskola blir hierarkisk och toppstyrd, har det sagts. Jag ser inte att Ålands gymnasieskola blir något mer hierarkisk än vad systemet är idag. Skall det vara hierarkiskt eller toppstyrt för att man har med en styrelse eller för att man har en gymnasiechef?  Jag ser inte att styrelsen är något problem, snarare tvärtom.  Glöm inte att styrelsen skall fatta de övergripande lednings- och utvecklingsansvaret för gymnasieskolan. Vem gör det idag? Jo, avdelningen på landskapsregeringen och vem är det som har huvudansvaret där? Jo, den utbildningsansvarige.

 

Sen så säger vicetalman Eriksson i debatten förra veckan att man toppstyr gymnasieutbildningen. Styrelsen får visserligen mer makt än vad direktionerna har idag. Men man tar ju ner andra befogenheter istället från landskapsregeringen till styrelsen, att de kommer närmare skolorna. Sen att man har en gymnasiechef som är oberoende från de olika utbildningarna är väl enligt  mitt sätt att se en handbok i ledarskap.

 

Att man har en kapten vid rodret är väl självklart, men sen är de övriga ytbildningarna jämlika och jag tror det är det som sticker liberalerna i ögonen att vissa skolor blir likställda med de övriga och vi inte har klasskillnader mellan eleverna längre. Varför skulle annars liberalerna behålla Ålands lyceum? Ja, jag ser ingen orsak till det i alla fall. Då river vi inga murar, utan istället så förstör man hela tanken med Åland gymnasieskola. Gör man som liberalerna föreslog med att ha tre enheter, dvs. behålla Ålands lyceum ha kvar vuxenutbildningen och sedan sammanföra de övriga skolorna, är väl det enda syftet då att vilja skära a på personal. För med det systemet så ger det ingen fördel för eleverna i alla fall.

 

Sen något som jag tycker skall bli blir intressant  att följa är förslaget om branschråd; då kommer arbetslivet och skolorna närmare varandra.  Det är inte bara ett par gånger som man har stött på någon från arbetssektorn som haft synpunkter och idéer om utbildning just för deras bransch. Här har man åtgärdat det på ett mycket effektivt sätt.

 

Fru talman!

Här finns möjligheter för eleverna. Det är viktigt att vi ser dem istället för att vi lägger en massa prestige inför valet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winés kommentar om någon slags enfaldiga klassargument anser jag inte ens är bevärdiga med någon kommentar. Liberalerna har ändrat linje, säger ltl Göte Winé. Hur var det för några år sedan när sossarna ville att man skulle ha ett idrottsgymnasium i Godby? Man ville ha ett till gymnasium för man ansåg att Ålands lyceum var för stort! Vi gör politik, säger ltl Göte Winé. Och det gör vi, oppositionen gör politik! Utbildning är en otroligt stor och viktig del av politiken. Det är oppositionens uppgift att granska och kritisera samt komma med alternativa förslag, och det är majoritetens uppgift att motivera och blända oppositionen. Det är det som är demokrati, ltl Göte Winé.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag anser att liberalerna vill hålla klasskillnad. Det har jag sett inom flera olika områden den senaste tiden. Det ser man helt klart! Liberalerna vill säga att de har en borgerlig linje och det skall vara skillnad på folk och det är upp liberalerna, det får ni gärna stå för! Ett idrottsgymnasium i Godby tycker jag fortfarande att skulle ha varit en kanonidé om den hade fullföljts som det ser ut i dag med all idrottsanläggning där, det skulle ha varit enormt bra. Vi måste ända börja se på facit: vad är det som vi har i dag, vem var det som byggde ut Ålands lyceum för att det skulle bli så otroligt mycket elever? I dag går elevantalet ner! Vi måste se konsekvenserna av det också. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Självklart, ltl Göte Winé, vi är eniga här i salen att  vi vill ha effektivitet och flexibilitet när det gäller gymnasialstadiet! Vad är det då som har gått så fel? Där måste nog socialdemokraterna ta sig en extra funderare. I arbetsmetoden ser man också ett mönster när det gäller socialdemokraterna hur man går tillväga – den blir kontraproduktiv!

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Man brukar kunna säga att saken har två ansikten. Jag tror att det är lite så här också. Vissa saker försöker man verkligen vända emot och man ser inga möjligheterna i stället för att man verkligen kan lyfta fram det här, men det är inte liberalerna beredda att göra i dag. Man för politik som ltl Katrin Sjögren sade och då vill man inte heller se fakta. Det tycker jag är synd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Nu kryper det fram! Socialdemokraterna tydliggör väldigt klart sin linje som handlar om att man egentligen är ute efter att mangla lyceet. Det är nog en linje som socialdemokraterna har drivit ända sedan början av nittiotalet, så till den delen har socialdemokraterna hållit sin linje. Liberalerna månar om en välfungerande gymnasieskola. Vi vill ha flexibilitet, vi vill ha valfrihet och det borde vara alla lagtingspartiers gemensamma ansvar. För att uppnå det kan vi inte genomföra en toppstyrd reform, där man bestämmer ovanifrån och beslutar om en reform som sedan människorna i verksamheten skall genomföra. Skall man ha en välfungerande reform måste det bygga på delaktighet så att människorna som skall genomföra den är med i processen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det skulle vara intressant att veta i vilket sammanhang jag har nämnt att man manglar lyceet, att vi försöker göra det sämre för dem. Vi har inte försökt göra det sämre för någon, vtm Viveka Eriksson, utan vi försöker att det här skall gynna alla elever. Vi försöker ha en rättvis utbildning där det skall vara så effektivt som möjligt. Vtm Viveka Eriksson, du kan inte sätta sådana ord som att man försöker mangla, när man försöker någonting! Om vtm Viveka Eriksson lyssnade på mitt anförande så pratade jag om att alla är vinnare och att man kan också här, om du går i lyceet, lättare kan byta utbildning. Det här skall gynna eleverna; då har jag inte pratat om att mangla, vtm Viveka Eriksson!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Nog tycker jag att ltl Göte Winés anförande var ganska klart till den delen, att här handlar det om klassfrågor, säger ltl Göte Winé och att lyceet är speciellt. Nog har ltl Göte Winé väldigt tydligt visat var socialdemokraterna står. Om vi vill uppnå flexibilitet, valfrihet, bättre samordning mellan våra gymnasieskolor inom nuvarande system, såsom det är uppbyggt i dag undrar jag vilka hindren är - jag fick inte svar i den föregående debatten. Vilka är hindren som ltl Göte Winé ser som  hindrar möjligheterna till flexibilitet, valfrihet och varför går man inte på hindren i stället för att göra en så här stor hierarkisk, byråkratisk modell?

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det skulle vara intressant att veta vad som är hierarkiskt i det här, men det kanske vi får höra i vtm Viveka Erikssons anförande. Jag kan direkt svara var hindren är. Jag har märkt när man har jobbat och när man har pratat med ungdomar, att det är inget bekymmer inom yrkesskolan att byta linjer och att där göra det bästa, men skall man göra det mellan skolorna så är det ofta ett problem. Det uppstår hinder genom att det är olika skolor, det är inte lika flexibelt och det går inte på samma sätt. med Ålands gymnasium har jag förstått att då kommer hindren att bli betydligt färre och det är ett betydligt lägre hinder som vi tillsammans kan komma över. Det, vtm Viveka Eriksson, är hinder som nu suddas ut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Göte Winé förenklar resonemanget runt reformen. Oppositionen ägnar sig åt politik – själv er han inga problem, det är inga problem överhuvudtaget, det här är en reform som kommer att bli bättre för alla! Sådana reformer finns det, inte ltl Göte Winé! Han säger t.o.m. att det inte kommer att vara någon toppstyrning. Nog är det väl så om man sammanför sju skolor att man centraliserar, det brukar leda till ökad byråkrati. Är det inte att föredra att de beslut som rör skolornas verksamhet fattas så nära skolan som möjligt. Kan inte ltl Göte Winé inse att det finns en poäng i det! Är det inte en överhängande risk att besluten som rör skolornas direkta verksamhet kvävs i en alltmer fördröjd beslutsprocess och byråkrati. Ser inte ltl Göte Winé alls några risker där, det är inga problem överhuvudtaget?

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det som ltl Anders Eriksson tog upp ser jag egentligen inte problem med. Jag ser inte heller toppstyrningen. Jag ser att det blir en mer jämlik utbildning för alla elever. Som jag nämnde i mitt anförande tar man ner flera beslut från utbildningsavdelningen till styrelsen, man får en enhetschef, en gymnasiechef, som kommer att se på detta. Jag ser faktiskt mycket mera fördelar än nackdelar, men det beror antagligen på vilken stol vi sitter. Nu sitter jag på en landskapsregeringsstol och har kanske fått mera information än vad ltl Anders Eriksson har; i så fall tycker jag att det är synd, men jag har i alla fall förstått att minister Gunell har erbjudit sig att komma till oppositionsgrupperna och förklara Struktur-07.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Oavsett vilken information man får, ltl Göte Winé, så kan man tolka den olika. Tittar på vi på personalens möjlighet till inflytande så i de skolor vi har nu finns det direktioner där både elever och personal har plats. Så kommer det inte att vara framöver. Det tycker jag är märkligt med tanke på socialdemokraternas resonemang om demokrati i andra sammanhang. Jag känner en oro med den här reformen, att viljan till utveckling ute på de olika enheterna kan kvävas i en, som jag sade tidigare, fördröjd beslutsprocess och byråkrati. Titta bara vad som hände med ÅHS, titta vad som har hänt i samband med olika samordningar förut! För att få saker och ting att fungera blir det en väldigt omfattande byråkrati. När det gäller den här reformen finns det inga problem överhuvudtaget utan alla är vinnare! Det är inte så enkelt i verkligheten, ltl Göte Winé!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde att direktionerna blir ersatta med styrelser och att det blir en styrelse med toppstyrning. Som jag nämnde ser jag direktionen som branschrådet; det får en samverkan och man kommer närmare. Vi får styrelsen där men vi måste också se vad är det som blir sämre med styrelsen? Vi kommer i stället att få mera möjligheter med styrelse, det blir en styrelse som samordnar för alla så att det i stället kan bli en rättvisare och mer kreativ utbildning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Göte Winé vill inte ha klasskillnader. Det är just den klass som ltl Göte Winé borde värna om som man nu skulle vilja avskaffa uppenbarligen: arbetarklassen. Jag värnar om att det skall finnas praktiskt kunniga och skickliga hantverkare med ”tuman klart på sidan om handen”, liksom det behöver finnas akademiker som är högt utbildade och teoretiskt kunniga. Inte är det något ful i det att det är skillnad på folk, att en del väljer ett praktiskt yrke, andra väljer teoretiskt, så jag säger klasskillnader ja tack!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det skulle ha varit intressant att få höra av ltl Danne Sundman varför praktikerna får det sämre. Vad i denna utbildning gör att Ålands gymnasieutbildning gör det sämre för dem som väljer ett praktiskt yrke? Det är en missuppfattning. I stället ger det möjligheter att flera kan välja en praktisk linje men ändå  ha möjlighet att studera vidare.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det verkar vara motiveringen som socialdemokraterna har att de praktiska yrkena skall göras teoretiska, och den teoretiska utbildningen skall göras lite sämre på bekostnad av det så att alla skall bli lika dåliga i stället för att alla är bra på det  som de har valt. Det andas debatten. Det är samma sorts förakt som det talman Barbro Sundback gav uttryck för, som konstigt nog har suttit i arbetsgruppen, det är inte riktigt värdigt en talman, när hon rent ut på ett möte på lyceet sade att socialdemokraterna mer eller mindre föraktar den här gruppen i samhället. Det är väldigt omodernt att se så på samhället, med sådana klasskillnader. Det verkar var socialdemokraternas linje även om den är litet omskriven. Inte är det riktigt lämpligt att reformera utbildningen med de motiven som bas.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag vet inte riktigt till vem ltl Danne Sundman ställde sin replik till, för det var nog ingenting i mitt anförande i alla fall, utan någonting i ett tidigare skede som jag inte vet om stämmer eller inte! Däremot är det intressant att höra om ltl Danne Sundman överhuvudtaget har läst slutrapporten från kommittén Struktur-07 för många av de frågeställningar tar upp finns förklarat där. Ltl Danne Sundman, har du inte den, så kan jag kopiera upp den åt dej, så får du läsa den i lugn och ro någon kväll – det verkar som att man besitter otroligt mycket okunskap och ointresse av att läsa den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Nej, klasskillnader är vi inte för, men däremot är vi för kunskap, att personer ute i samhället skall ha så bred kunskap som möjligt på olika områden; en del har teoretiska kunskaper, skaffar sig sina examina och det värdesätter vi väldigt högt. Jag värderar själv personligen väldigt mycket som skaffar sig breda utbildningar. Vi tycker också att det behövs människor som har en ren yrkeskunskap som kan använda sina händer och behovet av de kunskaperna ökar hela tiden i samhället också. Grundlinjen här och det som betonas hela tiden är -  i valfrihetens namn i och för sig – men grunden är ändå att man skall helst skaffa sig en teoretisk utbildning i sista ändan för att det skall vara bra. Det är grundsignalen här. Jag frågar nu: Duger en vanlig murare åt de åländska socialdemokraterna mera?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ja, ltl Mats Perämaa, de duger verkligen och därför vill vi värna om den utbildningen. Därför är det viktigt att vi ger möjligheter att den skall finnas kvar. Ltl Mats Perämaa pratar om en bred kunskap men att det skall leda till examen och att de personerna värdesätter ltl Mats Perämaa oerhört. Det är jättebra att han värdesätter dem för att de har tagit en examen. Jag värdesätter varenda människa för alla har någonting. Än en gång: det finns ingenting i Åland gymnasieskola som gör att yrkeskunskapen försvinner, snarare tvärtom, det finns flera mindre utbildningar som gör att folk har möjlighet att välja och ändå studera vidare utan att gå. Det här värnar om yrkeskunskapen, ltl Mats Perämaa!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi kom till kärnan när ltl Göte Winé säger, om vi tar som exempel en murare som har skaffat sig sin yrkeskunskap, han eller hon skall ändå studera vidare och skaffa sig en teoretisk examen, akademisk examen, bli diplomingenjör i murande eller vad man möjligen blir sedan! Jag raljerar lite, men valfriheten måste finnas också att det finns människor som vill utbilda sig vidare. Men ni ger tydligt den signalen eftersom ni alltid kommer till att man ändå skall studera vidare, så för mig är det helt klart – en murare duger inte för er mera!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det måste bero på dialekten, men vi har lite svårt att förstå varandra! Ltl Mats Perämaa säger att jag har sagt att man skall ha möjlighet. Jag har sagt att man får en möjlighet, det är skillnad. Det viktiga är, än en gång, ltl Mats Perämaa, att kunna behålla de små yrkeskunskapslinjerna. En viktig sak är Ålands naturbruksskola som har oerhört få elever; här har vi ett sätt att kunna bevara den utbildningen och kunna bevara den så bra som möjligt, så att man inte hela tiden måste gå via lyceet om man vill bli veterinär, utan att du också kan få en examen från naturbruksskolan. Det, ltl Mats Perämaa, är verkligen att värna om yrkeskunskapen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det har sagts en hel del i den här debatten och jag skall fortsätta att säga lite till och förlänga den ytterligare. Det sägs att vi i oppositionen gör politik. Det är ju det som är vår uppgift, vi har t.o.m. ett arvode för att göra politik, på huvudsakligen måndagar och onsdagar samt lite övriga dagar också. Det sägs också att vi inte har läst rapporten, framställningen osv. Vi kan säga, att vi har lyssnat men vi har inte lytt, för det behöver vi inte gör i den här frågan utan vi har rätt att ha egen uppfattning – har vi fått erfara.

 

Jag har den stora äran att vara kulturutskottets ordförande. Vi kommer mycket nogsamt att vända på alla stenarna som har räknats upp här i debatten, alla frågor som har ställts och som har blivit utan svar, som jag tror att frågeställarna hittills åtminstone upplever det. Vid en första anblick är det lite så med framställningen att det finns mycket övrigt att önska. Det faller ett stort ansvar på lagtinget och framför allt på det utskott som skall försöka få rätsida på framställningen. Det måhända dels har att göra med att det här är en lagstiftning av ramlagskaraktär och man kan inte få svar på allt i en ramlag, men det finns av debatten att döma många, många frågor som är lite oklara, men det är som sagt vår uppgift och den kommer vi att ta i kulturutskottet.

 

Jag skall själv tillföra några övergripande reflektioner om framställningen. För det första om ekonomin. Om inte det här innebär att samma utbildning blir billigare så går hela syftet om intet. Det var ju det som var meningen från början när den förra regeringen tog tag i den här frågan, det var ju för att spara pengar och för att spara pengar och samtidigt göra en så liten sänkning av kvaliteten som möjligt på utbildningen, att få utbildningsväsendet som helt enkelt är kostnadseffektivare. Man måste vara så ärlig att man säger det. Om man har helt lämna den meningen med reformen, att nu är man beredd att det får kosta precis som i dag, så är man vils, skulle jag vilja säga. Att det finns kalkyler som är hemliga är i och för sig anmärkningsvärt, men att det inte finns några kalkyler alls, som vi hörde här i dag, det är väl än mer anmärkningsvärt eftersom det borde vara ledstjärnan att försöka få ett effektivt utbildningsväsende. Om man inte har den ledstjärnan behöver man inte vandra alls på den här vägen eftersom vi då kan ha det småskaliga, fantastiskt fina utbildningssystem vi har i dag. Jag raljerar och generaliserar kanske, men lite så ser jag på det.

 

Så till pudelns kärna som överskuggar allting: de utbildningspolitiska målen. Hur blir det gymnasialutbildningen i framtiden när vi gör reformen? Till stora delar vet vi inte eftersom framställningen väldigt mycket, som jag sade tidigare, har ramlagskaraktär. Det är mycket upp till hur man sedan implementerar den. I höst kan det komma en ny regering som har andra syner på det här; om lagen nu skulle antas, vilket inte verkar realistiskt, så kan det komma en framställning till förrän den här träder i kraft osv. Mycket är nog skrivet i stjärnorna. Men är det så, som det lite verkar, åtminstone mellan raderna och även kanske lite på att den teoretiska studieförberedande utbildningen skall bli lite sämre och mer praktisk och den praktiska skall bli lite sämre och lite mer teoretisk, att man skall köra ihop allt det här till en utbildning som är lika dålig för alla i stället för att den är bra för alla?

