Plenum den 12 januari 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 12 januari 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Dennis Jansson på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2003-2004 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 8/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har nu kommit så långt i en process som har pågått över sex år att det är dags att slutligen ta ställning om självstyrelselagen för landskapet Åland. Jag har själv tidigare hållit ett anförande i detta ärende och avser inte att upprepa mig.

 

I detta skede kan konstateras att lagutskottet har varit enigt i sitt betänkande som ni nu har på era bord. Även det tidigare lagutskottet har givit ett betänkande i saken den 9 september 2003; jag tänker inte upprepa det betänkandet heller utan hänvisar den intresserade att själv läsa närmare där om så önskas.

 

Jag vill ge en bakgrund till ärendet. Republikens president överlämnade i mars 2002 en proposition till riksdagen om reformen av sl. Den 14 januari 2003 gav grundlagsutskottet sitt betänkande och riksdagen godkände lagen den 21 januari 2003. Då en ändring av självstyrelselagen skulle ske i grundlagstiftsordning plus lagtingets bifall, lämnades lagen vilande över nyval och grundlagsutskottet gav sitt betänkande den 11 juni 2003 samt lagen antogs av den nyvalda riksdagen den 7 november.

 

Hur det sedan gick med lagförslagets öde torde vara känt för alla, men republikens president gav i alla en ny proposition den 21.11.2003.

 

Lagutskottet har då arbetat med detta ärende och tagit del av alla tidigare utredningar och material som finns till förfogande i ärendet samt dessutom ytterligare hört lantrådet Roger Nordlund, Europarättschefen Michaela Slotte och riksdagsmannen Roger Jansson.

 

I lagutskottet har vi konstaterat fyra mycket betydelsefulla ändringar som alla är till mycket stor nytta för landskapet.

 

  1. Budgetlagarna träder i kraft så snart lagtinget har antagit dem; man behöver inte invänta presidentens utlåtande, som förfarandet är just nu.
  2. Lagstiftningen anpassas i enlighet med den nya grundlagen, dvs. att genom landskapslag, inte förordning, skall utfärdas bestämmelser om individens rättigheter och skyldigheter. Detta innebär att ålänningarnas rättsskydd förstärks även på detta område.
  3. Ålands landskapsstyrelse ändrar namn till landskapsregering, vilket bättre motsvarar dess faktiska upp och status.
  4. Landskapet får rätt att formulera Finlands ståndpunkt i EG-frågor till den del de berör landskapets behörighet. Landskapsstyrelsen kommer att få rätt att stå i direkt kontakt med kommissionen i de frågor vi har behörighet, landskapet skall utse de myndigheter som skall handha förvaltningsuppgifter inom sitt behörighetsområde samt att landskapet tillsammans med riket formulerar svar till kommissionen och EG-domstolen på det område där vi har behörighet.

 

Fru talman!

Detta innebär att vi har rätt att delta i beredningen och genomförandet av EU:s rättsakter. Det är ett enormt framsteg för Åland. Det innebär att Åland på dessa synnerligen betydelsefulla områden är så nära en egen stat man kan vara egentligen. Jag hoppas att alla inser vidden av det här.

 

Som det också framgår av betänkandet föreslår lagutskottet även två hemställningsklämmar, nämligen att jämkningsgrunderna bör framgå av lagtexten samt att högsta domstolen bör vara jämkningsinstans.

Här kan jag informera lagtinget att jag anser att Ålands förvaltningsdomstol samt eventuellt högsta förvaltningsdomstolen fortsättningsvis kunde avgöra tvister mellan landskapet och riket. Vi har en tvist mellan två offentligrättsliga samfund, staten och landskapet, en paragraf som styr jämkningen, så jag att systemet är klart. Vi har fria oberoende domstolar som skall avgöra bl.a. just sådana här tvister. Det är inte för mig personligen någon tröskelfråga, men så ser jag på saken. Jag har inte reserverat mig i betänkandet mot detta.

 

Det som alla vet har varit problemet i reformen är de eventuella bötes- och vitesbeloppen, flitigt, vågar jag påstå. Jag tänker inte gå in i detalj och upprepa allt det som har framkommit; alla kan ta del av de utredningar och utlåtanden som föreligger, om man så önskar. Jag kan säga att en enig expertis säger att möjligheten för att Åland skall betala skadestånd eller dylikt redan föreligger med det system vi har nu. Grundlagsutskottet sade i sitt utlåtande den 11.6.2003 att landskapets storlek och ekonomi skall beaktas. Det var just dessa omständigheter som riksdagsman Roger Jansson betonade när vi hörde honom. Det framfördes också att reformen innehåller väldigt mycket som är bra för Åland.

 

Det är också ett politiskt beslut redan att landskapet Åland har framfört att ”vi är beredda att betala för vårt ansvar” men enligt vår storlek eller kanske hellre litenhet. Detta tryggas fullt ut med denna reform. Bötes- och vitesförfarandet är också ett scenario som vi på alla sätt skall undvika att hamna i. Man kan också säga att man har mycket lång tid på sig att reparera eventuella felaktigheter som vi eventuellt i framtiden kan göra oss skyldiga till. Det har tidigare nämnts om fallet med sophanteringen på Kreta och under lagutskottets arbete har det framkommit ett till fall. Det berör Spanien och har med badvattendirektivet att göra; i det fallet var det så att domen kom den 12.2.1998 och den 25.11.2003 framfördes skadeståndskrav. Det var alltså drygt 5,5 år mellan dom och krav. Det som ett exempel på dessa två gånger det här har använts i Europa, att man har mycket lång tid på sig att justera felaktigheterna.

