Plenum den 11 januari 2006 kl 13.00

PLENUM den 11 januari 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Jan-Erik Mattsson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av renhållningslagstiftningen. (FR 3/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det hör väl till ovanligheten att man håller ett längre anförande i andra behandling, men detta ärende har varit lite otursförföljt för mig; det har alltid kommit så sent på agendan så att daghemmet har hotat stänga och därför har jag inte haft några möjligheter att ta del av diskussionen tidigare.

 

Det finns vissa saker i social- och miljöutskottet betänkande som gör mig lite bekymrad. Det finns också sådant som är bra. Jag har pratat med vissa av medlemmarna i social- och miljöutskottet, så de har kanske hunnit titta lite mera på det som de föreslår. Det första som jag tycker att är bra att man tog upp var det som vi nämnde från Ålands Framtids sida i remissen, dvs. att redan ett betydande antal åländska företag sedan flera månader tillbaka har betalat upp till 1-2 procent av inköpspriset till sina leverantörer av datorer, kylskåp och andra elektriska hushållsapparater. Det betyder att sammantaget är det ganska stora belopp som under den här tiden har slussats vidare till de finska producentorganisationerna. Det nämnde jag och det har social- och miljöutskottet tagit upp på ett bra sätt och man har noterat att situationen för närvarande inte är tillfredsställande på Åland när det gäller när produkterna kommer till landskapet är en miljöavgift inbakad i priset, säger utskottet, en miljöavgift som slutligen hamnar hos producentorganisationerna i riket.

 

Ltl Gun Carlson och jag förde en diskussion i samband med remissen om avgiften skulle betalas en eller två gånger och vi kan, med tanke på det som social- och miljöutskottet skriver, konstatera, ltl Gun Carlson, att vi på sätt och vis hade rätt båda två. Social- och miljöutskottet skriver nämligen att ålänningarna betalar avgiften två gånger på det sättet ”först genom en miljöavgift som bakas in priset, sedan genom skattesedeln till kommunen”. Utskottet säger också att det är ganska betydande summor som har förts över till Finland under den här tiden. ”Utskottet utgår från att detta förhållande rättas till genom lagens ikraftträdande.” Men det framgår inte på något sätt av betänkandet på vilket sätt situationen skulle tillrättaläggas.

 

Det som gör mig mest fundersam är det som social- och miljöutskottet skriver på sidan 2 under rubriken ”Producentsammanslutningar i landskapet”: ”Enligt utskottets bedömning torde det i praktiken vara mycket svårt för de åländska producenterna att bilda egna sammanslutningar eftersom det skulle förutsätta att den miljöavgift, som redan idag finns inbakad i priset när varorna kommer från riket till Åland, skulle lyftas av.” Jag vill först kommentera detta och säga att när man pratar om de åländska producenterna tycker jag faktiskt att det är fel formulering, för det finns egentligen inte några åländska producenter att tala om, utan det är de åländska köpmännen, handeln, som det i praktiken handlar om. Utskottet säger vidare så här: ”Detta har dock i praktiken redan i stor utsträckning visat sig vara omöjligt – att lyfta av avgiften - eftersom varan har passerat flera led innan den kommer till Åland. Utskottet bedömer därför att det mest sannolika är att de åländska producenterna kommer att ingå i rikets system.”

 

Jag tycker faktiskt att lagtinget inte borde omfatta utskottets betänkande i och med att utskottet indirekt rekommenderar de åländska företagen att ansluta sig till de finska takorganisationerna. Som jag nämnde i remissdebatten, så vad gäller de språkliga aspekterna räcker det via ett besök på sammanslutningens hemsidor för att se att det inte finns ett ord svenska överhuvudtaget. Jag tycker därför att lagtinget inte kan ge som rekommendation att enda utvägen är att hänvisa våra egna bolag till ett sådant samarbete. Det som jag tycker är mycket häpnadsväckande är att utskottet skriver att miljöavgiften inte kan lyftas av. Det är så, bästa utskottsmedlemmar, att vi har lagstiftande makt för att kunna utöva den. I fall lagtinget antar en lag som reglerar avgiftsfrågan har vi gett företagen ett instrument för att så sker. Jag vill också påpeka att ett flertal åländska företag har redan i dag, utan att kunna hänvisa till en åländsk lagstiftning, fått miljöavgiften avlyft med hänvisning till att Åland skall ordna producentansvaret själv.

 

Men det är så att alla mynt har två sidor och när man pratar med vissa av försäljarna av elektroniska produkter är de livrädda för att det skall bli ytterligare en situation som försvårar handeln, dvs. om man beställer produkter till Åland från t.ex. Tammerfors, så säger man att okej, sedan skall ni komma ihåg att vi har en skattegräns, så ni skall lyfta av momsen och så har vi egen lagstiftning när det gäller producentansvaret så ni skall också lyfta av miljöavgiften, och det här gör ju att företagen är livrädda för att det skall bli en skattegräns nummer två. Det är också någonting som man måste ta på allvar.

 

Jag kan säga redan i det här skedet att en lösning måste vara att om de åländska företagen ingår i de finska producentorganisationerna måste det finnas en automatik att miljöavgiften för de varor som säljs på Åland går till den finska producentorganisationen, men de pengarna måste komma tillbaka till Ålands Problemavfall, om inte meningen är att man skall skrota Ålands Problemavfall och de finska producentorganisationerna skall ordna uppsamlingen enbart av det elektroniska skrotet, om jag kallar det för det, medan problemavfall skall ägna sig åt det andra. Jag vill också påminna om, som social- och miljöutskottet säger i sitt betänkande, att även insamlingen av tidningar och andra pappersprodukter är också olöst i landskapet.

 

Enligt min mening berör utskottet alltför enkelt frågan om import från Sverige, och då talar jag om både privat import och kommersiell import. Utskottet vill alltså ge klartecken för en situation där finska organisationer behåller de åländska miljöavgifterna, medan vi själva skall stå kvar enbart med avfallet – ingen tror väl att en finsk producentorganisation kommer att ta hand om elektroniskt avfall av produkter som är köpta i Sverige! Vi har bara miljöminister Harriet Lindeman närvarande från landskapsregeringen – med all respekt det är inte så ”bara” – men jag uppfattar att det finns en stark politisk vilja från regeringen, i den mån den nu har någon vilja, att utöka handeln mot Sverige. Då kan man inte bara som utskottet gör prata om direktimport, dvs. om en privat person köper en dator eller något annat, utan vi har också en sådan uppfattning att vi gärna vill styra över handeln mera till Sverige. Vi måste komma ihåg att för dyra pengar upprätthåller landskapet och kommunerna Ålands Problemavfall. Enligt de uppgifter som i varje fall jag har fått har tanken varit att miljöavgifterna, inbakade i producentansvaret, skulle utgöra en framtida intäkt för Ålands Problemavfall. Det vore intressant att få reda på hur man i social- och miljöutskottet har resonerat när det gäller detta. Tanken måste därför ha varit att Ålands Problemavfall skulle åta sig en central roll i fråga om det praktiska handhavandet av producentansvaret. Även här behöver lagtinget enligt mitt förmenande få bättre underlag för att kunna acceptera utskottets motiveringar.

 

Det kan vara värt att citera sista meningen i första stycket på sidan 3 i utskottets betänkande: ”Målet i riket är att det år 2008 skall samlas in 4 kilogram kasserade elektriska och elektroniska produkter per person och år medan det i landskapet redan i dag samlas in 6 kilogram.”  Det är egentligen häpnadsväckande att Ålands Problemavfall har skött dessa saker så pass mycket bättre än vad de finska producentorganisationerna ens har som målsättning att göra. Ändå har vi ett utskottsbetänkande på vårt bord som syftar till att vi skall bli en del av de finska producentorganisationerna!

 

När vi nu är inne i andra behandlingen går det inte att föra över ärendet till stora utskottet, men däremot går det att begära ett nytt betänkande från social- och miljöutskottet. Innan jag gör det vill jag gärna höra lite mera hur man har resonerat från social- och miljöutskottets sida. Det finns enligt mitt förmenande en stor risk att vi bygger upp skattegräns nummer två med detta, om man hårdrar det åt ena sidan eller att vi försämrar insamlingen av elektroniskt avfall jämfört med vad vi har i dag. Ingenting är riktigt bra och social- och miljöutskottet har faktiskt inte satt sig in i alla aspekter när det gäller det här ärendet. Jag ser att ltl Göte Winé nickar instämmande så vi får säkert svar på alla frågor!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag vill bara peka på detta vart pengarna går och när de samlas in i riket av producentorganisationerna. Där finns kontakter mellan just Ålands Problemavfall utgående från, som de säger på fastlandssidan, när lagen är i kraft, att det finns en lag i grunden, så har man beredskap att föra över pengarna till någon som är villig att ta emot allt skrot, om jag får uttrycka det så. I dag är det Ålands Problemavfall som gör det utan lagstiftning, enligt våra egna insamlingsregler osv. Det finns alltså en diskussion. En annan sak är hur de åländska företagen vill organisera sig. Där ser jag att det är en liten bit kvar ännu. Vi har för avsikt att ta kontakt med alla så snart betänkandet kommer. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ministern säger att Ålands Problemavfall har varit i kontakt med producentorganisationerna och det är bra, men det är ändå viktigt att man från regeringens sida ser till att det finns en ordentlig överenskommelse. Som det är nu klarläggs inte frågan i utskottsbetänkandet. Man undrar: hur skall man i så fall från de finska producentorganisationerna handha avgränsningen? Hur mycket pengar från vilka produkter skall gå till Åland och vilka skall stanna i rikskassan? Det här är ganska grannlaga frågor som borde klarläggas egentligen innan man omfattar detta.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan inte alla detaljer, men jag förstår att det har att göra med den fakturering som är. På de kylskåp, frysar osv. som går till Åland läggs det på en kostnad och det är de pengarna som sedan skall vidareföras till Åland. Det kan vara detaljer i systemet som jag inte kan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill i artighetens namn säga att jag inte heller kan alla detaljer när det gäller detta ärende, men jag är lite orolig för att vi kan hamna ganska snett. När det gäller de åländska köpmännen finns det olika syn, och det är naturligt; det finns de som absolut inte vill ha några bekymmer överhuvudtaget utan gärna är med i de finska organisationerna, bara det löper så flexibelt som möjligt, sedan finns det också de som engagerar sig och tycker att det här är fel, och det är dessa företag som inte nu har betalat miljöavgiften. Jag tror personligen, och det är det som utskottet borde titta lite mera på, att kanske den bästa lösningen trots allt är att vi inte bildar egna producentorganisationer utan att man är en del av de finska men att man får klarlagt att de pengar som hör till Åland kommer tillbaka. Det här säger jag också utan att ha satt mig in ordentligt i ärendet.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag är lite fundersam över att inte utskottets ordförande inte är här. Ltl Anders Eriksson säger att man inte skall anlita finska sammanslutningar utan man skall starta en egen. Syftet är, som minister Harriet Lindeman var inne på, att så fort vi får lagen i skick skall pengarna kommas över. Sammanslutningarna brukar anlita de lokala som sedan får pengarna och ser till att de fungerar, de är mera en samordnare och skall därigenom se till att det flyter på. Bekymret med att inte alla kan lyfta ut det är att vissa kanske inte tar produkten direkt från importören och det är importörerna som ofta lägger på miljöavgiften. Då blir det så att när de sedan får sin faktura så står det aldrig på fakturan hur mycket som är miljöavgiften.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det vore kanske bra om utskottsmedlemmen ltl Göte Winé ville begära ordet för det är väldigt svårt att reda ut alla de här frågorna på en minut, det har jag full respekt för. Det som jag ändå tycker att är en av de absolut viktigaste frågorna är importen från Sverige. Jag uppfattade att åtminstone en överväldigande majoritet i lagtinget vill ha en utökad handel med Sverige just för möjligheten att få svenska bruksanvisningar. Det tror jag inte att någon tror på att de finska producentorganisationerna kommer att finansiera uppsamling av det elektroniska avfallet. Det är en av de fyra frågor jag nämnde som jag tycker att utskottet inte lämnade svar på.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att någon från utskottet begär ordet och förtydligar mera. När vi pratade med den finska sammanslutningen sade de att de har ett gott samarbete med Sverige och det är ingen omöjlighet. Det här är nog saker som går att lösa, men det viktigaste av allt just nu är att vi får en lagstiftning så att landskapet kan börja diskutera och att det händer någonting. Pratar vi sönder den tar det ännu längre innan det händer någonting och vi får pengar och då betalar vi dubbelt ännu längre, så jag tror att här är det nog ganska viktigt att vi hänger med i tiden s.a.s.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi kan lämna formuleringen att man pratar sönder någonting så fort man ställer frågor som enligt mitt förmenande är berättigade. Jag tror att vi har stått ganska många gånger i denna respektabla församling och haft uppfattningen att det här är nog någonting det som kommer att lösa sig, om det så har varit vårfågeljakt, snus eller vad det har varit, men allt kommer nog att lösa sig! När vi tar den här typen av lagstiftning måste vi ha konsekvenserna klara för oss och de här frågorna bör vara klarlagda innan klubban faller, inte pratar jag bara för att prata sönder någonting utan jag är orolig för vad detta kan leda till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det är en angelägen fråga som ltl Anders Eriksson tar upp och jag väntade också med mitt anförande till andra behandlingen av den orsaken. Det är en viktig princip som vi nu skall införa, den s.k. PPP-principen, att den som skräpar ner får betala, att det är konsumenterna som i sista ändan får betala för hanteringen av apparaterna och prylarna när de är uttjänta. Det är helt korrekt, det understöder jag. Den problematik som nu aktualiseras oroar mig också. Med all respekt för social- och miljöutskottet, men jag tycker inte heller att man kan göra sådana här rekommendationer från Ålands lagting. Man måste hela tiden som lagtingsledamot komma tillbaka till varför vi har självstyrelse, varför sitter vi här, varför stiftar vi den här lagen, varför har vi inte i stället den finska lagen i kraft. Det är uttryckligen för att bevara Åland svenskspråkigt; annars skulle vi inte sitta här, annars skulle vi inte ha den här lagen osv. 

 

Även om det handlar om avfallshantering måste man alltid ha språkglasögonen på och se vad skapar vi för system för de åländska företagen och konsumenterna. I det här ser jag flera problem. Ser man det språkpolitiskt i ett större perspektiv är det stora problemet på Åland att över 80 procent av handeln sker med Finland. Det ställer sedan krav på oproportionerligt mycket kunskaper i finska just för sådana som arbetar med sådant jämfört med hur det är annars är i det åländska samhället. Det utesluter i sin tur ungdomar från arbetsmarknaden osv.

 

Att gynna handeln med Sverige, åtminstone att den sker på samma villkor som till Finland, är otroligt viktigt för självstyrelsens huvudsyfte. Därför är det här en viktig fråga. Den kämpar vi med. Vi har på gång ett språkpolitiskt program osv., där det förekommer förslag till olika åtgärder. Om vi när vi tar en sådan här lag motverkar våra egna syften, som vi så gärna vill uppfylla, då blir det extra galet.

 

När det gäller handeln med Sverige uttrycker utskottet en förhoppning att det kommer att fungera, för de som privatimporterar far till Sverige och köper en elektronisk elektrisk apparat och det är inte några bekymmer. Däremot kan jag inte utläsa av utskottets betänkande exakt hur de kommer att fungera för företag som tar alla sina grejer från Sverige, dels det som man använder i sin egen verksamhet men också det som man säljer. Det finns företag, flera butiker som säljer elektroniska och elektriska apparater, som tar sina varor endast från Sverige och hur blir det för dem? Blir det krångligare eller blir det lättare? Blir de någon slags snyltare på systemet som skall få anlita det ändå osv.? Får de en konkurrensnackdel jämfört med sina andra kolleger i branschen?

 

Talman!

Jag tycker att det här är ett så pass angeläget ärende att utskottet tittar på det en gång till. Det tycker inte jag att alls är galet. Jag vill gärna höra utskottets överväganden, så därför tänker jag inte föreslå att man begär ett nytt betänkande, men i så fall att vi inte får svar på våra frågeställningar kommer jag att understöda det i en eventuell omröstning.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det här är andra behandlingen och då skall man ta ställning till lagens innehåll. Nu har ltl Danne Sundman, i likhet med ltl Anders Eriksson, diskuterat motiveringen. Jag vill i egenskap av ledamot i stora utskottet peka på det att ändrar vi någonting i lagen går ärendet automatiskt till stora utskottet. Men finns det någon paragraf eller någonting i lagen som ni föreslår att borde ändras, som vi har att ta ställning till här, eller är det bara motiveringen?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror att det är ett så pass komplicerat ärende att utskottet bör få göra den bedömningen, om det är så att man bör ändra i de nu aktuella paragraferna som vi skall ta ställning till. Det kan mycket väl vara så att man måste återkomma i en ny framställning från landskapsregeringen, men den bedömningen tycker jag att social- och miljöutskottet skall göra, social- och miljöutskottet som ju har satt sig in i ärendet och hört folk osv. Därför tycker jag att det är bättre att man begär nytt betänkande av social- och miljöutskottet, också bättre än att man i första behandlingen skulle ha föreslagit remiss till stora utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag hade också väntat mig att utskottets ordförande skulle gå upp och redogöra för de frågor som ställdes, men det är kanske så att oppositionen inte vill visa på någon oenighet!

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson sade att pengar som hör till Åland skall återföras till Åland. Det är just det som social- och miljöutskottet och landskapsregeringen i framställningen har tagit akta på, att pengar som hör till Åland skall återföras till Åland, dvs. i dag betalar åländska företag – i slutändan konsumenterna – dubbelt för miljöavgiften. Först när konsumenten går och köper sig en dator ingår det i datorns pris en miljöavgift. Det får konsumenten på Åland betala precis som konsumenten i Tammerfors eller Helsingfors. Men utöver det måste den åländska konsumenten betala via skattesedeln för att finans ÅPAB som sköter uppsamlingen på Åland som följd av att vi inte ännu har samma lagstiftning som man har i Finland. Det är just det här som är orsaken till att framställningen kommer och det är just det här som utskottet har tagit akta på, att det är fel att åländska konsumenter skall betala avgiften två gånger. Därför krävs lagändringen.

 

I utskottet förde vi diskussion med en av producentorganisationernas sekreterare för Selt, som är en av organisationerna och han fann det helt naturligt att påbörja uppsamlingen på Åland så fort vi har en lag som möjliggör det.

 

Ltl Anders Eriksson ser farhågor i att en finskspråkigt organisation börjar operera rent fysiskt på Åland. Det är klart att det kan hända, men det mest sannolika är väl att organisationen kommer att anlita en befintlig åländsk organisation för ändamålet, exempelvis ÅPAB, Ålands Renhållning, ett privat alternativ eller något nytt tredje. Även om en finsk organisation börjar operera på Åland rent fysiskt måste förstås det företaget rätta sig efter vår självstyrelselag, våra krav på användningen av svenska språket osv., det är att jämföra med länsstyrelsen på Åland, som verkställer statliga uppgifter på Åland men är tvungna att göra det på svenska.

