Plenum den 11 april 2008 kl. 9.30

PLENUM den 11 april 2008 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Folke Sjölund, ltl Sirpa Eriksson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Fredrik Karlström, vtm Gun-Mari Lindholm och ltl Harry Jansson). Vtm Gun-Mari Lindholm och ltl Folke Sjölund infann sig efter uppropet.

24 lagtingsledamöter närvarande.

Ltl Fredrik Karlström anhåller om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 11.4, orsak: privata angelägenheter, ltl Sirpa Eriksson anhåller om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 11.4, orsak: sjukdom och ltl Harry Jansson anhåller om befrielse för tiden 11.4, annat uppdrag i anslutning till lagtingsarbetet: deltagande i European Free Alliance’s årsmöte.

Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att de för finansåret 2008 valda landskapsrevisorerna till ordförande valt revisor Anthonio Salminen. Antecknas.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2007-2008 om ny mandatperiod för landskapsskolornas direktioner. (FR 16/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 14.4.

 

 

Föredras, efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025. (M 2/2007-2008).

 

Ärendet bordlades den 9.4. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Regeringens energimeddelande och särskilt den efterföljande debatten blev något av en besvikelse. Jag hade faktiskt väntat mig mera engagemang och skärpa i diskussionen. Minister Roger Erikssons visioner klingade ihåligt och valhäntheten var påtaglig. Jag var redan tidigare inne på att meddelandet är mera ett allmänt program än ett strategidokument. Regeringen blandar stort och smått, saknar klara mål, tidsplaner, kostnadskalkyler, miljökonsekvenser  och koordination av olika åtgärder.

 

I en strategi beskriver man en planmässig metod för att uppnå ett eller flera klart definierade mål. De åtgärder som föreslås skall enligt ett systematiskt handlingsmönster leda närmare målen. Varje åtgärd borde kunna mätas och värderas. Något som meddelandet inte lever upp till.

En strategi för energiarbetet borde som jag ser det ha klara mål och tydligare prioriteringar. Prioriteringarna måste vara ekonomiskt, socialt och miljömässigt avvägda. Det är inte trovärdigt att rada upp en massa åtgärder utan att åtgärderna bedöms ur ekonomisk synvinkel. Landskapets energiarbete är inte något socialt bidragsprojekt  utan åtgärderna måste kunna bedömas affärsmässigt. Att tala om att miljön får kosta i allmänna ordalag  är ett förödande förhållningssätt  om det betyder att samhället skall stå för miljöåtgärderna. Nej,  vi bär alla, var och en, ta ett ekonomiskt ansvar och vi måste för att uppnå ett hållbart samhälle vara beredda att betala. Att använda skattemedel i stora mängder för enstaka åtgärder, vars miljökonsekvenser bidragsgivaren inte kan mäta riskerar att resultera i slöseri med allmänna medel och en oförutsägbar omfördelning av skattemedel. Effekterna av en sådan miljöpolitik måste undvikas.

 

Liberalernas vallöfte att betala ut ett stöd för inköp av miljöbilar är ett sådant exempel. Stödet kan inte betalas utan att ha sin grund i lag. Miljöeffekterna av liknande stöd visar sig rätt tvivelaktiga. Det skulle inte förvåna om bilförsäljarna är de som vinner mest på stödet. Stödet kan mycket väl leda till att bilparken på Åland ytterligare växer och bilkörandet likaså eftersom stödet inte är tänkt att kombineras med begränsningar av icke miljövänliga bilar eller att miljönedsmutsande bilar tas ur trafik. Miljöeffekterna blir därför ytterst oklara och trots allt marginella för Ålands del särskilt om man beaktar att  den största delen av utsläppen av växthusgaser inom trafikområdet kommer från sjöfarten.

Bilparkens anpassning till miljöns kraven kommer ändå komma på grund av stigande oljepriser att lösas av den s.k. marknaden. För EU är det viktigt att standarder och normer blir gemensamma och strikta. Senast under år 2009 kommer vi säkert att få se stora ändringar på detta område.

Både med tanke på Östersjön och den globala uppvärmningen är det strategiskt viktigt att de fartyg som rör sig på Östersjön anpassas till betydligt tuffare normer både i fråga om utsläpp i havet och i luften. Alla andra åtgärder är marginella i relation till behovet av åtgärder för att begränsa sjöfartens utsläpp. Regeringen tänker inte göra något i detta avseende utan man avser att följa  med utvecklingen genom att samtala med rederiernas företrädare. Den förra regeringen hade en betydligt ambitiösare politik i detta avseende.

 

Vi socialdemokrater vill gärna att regeringen Eriksson lägger ner betydligt mera energi just på sjöfarten. Vi ser behov av att jobba med EU:s havspolitik, Nordiska ministerrådet, Finlands regering och riksdag samt alla andra politiska organ som verkar runt Östersjön och Åland har representation. Landskapsregeringen bör tillsammans med rederierna ta fram korta och långsiktiga mål som är realistiska och sedan driva dem politiskt i strategiskt viktiga politiska organ.

 

Övriga åtgärder bör förverkligas efter att man skapat klara kriterier för att bedöma åtgärdernas ekonomiska och miljömässiga effekter. Den pågående internationella debatten om det globala hotet som en följd av jordens uppvärmning kan inte motivera en massiv utdelning av stöd till privata hushåll och företag för investeringar som normalt ankommer på de privata och vars miljömässiga följder är trots allt rätt oklara. Miljöhotet kan inte elimineras genom känslomässiga miljöbidrag utan kräver tvärtom klara och tydliga mätmetoder så att allmänna medel inte förslösas utan bidrar i stället till det som oklart i meddelandet kallas hållbar utveckling.

 

Vid sidan av sjöfarten är målen om att Åland skall vara självförsörjande i fråga om energi för uppvärmning samt produktion av el något som socialdemokraterna stöder. Men det krävs bättre underlag för att fatta beslut om startegiska relevanta åtgärder.

 

Bland dessa är frågan om en likströmsförbindelse till Finland en av de viktigaste investeringarna. Det är frågan om ett stort och komplicerat projekt. Förbindelsen är avgörande för om det skall vara möjligt att bygga ut vindkraften på Åland. På den här punkten är Minister Roger Eriksson också oklar. Vilken är tidtabellen, och var står vi nu ? För min del verkar meddelandet väl optimistiskt på den här punkten, men framför allt är det oklart och här skulle vi se en precisering av landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson. Men frågan är viktig och det behövs att någon driver på den i regeringen. Det räcker inte med att regeringen följer med utvecklingen. Regeringen måste driva utvecklingen i den här frågan.

 

Det finns många på Åland som drömmer om en sopförbränningsugn. Regeringen tycks också nära sådana här heta drömmar.  Många utredningar har redan gjorts. Det behövs inte flera just nu och inte under lång tid framöver. Enligt EU:s sopregler skall vi minska våra sopor genom att sortera, återanvända, återvinna och därefter deponera eller förbränna.  Syftet är att minimera soporna. Mängden sopor är generellt liten på Åland. Den skall bli ännu mindre genom effektivare sortering och återvinnning. Den policyn motverkar i sig förutsättningarna för en lönsam sopförbränning. För att få underlag för en sopförbränningsstation på Åland krävs antagligen en stor mänga import av sopor och jag är inte så säker på att det som befolkningen vill! . Dessutom har regeringen i sitt handlingsprogram ambitioner att ta över hela sophanteringen och bilda ett landskapsägt företag som sköter skräpet . Jag föreslår att vi lägger sopförbränningen på hyllan tills det bolaget är bildat. Annars vet vi inte vem som har ansvaret i fråga om sophanteringen.

Socialdemokraterna har ingen åstundan att föra detta meddelande till social- och miljöutskottet. Vi tycker helt enkelt att det är ett otillräckligt underlag för att lagtinget skall kunna göra relevanta och meningsfulla bedömningar av möjligheterna att uppnå resultat av det sammelsurium av åtgäder som programmet innehåller. Vi lägger största vikt vid följande i det kommande arbetet:

 

  • Sjöfartens utsläpp till luften och i havet måste minimeras
  • Likströmskabeln till Finland skall byggas.
  • Marknadsmässighet i miljöstöden till företag, jordbruk och andra som driver kommersiell verksamhet, inte sociala bidrag till företagen
  • Stöd till privata hushåll skall komma alla till del. Stöden till företag och hushåll skall fördelas i stöd av lag och inte på oklara budgetsbeslut.

 

Detta för att garantera rättssäkerhet och att den offentliga makten skall kunna utövas under lagarna enligt god förvaltningssed.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag finner anförandet lite motsägelsefullt. Först börjar ltl Barbro Sundback med att såga hela strategidokumentet, sedan lyfter hon fram några frågor som är tyngdspunktsfrågor i dokumentet, som hon omfattar, men något kritiskt, hon skulle vilja göra det annorlunda. Vad gäller att hon påstår att det inte finns klara och tydliga mål anser jag att målen väldigt klara och tydliga. Vi skall reducera koldioxidutsläppen, vi skall minska energiförbrukningen, vi skall komma till en minskning av användning av fossila bränslen. Jag frågade i debatten i onsdags om hon var emot målen, men det var hon tydligen inte, i dag ser hon dem inte ens i programmet!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag ber minister Mattsson att räkna upp tre mål som han prioriterar högst i programmet. De andra målen vill jag att han värderar ekonomiskt och miljömässigt till att börja med. Nog kan vi skriva mål nog, att ta ner månen! Men vad kostar det och hur skall det gå till och vem har ansvaret?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Mina mål har jag klart och tydligt definierat. Jag reflekterade över ltl Barbro Sundbacks mål och hon vill ta ned miljöutsläppen från sjöfarten, som ingalunda det här lagtinget eller den här regeringen har förmåga att göra, oavsett ekonomiska effekter. De mål som vi har här är att minska brännoljeförbrukningen och användningen av fossila bränslen till noll för uppvärmning. Delar ltl Barbro Sundback den åsikten? Vi skall ha en självförsörjningsgrad till 100 procent av egen producerad el på årsbas. Är inte det höga mål nog för ltl Barbro Sundback?

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är synd att regeringen Eriksson inte vill vara politiskt verksam utanför Åland. Det förutsätter nämligen det om man skall försöka påverka sjöfarten. Eftersom sjöfarten är den stora utsläppskällan så blir alla andra åtgärder tämligen marginella. Vi omfattar förslaget om att Åland skall vara självförsörjande i fråga om uppvärmning och elproduktion, men de stöd som betalas ut skall göras på affärsmässig grunder under lag, inte genom politiska prioriteringar av producentorganisationer och andra närstående intressen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja rätta till ett kolossalt missförstånd. Den här landskapsregeringen arbetar väldigt aktivt på miljöområdet. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson återkom i dag från ett globaliseringsmöte och själv har jag varit med miljöministrarna i Köpenhamn. Vi skriver i vårt program att miljöarbetet skall drivas på EU-nivå och på nordisk nivå, nationellt och lokalt. Det är ett arbete där vi överhuvudtaget inte spar någon möda. Vi är aktiva inom HELCOM, inom B7-samarbetet, inom Nordiska ministerrådet och inom Nordiska rådet. Vi drar vårt strå till stacken och håller fram våra positioner.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det var andra toner än vi fick höra från landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson! Då är min fråga: Har man tänkt förbigå sjöfarten i alla de här organen eller vilken är riktigt regeringens policy när det gäller det internationella miljöarbetet och sjöfarten?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ingalunda kan sjöfarten förbigås. Det är nästa steg i den progressivitet som EU visar i klimatfrågorna; då skall sjöfarten inlemmas, flygtrafiken skall inlemmas och det är också ett arbete som vi kommer att följa. Det finns en pågående dialog med rederierna. Vi följer ett arbete i Helsingfors där man pratar om miljödifferentierade farledstaxor – där sparar vi heller ingen möda, ltl Barbro Sundback!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ja, vi får sätta vår tillit till minister Sjögren för både ledamoten Mattsson och minister Roger Eriksson har sagt att det här ligger inte inom Ålands påverkningsmöjligheter och därför kommer man inte att jobba med det. Regeringen verkar uppenbart väldigt delad i sin strategi i den här frågan och det är mycket dåligt, eftersom det är den viktigaste miljöfrågan för Ålands del, både vad gäller Östersjön och klimatfrågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mika Nordberg, replik:

Herr talman!

Jag måste replikera för jag håller inte riktigt med ltl Barbro Sundback i fråga om sopförbränningen. Jag skulle vilja understöda förslaget om sopförbränning eftersom jag tror att det är den enda vägen man kan gå för att få ner kostnaderna för renhållningen. Jag har svårt att se att målet att minska soporna hos var man i slutändan skall få ner soporna, vi behöver ändå på något sätt ta hand om dem. Som möjligheterna att ta hand om soporna i dag är gör det att kostnaderna ovillkorligen kommer att bibehållas på en hög nivå och det drabbar varje enskilt hushåll och varje enskild person.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Kostnaderna med förbränning kommer inte automatiskt att minska, speciellt inte om investeringen och tekniken är kostsam och råvaran otillräcklig, tvärtom, det låter i mina öron som en tämligen dålig investering.

Ltl Mika Nordberg, replik:

Herr talman!