 

Återigen, herr talman, jag kanske generaliserar lite men man kan i en lagframställning inte läsa ut detta – däremot kan man läsa ut det av dem som är arkitekter. Det finns i botten, som jag sade i en replik, någon sorts förakt mot överklassen och det tycker inte jag skall styra utbildningspolitiken så här tydligt. Det har uttryckligen sagts att det är syftet. Jag tycker, som sagt, att det är bra att det finns praktiskt kunniga människor, hantverkare och det kommer det också att behövas i framtiden, lika mycket som det har behövts hittills, samtidigt som det behövs kunnigt folk som är tjänstemän, direktörer och företagsledare. De har alla en roll i samhället, man behöver inte elda under några klasskillnader här utan man skall vara tacksam för att vi har dessa klasskillnader, att vi har folk på alla nivåer i det åländska samhället.

 

En sak som man kan reflektera över är de omorganiserar överlag som vi har genomfört, vilket det här är, det är en stor omorganisering. Tar man några andra exempel, herr talman, så inte blev ÅHS riktigt som man tänkte där, man tänkte att ett plus ett plus skulle bli två, men det blev kanske fem och man har ännu i dag lite motsättningar och skillnader från tiden inom organisationen. Där lyckades man inte heller effektivisera utan summan blev högre än vad man trodde. Vi har ett annat exempel, Högskolan på Åland, som först blev yrkeshögskola på försök och sedan blev Högskolan på Åland; inte heller där tror jag man riktigt lyckades med målsättningarna, och det finns många orsaker till det. Skall vi vara riktigt ärliga så är omorganiseringar inte riktigt vår största styrka och vad det beror på har jag lite svårt att säga här, men just närheten i det åländska samhället och det att det är svårt att ta sådana här effektiviserande beslut när vi har så gott om pengar gör att det blir en halvmesyr som kanske blir t.o.m. dyrare än vad det var före när det var skilda enheter.

 

Lite sådana tider är det nu också, dels är det val, om ett halvår, ifall ni inte visste det och för er som funderar på att kandidera är det viktigt att notera den höga politiska temperaturen som alltjämt har varit hög under den här instabila perioden vi har haft bakom oss med ny regering varje år nästan, om man skojar lite. Att alltså göra en så här stor reform i de tider när landskapskassan flödar över och det är sex månader kvar till valet är inte lyckat, jämfört med att göra det efter ett val när man har kanske lite nya förutsättningar. Jag tycker att så ärlig måste man vara. Det är möjligt att jag själv inte heller ser riktigt nyktert på saker och ting när det är ett halvår kvar till valet.

 

Herr talman!

Vad kommer en centralisering att innebära? Det är lätt att se svart på vitt vad det kommer att innebära, vilken organisation man kommer att ha, men vad kommer det att innebära i praktiken för de olika skolorna  som nu sammanslås till en? Det är väldigt svårt att läsa ut. Det vet man också med erfarenhet från många andra omorganiseringar att det kan gå väldigt bra, men det kan också gå väldigt tokigt. Jag skall ta två exempel. Ålands lyceum är i dag en skola som fungerar mycket bra, som har de rätta resurserna och som har sina strukturer i skick. Det kan hända att den här reformen drabbar dem negativt, att de kan inte längre sköta sin skola som de har skött den hittills, med den stolthet man har haft hittills osv. Jag tror att det är mycket det man är rädd för på Ålands lyceum, att man skall tappa greppet över sin stora skola, det är faktiskt en stor skola i jämförelse med de andra och att man inte skall kunna garantera den höga kvalitet man har kunnat garantera hittills. Trots att det ser bra ut svart på vitt, så kan det bli någonting annat i praktiken

 

Jag skall ta ett annat exempel – jag brukar kalla dem en bukett med blommar som vi har i de fina gymnasieskolorna, som nu skall slås ihop till en stor krukväxt – Ålands hotell- och restaurangskola, där det finns ett otroligt engagemang, skolan är väldigt aktiv på att synas och höras inom sitt gebit, att utveckla sin verksamhet och där direktionen har en väldigt aktiv roll samt de personer som finns runt skolan. Så är fallet också med andra gymnasieskolor, direktionen är väldigt engagerad och personerna fungerar som ambassadörer och utvecklare, man kan kalla det för Senior Advisers

Det är ofta seniorer, det är ofta pensionerade aktiva, tidigare skolfolk osv. Det här engagemanget skall man nu ta tillvara i branschråden. Jag tror inte det fungerar på samma sätt eftersom det är ytterligare en nivå bort. I dag har direktionerna haft mycket att säga till om och det har också tagit sin uppgift på stort allvar. Det här tappar man. Det kan lyckas, att man lyckas ersätta det i branschråden och i styrelsen, men det är så väldigt personberoende och man får hur som helst inte lika många engagerade människor i organisationerna och jag torr att de har inte alls samma känsla för det nya varumärket Ålands gymnasieskola som de har haft för sin gamla skola, som har anor osv. Man skall också tänka på arvet i en omorganisering. Ofta respekterar man inte arvet tillräckligt och då kan det gå väldigt fel.

 

Herr talman!

Trots att det finns många frågeställningar och saker att fundera på, trots att hårt arbete väntar, så kommer kulturutskottet att kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen och det skall sägas att det finns mycket goda tankar i framställningen. Läser man den rakt upp och ner så finns det en hel del positivt. Det finns också möjlighet att få till någonting av det och vi skall försöka utröna om det finns en majoritet här i lagtinget om åtminstone delar av framställningen och hur vi skall gå vidare.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag är glad att ltl Danne Sundman tar emot framställningen med öppna armar till kulturutskottet och vad jag har förstått börjar behandlingen redan i morgon. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag förstod att det var så att förra regeringens mål med reformen, t.ex. som det var med studiestödslagen, var just att spara. Jag skulle vilja säga att den här reformen mera siktar på att vi skall använda de 16-17 miljoner vi använder på gymnasialutbildning mer produktivt. Vi skall få ut mera av de pengar vi satsar i skolan, så på det sättet tycker jag att vi inte skall säga att det handlar om att spara, för spara, det handlar om hur många undervisningstimmar vi har och då måste vi titta på om vi skall behålla det utbud av utbildningar vi har. Det är där som kostnaderna finns. När skolan är sjösatt blir det all möjlighet att titta på linjerna, om alla skall finnas kvar som det är i dag eller om man skall göra om eller forma om någon så att det blir mera i paritet med det åländska arbetslivets behov.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När den nu sittande regeringen tillsattes  sade man att man skulle följa den gamla regeringens – Nordlund III – ekonomiska politik. Det har man lämnar, det har vi sett på alla fronter. Den landskapsbudget som kom på bordet var det slutliga beviset på det. Utbildningsministern säger nu att man vill få ut mera av satsade medel. Det är lovvärt, det tror jag vi alla understöder och den förra regeringen hade t.o.m. en sådan målsättning att man skulle få ut mera av t.o.m. mindre medel. Nu är risken, om våra farhågor kommer på skam, att man får ut mindre för mer pengar, att det här blir en dyrare organisation om man inte får ut någonting mera utan man får ut mindre ur fabriken i sista ändan och en sämre produkt.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

De skall de förhoppningsvis inte göra. Det är helt klart att man måste titta på en så här stor förändring över en lång, lång tid och de omedelbara inbesparingarna kommer inte 2008 eller 2009 utan det är en långsiktig process. Kan man utnyttja optimalt både personal, fastigheter och lärarkrafter samt administration och förvaltning, så är det klart att det finns inbeparingar att göra på lång sikt. Där kan man i stället då satsa på mera speciallärare och vilka andra behov som skolan för tillfället. Jag vill tillbakavisa ett par saker som ltl Danne Sundman sade. Läroplanen kommer inte att ändra; de som går i Ålands lyceum kommer inte att få en teoretiskt sämre utbildning. De som går på yrkesutbildningen får inte heller en teoretiskt svårare utbildning utan läroplanerna hålls isär som man har haft det hittills. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror att alla här i lagtinget står bakom avsikterna att försöka få inbesparingar på sikt, men om man får en så här stor framställning, en så stor omorganisering, där de ekonomiska kalkylerna antingen hemliga eller så finns de inte alls, är det lite svårt att ta ställning till den ur det perspektivet. När det gäller frågan om att läroplanerna inte ändrar är detta i och för sig sant, men, återigen,  det är svart på vitt, hur fungerar det i praktiken, hur fungerar organisationen när det gäller att hålla läroplanen uppdaterad, utvecklingsarbetet i skolan osv.  Blir det bättre eller blir det sämre eftersom det lokala engagemanget i skolorna blir mindre, det blir en toppstyrd organisation? Det kan fungera, men det kan också hända att det inte fungerar. Det finns många frågeställningar som egentligen ingen kan svara på i det här skedet utan det enda man kan svara är att man ser på andra omorganiseringar, hur det har gått, hur tyvärr tokigt det också har kunnat gå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman och fler med honom drar paralleller till ÅHS. Där var tankegångarna desamma, det var det nu uttjatade effektivitet och flexibilitet som var ledordet där också. Processen gick snett och det blev många onödiga surdegar i hela processen, som till viss del faktiskt finns kvar ännu i dag.

 

En sak till! Det här med klasser och klasskillnader tycker jag är fullständigt sunkigt och stenålders!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag håller med att det är stenålders och sunkigt att prata om klasskillnader. Jag tror att man i dagens moderna samhälle accepterar att det finns alla sorters människor och de har alla en roll i samhället. Ingen är mer eller mindre värd utan alla behövs. Jag tror att det är väldigt viktigt att man en gång för alla skrotar de där unkna, bakelitluktande uppfattningarna! När det gäller ÅHS är det ett både bra och dåligt exempel när man gör stora omorganiseringar. Det här är en omorganisering lite i stil med ÅHS, man slår ihop enheter av olika storlek, av helt olika geografisk placering, av helt olika historia, härkomst osv. Det är en verkligt brokig flora av olika blommor i den här buketten som man nu skall slå ihop i en stor kruka – det är en vågad satsning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman säger att förra regeringens syfte med reformen var att spara pengar. Ledamoten Camilla Gunell säger att nu skall vi ta vara på resurserna, nu skall vi nyttja dem på bästa möjliga sätt för eleverna. Det tycker jag säger en hel del om att reformen faktiskt är till för dem som nyttjar den. Det verkar som om ltl Danne Sundman inte riktigt har förtroende våra lärare eftersom han mer eller mindre säger att all utbildning skall bli sämre. Det tror inte jag. Jag har en otrolig tillit till våra lärare. Det kommer att fortsätta med en mycket bra utbildning. Där behöver man inte vara orolig. Vad är det som gör att det blir sämre i lyceet med Ålands gymnasieskola? Tvärtom tror jag i stället att man kommer att kunna nyttja den begåvning och kunskap bland lärare som finns där. Det ger eleven större möjlighet att kunna nyttja det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller en organisationsförändring kan man säga som så att hur kroppen ser ut kan vi noggrant läsa oss till i läroplaner, i regelverk, i förordningar, i lagar osv., men hur själen kommer att se ut i framtiden kan vi inte läsa ut av framställningen. Att förändra en så här stor organisation innebär att det är enkelt att förändra kroppen, men hur skall vi veta vad det blir för själ? Själen är just den plattform som bl.a. lärarna har att jobba utgående från. Inte är de bara läromedlen, inte är det bara läroplanerna som är bas, utan de skall också kunna ha en möjlighet att kunna utföra sitt arbete, att kunna lära, med samma höga kvalitet som i dag, med samma engagemang, med samma delaktighet från samhället och från de personer som engagerar sig i skolan som i dag. Det är det jag är orolig för. En kropp kan vi nog konstruera med organen på rätt plats, men hur blir det med själen?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det stämmer att man skall vårda kroppen så mår själen bra. När du sedan har valt rätt medel att ta hand om kroppen med så blir det så att själen också mår bra för här ger vi större samarbetsmöjligheter mellan skolor, för dem som har samma utbildning, man får jobba mera i team och man kommer att ha fler bollplank. Bara man hittar rätt medlet kommer nog själen att må bra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror absolut att ltl Göte Winé har ett ärligt uppsåt, han menar att det här skall bli någonting bra. Jag tror att alla har goda uppsåt gentemot våra fina gymnasieskolor, men jag är lite oroad över diagnosen när det gäller hur det skall bli med just sådana saker som inte riktigt går att läsa ut av framställningen, hur det skall gå med de traditioner och arv som finns i de olika organisationerna som är av olika sort, storlek och finns på olika ställen. Det finns farhågor, men jag har ett öppet sinne; jag vill säga det som kulturutskottets ordförande att vi skall försöka ta detta till oss och se hur det står till med patienten och också försöka se hur det står till med den framtida själen, även om det inte är så enkelt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Danne Sundman sätter fingret på den mycket viktiga punkten: varför är vi inte så bra på omorganisation, det har visat sig att det inte har fungerat så bra. När vi nu går in i en ny omorganisation borde vi finna erfarenheter från de omorganisationer vi tidigare har gjort. Det är egentligen det som brister i arbetet. Vi vet att ÅHS blev en organisation där det finns ”surdegar” kvar, som sades i ett tidigare replikskifte. En av de sakerna som blev ett problem var dels olika avtal och dels att man hade olika kulturer, det som nu ltl Danne Sundman kallar själar, som fördes ihop til en organisation. Vi måste också vinna erfarenheter från högskolan; det har inte gjorts någon utvärdering av högskolan och hur den modellen har fallit ut.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som framgick av mitt anförande delar jag vtm Viveka Erikssons farhågor. Jag är också lite kritisk till att man kanske inte har vunnit erfarenheter av tidigare omorganiseringar, man är lite försiktig med det, för det innebär kritik mot en själv ofta. De allra flesta av oss har varit med på något hörn och gjort omorganiseringarna. Men när det gäller omorganiseringen av högskolan har det funnits en motion här i lagtinget att den skulle utvärderas först innan man går vidare. Det är för det första en motion som man kan behandlas här samtidigt med framställningen och för det andra är det viktigt att vinna erfarenheter. Jag vill däremot inte vara alltför kritisk; det är inte heller lätt att komma med ett annat recept på hur man skall göra. Det småskaliga samhället med närdemokrati och nära mellan medborgare och politiker har sina baksidor och det här kanske är en baksida att vi har svårt att förändra, vi har ett väldigt tungt arv och det är inte så lätt att säga åt ålänningarna att nu skall ni ändra er och gå åt andra hållet utan man är ganska säker på sin kurs, av tradition.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För att lyckas och för att få en bred enighet ger jag också ltl Danne Sundman rätt i att vi borde inte forcera en reform under ett valår. Politiskt borde det finnas stor bredd när vi går in för en så här stor och viktig reform; det är inte bara ute i skolorna och ute bland allmänheten som vi måste ha stor acceptans utan också politiskt borde vi vara många som tror och jobbar på reformförslaget. Som läget är just nu är det i bästa fall 17-13, men inte ens det vet vi säkert här i lagtinget hur det riktigt ligger i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är så att vi ligger i en sådan fas i vår metamorfos i växtvärlden att det inte är riktigt lämpligt att ta så här stora omorganiseringspaket just nu, utan det skulle vara mycket lämpligare att göra det i början av en period. Samtidigt är det klart att man vill slutföra det, det har jobbats i olika faser, det har gjorts delreformer osv., så det är klart att man vill komma med det, men jag tror inte att man skall uppleva det som en förlust om det inte skulle bli någonting. Det är det första vi måste ta ställning till att skall vi överhuvudtaget ta de här stegen nu, skall vi fundera på att navigera oss igenom framställningen? I utskottet måste vi först fundera på det och i så fall att vi kommer fram till det blir det nog en ganska intressant seglats.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I en så här pass omfattande reform är det utbildningens innehåll som är det centrala och därför ställde jag åtta frågor runt det förra gången. Jag skall inte förlänga diskussionen och upprepa dem utan jag inväntar kulturutskottets behandling. Klasskamp och att alla skall vara jämlika är intressant och belysande i sig, men jag lämnar också det därhän den här gången.

 

En annan sak som också är central är ekonomin. När 1.200 elever i gymnasieutbildningen så småningom blir 1.000 elever är det klart att det måste få vissa ekonomiska konsekvenser. Det har varit upp tidigare, men det var så att jag reagerade verkligen dagen efter detta ärende var uppe förra gången då jag tog del av en artikel i media med rubriken ”De ekonomiska kalkylerna är hemliga”. Det sägs i varje fall så här: ”Någon redogörelse av de ekonomiska konsekvenserna av Struktur-07 behövs inte enligt projektledaren, men landskapsregeringen har kalkylerna i skrivbordslådan.” Det sägs också i intervjun, att ”det är farligt att gå ut med direkta ekonomiska uppgifter”. På en direkt fråga av reportern: ”Är det inte ett viktigt beslutsunderlag för lagtinget?” blir svaret: ”Det ger ingen substans. Saker som de ekonomiska scenarierna och schemaläggningen är oväsentliga detaljer för reformens skull.” Det är klart när man blir väldigt betänksam när man läser den här typen av uttalanden från projektledaren, även om minister Gunell nu säger att det inte finns några hemliga kalkyler, vi tolkar det projektledaren har sagt fel – tolkar och tolkar, jag bara läser vad som står där! – det är en missvisande rubrik och hon upprepar igen att det finns inte några hemliga kalkyler, det finns inte några kalkyler överhuvudtaget. Då är frågan: Vad är värre? Här har vi den kanske största skolreformen överhuvudtaget i självstyrelsens historia, men det finns inga ekonomiska kalkyler på vad kostnaden kommer att bli i slutändan, det är direkt oansvarigt.

 

När det gäller att schemaläggningen också skulle vara oväsentlig var det den första frågan av de åtta frågor jag ställde, att hur skall schemaläggningen gå till för 1.200 elever när de yrkesutbildande skolorna har två terminer med inslag av praktikperioder, då eleverna inte alls är i skolorna, medan Ålands lyceum är kursbundet med sex perioder under ett läsår? Den typen av frågeställningar är inte oväsentliga, de är synnerligen väsentliga. Om man inte från regeringens sida vill förklara hur det skall gå till så måste kulturutskottet titta på den frågan.