 

När det gäller importen från Sverige diskuterade utskottet även den frågan och vi kom fram till det att det handlar ändå om så pass små mängder att det kanske är att jämföra med den import som sker mellan Sverige och Finland uppe i Lappland. Där sker också en daglig import över gränsen som man inte har tagit hänsyn till i den finska lagen och där gör vi den bedömningen att det här ändå är så pass små mängder i sammanhanget. Ltl Anders Eriksson sade att det här är en ny skattegräns, men snarare tvärtom är det så att om de åländska företagen inte längre behöver försöka få avgiften bortlyft för att de har betalt detta via skattesedeln, då blir det mycket enklare, då behöver man inte längre krångla med leverantörer i Finland och säga att nu har vi ett eget system och därför skall vi lyfta bort avgiften, medan de åländska företagen har fullt sjå med att förklara detta med momsfriheten på fakturorna.

 

Fru talman!

Jag är övertygad om att detta är en viktig förändring som i huvudsak skall medföra att de åländska konsumenterna skall behandlas lika rättvist som övriga i Finland och inte behöva betala avgiften dubbelt upp.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda säger ltl Fredrik Lindqvist att han är övertygad om att det här är en viktig förändring. Om man ser det mål som de finska producentorganisationerna har, dvs. att år 2008 samla in 4 kilo elektroniskt avfall, medan Ålands Problemavfall i dag redan samlar in 6 kilo, så kan jag inte förstå hur ltl Fredrik Lindqvist, som i andra sammanhang har haft en bra miljöprofil, kan anse att det är en viktig förändring. Det går definitivt åt fel håll. Det som jag ändå mest tog fasta på i det som ltl Fredrik Lindqvist sade är att det är så små mängder som importeras från Sverige. Det stämmer inte enligt mitt förmenande. Det finns företag som tar nästan allt de köper från Sverige och när det gäller mängderna har man väl ändå som målsättning att de skall öka – eller har Frisinnad Samverkan också ändrat sig på den punkten, vill man inte mera främja handeln från svensk sida?

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

När det gäller Frisinnad Samverkans syn på handeln med Sverige är vi för fri rörlighet av varor, kapital och tjänster. Det spelar ingen roll om det är mot Sverige, Finland, Norge, Danmark eller övriga världen, varor, kapital och tjänster skall röra sig fritt, det är Frisinnad Samverkans definitiva ståndpunkt. Om köpare och säljare vill handla mellan Sverige och Åland är vi med och arbetar för det. När jag sade att volymerna från Sverige förväntas bli förhållandevis små, så är det i proportion till de totala uppsamlade volymerna i hela Finland. Det är klart att i åländska mått är vi ganska flitiga på att handla vitvaror och liknande från Sverige i dag redan. Det som utskottet har resonerat om är om det här är så stort i relation till hela den finska uppsamlingen, att det kan irritera de finska organisationerna och att de då anser att det inte hör till deras område, ja, då har vi ett problem i så fall, men vi har gjort bedömningen att det inte skall bli ett problem därför att mängden ändå är så pass liten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Det är många intressanta frågeställningar som ltl Anders Eriksson och också ltl Danne Sundman väcker här i plenisalen. Det jag nu säger härifrån talarstolen säger jag i egenskap av centerns representant i social- och miljöutskottet. Jag gör mig alltså inte talesman för hela utskottet, utan det som utskottet som helhet vill framföra överlåter jag till vår ordförande Sune Mattsson.

 

Vi att situationen är illa i dagsläget. När det gäller det elektroniska avfallet betalar vi ålänningar två gånger för det. Vi kan alla vara överens om att det är fullständigt orimligt. Vi har i social- och miljöutskottet försökt utreda närmare vad vi kan göra för att hjälpa de åländska företagarna och för att hjälpa ålänningarna att reda upp den här situationen. Som vi ser det från centerns sida tycker vi att framställningen som den ligger från social- och miljöutskottet är bra därför att vi beaktar alla synpunkter så långt det går, vi kommer inte med några pekpinnar, vi kommer med rekommendationer.

 

När det gäller privatimporten från Sverige – det som en enskild person köper över gränsen – har utskottet resonerat som så att det är samma förhållande som mellan Sverige och Finland, norr om Bottenviken; den är marginell, det är sådant som man s.a.s. får ta på köpet. När det gäller företagsimport från Sverige till Åland lyfts miljöavgiften av per automatik; det betyder att den som har importerat varorna till Åland är skyldig att se till att det kasserade avfallet omhändertas. Här finns det då två möjligheter: ettdera bildar de åländska producenterna en egen producentsammanslutning eller så köper man tjänster från Finland. Meningen med förslaget är att det skall vara kostnadsneutralt. Det kan inte i rimlighetens namn spela någon roll om du har köpt varan i Finland eller om du har köpt den i Sverige, för det är meningen att den miljöavgift som påläggs skall räcka för att ta om hand det kasserade avfallet.

 

När det gäller företagsköp av – det heter inte import när det kommer från riket – varor från riket har vi i utskottet erfarit att det är väldigt svårt att få miljöavgiften avlyft därför att det går i vissa fall, men det går inte i alla fall och man kan inte ha en lagstiftning som så ena sidan menar si och andra sidan menar så. Efter att ha varit i kontakt med rikssidan har vi erfarit att det finns ett stort intresse, man sade t.o.m. att man kände som sitt ansvar att ta hand om det avfall som ålänningarna ”producerar” och det tycker jag är väldigt bra, att man från finska sidan sträcker ut handen och säger att vi är beredda att hjälpa er, vi känner det som vår skyldighet; man kan inte direkt säga att vi är vana med en sådan behandling från rikssidan. Det tycker jag är bra och det understöder jag. Hur man sedan organiserar upp det på Åland får man komma överens om med producentorganisationerna i Finland, om man anlitar Ålands Problemavfall eller om man anlitar någon privat entreprenör. Den valmöjligheten kan inte utskottet ta bort från våra företagare, det skulle i så fall vara löjligt. Det har förts fram kritik om att riksorganisationerna inte kan svenska. Nej, det är helt korrekt, många av riksorganisationerna kan inte svenska, men det finns ännu i riket ingen lag som säger att privata företagare – det är det fråga om i det här fallet, det finns ingen som helst statlig inblandning – måste kunna tala svenska. Det är en verklighet som vi får leva med, tyvärr, kan man säga, men så är det. Är det så att man som åländsk företagare inte klarar av den här biten så får man väl skaffa sig en tolk eller lösa det på annat vis. Jag ser inte det som ett ingrepp i självstyrelsen eller att det på något vis försvagar svenska språket. Tillika som vi har ett språkskydd på Åland har också finska medborgare ett språkskydd i Finland och jag ser inte att vi från åländsk sida har någon rätt att kräva att de generellt skall behandla oss på svenska när det gäller privata företagare. Det är skillnad om man pratar domstol, sjukvård eller andra statliga organisationer.

 

Efter att utskottets betänkande blev klart har jag varit i kontakt med VD för Ålands Handelskammare Johan Eriksson och vi har tillsammans tittat igenom vårt betänkande och han tycker att vi har löst det bra. Han anser att social- och miljöutskottet har gjort ett bra arbete och det tycker jag också att vi har gjort. Jag håller fullständigt med om att frågan har varit komplex och den har varit knepig, men vi har löst den så gott vi kan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Tur att man har starkt hjärta när man hör på den här debatten, annars skulle jag nog behöva ha nitro här i lådan! Ltl Veronica Thörnroos säger att om man inte som företagare får service på svenska, så får man väl skaffa tolk då, för det finns inget krav på att kunna svenska för finska företag! Nej tack, det har vi märkt tydligt att det är ingen där på andra sidan Skiftet som ställer några krav på det och därför är situationen den som den är. Jag tycker att det blir lite märkligt när vi försöker föra en saklig debatt om de företagare som importerar från Sverige så blir svaret bara det att de får sköta det här själva! De får ha sopmottagning själva eller anlita några tjänster, medan de som importerar från Finland – jag kallar det nog för import eftersom det går över en skattegräns – har detta ordnat. Jag tycker att det blir en ojämlik situation mellan de företagare som handlar med Sverige och de som handlar med Finland. Har jag inte rätt i det?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tror bestämt att ltl Danne Sundman aktivt försöker missförstå mig. Jag säger att det finns möjligheter för de åländska företagarna att ettdera organisera sig själva, alternativt köpa tjänsterna från rikssidan. Enligt vad utskottet har erfarit är det betydligt mera ekonomiskt fördelaktigt att organisera sig själv, men det är ingenting som vi kräver i en lag. Naturligtvis får de göra det efter eget gottfinnande, men det vore onaturligt om man inte tog den här chansen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Skall man då förstå det så att en företagare som importerar sina varor som man säljer i en butik på Åland från Sverige själv måste ordna detta, ta en avgift, varans pris plus en avgift eftersom den är avlyft och sedan teckna ett avtal med antingen en finsk företagare och skaffa tolk eller med typ Ålands Problemavfall eller någon annan entreprenör? Jag tycker att det blir en ojämlik situation, särskilt för mindre företagare som kanske har speciella saker de importerar från Sverige. Jag måste fråga ltl Veronica Thörnroos: Har lagtingsledamoten någonting emot att social- och miljöutskottet skulle titta en gång till på den här frågan? Jag har inte sett det är som kritik mot utskottet utan man kanske inte har tänkt på följderna för en företagare som importerar från Sverige. Jag tror att man borde höra en sådan företagare och försöka skapa sig rätt bild av situationen. Det är inte så automatiskt att 100 procent av handeln måste ske med Finland och styrkan är om vi också kan underlätta handeln med Sverige.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det finns ingenting som säger att någon åländsk företagare, oberoende om de importerar från Sverige eller om de tar sina varor från Finland, måste anlita finska tjänster. Det är upp till varje företagare själv att besluta om man vill gå samman i en lokal producentorganisation eller om man vill köpa tjänster från riket. Ltl Danne Sundman får det att låta väldigt komplicerat med att miljöavgiften lyfts av och sedan skall den faktureras hit och dit – det är ett fåtal transaktioner som kräver tio datatryck och sedan är det klart. Jag tycker att ltl Danne Sundman försöker se problem där det för en gångs skull inte verkar finnas problem! Som läget ser ut i dag ser det bra ut, men om någonting annat tillstöter i framtiden får vi naturligtvis ta upp det på nytt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vill också tacka ltl Veronica Thörnroos för ett informativt och bra anförande. Bara ett litet förtydligande. Det här blir nästan en språkpolitisk debatt. Jag förstår egentligen inte vad bekymret är. Antingen har jag lärt mig oerhört bra finska eller så hade vid hörande som klarade sig på svenska, för vi alla som satt runt telefonen förstod vad han sade! Det är precis som ltl Veronica Thörnroos säger, att de kommer att vilja samarbeta med Åland. Det har inte något intresse av att börja springa här alltför mycket om det är det vissa är rädda för!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Ursäkta att jag var ute fram och tillbaka och inte hörde på ltl Anders Erikssons anförande. Jag redogjorde ganska klart för utskottets synpunkter då det första gången var uppe. Sedan blev det bordlagt till i måndags och då trodde jag att de som hade bordlagt ärendet skulle ha haft någonting att säga, men då lät man det bara passera, så jag blev lite tagen på sängen.

 

Det som ltl Veronica Thörnroos och ltl Fredrik Lindqvist sade stämmer väldigt bra. Att det skulle vara något problem för någon och att någon måste teckna avtal med några finska organisationer stämmer inte. Åland kan bestämma sig och göra en egen insamling och försöka få pengarna, och kan kanske få det också. Men de personer som vi har pratat med inom näringslivet – märk väl, näringslivet – har funnit att detta inte är ändamålsenligt, de har sagt att de vill inte ha det så. Det är klart att vi kanske inte har tänkt på de personer som ltl Danne Sundman nämnde, småföretagarna, men vi har hört t.ex. en importör till Åland, som importerar grejer och säljer vidare till fastlandet, han blir då tvungen att på sitt pris lägga på en summa för den som skall ta vara på elektronikskrotet när det sedan blir det. Det är t.ex. 38 cent på ett lysrör, som hörs ganska mycket, men det tar han ut. De här pengarna har i dag betalats in till de finska organisationerna, Selt heter en som han betalar till, och har inte kommit oss till godo. När vi nu har hört dessa organisationer, som faktiskt svarade på svenska, så sade de att det är inga problem om Åland har en lagstiftning, då känner de ett ansvar och tar gärna emot det, men de anser naturligtvis inte att vi är skyldiga att teckna avtal, men de tar det gärna. Jag kan inte se ett problem i att man så skulle göra. Det skulle klara upp det för alla företagare som importerar och som säljer här, vilken väg det än kommer, att ett företag tog hand om det, t.ex. ett fastländskt företag. Vi har i vårt arbete åtminstone sagt att vi hoppas att landskapsregeringen underlättar för att få till stånd ett avtal med någon av organisationerna, det ser vi som det viktigaste. Om företagarna själva klarar upp det, så är det bra.

 

För det första blev jag lite snopen att det kom upp i dag och att man sedan börjar undra på hur det skall gå till. Jag känner inte igen de här sakerna. Det nämns också om direktimport; det är självklart att vi har direktimport från fastlandet också, de som bor i Brändö och Kumlinge handlar gärna i Åbo t.ex., tråkigt nog! Många på fasta Åland handlar ju i Sverige, i synnerhet de som bor i Eckerö som har bra kommunikationer dit. Jag ser inte några problem i det heller, för vi har samma gränshandel som sagt i norra Sverige, man t.o.m.  tittar på om kylskåpspriserna: är Elektrolux billigare på finska sidan ena dagen eller svenska sidan, så kan man fara över och köpa eftersom man har bilväg över. Där är det inte heller några problem. Jag tror att man försöker skapa ett problem som för en gångs skull tycks lösa sig, som sades  här, ganska enkelt.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är svårt att i en minuts replik kunna svara på de frågor som ställs. Till social- och miljöutskottets ordförande Sune Mattsson vill jag säga, att det var nog ingen kupp att vi tog upp det i dag, utan som jag sade inledningsvis har ärendet kommit så sent på dagarna så jag har inte haft möjligheter att vara kvar, och det beklagar jag faktiskt.

 

Vi kan säkert också i det här ärendet, som i alla andra, stå här hela eftermiddagen och missförstå varandra i det oändliga och den ena har det underliggande grumliga motivet och den andra har det andra! Jag vill säga helt öppet och ärligt att jag känner en viss oro när det gäller utskottsbetänkandet och konsekvenserna av det, och detta ville jag ta upp till diskussion innan det är för sent. Efter att jag har hört utskottsmedlemmarna ltl Göte Winé, ltl Fredrik Lindqvist, ltl Veronica Thörnroos och utskottsordföranden ltl Sune Mattsson så tycker jag fortfarande att det finns många lösa trådar. Det sade bl.a. när det gällde svenska från organisationen Selt att man har hört deras VD Veikko Hintsanen, som inte ens alla utskottsmedlemmar visste vad han hette och han pratade svenska och så är det ofta att man pratar bra svenska på den nivån. Men jag tror att man ser lite för enkelt på saker och ting om man tror att hela organisationen skall fungera felfritt på svenska bara för den sakens skull. Men det är inte heller det som mina invändningar uteslutande handlar om.

 

Det som jag är mest fundersam över är direktimporten från Sverige. Utskottsmedlemmen Thörnroos höll ett bra anförande, men det blev lite oklart för mig på vilket sätt miljöavgiften skulle lyftas av automatiskt. Jag tror att många som importerar från Sverige vet vilket bekymmer det är bara att få momsen avlyft fast det enligt lagstiftningen skall vara på det sättet. Ltl Veronica Thörnroos sade, att det finns ingen lag i riket som säger att privata företag måste tala svenska, det är helt sant. Hon sade också att om det inte löser sig får man väl skaffa tolk, men det där var ingenting som myndigheterna skulle lägga sig. De facto uppmanar dock social- och miljöutskottet de åländska producenterna, som man envisas med att kalla köpmännen för, att ingå i en finskspråkig organisation. Det är en direkt uppmaning och det tycker jag är lite häpnadsväckande. Det sades också att situationen har varit illa tidigare, men nu har man beaktat alla punkter så långt det går. Framför allt när det gäller importen från Sverige finns det mycket som är oklart och jag hoppas att man nu kan lägga bort prestigen. I och med att det inte finns några andra möjligheter i andra behandlingen föreslår jag att vi får ett, om talmannen hör mitt förslag, att vi får ett nytt betänkande från social- och miljöutskottet. Jag märker på diskussionen att vi kommer att stå och prata förbi varandra igen hela eftermiddagen!

 

 

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Först när det gäller miljöavgiften från Sverige. De personer som vi har talat med säger att det är inte några problem, för det är en export från Sverige och på exportvara skall det inte läggas någon miljöavgift, utan det är landet den kommer till som skall lägga på den. När det gäller miljöavgiften som läggs på varorna som kommer från Finland har vissa företag lyckats få bort den hittills, om den är separat på fakturan, men inom en viss tid, som inte jag kan ange här, så kommer det inte att vara lagligt att sätta en skild miljöavgift utan den kommer att ingå i varans pris. Just de frågorna är alltså utredda och det kommer inte att bli några problem för företag som importerar från Sverige. Jag har också privat pratat med företagare som importerar och exporterar från Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Utskottets ordförande blandar ihop begreppen lite. I utskottets betänkande pratar man nästan uteslutande om direktimport från Sverige, medan han nu hänvisar till företagsimporten. Det är riktigt att ett företag som köper stora produkter från en leverantör i Sverige som han har kontakter med inte har några problem att få momsen avlyft och att också få miljöavgiften avlyft. Men när det gäller direktimporten som privat konsument är det ganska invecklat redan nu att få bort momsen; skall man ytterligare få bort en miljöavgift så blir det faktiskt ganska knepigt. Det finns ingen automatik därvidlag.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är så här att varken i Finland eller på Åland skall man beakta direktimport av privata, för den är förhållandevis liten och den är lika stor på många andra platser i Finland, t.ex. norra Finland. Man bryr sig inte om den när någon importerar i norra Finland till Sverige eller tvärtom. Jag tycker att om någon far till Sverige och köper ett kylskåp eller en dator må det vara hänt; det anses i sammanhanget så väldigt litet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Med tanke på att en av utskottsmedlemmarna pratade sig varm för den fria rörligheten för varor och tjänster, så inte är det så att man inte skall bry sig om de här frågorna. Enligt lagstiftningen skall avgiften i så fall plockas av, om varan förs till ett annat land, eller hur?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att vi inte skall lägga prestige i den här frågan och det understöder jag väldigt varmt, det här är ingen prestigefråga för mig. Om jag på något vis trodde att utskottet skulle kunna tillföra någonting nytt i ett nytt betänkande, om vi kunde djuploda mera och närmare skulle jag när som helst vara beredd att ta det tillbaka. Man får inte sätta den personliga prestigen framom det som är Ålands bästa, det får man bara inte göra, så lågt får man inte sjunka.