När det gäller kostnader kommer de från många olika saker i renhållningsbranschen, men en av de dyraste kostnaderna som vi har i dag och som gör att kostnaderna för renhållningen på Åland är väldigt dyr är transporterna. Det är nämligen så att majoriteten av alla sopor som produceras på Åland i dag förs bort från Åland. Skall man kunna få in konkurrens i renhållningsbranschen måste det finnas en möjlighet för mindre aktörer att kunna lämna sitt avfall på konkurrensvillkor på Åland, och den möjligheten finns inte i dag.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag kan väl hålla med om att transportkostnaderna säkert är en stor del av hela kostnaden för sophanteringen. Men problemet kvarstår att sopmängden är så liten på Åland, den blir ännu mindre ju mer vi sorterar och det är den allmänna politiken. Ekvationen går inte ihop. Dessutom måste man komma ihåg att sopor inte bara är en kostnad utan det blir mer och mer en råvara. Om ltl Mika Nordberg vill övertyga mig måste han nog ta fram en ny utredning, och det tror jag faktiskt inte kommer att ge något annat resultat än de tidigare eftersom våra sopmängder bara sorteras ännu mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Trots att jag förlorade en tennismatch i morse har jag en något positivare inställning till det här ärendet än vad föregående talar har. I grunden är planen bra som plan betraktad. Oklart i planen är dock på många punkter hur åtgärderna skall genomföras, oklart och icke konkret. Det är bekymret med planen, som i princip innehåller goda målsättningar, med något undantag förstås. Så är det i politiken att inte kan man vara överens om allt! När man gör upp energiplaner, miljöplaner och andra planer inom områden som är ganska vida och svåra att hantera är problemet alltid hur man driver på och hur man förverkligar. Att på förhand säga det är naturligtvis inte lätt, men det bör vara ett krav för en regering att försöka säga det på förhand när man presenterar en plan för parlamentet. Det är ofta det ekonomiska motståndet som skapar problem eller ekonomiska prioriteringar som inte är tillräckliga för att genomföra de förslag som kommer. Det är ofta personbrist, det är ofta att man inte har en tydlig huvudman, som ledamoten Mattsson i ett ärende häromkvällen hade mycket synpunkter på, det är mycket fråga om betydande brist på engagemang hos inblandade parter. Det finns alltså många svårigheter med att genomföra ett program och är det oklart och icke konkret så blir det naturligtvis ännu mycket svårare.

 

Jag kan börja med det övergripande allmänna som togs fram i en replik mellan ltl Barbro Sundback och minister Roger Eriksson, nämligen när landskapsregeringen skriver ”Energiproduktion och konsumtion måste ske i samklang med villkoren för hållbar utveckling.” Det viktiga är alltså villkoren för hållbar utveckling, och ltl Barbro Sundback frågade då hur förklarar landskapsregeringen detta centrala begrepp som är underlaget för hela energiarbetet. Då fick vi höra att villkoren för hållbar utveckling är att se till att inte överskrida vad naturen klarar av! Naturligtvis är det inte så enkelt. Det fordras en mycket klarare redogörelse från landskapsregeringens sida i en energiplan, hur ur energisynpunkt man skall klara en hållbar utveckling i vårt samhälle under alla dessa år som planen omfattar. Där är det en brist. Minister Roger Eriksson sade att man skulle mäta enligt någon slags B7-modell. So what? Det är väl bäst att redogöra för den då, om det finns några mätmetoder som är hållbara för att mäta den hållbara utvecklingen!

 

Herr talman!

Snabbt över till ”Delmål och åtgärder inom perioden 2008-2010”. Mycket är bra och helt okej. Men här har vi också en otydlighet när man som ett de centrala målen har sparåtgärder för energisektor. Sparpotentialen inom flera sektorer är stor, skriver landskapsregeringen, och inte så hemskt mycket mera. Det är klart att den är stor! Men hur skall man göra det och vilka sparåtgärder skall man vidta? Då står det under ”Energikonsumtion och effektivering: Mål: ökad energieffektivering. Åtgärd: anordna energispardagar, föreläsnignar och informera inom området.” Det var nog väldigt tunt! Där hade jag naturligtvis hoppats att en regering för det självstyrda Åland skulle ha betydligt tydligare åtgärder som man avser vidta under den här korta perioden 2008-2010, som vi är inne i. Jag har också kritiserat tidigare regeringar på den här punkten, att när det gäller sparåtgärder har man egentligen inte några åtgärder, man talar om att i egna byggnader, i egen fordonspark osv. göra sådana besparingar, men inte har jag sett några åtgärder under åren! Och inte har den här regeringen heller någon högre ambition. Det tycker jag är svagt därför att privatpersonerna på Åland har ambitioner och jobbar med det eftersom att det drabbar deras plånbok så hårt, men landskapsregeringen har tydligen så mycket pengar att de behöver inte bry sig om plånboken och därför blir det lite svagt. Här kräver vi för vår del kraftfullare insatser utan att behöva göra annat än notera att inte har det varit hemskt mycket bättre förut heller.

 

När det gäller ökad användning av solenergi skriver landskapsregeringen att stöd ska ges till installation av solfångare. Det här är en väsentlig åtgärd både för den korta perioden och för den längre perioden, helt utan bakgrundsunderlag, helt utan någon slags faktainformation om förutsättningarna för ekonomi bakom detta och om alternativa uppvärmningsmetoder jämfört med solfångare, man på något sätt kastar det ur sig. Inte bra! Som ni ser tog jag upp under punkten ”Energikonsumtion och effektiviering” bara två saker, så det betyder att det övriga tycker vi att är okej, även om det kan finnas frågor där också om genomförandet. Landskapsregeringen avslutar punkten med förbränningsanläggningen och där delar åtminstone jag ltl Mika Nordbergs positiva inställning till förbränningsanläggning. Det har jag gjort under långt över ett decennium och det bekymrar mig, eftersom tekniken finns och den är miljövänlig, att man inte har kommit längre än vad man har gjort utan att vi täcks köra det brännbara materialet till andra ställen.

 

När det gäller elkraftsproduktionen talar man om ytterligare vindkraftssatsningar och det är bra. Landskapsregeringen skriver när det gäller placeringen av dem: ”Landskapsregeringen arrenderar ut lämpliga markområden för vindkraft.” That’s all! Det var allt! Varför var det allt? Sjöplaceringar, maritima placeringar, placeringar på privat mark, alltså en plan för var vindkraftsparker kan byggas tänker man inte komma med, utan om aktörer är intresserade av att arrendera landskapets markområden så ställer man upp! Under punkten ”Elförsörjning” säger landskapsregeringen, att likströmsförbindelse till Finland skall vara så långt genomförd inom 2010 att verkställighetsfasen är nådd, vilket torde betyda att man håller på och bygger. Det är bra. Här sägs ingenting om finansieringen, vilket naturligtvis är en brist, eftersom det i tidigare satsningar har varit väsentligt att få, tidigare extraordinarie anslag, och numera extra anslag från staten för att genomföra dem och en sådan här satsning är också bra för Finland på många olika sätt; även om den är avsedd primärt för vår reservkraftsförsörjnig så kommer den att ge andra effekter, särskilt när det gäller vindkraftproduktionen på Åland, som då ges möjlighet att expandera men också export av sådan grön el möjliggörs. Det hade naturligtvis varit sakenligt att säga någonting om finansieringen i det här sammanhanget.

 

Det finns inte någonting sagt om vindkraftsutbyggnadens ekonomiska förutsättningar. Avser man att ha några stöd för de åtgärderna, som man har i Finland och Sverige, eller avser man att marknaden helt och hållet skall styra utvecklingen av vindkraftsparken i landskapet? I så fall att det går bra är det okej, men annars är det en brist på näringspolitik och energipolitik som ligger bakom att man saknar det.

 

Under ”Transportsektorn” skriver man att man avser att under 2008-2010 införa en premie för att stimulera till inköp av miljöbil. Detta torde vara en av den svenska borgerliga regeringens mest korkade åtgärder, och den här lite borgerliga regeringen i landskapet skall nu gå i samma fotspår! Vi tycker inte i vår grupp att det är särskilt klokt. Vi tror att andra åtgärder är bättre i det sammanhanget och de kan vi säkert återkomma till.

 

Det finns också en passiv uppfattning om förnyelsebara fordonsbränslen. Som vi vet har man en expansion både på svensk och finsk sida av möjligheterna att köra miljöbilar med biobränsle, men här på Åland finns inte den möjligheten, samtidigt som det kommer hit turister varje år som har sådana bilar och förundras över att vi saknar det här. Då avser landskapsregeringen att under 2008-2010 ha en diskussion med bränsledistributörer! Det är trevligt det, hoppas maten blir god! Nej, jag tror nog att man måste vidta mera kraftfulla åtgärder för det från samhällets sida tillsammans med också kommunerna. Det är faktiskt ett stort samhällsintresse att biobränslena blir till salu i landskapet och det kan fordra kraftfullare åtgärder än diskussioner för att det skall kunna genomföras.

 

Vad som också saknas under transportsektorn 2008-2010 är åtgärder för landskapsregeringens egen fordonspark. Den förra regeringen angav en klar målsättning på den punkten, att man skulle byta ut fordonsparken. Vi har en motion för att påskynda det som är till behandling i dag. Landskapsregeringen säger ingenting.

 

Landskapsregeringen säger inte heller någonting om sin skärgårdsflotta, som tidigare har framhållits här i debatten. Det är väldigt förvånande, måste jag säga.

 

Trots den positiva grundinställningen till de flesta punkterna finns det en del att kritisera här, och ganska kraftigt också. För vår del, när det gäller transportsektorn och sjöfarten, vore det bäst om vi kunde införa miljödifferentierade farledsavgifter. Vi har just fått en fråga från Ålands handel och sjöfart till alla partier om vad man har för synpunkter på det här, och det är lätt att ha synpunkter, men det är riksbehörighet. Här ser vi återigen en brist i vår självstyrelses kompetens, där vi alltså inte kan driva en aktiv miljöpolitik i den kanske, som ltl Barbro Sundback sade, viktigaste miljöstörande verksamheten, som samtidigt är ytterst väsentlig för oss, men det skulle antagligen, om vi kunde ha miljöfarledsavgifter under vår behörighet, befrämja konkurrenskraften hos våra åländska rederier gentemot andra rederier. Också här har vi en motion om utveckling av självstyrelsen så att det här kunde bli ett område där vi faktiskt kan driva miljöpolitik.

 

Lite förvånad är jag också när det gäller elmarknaden där man skriver under delmålen 2011-2025 att vindkraftsexpansionen kan, tillsammans med andra elproduktionsmetoder, ge möjlighet att exportera el. Min uppfattning är att den vindkraftsexpansion som vi har haft och som vi är mitt inne i och som är under planering talar starkt för att det här kan bli en väsentlig exportprodukt. Då är landskapsregeringen väldigt försiktig i sin formulering att det kan eventuellt resultera i export under 2011-2025. Lite kraftfullare målsättning vore bra.

 

Herr talman!

Problemet med programmet är alltså arbetsmetoderna, som man avslutar med, förutom att det finns en del brister. Men allt det goda som finns här kompletterat med de politikmålsättningar inom de delar som saknas kräver kraftfulla arbetsmetoder, och det är inte mycket sagt på sidan 6 om det, som man skulle få en känsla av att nu kommer det att hända 2008 det och det, 2009 det och det, 2010 det och det! Jag hoppas att landskapsregeringen här skall visa framfötterna och vi kommer naturligtvis för vår del att följa med genomförandet av de målsättningar som landskapsregeringen har och som man säkert som repliker till vad jag har sagt här kommer att säga att man också har fast de inte blev nedtecknade!

 

Avslutningsvis är det viktigt som sägs att dokumentet uppdateras regelbundet. Vi lever i en föränderlig värld och energisektorn är en mycket teknisk värld och det kommer ständigt nya innovationer och ny kunskap, så man skall inte ha alltför långa perioder mellan revideringen av den här typen av program.