 

När det gäller ekonomin, som jag sade att jag skulle uppehålla mig vid den här gången, står det i kommitté Struktur-07:s slutrapport som gavs i juni 2006 bl.a. så här under punkten 6. Ekonomiska konsekvenser: ”Kommittén utgår från att omorganiseringen bidrar till att höja produktiviteten i utbildningen genom en effektiv budgetanvändning. Flexibilitet i den interna resursfördelningen och samordning av överlappande verksamheter.” Det sägs också att det uppstår synergieffekter och en samordning av verksamheter ger ekonomiskt utrymme för utveckling av utbildningarna. Till sist sägs det  att i och med att elevtillströmningen minskar så minskar också behovet av personal. Så borde det synbarligen vara och därför har jag hela tiden väntat: När kommer den ekonomiska redogörelsen? Vad kommer reformen att kosta? Vad blir de ekonomiska konsekvenserna för förslaget i fråga? Det sägs också i Struktur-07:s slutrapport: ”Gymnasiestadieutbildningen beräknas år 2006 uppgå till 16 miljoner euro.” Nu pratar ministern helt plötsligt om 16-17 miljoner, så inte andas det riktigt så mycket inbesparingar mera! Det sägs vidare: ”Orsaken till att åländsk utbildning är dyr beror främst framför allt på lite samutnyttjande av utrymmen, goda studiesociala förmåner och mer lärarledd undervisning per studievecka.” De två sista orsakerna till att den åländska utbildningen är dyrare är synnerligen lovvärda – givetvis så länge vi har råd – och det är ingenting som man skall ondgöra sig över.  Så är vi framme vid den första punkten: samutnyttjande av utrymmen. Den frågan måste också kunna lösas utan att man behöver ha den här reformen och det vill jag att kulturutskottet tittar speciellt på samt de ekonomiska konsekvenserna. Där finns det fortfarande för många frågor obesvarade.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Ärendet bordlades för att vi under påskdagarna skulle få tid till eftertanke. Jag hoppas att alla har tänkt väldigt noga, åtminstone har jag noterat att ett av landskapsregeringspartierna har tänkt ganska mycket också i spalterna i massmedia. Den liberala åsikten framförde jag vid plenum förra gången ärendet var uppe och jag skall bara kort relatera det som jag sade då. Därefter tänkte jag komma in på historiebeskrivningen.

 

Liberalernas åsikt kvarstår, trots påsken, memma och ägg och eftertanke; vi tycker inte att lagen skall forceras. Vi tycker att landskapsregeringen nu borde ta och stanna upp och tänka igenom  förslaget noga. Vi anser att lagframställningen inte är genomtänkt och färdig. Vi vill att man från landskapsregeringens sida skall gå vidare och tillsammans med dem som berörs fortsätta att bereda ärendet så att alla bitar faller på plats innan vi i lagtinget tar lagen. De bitar som liberalerna pekar på att man borde ta upp är för det första att låta ledningsgruppen jobba vidare med frågan: hur kan man gå vidare? Den borde peka ut de hinder och problem som finns som hindrar den samordning och flexibilitet som man vill uppnå med reformen. Ledningsgruppen kan alltså gemensamt komma fram med förslag till åtgärder. Vi säger att avtalen om lärarlönerna måste ändras så att alla har samma avtal. Vi vet, med erfarenhet från ÅHS, att om inte lönerna jämställs så hur skall man då kunna  få en fungerande gemensam organisation! Hur skall man få samordningen att fungera, att gå över skolgränserna? Ett av hindren är avtalen.

 

Den andra frågan som vi uppfattar som ett hinder för samordning är att skolorna har olika schemaläggning. Då måste också ledningsgruppen titta på vad det finns för möjligheter att samordna schemaläggningen.

 

Högskolan och den organisationsmodellen bör utredas. Nu tänker landskapsregeringen sig att de skall använda samma system med mål och resultatstyrning. Är detta ett bra fungerande system?

 

Vi tycker att man borde undvika en hierarkisk organisation och vi vill ha en välfungerande arbetsplatsdemokrati.

 

Under debatten framfördes två påståenden som har en historisk tillbakablick. För det första påstående ett: reformen har pågått sedan början av nittiotalet. Det är en sanning med modifikation. Gymnasieutbildningen har utvecklats i olika etapper under nittiotalet, men man kan inte säga att just den här specifika reformen har pågått sedan nittiotalet. Påstående två: liberalerna har ändrat linje. Det framfördes från flera håll. På vilket sätt har liberalerna ändrat linje sedan 1991? Förhoppningsvis har vi blivit lite klokare sedan 1991 och tagit till oss av argument och åsikter som finns ute på fältet. Men frågan är från vilken tidpunkt till vilken tidpunkt har vi ändrat linje och åsikt?

 

Beredningen av en utveckling av gymnasieskolorna tog sin början med en kommitté, Utbildning 2000, som gav en rapport. Det kommittébetänkandet var inte enigt, där fanns en liberal reservation. Det kommittébetänkande gav precis just förslag på en sådan modell som landskapsregeringen nu föreslår: en sammanhållen gymnasieskola med en hierarkisk organisation, med dålig arbetsplatsdemokrati. Det framkommer av den liberala reservationen: vi tyckte att det skall vara en platt struktur och att arbetsplatsdemokratin måste fungera. Men vi pekade också på innehållet i organisationen. Kommittébetänkandet från Utbildning 2000 åkte i papperskorgen! Arkitekten bakom nuvarande reform stod i spetsen för att såga förslaget därför att när man kom till förverkligandet upptäcktes att det var svårt att genomföra i verkligheten. Därför tillsattes en rektorsgrupp som kom med utredningen UIS, Utredning i samverkan – just det som vi hela tiden har eftersträvat: en samverkan mellan de olika skolorna. Deras rapport ledde fram till en lagframställning till lagtinget som antogs av lagtinget och på så sätt genomfördes den struktur som vi egentligen pratar om i dag.; då sammanfördes inte skolorna  till en gemensam organisation där man ändå hade kvar en decentralisering.

 

Intressant var att i betänkandet som kulturutskottet skrev med anledning av framställningen så hade liberalerna igen en reservation – då råkade jag sitta i kulturutskottet – och den reservationen tog fasta på, igen, vissa av de organisatoriska ansvarsfördelningarna, men framför allt arbetsplatsdemokratin; vi hävdade att personal och studerande skulle ha fullvärdig plats, alltså att man också skulle ha rösträtt i de olika skolornas direktioner. Men det som kvarstod fortsättningsvis var samordningen; man såg vissa problem i att ha så pass självständiga skolor. Därför skriver kulturutskottet att det är väldigt viktigt att notera samordning/samverkan och utbildningsavdelningen fick uppdraget att se till att det skulle fungera. Egentligen hade utbildningsavdelningen redan då det ansvar som man nu vill sätta på en ny organisation, en styrelse. Landskapsregeringen vill egentligen sätta två ledande överkroppar på organisationen – utbildningsavdelningen kommer fortsättningsvis att kvarstå med sina tjänstemän. Därav har vi från liberalernas sida ställt oss frågan, att själva incitamentet fanns i lagen, man ville allt det här som nu sägs att är så viktigt, samordning, flexibilitet och mera samverkan mellan skolorna, så varför försöker man inte genomföra det med det system som gäller i dag?

 

Liberalerna har ändrat åsikt, sades från några håll. Liberalerna har alltså haft ett väldigt stort intresse för utvecklingen av gymnasialstadiet hela vägen sedan 1993 och följt processen, haft våra klara ställningstaganden; vi har tagit dem efter moget övervägande och efter diskussion med fältet, med andra och inom partiet. När det gällde den kommitté som Lars Selander ledde i den förra landskapsregeringen så var det en kommitté som satte igång arbetet med att se hur man kan förbättra samordningen. Intention var en mera sammanhållen organisation, också att studieförberedande skulle möjligen ingå. Liberalerna förde en ingående diskussion kring det här och när regeringen föll hade vi varken gått in för det ena eller det andra;  liberalerna var inte klara med den frågan. Däremot föranledde det liberalerna att sätta igång att jobba med vårt eget utbildningspolitiska program och det arbetet inledde vi samtidigt som regeringen föll. I vårt utbildningspolitiska program som vi presenterade förra våren sägs alla de saker som har framförts här i debatten. Vi säger bl.a.: ”Den studieförberedande utbildningen vid Ålands lyceum och den yrkesinriktade utbildningen har olika inriktningar och de skall också i framtiden vara åtskilda. Däremot kan samarbete och samutnyttjande av resurser utvecklas.” Vi säger att det skall göras en utvecklingsplan i samråd med alla berörda grupper. Vi säger att förändring och omorganisation skall ske stegvis under en femårsperiod. Vi säger att en ledningsgrupp skall få ansvar för att samarbetet mellan skolorna utvecklas i enlighet med utvecklingsplanen. Vi säger att en gemensam ekonomi och personalenhet osv. osv. ”Nytt tjänstekollektivavtal framförhandlas, IT-resurser samordnas, schemaläggning samordnas så långt det är praktiskt möjligt.” Vi säger också i vårt utbildningspolitiska program att vuxenutbildningen skall vara separat och ha en alldeles egen lagstiftning, vilket jag noterade att också utbildningsansvariga var inne på i slutet av diskussionen förra gången. Jag tycker att det är bra att ledamoten Camilla Gunell säger så, men det förvånar mig att man ändå har bakat in vuxenutbildningen i den här framställningen. Då har man faktiskt inte tänkt färdigt heller i den frågan.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag konstaterar att det är ett förslag som den förra regeringen lämnade över till nuvarande regering var ett förslag där huvudförslaget var att nuvarande sju gymnasieskolor sammanslås till en resultatenhet. Det var på det arbetet som vi sedan jobbade vidare, kanske mera målinriktat och mera effektivt än tidigare. Det är just det som vtm Viveka Eriksson säger att man från fältet har önskat att se en samordning, åtminstone sedan 1995, men man har inte åstadkomma den för att gränserna är fler än möjligheterna till samverkan. Vi konstaterar då att hur skall vi komma vidare här? Jo, vi måste ta bort alla dessa hinder och det är därför som reformen nu kommer, som jag ser att är påkallad från fältet sedan en lång, lång tid tillbaka.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

De gränserna är avtalen. Måste man ha en ny lagstiftning för det? Nej.  Det är schemaläggningen. Måste man ha en ny lagstiftning för det? Nej, redan i dag kan man i ledningsgruppens regi arbeta fram system med samordningsmöjligheter.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är inte så lätt, vtm Viveka Eriksson. Det handlar också om de studerandes rättssäkerhet och deras möjlighet att förutspå hur utbildningen skall se ut. Den skall inte vara beroende av vilken personal som sitter här och där. Jag tycker att lagberedaren har skrivit det här mycket väl. Det rör frågor om transparens och förutsägbarhet, dvs. om möjligheten att förutse och planera inom ramarna för en verksamhet som bygger på rättsregler. Då kan man inte bara ordna det för en och två enstaka individer utan det måste vara ett system där du redan i årskurs 7 kan ha sikte på vad du kan få ut av din gymnasieskola. Det här handlar inte om att det går att fixa, för det har det inte gjort, inte på tio-tolv år har det inte gått att ordna. Det vi nu ser är att den här förändringen ger de möjligheter som man länge, länge har efterlyst.

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Transparens och framförhållning borde också finnas här när vi nu diskuterar en ny lag. Då borde vi ha någon form av helhetsgrepp om hur det här kommer att fungera. Det är därför som vi säger att landskapsregeringen har svängt på steken och kommer med fel åtgärd. Man borde först jobba praktiskt för att se hur man löser det inre, inom organisationen, innan man kommer med lagframställningen. Det här är ett sätt att forcera fram hela reformen. Genom att göra på det här sättet har man inte heller fältet helt och hållet med, och skall vi lyckas med en reform av det här slaget bör de som skall verkställa reformen också vara delaktiga och med, annars kommer det att misslyckas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman! Min replik tangerar lite grand det som tidigare har anförts. Jag har största respekt för vtm Viveka Erikssons historieskrivning när det gäller olika former och olika kommittéers arbete. Det som är det gemensamma med kommittéernas arbete är att man skall samordna de gymnasiala resurserna. Jag tycker att landskapsregeringen de facto har kommit en bra framställning som innehåller ett konkret förslag från tre partier hur man skall samordna den gymnasiala utbildningen. Därmed ökar valfriheten och alla vinner på det här och studentexamen är som tidigare. Det är så vtm Viveka Eriksson att vi är eniga i den här frågan.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Skillnaden är att jag inte ser hur just lagframställningen får effekt av ökad valfrihet och flexibilitet och bättre resursanvändning. Det är inte det som avgör utan det är systemen som finns inom de olika skolorna och de kommer att finnas kvar. Man har sagt att det kommer att vara samma examen som man har i dag. Skolorna skall vara kvar såsom de är. Men vad är då hindren? Ja, det är avtalen och schemaläggningen som gör att det är svårt att gå emellan, det är svårt för lärarna att gå mellan skolorna, det är svårt för de studerande att välja andra linjer inom andra skolor. Det var det som var intentionen i lagen som antogs 1997. Intentionen var just att vi skulle hålla kvar karaktären på våra skolor, ta tillvara den och samtidigt få en samordning.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Det sista som vtm Viveka Eriksson var inne på anser åtminstone jag och socialdemokraterna att reformen gör, alltså skapar dessa förutsättningar.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Då är det majoritetens, och kanske främst socialdemokraternas roll, att försöka övertyga oss i oppositionen att vi också ser att reformen faktiskt har de följderna! Jag här ännu inte blivit övertygad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman och bästa lyssnare!

Processen kommer om och om igen; det handlar fortfarande om, upplever jag, processen och hur borde ha gjorts, hur den skulle ha gjorts effektivare, hur den skulle ha gjorts mera öppet, hur man skulle ha lyssnat mera, hur man skulle ha beaktat mera osv. osv. Jag tycker att kommittén under sitt arbete gjorde ett väldigt lyssnande arbete. Jag har sagt det om och om igen, men jag undrar om det är någon därute som lyssnar på det. Vi gjorde studieresor till Optima i Jakobstad, till Vasa, till Prakticum i Helsingfors, till Tullängsskolan i Örebro. Vi jobbade hela tiden med en hemsida där man kunde ge sina synpunkter och vi tog väldigt mycket i beaktande. Mellanrapporten som kom i februari 2006 gick på remissförfarande och i samband med det besökte kommittén också samtliga skolor och studeranderåden som hade möjlighet att träffa och diskutera med kommittén.

 

Vi har också anlitat väldigt, väldigt många sakkunniga, sakkunniga från alla möjliga olika sammanhang, utifrån Åland, från utbildningsstyrelsen, våra egna tjänstemän, avdelningschefer, byråchefer, avtalsbyrån, rektorerna i flera omgångar, högskolans rektor, folkhögskolans rektor, alla de som jobbar inom Mål 3-projekt. Vi har hört alla fackföreningar, representanter för skolhälsovården, skolpsykologer, sjöfartskommittén m.fl. Jag tycker verkligen att kommittén och jag själv har gjort det yttersta för att kunna finnas därute, kunna svara på frågor. Men det har också varit så att vid alla dessa tillfällen när vi har öppnat dörren så har det inte kommit så jättemånga. Det kanske är så att man reagerar först när man ser att nu, nu håller det på att bli någonting, nu håller det på att bli verklighet. Nu måste vi reagera, varför har ingen sagt något! Jo, vi har sagt, men har man lyssnat? Det är svårt med kommunikation. Det är svårt att få alla att reagera i tid. Det vet vi, inte minst när vi jobbar i olika EU-processer.

 

Jag skulle vilja ta upp några frågor som kom upp i den förra debatten och som också i dag har varit upp till diskussion. De vinster som vi ser med reformen är framför allt ekonomiska, pedagogiska, de är också ur lärar- och personal, ur anställningssynvinkel samt ur landskapsregeringens helhetssyn.

Efter valet 2003 när lagtinget samlades för första gången var det väldigt mycket tal om strukturell förändring. Det stod högt på önskelistan. Vi måste ändra strukturellt i god tid, annars är det risk för nedläggningar. Vi måste ha en annan användning av pengarna så att vi får ut mer för de medel som vi satsar. Vi måste öka produktiviteten. Jag tycker det här har varit ledstjärnan i arbetet med Struktur-07. Det är nu för en gångs skull det som lagtinget har efterlyst: en strukturell förändring som tar sikte på att förbättra och hålla i pengarna, använda dem effektivare, överlag, över hela gymnasialutbildningen som helhet och vuxenutbildningen, som i den här organisationen skall få en möjlighet att växa och att volymerna där skulle kunna öka. Vi behöver också förändra i tid medan vi kan bibehålla utbildningsutbudet. Elevunderlaget räcker inte till för att upprätthålla all utbildning framöver. Det är knappt så det ens gör det i dag. Utbildning görs i grupper, och för små grupper skapar för lite dynamik, det måste finnas en viss kritisk massa för att utbildningen skall fungera väl. Det är det som är kvalitet.

 

Min upplevelse av det utbildningsutbud vi har på Åland i dag med Ålands lyceum med 464 elever och de tolv yrkesutbildningslinjer som vi har är att det i stort sett är ett bra utbud, att det behövs och att det kommer att behövas. Innehållsmässigt måste vi se över utbildningarna och det behöver vi göra så fort som möjligt. Vi måste titta på tekniklinjerna, på bil, verkstad, bygg osv. Förändringen och utvecklingen går framåt. I riket kommer det också nya läroplaner i år och vi måste följa med och titta om våra utbildningar är up-to-date som de bör vara. I en verklighet med färre elever behöver man också vara mer flexibel i dimensioneringen av utbildningsplatser. Behöver vi de kommande åren så här många bilmekaniker eller skall vi förändra och sätta flera på vård? Vi har ett stort, stort utbildningsbehov av människor inom vården. Det här utbudet och dimensioneringen kan i en organisation göras mycket smidigare. Vi kanske skall starta en del linjer vartannat år, kanske vart tredje år. Vi skall titta var vi har möjlighet att komplettera med vuxenstuderande. Vi har också överlappande utbildningar i dag, t.ex. kockutbildning har vi på flera olika skolor och det kan sedan tas bort när sektorn kommer in under ett och samma ansvarsområde.