 

När det gäller utskottets betänkande vill jag säga att det är en rekommendation som vi ger att man skall söka stöd från rikssidan. Vi säger inte att man måste göra så, men vi rekommenderar det därför att det är det som vi har erfarit under utskottsmötet när vi har haft olika höranden. Det är ingenting som vi själva har suttit och fifflat ihop på kammaren och tycker att är en bra lösning, utan det är på basen av vad hörandena har sagt. Det är det enklaste sättet och det är det mest ekonomiskt fördelaktiga för ålänningarna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos sade att det var helt och hållet upp till företagen själva att bestämma om de ville ha en egen producentorganisation eller om de ville uppgå i den finska. Det var någonting som hörde till företagen. Nu sade hon faktiskt att man ”rekommenderar”, och det var det jag menade, att man rekommenderar att uppgå i totalt finskspråkiga organisationer – och det ställer jag mig ganska tveksam till. Ltl Veronica Thörnroos sade också att man inte kan ha en lagstiftning som menar si eller så med tanke på att i vissa fall gick det att lyfta av avgiften och i andra fall gick det inte. Inte är det lagstiftningen som det är fel på i så fall, utan det är de kontakter man har och hur motparten känner till hur det fungerar; i vissa fall går det och i vissa går det inte. I de flesta fall blir det att man även i fortsättningen får betala avgiften dubbelt

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anders Eriksson och jag kan vara överens i sak, dvs. att vi arbetar för ålänningarnas bästa. Men när det gäller social- och miljöutskottets betänkande tror jag att vi kör åt lite olika håll. De problemställningar som ltl Anders Eriksson målar upp ser jag inte. Jag tror inte att de kommer att komma. Jag vet inte riktigt vad ltl Anders Eriksson egentligen vill att utskottet mera skulle ha gjort. Det har inte kommit fram vare sig under huvudanförandet eller i repliker vad det är som egentligen saknas.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

I mitt anförande hade jag fyra punkter där jag sade att de här frågorna är oklara. På en minut kan jag inte räkna upp alla fyra punkterna, men jag har inte på något sätt, enligt utskottsmedlemmen Thörnroos pekat på några konkreta bekymmer som kan uppstå! Med tanke på det kan det kanske vara knepigt att få social- och miljöutskottet att tänka om och sätta sig lite mera in i de långsiktiga konsekvenserna av sitt tidigare betänkande.  Tyvärr har vi inget annat medel i det skede vi befinner oss nu i andra behandlingen, så åtminstone för att jag skall ha ryggen fri framöver föreslår jag ett nytt betänkande. Sedan är det upp till var och en om man vill ge frågeställningarna en chans en gång till eller inte.

 

Ltl Danne Sundman: Jag understöder ltl Anders Erikssons förslag om att inbegära nytt betänkande.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. lagtingsordningen inhämtarnytt betänkande av social- och miljöutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl Anders Erikssons förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget?

 

Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja, den som röstar för ltl Anders Erikssons förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Det kan jag understöda.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att genomföras. Jag ber ledamöterna ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Carina Aaltonen biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson borta, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har givit vid handen 24 ja-röster och 5 nej-röster. Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter.

 

Begärs ordet? Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål angående upphandling av ambulanshelikoptertjänster. (S 1/2005-2006).

 

Ärendet bordlades den 4.1.2006. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det var väldigt få ledamöter i salen när vi senast inledde spörsmålsdebatten, så därför kommer jag att ganska långt repetera det jag sade vid det tidigare tillfället. Vi är som bekant flera ledamöter här i lagtinget som ställt ett gemensamt spörsmål om hur det ligger till dels med tillstånd och betalningarna till kontraktspartnern som man har skrivit kontrakt med från regeringens sida. Svaret vi fick senaste gång – vi har fått det skriftligen vid ett tidigare tillfälle – tycker jag och flera med mig att inte ger svar på våra frågor. Därför ställdes en hel del tilläggsfrågor som jag hoppas landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman i dag skall besvara.

 

Ambulanshelikoptertjänster i ett skärgårdsområde som Åland är väldigt viktigt. Det är viktigt för ålänningarna i allmänhet och för skärgårdsborna i synnerhet. Man har under många år upphandlat tjänsterna just för att trygga specifikt skärgårdsborna och deras möjligheter att snabbt komma till sjukvård. När sjukhuset byggdes om och till såg man också till att det kom en helikopterplattform just utanför akuten så att man snabbt kunde komma in för vård och att man också skulle kunna ta sig från Åland till andra specialiserade sjukvårdsinrättningar, om det är så att man inte får tillräcklig sjukvård på Åland.

 

Inom ÅHS har vi många gånger diskuterat just den här frågan och vikten av att man har bra ambulanshelikoptertjänster. Vi vet att det är en väldigt dyr verksamhet; verksamheten går lös på dryga 1,2 miljoner euro per år för stand-by-verksamhet för att alltså ha tillgång till ambulanshelikoptertjänster. Dessa kostnader har man tagit just för att säkerställa skärgårdsbornas möjligheter, främst skärgårdsbornas skulle jag vilja säga. Man har många gånger diskuterat inom ÅHS att just det här är en trygghet, en säkerhet, för befolkningen ute på öarna i den åländska skärgården, att man kan ringa 112 när det är någonting som händer och man vet med säkerhet att det kommer någon och hämtar en och för en in till vård i Mariehamn. Vi har också många gånger diskuterat att man inte bara genom skärgårdshälosvårdaren skall ha möjlighet till detta utan att man också som privat person skall kunna ringa när som helst, nästan varifrån som helst och komma till vård.

 

När den nya upphandlingen skulle till var det viktigt att man skulle uppgradera detta. Alternativet att ha mera tjänster ute i skärgården har alltid diskuterats, men man har valt att satsa mera på just ambulanshelikoptertjänsterna. Man ville ha mörkerflygning, man ville ha HEMS – Helicopter Emergency Medical Service, alltså att man kunde ha medicinsk vård med medicinsk personal ombord. Det är klart att det kostar mera, men det var man villig att betala för bara man kunde säkerställa sig om att detta skulle fungera. Detta ville man upphandla, man hade utöver det dygnet runt och också att man kunde flyga över öppet hav.

 

Under tiden kom det också förändrade krav på de maskiner som man använder sig av när man bedriver verksamheten, maskinerna skulle uppgraderas.

 

Anbuden skulle komma in 7 december 2004. Man kunde få dispens från luftfartsinspektionen om det var så att man kunde visa på att man hade beställt de helikoptrar som uppfyllde de nya kraven. Kunde man visa på att man hade beställt dem fick man alltså dispens för att fortsätta verksamheten som tidigare. Man inledde kontraktsförhandlingar med en kontraktspartner, Skärgårdshavets Helikoptertjänst, den 13 januari; efter det att en ny regering hade tillträtt inledde man kontraktsförhandlingar och man kunde skriva under kontraktet den 28 januari 2005. Från landskapets sida skrev man på genom Harriet Lindeman och Roger Nordlund och från Skärgårdshavets Helikoptertjänst var det Anders Wiklöf och Nils Lampi.

 

I det här fallet fanns det inget jäv från lantrådet Roger Nordlunds sida i all behandling av ärendet. Men när spörsmålssvaret skulle skrivas i regeringen jävade sig lantrådet Roger Nordlund. Jag frågade vid det tidigare tillfället varför han gjorde det. Nu ser jag att han kommer in, så jag hoppas vi får svar på det! Jag tycker att det är viktigt att man reder ut den här frågan; annars kan man tro att det finns någonting i frågan som man försöker mörka. Det är bra om man får svar på frågan varför man jävar sig i det ena fallet men inte i det andra.

 

Det har förekommit väldigt mycket frågeställningar här bland oss, det har förekommit i media och därför har vi ställt frågan huruvida alla tillstånd är i skick. Landskapsregeringen säger att kontraktspartnern SHT har en dispens som man lever på. Enligt de uppgifter vi har finns det ingen dispens för HEMS-verksamhet på Åland. Den dispens som är given gäller Åbo och Vanda. Men det är bra att vi får reda på det här och jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman kan reda ut frågorna. Man säger att det här har fungerat, man har visst kunnat hämta folk och man har inte utbetalat hela det belopp som man har överenskommit om i avtalet därför att man inte fullt ut har kunnat sköta den uppgift som man avtalat om.

 

Då blir förstås frågeställningarna: Vad är det vi betalar för? Behöver vi överhuvudtaget ha den här verksamheten när verksamheten, som den är i dag, inte kan bedrivas fullt ut, utan man får anlita Uppsalahelikoptern eller superpuman när inte SHT kan verka under vissa tider? Jag tog också upp landningsfrågan, med vilka tillstånd man landar någon annanstans än på Mariehamns flygfält. Det här är väsentliga frågor att ställa. Vi har en budget som vi säkert många gånger skulle vilja att skulle se annorlunda ut. Vi har prioriterat just den här fråga, det är en dyr verksamhet, men man har prioriterat den. Det är också viktigt att se att de pengar som vi använder används på rätt sätt.

 

Jag förliknar det här med att om jag med mitt vanliga körkort skulle köra buss, jag stannar och jag tar upp folk, de tycker att det här går bra, jag är trevlig som busschaufför och allt det där, men jag har inget körkort för att köra buss - det är inte heller rätt. Det är någon som skall se till att jag har ett busskörkort om jag kör buss.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Gun-Mari Lindholm höll och en frågeställning som dyker upp är att man pratar om att det finns uppgifter om att erforderliga tillstånd icke skulle finnas. Det skulle vara intressant att veta varifrån den typen av uppgifter kommer. En reflektion som jag också gör är det finns en övervakande myndighet, luftfartsstyrelsen, och finns det då någon uppgift om att man i det här fallet skulle ha ingripit och sagt att någonting faktiskt har gått fel? Det är någonting som åtminstone inte jag känner till och det skulle vara intressant att veta om ltl Gun-Mari Lindholm har sådana uppgifter?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag har sådana uppgifter. Jag kommer att visa dem, det beror lite på svaren som vi får från regeringen via ledamoten Harriet Lindeman. Jag har tagit kopior så att jag kan visa det på overhead i så fall.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Då blir jag än mer konfunderad när man väntar med att lägga fram uppgifter man har tills man har fått svar på en fråga! Snarare än en saklig fråga verkar den vara politisk. Det skulle vara bättre om man antyder någonting i ett anförande att man också lägger fram korten på bordet så att vi vet vad det är vi diskuterar. Det blir väldigt svårt att föra en diskussion här i lagtingets plenisal om det är så att man hänvisar till någonting som man inte lägger fram!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi har ställt ett spörsmål och vi kommer att få svar på det i dag och behöver antagligen inte gå vidare, men är det så att man inte kan svara på frågorna som vi har ställt i spörsmålet så fortsätter vi att fråga och då kommer jag att återkomma i ett nytt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är sant att det var ett intressant anförande som ltl Gun-Mari Lindholm höll. Jag skulle vilja ge några praktiska aspekter på helikopterservicen eftersom jag jobbar med det tidvis på fritiden. För det första är de akuta transporter som går från skärgården in till staden eller till rikssidan väldigt få i förhållande till antalet helikoptertransporter. För det andra finns det en övertro på helikoptern; ltl Gun-Mari Lindholm sade att man väljer helikopter framom hälsovårdartjänster. Det är ett resonemang som jag inte kan stöda. I samband med ett svårt olycksfall eller sjukdom är det alltid de första minuterna, den första timmen, som är direkt avgörande och ute i skärgården kan vi inte förvänta oss hjälp vare sig från rikssidan eller från Mariehamn på den korta tiden, utan det är hälsovårdarna som måste inleda vårdarbetet och sedan får andra ta vid.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är helt tydligt att ltl Veronica Thörnroos har en annan uppfattning än vad många andra tydligen har, dels inom centern, dels vad gäller hälsovårdarna ute i skärgården, för det har varit en väldigt prioriterad fråga att ha möjlighet att använda sig av helikoptern. Jag har åtminstone den uppfattningen att man har prioriterat den just för skärgårdsbornas väl och ve, men det kan hända att alla inte är överens om det. Det här är nog den mera allmänt rådande uppfattningen.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det ena utesluter inte det andra. Tyvärr är det så att oberoende vilken utrustning helikoptern har så har det vid väldigt många tillfällen varit omöjligt att få en helikopter, på grund av väder - och det rår varken oppositionen eller regeringsblocket på. Under svåra väderleksförhållanden måste helikoptern gå ner på plattan. Inom det fasta vägnätet i Brändö kan vi ha en transport på 15 kilometer för att ta oss upp till landningsplattan och det är den biten som många gånger är den svåra. Jag säger inte att inte skärgårdsborna är glada och tacksamma för helikoptertjänster, men jag säger att vi behöver ha hälsovårdare i beredskap för att kunna påbörja vårdarbetet, annars hjälper det inte om vi får en helikopter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Varken i det här förslaget eller i något annat har det framkommit att man tänker ta bort någon skärgårdshälsovårdare från skärgården, tvärtom har man alltid en livlig diskussion om hur många det skall vara där. Men som ett komplement till det, för att man snabbt skall kunna komma in till specialsjukvård, in till sjukhuset i Mariehamn eller till något annat sjukhus utanför Åland, så har man ansett att det här har varit en viktig verksamhet och i det är det väldigt väsentligt att man kan köra helikopter när det är mörkt över öppet hav, att man har medicinsk utrustning och hjälp ombord på en helikopter. Det är det vi frågar: Är det så att det finns det nu och att den fungerar som den skall?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Allmänt innan jag börjar svara på frågorna vill jag säga att detta med tolkning och implementering av begreppet HEMS är en mycket central fråga i den rättstvist som nu en av anbudsgivarna initierade i marknadsdomstolen. Därför vill jag inte i detalj beröra upphandlingen eller kontraktet i detta forum förrän ärendet är avgjort där. Vi kan inte föra en parallell debatt i marknadsdomstolen och här också när det gäller upphandlingsbiten.

 

Jag kan konstatera att frågan är komplicerad, den är svår, den innefattar mycket tolkningar och man kan många gånger bli osäker, de är t.o.m. inkonsekventa, både hos operatören och också hos myndigheterna.

 

Så skall jag försöka besvara frågorna. Först var det dispensen, som den 11.1.2005 innebar att alla HEMS-baser i Finland fick utföra sina flygningar med gamla maskiner av typ BO 105. Åland hade ingen HEMS-bas, men beslutet tolkades så att man kunde utföra uppdrag här enligt praxis under övergångstiden, man utförde uppdrag enligt Air Ambulance-procedurer, alltså det som vi hade före upphandlingen och det tolkades så att man kunde fortsätta med det under dispenstiden.

 

Så gällde det godkännande av HEMS. Den s.k. HEMS-bilagan som finns i Skärgårdshavets Helikoptertjänsts driftshandbok gavs av luftfartsinspektörerna den 25.8.2005. Det innebar att den formella förutsättningen för HEMS-verksamheten förelåg. Det som inte förelåg var de praktiska förutsättningarna, dvs. utbildade flygassistenter, något som upphandlaren, landskapsregeringen, skulle ställa upp med i de inhyrda helikoptrarna och för att det saknades viss utrustning för ”mörker-HEMS”. Under den mörka tiden på dygnet kunde man flyga endast till befintliga helikopterplattor. Helikopterplattorna i skärgården finns upptagna som landningsplatser i Skärgårdshavets Helikoptertjänsts av luftfartsinspektionen godkänd driftshandbok.

 

När det gäller flygassistenternas roll i sammanhanget är de avgörande för hela HEMS-systemet. Utan tillgängliga assistenter blir det ingen fullständig HEMS, så länge inte de finns med blir det bara formalia. Däremot kan man nattetid, som jag sade tidigare, under Air Ambulance-reglerna flyga till helikopterplattorna. Rekryteringen har skett bland räddningsmän vid räddningsverket i Mariehamn och utbildningen slutfördes under hösten 2005. Senaste datum jag har fått är att man den 2 januari var färdigt utbildade. Man kan konstatera att utbildningsprocessen har dragit ut på tiden på grund av omständigheter som man inte kan beskylla Helikoptertjänst för, utan fördröjningarna har bl.a. berott på att nödvändiga av luftfartsinspektionen godkända kurser inte har varit tillgängliga på svenska. Det har också varit svårt med logistiken när det gäller de personer som skulle medverka i utbildningen från räddningsverket. Också räddningsverket måste fungera, de kunde inte lösgöra tillräckligt många samtidigt för att få utbildningen osv. Man kan konstatera att fördröjningen de facto har förhindrat operatören att utnyttja sitt HEMS-tillstånd fullt ut.

 

Uppsalahelikoptern flyger enligt svenska luftfartsinspektionens tillstånd som inkluderar ett allmänt HEMS-tillstånd. Den har normalt Åland som sitt upptagningsområde och kan nattetid flyga HEMS till skärgårdens helikopterplattor. Den finska luftfartsmyndigheten har inget att invända mot detta, har vi blivit informerade om. Hittills har Uppsalahelikoptern inte anlitats på det här sättet, det har inte behövts, dagtid kan man flyga själv och det har inte funnits något sådant behov.

