Plenum den 11 mars 2013 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL  

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 11 mars 2013 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelanden. 1

Bordläggning. 2

1    Alkoholförsäljning i färdmedel i trafik mellan Åland och utlandet

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2012-2013)

Remiss. 2

2    Godkännande av avtalet med Jamaica om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2012-2013)

Remiss. 2

3    Godkännande av avtalet med Tadzjikistan för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 11/2012-2013)

Remiss. 2

4    Regleringar av tjänster och semester

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2012-2013)

Remiss. 13

5    Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2013 och verksamhet år 2012

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2012-2013)

Enda behandling. 53

6    Ltl Petri Carlssons anhållan om befrielse från uppdrag som medlem i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2012-2013)

Föredras. 53

7    Trafikutbyggnad

Landskapsregeringens svar

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 4/2012-2013)

För kännedom... 55

8    Ändringar i barnomsorgs- och hemvårdsstödslagstiftningen relaterade till faderskapspenning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2012-2013)

9    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

10  Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2012

Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2012-2013)

Plenum slutar. 56

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Igge Holmberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.

Meddelanden

Talmanskonferensen informerar följande: Ärendet om Kroatiens medlemskap, republikens presidents framställning och landskapsregerings yttrande, kommer att avföras från plenum onsdagen den 13 mars och föreslås istället att tas upp måndagen den 18 mars.

Vidare kommer en debatt utan anknytning till ärende med temat jämställdhet att hållas onsdagen den 27 mars. Mera information om debatten kommer senare.

Det kommer att hållas en frågestund fredagen den 22 mars kl. 9.30, vid behov kommer vi också att hålla plenum den här dagen. Antecknas.

Herr landshövdingen

Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av förslaget till lag om i kraftsättande av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 

Talmannen

Lagtinget kommer att behandla ärendet i vederbörlig ordning.

Bordläggning

1        Alkoholförsäljning i färdmedel i trafik mellan Åland och utlandet

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2012-2013)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 13.03.2013. Godkänt.

Remiss

2        Godkännande av avtalet med Jamaica om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion. Ingen diskussion.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Remiss

3        Godkännande av avtalet med Tadzjikistan för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 11/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion. Ingen diskussion.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Remiss

4        Regleringar av tjänster och semester

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Lagförslag 11/2012-2013 behandlar reglering av tjänster och semester och även några andra mindre förändringsförslag.

De fyra huvudingredienserna är tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän att det ska antas en sådan. För det andra landskapslagen om Ålands självstyrelsedag uppdateras så att också kommunerna får en lagstadgad lag. För det tredje att nya bestämmelser om reglering av tjänster införs i tjänstemannalagen för landskapet Åland och landskapslagarna som reglerar landskapsmyndigheter med befogenhet att inrätta och indra tjänst. För det fjärde att Ålands statistik- och utredningsbyrå föreslås få utökade befogenheter att fatta beslut enligt tjänstemannalagen.

Fru talman! Huvudorsaken till den här framställningen finns egentligen redan i den av lagtinget antagna budgeten för 2013 där vi bytte princip. Tidigare hade vi den situationen att alla tjänster, när de inrättas och indras, tas upp i årsstaten och godkänns eller icke godkänns av Ålands lagting.

Nu har det funnits ett önskemål under en längre tid här att man skulle frångå den principen. På det sättet skulle man få en mera smidig och modernare förvaltning och förhoppningsvis på sikt genom effektiverande åtgärder kunna göra förvaltningen mera ekonomisk hållbar och man gör allting så rationellt som möjligt.

Den stora förändringen är att man inom förvaltningsenheterna nu själva får fatta beslut om inrättandet och indragande av tjänster efter att det har tagits upp resurser för detta i landskapets budget.

Det kommer att finnas två huvudsakliga sätt. Dels det mera normala sättet, under budgetberedningen konstaterar man att en viss tjänst kommer att behövas och då beskriver man den och tar upp pengar för den på ett normalt sätt. Sedan när budgeten är antagen så kan man genom ett utlåtandeförfarande få tillstånd av landskapsregeringen att inrätta tjänsten.

Sedan finns det också ett annat sätt att göra det här på. Om förvaltningen under ett pågående verksamhetsår kommer underfund med att det skulle vara bättre om vi skulle ha den här tjänsten och vill göra vissa förändringar så kan man också göra det på samma sätt genom att man motiverar för landskapsregeringen, skickar över ett utlåtande och får det godkänt. Sedan kan man inrätta en ny tjänst under pågående verksamhetsår. Samma sak också när det gäller andra vägen, att man minskar på tjänster.

Avsikten är att vi ska få en smidigare förvaltning som helhet här i landskapet.

I praktiken har vi redan byggt 2013 års budget på det här sättet. Just nu ligger en hel del tjänstearrangemang och väntar och kommer troligtvis också att få vänta till hösten eftersom den här framställningen ska ha sin laga behandling.

Min och landskapsregeringens förhoppning är att det här tillvägagångssättet ska göra att det blir smidigare.

Den andra större saken här, förutom de här tjänstearrangemangen, är att vi antar en blankettlag om landskapets och kommunernas tjänstemäns möjligheter till semester. Det här bygger på att det i grundlagen, inte den nya grundlagen men den grundlagen som Finland har, sägs att individernas rättigheter och skyldigheter ska definieras i lag. Det har också följts upp i vår självstyrelselag. Nu följer vi också upp det med lagstiftning. Det som rör tjänstemännen, det substantiella innehållet, finns i kollektivavtalen och det överförs nu så att det blir på lagnivå. På det sätt kan vi säga att vi har vår lagstiftning mera i skick och följer grundlagens anda och mening.

Fru talman! Sedan finns det också en punkt som medför att vi förändrar att Ålands statistik och utredningsbyrån får samma möjligheter att göra de här mera flexibla och smidiga tjänstearrangemangen som behöver göras.

Med den här framställningen blir också självstyrelsedagen lagfäst för kommunerna på samma sätt som den är för landskapets tjänstemän. Det var de huvudsakliga förändringarna i den här framställningen.

Framställningen har genomgått en rejäl behandling inom landskapsförvaltningen. De olika fackliga organisationerna har också haft möjligheter att uttala sig och tycka till. Vi har i mån av möjlighet försökt efterfölja och anpassa framställningen så att vi ska han tjänstemannalagstiftning som både är acceptabel för arbetsgivare och arbetstagare och samtidigt är modern och kan fylla de kriterier och krav som kan ställas också utgående från grundlagen. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Frågan om offentligt anställdas anställningsförhållande varierar ganska mycket i kommunerna jämfört med inom landskapet. Inom kommunerna har man gått in ganska konsekvent för att enbart de anställda som har myndighetsutövning ska vara tjänstemän, medan resterande anställda har ett privaträttsligt eller arbetsavtalsförhållande till sin arbetsgivare. Har man diskuterat det här i regeringen? Ska man fortsättningsvis ha tjänstemän i landskapets förvaltning som inte har myndighetsutövning? Det förefaller för mig inte vara särskilt smidigt att hålla fast vid att vi ska ha så mycket tjänstemän, personer i tjänsteanställningsförhållande. Borde man inte också ha arbetsavtal i högre grad inom landskapets förvaltning?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! I samband med den här framställningen har vi inte haft någon bredare diskussion om hur proportionerna ska vara mellan tjänstemän och avtalsanställda.

Den här framställningen medför att det blir mera lika för de här bägge grupperna, avtalsanställda och tjänstemän. Ur den enskilde tjänstemannen synvinkel så tror jag att skillnaderna förändras.

När det gäller myndighetsutövande så behöver tjänstemannalagen och dess grund finnas för dem som utför de uppgifterna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag får det intrycket att man inom landskapet har så många anställda tjänstemannaförhållanden. Det är någon slags självstyrelsepolitisk värdering i det. De omfattas då i högre grad av de avtal som görs på Åland, medan de som är anställda i arbetsavtal har ett avtal som baserar sig på rikets avtal. Jag tycker att det inte verkar vara rationellt tänkt, utan det är mera känslomässigt. Om man ska se till smidighet och effektivitet så borde man nog reflektera över det här och det kanske utskottet kan göra. Ska vi inte ha flera i arbetsavtal inom landskapets offentliga sektor och i stort sett ska de som sysslar med myndighetsutövning vara tjänstemän. Det finns ju inget motiv för att ha en vaktmästare, kokerska eller en sjuksköterska som tjänsteman.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tycker mycket väl att utskottet kan reflektera kring de frågeställningar som ltl Sundback tar upp. Jag försöker tänka tillbaka. Jag har varit med om ett antal budgetbehandlingar. Jag tror att det kanske finns en viss slentrianmässighet i tjänstetillsättandet. Det är som ltl Sundback säger att känslomässigt kanske det har känts tryggare om man är tjänsteman. Men man ska också vara medveten om att man tar på sig ett ganska stort ansvar när man tar på sig den rollen.

Summa summarum medför den här framställningen att skillnaderna mellan de här två grupperna blir mindre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Gällande ändrande av semesterlagen som här föreslås så kopplar den ihop med den proposition som har lämnats in till riksdagen här under vintern. Den är inte färdigbehandlad ännu. En formulering här i detaljmotiveringens andra moment lyder så här: ”dessutom föreslås att rätten att få semestern eller en del av den framflyttad på grund av en period av arbetsoförmåga under semestern ska gälla redan den första dagen av sjukfrånvaron”. Såsom jag läser detta, om jag inte misstar mig, så betyder det att förmånerna för den anställda minskar såtillvida att man förbrukar semesterdagar då när man är sjuk. Jag har för mig att den här saken har diskuterats rätt livligt i riksdagen, här har den inte nämnts ännu. Jag ber att vicelantrådet beskriver vad detta egentligen innebär.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det här är en av de punkterna som leder fram till den här så kallade jämställdheten mellan de som avtalsanställda och de som är tjänsteman. På avtalssidan är situationen på det här sättet redan.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det betyder alltså att tjänstemän tappar förmåner. Det här betyder en förändring så att redan från första dagen så förbrukar man som tjänsteman semesterdagar då man blir sjuk. Är det detta som det innebär?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Nej, jag har den uppfattningen att det är tvärtom. Som tjänsteman får man en förmån som blir likartad med dem som är avtalsanställda. Det är den vägen som man ska tolka det här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Detta är ett tämligen omfattande lagpaket som egentligen handlar om några olika saker: Reglering av tjänster, hur de kan dras in och inrättas – och reglering av semester: När och varför har man ledigt?

Lagpaketet handlar i stort om att göra finländska semesterlagen (FFS 162/2005) tillämplig inom Ålands behörighet, dvs. också för landskapets och kommunernas tjänstemän – och om att landskapsregeringen kopplar ett helhetsgrepp på inrättandet och indragandet av tjänster.

Arbetstagare med arbetsavtal omfattas redan idag av semesterlagen. Att tillämpligheten utvidgas är i princip bra, med tanke på att det redan till stora delar tillämpas, men också med tanke på överskådligheten.

Förutom tillämpliggörandet av rikslagstiftning på Åland innebär dessa lagar också att flera av semesterbestämmelserna flyttas från förordnings- till lagnivå, vilket är vettigt och i linje med hur riksdagens grundlagsutskott brukar resonera om reglering av individens rättigheter enligt grundlagen 80§ 1.mom.

Vad kostar detta? Det är i sammanhanget en ofin fråga, till den del det handlar om redan uppnådda, kollektivavtalsfästa rättigheter. Sedan handlar det också om starka symbolvärden, som att våra anställda kan fira Ålands självstyrelsedag en gång per år, inte minst med tanke på att självstyrelsedagen redan finns reglerad i tjänstekollektivavtal. Det oaktat är det en fullt berättigad fråga som lag- och kulturutskottet med fördel kan fundera vidare på.

Sedan kan vi notera principen, som vicelantrådet nämnde; smidigare och effektivare budgetering, det som går ut på att enskilda tjänster inte behöver specificeras i budgeten för att ett beslut om inrättande ska kunna fattas. Det viktigaste här är att det är pengarna i budgeten som styr huruvida man kan anställa - inte huruvida lagtinget specifikt inrättar dem i budgeten.

Mera allmänt finner jag det positivt att landskapsregeringen kopplar ett helhetsgrepp över tillsättandet och indragandet av tjänster i ÅMHM; Högskolan på Åland och Ålands musikinstitut.

Avslutningsvis noterar jag att det finns straffpåföljder för den som inte iakttar semesterlagen, dvs. böter för brottet semesterförseelse.

Moderata lagtingsgruppen stöder att lagförslaget om regleringar av tjänster och semester remitteras till lag- och kulturutskottet.  

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Det är bra att regeringen kommer med en revidering av tjänstemannalagen. Vad jag förstått har huvudavtalsparterna under flera år framfört behovet av en revidering av tjänstemannalagen. Genom landskapsregeringens lagförslag till reglering av tjänster och semester föreslås en partiell revidering som främst handlar om tjänsteregleringar. Detta förbättrar tjänstemännens ställning och främjar en enhetligare tillämpning av principerna om god förvaltning i syfte att uppnå mer likabehandling av tjänstemän i förhållande till arbetsavtalsanställda inom landskapet och generellt samt i förhållande till kommunalt anställda tjänstemän.

Landskapets olika myndigheter föreslås nu självständigt handha uppgifter som rör dess personal samt att tjänster inrättas och indras efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtas. När detta genomförs i praktiken är det viktigt, som de fackliga organisationerna framhållit i olika sammanhang, att myndigheternas ansvariga också då ges fortgående utbildning om hur det i praktiken ska ske på ett rättssäkert sätt för alla parter.

Det finns inom landskapet underlydande myndigheter där tjänster inrättats för alla anställda samtidigt som det finns myndigheter som inrättat tjänster för förvaltningsuppgifter som utövar myndighetsutövning och basservicepersonal anställs i arbetsavtalsförhållande.

I det avseendet bör man uppmärksamma att landskapsregeringen och alla dess underlydande myndigheter själva ska följa principen som är lagfäst i kommunallagens 57 § i syfte att göra skillnad på tjänstemän som utövar offentlig makt och anställda som inte utövar offentlig makt. Det är därför eftersträvansvärt att landskapets olika myndigheter långsiktigt har en enhetlig praxis i det här avseendet. Den här frågan har också framgått ur dagens situation.

Inom ÅHS är alla anställda som tjänstemän, även om de inte utövar offentlig makt. Det är inte tillfredsställande som det är nu, att personal inom ÅHS kan gå på tillfälliga kortare eller längre förordnanden i årtionden, utan grundad anledning i vissa fall, istället för att inrätta ordinarie tjänster.

Det ger heller inte en t.f. anställd ett rättssäkert existensberättigande vilket försvårar och till och med omöjliggör för den enskilde att t.ex. få ett långvarigt hyreskontrakt eller banklån. Det verkliga behovet av personal som behövs för att en verksamhet ska fungera kan inte på ett trovärdigt sätt redovisas eftersom ett flertal enskilda personer år efter år går på kortare och längre tillfälliga förordnanden, i stället för att inrätta ordinarie tjänster eller ingå arbetsavtal i enlighet med arbetsavtalslagen.

Fru talman! Nuvarande system bottnar delvis i att det inte finns arbetsbeskrivningar utan bara yrkestitlar för majoriteten av anställda inom ÅHS. Det finns bara arbetsbeskrivningar för vissa inom den högsta förvaltningen. Därför är det viktigt att avgöra uppgifternas art och behovet av anställda inom verksamheten rätt långsiktigt för att åstadkomma en effektiv och rationell verksamhet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Snuttjobb i ÅHS är ett allvarligt fenomen. Jag delar kollegan Beijars oro för det. Vi har ett otal prejudikat från våra högsta domstolar, i det här fallet högsta förvaltningsdomstolen, som säger att om kommunerna förfar på det här sättet gång på gång och förlänger förordnande för ett jobb som finns, så kan domstolen tvinga kommunerna att inrätta en tjänst eller anställa i fast anställningsförhållande för att utföra jobbet. För inget jobb finns ju till för innehavaren, alla jobb finns ju till för att få ett jobb gjort. Skulle i så fall, enligt kollegan Beijar, samma förfarande behöva gälla i ÅHS? Är det så som jag ska förstå anförandet?

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag tar inte ställning i sak till den frågeställning som ltl Gunnar Jansson tog upp. Jag tycker att det är viktigt att lyfta den här frågan och att den bearbetas på bästa och rättast möjliga sätt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, här är vi överens, jag ville inte polemisera på något sätt. Det här är de facto en fråga om rättsskydd för anställda. Staten och landskapet har större utrymme här uppenbarligen, eller det kan möjligen vara så att de här frågorna inte har prövats rättsligt, enbart för kommuner, samkommuner och kommunalförbund. Jag välkomnar det här ställningstagandet. Snuttjobb i ÅHS är inte bra!

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Personligen tycker jag att man rättsligt kunde pröva det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag skulle vilja att utskottet tittar närmare just på den här frågan. Den kanske inte direkt påverkar själva lagstiftningen. Det handlar nog mera om en sorts anställningspolitik hos landskapet.

Jag tror att det finns gamla föreställningar om att när man är tjänsteman skulle det på något vis innebära att man sitter säkrare och tryggare och att det är bättre än att ha ett arbetsavtal. I vissa avseenden kan det vara så, men det är långtifrån i alla avseenden. Om man ska se det som arbetsgivarrepresentant, att vi ska ha en flexibel och rationell förvaltning, så borde man i utskottet reflektera över att tjänstemän i första hand ska vara personer som ansvar för myndighetsutövning. De övriga kan faktiskt vara anställda i arbetsavtal.

Här tror jag att det kommer in en självstyrelsepolitisk aspekt. Det har ju visat sig framgångsrikt, landskapets tjänstemän och anställda tjänar mycket, mycket bättre än t.ex. vad man gör i kommunerna. Det är tyvärr så därför att landskapets förhandlare inte alltid är så framgångsrika. Facken är betydligt effektivare.

Det finns många aspekter på det här. Min uppfattning är att t.ex. inom ÅHS borde vi ha betydligt flera människor i arbetsavtal. Nu inrättar man ofta tjänster och då måste man ju fullt ut finansiera dem i budgeten. Sedan besätts tjänsterna ändå inte på full tid, utan de kan vara besatta till 50 eller 60 procent och så använder man de här pengarna på olika sätt. Det där systemet är inte heller så transparent.

Min förhoppning vad gäller ÅHS är att vi skulle ha färre tjänstemän och flera personer i arbetsavtal. Det kanske också skulle underlätta att vi inte hade så många som går på tillfälliga förordnanden. Detta är sedan ganska svårt att undvika inom ÅHS som har en så stor personal och så många kvinnor som är anställda. Det blir mycket föräldraledigheter och sådant men det skulle åtminstone ge arbetsgivaren flera instrument att arbeta med. Tack.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag har ingenting att invända mot det övriga som ltl Sundback sade. Jag tror att det är bra om utskottet fördjupar sig i de sakerna.

Men det var en sak som jag reagerade på; att kommunerna skulle ha haft en sämre löneutveckling. Min bild är precis den motsatta. Kommunernas anställda har under årens lopp haft en bättre löneutveckling än vad landskapet haft och det är ett av våra problem när det bl.a. gäller rekryteringen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tänker faktiskt i första hand på ÅHS och de yrkeskategorier som finns på motsvarande håll i kommunerna. Där är det i alla fall en större skillnad. Det är ett stort fält och det kan jag inte heller så jag har ingen absolut uppfattning om det. Men i allmänhet är det nog så att det i tjänstekollektivavtalet lätt blir lönehopp och stora gropjusteringar, vilket vi nog tyvärr har sett också inom ÅHS.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Som medlem i finans- och näringsutskottet får jag förmånen att lyfta upp frågan om de föreslagna ändringarna i semesterlagens stadganden om hur det påverkar människor som är anställda av landskapet.

Det kan hända att otydligheten är i betraktarens ögon. Men när jag läste formuleringarna i detaljmotiveringarna gällande hur anställda människor kommer att påverkas av sjukdom i samband med semester så kunde åtminstone jag läsa det som att det är en förmån som man drar in. Men det kan hända att jag har fel, men det här bör redas ut.

