Plenum den 11 januari 2008 kl. 11.00

PLENUM den 11 januari 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Göte Winé, ltl Jörgen Strand och ltl Fredrik Karlström. Ltl Jörgen Strand infann sig efter uppropet.)

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ny yrkeskompetenslagstiftning. (FR 6/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 14.1. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2007. (FR 13/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman!

Detta är den tredje tilläggsbudgeten för år 2007 och då den sista också, det som kallas för städarbudget när man knyter ihop säcken för ett verksamhetsår. Den är ändå relativt omfattande, åtminstone vad gäller antalet sidor, 25 stycken, vilket är rätt så mycket för en tilläggsbudget. Den innehåller mest rutinsaker, tekniska åtaganden för att ställa saker till rätta så att allt är i sin ordning inför bokslut. Några politiska delar finns det förstås också. En del är sådana som jag aviserade i samband med den förra tilläggsbudgeten just före jul och kanske någon annan sak. Jag skall kort nämna de saker som har en politisk innebörd.

 

Den här landskapsregeringen kommer och vill fokusera på klimatfrågan samt miljöpolitiken. Därför föreslår vi ett tilläggsanslag ytterligare medel för understöd i uppvärmningssystem som främjar miljövården, att man i bostäder konverterar uppvärmningssystem som grundar sig på fossila bränslen och direkt eluppvärmning till andra, mera miljövänliga varianter.

 

Vi vill också anslå 400.000 euro för att anläggningen i Ålands fiskodling i Guttorp skall kunna moderniseras och sättas i sådant skick att den fyller de krav som man skall ha på en sådan anläggning så att man kan driva den verksamheten på det sätt som förutsätts av landskapet. Det här är en sak som har varit aktuell sedan tidigare och den har beretts under en lång period; nu avser vi att det skall genomföras.

 

Så barnomsorgsavgifter och kompensation för det. I budgeten för år 2007, det budgetår som vi behandlar, hade lagting och landskapsregering anslagit ett relativt stort belopp för stöd enligt prövning. Landskapsregeringen har fördelat de medlen, förutom 450.000 euro; fördelningen har skett just före årsskiftet. Med motiveringen som står i budgeten avser vi att ge 450.000 euro som stöd till kommunerna och kompensation för dessa barnomsorgsavgifter. Vi avser dock att kompensationen skall utgöra 50 procent av de kompensationer som kommunerna i sin tur ger till sina invånare. Man måste komma ihåg att de kostnader och penningströmningar som har uppstått i det här sammanhanget är sådana att kommunerna har upptagit för höga avgifter av sina invånare för att sedan nu när det har uppdagats att man har uppburit för höga avgifter så förs pengarna tillbaka. Ingen egentlig kostnad har uppstått här utan det har varit en transaktion av pengar till kommunerna och dessa pengar går tillbaka. I dialog mellan kommunerna och förvaltningen under tidigare år har det väl förekommit felaktig information såtillvida att kommunerna säkerligen kom till den uppfattningen att de barnomsorgsavgifter som man inhöstar av sina invånare kunde vara av den valören som de var, men det visade sig sedan att 200.000 euro var den maximala summan som man kunde ta in. Därför finns det en informationsbrist. Men den här landskapsregeringen bedömer ändå att vi har inte det juridiska ansvaret för att kommunerna har tagit in för stora avgifter, däremot nog säkert ett visst moraliskt ansvar. Eftersom penningströmmarna har varit såsom jag beskrev dem, från invånarna till kommunerna och sedan tillbaka, så finns det egentligen ingen kostnad, men vi vill ändå kompensera tillbakabetalningen av dessa avgifter med 50 procent, med totalt upp till 450.000 euro.

 

Så till projektet Åland i Helsingfors. Alla hade vi stora förväntningar på det projektet och projektet blev också den framgång som vi ville att det skulle bli. Det kan vara svårt att mäta hur stor framgång ett projekt har, men det stod klart för oss alla att Åland syntes i tidningarna, media bevakade projektet, Åland kom fram på ett positivt sätt. Det var också avsikten. Till den delen har vi alltså uppnått målsättningarna. Sedan är det uppenbart, i och med att man läser budgeten, att man inte kunde nå målsättningarna med det anslag som lagtinget beviljade. Det anslag som fanns budgeterat för år 2007 var 130.000 euro, det anslaget har överskridits med 120.000 euro. Tidigare har det också funnits delanslag och det har funnits extern finansiering för detta, men ändå är det en stor överskridning av det anslag som fanns tillhanda. Intentionerna med projektet att visa upp Åland för vår omgivning på ett positivt sätt har vi, som sagt, uppnått.

 

Så till frågan om skördeskador. I samband med förra tilläggsbudgeten gav jag här ett löfte om att landskapsregeringen skulle återkomma med en beskrivning av hur skall försöka hjälpa de jordbrukare på ett speciellt geografiskt område på västra Åland som blev utsatta under de sista dagarna i maj av kraftiga skyfall. Vår avsikt är att vi skall göra på det viset, om lagtinget godkänner dessa motiveringar, men för att det skall bli rättvist är det nödvändigt att vi gör en ansökningsrunda så att de odlare som har blivit drabbade just på detta område får söka om skördeskadeersättning. Det troliga är att alla de odlare som har drabbats av just det skyfallet under dessa dagar nog har sökt om räntestödslån i enlighet med det beslut som lagtinget har fattat, men vi kan inte vara helt säkra på det. Därför måste vi låta de jordbrukare som har drabbats söka om skördeskadeersättning så att vi kan vara säkra på att vi behandlar alla på ett likvärdigt sätt. Sedan blir frågan: Behandlar vi dessa jordbrukare på ett likvärdigt sätt mot alla andra jordbrukare? Det är en svår frågeställning, men vi har i varje fall valt att avgränsa skördeskadeersättningarna till dessa dramatiska dagar i slutet av maj till detta geografiska område. Vi anser att skördeskadelagstiftningen ger landskapsregeringen rätt till en fri prövning i det här fallet, så vi tycker att den här åtgärden följer lagstiftningen och också följer den målsättningen som man har haft i och med hela skördeskadeersättningssystemet, att man skall hjälpa jordbrukare om det kommer i den situationen att deras framtida värv riskeras.

 

Det här ser jag som ett undantag i skördeskadeersättningsformerna. Räntestödssystemet ligger ändå till grund, de övriga kommer att få räntestödslån om de har haft skördeskador på grund av andra orsaker; i framtiden skall vi komma till en skördeskadefond som delvis grundar sig på ett grundkapital från landskapet men också på självfinansiering så att jordbrukarna själva aktivt deltar i sin egen försäkring.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag noterar att finansminister minns sina löften om skördeskadeproblematiken. Han var nog betydligt tydligare i de löften som gavs före julen än det vi kan utläsa från tilläggsbudgeten. Jag tror att varje människa som har lite hum om företagande inser att det är fullständigt ohållbart att man skall börja ta lån för att klara den löpande driften, för det är det som räntestödslånen de facto handlar om. De löften som ges i tilläggsbudgeten är synnerligen vaga, så tyvärr när nu debatten blev på den tidpunkt den blev – jag kommer själv att resa bort om en timme – kommer vi att begära bordläggning av ärendet till måndagen. Skördeskadefrågorna behöver diskuteras igenom ordentligt en gång för alla efter de senaste åren. Det skall inte falla någon skugga över den nu sittande regeringen, men här riskerar man att hamna i sin första svekdebatt, man uppfyller inte de löften man gav.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Om vi fortsätter att diskutera det på måndag så kommer vi säkert fram till att något svek har inte skett här utan vi säger just med dessa skrivningar att vi vill hjälpa de jordbrukare som råkade speciellt illa ut på det här geografiska området under två dagar i slutet av maj. Regelverken tillåter inte dubbla stödsystem och därför väljer vi att göra så här att de som är drabbade, också de på västra Åland, kan få sina räntestödslåneansökningar beviljade nu för att lösa de likvida problemen; sedan gör vi en ansökningsrunda, bara vi kommer till första tilläggsbudget i mars-april och omvandlar de räntestödslånen till direkta stöd. Här finns inget svek, det finns en klar avsikt med skrivningarna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Med svek menar jag det som man sade före jul att man skulle återkomma i tilläggsbudgeten i januari och åtgärda detta. Inte är det sist och slutligen så oerhört komplicerat; problemet är att den tidigare landskapsregeringen skrotat ner systemet så att det inte finns fungerande rutiner. Jag är ganska övertygad om att alla som verkligen har problem nog har sökt räntestödslån redan, så jag tycker att denna dubbla ansökningsrunda kommer att leda till ganska mycket byråkrati och dubbelarbete. De facto är det inte så lätt nu i dag att ge sig ut i fält och försöka konstatera vad som verkligen har hänt, det är det som är problemet. Rent matematiskt via jämförelse med tidigare års skörderesultat är det inte några större problem att räkna ut vad förlusterna de facto är, bara viljan finns!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Allt det som ltl Anders Eriksson säger stämmer. Det finns en bas, ett material med ansökningar om räntestöd som säkert kunde utgöra en grund för utbetalning av skördeskadeersättningar, men sätter man sig lite in i ärendet kan man också konstatera att det kan finnas någon jordbrukare som har blivit utsatt men som ändå av någon anledning inte har ansökt om räntestödslån. Jag säger inte att det är på det viset, men det kan vara på det viset. Det kan finnas olika orsaker till varför man inte har sökt om räntestödslån; för att vi skall nå alla tycker vi att det är mera rättvist att man utför en ansökningsrunda så att vi säkert får med alla, att vi inte tappar bort någon på vägen också. Avsikten är fullständigt klar: de som har sökt om räntestöd – vi avbryter inte den processen – de kan få lösa sina likvida problem genom att få räntestöd och det kan övergå i skördeskadeersättning om någon månad. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi noterar med tillfredsställelse att landskapsregeringen föreslår att vi skall ta ett medansvar när det gäller återbetalningen av felaktigt uppburna barnomsorgsavgifter. Jag är inte personligen helt nöjd med den skrivning som landskapsregeringen gör och som vi redan debatterade i samband med budgeten för 2008, dvs. det faktiska ansvar som landskapsregeringen har i denna fråga. Nu får man det från landskapsregeringens sida mera att framstå att det är en stor ynnest att man går med och tar ett medfinansieringsansvar, men jag tycker att man gör det lite för lätt för sig därför att som vi redan har sagt skulle nog en mycket obekväm process utvisa att de facto skulle landskapsregeringen ha ett juridiskt ansvar. Det här är mera för historiebeskrivningen och är nog att lite tänja på landskapsregeringens ansvarsbit.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Huruvida vi har ett juridiskt ansvar eller inte må de lärda tvista. Min uppfattning är att vi inte har det. Är det så att det här skulle komma till en tvist, vilket jag förstås hoppas att det inte gör, må väl domstolarna så avgöra i framtiden. Men vår uppfattning är att vi inte har ett juridiskt ansvar. Däremot har vi ett moraliskt ansvar, som jag sade i mitt anförande och därför har vi kommit till det här förslaget om att vi skall kompensera kostnaderna för återbetalningarna med 50 procent, vilket ändå blir ett direkt stöd till kommunerna, eftersom kommunerna aldrig har haft en egentlig kostnad själv. Det är fråga om 450.000 euro och det är mycket pengar det också.

 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är faktiskt så att ute i samhället lägger man upp sin verksamhet utgående från den tro man har om inkomstsidan. Här har man de facto dragit på sig kostnaderna extra för att möjliggöra en maximalt god barnomsorg. De facto har man byggt upp strukturer utgående från den högre avgiftssidan. Därför är inte finansministerns beskrivning riktigt helt korrekt. Vad gäller ansvarsbiten måste vi komma ihåg att landskapsregeringen, kollegialt, bär ett straffrättsligt tjänsteansvar; förekommer det oaktsamhet i hantering av ärenden, i det här fallet att man har vilselett kommunerna i samband med rådgivningen, är det de facto enligt skadeståndslagen och strafflagen möjligt att utkräva även ett ekonomiskt ansvar. Det är det jag menar med att man inte kan friskriva sig – någonting kanske för finansutskottet att lite modifiera!

