Plenum den 12 januari 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 12 januari 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Andra behandling. 1

1    Lagtingsledamöternas arvoden och kostnadsersättningar

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2013-2014)

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2013-2014)

Enda behandling. 20

2    Ålands handlingsprogram mot riskbruk och missbruk 2013-2016

Social- och miljöutskottet betänkande (SMU 2/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2013-2014)

Bordläggning. 56

3    Godkännande av överenskommelsen med Estland om nödsituationer

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2014-2015)

För kännedom.. 56

4    Godkännande av det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter

Republikens presidents framställning (RP 8/2014-2015)

5    Godkännande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Republikens presidents framställning (RP 9/2014-2015)

Plenum slutar 56

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 30 ledamöter närvarande.                 

Meddelande

Talmanskonferensen meddelar att den 23 januari hålls en frågestund klockan 09.30 efter det har vi eventuellt plenum. Antecknas.

Andra behandling

1        Lagtingsledamöternas arvoden och kostnadsersättningar

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2013-2014)

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2013-2014)

I andra behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Efter lagtingets senaste diskussion om införandet av en arvodeskommission eller inte så blev det en uppföljning av det här ärendet i tidningen. Den visade på att en stor del av lagtingsledamöterna vill höja arvodet och det är inte små förhöjningar. Den högsta förhöjningen, som ltl Anders Eriksson föreslår, är 5 500 i mån, vilket ungefär är en förhöjning på 40 procent av det nuvarande arvodet.

Det är också ltl Anders Eriksson och hans parti som går mot förslaget om en arvodeskommission. Man kan säga att den här uppföljningen om något är ett klart belägg för att vi behöver en arvodeskommission. Med så här stora differenser och utan några principiella resonemang än hur man tycker så skulle det då bli fler som kommer in i lagtinget och då skulle det bli en kvalificerad sort medborgare jämfört med den representations som vi har idag i lagtinget. Det är en ganska mager argumentation. Demokrati bygger ju på att man har folkförsamlingar som representerar ett så bra tvärsnitt som möjligt av befolkningen.

Det är klart att om man höjer det här beloppet så kanske någon välkvalificerad företagare eller jurist ytterligare skulle ställa upp. Det är inget fel i det, men man kan säkert säga att det slår ut andra som inte har samma samhällsposition men som har viktiga erfarenheter som väl kan komma till bruk i lagtingets arbete. Det är väl inte meningen heller att det ska sitta enbart högavlönade företagare eller akademiker i den här salen. Alla människors erfarenheter i vårt samhälle är viktiga.

Fru talman! Om inte ltl Anders Eriksson har anlag för politiskt självmord så har han säkert satt spiken rejält i kistan med sitt förslag den här gången.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar ltl Sundbacks uppfattning. Förslaget går ut på att tillsätta en arvodeskommission. Lag- och kulturutskottet har inte på något vis diskuterat nivåerna på ersättningar. Det handlar om att tillsätta en oberoende extern kommission som kan ha åsikter och göra bedömningar. Det är precis detta som majoriteten föreslår.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, jag har förstått det. Det är ändå viktigt att i debatt göra skillnad mellan arvode och lön. I en av tidningarnas ledare idag står det att vi har 60 procents tjänster. Det visar att inte ens så kvalificerade medborgare som skriver ledare vet att det är frågan om ett arvode. Det är frågan om ett förtroendeuppdrag. Det är inte är något sorts arbete i avtalsbemärkelse. Det är nästan omöjligt att pedagogiskt upplysa allmänheten. Man väntar sig att ledarskribenterna skulle veta vad det gäller.

Trots det måste arvodet bygga på någon slags principer. Det kan inte bara vara en fråga om tyckande och vilken sorts politiker man önskar rekrytera till lagtinget.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är precis på det viset. Det är ett förtroendeuppdrag. Man får till exempel inte semesterersättning. Sanningen är den att när man har gjort bedömningen så är det närmare 70 procent än 60 procent och inte riktigt det heller stämde i analysen. Det finns också modeller och diskussioner att ta fasta på. Man har detta både på rikssidan och i Sverige. Inte uppfinner vi hjulet i världen på något vis. Det ska bli spännande att se vad arvodeskommissionen kommer fram till.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja det ska bli spännande att se. Jag har lite tittat närmare på språkbruket. Det står ju att arvodeskommissionen ska fastställa arvodet. Ska de inte godkänna det? Ett fastställelseförfarande innebär i normal förvaltningsjuridik att det är någon annan som bereder och godkänner och så fastställer ett högre organ. Ibland använder man begreppet fastställa som en lite finare form av godkänna. Det går lite inflation i det. När man läser detaljmotiveringen så har jag uppfattat att kommissionen ska bereda ärendet självständigt och också godkänna det.

När det gäller kopplingen till semesterersättning vill jag lyfta fram min gamla partisyster Ann-Helen Sjöblom som gjorde ett jätteviktigt arbete här i lagtinget. Hon skilde på avtalsenliga förmåner och vad som är arvode och kostnadsersättningar. Det kan vi tacka henne för.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Det är en väldigt intressant diskussion om på vilken nivå framtida lagtingsledamöters arvoden ska ligga på.

Det är många som har lättare att luta sig mot en annan grupps beslut och anamma det än att vi själva fattar det här beslutet.

Jag har suttit med i kanslikommissionen under en period. För egen del var jag beredd att diskutera de här nivåerna. Men samma diskussion då som nu utspelade sig. Man ville inte fatta det här beslutet själva. Därför anser jag att det är det enda rätta sättet att man har en annan extern utomstående kommission som fattar det här beslutet om de framtida lagtingsledamöternas arvoden.

Under kanslikommissionens arbete under den mandatperioden fattade man beslut, men egentligen i motsatt riktning. Man tog bort dagtraktamenten och man satte upp en viss gräns vad beträffar kilometerersättning. Kilometerersättningen börjar utfalla efter 10 kilometer.

När lagtingsledamöterna själva har försökt göra någonting åt detta så har det fått motsatt effekt. Man har inte höjt. Därför tror jag att det är väldigt viktigt oberoende vilket syfte vi har, om man vill höja, vidbli eller sänka arvodena, att det är bra att någon annan tar sig an det här viktiga uppdraget.

Jag tycker också att det är en intressant diskussion att befolkningen ska finnas representerade i ett tvärsnitt här i salen. Det är väldigt viktig och ädel princip. Vi vet vi att så blir det inte, det är väljarna som avgör. Vi kan inte sätta en viss kvot av olika yrken som ska vara representerade.

Idag har vi en jurist i den här församlingen och det är en person som samtidigt lyfter pension, så man kan inte säga att det är en aktiv jurist. Vi har inte heller någon företagare av större mått och vi har inte heller någon läkare med. Vi har inte ett tvärsnitt idag. Jag tror att det skulle vara väldigt värdefullt att man också sätter in den analysen när man arbetar i den här kommittén för att underlätta och möjliggöra för personer som är aktiva mitt i yrkeslivet att också kunna delta i det här viktiga arbetet.

Jag gjorde en reflektion av tidningsintervjun som ltl Barbro Sundback hänvisade till. Vi har lite olika sätt att se på framtidens lagtingsledamöter. Vilka människor från olika yrkesgrupper vill vi ha i lagtinget? Jag tror att det är väldigt viktigt att man tittar på arvoderingen.

På sociala medier talar man om prestationslönesättningar eller arvoderingar. Det är ju en väldigt intressant aspekt. Vem är det som i så fall ska avgöra vem som presterar? Är det antalet anföranden eller aktiviteter under utskottsarbetet eller på vilket sätt ska man göra det här? Eller menar man att man deltar i utskottsarbetet? Det finns tydligen ledamöter i det här lagtinget som inte deltar i utskottsarbetet. Ett stort ansvar vilar på partierna att alla ledamöter faktiskt har arbete som man förutsätts ha inom lagtinget.

Jag har den uppfattningen att små partier och oppositionspartier är väldigt flitiga i arbetet eftersom det är enda möjligheten man har att föra fram sina visioner och visa på den väg och vilja man har inom det politiska arbetet. Stora partier, som oftast är med inom regeringen, har lite mera tillbakalutade roller i den här församlingen och de kan ha personer som inte är med i utskottsarbetet. Partierna själva har ett ansvar för att alla har arbete jämfört med den arvodering som man har.