Om det är andra vägen, så som vicelantrådets sade, att tjänstemän kommer att få en förmån som liknar den som är i arbetsavtalsförhållande så är frågan ändå intressant eftersom förändringen innebär en kostnad, vilket bör redovisas i finans- och näringsutskottet. Det här går säkert att reda ut.

Man kan konstatera att den här föreslagna förändringen i rikets lagstiftning ännu inte har blivit färdigbehandlad i riksdagen. Finans- och näringsutskottet och lagtinget måste ju följa med riksdagens behandling av den här frågan för att se vad beslutet kommer att bli, eftersom den här förändringen kopplar ihop med det.

Sedan några ord om tillsättandet och indragandet av tjänster. Liberalerna ville diskutera detta i samband med senaste vårs tilläggsbudget, även i samband med den ordinarie budgeten och kanske också i samband med den sista tilläggsbudgeten för 2012 då en tjänst som rederichef inrättades retroaktivt. På det viset är saken rätt så att vi diskuterar en lagstiftningsförändring i enlighet med det som majoriteten vill. Vi har ju kommit rätt i tid på så sätt att vi nu diskuterar lagen. Tidigare har vi diskuterat budgetar som om lagförändringen redan skulle ha trätt ikraft. Men nu är vi såtillvida på rätt bok.

Vi liberaler är absolut för effektivisering av förvaltningen och också för delegering av beslutsfattandet till korrekt beslutsnivå så att saker och ting hanteras där det är mest ändamålsenligt.

Den här frågan kolliderar med en annan stor politisk fråga, eller kanske två till och med. Det är en stor politisk fråga i vårt åländska samhälle, speciellt i spartider som nu, att ha kunskap om hur landskapsregeringar har lyckats i sina ambitioner att i någon mån minska den offentliga sektorn. Det är intressant att veta hur många som landskapsregeringen anställer och betalar lön åt.

En annan fråga som är intressant, kanske inte ute i samhället men åtminstone här internt i lagtinget, är hur budgetstrukturen utvecklas, hur tydlig landskapets budget kan bli, om det är lätt att läsa den och förstå vad den innehåller. De här två sakerna kolliderar lite med den framställningen som ligger på vårt bord just nu.

Jag ska ytterligare föra ett litet resonemang om de här frågorna. Landskapsregeringen sade, i samband med tilläggsbudgeten förra våren, att budgetstrukturen 2013 skulle ändra, den skulle bli något tydligare att utläsa. Den blev inte tydligare bara genom det faktum att man inte längre nämnde vilka tjänster som ska inrättas och vilka tjänster som ska dras in. Genom den åtgärden uppnådde man inte målet med en tydligare budget. En tydlig budget är ju inte bara en fråga om indragna eller inrättade tjänster, utan det finns så mycket annat. Här finns fortfarande väldigt mycket för den här landskapsregeringen, precis som för många andra landskapsregeringar tidigare, att bita i och det är inte heller någonting att hymla om. Det finns ett stort gemensamt intresse av att förtydliga budgetstrukturen.

Det finns också ett behov av att lagtinget, som sedan fattar beslut om budgeten, i kontakt med samhället där ute och också i sitt eget arbete, ska kunna förstå och veta vad budgetanslagen verkligen innebär. Sannolikt som ett svar på de här frågeställningarna så sade finans- och näringsutskottet i sitt betänkande efter tilläggsbudgeten senaste vår, den så kallade omställningsbudgeten, att majoriteten i finans- och näringsutskottet stödde den åtgärd som vi nu diskuterar. Finans- och näringsutskottet ville ändå att antalet anställda helst redovisas som årsarbeten och de kunde finnas med som en bilaga till budgeten. Jag vill att finansutskottet lite fördjupar sig i frågeställningen om hur lagtinget och finans- och näringsutskott, som behandlar budgetar mera i detalj framöver, ska kunna säkerställa sig om informationsflöde mellan landskapsregering och lagting den dag då sannolikt lagen ändras på det här sättet att det blir en delegering av själva inrättandet och indragandet av tjänster. Det tycker jag att är en viktig sak eftersom det är en politisk intressant fråga om landskapsregeringen lyckas med sina målsättningar. Det är också av intresse för lagtinget att kunna utläsa ur budgeten om de utlovade ambitionerna och om målsättningarna förverkligas.

Det står i framställningen ungefär så här; att landskapsregeringen och landskapsregeringens underliggande myndigheter avser att föra ett register över antalet anställda. Register är nästan ett fult ord, det låter lite som storebror bevakar dig. Jag ser det som självklart att man har en uppfattning i landskapsregeringen över hur många personer som är anställda. Men frågan är hur man kan informera lagtinget och se till att den här kunskapen är öppen, offentlig, transparent och belyst så att alla kan tyda den. Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Perämaa nämnde att det här ska tas upp i finans- och näringsutskottet. Nu är det föreslagits att det här ärendet ska till lag- och kulturutskottet. Det kan vara bra att ledamoten känner till det förslaget från talmanskonferensen.

Jag hade lite svårt att förstå om ltl Perämaa var för eller mot den här förändringen. Är ltl Perämaa för den här förändringen om han får tillräcklig information?

Vare sig Finlands eller Sveriges riksdag sysslar med att inrätta eller dra in tjänster, vilket jag har tidigare sagt i en debatt. Hur ser ltl Perämaa på det, är han för eller emot det här? Jag får inte riktigt grepp om det.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Tack för tillrättaläggandet. Jag kommer väl ihåg att talmannen sade att det är lag- och kulturutskottet som ska behandla framställningen. Jag hoppas att budskapet går fram till lag- och kulturutskottet i varje fall.

Om jag är för eller emot? Det beror på det svar som landskapsregeringen kan ge utgående ifrån det som jag framförde i övrigt. Jag kan acceptera en delegering för att effektivisera förvaltningen, bara man säkerställer sig om att informationen ändå finns tillgänglig så att man ur budgeten kan utläsa vad avsikten är och var man avser att öka och var man avser att minska i antalet tjänster. Vicelantrådet sade i sin presentation att saker och ting och behov av förändringar kan uppstå under ett budgetår och med det här förslaget blir inte lagtinget involverat på samma sätt. Det är en informationsfråga som kommer att avgöra vårt och mitt ställningstagande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är relevanta frågeställningar som ltl Perämaa tog upp. Jag ska villigt erkänna att jag själv har brottats med dem under årets gång. Jag tycker ändå att den här framställningen är en klar statushöjning av lagtinget, parlamentet. För nu kommer lagtinget att slå fast vad som ska göras och vilka totalresurser som ska användas. Samma sak blir det också för landskapsregeringen, vi måste också se vad som ska göras. Men frågan hur det ska göras kommer vi mera att överlåta till förvaltningen, för saker och ting kan göras olika sätt. Politikerna slår fast vad och vilka resurser vi är beredda att ge för det och sedan ska tjänstemännen och de olika enheterna få en större frihet att kunna göra det så klokt som bara möjligt.

Jag är också helt inne för att vi kommer att ha en kontroll på detta ifrån finansavdelningen genom att det kommer att finnas ett samlat register.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det ligger givetvis mycket i det som vicelantrådet säger. Principiellt är liberalerna absolut för den här fördelningen. Lagtinget, parlamentet tar ställning till de stora frågorna och bestämmer vad man vill att landskapet med finansiering ska utföra sedan delegerar man själva beslutsfattandet och verkställigheten.

Som jag har sagt här flera gånger så finns det ett behov av information. Det ställs krav på alla yrkespolitiker inom ramen för självstyrelsen, lagtingsledamöterna och landskapsregeringen, att de ska ha kunskap om vad som förändras. Sedan finns det frågor om privatisering eller att ha egna anställda som är av stort politiskt intresse. Kan vi lösa informationsbiten så tror jag att vi löser mycket av den här problematiken.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Perämaa, jag och regeringen har samma målsättning. Vi måste ha kunskap om de här sakerna. Vi måste också som regering kunna svara när lagtinget eller någon annan ställer de frågorna till oss. Därför behöver det finnas en samlad bild och den bilden kommer att fås av det så kallade utlåtandeförfarande som man föreslår att ska införas med den här framställningen.

Till syvende och sist så kommer det mesta att behandlas i samband med de ordinarie budgeterna. Ska man göra förändringar så måste förändringarna beskrivas i budgeten som tidigare och det måste finnas resurser. På det sättet blir det inte en sådan dramatisk förändring när det gäller informationen. Det ligger i allas vårt intresse att informationen ska finnas.

Det här tydliggör rollfördelningen på ett bättre sätt och ger också både ansvar och skyldighet till dem som ska utföra de här uppgifterna, att de får medel och resurser att göra det på det sätt som de tycker att är klokast.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ännu några ord om rollfördelningen. Liberalerna brukar och har samma åsikt oberoende om de sitter i majoritetsställning eller i oppositionsställning. Vi vill ha en rak linje och utveckla samhället och även förvaltningen.

Också några ord om utlåtandeförfarande kopplat till det att man för det mesta fattar besluten om här sakerna i samband med den ordinarie budgeten. Här har jag själv sett att det finns en risk att det här förfarandet och beslutsfattandet blir mera urvattnat och långdraget genom det som föreslås. Så det finns en fördel i att man helst fattar de svåra besluten och de flesta besluten i samband med årsbudgeten, då går politiken het och partierna är samlade och man kommer överens om svåra frågor. Om det här ska dras ut över hela året, via utlåtandeförfarande och man ska fatta delbeslut, så finns det en risk att den processen kan medföra problem också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Jag skulle hellre ha haft en tredje replik men jag får ta det på här sättet. 

Jag har också funderat på detta med utlåtandeförfarande och vilka effekter det får. Idag när vi inrättar en tjänst i budgeten så blir den godkänd någonstans kring jul. Sedan i praktiken har tjänstetillsättningen skett per den 1 mars, så det har gått två månader in på det nya året.

Med nuvarande förslag ska man kunna tillsätta tjänsten inom en månad efter att budgeten har blivit godkänd. Där är det möjligt att snabba upp processen lite.

Det nya är att man under årets gång kan komma med förslag att ändra organisationen på något sätt utan att gå vägen via lagtinget. Där finns det en tre månaders tidsfrist. När enheten kommer med sitt förslag så har landskapsregeringen högst tre månader på sig att fundera på om det är en bra sak. Det kan gå mycket snabbare också. Det är en ny möjlighet i systemet. Jag tycker ändå att det i det här projektet är två positiva saker som ska göra det möjligt för dem som är chefer för de olika verksamheterna att sätta sin prägel på verksamheten och på det sättet kunna få ut det mesta möjliga av sin organisation. Man brukar annars kritisera offentlig sektor för att man är byråkratisk och stel. Det här ger en möjlighet att vara betydligt mera dynamisk när det gäller att utforma organisationen och att se till att man har de resurser som behövs för att göra de uppgifter som lagtinget och landskapsregeringen önskar.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag köper helt det resonemanget med ”vad och hur” som vicelantrådet tog upp. Vår problematik är ju att vi trots allt är en liten förvaltning. Jag och oppositionen upplevde vid senaste budgetbehandlingen som att vi köpte grisen i säcken, t.ex. när vi ifrågasatte inrättande av en tjänst som rederichef. Vi fick till svar att det hade vi godkänt redan genom budgeten fast det inte tydligt och klart framkom. Nu skriver man här att man ska ha någon form av budgethänvisning. Hur tänker man lösa det? Hur tänker man i så fall informera lagtinget?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! I den ordinarie budgeten kommer det att finnas beskrivningar av de verksamheter som vi ansvar för. När det blir verksamhetsförändringar så kommer de också att beskrivas och vilka resurser som kommer att behövas för att kunna motivera de pengar som man äskar i budgetförslaget. Sedan är det upp till lagtinget att godkänna eller icke godkänna de resurserna. Där måste vi som lägger fram budgetförslaget för lagtinget kunna svara på de olika ledamöternas frågor. Vi måste ha ett sådant underlagsmaterial så att vi kan ge goda svar på relevanta frågor.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är säkert sant. Jag kan tänka mig att i de allra flesta fall så är det här helt oproblematiskt. Men sedan dyker det alltid upp tjänster som ifrågasätts, tjänster som kan bli olika signaler till samhället och precis just så var det med tjänsten som rederichef.

När man är på oppositionens sida så ställer man sig lite frågande till det här. Vi får gräva vidare i utskottet. Man ger fullmakt in blanco till vissa saker.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Totalt sett hoppas jag ändå att det här ska vara positivt för landskapet. Jag inser naturligtvis själv att de här första åren som vi nu går in i är väldigt viktiga för att vi utformar en praxis på det här området. Min målsättning är att praxis ska vara sådan att den kan omfattas av alla, oberoende om man sitter i regeringsställning eller i opposition för vi vet att de rollerna kommer att bytas under årens lopp. Den här praxisen ska förhoppningsvis kunna vara hållbar i alla lägen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet?  Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

5        Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2013 och verksamhet år 2012

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 42 § ska självstyrelsepolitiska nämnden avge ett betänkande i ärendet innan det tas upp till slutlig behandling i lagtinget.

Först tillåts diskussion och därefter remitteras betänkandet till självstyrelsepolitiska nämnden.

Minister Gun-Mari Lindholm

Det så kallade EU-meddelandet innehåller egentligen två delar. En redogörelse för 2012 års arbete i relation till politikområden i ett EU-perspektiv samt för det andra en beskrivning av politikområden som prioriteras från landskapsregeringens sida i förhållande till EU-kommissionens prioriterade politikområden.

Jag kommer att uppehålla mig vid framtiden, dvs. de prioriteringar som regeringen har gjort och som jag kan tänka mig att är av särskilt intresse för lagtinget.

Det finns en del nya områden som inte har varit prioriterade tidigare i ett EU-perspektiv t.ex. energi och trafik. Det finns också gamla godingar såsom strukturfonder och tobaksdirektiv. Sedan finns det frågor som alltid är föremål för ärende på agendorna i olika kontakter som vi har, både när det gäller nationella, internationella och i andra sammanhang.

En fråga som alltid är på agendan när vi träffar framförallt parlamentsledamöter, ledamöter i riksdagen i Finland men också andra personer som svenska ministrar, parlamentariker och EU-parlamentariker är naturligtvis EU-parlamentsplatsen för Åland. Detta har man jobbat med under många, många år ifrån regeringar bakåt i tiden. Vi har inte kommit i mål med den frågan. Den här regeringen har ytterligare skärpt argumentationen, motiven till varför det här skulle vara absolut en rättmätig plats för Åland och ålänningarna. Vi har landat vid att det här är en nationell fråga för Åland. Det är ingenting som Åland ska lobba för ute i Europa. Det är nationen Finland som ska tillse att Åland får platsen. Det är en konstitutionell fråga mellan Åland och Finland. Vi har gjort vårt arbete i den här frågan. Vi har tillställt Finlands riksdag och regering den allra bästa argumentationen som man kan tänka sig. Nu är det upp till Finland att arbeta vidare med den här frågan.

Vi kommer att ha en omfördelning där man åtminstone så här långt kan se att Finland kommer att hålla sina nuvarande platser. En av de platserna skulle naturligt då höra till Åland.  Vi har också tillställt Finlands regering, justitieministeriet i det sammanhanget, ett behov av översynen av indelningen av valkretsar i Finland.

Vi har också haft ett personligt möte med justitieministern och hennes stab i den här frågan. Det här kommer också att diskuteras inom andra sammanhang här inom kort. Vi jobbar på den här frågan men vi kan inte göra det slutgiltiga arbete, det är Finlands regering och riksdag som ska se till att de gör sitt jobb.

Det är naturligtvis väldigt väsentligt att man har ett gott samarbete, skapar nätverk med andra ledamöter på olika nivåer inom alla sammanhang och också inom Europaparlamentet. Lagtinget var senaste oktober i Bryssel för att bilda sig en uppfattning om arbetet men också för att skapa de goda kontakter som man behöver. Jag känner också att det är väldigt viktigt för regeringen att åka ut och träffa andra parlamentariker, man kan inte bara sätta den här frågan i famnen på ett parti att lösa. Vi måste naturligtvis ha goda kontakter med partierna i Finland men också med partierna i Sverige. Det finns många frågor som är väldigt viktiga för Åland och där parlamentariker i Europa har nyckelpositioner när det gäller olika frågor. Från åländsk sida är det viktigt att också ha kontakt med dem och även andra länders parlamentariker.

Regionkommittén är förstås en arena att diskutera olika frågor och skapa kontakter. Regionkommittén är en arena där man diskuterar förslag som kommer ifrån EU-kommissionen och man avger yttrande till EU-kommissionen. Jag han själv varit väldigt tveksam till regionkommitténs både framtid, innehåll, struktur och syfte. Men jag ser det åtminstone som en möjlighet att träffa andra människor och få en insyn i vilka frågor som är på agendan inom den närmaste framtiden. Det senaste mötet vi hade diskuterade vi bland annat inre säkerhet i olika länder, specifikt människohandel och trafficking, vilket är frågor som ligger mig själv väldigt varmt om hjärtat. Jag hade en redogörelse i kammaren om hur vi hanterar den här frågan på Åland och hur och på vilket sätt vi har fört upp den här frågan på den politiska agendan.

Ett annat viktigt politikområde för regionkommittén, för EU-kommissionen, för parlamentet och för parlamenten runtom i världen, hoppas jag, är ungdomsarbetslösheten. I relation till andra länder är ungdomsarbetslösheten inte så specifik på Åland. Jag anser att ungdomsarbetslösheten är något som vi måste arbeta tillsammans med. Det är ett gemensamt ansvar att vi tillsammans försöker göra någonting åt det. Om ungdomsarbetslösheten svängs till utanförskap, man har ingen tillhörighet till någon social grupp, man får ekonomiska svårigheter, skillnaden mellan dag och natt suddas ut, man har inte några rutiner och strukturer och man har ingen framtidstro där drömmar kan bli verklighet så ser jag det som är en möjlighet också för en ny ledare i världen att stiga fram och faktiskt ha en möjlighet att göra det som man har gjort tidigare i historien. Därför blir det här en väldigt viktig fråga för alla som kan göra någonting åt det. Det är ett gemensamt ansvar så att unga människor känner att de har en framtidstro. Detta diskuterades på senaste mötet i regionkommittén där jag också höll ett anförande i den här frågan.

Sedan har vi subsidiaritetsprincipen, den principen är viktig också för lagtinget. Vi har gemensamt formulerat ett dokument när det gäller på vilket sätt lagtinget och landskapsregeringen ska tillse att subsidaritetskontrollen för lagtinget fungerar. Bara den kommer igång så ska vi se att också lagtingets ledamöter har en bättre insyn och de kan själva gå in och se vilka frågor som skulle vara intressanta att sätta upp på agendan.

Sedan har vi en fråga om specialrådgivaren i Bryssel. Den tjänsten innehas idag av Hanna Bertell, anställd av Finlands regering men är föreslagen av Ålands landskapsregering. När hennes mandatperiod går ut finns det alltid skäl att utvärdera vad den här tjänsten ska innehålla, strukturen på tjänsten och kompetensen så att man får ut största möjliga nytta. Idag kan vi konstatera att många av tjänstemännen i landskapsförvaltningen tycker att det här fungerar väldigt bra. Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd har diskuterat den här frågan och också statusen på specialrådgivare. Man tittar på om man ska göra någon ändring av själva statusen.

Det var dessa frågor och politikområden som är viktiga för mitt ämbete. Vad beträffar de andra politikområdena så kommer respektive minister att svara på de frågorna och presentera sina politikområden. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag noterade att ministern sade om arbetet för en parlamentsplats att den här landskapsregeringen har ytterligare skärpt argumentationen och förstärkt motiven. Skulle ministern kunna beskriva vad den här regeringen nu för fram som inte har förts fram under alla dessa år ända sedan 1995, när vi i alla möjliga olika sammanhang har argumenterat för att Finland borde ge en av sina platser till Åland. Vad är det som är nytt?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag nämnde nog att man har gjort ett väldigt stort arbete tidigare också. Argumentationen tidigare har väldigt långt gått ut på att man på EU-nivå ska ordna upp och tillförsäkra Åland den här platsen. Vi har svängt på det nu och argumenterar och motiverar att det här är en konstitutionell fråga mellan Åland och Finland. Det är ingenting som Åland ska vara ute och lobba för i Europa. Det är Finland som ska tillse att en parlamentsplats tilldelas Åland.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Då är det väl inte argumentationen som har förändrats utan det är riktningen. Tidigare har vi också haft det här Europaspåret parallellt med det inhemska spåret. Det har egentligen funnits två spår. Man har också försökt med metoden via fördelning på europeisk nivå att Finland skulle få en extra plats för Åland. Men det inhemska spåret har alltid funnits där.