 

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller kommunernas sätt att finansiera sin verksamhet har jag tagit mig friheten att lite titta på hur Jomala kommun har gjort efter situationen med att man måste sänka sina barnomsorgsavgifter till max 200 euro. Då har man valt att sänka täckningsgraden i Jomala, som jag har förstått det, så att man nu tar in en lägre summa pengar totalt sett. Det är ett politiskt ställningstagande i Jomala kommun och jag kan inte komma ifrån den tanken att om man skulle ha vetat om att maxtaxan är 200 euro så skulle man kanske ha haft den här lägre täckningsgraden tidigare. Man kan alltså inte säga att Jomala kommun hade den nödvändiga situationen att man måste ta in pengar via höga avgifter, eftersom man efteråt valde att sänka nivån, hela täckningsgraden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Minister Mats Perämaa avstod från att kommentera ett av de största anslagen i tilläggsbudgeten. Det är inte riktigt klart varför man gör så här, men det gäller investeringsstöd till lantbruket och det svarar väl mot ett annat moment om landskapets finansieringsandel, program för landsbygdens 2007; det rör hela 1.285.000 euro. Det betyder att det blir ett nytt anslag och är inte städbudget riktigt på det sättet. Det måste väl finnas någon slags jordbrukspolitisk tanke bakom detta. Tycker inte ledamoten Mats Perämaa att det är på sin plats att redovisa varför man gör på det här sättet eller är det inte intressant för lagtinget att veta det?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är klart att det är intressant med jordbrukspolitik för den här landskapsregeringen. I just det här enskilda fallet är det fråga om ren teknik; man överför anslagen från ett moment till ett annat för att på det viset hantera det rent budgettekniskt. Den beredning jag har i grunden för mina ställningstaganden säger det här. Däremot finns det ett behov av att öka anslagen, det finns också egentligen annat anslag i jordbrukspolitiken som de facto är en fråga om kostnader. Det är momentet 47.17.43, men det grundar sig på en tolkning av behörigheten i ett arbete mellan riksmyndigheter och oss här i landskapsförvaltningen som har föranlett de högre kostnaderna.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är antagligen dum, men jag måste säga att det gjorde saken speciellt mycket klarare. Vad var det jordbrukspolitiska ställningstagandet? Nu nämndes något enskilt fall. Det är inte politik, enligt min mening, utan på vilket sätt stärker dessa operationer det åländska lantbrukets framtid? Om anslaget dessutom på 47.17.43 ingår i den här politiken så skulle jag att det var på sin plats att ministern klart och tydligt redogjorde för vad det är man vill få till stånd? Vad är motivet bakom beloppen som är stora?

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Grunden för beloppen är ändå de målprogram och de landsbygdsfinansieringssystem som vi har förbundit oss till att vara med om. På momentet 47.17.43 som gäller 390.000 euro finns de grundläggande miljöstöden och LFA-stöden för jordbruket som vi har förbundit oss till att för vår del också finansiera. Det här utgör de grundrättigheter för jordbrukarna som vi har sagt att vi skall vara med och ge dem. Ökningen beror på en omtolkning av behörigheten, vilket har lett till, nog korrekt, att vi skall stå för en litet större del. Men så länge vi inom EU väljer att stöda jordbruket på det sätt som man gör medför detta kostnader också för oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Herr talman!

sådana här avslutande tilläggsbudgetsförslag, städarbudgetar, brukar i allmänhet lämpa sig ganska väl för allmänna betraktelser om budgetmakt, budgetteknik och budgetdisciplin i allmänhet därför att behoven har s.a.s. mer eller mindre uppkommit av sig själva under året. Vi befinner oss nu i ett nytt budgetår och reagerar på händelser som har varit. Därför är det kanske inte alldeles lätt att påverka anslagens storlek men mera kanske att fördjupa sig i motiveringarna och ursprungen till dem. Det är det jag nu kort skall framföra.

 

I all budgetering gäller de tre allmänna principerna och i lagtingets budgetering har vi därutöver en fjärde som är av lite mera speciell natur. De här fyra principerna är faktiskt möjliga att applicera på flere av tilläggsbudgetsframställningens moment.  De principer som omger offentlig budgetering är, enligt självstyrelselagen och landskapslagen om finansförvaltningen, för det första fullständighetsprincipen, alla kända inkomster och utgifter måste redovisas. För det andra: årsbundenheten, dvs. budgetåret i vårt fall sammanfaller med kalenderåret och är i precis lika slutet som kalenderåret i sig själv. För det tredje: bruttoprincipen, som inte är speciellt aktuell i något av de fall som vi nu debatterar och sedan har vi den fjärde principen, som är mycket intressant och som är speciell för lagtingets budgetmakt, nämligen nivågarantin. Vi har enligt vår rättsordning en nivågaranti i vår budgetering och den är tillämplig, som jag tror, på ett litet överraskande sätt framöver. Nivågarantin har naturligtvis också sitt ursprung i självstyrelselagen, 44 §, och sedan i den speciella lagstiftningen från 1982 om grunderna för landskapets hushållning. De här principerna är tillämpbara och fungerar om två andra förutsättningar föreligger, dvs. budgeteringen är normbunden, användningen av anslag och skattebetalarnas pengar är normbunden och, som jag alltid upprepar, baserar sig på lag eller avtal samt det andra att budgetdisciplin iakttas. Vi har en direkt bestämmelse i finansförvaltningslagen, 9 §, som säger att anslag får inte överskridas. Finansledamoten Perämaas förklaring om en nästan hundraprocentig överskridning var rätt intressant; jag skall anlägga synpunkter på den.

 

I ljuset av dessa fyra principer går jag nu till sidan 11, anslaget finansieringsunderstöd till kommunerna, som redan har berörts här. Landskapsregeringen skriver å ena sidan att den inte bär ansvar för att det gick som det gick i kommunerna, men med beaktande av omständigheterna i ärendet ändå finner det skäligt att kommunerna erhåller stöd, dvs. eftersom budgeteringen är normbunden, eftersom en budget visserligen inte har samma normativa effekt som en lag men nästintill, så hoppas jag att finansutskottet får en bra beskrivning på vilka dessa särskilda omständigheter är, just i ljuset på kravet av normbundenhet i budgetering och utövande av budgetmakten. Men här uppkommer också en annan rätt så intressant situation. Jag nämnde den fjärde principen, dvs. nivågarantin i budgeteringen i lagtinget. Punkt nummer fem i den garantin säger faktiskt att våra kommuner skall ha bidrag och lån minst på samma nivå som för motsvarande aktiviteter kommunerna erhåller bidrag i riket. Då kan man förstås fråga sig hur skulle ha en sådan här situation ha hanterats i ljuset av denna bestämmelse i den interna trygghetslagstiftningen? Det vet vi inte, och vi kommer uppenbarligen inte heller att få veta det – eller kanske vi får veta det, ifall de kommuner som möjligen känner sig felaktigt behandlade på ett eller annat sätt, på en eller annan grund i budgeteringen, gör ärendet till föremål för domstolsbehandling. Det mynnar nämligen ut i någonting som här i lagtinget måste behandlas enligt lag och då är ju budgeteringskraven uppfyllda, dvs. domar verkställs enligt lag.

 

Min följande iakttagelse finns på sidan 19. Det är till den delen intressant att mina kommentarer mycket sammanfaller med dem som finansledamoten berörde, 47.03.25, alltså det är en fråga om budgetdisciplinen. Den normbundna budgeteringen och budgettillämpningen fungerar bara om det finns en budgetdisciplin, såsom lagstiftningen säger. Här anser jag att förvaltningen nog skall betrakta budgetens normativa kraft såsom bindande på så sätt att om man inte följer lagtingets beslut om budget så gör man fel. Man skall inte i förvaltningen vid genomförande av budget kunna säga att normnivån för ett budgetbeslut i lagtinget är låg och därför behöver man inte bry sig om budgeten; en sådan ordning kan vi inte ha, så kan vi inte disponera skattebetalarnas pengar. Det är inte i det långa loppet landskapets pengar det handlar, utan det handlar om de pengar som samlas in av skattebetalarna enligt de system som vi känner till.

 

Jag har också en mindre iakttagelse om att det kan inte vara en korrekt plats att i en tilläggsbudget bedöma graden av framgång i en aktivitet. I en tilläggsbudget handlar det om att redovisa för användningen av landskapets inkomster och utgifter. Att man i framställningen då finner behov av att säga att landskapsdagarna i Helsingfors genomfördes med stor framgång kan jag å ena sidan hålla med om; åtminstone de aktiviteter där jag och andra deltog, och som fredsinstitutet arrangerade med stor framgång, var lyckosamma. Jag kan hålla med om bedömningen av nivån, men jag föreställer mig och hoppas att den här typen av värdeomdömen i framtiden återkommer i landskapsregeringens verksamhetsberättelse hellre än i tilläggsbudgetar.

 

Nu tänker jag inte på summornas storlek utan enbart på den normativa principen i budgeteringen. Det får inte gå till på det sättet att på grund av att lagtinget fattar beslut om antagande av budget i enda behandling och inte såsom lagar i tre behandlingar dess normativa kraft skulle vara mindre på den grunde. Den motsatta situationen är att man gör som i Norge: antar budget genom lag och då blir ju budgetlag och organisk lag på samma nivå, och då måste eventuellt konflikter undanröjas. Den ordning vi tillämpar tillfredsställer mig något så när i varje fall, men disciplinen får inte på den grunden åsidosättas.

Jag tänkte kommentera räntestödslån för skördeskador, men efter replikväxlingen, herr talman, har jag inte behov av att förlänga debatten där. Jag går till ett sista moment och det som inte har berörts, men det som faktiskt är det allra största. Kollegan Sundback hänvisade till en av de större. Nu skall jag peka på den allra största utgiftsposten i budgeten och det är den sista på sidan 28. I denna tilläggsbudget upptas det ett anslag om en utgift på 11.822.000 euro som inte motsvaras av något åtagande, någon satsning, någon insats, utan det handlar om en överföring av överskott och det gör man för att balansera budgeten. Man kan kanske uttrycka sig på det sättet, men man kan också säga som det är: man vill inte redovisa överskott. Jag är tveksam om den här tekniken har stöd i gällande lagstiftning. Jag vet att den har förekommit under åren och jag vet att det har förekommit parlamentariska synpunkter på förfarandet, men jag har inte riktigt förstått den yttersta innebörden i detta system. Det kan väl ändå inte bara vara så att man vill dölja någonting? Det får man inte göra i en transparent budget. Jag uppfattar det på det sättet att när landskapets ekonomiska system 1993 radikalt undergick ändring så ändrades inte den organiska lagstiftningen i tillräcklig omfattning – eller i korthet: finansförvaltningslagstiftningen har inte följt med i den ändrade ordning som den nya självstyrelselagen medförde. Nu har vi förstått att landskapsregeringen avser att lämna framställning med förslag till ny finansförvaltningslagstiftning och förhoppningsvis också regler för fonder och därmed hoppas åtminstone jag att man kan undanröja den här typen av utgifter för det här är alltså en utgift som inte motsvaras av, såvitt jag kan förstå någonting. Jag tror inte att det är i skattebetalarnas intresse att man budgeterar på så vis.

 

Detta var den liberala gruppens iakttagelser. Lite last på finansutskottets börda har jag nu kommit med, men inte farligt. Jag utgår från att finansutskottet tar den tid det behöver och kommer med ett transparent och heltäckande betänkande som åtminstone inringar de problemområden vi nu har berört här.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett värdefullt anförande som vtm Gunnar Jansson höll. Det var finansministern inte var inne för det innehöll många viktiga principiella synpunkter och resonemang. Jag delar de flesta av dem, men det är för kort tid att ta upp i en replik. Det som jag ville säga är att det har tydligen undgått vtm Gunnar Jansson att den interna trygghetslagen har tagits bort ur vår lagstiftning i samband med med att vi införde den senaste lagstiftningen om kommunandelar, så den frågan kan vi lägga åt sidan. Jag undrar, med tanke på vtm Gunnar Janssons förvaltningsrättsliga erfarenheter, om frågan om avgiften där landskapsregeringen säger att man inte har någon juridisk skyldighet. Är det faktiskt korrekt att uttrycka sig så? Någon slags förvaltningsjuridisk skyldighet måste man ha. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Tack för orden, kollegan Sundback! Det var ett mycket viktigt påpekande. Jag är uppenbarligen så fäst vid förslaget till konstitution att jag fortfarande tänker i de banorna, men jag lovar rätta mig! I det förslaget finns det nämligen fortfarande en paragraf som på konstitutionell nivå åtminstone skulle införa den nivågaranti för socialskyddet som följer av självstyrelselagen. Men det här var ett utmärkt iakttagande. Den andra frågan är mycket komplicerad och det är lite som med sjölönerna i den förra tilläggsbudgeten att den kan besvaras med ja eller nej. Det är en domstol som i det enskilda fallet kan fastställa vad som är rätt, det är därför som jag vände min blick till utskottet och hoppades på begåvade ställningstaganden!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Med hänsyn till vtm Gunnar Janssons principiella resonemang om normativa beslut i budgeten tycker jag att det är konstigt att landskapsregeringen säger att man inte har någon juridisk skyldighet. I konsekvens med skall man inte ödsla folkets pengar, om man inte är skyldig att göra det! Medborgarna förväntar sig inte några moraliska ställningstaganden i den här frågan vad jag förstår utan de vill att landskapsregeringen skall agera i enlighet med lag. Jag tycker alltså att det är konstigt. I stället skulle man erkänna att det var ett förbiseende, att man har missat lagstiftningen och inte heller fungerat som övervakande myndighet och betalat ut pengarna på den grunden.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Jag instämmer i den bedömningen. Om man strikt håller sig till den normativa budgetprincipen, dvs. utgifter i budgeten där man använder skattebetalarnas pengar skall grunda sig på lag eller bindande avtal, så måste en sådan här åtgärd, ifall den inte har stöd i befintlig lagstiftning, föregås av en lag, en lag om ersättande i vissa fall av någonting som har drabbat kommunerna där det anses vara lagtingets och skattebetalarnas skyldighet att stå för den skadan. Enligt lagbundenhetsprincipen borde det vara en lag i botten på detta förfarande ja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman, bästa lagtingsledamöter!