Jag tycker att det är en viktig diskussion också med tanke på att vi själva ska visa på att det här uppdraget är väldigt viktigt och att uppdraget har en hög status och att vi är stolta över det. Ingen annan kan vara en bra marknadsförare av det här uppdraget än vi själva. Vi ska inte heller göra uppdraget mindre eller nedvärdera det. Vi ska vara stolt över vårt arbete och visa på att det är intressant. Ltl Jörgen Pettersson sade i en intervju i dagens tidning att varje timme är som en universitetslektion. Jag kan skriva under det och det är just det som vi ska försöka förmedla så att det i framtiden finns personer som är beredda att arbeta för Åland och för vår framtid.

Jag vill på det här sättet, med varm hand, understöda att vi ska ha en egen kommission som ser över arvodena så att vi får en rättvis arvodering av uppdraget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Diskussionen om prestationslön är tagen från yrkeslivet. I den bemärkelsen är det här inte ett yrke. Det är ett förtroendeuppdrag och det är ett arvode som vi får, så det är en omöjlig diskussion. Det är bara väljarna som avgör var och ens prestation vart fjärde år. Detta måste man försöka förklara så gott det nu går.

De som talar för högre arvoden nämner jurister, företagare och läkare. Men är det inte viktigt med försäljare, bibliotekarier och VVS:are? Är inte deras erfarenheter lika viktiga? Jag måste säga att jag tycker illa om den här elitiseringen av arvodet till den bemärkelsen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Barbro Sundback nämnde själv i sitt anförande att det borde vara ett tvärsnitt av representanter från samhället. Jag vill understryka och understöda just det resonemanget att det borde vara det. Det borde finnas människor från alla yrkeskategorier och även företagare. Jag håller med ltl Barbro Sundback. Det är viktigt att alla verkligen är representerade så långt som möjligt och då menar jag också alla. Jag tror att just de yrkeskategorierna som är högre betalda i sina yrken även har lättare att göra det beslutat att också ställa upp i val om man vet att man inte måste gå ner så väldigt mycket i sin lön. Arvodena skulle kunna vara lite högre så att inte skillnaden blir så väldigt stor.

Ltl Barbro Sundback, replik

En genomsnittslön för en läkare på ÅHS är väl runt 8 000 euro idag. Det vägledande för högavlönade måste vara att man är intresserad och vill jobba med att vara lagtingsledamot, inte pengarna. I så fall blir det väldigt svårt om vi ska konkurrera med läkarlöner och juristlöner. Representativiten kan inte utgå ifrån yrket, utan det ska vara unga, gamla, kvinnor, män, inflyttade och skärgårdsbor. Inte kan vi ha alla yrkeskategorier representerade på 30 personer. Det är väl viktigt att det här jobbet baseras på erfarenheter av så många olika slag som möjligt. Yrket är en sak men också andra livserfarenheter är viktiga.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är kanske inte bara yrkeskategorierna utan mera den inkomsten man har vant sig att ha utanför den här plenisalen som är avgörande. De flesta har en familjeekonomi som är avgörande om man kan gå ner flera tusen euro per månad. Man har lån och sina utlägg per månad och den bedömningen gör den enskilda när man står i beråd att ställa upp i val. Det är klart att man kan vara väldigt intresserad. Säkert alla av oss har hört bl.a. ”att just nu har jag inte heller råd att ställa upp, för skillnaden klarar inte vår familj av.” Det hjälper inte att man är intresserad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ltl Lindholm ställde en fråga och att alla hade fått svaret att de inte har råd. Personligen har jag inte fått det svaret, men jag kanske frågar andra människor än de som ltl Lindholm frågar.

Sedan yttrande om vilka personer som vi vill att ska komma in i lagtinget så tycker jag att det är inte vårt ansvar. Det är ändå närmare 250 personer som ställer upp i lagtingsvalet så det finns en valmöjlighet för människorna som väljer. Jag tycker inte att det är vårt jobb att försöka välja in vilka personer vi vill ha in i lagtinget. Det är upp till folket, för vi är ändå folkvalda.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag önskar att i ett framtida val skulle alla som har det är intresset, oavsett vilka lön man idag har, ha den möjligheten och att arvoderingen åtminstone skulle vara lite högre än idag. Då kunde flera tänka allvarligt på att också engagera sig politiskt. Det skulle vara en möjlighet för många flera än idag.

Ltl Igge Holmberg, replik

Uppenbarligen umgås vi med olika människor. Jag har aldrig sett det problemet. Om jag skulle vilja ändra någonting i den här salen så skulle jag snarare vilja att det skulle komma in fler kvinnor till lagtinget än bara män. Just nu sitter det en väldigt homogen grupp här. Vi är till största delen äldre män, vi är till största delen uppfostrad i en kristen tradition och där borde vi få lite mera mångfald.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tror och hoppas på att det ska finnas ett tvärsnitt och inte en massa människor från samma samhällskategorier och yrkesgrupper. Det kanske blir så också.

Ltl Igge Holmberg nämnde kvinnor. Vi ser att kvinnor idag studerar mera. Kvinnor kommer i fortsättningen också att vara högavlönade, kanske mera än vad ni män är idag, det får vi hoppas. Det kan finnas en fara just för detta i framtiden, att kvinnor inte heller av den orsaken väljer politik. Jag tror att vi kanske har samma slutsats men vägen ser lite annorlunda ut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack, fru talman! Ltl Gun-Mari Lindholm hade ett intressant anförande. Det har varit ganska mycket runt den här frågan i media och speciellt i sociala medier sedan förra gången ärendet var upp. Jag visste att det skulle vara en svår debatt att ta, men jag tror att den behövde tas. Åländsk politik behöver mera djup och mer ansvar och då är avlöningen en av flera faktorer att diskutera.

Det var intressant att se hur media väljer att ta den här debatten. Radio Åland rubriksatte: ”Åland behöver bättre politiker” och även om det inte riktigt var huvudspåret i det som jag sade så tycker ändå att det var konstruktivt. Ålandstidningen rubriksatte: ”Politikerna vill höja sin egen lön” och då är ju förstås drevet igång.

På sociala medier framkom det att politikerna har dubblerat sina löner sedan 1999 och att de inte gör någonting överhuvudtaget osv. Jag tycker att det är lite trist, för det är helt fel. Det är ganska många som jobbar hårt inom politiken och jag tror jag vågar påstå att jag är en av dem.

Man menade också att de ledamöter som har de lägsta löneanspråken skulle man absolut rösta på. Jag är inte helt säker på att man kanske får de bästa krafterna då, men det avgör givetvis väljarna.

Jag är inte heller rädd för att en högre avlöning skulle konkurrera ut dem som sitter här nu. Tvärtom, jag tror att det skulle vara ganska stimulerande för hela systemet. Jag kan förstå att det kan skapa oro hos vissa om det blir ännu hårdare konkurrens om platserna. Jag tror att det skulle stimulera hela systemet.

Min största invändning i ärendet var, och har hela tiden varit, att majoriteten vill tillsätta en så kallad arvodeskommission för att den vägen försöka få upp lönen. Jag vill också att de här frågorna, i likhet med alla andra frågor, ska skötas öppet och ärligt. Men, fru talman, det kanske var en missbedömning. Jag har fått mycket spott och spe speciellt i sociala medier och jag fick också lite här i lagtinget av ltl Sundback här förra gången, men det bryr jag mig inte så speciellt mycket om.

Det har också kommit mycket support via mail och samtal av sådana som sätter den åländska avundsjukan åt sidan och som tänker lite, lite längre.

Nya Åland hade onekligen en intressant ledare i morse där det stod: ”Dels har lagtinget diskuterat om en arvodeskommission ska inrättas som ska bestämma lönenivåerna för lagtingsledamöterna och dels har Anders Eriksson, Åland Framtid, initierat en debatt när han menade att lagtingsledamöternas löner borde höjas för att locka till sig bättre ledamöter.” Det var nog inte riktigt så utan det är precis samma debatt.

Jag har hela tiden sagt att jag är tveksam till om man ska ha en arvodeskommission. Det intressanta i ledaren var det som man skrev till sist: ”Självklart borde lagtinget tillsätta en oberoende arvodeskommission då kommer man enkelt undan det mest infantila påhoppen om att lagtingets ledamöter försöker sko sig själva.” Det kanske var en missbedömning från min sida.

Man rycker ofta ut en mening ur sitt sammanhang för att få braskande rubriker. Summan 5 500 euro kom från att jag ville minska antalet lagtingsledamöter genom att ta bort ersättarna. Cirka 57 000 euro är totalkostnaden för en lagtingsledamot, detta gånger sju är 399 000 euro.

Vi har från vår sida pekat på att man borde ta bort ytterligare en minister och det är ett minus på 100 000 euro. Då har man 1/2 miljon. Om man dividerar den summan med de 23 ledamöter som är kvar så får man 1 800 euro till i månaden som man kan höja lönerna med, utan att kostnaderna ökar. Det var det jag sade och det var det som jag förklarade för journalisten. Men varför ska man ta med så här invecklade saker när man kan snitsa till det lite och få fart på debatten?