Jag kan inte se i det här meddelandet eller i annan information som jag har fått från landskapsregeringen att man på något sätt skulle ha ändrat på argumentationen. Det är fortfarande så att Europaparlamentets makt har blivit större. Det förstärker ytterligare Ålands berättigade krav på att lösa det här.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Jag utgår ifrån att det är Duff-kommittén och konstitutionella utskottets skrivningar som vtm Viveka Eriksson hänvisade till när man pratar om det europeiska spåret. Den här landskapsregeringen tycker att just det spåret har blivit väldigt otydligt eftersom man har haft två olika spår. Det är bättre att man sätter krutet på ett spår, så kör man det och gör det rejält och argumenterar för det. Vi har inte något säte, stämma eller arena på en europeisk nivå för att föra fram det här förutom de informella kontakterna som vi har. På det sättet har vi inte någon formell kontakt rakt in i EU-parlamentet utan det är på informell väg. Men det formella är gentemot Finlands regering och riksdag och det är där som argumenten ska föras fram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Landskapsregeringar har gjort allt för att få en egen parlamentsplats, påstod minister Gun-Mari Lindholm. Man har den 25 december 2012 tillställt justitieministeriet en skrivelse, i enlighet med valmotionen som lagtinget lämnade 28.4.2006. Förväntar sig landskapsregeringen nu att få svar på frågan om en EU-parlamentsplats under den kommande aftonskolan? Om man får ett negativt svar, vad gör landskapsregeringen då?

Minister Lindholm nämnde regionkommittén som väldigt viktig. EU-parlamentarikern Thorvalds tyckte inte att regionkommittén var så viktig. Han hänvisade till kostnaderna. Den kostar 200 eller 250 miljoner euro per mandatperiod. Thorvalds ifrågasatte om det var värt det eller om man hellre skulle sätta de pengarna på att utöka parlamentet istället så att Åland skulle få en egen parlamentsplats.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vad beträffar det sista, det s.k. utspelet från Nils Thorvald så har han dragit det tillbaka. Det är inte längre aktuellt.

När det gäller kontakterna till både justitieministern och EU-ministern i Finland så har vi fört upp den här frågan på agendan. Svårigheten är att man försöker bolla den här frågan från den ena till den andra. Därför har vi också önskat att få upp den här frågan på aftonskolans agenda, för då sitter alla samlade tillsammans och ingen kan i det sammanhanget bolla frågan vidare. Aftonskolan är arenan där man ska diskutera den frågan. Sedan får vi se vart frågan hamnar och hur frågan kommer att hanteras. Vi har åtminstone fört upp frågan och argumenterar för den, det kan jag tillförsäkra ltl Eklund.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det har ju varit en vana trogen från lagtinget att man i alla fördragsförändringar har påpekat saknaden av EU-parlamentsplats för Ålands del. Det har inte hänt någonting. Man har väl antagligen noterat att vi har skrivit men ingenting mera. Jag tycker att det någon gång är dags att sätta ner foten och bestämma sig. Vad är det vi vill och vad ska vi göra? Landskapsregeringen behöver ha en strategi. Vad händer om vi får ett nej, ett nekande intresse från Finland av att gå oss till mötes när det gäller EU parlamentsplatsen?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag är den första att hålla med ltl Eklund om att det här är viktigt. Både i min roll i opposition och i regering så är det här en viktig fråga. I alla sammanhang där jag har möjlighet att påverka agendan så gör jag det i den här riktningen. I alla sammanhang har vi också den skrivelsen med.

Landskapsregeringen har en strategi. Vi har goda argument, vi har skärpt argumenten ytterligare och vi har valt ett spår. Sedan blir det upp till partierna på Åland hur vi kommer att göra i fortsättningen om det fortfarande är ett nej.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Under den förra perioden hade vi ett mycket fruktbart samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden i frågor avseende subsidiaritetsprincipens genomförande, dvs. subsidiaritets- och proportionalitetskontrollens behöriga handläggning här hos oss, framförallt i lagtinget. Jag besjälas av den uppfattningen att insatserna efter ansträngningar bör stå i en rimlig proportion till varandra. Det var inte några dåliga aktiviteter som vi utförde då och nu har det blivit lite si och så med det praktiska genomförandet av subsidaritetskontrollen. Jag känner till de senaste dagarnas utveckling. Kunde ändå ministern vara vänlig i remissen att lite närmare redogöra för hur regeringen tänker basa på här så att alla får höra vilka planer som föreligger? För det här rör ju lagtinget i allra högsta grad.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! När Lissabonfördraget skulle klubbas igenom så var jag en av dem som var mest ivrig att den här principen skulle efterlevas. Vi gjorde också ett besök till Sveriges riksdag för att se hur det fungerade där. Det här är en viktig fråga för lagtinget. Men nu vill lagtinget att landskapsregeringen ska scanna igenom alla de ärenden som kommer in, märka ut dem som är särskilt viktiga för Åland, föra ärendena ut till avdelningarna där avdelningarna gör ett litet PM och skickar det via EU-enheten till lagtinget. Lagtingets kansli skickar ut det till ledamöterna och till utskotten så att utskotten eller en enskild ledamot sedan kan välja att lyfta en viss fråga eller ärende.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det här låter bra. Kan man möjligen tänka sig, som jag hoppas, att när utskotten här i lagtinget behandlar detta EU-meddelande att utskotten, med bistånd av landskapsregeringen kanske, tar in hur de anser att subsidaritetskontrollen har fungerat hittills och hur den framförallt kunde förbättras. Det handlar alltså om subsidiaritets- och proportionalitetskontroll. Det senare fenomenet är ju oerhört viktigt i alla självstyrelsesystem.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Jag utgår ifrån att det kommer att bli föremål för diskussion i de olika utskotten. Jag utgår också ifrån att nämnden, där samtliga partier är representerade och har omfattat det här tillvägagångssättet, också kommer att hålla sig till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Motiven har stärkts för parlamentsplatsen och motiven har finslipats, ungefär så sade kansliministern, utan att desto mera kunna redogöra för exakt hur. Men det kanske klarnar under fortsatt behandling av det här ärendet i den självstyrelsepolitiska nämnden.

Landskapsregeringen har i dessa frågor, under ledning av kansliministern, i senaste budgeten dragit in samfinansieringen av tjänstemannen, ålänningen som jobbade vid kommissionen. Den tjänsten försvinner eller har möjligen försvunnit. Därutöver säger nu kansliministern att uppdraget som specialmedarbetare ska utvärderas, kanske inte med utgångspunkten att man ska dra in tjänsten. När man ska utvärdera någonting på det här sättet så finns det ju ett visst hot om att den möjliga ska dras in. Jag ser det snarare tvärtom; kontaktytorna mellan självstyrelsen och Bryssel, kommissionen, håller på att minska.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Det där är nog att göra någonting på egen hand som inte finns här, inte ens mellan raderna kan jag tillförsäkra ltl Mats Perämaa. Den här arbetsplatsen på kommissionen som också betalas av Finlands regering avslutas i enlighet med lagtingets beslut i budgetsammanhang i juli i år. Det är väsentligt att det finns en person inom de områden som är väldigt angelägna för Åland. Nu blev inte den här personen placerad inom de politikområden som är väsentliga för Åland. Men vi kanske har bättre lycka nästa gång. Tjänsten som specialrådgivare i Bryssel är inte föremål för någon indragning, vilket jag kan tillförsäkra. Men däremot innehållet, jag hoppas att man för varje tjänst, när man tillsätter en ny, har en strategi för hur man ska använda den tjänsten de kommande åren. Saker och ting förändras och då kan också tjänsteinnehållet ses över.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det var bra att höra att tjänsten som specialmedarbetare inte är föremål för indragning. Lagtingsdebatten är till för att reda ut frågetecken. Lagtinget fattade beslut om att dra in finansieringen för den förstnämnda tjänsten, den tjänsten som ska avslutas nu i juni. Det var på förslag av landskapsregeringen och därmed är det en ålänning mindre som jobbar med kommissionsärenden och politiska frågor i Bryssel. När vi fick läsa om utvärdering av den andra tjänsten så anser vi att det var berättigat att ställa de här frågorna.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Jag kan kanske tänka mig att man kan läsa det så. Men det är inte tänkt så och så är inte fallet. Däremot ska själva innehållet av tjänsten utvärderas.

Senast idag på förmiddagen hade jag ett möte med specialrådgivare Hanna Bertell. Hon välkomnar också att man tittar på tjänstens innehåll, inte vara eller icke vara utan hur tjänsten ska vara utformad. Man tittade också på tjänsten när hon tillsattes efter att Andreas Backfolk hade haft tjänsten. Det är bra att man har innehållsdeklarationen klar för sig när nästa börjar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, fru talman! Bästa kollegor, vi ska diskutera de åländska prioriteringarna framöver inom en union präglad av skuldkrisen. Man undrar faktiskt om den elektroniska sedelpressen kommer att rädda oss från avgrunden. Det är som nationalekonom John Kenneth Galbraith sade på 40-talet; ”politik är inte de möjligas konst, det är att välja mellan det motbjudande och det katastrofala”. Det är detta som EU står inför och i synnerhet euroländerna.

Fru talman! Nu ska vi inte prata om eurokrisen som sådan även om den kommer att påverka händelserna inom unionen.

När det gäller föreliggande EU-meddelande så är det åter en diger lista som landskapsregeringen lägger fram. Det är 20 tyngdpunktsområden som vi kan kalla dem. Det är 20 frågor där vi ska ha särskild åländsk aktivitet. Inom centergruppen har vi diskuterat frågan om detta är en rimlig ambitionsnivå och framförallt hur vi under tidigare år har lyckats med att uppnå framgång när vi har prioriterat de olika insatserna. Det normala är ju att vi har över 20 prioriterade områden som vi jobbar med. Kanske man till landskapsregeringen kunde rikta en vädjan om att vi skulle ha en liten överkoppling över vad som har hänt i det som jag har sagt tidigare och få en avstamp under varje prioriterat område.

Fru talman! Jag kommer i föreliggande anförande att koncentrera mig på de processuella frågorna, dvs. hur Åland kan vara med och påverka och ta del av EU-processen både i Finland och inom unionen. Varför det? Ja, därför att det är trots allt formerna för våra möjligheter att vara med och påverka och i vissa fall försvara oss som är själva basen för hela vårt arbete.

När det gäller bristen på den svenskspråkiga servicen så vill jag från centergruppens vägnar betona att landskapsregeringen har gjort en bra avvägning i årets redogörelse genom att nu tydligt peka på de problem som faktiskt finns när det gäller språkig service inom beredningssektionerna i synnerhet i Helsingfors. Det krävs klara förbättringar för att inte språket ska fortsätta vara ett hinder för ett effektivt åländskt EU-arbete. Det kommer att krävs översättningar av dagordningar. Det är lite märkligt att översättningar fortfarande inte kan åstadkommas ifrån vissa beredningssessioner. Här i självstyrelsegården så krävs det att den som inte behärskar finska på en ganska bra nivå får fråga kollegor som kan finska om vad som ska avhandlas på att kommande beredningssektionsmöte. Det är inte tillfredsställande!

 Översättningarna kommer alltför sent, i klartext får landskapsregeringen aldrig en rättvis chans att påverka processen. För vi kan utgå ifrån att de som jobbar med de här frågorna inte kan finska på en sådan nivå att man kan ta del av mycket komplexa frågeställningar.

Begäran av tolk brukar i regel tillgodoses. Orden talar för sig själva, det är en hopplös situation för landskapsregeringens representant. Det är bra att landskapsregeringen meddelar att detta inte är acceptabelt och jobbar vidare med att få förbättringar till stånd och att man inte heller accepterar att en åländsk representant ska nöja sig med att det efter ett möte hålls en sammanfattning. Tala om meningslös resa med tanke på miljön och annat.

Vi får se om vi kan få självstyrelsepolitiska nämnden med att vi ånyo skulle ge flankstöd till landskapsregeringen i denna viktiga del av EU-processen.

EU-platsen, har redan berörts här av kansliminister Lindholm och i replikskiftena.

Vi kan konstatera att i och med landskapsregeringens meddelande, efter åratal av förhoppningar knutna till EU-nivån, så lämnar vi nu det spåret. Vi riktar åter in oss på att det är den finska regeringen och riksdagen som ska säkerställa Ålands representation. Vi har otaliga löften från olika regeringar i Helsingfors om att de ska fortsätta hävda Ålands särställning vid omförhandling av parlamentsplatser. Här krävs det att vi gör någon form av bokslut av de aktiviteter som har hållits. Jag har själv sagt i självstyrelsepolitiska nämnden att det är svårt att spåra någon form av finsk aktivitet i den här frågan, trots nämnda löften under decennier som har gått.

Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden med landskapsregeringens hjälp borde försöka bringa klarhet i hur Finland har uppfyllt sina löften till denna del, om inte annat så för vårt eget historiska bokslut.

När det gäller den fortsatta hanteringen av det här så vill jag trots allt på centergruppens vägnar betona att när lagtinget godkände Lissabonfördraget så var det med en ytterst tydlig kläm: Finland ska inte godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkras representation. Tydligare kan det inte bli när det gäller ett parlaments besked i politiskt hänseende.

Fru talman! Innan denna form av EU-spår läggs till handlingarna finns det alltså skäl att kartlägga hur de åländska förhandlingsmålen hanterats. Om det är avsaknad av aktivitet från den finska statens sida så stärker det oss indirekt i den process som nu föreligger på axeln Mariehamn-Helsingfors.

Det är över 20 år sedan man började med det här ärendet, nog är det ett fantastiskt tålamod som det samlade åländska politiska fältet har visat under den här tiden av EU-medlemskap när det gäller avsaknaden av ett legitimt förankrat demokratiskt EU-inflytande.

Fru talman! Jag tror att vi kommer att återkomma till detta om ganska exakt en vecka när vi har Kroatiens ansökan om medlemskap på bordet.

Fru talman! Jag tänkte också beröra några saker som saknas i meddelandet. Det första handlar om överträdelseärenden och vårt försvar inför EU-domstolen. Med tanke på att Lissabonfördraget ger EU-kommissionen avsevärt stärkta möjligheter att snabbt påföra bl.a. Åland ekonomiska sanktioner, om man kan konstatera att vi på något vis inte har uppfyllt en EU-dom och vi har fortfarande vårjakten på den röda listan, så är det angeläget att vårt EU-försvar är starkast möjligt. Det är därför, fru talman, som mina ögon fastande på landskapsregeringens ordval i meddelandet på sidan 6: ”Landskapets representant kan inför EU-domstolen ha rätt att plädera tillsammans med det finska statsombudet”.

Fru talman! Med tanke på vilket arbete lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden med flera lade ner under den tiden så är det här nog ett lite för defensivt upplägg, även om jag är medveten om att det är en upprepning av fjolårets budskap. Faktum är att under resans gång så fick vi t.o.m. till en skrivning om att det ska gå att ge Åland fullmakt att företräda Finland i EU-domstolen vid överträdelseförfaranden. Man kan bemyndiga en åländsk representant att ensam försvara Åland inför domstolen. Det är när det gäller brister som är enbart är kopplad till Ålands underlåtenhet att svara mot medlemsstaters skyldigheter att vidta vissa åtgärder.

Fru talman! Jag tror att det är bra om självstyrelsepolitiska nämnden gör en genomgång av det här och ser hur vi här kunde få en lite mer offensiv utgångspunkt för den åländska EU-processen till den här delen.

Jag går inte in på övrigt vad som sades i dessa betänkanden. Vi får återkomma till det i nämnden. Det finns skäl här att än en gång notera och betona att det är inte grundlagsutskottet i riksdagen som allena ska avgöra hur Ålands självstyrelse ska fungera. Det finns anledning att återkomma till den delen.

Till sist när det gäller den frågan så på utrikesministeriets hemsida har man inte tagit in den åländska EU-försvarsbiten i de riktlinjer som ska utgöra ett stöd för ministeriets hantering av EU-ärendena inför domstolen. Jag hoppas att landskapsregeringen noterar det och påpekar att det har hänt en hel del jämfört med 2007 som är den senaste noteringen i den här frågan på utrikesministeriets hemsida. Med tanke på att man har fördragsböcker, handböcker som är mycket bra när det gäller hanteringen av Ålands internationella ärenden så är det här en liten plump i protokollet för utrikesministeriets del. Men det är något som lätt kan åtgärdas så att alla kan vara medvetna om vad som gäller.

Fru talman! Till sist tänkte jag föra in en ny aspekt i den åländska EU-diskussionen. Jag saknar lite i landskapsregeringens nu aktuella EU-dokument EU-fördragets artikel 4:2, som jag har nämnt tidigare i några sammanhang. Nu har det gått några år sedan Lissabonfördraget trädde ikraft och det finns anledning för oss att studera vad den här nya rättskällan innebär som också utgör grund för EU-domstolen när man tolkar.

Artikel 4:2 säger mycket tydligt: Unionen ska respektera medlemsstaternas bl.a. politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala
och regionala självstyret. Unionen ska respektera väsentliga statliga funktioner, där Åland har given roll i sammanhanget, med mera. Vi har i EU-fördraget till följd av Lissabonfördraget, enligt min mening, en väsentlig förändring i EU-rätten. Man har gått från att tidigare alltid betonat skapande av en gemensam inre marknad med allt mer effektivt upprätthållande av EU-rättsordning till att nu säga att man också ska respektera avvikande anomalier i EU:s medlemsländer. Åland är mycket en anomali genom att vi avviker från allt som unionen i övrigt står för, dvs. man erkänner de facto enbart medlemsstaterna som rättsaktörer.

Min bedömning är att artikel 4:2 ger, i alla fall vid en första anblick, ett visst utrymme för olika nationella undantag och kan på det sättet ses som en möjlighet att undvika nya konflikter mellan vår egen rättsordning och EU-rätten, i synnerhet i när det gäller de konstitutionella frågorna.

Jag hoppas att vi tillsammans framöver ska kunna ha ett kreativt tänkande när det gäller att den här rättskällan ska kunna användas till fördel för Ålands framtida bevakning. Som exempel kan jag nämna att våra problem med EU-rätten kräver att det ska vara en förvaltningsmyndighet som representerar ett land. Ta nu t.ex. snusfrågan och vårjakten, här i det nya fördraget har vi en ny rättskälla som EU-domstolen kan ta in där man gör bedömningar om vad som är rätt och riktigt i morgondagens union. Tack, fru talman.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Tack talman! Det är bra att ltl Harry Jansson har noterat att vi från landskapsregeringens sida försöker beskriva den situation som många, framförallt våra tjänstemän, upplever i kontakterna med Finland. Vi försöker inte försköna det utan istället peka på svårigheterna och problemen. Det finns inte någon anledning att säga att något fungerar när det de facto inte fungerar som det borde. Här finns naturligtvis mycket att göra. Vi måste också se till att de som åker på möten, där agendor eller mycket annat enbart kommer på finska, att de känner sig starka nog att också föra fram att de har rätt att få det översatt och inte bara få en sammanfattning när mötet är slut.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag välkomnar också den markeringen från landskapsregeringens sida att tjänstemännen ska noga informeras om sina rättigheter att agera som landskapets representanter genom de här beredningssektionerna. Jag tror att det är viktigt. Människor är olika och alla har det inte så himla lätt att inför en större folksamling plötsligt börja ställa krav på språkliga rättigheter också. Tack för det, landskapsregeringen!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Också jag reagerade på den ganska defensiva hållningen och tonen i avsnitt två, 1:2, beredningen av överträdelseärenden i landskapet. Tillräckligt många av oss här i kammaren har stått på barrikaderna för att minnas att det inte riktigt var det här som vi eftersträvade.