 

Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp tycker inte att det här ärendet behöver utskottsbehandlas utan vi avser att följa med hur landskapsregeringen går vidare i förverkligandet av energiarbetet.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill ge kraftfullt motsvar till det kolossala missförståndet som ltl Roger Jansson gör sig skyldig till. Hela energimeddelandet bygger på statistik, fakta och sakkunskap. Inte är det här någonting som några politiker har suttit och krafsat ihop på kammaren! Det bygger på ett gediget arbete som är gjort i samarbete med elbolagen, med försöksstationen, med energisamordnaren, med miljöbyrån. Ta bara det som ltl Roger Jansson kritiserade om solfångare! Det finns ett helt kapitel om det; solfångare har stora potentialer, man kan t.ex. tillgodose varmvattenbehovet om man installerar solfångare, så det bygger på statistik, fakta och sakkunskap.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ledamoten Katrin Sjögren brukar vara saklig i sina repliker. Nu var hon inte det. Blott på en punkt, när det gäller solfångare, kom hon med en information om det som vi alla vet. Vi har alltså tagit del av tjänstemännens produkt som heter Landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025 och som är bilagt här, och det är ett bra arbete som har gjorts. Vad jag kritiserade, i den mån jag kritiserade – jag hade också gott att säga – var de politiska målsättningarna och genomförande planerna av sådant som fanns i planen och sådant som saknades i planen. Inte på något sätt tog jag upp kritik mot den bilaga som finns med här.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag ser fram emot att ha ett eget anförande för att rätta till väldigt många missförstånd som verkar finnas. Å andra sidan kan jag konstatera att vi verkar ändå ha hamnat ganska rätt när det gäller meddelandet. En oppositionsgrupp kritiserar att det inte finns övergripande strategier och en annan kritiserar att det inte finns vissa specifika detaljer.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag förstod nog inte vad det där skulle vara bra för! ”Missförstånd som verkar finnas” – det var ju en replik till mig! Det skulle redas ut i ett anförande missförstånd som verkar finnas överhuvudtaget! Att det skulle finnas någon slags rim och reson i att oppositionspartierna på olika politikområden skulle bilda ett block som skulle vara enigt – nog vet ledamoten Katrin Sjögren mycket väl, som själv har varit i opposition att något sådant finns inte, utan de enda som förutsätts vara eniga här i lagtinget är de som har skrivit ihop och kommit överens om ett regeringsprogram. Vi har blivit satta i opposition, kan man säga, av både väljare och av nuvarande regeringsblock och jag redogjorde för Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Först till jag framföra ett tack för stödet och för ett gott inlägg i debatten. Det är bra med konstruktiva infallsvinklar. En regeringen kan inte på så här kort tid komma med någonting som är allomfattande, och det skall det heller inte vara. Då blir det ingen debatt, då skulle alla bara stiga upp och säga, oj, vad bra det här var – och så skall det ingalunda vara. Det är skönt att höra att vi är överens punkt: det behövs huvudmän för att driva olika frågor. När det gäller att dra t.ex. energisparprojekt har vi också en fråga där avsaknaden av huvudmän och incitament för att spara energi kanske är en av huvudorsakerna till varför man inte sparar. Det går att spara för en dag, så varför sparar man inte alla dagar. Det är en bra fråga – förmodligen finns det en orsak.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är en bra fråga som borde ha varit utredd i landskapsregeringens politiska papper över hur den här landskapsregeringen ser på incitamenten för sparandet, särskilt utanför landskapsregeringens egen verksamhet. Men här saknas egentligen insatser i den egna verksamheten som man styr över helt och hållet själv och det saknas också incitament, som minister Mattsson sade, för hur vi övriga utanför landskapsregeringen skall intresseras för sparåtgärder, men som jag sade i mitt anförande är det ändå så att folk är ganska duktiga på det här, av det skälet att de har det ekonomiska incitamentet. Energi är dyrt i dag oberoende i vilken form den förbrukas.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Roger Jansson säger, att det är fråga om incitament för att göra saker. Som sagt, det går bra att spara el för en dag, men varför sparar man inte hela året. Jag tror att det är ekonomin som gör att många inte behöver spara och då måste man ta fram andra incitament för att spara. I dokumentet finns det incitament varför man skall spara – jag skall återkomma i anförande – utan bara ekonomiska effekter, nämligen miljöpåverkan och det är det som energimeddelandet handlar om.

 

Jag uppskattar inställningen att meddelandet inte skulle utskottsbehandlas utan att det skall leva framåt. Regeringen kommer att återkomma i budgetbeslut med förslag till åtgärder som alla här i lagtinget kan följa upp och ha synpunkter på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson tog upp frågan om stödet till vindkraftverk och nämnde att man har stöd både i Sverige och i Finland. Frågan om stöd till vindkraftverk var uppe senast vi diskuterade meddelandet och det fanns olika uppfattningar i regeringsblocket. Jag har fått en sådan information att det finländska stödet beviljas enbart för vindkraft som samtidigt innebär att man inför någon slags teknik. Det sammankopplas inte med ett näringsstöd utan det är fråga om ett innovationsstöd. Jag undrar om ltl Roger Jansson har några synpunkter på det?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Min minnesbild från stöden i riket är – jag var med och utskottsbehandla dem i näringsutskottet – att det fanns två former av stöd som man använder sig. Det ena är det traditionella investeringsstödet och det riktar sig huvudsakligen till vindkraftsparker som planeras. Nivåerna växlar från investeringsobjekt till investeringsobjekt, så de döms in casu på det sättet. Huruvida det sedan fanns stöd till mindre vindkraftverk på jordbrukslägenheter kommer jag inte riktigt ihåg, men jag tror att det fanns och det var ett annat stödsystem. Man använde sig i riket också av inmatningstaxor för att stöda alternativa energikällor, inte bara vindkraftverk utan också andra former.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Allmänt sett tycker jag att meddelandet är intressant, det är välkommet, man skall tänka på att det är i början av en fyraårsperiod och det är i alla fall mycket som är nytt. Jag hade inte tänkt hålla ett anförande, men när jag hörde ltl Barbro Sundback satte jag upp tre punkter hur man kan förhålla sig till meddelandet. Man kan för det första uppenbart utgå från att allting är fel, särskilt de personer som har presenterat det, det är ”valhänt, det är ”inte trovärdigt”, det är ”ihåligt”, för att bara ta en kort, kort del av alla ord som användes. En utgångspunkt är alltså att allt är fel; jag tycker inte att det är särskilt konstruktivt. Den andra utgångspunkten: är vad saknas? Är det ofullständigt? Jag tyckte att ltl Roger Jansson hade många intressanta punkter; jag delar mycket av det som sades, det är helt klart att här saknas det preciseringar och förtydliganden. Jag hoppas att landskapsregeringen ser det här som ett levande dokument som återkommer och utskotten kan väl knappast bidra med så mycket nytt, det håller jag med om. I och för sig tycker jag att man skall utskottsbehandla om det finns önskemål om det och om utskotten själva tycker att man kan bidra med någonting. Den tredje frågan, som också många tidigare i debatten har svarat på, är om det här är på rätt väg, är saker och ting i rätt riktning? Det tycker jag att det är, det är naturligtvis i klimatdebatten väldigt mycket som försiggår här, i Sverige, Finland, EU och globalt som man fångar upp.

 

Det här är inga lätta saker. Vetenskapsfilosofen Francis Bacon sade på 1600-talet, där jag fortfarande befinner mig ibland, att för att förändra världen måste man förstå den. Det är helt uppenbart att när det gäller klimathotet så förstår vi inte. Det finns olika åsikter om uppvärmningen, om den är naturvetenskapligt cyklisk, det återkommer starka och svaga perioder när det gäller klimatpåverkan, eller om det är en mänsklig påverkan, vilket är en hypotes som har starkt stöd och därför måste vi, om vi inte förstår förloppen i ekosystemet, i alla fall begripa att vi måste göra någonting. I det perspektivet tycker jag också att det är intressant att diskutera en sådan enkel åtgärd som att ge stöd för en miljöbil. Personligen tycker jag att man skall kombinera det med ett skrotstöd därför att målsättningen är att få en bilpark som naturligtvis är mera miljövänlig när det gäller utsläpp men också ett så enkelt mått som att få ner vikten på bilarna kan vara värt att stimulera. Inom Europeiska unionen har man ett särskilt program där man ser på ekonomiska stimulansmedel för att styra miljön i rätt riktning. Om man som socialdemokraterna helt och hållet skall förlita sig på marknaden kommer det att ta tid och det kommer att vara marknadsmisslyckanden, som det heter och därför måste man ta också ett politiskt ansvar. Jag hoppas att landskapsregeringen i den tilläggsbudget som kommer tar upp det här med miljöbilspremie kombinerat med skrottillägg. Miljöbilspremien är en del i den strategi som gör att man skall ändra på kommunikationerna överhuvudtaget på Åland. Det gäller både sjöfart, kollektivtrafiken, biltrafiken, cykeltrafiken, allt måste ses i ett större och längre perspektiv. Om vi som målsättning kan sätta upp att om vi om fyra år har en bilpark som väger mindre, om vi har en utbyggd kollektivtrafik, om vi kombinerar miljöbilspremien med krav på säkerhet osv., så är det ett steg framåt. Också om det här skulle vara ett stöd till hushållen är det i alla fall ett stöd som samhällsekonomiskt skall visa sig vara hållbart. Hållbarhetskriterierna är också någonting som man sätter upp Finström ratt styra människors beteende. Det är inte några fastslagna absoluta villkor, utan det är någonting som man tänker ut, att för att göra våra beslut bättre ställer vi upp olika kriterier och villkor för hållbar utveckling.

 

Fru talman!

När det gäller klimatstrategin är den stora utmaningen att välja väg mellan de olika huvudsakliga alternativ som finns: skall vi förlita oss på tekniken, vilket jag tror att man kan göra till många delar när det gäller energi, effektivitet, när det gäller besparing, när det gäller energimetoder, solfångare och liknande. Det andra huvudspåret är att skall vi ändra vår livsstil, och det är naturligtvis det som är det viktiga, vi måste alltså ändra vårt beteende och därför kan man väl säga att den naturvetenskapliga kunskapen är viktig, men den som saknas är den beteendevetenskapliga kunskapen: hur skall människor lära sig att använda resurserna på ett bättre sätt? Om man tänker efter för sin egen del så kan man göra väldigt mycket, man kan åka kollektivt, man kan sortera sopor osv. Där gäller det att försöka hitta metoder att påverka människors beteende och det har vi egentligen gjort ganska långt när det gäller avfallshanteringen. För 10-15 år sedan låg det sopor överallt, ungefär som det låg i Bryssel när vi var där på studiebesök, det fanns inget system för att ta hand om soporna. Även om Mise fortfarande är relativt miserabelt är det ändå på rätt väg och det finns system som förefaller att kunna fungera. Det behöver alltså förfinas och utvecklas.

 

Det som är huvudutmaningen här är att utforma system i det stora som fungerar och det gäller för det första trafiken, de luftburna föroreningarna är stora, framför allt när det gäller biltrafiken. När det gäller sjöfarten vill jag påpeka att det pågår ett internationellt arbete som visserligen kan anses vara trögt, men det är också stora intressen, stora system och avancerad teknik. Jag har just igår besvarat samma fråga som ltl Roger Jansson nämnde om luftföroreningar från sjöfarten och farledsavgifter. Det är möjligt att om vi skulle ha differentierade farledsavgifter att vi kunde hitta egna system, men det är också ganska komplicerade mätmetoder osv. Liberalernas svar på den frågan är att man för det första skulle bestämma avgifterna i förhållande till bränsletyp, i förhållande till avgasrening och i förhållande till den miljöpolicy som man har på varje fartyg eller i varje rederi. Sådana miljöåtgärder skulle då kunna reducera avgifterna. Som nämndes har EU ett ganska omfattande program för sjöfarten när det gäller både säkerhet och energi och det finns också internationella organisationer som har dessa program. Den regering som jag satt med i för några år sedan hade de här internationella kontakterna och vi var med och medverkade via Nordiska ministerrådet för att göra Östersjön till ett PSSA-område, ett särskilt känsligt havsområde. Det lyckades till stor del; Ryssland var den vita fläcken, snarare den gråa vattenfläcken eller svarta oljefläcken, men det arbetet pågår fortfarande att utnyttja statusklassificeringen.

 

Ett annat system är vår energiproduktion. Där motiveras likströmskabeln av att vi skall få systembalans, dvs. när det gäller vindkraft är produktionen ojämn och den harmonierar inte alltid med efterfrågan, så där är det en teknisk lösning. När vi en gång i tiden bestämde oss för reservkraftslösningen, som nu är med gamla turbiner, så var också likströmskabeln mycket aktuell, men då var bedömningen, i förhållande till riksmyndigheterna, att vi inte skulle kunna påräkna en tillräcklig finansiering så snart efter Sverigekabeln hade byggts. Där finns det en del kvar att göra för landskapsregeringen, att utforma ett balanserat system på lång sikt som utnyttjar vindkraft. När det gäller solfångare är utvecklingen ganska stark och det man borde ytterligare utforma från landskapsregeringens sida är normer för allt nybygge där man bygger in i takkonstruktionen och i väggkonstruktionen att man kan dra ledningar från solfångare till värmesystemet.

 

Herr talman!