Jag har full förståelse för att sådana som är arbetslösa eller som har 1 600 euro i månaden blir sårade om någon som har 3 660 euro i månaden vill ha mer.

Jag vill peka på ett annat fenomen och därför vill citera vad jag sade den 17 september i fjol när vi diskuterade den här frågan. ”Det finns kanske inte så hög status hos lagtingsledamöterna längre. Det finns det förstås olika orsaker till. Jag tror att den relativt låga avlöningen är en orsak. Jag har mitt jobb på sidan om, jag hoppas att jag inte ska bli beskylld för att jag talar i egen sak och därför känner jag att jag kan ta den här debatten. Jag tror att den här debatten är väldigt viktig. Det sägs att uppdraget ska skötas på behörigt sätt. Det tror jag att vi kan uppfatta väldigt olika. 3 880 euro är ungefär halva lönen för vad en mellanchef i det privata näringslivet har. Också inom offentlig sektor så ligger man betydligt högre. Vår lagtingsdirektör har till exempel lite över 6 700 euro i lön. Landskapsregeringens förvaltningschef har lite över 8 200 euro i lön. Då måste man ställa sig den frågan ur en demokratisk aspekt; vem vill halvera sin lön för att jobba och ta ansvar för samhället? Jag är rädd för att det inte är så många som vill göra det. Jag tror att den här demokratiaspekten tjänar på att diskuteras öppet och ärligt. Det behövs inte några tillkrånglade institutioner för att reglera avlöning för lagtinget, utan det behövs enbart lite politiskt mod”. Jag får väl öppet och ärligt säga att det kanske var en missbedömning när jag pekade på att jag har mitt jobb på sidan om för det gjorde att vulgärdebatten blev ännu värre. Då gör man ju ingenting överhuvudtaget om man hinner med annat på sidan om. Jag tror att jag vågar påstå att jag jobbar absolut mina 67 procent av heltid av det här arvodet och kanske t.o.m. mera därtill. Jag håller med ltl Sundback om att det är ett arvode. Jag vill ha min egen ekonomi i skick. Jag vill inte vara ekonomiskt beroende av det här, jag vill inte bli fånge i systemet.

I mitt anförande förra gången räknade jag upp fem punkter på hur man skulle få en bättre politik och hur vi skulle få mera djup. Partiordförande kommer att gå in på de frågorna så jag ska inte gå in på dem dess mera.

Avslutningsvis, för att gå tillbaka till det som ärendet handlar om, så vill jag peka på att om man inrättar ytterligare en särskild instans, en arvodeskommission, för att ta hand om något så i grunden enkelt som frågan om lagtingets avlöning, så leder det till onödiga kostnader, byråkrati och merarbete och det känns väldigt bakvänt.

Vi kommer att föreslå ett förkastande av den här framställningen. Vi kommer också att föreslå en kläm som lyder så här: ”Sittande lagting, enligt tidigare praxis, tar beslut om kommande lagtingsledamöters arvoden. Förslagen bereds informellt i kontakter mellan lagtingsgrupperna. Den egentliga beredningen utförs i lagtingets kanslikommission, varefter framställningen behandlas och slutligt utformas av talmanskonferensen. Därefter tar lagtinget i plenum beslut om arvoderingen för kommande lagting.”

Som ltl Sundback var inne på så är det lite oklart vem som sist och slutligen ska slå fast lönen. Lägger man ett förslag eller fastslår man? Även den punkten och många, många andra punkter är oklara.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Politiskt är det här inte någon enkel fråga. Det är mycket svårt att lösa den eftersom allmänheten, med stöd av media, vill piska fram en sådan stämning att vi egentligen inte ska ha någonting betalt alls nästan, tror man. I medias ögon är vi så värdelösa på det mesta så att vi inte ens är värda det arvodet vi får idag. Det tycker naturligtvis inte jag, men detta är nog betydligt svårare än att man bara ska följa ltl Anders Erikssons råd som dessutom inte är trovärdiga. I snart fyra år har Ålands Framtid krävt en sänkning av driftsutgifterna. Men nu föreslår Ålands Framtid eller kan tänka sig en förhöjning på 1800 euro av arvodena. Varför det? Borde inte ltl Anders Eriksson också här föreslå en sänkning? Eller är det bara andra som ska spara?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tror att jag i alla anföranden i det här ärendet har sagt att det här absolut inte är någon enkel fråga, tvärtom. Jag fäste mig inte så mycket vid debatten om att vi skulle vara helt värdelösa. Problemet är att många lagtingsledamöter själva spelar med i det spelet. Vid julfester står vi för kostnaderna själva av rädsla för att någon ska kritisera att vi äter på samhällets bekostnad. Jag tror inte att det finns någon annan arbetsplats där man gör på det sättet.

Jag ville peka på hur den här summan har kommit till. Räknar man på det här sättet som jag har visat så skulle den här höjningen medges. Jag har aldrig stått här i talarstolen och sagt var nivån ska ligga. Jag har bara pekat på en summa utan att höja anslagen, men då krävs att de som är kvar börja jobba mera. Vi från Ålands Framtid har också efterlyst att man skulle ha bättre kontroll på vem som sist och slutligen gör vad.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är ett inkonsekvent resonemang jämfört med vad Ålands Framtid tidigare har fört. Där ska ju offentlig sektor minska. Det ska minskas på folk hela tiden. Varför ska vi inte göra det i lagtinget om ekonomin är det enda som är intressant? Nu ska några ut härifrån så att ltl Anders Eriksson ska få 1 800 euro mera i arvode. Det liknar ingenting alltså.

ÅHS och Tehyiterna ska nöja sig med 60. Ledamoten har stått här och sagt att vi haft dålig kontakt i strejken. Någon måtta får det väl finnas på det här pratet och tjafsat från Ålands Framtid.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag brukar aldrig sänka mig till de här nivåerna och därför brukar jag låta bli att svara.

Offentlig sektor ska minskas. Prata om att vara inkonsekvent. Här står ju faktiskt ledamoten själv och jämför oss med offentlig sektor. Vi är tydligen sist och slutligen anställda inom offentlig sektor.

Jag har pekat på att det finns en möjlighet att höja arvodena med en så här stor summa utan att det medför nya kostnader. Jag har aldrig stått i lagtingets talarstol och föreslagit att det skulle vara 5 500 euro, men den möjligheten finns.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ltl Anders Eriksson i flera av resonemangen om varför man borde höja nivåerna för lagtingsledamöterna. Till den delen håller jag långt med ltl Eriksson.

Jag vänder mig lite emot när ltl Eriksson sade att det krävs politiskt mod att vi ska ta beslut, att vi ska ha en arvodeskommission. Är det inte snarare så att det krävs politiskt mod att våga lämna ifrån sig lite makt och låta någon annan vara med och påverka? Det tycker jag att är mera politiskt mod.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag vet inte. Jag är säkert gammaldags. Jag tycker att det är politikerna själva som ska ta ansvar för saker och ting öppet och ärligt istället för att försöka inrätta någon instans och i det fördolda, bakvägen, försöka få upp lönerna den vägen. Det är jag lite tveksam till.

Ltl Gun-Mari Lindholms anförande, och jag tror att ltl Petri Carlsson också var inne på i början, handlade om att om vi ska få ett tvärsnitt av det åländska samhället i lagtinget så måste vi titta på avlöningen. Det måste vi kunna diskutera. Vi är inte speciellt modiga om vi skjuter bort sådana frågor istället för att föra debatten öppet och ärligt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår inte alls var problemet är. Att föra en öppen debatt är inga problem. Fråga vem som helst här i salen, jag tror att alla är beredda att inför media tala om vad de tycker om lagtingsledamöternas löner och vilken nivå de borde vara på. Det är mera mod att lämna ifrån sig makten till någon annan. Det skapar den oberoende känslan att det faktiskt är någon annan som är med och talar om hur mycket vi ska ha. Det tycker jag är mera politiskt mod. Det är ingenting som är mörkt och hemligt, det är fel att påstå.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag önskar att det vore som ltl Carlsson säger. Skulle man öppet och ärligt våga säga var man tycker att nivån ska ligga så skulle vi inte ha någon lagstiftning om någon arvodeskommission överhuvudtaget. Då skulle man göra precis på samma sätt som man alltid har gjort tidigare fram till 2009 då man helt plötsligt kände att man måste börja försämra villkoren för lagtingsledamöterna.