Visst, det här kan vi nog rikta upp i nämnden var i kollegan Harry Jansson är en prominent medlem. Jag hade tänkt mig att han som medlem och ordförande i ett regeringsparti eventuellt kunde ha justerat den här texten redan innan den kom hit. Nå, sådant här händer. Men nog är det väl så att regeringspartiernas ledning läser det som levereras på regeringens vägnar?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Bästa kollega Gunnar Jansson, om det beror på sportlov och annat men den här gången hade vi inte möjlighet att ta del av texterna på förhand. Jag har inte haft möjlighet att ge mitt bidrag till processen den här gången, men normalt sett ska det fungera på det viset.

I övrigt håller jag med kollegan om att nämnden bör titta på hur vi kan stärka landskapsregeringen inför byggnaden av EU-försvaret och särskilt med tanke på EU-kommissionens utvidgade möjligheter att snabbt påföra sanktioner på en brottsling.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Det årliga meddelande till lagtinget om EU-frågor är viktigt. Det ger oss i lagtinget möjlighet att diskutera EU-politiken. Det ställer också krav på oss i lagtinget att verkligen fundera lite mera ingående på de EU-frågor som berör oss ålänningar.

Frågan är om det ändå inte är dags att utvärdera upplägget av EU-meddelandet? Vi har haft lite samma form under ganska många år nu. Jag skulle önska att man i beredningen här i lagtinget också funderar på om det finns skäl att gå vidare. Nu känns det lite som att det här meddelande blir något av en upprepning på fjolårets meddelande. Det blir lite samma diskussioner här i lagtinget. Vi lyfter väldigt mycket upp inflytandefrågorna samtidigt som det viktiga i det här meddelandet är substansen i de prioriterade områdena.

Ända sedan Åland blev medlem, 1995, har vi haft väldigt stort fokus på inflytandefrågorna. Vi har alla partier tillsammans arbetat väldigt hårt för att skapa bättre plattformar och bättre kanaler för vårt EU-arbete. Vi har uppnått vissa framgångar. Vi har, ända sedan 1995, stadigt och säkert gått vidare, ändrat självstyrelselagen och under den förra perioden tillkom principdokumentet. Vi har förbättrat våra arbetsrutiner, vi har skapat plattformar och vi har nya kanaler för hur vi ska göra vår röst hörd i EU-samarbetet.

Därför tycker jag att vi nu borde ägna mera energi åt innehållet i den förda EU-politiken och verkligen fundera på de frågor som griper in i ålänningarnas vardag, alltså del två i det här meddelandet.

Vi har, som sagt, stått på barrikaderna för att få en möjlighet att påverka politiken i EU och vi har flyttat fram positionerna. Nu ska vi i lagtinget och framförallt regeringen ta till vara de här möjligheterna som har öppnats. Vi har nu möjlighet att vara med i ministerrådsarbetet, det beredande arbetet när lagframställningar tas fram. I lagtinget har vi subsidaritetskontrollen som vi absolut måste få att fungera. Vi har det som ltl Harry Jansson talade om; vår rätt att delta i domstolsprocesser. Vi har också plattformar som vi har byggt upp.

I den liberala gruppen har vi ställt oss frågan: Tar regeringen de här kanalerna till vara? Har man utnyttjat plattformarna och tänker man fortsätta att göra det?

I det här meddelandet finns det två tecken som vi inte tycker att är bra. Det ena är den nationella experten vid kommissionen. Vi har hela tiden talat om att Åland måste ha en kontaktyta till alla EU:s institutioner i Bryssel. Eftersom vi är små och har begränsade resurser så måste vi använda våra resurser på ett smart sätt. Vi hade lyckats få in en person i kommissionen, en direkt kanal in till kommissionen och nu har regeringen valt att avsluta det arbetet. Är inte det lite dumsnålt? Jag skulle gärna höra lite mera från ministern angående vilka överväganden som ligger till grund för att man nu tar bort den här tjänsten.

Ministern förklarade redan att utvärderingen av specialrådgivarens arbetsuppgifter uttryckligen handlade om tjänstens omfattning och innehållet i arbetsuppgifterna. Specialrådgivaren finns vid Finlands ständiga representation i Bryssel och det är verkligen vår röst på plats i Bryssel. När man nu gör översynen då behöver man verkligen fundera på att tjänstemannen är mycket, mycket mer än den informatör som landskapsregeringen skriver i sitt meddelande. Man skriver att tjänstemannen fungerar som en informatör mellan Bryssel och landskapet. Men det är ju så mycket mera. Den här personen förväntas att hålla alla de åländska bollarna i luften i Bryssel och det är bra många. Den här personen ska följa alla olika prioriterade områden, gå med i alla olika arbetsgrupper och kommittéer där åländska frågor ska bevakas. Det är ett otroligt digert arbete. Problemet är nog att den här tjänsten är så omfattande. Kravet är så stort på den personen att det är ganska svårt för en person att klara av det.

Jag är nöjd med ministerns förklaring att det uttryckligen inte ska ses som ett hot mot tjänsten utan att man helt enkelt ska titta över innehållet i tjänsten och det är viktigt. För i och med man skriver in i meddelandet att man ska genomföra en utvärdering så börjar man fundera om tjänsten är ifrågasatt.

Det principdokument som tillkom under den förra regeringen innehåller alla viktiga inflytandefrågor. Det är ett samlingsdokument som regeringen i Helsingfors har att förhålla sig till och framförallt arbeta efter. Men den viktiga inflytandefrågan om en parlamentsplats återstår. Ministern har sagt här idag att man från regeringens sida nu har skärpt argumentationen och att man nu har valt en annan linje. Men faktum är att vi ända sedan 1995 har försökt olika metoder för att uppnå vårt mål; en plats i Europaparlamentet. Man har också försökt det här Europaspåret. Det spåret blev ju avslutat i och med att den diskussion som fördes på Europanivå blev avslutad. Det betyder att den nationella lösningen återstår. Till den delen vill nog den liberala gruppen veta lite mera från regeringen om de åtgärder som man nu tänker fortsätta att vidta. Ministern säger att man har skrivit ett brev, men vi vet inte idag hur man har fört resonemanget. Nu är det ju aktuellt med en omfördelning i Europa mellan platserna. Har man haft in detta i diskussionerna med regeringen i Helsingfors? Hur är det med Kroatiens medlemskap, kommer man att använda Kroatien på något sätt? Vi har noterat att regeringspartierna verkar vara väldigt oeniga i den här frågan. Kommer man att lyfta upp den här frågan i den kommande aftonskolan? Det räcker nog inte med att man skickar ett brev och säger att nu har vi gjort vårt arbete, nu är det Helsingfors som ska arbeta. För det har vi sett att varje steg framåt i inflytandefrågorna har föregåtts av många, många brev, många, många diskussioner och många möten. Det räcker inte att bara tro att man i Helsingfors nu ska sköta sitt jobb.

I meddelandet första del ingår ett avsnitt om statligt stöd. Det är mycket intressant, särskilt mot bakgrund av ITiden, den så kallade fadäsen som den blev till slut. Här var problemet att man inte hade notifierat åtgärderna i enlighet med det regelverk som finns. Följden blev att utomstående kritiker fällde hela det lasset. Det får vi nu alla bära resultatet av. Det här blev inte bra varken för ekonomin eller för politiken. Det som är intressant nu är huruvida de här föreslagna förändringarna kommer att ha betydelse för vårt småskaliga system med den speciella regionala struktur som vi har. Vi har också behov, just på grund av det, att ibland gå in och använda oss av metoden med statligt stöd. Vad är regeringens bedömning? Det tycker jag att inte kommer fram ur den här texten. Har man gjort analyser av det här förslaget så att man kan berätta för oss om de här ändringarna kommer att ha betydelse för Åland och för vår speciella struktur?

En annan sak som talas om här, och som inte heller finns en förklaring till, är den här gruppundantagsförordningen och hur den ändringen kan påverka oss ålänningar. Det här är en fråga som jag tycker att är väldigt viktig. Om inte ministern ger svar här idag så är det viktigt att man i lagtingets beredning tittar på de här frågorna. Intressant med alla prioriterade områden är ändå hur det påverkar oss på Åland och hur det påverkar ålänningarna.

En principiell intressant fråga också när det gäller detta med statsstöd är att det finns en strävan att man överför ansvar för tillsyn av statsstöd på medlemsstaterna. Här tänker man sig att varje medlemsstat ska ha en myndighet som hanterar ärendet. Den principiellt intressanta frågan är; var hamnar då självstyrelsen? Om det blir det en myndighet för landet Finland, ska Finland då också sköta tillsynen av vårt statsstöd eller ska vi själva bygga upp en sådan här myndighet?

Meddelandets andra del listar ett antal prioriterade ämnen. För dem som inte följer de här är EU-ärenden dagligen så är det faktiskt svårt att läsa ut tillräckligt med information för att ha åsikter om huruvida prioriteringarna är de rätta. Till den här delen måste vi lita på att regeringen och förvaltningen sköter sitt jobb. Det som är intressant för våra prioriteringar är varför de här områdena har betydelse för landskapet och på vilket sätt ålänningarna berörs av olika förslag, alltså en återkoppling till det åländska samhället. Vi behöver få bättre lägesbeskrivning, analys av landskapsregeringen och vilka ställningstaganden som landskapsregeringen har gjort.

Det vi nu ofta får läsa i meddelandet under de flesta rubriken är; att landskapsregeringen avser följa, man kommer att bevaka, man kommer att avge ett utlåtande, att man har arbetat intensivt och man har deltagit. Visst, det är bra att landskapsregeringen rapporterar till lagtinget om aktiviteter, men det viktiga för debatten här i lagtinget är innehållet. Vad har landskapsregeringen fört fram? Vad är regeringens bedömning? Varför är förslaget bra eller dåligt?

Det som jag vill ha sagt med det här är att om lagtinget fick mera analyser och bakgrundsinformation så skulle vi också ha möjligheter att ha en mera fördjupad debatt om de olika områdena. Nu tenderar det igen att bli en diskussion om inflytandefrågorna. Det är därför som vi från liberalernas sida anser att man behöver titta över utformningen av det här meddelandet. Det här ska inte uppfattas som en kritik mot förvaltningen för jag vet att man gör ett jättejobb för att klippa ihop det här meddelandet. Det handlar mera om den politiska styrningen och det sammantagna meddelandet.

Dels finns bland de här prioriterade frågorna verkliga långkörare och så blir det med de flesta EU-ärenden. Det tar en enorm tid från start till mål. Så är det t.ex. med den så kallade tullkodexen som har varit aktuell i många år. Vi hade från början en förväntan om att det nu skulle öppnas nya möjligheter att minska skattegränsbyråkratin. Men i själva verket blev vi ganska snart varse om att det som benämns som förenklingar inom EU inte gör livet lättare för oss som befinner oss i tredje land, snarare tvärtom. Följden blev att vi måste fokusera väldigt hårt på tullkodexens tillämpningsföreskrifter så att de skulle bli så gynnsamma som möjligt så att vi inte hamnade i en situation där vi måste backa tillbaka och ändra på den, med stor möda, utarbetade förenklingen av skattegränshanteringen.

Det blir onekligen nu så att jag ställer många olika frågor till regeringen. För jag kan inte ur meddelande få fram läget och så är det också med den här tullkodexen. Jag är inte riktigt säker på hur läget är i den här frågan, vilka bedömningar som regeringen gör och vilka möjligheter Åland kommer att ha i den här frågan så att vi får tillräckliga tillämpningsföreskrifter.

Enligt meddelandet har landskapsregeringen arbetat med att förverkliga den europeiska digitala agendans målsättning genom att ta fram en egen digital agenda som ska fungera som styrdokument. Den liberala gruppen har väntat på att ärendet skulle komma till lagtinget för diskussion. Hur långt har regeringen kommit med det här arbetet? Finns det faktiskt ett styrdokument? Det sägs i meddelandet att kommunförbundet ska vara en av de aktörer som ska vara med och förverkliga den digitala agendan. Jag är medlem i kommunförbundets styrelse och min uppfattning är nog att det nu finns ganska mycket hemarbete för regeringen att göra innan vi kan börja gå in i förverkligandefasen. Med erfarenhet härifrån lagtinget så vet vi också hur svårt det är att bygga upp ett nytt digitalt system. Det finns nog behov av många möten och många diskussioner innan vi har nått målet att binda samman det offentliga Åland. Men målet och strävandena skriver liberalerna under på, men vi ifrågasätter om det redan idag finns ett färdigt styrdokument som vi kan operera utifrån.

EU eftersträvar effektivare europeisk upphandlingsmarknad. Man kan hoppas att slutresultatet också passar för oss och vår småskalighet. Upphandlingsregelverket är ju komplicerat. Vi tycker att det är bra att vi tar tillvara den kompetens som finns i landet genom att vi tillämpar blankettlagstiftning. Men samtidigt får också det offentliga Åland, landskapet och kommunerna, kritik för att vi är dåliga på att sköta upphandlingar och att vi saknar regelverk när det handlar om upphandling under tröskelvärdena. Är man på gång från regeringens sida med någon lagstiftningsåtgärd för att också reglera upphandlingssystemen under EU:s tröskelvärden?

EU har för avsikt att bygga upp ett kunskapscenter inom området upphandling just för att man ska öka kompetensen hos upphandlare. Medlemsstaterna ska också utse en särskild nationell myndighet med ansvar för övervakningen av offentlig upphandling. Här är igen en intressant självstyrelsepolitisk fråga. Ska Åland då anlita landets kunskapscentrum? Ska vi också ha en egen övervakningsmyndighet eller ska vi anlita rikets myndighet? Här finns frågetecken som vi behöver få svar på.

Vi liberaler skulle också ha önskat mera om primärnäringarna och de kommande programmen. För det är det som kommer att sätta morgondagens agenda. Här kan vi igen läsa om att man deltar och att man har för avsikt. Men vad är landskapsregeringens positioner i de här frågorna? Varför inte beskriva lite för lagtinget hur man är på gång och vad målet är med jordbruksprogram, fiskeriprogram och landsbygdsprogram?

Det finns ju väldigt mycket andra frågor också som jag gärna skulle vilja ta upp men det blir lite långt. Jag vill bara avrunda med ytterligare några frågeställningar. Om vi inte idag får svar av ministern så kommer vi att föra de här frågeställningarna vidare i behandlingen i utskotten och självstyrelsepolitiska nämnden.

Tobaksdirektivet, det verkar som om den kampen är förlorad. Det verkar till och med som om regelverket blir ännu hårdare också gentemot Sverige. Här behöver vi fundera på och framförallt höra vad bedömningen är. Hur kan det här påverka t.ex. försäljningen ombord på fartygen som trafikerar Åland? Finns det något svar på den här frågan?

När det gäller spelverksamheten så finns det också saker som är på gång och landskapsregeringen har yttrat sig i frågan. Men vi vet inte om landskapsregeringen vill öppna upp möjligheterna att ha ett fritt spel eller om man fortsättningsvis försvarar nationell lagstiftning så att länderna själva sköter spelverksamheten. Vad är linjen från landskapsregeringens sida?

Vi har förstås följt vårfågeljakten, men samtidigt är landskapsregeringens svar hemligstämplade och det har vi tidigare kritiserat. Vi noterar att jakten på guding är satt under lupp, man har inlett ett överträdelseförfarande till den här delen. Vad är landskapsregeringens bedömning här? Kommer man att rädda hem jakten på guding? Det börjar se ganska mörkt ut.

Slutligen undrar jag om det här seminariet som var planerat inom regionkommittén. När Barroso besökte Åland för två år sedan så kom vi överens om att man skulle ordna ett åländskt seminarium i regionkommitténs regi. Nu får vi läsa i meddelandet att vår ledamot i regionkommittén diskuterar det här. Har man inte kommit längre på två år? Det skulle vara bra både för Åland men framförallt för regionkommittén om de fick möjlighet att fördjupa sina kunskaper om Åland. Tack talman.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det var ett väldigt långt anförande som innehöll många frågeställningar. Det finns säkert anledning att fördjupa sig i specialutskotten, nu minns jag inte vilket specialutskott vtm Viveka Eriksson är med i. Det finns säkert också frågor som man ytterligare kan penetrera och fördjupa sig i också för liberalerna.

En sak som jag åtminstone starkt vill ta avstånd ifrån är vtm Erikssons beskrivning om att vi har skickat ett brev och sedan sitter vi och väntar på att någonting ska hända. Jag kan försäkra vtm Eriksson om att det inte bara är ett brev och det är inte bara till en minister vi har sänt brev. Dessutom har vi följt upp breven med ett personligt besök.

Vad beträffar Kroatienavtalet så kommer det upp till debatt den 18 mars. Jag återkommer i nästa replik.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tror att det kan vara viktigt att ministern tar till sig av mina framförda frågeställningar. För det är alla frågeställningar som är adekvata för vår debatt här i lagtinget, att vi får lite mera kött på benen för att kunna föra en debatt. Eftersom det inte går att läsa ut ur meddelandet så blir det så här många frågeställningar och vi har ytterligare frågeställningar. Jag skulle gärna önska att landskapsregeringen skulle ge svar på åtminstone några frågor.

När det gäller parlamentsplatsen så uttryckte ministern själv det på det sättet att man har skickat brev, man har gjort vad man ska och nu är det upp till Helsingfors. Min och vår erfarenhet är att det krävs otroligt mycket mer nötande innan man når i mål.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, det är väldigt nötande, det håller jag med om.

När det gäller innehållet vad beträffar specialrådgivaren så var det på självstyrelsepolitiska nämndens inrådan som vi också förklarade det här. Vi har åtminstone uppfattat att det fanns en fråga och nu har vi också tillmötesgått och utreder på vilken nivå tjänstens innehåll och omfattningen ska vara. Det här är en beskrivning helt i enlighet med den beställning som fanns från nämndens sida.

När det gäller seminariet i regionkommittén så hade åtminstone jag aldrig hört talas om att det hade varit föremål för någon diskussion tidigare. Jag vet inte om det har varit upp i den tidigare regeringen, men den informationen gick åtminstone inte vidare till oppositionen. Men jag har lyft den frågan själv och vi kommer att återkomma till det vid ett tillfälle som passar oss alla.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! I fjol när vi diskuterade det här meddelandet så frågade jag ministern efter det här seminariet. Åtminstone för ett år sedan så tror jag att ministern hörde det.

När det gäller specialrådgivaren i Bryssel så är det här stycket märkligt. ”Tjänstemannen förmedlar information till Åland om arbetet vid EU:s institutioner”. Man får bilden av att det här är en person som bara förmedlar information. När man nu tänker gå in och utvärdera den här tjänsten så undrar jag vad man har för verklighetsbeskrivning av den här tjänstens uppdrag idag? Min uppfattning är att det verkligen är en innehållsrik tjänst. Tjänsten är betydligt mycket mer än en informatör. När man väcker en fråga om att utvärdera då tror man att tjänsten ska försvinna på något sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Vtm Eriksson har som vanligt läst på och analyserat EU-meddelandet ganska bra och utifrån egna värderingar har hon mycket frågeställningar kring det här.