 

Om jag försöker göra en sammanfattning kan jag konstatera, om jag utgår från de frågor som ställdes i spörsmålet, att landskapet har hela tiden haft en fungerande patienttransport och att det inte finns någon överstor ersättning utgående från att det fortsättningsvis har följt den lägre ersättningen som fanns före avtalet tecknades och också under den tid som dispensen fanns.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Jag är inte så insatt i alla detaljer i detta ärende, men det som förvånar mig är de godkända HEMS-flygplatserna. Åland är alltså inte en godkänd HEMS-flygplats, men ändå har det gjorts en tolkning att man kan flyga på Åland enligt praxis. Är det luftfartsmyndigheterna som har gjort den eller är det landskapsregeringen?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

För det första vill jag säga, att landskapsregeringen ger inte några tillstånd i världen, vi är ingen luftfartsmyndighet! Vi upphandlar en tjänst. Det är luftfartsmyndigheterna som har skyldighet att se till att de som flyger har tillstånden. Där har vi inte, och skall inte, vara inblandade i den delen. När det gäller att det inte har funnits HEMS är det så att fram till det nya avtalet hade vi inte upphandlat enligt HEMS, utan då hade vi det enligt Air Ambulance. Varför man gick in för HEMS – det har bl.a. ltl Gun-Mari Lindholm redogjort för – är för att vi t.ex. skall kunna flyga nattetid; enligt nya, strängare regler måste vi ha HEMS. Vi hade gärna fortsatt med det gamla systemet, men det blev en uppgradering och kraven blev större och det innebar att vi trots att allt detta faller på plats är det fortfarande bitar som inte är HEMS fullt ut, för redan i vår upphandling bedömdes det att vi inte har ”råd” med ingen inställningstid alls, utan vi har fortfarande 90 minuters inställning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Gjordes alltså tolkningen av luftfartsmyndigheterna eller av landskapsregeringen? Jag har förstått att HEMS har funnits med ganska länge i landskapsregeringens upphandling av helikoptertjänster.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

HEMS kom in i samband med den nya upphandlingen. Före det fanns det ingen HEMS, men HEMS har funnits tidigare på fastlandssidan. I och med att dispenserna gavs så gav man dem till de tidigare HEMS-platserna, men vi har aldrig haft HEMS tidigare. Dispensen gällde att få flyga med den äldre modellen av helikoptrar och vi hade Air Ambulance från tidigare och då gjordes bedömningen, antagligen mellan luftfartsverket och Skärgårdshavets Helikoptertjänst, att dispensen gällde också till den delen. Men, som sagt, det fanns ingen HEMS på Åland före avtalet tecknades.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag tänkte börja mitt anförande med en kort tillbakablick och bakgrunden till spörsmålet.

 

Ingen kan riktigt påstå att det inte redan i förra upphandlingen av helikoptertjänsterna från 1999, som vi just fick höra diskuteras här, fanns frågetecken hur den upphandlingen gick till. Det fanns t.o.m. flera ministrar i dåvarande landskapsstyrelse som var skeptiska, en av dem är fortfarande en aktiv politiker och satt här tidigare i dag, nu är han kanske ute och dricker kaffe, men han är före detta center-trafikminister; han kan säkert berätta mer om någon ställer frågor, han var väldigt skeptisk till avtalet 1999.

 

Efter valet 2000, då Obunden Samling var med och bildade regering började efter en tid dåvarande finansminister Olle Salmén undersöka hur upphandlingen av helikopteravtalet gått till. Han ville helt enkelt närmare granska saken, men kort efter att han börjat titta på frågan ville den centerledda regeringen byta samarbetspartner, vilket medförde att Obunden Samling återigen hamnade i opposition.

 

När det avtalet gick ut 2004 satt Obunden Samling med i regeringen igen och minister Gun-Mari Lindholm kontaktade mig i egenskap av helikopterpilot och dåvarande VD för landskapsägda Skärgårdsflyg för att efterfråga mina synpunkter på helikopterbehovet på Åland nu och i framtiden. Nämnas kan också att Skärgårdsflyg under flera omgångar har tittat på olika helikopterlösningar med början redan på tidigare VD:n Sven Lembergs tid. Ltl Gun-Mari Lindholm ville ta reda på om det fanns andra lösningar än att bara göra som man alltid har gjort, sålunda kontaktade hon mig.

 

Jag började fundera på frågan och gjorde en kort utredning som jag presenterade för hela dåvarande landskapsregeringen i december 2004. Den utredningen gick ut på att man skulle skjuta upp eller göra en tillfällig upphandling av helikopterbehovet under ett år för att under den tiden utreda och förverkliga den för mig enda vettiga lösningen för att lösa helikopterbehovet på Åland för framtiden.

 

Min presentation gick kort ut på att förlägga en helikoptersjöräddningsbas på Åland i samarbete med svenska sjöfartsverket och eventuellt motsvarande i Finland. Redan då  visste man – i december 2004 – att helikopterbasen i Berga utanför Stockholm skulle läggas ner, vilket nu är ett faktum, men att behovet av en sjöräddningshelikoptertjänst efter nedläggningen fortfarande skulle finnas kvar. En helikopterbas med säte runt eller omkring Stockholm-Roslagsregionen är egentligen ett måste för det svenska sjöfartsverket, men i dag finns närmaste baser i Sundsvall och på Gotland efter att man lade ner den militära anläggningen på Berga.

 

Vi skulle då, alltså i slutet av 2004, ha haft ett ypperligt tillfälle att bygga upp en organisation i samarbete med det svenska sjöfartsverket och troligtvis även det finska om en samverkan runt den här gemensamma saken. För en sak är säker, alla är överens om att Ålands placering i Östersjön är det mest optimala stället att ha en helikopterbas på med tanke på all fartygstrafik som varje dygn passerar våra vatten till och från Sverige och Finland.

 

Samtidigt som jag gjorde min korta utredning hade sjöfartsverket i Sverige gett i uppdrag åt en av sina utredare vid namn Lars Widell att undersöka vilka möjligheter det finns att lösa helikopterfrågan på för Sveriges del, speciellt med tanke på att basen i Berga skulle läggas ner.

 

Ett förslag som han diskuterade med dåvarande landskapsregering var att förlägga Stockholmsbasen på Åland. Men efter att Obunden Samling åkte ut ur regeringen var det alternativet inte längre aktuellt.

 

Skulle Ålands landskapsregering då i stället ha kommit med ett positivt besked och varit öppen för diskussion på en gemensam satsning, kanske en gemensam lösning, så skulle de ha tagits emot med mer än öppna armar av Sverige. Det skulle även ha funnits möjlighet till EU-finansiering av ett sådant samarbetsprojekt i den här frågan mellan dessa olika regioner och länder.

 

Sjöfartsverket finansierar sina helikopterbaser i Sundsvall och Visby med de farledsavgifter de tar in av fartygen som trafikerar deras vatten. Samma sak anser jag att givetvis borde göras på Åland: på sikt överta de djupa farlederna och sålunda även inkomsterna från farledsavgifterna. Därefter kunde de avgifterna användas till driften av helikopterbasen stationerad på Åland i stället för som det är nu att enbart skattebetalarna finansierar nuvarande helikoptertjänst.

 

Skulle ídén ha utretts ordentligt och skapandet av en heltäckande räddningshelikopterbas i samarbete med våra närregioner förverkligas skulle skattebetalarna på Åland i stället för att betala 1,2 miljoner euro årligen bara för att ha en helikopter stationerad på Åland och dessutom betala ytterligare 1.100 euro/timme den flyger, skulle man ha erhållit en helikopterbas som skulle kunna vara bemannad dygnet runt med fler piloter, med ytbärgare osv. Det skulle täcka alla tänkbara behov Åland och dess omgivning skulle ha i framtiden.

 

Tänk er en liknande katastrof som Estonia igen – helikopterbasen i Berga var då oersättlig. Nu har dock svenska sjöfartsverket beslutat att inrätta en ny bas i Värmdö, en bas som skulle ha kunnat vara på Åland, om Åland hade haft framåtsträvande politiker i stället för politiker som med alla medel vill behålla det som varit.

 

Sjöfartsverket i Sverige betalar årligen Norrlandsflyg, alltså det bolag som driver basen i Sundsvall, 19 miljoner kronor för den basen och då ingår 300 timmars flygning, en bas som består av 13 anställda med piloter som konstant befinner sig bredvid helikoptern, med ytbärgare som med bara några minuters inställelsetid kan vara i luften. Det är bara fem miljoner kronor mer än vad helikopterservicen kostar på Åland i dag. Vi måste dock vara på det klara med att det här är två helt olika produkter: den service vi har i dag kontra den service vi skulle ha kunnat ha om en sjöräddningsbas hade blivit aktuell. Skulle samarbete ha inletts skulle givetvis svenska sjöfartsverket ha varit med och finansierat projektet och med EU-finansieringen med anser jag att Ålands skulle ha blivit betydligt mindre än vad den är i dag.

 

Jag kan nämna att dåvarande landskapsregering tyckte att det här var en intressant tanke, men man var inte villig att ge idén någon mera tid utan samtidigt som jag presenterade mitt och Skärgårdsflygs förslag väntade landskapsläkaren Birger Sandell på att presentera de inkomna anbuden i den andra upphandlingen av HEMS-verksamheten.

 

Det visade sig så att i den första rundan man gjorde var det finska bolaget Copterline det billigaste alternativet, men man tyckte att anbudet var för dyrt och förkastade hela upphandlingen och gjorde en ny anbudsrunda. I den andra anbudsrundan var Skärgårdshavets Helikoptertjänst billigare och sålunda gick anbudet till dem och strax före det avtalet skrevs på åkte Obunden Samling ut ur regeringen igen.

 

Där står vi i dag: vi betalar årligen ca 1,2-1,4 miljoner euro med alla flygtimmar till Skärgårdshavets Helikoptertjänst i ett avtal som säger att vi skall dygnet-runt-beredskap med en inställelsetid på 90 minuter samt att vi skall erhålla och ha HEMS-tjänster.

 

Bolaget har enligt uppgift från luftfartsverket den 10 mars 2005: ”har inte och har aldrig haft luftfartsverkets tillstånd att utöva HEMS-verksamhet på Åland. Enligt uppgift från bolaget självt i samma meddelande från luftfartsverket har man bara flugit ambulanshelikopter under dagtid, men man har de facto fått betalt stand-by 24 timmar i dygnet.

 

Det enda jag vill få utrett är: har man fått betalt för 24 timmar men de facto inte haft tillstånd att flyga över vatten till landskapets alla kommuner under dygnets alla timmar? Är det så borde kanske landskapsregeringen ta en diskussion med bolaget i fråga och diskutera eventuella kompensationer av återbetalning av avgiften. När det gäller frågan hur det var 1999 så om jag minns rätt i de anbudshandlingar som gick ut 1999 krävde man HEMS-nivå på servicen även då, så det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger tycks vara fel, men jag skall kolla upp det igen. Även i avtalet som skrevs 1999 nämner man att man skall ha en HEMS-nivå.

 

Orsaken varför avtalet nu blivit så mycket dyrare – det är tre gånger dyrare nu för skattebetalarna än 2004 – är att kraven på helikoptrar har ökat. En fabriksny godkänd helikopter kostar ca 4 miljoner euro och eftersom jag anade att mitt förslag om helikopterbas inte skulle genomföras och jobbas vidare på diskuterade jag även ett annat förslag med landskapsregeringen för att göra det bästa av den uppkomna situationen. Det gick ut på att landskapet skulle köpa en godkänd helikopter och hyra ut den till den operatör som lämnat bästa anbud för driften av helikoptern. Då kunde exempelvis flera flygföretag vara med och bjuda på verksamheten, kanske t.o.m. det egna bolaget Skärgårdsflyg, som då var aktuellt och investeringen som måste göras skulle stanna kvar i landskapets ägo. Varför inte äga helikoptern själv och bara bjuda ut verksamheten? Som det är nu blir det om fem år en ny upphandling och då kanske det kommer en annan operatör som får helikopterkontraktet. Då får vi betala för helikoptern en gång till!

 

Men det är väl dit den centerledda regeringen ville komma eftersom man medverkat till att avveckla Skärgårdsflyg, som man de facto gjort, och det beslut man har tagit sen dess visar att det är på det här sättet man vill ha det på Åland i dag. De privata flygföretagen på Åland skall uppenbarligen tjäna pengar på skattebetalarnas kostnad och de egna flygbolagen skall läggas ner.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag skall börja med att presentera det klämförslag som torde vara utdelat på alla ledamöters bord. Klämmen lyder:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen gör en grundlig utvärdering av den luftburna patienttransporten och räddningsverksamheten utgående ifrån de frågeställningar som uppkommit under diskussionen om spörsmålet och återkommer till lagtinget med ett meddelande innan utgången av vårsessionen 2006.”

 

Jag hoppas att vi enhälligt skall kunna stöda klämförslaget. Det här är ingenting som säger att det är vare sig rätt eller fel, men man kan förstås lätt ta det så att det är någon form av kritik, men är det så att den kritik som vi har nu är fel, att den är helt obehövlig, så har ju ni fått rätt och då är det bra att ni har stött klämmen, så det hoppas jag att ni alla kan göra.

 

När det gäller de svar som gavs av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är det viktigaste om man har de erforderliga tillstånden, om man uppfyller de krav som man har satt i avtalet. Det tycker jag att man fortfarande inte svarar på utan man säger att man går inte in på HEMS-tillståndet därför att det ligger i marknadsdomstolen, vad själva HEMS-verksamheten är. HEMS-verksamhetens kriterier ligger inte i någon marknadsdomstol! Det är frågan om huruvida den samarbetspartner man valde från regeringens sida uppfyller de krav som är uppställda i anbudet som  är i marknadsdomstolen, inte kriterierna för HEMS-verksamheten. Jag förstår att man till domstolen fört frågan om man hade de tillstånden och om man uppfyllde de kraven, för det är nästan det vi frågar här i dag också. Själva tillstånden kan man gå in på luftfartsverkets hemsida och ta ut, vilket jag har gjort och dessutom har jag pratat med människorna där och de har skickat mig en kopia, byråïngenjör Kivinen, som ni säkert känner som har satt er in i det här ärendet. Där sägs precis vad HEMS-verksamheten är för någonting. Det är brådskande sjuktransportflyg med helikoptrar, flygning med helikopter enligt ett HEMS-tillstånd, vars syfte är att i ett nödläge ge medicinsk assistans, då omedelbar och snabb transport är absolut nödvändig genom att medföra medicinsk personal eller medicinska förnödenheter, såsom utrustning, blod, organ, läkemedel eller sjuka eller skadade personer och andra personer som direkt berörs. Det här är ingenting för marknadsdomstolen! Landskapsregeringen kunde mycket väl ha bekräftat att så här ligger det till. Är det så att man har upphandlat detta, även om det ligger i marknadsdomstolen, och har man upphandlat det från regeringens sida så måste man vara helt och fast övertygad om att det behöver inte ligga i arbetsmarknadsdomstolen för vi vet mycket väl att det vi har upphandlat är helt rätt och riktigt. Det har vi papper på, det har vi svart och vitt på. Det kunde man ha visat här i så fall, tycker jag.

 

Jag tycker att frågeställningen kvarstår. Jag tycker inte att det här har blivit fullständigt utrett och därför lämnar jag klämmen. Jag kan hålla med om att det är att gå händelserna i förväg, men det nästan ante mig eftersom det skriftliga svaret var så väldigt klent och det kom inte fram något annat vid den muntliga presentationen heller förra gången.

 

Lantrådet har varit väldigt flitig att begära ordet i stället för att ta repliker och han får prata hur länge som helst, men i den här frågan har han inte begärt ordet. Nu ser jag att han gör det, och det var bra för jag vill faktiskt ha reda på hur det är med jävsfrågan. Om man det är så att man jävar sig måste man anse att man är jävig. Jag förmodar att man jävar sig därför att man är åtalad för ett mutbrott, man är inte dömd, men om man anser att man är jävig har man enligt min teori i alla fall själv ansett att man är skyldig till det. Det här är kanske en filosofisk diskussion, men jag tycker att den är ganska intressant för vi har många andra frågor som rör vederbörande inom samma sfär, vi har Arken, vi har potatisfrågan, där jag ställde en enkel fråga och där lantrådet inte har jävat sig. Det är mycket samma personer det rör och ändå har man inte jävat sig, men det väntar jag med spänning att få höra hur det ligger till.

 

För att inte vtm Johan Ehn skall vänta sig alldeles slut skall jag visa på det som jag hade. Jag förstår att du är väldigt nyfiken och angelägen om vad det är, men de papper jag har till handa är från luftfartsverket från mars efter det att man har skrivit under avtalet, där man alltså säger att man inte har och aldrig har haft de tillstånd som man påstår att man har.

 

”LUFTFARSVERKET

Luftfartsinspektionen

 

Ålands lagting

Fredkrik Karlström

Pb 69 22101Mariehamn Åland

SHT Ab:s flygverksamhet med BO 104 helikoptrar på Åland

 

SHT Ab har haft ett tillstånd för SAR och Air Ambulance-flyg på Åland. SAR-flygningarna sker i enlighet med nationella luftfartsbestämmelser, och på Air Ambulance-flygningar följs JAR-OPS 3-krav. Båda bestämmelsesamlingar har förblivit oförändrade med avseende på dessa verksamhetsformer.

 

Däremot har SHT Ab inte, och har aldrig haft, Luftfartsinspektionens tillstånd för att utöva HEMS-flygverksamhet på Åland. I HEMS-verksamhet trädde i kraft den 1.1.2005 prestandaklass 1-krav, vilka BO 105 helikoptrar inte uppfyller med hänsyn till operationsvikt. Dispensen som beviljades den 3.1.2005 gäller endast flygbolagets baser i Vanda och Åbo (MediHeli 01 och 02), som tillåts fortsätta sin tidigare HEMS-verksamhet under dispens ända till den 1.7.2005.

 

SAR-flyg på Åland (SAR=Search and Rescue, t.ex. någon/något har försvunnit, objektet söks och eventuella räddningsuppgiften genomförs):

Får utövas med BO 105 helikoptrar över vatten (och över land) enligt luftfartsbestämmelsen OPS M4-1, helikopterflygningar över havsområden. Bestämmelsen begränsar SHT Ab:s SAR-verksamhet med BO 105 helikoptrar endast till dagtid. I enlighet med den ovannämnda bestämmelsen skall helikoptern vara godkänd till IFR-flygning och utrustad enligt luftfartsbestämmelsen OPS M4-6 innan den får användas för flygnig över havsområden om natten (3 § 3.3.4, flygning under mörker).

 

Air Ambulance-flyg på Åland:

BO 105 helikoptrar får användas för Air Ambulance-verksamhet enligt JAR-OPS3-luftfartskrav.

I Air Ambulance-verksamheten är det fråga om icke-brådskande transport av patienter (brådskande transport: t.ex. en person skadas eller får en sjukdomsattack, behöver omedelbar och snabb transport och vård = HEMS). Flygning i mörker begränsas ändå av luftfartsbestämmelsen OPS M1-6, enligt vilken de flygplatser som används vid VFR-flygningar i mörker skall vara av Luftsfartinspektionen godkända för mörker-VFR-flygverksamhet. Den enda flygplatsen på Åland som har godkänts för mörker VFR-verksamhet är EFMA.

 

Air Ambulance-verksamheten är jämförbar med vanlig persontransport enligt JAR-OPS3. Enligt bolaget utförs Air Ambulance-flygningar på Åland endast på dagtid.”

 

Det är alltså det andra stycket som jag har reflekterat över där man säger att man inte har och inte har haft tillstånd, medan man från regeringens sida säger att det är det man bygger avtalet på, man har fått dispens. Längre fram kan man läsa att dispensen som beviljades 3.1.2005 gäller Vanda och Åbo.