Det kommit många olika förslag i olika sammanhang. Ett förslag är bland annat att man i lagtinget ska få den lön man har i det privata. Jag tror inte på den modellen överhuvudtaget, att vissa skulle sitta med en avlöning på 15 000-16 000 euro och andra skulle ha 2 000 euro. Har vi inte varit bekymrade för den åländska avundsjukan tidigare så tror jag nog verkligen att vi skulle få in den i salen här, så det tror jag inte speciellt mycket på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är en intressant debatt som är viktig att hålla. Jag kan förstå att man ute i det åländska samhället kanske får en känsla av att det är lite orättvist att vi själva ska höja våra egna löner. Jag stöder en arvodeskommission. Det är åtminstone en instans som analyserar och diskuterar. Det är ändå sist och slutligen vi som fattar beslut här.

Det är intressant hur ledamoten resonerar. Man har krävt en femprocentig inbesparing över hela linjen. Sedan var man ganska tuff i de här förhandlingarna som har varit och det är ju ändå frågan om löner som är mycket, mycket lägre än lagtingsledamöternas löner. Samtidigt blandar man ihop koncept. Plötsligt har vi arvoden, men sedan är lagtinget som vilken annan arbetsplats som helst.

Sedan när det gäller näringslivets löner så undrar jag om ltl Anders Eriksson faktiskt har satt sig in i vad näringslivet på riktigt förtjänar. Det är inte så att alla lyfter 15 000 euro i månadslön. Man måste nog sätta sig in i det.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är svårt att debattera med sådana som pratar om någonting helt annat än det jag har sagt. I vilket sammanhang har jag sagt att man tjänar 15 000 euro i det privata näringslivet? Jag har aldrig överhuvudtaget sagt någonting sådant.

Angående strejkförhandlingarna och Tehystrejken så från Ålands Framtids sida och mig personligen så har vi aldrig haft några synpunkter på det. Det hör till kollektivavtalsförhandlingarna. Har vi stått här i talarstolen och sagt att det borde vara si eller så? Blir inte alltför inspirerad nu av ltl Sundback, nog måste vi lite försöka hålla oss till sak.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det kan ibland vara svårt att inte bli inspirerad av ltl Barbro Sundback, eftersom hon ofta har ganska bra argument.

När det gäller detta med förhandlingar så råkar jag kunna det ganska bra för det har jag hållit på med i 15 år före jag kom in i lagtinget. Man värderar varenda 5-, 6-, 7- och 10-euros löneförhöjning, det diskuteras, debatteras och argumenteras. Ett helt vårdfack har gått i strejk för att få några tior i löneförhöjning och nu pratar vi om 1 800 euros löneförhöjning rakt av. Det tycker jag att är helt orimligt faktiskt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Nog är det ju väldigt värdefullt också i en sådan här debatt om vi kan hålla oss till sak. I sin första replik sade ltl Kemetter att vi på något sätt har tyckt att sjukvårdspersonalen skulle vara förtjänt av sin förhöjning och att vi på något sätt skulle haft synpunkter på förhandlingarna. Tvärtom, vi sade ingen överhuvudtaget. Vi ville inte försvåra en ganska svår sits för landskapsregeringen. Vi var solidariska med landskapsregeringen. Vi vet hur avtalsförhandlingarna fungerar. Värderade ltl Kemetter, håll er till sak!

 Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Jag håller inte med Anders Eriksson i allt vad han säger. Jag vill ändå ge honom ett erkännande för att han står upp för sitt förslag som inte ens får gehör här i salen.

Däremot tycker jag också att han lyfte en väldigt viktig aspekt i sitt anförande, nämligen att han själv är verksam utanför den här salen genom sitt yrke, vilket många i befolkningen också efterfrågar att man mera ska vara ute i olika verksamheter. Många av oss är det, betalt eller obetalt på olika sätt. Man deltar i verksamheter och försöker finna sina olika nätverk och få influenser för sitt arbete. Det tycker jag är någonting som man verkligen ska premiera.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tackar för den repliken. Hela tiden när jag har varit inom politiken har jag styrts av det mantrat att jag vill ha en ekonomisk trygghet att stå på. Jag vill inte bli fånge i systemet. Jag vill inte bli aggressiv när man börjar diskutera avlöning för lagtinget. Vill folk ha mig här så är jag här, vill de inte ha mig här så gör jag någonting annat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag vill tacka ltl Eriksson för att han har modet att föra den här debatten och samtidigt ett stort tack för den här debatten som vi nu har hört och kommer säkert att höra några minuter till. Det visar varför vi behöver en arvodeskommission och därmed är det sista gången vi behöver föra en diskussion om våra nuvarande och de kommande ledamöternas ersättning i form av ett arvode som det är frågan om. Det är jättebra att ledamoten har haft modet att visa varför arvodeskommissionen sannerligen behövas. Här är ledamoten lite inkonsekvent. Är inte den här debatten ett enda stort bevis på att den här typen av ersättningar måste hanteras av ett självständigt oberoende organ? Jag kan tänka mig att ledamoten vad gäller lönefrågan i övrigt har inspirerats av att Färöarnas parlament har en ersättning som motsvarar ungefär det som ledamoten har nämnt i offentligheten.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller storleken på arvodet så har jag många gånger sagt i olika replikskiften här att om man tar bort ersättarna och tar bort en minister som finns det så här mycket pengar. Jag gjorde matematisk uträkning på hur mycket man kunde öka utan att höja anslaget. Men, jag kan väl ha gjort flera missbedömningar i det här ärendet och det här var en av dem. Jag borde ju vara så rutinerad att jag hade förstått att ett sådant här komplicerat resonemang inte håller i media, utan det blir ”pang-bom”, det vill man ha och det tyckte jag att var ganska tråkigt.

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, den sista kommentaren lade jag till just för att få en diskussion om hur man ska finansiera ersättningar till kommande ledamöter. Jag tror överhuvudtaget inte på modellen att slopa ett antal ledamöter i parlamentet, att dra ner antalet till 23 ledamöter. Tänk er vilken tillvaro när dessa 23 skulle nöta ännu mera på varandra än vad vi gör i vardagen i ett läge där oppositionen automatiskt skulle ha majoritet i våra utskott. Regeringens förslag skulle vara dömda på förhand och ha en mycket svår resa genom parlamentet. För detta kunde det leda till om sju ledamöter antagligen sitter i de kommande regeringarna och de är inte med i utskotten i vardagen. De är visserligen här när det är dags för pleniomröstningar men då blir det mycket svårt att reda upp det som har hänt i utskotten.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tror att ltl Harry Jansson inte riktigt har satt sig in i den parlamentariska grupp som jobbade med nuvarande lagtingsordningen och arbetsordningen. I ett första skede var alla partier helt överens om att ersättarna skulle bort. Utgående ifrån det byggdes utskottsstrukturen upp, det skulle vara tre utskott i stället fem och det skulle vara fem ledamöter i varje utskott. Det var ursprungstanken. Jag kan försäkra att dåvarande regeringspartier var synnerligen måna om att se till att majoriteten skulle ha majoritet också i utskotten, vilket jag som oppositionspolitiker också har förståelse för, annars funkar inte systemet.

Jag tyckte att det var ett lite inkonsekvent resonemang av ltl Jansson när han menade att den här debatten har visat att vi måste ha en arvodeskommission. Men den här debatten har ju visat att det inte är så väldigt många som öppet och ärligt vill diskutera de här frågorna. Vill vi göra det, kan vi göra det så behöver vi inte ha någon sådan kommissionen överhuvudtaget, och det har varit vår röda tråd.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Jag vill också sälla mig till den skara som tycker att det här är i grunden en bra debatt och en bra diskussion som är viktig för självstyrelsen.

Någonting som vi har tampats med i Ålands Framtid under en längre tid och i olika omgångar är hur vi ska lyckas vitalisera det politiska arbetet på Åland. Det behöver ändå vara en målsättning för oss hela tiden och en diskussion som vi kontinuerligt för. Då kommer man till frågan som lite tillspetsat kan kallas - hur ska vi få bättre politiker eller hur ska vi få mera ut av de politiska engagemang vi har i den här salen och i landskapsregeringen? Vi har några punkter som jag lovade presentera här i debatten eftersom jag var frånvarande vid den första debatten förra veckan.

Det är sant att vi från Ålands Framtid vill ha färre politiker. Vi vill ta bort ersättarna och låta ministrarna rösta i lagtinget istället. Det finns flera orsaker till detta. En orsak är, som har redovisats i debatten, är att hela utskottsstrukturen och den förra revisionen av lagtingsordningen hade det som målsättning och lagtingsarbetet är egentligen uppbyggt efter det.