Angående tobaken och att slaget är förlorat där så hänger jag inte riktigt med i den delen. Efter vad jag förstår så är det en liten detalj att man eventuellt inte får sälja snus hur som helst på färjorna. Tobaksdirektivet innehåller extremt litet fragment av helheten. Man kanske inte bara ska se på den biten.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När det gäller snuset och tobaksdirektivet så har Åland ända från början kämpat för att man skulle har försäljning kvar på Åland och till och med tillverkning fanns ett tag på Åland. Så småningom har vi fått backa. Idag är det endast försäljning ombord på färjorna. Det här har varit viktigt för Åland. Det har varit en del av de åländska positionerna. När man gick in i tobaksdirektivet på EU-nivå och började titta på det så har det funnits framställningar om att man skulle luckra upp det här. Till den delen så är slaget förlorat, också för Sveriges del eftersom det helt uppenbart kommer att leda till skärpningar istället för öppningar. Så till den delen säger jag att slaget är förlorat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! När det gäller snuset så har man problem med illojal konkurrens och annat. Det går väldigt bra att man ser till att svenskarna får förbjuda all försäljning. När Sverige gick med i EU så såg de till att de fick ett undantag. Sverige fick ha snuset kvar på det villkoret att de inte exporterade. Åland var inte med på tåget då. När jag pratar med medborgare här på Åland och andra när det gäller lagstiftning så är demokratin 50 procent, att man är med och påverkar beslut fram till besluten tas, sedan när besluten är tagna så får man finna sig i dem också. Kanske det är lite samma sak här också. Det centrala, när man pratar om EU:s tobakslagstiftning, kanske också borde handla om hälsoaspekten som är oerhörd central. Alkoholen är den tredje största hälsoproblematiken i EU efter tobak och högt blodtryck.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När vi blev medlemmar i EU så från åländsk sida, även om det fanns ett intresse, så såg man inte till att få det här undantaget som Sverige har. Åland har obstruerat väldigt länge innan vi implementerade tobaksdirektivet. Det har också varit aktuellt med öppningen av tobaksdirektivet. Man såg att det fanns möjlighet att luckra upp det. Men helt uppenbart så kommer det inte att gå den vägen. Ålands positioner har hela vägen varit att rädda hem en del av snusförsäljningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Det har varit glest i salen, nu är det bättre. Jag upplever att det här är ett av årets viktigaste ärende. Budgeten för vår egen hantering av Åland är synnerligen viktig. Prioriteringar vad gäller EU-frågor för 2013 borde vara väldigt central för varje lagtingsledamot och kommer att vara det nu en tid för självstyrelsepolitiska nämnden och våra tre specialutskott som kommer att få lämna sina synpunkter på den här redogörelsen.

Till skillnad från föregående talare vill jag för min del, med den erfarenhet jag har bakåt i tiden, säga att det här rimligen nu är den bästa redogörelsen som vi har fått. EU-enheten och avdelningarna har tydligen jobbat väldigt gott med den, vilket de i och för sig har gjort tidigare också, men nu är den ännu lite bättre. Här finns också en hel del politiska ställningstaganden som är värdefulla. EU-meddelandet blir förhoppningsvis bättre och bättre varje år. Därför har vi ett gott underlag för våra diskussioner.  

Att det här i EU-meddelandet skulle finnas alla detaljer är naturligtvis inte möjligt, det vet förra lantrådet mycket väl.

Skulle man kritisera EU-meddelandet så skulle man tala i de termer som kollegan Harry Jansson lite gjorde, att ambitionsnivån är väldigt hög när man har över 20 prioriterade punkter.

Däremot håller jag med föregående talare när det gäller att vi får akta oss för att fortsätta med det som man kunde kalla pseudodiskussioner; om regionkommittén som är en kommitté för städer och landsbygdsorter runt om i Europa. För Ålands del är det ett socialt fält där man kan föra diskussioner på den nivån. Men att det skulle ha någon realpolitisk betydelse för självstyrelsens intressen i Europeiska Unionen stämmer nog inte.

Samma pseudofråga är lite den här subsidaritetskontrollen som vi nu i flera år har lagt ner mycket arbete på. Det har varit motiverat att vi får konstitutionell ställning i sammanhanget, det har vi ännu inte fått men det har som sagt var inte så stor betydelse. Det viktiga med detta är att det inte tar kraft från viktigare frågor utan att vi faktiskt ägnar oss åt de inom unionen väsentliga framtidsfrågor som har betydelse för Ålands folk och för självstyrelsen.

Jag har för min del en lista med nio punkter. Får se om jag hinner på den här korta tiden, men jag ska vara rätt så telegrafisk i min framställning.

Den första punkten gäller sidan 3 där det framkommer att kommissionens allra viktigaste uppgift är att återfå en hållbar tillväxt i EU. Den första punkten som man hänvisar till är planen för en verklig ekonomisk monetär union. Ni hör, va!

EU är idag uppdelat i två nivåer; de som är medlemmar i EMU och de som är utanför. Man säger att den här planen baserar sig på att alla ska vara med. Hur ska det gå till? Hur ska Sverige och Danmark tas med i EMU? De senaste toppmötena har inte gett några nya öppningar för det, och det finns heller inte något intresse i de länder som är utanför att komma med. Det är en olycklig tudelning som tyvärr kommer att bromsa utvecklingen.

Den andra frågan jag tänkte beröra finns på sidan 7, det statliga stödet. Man skriver: ”statligt stöd kan emellertid tillåtas om det ges till projekt av allmänt intresse”. Som vi vet har man med lagtolkning sett till att så inte är fallet. Det är väldigt begränsat det sätt som man kan stöda olika samhällsväsentliga funktioner på. Därför är den nyordning som EU nu talar om bra och som landskapsregeringen redogör för på sidan 8, längst ner. Det är mycket viktigt att vi inom unionen kan nå resultat som gör att vi kan använda samhällspengarna på ett tillväxtfrämjande sätt. Jag hoppas att landskapsregeringen tar det här på allvar och följer med det här ärendet och även att finans- och näringsutskottet i remissen sedan behandlar den frågan så att vi får veta mera om det.

Jag ska ändå kort säga något om det som finns på sidan 9, åländsk representation i Europaparlamentet. Den stora förändring som nu har skett, som landskapsregeringen skriver, är att EU-parlamentet har fått en betydligt större betydelse än tidigare. Det var faktiskt en liten pseudofråga, den här frågan om vår representation på 90-talet när parlamentet var ett rådgivande utlåtande organ. Nu på 2000-talet är det faktiskt ett beslutande organ och därför har det blivit viktigt.

Självstyrelsepolitiska nämnden har resonerat att det internationella spåret inte har gett något resultat. Man kan säga att vi har varit vilseförda att tro på det. De förslag som Duff-kommittén diskuterade gav inte Åland någon plats. Det skulle knappast heller ha gett Åland någon plats om det hade gått igenom. Det är bra att också landskapsregeringen, liksom lagtinget, nu tydligt säger att det är det nationella spåret som vi måste kräva resultat på. Det är det enda som vi kan påverka och det enda vi kan nå resultat med. Sedan om det i något skede, när EU-parlamentet utvidgas, skulle bli en överloppsplats som Finland kunde få med hänvisning till Åland, liksom Belgien fick med hänvisning till den tyska minoriteten i tiderna, så tar vi naturligtvis emot den möjligheten. Men det betyder inte att vi ska driva ett annat spår än det realistiska.

Inom nämnden har det förts en intressant diskussion om att när man föreslår att Finland ska delas in i två valkretsar så vore det klokt om vi skulle lägga oss i finsk politik och föreslå valkretsar i Finland. Om man skulle föra det resonemanget så kanske det kunde vara lättare att få Åland som en egen valkrets. Vi får fortsätta den diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden. Det var ett bra initiativ som kom från kollegan Barbro Sundback.

Följande punkt som jag kort tänkte nämna är på sidan 16, beskattningen och skattegränsen. Den text som landskapsregeringen här nu levererar visar att den långvariga förhoppningen på att förändringarna i tullkodexen skulle ge en enklare skattegräns har kommit på skam ordentligt, om den här texten stämmer som landskapsregeringen här redovisar. Det finns orsak för finans- och näringsutskottet att titta på det. Är det så att vi har slagit tomma slag i luften i sex-sju år nu då istället för att koncentrera oss på det som åtminstone jag har tyckt vara det viktiga och det är de bilaterala förhandlingarna mellan Åland och Finland och sedan mellan Finland och Sverige gällande gränsen i Ålands hav. Men landskapsregeringen lämnade det för många år sedan och koncentrerade sig på tullkodexen. Enligt den här texten verkar det inte resulterar i någonting utan lakoniskt skriver man: ”Genom informella diskussioner med kommissionen har vi fått uppgift om att förändringarna inte bör påverka landskapets möjligheter till förenklade förfaranden”. Det är tydligen det motsatta på gång. Kanske landskapsregeringen har skrivit fel?

Följande punkt gäller konsoliderad bolagsskattebas på sidan 17. Det är mycket allvarligt ur åländsk synpunkt. När det gäller bolagsskatten som är en direkt skatt så skulle EU gå in och reglera ett skatteområde som man inte har behörighet inom. För Ålands skattebehörighet är det också det mest intressanta området, alla de direkta skatterna. De är intressanta också av det skälet, förutom att skatterna politiskt är användbara när det gäller att befrämja Ålands utveckling, att det är det område som EU inte reglerar. Därför är det illa när man nu börjar föra diskussionen om att gå in på det området också.

Av texten här framkommer att andra länder inte är så intresserade av det. Jag hoppas att det här ska, åtminstone delvis, rinna ut i sanden och att man ska kunna sköta de här frågorna inom ramen för den europeiska ekonomiska unionen.

Fru talman! Sedan hade jag några jättestora saker till, men jag ska inte säga så mycket om dem.

Sjöfarten på sidan 22 skriver landskapsregeringen väldigt kort om. Man skriver bara om reningsfrågorna av bränslet. Man talar om miljöstöd för investeringar och för reningsutrustning. Som vi vet så är det inte någon lösning när det gäller svaveldirektivet. De gamla båtarna måste börja köra med dyrare bränsle och för att behålla konkurrenskraften för sjötransporter så måste man hitta på metoder att stöda denna dyrare bränslekostnad.

Reningsanläggningar ombord och reningsutrustning fungerar ju inte, till skillnad från vad vissa mindre insatta politiker på riksnivå har påstått. Det är, som sagt var, det dyrare bränslet som man måste använda, det kommer att kosta betydligt mera, då tappar man konkurrenskraft och det måste staten vara med och biträda i.

Det som bekymrar mig när det gäller sjöfarten är att det inte skrivs någonting om EU:s förändrade sjöfartspolitik och statsstödsregler osv. Det är en process som har pågått i några år nu och det borde ha redogjorts för här. Jag hoppas att behörigt utskottet, i det här fallet finans- och näringsutskottet, tittar på den frågan och diskuterar med landskapsregeringen hur man avser att gå framåt.

Det fanns en rekommendation på talartiden som jag lite har överskridit här. Jag ska avsluta med något som jag har skrivit i marginalen: Vansinne! Det är starkt ord. Det gäller sidan 26, det som står under trafik: ”Kommissionen lade i juli 2012 ett förslag till ett trafiksäkerhetspaket genom vilket antalet besiktningar per år skulle öka markant i landskapet osv. Tillsammans 4 750 stycken fler besiktningar per år.” I ett landskap i Norden där vi ha besiktningsverksamheten på en sådan hög nivå att vi har i stort sett alla fordon i perfekt skick, särskilt om vi jämför med resten av Europa och ännu mera med resten av världen och så kommer man med ett sådant förslag! Naturligtvis bör vi ju göra vad vi kan för att det här inte ska förverkligas, men vi är ju inte i någon lätt position med beaktande av vår litenhet.

Avslutningsvis, fru talman, endast en liten sak till som vi varje år tar upp och det är på sidan 37; landskapsregeringens samråd med Ålands lagting och landskapsregeringens informationsärenden med Ålands lagting är uruselt lågt. Våra utskott ägnar sig för lite åt framtidsfrågorna inom Europeiska Unionen. På sidan 37 kan man läsa att landskapsregeringen hjälper till för att det ska fortsätta på det sättet. Vi har ett gemensamt ansvar för att det blir mera samråd och mera informationsärenden mellan landskapsregeringen och utskotten. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag ska beröra en punkt; val till Europaparlamentet. Kravet är att valen på det nationella planet ska vara demokratiska och proportionella. Det där tog man fasta på i Finland redan i slutet av 90-talet. Jag medverkade i utredningarna där det betraktades som påkallat att ha minst fyra valkretsar i Finland. Jag har initierat den tanken igen i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att forskning i ämnet pågår. Det här är alltså inte någon ny idé som nu dyker upp. Alla de farhågor som vi såg, där jag medverkade då, har besannats. Är det nu 11 av 13 som är valda söder om Björneborg ungefär, så på inget sätt uppfyller Finland kraven på de nämnda kriterierna. I det sammanhanget kunde man ha fasta Finland indelat i fyra valkretsar och varför inte Åland som en femte valkrets. Det är fullt möjligt.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det här en mycket intressant ny tanke för att ändra tankesättet hos de finska politikerna. Man borde kanske utöka den här diskussionen.

Att valen ska vara proportionella gäller på det nationella planet. Internationellt har ju valen aldrig varit det. I så fall skulle ju Malta och Cypern ha noll representanter och det har de ju inte utan de har rätt många. Rimligt är, utgående från det, att även Åland får en representant. Redan exemplet med Belgien visar att proportionaliteten kan hanteras nationellt utan att det är något större problem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag ska anlägga ett lite annorlunda perspektiv på det här ärendet och börja med en liten utflykt.

Igår hade jag fördelen att besöka Kråkskär i Saltviks norra skärgård, en ö med ett torp, tidigare två. Det är en av flera öar som tidigare utgjorde ett skärgårdssamhälle som var bebott till ungefär mitten på 1900-talet. När man besöker den yttre skärgården så får man ett helt annat perspektiv på saker och ting, man kan kalla det Kråkskärsperspektivet, när man bekantar sig med de förutsättningar som Kråkskärsborna hade att överleva och verka i den kontexten. Deras förhållande till havet är ungefär, om man växlar om skalan, som om Åland vore Kråkskär så kan man säga att havet är EU. Den kontext man verkar i är helt avgörande, vad havet kan ge, vad havet tar osv.

Kråkskärsperspektivet kan växlas upp till ett åländskt EU-perspektiv. Jag tycker att det är så som vi ska se på den Europeiska unionen. Vi ska ha ett eget perspektiv; Kråkskärsperspektivet. Vi ska inte se på EU som alla andra vill att vi ska se på EU, utan vi ska se på EU med de här ögonen.

Havet för oss, Europeiska unionen, ger både möjligheter och fördelar och också stor nytta, samtidigt som den till vissa delar är närmast förödande, eländig och aktivt motarbetar vårt leverne. Då kan vi inte göra något annat än anpassa oss efter den verklighet vi har gett oss in i. Kråkskärborna hade så pass mycket fördelar av att bo på Kråkskär så att de valde det. De nackdelar som havet gav, som de inte kunde hantera, så anpassade de sig till. Så är det också lite med Åland och EU, eftersom vi är en sådan försvinnande liten del av en ännu mer försvinnande liten del av 100-tals miljoner människor. Det perspektivet tycker jag är viktigt.

Jag ska nämna två saker. Jag ingår i självstyrelsepolitiska nämnden och får där tillfälle att botanisera i alla de sakfrågor som ingår och inte ingår i meddelandet och som har nämnts här i debatten. Jag väljer att nämna två saker, vilka lite anknyter till det här perspektivet.

Som jag ser EU:s utveckling just nu, mot bakgrund av den kris som briserar för fullt och ingen vet vart den är på väg om den blir värre eller bättre, så får den följden att federalismen breder ut sig och federalisterna nyttjar krisen till att breda ut federalismen och det tycker jag är olyckligt. Jag tycker att Åland måste stå på barrikaderna med dem som man kalla anti-federalister. De som tycker att Europa ska bygga på ett mellanstatligt samarbete och inte resultera i Europas förenta stater. De som tycker att det ska vara ett nära mellanstatligt samarbete och ingen federation, de som tycker att Europa är och ska vara en världsdel inte en stat. Det här tycker jag att borde vara Ålands ståndpunkt eftersom alla utvecklingssteg mot federalismen, mot en federal stat inom EU är till nackdel för Kråkskärsborna, för ålänningarna. Särskilt eftersom vi är utanför EU:s beslutsmaskineri så är det ännu mera olyckligt. Vi är ju utanför eftersom vi inte har en parlamentsplats och det för mig in på nästa fråga.

Till sist när det gäller federalismen och Kråkskärsperspektivet så bör vi i likhet med David Cameron ha en uppfattning att EU:s utveckling måste ta sina steg härifrån, på basen av det här perspektivet, och inte att allting ska flyttas ner till Bryssel. Det gynnar inte Åland.

När det gäller parlamentsplatsen så vet vi alla vilka mått och steg som har tagits och hur ålänningarna i 20 års tid har kämpat för parlamentsplatsen och kämpade på från början. Vid alla steg som har tagits i EU:s utveckling så har vi villkorat det med att vi ska få en parlamentsplats, men ännu har vi ingen plats. Vi har skärpt argumentationen ytterligare och de facto kommit till vägs ände med Europaspåret. Nu finns det bara ett spår kvar; att Finland ger tillbaks en av platserna, den platsen som från början borde ha getts till Åland genom att ändra valkretsindelningen.

Om inte det här sker före valet så betyder det att det inte finns någon möjlighet att en ålänning kan bli vald på basen av annat än tur. Att en ålänning skulle ställa upp och få en massa röster på andra sidan Skiftet är nästan osannolikt. Det här valet är ju inte längre legitimt. Vad gör man ute i världen om ett val inte är legitimt, om det från början är riggat så att man inte kan bli vald? Vad gör man i semi demokratiska eller demokratiska länder? Ja, man bojkottar ett val. Vi måste alla börja ställa oss frågan om det är så långt gått att vi ålänningar inte längre ska delta i det här valet och därigenom manifestera att det inte är demokratiskt. Vi kan också alliera oss med de regioner i Finland som inte heller har representation, vilket är en stor del av östra och norra Finland som har liten eller ingen representation. Jag tycker också att det spåret är intressant som ett nytt spår för att försöka argumentera och blanda sig i finsk politik. Man skulle föreslå att man tar upp den här diskussionen om valkretsar igen och där skulle Åland bli en valkrets. Men fram till dess är det här valet, som jag ser det, inte legitimt längre för ålänningarna.

Det var i princip de två saker som jag ville nämna. Kråkskärsborna måste inse att havet både tar och ger. Man har också ett val; att låta bli att delta i sådant som man inte tycker att är rätt, det skulle Kråkskärsborna kanske ha gjort och så tycker jag också att vi borde göra när det gäller valet till Europaparlamentet. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag brukar trösta mig i de här sammanhangen med det som jag nu vill delge kollegan Danne Sundman. Åland, i sitt eget självstyrelsesystem mellan åren 1922 och 1948 i val till Finlands riksdag och val av republikens president, var en del av Åbo södra valkrets. Det förhållandet pågick i 26 år. Man gav inte upp. Jag uppmanar också Sundman här att inte ge upp. Politik är det långsiktiga nötande, ihärdiga men också trovärdiga arbetet. Vi måste jobba vidare. Det finns utvägar ur den här situationen också. Målet ska naturligtvis vara inställt till 2014. Vi väntar oss mycket av aftonskolan i övermorgon. Ingen vill nämna aftonskolan, men vi hoppas att det kommer något bra därifrån. Vi måste jobba vidare. Ge inte upp!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Givetvis ska vi inte ge upp och vi ska inte ta ut någon förlust i förväg. Vi ska hoppas att vi redan 2014 har det här på rätt. Jag siar i framtiden om vi inte har det. Jag ser inte heller att ett beslut att inte delta i ett val p.g.a. att det inte är legitimt är att ge upp, tvärtom. Det är att hävda sina rättigheter. Det är legitimt på det viset att vi har gjort allt vi kan, gått alla vägar och stigar till dess ände och då kommer man till ett slut. Om inte något ändrar, om man inte ser att stigen fortsätter, så måste man konstatera att vi är vid vägs ände och där är vi snart tycker jag.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Jag vill då berätta att hur egendomligt det än kan förefalla så var Åland det område i Finland om under den här tiden, fram till 1948, visade det klart mest aktiva valdeltagande i riksdagsval. Man hade precis den motsatta strategin till det som kollegan Sundman nu säger. Vi har olika syn på det hela. Jag tänker inte ge upp.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det kanske inte riktigt kan jämföras med platsen i Finlands riksdag eftersom det då fanns en möjlighet att besätta den vid de flesta val, t.o.m. vid alla val tack vare röstaktivitet. I det här valet så finns det ju ingen möjlighet att besätta platsen av egen kraft, endast i samarbete med någon annan. Gör man det så blir det ett substitut för att ha en egen plats. Vi från obunden samling valde senast att inte medverka i det. Nu får vi facit i hand, att det anses vara som ett substitut och det är inte heller bra. Hur man än vänder sig är en viss kroppsdel bak. Det är inte heller att ge upp att hävda sina rättigheter på ett tydligt sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Åländsk representation i Europaparlamentet är en ständig aktuell fråga, så även idag och förhoppningsvis också ännu mer aktuell nästa vecka.