Inledningsvis kan vi konstatera en väldigt positiv sak: att vi i vår budget har ett tillskott på 11 miljoner. Det är någonting som jag tycker att vi också skall lyfta fram här.

 

När det gäller utgiftssidan är det tre saker som jag kommer att belysa från centergruppens sida helt kort. Det första moment 43.25.62 Understöd för investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården. Från centerns sida tycker vi att det är positivt att det finns en stor efterfrågan. Oerhört positivt är att ålänningarna nu gör aktiva, medvetna miljöval. Orsaken till valen är ingenting som har kommit som en snäpp ur luften utan det är målmedvetet arbete från tidigare landskapsregeringar och även från den nuvarande, i den utsträckning man har hunnit, att medvetandegöra alla ålänningar på hur viktig vår miljö är, hur viktigt vårt klimat är och att man nu också från landskapsregeringen ytterligare är beredd att stöda miljöaktiva åtgärder.

 

Den andra frågan som jag vill belysa är 44.05.30 Finansieringsunderstöd till kommunerna. Det har försiggåtts en diskussion här i salen med kanske något divergerande åsikter. Inget fel i det; ju fler åsikter som kommer fram och ju mera kreativa diskussioner vi har här desto bättre blir frågan belyst.

 

Från centerns sida anser vi att kommunerna är juridiska personer och har det juridiska ansvaret för sin verksamhet. Om en juridisk person kontakter en annan för rådgivning är det rimligt att det svar man får är baserade på lag. Den här historien har komplicerats av olika faktorer, men vi från centerns sida delar landskapsregeringsledamoten Perämaas bedömning och landskapsregeringen att vi inte har ett juridiskt ansvar. Däremot, bästa ledamöter, anser vi att vi har ett moraliskt ansvar. Huruvida det sedan är rätt eller fel refererar jag till tidigare anföranden härifrån att det kanske i så fall måste avgöras i domstol. Men vi anser att vi har ett moraliskt ansvar och då är det rimligt att vi möts på halva vägen, dvs. att vi kompenserar kommunerna med 50 procent.

 

Det tredje som jag vill lyfta fram är moment 47.15.46 Utgifter för räntestödslån vid skördeskador. Jag tror att vi alla här i salen kan vara överens om att den här frågan kanske inte har hanterats på det allra smidigaste sättet. Jag tänker då på de primärproducenter, de företagare som drabbades av skyfallet i maj 2007. Jag tror att det från den tidigare landskapsregeringen har funnits intentioner men att man kanske inte riktigt av olika anledningar nådde hela vägen fram.

 

Näringspolitik är oerhört viktigt och man kanske kan tycka att vad spelar det för roll om några potatisodlare i Hammarland får sin skörd förstörd, vad har det för betydelse, de är ju så få och de är ju små! Men tittar man i ett litet större perspektiv, tittar man över hela Åland, så kan det få riktigt, riktigt svåra ringeffekter därför att vi har ett företag i Haraldsby, Chips, numera ägt av utländska ägare, som behöver potatis till sin produktion. Vi vet redan att vi i dagsläget inte klarar av att producera den mängd som de behöver utan man importerar det hit. Vi vet också att klarar vi inte av att producera det här så finns det ingen anledning för det företaget att bli kvar på Åland. Är det så att det företag mot förmodan flyttar bort är det inte bara ett företag som flyttar utan det får ringeffekter: för det första är det väldigt många anställda där, för det andra har vi ett antal serviceföretag som servar fabriken regelbundet; vi har transportföretagare som är involverade och konsekvenserna är oöverblickbara i dagsläget. Av den anledningen är det viktigt att landskapet visar dessa primärproducenter att vi är beredda under dessa exceptionella förhållanden att stöda dem.

 

Av olika formella orsaker har man inte till dags dato hunnit få fram uppgifter som gör att man kan ta upp en summa i tilläggsbudgeten, men från centerns sida avser vi noggrant följa det här ärendet så att det finns medel upptagna i första tilläggsbudgeten för 2008.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Återigen, för att det inte skall uppstå några tvivelaktigheter med tanke på historieskrivningen vill jag invända mot ltl Veronica Thörnroos beskrivningar av avsaknaden av ett juridiskt ansvar för landskapsregeringen. Jag vill påpeka att redan tjänstemannalagen, som tillämpas i huset bredvis oss, anger skadeståndsskyldighet när man inte sköter sina åligganden – i det här fallet åvilar det ämbetsverket kollegialt. Med tanke på hur tydlig barnomsorgslagen är vad gäller landskapsregeringens ansvar för verkställighet och översyn av det hela och detta parat ihop med den rådgivning som getts kontinuerligt samt de tydliga besked som har getts å tjänstens vägnar från huset finns ansvaret även i juridisk mening.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att det är så. Det är också möjligt att det inte är så. Jag har inte den juridiska kompetensen att jag kan bedöma det. Skall jag vara helt ärlig så är jag inte riktigt säker på att ltl Harry Jansson har den heller. Det här är en fråga som är så pass komplex och så pass svår att jag tror att den skall avgöras i en domstol, om den skall avgöras.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Varför jag begärde replik – de facto för tredje gången i den här frågan – var det faktum att ltl Veronica Thörnroos uttryckligen sade att hon stödde landskapsregeringens tolkning, dvs. den skrivning som finns i budgetförslaget om att det inte föreligger något juridiskt ansvar. Nu medgav ltl Veronica Thörnroos att det faktiskt kan finnas ett sådant, så det är ett framsteg på vägen mot en samsyn här.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det var bra att jag hade en replik kvar så att jag kan komma med ett förtydligande till mig själv eftersom det tydligen har blivit oklart! Jag stöder landskapsregeringens framställning att det juridiska ansvaret ligger hos kommunerna. Det vill jag vara tydlig med. När det gäller att få en samsyn i den här frågan tror jag säkert att det är möjligt, men det kanske kräver lite längre diskussioner. Jag tror inte att vi kan lösa det här och nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos pratade om potatisodlingen och skördeskador och var orolig för hur det skulle gå. Samtidigt berättade hon om Chipsens behov av potatis, m.a.o., om man tror på marknadskrafterna är efterfrågan rätt stor! Det är ju bra för potatisodlarna! I de flesta företag baserar man sin produktion på efterfrågan och är inte beroende av samhällets stöd om man inte lyckas ett år. Tycker ltl Veronica Thörnroos att det inte räcker med att det finns en så god efterfrågan på marknaden på potatis utan att vi måste in här och stöda just den här näringen? Då måste man kanske göra likadant med turistföretagen om vi har en regnig sommar!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback väljer att sätta företaget i fokus. Jag valde i mitt anförande att sätta primärproducenten i fokus. En primärproducent vars hela årsinkomst har blivit utslagen och man inte har några möjligheter att ens köpa utsäde, om man vill uttrycka det så, för en ny säsong, gör att det på sikt blir svårare för företaget som köper upp produkterna att verka.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att frågan rent sakligt blev något klokare. Skördeersättningarna är ekonomisk kompensation för utebliven inkomst. Och om det är det principiellt viktiga så måste man väl nog börja fundera över att man skall  ge också skadeersättningar till turistföretagare, de är i en minst lika prekär situation. Om sommaren regnar bort och det inte kommer några turister far hela årsinkomsten på några veckor – men det är kanske inte någonting som intresserar ltl Veronica Thörnroos utan det är nu potatisodlarna den här gången som står i fokus för partiets verksamhet, som det vanligtvis brukar vara i centern.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är helt korrekt att centern är en försvarare av primärproducenter. Centern är också en försvarare av och arbetar för hela det åländska näringslivet. Det är viktigt för att vi skall kunna behålla vår välfärd. Men när det explicit gäller primärproducenterna måste vi också komma ihåg att de bör ha samma, åtminstone någorlunda likadana verksamhetsförutsättningar som man har i våra omkringliggande regioner; annars blir situationen alldeles orimlig. Den dagen man i våra omkringliggande regioner inför ersättningsgrunder för regniga somrar tror jag säkert att Ålands lagting kommer att införa motsvarande – om jag får raljera lite!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Några åsikter från den obundna gruppen angående denna s.k. städarbudget som ju är lite som institution märklig i och med att det är ingenting som vi kan välja att avstå från, utan så här är det nu bara och varsågoda och rita om kartan efter verkligheten, förutom på några få punkter där den innehåller lite möjligheter. 

 

Jag vill börja med några axplock ur budgeten och mitt första nedslag blir på moment 43.25.67 där man föreslår utökad borgen för lån som stöds med räntestöd från landskapets sida. Det här är ideologiskt och principiellt intressant; för mig som förespråkar räntestöd framom lånen som vi har diskuterat bl.a. i samband med ordinarie budget är räntestödsformen en acceptabel stödform som kommer på. I det nu aktuella fallet är risken dessutom nog väldigt liten för att man skall råka ut för någon nackdel från landskapets sida. Hur som helst, när det gäller fastigheter och framför allt bostäder, så finns alltid bostäderna kvar och gör nytta även om det blir en ekonomisk smäll för den som har satt borgen. Skall man understöda bostadsproduktion i syfte att få ner kostnaderna för boendet så är räntestöd bra och då är det också naturligt att man tar tilläggskostnaden – det är konkret inte en kostnad, förutsatt att det inte går på tok för det aktuella projektet och man måste gå in och betala lånen.

 

Jag bläddrar vidare till 33.40.88 där jag vill börja med att säga att det är bra – det är någonting som Obunden Samling länge har drivit på – att man skall sälja fastigheterna, särskilt Ålands Turisthotell har länge varit en käpphäst och nu har man då kommit till stånd med det; vi är inte nöjda med själva affären, men hur som helst kan man inte längre opponera sig mot att man sålde det för halva priset.

När det gäller Grelsby kungsgård har jag en fråga som, om jag inte kan få svar här nu i dag, jag också kommer att ställa i finansutskottets behandling och det gäller Grelsby kungsgård ”mangårdsbyggnad” som nu skall säljas. Jag undrar: Är den på något vis k-märkt eller har man för avsikt att försöka skydda den så att den hålls, åtminstone när det gäller fasaden i ursprungligt skick? Det tycker jag skulle vara viktigt att veta. Det är också ett instrument som man bör överväga. När det finns fastigheter som visserligen är kulturhistoriskt intressanta men som bra kunde tas om hand av privata, t.ex. Länsmansgården i Godby är ett sådant exempel. Det är inga problem för någon ruckelromantiker, som jag brukar kalla mig själv, att ta hand om en sådan fastighet, bara man har klart för sig vilka villkor samhället ser till att man följer och vilka egenskaper som skall upprätthållas när det gäller det kulturhistoriska värdet.

 

Herr talman!