 

På basen av detta anser ett enigt lagutskott att lagen bör antas.

 

Ltl Erlandsson:

Fru talman!

De senaste riksdags- och lagtingsvalen medförde radikala ändringar i personsammansättningen i det lagstiftningsorgan som speciellt arbetar med viktiga självstyrelselagsändringar och därmed med självstyrelsens grunder. I Finlands riksdag har grundlagsutskottet förnyats så genomgripande att endast två medlemmar finns kvar från det tidigare. 15 nya medlemmar, ny ordförande, ny åländsk representant och förhoppningsvis en mera nyanserad inställning till de åländska ärendena borde bli följden.

Det tidigare grundlagsutskottet har gått till historien som det grundlagsutskott som bl.a. ville beskära republikens presidents maktbefogenheter. Utskottet föreföll att ha som mål att fungera som en instans med författningsrättsliga syften och därmed tona ner högsta domstolens roll i fråga om tolkning av den finländska lagstiftningen. Vi behöver inte ha något särskilt gott politiskt minne för att erinra oss grundlagsutskottets ställningstagande gentemot självstyrelselagens oavhängighet när den s.k. lotterilagen var för behandling i Finlands riksdag. Om inte justitieministeriet, presidenten och högsta domstolen ingripit till förmån för självstyrelselagens bestämmelser hade den största konstitutionella krisen i självstyrelsehistorien varit ett faktum. Den tvisten klargjorde än en gång hur viktigt det är att självstyrelselagen och hela systemet är uppbyggt på att lagtinget har en stark ställning gentemot riksdagen och att presidenten, Ålandsdelegationen och högsta domstolen har sina klart definierade uppgifter i fråga om tolkning och tillämpning av självstyrelselagen. Vi måste ha klart för oss att i den mån riksdagen övertar de nämnda institutionernas befogenheter i åländska ärenden försvagas självstyrelsen i motsvarande grad. Den radikala förnyelsen av grundlagsutskottets sammansättning är ingen garanti för en fördomsfriare inställning till Åland, men det nya utskottet kan i alla fall inte få ett sämre betyg än sin föregångare.

 

Lagtingsvalet här hemma medförde att lagutskottet i sin helhet förnyades i fråga om personsammansättningen och hela fem lagtingspartier är nu företrädda i utskottet. Då förslaget till ändringar i självstyrelselagen var uppe för behandling i det tidigare lagutskottet var utskottet dessutom oenigt så djupt att t.o.m. två reservationer fogades till betänkandet. Från centerns sida i lagutskottet kunde man i princip acceptera en regel enligt vilken landskapet skall ansvara för böter som ådöms till följd av försummelse från lagtingets sida att på ett korrekt sätt implementera gemenskapsrätten. Centern pekade på det orimliga i att bli ålagd betalningsskyldighet i sådana fall där rikets myndigheter utnyttjar sin vetorätt gentemot ändrad lagstiftning så att den blir förenlig med gemenskapsrätten.

 

Det nya lagutskottet är enigt och avger ett nytt betänkande, inte bara av formella skäl, utan också till innehållet. Lagutskottet fäster enligt min uppfattning stor vikt det material som kom fram i samband med stora utskottets hörande. Det skriftliga utlåtandet som högsta domstolens president Leif Sevón avgav gav en klargörande innebörd åt hela problemkomplexet.

 

Fru talman!

De finländska myndigheterna kan som känt endast inlägga veto mot landskapslagar av två orsaker. Den ena är då lagtinget har överskridit sin lagstiftningsbehörighet; den andra orsaken berör lagar som kan utgöra fara för rikets inre och yttre säkerhet. I alla fall där landskapet döms till betalningsansvar eller böter måste rimligen orsaken till landskapets försummelse bero på fel i landskapslagstiftningen eller felaktig tillämpning i åländsk behörighet. Om lagtinget eller de åländska myndigheterna går in för att ändra orsaken till betalningsansvaret så har rikets myndigheter ingen möjlighet att lägga in sitt veto eftersom ändringen faller inom åländsk behörighet. Tidsfaktorn torde inte ha någon betydelse. Det alltid nämnda exemplet från Grekland tog hela åtta års handläggning. Klart är förstås att man numera kommer att snabba upp handläggningsprocessen, men någon fara för att lagtinget inte hinner rätta till felaktigheter i gemenskapsbestämmelserna finns inte.

 

Lagutskottet har förklarat jämkningsbestämmelser och grunderna härför. Men om jag återknyter till min inledning vill jag betona den kläm som avslutar lagutskottets betänkande, dvs. att landskapsstyrelsen får lagtingets uppdrag att tillsammans med riksmyndigheterna precisera jämkningsbestämmelserna så att dessa kan anges i lagtexter och att högsta domstolen påförs uppgiften att avgöra tvister mellan riket och landskapet om ansvarsbeloppen. En sådan bestämmelse skulle vara förenlig med andan och meningen i självstyrelselagen, för att citera en ofta använda formulering i tidigare landsting.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Så har då lagutskottet levererat det som vi inom ÅF i denna fråga, tyvärr lite förväntade och befarade: dvs. ett betänkande som inte bara försvarar den kovändning framför allt centern och de obundna är på god väg att prestera i denna åländska ödesfråga, utan också ett betänkande som andas någon sorts nyvunnen insikt: "Det finns redan idag en möjlighet från statens sida att ställa krav på landskapet i form av en förvaltningstvist." Vad är nu detta? Vems ord är det utskottet har tagit till sig i denna fråga? Vem skall man tro på? Jag hörde på utskottets ordförande och lyssnade speciellt noga på den här delen i hans presentation, men jag är fortfarande lika villrådig.