Landskapsregeringen hävdar att frågan om en Europaparlamentsplats för Åland är en konstitutionell fråga som måste lösas mellan Åland och Finland. Den är en bra skrivning. Det här spåret kanske vi borde ha valt mycket tidigare att lägga krut på.

Tittar vi på vårt arbete hittills så har arbetet gått ut på att överväga flera olika strategier. Från Ålands Framtids sida delar vi synen att det här är Finlands ansvar, och det har det alltid varit, att lösa.

Däremot delar jag inte minister Gun-Mari Lindholms syn att man inte ska lobba för det här ute i Europa. Man kanske inte direkt ska lobba för att våra övriga europeiska vänner ska se till att göra det här, men däremot ska vi lyfta frågan ute i Europa och visa att vi har den här konstitutionella krisen i Finland. Det gäller att visa att Finland inte sköter sin autonomi. Det här är förmodligen det enda sättet som vi kan göra framsteg på. Därför kommer vi från Ålands Framtids sida att inte skriva på några flera EU-föredrag och om inte Finland ser till att vi får en EU-parlamentsplats. Det här kan vi fördjupa oss i nästa veckas debatt när det gäller Kroatien.

Vi anser att man måste sätta ner foten. Vi har inte tid att vänta längre, vi har väntat och väntat och det räcker inte att man skärper argumentationen och att man skriver brev. Det kommer inte att lösa problematiken. Vi måste sätta emot med det vi har att sätta emot, så enkelt är det.

Ltl Harry Jansson konstaterade att vårt tålamod har varit gott. I Ålands Framtid har vi inte haft tålamod i den här frågan på ett par år, vi har redan tappat tålamodet. Vi visar inte upp tålamod i den här frågan, vi måste få till en förändring och då måste vi ta till de medel vi har att ta till, svårare är det inte.

Vad gäller beredningen av EU-ärenden och språket så är det bara att instämma med ltl Harry Jansson. Det inte acceptabelt så som det sköts idag.  Att man inte kan få en mötesagenda översatt till svenska säger ungefär hur roligt det är att som landskapsregeringens tjänsteman åka på ett sådant möte. Vi måste jobba för att minska behovet av de här kanalerna. Vi har fortfarande stora problem med att få våra språkliga rättigheter respekterade.

Sedan övergår jag till en rubrik som möjligen diskuteras för lite i den här salen, trots att den då och då är uppe till diskussion men tyvärr inte har någon bra lösning. Det gäller beskattningen och skattegränsen. ”Genom informella diskussioner med kommissionen har vi fått uppgift om att förändringarna inte bör påverka landskapets möjligheter till förenklade förfaranden”, skriver landskapsregering i sitt meddelande. Det här är en bra utgångspunkt för att sätta igång arbetet med att lösa den här frågan. Vi vet hur EU-lagstiftningen ser ut, det är bara att sätta igång. Det här är en fråga som egentligen har en ganska enkel lösning, men som vi av någon anledning inte lyckas få till stånd hos det politiska etablissemanget. ”Landskapet kommer under år 2013 att fortsätta arbetet med att åstadkomma så enkla förfaranden som möjligt vid handel med såväl Finland som övriga EU och att följa beredningen av rättsakter som kan ha betydelse för handeln med Finland och övriga EU”. Det här är en liten märklig skrivning mot bakgrund av det som självstyrelsepolitiska nämnden skrev i samband med landskapsregeringens meddelande om gränshinder i september 2012. Då skrev man så här: ”Nämnden betonar vikten av att landskapsregeringen särskilt fokuserar på att förenkla handelsrutinerna med Sverige i likhet med det system som gäller i förhållande till Finland”. Det handlar om att man måste få till ett avtal mellan den svenska tullen och den finska tullen som möjliggör ett enkelt tullförfarande i handeln mellan Åland och Finland. Svenska tullen har sagt och utrett frågan att man är beredd göra det här. Det är bara att se till att landskapsregeringen ta ägarskap i frågan, ser till representanter från den finska och svenska tullmyndighet träffas, förslagsvis på Åland, och sätter sig ner och skissar på ett avtal över hur detta kan lösas. Det handlar om att driva frågan. Det är trots allt inte åländsk behörighet, men det här är en fråga som är av stort åländskt intresse och som vi av den orsaken endast bör driva.

Jag drar streck här till förmån för övriga debattörer. Tack, fru talman.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag delar den uppfattningen att vi vid varje tillfälle, även i EU-sammanhang, ska tala om vikten av att Åland har en parlamentsplats och allt vad det betyder och tillför Åland.

Jag och hela regeringen tar också tacksamt emot de juridiska och politiska argumenten och motiven som Ålands Framtid har när det gäller det här. Jag vet att man har kontakter ute i Europa. Det är värdefullt för oss att ta del av de diskussioner som ni har med era ledamöter i de organisationer där ni deltar i arbeten, så det tar jag tacksamt emot.

Detta ”tyckande” som kommer från vårt hjärta att man verkligen vill ha det här, det delar vi alla, men om det finns något ytterligare än det vi framför så tar vi tacksamt emot det.

Ltl Axel Jonsson, replik

Grunden i det hela är att vi har en sådan konstitutionell situation med självstyrelsen att det finns ingenting annat som uppfyller det krav som det ställer, att vi behöver en parlamentsplats och det är vi alla överens om. Argumentationen att lyfta fram skarpa argument är bra, men ska vi få Finland att faktiskt göra något åt situationen så måste vi också använda alla de möjligheter vi får som t.ex. godkännande av olika EU-fördrag och visa att vi inte accepterar situationen. Där handlar det om tyckande och lika mycket om hjärta och att kunna visa att vi på Åland inte tolererar en sådan här situation. Vi har väntat, vi har skrivit på Lissabonfördraget, vi väntade oss en lösning med det och ingenting har kommit hittills. Jag undrar hur länge ska vi säga ja?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Jag noterar att två tredjedelar av ledamöterna inte är på plats, vilket är lite tråkigt, men jag är glad att åtminstone ministern är här och lyssnar.

Med anledningen av den här redogörelsen från landskapsregeringen så tänkte jag beröra vår representation i Europeiska unionen. Jag tycker som de flesta här att det är djupt orättvist att vi inte har en plats i Europaparlamentet. I likhet med alla andra här så tycker jag att vi ska arbeta för en åländsk plats i Europaparlamentet. Det har redan sagts mycket i den här frågan genom åren och vi får säkert anledning att återkomma till frågan på onsdag när vi ska debatter Kroatiens önskan om anslutning till EU.

Sedan har vi vår plats i regionkommittén där regionkommittén ska utfärda rapporter, så kallade yttranden, om kommissionens förslag och numera måste också kommissionen, rådet och parlamentet rådgöra med regionkommittén innan de fattar beslut som rör lokala och regionala myndigheter.

Därutöver finns det bland annat The Council of European Municipalities and Regions, förkortas CEMR, som bildades av en grupp europeiska borgmästare år 1951. Denna organisation öppnades senare också upp för regioner och har en budget på ungefär 2 miljoner euro där finansieringen kommer från nationella organisationer och så står europeiska kommissionen för 10 procent. Jag var en av Mariehamns representanter där. Jag vet inte om landskapsregeringen alls har funderat på om man borde vara aktiv inom CEMR. Kanske någon annan här vet?

Men det jag tänkte prata om idag är institutionen: “The local and regional authorities of the council of Europe” som finns inom Europarådets organisationskarta. På svenska kanske man kan kalla institutionen för Europarådets regionala och kommunala myndigheter. Här finns det också två kammare. En kommunkammare och en regionkammare. Finland har förstås en delegation och vi på Åland har aldrig haft en plats där. Just nu är det här högaktuellt eftersom processen att utse representanter är i full gång. Jag blev uppmärksammad på detta av vår representant i Finlands kommunförbunds fullmäktige som sett att frågan behandlas i styrelsen där.

Finlands kommunförbunds styrelse har nyligen, närmare bestämt den 7.2.2013, behandlat ett ärende som berör just "The Finnish delegation in the congress of local and regional authorities of the council of Europe". I ärendet framgår att kongressen redan år 2008 tog ett beslut om att nationer med lagstiftande regioner måste bereda plats för representation åt dessa i regionkammaren. Finland har inte uppmärksammat detta tidigare, enligt beredningen, varför Åland inte har beretts plats. Nu har detta påpekats, jag gissar att påpekandet kommer från den Europeiska organisationen, så att Finland måste ta ställning till frågan där Finland har rätt till två ordinarie respektive tre ersättare i regionkammaren. Ärendet bereds just nu hos finansministeriet och frågan kommer sannolikt att avgöras inom någon månad av minister Henna Virkkunen om jag förstått saken rätt.

Finlands kommunförbunds styrelse anser att det ska räcka med en ersättarplats för Åland, vilket jag tycker verkar synnerligen märkligt. Om min vidare information stämmer så ska också finansministeriet ha begärt utlåtande från den europeiska organisationens "Congress Bureau" huruvida kongressens beslut om att lagstiftande regioner måste ges plats strider mot grundstadgarna. Som jag ser det verkar de försöka problematisera frågan för att eventuellt slippa ge Åland en plats. Den här frågan tycker jag att självstyrelsepolitiska nämnden kunde diskutera och titta närmare på, men vill vi ha en plats här så måste nog också landskapsregeringen agera snabbt nu och föra dialog med finansministeriet och ansvarig minister där. Tack.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Tack talman! Tack för det här påpekandet. Den här frågan har kommit upp efter att EU-meddelandet skrevs.

Mycket tack vare ltl Petri Carlsons inrådan, men också från tidigare ltl Folke Sjölund som har varit aktiv i den här frågan, så har detta påpekats för landskapsregeringen. Landskapsregeringen har tagit kontakt med både kommunförbundets styrelse och ministeriet. Vi har föreslagit en person, vi har fått precis det här som ltl Petri Carlsson säger, ett nej från deras sida. Men så sent som idag har vi ytterligare åberopat den här platsen. Vi får se hur det här avlöper. Vi står än så länge på oss härifrån åländsk sida om att vi behöver få en plats i den här kongressen.

Ltl Petri Carlsson, replik

Talman! Tack för det, ministern. Det är värdefullt och bra att ministern och landskapsregeringen agerar i den här frågan. Det lät som vi hade fått ett nej, men att vi nu igen jobbar för det och det är bra. Jag tycker att vi ska ligga på här. Jag tycker också att självstyrelsepolitiska nämnden kan titta på det här och ge stöd i det här arbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Jag kommer inledningsvis att hålla mig till den föreslagna ändringen av EU:s tobaksdirektiv som nämns här i EU-meddelandet.

Tobak är en produkt som enligt direktivet dödar mer än varannan användare i förtid.

Inom Europa dör nästan 700 000 personer årligen i rök relaterade sjukdomar vilket innebär ett stort folkhälsoproblem.  Det problemet tillsammans med hjärt- och kärlsjukdomar är den största dödsorsaken, alkoholrelaterade sjukdomar kommer först på tredje plats.

I EU-kommissionens förslag till nytt tobaksdirektiv, som överlämnades till parlamentet den 19.12.2012, anges bland annat att cigaretter, rulltobak och rökfria tobaksvaror med smak ska förbjudas.

Kommissionen förslår också att varningsbilder på cigarretter och rulltobak ska bli obligatoriskt. Även exportförbudet av snus ska enligt förslaget finnas kvar. Distansförsäljning till andra länder: Ett anmälningssystem för återförsäljare på internet och ett system för ålderskontroll planeras för att garantera att tobaksvaror inte säljs till barn och ungdomar. Tobaksprodukterna ska vara spårbara och gå att följa till tillverkningsprocessen för att bekämpa illegal handel.

Det nuvarande direktivet om tobaksvaror är från 2001. Jag har inte hittat något som begränsar oss när det gäller att lagstifta kring tobaken. Vi har fritt att reglera det ganska hårt. Det har förekommit en sådan diskussion. Finland har gått ganska långt i den här frågan och vi har ännu en bit att gå här på Åland innan vi har lika bra lagstiftning som i riket.

Det är ett åldersproblem eller ungdomsproblem beroende på hur man ser på det här problemet. Man kan konstatera att 70 procent av nikotinister hävdar att de var fast vid bruket redan före 18 års ålder. 94 procent hävdar att de var vanerökare. Det gäller att skjuta upp debuten av tobaksprodukter. Det gäller också att försöka minska bruket ytterligare, vilket vi har haft olika lagförslag på här. Jag hade gärna sett att man tar initiativ åt det hållet när man tittar på de här direktiven så att man inte bara pratar om snuset.

Vad är det som händer när man röker? Är det så att man dör av tobak? Ja, och det finns hur mycket sjukdomar som helst.

Om man jämför med snuset så säger man att snuset i princip är ofarligt, men det finns marginell forskning på det.

År 1964-1965 kom man underfund med att lungcancer och cigaretter var förknippade med varandra och sedan har forskningen gått framåt. Det krävdes en enorm forskning innan man kunde få det bekräftat. Samma sak har vi lite nu också när det gäller snuset, det bedrivs väldigt mycket forskning som försöker motbevisa hälsoriskerna. Det kastas snart ut mera pengar på detta än att forska hur farligt snuset är.

Man har bevis idag för att man blir dement tidigare om man röker, detta på grund av att det hämmar flödet i blodkärlen och dels av oxidativ stress.

Rökning fördubblar risken för åldersrelaterade ögonsjukdomar och det har att göra med att kemikalierna i tobaken angriper näthinnan.

Kvinnor och barn är speciellt utsatta. Då en gravid kvinna röker påverkar det fostret på många olika sätt. Barnet får mindre syre och näring och därför växer fostret sämre. Efter födseln blir barnet lättare sjuk och barnet har större sannolikhet att utveckla astma och allergier som kan visa sig först i skolåldern. Plötslig spädbarnsdöd är tre gånger vanligare hos barn vars mammor rökt under graviditeten.

Om mödrar röker under graviditeten ökar risken för att deras barn senare får problem med missbruk av både legala och förbjudna preparat.

Menstruationsstörningar och benskörheten är vanligare hos rökare.

Hur är det med snuset? Det är klarlagt idag att snuset är cancerframkallande framförallt i bukspottkörteln. När man har koncentrerat sig på bukspottkörteln och verkligen har utrett det ordentligt så har man fått statistik som har bevisat att det också kan leda till cancer i bukspottkörteln. Hjärt- och kärlsjukdomar är också vanligare på grund av att blodådrorna blir hårdare.

Man blir fast i ett missbruk resten av sitt liv och det är kostnadskrävande.

Ur miljösynpunkt så används odling av tobaksplantor på områden som man skulle kunna odla mat på. Det skulle vara vettigare att odla mat än att odla tobaksplantor som går till snus.

I Sverige är det 20 procent av de vuxna som snusar, siffrorna är konstanta de går vare sig uppåt eller neråt, medan rökningen konstant gå neråt bland de vuxna, men här tycks det inte minska någonting, vilket inte är så bra.

Sedan används argumentet att det är bättre att snusa än att röka. Jag vill hävda att det är i princip samma argument som man också använde både politiskt och i andra sammanhang som cannabismissbrukarna använder gentemot alkoholen. Det är mycket bättre att snusa för att det är hälsosammare och det hävdar också de som tycker att cannabis ska legaliseras. Ett gift är ju inte bättre än ett annat. Vi kanske inte ska något gift alls.

Just nu bedriver man en väldigt hård lobbyverksamhet för att försöka få snuset till försäljningen även på Åland.

Det är inte färdigt med det här. Det bedrivs också forskning på andra områden. Nobelpristagaren Arvid Karlsson bedrev i Göteborg forskning kring dopaminsystemet. Han fick 2001 Nobelpriset i medicin tack vare sin kartläggning av dopaminsystemet.

Professor Jörgen Engel som har arbetat med Arvid Karlsson har kartlagt dopaminsystemet vidare ner i belöningssystemet. Han hävdar bestämt att den största inkörsporten till narkotika och andra droger och negativa livsprognoser är tidig nikotindebut. Börjar man röka väldigt tidigt så uppstår en korssensitisering, dvs. man bygger om hela belöningssystemet och öppnar upp för andra droger. En rökare som dricker alkohol första gången blir väldigt tillfreds. Rökare får man betydligt större effekt av den första fyllan och därpå följande fyllor i och med att de har ett väldigt upptriggat dopaminsystem. Det är ännu värre när man går på upp speedande droger då får man mycket, mycket större effekter.

Man borde lära ungdomarna att inte röka. De här effekterna kommer inte efter 18 års ålder, utan detta gäller när inlärningsfönstret fortfarande är vidöppet.

Jag tycker att man borde lyfta tobaksfrågorna på ett annat sätt, när man öppnade det här direktivet, än att försöka få sälja snus. Det betyder också mycket för Ålands befolkning. Vi har mycket att tjäna på det här området både när det gäller hälsa och pengar. Snus är ingen hälsokost, oavsett om man tror det eller inte. Det är ett gift, det är vanebildande, det kostar mycket och det är svårt att komma ifrån det.

Jag uppmanar landskapsregeringen att i fortsättningen se på snuset på ett annat sätt än vad man har gjort hittills alla gånger det här ärendet har lyfts. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att det är bra att ltl Åke Mattsson lyfter frågor som tobaksbruket där både rökning och snusning ingår. Det var ett initierat anförande med en massa fakta.

Jag kan glädja ltl Mattsson med att landskapsregeringen faktiskt har saker och ting på gång när det gäller en ny åländsk tobakslag. En ny tobakslag finns inte bara med i vårt regeringsprogram utan nu också med i regeringens lagstiftningsprogram. Det finns i alla fall ambitioner att vi ska ha en ny tobakslag på bordet hösten 2013. Tobakslagen ska tas fram av hälso- och byrån som har väldigt lite utrymme för att jobba med de här frågorna, men det är en prioriterad fråga. Min ambition är hög inom det här området.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det är glädjande att höra att det går framåt med den här frågan och att landskapsregeringen tar det på allvar, på den lokala nivån i alla fall.

Av en händelse råkar jag ha en färdig lagstiftning hemma liggandes på hyllan ifrån en tidigare lagmotion. Den kanske kan vara behjälplig i sammanhanget.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag vill också gärna att ltl Åke Mattsson uppmanar föreningar inom den tredje sektorn att söka PAF-medel för nästa år för att kunna initiera anti-rök och anti-tobaksprojekt runt över hela Åland.

Eftersom vi också håller på att jobba med riskbruksprogrammet så vet vi att just tobaksrökningen är en inkörsport till tyngre narkotika och droger. Det är väldigt viktigt att vi får in anti-rökning och anti-snusning så tidigt som möjligt hos våra ungdomar. Det här är en mycket folkhälsofråga.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Vi har en samsyn där. Det är framförallt ungdomarna som vi ska rikta resurserna på och försöka skjuta upp debuterna. Det går ofta via föräldrarna. Man kan i en informationskampanj lyfta effekterna. Det har inte bara med droger att göra, forskningen har de facto visat att impulskontrollen blir lite sämre för dem som börjar röka tidigt i och med att dopaminsystemet och belöningssystemet inte är riktigt i skick. Man ställer till med oövervägda handlingar som kan ge ganska stora problem. Skilsmässor, fortkörningar och kriminalitet följer i de här spåren. Prognoserna är ganska mycket sämre för dem som börjar röka tidigt, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen

Herr talman! Jag tänkte ta det här tillfället i akt och berätta lite om vad min avdelning gör när det gäller EU-frågor.