Det finns olika åsikter om avfallsförbränning och åsikterna varierar, kanske beroende på kunskap, men det verkar också vara fråga om ganska mycket tro och där tycker jag att landskapsregeringen skall se till att man skaffar den tekniska kunskap som finns på detta område och också förbereder sig på en teknikutveckling, det är det som det handlar om i hela vår energi- och klimatsystem, att Åland kan förändra genom att vi behärskar våra närmiljöer. Vi kan alltså bygga system med vindkraft därför att vi har sådan geografi, en sådan ställning. Vi kan också ta tag i vårt eget trafiksystem. Vi har möjlighet att påverka bilparken med den lagstiftning vi har och vi kan ytterligare förhandla med riksmyndigheterna om större möjligheter till anpassad beskattning för bilparken. Jag tror att miljöbil kanske inte är så effektivt som många tror, men det har också ett stort symbolvärde att man sätter igång och förändrar vå bilpark och våra fordon på ett systemtatiskt sätt och att man gör det så att vi också bygger in i det stödsystemet möjligheterna till att ha hybridbilar med elproduktion på olika ställen från vindkraftverk osv. Även om det kan synas vara ett politiskt slagträ där en del säger att det är verkningsfullt och andra säger att det är slöseri med medel tror jag att man skall ta de här stegen i landskapsregeringen och förfina klimatstrategin. Jag tror att det är ett dokument som visar att det finns potential och att det också finns vilja att göra någonting.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Olof Erlands uppfattning om att för att driva klimatfrågorna och driva utvecklingen framåt skall teknikutvecklingen vara marknadsbaserad, men den skall också vara reglerad. Styr man det helt och hållet till marknaden visar undersökningar att man får de billigaste och snabbaste alternativen. Man får inte de långsiktiga teknologier som kan hålla i åratal, så det skall vara marknadsbaserat men det skall också vara reglerat. Jag ser det inte heller som osannolikt att man så småningom kommer att förbjuda personbilar som släpper ut en stor del koldioxid. Det förs sådana informella diskussioner, har jag förstått, på EU-nivå.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Det är roligt att nästan alltid när jag har hållit ett anförande har ltl Olof Erland motiv för att gå upp och tala! Det är trevligt att man kan bidra till debatten på det sättet. I anförandet fascinerades jag över ett påstående, nämligen att ltl Olof Erland tyckte att vår sophantering på Åland har utvecklats bra och att Mise är på rätt väg. Det uppfattar jag som så att ltl Olof Erland inte kommer att åtminstone i första taget driva frågan om ett landskapsägt avfallsbolag, som regeringen skriver om i sitt handlingsprogram. Det är tokigt att det ges så här dubbla budskap från majoriteten och här vill jag gärna ha ett klarläggande. Jag tycker själv att Mise är ett stort framsteg, även om det lider av vissa barnsjukdomar.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Mise har varit miserabelt så här långt, det tycker jag vi måste vara eniga om. Det finns väl ingen möjlighet att påstå något annat med anständigheten i behåll. När det gäller landskapsägt så tycker jag att det är inte ägandet som är det viktiga utan det är hur man samordnar de olika delarna i Mise och det är möjligt att man kan sköta det via kommunalförbund, man kunde sköta det via ett aktiebolag och man kan sköta det på ett sådant sätt att landskapsregeringen tar det övergripande ansvaret. Det är ingen principfråga för mig utan det är en pragmatisk fråga. Jag uppfattar landskapsregeringen som så att man prövar sig fram för att få det att fungera för de enskilda medborgarna, det är det som är det viktiga, att vi har ett system där vi behandlar våra sopor som avfall, som deponi, som energiråvara, vad som helst och att det skall vara billigt och bra för medborgarna. Det är det viktigaste och jag är övertygad om att landskapsregeringen arbetar enligt det och jag vet att det är många andra här i lagtinget som vill se det på det sättet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag kan inte påstå att jag tycker att frågan blev något klarare med det där utlägget! Nu var det kommunalförbund och landskapet skulle ha det övergripande ansvaret och det var inte så viktigt hur organisationen skall se ut, samtidigt som ltl Olof Erland kritiserar Mises organisation. Det är nog så att ltl Olof Erland vet inte riktigt hur det där skall skötas, men han är full av kritik mot de andra som har försökt göra någonting och det är en lätt position att inta, det tror jag säkert!

 

Vi har förstått att miljöbilar är ett liberalt påhitt och man har importerat förslaget från Sverige. Men nu är det så att det importeras rätt så mycket bilar till Åland som är verkliga bränslemarodörer. Skall detta få fortsätta parallellt med miljöstödet, så är det ännu mera tveksamt vad det har för effekt.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte varför ltl Barbro Sundback ställer så mycket frågor till mig om jag är så oklar och otydlig och inte vet någonting! När det gäller de miljöbilar som importeras nu som är stora tunga bilar, begagnade bilar ofta av vissa speciella märken, så är det klart att miljöbilspremien gör att man styr preferenserna på marknaden till just miljöbilar från de andra, dvs. det blir mindre fördelaktigt relativt sett att köpa de dyra stora tunga bilarna och mera fördelaktigt att köpa en liten lätt miljöbil; även om det stöd som finns är marginellt så styr man och det är det som är själva poängen. Det gynnar miljön, färre dåliga bilar, flera bra bilar och det är alltså ett politiskt beslut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl Olof Erland för ett analytiskt och resonerande anförande och särskilt när det gäller avsnitten kring beetendevetenskap och hur folk egentligen beter sig. Också när det gäller miljöbilspremien bör man ha en analys i botten som ltl Olof Erland har. Det handlar också om att förnya bilparken generellt. Tack vare att Åland inte har vägsalt har vi en väldigt gammal bilpark och många bilar är fortfarande i drift utan katalysator, vilket innebär inte bara koldioxidproblem utan problem med kväveoxider av olika slag. Kanske man skulle utforma miljöbilspremien i stället som en skrotsbilspremie och köpa bort gamla bilar för att den vägen få en förnyelse. Orsaken till att vi har det här stora problemet är den bilskatt som vi dras med som Finland snart som enda land i Europa har kvar; jämfört med andra europeiska länder är det mycket dyrare att skaffa sig en bil här och det är få förunnat att gå in på en bilaffär och köpa sig en fin bil jämfört med vad det är i andra länder. Här hoppas jag att ltl Olof Erland fundering går igenom. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

En av mina stora miljöinsatser är att jag låter min Volvo PV från 1963 stå i garaget! När jag pratar för skrotbilspremie är det inte för eget intresse utan jag tror, precis som ltl Danne Sundman sade, att det är tydligare om man kombinerar de här sakerna. Vi har gamla bilar som borde skrotas och när man köper en ny bil så passar man på att skrota en annan. Jag har fört fram till landskapsregeringen att man skall kombinera nybilspremien med skrotsbilspremie och nu var det bra att det kom fram en gång till här, så vi får väl se vad som kommer i tilläggsbudget. Jag tror att även sådana här marginella saker skall man kunna resonera om på vilket sätt det bidrar till klimatförbättringar, för det är ändå det som det handlar om.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att det igen kom fram att man inte skall skuldbelägga de få entusiaster som vårdar kulturarvet och har gamla bilar i ursprungligt skicka, alltså veteranbilar och kör ett trettiotal dagar per år. Det är ett mycket mindre miljöbekymmer jämfört med dem som kör dagligen med gamla bilar men som är tvungna till det för att de helt enkelt inte har råd att förnya sin bil och då blir den åländska bilparken bland de äldsta i världen faktiskt. Näst Kuba har väl Åland den äldsta bilparken  (Från salen: nej, nej! ) När man far runt i världen förvånar man sig över hur bilparken är modern jämfört med den åländska där man har många åttiotalsbilar i drift och statistiken visar också just det jag sade, att den åländska bilparken är bland de äldsta i världen, dessutom i gott skick, men det rör inte de entusiaster som har veteranbilar, de skall givetvis inte skrotas som ltl Olof Erland också har, vilket är mycket förtjänstfullt.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller miljöbilspremie och skrotbilspremie hoppas jag att vi kommer före Kuba i den frågan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Även jag måste hålla ett anförande på grund av dagens negativa inledning av ltl Barbro Sundback. Som det framgår av meddelandet är målen väldigt högt ställda avsikten med det är att förbättra miljön och att minska miljöbelastningen. Det finns egentligen bara det som är huvudincitamentet för meddelandet. Jag tycker att det här kommit väldigt snabbt från en nytillsatt regering. Det har säkert sina brister, som också har påtalats, men ändå finner jag ett stort stöd för det mesta,  framför allt ltl Roger Janssons inlägg var mycket konstruktivt. I sak kommer vi sedan att få diskutera de frågorna i form av budgetbeslut. Däremot saknar jag visioner hos socialdemokraterna för annat än de stora internationella frågorna, alltså fartygsdriften i Östersjön är någonting som meddelandet saknar. Det finns dock skrivet ganska mycket. Vi har inte, precis som ltl Roger Jansson, incitament för att kunna göra någonting aktivt och framför allt det som ltl Barbro Sundback påpeka, att vi skall också ekonomiska muskler att göra någonting för fartygsdriften. Hur skulle ltl Barbro Sundback finansiera bytet av motorer i t.ex. Vikinglinjens alla färjor med beslut här i lagtinget, det skulle jag vilja se en ekonomisk effekt av! Nej, det här meddelandet är gjort och framtaget mera jordnära för ålänningarna själva och det skulle vara intressant att läsa ett meddelande som ltl Barbro Sundback hade skrivit.

 

Så till några delar som ltl Barbro Sundback ville att jag skulle lyfta fram, det gäller fyra saker. Jag vill lyfta fram användningen av biobränsle som fokus nummer ett. Jag vill ersätta all brännolja för uppvärmningsändamål med biobränsle eller luftvärme eller värmepumpar generellt. Det är en av mina första prioriteringar. Jag vill vara med och se till att vi har en elförsörjning på årsbas som täcker hela Ålands energibehov, inte momentant under vintern när vi har de högsta toppbelastningarna, en sådan utbyggnad är fullständigt oändamålsenlig och kostar oerhörda summor pengar. Det har påpekats av ltl Roger Jansson  att det saknas i meddelandet någon form av beslut om placeringar av vindkraft. Då kan jag meddela att i tilläggsbudgeten, som är under beredning, finns det förslag till beslut om utarrendering av landskapets områden för vindkraftsanläggningar. Vi får alltså återkomma till den diskussionen då. Jag vill också att vi skall åstadkomma en sopförbränning. Jag har sagt det flera gånger, att vi kan själva och vi vill kunna själva och det är tycker jag att vi skall göra, men inte i stan, det har varit tabu sedan jag kom till lagtinget 1995, man får inte prata om sopförbränning och absolut inte i stan! Men jag har en alternativ lösning - jag har sagt det här ifrån talarstolen för några dagar sedan – jag vill att vi skall bygga ut fjärrvärmenätet så att det på sikt kopplas ihop, som det står i meddelandet, med Godby, Jomala och Mariehamn. Då går det att placera en sopförbränningsanläggning på den axeln och den kommer att gynna utvecklingen och potentialen för utveckling på den axeln. Sopförbränning kommer, den skall ha ett särskilt fokus och jag känner att allt fler börjar förstå den här saken att med den teknikutveckling vi har är vi snart där att det går att bränna sopor även i en anläggning av den omfattning som Åland producerar sopor. Men vi skall inte avveckla sopsortering, utan en sopförbränningsanläggning fordrar ”fina sopor”, de skall inte innehålla en massa skräp som inte är ämnat för förbränning. Någon var inne på gasturbinerna som vi använder som reservkraft. Den äldsta gasturbinen som finns i Mariehamn är Ålands Energis ägo. När jag gick i yrkesskolan 1965-67 var jag med och drog kablarna in till kraftverkets ställverk från turbinen och det betyder att det i dag är över 40 år sedan dess;  på den tiden var det en utrangerad jetmotor, en flygmotor från ett flygplan som hade flugit färdigt redan 1966. Vilken teknik tror ltl Barbro Sundback att man hade då? Hon hade ju en klar uppfattning om att det behövs ingen utredning om någon mer sopförbränning för tekniken är känd och den kan man! Men jag bara tänker på den teknikutveckling som har skett sedan dess. Vi kan ta ett exempel. Det största flygplanet som åtminstone flyger konventionellt just nu heter Boeing 747; när det började flyga 1971 kunde man lasta ca 45 ton och flög ungefär 15.000 kilometer. I dag flyger man med samma flygplan med hälften i bränsleförbrukning, man lastar 80 ton och man flyger 25.000 kilometer. Det kallar jag för teknikutveckling och effektiv energianvändning. Så kommer det också att gå med sopförbränningen.

 

Så vill jag övergå till någonting som kanske inte har så stor tyngdpunkt men som flera talare har tagit upp. I meddelandet står det, liksom i vårt regeringsprogram, att vi skall stöda inköp av miljöbilar. Ltl Roger Jansson sade käckt uttryckt att det var det mest korkade den borgerliga regeringen i Sverige hade gjort och det tyckte han att den här regeringen också hade gjort. Min inställning från början var att jag skulle ha velat dela ut en skrotningspremie i stället, men efter de diskussioner som har varit tycker jag att det finns skäl att väga och titta: var får man den bästa effekten, var kostar minskningen av CO2-utsläppen minst om man satsar 500 euro på en skrotbil för att ta bort den om den saknar katalysator eller om man satsar 500 eller 1000 euro på en ny bil med förhoppning om att man skrotar en bil? Man kanske borde ha både och som någon annan var inne på. Det här kanske fordrar en liten studie till kommande ordinarie budget för 2009.