 

Att man på grund av politiska orsaker avfärdade de invändningar som enligt mitt förmenande en av de mest sakkunniga i dessa ärenden hade i september, dvs. dåvarande vtm. Christer Jansson, tycker jag är tråkigt. Men grundlagsutskottet, som från vissa håll ibland brukar höjas till skyarna, hade precis samma invändningar. Grundlagsutskottet skriver nämligen uttryckligen i sitt betänkande av den 14 januari 2003 i sin motivering till att påföra Åland ett direkt ansvar för EU-böterna "att det är osannolikt att relationen mellan Finland och Åland i lagstiftningsfrågor överhuvud taget kan behandlas nationellt som ett skadeståndsärende". Utskottet späder dessutom på med att Åland inte har ett skadeståndsrättsligt ansvar gentemot finska staten för ett fel eller en brist i en landskapsförfattning.

 

Det gäller också att komma ihåg att i den märkliga konstitutionella situation som Finland befinner sig i på grund av avsaknaden av en författningsdomstol är det de juridiska, om man vågar säga så, lekmännen i grundlagsutskottet som bestämmer vad som är rätt och riktigt i landet. Hanteringen av den finska lotterilagen kommer, precis som ltl Erlandsson var inne på, för alltid att framstå som ett ganska makabert exempel på hur långt utskottet är berett att gå för att hävda Finlands intressen i ett läge där Åland sitter i den andra vågskålen. Den vågskålen tenderar alltid att ha kraftig slagsida.

 

Lagutskottet anser sig tydligen värna om ålänningarnas bästa genom att makalöst nog beteckna den nu aktuella ändringen av självstyrelselagen som enbart ett förtydligande och en komplettering av det rättsläge som redan gäller. Här måste utskottet förklara vad man menar. Om inte utskottets ordförande kan det yrkar vi på att lagförslaget åter förs till stora utskottet så att flera ledamöter kan ta del av det material som lagutskottet anser sig stöda sin tolkning på.

 

Ifall inte lagutskottet har annat underlag än bedyranden från statens representanters sida, ja då är det än en gång med öppna ögon lagtinget föreslås acceptera en försämring av självstyrelselagens innehåll. I ljuset av grundlagsutskottets – också där är jag helt enig med ltl Erlandsson - av tradition lite ogina inställning till ålänningarnas självbestämmande är det inte av omtanke om Åland, det borde ju var och en förstå, som utskottet - mot den egna regeringens inrådan - fört in EU-böterna som ett permanent hot i de fall självstyrelseorganen inte i varje enskild fråga böjer sig för direktiv och påbud utfärdade i Bryssel och Helsingfors.

 

Fru Talman.

Vad är det då lagutskottet anser att endast är en komplettering av gällande rättsläge? Jo, att Åland i värsta fall kan påföras ett dagligt bötesbelopp, alltså ett skadestånd för varje dag som går, om närmare 100.000 euro. Låt oss säga att det tar Åland två månader, och det tycker jag är rimligt med tanke på att komplicerade ärenden skall vandra på axeln lagtinget-ÅD-justitieministeriet-president-HD, om det är ett riktigt knepigt fall, att fixa den bristfälliga lagstiftningen och notan för ålänningarna kan bli upp till 6 miljoner euro i ett enda ärende. Nog är det  förvånande att inte lagutskottet i sin vishet brytt sig om att påvisa vilka astronomiska belopp som det ur 26.000 ålänningarna synvinkel de facto handlar om. För inte är det väl så att man inför Ålands folk vill förtiga det här?

 

När jag talar om bötesbeloppets storlek och säger "i värsta fall" så beror det på att lagutskottet säger ja till att föra ut självstyrelsen på nästan helt okända juridiska marker. Än så länge har systemet med sanktioner tillämpats sparsamt, precis som lagutskottets ordförande sade, det har faktiskt lagutskottet rätt i, men just därför finns det heller inget belägg för hur EU-domstolen skulle förfara t.ex. ifall ett område som Åland med en liten befolkning skulle straffas för en överträdelse av EU-reglerna. Här har vi ytterligare ett motiv för varför lagförslaget bör skickas till stora utskottet och jag hoppas att minst 8 ledamöter i denna sal åtminstone inser vikten av att veta vilka bötesbelopp vi talar om.

 

Lagutskottet dristar sig till att skriva att EU-böternas belopp UPPENBARLIGEN påverkas av att överträdelsen har en begränsad regional räckvidd. Vad då ”uppenbarligen”?  Här förväntar jag mig också ett klarläggande från lagutskottets sida. Är Åland att betrakta som ett eget land när EU-böterna räknas fram eller är det ”uppenbarligen” så att det finns stöd för ett reducerat belopp?  Var kommer detta glasklara uppenbarligen ifrån? För mig är mycket i detta ärende långtifrån uppenbart. Jag tror faktiskt inte att jag är den enda, men tyvärr kanske en av de få som säger det rakt ut.