Vidare till 44.05.30 som var föremål för diskussion i de föregående talarnas anföranden, nämligen kompensationen till kommunerna när det gäller de felaktiga barnomsorgsavgifterna som kommunerna har uppburit i strid mot lag och nu tvingats att betala tillbaka, vilket är helt korrekt, det håller vi alla med om. Den delikata frågeställningen är huruvida landskapet skall stå för fiolerna när man har gett fel noter till kommunerna att spela efter. Det är de facto så att kommunerna har hört sig för hos övervakande myndighet som har sagt, att så här är rättsläget, varsågoda! Man har trott på det, och det måste man kunna göra. Jag har svårt att påföra kommunerna ett ansvar att när övervakande myndighet kommer med ett klart besked ifrågasätta det och agera efter något annat besked. Det är lätt att vara efterklok och säga att man borde ha förstått att man har ett eget ansvar. Det är ungefär som om en medborgare frågar polisen, att hur skall jag göra, skall jag köra 50, 70 eller 90 och så säger polisen att du skall köra som det står på hastighetsbegräsningen, så följer man det och så i efterhand visar det sig att det var fel! Man kan inte göra en sådan efterhandskonstruktion. Nu sätter landskapsregeringen kyrkan mitt i byn – 50 procent tar landskapsregeringen och 50 procent får kommunerna ta. Min fråga blir: Är det rätt placering av kyrkan eller borde landskapet ta en större del? Jag och den obundna gruppen anser att landskapet borde ta en större del. Sist och slutligen spelar det ingen roll för medborgarna, man får sina pengar tillbaka, men det borde svida någonstans när man som myndighet har gjort fel och det borde inte svida hos kommunerna. Det här är någonting som vi kommer att överväga andra förslag i under den fortsatta behandlingen.

 

En frågeställning är också den nämnda penningsumman. Hur mycket räcker det till osv.? Det är kanske oklart till den delen vad procenten blir om man ser det så.

 

Vidare kommer jag till moment 46.44.76 Lösdriftsstall för dikor. Där har jag antecknat: nej, nej, nej! Jag trodde det här projektet var skrotat. Jag vet inte om jag har drömt någon positiv dröm, men jag vill minnas att det stod i en budget att nu skall man inte förverkliga projektet! Men så är uppenbarligen inte fallet utan nu skall man i alla fall ha lösdriftsstallet för dikor. Det här är någonting som absolut inte borde förverkligas utan man skulle i stället anlita någon privat jordbrukare som har motsvarande anläggning, och det finns sådana, t.o.m. ganska nya, synnerligen lämpliga, t.o.m. på lämpligt avstånd. Det måste vara bättre för de studerande också att få vara i verklig produktion hos en bonde som har en sådan här anläggning. Det skulle dessutom tjäna som en extra intäkt för jordbrukaren som kunde bistå med handledning osv. Jag kan inte för mitt liv förstå att den här anläggningen skall förverkligas. Jag hoppas verkligen att min dröm blir sanning och att man kan ta bort anslaget.

 

Likaså, herr talman, på nästa sida 46.60.75 Uppförande av museimagasin. Det är ett projekt som är bara att beklaga att nu är genomfört. Där borde man ha tagit de privata initiativ som fanns, men man var tyvärr inte ens intresserad av det. Det är bara att rita om kartan till verkligheten för det här projektet, men nu ser vi att det kommer ytterligare en nota vilket gör de privata initiativen åsidosatta , som kunde ha varit ännu mer intressanta. Tyvärr är det som det är och där får den majoritet som har stått bakom ta sitt ansvar.

 

På tal om ansvar kommer jag till 47.03.25, där jag måste förvåna mig över hur projektet har genomförts helt utan ekonomisk styrning, vad det verkar. Det är väl heller ingen idé att försöka få fast någon skyldig, men man bör åtminstone få ett sådant resultat av processen att man ser till att sådant här inte upprepas. Det måste man åtminstone få för dessa 120.000 euron! I övrigt var projektet väldigt uppskattat och det satte många företag på kartan, också det åländska samhället. Som jag ser det är absolut viktigt att följa upp det här med ett liknande i Stockholm. Sverige och Stockholm som huvudstad är den för oss absolut viktigaste marknaden när det gäller turismen, de flesta inresande/övernattande kommer från Sverige. När det gäller övrigt näringsliv och handel finns det ett stort behov av att öka samarbetet och utbytet med Sverige eftersom ca 80 procent av handeln går österut, vilket är oproportionerligt mycket med tanke på framför allt språkproblemen. Det skulle alltså vara intressant att höra om den nya landskapsregeringen har sådana tankar. Det är lite utanför ärendet, men jag tycker absolut att man skall genomföra, och jag är beredd att satsa pengar på det, ett liknande projekt i Sveriges huvudstad Stockholm.

 

Herr talman!

Så kommer jag till kapitel 47.15 Främjande av lantbruket. Det här är alltid en stor diskussion i Ålands lagting; nu när vi har slutat prata vägar och jakt så är väl det här vad som är kvar av den gamla tidens heta debatter, nämligen främjandet av lantbruket. Jag skall inte vara så detaljerad, men jag vill säga att från Obunden Samlings sida ser vi gärna att man försöker tänka om så att man behandlar jordbruksföretag som vilka företag som helst på sikt. Vi vet att det här är väldigt svårt för jordbruket är väldigt reglerat och man är beroende av stöd från samhället; den här fördelningsprincipen finns i hela Europa mer eller mindre och halva EU:s budget går åt till stöd till jordbruket.  Man kan försöka, när det finns tillfälle, när man ändrar saker och ting, att komma till rätta med som jag ser det egentligen ett missförhållande; jag tror inte att någon vill ha den här regleringen kvar sist och slutligen, framför allt bönderna själva tror jag att skulle vilja komma ur det här. Jag skall ge några exempel. Det börjar med utgifter för avbytarservice. Det är också egentligen en fantastisk sak att vi står för både kostnaden och organisationen av en viss företagargrupps semestrar. Hur gör vi med taxichaufförer, hur gör vi med övriga turistföretagare, hur gör vi med andra företagare som har samma situation? Inte stöder vi till dem till någon del, de får själva stå för eventuella semestervikarier osv. Det här budgetmomentet borde uppta 2,5 miljoner euro så att vi kunde betala ut det här åt alla företagare! Vi hade tänkt motionera om det från Obunden Samlings sida för att visa på ironin. Man borde komma bort från det här på sikt; jag är övertygad om att det här är någonting som man i jordbrukarkretsar klarar av att organisera själv. På sikt borde också kostnaden tas bort från landskapet, alternativt måste man försöka behandla andra företagare lika, men jag tror att valet mellan de två vägarna är att alla får stå för sin semester. Det här är någonting som sticker i ögonen på företagare som inte är jordbruksföretagare.

 

Så kommer räntestöd, stöd till jordbruket osv. Tyvärr är vi fortfarande kvar i det systemet att vi måste stöda lantbruket. Det är bara egentligen att beklaga att man har ett sådant system. Det är en omvälvande process att komma ur.

Till sist kommer moment 47.15.46 där man kan konstatera att landskapsregeringen har kommit till någon sorts kompromiss när det gäller skördeskadorna, att man skall ha systemet med räntestöd kvar i botten, men när det gäller de ”exceptionella skördeskadorna” skall landskapet gå in och där kan man då omvandla räntestödet till direkt stöd. Det tycker jag är behjärtansvärt och det tror jag alla håller med om att när det gäller just potatisodlarna, som fick sina åkrar bokstavligen helt bortsköljda, så visst är det tragiskt att se hela sin årsinkomst bokstavligen rinna bort. Det är säkert så att det är fortsättningsvis befogat för samhället att vara åtminstone i bakgrunden och stöda ersättning av sådana här skador, men från Obunden Samlings sida vill vi också här försöka så gott det går att behandla alla typer av företagare lika. Vad får andra typer av företagare göra för att undvika sådana här inkomstförluster? Jo, man får teckna en försäkring. Man kan ha en sjukförsäkring, om det är så att ens företag bygger på ens egen arbetsinsats, man kan ha en avbrottsförsäkring på grund av olika orsaker om man har en anläggning, en fabrik eller vad som helst som kan stanna och man kan alltså försäkra sig mot en skada. Så borde det också vara för lantbrukarna, de borde gå till ett försäkringsbolag och säga god dag och teckna en försäkring som täcker skördeskador. Då skall man förstås komma ihåg att det är inte möjligt rakt av utan samhällets hjälp eftersom det är så pass stora skador, summan av premien som kommer inte täcker inte, inget försäkringsbolag kan ta den risken, om inte någon annan är bakom och återförsäkrar. Det är då vårt förslag att man skulle försöka konstruera ett sådant system där landskapet agerar ett slags återförsäkrare vid sådana här exceptionella skador så att de influtna premierna kan fungera i normala fall men att landskapet återförsäkrar fr.o.m. en viss nivå. Nu är det så att landskapet bedriver sedan tidigare bank – det är jag starkt kritisk mot – nu tänker man börja med försäkringsbolag, eftersom man diskuterar i precis sådana termer: man tänker grunda en fond som fungerar som ett försäkringsbolag. Varför inte i stället låta den privata marknaden försöka sköta det här och vara behjälplig när det gäller de stora katastroferna så att vi inte ytterligare konstruerar en ny offentlig verksamhet som de facto på sätt och vis konkurrerar och som innebär att vi måste budgetera för att någon tjänsteman skall se på ansökningarna osv. I stället borde vi försöka få den administrationen på ett privat företag. Det hoppas jag verkligen att man i finansutskottet kan titta lite noggrant på. Det skulle enligt vårt förmenande vara en mycket bättre lösning så att man inte ytterligare börjar med samhällsföretagande.

 

Det kommer på sidan 24, herr talman, under moment 47.58.75 ett vad jag kan förstå nytt moment, ett nytt projekt, där man skall grundrenovera och bygga om Ålands fiskodling i Guttorp. Jag säger inte att det här inte behövs, men det förvånar mig att man i en s.k. städarbudget inte bara i elfte timmen utan trettonde timmen kommer med en helt ny grej som jag tycker att kunde ha väntat till åtminstone första tilläggsbudget eller ordinarie budget. Hur kan det vara så här bråttom med det här projektet? Jag tycker inte att budgeten skall innehålla helt nya saker, men det skall bli intressant att höra vad det riktigt handlar om i finansutskottet.

 

Herr talman!