Beträffande miljön så är det europeiska samarbetet otroligt viktigt. Vi vet alla att farliga miljöutsläpp inte känner några nationsgränser. Det är nödvändigt att ha likvärdig europeisk lagstiftning på miljöområdet för att kunna åstadkomma förändringar.

Det handlar inte heller bara om förändringar inom det lagstiftande området. Det handlar inte bara om den enskilda individens ansvar för sig själv, sina medmänniskor och miljön, utan även näringsliv och företag måste börja inse att den gröna tillväxten är den som kommer att gynna företagen långsiktigt.

EU:s miljökommissionär, slovenen Janez Potocnik har sagt: ”Grön tillväxt är den enda hållbara framtiden för Europa och världen, näringslivet och miljön måste gå hand i hand, för i det långa loppet så har vi samma mål”.

Men för den skull vill vi inte att kommissionen varken ålägger myndigheter, enskilda eller näringsliv mera administration och byråkrati. Som bäst följer vi med några förslag från kommissionen, bl.a. förslaget på ett förnyat MKB-förfarande. I de fall där förändringen kommer att leda till nödvändiga förbättringar är vi positiva, men i förslaget finns det också relativt stora utvidgade krav på MKB-tillståndsförfarandet och det tycker vi inte att är så bra. Landskapets specialmedarbetare följer det här ärendet noga genom att delta i olika möten som rör det här MKB-direktivet. Under EU:s miljöministermöte nästa vecka så kommer det här MKB-förslaget upp. Det har kommit mycket kritik från andra länder, inte bara från Åland och från Finland och man väntar att det blir stora förändringar.

Ett annat förslag som jag nyligen haft upp till social- och miljöutskottet som ett informationsärende är kommissionens förslag till ett nytt sjunde miljöhandlingsprogram som antogs den 29 november 2012 av kommissionen. Programmet kallas; ”Att leva gott inom planetens gränser” och det kommer att ersätta det tidigare programmet som löpte ut i juni 2012. Det här handlingsprogrammet innehåller i sig inte några nya lagstiftningsåtgärder. Däremot tar det fasta på att EU:s medlemsländer måste genomföra den redan befintliga lagstiftning som finns och att EU:s miljöpolitik ska bidra till och vara en förutsättning för att lyfta EU ur den ekonomiska krisen. Det här ska man åstadkomma genom att EU och medlemsländerna ska pressa på så att medlemsländerna ska gå över till ett resurseffektivt, fossilsnålt, grönt och konkurrenskraftigt samhälle.

Miljöhandlingsprogrammet är indelat i nio olika mål. Det är dels tematiska mål som beskriver vad som ska göras dvs. att skydda, bevara och stärka EU:s naturkapital, att göra EU till en resurseffektiv, koldioxidsnål och grön konkurrenskraftig ekonomi samt att skydda EU:s invånare mot miljöbelastningar och risker för hälsa och välbefinnande.

Sedan finns det ytterligare fyra mål som hjälper medlemsstaterna att uppnå det här. Där finns bl.a. med att vi ska genomföra den EU-lagstiftning som redan finns i olika direktiv. Man ska få fram bra faktaunderlag och bra forskning. Man ska se till att budgetmedel öronmärks för satsningar på miljö- och klimatpolitik och så ska man se till att miljöpolitiken inte är isolerad, utan den ska integreras i all annan politik och alla andra politikområden. De två sista målen handlar om hur man ska klara av utmaningar på lokal, regional och global nivå.

Jag anser att för miljön och för människors hälsa och välbefinnande så är EU-lagstiftningen viktig. I olika gallupar som har gjorts inom Europa så säger allmänheten att frågor som rör vatten, luftföroreningar och kemikalier är de frågor som man oroar sig mest över.

För oss som bor mitt i Östersjön är givetvis vattnet som omger oss, men också finns på land, vår källa till både glädje och oro. Därför är EU-strategin för Östersjön av högsta intresse. Min förhoppning är att vi ska kunna göra ytterligare insatser för ett rent hav inom ramen för de kommande strukturprogrammen och det håller man på att jobba med som bäst just nu.

Vi jobbar egentligen med de här frågorna dagligen. Inom ramen för bl.a. olika EU-projekt så pågår arbetet med att ta fram en mer hållbar och ansvarsfull fiskodling. Man tittar på nya metoder och nya tekniker.

Det som också är en viktig hållpunkt för Östersjöarbetet under 2013 är miljöministermötet i Danmark i höst. Där ska vi bedöma Östersjöns miljötillstånd i förhållandet till de överenskomna och genomförda åtgärderna. Åtgärdsprogrammet för Östersjön, Baltic Sea actionplan, ska eventuellt också ses över. Så det här är ett väldigt viktigt år för Östersjöns vatten.

Ytterligare en punkt i EU-meddelandet under mitt ansvarsområde år punkt 2.2.18, Barnfattigdom. Vi får ta del av information om hur barnfattigdomen i våra omgivande regioner ökar, men också hos oss på Åland. Speciellt matbanken tar emot allt fler barnfamiljer. Nästa år, 2014, kommer ÅSUB att följa upp den här rapporten från 2007 om ekonomisk utsatthet och social trygghet. Men socialvårdsbyrå sitter inte stilla utan man för också diskussioner med företrädare från matbanken och från kommunerna. Vi kommer också här under våren att hålla fortbildning för socialarbetarna om hur man ska agera när det gäller utkomststöd och förebyggande utkomststöd, så att vi får någon slags likvärdig behandling av personer som behöver ekonomiskt bistånd.

Jag vill också nämna att det finns materiell fattigdomen men det finns också andlig fattigdom bland våra barn och det är inte alltid de här två olika uttrycken sammanfaller.

EU-kommissionen har nu gett ett förslag till en ny fond för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt. Det är en så kallad fattig fond. Åland, liksom elva andra länder inom EU, motsätter sig inrättande av en sådan här dylik fond som skulle ersätta de livsmedelsprogram som kommer att upphöra efter årsskiftet. Den här fonden skulle alltså komplettera EU:s socialfond. Det här är stick i stäv med den nordiska modellen där vi försöker inkludera människor genom en bra och aktiv arbetsmarknadspolitik, där vi erbjuder sociala tjänster av hög kvalitet och där vi erbjuder alla en ekonomisk trygghet, oberoende om man har ett arbete eller inte. Vi har en skyldighet att föra en politik som gör att alla blir delaktiga i samhället och en politik som strävar till jämlikhet. Ingen ska behöva gå hungrig till sängs på Åland, det är min och den här regeringens uppfattning. Tack, herr talman.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag vill ge en eloge till miljöministern för det här anförandet. Jag tackar för anförandet, det var intressant. Det var också lite detta som jag efterlyste, att få mera substans och mera innehållsförklaringar från regeringens sida under de här olika områdena. Ministerns ansvarsområde är också väldigt påverkat av EU-reglering, särskilt miljöfrågorna. Miljöbyrån är också jättebra på att hålla sig framme och verkligen ligga på för att få bra beslut i EU.

Jag noterade att det kommer att hållas miljöministerrådsmöte nästa vecka. Kommer ministern att medverka? Ministerrådsmötena är en av de kanaler där vi har fått möjligheten att närvara.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag tackar för stödet. Jag tycker också att det är viktigt att informera lagtinget och ålänningarna om vad som görs på det här området. Det kommer mycket kritik om att EU bara ålägger oss pålagor och pålagor, men det görs också mycket bra saker.

På miljöministerrådsmöte kommer jag inte delta i nästa vecka. Det är miljöminister Ville Niinistö som deltar. Men jag är övertygad om att om det kommer upp någon fråga som t.ex. rör Östersjön, och som har stor betydelse just för Åland, så utesluter jag inte möjligheten att också jag skulle finnas med vid minister Niinistös sida. Det är frågor som inte har formaliserats men som vi har diskuterat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi har vi uppnått den möjligheten att vi kan vara med i hela ministerrådsprocessen. De flesta frågor avgörs förstås i ett tidigare skede i alla olika arbetsgrupper och kommittéer. Men det är ändå viktigt att landskapsregeringen tar den här möjligheten, visar framfötterna och också fysiskt deltar på mötena. Det är också en påminnelse om att Åland och självstyrelsen finns och att vi har våra egna ministrar. Jag önskar att man verkligen tar alla tillfällen i akt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, vi tar nog våra tillfällen i akt, men det är också en fråga om prioriteringar och var man kan göra mest nytta. Men, som sagt, vi följer med arbetet. Jag har t.ex. avstått från att åka till Rio de Janeiro. De andra självstyrande områdena i Norden t.ex. Färöarna och Grönland hade representanter i Rio. Vi ska fortsättningsvis se var jag kan göra mest nytta. Just den här gången upplever jag att det är att vara hemma.

 Jag vill gärna bjuda in till en konferens nästa vecka som handlar om barns utsatthet och hur man kan göra för att stöda familjer där man lever i marginell fattigdom. Det är Nordens välfärdscenter som kommer hit nästa onsdag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve

Herr talman! Först och främst: Bra jobbat, landskapsregeringen! Sällan har det varit så mycket politik i detta dokument som nu. Det är uppenbart att man tittat på EU med utpräglat politiska ögon. Det är också en bra, nyanserad text om statligt stöd och det behövs att vi fördjupar oss i detta. 

Vad gäller åländsk representation i Europaparlamentet så är det ett bra resonemang, som jag understöder. Det konstitutionella spåret är det enda hållbara spåret - att Ålands lagting verkställer en bred flora av EU-direktiv men saknar reellt inflytande över dem. 

Hur är det då med regionkommittén? Man säga att i och med Lissabonfördraget förflyttades reellt inflytande till Europaparlamentet inom flera områden, också regionkommittén berördes av Lissabonfördraget, som ltl Carlsson nämnde.

Regionkommittén ursprung är att den skapades så tidigt som i Maastrichtfördraget för att hålla regionerna nöjda. Det finns en viss, begränsad nytta med Regionkommittén i och med att vi kan få fart på åländska frågor i de utskott som vi sitter i, t.ex. utbildningsutskottet EDUC eller lagutskottet CIVEX. Det finns också den nyttan att vi får tillträde till EU:s institution och kan träffa dem som har makten och i vissa sällsynta fall kan ett betänkande från Regionkommittén faktiskt leda till resultat i en annan institution. Men den nyttan som det innebär att arbeta i Regionkommittén ligger miltals från att ha en egen Europaparlamentariker.

Låt oss vara ärliga: "Vilken stad kommer du ifrån", är den första frågan som möter en ny ledamot i Regionkommitténs arbetsrum, det är ganska karaktäristiskt.  

Det är bra att landskapsregeringen fortsätter att arbeta för en plats i Europaparlamentet.

Däremot är det viktigt att politiskt minnas att detta är ett ansvar för samtliga riksdagspartier. Vi gör oss en björntjänst om vi utgår ifrån att det är ett enda parti som ska se till att Åland får en parlamentsplats. Med vanlig enkel matematik kan vi räkna ut vad röstutgången blir i sådana fall.

I Regionkommittén har jag för egen del lyft upp upphovsrättsliga frågor och kommer att fortsätta att göra det. Min personliga bedömning är att för Åland är det mest intressant vad som händer i utbildningsutskottet EDUC när det gäller EU-medborgarnas rätt att ta del av TV-sändningar från andra EU-länder.

Jag vill också ge tummen upp för att landskapsregeringen följer momsregelverket med tanke på skattegränsen, den delen blir bättre och bättre för varje år. Tack för Er uppmärksamhet. 

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Valve sade att det kan inte bara var ett parti som ska ansvara för att Åland ska få en Europaparlamentsplats och detta har sagts tidigare i debatten idag. Varifrån uppstår det här resonemanget? Är det inte så att det är Finlands regering, de partier som sitter i regeringen och alla de partier som ingår i riksdagen, att det är dem som man ska påverka för att vi ska få den här platsen. Är det inte på det viset landskapsregeringen gör, att man jobbar mot alla partier?

Wille Valve, replik

Ja, så bör det vara. Vi bör jobba gentemot samtliga riksdagspartier, för det är i sista hand riksdagspartierna som avgör det i riksdagen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Så bör det vara säger ltl Valve, men gör man inte så ifrån regeringens sida? Man borde ju verkligen köra hård lobbyverksamhet mot samtliga riksdagspartier och särskilt de stora partierna. Jag hoppas och förutsätter att landskapsregeringen verkligen jobbar mot alla.

Wille Valve, replik

Talman! Ja, jag tror jag förstår vart vtm Eriksson vill komma. I den åländska offentliga debatten blir det ofta väldigt stark betoning på vår Europaparlamentariker där vi har vår specialmedarbetare. Det knyts ihop till partiet SFP som flera partier har samarbetat med här. Mitt resonemang är att vi bör ha bredaste möjliga fokus på det, men huruvida landskapsregeringen gör det eller inte är en fråga för vår minister att besvara. Jag kan svara på den frågan om elva månader förhoppningsvis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! Jag har valt att fördjupa mig i vissa av de här olika prioriteringarna för 2013. Det har varit en lång debatt och den kommer väl att fortsätta efter utskottsarbetet.

Jag kommer att se på de olika enskilda prioriteringarna. bl.a. 2.2.1 EU 2020 - En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

Här har nämnts olika prioriterade teman; förebygga ungdomsarbetslöshet och marginalisering. Det finns t.ex. projekt som unga på väg, en agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen. Vi har jättebra projekt i det här t.ex. ESF, som jag själv har tagit del av. Tidigare projekt som har fått ESF-stöd är Emmaus byggretur, stöd i arbetet, Fountain House och ungdomslotsprojektet. Det är jättefina verksamheter som har fått startbidrag just inom ESF-projektet.

Här tänkte jag lyfta fram framtida ESF-projektet för jag tror på de här projektmetoderna, att man verkligen hittar saker där man göra nytt. Jag har hört talas om ett skolprojekt som heter Fyren. Jag tror att det är Norra Ålands högstadiedistrikt. Jag vet inte hur det finansieras idag men jag hoppas att det kan bli ett framtida ESF-projekt eller om man hittar finansiering på annat sätt.

Man skriver: ”Landskapet har speciellt prioriterat utbildning som förebygger utanförskap och skapat stödresurser och utbildningsalternativ för ungdomar som hotas av utanförskap”. Då måste man idag gå ner i grundskolan. Jag upplever att kommunerna får allt tuffare ekonomiskt, det kommer också att drabba barn och unga. Vi kommer att behöva minska på resurserna i skolorna. Däremot har vi fler barn och unga som kräver stöd och åtgärder. Vi måste kunna se vad vi kan göra av det här. Vi har flera unga idag som mår dåligt. Alla dessa behöver hjälp på något sätt. Vi behöver kanske se hur tredje sektorn och kommunerna kan hitta varandra närmare. Det är viktigt att man ser på olika saker.

En annan mening från sidan 15: ”Den europeiska målsättningen att andelen ungdomar som i förtid avslutar sin skolgång och sina studier ska vara under 10 % har uppfyllts så gott som på alla nivåer”. Detta är jätteviktigt, ska vi kunna minska på avhoppen från skolan så måste vi kunna ge ESF-medel till sådana här saker och se vad man kan göra dels i grundskoleåldern men även sedan vidare. Som jag ser det så är ESF-medel en viktig sak.

Sedan har vi också ett projekt som jag tycker att är bra och som EU-parlamentarikern Nils Thorvalds nyligen pratade om; Erasmus. Det är ett projekt som stimulerar rörligheten bland studenter och lärare, framförallt på universitetsnivå. Man kan dra nytta av det projektet och få mera utveckling.

Herr talman! Jag tänkte lite gå in på ändringen av tobaksdirektivet som ltl Åke Mattsson talade ingående om. Jag kommer att ta upp det lite flyktigare. Det nämndes i ett tidigare anförande att vi måste vara försiktiga och att vi ska se vad vi kan göra för att rädda snuset. Jag tror ändå att våra rederier oberoende flyr åt olika håll. Jag tror att snuset är kört. Istället ska vi vara försiktiga och inte hålla på allt för mycket, annars kanske vi mister det lilla vi har. Då får våra snusare ännu större sorg om vi blir av med ännu mer. För min del spelar det inte så stor roll. Det viktiga är vilka förebyggande åtgärder vi kan ha, tobaksprogram eller något sådant, så att vi verkligen ser vad vi kan göra för att förebygga tobaksmissbruk bland unga. Ltl Åke Mattsson hade viktiga poänger när det gäller skador kring snus och tobak och det är jätteviktigt.

Däremot nämnde ltl Mattsson lagstiftning men jag tror inte vi kommer så långt med lagstiftning. Vi måste mera jobba med program för ungdomarna till ungdomarna och verkligen skjuta upp debuten kring tobak.

Herr talman! Jag tänkte avslutningsvis kort ta upp barnfattigdomen. Jag tittade på finansministeriets Europa 2020 strategin och det mål som Europeiska rådet har antagit för Europa 2020 och där nämns som femte punkt: ”Den sociala delaktigheten ska främjas genom minskning av fattigdomen”. EU ska försöka lyfta upp åtminstone 20 miljoner människor ur fattigdom och utslagningsriskzon. ”Medlemsländerna får enligt det Europeiska rådet fritt sätta upp nationella mål utgående från de tre tillgängliga indikatorerna; fattigdomsrisk, materiell fattigdom och arbetslöst hushåll”. Här kan vi jobba och sätta upp mål kring arbetslöshet och fattigdom. Vi har en tidigare utredning som har gjorts. Det kommer att göras en ny utredning kring barnfattigdom och så kan vi därefter lägga upp ett mål; vart vill vi?

Den här texten avslutas med: ”Medlemsländerna ska i enlighet med överenskommelsen inom det Europeiska rådet sätta upp nationella mål utgående från de allmänna målen”. Det här kan vi jobba fram och se vart vill vi komma? Jag anser att det är jätteviktigt att vi går vidare. Klassamhället och klyftan håller på att öka klyftan på Åland. Vi behöver verkligen hjälpas åt för att stötta dem som är i riskzonen att marginaliseras i vårt samhälle. Min uppfattning är att det tyvärr blir allt fler. Tack.      

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Lagstiftningen har vi lyft fram i andra sammanhang men framförallt när det gäller tobaken. Jag hör till dem som tror att om vi ska klara av det här problemet så är det nog genom lagstiftning. Information är ju helt okej, det är ju till och med dödskallemärken på cigarettpaketen men det kanske inte räcker ända fram.

Ser man på bilkörning före 18 års ålder så tror jag inte att det räcker med information, att det inte är bra att köra bil före 18 års ålder. Det är lite samma sak här också. För att skapa attityder och rätt inställning till tobaken så är det nog via lag och förbud. Det är ganska tydligt när det gäller ungdomarna.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Dödskallemärket anser jag inte ger så mycket information till ungdomar. Man kanske snarare blir nyfiken.

Visst kan lagstiftning vara en del. Men jag tror inte att ltl Mattsson kan lagstifta bort allting. Jag tror också att det krävs en viss sorts information och program. Det finns jättebra program. Vi kanske borde få skolorna att gå med i programmen och verkligen informera.

Nu vet inte vad vi har för siffror kring tobaksrökningen på Åland när det gäller ungdomar. Ltl Mattsson nämnde att tobaksrökningen har gått ner i åldrarna. Jag hoppas att tobaksrökningen bland unga har minskat, men det har jag inte siffror på.

Lagstiftning behövs, men däremot behöver vi också information och kampanjer, det är jätteviktigt. Trots allt är det föräldrarna som lägger attityderna och man behöver också nå dem, med det gör vi inte med lagstiftning.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det är egentligen en strid om påvens skägg i det här sammanhanget för grundsynen är densamma.

Men jag vill ändå lyfta fram att om det är någonstans som jag tror på lagstiftning så är det här. Det har vi sett t.ex. när det gäller krogmiljön, där man hävdade ganska bestämt att förbjuda tobaksrökning inte kommer att fungera.

Information när det gäller tobaken så där har vi lobbyverksamheten från alla tobaksbolag som ligger emot så det är ganska svårt att nå ut med information. Informationen blir omkull slagen. Det finns det här alternativet att man är ute och markerar att vi i samhället har helt enkelt inte råd att ha tobaksrökning kvar.