 

Fru talman!

Lagutskottet avslutar med att, som jag ser det, ge landskapsregeringen ett ganska hopplöst uppdrag: se till att det blir högsta domstolen som påförs uppgiften att avgöra tvisterna mellan Finland och Åland om EU-böternas storlek. Här har grundlagsutskottet i behandlingen av just detta ärende fått hela riksdagen med på att rubba högsta domstolens specialuppgift i självstyrelsesystemet - utan tvivel som hämnd för att domstolen värnade om Finlands rykte som rättsstat i samband med lotterilagen.

 

Vårt eget lagutskottet har läst regeringsprogrammet för Nordlund III och hittat passusen om att den nu aktuella ändringen av självstyrelselagen bör ändras redan innan vi hunnit klubba av den pågående behandlingen! Grundlagsutskottet har klassat ner självstyrelsen och EU-böterna till en vanlig förvaltningstvist och därmed är det, vilket jag tycker är ganska förvånande, Ålands Förvaltningsdomstol som skall ta på sig ansvaret att uttolka ett helt okänt juridiskt område.

Från Ålands Framtids sida varnar vi lagtinget från att godkänna denna nedklassning av självstyrelsens status och vädjar även när det gäller detta att stora utskottet får ta del av ärendet för att få en möjlighet att fördjupa sig i lagförslagets konstitutionella konsekvenser.

 

Fru Talman.

Jag tror att det för rätt många av dem som jag annars känner som självstyrelsemedvetna ledamöter i detta lagting skulle kännas betydligt bättre, ifall vi måste rösta för ett godkännande av denna framställning, om de fick en möjlighet att ytterligare fördjupa sig i dessa handlingar.

 

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag förstår att ltl Anders Eriksson kanske kan få många som tycker som han i den här frågan eftersom han själv målar upp någonting av en ödesstämning över de konsekvenser som förslaget skulle få. Det är faktiskt så att EU-böter har blivit aktuella endast i två fall under EG:s historia och i båda fallen har det inte gått ut några böter. När det gäller för Ålands del har vi alla möjligheter, precis som alla andra länder, att undvika böterna. Inte är det meningen att vi från åländsk sida med öppna ögon skall gå in för att så radikalt bryta mot EU-bestämmelserna att vi drar på oss böterna och allra minst att vi måste betala dem. I lagutskottets betänkande redogör man för grunderna hur man beräknar böterna och det som vi antyder i lagutskottets betänkande fick vi stöd av genom att läsa det utlåtande som högsta domstolens president Sevón gav, där han skriver att ”uppenbarligen påverkas vitesbelopp av att överträdelsen har begränsad regional räckvidd”. Det kan man också säga här. När det gäller att bedöma hanteringen av det här har lagutskottet lyssnat mera till högsta domstolens president som har domarerfarenheter från Europadomstolen, och jag tror inte att ltl Anders Eriksson i det hänseendet kan mäta sig med högsta domstolens president och hans bedömning.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda har ltl Ragnar Erlandsson helt rätt! Jag har inte haft möjlighet att ta del i lagutskottets interna diskussioner utan jag kan bara ta fasta på det som står i betänkandet. De facto står det inte någonting i detalj hur man räknar ut storleken på böterna och på vilka grunder de kan utfalla. Jag har fått ut dokumentet från EU-enheten vid landskapsstyrelsen och funderat ganska mycket på hur böterna räknas ut och faktiskt kommit fram till det som jag kallar för astronomiska summor. Jag kan försäkra ltl Ragnar Erlandsson att jag nämnde det, inte för att försöka måla upp någon ödesstämning, utan om det är så att Åland blir dömt för en förseelse handlar det de facto om ganska stora belopp. Man kan alltid ”tro” att det inte kommer att hända, att det osannolikt osv., men vi vet mycket väl hur det var med det osannolika i Harrisburg – det hände också.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vi har sagt, åtminstone från centerns sida, att vi är beredda att ta vårt ansvar, men vi är också beredda att ta vårt ansvar gentemot de betalningsskyldigheter som kan följa med ansvaret och därför ligger det också i ansvarets natur att man försöker undvika en utgift av det här slaget för landskapets del. Det behöver man inte göra på annat sätt än att man följer de bestämmelser som gemenskapsrätten förutsätter. Det har vi och för sig lovat i och med anslutningen till EG.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson säger att man från centerns sida är beredd att ta sitt ansvar i den här frågan. När framställningen gick från regering till riksdag fanns ingenting stadgat om bötesbeloppet, det är vi alla medvetna om. Vi är också medvetna om att dåvarande landskapsstyrelse jobbade hårt för att få bort stadgandet när regeringen förde det på tal, och lyckades. Det är precis som ltl Ragnar Erlandsson själv sade i talarstolen för en liten stund sedan, att även från centerns sida försökte man få en sådan lösning till stånd när böterna kom in att böterna i så fall skulle gälla enbart för det åländska ansvaret, dvs. om man felar på den åländska sidan. Så är det de facto inte med den framställning som ligger nu och det är också så att den här framställningen kritiserade centern stenhårt så sent som i september, just på de grunder som jag nämner, så jag tycker att ansvaret blir, tyvärr ltl Ragnar Erlandsson, lite luddigt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Låt mig börja med att understödja ledamot Anders Erikssons förslag om att stora utskottet skall få möjlighet att titta närmare på konsekvenserna av det lagförslag som en majoritet i denna sal tycks vara beredd att godkänna in blanco. Finns det några ärenden som stora utskottet bör få på sitt bord så är det ju ärenden kopplade till vår konstitution. Och den nu aktuella ändringen av vår egen grundlag är i sanningens namn så pass kontroversiell på grund av förslaget om EU-böter att det absolut borde gå till stora utskottet.