 

Ålands gymnasieskola kan alltså genom att samordna sina personella och ekonomiska resurser ha bättre förutsättningar för att bibehålla utbildningsutbudet och samtidigt också tillgodose specialintressen. I dag är det så att läser man t.ex. franska i grundskolan och sedan väljer att gå till yrkesutbildning så får du ingen undervisning i franska. Då kan man undra att vart det värt att läsa det då i högstadiet när inte vi kan erbjuda någon fortsättning? Där kunde man genom att ha hela fältet yrkesstuderande samla en grupp med de som vill läsa franska, och vi kan på Åland erbjuda dem den möjligheten. Det tycker jag inte är så dåligt!

 

Vi behöver också ett ökat samarbete. Vtm Viveka Eriksson talar om att samarbeta – det går ju ändå. Jo, man har försökt, i många, många år, har man försökt att komma till detta samarbete. Ofta har det varit, som jag ser det åtminstone, ett samarbete på mycket hög nivå, nämligen på rektorsnivå. Huruvida man sedan har lyckats att faktiskt få personal mellan skolor att samarbeta eller elever mellan skolor att samarbeta, det tror jag att har varit obefintligt. Jag tycker att ett samarbete skall genomsyra hela organisationen, från att gälla elev till elev, personal till personal, lärare till lärare, inte bara vara en samverkan mellan rektorer. Jag tror också att när olika människor med olika kompetenser möts så händer det saker, kanske spännande saker som vi inte känner till i dag. jag tror att det kunde vara mycket bra för entreprenörsandan, där teori och praktik kan samverka på samma plan. Det är heller inte så dåligt.

 

Så har vi tjänstekollektivavtalet. Det är mycket viktigt. Det tycker jag, det tycker lagtinget, det tycker landskapsregeringen och det tycker också fackföreningarna. Därför har man tagit initiativ till en förändring, redan 1994 började man första gången tala om ett nytt tjänstekollektivavtal för skolsektorn som gick ut på årsarbetstid. Jag skulle inte säga att det är just tjänstekollektivavtalet i sig som i dag förhindrar ett samarbete, det försvårar, men det gör det inte absolut omöjligt. Det som gör det omöjligt är att alla har olika arbetsgivare. I en organisation har alla samma arbetsgivare. Då är det rimligt att sedan säga att med samma arbetsgivare skall man ha samma löner. Det är så att det är orättvisor och ojämlika löner, t.o.m. inom samma skola. De finns redan, vi känner till dem och man har känt till dem länge; de är inte så stora längre som man skulle kunna tro därför att man har från arbetsgivare- och arbetstagarorganisationerna jobbat med frågorna under årens lopp och försökt jämna ut efter hand.

 

Det var t.o.m. så att 1997-98 fanns det ett försöksavtal med årsarbetstid. Det förverkligades inte just då av olika orsaker, men då kom initiativet till årsarbetstid just från lärarna och från facken själva därför att man konstaterar att skolarbetet har förändrats, det är inte längre den traditionella katederundervisningen enbart som skall värderas och betalas för, utan skolarbetet innehåller i dag många, många nya arbetsuppgifter. För att kunna värdera dem och också betala löner för det måste man också värdera dem och här krävdes en förändring.

 

Jag tycker att strukturreformen nu har gett en skjuts åt processen. Det har hänt mer i kollektivavtalsdiskussionerna i den här frågan sedan 2005 än vad det har gjort på tio år. Nu finns det en gemensam modell för fackföreningarna och arbetsgivarna som de har jobbat fram och som också går ut på ett förslag med årsarbetstid. Nu diskuterar man som nästa steg lönenivåer och regelrätta förhandlingar inleds i höst. Vi skall komma ihåg att det här är en fråga mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Det är inte en fråga för lagtinget, inte i första hand i alla fall. Det är en lång process, men vi är på god väg och siktet är inställt på att avtalet skall vara i hamn 2009 då skolans sjösätts.

 

Eftersom 80 procent av kostnaderna i en skola i stort sett är löner så är det otroligt viktigt hur förhandlingarna ser ut. Ett sådant troligt scenario är det att om elevantalet sjunker bör konsekvensen bli att det finns färre att undervisa, vilket gör att antalet undervisningstimmar totalt sett måste sjunka. Det blir som jag ser det en naturlig följd. Då kan man få hela grupper; med en skola utan gränser kan man slå samman grupper, man kan ha naturbrukare och kockar i gemensamma grupper för att läsa vissa kärnämnen. Då får man en hel grupp där alla får en fullgod undervisning.

 

Många har sagt att med den här lagframställningen får man inte svar på alla frågor. Nej, det är så. Där finns otroligt många dokument ännu som skall tas fram. Det är förordningar, det är reglementen, det är mål och resultatavtal, det är läroplansgrunder, och det skall vi ta fram. Men landskapsregeringen behöver lagtingets godkännande för lagframställan innan vi går igång med allt detta arbete. Det här är det som skall ge carte blanche för att fortsätta att jobba på detta, att fortsätta att ta nästa steg. Nu är vi alla på gång, vi har ett gemensamt mål, det är som jag ser det hårt arbete som återstår.

 

Schemaläggningen är en utmaning som jag tror att vi klarar. Man har klarat det på rikshåll i 15 år redan. Vi kan samla erfarenheter därifrån. Vi har fullgoda utbildningar inom både yrke och allmänbildande och ingen får, som jag ser det, några försämringar. Det tycker jag är väldigt viktigt, att man kan förbättra för många utan att det faktiskt försämrar för någon. På vilken punkt försämrar den här reformen för någon elev, för någon lärare? Det skulle jag gärna vilja veta.

 

Vad gäller betygen finns det överräkningsskalor på betyg. Söker man i dag t.ex. till lärarutbildning i Vasa, som jag fick ett färskt exempel på i går, så år man kryssa i om man har tagit studentexamen, om man har yrkesexamen eller kombiexamen. Kombiexamen är ett alternativ. En ålänning kan aldrig kryssa i den rutan, för vi kan inte erbjuda det här. Det är alltså en vedertagen kombination vid det här laget som väl känns igen på rikshåll. Betygen sedan gentemot Sverige är en förhandlingsfråga. Så har det varit hittills och kommer förmodligen att fortsätta. Verket för högskoleservice i Sverige säger att ordna er utbildning som ni vill, vi anpassar omräkningen till era system! Och mellan skalorna 1-5 och 4-10 så finns det också omräkningsgrunder.

 

Landskapsregeringen fick igår en presentation, en färsk rapport från SOD, Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland, som har utrett studiepreferenser hos åländska studerande på gymnasialstadiet. Utredaren konstaterar att omräkningsgrunderna för den nuvarande åländska gymnasieexamen inte har varit tillräckligt goda. Det är någonting som man måste ändra på för att få ett rättssäkert sätt för alla elever att behandlas på lika grund vid antagning till universitet och högskolor. Det är just sådana här frågor som vår utbildningsavdelning skall jobba med. Vi behöver, som jag ser det, mer tid för den typen av arbete. Utbildningsavdelningen skall inte vara operativt involverad i skolorna, som det till vissa delar är i dag. Myndigheten skall styra via styrdokument, vi skall utöva tillsyn, man skall ha ett helhetsperspektiv, sikte på framtiden och framtida utbildningsbehov, prognoser och statistik, omvärldsanalys, kvalitetssäkring och andra viktiga, viktiga frågor som i tiden i dag inte räcker till för.

 

Den här reformen kan, som jag ser det, även lösa de här problemen – strukturella problem. Det är bara för lagtinget att ta emot framtiden. Vi lägger den nu här i era händer.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag trodde väl att diskussionen om processen och demokratin eller snarare avsaknaden av den skulle ha varit färdig, men utbildningsansvarige väljer att inleda sitt anförande med den frågan. Det är svårt med kommunikation och visst är det på det viset. Det ingår dock i en landskapsregeringsledamots uppdrag, de kraven har vi på en landskapsregeringsledamot att man skall kunna ta fram lagstiftningsförslag och man skall kunna förankra dem så att man får många människor med sig och inte alla emot sig. Det är ett grundläggande krav och det ingår i uppgiften, så det måste man kunna hantera. Det blir så uppenbart här när de egna samarbetspartierna tvekar och har uttalat brister i just den pedagogiska processen och demokratin. Centern har sagt det och delar av Frisinnad Samverkan går nu emot hela framställningen, så man har ingen med sig, det är bara socialdemokraterna som enhälligt stöder det här, ingen annan, inte lärare, elever, rektorer.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag hoppas verkligen inte att ltl Mats Perämaa har rätt. Jag tror det finns väldigt många därute som också stöder reformen, men de är kanske inte så högljudda som de som är emot. Det kan också vara så att vad säger yrkesskolorna i en sådan situation att man går fram med den framställning som liberalerna nu har föreslagit? Tror ni att den väcker jubel på alla håll! Jag tror att det är så att man måste ta det politiska ansvar, som jag ser det, att föreslå ett mål vad man vill och vad man vill förändra, sedan beakta och lyssna. Och det vill jag påpeka, vi har beaktat otroligt mycket, kloka och bra påpekanden från fältet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att ni själva uppfattar det på det viset och utbildningsansvarige säger här att ni har lyssnat på människor, ni har besökt olika platser, ni har talat med människor, experter osv. Men det hjälper inte att säga det om det inte uppfattas på det viset ute bland människor, bland elever, lärare och rektorer. Hur skall vi hantera det när det finns ett så uppenbart missnöje? Skall vi kritisera er som har berett frågan, som har drivit den på det här sättet eller skall vi kritisera motparten för att de inte har förmåga att lyssna?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är självklart att ltl Mats Perämaa som leder oppositionen skall kritisera majoriteten för hur vi har hanterat det här, inte kan man kritisera människor där ute. Det är naturligtvis vi som bär ansvar för det vi har kommit fram till. Jag menar också att det är ett politiskt ställningstagande man måste göra. Man kan heller inte ha fiskodlarna att skriva miljöhandlingsprogrammet. Man kan inte tillfredsställa alla i alla frågor, det går inte. Jag tycker att det förslag vi lägger nu är uppriktigt bra och det är min uppriktiga avsikt att det skall förbättra, och jag är helt säker på att det gör det också.

Men det är klart att mycket arbete återstår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag blev lite förvånad över den sista repliken. ”Man kan inte tillfredsställa alla”, säger ledamoten Camilla Gunell. Om landskapsregeringen inte har en tillräckligt bred acceptans för en så här stor reform som skall genomföras i skolorna, hur skall man då kunna ro den i hamn? Hur mycket politiska mål socialdemokraterna än ställer upp så handlar det ändå om verkligheten till slut. Ledamoten Camilla Gunell pratar om att det kommer att bli intressant när teori och praktik möts, att det blir ett spännande möte. Men min uppfattning är nog att landskapsregeringen och ledamoten Camilla Gunell håller sig mycket till teorin men hon är väldigt dåligt förankrad i den praktiska verkligheten, i skolorna, där reformen skall genomföras.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag menar att det är så att när en regering bildas och man enas om ett regeringsprogram måste man försöka fullfölja det och göra det så bra som möjligt och försöka föra fram det förslag som man tycker att är klokast. Man har två år på sig att ännu jobba med både alla dessa underliggande styrdokument. Det här behöver inte alls och skall inte bli en hierarkisk organisation. Det finns alla möjligheter att utöva både elevdemokrati, studerandedemokrati, allt det som liberalerna efterfrågar. Lagframställningen hindrar inte en sådan utveckling. Det finns alla möjligheter att åstadkomma en väldigt bra skola, men man måste ha den uppfattningen att det är dit vi är på väg, det är det målet vi skall nå, det är dit vi skall jobba.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det finns olika sätt att fullfölja de politiska mål man ställer upp. Just nu är det inget bra sätt som landskapsregeringen har föreslagit. Landskapsregeringen föreslår för lagtinget att vi skall ge carte blanche, sade ledamoten Camilla Gunell, alltså vi skall egentligen ge landskapsregeringen fria händer att helt och hållet forma gymnasialstadieutbildningen. Vi skall ge carte blanche från lagtinget! Vi vet inte riktigt vad det är vi skall lagstifta om men det skall vi bara göra, begär ledamoten Camilla Gunell. Ännu ett påpekande. Problemet, säger ledamoten Camilla Gunell, just nu är att skolorna har olika arbetsgivare. Det stämmer väl ändå inte. I nuvarande lag sägs att landskapet Åland är huvudman för de skolor som avses; den reformen genomfördes 1997, då fördes alla skolor ihop under en huvudman just med målet att man skulle få till stånd samordning.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är direktionerna som fattar beslut om skolorna och det är därför det förhindrar.  (Från salen vtm Eriksson:läs lagen!) Det som vtm Viveka Eriksson tidigare tog upp tycker jag att handlar om att lagtinget stiftar lagar, sedan har landskapsregeringen ett verkställighetsuppdrag och i det verkställighetsuppdraget går det att ta fram dessa förordningar, reglementen osv., underlydande dokument. Men utan lagtingets beslut om lagen går vi inte vidare på detta utan för att komma vidare tycker jag att det är väldigt viktigt att man kommer till beslut i den här frågan; annars lägger vi väl på processen på hyllan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Även om jag inte håller med om att allt vill ge en eloge för ett bra anförande. Minister Gunell säger att det är svårt att få folk att reagera i tid. Det är alltid så; när man står in för fullbordat faktum så reagerar man, men därför är det så oerhört viktigt att man i den här typen av reformförslag tar hänsyn till det. Det går inte att forcera fram en sådan här situation, ibland är det bra att ta en skapande paus. Det tror jag faktiskt skulle ha varit bra för att få svallvågorna att lägga sig, det tror jag faktiskt reformen skulle vinna på. Men samtidigt vet vi att det finns inte tid, det är väldigt kort tid tills lagtingsvalet och då kan hela reformen förfalla. Den här brådskan har inte varit bra för hela reformen. Av de vinster ledamoten Camilla Gunell räknade upp nämnde hon de ekonomiska vinsterna först. Hon sade att man skulle ändra strukturellt. Det sade vi i valet just för att minska offentlig sektor. Förstår minister Gunell att lagtinget gärna skulle vilja veta hur? – det går inte att utläsa.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det förstår jag mycket väl och jag skulle berätta om jag visste! Efter att det här beslutet är fattat så jobbar vi med bemanningsplaner och det är för, som jag har sagt gång på gång, att det är ett långsiktigt arbete där vi skall ta tillvara pensionsavgångar. Det är väldigt viktigt för mig att inte det här betyder att vi skapar en stor arbetslöshet vad gäller lärare och annan skolpersonal. Vi måste göra det här på ett bra sätt för alla.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är en bra målsättning, men nog blir det lite bak som fram att efter beslutet är fattat skall vi ta reda på vad konsekvenserna blir av det beslut vi har fattat. Inte kan man riktigt arbeta på det sättet. Minister Gunell nämnde tidigare att man får en större flexibilitet i den nya organisationen. Är det för mycket bilmekaniker så kan man i stället satsa på vård. Jag tror inte det är så alldeles lätt att plocka folk från det ena området till det andra. Jag var själv på presentationen av kartläggningen av det framtida utbildningsbehovet och inte fanns det med någonting där vad arbetslivet efterlyste utan det var vad de enskilda studerandena ville studera. För att man skall få ett stabilt och välavlönat jobb är det nog viktigt att man också undersöker hur arbetsmarknaden ser ut framöver, vilken typ av kompetens efterfrågas det. När det gäller schemaläggningen tar minister Gunell för lätt på det, man kan inte bara ringa och fråga hur man har gjort i Finland. Så lätt kan man inte lösa så här pass komplicerade frågor.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tar inte lätt på frågan om schemaläggningen. Jag tror att det är en utmaning. Men jag tror inte det är lagtingets och parlamentets sak att ta ställning till schema för skolorna. Jag tror att då får vi en ganska jobbig process framöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar för det svar som jag förstod att minister Gunell försökte ge mig. Många av de frågor jag tidigare ställde fick jag nu svar på. Jag måste säga att en eloge är hon värd, fast vi är väldigt många som inte omfattar hennes tankar så visar hon ändå på ett väldigt engagemang. Meningen med den senaste gymnasiereformen var att man skulle kunna ha ett samarbete, det är vi alla överens om. Nu säger minister Gunell att om man går t.ex. bilmek eller kocklinje att läsa franska. Finns det inte den möjligheten i dag och är det här den enda möjligheten att genomföra den möjligheten för de studerande?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är inte kanske bara franska, men det handlar om att tillgodose specialintressen. Det kan man inte göra om det är en vid varje skola. Det blir för kostsamt. Man måste ha möjligheten att kunna göra det för att få en hel grupp. Då behöver det finnas ett minimiantal. Det är inte så roligt att sitta i en franskundervisning med en lärare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Många av oss har ställt oss frågande till att om det är så att önskemålet från studerande har funnits, lärare har funnits, är det inte då en organisatorisk fråga men som ändå är möjlig i det system vi har i dag? Ser minister Gunell Struktur-07 som den enda möjligheten att erbjuda de studerande flexibilitet? Jag och många med mig har trott att den har funnits redan.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är kanske inte den enda möjligheten, men det är den bästa möjligheten som jag kan se det därför att om du tar den här gruppen i franska och du har en elev från varje skola – lyceet kan erbjuda franska – vem skall betala lärarkostnaden? Det blir komplicerat att ha ett sådant system. Har man i dag en lärare som har några undervisningstimmar vid en skola men sedan har kapacitet att ta timmar vid en annan, då får han bisyssla och måste betala skatt för det jobb han gör vid en annan skola. Det är ett otympligt system vad gäller att hantera personal. Det är som jag har sagt förut, att det är bättre att ha alla anställda i samma rederi än per fartyg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag har inte tänkt hålla mitt anförande om bristen på demokrati i arbetssättet i kommittén eller bristen på det ekonomiska utfallet av förändringen. Det är ofta så att med omstruktureringar och sammanslagningar gäller det att man har organisationen med sig. Tittar man på företag så brukar det gå lite i intervaller och det är lite mode att man slår ihop alla sina enheter till ett stort företag och sedan kommer det en ny VD efter några år och så insåg han att det kanske var bättre förr i alla fall när vi fokuserade på olika avdelningar och vi hade s.a.s. styrgrupper för varje av vår lilla avdelning. Många gånger är en omstrukturering och en sammanslagning en liten modenyck. Visst finns det mycket i Struktur-07 som är bra, men frågan om det inte skulle gå att genomföra det som är bra i den organisation vi har i dag och jag tror att det kanske är lite så. Jag skulle vilja fokusera lite på det som jag tycker att Struktur-07 inte har fokuserat på, nämligen att man skulle göra om utbildningarna lite. Vi pratar väldigt mycket organisation och struktur i Struktur-07 i stället för att prata om hur utbildningarna skall se ut i framtiden. Jag har alltid varit av den åsikten att jag inte har förstått varför man måste gå tre år i skola om man är skoltrött för att utbilda sig till snickare, frisör eller murare. Jag anser att det är slöseri med resurser för en person som inte är motiverad men ändå känner att man borde ha någon utbildning för att komma ut i arbetslivet som då måste läsa de teoretiska ämnen som man inte är intresserad av för att vi har ett sådant system som säger att du skall gå tre år i skola på gymnasienivå.