 

För mig kvarstår det många frågor. Längre ner säger man att Air Ambulance-flygningarna är tillåtna endast dagtid, inte nattetid, till helikopterplattan på sjukhuset. Det är bara flygfältet som gäller. Åtminstone har jag sett helikoptern landa på sjukhuset annan tid än under den ljusa tiden, och det är det vi vill att den skall göra, det är det som är tryggheten och säkerheten.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm har frågat varför jag har jävat mig i det här ärendet ett flertal gånger. Orsaken är den att jag den 10.2 genom en anonym anmälan blev polisanmäld och misstänkt för ett mutbrott i det här sammanhanget. Den anmälan lämnades den 10 februari 2005 in till Ålands polismyndighet och den 22 februari överfördes den till centralkriminalpolisen. Därför, och med respekt för den utredningen, som har pågått – jag har ännu inte fått något slutresultat från den – har jag valt att i avvaktan på slutresultatet av den utredningen anmäla jäv i den här frågan och därför också avhållit mig från den sakliga debatten i detta ärende, eftersom jag inte på något sätt vill genom min medverkan göra att det kan få följder i andra sammanhang då det här är ett ärende som är underkastat domstolsprövning på andra sätt. Det här är ett mycket, mycket känsligt ärende och jag försöker behandla det så omdömesgillt som möjligt från min sida.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill ha ett förtydligande. Vad gäller alla andra ärenden som rör företag som har samma ägare som det här, nämligen Anders Wiklöfs företag, har lantrådet jävat sig i samtliga av de ärenden som har varit uppe på plenum?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det finns bara ett ärende där det finns en anonym polisanmälan gentemot lantrådet och det är samåkandet som vi gjorde i samband med dopet av Birka Paradise. Det fanns en hänsyftning i det sammanhanget till just det här ärendet. Därför har jag valt att hantera det på det här sättet. I de andra fall som ltl Gun-Mari Lindholm har nämnt finns det ingen polisanmälan eller någon annan misstanke mot undertecknad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det finns ingen polisanmälan, men det är samma ägare och företag. Är man s.a.s. jävig i den ena situationen när det har man den personen att göra, så enligt mitt sätt att se det i alla fall finns det kanske en misstanke om att man borde vara jävig i en annan situation också. Lantrådet svarade inte på min fråga, men jag förstår att lantrådet alltså inte jävat sig i de andra ärendena.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det har varit min bedömning att jag inte är jävig i de andra ärendena och jag är inte utsatt för någon polisutredning i de andra ärendena. Därför har jag valt att enbart i det här fallet anmäla jäv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis besvärliga saker. Lantrådet är under åtalsprövning för mutbrott, och det är ingenting som man kan ta med en klackspark. Jag håller med ltl Gun-Mari Lindholm i hennes frågeställningar, också det hon sade i repliken och vill bemöta det så här att det torde vara självklart, som vi ser det, att om lantrådet i utövandet av ämbetet i relationen till en stor näringsidkare här på Åland är under åtalsprövning, så finns det nog skäl att överväga om inte lantrådet också bör jäva sig i andra ärenden där denna näringsidkares affärsverksamhet är under beslutstagande.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag upprepar det jag har sagt tidigare, att jag anser inte att det föreligger jäv i något av de andra fallen eftersom jag inte har någon ekonomisk nytta eller har någon relation till nämnda affärsidkare. Jag har däremot i ett specifikt fall genom en anonym polisanmälan blivit utsatt för en utredning, och med respekt för den utredningen har jag handlat på det sätt som jag har gjort.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Den utredningen som poliserna har gjort och som ligger hos åklagaren för åtalsprövning är förstås gjord för situationen i samband med Birka Paradise-invigningen osv. Men, ändå, den paragraf som lantrådet måste ha hänvisat till i samband med jävsbegäran är 5 §: ”om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Det blir nog svårt att begränsa opartiskheten, som lantrådet själv genom att anhålla om jäv erkänner, enbart till beslutsfattandet om detta spörsmål. Jag ber att lantrådet överväger att ompröva sin ställning och sitt ställningstagande vad gäller jävsskapet.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag har gjort det här med respekt för den utredning som pågår och förhoppningsvis är avslutad vid det här laget för att det inte på något sätt skulle kunna påverka eventuella andra processer som pågår.

 

Fru talman!

Hur än jag skulle ha agerat i det här ärendet – skulle jag inte ha jävat mig, har jag en stark känsla av vi skulle ha haft precis den motsatta debatten: varför har inte lantrådet Roger Nordlund jävat sig i detta ärende när han är polisanmäld och ärendet är under utredning! Så, kära vänner, det här är ett spel som pågår. Jag har för min del försökt agera så omdömesgillt som jag har kunnat och är det så att man anser att jag har gjort fel, så är det naturligtvis upp till ltl Mats Perämaa m.fl. att vidta lämpliga åtgärder i sådana fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag vill först säga att jag är lite förvånad över den ändå stillsamma debatten med tanke på hur man tidigare i lagtinget har debatterat andra entreprenader där landskapet har upphandlat saker och ting. Det här är tydligen bara någonting som Obunden Samling vill prata om. Det skulle vara intressant att höra de andra partiernas åsikter också.

 

När det gäller jävsfrågan har jag åtminstone all respekt för att lantrådet har jävat sig mot bakgrund av den utredning som pågår, men det märkliga är, varför flera ledamöter frågar om det här, att lantrådet inte har ansett sig vara jävig i andra ärenden som rör nämnda företag, t.ex. den enkla frågan, som är direkt samma sak, man bara besluter om att ge ett svar och det är en annan ledamot som svarar eller när man beslöt att bjuda ut Ålands Turisthotell till försäljning, vilket också s.a.s. rör samma företag. Då blir det med enkel matematik så att man funderar: har det hänt någonting sedan de här besluten som har fått lantrådet att ompröva sin inställning till jäv så att han numera är jävig. Tydligen räknar lantrådet så att det är bara just när det gäller helikoptertjänster som jävet föreligger. Detta är en delikat fråga, vilket jäv alltid är, det har vi sett i frågor som gäller jäv. Man har inte tagit något direkt beslut i den här frågan, så det här är nog ett mildare beslut s.a.s. än när man t.ex. skrev avtalet, där man beslutar slutligt att anlita någon och skriver på ett avtal.

 

När det gäller begreppen HEMS och Air Ambulance så det som alla menar att vi har beställt och det som alla vill ha är HEMS. Varför har vi helikoptertjänsten? Jo, det är som sades här tidigare av flera ledamöter, just för att i första hand ge skärgårdsborna tillgång till ambulans på samma sätt som en getabo eller eckeröbo har det; i andra hand för att anlitas som transporter mellan sjukhus. När det gäller transporter mellan sjukhus går många av dem att göra med Air Ambulance-standard och nivå, men det är HEMS vi vill ha för vi vill i brådskande ordning kunna skicka ut en ambulans till skärgården. Vi hörde från en av skärgårdens ledamöter att man räknar inte helikoptern som en sådan tjänst, och det tycker jag är tråkigt för det är nog det vi menar när vi budgeterar 1,2 miljoner euro, vi menar att jämställa skärgårdsborna med vilken ålänning som helst. För en eckeröbo tar det kanske 20-30 minuter från det att man ringer så är ambulansen på plats, likadant för en getabo, likadant för en lumparlänning. Det skall vara likadant för en föglöbo, en vårdöbo, en från Kumlinge, Brändö, Kökar och Sottunga. Därför har vi den här tjänsten. Det är ingen tvekan om att det är HEMS som vi vill ha. Av praktiska skäl har man, vilket kan ifrågasättas, gjort undantag för inställelsetiden, men det har visat sig i praktiken inte ha någon betydelse utan tjänsten har funnits att tillgå när man har behövt den.

 

Mot bakgrund av den overhead som ltl Gun-Mari Lindholm visade är det också lite märkligt hur den förra avtalsperioden har kunnat fortgå, där man uttryckligen i avtalet i andra punkten säger att Skärgårdshavets Helikoptertjänst bedriver den avtalade flygverksamheten på HEMS-nivå utan att ha haft tillstånd till det, ”har aldrig haft”, står det i luftfartsverkets brev från mars 2005. Det är det som vi skulle vilja ha utrett; inte är vi några experter, förutom ltl Fredrik Karlström, som är utbildad helikopterpilot, är vi övriga i partiet lekmän och därför vill vi ha en ordentlig utredning så att man vet vad som gäller. Det är fullt möjligt att vi också har fel och vad skulle vara bättre än det om vi hade fel någon gång! Tyvärr tror jag inte att vi har det eftersom man kan läsa innantill svart på vitt.

 

Det jag skulle vilja veta gäller dispensen. I avtalet som undertecknades 27 januari 2005 är det en bilaga 1 och denna bilaga kan jag visa här på OH. Det är alltså en översättning av ett brev från luftfartsinspektionen, där man konstaterar att nämnda företag har dispensen.

 

”Bilaga 1.

 

Skärgårdshavets Helikoptertjänst

Torggatan 14

22100 Mariehamn

 

Er anhållan om dispens 3.1.2005. Luftfartsinspektionens beslut.

 

Luftfartsinspektionen har, med hänvisning till anhållan om dispens som Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab framställt angående HEMS-verksamhet som bolaget upprätthåller, fattat följande beslut.

 

Beslut:

Luftfartsinspektionen beviljar på basis av luftfartsbestämmelse JAR-OPS 3, moment 3.010 Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab dispens fram till och med 30.6.2005 att upprätthålla HEMS-verksamhet genom nuvarande verksamhetsformer, med besättning som består av pilot och flygassistent, med nuvarande helikoptrar av typen BO 105 CBS 4/5 och med beaktande av villkoren angående utbildning och utrustning som ställs i Luftfartsinspektionens skrivelse daterad 25.5.2004 Dnr 26 och 27/12/04. Det förutsätts att de helikoptrar som skall levereras och uppfylla villkoren för prestandaklass 1 tas, med hänsyn till leveranstidtabeller och besättningens skolning, i bruk snarast möjligt.

 

Motiveringar:

Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab har 3.1.2005 tillställt Luftfartsinspektionen en anhållan om dispens daterad samma dag. Av handlingarna framgår att Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab har 27.12.2004 beställt två helikoptrar av typen EC 135 T2 och Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab hänvisar därtill till en beställningsbekräftelse daterad 27.12.2004 som tidigare tillställts Luftfartsinspektionen. Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab konstaterar i sin anhållan att tidpunkten för leveransen av den första helikoptern infaller i månadsskiftet juni-juli och att den andra helikopterns leverans sker i slutet av 2005. Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab uppger sig ha förhandlat med leverantören, Eurocopter om snabbare leveranstid med målet att kunna ta i bruk den nya helikopterparken per 30.6.2005. I anhållan om dispens säger Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab att bolaget förbinder sig att hyra helikoptrar av prestandaklass 1 för övergångsperioden i det fall att leverantören inte kan leverera de beställda helikoptrarna före 30.6.2005.

 

Myndigheten kan på basis av luftfartsbestämmelse JAR-OPS 3, moment 3.010 undantagsvis bevilja lov att avvika från villkor som fastställs i JAR-OPS 3. Berörda moment förutsätter att myndigheten är övertygad om behovet av undantagsförfarande och att den som anhåller om dispens fullföljer alla de tilläggsvillkor som myndigheten anser nödvändiga för att säkra tillräcklig säkerhetsnivå i nämnda specialfall. I behandlingen av dispens som berör HEMS-verksamhet har det uttryckligen handlat om myndighetsprövning beträffande behovet av undantag.

 

Luftfartsinspektionen ställde i ovannämnda skrivelse daterad 25.5.2004 till HEMS-företagen förbehåll för fortsatt HEMS-verksamhet till och med 30.6.2005 i nuvarande helikopterpark, med nuvarande sammansättning i besättningen och genom nuvarande verksamhetsformer. Luftfartsinspektionens syfte och strävan är att de nuvarande flygföretagen har till sitt förfogande en helikopterpark i prestandaklass 1 från och med 1.7.2005 och att företagen förbinder sig vid detta.

 

Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab har tillställt Luftfartsinspektionen ovannämnda beställningsbekräftelse och förhandlar som bäst om möjligheterna att påskynda leveranstidtabellen och har oavsett resultatet av detta förbundit sig att ta i bruk en helikopterpark som uppfyller villkoren för prestandaklass 1 inom 30.6.2005. Med hänvisning till ovanstående anser Luftfartsinspektionen att det föreliger behov av undantag.

 

Med beaktande av att Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab har förbundit sig vid Luftfartsinspektionens ovannämnda syfte och strävan i fråga om HEMS-verksamhet och med beaktande av det beslut som förvaltningsdomstolen i Rovaniemi tog 31.12.2004 gällande ett annat HEMS-flygföretag har Luftfartsinspektionen funnit det rätt att följa principen om jämställdhet och fatta ett positivt beslut i fråga om Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab:s anhållan om dispens.

 

Biträdande direktör Hannu Luukkonen.”

 

Denna skrivelse har man bifogat till avtalet och säger att med hänvisning till dispensen kan man teckna avtalet. Det sades också i massmedia. Det som vi undrar och som jag skulle vilja ha svar på är när det sedan står i luftfartsverkets brev till ltl Fredrik Karlström i andra stycket:

 

 

”SHT Ab:s flygverksamhet med BO 104 helikoptrar på Åland

 

SHT Ab har haft ett tillstånd för SAR och Air Ambulance-flyg på Åland. SAR-flygningarna sker i enlighet med nationella luftfartsbestämmelser, och på Air Ambulance-flygningar följs JAR-OPS 3-krav. Båda bestämmelsesamlingar har förblivit oförändrade med avseende på dessa verksamhetsformer.

 

Däremot har SHT Ab inte, och har aldrig haft, Luftfartsinspektionens tillstånd för att utöva HEMS-flygverksamhet på Åland. I HEMS-verksamhet trädde i kraft den 1.1.2005 prestandaklass 1-krav, vilka BO 105 helikoptrar inte uppfyller med hänsyn till operationsvikt. Dispensen som beviljades den 3.1.2005 gäller endast flygbolagets baser i Vanda och Åbo (MediHeli 01 och 02), som tillåts fortsätta sin tidigare HEMS-verksamhet under dispens ända till den 1.7.2005.

 

SAR-flyg på Åland (SAR=Search and Rescue, t.ex. någon/något har försvunnit, objektet söks och eventuella räddningsuppgiften genomförs):

Får utövas med BO 105 helikoptrar över vatten (och över land) enligt luftfartsbestämmelsen OPS M4-1, helikopterflygningar över havsområden. Bestämmelsen begränsar SHT Ab:s SAR-verksamhet med BO 105 helikoptrar endast till dagtid. I enlighet med den ovannämnda bestämmelsen skall helikoptern vara godkänd till IFR-flygning och utrustad enligt luftfartsbestämmelsen OPS M4-6 innan den får användas för flygning över havsområden om natten (3 § 3.3.4, flygning under mörker).

 

Air Ambulance-flyg på Åland:

BO 105 helikoptrar får användas för Air Ambulance-verksamhet enligt JAR-OPS3-luftfartskrav.

I Air Ambulance-verksamheten är det fråga om icke-brådskande transport av patienter (brådskande transport: t.ex. en person skadas eller får en sjukdomsattack, behöver omedelbar och snabb transport och vård = HEMS). Flygning i mörker begränsas ändå av luftfartsbestämmelsen OPS M1-6, enligt vilken de flygplatser som används vid VFR-flygningar i mörker skall vara av Luftsfartinspektionen godkända för mörker-VFR-flygverksamhet. Den enda flygplatsen på Åland som har godkänts för mörker VFR-verksamhet är EFMA.

 

Air Ambulance-verksamheten är jämförbar med vanlig persontransport enligt JAR-OPS3. Enligt bolaget utförs Air Ambulance-flygningar på Åland endast på dagtid.”

 

Det som står i andra stycket om att Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab har inte och har aldrig haft luftfartsinspektionens tillstånd till HEMS och att dispensen som beviljades den 3.1.2005 gäller endast flygbolagets baser i Vanda och Åbo betyder att någonstans måste ett misstag ha gjorts. Man har använt dispensen som underlag s.a.s. för att ingå avtalet, men den gäller inte på Åland. Har landskapsregeringen missförstått bilagan, en offentlig handling som bevisligen har skickats från luftfartsinspektionen till kontraktspartnern? Det här skulle jag gärna vilja veta, för det här är nog pudelns kärna i hela upphandlingen. Den frågan vill jag gärna ha svar på.

 

Jag understöder också det inlämnade klämförslaget.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

De senaste inläggen från luftfartsmyndigheterna visar väl hur pass invecklat det kan vara. Å ena sidan säger man på ett ställe si; å andra sidan säger man på ett annat ställe så! Det är tydligen andra myndigheter än vi som också kan ha lite blandade åsikter när det gäller utlåtande, men det är klart att vi trodde på det material som fanns med. Vi är, som sagt, ingen luftfartsmyndighet, det är luftfartsmyndigheterna som har ansvar för att det som går i luften har tillstånd och så gör vi avtal med dem som har lämnat anbud naturligtvis.

 

Varför debatten har varit så lugn är antagligen därför att det är så svåra frågor att sätta sig in i. Det är svårt för oss, det är svårt för folk i allmänhet att förstå det. Jag tror att det har varit svårt också för er alla att sätta sig in i det, det är mycket lättare att föra en debatt om potatis, för det tror vi alla att vi kan ganska bra. Följer vi med i Finland – jag vet inte hur det är på andra ställen – så visar det sig att det minsann är svårt. Åtminstone i Hufvudstadsbladet, som är den enda tidning jag läser regelbundet, är det alltid ett ifrågasättande om vem som får flyga var, hur osv., så att ämnet är svårt är jag den första att tillstå. Jag vill ändå knyta ihop det med att jag tror att vi alla är överens om vad vi vill ha: vi vill ha en god helikoptertjänst ut till skärgården. Det finns ingen som säger emot det.

 

Jag vill avsluta med att säga att jag känner mig nästan som delaktig i att man inte har kunnat fullfölja HEMS helt och hållet eftersom vi har haft en del i att vi skulle utbilda assistenterna via räddningsverket och det tog så länge som det tog. Det är vi medskyldiga till; vi är inte huvudmän för räddningsverket på det sättet, men ändå känner jag att det är ett ansvar som vi skall dela i alla fall. När de är klara, när kompletteringen av den nya helikoptern är gjord, som var den 13-20 denna månad; då är alla tillstånd som jag känner till i alla fall klara för att det är fullvärdigt, med allt vad det innebär för HEMS-transporter, förutom tiden. Det har vi förhandlat och kommit fram till att vi inte har råd, och det har säkert att göra med det att i praktiken är det väldigt sällan vi ändå måste vänta 90 minuter; 90 minuter en ganska lång inställelsetid, men erfarenheten har visat att det är sällan som det har handlat om 90 minuter.