 

För en färsk lagtingsledamot är det med oro man studerar den åländska självstyrelsens juridiska position efter det att Finlands nya grundlag trädde ikraft år 2000. Låt mig ställa en fråga direkt till landskapsstyrelsen: Kommer landskapsstyrelsen att låta utreda självstyrelsens ställning efter det att självstyrelselagen nu uttryckligen underordnats den finska grundlagen? Vill inte lantrådet eller någon annan minister svara på frågan här och nu så återkommer jag gärna med en enkel fråga i detta ärende.

 

Min oro och behovet av en utredning baserar sig bl.a. på den diskussion vi för som bäst inom Ålands Framtid utgående från det faktum att den finska grundlagen t.o.m. används som ett argument för att avvisa det åländska kravet om en egen plats i EU parlamentet. Det finns på goda grunder även befogad oro för att grundlagsutskottet anser sig ha privilegierad befogenhet att tolka självstyrelselagens innehåll. Den politiska tolkningen i utskottet skulle alltså väga tyngre än den juridiska tolkning högsta domstolen står för.

 

Det sistnämnda har ju föranlett grundlagsutskottet att föreslå för riksdagen en kläm om att högsta domstolen skall slopas som det specialorgan som granskar landskapslagarnas innehåll. Riksdagen har tyvärr förenat sig med grundlagsutskottet om ett sådant uttalande. Och intressant nog är det åter den finska grundlagen som används som argument för att försöka rubba ett av grundfundamenten i självstyrelsesystemet: nämligen praxis om att politiska organ inte kan schackra med självstyrelselagen såsom grundlagsutskottet gjorde i samband med lotterilagen utan att det är högsta domstolen som står som slutlig uttolkare, precis som det förutsätts i en rättsstat.

 

Vårt eget lagutskott tassar runt denna fråga som katten runt het gröt och vågar inte riktigt tala klarspråk om konsekvenserna av en förändring i den riktning grundlagsutskottet strävar.

 

Fru talman!

Inom Ålands Framtid anser vi frågan om högsta domstolens hävdvunna ställning inom självstyrelsesystemet vara så pass fundamental att vi föreslår att en kläm fogas till lagtingets beslut i detta ärende, oavsett hur utgången än blir. Förslag till kläm enligt följande:

 

"Lagtinget förutsätter att Finlands regering och riksdag inte vidtar några åtgärder som förändrar högsta domstolens ställning inom det åländska självstyrelsesystemet.”

 

Till sist, fru talman, kan jag inte låta bli att än en gång konstatera den njugghet som på sina håll råder gentemot åländska symbolfrågor. Vid övergången till benämningen landskapsregering skall det inte gå att tala om åländska ministrar, än en gång till följd av den finska grundlagen. Eftersom denna benämning enligt grundlagen tydligen är förbehållen medlemmarna av statsrådet väntar vi med spänning på ny finsk lagstiftning som förbjuder utdelningen av allehanda ministertitlar. Minister Taxell och minister Stenbäck med flera får akta sig! Vi får säkert anledning att återkomma även i denna fråga eftersom det även här handlar om självstyrelsens status.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Låt mig först säga att jag tycker att det är bra att det nu är ett enigt lagutskott som förordar att vi skall ge vårt bifall till presidentframställningen. Jag tycker också att klämmarna är helt i sin ordning. Det är ungefär det som jag föreslog i stora utskottet tidigare men inte fick något stöd för. Jag tycker att de är väl befogade och i linje med de diskussioner som har förts tidigare. Jag var faktiskt en aning förvånad över att lagutskottets ordförande tydligen inte fäste så stor vikt vid att det är högsta domstolen som borde avgöra skadestånden och inte förvaltningsdomstolen, alltså först Ålands förvaltningsdomstol och sedan högsta förvaltningsdomstolen. Nu är det mera fråga om politisk symbolik i det här skedet och kanske också i framtiden eftersom bötesbeloppen knappast någonsin kommer att utmätas. Men det är viktigt att upprätthålla självstyrelsens status på det här sättet och det är inte enbart symbolfrågor utan om man ser på högsta domstolens och presidentens roll i relation till självstyrelsen är det högsta domstolen som har den samlade erfarenheten och det är där som kunskapen om självstyrelsesystemet finns.