 

Jag anser att det vore klokare och mer resursförnuftigt att man hade kortare utbildningar, ett år, ett och ett halvt, två år som det var förr de facto, där man kanske utbildade en frisör för att lära sig klippa hår, man utbildade en murare för att börja lära sig mura. Alla vet att de här personerna inte är fulländade, skickliga yrkesmän när de kommer ut, det är de inte efter tre år heller, för de kommer att bli inskolade på sin arbetsplats dit de hamnar för att s.a.s. bli upplärda enligt den arbetsplatsens riktlinjer och hur det företaget vill driva sin firma. Men då har man kanske grunderna i ett eller två år i det praktiska arbetet som man har lärt sig i skolan. Det finns många exempel. Jag har sett det själv där man har anställt personer som har gått tre år i exempelvis plåtslagarutbildning i Sverige och när personen kommer till arbetsplatsen så kan han ingenting om plåtslageri, men man har läst biologi och man har läst svenska  samt andra ämnen. Som plåtslagare på Åland hade han inte de kunskaper som behövdes efter tre år och personen i fråga som kom ut i arbetslivet var skoltrött och ville börja jobba, men han hade inte kunskapen som krävdes utan jag fick lära upp personen s.a.s. på arbetsplatsen igen. Då är frågan: är det dit vi håller på och går igen med våra utbildningslinjer. Exempelvis kan nämnas att jag satt en gång på en frisörsalong i USA och det var en frisör som hade hört att i Finland och Sverige utbildade man frisörer, vilket han tyckte var fantastiskt och så frågade han hur länge utbildar man frisörer hos er. Jag sade att det är tre år. Tre år, sade han! Hur snabbt klipper en frisör på Åland håret när du går och klipper det, frågade han. Det tar väl en 30 minuter, sade jag. Han sade: 30 minuter! Jag är självlärd och klipper på 10 minuter. Jag säger inte att det skall vara så här, men det är typiskt exempel på vad vi gör, vi utbildar frisörer tre år för att lära sig klippa hår, men de facto så kanske slutresultatet inte blev det mest förnuftigt ekonomiska vi hade gjort genom att sätta den personen tre år i skola som kanske ville ut och arbeta direkt och skulle ha lärt sig sitt yrke på den arbetsplatsen han kommer till.

 

Personligen var jag ett sådant exempel också, väldigt skoltrött efter nian, det fanns ingen skola på Åland som jag tyckte att passade mig. Jag ville vidareutbilda mig, men det fanns ingenting som riktigt passade så jag arbetade ett år, vilket gav mig motivationen. Jag var på landskapets pass och bar penningsäckar på båtar och efter ett år insåg jag att det här kan jag inte syssla med hela livet utan jag måste vidareutbilda mig. På Åland fanns ingen utbildning som passade just på mig, för jag ville ha både en teoretisk och en praktisk utbildning ifall jag, när jag blev äldre, skulle vilja studera någonting annat. Jag for till Sverige och tog studentexamen som då innehöll en byggnadsteknisk treårig linje som för mig var väldigt bra. Men för många av de ålänningar och de kompisar jag hade skulle det nog aldrig riktigt ha passat för utbildningen var både teoretisk och praktisk. Jag gick ut linjen, tre år senare insåg jag att varken eller. Jag vill inte bli teoretiker, jag vill inte studera vidare på högskola, jag vill inte börja jobba på någon byggnadsfirma heller utan jag vill göra någonting annat. Vad gjorde jag då? Jo, jag utbildade mig privat och betalade utbildningen själv, som var en intensivutbildning för att utbilda sig till pilot, vilket går att göra. Jag utbildade mig till helikopter/kommersiell- och helikopterflygplanspilot i USA under ett års tid. Jag får flyga kommersiella flygplan och helikopter över hela världen. Klarar man av att gör det på ett år, så kanske man klarar av att lära sig att klippa hår, mura en vägg, bli snickare, på ett år, om det är det man är fokuserad på och vill göra. Men här får man inte möjligheten utan här sätter vi in våra ungdomar i den möjligheten  att ni måste gå tre år oavsett om ni vill eller inte. Jag skulle vilja ge möjligheten till att man fick välja det här själv. Givetvis tycker jag också att är det så att man går ett år eller ett och ett halvt eller vad det sedan tar för att utbilda sig för att kunna grundkunskaperna i ämnet, så kommer man säkert att inse några år senare att det här var ingenting för mig, jag vill göra någonting annat. Då skall man ha möjligheten att vidareutbilda sig vuxenstudiemässigt och då tror jag återigen att har jag motivationen, jag vill bort från arbetssituation jag är i, jag vill göra någonting annat, då fokuserar jag på vad jag skall göra. Det tar kanske ett år att läsa in de grundämnen som man missade under de första två-tre åren som man inte gick, men vi använder samhällspengarna på ett mer ekonomiskt sätt. Den här diskussionen har vi inte fört alls utan vi har fört diskussioner om mera organisatoriskt och strukturellt i stället för att se vilka möjligheter skall vi ge våra ungdomar.

 

Det finns, som sagt, säkert mycket bra i den strukturella omvandlingen, men det finns mycket bra idéer som har varit också och får man inte med sig dem som skall genomföra reformen så kommer det tyvärr inte att bli någonting. Det går inte att göra den ändringen uppifrån.

 

Det finns en sak som jag tycker att man borde få in i utbildningen som går generellt över alla utbildningar, kanske den viktigaste saken som vi borde satsa på men som inte alls sätts fokus på och det är säljandet. Vi borde utbilda människorna, oavsett om det är frisörer, teoretiker, byggare eller murare eller vad det kan vara, att lära sig sälja den produkten de kommer att jobba med. Är du en datatekniker och skall programmera dina dataprogram så kan du fortfarande behöva kunna sälja dem också, inte bara bli anställd hos någon som skall sälja din produkt vidare. Vi borde få in en tanke redan från början att oavsett vad du gör i arbetslivet så går allting ut på att den produkten du tillverkar eller den tjänsten du utför så skall du försöka sälja till ett så bra pris som möjligt, men det fokuserar vi inte så mycket på. Jag tycker vi skulle kunna ha en säljutbildning rakt igenom alla kurser som görs. Det är trots allt vad arbetslivet i dag behöver.

 

Det här var bara några av mina personliga reflektioner. Jag hoppas kulturutskottet beaktar dem så mycket de kan. Det fanns många viktiga frågor som ltl Anders Eriksson tog upp, det var åtta stycken som det inte gavs svar på. Det var bra ställda frågor och många andra har haft många kloka åsikter i debatten, så jag tror att det blir ett långt möte för kulturutskottet.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Till först vill jag egentligen tacka för att jag fick lite stöd från ltl Fredrik Karlström i den fråga som jag belyste i mitt förra anförande om att de praktiska utbildningarna skulle kunna bli ännu mer praktiska och i vissa fall kortare. Det är någonting som jag också hoppas att kulturutskottet tar till sig.

 

Vi måste komma ihåg att det är en organisatorisk samordning vi diskuterar. Det är inte nya eller ändrade läroplaner vi talar om eller någon ändrad undervisning. Det är väldigt viktigt att vi kommer ihåg.

 

En bra utbildning i ett samhälle är alltid ett bra konkurrensmedel, kanske det bästa konkurrensmedel ett samhälle kan ha. Jag tycker och jag kanske upprepar mig, men jag säger igen att den bästa kapitalinvestering ett samhälle kan göra är när man beviljar pengar till utbildning för ungdomarna. Det finns inga bättre. En bra utbildning har man alltid med sig, man kan aldrig mista en utbildning. Den finns i huvudet hela tiden.

 

Det vi nu diskuterar väldigt mycket är samordning, samordning av resurser, samordning av utrymmen, av lärarkrafter. Då kan man fråga, att varför skall vi då samordna? Antagligen är det för att någonting skall bli bättre. Och vad skall bli bättre i det här fallet? Ekonomin. Inom den offentliga sektorn är alltid ekonomin viktig, eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Men just nu, i det här fallet, är det så att ingen kan vara riktigt säker på hur det ekonomiska utfallet kommer att bli. Det är lite tråkigt, men verkligheten är denna. Skall undervisningen bli bättre? Finns det sådana utbildningspolitiska mål som talar för att utbildningen skall bli bättre? Jo, i vissa fall, inom vissa utbildningslinjer, tror jag att undervisningen kommer att bli bättre om reformen blir verklighet. Det skall bli bättre för eleverna. Valmöjligheterna kommer att bli bättre. Möjligheten att kombinera, komponera utbildningen ökar. Det är också bättre för eleverna. När lärarna får enhetliga avtal och lärarna kan arbeta inom alla olika linjer kan också arbetet bli intressantare för lärarna, för inte är det alltid så roligt att vara lärare för några få lagom ointresserade elever i stället för att ha en större grupp som har större intresse. Det blir mera dialog i en sådan utbildning.

 

Inom yrkesutbildningen är det ganska lätt att hitta fördelar med reformen och det är också inom yrkesutbildningen jag åtminstone har sett brister genom åren. Inom Ålands lyceum, som skiljer sig från de andra yrkesutbildande linjerna, så är det litet svårare att hitta de stora samordningsvinsterna. Men trots det är min åsikt att om vi skall genomföra en reform skall nog alla landskapets skolor vara med i reformen, annars tror jag att det inte blir rätt. Det betyder mycket arbete för att få det att fungera. Reformen måste nämligen innehålla sådana garantier för att standarden i Ålands lyceum inte förändras. Nivån får inte sänkas. Statusen får inte förändras. Detta måste stå klart, och det är det här som kanske har skapat problemen. Vi får inte heller genomföra reformen så att det finns en oro i sjöfartsutbildningen över att man kanske inte har en kvalitetssäkran när det gäller t.ex. STCW-konventionen. Vårdutbildningen måste ge tillräckliga garantier för att rättsskyddscentralen godkänner våra utbildningar.

 

Men det här är självklara saker, tycker jag för min del, men det är det här som tydligen skapar oro och osäkerhet. Det är kanske lite tråkigt att diskussionen mera handlar om vad som kan hända. Det är ändå landskapsregeringen som har ansvaret för att se till att våra ungdomar har möjligheter till utbildning, både i grundskolan, även om det är kommunernas omedelbara ansvar, så ligger landskapsregeringen bakom med stöd till grundskolorna, men det är också landskapsregeringens ansvar att se till att utbildningen efter grundskolorna är absolut den allra bästa för våra ungdomar. Alla elever som slutar i grundskolan skall ha lika stora möjligheter till studier, men vi måste komma ihåg att alla ungdomar inte är lika studiebenägna eller har samma förutsättningar för studier, det är olikheter. Vi har ungdomar som är lämpade för teoretiska studier, som tänker bli akademiker och vi har ungdomar som är väldigt duktiga på handens arbete men tycker teorier är tråkiga. De måste alla få sitt i en sådan här reform.

 

Det blir aldrig jämlikt om man försöker få det till att det kanske blir lite sämre för alla,  men det blir ju jämlikt! Det är inte det vi strävar efter att alla skall få det lika mycket sämre! Då har vi misslyckats – alla skall få det lite bättre.

 

Med tanke på vad vi nu har hört vill jag säga, att det är inte finare att studera i Ålands lyceum än att gå i en yrkesutbildning, men det är mer teoretiskt krävande. Att studera till hårfrisör är inte mindre fint än att gå i Ålands lyceum, men det kräver mer praktiskt kunnande. Dessa olikheter måste vi respektera. Jag hoppas verkligen att diskussionerna flera gånger inte skall handla om några stenåldersmässiga klassdiskussioner, det tycker jag inte är värdigt lagtinget i dag, det hoppas jag vi inte behöver höra mera. Viktigt är att tänka på att alla människor behövs i ett gott samhälle, och ett gott samhälle behöver väl utbildade personer, i alla yrken.

 

Till sist vill jag bara säga att det är är en ramlag som mycket riktigt kräver många flera detaljföreskrifter och beslut och jag hoppas verkligen att kulturutskottet tar till sig de här diskussionerna. Jag hoppas också att kulturutskottet inte glömmer de jag sade redan förra gången, att jag tycker att namnet på Ålands lyceum skall bevaras.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det som slår mig när jag lyssnar och deltar i debatten är att vi pratar mycket om hönan eller ägget. Vad kommer först? Vad är grunden för att vi skall få en bra utbildning? I det här fallet handlar det om den ramlag som nu ligger på bordet är hönan eller ägget eller är de styrdokument och de övriga organisationsramar som skall jobbas fram hönan eller ägget?

 

För egen del har jag kommit till att det är viktigt att vi från den här salen och från politiskt håll visar vägen vart vi vill att utvecklingen skall gå. Vad är det för ramar vi sätter upp för gymnasieutbildningen på Åland? Det förslag som landskapsregeringen nu har lämnat till oss här, efter att kommittén Struktur-07 har jobbat med det och efter att ett x antal andra arbeten har gjorts är, som många har varit inne på men senast ltl Gun Carlson, ett ramlagförslag. Det är en ramlag som i det stora hela egentligen handlar enbart om administrationen: hur skall vi sköta skolan? Och det tror jag är viktigt när man tittar på hela förslaget som sådant; lagen ger inga svar på hur utbildningen kommer att skötas i praktiken. Personligen vill jag säga att det är jag glad för; skulle vi ha ett lagförslag här som gav alla svar på hur saker och ting skall skötas skulle jag bli lite rädd därför att det skulle leda till att varje gång vi skall försöka förändra och utveckla skolan är det alltså vi här inne som skulle stå och diskutera de frågorna, och det tror inte jag på.

 

Däremot är det viktigt att vi från alla håll och kanter tar till oss av de diskussioner som har varit, vi behöver lyssna på varandra, åt alla håll och kanter, vi behöver analysera och vi behöver dra slutsatser. Utgående från de slutsatserna jobbar vi sedan vidare. Jag lovar att medverka till det här i det arbete som kulturutskottet skall göra. Vi skall lyssna, analysera, dra slutsatser.

 

Det jag har haft svårt att sätta fingret på i kritiken är vad är det som finns som är bekymret, utöver de praktiska frågorna som har dykt upp huruvida schemaläggningen skall fungera, huruvida betygen skall fungera, så har jag funderat på vad är det man kritiserar här? De tidigare frågorna som jag nämnde är praktiska frågor som redan i dag, om de är illa skötta, skulle kunna leda till att betygen inte går att räkna om, våra examina skulle inte vara giltiga osv., därför att de styrs av i första hand styrdokument, läroplansgrunder, läroplaner, avtal med yttervärlden, EU osv.

 

Däremot verkar det som att det som man siktar in sig på är att för det första man får en centralisering av skolan. Ja, det kan bli på det sättet om man sköter det fortsatta arbetet på ett tokigt sätt. Men om man tittar på vad som också beskrivs i framställningen är det att man lyfter över en ganska stor del av det som har skötts vid landskapets utbildningsavdelning ner till den nya Ålands gymnasieskola. Man decentraliserar alltså en del av frågorna. Okej, visserligen kommer vi också flytta från en annan nivå upp en del makt, men totalt sett ser inte jag att vi har centraliserat styrandet av skolan. I kritiken sägs det också att skolan kommer att skapa likriktning, den kommer att stöpa i samma form. Risken finns, den finns redan i dag. En landskapsregering som så önskar kan, via läroplanen, via styrdokumenten, göra precis det, säga att utbildningen skall i de praktiska ämnena bli mera teoretisk, det är sådant som vi beslutar i läroplanen. Samma sak åt andra hållet i den teoretiska.

 

Jag vill föra en diskussion vidare kring detta med dem som är berörda av reformen och jag hoppas att vi i utskottet skall kunna få lyssna till de farhågor som finns, få beskriva vad som står i lagen och hur man i övrigt har tänkt sig de här bitarna för att sedan komma fram till en slutsats hur vi går vidare. Men ett är säkert att tittar man i lagframställningen så finns det en tydlig skillnad mellan det som är yrkesinriktad utbildning och det som är högskoleförberedande utbildning. Tittar man i lagparagraferna finns distinktionen klart och tydligt utsatt. Hur det däremot kommer att se ut i själva styrdokumenten står det fortsättningsvis inte om i lagen, det gör det inte i dag heller.

 

Den fjärde frågan som man, med rätta, har ställt frågor kring är ekonomin. Man tycker sig inte ha fått svar på på vilket sätt reformen kommer att säkra upp ekonomin eller göra ekonomin bättre gymnasieutbildningen på Åland. Ja, det som har fått mig att tro att reformen ändå är viktig för att klara den biten  är att vi har ett sviktande elevunderlag. Under de kommande åren kommer elevunderlaget att minska med 17 procent. Jag är rädd för att i ett sådant läge hamnar vi i det att vi inte kommer att kunna bibehålla det utbud som vi skulle kunna göra. Genom att samordna har vi åtminstone möjligheten att i allmänna ämnen för yrkesutbildningen hitta gemensamma former för att utbilda t.ex. gemensamma klasser i svenska osv. Det kanske t.o.m. kan vara på det sättet att en svenska lärare är mycket väl lämpad att undervisa både yrkesinriktat och studieförberedande, men med olika material. Den typen av kompetens tror jag vi har hos våra lärare i dag. Det är åtminstone den erfarenhet jag har sedan den tid jag själv fanns ute i skolorna.

 

Jag tror alltså att en icke-samordnad administration kan leda till att vi tvingas att skära i det utbud som vi kan erbjuda framtidens elever, och det skulle inte jag vilja vara med om att genomföra. Jag tror heller inte att vi har de ekonomiska musklerna i samhället framöver, att vi kommer att kunna hålla samma höga nivå utan att göra vissa förändringar vad gäller administrationen. Så länge vi har större helheter som kan fördela resurserna på ett annat sätt så tror jag också att det finns större möjligheter att skapa en hållbar ekonomi.