 

Till stora delar när det gäller verksamheten i praktiken är vi överens, men sedan finns det frågeställningar om vad som har varit rätt och fel på vägen.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Minister Lindeman säger att ärendet är svårt, vilket jag kan acceptera att hon tycker. Däremot måste vi konstatera att avtalet som landskapsregeringen har skrivit på en femårsperiod handlar om sju miljoner euro, så det är kanske värt att man sätter sig in i alla frågor och försöker göra allting så rätt och riktigt som man bara kan göra. Finansminister Wiklöf är inte här, men han brukar säga att för gamla människor som inte förstår euro är det över nästan 50 miljoner mark. Det är klart att det är lättare att diskutera potatis, men det är inte fråga om lika mycket pengar. Jag tycker att vi måste ta det ansvaret i den här salen också att någon gång nu och då när det handlar om stora pengar kanske se: kan man göra det på ett bättre sätt? Mitt förslag till landskapsregeringen var för ett år sedan: köp helikoptern själv, hyr ut tjänsten, behåll investeringen för skattebetalarnas pengar! Men det har man inte ens velat titta på utan man har skrivit på och gått vidare och så har vi inte riktigt veta vad vi har fått. Vi har i alla fall tagit det här beslutet och nu vill vi nog ha HEMS, men vi vet inte riktigt vad vi har gjort, för det är så svårt! Bara den diskussionen gör att man blir lite frågande, att skall det gå till på det här sättet!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om andra alternativ som fanns i den tidigare regeringen har jag överhuvudtaget inte varit med om den. Jag kom i ett ganska sent skede, det var nästan färdigt att teckna avtal. Det var intressanta inlägg som hölls här, men jag har gått in för de frågor som ställdes i spörsmålet i mina svar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ännu också oklart om vem som har gjort tolkningar om dispenserna för HEMS-trafik. Det vore bra om det material som regeringen har grundar sitt uttalande på kunde visas här. Uppenbarligen som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger finns det inte något material som klart och entydigt säger emot det som oppositionen har visat, att företaget i fråga inte har HEMS-tillstånd. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att det finns ett material som visar på att HEMS-tillstånd finns. Det borde i så fall visas här. Är det så att luftfartsverket kommer med olika signaler får vi förstås ta det till oss, men det har inte visats här ännu. Vad gäller svårigheten att sätta sig in i de här frågorna är det klart att olika ärenden har olika komplexitet, men vi anser det åtminstone viktigt att även fördjupa oss i de svårare frågorna, och jag hoppas att alla, också majoriteten, här i lagtinget skulle göra på det viset. Diskussionen om svårigheten understryker betydelsen av att vi skulle anta klämmen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller godkännande av HEMS nämnde jag i mitt första anförande att det finns ett godkännande av den s.k. HEMS-bilagan Skärgårdshavets Helikoptertjänsts driftshandbok, och den har givits av luftfartsinspektionen den 25.8.2005, men jag har inte det materialet med mig nu. Den informationen har jag fått. Jag nämnde också att när det gällde dispenstiden det första halvåret var det inte HEMS, för vi har aldrig haft HEMS, utan det var för Air Ambulance-flygningar som vi har kört tidigare. Man förlängde det för HEMS-stationen och eftersom vi aldrig har haft en HEMS på Åland blev det ingen förlängning av det. Det är tolkningen som jag har fått i alla fall.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Materialet finns inte här, men då blir det ypperligt att i samband med med det meddelande som vi efterhör i klämförslaget presentera det materialet och annat material som kan vara relevant i denna fråga. Eftersom det synbarligen finns oklarheter, ingen har blivit fullständigt övertygad om att den har rätt eller fel, det är ingen som kan bestämt hävda att precis så här ärdet, skulle det var bäst för skärgårdsborna, bäst för helikoptertrafiken, bäst för det företag som har nämnts här flera gånger, att vi skulle reda ut den här saken en gång för alla. Och, som sades tidigare, visar det sig att allting är i skick, så vad är bättre än det! Är det inte i skick så måste konsekvenserna tas utifrån det, men det behöver redas ut för alla parters skull.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik

Fru talman!

När det gäller klämmen är det lagtingets sak att ta ställning till den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag uppfattade inte av minister Lindemans anförande hur det låg till med bilaga 1 i avtalet. Har man från landskapsregeringen missförstått den? Har inte den kontrakterade operatören upplyst om att den gäller enbart i Vanda och Åbo? Jag skulle vilja ha den fråga, som jag kallar pudelns kärna, utredd.  Visserligen är detta avancerat, men inte är det mera avancerat än t.ex. vad man sysslar med inom ÅHS i allmänhet – jag har ett papper här från 20.2.2004 där landskapsregeringen har fått en offentlig handling och där man beskriver det så åtminstone jag förstår det, det går att beskriva det så att jag förstår det på tre sidor och då tycker jag att också landskapsregeringen borde kunna förstå vad HEMS är och vad skillnaden är. Det är undertecknat av Reijo Lamberg, en offentlig handling som har legat till grund för upphandlingen. Jag har sett någonstans att man har fått olika budskap från luftfartsverket – var har man i så fall fått det? Det skulle jag också vilja få förtydligat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman! Som jag sade i början ligger de här frågorna om upphandling i marknadsdomstolen och jag hoppas att ni har respekt för att vi inte kan föra diskussioner på två ställen. Det här kan också användas i marknadsdomstolen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inte låter jag mitt lagtingsuppdrag begränsas av någon domstolsprocess mellan två parter i marknadsdomstolen, utan nog kan vi fråga vad vi finner för gott av landskapsregeringen också här i lagtinget. Är det så att det kan användas i någon domstol, men vi talar väl sanning här och sanningen måste väl komma fram i en domstolsbehandling, så jag ser inte alls att det skulle begränsa debatten här i Ålands lagting på något vis. Det är en helt annan sak att det sedan pågår domstolsförhandlingar om den här saken.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att man kommer att kunna ta i bruk de nya maskinerna förmodligen efter den 20 januari. Är det så då att personalen som skall ingå, enligt HEMS-konceptet, är färdigt utbildad? Hon säger också att det här är en svår fråga. Även svåra frågor är till för att lösas. Ett sätt är att vi diskuterar så här och för det vidare till regeringen tillbaka som kommer ett meddelande och jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman talar med de sina, eftersom också ledamoten Lindeman inser att det här inte är helt solklart. Tala med FS-ledamöterna i lagtinget och uppmana dem att stöda klämmen, så får vi svar på våra frågor, även landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman får då svar!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller utbildningen har vi fått informationen att i och med att också våra assistenter är utbildade är det utbildad personal som kan köra HEMS-transporter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag begärde ordet igen för att få ett förtydligande. När man försöker sätta sig in i de tekniska bestämmelserna osv. är det onekligen så att det är avancerat; det bakomliggandet regelverket är på hundratals sidor osv. Det sades här att man får motstridiga uppgifter från luftfartsverket. Det är på sätt och vis en ganska grov anklagelse mot en myndighet som är satt att övervaka väldigt viktiga saker, sett ur säkerhetssynpunkt. Jag fick inte klarlagt på vilket sätt man har gett motstridiga uppgifter från luftfartsverket. Min uppfattning är nämligen att man alltid får samma uppfattning därifrån. Jag har undersökt de offentliga handlingar som har legat till grund för detta och jag kan, som jag sade i en replik, läsa mig till hur begreppen skall tolkas. Det skulle nog vara av största vikt att göra utredningen; om det dessutom är så att man inte kan lita på den övervakande, luftfartsverket, så bör man påpeka det. Det är viktigt för oss här i lagtinget att när vi satsar så här mycket pengar vi får det vi vill ha. Jag tycker framför allt med hänsyn till operatören, vars namn har nämnts ganska många gånger här i dag, som säkert skulle begära ordet om det vore möjligt, så borde man reda ut begreppen. Det företaget har en svår uppgift och en avancerad verksamhet; för att rentvå dem, om det är så att man inte har gjort minsta fel och landskapsregeringen inte heller har gjort minsta fel, så skulle utredningen vara bra. Man är också skyldig ett företag som man köper tjänster av att det framgår var det s.a.s. har fallerat. Jag hoppas att vi enhälligt kan ta klämmen och jag ser fram emot granskningen av det hela.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen gör en grundlig utvärdering av den luftburna patienttransporten och räddningsverksamheten utgående ifrån de frågeställningar som uppkommit under diskussionen om spörsmålet och återkommer till lagtinget med ett meddelande innan utgången av vårsessionen 2006.”

 

Enligt 38 § 2 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum måndagen den 16.11. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 16.1.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (LM 2/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Man kan förstås ställa sig frågan varför liberalerna gör en lagmotion i ett ärende som vi nu har ventilerat väldigt ingående med anledning av landskapsregeringens framställning, men orsaken är förstås det att vi oroar oss över den utveckling som anges i landskapsregeringens framställning. Vi har varit väldigt kritiska till framställningen och vi har uttryckt våra synpunkter på den, men vi har också visat på alternativ.

 

När vi läste framställningen gjorde vi det med mycket konstruktiva ögon därför att vi tycker att det är väldigt viktigt att vi i framtiden inom förvaltningen skall kunna bedriva ett bra utvecklingsarbete och ändå med hänsyn tagen till rättssäkerheten. Därför har vi skrivit lagmotionen. Vi är alltså för att man reformerar förvaltningen, men vi tycker att man skall ta utgångspunkt i de uppgifter som finns i förvaltningen i dag och då har vi först och främst tagit fasta på kansliavdelningens uppgiftsområden. Vi har tittat på: vad gör kanslichefen och vad utförs inom kansliavdelningen? Vi kan konstatera att det är otroligt många inriktningar som ligger på kanslichefens bord. Det är personalledning, det är organisationsutveckling, det är att leda hela organisationen i en långsiktig utveckling, det är lag- och rättstolkning, det är utlåtanden om laglighet, det är EG-rätten. Förutom det övergripande ansvaret för hela landskapsregeringens förvaltning har också kanslichefen rollen som avdelningschef för kansliavdelningen. Informationsverksamheten ligger under kansliavdelningen, också externpolitiken. Samtidigt har också dagens kanslichef vissa uppgifter inom kansliavdelningens byråer. Kanslichefen skall också bistå landskapsregeringen i mångahanda frågor och framför allt är kanslichefen lantrådets närmaste tjänsteman och där krävs otroligt mycket insatser.

 

Jag tycker att det säger sig självt att hur duktig tjänsteman vi än har på den positionen så är det ganska jobbigt att hålla alla dessa bollar i luften, att verkligen helhjärtat göra alla de här jätteviktiga uppgifterna till hundra procent.

 

I landskapsregeringens framställning har man inte gått på djupet och tittat på de här med uppgifter utan man har ändrat kanslichefstjänsten så att det har blivit en förvaltningschef. Det är samma uppgifter som återkommer plus revision men minus byråarbetet. Dessutom har landskapsregeringen angivit att man avser att delegera vissa uppgifter från landskapsregeringen och från lantrådet till kanslichefen.

 

Vi tycker att om det finns problem, om det finns behov av förändring, borde också landskapsregeringen ha sett att man skulle ha gått på djupet och sett på vilket sätt man kan förändra. Det sätt som landskapsregeringen föreslår innebär nämligen ingen förnyelse utan egentligen får vi exakt samma tjänsteman med precis samma arbetsbörda.

 

När liberalerna har sorterat upp den här verksamheten har vi försökt gå in på funktionerna, vi har försökt tydliggöra de olika funktionerna, vi har sett var behövs det förstärkning i kansliavdelningens och kanslichefens uppgifter. Då kan man först se den delen som handlar om utvecklingsarbetet allmänt, det handlar om hela organisationens utveckling, men det handlar också om hela landskapsregeringens utvecklingsarbete. Det handlar om personalledningen. Följaktligen behöver vi en förvaltningschef som helhjärtat kan ägna sig åt de frågorna. Det har också väldigt starkt framhållits från majoritetens sida. Liberalerna stöder också det: det behövs en person som har tillräckligt utrymme för att ägna sig åt de frågorna. Till det kommer också under kansliavdelningens område de externa kontakterna, informationen. Här fungerar kanslichefen väldigt mycket som lantrådets stöd i det utåtriktade externpolitiska arbetet. Här tycker liberalerna att man alltså behöver en förstärkning. Det behövs mera arbete med lobbyverksamhet t.ex., informationsverksamhet. Vi har Ålandskontoret i Helsingfors, det fungerar bra, men där behövs absolut resursförstärkningar. När vi pratar om lobbyverksamhet och EU-frågor tänker vi oss ofta att det skall finnas en lobbyperson i Bryssel. Med vårt sätt att se är det lika viktigt att vi har lobbypersoner i Helsingfors eftersom väldigt mycket av EU-arbetet förs i förhållande till regering och riksdag.

 

Jag kan också konstatera att vår syn på att det behövs en förstärkning på informations- och externpolitiska funktionen. Den förstärks av att lagtinget i samband med budgeten gav mera medel till landskapsregeringen för att jobba med EU-frågor. Jag kan också konstatera att lantrådet i massmedia har gått ut och talat om att det behövs en informationschef.

 

Ytterligare har liberalerna sett att det behövs en struktur för någon form av ett rättssekretariat, där man skulle ha laggranskning och rättsövervakning. Därför föreslår vi i vår lagmotion en rättschef som skulle ha ansvar för den verksamheten.

 

Men vi tycker också att man i samband med detta skulle se på hela ledningsstrukturen. Jag skall lägga upp en overhead.

 

 

Där har vi utifrån vårt sätt att resonera försökt strukturera upp ledningsfunktionerna i landskapsförvaltningen. Överst borde förstås de åländska medborgarna och lagtinget finnas, men för enkelhetens skull börjar vi med landskapsregeringen, lantrådet och ledamöterna; de står för den politiska styrningen.

 

Man kan dela in förvaltningen i tre olika ledningsfunktioner, där vi skiljer på lagstiftnings- och kontrollfunktionen under vilken rättschefen skulle vara verksam. Rättschefen skulle också vara ansvarig för ett ”rättssekretariat”. Vi har kallat det rättssekretariat därför att det är svårt att hitta en benämning; vi var inne på ”rättsenhet” och den benämningen finns redan i lagstiftningen, så av den anledningen sekretariat.

 

Vi tycker också att under lagstiftning och kontroll borde revisionen finnas. Revisionen skall vara en oberoende myndighet som skall granska hela förvaltningen. Vi är inte inne på landskapsregeringens linje där man sätter revisionen under förvaltningschefen. Vi har också placerat EG-rättsfrågor samt ordning och säkerhet under rättssekretariatet.

 

Till rättssekretariatet, lagstiftnings- och kontrolldelen hör också lagberedningen.

 

I likhet med landskapsregeringen föreslår vi en förvaltningschef. Förvaltningschefen skall vara spindeln i nätverket, därav de röda linjerna. Förvaltningschefen leder den del som vi kallar ledning och administration.

 

Förvaltningschefen har till sin hjälp kansliavdelningen, där förvaltningschefen är chef, det skall inte vara ytterligare en avdelningschef.

 

Under kansliavdelningen har vi tyckt att det är viktigt att förstärka informationsdelen.

 

Den tredje delen är verksamhetsledningen; där ingår de avdelningar som finns i dag: finans-, social- och miljö-, utbildnings- och kultur, närings- och trafik- och byggnadsavdelningarna. Vi har överfört en del av de uppgifter som i dag ligger under kansliavdelningen till trafik- och byggnadsavdelningen.

 

Det har varit diskussion om att liberalerna föreslår tre nya tjänster – det var lantrådet som förde in det i debatten – och visst läser man motiveringarna till motionen så står det så här: ”För att stärka den externa kontaktskapande verksamheten och kommunikationsfrågorna i allmänhet föreslås en tjänst informationschef vid kansliavdelningen.” Det här skall tolkas som att vi är inne för att man skall förstärka de olika delarna. Det är inte alls säkert att man tillför nya personer, men man skall veta att informationsverksamheten definitivt behöver en förstärkning.

 

I och med lantrådets påstående om att liberalerna försöker späda på kostnaderna gjorde jag en jämförelse mellan vårt förslag och lantrådets förslag. Landskapsregeringen och lantrådet har också i offentligheten föreslagit olika saker. Landskapsregeringen föreslår i sin framställning en förvaltningschef. I massmedia är det sagt att nuvarande kanslichef skulle kunna få informationstjänst eller EU-ansvar. Det går helt i linje med vad liberalerna också föreslår. Man har föreslagit uppsägningsgrunder för avdelningscheferna, vilket kommer att späda på budgeten ytterligare framöver, därför att oavsett vad som sades i framställningen har vi att vänta olika fallskärmsavtal. Man har också från landskapsregeringens sida i budgetsammanhang föreslagit olika konstruktioner för olika tjänstemän. Vidare har landskapsregeringen i dag sju ministrar. Om ni noterar vårt förslag, skulle egentligen kansliministern vara obehövlig med vår modell därför att det är lantrådet som har den huvudsakliga ledningen av förvaltningschefens och kansliavdelningens arbete.

 

Liberalerna föreslår en förvaltningschef och en rättschef. Vår syn är att kanslichefen skall kunna stanna kvar t.ex. som rättschef. Vi har också föreslagit en utökad resurs på informationsverksamheten. Jag tycker att det är väldigt viktigt att tänka sig att man också inom den nuvarande organisationen, med de tjänstemän man har, skall kunna göra vissa omstruktureringar. T.ex. när det gäller rättschefen finns det olika personer som jobbar med sådana frågor i förvaltningen redan i dag.

 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att poängtera, när jag tar upp lantrådets roll som verkligt stark ledare i organisationen, att lantrådet och landskapsregeringen behöver säkert förstärkta resurser på olika sätt, alltså stöd i sitt arbete. Från liberalernas sida är vi inte alls främmande för att man kan tänka sig olika former av politiska medarbetare i framtiden, färre ministrar. Det diskuterades här i måndags att eventuellt ta bort ersättarsystemet. Det skulle ge utrymme för den typen av stödfunktioner.

 

Lite kort om lagmotionens huvudsakliga syfte, som då är att skapa en plattform för en verklig nyorganisation av förvaltningen och att skilja på förvaltningschefsuppgifterna och rättschefsuppgifterna. Vår lagmotion tar upp de olika uppgifterna för förvaltningschefen och rättschefen i 2a och 6a §§. Jag tänker inte gå in i detalj på det. Vi tar upp de två olika tjänsternas behörighet i 9a och 9b §§. Vi för också in det nya begreppet rättssekretariat under 3 §. Vi håller också fast vid att man i 3 § inte, som landskapsregeringen föreslår, skulle gå in för att ändra var behörighetskraven på tjänstemännen skall framkomma, utan vi anser att det fortsättningsvis skall vara i förordning, inte i landskapsregeringsbeslut.