 

Jag vill till slut uttrycka mitt stöd för den verkställighetsfas som likströmskabeln till Finland är i. Jag tycker att det framtagna tidschemat är realistiskt och vettigt, men den är mycket viktig för Åland och för tillgången på el samt framför allt som en garanti för prisbilden på el, speciellt till industrin.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Minister Mattsson inledde sitt anförande med att säga att det finns högt ställda mål i meddelandet och tittar man på det som jag är speciellt intresserad av – vindkraft – så är målet ökad utbyggnad av vindkraften på Åland. Det tror jag är ett mål som de flesta kan ställa upp på. Men sedan när man, i likhet med det som flera talare har varit inne på, kommer in på åtgärder blir det inte så väldigt mycket att ta fasta på. Det är detta med att man skall hålla sig underrättad, märk väl, inte göra någonting utan hålla sig underrättad om handeln med utsläppsrätter, men det mest märkliga är att man skriver: ”Landskapsregeringen utreder hur olika stödformer till el producerad från förnyelsebara energikällor utformas i andra regioner.” Vi är ju intresserade av hur landskapsregeringen ser på det. Under den här debatten har vi fått två olika signaler. Det är klart att man kan ha högt ställda mål, men det gäller också, minister Jan-Erik Mattsson, att se till att man kan uppfylla dem!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Egentligen handlar det om två saker. Vindkraften är en sak och där är det min uppfattning att utan samhällsstöd kommer vi inte att uppnå den utbyggnad av vindkraften som behövs. Då menar jag inte att det skall vara ett rent stöd till själva byggnationen, men någon form av samhällsstöd, inmatningstariffer eller andra medel och de vägarna har vi inte bedömt färdigt ännu. Till den delen är saken helt klar och därvid återkommer i budgetbeslut. Den andra delen är att titta på annan miljövänlig energiframställning som byggs ut på annat håll. Vågkraft och andra möjliga saker har nämnts; det finns också framställning av biogas, som nu skall startas på Åland för första gången. Det är allt skäl att framdeles följa med utvecklingen på alla områden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Minister Jan-Erik Mattsson säger att det är två olika saker, men det som jag citerade när det gäller stödformer står de facto under målet ”Ökad utbyggnad av vindkraften på Åland”. Det finns inget annat upptaget just under det målet. När det gäller stödformerna har jag konstaterat att man själv från vindkraftsbolaget, om jag kallar det så, har uttalat sig att man klarar utbyggnaden utan stöd. Jag har inte den kunskapen att jag kan säga att minister Jan-Erik Mattsson har fel eller rätt när han säger att det behövs stöd för att få igång utbyggnaden på det sätt man skulle vilja. Det är just, minister Jan-Erik Mattsson, den typen av frågeställningar som landskapsregeringen borde klargöra i ett sådant här meddelande för lagtinget. När det gäller sopförbränningen delar jag minister Jan-Erik Mattssons uppfattning, så vi kan vara eniga på den punkten!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller vindkraftsutbyggnaden har jag också hört inställningen att man klarar att bygga ut vindkraften utan stöd, och det är möjligt, men med beaktande av att priset på metall, stål och koppar i princip har fördubblats sedan två, tre år så kanske priset på energin blir så pass högt att den blir svår att sälja, framför allt på den åländska marknaden. För att få en hundraprocentig täckning, som målsättningen är på Åland på årsbas, tror jag att det behövs ett samhällsstöd. Jag tackar för stödet i sopförbränningsfrågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra hur en Boeing 747 utvecklas, men vad det har att göra med landskapsregeringens meddelande vet jag inte, visserligen tar det ner utsläpp, men i jämförelse med soputvecklingen tyckte jag att det var lite speciellt. Jag begärde replik när minister Jan-Erik Mattsson nämnde om de högt ställda målen. Är målen verkligt högt ställda? Ökat bussåkande, förbättra förutsättningarna för gång- och cykeltrafik, fortsatt subventionerande av bussavgifter och infrastrukturella satsningar på utbyggnad av gång- och cykelvägar, allt finns redan i dag, vi subventionerar busstrafiken till 80 procent. Borde vi inte öka det då om det är ett mål – med ett mål försöker vi sträva någonstans. Det här leder inte framåt på det sätt som jag hade hoppats. Var är det högt ställda målet? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller det första ville jag peka på den teknikutveckling man har haft, alltså att man får fyra gånger mera arbete gjort med samma energianvändning på dagens Boeing 747 än vad man fick 1971. Är inte det en bra beskrivning av teknikutveckling, om inte ltl Göte Winé förstod det? När det gäller de andra målen så är det små delmål för att uppnå de reduktioner av utsläpp som vi vill uppnå med meddelandet. Som jag sade inledningsvis i mitt anförande: vi vill värna om miljön och miljöbelastande effekter. Vill inte ltl Göte Winé samma sak?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jo, minister Jan-Erik Mattsson, jag vill det, jag har jobbat för det! Om minister Jan-Erik Mattsson tänker tillbaka på finansmotionerna så fanns det verkligen högt ställda mål från socialdemokraterna. Minister Jan-Erik Mattsson ställde också en fråga: Vad är våra mål? Vi har verkligen jobbat för miljöfrågor. Nu är det så att det är landskapsregeringen mål som vi tittar på. Det är inte vi som skall komma med svaren och det är därför jag också nämner som en sak när minister Jan-Erik Mattsson säger att det är högt ställda mål. Det är inga mål, om vi ser på det jag nämnde tidigare med fortsatt bussåkande, för det finns ingenting att sträva efter, det är precis samma sak om du går ut genom dörren men du vet inte vart du skall gå för du har inget mål! Så är det med den punkt som jag nu tar som ett exempel och det finns flera; därför är vi lite kritiska.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller att öka på bussåkandet eller åtminstone bibehålla det som är att det inte skall bli ännu flera som åker ensamma i sina bilar så är avsikten att försöka minska eller att åtminstone hålla ner ökningen av bilåkandet, det måste väl ändå vara ett gemensamt mål. Jag tycker att det vore skäligt, som ltl Roger Jansson sade, att ha infallsvinklar, vad kunde man annat göra  (Från salen, ltl Barbro Sundback: avgiftsfritt) i stället för att bara kritisera det som står här. Avgiftsfritt? Men någon betalar väl ändå kostnaden!  Det här blev en sidoreplik, men eftersom ltl Barbro Sundback inte kan hålla sig tills hon får sin replik får vi väl ta in den! Ingalunda har vi gratis buss i staden (Från salen: men det är för miljön), den är ju dyr och någon annan betalar för att jag åker, i synnerhet om jag åker som inte betalar skatt till staden!  TALMANNEN: Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att sidorepliken var väldigt avslöjande! Ledamoten Jan-Erik Mattsson tycker att man skall öka kollektivtrafiken och minska biltrafiken, men han vill inte gå vidare med subventionerna till kollektivtrafiken. Hela programmet, alla mål skall ju förverkligas med mera bidrag, till enskilda, till företag osv. osv. Hela miljöpolitiken bygger som jag ser på bidrag. Skall bidragen betalas ut i stöd av lag, minister Jan-Erik Mattsson, eller skall det vara bara budgetbeslut?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jo, det var en avslöjande replik och det är ofta väldigt avslöjande  (Från salen, ltl Barbro Sundback: jo väldigt bra)att ltl Barbro Sundback inte kan vänta på sin repliktur, utan hon måste hålla sin anföranden på vägen härifrån stolen, hon sitter ju lämpligt till så att det går in via mikrofonen.  (Från salen, ltl Barbro Sundback: det är talmanskonferensen som har bestämt det!) När det gäller bidragen för energibesparande åtgärder är det en väldigt stor skillnad mellan ett kontinuerligt bidrag för trafik som stadsbussen, ett årligt anslag till samma sak eller ett engångsbidrag för att sätta in en biopanna, en solfångare eller byta till en miljövänlig bil. Ser inte ltl Barbro Sundback en skillnad i det? När det gäller kostnaderna är det klart att det vore önskvärt om vi hade allting stod i en lag, men på vägen dit kanske det får räcka med budgetbeslut. Jag tycker att det är viktigast att vi kommer igång med miljöarbetet och då får det börja med budgetbeslut, sedan tar vi lagen i den mån vi behöver den.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Skall man tolka det här som att ledamoten Jan-Erik Mattsson skall dra in stödet till kollektivtrafiken på landsbygden? Det är kontinuerligt och har varit det i väldigt många år. Det är bara det att är inte tillräcklig trafik och den är tydligen inte tillräckligt subventionerad, eftersom det inte är särskilt många som åker med den. Kanske Ledamoten Jan-Erik Mattsson kunde berätta hur ofta han åker kollektivt!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt ett enda ord om indragande av stödet för kollektivtrafiken. Tvärtom är det nyligen höjt till en betydligt högre nivå och det har satts in maxtaxa som är 4 euro  (Från salen, ltl Barbro Sundback: men det är kontinuerligt) att åka vart som helst. Själv kan jag tyvärr väldigt sällan åka kollektivt, men däremot tycker jag att det finns skäl att hålla en kostnad för att åka, för det är, som sagt, inte gratis att köra bussar, inte ens i staden är det gratis. Kanske ltl Barbro Sundback inte heller åker kollektivt  (Från salen, ltl Barbro Sundback: jag cyklar) Är det kollektivtrafik det? Hur kommer hon till Eckerö då?  (Från salen, ltl Barbro Sundback: cyklar!) Knappast! Nej, kollektivtrafiken skall ha ett stöd, fru talman, på minst den nivå det har i dag, vi skall understöda utvecklingen av kollektivtrafiken, men jag tycker att det är fel att den är gratis, den är dessutom inte bra för dem som skulle behöva lite motion. TALMANNEN: Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När minister Jan-Erik Mattsson får tillgång till skattebetalarnas pengar, så vill han ge bidrag för utbyte av oljepannor, då vill han ge bidrag för utbyte av miljöovänliga bilar och då vill han ge bidrag för utbyggnad av vindkraften, för att nu ta några klara exempel. Tror alltså minister Jan-Erik Mattsson inte på människorna, tror han att det finns någon när oljepannan är slut som byter ut till en ny oljepanna?  (ledamoten Mattsson: jo) Tror han att ålänningarna när de har en miljöovänlig bil byter till en miljöovänlig bil. (ledamoten Jan-Erik Mattsson: t.o.m. det!)  Tror han inte att oljeprisutvecklingen och kärnkraftsinvesteringarnas enorma nivåer kommer att innebära att precis som i dag numera vindkraften är lönsam att satsa på i landskapet?

 (Från salen, ltl Barbro Sundback: nu får vi höra socialismens röst!)

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Om ltl Barbro Sundback inte har begärt replik, så kanske hon kunde hålla mun, om jag får säga så!

För att åstadkomma de mål som det här programmet de facto innehåller tror jag inte att marknadskrafterna räcker fullt ut och det är därför vi avser att bibehålla och utveckla de stöd som den tidigare näringsministern tvingades vara med och stöda -  vad vet jag! – men som långsiktigt har varit medel för att uppnå mål. Jag tror att det är det som är det viktigaste att använda. Jag tror att det är legitimt att använda offentliga medel för att uppnå högt ställda mål. Visst, marknadskrafterna har alltid gjort väldigt mycket i samhället, men de kanske reagerar lite för långsamt för att uppnå dessa mål

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Minister Jan-Erik Mattsson hanterade sanningen ovarsamt när han talade om den tidigare näringsministerns insatser i detta sammanhnag, det var precis tvärtom, han var emot de bidrag som minister Jan-Erik Mattsson nu talar för  (ledamoten Mattsson: Inga värempumpar? ) Men jag talade faktiskt inte om marknadskrafterna när det gällde ålänningarnas byte av oljepannor när de är slut och byte av den miljöovänliga bilparken, utan jag talade om ålänningarnas miljöintresse, i och för sig också ekonomiskt intresse i de sammanhangen, men särskilt deras miljöintresse. Jag vidhåller, att inte behöver man ge några bidrag för att folk skall byta ut oljepannorna till annat än oljepannor, de kommer inte att byta till oljepannor, de kommer inte att byta till miljöovänliga bilar när de byter sin bil. Marknadskrafterna hade vi nog helt korrekt lika uppfattning om när det gällde vindkraften och behovet av stöd till den.  I dag är marknadspriset på el sådant att det lönar sig att satsa. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller huruvida bidragen är nödvändiga eller inte är det så att användningen av de medel som har varit anslagna har fordrat tilläggsanslag i ett flertal omgångar.  (Från salen, ltl Roger Jansson: varför det?) Jag tror att vi måste fortsätta, men jag tycker att vi återkommer till frågan i samband med budgeterna som kommer och ser fram emot att få diskutera neddragningar av anslagen och avsikten vi har att behålla anslag samt motiveringen till att ta bort anslag, så vår vi se utvecklingen även inom politikområdena. Det handlar i förlängningen om storleken på våra politiska fraktioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Ärade fru talman!

Jag tycker att det bådar gott med en livlig debatt, många synpunkter och ett stort engagemang i de här frågorna.

 

När det gäller landskapsregeringens meddelande ”Landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025” är det extremt viktigt att påpeka att det här är ett levande dokument, utvecklingen på det här området är rasande snabb, men det är också viktigt att komma ihåg att meddelandet är det absolut första i sitt slag och har följaktligen brister. Vi rör oss delvis på obruten mark för åländska förhållanden. En väsentlig del i hela klimat- och energiarbetet är att ta tillvara den kunskap som redan finns och att inte behöva uppfinna hjulet själv.

 

Man kan konstatera att den förra landskapsregeringens klimatstrategi, som är daterad den 21 maj 2007, redan är föråldrad. Som sagt, teknikutvecklingen är rasande snabb.

 

Landskapsregeringens meddelande om energiarbetet kommer att bli en viktig del i ett strategidokument som kommer att tas fram för en hållbar utveckling på Åland. Flera lagtingsledamöter har velat ha en analys av vad en hållbar utveckling är. Principer för hållbarhet finns det flera som har sagt, en är den som Gro Harlem Brundtland tog fram och en annan är det naturliga steget som pratar om fyra systemvillkor. Ett hållbart samhälle är ett samhälle som kan bibehålla sin jämnvikt gentemot naturen samtidigt som människors förmåga att tillgodose sina behov inte förhindras. Det här är just en vision för ett hållbart arbete.