 

De här frågorna är de som jag så här långt har definierat som problematiska och jag lyfter på hatten för framför allt ltl Danne Sundman, som ser att det finns fördelar i det förslag som ligger, är intresserad av att gå igenom det ordentligt i kulturutskottet. Jag tycker att det är ansvarsfull politik att vi tillsammans kan titta på förslaget, se vad vi kan göra av det och komma fram till ett gott resultat. Men vi måste också se till att vi faktiskt i förlängningen sedan kommer till den diskussion som ltl Fredrik Karlström var inne på: hur skall vi utbilda, vad är det vi skall utbilda, på vilket sätt? Men det resonemanget, menar jag, att kommer när vi har bestämt för hur ramen för utbildningsväsendet skall se ut; då kan vi komma in på den diskussionen. Jag beklagar att diskussionen, såsom den har varit nu, är att vi pratar långt förbi varandra, vissa av oss pratar enbart om organisatoriska frågor, andra blandar ihop organisatoriska frågor med det praktiska arbetet ute i skolorna och hurudant utbildningsprogram vi skall erbjuda och sedan finns det sådana som enbart pratar om det andra. Lagframställningen nu gäller organisationen – efter det jobbar vi vidare för att kunna skapa den goda skola som jag ändå uppfattar att vi alla är ute efter.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Utgångsläget för oss i Struktur-07 var, med tanke på näringslivets behov och hur vi tror att det kommer att se ut åtminstone en tid framöver, att vi behöver de utbildningar vi har i dag. Vi har sett att det har skett stora förändringar. Det skedde en stor förändring i och med att högskolan bildades och flera utbildningslinje fördes över från gymnasieutbildningen till högskolan och därmed minskade antalet elever i flera av våra gymnasieskolor.

 

Samtidigt märker vi redan nu att det sker en minskning av elevunderlag i gymnasieskolan och de statistikuppgifter som ÅSUB har tagit fram om grundskolan och elevunderlag där visar på att det kommer att fortsätta alltmera. Detta kommer att påverka underlaget för våra gymnasieskolor. Flera har berört naturbruksskolan och att vi där har ett väldigt litet elevunderlag, men vi har också flera av andra av våra gymnasieskolor i dag som börjar bli väldigt små och därmed är också undervisningsgrupperna mycket små.

 

Ett bra sätt, fru talman, som jag ser att försöka hålla utbildningsmöjligheterna för våra ungdomar, både vad gäller teoretisk utbildning och yrkesutbildning är att vi genomför reformen. Det är helt säkert att någonting måste göras annars och då är det de som redan nu är små som kommer att få stryka på foten. Det tycker jag är fel mot både de ungdomar som vill gå där och mot vårt näringsliv som har behov av utbildat folk från de yrkesinriktningarna. Men det är inte bara i yrkesinriktningarna där elevunderlag har minskat, även elevunderlaget för Ålands lyceum har minskat och det kommer också att minska framöver utgående från elevprognoserna.

 

Vi har hävdat att vi från Struktur-07:s sida har haft ett öppet arbetssätt och det har samtidigt fått en sådan effekt att man har kunnat följa arbetet; till att börja med hade vi en schemastruktur för hur det skulle se ut som var rätt hierarkisk och det är den bilden som man fortfarande vill sprida bland dem som är emot reformen, att det ser ut på det sättet. Jag vill påstå att den organisation som vi nu har är en förhållandevis platt organisation och plattare än den organisation som finns i dag. Genom att genomföra reformen enligt framställningen får man en bättre uppdelning mellan utbildningsavdelningen och skolan.

 

Flera har frågat: Varför kan man inte i nuvarande system ha ett samarbete och ge möjligheter för studerande mellan olika skolor? Det har kunnat genomföras i vissa fall när man har varit väldigt påstridig från elevens sida, med hjälp av föräldrar osv. Men det är inte på det sättet samarbetet skall gå till. Ett exempel var när elever från naturbruksskolan ville fortsätta med högskoleutbildning t.ex. till agronom eller veterinär och då ville man införa en naturvetenskaplig linje vid naturbruksskolan så att eleverna skulle kunna tillgodogöra sig de ämnen de behöver: lång matematik, kemi och fysik på gymnasienivå. Det lyckades man stoppa och sade att det skulle man ordna vid Ålands lyceum. Sedan hände ingenting, möjligheterna öppnades inte. Vi har i och med den nuvarande strukturen med sju skolor ganska strikta gränser mellan skolorna.

 

Från början myntades någonstans att det skulle bli en likriktning mellan det teoretiska och yrkesutbildande. Man målade upp skräckbilder av att nu kommer undervisningen vid lyceet att försämras, nu kommer yrkesutbildningslinjerna att få mycket mera teori. Trots att vi har haft en omfattande information så har vi inte lyckas nå ut att berätta att det är inte så, att vi går egentligen inte in och ändrar i utbildningarna. Visserligen skapar vi möjligheter genom reformen, men det är elevens eget aktiva val om man vill på de yrkesutbildande linjerna läsa fördjupande ämnen.

 

Det har också sagts, fru talman, att man måste få alla med, man måste få alla lärare med i det hela. Om man går tillbaka och tittar när vi hade folkskolan och det var aktuellt att införa grundskolesystemet, så i det läget, enligt vad jag har hört, de flesta lärare helt emot att genomföra det. Skulle man ha gjort som lärarna ville i det sammanhanget skulle vi fortfarande ha haft folkskolesystemet kvar.

 

Jag har möjlighet att i kulturutskottet ta del av den fortsatta behandlingen och som har nämnts av både ordföranden Sundman och vtm Johan Ehn kommer vi att nogsamt behandla framställningen. Vi kommer helt säkert att ha ett omfattande hörande och behandla framställningen så att vi får en bra slutprodukt av det hela.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Henry Lindström har säkert penetrerat frågan väldigt mycket eftersom han har varit med i arbetsgruppen som kommer med förslaget. Återigen får vi höra att det har blivit så att möjligheten inte har givits att man har kunnat gå t.ex. på naturbruksskolan och läsa fördjupade studier som har berättigat till högskolestudier. Vari ligger det problemet? Varför har det inte varit möjligt? Vem är det som har motarbetat det så att inte har varit möjligt, om det är så att någon har varit intresserad av att göra det? Det skulle jag bra gärna vilja veta!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Som jag uppfattar det beror det närmast på, trots att vi genomförde en förändring på nittiotalet, att det fortfarande finns väldigt strikta gränser mellan de olika gymnasieskolorna i dag.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Henry Lindström sade att man fick inte utbildningen till naturbruksskolan där man skulle ha läst mera matte, biologi, fysik, kemi osv., utan man skulle ordna det på annat sätt, men så blev inte fallet. Det är alltså någon som måste ha tänkt att det skulle fungera, men de facto har det inte fungerat. Är det för det första någon som har sökt om det? Är det någon som har varit intresserad av det och, fortfarande, varför har det inte varit möjligt? Jag kan inte se att det här skulle vara några svåra hinder att komma förbi. Det måste vara en ganska lätt organisatorisk fråga om det är så att någon är intresserad av att göra, att t.ex. gå en hästskötarutbildning samtidigt som man läser ämnen som berättigar till fortsatta studier.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Naturligtvis är det så att man kan säga att det är upp till en elev att söka om den här möjligheten, men jag tycker också att man kan vända på steken, och det är så jag tycker att det borde vara att  respektive skola skulle erbjuda möjligheterna. I och med att ett behov har väckts och det har diskuterats och man diskuterar kring en sådan här linje och då beslöt man att det skulle inte göra någon undersökning om en sådan linje vid naturbruksskolan, men då tycker jag att man borde från den andra skolan erbjuda möjligheterna. Det borde vändas till ett aktivt erbjudande så att det skall finnas möjlighet och inte vara beroende av hur påstridig man är.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 17/2006-2007). 

Ärendet avförs från föredragningslistan och upptas på nytt till behandling den 16 april.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2006-2007 om offentlig upphandling. (FR 10/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling för antagande i tredje behandling.

Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2006-2007 om ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. (FR 8/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag tänker här fullfölja min reservation och vill här och nu avisera att jag i tredje behandling kommer att föreslå att lagtinget skall förkasta det i lagframställning nr 8/2003-2004 ingående andra lagförslaget samt 26 § i första lagförslaget.

 

Jag anser fortsättningsvis att det inte är ekonomiskt försvarbart att vi skall ha två parallella system och två myndigheter här på Åland. Grundandet av datainspektionen kommer att kräva stora resurser, stor utbildning och det kommer också att belasta den redan växande förvaltningen. Jag anser också att datainspektionens utbildningsfråga kommer att bli så stor och det som jag har föreslagit är att vi skall dataombudsmannen som redan har kunskapen på sitt område, så det är ingen idé att uppfinna hjulet på nytt.

 

Med de enkla orden vill jag bara avisera att jag kommer i tredje behandling att föreslå att min reservation skall antas.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Utan att upprepa allt jag sade i första behandlingen vill jag säga att jag stöder tanken att man skall ha en självständig myndighet i de här frågorna på Åland och argumenten för det är främst att det skall fungera på svenska språket fullt ut, att man skall få den rådgivning och det stöd samt att det på alla sätt och vis skall kunna gå på svenska. Från tidigare debatt vet vi att det är si och så med den saken och det är som med all tvåspråkig förvaltning, tyvärr,  i Finland att det är mycket Kejsarens nya kläder, det är många som står och beundrar honom, men i själva verket är han nog ganska naken sedan när den enskilde människan skall försöka fungera enbart på svenska. Det må vara hur det vill med det, men här på Åland skall vi tillse att våra medborgare får service på svenska och enligt självstyrelsens anda och mening. Dessutom tror jag att en sådan här verksamhet är viktig att ha lokalt eftersom omfattningen av den här verksamheten kommer att öka ju mer IT-system man får och vi har hittills bara sett början av det. Det är väldigt viktigt att en sådan här kontrollfunktion också finns nära medborgarna och kan fungera enligt våra småskaliga behov. Det är så med självstyrelsen att den kräver direkt att vi har vissa saker inom vårt hägn s.a.s., men den kräver också att vissa kringfunktioner finns inom samma hägn och det kan visserligen tyckas dumt att vi bygger upp en sådan här verksamhet, men just på grund av de här motiven behövs det en självständig åländsk datainspektion som fungerar på svenska. Sedan skall man ta till sig och samarbeta med både datainspektionen i Finland och Sverige, som ju, som sades här, verkar enligt samma EU-direktiv och enligt samma rättsnormer i grund och botten. Det är väldigt viktigt att det här fungerar och finns och jag tror som sagt att framtiden kommer att utvisa att det var klokt att göra det.

 

När det gäller syftena att minska byråkratin och den offentliga sektorns omfattning så stöder jag det också, men för den skull skall vi inte motverka självstyrelsens syften och göra det i sådant här fall.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Mitt förslag innebär inget avkall på svenska språket. Jag har framfört att vi skall ha en överenskommelseförordning som innebär att vi blir garanterade svenskspråkig service. När vi köper tjänster kan vi ställa krav. Det är också så att dataombudsmannen redan fungerar på svenska, de har svenskspråkiga sidor. Jag har kontrollerat upp det. Problemet är att vi måste ha en kunnig myndighet som skall utbilda våra registerförare, närmast landskapet och ÅHS och skolorna. Nu får vi en datainspektion som egentligen inte vet någonting om det här utan måste läsa in sig på allt. Varför då uppfinna hjulet på nytt? Ta en som redan sitter långt fram på startlinjen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag är inte bekymrad över att det inte skulle finnas kunskap i datasäkerhet på Åland. Det är inte heller brist på folk som kan utbilda på Åland i dag verksamma personer. Dessutom behöver myndigheten inte bygga upp en sådan resurs själv utan man kan köpa kurser både från Finland och Sverige bara de finns på svenska. Det är så med finska myndigheter att visst har de sin fasad på svenska, tvåspråkiga skyltar, tvåspråkiga hemsidor osv., men när man i ett enskilt ärende skall kontakta en enskild tjänsteman är det inte alls säkert att man kan föra sig på svenska. Det är då man får problem. Det ser man när man har mycket kontakter med finska myndigheter. Ofta känner ålänningarna till vissa personer som kan svenska, men känner man inte till det så är man lurad för man förväntas ju kunna finska för att kunna leva på svenska i Finland, men här skall man kunna leva enbart på svenska.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller med det sista. Man skall enbart kunna leva på svenska på Åland om man så önskar. Det som jag föreslår innebär inget avkall på det. Det är också sant att det är ett EU-direktiv i botten som är likadant och för allihop. Behovet kommer att öka. Utvecklingen har sprungit ifrån lagstiftningen. Nu försöker vi reda upp det. Det är också så att ju mera regler det kommer desto kunnigare dataombudsman behövs och det är just här problemet är att vi ligger redan så långt efter i startlinjen att vi har svårt att komma fast, om vi ens kommer att göra det. Under hörandet fick vi höra att ambitionsnivån är det avgörande och jag har sagt att vi bör ha samma rätt till service som övriga medborgare i landet, inte någon sämre eller lägre service bara på grund av att vi skall ha en egen myndighet för självändamål, som jag nästan ser det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag ser det inte som något självändamål att vi skall ha egna myndigheter. Där vill jag hålla med ltl Roger Eriksson. I det här sammanhanget ser jag den uppenbara nyttan med att ha en egen myndighet. Man behöver inte bygga upp en fullskalig verksamhet utan, som har talats om här, en halvtidstjänst eller på sin höjd en inspektör som sedan anlitar och köper tjänster där man kan garantera att det är på svenska. Huvudsaken är att verksamheten finns lokalt. Ett sådant behov finns redan i dag och kommer att ytterligare öka när, som sagt, andelen i IT-system ökar och det är väldigt viktigt att det här finns lokalt. Det är en kringservicefunktion som absolut måste finnas, förutom språkproblemet. Mot bakgrund av språkutvecklingen är det viktigt att den finns här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om datainspektion för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av statistiklagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående lagstiftning om posttjänster. (FR 11/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 11 angående lagstiftning om posttjänster. I vårt utlåtande har vi från utskottet konstaterat att det i landskapet hittills saknas lagstiftning om posttjänster, varför den föreslagna landskapslagen om posttjänster välkomnas.

 

Genom landskapslagen införs bl.a. en tillståndsplikt för postverksamhet och landskapslagen påminner också till stora delar om motsvarande rikslag, men vi har vissa avvikelser i landskapslagen.

 

När lagen remitterades till näringsutskottet ställdes det en fråga av en ledamot om man kan överföra ett tjänstemannaansvar till en arbetsavtalsanställd. Det visade sig vara en mycket berättigad fråga som utskottet har tagit upp i sitt hörande. Utskottet har fört en diskussion om ändamålsenligheten av att i landskapslag påföra arbetstagare tjänstemannaansvar och vi har kunnat konstatera att det är möjligt att i det här sammanhanget införa dessa bestämmelser.

 

Vi konstaterade att det i 34 § i den föreslagna landskapslagen om posttjänster föreslås att tjänstemannaansvar skall påföras den som handhar uppgift enligt 30-33 §§. I de paragraferna ingår också sådana uppgifter som inte i någon större utsträckning innebär utövande av offentlig makt, varför utskottet föreslår att 34 § ändras så att tjänstemannaansvar påförs endast då det är fråga om om hemlighållande av postförsändelser och deras innehåll enligt 33 §. Därtill föreslår utskottet att från bestämmelserna om tjänstemannaansvar skall undantas reglerna om avsättningspåföljd eftersom avsättande endast är aktuellt då det är fråga om en tjänsteman. Möjlighet till uppsägning eller hävning av ett arbetsavtal enligt arbetsavtalslagen kvarstår dock som tidigare.

 

I framställningen föreslås även vissa ändringar av landskapslagen om Posten på Åland. Utskottet har inga invändningar mot lagförslaget men har i samband med ärendets behandling i utskottet fört en diskussion om huruvida Posten borde omvandlas till ett aktiebolag. Utskottet har fått erfara att landskapsregeringen avser utreda för- och nackdelar med att ombilda Posten till ett affärsverk eller till ett aktiebolag för att på så sätt öka styrelsens befogenheter och ansvar, något som också välkomnas av utskottet. Utskottet anser att det är bra att man gör en utredning om konsekvensernas för- och nackdelar.

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående andra lagförslaget utan ändringar samt att lagtinget antar det i framställningen ingående första förslaget enligt lydelsen i betänkandet.

 

Vad gäller diskussionen om aktiebolag och affärsverk tror jag att det är en viktig diskussion som landskapsregeringen kan föra. Jag tror att det kanske skulle finnas en större frihet för Posten om man kan agera inom dessa områden utan att behöva ta upp vissa små frågor här i lagtinget, i och med att Posten besitter ett ganska stort eget kapital. Vi hade senast en tomt skulle säljas till Jomala kommun som också måste klubbas i landskapsregeringen och i lagtinget samt också om man skall göra vissa utbyggnader är det samma förfarande.

 

I stort har vi ingenting att anföra från näringsutskottets sida än det jag redan framförde.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag vill också säga från liberalernas sida att vi i utskottet har varit eniga om behandlingen. På det sättet är det inte fråga om någon svår sak. Jag skulle dock vilja ta upp några saker om vad lagstiftningen har för praktisk betydelse för en vanlig ålänning och vad man kan vänta sig av lagstiftningen. I princip kanske det inte medför någonting nytt och ingenting kommer att ändras drastiskt. Dock blir det så att eftersom servicen definieras i lag kommer detta att öka också rättssäkerheten hos den enskilda och man vet vad man har att kräva. Viktigt är bestämmelsen om att Posten måste garantera servicepunkter i alla kommuner. För oss liberaler betyder det inte att det måste finnas ett postkontor i alla kommuner utan här kan man ett fritt samarbeta med lokala aktörer, såsom butik eller bank. Samarbete kan ofta göra att servicen blir större och bättre utöver renodlad postkontorservice som kan finnas i mindre kommuner. Här är det alltså fritt fram för Posten att se till vilken verksamhet och i vilken form man för den i olika kommuner. Huvudsaken är att man har möjlighet att få sin post levererad till sin egen kommun.