Det finns en skrivning om detta på sidan 4 i lagutskottets betänkande där man just talar om högsta domstolens och presidentens roll. Man hänvisar till argumentet med erfarenhet och sakkunskap. Men jag tror att man egentligen måste utvidga diskussionen och särskilja mellan presidentens roll och högsta domstolens. När det gäller frågan om högsta domstolen och grundlagsutskottet är det en typ av konstitutionella konflikter som finns i nästan alla västerländska demokratier. Det är inte något specifikt för Finland och det är absolut inte enbart någonting som man kan skylla på för att det inte går för Åland som man alltid vill, utan här finns en dragkamp mellan domstolen och grundlagsutskottet: vem skall vara den yttersta uttolkaren av grundlagen. Det är en intressant författningsrättslig tvist och jag tror inte, som sades här från centerns sida, att det var så att de som satt i det förra grundlagsutskottet, de var hemskt dumma med Åland och det blir nog bättre nu när det inte är så många dumma kvar utan bara två från det förra grundlagsutskottet! Jag tror inte att den typen av resonemang bär någonstans utan det finns konstitutionellt en dragkamp som är både intressant och som förekommer ganska allmänt inom olika demokratiska system. Jag tror nog att man ännu kommer att kunna räkna med att sådana här tvistefrågor mellan domstolen och grundlagsutskottet fortsätter och att de kommer att i vissa avseenden säkert också beröra Ålands självstyrelse, men att haka upp det på enskilda medlemmars inställning till Åland för ingen vart i den fortsatta utvecklingen av självstyrelsen.

 

Men sedan, fru talman, när det gäller presidentens roll tycker jag att lagutskottet kunde ha utvidgat resonemanget något. Det är nämligen så att presidenten är folkvald, presidenten i Finland väljs lika mycket av ålänningarna som av övriga finländare, presidenten är lika mycket ålänningarnas president som övriga finländares president. Hon har alltså en direkt förpliktelse gentemot ålänningarna att leva upp till de förväntningar vi har av hävd och som vi också annars har när det kommer till självstyrelsens utveckling. I det system som vi har nu är alltså presidentens roll viktig och den är ännu viktigare politiskt sett i dag med tanke just på det jag nämnde tidigare om dragkampen mellan grundlagsutskottet och domstolen, för grundlagsutskottet tar delvis sin makt från presidentämbetet. Vid sidan av de rent formella aspekterna på frågan skall vi hävda presidentens ansvar för självstyrelsen och ålänningarnas krav på självstyrelsens utveckling. Den president vi har nu är mycket engagerad just i minoritetsfrågor och ser också den internationella betydelsen av att slå vakt om Ålands självstyrelse, men man vet inte hur det blir i framtiden och det är därför viktigt att man också utvecklar de politiska relationerna mellan lagtinget speciellt och presidenten.

 

Det finns en historieskrivning i betänkandet som säkert är bra med tanke på framtida forskning och speciellt har jag med intresse läst behandlingen i stora utskottet eftersom jag var ordförande då när det begav sig. Det finns dock en skrivning här som jag inte riktigt håller med om. Jag vet inte om det är någon nu i lagutskottet som var med i stora utskottet, men det står på sidan 2 i det mittersta stycket i den andra meningen: ”Stora utskottet hörde ett antal sakkunniga med anledning av lagförslaget men hann inte slutföra behandlingen.” Det är nog lite att försöka hitta någon slags mindre politisk förklaring till att ingenting slutligt gjordes i stora utskottet, utan det var helt enkelt så att medlemmarna i stora utskottet vid sitt sista sammanträde beslöt – och då var vi inte ens formellt beslutföra, men det var som en politisk överenskommelse mellan dem som var representerade där – att ärendet inte föranledde mera åtgärder, med den påföljd att ärendet helt enkelt förföll. Det var en stor skillnad mot det krav som fanns från visst håll att ärende skulle föras till salen och med största sannolikhet skulle ha förkastats här. Då skulle vi inte ha varit i den lyckliga situationen vi är i dag att vi i alla nu med ganska kort förlängning av processen kan godkänna det förslag som innehåller många viktiga reformer för Åland och Ålands självstyrelses del.

 

Lagutskottets ordförande refererade de viktiga förändringarna, men jag tycker att det hade varit värt att omnämna att i framtiden kommer man att i alla beslut fattade av myndigheter som ligger under landskapsstyrelsen att kunna besvära sig hos förvaltningsdomstolen. Vi har haft ett system som har varit otidsenligt och faktiskt författningsmässigt väldigt dåligt, nämligen att över vissa beslut som myndigheter under landskapsstyrelsen har fattat har man varit tvungen att besvära sig till landskapsstyrelsen, som sedan rätt länge är ett rent politiskt tillsatt organ, och politiska organ skall inte avgöra besvär utan det är domstolarna som avgör tvister och som tolkar lagarnas tillämpningar.

 

Fru talman!