 

Vi tycker inte att det är en bra lösning, utan det är ett nytt sätt att se på tjänstemannarollen när man för in den typ av grumliga uppsägningsgrunder som landskapsregeringen föreslår i sin lag, och därför har vi inte någon uppsägningsgrund; däremot föreslår vi att förvaltningschefen kan utses på viss tid. Detta i sin tur förutsätter att man verkligen går igenom vad det innebär, vilket vi också säger i vår motivering, att det kräver en ingående utredning av konsekvenserna för anställningstrygghet, politisk styrning, avlöning, uppsägningstid och de sakliga skäl som, med beaktande av rättstryggheten, måste finnas som uppsägningsgrund.

 

Varför gör då liberalerna en lagmotion? En kritisk granskning, ett konstruktivt förslag. Samtidigt har vi kritiserat landskapsregeringen för att man inte har förankrat, diskuterat tillräckligt mycket i förvaltningen när man tog fram sin framställning. Man har inte diskuterat med facket, så jag vill att både lagutskottet och landskapsregeringspartierna skall se på det här som vår syn på hur man kunde utveckla förvaltningen. Det är är ett inlägg i debatten som också kommer att måsta diskuteras och övervägas av dem som är anställda i förvaltningen. Det finns nämligen en massa detaljer i detta som man behöver fundera vidare på. Avsikten med vår lagmotion är att ge tydliga alternativ på två delar: det ena är på synen av förvaltningschefen och det andra på rättschefens uppgifter. Vi vill separera de två uppgifterna, vi vill också att när man gör reformen man faktiskt går på djupet och tittar på verksamhetsuppgifterna inom de områden som förvaltningschefen är tänkt att hantera. Den andra frågan där vi ger ett alldeles tydligt alternativ till landskapsregeringen är synen på tjänstemän och anställningstrygghet. Vi betonar väldigt starkt skiljelinjen mellan politik och tjänstemannaberedning, mellan politiker och tjänstemän.

 

Jag vill hänvisa till professor Olli Mäenpää, som sitter i Ålandsdelegationen, han har gjort många kloka inlägg. Han har pratat om tjänstemannaförvaltningsprincipen. Han säger att offentlig makt i allmänhet utövas endast av organ med en myndighetsstruktur eller personer i tjänsteförhållande. Tjänstemannaförvaltningsprincipen är en garanti för lagliga, enhetliga och objektiva beslut. Min tolkning av detta är att det skall vara svårt att påverka tjänstemän, det skall inte vara lätt att böja, tjänstemän skall definitivt inte vara lätt politiskt böjliga.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson sade att liberalerna kommer med ett positivt förslag, och det är sant. Det mest positiva är att det visar på att också liberalerna tycker att man behöver göra en förändring i ledningsstrukturen, speciellt att inrätta en förvaltningschef. Där är vi alltså helt eniga. När man läser och lyssnar samt ser skissen är det väldigt mycket som sammanfaller med landskapsregeringens förslag, och det tycker jag också är mycket positivt. Samtidigt finns det av naturliga skäl lite kritik mot landskapsregeringens förslag och hur det har kommit till; det hinner vi säkert diskutera ännu. Men nog är det ändå så att det stora i det här är att man i stället för en kanslichef vill ha en förvaltningschef och en rättschef, och med den erfarenhet jag har tror jag att det är viktigt att det är samma person, precis som förslaget från landskapsregeringen ligger.

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson säger att vårt förslag sammanfaller med landskapsregeringens förslag. Jag förstår inte riktigt det. Det enda som överensstämmer är att vi också talar om en förvaltningschef, men vi har gått till grunden och tittat på: vad skall förvaltningschefens uppgifter egentligen vara i framtiden? Vi har också ansett att man behöver reda ut den strukturen, man behöver tydliggöra strukturen, man behöver skapa möjligheter att verkligen sköta de uppgifterna till hundra procent, att ge utrymme för det, vi anser att det saknas i landskapsregeringens framställning. När det gäller att skilja åt rättschefsfunktionen och förvaltningschefsfunktionen tycker vi att det är oerhört viktigt att man har en rättsinstans som fungerar som den lagkontrollerande instansen som är oberoende.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tror att i praktiken blir det ändå så att för att fråga en sak av rättschef bör rättschefen och förvaltningschefen ändå alltid ha samma åsikt; då blir det ändå så att det i sista hand är en chef. Jag tror att det här kan betyda att man har två chefer i landskapsregeringen, och det är alltid olyckligt. Förslaget från majoritetens sida, som centern stöder, är att det skall vara en person i det här skedet. Ser man i övrigt på förvaltningschefens uppgifter som de är beskrivna i skissen vill jag påstå att det är precis så här landskapsregeringens förslag ser ut, förutom rättschefsfunktionen, som jag redan talade om. Informationsverksamheten har vi prövat på olika sätt från landskapsregeringens håll, det har inte blivit lyckat, det kanske måste komma till någonting annat, men det var tydligen inte heller så viktigt i det liberala förslaget till lagmotion, om jag förstår rätt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Landskapsregeringens förslag går ut på att man gör om kanslichefen till en förvaltningschef. Landskapsregeringen föreslår ingen annan förändring! Man har inte gått in i strukturerna, tittat på vilka behoven är, var man borde förstärka, vad man borde tydliggöra. Dessutom skiljer sig landskapsregeringens förslag och liberalernas förslag avsevärt när det gäller synen på tjänstemännen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

I likhet med ltl Gun Carlson vill jag också uttrycka mig positivt över den initiativ som liberalerna har tagit att lämna in lagmotionen därför att det visar att man har ett engagemang i de här frågorna och att man också från liberalernas sida önskar en utveckling när det gäller förvaltningen och ledningen av förvaltningen. Även om vi har olika synpunkter i vissa frågeställningar tycker jag ändå att det är ett bra inlägg i diskussionen som säkerligen också kommer att kunna påverka den framtida utvecklingen. Som jag har sagt tidigare i debatten är utvecklingen av förvaltningen en dynamisk pågående process också där skall man också försöka lyssna på varandra och se till att man har största möjliga samsyn, om så är möjligt.

Herr talman!

I likhet med vad jag tidigare sade har jag samma grundläggande kritik mot det liberala förslaget att det blir en tudelning av ledarskapet inom förvaltningen och det är kanske en av de större skiljaktigheterna mellan majoritetens förslag och liberalernas lagmotion. Majoritetens förslag syftar faktiskt till att vi skall få en tydligare tjänstemannaledning och att kanslichefsrollen skall utvecklas till en förvaltningschef för att få ett mera övergripande ledarskap för hela förvaltningen. Jag tror att det här är väldigt viktigt för att vi skall få en effektivitet i ledarskapet. Även om liberalerna har gjort ett bra jobb tror jag att man har haft lite bråttom när man har skrivit motionen. Läser man det som är förvaltningschefens uppgifter står det bl.a.: ”Förvaltningschefen har rätt att närvara och att yttra sig när annan tjänsteman eller en landskapsregeringsledamot föredrar ett ärende för avgörande.” Under rättschefen står det: ”Rättschefen har rätt att närvara och att yttra sig när annan tjänsteman föredrar ett ärende för avgörande för en tjänsteman eller en landskapsregeringsledamot.” Det blir alltså så att när en tjänsteman skall fatta ett beslut kommer det att kunna finnas en förvaltningschef som sitter på ena sidan och en rättschef som sitter på andra sidan och det kan uppstå att i samma rum och i samma ärende finns det kanske tre olika uppfattningar: den beredande tjänstemannen har en egen uppfattning, förvaltningschefen har en syn på sakerna och rättschefen har en tredje syn på hur saker och ting skall beredas. Jag tror inte att det här underlättar för att få en effektivare och mera kompetent förvaltning utan jag tror att det kan få motsatt effekt.

 

Herr talman!

Jag har också funderat på uttrycket rättschef, som jag själv och liberalerna nu använder och har kommit fram till att jag tror det skulle vara naturligare – och jag hoppas att vi kan diskutera det på ett konstruktivt sätt – att i stället för rättschef, om vi anser att vi har ekonomiska resurser och att det finns tillräckliga motiv för det, så skulle vi i stället tillsätta en justitiekanslerfunktion inom landskapsförvaltningen. Det skulle ge en större tyngd åt det ämbetet och det skulle inte ge den dubbla ledningsfunktionen som det lätt tenderar att bli med en rättschef och en förvaltningschef. Jag hoppas att liberalerna och övriga ledamöter också funderar på den saken för kommande utvecklingsprocesser inom förvaltningschefen. Jag tror nämligen att det skulle kunna vara till nytta för självstyrelsen, både för den politiska regeringen och förvaltningen att ha en sådan stark juridisk kompetens inom förvaltningen. Så väldigt långt från varandra ligger vi inte, men jag tror att en justitiekanslerfunktion skulle ge en tydligare bild av vad det handlar om än en rättschefsfunktion. Rättschefsfunktionen ger en bild av, åtminstone för mig, att det är någon som s.a.s. tar ansvaret från de övriga inom förvaltningen, men det är så att varje ledamot i landskapsregeringen, varje enskild tjänsteman, agerar hela tiden under ett eget tjänstemannaansvar och de beslut fattar ansvarar man helt och hållet själv för. Rättschefen, som den föreslås i liberalernas lagmotion och den funktion som man också har inom förvaltningschefsfunktionen, är helt enkelt en övervakande funktion, det är ingen domare, det skall vi komma ihåg.

 

Herr talman! Jag blev lite förvånad när vtm Viveka Eriksson sade att inte nya personer när det gäller informationen, men däremot skulle det satsas mycket på information och man skulle få ut mera av det här. Som lantråd är jag naturligtvis intresserad att veta hur det här skulle gå till; om man inte får en personell resursförstärkning, är det så att de personer som nu arbetar skall kunna arbeta ännu effektivare eller vad är det man tänker sig från liberalernas sida? Min uppfattning är att de nu anställda personerna är väldigt duktiga och kompetenta och vi försöker samordna arbetet så långt som möjligt. För att komma vidare i det arbetet tror jag själv att det behövs en resursförstärkning på sikt när det gäller informationsarbetet. Jag tror inte att man kan begära så väldigt mycket mera av de människor som just nu innehar de funktionerna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är intressant att centern väljer att säga att vi ligger så lika – men jag tycker att det finns två väldigt viktiga huvuddrag som skiljer vår lagmotion från landskapsregeringens framställning. Det är själva principerna som ligger till grund för allt. Lantrådet pratar om tudelning av ledarskapet, att det skulle sitta två olika chefer – jag tror att det var förra gången lantrådet uttryckte det ”på varsin axel” av tjänstemännen – men så ser inte vi det, utan vi ser att av de två ledarna är det förvaltningschefen som är chef medan rättschefen är en person som bistår, leder och hjälper tjänstemännen samt också i svåra ärenden kontrollerar olika frågor. Det är alltså helt olika funktioner de personerna kommer att ha.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det blir ändå så att det i samma rum kan sitta olika personer med olika åsikter och i de allra flesta fall – 98 procent av alla ärenden som hanteras – fungerar naturligtvis det mesta bra, men det är alltid när det blir de svåra ärendena där man måste komma till ett avgörande som jag tror att det finns en risk för att vi får den här förvirringen, att vad är det egentligen som gäller? Nu blir jag ännu mera förstärkt i min uppfattning efter att jag har hört vtm Viveka Eriksson uttala sig om hur man ser på rättschefen, att det egentligen är en ganska nedtonad roll. Jag tror faktiskt att det skulle vara viktigare att vi skulle satsa på en justitiekanslerfunktion inom landskapsförvaltningen i kommande reformer. Det skulle ge en tyngd och en kompetens som säkerligen är behövlig.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna vill se till att man förebygger olika problem, inte för att man efteråt skall komma och konstatera och rätta till misstagen, vilket lantrådet föreslår – det är ju det som en justitiekansler gör. Jag vill ytterligare kommentera skiljelinjen mellan förvaltningschef och  den informationsansvariga som lantrådet var inne på. Tanken från vår sida är förstås att i och med att förvaltningschefen blir frikopplad från hela lagkontrollen kommer det att finnas utrymme att se över hela strukturen, vilket innebär att det kan vara naturligt att det är förvaltningschefen som sköter mycket av de externa kontakterna, informationsbiten osv., samtidigt tror jag ändå att man blir tvungen att förstärka med enskilda personer, t.ex. på Ålandskontoret i Helsingfors därför att där behöver göras otroligt mycket informations- och lobbyarbete, så där kommer att krävas extra resurs.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Min uppfattning är att justitiekanslern har både ett förebyggande arbete, t.ex. regeringen kan diskutera olika svåra ärenden med justitiekanslern före man fattar beslut, tjänstemännen kan säkert också göra det, men om man inrättar ett justitiekanslerämbete får det också en större fullmakt att ingripa när felaktigheter begås och jag tror att det skulle vara en styrka i det här sammanhanget som jag är beredd att fundera kring och diskutera med regeringspartierna, gärna också med liberalerna om man anser att det finns grund för det.

 

Herr talman!

Att förstärka i Helsingfors håller jag med om. Det är viktigt, vi kan inte nog ofta vara där och föra diskussioner, men min uppfattning är den att vi måste helt enkelt frigöra mera tid för oss som är politiker att också vara där och föra diskussioner i Helsingfors. Vi måste hela tiden också se till att våra tjänstemän på de olika avdelningarna har möjligheter att föra diskussioner med sina motsvarigheter i Helsingfors. Jag är inte säker på att ett lobbyist-system skulle vara det korrekta för våra kontakter gentemot Helsingfors. Jag tror att det systemet passar bra i våra kontakter gentemot Bryssel och andra EU-organisationer, men i det arbetet vi har med Helsingfors tror jag att det behöver vara direktkontakter mellan berörda politiker och berörda tjänstemän; där behövs det inte några lobbyister emellan – det skulle nog uppfattas som ganska främmande i Helsingfors.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Lantrådet granskar liberalernas lagmotion och finner att liberalerna har haft lite väl bråttom när han kritiserar innehållet. Jag vill påminna om att det var majoriteten som röstade ner liberalernas önskemål att få frågan bordlagd två dagar till. Lantrådet fortsätter att diskutera och för fram att det med liberalernas förslag kan finnas ett ärende i förvaltningen där man kan ha tre olika åsikter: förvaltningschefen kan ha ett förslag, rättschefen kan ha ett förslag och föredragande tjänsteman kan ha ett förslag. Skulle det finnas ett sådant ärende, så finns det all anledning att ta sig en funderare till på ett förslag innan man för det till landskapsregeringen. Det är fullständigt klart.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Lagmotionen och det här ärendet kan inte hänga på någon dag, utan det måste vara fritt upp till liberalerna och andra partier att komma med olika initiativ här i lagtinget och också lägga lagmotioner, det behöver inte exakt sammanhänga med något visst datum, om jag kan lagtingsordningen rätt, så jag tror inte man skall skylla på det. Men, herr talman, om man tillåts skämta i denna sena timme så kan det vara trevligt för mig som lantråd också att få sitta och granska någonting kritiskt eftersom jag annars är den som blir granskad kritiskt från denna samling, så det kan vara lite ombytta roller någon gång!

 

Herr talman! Jag hoppas att liberalerna uppfattar undertonen i mitt resonemang att det finns en vilja att hitta samförstånd när det gäller utvecklingen av förvaltningen därför att det ligger i allas vårt gemensamma intresse att vi skall ha en så bra, modern och välutvecklad förvaltning som möjligt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Vi har fått sådana signaler från majoriteten att det är bråttom med lagstiftningen och vår lagmotion är ett inlägg i debatten. Jag skulle vilja att lantrådet lite mera utvecklar detta med justitiekansler. Lantrådet säger att Åland är i behov av en justitiekansler. Det ser jag som en omskrivning av en rättschef, en rättschef kan också bistå landskapsregeringen i lagstiftningsfrågor. Är det det som lantrådet är ute efter att ålänningarna behöver en justitiekansler? Medborgarna behöver ha någon att vända sig till när det finns oklarheter i den offentliga maktutövningen, om vi tänker t.ex. på Långbergsöda och markbytesaffärerna osv. osv.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Katrin Sjögren säger att medborgarna behöver ha någon att vända sig till. Det är faktiskt nästa fråga som också behöver diskuteras här i lagtinget därför att justitiekanslerämbetet är för regeringen och för förvaltningen. När det gäller lagtinget och medborgarna talar man om egentligen om en justitieombudsman. Det är också en funktion som saknas i vårt system, om vi skall se hur verkligheten är. Det kan vara skäl för lagtinget att vid lämplig tidpunkt ta upp den diskussionen. Orsaken till att jag hellre talar om justitiekansler än rättschef är att jag ser att det ämbetet skulle få en större tyngd och man skulle slippa ifrån risken med någon sorts dubbelt ledarskap i förvaltningen. Det är mina främsta argument i det här sammanhanget, men jag lyssnar gärna på liberalernas vidare argument och diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tog fasta på det som lantrådet diskuterade om justitiekansler kontra rättschef. I liberalernas förslag är det så att rättschefen skall övervaka lagligheten inom landskapsförvaltningen. Jag vet inte riktigt vad lantrådet avser med en egen justitiekansler, om det är den funktionen som skall döpas om till en justitiekansler? Det förhåller sig nämligen så att en justitiekanslern i landet övervakar lagligheten av regeringarnas, dvs. statsrådets i Helsingfors och vår egen landskapsregerings verksamhet. Det är den funktionen som en justitiekansler har. Den rättschef, som vi föreslår, övervakar lagligheten inom förvaltningen. Det blev oklart för mig hur lantrådet resonerar i den här frågan.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Inom landskapsregeringen och inom förvaltningen anser jag att man skall övervaka lagligheten. Man måste också se vilka befogenheter man skall ge till en sådan här funktion så att den får en tillräcklig tyngd.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det svaret. Det är en ganska viktig gränsdragning här; det är lagligheten av regeringarnas handlande som övervakas av en justitiekansler och inom förvaltningen rättschefen som vi har det här. Jag anser att man inte kan blanda ihop den här uppdelningen, då får vi ett förhållande som blir ohållbart. Om vi skall ha en egen justitiekansler bör också den övervaka lagligheten av enbart landskapsregeringens förfarande, annars kan vi få dubbla system, att det blir en konkurrenssitutation mellan vår justitiekansler och rikets justitiekansler!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om vi skulle gå in för justitiekanslerämbetet på Åland bör det naturligtvis vara den justitiekanslern som gäller för Åland och för självstyrelsen. Jag tycker inte att vi skall ha dubbla system. Justitiekanslerns befogenheter inom självstyrelsesystemet är de facto ifrågasatt, det finns det en diskussion kring. Jag tycker att detta i sig redan är en orsak till varför man skulle kunna diskutera de här sakerna och få klarhet i vad som egentligen gäller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Timmen börjar bli sen, sade lantrådet, men inte är det så hemskt sent ännu, jag orkar säkert vara vaken en liten stund till!