 

För en vanlig ålänning är det också viktigt att postservicen är snabb, säker och trygg. Trots skrivningen i 3 § i lagen om Posten på Åland om kravet på god ekonomisk avkastning skall Posten erbjuda tjänster till rimliga priser för alla ålänningar. Strävan efter vinst får inte drabba konsumenterna för mycket. Även kravet på att utdelning sker på för kunden lämpligt sätt, både i Mariehamn och i landskommunerna, måste efterlevas. Skrivningen i lagen om detta får inte bara bli en paragraf och detta måste styrelsen garantera på individnivå med alla de olika fordringar som kan finnas beroende på t.ex. hälsotillstånd hos kunden. Jag tror att den största oron finns på det här området, då t.ex. särskilt i Mariehamn, där man kan tro att postutdelningen t.ex. till höghus inte kommer att ske som nu.

 

De skrivningar vi hade om styrelseskicket håller vi i liberalerna också med om, men vi ger också fullmakt till landskapsregeringen att titta på vilken form av styrelseskick som är bättre: affärsverk eller aktiebolag. Man måste när man tar det i beaktande tänka att fordringarna på styrelsemedlemmarna och deras ansvar är mycket större om det blir fråga om en aktiebolagsform. Detta får landskapsregeringen fundera på.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det här är en bra lagstiftning. När det gäller frågan om hur Posten skall organiseras tycker jag, vilket vore en god idé, att Posten skulle bli ett aktiebolag, också PAF och andra innehav som landskapet har. Alla aktierna skulle sättas i ett holdingbolag och i varje holdingbolag skulle varje ålänning med hembygdsrätt få en aktie, så skulle ålänningarna äga detta direkt i stället och få gå på bolagsstämma!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

I egenskap av Postens styrelsemedlem och dess ordförande för tillfället vill jag fråga ltl Danne Sundman – ställningstagandet är lite snabbt marscherat – att det betyder nämligen att vinsten kommer att företagsbeskattas till det finska riket, som ltl Danne Sundman brukar tala om. Jag tror att det skulle vara bra om landskapsregeringen får, precis som näringsutskottet skriver, tid på sig att utreda konsekvenserna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag brukar inte tala om ”det finska riket” utan jag brukar prata om den åländska självstyrelsen och den borde utökas så att vi i så fall skulle få vinstskatten till självstyrelsens kista. Det är klart att det här är en sak som man bör ta i beaktande. Om Posten går med stor vinst så far lite utanför . Vi vet att vi får det tillbaka via flitpengen då vi är duktiga skattebetalare. Jag tror att det här skulle vara en bra idé och i koncernbolaget skulle det sitta en styrelse om i dag kanske tillsätts politiskt, men sedan skulle dotterbolagen skötas av proffsstyrelseledamöter på samma sätt som vanliga aktiebolag sköts i dag, och det kanske skulle vara till deras fördel att inte ha den direkta politiska styrningen – inget om den styrelse som sitter i dag, men jag tror att man kanske kan se till ett bättre intresse. Givetvis skulle Posten ändå ha kravet på sig att ha kontor osv., man kan inte bara ta bort dem och bara tänka kommersiellt.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! När det gäller det sista har postlagen nu säkerställt att den som får rätt att dela ut post på Åland måste upprätthålla 16 kontor. Jag tycker nog att det andas en viss populism att alla ålänningar skulle ha aktierätt. Jag vill påminna ltl Danne Sundman om att Posten hittills har inbringat drygt 100 gamla miljoner, så vi förstår hur stort det är. Det betyder att vi skulle ha betalat ca 29 miljoner gamla mark till finska staten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det betyder samtidigt att vi skulle ha betalat 70 miljoner mark till Ålands folk i dividend. Det har vi gjort indirekt, men de pengarna får inte folk direkt av s.a.s. utan de läggs på hög eller används på sådant som kanske inte alla omfattar alla gånger. Det är då bättre att folk får dem i dividend och får göra vad man finner för gott med dem. Idén har jag fått från Sverige där man diskuterar vad man skall göra med statens aktieinnehav, där det finns ett förslag att sätta dem i ett holdingbolag och dela ut en aktie till varje svensk medborgare. Det är klart att det finns betänkligheter också med det, men jag må nu vara populistisk då och ta den lille människan i försvar, vilket man gör om man är populist och vill att alla skattebetalare skall få tillbaka det som rättmätigt är deras.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt blanda mig i debatten; ordföranden i näringsutskottet hade nog min fullmakt att föra talan, men eftersom företagssidan och på vilket sätt man skall bedriva Postens verksamhet i framtiden aktualiserades vill jag påpeka att vi i näringsutskottet har skrivit att man skulle utreda och se på vilket som är den mest ansvarsfulla och rättvisa driften av företaget. Jag riktar detta till ltl Jan-Erik Mattsson att man kan ta i beaktande att alla verksamheter som bedrivs i aktiebolagsform betalar alltid skatt och är det rättvist att Posten bedriver verksamhet och inte betalar skatt. Man kan fråga sig om det är osund konkurrens gentemot dem som måste betala. Det är lite rättvisefrågor gentemot en företagare som måste betala kapitalskatt till staten i dag och den verksamhet som Posten bedriver. Det föranledde utskottet att föreslå att landskapsregeringen tittar på verksamheten plus ansvarsfrågan för styrelsen, som påpekades av hörandena. Ansvarsfrågan är flummig i dag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vill säga att det är bra att utskottet har berört frågan. I likhet med ltl Brage Eklund kan jag tycka att det kan vara lite besvärande att Posten ibland befinner sig i en gråzon och konkurrerar med privata företagare. Det har också förekommit sådana påpekanden i denna allmänna debatten och förutom att man har en stark ägare bakom sig som i princip har hur mycket muskler som helst så behöver man inte betala skatt osv. Det är kanske som ltl Brage Eklund säger att det innebär en ojuste konkurrens. Det skall vi inte sanktionera härifrån utan då är det bättre att man utsätter landskapsinstitutionerna för samma konkurrensbild och får därigenom en justare situation. Det är alltså bra påpekanden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade välkomnar jag utredningen som landskapsregeringen är ombedd att utföra. När det gäller ltl Brage Eklunds ängsla för konkurrens vill jag påminna om att lagen om posttjänster ålägger de facto Posten på Åland att syssla med postutdelning i alla åländska kommuner till samtliga postlådor minst fem dagar. Om det här är så skyddsvärt må vara sin sak, men om det råder konkurrens om att utföra det så är det upp till ettvart transportbolag. Jag tror att bolagsbildning till aktiebolag behöver noga övervägas. Det beror på många orsaker att Posten har utvecklats såsom den har gjort i dag, inte bara skatteinnehållningen. Det går att köra ett bolag med avskrivningar osv. så att man inte visar någon vinst; det skulle antagligen ett vanligt aktiebolag ha gjort. Jag tror att vi behöver lyfta frågan på bordet och vara medvetna om vad vi gör den dagen vi ändrar verkets uppgifter och bolagsbildning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är det som utskottet påpekar att man utreder innan man tar steget. Inte skall man hasta iväg någonting här. Jag ville påpeka att verksamheten förknippas med ett visst ansvar, just postutdelning som ltl Jan-Erik Mattsson nämner, och det är vi väl medvetna om, men Posten bedriver annan verksamhet också, transport osv. som kanske skulle vara intressant för privata företagare om man fick en förfrågan på ett längre kontrakt. Vi lämnar alltså öppet för en utredning av möjligheten och inte förhastar sig.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det börjar bli bra med den här frågan nu, men jag måste ändå få säga ltl Danne Sundman startade diskussionen och han ansåg att det här borde göras omedelbart, mer eller mindre. Det är att ta flera steg i taget när man borde ta ett steg och notera att Posten har gått så bra. Vi måste påminna oss dagen när Posten på Åland bildades; vi fick överta en liten del av finska posten i verksamheten här på Åland och då var det en allmän uppfattning här i lagtinget att det här är en förlustbringande verksamhet. Vi skall inte glömma bort att det var det första steget.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vi har diskuterat i näringsutskottet att så var tanken och att det skulle utvecklas till det affärsbolag som det är i dag kunde väl ingen tänka sig när beslutet togs. Jag vill bara säga att vi i näringsutskottet är ödmjuka på det viset att vi bollar frågan tillbaka till landskapsregeringen som får utreda det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1 - 31.12.2006. (NRB 1/2006-2007).

 

Enligt 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Ledamöterna här i salen har också fått Finlands delegations berättelse och det vi skall diskutera nu är Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse som ju redogör för det parlamentariska samarbetet som lagtingets representanter i Nordiska rådet står för.

 

Landskapsregeringen avger i ett annat sammanhang en motsvarande berättelse över arbetet i Nordiska ministerrådet och i ämbetsmannakommittéerna.

 

Det nordiska arbetet har, som vi alla vet, stor betydelse för de självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland. Medlemmarna i Nordiska rådet deltar som fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådets sessioner, i utskott och i arbetsgrupper. Det förekommer t.o.m. att de åländska representanterna dessutom får mandat att företräda Finland i särskilda arbetsgrupper och det redogörs också för att medlemmen Raija-Liisa Eklöw är med i en arbetsgrupp som sysslar med innovativa frågor och jag är med i en arbetsgrupp som sysslar med kulturfrågor, där vi företräder Finland, givetvis också Åland, men officiellt företräder vi Finland.

 

Arbetet i Nordiska rådet har stor bredd och förstärks av de mest skiftande utgångspunkter med olika perspektiv både nationellt och politiskt. Nordiska rådets inre arbete kan alltså indelas i utskottsarbete, partipolitiskt samarbete och olika temamöten.

 

Sakkunningområden av åländskt intresse kan nämnas gränshinderfrågorna, examensgiltigheten, kultur- och utbildningsfrågor, miljön och Östersjöns tillstånd. Forskning och innovation har tagits fram som nya tyngdpunktsområden jämsides med den nordliga dimensionen inom EU.

 

Fru talman!

De åländska medlemmarna bedriver ett tätt samarbete med Finlands delegation. Förändringar i den delegationen påverkar redan uppnådda kontaktkanaler, och kontaktkanaler är särdeles viktiga inom det nordiska samarbetet. Riksdagsvalet i Finland fick en överraskande utgång för de medlemmar som varit aktiva i det nordiska samarbetet. Av delegationens 18 medlemmar föll hälften ur riksdagen. Utan överdrift kan sägas att de medlemmar som hade viktiga förtroendeuppdrag eller visat personligt intresse av nordiskt samarbete ställdes på sidan av riksdagen. I den nyligen valda Finlands delegation i Nordiska rådet återfinns endast två ledamöter från tidigare. Det blir därför viktigt för oss ålänningar att arbeta upp ny Ålands kunskap och förtroende i den nya delegationen, i all synnerhet eftersom de nya medlemmarna också är alldeles nya i Finlands riksdag. Glädjande nog har delegationen visat ett omedelbart intresse för Åland genom att visa beredskap för ett Ålandsbesök under denna vår, alltså om ett par veckor. Det är i och för sig ett gott tecken och vi skall då passa att informera om Åland, Ålands självstyrelse och den status vi har inom republiken Finland, men också inom Norden. I övriga länder förändras delegationens sammansättning också rätt mycket. Genomströmningen av parlamentariker i det nordiska samarbetet sker snabbare också än tidigare, vill jag påstå. I ett sådant föränderligt persongalleri kan det nordiska samarbetets kontinuitet bibehållas genom formbundna samarbetsavtal och arbetsordningar.

 

Förändringar i Nordiska rådets regelverk kräver enighet eller konsensus. Nordiska rådet avger endast rekommendationer till Nordiska ministerrådet. Nordiska ministerrådets beslut måste senare implementeras av respektive regeringar. Statsministermötena har blivit viktiga som riktgivande för det nordiska samarbetet. De självstyrande områdenas regeringschefer överlägger med statsministrarna i samband med varje session. Det här är särdeles viktigt också för Åland att man på det sättet kan nå direkt upp till statsministermötena, eftersom statsministermötena också anger takten och riktningen för det nordiska samarbetet.

 

En fråga av åländskt intresse är Färöarnas ansökan om självständigt medlemskap i Nordiska rådet. Ärendet har vandrat mellan många instanser. Ålands delegation i Nordiska rådet har tagit den principiella inställningen att stöda Färöarnas ansökan men alla tre självstyrande områden bör behandlas lika. Det står nu klart att flera medlemsländer inte vill ändra Helsingforsavtalet som reglerar det nordiska samarbetet och därmed finns endast stöd för att föreslå initiativ som kan förstärka de självstyrande områdenas deltagande i det nordiska samarbetet. Här har Ålands landskapsregeringen varit aktiv genom samarbetsminister Wiklöf, som där har deltagit i de här frågorna och fått till stånd en arbetsgrupp under finländskt ordförandeskap som skall avge förslag så att frågan kan avgöras till september 2007.

 

En annan fråga som har varit aktuell sedan 2004 är vår ansökan om att få nominera pristagare till Nordiska rådets litteraturpris samt delta i bedömningskommitténs möten. Denna ansökan har också förts mellan presidiet, Finlands delegation och bedömningskommittén utan att nå en slutlig lösning. På senare tid har också Färöarna ansökt om fullt medlemskap i denna bedömningskommitté, fullt jämförbart med de fem självständiga länderna. Denna ansökan kanske ger en öppning också för Åland att Åland kan vara med och nominera kandidater samt delta i bedömningskommitténs arbeten där åländska kandidater är aktuella. Den här frågan är inte slutligt avgjord, den kommer upp på Nordiska rådets presidiemöte senast under sessionen i oktober. Men spekulationer om slutresultatet har förekommit och det är så att det nordiska samarbetets beslutsprocess kan verka ganska svår för den oinvigda och ibland innehåller beslutsprocessen också många synvillor, att man kanske kan tro att någonting är klart när det återstår en del också svårigheter. Vi har gott hopp om att vi kan få också en åländsk författare nominerad av någon priskommitté här på åländsk botten. Det vore ett lyft för många åländska författare att sikta på att bli nominerade men också att kanske nå det slutliga målet att bli erkända som författare i ett nordiskt perspektiv.

 

Vår verksamhetsberättelse är rätt detaljerad; jag skall inte upprepa dess innehåll utan påminna om det jag började med att man skall läsa berättelsen jämsides med Nordiska ministerrådets berättelse som har delats ut för rätt länge sedan, men framför allt den berättelse som landskapsregeringen avger över sitt fögderi.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Delegationsordföranden Ragnar Erlandsson gjorde en bra redogörelse över berättelsen, men jag vill komma med några personliga reflektioner.

 

Intresset för Nordiska rådsarbetet verkar kanske avlägset för lagtingsledamöterna som inte har möjligheter att aktivt delta i det praktiska arbetet. Men med lite perspektiv som ordinarie medlem under förra året vill jag säga att det nordiska arbetet smakar mera, t.o.m. mycket mera. Åland har ett viktigt mandat att bära i Nordiska rådet och ministerrådet.

 

Strävandena från Färöarnas sida att få till stånd en mera långt gående status för de självstyrande områdena har behandlats även här i lagtinget och i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har aktivt deltagit i arbetet att lyfta de självstyrande områdenas status.  Strävan har varit att alla självstyrande områden skall behandlas lika, som ordförande också nämnde, om de så vill. Ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp, som också nämndes här, för att se vilka möjligheter och begränsningar det finns för de självstyrande områdena att arbeta i Nordiska rådet samt komma med förslag som inte resulterar i att man måste ändra Helsingforsavtalet, som verkar vara tröskelfrågan här. Vår sekreterare Marine Holm-Johansson är medlem i arbetsgruppen och vi har därför nära kontakt till det arbete som pågår i arbetsgruppen och kan hålla oss ajour med ärendet.

 

Det bör stå klart för alla att ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet även skulle innebära mycket mera arbete och deltagande från lagtingets sida - vi kan inte bara ropa efter mera utan att vara beredda att arbeta för det också.

 

Det intressanta med arbetet i Nordiska rådet är att ibland får man gehör för det som man kommer med och ibland verkar det vara hopplöst. Miljöfrågorna har varit på tapeten och det som jag har fört fram tidigare är initiativet om totalförbud och kontrollsystem för toalettavfall från fartyg i Östersjötrafiken som togs i snabb takt i Nordiska rådet och i ministerrådet, men att det sedan blev stopp för det i Helcom är litet svårt att förstå efter den positiva hållningen som alla Östersjöländer intog.

 

En annan sak som vi har lyft upp i Nordiska rådet är gränshinderproblematiken på alla olika nivåer. En stor sak är de sociala problemen, t.ex. de problem som uppstår när personer i pensionsåldern flyttar från ett land till ett annat. Ett annat problem är. Ett annat problem är att de nordiska länderna inte godkänner varandras pensionsbeslut så att en person som t.ex. får pensionsbeslut på Åland eller i Finland kanske inte får det godkänt i Sverige för den tid som man har jobbat där. Det kan resultera i ekonomiska katastrofer. Jag har haft kontakt med människor som har önskat att jag skulle föra fram detta, och det har jag gjort. T.ex. på en fråga till ansvariga ministern i Sverige om de sociala frågorna fick jag bara svaret att Sverige kommer inte att ändra sitt pensionssystem. Då är det dött lopp, då kan man inte fortsätta med det arbetet.

För ålänningarna har vi alla gränsproblem som uppstår för näringsidkarna och för personer som flyttar över gränserna, men jag tror att det är nära sin lösning i form av ett gränsråd som skall arbeta med de frågorna.

 

En sak som vi har diskuterat många gånger här i lagtinget är examenskompetensen. Jag ställde en fråga under sessionen i Köpenhamn i höstas om läkarkompetensen. Finland implementerade EU-bestämmelserna  medan Sverige inte har gjort det, vilket resulterade i att läkare utbildade i Sverige fick göra ett extra år praktiktjänstgöring.

 

Det som jag är mycket glad för är att jag har fått representera Finland i gruppen som har arbetat med temat ”Norden som en global vinnarregion”. Det kulminerade för ett par veckor sedan på ett seminarium med mycket sakkunskap från hela Norden. Det är sådant som sätter en guldkant på det nordiska samarbetet.

 

Herr talman!