Man kan också ställa sig frågan hur många gånger i den här salen ser vi en ersättare rösta något annat än vad sin minister skulle ha röstat, om man pratar demokratiaspekter. Inte särdeles ofta, åtminstone inte under min tid. Det kanske finns andra ledamöter som har andra erfarenheter. I grund och botten röstar ju ersättarna precis som den ministern man ersätter, man är lojal med landskapsregeringen.

Det här väcker frågan vilken funktion ersättarna har. På vilket sätt bidrar de till demokratin? Vi är lite flera i lagtinget, javisst, men vi kunde vara 40 eller 50 också om vi vill ha många här i lagtinget. Det är en relevant diskussion.

Vi har också föreslagit att vi skulle minska ner med en minister och föregå med gott exempel. Vi kan visa att vi kan utföra det politiska arbetet på färre personer med färre resurser och visa det politiska ledarskap som behövs i de här tiderna. Det har gjorts tidigare och man kunde göra det igen.

Det är sant att vi vill höja avlöningen. Om det har uppfattats så att Ålands Framtid vill ha 5 500 euro i arvode för ledamöterna så är det fel. Min kollega ltl Eriksson har redovisat det i debatten. Vi låser oss är inte vi några belopp. Däremot tycker jag att kollegan ltl Anders Eriksson visar på ett intressant resonemang. Man kan faktiskt, utan att öka kostnaderna, med de här åtgärderna, höja arvodet med 1 800 euro. Vi säger inte att det här ska ske utan vi är beredda att diskutera utifrån de förutsättningarna. Den diskussionen skulle vi gärna ha här i lagtinget. Vi i partierna kunde sätta sig ner och diskutera oss fram till ett arvode som vi finner skäligt, såsom man har gjort tidigare. Det är ingenting dramatiskt i det. Flera av ledamöterna här i salen har säkert varit med om sådana diskussioner.

Ytterligare en åtgärd som vi från Ålands Framtids sida vill se är att vi måste ha som målsättning att lagtingsuppdraget ska bli ett heltidsuppdrag. Vi kräver förvisso en förstärkt lagberedning och mer uppdrag för lagtingsledamöterna. Det kanske kräver en och annan policydebatt till, men vi tror att det också skulle vara ett sätt att utveckla självstyrelsen, vitalisera den politiska debatten och höja nivån i lagtinget. Det är väl någonting som vi alla strävar efter får man hoppas.

En fråga som också har diskuterats är att om man höjer arvode med 1 800 euro och sedan ska man fortfarande gå här på 67 procent som det i teorin heter? Men det skiljer mycket från individ till individ. Är det intressant för näringslivet? Är det intressant för dem som har lite högre löner inom offentlig sektor att i vissa fall halvera sin lön men samtidigt komma hit och förväntas arbeta 67 procent? Nej, personligen tror jag att det skulle vara mycket mera stimulerande att slippa halvera sin lön men ändå gå in för att fortsätta jobba 100 eller 110 procent, att man har det som utgångspunkt för uppdraget. Idag är det inte så, det är 67 procent som är utgångspunkten. Vi tror att vi skulle kunna åstadkomma betydligt mera här i lagtinget om vi faktiskt gick in och hade det som målsättning och bygga strukturerna så att lagtingsarbetet var ett heltidsuppdrag och även arvoderat därefter. Vi skulle ha färre politiker som jobbar mera men som också hade ett högre arvode för det arbetet man gör. Det är en sund målsättning för vårt parlament menar vi i Ålands Framtid.

Vi menar också att granskning är någonting som vi kunde utveckla för att ge väljarna möjlighet att faktiskt få en bättre insyn i vad som sker i den här salen. Vi har sett experiment från kommunala församlingar med TV-sända debatter. Nu när vi renoverar lagtingsbyggnaden så borde vi också ta detta i beaktande. Vi borde se till att vi har möjlighet att bygga en sådan teknik att också lagtingsdebatterna kan TV-sändas. De som har slagit på den svenska TV:n en vardag mitt på dagen har säkert sett att det ofta snurrar politiska debatter. Vi tror att det kunde vara ett bra sätt för medborgarna att få en bättre insyn i vad som sker i lagtinget.

Vi menar också att frånvarostatistik och närvaro vid utskottsmöten och andra organ kunde publiceras på lagtingets hemsida så att man tydligt ser vem som är på vilken plats och hur närvarande man är. Vi har sådana genomgångar nu och då i media, men det här är någonting som kunde publiceras löpande så att medborgarna har bättre möjligheter att granska vad deras förtroendevalda gör i sin dagliga gärning.

Som ett sätt att försöka vitalisera den politiska diskussionen har vi i en motion tidigare också föreslagit att man skulle begränsa antalet mandatperioder för lagtingsledamöterna. Det står vi fast vid och vi tror att det skulle vara ett sätt att få lite mera förnyelse och utveckling även i lagtingsdebatten och i det politiska arbetet här.

Med dessa fem punkter tar vi sikte på att vitalisera den åländska politiken och debatten som förs här lagtinget och sätta fokus på att förstärka arbetet och förhoppningsvis också höja statusen för politikerna i dagsläget.

Ltl Sundbacks är rädd för att föra den här typen av diskussioner öppet här i lagtinget för att det ska leda till att allmänheten och media driver på så att vi knappt ska få någonting betalt alls. Jag är övertygad om att majoriteten av ålänningarna ändå värdesätter att ha politiker som driver deras sak och försöker utveckla samhället och att de politikerna ska ha en skälig arvodering. Visst finns det säkert sådana som menar att vi knappt skulle ha något arvode alls. Om demokratin får råda och majoriteten får välja så tror jag ändå att ålänningarna menar att politikerna är värda ett arvode, men man kräver också förstås ett visst engagemang, vilket jag har presenterat fem punkter på hur vi kunde stärka.

Tittar man då på nivån på arvoderingen och om man ska diskutera den, vilket jag tycker att är positivt och något vi ska diskutera här i lagtinget, så jämförde jag, precis före jag gick upp här i talarstolen, lönerna i det privata näringslivet år 2012 i ÅSUB:s lönestatistik. Medianlönen för t.ex. chefer låg år 2012 på 4 641 euro. Det betyder att mer än hälften av cheferna i det åländska näringslivet tjänar mera än 4 641 euro. Det betyder att mer än hälften av cheferna i det åländska näringslivet måste minska sin lön ganska avsevärt med nästan 1 000 euro om de söker sig till lagtinget. Det här är väl ändå ett demokratiproblem? Framstående personer inom det åländska näringslivet har svårare att engagera sig politiskt. Vill vi ha politiker som har erfarenheter och positioner ute i det åländska näringslivet och öppna vägen till lagtinget för dem så måste också arvodet ligga på en skälig nivå, det tror jag att vi måste inse utan att vi för den skull tror att det skulle leda till någon slags elitisering av lagtinget. Det är ju givetvis öppet för vem som helst att ställa upp i lagtingsvalet och kandidera. Det är betydligt svårare att halvera sin lön och samtidigt jobba 67 procent. Jag tror att många drar sig för det och också vad det innebär att blotta sig offentligt som lagtingsarbetet som offentligt uppdrag medför.

Samma sak vad gäller experter, medianlönen låg år 2012 på 3 900 euro. Det är också värt att ta i beaktande. Man kan jämföra statistik hur mycket som helst men det visar ändå på någonting intressant menar vi från Åland Framtid.

Slutligen, fru talman, ska jag kort reflektera kring arvodeskommissionen och vad man vill uppnå med en sådan. Om man ställer sig frågan när arvodeskommissionen ska utses; vad ska då vägleda partierna när det gäller vilka kandidater man utse till arvodeskommissionen? I den här debatten har vi hört att man har olika målsättningar politiskt. Det är väl märkligt om man inte i tillsättande av arvodeskommissionen ska försöka få in en person som kan driva partiets intressen i arvodeskommissionen. Det leder till att vi tillsätter en arvodeskommission som vi från partiernas sida försöker få att fatta ett beslut i någondera riktningen, men vi ska inte ta ansvar för det själva. Vi ska skylla på arvodeskommissionen eller tacka den beroende på hur utfallet blir. Det är ju ett sätt att betala en arvodeskommission för att ta det politiska ansvaret som vi själva borde ta, fru talman. Därför håller jag med om att vi inte ska godkänna den här lagen. Vi ska ta det politiska modet och det politiska ansvaret som det krävs för att få till stånd en utveckling på det här området. Tack, fru talman.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! I början av anförandet frågade ltl Axel Jonsson hur ofta en ersättare har avvikande åsikt. Personligen har jag haft avvikande åsikt några gånger. Det är väl en del av svaret. Röstningen är inte det avgörande arbetet för en lagtingsledamot, det är ju mycket annat och det torde också ltl Jonsson veta.