 

Jag tänker hålla mig fast vid upprinnelsen till framställningen, alltså att man har problem inom landskapsförvaltningen med personer som arbetar där. Man har hårt gått ut i press och radio mot dem och sagt att det finns svårigheter i samarbetet och det är både det ena och det anda. Man har varken för lagting eller press kunnat tala om några konkreta fel som någon har gjort utan man bara talar om att det inte fungerar bra, alla vet och alla har alltid veta det. Jag undrar därför varför man inte har tagit i problemen? Varför har man inte gett t.ex. respektive tjänsteman en varning, en erinran eller någonting skriftligt som man kan visa på att vi har försökt? Jag tycker att det förfarande som man nu har egentligen påminner om vuxenmobbning. Jag beundrar de människor som går på jobb varje dag och är utsatta för det som de får i både press och radio. Om det vore privat, i t.ex. en skola, så kan man gott förstå varför barn och ungdomar inte går till skolan: de känner sig mobbade och utfrysta. Det här är inte rätt sätt att tackla problemet. Man bör lösa det internt och på ett helt annat sätt, men om landskapsregeringen tycker att den har så mycket stöd bakom sig att den kan göra så här, så har den antagligen det. Vi har olika partier som stöder dem, de kommer att kunna göra så här, de gör så. Man föreslår ena gången i budget att man försöker pensionera folk, den andra gången säger man i pressen att man har nog erbjudit andra jobb utan att en enda gång säga vad personerna har gjort för fel. Man bara talar om att man måste ha förtroende för varandra. Är förtroende att man måste tycka precis lika? Det finns flera andra som har varit utsatta som stannar kvar – jag tänker inte namnge dem – men det har varit flera gånger under föregående år som chefer inom förvaltningen har blivit utsatta för att de inte kommer med rätta uppgifter, de har inte kommit med alla fakta, jag tänker på fiskebåtsskrotningsaffären. Nog var det bra nära att man där meddelade att den tjänsteman som handlade ärendet inte hade gjort! Det där tycker jag faktiskt är skamligt. Man skall tänka på att det är människor bakom det här. Man kan säga förstås, att det gör ingenting bättre att jag tar upp det nu, det kanske det inte gör, men i varje fall måste folk förstå att det finns två sidor av det, det är inte ens fel när två träter och i det här fallet tycker jag att det är arbetsgivaren som har ansvaret mot de anställda.

 

Kanske inte alla, inte ens liberalerna tycker som jag, men jag är glad för att det i landskapsregerings framställning och i vår lagmotion finns saker som går hand i hand som faktiskt påminner om varandra; däremot är de inte helt lika. Jag tycker att vi har ett mycket bättre förslag, men kan hända om landskapsregeringen tar till sig vad vi säger att vi får ett mycket bättre förslag än det ursprungliga, om man tycker att många saker är bra. Vad jag är mest rädd för i det som sägs och det som vi kan läsa är att man skall ha landskapsregeringens förtroende. Det har poängterats ganska många gånger. Det tror jag är farligt. Det är klart att så fort man söker ett jobb och börjar jobba någonstans vill man att arbetsgivaren skall ha förtroende för en, man vill också som arbetsgivare att arbetstagaren skall ha förtroende för arbetsgivaren, det är en självklar sak. Men kom ihåg att det handlar om människor, det handlar om i dag hårt utsatta människor. Jag beundrar dem att de håller ihop med tanke på den press de i dag är utsatta för.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson var inne på vuxenmobbning. Det finns ett sätt att ta hand om det i vårt samhälle i dag. Vi har en arbetarskyddsverksamhet som är lagstadgad på samtliga arbetsplatser i Finland och på Åland .Känner man sig mobbad kan man söka upp den här enheten och begära hjälp mot den mobbning man känner sig utsatt för.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Personerna i fråga har inte sagt att de är mobbad utan det är jag som tycker att det påminner om vuxenmobbning. Sedan är mobbning, både i skola och till sjöss, där ltl Henrik Lagerberg har verkat, ganska svårt att bevisa. Det får väl de göra som läser och ser vad som sägs om dem. Jag säger inte att folk är felfria, men sättet att handlägga detta på är fel. Jag är glad att det i Lagerbergs värld finns sådana här möjligheter att man kan få hjälp. Jag tror att de personer som jag nu tänker på har lite svårt att få det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

För det första vill jag erinra om att det är så att som arbetsgivare har landskapsregeringen ansvar för många fler än två personer. Det är många fler som berörs och man försöker förbättra arbetssituationen för många. När det gäller förtroendet vill jag på det bestämdaste säga att förtroende för vilken samarbetspartner som helst, anställda eller chefer, handlar inte om att man skall ha politiskt lika åsikter. Det är en helt felaktig vändning som den här diskussionen har tagit i många fall. Det är ingen som har sagt eller tänkt att ett förtroende för en tjänsteman är samma sak som att man skall ha politiskt samma åsikt eller höra till samma parti. Jag har fullt förtroende för väldigt många i den här salen som jag definitivt inte har samma politiska åsikt som men känner ändå fullt förtroende för deras kunnande, och det finns många goda exempel på det.

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Om man i det där kunde utläsa att man gör det här för att många andra mår dåligt, så är det möjligt. Det hindrar ändå inte att om man försöker förbättra någonting man också tänker på de personer som är med i processen. Jag försvarar dem inte utan jag tänker bara på det sätt som man har gjort det på, att det kunde finnas annat att önska. Förtroende och politisk åsikt behöver inte vara samma sak, som ltl Gun Carlson säger, utan det kan vara två skilda saker, det anser jag också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Skillnaden mellan de olika lagförslagen har diskuterats och jag tycker att det är en viktig fråga som skiljer dem mest åt av allt och som kanske är största anledningen till att vi tog initiativet till lagmotionen med sådant krafttag och sådan brådska och det är den etiska delen som också ltl Sune Mattsson var inne på. Det blev väldigt tydligt för mig igårkväll när en förälder kontaktade mig och berättade att en vän till hans barn hade börjat med heroin och anledningen till det var att han blev utsatt för mobbning. Diskussionen gick sedan vidare: Vart är samhället på väg? Vad är det som händer att det åländska samhället håller på och krackelerar i mångt och mycket? Vi har knivhot ute på stan, ungdomar blir utsatta för knivhot, vi har pistolhot och det kommer allt tydligare signaler till mig som före detta polis om vad som håller på att hända – vi håller på och tappar greppet i mångt och mycket därute. Vart är moralen och etiken på väg? Knarklangare får gå fria, man anser att de  finns ingen anledning att ta kontakt med polisen, var och en sköter sig själv och skiter i andra. Det egoistiska tänkandet tilltar mer och mer.

 

Orsaken till att det här berör landskapsregeringen i allra högsta grad är den lag som man har lagt om den förändrade ledarstrukturen i centralförvaltningen. Vi skall vara medvetna om att landskapsregeringen har en mycket central roll då man lägger ribban för etik, moral och medmänskligt ansvarstagande här på Åland – och i den här frågan har man lagt ribban väldigt, väldigt lågt, anser jag i alla fall. Man borde verka för att samhället är öppet för alla, men i stället pekar man ut vissa som inte har de rätta åsikterna och man petar resolut bort dem. Landskapsregeringens sätt att behandla anställda handlar inte bara om hur fruktansvärt illa man behandlar människorna som anställda utan det handlar faktiskt generellt om hur man kan behandla människor här på Åland – det är på det sättet man ser det utanför här och det är det budskapet som kommer till mig. Jag tycker att den här frågan har legat väldigt lågt i diskussionen: Var ligger den här frågan? Vad händer med de olika chefstjänstemännen som man håller på och sparkar bort härifrån och hanterar på det här sättet?

 

Hur går man till väga? Jag upplever att det mer eller mindre är en form av mobbning. Man går ut med diffus kritik som man definitivt inte kan bemöta från tjänstemännens sida för så konkret är den inte i något sammanhang, man säger att de är dåliga, de gör inte ett bra jobb osv., men någonting konkret som de har gjort fel märker man inte av. Man hör inte facket och ser man till kanslichefen har hon faktiskt levt med ett hot om att hon skall rensas bort i snart ett års tid; man har väntat sig att hon skall sparkas bort härifrån, men hon har faktiskt bitit sig fast. Det här är inte bra för henne som enskild individ, det är inte bra för landskapsförvaltningen, absolut inte, och det är inte bra för landskapet Åland för omgivningens blickar finns på oss i det här sammanhanget.

 

Man hävdar från regeringen att man har varit missnöjd med kanslichefen i många frågor och i många år, men trots det har inte några konkreta påföljder riktats mot henne vad jag vet. Det borde finnas flera dokumenterade repressalier där hon har skött arbetet illa, om man verkligen skall bli utsatt för ett sådant här gravt ogillande som man har fått just nu. Men nu väntar man inte längre på att tiden skall göra sitt. Vi vet alla att det finns ingen människa som i längden kan fortsätta att inneha en tjänst under de här vidriga omständigheterna, att förr eller senare hade hon ramlat bort därifrån, nej, i stället använder man lagstiftningsverktyget och tar det i anspråk för att få sin vilja igenom. Landskapsregeringen kommer säkert att få sin vilja igenom; lagförslaget kommer att gå igenom med majoritet här.

 

Man funderar också om man tycker att man är ett gott föredöme för ålänningarna om man har dumpat en person på det här sättet som har varit en obekväm tjänsteman.

 

Ser man till näringschefen känns det ännu värre att se hur man har hanterat den personen. Han har arbetet i offentlig förvaltning i princip hela livet och har haft intentioner nog att förbättra samhället. Han är snart på väg i pension, men man låter honom inte avsluta sin yrkeskarriär med någorlunda heder. Man går ut i offentligheten och berättar att han är så omöjlig att man inte vill se honom i huset mera, man utger honom för att vara så hemsk som människa att man anser att det är skäl att Ålands befolkning skall betala honom full lön fram till pensioneringen bara han inte visar sig i huset mera!

 

Vad sysslar man med? Var är man ute efter i det här sammanhanget? Att man kan göra så mot en människa, han kanske har 30 år kvar av livet ännu och hur tror ni att det känns att gå från sitt arbete under sådana här omständigheter, att man kan flina glatt och säga att det skulle väl vara roligt att få full pension och inte behöva jobba de sista åren! För alla människor kanske det inte handlar om att få betalt, utan det kanske känns så att man vill göra rätt för sig, man vill vara någonting, man har goda intentioner. Det är inte någon elak människa som vi har att göras med här, det kan jag garantera. Det är helt ofattbart hur destruktivt frågan har skötts om man ser till de enskilda individerna.

 

Var går gränsen för mobbning? Har man passerar den om man går ut med ett budskap i offentligheten om att en person är avvikande och inte passar in i systemet? Man har alltså gjort om lagstiftningen här på Åland så att det passar, men det finns också internationell lagstiftning på det här området. Finlands grundlag t.ex. Enligt grundlagen II 6 § är alla lika inför lagen: jämlikhet, jämställdhet mellan könen hör till de centrala fri- och rättigheterna. Jämlikhetskravet innefattar ett förbud mot godtycklighet och förutsätter att alla bemöts på lika villkor i liknande situationer. Jämlikhet inför lagen betyder att myndigheterna skall tillämpa lagar utan att göra några andra åtskillnader än vad som är föreskrivet i lag; ingen särbehandlas utan godtyckligt skäl på grund av kön, ålder, ursprungsspråk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller annan orsak som har med hennes eller hans person att göra. Nu pratar jag om Finlands grundlag och den torde gälla här också.

 

Det är samma sak med lagen om arbetsavtal. Utöver kravet på opartiskt bemötande i 17.3  lagen om arbetsavtal är ett förbud mot diskriminering enligt vilket arbetstagare inte utan fog får ges annan ställning på andra grunder som t.ex. börd, religion, ålder, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet eller annan därmed jämförlig omständighet. Det här är också en lag som man inte kan lagstifta om här på Åland. Det finns andra lagar, statstjänstemannalagen som säger i princip samma sak, men tittar man till strafflagen så även där är detta väldigt tydligt definierat: ”…under anställningsförhållande utan vägande skäl och godtagbara skäl förutsätts att arbetssökande eller arbetstagare i ofördelaktig ställning på grund av ras, nationalitet, etniskt ursprung, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell inriktning, hälsotillstånd eller på grund av religion eller samhälleliga åsikter, politisk eller facklig verksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet”. Man kan fortsätta med de här lagarna. Vi har också internationella överenskommelser som man heller inte kan komma förbi i de här sammanhangen, även om man s.a.s. försöker skräddarsy en egen lagstiftning här på Åland så att man kan välja ut vilka tjänstemän och vilka arbetstagare man vill ha kvar och vilka man skall kassera.

 

Definitionen på mobbning är när en eller flera personer upprepade gånger över tid blir utsatta för negativa handlingar som hot, hån, knuffar, sparkar, utfrysning m.m. Man har inte kommit så långt som till konkreta sparkar eller knuffar, men det här gäller både fysiskt och psykiskt våld och det räcker med att en som är utsatt för mobbning är i underläge och känner sig kränkt. Är inte det här mobbning så vet inte jag vad som är mobbning. Men för den skull förutsätter man helt plötsligt från socialdemokraternas sida att en mobbare skall ta egna initiativ för det är en enorm skam- och skuldkänsla att bli utsatt för mobbning och att bli utsatt för vad man har varit med om förut. Att dessutom från här nivån gå ut och börja prata om att man är utsatt för mobbning är väl den totala förnedringen – förväntar man sig verkligen att de här tjänstemännen skall göra det? Anser man att man från regeringspartiernas sida kan dundra på precis som man har lust och vad man vill så länge de tiger och lider och inte går emot? Nu är det så i det här fallet att det faktiskt är tjänstemän som har bitit sig kvar och håller sig kvar och det kan bli processer efter dem, men man har skapat ett väldigt bra utrymme för sin fortsatta verksamhet för jag tror att det är ytterst få tjänstemän i det här landskapet som vi gå igenom det som de här tjänstemännen har gått igenom, så i fortsättningen kommer man nog att foga sig väldigt bra och jag tror att man kan förvänta sig väldigt tjänstvilliga tjänstemän i fortsättningen som inte kommer att ta speciellt mycket strid med den här regeringen i alla fall. Jag hoppas att man har tagit till sig någonting av vad jag har sagt och också beaktar vår lagmotion, där vi inte angriper enskilda tjänstemän utan de får samma möjligheter.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattsson var inne på mobbningen. Jag har stor erfarenhet av mobbning när det gäller arbetstagare som inte lyder under tjänstemannalagen men lyder under en helt annan lagstiftning, att man i en sådan situation som mobbningsoffer måste vara stark och ta kontakt med arbetarskyddet på arbetsplatsen för att få igång en process, och där kan man få stöd i den här problematiken. Det är inte alls något underligt med det. När det gäller oron för tjänstemännens situation i landskapsborgen kan vi gå fem minuter bort till Arkipelag; där finns det 35 personer som under flera års tid har levt i en himla osäkerhet: skall Arkipelag säljas eller inte, skall vi få jobba i morgon eller inte? För den här gruppen har det inte framkommit någon oro alls från liberalernas sida. Jag skulle vilja ha en kommentar: Anser ni att deras situation också är någonting som man kan bekymra sig över? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ganska tydligt vad jag sade om mobbning. Jag är förvånad över att man från socialdemokraterna verkligen håller på den här linjen att man förutsätter att man skall agera själv i sådana här sammanhang. Man kan vara ganska knäckt, utbränd, tillintetgjord, man har väldigt svårt att agera överhuvudtaget i den här biten. Det är helt okej att man diskuterar vilka frågor som helst, men jag tycker att det anförande som jag har haft ligger på gränsen om det hör till det här ärendet och jag tycker att vi inte kan börja gå in på Arkipelag och runt omkring det. Varenda en människa som känner sig kränkt och utsatt för mobbning på Åland är angelägen för liberalerna, det fallet bryr vi oss, det tar vi till oss, men även om man är en ledande tjänsteman skall man inte bli utsatt för vilka kränkningar och behandlingar som helst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var verkligen med emfas ltl Åke Mattsson försvarade de tjänstemän som kanske berörs av det här. Han försvarade det på ett sådant sätt att det säkert tilltalade media i allra högsta grad och passar bra att återge. Det är just så här man vill framställa det hela, man vill ha någon att tycka synd om. Jag tyckte i alla fall att det var ett litet smolk i bägaren eller så var det en glimt av sanningen, av verkligheten, som kom fram. Ltl Åke Mattsson sade att det här problemet har varit känt i många år, också av tidigare landskapsregeringar. Det vet jag att det var känt redan i den landskapsregering där liberalerna var med och man var överens om att man bör hitta någon förändringsform – och det var bra att vi fick höra det också!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

För att börja med det senaste har vi konstaterat från liberalernas sida att det inte har fungerat så bra och jag var ute efter vilka åtgärder man får vidta i de sammanhangen. Man får inte ställa etik och moral åt sidan i ett sådant här sammanhang som det gäller här, vilket man tydligen från centern och Gun Carlsons sida anser att är helt okej, dvs. att använda vilka medel som helst, efter vad det verkar. Man kan inte jämföra det här med ett Ab Åland och vilken firma som helst, för man tittar på oss här vad vi har för etik och moral och hur vi hanterar anställda, hur man hanterar personal. Det var det som var poängen med mitt anförande och jag funderar vad håller man på med. Vi borde mera värna om personer och inte gå ut i offentligheten på det här sättet mot de här personerna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag kommer inte att återge någonting om diskussionerna som har förts i olika landskapsregeringar i de här frågorna, men just för att man vill skona folk och vara så försiktig och gå så varsamt fram som möjligt har den här processen tagit lång tid och man har gjort sitt allra bästa för att inte lämna ut någon på något sätt. Men med hjälp av olika uttalanden blir det ändå så att det drabbar enskilda. Tyvärr, jag tycker att det är tråkigt att det har blivit så. Det borde finnas ett bättre sätt och det är därför man nu försöker hitta en lag som möjliggör också att man anställer människor på viss tid med olika villkor så att det blir tydligt och klart vad man förväntar sig och också med vissa olikheter i uppsägningsgrunderna, och det är just för att undvika sådana här skeenden, som inte är bra för någon.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt uppenbart att det här inte är bra för någon. Det är definitivt inte bra för de berörda. Jag tror att det hade varit betydligt bättre att man hade gått ut och varit konkret i det här fallet och sagt att man är lat, man är dum eller vad som helst, men nu lägger man ett visst tvivel: vad är det för fel på de där människorna, varför säger man inte vad det är för problem? De är oönskade, persona non grata, man vill inte ha dem här överhuvudtaget, de skall försvinna, det är på grund av deras tyckande, åsikter osv., på ett väldigt burdust sätt. Jag undrar om man kunde ha gjort det här fulare än vad man har gjort det! Så känns det inte nu; det känns bättre för var och en att ha en konkret anklagelse eller ett konkret hot emot sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 16 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.28).

 

 

 

 

Originalfil