Till sist har vi i den obundna gruppen förvånat oss över moment 48.30.77 där man behöver ha 363.000 euro till för att, som det står i motiveringen, ”det höga stålpriset höjt byggnadskostnaderna avsevärt för landklaffen” i Harparnäs färjläge. Det måste vara en sjutusan till klaff om bara stålprishöjningen motsvarar 300.000 euro! Är det så att man bygger en pontonbro hela vägen till Sottunga eller vad handlar det om! Det måste också vara andra saker och här förvånar förvånar man sig över ekonomistyrningen. Projektet har ökat med hela 15 procent och skall hela det ansvaret ligga på byggherren? I så fall är det en litet märklig upphandling. Här måste man också höja på ögonbrynen, men jag kanske får min oro stillad i finansutskottet.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bara kommentera det som ltl Danne Sundman inledde med om landskapsborgen för räntestödslån. Det är de facto på det sättet att den här åtgärden kommer landskapets kassa att tjäna på i form av inbesparade räntekostnader. I dag är regeln den att landskapet ger borgen till 20 procent; tar man bort den begränsningen så kan banken ge lånet med ca 0,3 procentenheter lägre ränta och hälften av det betalar landskapet, dvs. 0,15 procent tjänar landskapet i form av lägre räntekostnader. Jag håller i övrigt med om det resonemang som ltl Danne Sundman anförde.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har också räknat ut samma sak och det är så för en bank att när ett projekt går från att vara jättesäkert till idiotsäkert så kan man sänka sin marginal i och med att man sänker sin risk. Det är väldigt säkert att ha landskapet Åland som borgenär. I alla sådana scenarion får man tillbaka pengarna, hur det än går. Därför tycker jag att det är okej. Följddiskussionen blir däremot hur man hanterar andra projekt och hur man principiellt bistår med landskapsborgen och hur man bedömer den eventuella risken. Vi skall veta att Marstad, som är en stor aktör på hyresmarknaden, har detta i samband med alla sina projekt. Mariehamns stad, ägare till Marstad, tecknar proprieborgen som är borgen som för egen skuld och det innebär också en subvention som inte andra privata bolag kan få i samma utsträckning. Den följddiskussionen får vi väl ta vi ett annat tillfälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman nämnde några projekt som kanske inte har utfallit och genomförts som man skulle önska i den ideala situationen. Här nämndes lösdriftsstallet och också kajbygget på Kökar, där vi nu måste budgetera mera anslag än vad som var avsett. Det finns förstås orsaker till det här och jag kan säga opåtalat har inte de här extra anslagen passerat landskapsregeringen fram till lagtinget utan det är en debatt om frågan om budgetdisciplin, och förmågan att kunna förverkliga projekt på ett professionellt sätt lever starkt i den här landskapsregeringen. Vad gäller museimagasinet var det ett förbiseende i budgeteringen för 2008 att man inte tog med den sista summan på 200.000 euro, så det här är de facto ingen merkostnad utan det är ett sista anslag av den ursprungliga summan på 1,5 miljoner euro som lagtinget tidigare hade gått in för.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Låt mig säga att Obunden Samlings lagtingsgrupp stöder vamt alla tankar på att effektivisera och strängera upp budgetstyrningen i landskapsförvaltningen. Alla sådana här misstag som nu uppdagas hoppas vi att får den följden att man ser över rutiner och försöker undvika att sådant här sker framöver. Det är svårt i stora projekt att överblicka alla kostnader, men det visar sig ofta att det är när man upphandlar och när man tecknar kontrakt som man skall vara uppmärksam. Det här med upphandling har inte varit landskapets största styrka, om man säger så, så det kanske kan avhjälpas också i början av projektet s.a.s. Jag är nöjd med beskedet att man har frågan levande och försöker bättra sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller lösdriftsstallet vill jag säga att så länge vi har en utbildning för ungdomar som är 15-16 år vid Ålands naturbruksskola måste vi också ge dem utbildning i djurhållning, och det kan man inte ge på annat sätt än i skolans regi. Man kan inte släppa ungdomar direkt från grundskolan till våra moderna stora ladugårdar. Det är bara vår skyldighet att ordna en grundutbildning i djurhållning. Jag kan inte se någon annan möjlighet, så därför stöder jag förslaget om 100.000 euro till. När det gäller utgifterna för räntestödslån vid skördeskador har det säkert framgått tidigare att jag tycker att vi behöver nödvändigtvis ersätta de exceptionella skadorna. Man kan inte heller jämföra det här med vanliga företag, eftersom jordbrukare inte får försäkra sina oskörade skördar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller lösdriftsstallet är jag är övertygad om att det måste gå att göra det hos privata aktörer om viljan bara finns; med noggrann övervakning och handledning så visst måste man kunna ha praktik hos privata. Så sker det också i annan utbildning när man anlitar sig av privata företag för praktiken. Man måste inte ha en sådan här verksamhet helt i egen regi bara därför. När det gäller skördeskador är vi helt eniga om att samhället i någon form bör stöda, men ltl Gun Carlson säger här att man inte får försäkra; man kan inte försäkra eftersom försäkringsbolaget inte kan konstruera en produkt som bär sig. Men om landskapet kan komma emot med någon slags återförsäkring kunde försäkringsbolag konstruera en försäkring som lantbrukare kunde ta som skulle gälla för det här och för mindre företag och enligt de villkor man kommer överens om.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller utbildningen på naturbruksskolan ser vi i momentet före att det krävs extra 55.000 euro för att utbildningen i mjölkhantering har blivit dyrare, just därför att man går i privata gårdar. Skulle vi fortsätta den trenden skulle vi nog betala en ladugård många gånger om med de extra kostnaderna. När det gäller försäkring av oskördade produkter är det sant att man inte kan försäkra i dag. Det som ltl Danne Sundman talar om, en kommande skördeskadefondsystemet, håller jag helt med om. Det som däremot hände 2007 måste vi reglera på något sätt och det är det vi nu försöker göra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Där är jag helt överens med ltl Gun Carlson att det som har hänt bör regleras. Jag vänder mig dock mot de tankar som redovisas återigen med att börja med försäkringsbolag i landskapets regi. I stället skulle man försöka få till ett privat alternativ. Det skulle vara bra att inte ytterligare börja med en sådan verksamhet i landskapets regi som kunde skötas av privata med i det här fallet lite hjälp på grund av Ålands småskalighet av landskapet. Jag hoppas att man kan ta de tankarna till sig och åtminstone utreda det alternativet noggrant.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag noterade vid flera tillfällen att ltl Danne Sundmans anförande riktar en viss kritik mot primärproducenterna, man får den uppfattningen att våra primärproducenter på något vis har en positiv särbehandling och att alla företagare på Åland borde behandlas lika. Jag skulle vilja påtala att för primärproducenterna är deras verksamhet den mest reglerade i EU. Det är inte fråga om att välja hur man driver sin verksamhet utan den är väldigt hårt styrd. För det andra finns det ett konkurrenstänkande där. Vi bör ge våra producenter likartade verksamhetsförutsättningar som man gör i våra närområden; annars blir det omöjligt att bedriva verksamhet. I den allra bästa av världar kan jag stöda ltl Danne Sundmans resonemang att alla företagare borde behandlas lika, men då skall vi nog vara alldeles ensamma här för oss själva och inte ha kontakt med resten av världen!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade i mitt anförande förstår jag den verklighet vi lever i, men jag vill försöka argumentera för en sådan politik där man gör det bästa av situationen och inte det värsta samt försöker jobba mot det att alla företagare behandlas lika och att man aktivt inte gynnar en grupp och missgynnar en annan indirekt eller direkt. När det gäller positiv särbehandling så visserligen kan man säga att jordbrukare särbehandlas positiv, men här finns också många regelverk och styrningar och jag tror att den vanliga jordbrukaren gärna skulle slippa ur den här hårda styrningen, om det bara skulle visa sig ekonomiskt möjligt, men det är inte någonting som vi kan avgöra själva här på Åland. Men vi kan åtminstone vara beredda på att en sådan utveckling kommer mer och mer; jämför man Finland och Sverige är det en ganska stor skillnad på hur man har valt att göra med jordbruket. Nu pratar man om i EU att gå vidare i ganska rask takt med avreglering av jordbruket och då bör våra jordbrukare vara beredda på den utvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag vill inledningsvis säga att det var en otrevlig överraskning för vår grupp att plenum ändrades från klockan 9.30 till klockan 13.00. De flesta av oss har den uppfattningen att parlamentet skall hålla på sin praxis och vi brukar alltid ha våra plena på torsdag eller om de infaller på fredag klockan 9.30. Jag tror att de flesta lagtingsledamöter har planerat sin tid på det sättet utgående från talmanskonferensens beslut och att det har ställt till problem för många. Bl.a. vår representant i finansutskottet, som naturligtvis borde ha varit här, hade inte möjlighet att ändra på sin arbetsdag. Det här beslutet kommer sig av att talmannen tydligen vill anpassa lagtinget till regeringens sociala visit i Helsingfors. Och det må vara en ambition, men min uppfattning är att i ett parlamentariskt system fungerar det precis tvärtom: visiterna som regeringen gör, vart det nu än är, de skall anpassas till lagtingets arbete. Jag tycker att det är mycket viktigt att parlamentet håller fast vid sitt arbete, sina tider och rutiner och att det är talmanskonferensen som besluter. Om talmannen, som har den möjligheten, ändrar på det så tycker jag att vi har allt skäl att påpeka, åtminstone från vår sida, att vi inte tycker att det var ett bra sätt.

 

Så till budgeten. Finansutskottet har under ganska många år nu inte diskuterat så mycket övergripande budgetpolitiska principer eller ekonomiskt långsiktighet utan man har hållit på och benat i stort och smått med samma iver. Jag tycker efter vtm Gunnar Janssons inlägg, som faktiskt var ganska graverande för arbetet med budgeten – antagligen inte bara den här regeringens utan också den tidigare regeringens arbete – att det är viktigt att utskottet tittar i de stenografiska protokollen vad den diskussionen går ut på. Den säger helt kort det att om man skall göra av med medborgarnas pengar så skall det vara grundat i lag eller på några andra beslut. I övrigt är det väldigt tveksamt om man överhuvudtaget skall bevilja pengar utan laglig grund, men om man gör det måste det vara väldigt väl motiverat. Jag tycker att frågan om budgetdisciplin är någonting som har varit pinsamt för lagtinget under hela min period i  åtminstone. Att tala om en städarbudget är direkt nästan att uppmuntra förvaltningen och ministrarna till att får ni det inte att gå ihop, så kom med en städarbudget till lagtinget så finansierar vi det på det sättet!

 

Att det kan vara på här sättet tror jag i min tur beror på det ekonomiska system som vi har, att man inte behöver beakta inkomsterna för det aktuella budgetåret, utan det är någonting som sedan kommer efteråt och som man i bästa fall själv får ta ett visst ansvar för, men i det långa loppet är det inte ett fungerande ekonomiskt system, om man skall ha budgetdisciplin, om man skall ha kontroll över ekonomin och om man skall ta ansvar för en långsiktig näringspolitik eller välfärdspolitik eller vad det nu är. Nu blir det väldigt kortsiktigt.

 

När den nya regeringen tillträdde sade jag att nu kommer vi att få se en expansion av offentlig sektor. Vi kommer att få se att bidragen till jordbruket ökar och att den förvaltning vi har också expanderar. Beslutet att inte bygga golfbanan tycker jag visar inriktningen mycket klart och tydligt: det är offentlig sektor och primärnäringarna som kommer att stå i fokus och man expanderar med bidrag av olika slag, inte bara till jordbruket, utan också till enskilda hushåll osv. Det privata näringslivet på Åland behöver inte vänta sig att den här regeringen kommer att främja utvecklingen inom turism eller inom andra områden. Att man far till Helsingfors och pratar vackert om sjöfarten tillhör på något vis de åländska regeringarnas liturgiska uppgifter, men i praktiken har man inte egentligen någonting att säga till om och vi har inte heller behörighet i de frågorna.

 

Man ser expansionen tydligt; det är inte bara en städarbudget utan det finns nya moment. Och var finns de momenten? Jo, inom jordbruket och delvis inom vår egen offentliga sektor, dvs. Guttorp. Jag tycker att det hade varit på sin plats att finansministern tydligt och klart hade redovisat vad som är nytt och vad som faktiskt är att städa upp efter misslyckade projekt eller bristande budgetdisciplin. Jordbruksanslagen innebär att medborgarna på Åland till 100 procent skall bidra med 1.285.000 euro för investeringar i jordbruket. Detta till en näring som bidrar med 1 procent till vår BNP. Det är också en näring som sysselsätter allt färre; dess största betydelse ligger i de kringeffekter som näringen har. Men de som direkt berörs av stöden blir allt färre och färre och deras inkomster är antagligen till ungefär hälften rena rama stöd från landskapet. Det är för mig inte möjligt att bedöma om det här är klok politik, men det är mycket pengar - och det skall mera till. Pengarna under moment 47.17.42 är inte s.a.s. bort från jordbrukarna på lång sikt utan inom ramen för det här projektet kan man ta upp motsvarande belopp igen. Så är det räntestödslån och allt det här! Näringen skall alltså fortsättningsvis gödas med samhällsmedel och kranarna öppnas nu för fullt.

 

Som sagt, jag har inte den kunskapen att jag kan ta ställning till de enskilda momenten, men om man utgår från att jordbruksnäringen, som man säger att är så bunden av EU och det är därför vi måste ta upp detta, så utgår man i alla fall i Bryssel från att näringen skall avregleras så mycket som möjligt och att stöden skall skäras ner. Om man i en sådan situation väljer att gå motsatt väg på Åland är det nog möjligt att man gör det åländska jordbruket en björntjänst för det här innebär ju inte någon anpassning till marknaden utan, tvärtom, i vissa fall snedvrider man marknaden, som det här exemplet med potatisen. Om det finns efterfrågan, är det då motiverat att stöda? Det var samma med biobränslet. Man kan t.o.m. fråga sig om värmepumparna i dag är en klok satsning, ekonomiskt sett, eftersom bränslepriserna går upp och medborgarna automatiskt själva söker lösningar som är billigare. Det är lite samma diskussion som vi säkert kommer att ha med regeringens utlovade stöd till inköp av privatbilar. I samma tidning kan man läsa att efterfrågan är större än någonsin, men det är kanske någon sorts speciell marknadsekonomisk knorr med att när det finns efterfrågan skall man stöda!

 

Herr talman!

Jag tycker nog att utskottet i alla fall skall lite närmare titta på om det är den här stödpolitiken som är den bästa för åländskt jordbruk på lång sikt.

 

Herr talman!

Ingen har berört frågan om Ålands sjösäkerhetscentrum, men det hoppas jag att utskottet tar upp. Det är så att centret producerar kurser som det finns ganska mycket efterfrågan på, också utanför Åland och det kunde utvecklas till ett centrum med spetskompetens. Man har gjort utredningar, Investerings Ab har varit med och är intresserade av att utveckla det; det finns alltså stora förutsättningar för centret att verka på mera marknadsmässiga villkor. Nu blir det ju den berömda Ebberödsbanken – när man ökar sina inkomster så ökar utgifterna också. Det betyder att man inte tar tillräckligt betalt för sina tjänster. Vi har alltså från socialdemokratiskt håll försökt och önskat att sjösäkerhetscentret ombildas till ett bolag och att verksamheten skall bli självbärande, åtminstone t.o.m. kanske att det kan bli vinstbringande. Det finns ingen orsak, åtminstone inte ekonomiska, att hålla det kvar inom landskapsförvaltningen och att det är en tärande del av landskapets ekonomi. Om utskottet här kunde göra ett klart ställningstagande att så skall man fortsätta att göra och att man kommer med ett sådant förslag till lagtinget, så kanske någonting kunde klara sig på egna ben och att vi inte hela tiden skall pumpa in skattemedel i alla verksamheter.