Jag förstår de ideologiska skälen till att man från Ålands framtid nu vill ta upp all diskussion om bötesbelopp osv. Men det som är riskabelt med en remiss till stora utskottet är att beslutet och lagen borde tas omgående innan vi slutar den här sessionen eftersom vi bara har tid på oss formellt till den 7 februari. Riksdagen har redan fattat sitt beslut och inom en viss tidsperiod skall alltså lagtinget fatta det motsvarande beslutet. Jag tror att med hänvisning till det är det bäst att lagtinget nu beslutar att anta lagen. Det finns en hel litteratur om hela proceduren med böter osv. Det är inte så att Åland någonsin kommer att bli bötfällt utan det är Finland; det är bara medlemsstaterna som kan ställas till svars. Hur man sedan beaktar eller fördelar bötesbeloppet finns det också en hel del skrivet om och formulerat inom EU-institutionerna. Men sist och slutligen är det en fråga mellan Åland och riket. De som har en tendens att se missunnsamheten och oviljan hos våra parter på finska sidan, de tror alltid att vi skall ”skinnas opp” och vi skall ruineras på grund av deras illvilja, men så misstrodd är inte jag, utan jag tror nog att Finland som rättsstat är kapabel att driva en jämkningsprocess som beaktar Ålands litenhet osv. Men det är ur formell synpunkt och också annars bra om jämkningsgrunderna kan formuleras och regleras i en kommande självstyrelselag, så därför är jag beredd att stödja de klämförslag som lagutskottet har föreslagit.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med vtm Barbro Sundback i hennes beskrivning av högsta domstolens, presidentens och delvis också grundlagsutskottets befogenheter och uppgifter. Jag vill ändå beträffande grundlagsutskottets nya sammansättning säga att det är ett politiskt valt organ som skall återspegla den opinion som har kommit fram i samband med valet och åtminstone är min bedömning den att det nya grundlagsutskottet gjorde allt vad man kunde för att i någon mån gå Åland till mötes när det gällde att behandla den här lagen på nytt. Man införde bl.a. lite klarare bestämmelser om jämkningsgrunderna. Det var åtminstone för mig en väsentlig orsak till att man kunde vara med och acceptera ändringen. När det gäller stora utskottets behandling har lagutskottet skrivit att man hann inte slutföra; det var väl egentligen den bästa tänkbara förklaringen man kunde ta till, för de facto sammanträdde stora utskottet sista gången den 20.10, alltså dagen efter valet och då var det helt orimligt att tänka sig att man skulle nå målet. Man borde ha varit ute minst en månad tidigare.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller det där sista sammanträdet var det mera fråga om proforma för att få klara av en avslutning på ärendet, men visst hade vi haft möjlighet att föra det hit och få saken avgjord redan då. Det var ju av politiska skäl, det fanns ju ett så starkt motstånd, som här har nämnts, från centern och obundna, nte behöver man hymla om det, nu har man ändrat sig och ingen är gladare än jag för det, som drev den här saken hårt före valet. Det där att vi inte skulle ha hunnit ser jag nog mera som en lite eufemistisk skrivning för att ingen skall ha något ansvar!

 

När det gäller sammansättningen av det nya grundlagsutskottet i riksdagen tror jag att det är lite för tidigt att dra sådana långtgående slutsatser som ltl Ragnar Erlandsson gör. Förtydligandet i motiveringarna till 59 § som har gjorts är bra, men det arbetet hade inte varit möjligt utan den tidigare riksdagsmannens arbete i grundlagsutskottet. Jag vet inte om man från centerns sida vill förringa hans insats, men jag vill nog för min del deklarera att det var ett oerhört arbete som Gunnar Jansson gjorde för att rädda hela den här processen. Han gjorde ett mycket bra arbete och det tycker jag att han skall ha ett stort erkännande för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback sade att vi från Ålands Framtids sida hade invändningar mot framställningen på grund av ideologiska skäl, som hon uttryckte sig. Jag skulle nog vilja säga att det är sakskäl som ligger i botten för vårt vidkommande. Vi har fortfarande många frågor både när det gäller de konstitutionella och de ekonomiska aspekterna av framställningen. Det är klart att vi har ingen representant i lagutskottet så vi har inte kunnat veta hur de interna diskussionerna har gått där, men det är som vtm Barbro Sundback sade att det finns en hel del litteratur i detta ärende och jag satt faktiskt igår hela dagen och läste, så jag har nog försökt att sätta mig in i ärendet efter bästa förmåga. Jag har dock fortfarande en hel del frågor kvar. Det påstods att det från visst håll - kanske vårt håll –finns misstänksamhet mot de finska myndigheterna att de kommer att skinna upp oss. Jag skulle säga så här att det som är det märkliga med framställningen är att om böterna skall betalas av finska staten, som vtm Barbro Sundback helt riktigt sade, så skall den finska staten sedan kunna återkräva beloppet av oss, och, märk väl, det beloppet skall betalas tillbaka enligt Finlands betalningsförmåga, inte enligt den åländska förmågan. Det är det som jag tycker att är helt galet. Jag tror att vi är mer än lovligt naiva här i lagtinget om det är så att det visar sig helt uppenbart att vi har gjort fel här men man förväntar sig att den finska staten skall komma oss till mötes och ta en stor del av bötesbeloppet. Så säker är inte jag på den finska välviljan, måste jag säga!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det handlar varken om välvilja eller om misstro, åtminstone inte för min del, utan jag förväntar mig nog att Finland och också Ålands lagting skall uppträda på ett politiskt och rättsligt sätt som båda parter är nöjda med. Det som man från centerns sida vill framföra, och jag vet inte om det är samma från Ålands Framtids sida, att det på något vis skulle ruinera Åland, är mera ett politiskt hot som man framställer. Det är så att i praktiken behöver den situationen aldrig uppstå om Åland håller sin lagstiftning i EU-skick, som det har kallats. Men om man uppenbart, uppsåtligen vägrar att ändra sin lagstiftning i enlighet med EU-rätten uppstår den här situationen efter en lång period och böterna faller ut. Det är bra att det finns en jämkningsparagraf, för de sakkunniga som vi har hört menar att om det inte finns någon jämkningsparagraf försvagas Ålands situation helt och hållet. Det blir alltså en skadeståndsprocess där finska staten börjar processa mot Åland. I den situationen tror jag att vi är verkligt illa ute.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Sant igen, vtm Barbro Sundback! Om det är så att vi har vår lagstiftning i EU-skick hela tiden så uppstår aldrig de här problemen. Men nog vet vi att när det gäller snuslagstiftningen och vad det nu är för exempel som jag inte kommer ihåg så här på rak arm så har vi haft en hel del problem redan nu, och det kan uppstå någonting sådant att vi av olika orsaker helt enkelt inte kan följa de påbud som kommer från Bryssel.