När det gäller att ersättarna skulle utgå och att ministrarna också skulle ta plats i lagtinget i egenskap av ledamöter i röstning så har vi den här tredelningen; den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Att blanda ihop dem är inte särdeles bra. Har ltl Jonsson överhuvudtaget tänkt på den aspekten?

Ltl Axel Jonsson, replik

Visst, det är en av de relevanta aspekterna som man kan vara kritisk till. Samtidigt löser man det här på andra håll runt omkring oss och det fungerar väl. Man måste ändå tänka på i vilket läge det här kan vara avgörande om det är ersättaren eller ministern som röstar. Min uppfattning är att ersättarna i de allra flesta fall är lojala med ministern i frågan. Då väcks frågan vilken roll ersättarna har när det kommer till kritan.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Att det fungerar i en annan riksdag i ett land bredvid oss kan jag ha viss förståelse för. Men här skulle det innebära att 20 procent av ledamöterna skulle bestå av sådana som innehar den verkställande makten också. Vi har ett så pass litet parlament. Landskapsregeringen skulle utgöra en så stor del av lagtingsledamöternas röster. På grund av vår litenhet så är det ytterligare ett skäl till varför man inte skulle göra på det här sättet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Hilander, replik

Tack, talman! Ltl Jonsson tar upp mängden folk och när man ska komma till beslut. Jag håller inte riktigt med. Jag ser att bredden behövs på alla olika nivåer. Skulle man minska ner antalet ledamöter så försvinner en avsevärd bredd. Ersättarna sitter också med sina kunskaper i olika utskott. Tillika är de flesta ersättarna också delaktiga i det kommunala arbetet och då får man de här tentaklerna ut till hela samhället. Det blir en förståelse ute i kommunerna när det gäller hur besluten är tagna och hur diskussionen går.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, vi kanske lever i olika världar. Jag tror inte att den stora utmaningen inom åländsk politik är kontakterna till kommunerna och ut till lokalsamhället. Där har vi nog en avsevärd fördel jämfört med många andra parlament runtomkring oss tack vare närheten. De dubierna delar jag inte med ltl Hilander.

Jag tror att det viktiga är att ha fokus på hur vi kan skapa vitalitet, framåtsyftande debatt och ett politiskt arbete här i lagtinget. Vi från Ålands Framtid har våra idéer. Det skulle också vara intressant att höra hur moderaterna och ltl Hilander ser på de här frågorna. Hur ska vi utveckla lagtingsdebatten och lagtingsarbete? Ska vi ha flera politiker för att se till att vi får en bred förankring i det åländska samhället? Eller är 30 ledamöter lagom? Den frågan kommer man alltid till.

Ltl John Hilander, replik

Tack, talman! 30 lagtingsledamöter är väl en ganska lagom nivå för att representera det småskaliga åländska samhället. Jag ser också att ersättarsystemet är bra när det gäller att fånga upp nya politiker som får en chans att komma in och visa framfötterna. Vi ska också skapa intresse för det här arbetet som vi gör.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Den här diskussionen har med all sin tydlighet visat att det inte finns beredskap av en majoritet att själva se över lagtingsledamöternas framtida arvodering.

Vill man uppnå den mångfald som jag tror att vi delar och strävan att bereda möjlighet för olika människor att kunna delta i det här arbetet så borde man ha den här externa kommissionen.

Jag tycker att ltl Axel Jonssons resonemang haltar. Jag önskar att man skulle komma med på det här tåget för jag tror att det är den enda rätta vägen. Det har den här divisionen med all sin tydlighet gett vid handen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man kan svänga på problemet hur man vill. Vi kan tycka att problemet är att majoriteten inte är beredda att sätta sig ner och diskutera och ta ansvar för den här frågan, medan jag kan ha förståelse för att man har en annan åsikt i den moderata bänken. Det är väl det som politik och demokrati handlar om. Vi har vårt sätt att se på hur vi ska komma till bukt med problemet och moderaterna och ltl Lindholm tror att man ska tillsätta en arvodeskommission. Så må det väl vara.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Dagens diskussion hade passat bättre i första behandling, men vi har ju rätt att också i andra behandling lyfta vilka frågor som helst bara de hör till ärendet.

Jag skulle vilja komplettera diskussionen med några historiska synpunkter och sedan en blick framåt.

Under mina många år i den åländska politiken har diskussionen här i lagtinget mycket gått utifrån det som vi också har diskuterat; hur vi ska få en så bra representativitet som möjligt i den här församlingen i förhållande till medborgarna. Det är en ganska omöjlig nöt att knäcka på ett perfekt sätt. Det har i alla fall gjorts vissa insatser.

Under 80- och 90-talet började det synas klart och tydligt att tjänstemännen blev överrepresenterade i den här församlingen, särskilt högre tjänstemän, men tjänstemän överhuvudtaget för de hade då rätt att vara tjänstlediga hur länge som helst.

Av demokratiska skäl gick majoriteten i tiden in för att man skulle begränsa detta så att möjlighet till tjänstledighet för tjänstemännen skulle begränsas. Det har medfört att problemet med överrepresentation för tjänstemän har avtagit.

En annan faktor var att vi tidigare, särskilt på 60- och 70-talet, hade näringslivstoppar som satt som här. På det sättet kunde man kombinera det obetydliga arvodet i lagtinget med en stor lön från det ordinarie jobbet som sköttes samtidigt. En förutsättning för detta var att man skulle ha eftermiddags- och kvällsplenum och att utskottsarbete också var relativt begränsat. Vi hade sämre med tjänstemannakader än vad vi har idag.

Det här försvårade man i och med att man införde dagsarbete. Trots de här två stora förändringarna som har skett under de här åren så har ändå ungefär 1/3 av ledamöterna i varje lagtingsval bytts ut. Det har åtminstone inte haft den effekten. Sedan kan man föra diskussionen om huruvida kvaliteten har gått upp eller ner. Med mitt långa perspektiv så vill jag nog säga att man inte kan påstå något när det gäller den frågan. Inte tycker jag att det var högre kvalitet på landstinget 1979 än vad det är 2015 på lagtinget. Det vore väldigt dumt av mig att påstå någonting i den ena eller den andra riktningen, att det skulle ha har blivit bättre eller att det skulle ha blivit sämre. Nej, nog är det ganska lika.

Under de här 35 åren som jag på olika sätt har varit engagerad i självstyrelsepolitiken så har arvoderingen diskuterats i varje lagting och landsting. Då har åtminstone mitt och som jag förstår majoritetens utgångsläge varit arbetets volym och samhällsvärdet i det arbete som vi utför här.

Nu diskuteras att man ska kunna leva på att vara lagtingsledamot och att det ska kunna jämföras med rätt goda löner i arbetslivet som ett alternativ till att bli invald. Det är ett resonemang som jag inte har varit med om tidigare. Jag vill fortfarande vidhålla att det är arbetets innehåll och volym som styr hur vi ska arvoderas för det här jobbet som vi utför för vårt samhälle.

Gång på gång i talmanskonferensen konstaterar vi att nästa vecka har vi ingenting på listan. Nå, det är ju inte heller rätt att mäta vår arvodering utgående från hur vi har det här i plenisalen. En dag kan det vara en lång lista och det tar 20 minuter och en annan dag kan det vara en väldigt kort lista och det tar fyra timmar. Det centrala politiska arbetet är ändå utskottsarbetet.

Inte har det heller varit basen för vårt resonemang kring arvodet hur man ska kunna maximera antalet kandidater. Som någon här tidigare sade så är det väldigt många kandidater som ställer upp. Det är ungefär tio gånger de som ska väljas in, så det räcker nog. Sedan kan inte representativiteten alla gånger vara perfekt.

Jag har erfarenhet av arbetet i riksdagen där arbetet var ungefär tre eller fyra gånger mera än vad det är här i lagtinget. Observera, då räknar jag lågt. På den tiden var arvodet ungefär 5 500 euro brutto i månaden. Idag är det lite över 6 000 euro. Vi bör också göra sådana jämförelser.

Samma blev resultatet när vi jämför med Sveriges riksdag både när det gäller arvoderingen och arbetsvolymen.

Hur ska vi göra i framtiden? Den här framställningen föreslår när det gäller arvodesvolymen i 2 § om arvoden till ledamöterna: ”Till en lagtingsledamot betalas ett arvode av en sådan storlek att uppdraget som lagtingsledamot kan skötas på ett behörigt sätt.” Det ska bedömas av den här kommissionen. Det finns också en kort motivering till 2 § som inte säger så mycket mera.