En sak undrar jag lite över. Ålands delegation består av två ordinarie ledamöter och två personliga ersättare. Ibland anser jag att det är begränsande att suppleanterna är personliga. T.ex. Finlands delegation har en löpande lista med ersättare och då kan man i praktiken plocka in dem som är ledig. Vi kunde i alla fall diskutera om det skulle vara bättre att vi skulle ha system därför att det ställer till praktiska problem, som t.ex. förra hösten när det blev så att jag och min personliga ersättare blev kvar på mötet. Då var den andra ordinarie ledamotens ersättare inte där; då kunde min ersättare ha ställt upp för honom. Det finns säkert något negativt med det här också, men jag tycker att vi borde diskutera det i alla fall för att verkligen kunna nyttja de fyra platser som vi har i rådet.

 

En sak som vi från Ålands sida har haft svårt att få gehör för är tiden för sessionen på hösten.

Den sammanfaller nu och då med lagtingets högtidliga öppnande med talmansval på programmet.

Alla kommer väl ihåg hur det var förra hösten när större intresse från pressen riktades till vem som kom hem från Köpenhamn än vad de som blev kvar i Köpenhamn uträttade. Detta måste vi fortsätta att arbeta med. Arbetsfältet inom det nordiska samarbetet är oändligt. Och det som är viktigt är att vi som representerar  Åland representerar hela lagtinget och det är inte förbjudet att komma med förslag om det är något ni vill att vi för fram där som initiativ. Det vore t.o.m. önskvärt att få mera initiativ från hela lagtingets sida eftersom inte ens alla partier har representanter i Nordiska rådets Ålandsgrupp.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Roger Erikssons hemställningsmotion angående lagstiftning om oljeutsläpp. (HM nr 17/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Den här hemställningsmotionen handlar om hur man bör kunna åtgärda utsläpp av olja, speciellt här i Östersjön. Vi har kunnat ta del av uppgifter att på finska sidan har man stoppat fartyg som har släppt ut olja i Finska viken. Jag har också kontrollerat upp att man har samma system även i Sverige och tanken är att det här skall gå runt Östersjöstaterna. Förfarandet innebär att när man har kunnat göra en observation att ett fartyg släpper ut olja eller oljeblandat vatten kan man direkt ta fast fartyget om det befinner sig på territorialvattnet. Det kan sättas i kvarstad, fartyget får inte fara ut och ansvarig för att betala detta är skepparen eller redaren. Detta är ett s.k. administrativt förfarande som är mycket snabbare än en brottsmålsprocess som även kan ha ett oklart slutresultat. Det räcker med en observation, vilket fartyg, man har t.ex. använt flygfotografier som har räckt för att man skulle kunna ge böterna, det är egentligen inga böter utan en avgift som är ganska hög. Det finns igen övre gräns men det kan röra sig om hundratusentals euro. Det som har varit effektivt är att fartyget inte har kunnat lämna vattnet. Under 2004 konstaterade man ca 250 oljeutsläpp längs sydkusten. Oljemängden är inte alltid så stor, men ofta sker det uppsåtligen och ganska regelbundet. Det kan vara så att fartygen tömmer sina bunkrar osv. På fastlandet trädde lagen i kraft 1.4.2006 och man har som sagt goda erfarenheter av systemet. Sverige har också mycket goda erfarenheter av det.

 

Åland har behörighet på det här området på vårt vatten, till den del det icke gäller handelsfartyg, utan alla övriga fartyg och dessa övriga fartyg är ganska många, också ganska stora. Vi är en vit fläck på det här området. Om detta sprider sig kan det leda till att mindre seriösa fartyg kommer hit och släpper ut olja och drar iväg vidare, och så får det inte vara. Vi har alla diskuterat hur viktig Östersjön är för oss och det här är ett sätt att komma till rätta med problematiken. Sommaren närmar sig, behovet blir större och det kommer att röra sig mera fartyg här i våra vatten.

 

Jag hade upp den här frågan vid lagtingets frågestund i januari 2006 och vi fick en tid efter det ett skriftligt svar av lantrådet att frågan bör åtgärdas för det får inte bli, som jag just nämnde, en vit fläck och att ryktet s.a.s. sprider sig runt. Men i dagsläget har ingenting skett och därför ser jag mig nödgad att ta till den här åtgärden.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning inleder arbetet med en lag om oljeutsläpp för landskapet Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående användning av förpackningsmaterial. (HM nr 22/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Hemställningsmotionen handlar egentligen om användning av använt förpackningsmaterial. Det kunde ha stått så i rubriken. I dag sorterar vi tetror, kartonger osv. som lastas, ofta på lastbil, körs till Sverige eller riket för att återvändas ibland som isoleringsmaterial och ganska ofta går det, enligt dem som kör, till förbränning. Vi importerar olja till Åland som vi förbränner.

 

Jag har skrivit hemställningsmotionen av den orsaken att jag ser det varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att vi kör skogsprodukter från Åland och någon annan drar nytta av dem. Vad jag vill ha fastställt är miljöbelastningen på lastbilar, färjor osv. Är den miljömässigt riktig, går det med plus i miljön? Jag vet inte, men jag tror att utreder man det kommer man på att det är inget plus utan det är ett minus. Det är också så att fraktionerna är förnyelsebara eftersom de kommer från skogsprodukter. När det gäller skogsprodukter har vi egentligen tillräckligt av dem. Vi kör flis från både firma Carl Rundberg och Skogsägarförbundet som blir papper, främst till Sverige. Det är ingen brist på det. Nu utreds på Åland en eventuell fjärrvärmeproduktion av förbränning av utsorterade sopor och när det gäller den delen så tror jag på det, men eftersom fraktionerna är små tycker jag att om det visar sig att det är oekonomiskt och i synnerhet miljömässigt fel att transportera produkterna från Åland anser jag att de skall användas på Åland. Ett alternativ vore att man kunde använda dem för någonting annat på Åland, t.ex. för isoleringstillverkning, men det har väl utretts och diskuterats och vi anses för små till det. Det finns de som tycker att det är alltid fel att bränna någonting som är brännbart och utsortera,  t.ex. kartonger. Men om man dessutom kommer fram till att det är miljömässigt fel borde man komma till det att vi använder dem här.

 

Med anledning av det som jag har sagt föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen under år 2007 utreder det miljömässiga och ekonomiskt riktiga i att med lastbil och färja transportera använda tetror och kartong för bearbetning utanför Åland i stället för att använda dem till fjärrvärmeproduktion på Åland ifall detta blir möjligt.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Hemställningsmotionen tar upp en sak som jag länge har funderat på: huruvida det lönar sig att transportera just kartong och olika förpackningsmaterial till anläggningar för att återvinna dem i stället för att man skulle destruera på Åland genom förbränning och ta tillvara energin. Jag misstänker att trots att det kanske är förnuftigt att göra så sätter säkert byråkratin käppar i hjulen eftersom EU:s avfallsdirektiv uttryckligen säger att man skall först återanvända sakerna om det är möjligt, sedan skall man återvinna materialet, vilket är fallet i dag, att man gör en lägre klass av papper av materialet för att sedan som tredje utvinna energi ur det och försöka ta det tillvara och som fjärde skall det deponeras. EU:s avfallsdirektiv sätter stopp för det här, men jag tycker att man borde ändå – för att påvisa miljönyttan – göra utredningen som motionären efterlyser. Jag har många gånger funderat när man står och sköljer sina tetror och omsorgsfullt sorterar dem, sedan skall de köras med lastbil, lastas om, köras igen och kanske lastas om ytterligare en gång innan de kommer till anläggningen. Frågan är om det inte är effektivare att ta nytt råmaterial eftersom det är förnyelsebart. Jag tycker att det skulle vara bra om det bringas klarhet i den här saken.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet och hoppas verkligen att det här blir av. I de brännbara fraktionerna i dag – ltl Danne Sundman och jag råkar bo i en kommun där vi faktiskt kan titta vad som går i brännbart – ligger det tetror och sådant med som går till förbränning till Uppsala och som man faktiskt kunde förbränna här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående uppdatering av IT-politiska programmet och

framtagande av en sajberstrategi för Åland. (HM nr 27/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet . Godkänt. Diskussion.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Lagtinget antog den 31 maj 2002, alltså för drygt fem år sedan, ett IT-politiskt program som sedan dess har lämnats utan åtgärd och blivit en s.k. hyllvärmare. Sedan dess har utvecklingen gått vidare och det är nu hög tid att uppdatera programmet för att ta tillvara och understöda den utveckling som IT-samhället inneburit. Exempel på saker som kunde ingå är t.ex. inriktning och omfattning av IT-utbildning i landskapet, uppdatering av IT-tillgänglighetsundersökningen och åtgärder för att motverka den s.k. digitala klyftan, åtgärder för att stöda IT-näringen, användningen av informations- och kommunikationsteknik i landskapet och i kommunerna i syfte att effektivisera offentlig sektor att uppgöra en omfattande strukturstrategi. Det här är exempel på frågeställningar som delvis fanns i det IT-politiska program som antogs men som till den delen har blivit inaktuellt.

 

Vidare bör en ”sajberstrategi” utarbetas för Åland med förslag på hur landskapet skall vara med i utvecklingen av vad man kallar cyberspace, numera på svenska ”sajberspace” som låter lite lustigt. Det är nämligen så att flera vad man kunde kalla parallella virituella världar håller på att etableras på Internet, t.ex. en som heter Secondlife.com. Åland  bör ha en strategi hur man skall verka inom dessa. Nyligen har t.ex. Sverige bestämt att öppna en ambassad i Secondlife. Åland borde också ha en ambassad där. Där är viktigt för att åländskt närlingsliv skall hänga med i utvecklingen, och strategin bör innehålla förslag på samarbeten inom områden mellan myndigheter och näringsliv. Det finns enorma möjligheter för ett litet område som Åland att hävda sig i utvecklingen om man är tidigt med. I den här världen är det inte landyta som spelar roll eller placering utan alla är på samma nivå.

 

Just de här frågeställningarna tycker jag att man borde utreda och därför hemställer jag om att dels det IT-politiska programmet uppdateras samt att en sajberstrategi för Åland utarbetas.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Fördras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att tillrättalägga så att inflyttade pensionärers skatter tillfaller bosättningskommunen. (HM nr 7/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet . Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det här är en motion som har lyfts upp av representanter för kommuner när vi har varit runt på våra kommunrundor och då bestämde vi oss för att ta reda på hur förhållandet är och om möjligtvis landskapsregeringen kan påverka saken. Vi vet alla att i början av femtio-, sextio- och sjuttiotalen när emigration och arbetskraft for från Åland till Sverige så var det många som fick sin utkomst i Sverige och blev kvar där under hela sitt verksamma arbetsliv och tjänade ihop till sin pension. Som pensionär kanske man nu vill återflytta till Åland och det tycker jag är bra, men vi anser att skatterna för pensionärerna inte är riktigt rättvist reglerade. En pensionär som inte är finsk medborgare och flyttar till Åland från Sverige och inte har några andra inkomster än pensionen betalar ingen skatt till kommunerna. Detta kommer att bli ett problem den dagen man vill ha social omsorg och omvårdnad för ålderdomen, där inte kommunerna får del av skatten på pension utan den stannar i Sverige. Därför tycker vi att det här är en verkligt viktig sak för de åländska kommunerna, i synnerhet för små kommuner och det är därför som frågan också har lyfts upp. Det är ingen kritik mot dem som flyttar hem utan det tycker vi är lovvärt och de använder sin pension åtminstone till vissa delar för att konsumera här men just kommunalskatten borde stanna i bosättningskommunen med tanke på den framtida omsorgen.

 

Därför föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning vilka möjligheter det finns så att de inflyttade pensionärernas skatter tillfaller bosättningskommunen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det här är i linje med det som jag diskuterade förut i samband med Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets uppgifter. Landskapsregeringen kunde direkt ta upp frågan i Nordiska ministerrådet. Det är ett av gränshindelsproblemen som  hela tiden diskuteras, så vi hoppas att det blir resultat. Jag ger mitt stöd till själva motionen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är bra om man på det viset kan aktualisera problematiken. Som vi vet lyder det under ett dubbelbeskattningsavtal som en gång i tiden gjordes angående skatter över gränserna. Vi anser inte att man skall riva upp den reformen. Däremot kanske man behöver utveckla det här och ta det till diskussion med finansministeriet, men det kan väl också gå den av ltl Raija-Liisa Eklöw föreslagna vägen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Frågeställningen är inte alls obekant för Ålands landskapsregering, tvärtom! Kökar var den första kommunen som tillsände oss en skrivelse i det här ärendet för relativt lång tid sedan. Ltl Raija-Liisa Eklöw sade att vi kunde ta upp frågan i Nordiska ministerrådet. Det är precis det vi har gjort, och vad skulle vi annat göra!

 

På det senaste finansministermötet redogjorde jag för hela problemställningen i den s.k. Länderraporten som en representant för varje självstyrt område eller respektive nation avger som en inledning vid mötena. Dessförinnan hade jag tillsammans med den förre avgångne finansministern Per Nuder diskuterat specifikt den här frågan och vi skulle mycket mera och närmare gå in på det  här, bl.a. ville han att vi skulle räkna antalet pensionärer på Åland som har återflyttat. Så avgick den svenska regeringen. Nu har vi en ny med finansminister Anders Borg och med honom har jag också antytt att jag vill ha en diskussion specifikt i den här frågan. Men nu är det så att redan den 2 maj kommer den svenske samarbetsministern Christina Husmark-Pehrsson på ett Ålandsbesök och som den allra första punkten på den överläggningslistan finns beskattningen av återflyttade pensionärer. Enligt mitt sätt att se det här är problemställningen att pensionärer som återflyttar till Åland efter – som ltl Brage Eklund sade – att ha jobbat ett långt förvärvsliv i Sverige så betalar de uteslutande skatt till Sverige om det är så att de har förvärvat sin inkomst för pension i Sverige. Har de förvärvat också delar på Åland så betalar de till den delen skatt på Åland. Men precis som sade är det i många fall så att de flyttade på femtio-, sextio- och sjuttiotalet och nu på ålderns höst vill man väldigt gärna återse fädernebygden, man vill slå ner bopålarna igen och leva kvar här. Många är äldre och ansvaret för att sköta äldreomsorg och andra därmed sammanhängande frågor ligger på kommunerna och man får inte ett penni från dessa pensionärer; vi skall också komma ihåg den konsumtion som de naturligtvis presterar i vårt samhället och som naturligtvis även det är viktigt.

 

Jag har funderat mycket på  hur man skall tackla frågan. Jag tror inte att det är en framgångsrik väg att försöka desavouera existerande dubbelbeskattningsavtal, där vi för övrigt nu kämpar för att få en representant med i den arbetsgrupp som sammanträder två-tre gånger per år just för att s.a.s. aktivera dubbelbeskattningsfrågorna. Det är nämligen aktuellt med en viss reform där igen Vi kämpar hårt. Jag har varit i kontakt med andra finansminister Ulla-Maj Wideroos för att vi skulle komma in där och hon har för sin del tillstyrkt detta. Men problemet är att det finns också andra krafter i det här spelet, det är inte så enkelt. Vår kamp är att vi skall komma in. Jag har funderat på hur man skall kunna tänka sig att tackla det här problemet, om man inte skall bryta den existerande struktur av dubbelbeskattningsavtalet, som jag inte tror att länderna går med på. Jo, då finns det ett sätt och det är precis samma sätt som ålänningarna uppfann när vi hade sjömansskattefrågan aktuell för de åländska sjömännen som taxerades av svenska staten men vi skulle sköta om familjer och alltihopa och inte få del av deras skatter. Då gjorde man så att Sverige återbördade; systemet blev kvar, men Sverige återbördade en väsentlig del, om inte jag missminner mig, till det åländska samhället. Jag tror det var under minister Åslings tid som det genomfördes. Jag tror att det är den metodiken, som redan är etablerad och har visat att den fungerar, som vi skall försöka klara ut det här på, det är åtminstone min målsättning. Jag har diskuterat med mina rådgivare på finansavdelningen och de tycker att det här kunde vara en framgångsrik väg. Så tänker vi försöka, för vi är angelägna om att säkerställa de åländska kommunernas finansiella läge så långt det bara är möjligt, framför allt skärgårdskommunerna, därifrån utflyttningen var speciellt stor.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det var roligt att höra att landskapsregeringen är insatt i ärendet och jobbar på det. Jag håller helt med ledamoten Lasse Wiklöf att det inte är en framkomlig väg att riva dubbelskattningsavtalet. Jag glömde att säga i mitt anförande att jag tror också på samma tillvägagångssätt som ledamoten Lasse Wiklöf om sjömanskatteåterbäringen som ett exempel på  hur man kan gå tillväga. Jag kan inte annat säga än att lycka till i det fortsatta arbetet. Motionen har förfallit på det viset att ärendet är åtgärdat, men jag ville i varje fall lyfta upp problemet i och med att det är ett allmänt problem som kommer att komma till kommunerna i framtiden och någonting måste göras i tid.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringen kommer att göra allt som står i vår makt och jag hoppas och tror att vi kan bli framgångsrika också i den här frågan – som i så många andra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Rendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:  

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående möjlighet till delad kommunalskatt. (HM nr 31/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet . Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det luktar lite illa här i talarstolen efter tidigare talare! I den här motionen föreslår jag något som skulle hjälpa många skärgårdskommuner och också perifera kommuner på fasta Åland. Det finns många exempel, egentligen varvet runt kan vi ta, t.ex. Geta, som har en väldigt dålig och utsatt ekonomi men som har många sommarstugeinvånare på sommaren. Eckerö är ett annat exempel. De flesta skärgårdskommuner tjänar som exempel. Min idé är alltså att man skulle låta folk skriva sig temporärt eller delvis i en annan kommun där man ofta tillbringar mycket av tiden, alltså partiellt i en annan kommun. Om man vistas under sommaren på sitt sommarställe skulle man vara skriven där och ens skatteinkomster skulle delas mellan den vanliga bosättningskommunen och den man bor i på sommaren. Det här skulle vara ett tillskott för de kommuner som har mycket tillfälliga invånare, som också indirekt kanske kostar kommunerna i administration och sliter på vissa saker, inte de dagliga vård, skola och omsorg, men annan kringservice som kommunen har, kommunala vägar osv.

 

Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning görs av möjligheten till att partiellt skriva sig och betala skatt i en annan kommun än den stadigvarande under viss tid på året.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2005 - 31 oktober 2006. (RS 1/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling den 18.4. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande fredag den 13 april kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.00).

 

 

 

 

Originalfil