Naturligtvis ska vi ha information. Sade jag att tobaksrökningen gick ner i åldrarna så var jag väldigt otydlig med att uttrycka mig. Problemet är att man börjar röka i gymnasialstadiet nu, det är inte så farligt på högstadiet, däremot ”exploderar” tobaksrökningen när man kommer till yrkesskolan.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Egentligen vill ltl Mattsson och jag samma sak, vi vill nå samma mål; så lite tobaksrökare på Åland som möjligt. Ltl Mattsson kör lagstiftningen och jag kör information. Vi får se, vi får ett otroligt bra samhälle tillsammans och vi jobbar vidare. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för anförandet. Jag delar också den här uppfattningen om att fokus när det gäller att tobaksdirektivet bör sättas på förebyggande information. Att total förbjuda tobak är ju samma sak som att total förbjuda alkoholen som man försökte tidigare med, det kommer inte att bli bra och lyckat. Jag tror snarare tvärtom, så länge tobaksrökning och försäljning är tillåten i EU så borde man också ha snuset till fri försäljning i Europa på samma villkor. Det är helt absurt att man tillåter någonting som värre än det som har lindrigare effekt.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlson och jag är ganska eniga i det här. Vart vill vi komma när vi jobbar med att försöka få tillbaka tobaksförsäljningen och få ut det på färjorna? Jag tror att det är ganska hårt. Om vi går inför detta för mycket så kommer Sverige att förlora snuset till slut och så blir det ännu svårare och så förbjuds tobaken på det viset.

Däremot är det lite konstigt att vi får röka fast det blir mer skador av tobaksrökningen än av snuset.

Jag tror inte längre att vi räddar färjerederierna kvar i finsk flagg på grund av snusförsäljningen. Jag tror att vi också behöver se det i ett bredare perspektiv. Däremot har Finland gjort annat för att främja rederinäringen, det är viktigare med skatter och sådant än vad t.ex. snuset är.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tror inte att man kommer att total förbjuda snuset i Sverige. Det kommer inte att gå med tanke på det som finns i anslutningsfördragen.

Vad gäller snusförsäljningens betydelse för flaggstaten så har nog ltl Winé helt rätt, skattepolitiken som man bedriver generellt i landet har nog en större betydelse. Jag tror också att snusförsäljningen har en viss betydelse, jag tror inte att snusförsäljningen är helt borta från agendan, den har en viss betydelse.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson och jag är nog rätt så eniga. Jag menar att om man fortsätter att jobba jättemycket med snuset, jag vet att Sverige har snuset med i anslutningsfördraget i EU-avtalet, så vad händer om snuset helt försvinner från färjorna eller att man börjar titta på någonting annat för att göra det svårare. Vi vet att snuset ändå inte är ”en pipa snus” i Bryssel. Man försöker i alla fall sätta åt det på något sätt. Jag ville nämna det här när vi pratar om snuset så att vi i alla fall har något kvar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Jag vill börja med att instämma i vtm Roger Janssons bedömning om att det här är en av årets viktigare debatter med tydliga teman, ett bra underlag och med frågeställningar som siktar på kort sikt, medel lång sikt och lång sikt in i framtiden. Samtidigt får man nästan lov att välja tema för sitt inlägg efter de ministrar som valt att stanna här. Det kan väl ändå inte vara så att den här debatten upplevs så här pass olika för oss här i kammaren jämfört med regeringens medlemmar. EU-frågorna har ju varit de som ensamma stått för praktiskt taget alla ändringar i självstyrelsesystemet efter 1993 när den nuvarande trädde ikraft. Praktiskt taget varje gång fördragsförändringar, revisioner och moderniseringar har företagits i unionen har det statts sina spår i självstyrelselagen för Åland. Frågorna rör i allra högsta grad självstyrelsepolitiskt viktiga frågor, våra konstitutionella rättigheter och allt det som lagtingsordningen bl.a. högtidligen talar om.

Detta sagt och två dagar före den aftonskola där jag också utgår ifrån att självstyrelsepolitiskt viktiga frågor ska avhandlas så har flera gånger redan idag frågan väckts: Vad händer på onsdag i Helsingfors i t.ex. frågan om valkretsindelningen av republiken Finland i valet till Europaparlamentet? Ännu har vi inte fått något svar. Beklagligtvis lär vi inte få det nu heller av allt att döma. Den här frågan har jag ett flertal gånger också väckt och rest i självstyrelsepolitiska nämnden, hittills utan något påtagligt gehör just avseende den här frågan som regeringen själv avhandlar, dvs. representation för landskapet Åland i Europaparlamentet och i val till Europaparlamentet. Vi vet alltså inte ännu på måndag vad som händer i Helsingfors på onsdag. Vi ska uppenbarligen, som jag ser det, inte ens få veta hur agendan är avfattad. Det är inte bra, det är dystert och det är ett förhållande som jag inte alls kan förstå mig på.

Självstyrelsepolitiska nämnden är ett samrådsorgan och referensbotten för regeringen. Jag tycker att nämnden då ska kunna användas för det syftet i denna viktiga debatt där vi uttryckligen avhandlar ärenden som rimligtvis borde vara på agendan nu på onsdag men där vi inte vet regeringens ståndpunkt.

Därför måste jag anpassa temat till de värderade ministrarna som valt att stanna. Jag ska faktiskt ta upp en fråga som inte alls har avhandlats här idag; konsumentskyddet i EU. Avstamp för det har inte varit särskilt lätt att finna. Jag läste sammanfattningen av de prioriterade kommissionsärendena i arbetsprogrammet för i år. Sammanfattningen börjar uppe på sidan 29 och områdena är sammanfattningsvis indelade i åtta avsnitt och sedan redogör man i textavsnittet för flera än de prioriterade områdena. De är 20 eller 21 beroende lite på hur man räknar. Man kan också ha synpunkter på huruvida det är mycket eller lite, men det är nu så.

Om jag först söker efter orden konsument, konsumentskydd, konsumentfrågor i hela redogörelsen så återfinns termen på fem platser. Konsumentskydd vad gäller finansiella tjänster, energiproduktion, tobak, ekologiskt jordbruk och till sist hälso- och konsumentfrågor i sammanfattningen på sidan 33 och där står det något mycket intressant. Avsnitt 7; Hälso- och konsumentfrågor, ny förordning om offentliga kontroller och detta utmynnar i en fråga som jag hoppas att näringsministern och eller miljöministern kan ha synpunkter på. ”Syftet med förslaget är att förenkla och rationalisera den befintliga rättsliga ramen i syfte att effektivisera den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomför längs hela livsmedelskedjan och samtidigt minimera arbetsbördan för berörda aktörer.” Ingenting av detta finner vi i textdelen, såvitt jag har kunnat utröna, i landskapsregeringens prioriterade områden.

Då kommer vi till livsmedelssituationen i unionen. Vi har länge brottats under det här året. Redogörelsen gäller uttryckligen prioriteringar för detta år och bör, såvitt jag kan förstå, vara fram daterade till datum för denna redogörelses avlämnade dvs. den 28 februari. Vi har umgåtts med problem kring livsmedelsförsörjningen i unionen. Hästköttsfrågan är mycket akut. Den frågan har ytterligare kompletterats med de problem som har dykt upp i Polen, de är säkert kända i landskapsregeringen, och den kötthantering som där förekommit. Min fråga är: Vad avser landskapsregeringen med detta avsnitt under rubriken Hälso- och konsumentfrågor, som återges på detta i för sig korrekta sätt? Ingenting av det har en beskrivning, såvitt jag har kunnat se, i textdelen vad gäller prioriterade områden. Den här typen av frågor rör alla människor alla dagar. Hela livsmedelsförsörjningen är ju avgörande aktivitet för allas vår överlevnad. Här har möjligen kommissionen fångat upp detta problem och skriver som man skriver. Samtidigt visar man på den här problematiken med en nationell myndighet, här hänvisar jag till vtm Eriksson. Vem ska i så fall för Ålands del sköta den här typen av kontrollåtgärder? Det får vi se beroende på hur lagstiftningen utformas.

Jag hoppas att finans- och näringsutskottet lite närmare kan fördjupa sig i den här frågan eller möjligen social- och miljöutskottet eller båda två, för detta är en ytterst viktig fråga. Vad avser landskapsregeringen? Hur borde rätteligen det här avsnittet ha utformats bland de prioriterade områdena även för Ålands del? Kan vi räkna med att lagstiftningen utformas hos oss på detta område och hur kan övervakningen ske?

Man kan tycka vad man vill om unionen men det här är något som alla människor funderar på alla dagar, åtminstone i de kretsar där jag rör mig. Vad är det jag inhandlar? Kan jag lita på det jag köper? Vad betyder det här för min egen vällevnad när jag äter det här?

Allt detta ska ses i ljuset av de friheter som råder i unionen, frihet för varor och tjänster att röra sig fritt och tillträde till marknader för alla och envar i stort sett på lika villkor. Ja, men de friheterna har uppenbarligen sina begränsningar när vi riskerar att råka ut för den här typen av aktiviteter. Unionen har en roll, de nationella myndigheterna har självfallet en roll och vi här på Åland och landskapsregeringen har ett ansvar, också för mindre lyckade aktiviteter som i stor utsträckning är en följd av integrationen och den större frihet att röra sig som nu råder och som är en av grundpelarna i hela gemenskapsbygget. Tyvärr ser vi att detta missbrukas på sina ställen.

Om kompetenta utskott lite närmare kan fördjupa sig i de här frågorna så är det mycket tacksamt och så får vi återkomma till det.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Det är en mycket viktig fråga som vtm Gunnar Jansson lyfte upp när det gäller att man kan lita på det man äter och handlar och att det innehåller det som det ska göra.

Det här förslaget är öppet vad det ännu kan bli. Landskapsregeringen följer med. Det är också viktigt att man från utskottets sida får så pass mycket information som möjligt.

Här på Åland har vi ÅMHM som är en mycket kompetent myndighet och sköter den här kontrollen och de är vaksamma när det kommer information om t.ex. otjänliga produkter som bör dras in från butiker.  

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag är en enkel lagtingsledamot, det är länge sedan jag var vicetalman.

Nej, jag har ingen orsak att misstro våra egna myndigheters vaksamhet beträffande produktion och distribution på Åland. Men just den fria rörligheten för framförallt varor gör ju att ursprungsland för det som vi köper i våra butiker många, många gånger är långt utanför Ålands gränser. Därför är det också en fråga vad som kommer in i landet, hur den nationella kontrollen sköts och hur det kommer att kunna koordineras med den kontroll som ministern själv här nämnde. Det är ytterst väsentliga frågor, i all synnerhet om EU fortsättningsvis driver linjen att det i medlemsland bara kan finnas en kompetent myndighet. Vad gör vi då?

Minister Carina Aaltonen, replik

Det som jag ändå tycker att är viktigt just med det här förslaget är syftet att förenkla och rationalisera för att göra det lättare för hela livsmedelskedjans aktörer, så att man får mindre administration men ändå har effektiva kontrollmekanismer som ska förebygga kriser och annat. Jag tycker att det här är ett bra initiativ. Jag tycker att det är viktigt att allt som innebär förenklingar och rationaliseringar bör vi också på Åland ta del av. Många gånger upplevs sådant här som väldigt byråkratiskt och svårt för våra små företag och speciellt för våra små enmansföretag inom livsmedelsförädlingssektorn.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Visst är det en lovvärd målsättning att förenkla och göra hanteringen billig. Samtidigt är det åtminstone min uppfattning att med konsumentskyddet kan man inte dagtinga. Det är ytterst en fråga om hälsan och människans dignitet helt enkelt om att inte riskera att på grund av något så alldagligt som att det man äter så riskerar man att bli illa åtgången på grund av dålig kvalitet på det vi får i oss.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Jansson tar upp en aktuell fråga som säkert bekymrar många i vårt samhälle.

 Jag undrar om det egentligen inte är en annan kontroll som är den viktiga; livsmedelskontrollen. Konsumentskyddet träder in när man har inhandlat en vara och sedan av någon orsak anser att man inte har fått det som man har betalat för. Då kan man på olika sätt anföra klagomål om det. Jag tror inte att det är på konsumentskyddssidan som man kan stävja osäkra och eventuellt t.o.m. skadliga livsmedel som kommer ut i handeln. Nog måste det väl vara på ett annat plan som man koncentrerar sig på att förhindra att vi får skadliga livsmedel in i handeln.

Det leder antagligen till att det gynnar det närproducerade ännu mera. Idag har vi lyckligtvis väldigt fina lokalt producerade livsmedel och de gynnas mycket av de här skandalerna, tror jag.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Gunnar Jansson, replik

Jag kan långt dela den uppfattningen. Samtidigt inspirerades jag av de ministrar som kunde vara närvarande och jag läste direkt innantill. Rubriken på sidan 33 heter: Hälso- och konsumentfrågor och där utlovas åtgärder för att effektivera den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomför längs hela livsmedelskedjan. Här är kopplingen mellan konsumentskydd och livsmedelskontroll eftersom det ska gälla från källan till konsumenten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är säkert nödvändigt. Jag ifrågasätter i alla fall om det är konsumentskyddslagstiftningen som man ska förstärka om man vill säkra att vi får hälsosamma och icke skadliga livsmedel ute i handen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Fru talman! När vi rör oss på EU-nivå nu så utlovar kommissionen här ny förordning och vad än den kallas så kommer den att gälla rakt av i alla medlemsländer. Här utlovas en ny förordning om offentliga kontroller. Jag tror nog att det omspänner de båda delar som vi nu debatterar, såväl konsumentskydd som livsmedelskontroll, när man av allt att döma i varje fall ska inrätta en ny myndighet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Enda behandling

6        Ltl Petri Carlssons anhållan om befrielse från uppdrag som medlem i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen börjar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Framställningen är godkänd. Lagtinget har således befriat lagtingsledamoten Petri Carlsson från uppdraget som ordinarie medlem i justeringsutskottet för den återstående mandatperioden i enlighet med framställningen. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

7        Trafikutbyggnad

Landskapsregeringens svar

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 4/2012-2013)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Veronica Thörnroos.

Ltl Torsten Sundblom

Enligt budgeten för år 2013 är det tillgängliga anslaget 1 900 000 euro för Åva-Jurmo projektet. Av 2012 års budget kan utläsas att projektets förverkligande skulle inledas under slutet av år 2012 men vi ska nu påbörja mars månad 2013 och ännu har ingen byggstart skett.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilken tidsplan har landskapsregeringen för förverkligandet av Åva-Jurmo projektet?

Minister Veronica Thörnroos

Tack, fru talman! Tack, ltl Sundblom, för en intressant och angelägen fråga.

Åva-Jurmo projektet kom med i lagtingsdebatten första gången 2003. Det har i princip aldrig varit något parti som direkt har varit emot att man skulle förkorta färjpasset mellan Åva och Jurmo. Glädjande så. Det oaktat så har projektet tagit en ganska lång tid tycker vi allihop. Vi skriver 2013 nu.

Det är ju så att demokratiska processer är processer som tar tid, speciellt när man väljer att aktivt söka medling, att aktivt beakta jordägares intressen och beakta kommande brukares intressen.

När det gäller utbyggnaden av en fast förbindelse, fast där finns också en linfärja mellan Åva och Jurmo, så var det viktigt för den då sittande landskapsregeringen att få till en samsyn kring det här projektet. Föglöprojektets icke förverkligande, annat än i teoretiska modeller, avskräcker sannerligen. Man ville från början ha en dialog och man ville att alla som berördes av det skulle få en möjlighet att komma med sina synpunkter. Den enda nackdelen med den processen är att den tar tid. Fördelen är att du inte har ett besvär mot dig när vägplanen ställs ut.

Efter många och långa diskussioner mellan trafikavdelningens tjänstemän och berörda så kunde man enas om en vägsträckning, trots att det från början hade sett komplicerat och svårt ut. Man var ense om att det här var ett bra förslag. Ortsbefolkningen stod bakom förslaget och trafikavdelningen förde fram förslaget.

Man visste redan när man begärde in miljökonsekvensbedömningen att det eventuellt fanns problem med genomströmning i ett av sunden, det som är närmast mot Jurmo. Man valde ändå att lämna in det till miljö- och hälsoskyddsmyndigheten.

När man sedan sökte miljötillstånd i december 2012 så fick man också, ganska naturligt, en förfrågan från miljömyndigheten: Är ni säkra på att vattengenomströmningen är tillräcklig i förslaget? Svaret på den frågan är nu i process tillsammans med miljöbyrån eftersom det är där som vi har våra experter när det gäller vattenmiljön. Man har hållit ett möte. Det som man egentligen vill veta är hur många vägtrummor man behöver sätta in för att inte få en negativ miljöpåverkan. Det här måste man helt enkelt ha hjälp med från andra inom landskapets myndighet för att kunna klargöra. Det är miljöbyrån som är oss behjälpliga.

Efter det kommer man att komplettera det miljötillstånd som redan har lämnats in i december 2012.

Man kanske kan tycka att det här är ett litet projekt; en liten väg, en liten bro och sedan en linfärja, det är väl ingenting jämfört med det kortruttsprojekt som planeras nu. Det kan man säkert tycka, men det oaktat så kräver det enorma resurser. Det är trots allt en investering i 4-5 miljonersklassen som ska göras.

De facto är det så, bästa lagting, antingen det är en investering i 4 eller 5 miljonersklassen eller om det är en investering i 40 eller 50 miljonersklassen så behövs samma expertis knytas till och vara behjälpliga för att det ska löpa framåt.

Målsättningen är att få till stånd en byggstart inom september. Det är den senaste uppgiften som jag har fått från avdelningen. Den kompletterande miljötillståndsansökan kommer att beredas och behandlas på sedvanligt sätt. När den är klargjord så bjuds projektet ut. Eftersom man vet att det egentligen bara finns ett litet ”frågetecken” som rör genomströmningen på ett specifikt ställe så har man redan nu entreprenadhandlingarna för vägen i princip färdiga.

Därefter kommer man efter diskussioner att ta hänsyn till huruvida man kommer att bjuda ut detta som ett samlat projekt eller om man kommer att välja flera olika entreprenader. Om man väljer flera olika entreprenader, att man särskiljer stål, betong, väg och byggkonstruktion, så betyder det att flera mindre företag har möjlighet att bjuda på projektet och det är en fördel för vårt småskaliga samhälle, det ska jag ärligt understryka. Nackdelen är naturligtvis att det krävs mera från avdelningen i form av övervakningar om det är flera olika entreprenörer som man ska föra en dialog med och arbeta tillsammans med.

Men som svar på ledamotens fråga så är byggstarten planerad till september.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Det var bra att få veta hur långt det här projektet har kommit. Att ställa en fråga är en lagtingsledamots, i oppositionsställning, enda möjlighet att få ett officiellt svar. Nu har vi fått veta att man räknar med byggstart i september 2013. Det är ju bra det. Jag har förståelse för hela tillståndsprocessen och att den är densamma oberoende om det är stort eller litet projekt.

Ministern nämnde en entreprenad eller flera entreprenader. Man har ju en huvudentreprenad och sedan tar de in underentreprenörer och då fungerar det säkert lika bra. Jag tackar för det här svaret.

Minister Veronica Thörnroos

Tack, fru talman! Vi är helt ense om att det här är ett viktigt projekt. Projektet går vidare. Ltl Torsten Sundblom har alltid möjlighet att komma in till mig. Min dörr står alltid öppen både för regeringspartierna men självklart också för samtliga ledamöter i lagtinget, så välkommen in nästa gång ni funderar över något.

Ltl Torsten Sundblom

Talman! Ett litet tillägg, det är viktigt att byggstarten också blir noterad i lagtingsprotokollet så att vi vet när den blir. Tack.

För kännedom

8        Ändringar i barnomsorgs- och hemvårdsstödslagstiftningen relaterade till faderskapspenning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 13.03.2013.

9        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 13.03.2013.

10      Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2012

Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 18.03.2013.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 13.03 klockan 15.00. Plenum är avslutat.

Originalfil