Det här har lag- och kulturutskottet också diskuterat och behandlat. Man skriver lakoniskt: ”Utskottet har fört en principiell diskussion om arvodets storlek i förhållande till ledamöternas uppdrag och finner det rimligt att antalet uppdrag och arbetsmängd avspeglas i arvodets storlek.” Man skriver ingenting om arvodets storlek utan bara att det kan vara differens mellan olika uppdrag här i lagtinget.

När jag gick in i arbetet i det här lagtinget tyckte jag att vi själva kunde klara av nivåsättningen på arvodet, såsom vi har gjort tidigare. Men det visade sig förekomma en ganska stor oenighet om den saken i lagtinget. Nu visar det sig också att det finns en stor oenighet om arvoderingen överhuvudtaget. Då är det klart att förslaget om arvodeskommissionen är förståndigt. I andra parlament har man också kommit fram till att man behöver ha det på det viset och därför har jag också gått in och talat för den här kommissionen.

Ålands Framtid föreslår att det ska finansieras genom att avskaffa ersättarna. Det innebär rimligen att det blir svårt för regeringspartier att kontinuerligt få majoritet i utskotten. Jag förstår att om man räknar med att alltid vara i opposition att man kan tycka att det kan vara någonting bra med det, men det är ju inte särskilt demokratiskt.

Om vi har ett regerings- och oppositionsförhållande här i salen på 16-14 till exempel, om 6 blir ministrar så är det 10-14 när vi ska välja utskott. Det betyder att det blir en väldig dubblering på de som är regeringsrepresentanter. Det är ändå i utskotten som det stora arbetet utförs. Talet om att man får in 30 ledamöter i valet istället för 36 eller 37 så skulle man inte få in nya tillskott, nytt blod, nya åsikter och värdefullt folk. Erfarenheten visar ju att det är precis tvärtom. På det sättet får vi in nytt folk i särskilt utskottsarbetet men även i pleniarbetet, det har vi sett så många exempel på redan i detta sittande lagting.

I ett parlament är det problematiskt att ha regeringsledamöterna såsom parlamentsledamöter. I ett stort parlament som det finska med 200 ledamöter så är det inte så stort problem för där täcker man in utskotten bra med 180 övriga ledamöter. Här blir det bara 23-24 övriga ledamöter.

Demokratin kräver att arbetet utskotten utförs så bra som möjligt och så fulltaligt som möjligt från lagtingets sida och då är ersättarna viktiga.

Det har sagts att man strävar efter att lagtingsarbetet ska bli heltid. Jag tror att det kan vara en målsättning i samband med den reformförändring som vi arbetar med när det gäller självstyrelsesystemet. Det kan resultera i att det här arbetet närmar sig heltid i framtiden någon gång.

Jag avslutar med att säga att idag är det inte överhuvudtaget på det viset att arbetet här i Ålands lagting skulle vara heltid. Det är relativt nytt att det har blivit heltid för ministrarna i landskapsregeringen. Där kanske vi har ett lite större problem genom att arbetsvolymen, genom de systemförändringar vi har gjort där, har ökat för ministrarnas del. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Föreläggs lagförslaget för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget ska förkastas.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Jag understöder förslaget.

Talmannen

Under behandlingen har ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Axel Jonsson, föreslagit att lagtinget ska förkasta lagförslaget.

Omröstning kommer därför att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget ska antas röstar ja och de som röstar för ltl Anders Erikssons förslag att lagförslaget ska förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig.

Majoritet för ja. Lagtinget har i andra behandling antagit förkasta lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Begärs ytterligare ordet? Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

2        Ålands handlingsprogram mot riskbruk och missbruk 2013-2016

Social- och miljöutskottet betänkande (SMU 2/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Utskottet har tagit del och behandlat landskapsregeringens förslag till handlingsprogram mot riskbruk och missbruk för åren 2013-2016.

Utskottet konstaterar att missbruk av alkohol, narkotika, doping, tobak och spel medför omfattande sociala och medicinska skadeverkningar som orsakar det åländska samhället betydande kostnader. Utskottet anser därför att det är angeläget att det tas ett samlat grepp om frågorna och att det kontinuerligt bedrivs ett aktivt arbete på området som berör missbruk av alkohol, narkotika, doping, tobak och spel. Utskottet vill ytterligare komplettera med dataspelsberoende. Enligt utskottet bör åtgärder för att förebygga och bryta dataspelsberoende inkluderas i handlingsprogrammet mot riskbruk och missbruk.

Allmänt kan konstateras att alkoholen är den mest vanligen förekommande drogen och som känt också förorsakar mänskligt lidande, höga samhällskostnader och familjetragedier. Som framgår berör handlingsprogrammet åren 2013-2016 och har i praktiken tillämpats sedan år 2013, vilket innebär en del av de åtgärder som beskrivs i meddelandet antingen redan har verkställts eller påbörjats. Bl.a. har tillsynen över socialvården överförts till Ålands miljö- och hälsomyndighet från 1.1.2014. Lagförslag som berör reviderad tobakslag, lotterilagstiftning som utgår från införandet av 18-års åldersgräns, tillsynsmyndighet för övervakning av PAF:s spelverksamhet, ändrade promillegränser m.m.

Fru talman! Allt sedan 1990-talets första uppgörande av alkohol- och drogpolitiska program, med målsättningen om ett narkotikafritt Åland och som alla därefter kommande program och även detta, har utskottet erfarit att ungdomarnas inställning till droger som cannabis ändå har blivit alltmer liberal och tillåtande och liknar den som unga har till alkohol. Det är naturligtvis oroväckande och därför uppmanar social- och miljöutskottet landskapsregeringen att i sitt arbete lägga särskild vikt vid att få till stånd en attitydförändring och ökad medvetenhet om de hälsorisker som är förenade med användandet av droger.

När det gäller attityden bland ungdomarna till alkohol har utskottet informerats om att ungdomarna har en betydligt negativare attityd till alkohol och det har också bekräftats genom utredningen Hälsa i skolan. Så det är ju positivt. Däremot har alkoholmissbruk ökat bland pensionärer. Om det finns inga klara utredningar utan det är ett konstaterande bland de som arbetar med personer med alkoholbesvär. Den troliga orsaken är kanske friskare men uttråkade pensionärer som i brist på meningsfylld sysselsättning tar till flaskan. Det är i alla fall skäl att följa med utvecklingen.

Meddelandet berör också promillegränser vi rattfylleri som småningom kommer att lagfästas i den kommande trafiklagen. Promillegränserna väcker alltid en livlig diskussion, trots att det enligt min personliga åsikt borde vara så restriktiva som möjligt för inte skall det vara meningen att man ”bara lite” berusad ska kunna framföra fordon. Utskottet tycker att det kommande förslaget om att sänka promillegränsen för grovt rattfylleri från 1,2 till 0,8 promille är motiverat.

Däremot råder det delade meningar om sänkning av gränsen för rattfylleri från 0,5 till 0,2 promille. Detta dels på grund av att landskapsregeringen skulle benämna det som rattfylleriförseelse, inte rattfylleri, vilket kan visa sig problematiskt i förhållande till tvångsmedelslagen, så därför tar utskottet i detta skede inte ställning till införandet av rattfylleriförseelse i trafikbrottslagstiftningen på grund av det oklara läget. Men jag ser fram emot en konstruktiv debatt i promilleärendet när det kommer som lagförslag i den kommande trafiklagen.

Meddelandet berör också krogarnas verksamhet och där har projektet ansvarsfull alkoholservering varit mycket uppskattat. Metoden syftar till att minska våld kopplat till alkoholserveringen på krogen genom ett aktivt arbete för att minska berusningsgraden inne på krogarna och hindra alkoholservering till minderåriga. Man utgår ifrån samverkan mellan branschen och myndigheterna.

Då projektet ansvarsfull alkoholservering ännu bara pågått ett år anses det vara svårt i en utvärdering att få ett helhetsgrepp över resultatet som ska ligga till grund för ett ev. ställningstagande om ändrade öppethållningstider. Utskottet förde en livlig diskussion i ärendet men konstaterade också att projektet bör pågå en längre tid innan man tar ställning till ev. ändrade öppethållningstider. 

Beträffande energidrycker konstaterar landskapsregeringen i meddelandet att forskningsresultatet om koffeinhaltiga dryckers farlighet varierar och därför finner också utskottet det positivt att landskapsregeringen avser att utföra en grundlig utredning om energidryckerna och deras effekter innan beslut fattas om ev. införande av 18-års åldersgräns för köp av dessa drycker.