 

Utmaningarna kring klimatförändringarna är stora och genomgripande för våra samhällen, ja, för hela jorden. Jag vill ge en liten inblick i det nordiska miljöministermötet som var i Köpenhamn i tisdags. Där var klimatförändringen och klimatfrågan den absolut viktigaste frågan. Hösten 2009 har Norden en unik möjlighet att göra en insats i klimatfrågan. Genom en fokuserad stark och koordinerad insats kan vi i Norden åstadkomma en signifikant skillnad för framtiden. Kyotoavtalet löper ut 2012, förhandlingarna om ett nytt avtal har börjat och en förutsättning för att ha ett ratificerat avtal klart till 2013 är att det uppnås enighet på klimatkonferensen i Köpenhamn i slutet av 2009. Samtidigt är Sverige ordförandeland i EU. Stora, stora utmaningar, men ännu större möjligheter.

 

OECD-länderna har sammanställt en analys av utvecklingen inom ekonomin och miljön fram till 2030. Slutsatsen är att utan politisk handling riskerar vi obotliga skador på miljön och naturresurserna som ekonomisk tillväxt och välfärden grundar sig på. Kostnaderna för att inte handla bedömer man att kommer att bli mycket höga. Nå, vad kostar det då? OECD igen säger att det blir inte billigt, men det är överkomligt. Det är kanske ett uttalande som man inte hade väntat sig av en av mammons högborgar. Så är det när det gäller klimat- och energifrågan. Näringslivet är en del av problemet, men det är också en stor del av lösningen.

 

Klimatfrågorna förutsätter en internationell agenda, också för lilla Åland, men också interna lokala åtgärder och det är det energimeddelandet går ut på. De viktigaste strategierna för Åland är samma strategier som för hela Europa, för Holland, för Spanien, för Frankrike. Det är en reduktion av koldioxidutsläppen, det är en minskning av energiförbrukningen och det är också att energiförbrukningen skall komma till stor del från förnyelsebara energikällor. En av de absolut viktigaste sakerna i strategierna är energieffektiviseringen. Där har landskapsregeringen en stor roll att spela, både internt och extern. Internt kan landskapsregeringen se över sin egen verksamhet, se över hur man använder sin IT-utrustning; det finns stora miljövinster att göra där, hur man byter ut lampor, vad man har för rese- och transportpolicy, hur man köper in bilar inom förvaltningen. Men landskapet har också en väsentlig roll att spela när det gäller energieffektiviseringen externt. Landskapet kan fungera som spindel i nätet. Landskapet har ett ansvar gentemot kommunerna och där har jag en sådan vision att landskapet skall kunna fungera som en rådgivningscentral när det gäller för kommunerna att spara energi, när kommunerna gör byggnationer ute i sina kommuner, när man har ett ansvar att ta fram planer, man kan se över gatubelysning, man kan ta fram kunskap när det gäller att bygga passivhus. Möjligheterna är oändliga. Dessutom har landskapsregeringen ett ansvar att försöka påverka på alla områden inom alla nivåer vi kan. Det gäller EU, det gäller på nordisk nivå, det gäller nationellt och förstås lokalt. Jag sade redan i en replikväxling att landskapsregeringen har stor kontaktyta och kontaktfält; det gäller bl.a. B7-samarbetet, Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och också kontakterna till Helsingfors. Självklart är också dialogen viktig med stora aktörer på hemmaplan, med bussbolag, med rederier och med transportföretag.

 

Arbetet i den här frågan har bara börjat och min vision, som efter dagens diskussion kanske är den som är längst bort, är att det skulle kunna finnas politisk konsensus i de här frågorna, att man samfällt driver dem för att kunna nå absolut bästa resultat. Det finns lysande exempel i Norden där man har samarbete över blockgränserna, där man driver de här frågorna gemensamt i stället för att försöka hitta fel och svagheter. Ett landexempel är Norge och ett annat bra exempel är Växsjö i Sverige, där man systematiskt jobbar över de politiska blockgränserna för att få så bra resultat som möjligt i miljöfrågorna.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag hör också till dem som gärna skulle ha sett ett tydligare och mer konkretiserat energimeddelande. Många frågor väcks när man läser meddelandet. Målet är och måste vara att minska energiförbrukningen, men som vi alla vet ökar också energiförbrukningen ständigt. Hela samhället och utvecklingen bygger på att vi vill ha bättre och snabbare apparater, datorer, plattare och större TV-apparater, effektfullare dammsugare, fler bärbara telefoner också hemmavid, så vi förbrukar mer elenergi än någonsin tidigare. Vi vill ha belysning i våra trädgårdar och massor med lampor inför julen. Vem skall då avstå från det här? Är det någon som vill gå tillbaka till hur det var på sjuttiotalet? Det tror jag inte. Ändå säger landskapsregeringen att sparpotentialen är stor. Jo, det är säkert så, och det vet vi bl.a. från t.ex. Ytternäs skola, där man hade ett medvetet energisparande projekt i ett par veckor. Man lyckades spara enormt med el. Man kan säkert göra flera sådana insatser nu och då. Men att långsiktigt spara el t.ex. i landskapets fastigheter, i landskapets skolor osv. borde man också sträva till. Det finns sensorer som släcker lamporna i de rum som man inte vistas i, LED-ljus är en annan teknik som kan spara upp till 60-80 procent av förbrukad energi för motsvarande lampor som används i dag och här finns stora energivinster att hämta.

 

Landskapsregeringen har skrivit mycket om solenergi och solfångare i sitt meddelande och man kan mycket väl kombinera LED-gatubelysning som försörjs via solceller och vindkraft. Men jag hittar inte ett ord om LED-teknik i meddelandet, trots att det är ganska stort på kommande i vår omvärld.

 

Jag har också funderat en del på byggandet av passivhus, hus som är helt utan separat värmekälla. Det är de mänskliga kropparnas värme och så en och annan glödlampa som skall värma upp huset. Det är hus som har mycket mer isolering än vanliga hus och framför allt är de täta, man kan säga att det är nästan inplastade hus. Jag har försökt studera detta lite grand och det finns inte så många passivhus i Norden i dag; knappast finns de som prefabricerade kataloghus, i alla fall inte ännu. Här säger nu landskapsregeringen att man under perioden 2008-2010 skall erbjuda förmånliga finansieringsvillkor till de först uppförda husen. Jag tycker inte det låter speciellt rättvist att starta igång det nu och man kanske borde vänta lite grand med det här, speciellt när man inom EU planerar att passivhus skall vara norm inom unionen fram till 2015. De passivhus som jag har studerat har t.ex. väldigt små fönster eftersom glas har sämre isoleringsförmåga än en vägg. Tittar man på de nya bostadsområdena i dag är det väldigt vanligt med funkismodeller med stora glaspartier Jag är inte riktigt så säker på att tiden är inne för passivhus när drömmen för ett ungt par som skall göra sitt livs investering ofta gärna vill ha de moderna husen med mycket ljus i, även om passivhuset är hur bra som helst för miljön, så här tror jag nog att minister Roger Eriksson har en grannlaga uppgift att försöka påverka vilka hus människor skall bygga.

 

Jag hoppas på en förbättring beträffande olika stödinsatser om man t.ex. skall byta ut sin oljepanna till andra uppvärmningsformer. Fram till i dag har det enbart varit enskilda hus som har fått stöd, t.ex. aktiebolagshus har inte fått möjlighet till stöd. Här borde man ta i beaktande att formerna för hur man bor har ändrats och familjer som väljer andra alternativ än att bo i egnahemshus borde inte förfördelas. Jag delar också ltl Barbro Sundbacks åsikt om att de stöd som betalas skall göras i stöd av lag och omfatta alla, oberoende om man bor i egnahemshus eller i någon annan form, i t.ex. aktiebolagsform.

 

Jag vill avsluta med att säga att miljöarbetet berör oss alla och det är viktigt att landskapet, kommuner, företag och enskilda tar ansvar efter kraft och förmåga. Det gemensamma målet för oss alla borde vara det gröna Åland där vi aktivt arbetar för ett ekologiskt energiförsörjande och hållbart samhälle. Alla måste vara med på resan mot det gröna samhället, det gröna Åland och därför ser jag fram mot nya dokument från landskapsregeringen, kanske lite mer pedagogiska och strukturerade och som bidrar till att alla ålänningar kan förstå vart vi är på väg, varför och vad resan dit kommer att kosta.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

I mitt anförande tog jag just upp vikten av att landskapsregeringen har ett övergripande ansvar när det gäller energifrågorna, när det gäller att ta fram årliga uppföljningsprogram kopplade till budgeten osv. Jag nämnde också gatubelysningen i mitt anförande. När det gäller visionen om passivhus delar jag inte riktigt ltl Carina Aaltonens uppfattning. Jag tror visst att det skulle kunna finnas några nya familjer eller personer som skulle kunna tänka sig att bygga ett passivhus. Jag tycker att det är en intressant vision och jag såg för några veckor en artikel i Hufvudstadsbladet. Det var ett fantastiskt vackert trähus med små fönster men placeerade på ett väldigt smakfullt sätt, så jag tror inte alls att det är någon omöjlighet. Man måste kunna visionera.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Naturligtvis måste man ha visioner, men samtidigt måste också målen på något sätt vara realistiska. Tar vi t.ex. passivhusen så ligger de under ”Delmål och åtgärder inom perioden 2008-2010”, det är inte visioner för framtiden utan det här är någonting som skall åtgärdas nu. Det måste därför utarbetas program för förmånliga finansieringsvillkor. Att det finns människor som av eget intresse och miljöengagemang vill bygga sådana här hus förstår jag och det skulle jag också gärna göra, men målet är att vi skall få så många som möjligt med oss på resan.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Visst är det så, men man kan också understöda goda exempel för att få flera människor med på tåget. Det tycker jag är en viktig och central sak. Jag har också läst att man förbereder ett EU-direktiv där man mycket mer går in för passivhus; jag har förstått att det är ganska långt i framtiden, men det är en pågående diskussion. För mig personligen var ordet passivhus obekant för fyra månader sedan. Jag tycker att det är en mycket spännande utveckling som vi tar del av. Visst, vi skall gå framåt, men då måste det nog finnas lite mera konstruktivitet också gemensamt över blockgränserna!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Miljöarbete måste vi göra gemensamt, men då tycker jag att man också kan ställa lite högre krav på en strategi för energiarbetet än vad vi har fått se framför oss. Den är väldigt oklar och luddig och minister Roger Eriksson presenterade den som att det är mycket visioner. Har man visioner skall man också ha klara mål hur man skall nå upp till dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ha ett litet förtydligande. Det kanske berodde på min ouppmärksamhet när det gäller passivhus, som är intressanta i sig,  men hur går man vidare? Hur har man tänkt från socialdemokraternas sida att man skall jobba med de här frågorna? Skall vi ge bidrag för att bygga husen eller skall vi bygga egna hus och visa hur det går till? När det gäller husbyggnad överhuvudtaget vet vi från utredningen angående energicertifieringen av bostäder att man bygger inte ens vanliga bostäder enkelt i dag, så man kan göra mycket mera för miljön. Främst är min fråga, att hur har man tänkt främja passivhusbyggandet?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

I socialdemokraterna tycker vi att marknaden kan sköta detta. Vi har bl.a. företagare i Jomala som planerar att bygga ett helt område med passiv hus på ett av våra nya bostadsområden. Däremot är det landskapsregeringen här som skall erbjuda förmånliga finansieringsvillkor till de först uppförda husen. Skall man igen gå in och störa marknaden? Jag bor själv i ett väldigt bra isolerat men gammalt hus som andas och när det gäller dessa heltäta hus är det ju som att linda in ett hus i Gladpack, får jag känslan av! Man får inte spika i väggarna för då kan det gå hål och då kommer innerluften i kontakt med utomhusluften och jag är inte så säker på att det är riktigt bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Klimatförändrinen är en jättestor fråga, säkert en ödesfråga för hela världen och vi måste alla vara med och hjälpa till, oberoende var vi sitter i opposition, regering osv. En liten detalj som ltl Carina Aaltonen gällde vägbelysningarna och hon var bekymrad över att det inte fanns med i programmet. Ltl Carina Aaltonen har varit vänlig och framfört detta till mig och jag har t.o.m. fått broschyrer och jag har tagit det till mig. Vi kommer förmodligen att ändra vår vägbelysning så att den blir mera klimatvänlig. Exakt hur den kommer att se ut vet vi inte utan vi måste se vad det finns för alternativ, men jag är helt övertygad om att vi kommer att inom en inte alltför avlägsen tid att förändra vår vägbelysning så att den är bättre för klimatet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Tack för det stödet minister Runar Karlsson! Jag tycker att minister Runar Karlsson har ett bra engagemang på sin avdelning just med att få till flera gång- och cykelvägar. Det behövs och om man dessutom börjar titta på LED-belysning på gatulamporna så är det ett bra steg framåt. Tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Det  blir tydligen att diskutera med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson för de ansvariga i de här frågorna finns inte närvarande, men det kanske går bra! När det gäller dokumentet så finns det saker som är bra. Jag tycker att målen i dokumentet är bra, att vi skall ha mera vindkraft, vi skall få bort de fossila bränslen och det finns också vissa sakfrågor som jag håller helt med om när det gäller utbyggnad av kabeln till Finland. Däremot tycker jag att det saknas en väsentlig del och det är en ekonomisk analys både kortsiktigt och långsiktigt: vad innebär det för konsumenterna, vad innebär det för landskapets ekonomi osv. Den saknar jag helt och hållet i meddelandet.