 

Frågan om kommunernas rätt att erhålla ersättning för de barnomsorgsavgifter som man tog ut och som visade sig vara för höga är väldigt intressant och det har varit spännande att lyssna på de olika inläggen. Det låter nog lite hemsnickrat, tycker jag, att ”det inte föreligger någon juridisk skyldighet”, men det står inte på vilka grunder man har kommit fram till det. Man konstaterar det, makten konstaterar, att vi har ingen juridisk skyldighet, men moraliskt är de skyldiga och därför kommer de att betala 50 procent tillbaka! Varför just 50 procent! Vilka lagar och föreskrifter grundar det sig på? Nej, det är också ett rent politiskt ställningstagande. Min uppfattning är att antingen betalar man tillbaka allt eller så betalar man ingenting tillbaka. Någonting där mittemellan finns inte, som jag ser, förutsättningar för att göra. Och konflikten beror ju på rättsosäkerhet i vårt system. Barnomsorgsavgiften har kommunerna tagit upp i stöd av lagen om barnomsorg, men man visste tydligen inte själv i förvaltningen att barnomsorgsavgiften var en del av klientavgifterna och eftersom vi har blankettlagstiftning på området så när riket införde ett tak infördes det taket indirekt också på Åland och det blev en konflikt mellan vår barnomsorgslag och klientvårdsavgiftslagen. Det kan nog verkligen inte kommunerna ta ansvar för! Förvaltningsrättsligt var det en helt klar konflikt mellan två lagar som landskapet och lagtinget bär ansvar för. Att kommunerna tog högre avgifter än vad de hade rätt till berodde på att de följde barnomsorgslagen.

 

Därför, herr talman, föreslår jag att man fördubblar beloppet och betalar ut avgifterna i sin helhet till kommunerna. Det är inte kommunerna som är skyldiga till att det har uppkommit ett oklart rättsläge i den här frågan.

 

Frågan om Åland i Helsingfors har varit på tapeten och visst förvånar man sig över den s.k. budgetdisciplinen här. Nog är det väl på sin plats att utskottet hör dem som har varit ansvariga, att varför har man inte i tid vänt sig till landskapet, man måste ändå ha sett när man började överskrida sin egen budget.

 

Ytterligare ett moment som jag skulle önska att utskottet beaktade är understödet för kollektivtrafik. Här talar man om att man skall införskaffa till bussarna biljetteringsmaskiner och att de skall vara likadana som man har på färjorna. Det här är förstås en detaljfråga, men vi har ju sett hur tokigt det går med mycket i sjötrafiken – att det inte går som med bokningssystemet. Det är så att man kan tydligen inte betala med kort på färjorna med biljetteringsmaskinerna, och det borde man kunna göra, annars är det väl ingen idé att skaffa in lika dåliga, för då måste de ju alla ersättas efter en tid. Det är sådana här slippar som man skall använda som vi har läst att skall ut från marknaden, så jag skulle vilja att utskottet kontrollerade upp om det här är riktigt rätt.

 

Så en aspekt på kollektivtrafiken som inte de flesta kanske tänker på och det gäller färdtjänsten. Om man, som gjordes här i höst från landskapets sida, går in och sänker biljettpriset, så påverkar det färdtjänsten. Detta har sedan inte följts upp av landskapets sociala myndigheter. Det råder alltså en fullkomlig djungel i kommunerna vad gäller färdtjänst och vad klienterna själva måste betala och den relateras alltså till priset på kollektivtrafikbiljetten i kommunerna. Många gånger är det så i vårt komplicerade system att den  högra handen inte vet vad den vänstra gör, men i det här fallet är det särskilt sorgligt för det drabbar en grupp som är mycket svag, dvs. de funktionshindrade. Det kanske inte är utskottets sak utan jag vänder mig nu närmast till regeringen att man kollar upp det här; färdtjänsten är också i övrigt ett sorgligt kapitel och den behöver ses över.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback säger på ett så där allmänt sätt när det gäller stödet för jordbrukarna att kranarna är öppna, att det bara väller över dem! Jag vill bara peka på vårt klara ställningstagande vad gäller skördeskador. Regeringen pekar klart och entydigt på att vi skall gå in för ett system med en skördeskadefond i framtiden. Det tar ett tag att inrätta den; jag är övertygad om att det kommer att kräva lagstiftning och det tar sin tid och vi skall få ett bra system. Fonden skall utgå från självfinansiering, jordbrukarna själva skall ta ansvar för att försäkra eventuella kommande skador. Det här är helt klart i linje med ett sådant tänkande att företagarna också skall stå för de risker man har i sin verksamhet. Det här är helt mot det som ltl Barbro Sundback försökte felaktigt beskriva.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är tillsvidare inte några pengar med i budgeten för skördeskadeersättningar, men det finns ändå en skrivning där man säger att man skall ersätta dem som råkade ut för skyfallen. Jag vet inte om det finns några lagar eller villkor för det eller skall det också bli någon slags moralisk skyldighet som man betalar enligt! Men de stora beloppen är dessa 1.285.000 euro och det är ju inte så att det är bort från det andra momentet i landskapets finansieringsandel utan man för tillfälligt över medel. Det betyder ur skattebetalarnas synpunkt att man till 100 procent skall vara med och finansiera de investeringar som jordbrukarna får möjlighet att göra med beloppet. Nog är det en klar öppning av kranen jämfört med förra regeringen!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

De kommande skördeskadeersättningarna för de speciellt drabbade i det geografiska området som har beskrivits här tidigare under några vissa dramatiska dagar kommer att grunda sig uttryckligen på den gällande skördeskadeersättningslagstiftningen som vi har; annars skulle vi inte kunna komma till en sådan här situation, så där är det fullständigt klart och entydigt. När det gäller de andra momenten om jordbruksstöd är det i den här budgeten förflyttningar från ett visst moment till ett annat, men själva besluten och diskussionen borde ha förts i samband med tidigare budgetar om anslagen har funnits med förut. Debatten är på det viset något sen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Inte vet jag om debatten är sen utan det är så att den här regeringen har en mycket mera bidragspositiv politik helt enkelt, det är det som är skillnaden. I fråga om fonden tycker jag att det resonemang som fördes här att det är samhället som skall bygga upp och administrera den är lite som med semestrar, att jordbrukarna har ett semestersystem som finansieras över den offentliga sektorn. Så är det i Finland också, men inte är det riktigt slugt, om man samtidigt skall vara företagare, så väldigt marknadsmässig, för fri företagsamhet osv. Själv lever man tydligen ungefär 50 procent i månaden på bidrag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback kommer med en viss kritik till finansutskottet kanske de senaste åren men även nu att vi petar i stort och smått och att vi inte diskuterar principiella frågor. Det är klart att det är remissdebatten som styr mycket av vårt arbete och allt som petas i här nere i salen måste vi peta i när vi kommer upp till vårt lilla rum, det är helt klart. Sedan vill jag påstå att nog diskuterar vi större frågor. Det är bara ett år sedan vi hade reformen om landskapsandelssystemet; det var en jättestor fråga och den hade aktualiserats från finansutskottet. Vi har också aktualiserat och diskuterat finansförvaltningslagen många gånger och vi väntar på den osv.

 

 

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Nog skall väl utskottet peta på bara i stort och smått, inte har jag något mot det! Men t.ex. jordbrukspolitiken. Skall vi nu öppna upp kranarna mera? Är det utskottets uttryckliga bedömning? Då skall man säga det! Mera pengar, mera stöd till jordbruket! Det innebär den här budgeten, det är en tydlig förändring av den tidigare politiken.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag kan inte uttala mig på utskottets vägnar, jag kan bara uttala mig för min egen del och personligen anser jag det viktigt att lantbruket, jordbruket och att primärproduktionen finns på Åland, precis som den finns på andra ställen. Vi kommer att behöva den i framtiden. Jordens befolkning växer, det kommer att bli en mycket viktig näring. Jag anser inte att man kan lämna våra jordbrukare i ett sämre läge än omkringliggande regioner. Är det så att vi börjar plocka bort allting som tydligen ltl Barbro Sundback vill, så kommer vi att få problem med det här på Åland. Det vill inte jag vara med om.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det handlar inte om antingen eller, det handlar om nivån på stöden och hur omfattande de skall vara. Jag upprepar en gång till, att det sker en utökning nu från den förra perioden och om man tycker att det skall vara så skall man naturligtvis säga ja och så skall man förklara varför. Är det här långsiktigt bra för näringen och där tror jag att man snart biter sig i svansen. Om EU-stöden minskar och man fortfarande lever till 50 procent på bidrag är man inte beredd på en omstrukturering av det åländska jordbruket som behövs. Men det är inte någon överraskning för mig, jag har redan sagt att med den här regeringssammansättningen blir det antagligen mera stöd.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Till först vill jag erinra om när det gäller beloppet 1.285.000 euro som ltl Barbro Sundback ondgör sig över att det är fråga om en överflyttning från ett moment till ett annat. Om jag läser rätt här, så grundar det sig på beslut i den förra regeringen, första tilläggsbudget för 2007, som den socialdemokratiska finansministern lade och för program som godkändes i den regeringen. Det står beskrivet här. Ltl Barbro Sundback sade också att alla ersättningar och allting som vi gör skall vara grundat i lag. Ja, det håller jag med om. Vi har en gällande landskapslag om skördeskadeersättningar. Vi har också en gällande lag om räntestöd för skördeskador; båda gäller, ingendera är egentligen beroende av varandra och det är utifrån det som man kommer att besluta om de här skördeskadorna.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det som ltl Gun Carlson säger är alldeles korrekt. Det nämns inte om det i motiveringarna, det kunde ha varit bra att det sägs att det skulle ersättas enligt stöd i lag, men det har vi fått klargjort nu, så jag nöjer mig med det svaret, inte missunnar jag dem som har rätt till en ersättning att få den förverkligad. Jag delar inte ltl Gun Carlsons uppfattning om moment 47.15.44 utan jag har en annan uppfattning om vilken den förra regeringens politik var.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag relaterade det som står här. Utskottet kan möjligen titta på det om det inte stämmer. Jag vill ännu ta upp frågan om stöden till potatisodlingen, eftersom ltl Barbro Sundback sade att när det är så stor efterfrågan så är det inga svårigheter att odla. Nej, det är det säkert inte, det är alltid bra om man vet att man kan sälja sin produkt, men om man inte på grund av årets skador och årets uteblivna inkomster – man fick bara mera skulder till Chipsbolaget – inte har råd att odla nästa år så kan det bli ännu större brist på potatis. Man har nämligen inte råd att inköpa potatis och det som behövs för odlingen - det är inga småpengar vi pratar om.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är just så där som resonemangen går i jordbrukspolitiken, att man behöver egentligen inte ta några större risker; samhället går in om det blir för mycket produktion, om det blir för lite och om det inte blir någon alls. Det är det som på sätt och vis är jordbrukets styrka, det kommer att kunna existera, men långsiktigt när man tar bort mer och mer stöd från Bryssel blir det besvärligt. Målet är att den här näringen också, som alla andra, skall fungera alltmer på marknadsmässiga grunder. Då är det bra att t.ex. livsmedelspriserna går upp nu, efterfrågan ökar och då slipper jordbrukarna dessa förhatliga stöd, men man slipper inte risken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Väljarnas dom är hård när man i ett relativt litet tilläggsbudgetärende som frisinnad talesman står i tur att hålla sitt anförande efter två timmars debatt! Det borde resultera i kortare anföranden eftersom allting redan då är sagt, men det kan vara mycket möjligt att Ålands Framtid slipper till här först efter tre timmars debatt. Jag har nämligen ett frisinnat anförande i åtta punkter.

 

Jag vill börja med att säga att vi inom FS-gruppen har nu vissa planer på att utse Ålands socialdemokrater till ett borgerligt parti efter det anförande som ltl Barbro Sundback hade. Det var en mördande kritik mot all sossepolitik som den s.k. mittenregeringen nu tydligen avser att föra med alla former av ny bidragspolitik och ansvar inom alla sektorer.