 

När det gäller resonemanget om Finlands välvilja eller icke-väljvilja drar jag osökt parallellen till det som hände på Färöarna under bankkrisen. Socialdemokraterna på Färöarna hade ett ganska likartat resonemang som vtm Barbro Sundback att man trodde och trodde att den danska staten i det fallet skulle komma till hjälp om det blev stora problem, men det visade sig att så var det inte. Då svängde socialdemokraterna och började jobba för självständighet – så kanske vi möts ännu innan den politiska arenan stängs, vem vet!

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller påståendet att den här situationen aldrig uppstår om den åländska lagstiftningen är i EU-skick, så tycker man att snuset är självstyrelsens viktigaste uppgift! Det måste vara någon fråga som är väldigt väsentlig .En fråga som för många säkert är väldigt viktig är vårfågeljakten. Det är väl det närmaste vi kan komma i det här fallet. Om det finns en majoritet här i lagtinget som absolut vägrar att ge upp den rätten och processen fortgår, man kan inte godta det som kommissionen beslutar, så har vi en sådan situation. Men det skall först uppstå en sådan politisk situation. Min erfarenhet är av de här brösttonerna här i lagtinget att det är mest här i lagtinget som man är stor och kaxig, sedan lägger man sig ändå ganska fort när det kommer påbud österifrån! Det är min erfarenhet av den här uppblåsta centerpolitiken. Vi får nu se om det är mera fart på Ålands Framtid!

 

När det gäller Färöarna skulle det vara en intressant debatt i sig, men vad jag förstår har självständighetsrörelsen där redan börjat backa, och det beror helt enkelt på ekonomin, att det är för dyrt för så här små områden att vara självständiga. Det är det som det kommer att falla på, inte på det att överhögheten är fullkomligt omöjlig att komma överens med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen och lantrådet fick en direkt fråga av ltl Brage Eklund som löd ungefär: Kommer landskapsstyrelsen att utreda självstyrelselagens ställning i förhållande till grundlagen? Ltl Brage Eklund uttryckte då oro för den utveckling som har varit. Jag kan säga att den landskapsstyrelse som arbetade 1998 under ledning av dåvarande lantrådet Roger Jansson kände precis samma oro som ltl Brage Eklund känner i dag. Därför fördes diskussioner med dåvarande justitieminister Jussi Järventaus när han besökt Åland och man kom överens om att tillsätta en utredning som har som arbetsnamn Ålands statsrättliga ställning, mera känd som den s.k. Jyränki-utredningen. Här har man gått igenom den statsrättsliga ställningen och också självstyrelsens ställning i förhållande till den då kommande grundlagen; man kände redan då till texterna, vad som skulle vara och hur texterna skulle bli kring Åland. Dessutom har det arrangerats ett mycket intressant seminarium kring frågeställningen i Helsingfors med utgångspunkt från utredningen.

 

När det gäller självstyrelselagens förhållande till grundlagen har det också tillsammans med justitieministeriet förts diskussioner mellan landskapsstyrelsen och justitieministeriet, och teori och praktik är alltid två skilda saker, så naturligtvis efter det att grundlagen har trätt i kraft och vi har börjat arbeta fram framställningar, lagtinget har behandlat dem osv., så vinner man erfarenhet. Denna erfarenhet måste vi naturligtvis kontinuerligt utvärdera och så småningom anser jag också att det är skäl att vi gör en större genomgång av vad som har skett och om det har blivit några förändringar i någondera riktningen eller större svårigheter med tanke på grundlagen och självstyrelselagens ställning. Frågan har alltså varit aktuell ända sedan 1998 och det har gjorts mycket arbete och vi kommer också att följa upp den kontinuerligt när det gäller självstyrelsens ställning.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag understöder ltl Anders Erikssons förslag om remiss till stora utskottet.

 

TALMANNEN: Ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Brage Eklund, har föreslagit att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Lagtinget kan besluta om remiss till stora utskottet, dock så att ärendet alltid skall remitteras om minst åtta ledamöter omfattar förslag om detta. Jag ber därför de ledamöter som omfattar ltl Anders Erikssons förslag att resa sig. Talmannen konstaterar att förslaget inte vunnit erforderligt understöd. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Vtm Barbro Sundbacks klämförslag i anslutning till landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks spörsmål angående om- och tillbyggnad av Ålands lyceum. (S 1/2003-2004).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 7 januari, har vtm Barbro Sundback, understödd av ltl Lasse Wiklöf, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen uppgör och till lagtinget överlämnar ett meddelande som klargör hur landskapsstyrelsen före budgetbehandlingen hösten 2004 långsiktigt tänker samordna och samutnyttja skol- och lärarresurserna på gymnasialstadienivån så att utbildningens kvalitet och utvecklingskapacitet säkerställs.”

 

Detta kallas vtm Barbro Sundbacks förslag. Är redogörelsen riktig? Riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsstyrelsens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för vtm Barbro Sundbacks förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsstyrelsens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i anslutning till den nordiska konventionen om social trygghet. (RP 10/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 14.1.

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till tredje tilläggsbudget för år 2003. (FR 5/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 14.1.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 14.1 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.05).

 

 

 

 

Originalfil