 

Målen är som sagt bra, men medlen hur man skall nå dem håller jag inte alls med om. Vi vet alla i dag att energi kostar mycket. Tittar vi på oljeprisets utveckling så, för mig som är enskild konsument, har det nästan fördubblats på ett år. När jag själv satt i landskapsregeringen och diskuterade de här frågorna var också stöden aktuella. Personligen var jag emot stödet till vindkraft, jag var emot stödet till flis och jag var emot stödet till konvertering, eftersom marknaden själv sköter det här. Oljepriset har stigit på världsmarknaden sedan vi började diskuterade detta från 38-40 euro per fat till dagens 108 euro! Det finns ett marknadsutrymme som har stigit med 150 procent. Vad gör då landskapsregeringen? Jo, man börjar införa bidrag, det ena efter det andra! Det är lite förvånande därför att jag upplevde att speciellt landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag hade samsyn i de här frågorna. Han satte sig in i de här frågorna på ett bra sätt. Jag skall berätta från näringsavdelningen att när det gällde flisbidraget provhuggningar och det visade sig att bara försäljningen utgående från provhuggningarna gav en vinst åt den enskilda skogsägaren. Efter det har oljepriset farit i höjden; trots det aviserar man som sagt bidrag till detta. När det gäller vindkraften har vi i dag privata bolag, stora kapitalister, som har investerat i detta och får en avkastning. Att vi då i dag skulle börja införa bidrag till nya investerare – hör ni hur det låter! Hur skulle jag kunna försvara det för dem som har investerat miljoner i Båtskärsprojektet! Men här aviserar man nya bidrag. När det gäller konvertering är det precis som ltl Roger Jansson sade i ett replikskifte, att jag tror på människan, jag tror på individen, jag tror att de kan tänka själva; ingen människa köper en ny oljepanna när man skall konvertera till nya energiformer. Det här sköter marknaden och individen. Men de två partier som säger att man står för liberalism, de tror inte på människorna och individen!

 

På samma sätt är det med miljöbilarna. Jag skulle kunna ha en liten förståelse, dock mindre, om man skulle gå in för skrotningsavgiften. Det största försäljningsargumentet hos en bilhandlare i dag är att få sälja miljövänliga bilar, det är det som är marknadskraften. Då skall man gå in och styra det från landskapsregeringen – nya bidrag!

 

Jag håller som sagt med om målen men medlen är något gammalmodiga och det andas mycket köp av väljare. Jag håller med landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson att är det detta som gör att man får stora väljargrupper så tar det mig mycket emot.

 

Här finns vissa sakfrågor som vi utredde i landskapsregeringen, t.ex. frågan om biogas. Att börja använda livsmedel som behövs för världsförsörjningen till biogas är enligt min mening inte etiskt försvarbart. När vi diskuterade det här med finska ministern ansåg han att Finlands marknad var för liten för att man skulle börja med egen biogastillverkning. Vi diskuterade också med ett bolag när det gällde sockerbetorna – ledamöterna Runar Karlsson och Britt Lundberg var med – att skulle vi kunna använda det till biogas? Jo, vi har tekniken och det är fullt möjligt om ni betalar åt oss, sade de, för att bli av med sockerbetorna! Egen tillverkning av biogas är jag är övertygad om att det inte finns möjligheter för.

 

Frågan om sopförbränning har vi också utrett och den skulle utredas fortsättningsvis. Utgående från att ha ett renodlat sopförbränningsverk finns det ingen ekonomi i det utan det kommer i så fall att kosta skattemedel av oss enskilda medborgare. Däremot kan det finnas en möjlighet när det gäller att kombinera det med andra typer av förbränning. Det var det som ett av skogsbolagen fick i uppdrag att jobba vidare med och titta på. Där kan finnas en viss möjlighet för teknikutvecklingen går snabbt här.

 

Till sist några ord om Finlandskabeln. Jag undrar om det är så klokt att motivera den med vindkraftutbyggnad. Jag har hört flera säga att vi skall begära extra anslag för att bygga ut vindkraften som skall fungera på en marknad. Jag tror inte det är klokt utan jag tror att man borde sätta större fokus på att det är för att säkerställa vårt samhälle när det gäller reservkraften.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller att nå framgång i den här frågan finns det tre saker som man kan göra, och man skall enligt mitt förmenande göra dem samtidigt: man skall förlita sig på marknaden, man skall reglera genom lagstiftning, men man kan också ha miljömorötter, dvs. för att skynda på processen med att t.ex. byta ut oljepannor för att vi skall ha möjlighet att nå de mål som är uppställda för t.ex. energieffektivisering.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag förstår hur ledamoten Katrin Sjögren tänker. Lyckligtvis har marknaden gått åt det hållet, speciellt när det gäller oljepriset så att det har spelat oss i händerna. Därför behövs inte bidragen som ledamoten Katrin Sjögren lyfte upp. Jag tror inte på att skynda på det minsta lilla, utan folks miljömedvetande och marknaden sköter detta i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Tillbudsstående fakta visar annorlunda. Oljepriset skenar i höjden. Ser man globalt sett minskar inte koldioxidutsläppen. Det enda som kan stoppa användningen av fossila bränslen är att de tar slut, alltså att vi når Peak Oil. Jag tror fortfarande på att paletten av åtgärder behöver vidtas.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Min uppfattning är att ledamoten Katrin Sjögren underskattar människors sätt att tänka och deras miljömedvetenhet. Jag känner ingen som vid byte av sin gamla oljepanna har satt in en ny oljepanna och det beror inte på det 20-procentiga stödet, det är jag helt övertygad om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är bara att gratulera ltl Jörgen Strand att han nu har kommit ut ur regeringsgarderoben och börjat tala klarspråk! Jag tycker att det var ett mycket nyanserat och rakt-på-sak-anförande om problematiken i meddelandet och överlag om den nya landskapsregeringens politik, att man lovar och lovar och lovar, men ingenstans i meddelandet står det vad det kostar. Det kommer inte att bli billigt om man skall göra allt det här. Därför borde man framför allt ha haft en budget för vad åtgärderna i meddelandet skulle kosta att genomföra. I liket med ltl Jörgen Strand oroar jag över hur mittenpartierna aktivt köper sig politiskt understöd genom olika åtgärder. Tyvärr kommer vi att få se mycket mera av det, och det bör sägas och det var mycket bra att ltl Jörgen Strand sade det.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag drev samma politik i landskapsregeringen och därför infördes inte flis- och vindkraftsbidragen. Däremot åkte vi på att kompromissa, det står jag för, när det gäller konverteringsstödet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det här visar ganska tydligt på det s.k. borgerliga Åland: en enskild minister kan så länge han sitter på sin stol förhindra att man för den socialistiska politiken, men när sedan när ltl Jörgen Strand försvinner går fördämningen och alla de socialistiska förslagen  genomförs utan att de är ekonomiskt och politiskt motiverade. Det är bara att beklaga, men låt mig säga att jag företräder samma linje som  ltl Jörgen Strand att man skall inte stöda utvecklingen, särskilt när den inte behöver stöd utan den kan göras på marknadsmässiga grunder och det får vi tillsammans försöka argumentera för. Pengar behövs som sagt för vissa delar av utvecklingen behöver ett reformstöd från skattebetalarnas kassa, men man kan inte ge det till sådant som ändå sker på marknadens nuvarande villkor, det är viktigt att påpeka och det gjorde som sagt ltl Jörgen Strand mycket förtjänstfullt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

En sak är helt klar: det måste till betydligt starkare styrningar från regeringar för att råda bot på klimatproblemet, det råder det ingen tvekan om. Med all sannolikhet kommer EU i samband med nästa avtal att införa en kraftig koldioxidskatt, som i sig indirekt kommer att subventionera vindkraft, biokraft och solkraft. Det är man i princip överens om i EU i dag att är det enda, problem är bara att få med sig de stora länderna med på tåget, annars kommer det inte att lyckas. Därför måste det, som ledamoten Katrin Sjögren sade, vara reglerat och det måste regleras så att marknaden sköter om det. Det måste bli någon form av energiskatt. Jag är övertygad om att det kommer att införas. Det kommer i och för sig att drabba gemene man. Jag håller i och för sig med om ganska mycket av det som ltl Jörgen Strand sade och vi har haft samma åsikter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag vet att ledamoten Runar Karlsson och jag har i stort sett samma grundinställning; så mycket har vi diskuterat detta. Det som kändes befriande när jag satt i landskapsregeringen var att ledamoten Runar Karlsson stödde mig nästan alltid när det gällde bidragsfrågorna, medan ledamoten Runar Karlsson nu har fått ge efter när det gäller de bitarna. Jag vet också att man får kompromissa, men lite mycket tycker jag nog att ledamoten Runar Karlsson har kompromissat med sin grundideologi i de här frågorna.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Exakt hur stöden skall se ut är inte riktigt klarlagt ännu. På något vis måste det styras upp hur det görs. Det återkommer vi till. Men jag tänkte säga att jag håller med ltl Jörgen Strand speciellt i fråga om sopförbränningen. Ofta går man ut och säger att det är en trollformel, att vi skall ha en egen sopförbränningsanläggning på Åland. Det är tyvärr en chimär, man lurar folk. Det är så oerhört dyrt att bygga en liten anläggning för att bränna ett ton. Jag läste senast på nätet att nu bygger man i Sverige en för 320.000 ton. På Åland har vi 5.000 ton per år, så vi får inte gå ut och slå blådunster i folks ögon, vi måste ibland vara lite ärliga. Okej, kommer det ny teknik som säger att man kan ha mindre, men i dag finns inte den tekniken. Det är tyvärr så. Jag tror fortfarande att en landsgräns inte får vara ett hinder för en förnuftig lösning. Därför tror jag att det förnuftigaste är att köra sopor till Uppsala och förbränna det där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Slotte, replik:

Herr talman!

Jag vill uppehålla mig vid frågan om likströmsförbindelsen till Finland som ltl Jörgen Strand tog upp i sitt anförande. Likströmsförbindelsen behövs för att trygga reservkraften för vårt elnät och vår elförsörjning. Att det sedan finns annan nytta med likströmsförbindelsen att den kan stöda vindkraften är en sidoeffekt, men det primära är att vi skall ha en tryggad elförsörjning på Åland och det är därför vi anhåller om extra anslag så småningom och att vi skall ha en likströmsförbindelse.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag håller till fullo med ltl Roger Slotte i denna fråga. Jag nämnde att det är olyckligt när debatten handlar om vi skall få till kabeln som ett stöd för vindkraften. Det är precis som ltl Roger Slotte säger, att det här är en sidoeffekt som är mycket bra för Åland, men om vi börjar argumentera med det som ett huvudargument tror jag det är farligt när det gäller att få extra anslag. Man också notifiera det; det måste också göras med Tingsbacka kraftverket. Vi vet att det inte alltid är helt lätt, det var en ganska svår process när det gällde Tingsbacka att få det notifierat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det har varit en betydligt livligare debatt i dag än senaste gång den här viktiga frågan var upp till behandling här i kammaren. Jag tycker för min del att jag kan konstatera att det finns ganska stora skillnader i enskilda ministrars åsikter i konkreta frågor. I mitt inlägg tog jag fram några viktiga frågor för socialdemokraterna och jag vill gärna upprepa dem, dvs. sjöfartens utsläpp till luften och i havet är den viktigaste frågan för Åland om man skall försöka nedbringa koldioxidutsläppen.

Hur man skall jobba med det här visar sig att regeringsmedlemmarna har ganska olika uppfattningar om. Men om man inte är aktiv på det här området och bidrar med sakkunskap för att få till stånd internationella regleringar och normer är det någon annan som sätter dem, och det skulle vara olyckligt eftersom det här är en avgörande fråga för Ålands framtid i de flesta avseenden. Jag vill därför ge mitt stöd till minister Katrin Sjögren i den här frågan, där hon i alla fall visade intresse av att vara aktiv, även om hon inte framförde några särskilda åsikter om hur Åland skulle bidra till att minska utsläppen från sjöfarten.