 

Så till något allvarsammare synpunkter. Jag upplever när jag kommer tillbaka hit till lagtinget, och jag har sagt det tidigare, att det är inte lyckligt ur parlamentarisk synpunkt när det är många ärenden som tvingas på parlamentet i brådskande ordning, man tvingar parlamentet till snabbehandling. Det är särskilt obehagligt när det gäller stora årsbudgeten, men det är inte heller tillfredsställande när det gäller tilläggsbudgeter. Det skall finnas möjligheter inom förvaltningen att ge parlamentet rimlig tid och alla har varit medvetna om att den här sessionen är på väg att ta slut, och då borde tilläggsbudgeten komma tidigare, särskilt när det visar sig i remissdebatten att det finns ganska många frågor som bör utredas av finansutskottet. Det får då i stället ersättas av en ökad effektivitet i utskottsbehandlingen; där finns det säkert ett visst utrymme för flexibilitet och utökad sådan effektivitet.

 

Herr talman!

I den frisinnade gruppen har vi kommit till att de flesta av anslagen är acceptabla, både när det gäller den politiska verksamheten och när det gäller ytterligare stöd för det utökade antalet värmepumpar i fastigheterna i landskapet, när det gäller sysselsättningens främjande och grundrenoveringen av Ålands fiskodling.

 

Däremot är vi lite kritiska till landskapsregeringarnas formulering när det gäller första sidan till tilläggsbudgetarna, och det är också någonting som finansutskottet gärna kunde kommentera. Det är egentligen en väldigt teknisk tjänstemannaredogörelse över vad tilläggsbudgeten innehåller, men inte egentligen några politiska riktlinjer eller resonemang kring varför man tar de politiska ställningstaganden man gör. De finns egentligen inte heller under momenten annat än i viss mån. Det är det som dokumenten från landskapsregeringen skall innehålla, de politiska ställningstagandena. Även från annat håll har jag den erfarenheten att så här gör man inte utan det här är mera någon slags kommunal tradition att man är kortfattad i tilläggsbudgeter när det gäller motiveringarna. Det må man vara när det gäller tekniken, men absolut inte när det gäller politiken; den  bör vara fyllig, så det är någonting som kanske kunde utvecklas lite.

 

Vi är också överens om finansieringsstödet till kommunerna som här har diskuterats och finns på sidan 11 i budgeten. Det har sagts här att det saknas laggrund för anslaget. Det gör det inte. I 12 § kommunandelslagen finns det en laggrund för stöd enligt prövning och man kan säga att den ger förvaltningen väldigt vida ramar, men den är uttryckligen enligt lagtexten avsedd för främst svåra ekonomiska situationer. Det här kan man inte säga att är en svår ekonomiskt situation, men paragrafen utesluter inte heller andra motiveringar och de skall då tydligt redovisas enligt vår praxis i budgettext. Det menar jag att man har gjort här och därmed fyller man de lagliga kraven på budgetering när det gäller det här anslaget. Sedan kan man ha olika politiska uppfattningar om budgettexten, och det må man sköta här i detta forum, men för vår del har vi funnit att det är OK.

 

För det femte noterar vi under tilläggsanslag för Ålands hälso- och sjukvård, där det alltså är hemåt med 650.000 euro och ökade kostnader 90.000 euro, alltså 560.000 plus. Det här är en mycket speciell situation som har uppstått, nämligen när vi i ÅHS-styrelsen  behandlade frågan för två månader sedan, på basen av september månads siffror, så låg vi en miljon netto back. Då slog styrelsen larm och gav förvaltningen i uppdrag att se till att hålla er inom budgeten. Vi hade också en del förslag på hur detta skulle göras. När vi fick redovisningen för oktober låg vi en halv miljon back, netto. Och nu när vi har fått redovisningen för november ligger vi en halv miljon plus vilket alltså redovisas här i tilläggsbudgeten. Det troliga är väl ändå att det under december inte skall försämras så mycket att budgeteringen blir felaktig enligt lagstiftningen utan antagligen kommer det att kunna klara sig på det här sättet. Det är en glädjande utveckling trots att vård utom Åland har ökat med 1 miljon jämfört med budgetbasen och 2006.

 

Följande punkt är stöden till jordbruket, som här har diskuterats mycket. Vi har på sidan 20 det nationella stödet som ökar betydligt på bekostnad av det delfinansierade stödet ihop med Europeiska unionen. Det här har man sagt att är en teknisk åtgärd där man överför pengar från ett moment till ett annat. Det är en felaktig politisk förklaring. Det är på det sättet att här har man på basen av det program som ledamoten Gun Carlson hänvisade till från mars 2007 gjort en politisk omprövning i landskapsregeringen och föreslår att det gemensamt finansierade som lyder under särskilda regelverk nu inte skall lyda under hela det regelverket utan blott under det regelverk som gäller nationellt stöd. Det är inte bara det att man överför pengarna på de åländska skattebetalarna till 100 procent utan man ökar dessutom beviljningsmöjligheterna när det gäller stöden, så jag kan inte förstå varför man inte ärligt och uppriktigt säger vad man gör i den diskussion som förekommer här utan försöker få det till någonting annat. Det är osnygg politik och det skall man inte syssla med.

 

När det gäller skördeskadorna finns det en viss förståelse naturligtvis för det som hände i Eckerö och Hammarland i slutet av  maj, men också här borde man ha en tydligare redovisning av vad man gör och också politiskt klart och tydligt säga ut vad man avser att göra. Det blir lite på hälften när man säger att det skall man berätta när man kommer i tilläggsbudget för 2008! – men nu gör man vissa åtgärder, man höjer beviljningsfullmakten för räntestödslånen från 340.000 till 390.000 euro och de som då har fått skördeskadeersättning enligt räntestödsprincipen kan ansöka om ersättning i stället; i de fall räntestöd har beviljats kommer dessa att omvandlas till ersättning. Jag antar att vi inte då mera heller talar om samma belopp av ersättning utan då blir det här pekuniärt mera betydelsefullt för bidragstagarna; då bör man säga det, så att alla vet vad det är fråga om och inte prata i gåtor och så att allmänheten måste läsa budgeten mellan raderna för att veta vad som verkligen händer. Landskapsregeringen skriver när det gäller skördeskadeersättningen för maj 2007 att man skall följa skördeskadeersättningslagstiftningen och man skall fördela den på ett rättvist och sakenligt sätt, som man sedan kommer att redovisa i tilläggsbudget. Det här är naturligtvis det allra viktigaste och det allra svåraste, och det är verkligt svårt att göra bedömningen hur den och den jordbrukaren i Hammarland jämfört med den och den jordbrukaren i Eckerö och den och den jordbrukaren i Saltvik och i Jomala, faktiskt också – i skärgården regnade det inte så mycket under de här dagarna – har drabbats. Det blir en grannlaga uppgift för landskapsregeringen och jag hoppas att man skall hålla sig till det man lovar här i tilläggsbudgeten om att göra det på ett rättvist och sakenligt sätt.

 

Det är klart att det finns många andra fria företagare; numera efter EU-inträdet måste vi kalla jordbrukarna fria företagare, förut drev de genom sina organ kollektivavtalsförhandlingar, löneförhandlingar direkt med staten och då var de egentligen inte fria företagare såsom vi betraktar det, men i och med EU-medlemskapet blev de det. Då finns det orsak, precis som här i debatten har gjorts, att jämföra jordbrukspolitiken till stora delar med övrig näringspolitik och det finns naturligtvis andra fria företagare som drabbas av mångahanda bakslag som de inte själva är orsaken till. Och hur skall vi då göra med dem? Nå, det här har inte jag och knappast någon annan heller några färdiga svar på, men diskussionen bör föras.

 

Vad beträffar fonden som man avser att få igång så säger man bara här att man bidrar till ett grundkapital, man säger ingenting om grundkapitalets storlek och det är ju det som är den intressantaste politiska frågan: Hur mycket skattemedel skall in? Hur stor procent av finansieringen skall alla medborgare på Åland stå för i en sådan  här skördeskadefond, som man dessutom här kallar självförsäkring?

 

Avslutningsvis när det gäller jordbrukspolitiken talar man mycket från centerns håll att det skall vara lika behandling. Det är ett intressant begrepp. Med lika behandling exkluderar man då självstyrelsetanken helt och hållet, att lika behandling är precis samma regler som i Finland? Centern gör inte det i andra sammanhang, men gör man det i det här sammanhanget? Nej, man gör det inte heller i det här sammanhanget därför att inom åtskilliga stödformer för jordbruket har vi mycket bättre villkor än i riket; på andra punkter inom stödprogrammet för jordbruket har vi bättre villkor än i riket. På andra punkter inom stödprogrammet för jorbruket har vi lika regler som i riket. På några få punkter kan man säga att vi har sämre villkor än i riket, men sammantaget har vi alltså bättre villkor. Och om centerns politik går ut på att på de få punkter där vi, av olika orsaker, har sämre villkor än i riket så skall vi också ha lika villkor eller bättre villkor. Då blir det ju sammantaget inte på något sätt lika villkor som i riket utan det blir mycket bättre villkor. Den här balansen måste man ha klar för sig, men den får man inte klar för sig när man pickar politiken från tid till annan - nu höjer vi det här och sedan om några månader höjer vi det där! Då får medborgarna och kanske inte heller lagtinget en klar bild av hur det här fungerar, så att villkoren blir mycket, mycket bättre än i riket.

 

Herr talman!

På sidan 19 har vi det beramade anslaget om 120.000 euro för Åland i Helsingfors, ett alldeles utomordentlig arrangemang, väl skött och som gav ett gott resultat i princip på alla nivåer för Åland. Vi i vår grupp har särskilda orsaker att bekymra oss för det här anslaget eftersom vi har suttit i ansvarsställning i landskapsregeringen när den här situationen har uppkommit. Vi övriga som inte har haft detta ansvar i gruppen har noga kontrollerat att de uppgifter vi har fått från förvaltningen är korrekta och jag vill säga att i det här fallet måste avdelningschefen på näringsavdelningen, som är den närmaste chefen för överskridningen och näringsministern ges en eloge för att de verkligen har ansträngt sig för att utkräva budgetdisciplin under hela loppets gång. De har inte vunnit gehör i den processen på slutrakan och det har resulterat i det här och frågan är naturligtvis självklart en fråga för landskapets interna revision. Hur man sedan kan undvika den här typen av egenmäktigt förvarande i framtiden är en intressant fråga. Vi ser av redovisningen här att på 120.000 euro har tillkommit på representation 80.000 och resor 40.000 euro. Det blir 120.000 euro, sedan tar det övriga ut varandra. Det är klart att om man i ett slutskede satsar mycket på representation och resor är det rysligt svårt för övervakare att hänga med i ruljangsen före räkningarna så småningom kommer in. Jag hoppas att landskapsregeringen ser det ur den synpunkten hur man kan undvika sådant här i framtiden. Det var ett förslag här från Obunden Samling om att man också borde ordna sådant här i Stockholm, och det ordnades för ungefär tio år sedan, visserligen under bara två dagar på Djurgården i Stockholm, med Sveriges konung närvarande; det var mycket lyckade arrangemang och det finns skäl att ordna det på nytt, så vi understöder ett sådant förslag.

 

Avslutningsvis, herr talman, föreslås här ekonomiskt stöd till bostadsrättsföreningens husbygge i Mariehamn, som ju är en form av ägarbostäder med ett lågt aktiekapital, till skillnad från vanliga aktielägenheter med ett högt aktiekapital. Men man kan också ha lågt aktiekapital i vanliga aktielägenheter och då blir det ungefär samma finansieringsmodell som i en bostadsrättsförening. Det är samma sorts människor som kanske är mycket välbärgade, säljer sitt eget boende med stor vinst och kan mycket billigt på det här sättet med en låg kapitalinsats skaffa sig ett boende på äldre dagar i allmänhet, men även på yngre dagar, om man så vill. Det är helt enkelt en vanligt privat finansiering av bostadsbyggandet. Det är lite märkligt att man går in med landskapsborgen i sådana sammanhang. Det är svårt att hitta några motiveringar till det eftersom man inte gör det i andra sammanhang, men gör man det, gör man det, herr talman, då måste alla privata aktörer självklart ges samma möjligheter. Det finns ingenting särskilt socialt motiverat när det gäller en bostadsrättsförening eller ett fastighetsaktiebolag eller bostadsaktiebolag, som alla hör till samma grupp av privata investorer inom egenbostadssektorn, att behandla dem olika på något sätt. Jag hoppas på den punkten få ett svar av ministern eller få ett svar av finansutskottet när ärendet sedan kommer dit.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson gjorde väl ett försök att göra sig lustig över mitt anförande när han kallade det högerpolitik. Jag vill bara påminna om att när ledamoten Jansson hade ansvar i regeringen i slutet av nittiotalet expanderade vår ekonomi mest av alla perioder. Det är alltså lite oklart var den ideologiska gränsen går när det gäller att syssla med landskapspolitik! Min uppfattning efter många år är den att vårt system uppmuntrar till offentlig expansion och av tradition och hävd har centern haft stor makt och därför har man lyckats under åratal att skapa förutsättningar att kanalisera alla tänkbara stöd till sin näring. Det är politikens villkor att den som har makten lyckas naturligtvis bäst tillgodose sina intressen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Man kan lägga olika värderingar i ordet lustig. Jag skulle nog vilja säga att jag var lite trevlig jag med den analys av ltl Barbro Sundbacks anförande som fördes! Det var med stor respekt som jag uttalade mig som jag gjorde. Men  man kan anlägga synpunkten lustig på det också. Det är riktigt att under åren 1995-99 när jag hade nöjet att vara lantråd så expanderade landskapsbudgeten mer än någonsin av det skälet att inkomsterna expanderade mer än någonsin. Klumpsummesystemet gav då sådana resultat, tillsammans med flitpengarna, att det var en väldigt expansion. Sedan kan man fråga sig vad borde den expansionen ha använts till? Man gick in för att satsa på utbildning och hälso- och sjukvård samt kommunernas sociala sektor, och där skedde expansionen. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Vi skall väl inte börja gå in på historia, men vi var säkert många som understödde också den utvecklingen. Men med facit i hand är det så att skapandet av nya arbetsplatser på Åland sker i främsta rummet inom den offentliga sektorn, och det är inte hälsosamt om arbetsplatserna i det privata näringslivet inte ökar i minst samma takt, helst lite mera, för att skapa det överskott som behövs för att utveckla och hålla liv i offentlig sektor. Det är därför åtminstone som jag personligen blir allt mer och mer kritisk till det system vi har när man de facto inte måste bära ansvar också för inkomsterna för den budget man lägger.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Som alla känner till så även på den här punkten är vi helt överens, så vi får försöka driva politiken i den riktningen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ledamoten Roger Jansson inledde sitt anförande med en, får jag hoppas ändå, allmän kritik över en situation då budgetar kanske kommer sent till lagtinget och jag håller helt med om att lagtinget bör kunna behandla de ärendena så bra som möjligt. Just i det här fallet vill jag ändå säga det att landskapsregeringen var beredd före julferierna att leverera en hel tilläggsbudget, men på en uttrycklig begäran från talmannen så tog vi bara en del av det hela så att lagtinget skulle hinna gå på julferie. I den här situationen nu efter nyåret så levererade vi tilläggsbudgeten till lagtingets andra plenidag och ltl Roger Jansson känner säkert till att det tar några dagar efter att det har gått några veckor för förvaltningen att kontrollräkna siffrorna igen, så vi förmådde inte leverera den tidigare. Men när sedan lagtinget tänker avsluta sin sessionsperiod har jag ingen åsikt om.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det var överraskande tydligt från ltl Roger Janssons sida när det gäller för det första orsakerna till överskridningen för landskapsdagarna. Det var resor och representation. För det andra: skuldbördan var inte på ansvariga ministern och inte på avdelningschefen. Det var ”egenmäktigt förfarande” som någon står för. Jag tycker väl ändå att det är ganska anmärkningsvärt att i lagtinget utdela sådana anklagelser, så jag hoppas verkligen att  vi får en redogörelse över det här ärendet i finansutskottet. Skall ansvaret gå från nivå till nivå till nivå så lågt som möjligt? – så verkar det i det här fallet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Som i alla sammanhang när det gäller att utkräva ansvar börjar man högst upp och det finns alltid ett ansvar där. Sedan går man ner i hierarkin och det finns normalt alltid ett ansvar där också, så någon form av ansvar finns på alla dessa ledande nivåer. Jag sade att det är skäl för landskapsregeringen att se till att interna revisionen reder ut det här för att främst undvika att det händer igen. Finansutskottet kommer förhoppningsvis att kunna leverera mera information när utskottet har rett ut den här frågan. Att hymla om var ansvar ligger när det gäller stora ekonomiska värden och budgetdisciplin finns det sällan orsak till.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Skall jag då tolka svaret som så att det kan finnas annat i det här än resor och representation som är okontrollerat och att det här egenmäktiga förfarandet ännu inte är utrett och att det kan delas av flera personer på flera nivåer?

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag har blott funktionen här att vara lagtingsledamot och inte intern revisor, inte heller ledamot av Ålands landskapsregering, så jag kan inte annat än basera det jag uttalar mig om härifrån talarstolen på den information jag får, och den har jag redan redogjort för, så det torde vara klart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tänkte beröra bostadsrättsboendeformen. Det är klart att det ligger mycket i analysen som ltl Roger Jansson hade att man kan jämföra bostadsrättsboendet med aktielägenhetsboendet. Men det finns dock avsevärda skillnader. En skillnad är att man i bostadsrättsboendet har opererat bort all värdestegring, dvs. det finns ingen fri marknad för bostadsrätterna hos oss utan all försäljning går via föreningen och det är reglerat vilket pris man får ta ut. Detta är just för att hålla nere boendekostnaderna. Det är det som är avsikten. Den här formen ger möjlighet för folk som inte har råd att köpa en bostadsaktie att göra insatsen i bostadsrätt och dock i och för sig betala ett högre månadsvederlag.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Man skulle inte ha gjort den här lagstiftningen om man inte hade haft några juridiska differenser, och den differens som ltl Sjölund anger är just den stora skillnaden. Men när vi sedan talar om att boendeformen skall ges samhällsstöd så räcker inte det som kriterium utan det kommer till ytterligare kriterier. Då är ett sådant kriterium som man bör använda: Vilka sociala argument finns det för att just de här personerna som satsas på bostadsrättslägenheter skall få ett extra samhällsstöd? Där är svaret: inga! Sedan sade ltl Sjölund ett fel, att de som behöver ges den här möjligheten, men faktum är att alla får den här möjligheten, rik som fattig, och det betyder att vi ger stödet till de rika, om vi säger så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson: Herr talman! Som redan aviserats önskar vi att ärendet bordläggs och det betyder till plenum måndagen den 14 januari.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om tidpunkten? Ärendet bordläggs till lagtingets plenum måndagen den 14 januari.

 

Följande talare som är kvar på listan får utnyttja sin rätt att tala.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

För det första vill jag hålla med ltl Barbro Sundback angående den kritik som jag uppfattade att hon anförde om talmannens beslut om tidpunkten för dagens plenum. Vi har också en ledamot som faktiskt ändrade sin resa för att kunna starta den på fredag eftermiddag för att plenum egentligen skulle ha varit på fredag förmiddag och som inte heller nu kunde vara med. Det är bra att ärendet blir bordlagt så att också vår Fredrik Karlström kan vara med i debatten på måndag. Han hade mycket synpunkter och det är bra att han också kan ha möjlighet att anföra dem här på plats.

 

Det är två saker jag vill anföra. Den ena med anledning av ett tidigare anförande och replikväxling här under dagen angående lösdriftsstallet för dikor och så det som har varit en hel del på tapeten redan, nämligen det extra anslaget till projektet Åland i Helsingfors. Jag kan börja med det föreslagna extra anslaget om 120.000 euro, förutom det man tidigare har anslagit för projektet. Det som slår mig och det som jag tror att det skulle vara bra att man tänker på vid liknande projekt som skall genomföras och som jag hoppas att nu regeringen skulle kunna ta till sig är att när man genomför liknande arbeten i projektform och anställer någon till en landskapsregeringen underlydande avdelning så kan det lätt hända – det vet vi alla, vi har en valrörelse bakom oss – att det kan gå mera pengar än vad man har tänkt sig. Men det här är en ganska stor summa pengar. Det som jag vill hälsa till regeringen att man skulle tänka på är att man i stället leasar ut arbetet till ett företag, en förening eller organisation; då är den som är ansvarig att leverera den produkt som man har beställt genom avtal eller offertrunda. Då har man inte en anställning inom huset som lätt kan leda till – vi vet det från olika verksamhetsområden – att det blir dyrare och det är lätt att sedan komma i en städbudget och begära extra pengar. Det är inte lika lätt, kanske omöjligt, att göra så från ett företags sida. Har man  haft fördyrande utgifter får man tyvärr ta den smällen själv. Det är kanske någonting som man behöver tänka på lite mera än vad man har gjort hittills inom vår offentliga förvaltning. Jag tänkte främst på de olika näringslivsorganisationerna som vi har i landskapet. Vi har försökt att vi skulle föra samman dem och de skulle få verka lite mera tillsammans och det har också funnits ett förslag från den senaste regeringen att man skulle vilja ha alla dessa organisationer till ett och det här kunde ha varit ett projekt att samarbeta runt, också att  hålla i det till alla delar.

 

När det gäller momentet 46.44.76 på sidan 17 lösdriftsstall för dikor sade ltl Gun Carlson i en replikväxling, vilket jag reagerade över, att det var nödvändigt att man fick en egen verksamhet på skolan till den här delen för man kan inte låta 15-16-åringar idka den här verksamheten ute på någon annans gård. Det reagerade jag över därför att den utbildning, som är den mest populära och som har de flesta elever och som  har överlevt i många år, så är hästskötarutbildningen. Mig veterligen finns det inte på naturbruksskolan en enda häst som ägs av skolan utan den här verksamheten är utlokaliserad till Stall Aftonsol i Hammarland. Det går alldeles utmärkt. Vi ser att det finns ett extra anslag på 55.000 euro för att det har blivit fördyrande på två olika undervisningsenheter, bl.a. hästskötarutbildningen, men den är åtminstone billigare än om man skulle ha den på skolan. Men jag tycker att det är fel, ifall det är någon som följer med den här debatten och tror att det ena är avhängigt det andra, att man alltså måste ha lösdriftsstallet absolut inom den egna skolan, att man inte kan leasa ut den. Det kan man göra när det gäller andra utbildningslinjer. Det är det som jag vill framföra i debatten, ifall det är så att någon faktiskt lyssnar och tar till sig det vi säger! Den informationen som kom tidigare var alltså felaktig.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag hoppas också att de som lyssnar skall lyssna på vad jag säger. Det är nämligen så att jag anser att grundutbildning i djurskötsel måste ges i naturbruksskolan, också hästlinjens flickor/pojkar tar del av den grundutbildningen. Jag anser inte att man kan ge tillräckligt god grundutbildning i djurskötsel om man inte har praktiska möjligheter inom skolan. Det är vad jag säger och jag vidhåller det. Jag vet också att hästskötarlinjen fungerar mest i Tellholm i Hammarland och att där ges bra utbildning i hästskötsel, med allt vad som hör till det. Då skall man ändå komma ihåg att det är vanligen elever som redan har rätt stor vana att handskas med hästar. Det är lite skillnad när vi talar om andra djur, kor och grisar.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Om det är felaktig information eller om det är olika åsikter, men när det gäller min egen åsikt anser jag att man kan mycket väl ha utbildningen förlagd till en annan gård, en privat gård utanför skolan, även när det gäller den grundläggande utbildningen i djurhållning. Det kan man säkert också få på annat håll än på skolan. Jag tror också att det är bra att man ser hur det går till i det verkliga livet, hur man kan som enskild företagare verkligen investera, vad som går, vad som lönar sig och  vad som är ekonomiskt hållbart. Det tror jag att är lättare att lära sig från början på ett rätt sätt om man är ute hos en egenföretagare.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det finns många stora mjölkgårdar i dag på Åland som har investerat väldigt mycket i både besättningar och maskiner samt apparater av allehanda slag. Jag vet att de säger att den ungdom som inte vet vad som är fram eller bak på en ko ungefär så skulle de inte kunna ha i sin ladugård utan att ha en egen assistent, en egen lärare bredvid dem hela tiden och det skulle nog bli mycket dyrare än det nu föreslagna systemet, som ändå ger möjligheter till inkomster. Vi skall komma ihåg att verksamheten med en lösdriftsladugård ändå ger vissa inkomster till skolan. Därför håller jag fast vid att jag tror att detta är en bra lösning. Att man sedan specialiserar sig ute på andra gårdar tycker jag, precis som vtm Lindholm, att är helt rätt och riktigt.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi kan konstatera att vi har olika åsikter i den här frågan. Det går väldigt bra att lära sig fram och bak på en häst när det gäller att få den utbildningen på Tellholm, för jag tror nämligen att de som söker sig till den här utbildningen vet nog redan från början bak och fram på en ko också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland: Avstår.

 

TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till plenum den 14 januari.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2007-2008 angående offentlig upphandling. (FR 8/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 14 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.39).

 

 

 

 

Originalfil