 

Det har också framkommit att det finns ganska olika uppfattningar mellan regeringsmedlemmarna om man skall betala ut stöd till vindkraften – kommande investeringar – eller om man inte skall. Det finns mycket som talar för att man inte skall göra det, åtminstone inte som ett regelrätt näringsstöd eftersom man då snedvrider konkurrensen och det andra är att det faktiskt är ett konkurrenskraftigt alternativ i dag på energimarknaden. Överhuvudtaget är frågan om de många miljöbidragens syfte oklart. Vi hörde av minister Sjögren att det här skulle vara morötter, det skulle skynda på konvertering t.ex. av oljepannor och sådana saker! Det tycker jag faktiskt är en alltför idealistisk och naiv uppfattning. De flesta människor, som här har sagts, gör klara och förnuftiga beslut i de här frågorna, oberoende om de får konverteringsbidraget eller inte. Därför är det att kasta bra pengar efter någonting som ändå skulle ske. Det luktar nog mera inställsamhet och att man vill strö pengar runt omkring sig för åtgärder, vilka ändå skulle ske. Det här menar jag att inte är ansvarsfull ekonomipolitik. Det innebär också att man gör en sorts förtäckt fördelningspolitik till vissa grupper i samhället och eliminerar andra. Det där kräver nog fortsatt diskussion och det är ganska intressant att än en gång träffar FS och vi varandra – vi tror faktiskt på marknadsekonomin! När samhället betalar bidrag, om de skall vara i fördelningssyfte, så skall de utjämna inkomstskillnaderna, inte vara något slags medel att betala miljöstöd till personer som antagligen ändå har råd och måste sköta sitt eget hus enligt så ekonomiska villkor som möjligt. Det kommer alltså att bli mycket intressant att se hur landskapsregeringen i framtiden beter sig i bidragspolitiken. Det skulle förvåna om alla hade samma syn på bidragen att de bara skall pytsas ut för att man tror – man vet de facto inte – att konverteringen går snabbare.

 

Ytterligare, herr talman, har det framkommit olika synpunkter igen om sophanteringsanläggningen och det är väl så som med många frågor att har man inte tillräckligt med kunskap är det en bra idé. Jag kan själv säga att jag var för det efter ett besök i Slagelse i Danmark på åttiotalet; Slagelse var Mariehamns stads vänort och där hade man byggt ett förbränningsverk. Slagelse är en ganska stor stad med ett stort uppland runtomkring, men deras sopor räckte inte heller till för verkets kapacitet. Man måste kombinera det med att bränna halm och det var en ganska omfattande del av förbränningsverkets produktion av uppvärmning. Det som också var problematiskt var att man måste hålla en hög förbränningstemperatur för att minimera olika typer av utsläpp. Det där är redan gammalt, men efter besökt initierade jag i alla fall en utredning i Mariehamn om ett sådant här verk och det visade sig, som också har visat sig senare här på 2000-talet när man inom Mise gjorde liknande utredningar, att det verkar ändå ganska svårt att få det ekonomiskt att fungera. Tekniskt är det säkert helt möjligt, men haken här är det ekonomiska.

 

Herr talman!

Diskussionen går vidare och vi kommer med intresse att se vad regeringen kommer med. Som sagt, är det inte svårt att vara överens om målen, utan det är hur man skall nå dit och då är risken med alltför mycket små åtgärder att man inte egentligen koncentrerar sig på de verkliga utsläppskällorna  och det blir inga effekter av det hela. Det är samma diskussion som vi hade med näringsutsläppen i Östersjön, att när den förra regeringen var kapabel att ta beslut om fiskodlingarna så riktade man in sig den föroreningskälla som var störst, där effekten också är störst, och koncentrerade sig inte på vem som kissar i vattnet och inte, utan det är fiskodlingarna som är de stora utsläppskällorna. Det har alltså varit en bra diskussion och jag ser fram emot fortsättningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om bidrag och inte bidrag samt hur man skall styra det behövs det med all sannolikhet någon form av uppbackning från samhället för att få det igång på allvar. Det fantastiska håller på att hända att vi kan egentligen vara självförsörjande på el och värme genom vindkraft, biokraft och solkraft. Det har egentligen marknaden skött om i och med att priserna har stigit så pass mycket, men ändock måste det säkert vidtas vissa åtgärder från landskapsregeringens sida och det kommer vi kanske att göra. Beträffande vindkraften är det inte alls sagt att det behövs investeringsstöd utan även här kommer man antagligen ute i Europa att införa någon form av certifikat så att man kan sälja vindkraft som är subventionerad via köparna av el. De länderna kommer inte att tillåta att man dels har fått investeringsstöd och dels får s.k. certifikatstöd, så det kan vara så att vi inte ser det i vår budget utan att det blir konsumenterna som får betala det via sin elräkning, vilket skulle vara det bästa. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag håller med minister Runar Karlsson och mitt anförande började jag med att säga att alla måste vara med och betala och därför är t.ex. skattemedlet väldigt bra. Eftersom vi inte har den behörigheten är det bra om den genomförs inom hela EU-området. Men sedan är det så att även om vi lyckas bli fria från oljeberoendet så enligt rapporten är det 17 procent av koldioxidutsläppen, medan sjöfarten står för 50 procent, så det blir lite det där att skjuta mygg och sila elefanter.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

 Ltl Barbro Sundback har rätt i att det är ett problem med sjöfarten. Cirklarna som ni har fått visar att det är en jättestor andel som kommer från sjöfarten och det är ett gigantsikt problem och hur skall man lösa det? Jo, man kan lösa det genom att man slutar köra färjor, men det kommer inte vår ekonomi att tåla, det kan lösas rent tekniskt, och tekniskt finns det egentligen inte heller någon riktig lösning i dag som är gångbar. Det är väl gång med olika saker, men det är ett stort problem med sjöfarten för åländsk del i och med att den har så stor del. Jag håller med om det och den som kommer med en sådan lösning är välkommen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill upprepa det som jag har sagt i samband med sjöfarten. För det första: följa arbetet med miljödifferentierade farledstaxor, ha en dialog med rederierna, fundera själv när skärgårdsflottan förnyas vad man beställer för typ av fartyg, i framtiden också ha möjlighet att konvertera de befintliga fartygen, följa nogsamt med det som händer inom EU och implementera EU-direktiv som kommer. Nu har jag sagt att det som är på gång är transportsektorn, det är sjöfarten, det är flygtrafiken. Sist och slutligen bör man ta sig en funderare på att köpa utsläppsrätter. Det är de medel som står till buds.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för att ltl Barbro Sundback kom till insikt att meddelandet ger upphov till en bra och livlig debatt, enligt hennes egen bedömning, nu äntligen ett erkännande! Det är klart att det finns olika åsikter bland ministrarna. Hur skulle det vara möjligt att vi skulle ha varit hopknådade till någon sorts gemensam degklump! Det måste finnas, det är det naturliga politiska spelet. Så är det också mellan olika lagtingsledamöter. Så till frågan konkret om det skall vara bidrag eller stöd till någonting för att nå ett mål eller om marknaden skall sköta det; i förlängningen ser jag då att det inte skulle finnas något behov för oss att diskutera den frågan överhuvudtaget, för marknaden tar ju hand om det! Det är tydligen Frisinnad Samverkan och socialdemokraternas inställning, men det är inte min för vi vill medvetet köra det här programmet så att vi skall uppnå höga mål när det gäller miljöarbetet.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att inlägget i och för sig förde något framåt utan det blir lite så där käbbligt när minister Jan-Erik Mattsson stiger upp och har sina utläggningar. Jag vill se de här bidragsförslagen och helst i lagform, så att de inte blir sådana här vänskapsbidrag och korrumperande, att det går till intressen som ligger minister Mattsson nära. Den typen av miljöpolitik vill jag verkligen redan ta avstånd från.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Ett insinuerande om att jag skulle stöda mina personliga intressen i mitt regeringsarbete tycker jag är lite att smutskasta ämbetet, faktiskt.  (Från salen, ltl Barbro Sundback: ämbetet!) Det har aldrig varit min avsikt att jag skulle försöka börja stöda mina egna intressen men däremot det allmännas intresse och den här regeringens samt det åländska folkets intresse av att minska miljöbelastningen. Socialdemokraterna lyfter fram fartygsutsläppen som den stora boven, och det är klart, det är en stor bov, den här regeringen kan göra väldigt lite i sak, i synnerhet i budget och med lag. Däremot går debatten ner på glödlampsnivå ibland. Jag tycker att det är bra att det är så, det är ofta de små, små detaljerna som gör det, man brukar säga att en liten tuva kan stjälpa ett jättestort lass.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det har diskuterats ganska mycket om det s.k. energimeddelandet. Det vrids och vänds på många av frågorna och det är klart ett sådant ämne som man kan diskutera mycket om. För det första tycker jag att meddelandet egentligen är jättebra, om man tittar till helheten. Det var som någon tidigare talare sade att man är på rätt väg med meddelandet från landskapsregeringen. Det är alltid så att inom denna sektor går det säkert att vidareutveckla alla de saker som har diskuterats. Vi vet alla att vi är ett mycket energiberoende samhälle här på Åland och det har vi också förhandlat oss till genom bra anslutningsavtal när vi gick med i EU, det s.k. skatteundantaget. Det gör att vi också har en hög levnadsstandard på Åland, vi har arbetsplatser åt många, men hur bra är detta för miljön – sådana saker kan man alltid diskutera.

 

I meddelandet tas också upp produktionen av biogas. Det är en stor potential och jag håller med om att det är någonting som man behöver satsa på i framtiden. Jag har själv varit med i andra sammanhang, när det talas om bidrag till de här sektorerna, och gett utlåtande om statsrådets förordning om att stöda bioenergiproduktion. Statsrådets avsikt med förslaget är att befrämja användningen av bioenergi från biomassa, dvs. biogas som produceras på gårdarna, livsmedelsindustriprodukter från livsmedelshandeln och olika slamprodukter som härstammar både från primärnäringar och samhället i övrigt. Det här är ett bidrag som man har möjlighet, utöver de tidigare stödformerna, att ge och det här kan vara högst 50 procent av totalkostnaderna. Jag tror att det här också är någonting som vi behöver titta på här på hemmaplan för att kunna använda det ännu effektivare.

 

Jag kan inte hålla mig när jag har hört tidigare uttalanden här och när man går lite mera internationellt, man har talat om båttrafiken, man har talat om flygtrafik osv. Vi vet att vi är alla allvarligt oroade över utsläppen som sker, också globalt och flygtrafiken påverkar oss på våra breddgrader ganska mycket. Det var ett antal professorer och forskare som lämnade in ett upprop till EU om att flyget är den snabbast växande källan till koldioxidutsläpp inom EU-området. Dessa utsläpp har mer än fördubblats sedan 1990 när vi inom vissa grenar från 1990 till dags dato ungefär har minskat utsläppen inom jordbruket med runt 30 procent. Här fördubblar man alltså. Det här har man försökt få bukt med, man har diskuterat det i EU-kommissionen och vi vet, som tidigare sades här, att flygplanen blir allt effektivare och renare, men trots de tekniska framstegen gör den snabba trafikökningen att utsläppen ökar med 3 procent per år! Inom 25 år har man alltså fördubblat utsläppsnivåerna om det fortsätter som hittills. Västhusgaserna från EU:s samlade flyg ökade med 90 procent mellan 1990 och 2004. Kommissionen har diskutera detta, vi vet att flygbränslet i princip är skattefritt. Kommissionens förslag innebar att flyget tilldelas utsläppsrätter som ligger 90 procent över 1990 års nivå. Dessutom vill kommissionen att 95 procent av utsläppsrätterna delas ut gratis till flygbolagen. Var finns då incitamenten för neddragningar! Det kan man fråga sig när vi också diskuterar de lokala utsläpp som vi har på hemmaplan. Så här går det till inom EU. Antagligen har också våra kommissionärer från de nordiska länderna varit med och föreslagit detta. Jag tror säkert att vi har saker som vi kanske behöver påverka på hemmaplan också internationellt. Vi vet att vi också flyger och far ganska mycket; vi var just ner till Bryssel och diskuterade en del problem, så vi har väl också bidragit till detta.

 

Jag tycker att det är viktigt att tänka på att så här går det till när man diskuterar internationellt och gör upp avtal. Vi försöker kanske strypa många produktioner här hemma i vårt närområde, men vi behöver också utveckla för att vi skall kunna spara energi, det är riktigt. Bidragen kommer till för att vi skall kunna hjälpa till och jag tror att det fungerar så över hela vårt samhälle, inte bara i Norden utan också i en stor del av resten av världen. Jag tror jag inte skall orda mera eftersom det är så få kvar i salen.

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Beslut om eventuell remiss till utskott av detta ärende fattas vid lagtingets plenum måndag en den 14 april.

Föredras för remiss ärende nr 3:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om förbud mot tvätt- och rengöringsmedel som innehåller fosfater. (HM 26/2007-2008).

 

Nr 4:

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om klimatvänlig fordonspark. (HM 61/2007-2008).

 

Nr 5:

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion om åtgärder för en effektivare möteskultur. (HM 4/2007-2008).

 

Nr 6:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om ny officiell flaggdag. (HM 12/2007-2008).

 

Nr 7:

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utformande av åländska förtjänsttecken. (HM 6/2007-2008).

 

Nr 8:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av AX-koden för biltrafik. (HM 14/2007-2008).

 

Nr 9:

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om beredning av ny självstyrelselag. (HM 53/2007-2008).

 

Nr 10:

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om EU som garant för Ålands demilitarisering. (HM 9/2007-2008).

 

Ärendena 3-10 avförs från listan och meddelande om när de upptas till behandlingen lämnas senare.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om studieförberedande utbildning för yrkesstuderande. (EF 8/2007-2008).

 

Enkel fråga skall besvaras tio dagar efter mottagandet.

 

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 14 april kl.13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.7).

 

Originalfil