Slutligen, fru talman, är det oftast i negativa termer man diskuterar risk- och missbruk, men nu kommer jag med också positiva saker; nämligen i behandlingen av meddelandet har utskottet erfarit att det idag råder en hälsotrend bland ungdomar. Ungdomarna är måna om sin hälsa och medvetna om kostens och träningens betydelse för det egna välmående. Resultatet från den senaste undersökningen av Hälsa i skolan visar även att ungdomar motionerar i högre utsträckning än tidigare. Ungdomars minskade alkoholkonsumtion och minskade bruk av tobak antas vara en följd av den rådande hälsotrenden.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag upplever att utskottet gjorde det litet enkelt för sig när man tog ställning till promillegränsen i trafiken. Upplägget i drogkommittén var att man hade nyktra zoner. Trafiken, uppväxten, ungdomstiden och idrottslivet ska vara nyktra zoner och det har man inte tagit ställning till. Man har förlorat sig i en liten detalj. Det finns ju många vägar att komma framåt. Polisen upplever att den här vägen inte är framkomlig just nu. Hur var diskussionen kring detta? Upplever man att det är okej att man ska köra berusad i trafiken som det är idag med 0,5 promille? Eller förlorade sig utskottet helt i den här detaljdiskussionen angående rattfylleriförseelsen?

Christian Beijar, replik

Fru talman! När det gäller diskussionen om nyktra zoner så i samband med diskussionerna i utskottet har vi naturligtvis stött tanken på nyktra zoner framförallt där det finns barn och ungdomar även om inte som vi beskrev det i betänkandet.

När det gäller frågan kring promillegränserna så är det alldeles tydligt att det finns åsiktsskillnader även i utskottet och här i lagtinget. Man kommer att vara överens om att man kan sänka grovt rattfylleri från 1,2 promille till 0,8 promille, men diskussionen kommer att bli om man ska ha 0,5 eller 0,2 promille.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Man kanske förlorade sig i den här detaljen. Det centrala är om vi på Åland vill att man ska köra bil när man druckit till exempel tre eller fyra mellanöl en kväll. Är det okej att man sitter på ett kafé, dricker en öl och sätter sig i bilen och far därifrån? Den signalen ska man inte ge till våra ungdomar. Jag har efterlyst att man skulle komma med ett förtydligande. Är det okej att man försöka hålla trafiken så nykter det bara är möjligt via olika metoder eller är det bra som det är?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag förstår inte riktigt ltl Mattssons resonemang om att man skulle ha förlorat sig i den här diskussionen. Det är den här diskussionen som alltid förs. Ska man godkänna rattfylleri 0,5 promille eller ska man godkänna det som landskapsregeringen föreslår 0,2 promille när det gäller rattfylleriförseelse? Förmodligen kommer den framtida diskussionen att handla om detta beroende på när man juridiskt har utrett det ordentligt hur man ska benämna 0,2 promille. Om man utgår ifrån 0,2 promille så är det så gott som helnyktert.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Social- och miljöutskottet har ett stycke i sitt betänkande om dataspelsberoende och vill att landskapsregeringen tydligare lyfter fram det. Hur har utskottet diskuterat? Vad har framkommit i hörandena? Hur är det med föräldraansvaret? Hur kan man nå föräldrarna och ge dem adekvat information?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Om inte mitt minne sviker så har vi inte fört någon djupgående diskussion kring dataspelsberoende, utan det har uppkommit i olika sammanhang när vi har hört höranden samt inom utskottet. Det upplevs som ett problem. Vi har inte mera diskuterat på vilket sätt familjerna skulle engageras i detta. Vi lyfte fram att det behöver komma med i handlingsprogrammet och sedan får landskapsregeringen ytterligare bearbeta den frågan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det finns en god kraft inom Rädda Barnen och barnens Internet och de deltar ofta på föräldramöten. Man kanske borde fundera vidare på hur man djuplodar det här arbetet. Man borde ta upp spelberoendet på ett tydligare sätt i den här ”Tonårsparlören”.

Sedan har vi en hel del lagstiftning som ska komma till lagtinget. Vet utskottsordförande alls om någon tidsram beträffande både promillelagen och tobakslagen?

Christian Beijar, replik

Om jag inte är alldeles felinformerad så ska de här lagarna komma under våren.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för ett bra anförande om summeringen av vårt betänkande. Jag tänkte bara lite komplettera till den delen där utskottsordförande sade att det fanns en del oklarheter vid rattfylleriförseelse. Det handlar om att man inte kan tvinga en förare till kroppsbesiktning om man vägrar att blåsa i ett kontrollinstrument. I tvångsmedelslagens kapitel 9, 2 § har man möjlighet att tvinga en person till kroppsbesiktning, men det framgår redan tidigare i kapitel 8, 32 § att man bara kan göra det när det gäller rattfylleri. Det är begreppet rattfylleri som gör att man har möjlighet att genomföra en kroppsbesiktning. Kan man inte göra en kroppsbesiktning så kommer det att sprida sig i samhället ganska snabbt, vilket betyder att folk kommer att vägra att blåsa och vi kan inte följa den här lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Man kan konstatera att betänkandet är reservationsfritt. Det är ett bra betänkande. Det enda som man vill ha kompletteringar på, i förhållande till det som kommittén tog fram och som finns i meddelandet, så gäller dataspelsberoende. Det diskuterade vi också i kommittén fast vi tog inte in det. Däremot tog vi in spel om pengar. Jag är intresserad av att höra lite hur man resonerade i utskottet när det gäller dataspelsberoende. Hur kan man komma åt det? Vad kan man göra?

Christian Beijar, replik

 Fru talman! Resonemanget kring dataspelsberoende utgick ifrån att föräldrar och skolan upplever att det har blivit ett bekymmer för dem som engagerar sig i väldigt mycket i dataspel. Det förändrar deras sociala engagemang, de isolerar sig med sitt spel och det sker ofta en förändring av dygnsrytmen, vilket är negativt för skolarbetet och övriga sociala kontakter. Det var främst detta som har upplevts vara en problematik.

Däremot har inte utskottet behandlat hur man ska ta sig an problemet rent konkret och behandlingsmässigt.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Utskottet konstaterar mycket riktigt i sitt betänkande att det medför även positiva saker. Det beror på vilken typ av dataspel man håller på med. Det måste ju vara väldigt svårt att gå in i den personliga integriteten och stoppa sådana här saker som inte är olagliga. Det finns många andra verksamheter också, till exempel om man läser fruktansvärt mycket och man läser hela nätterna så kommer man också att få problem. Det här är ingen lätt fråga att hantera. Hur har ni resonerat i utskottet?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Vi ha utgått ifrån att det här är en ganska ny problematik, vi vill lyfta upp den och det är lämpligt att göra det vi det här tillfället.

Innan jag slutade mitt arbete inom missbrukarvården så var det faktiskt föräldrar som ringde och frågade vad de skulle göra åt detta. Vi konstaterade att det kan vara svårt att veta exakt hur man ska bearbeta och behandla den här frågan. Utskottet ansåg att det var viktigt att lyfta upp frågan och aktualisera den, men vi har inte lösningar på hur vi ska komma vidare. Därför ser vi det som viktigt att landskapsregeringen fortsätter med det jobbet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Annette Holmberg-Jansson

Talman! Det är intressant att ta del av utskottets betänkande och jag blir glad att social och miljöutskottet understöder att landskapsregeringen gör en grundlig utredning om energidryckerna och dess effekter. Det är bra att detta görs, man behöver begränsa barns tillgång till dessa drycker. Det finns ju fall där Taurin tillsammans med koffein och i vissa fall även alkohol lett till dödsfall. Studier av Taurin har visat att ämnet stör hjärtats rytm, s.k. hjärtarytmi, vilket kan leda till plötslig död. Barn har dött i våra nordiska grannländer, låt det inte hända här också.

När vi sedan kommer till missbruk och annat så ska man dricka så är det bättre att man dricker alkohol där någon ser en? Där det svider lite i börsen vilket gör att du kanske dricker någon grogg mindre. Att begränsa öppettiderna har provats på förut, det gjordes på prov under en kortare tid tidigare men det drogs tillbaka lika snabbt och om man ser det så borde inte detta resultera i en mängd efterfester. På efterfesterna finns det ingen som ser. Jag tror att risken för att minderåriga får tag på sprit, att du tar några glas för mycket, kommer att öka igen om kortare öppet tider införs. Det går inte att lära om och ändra på hur gästerna går till en krog på en gång. Det kommer att ta tid och det kommer att kosta restaurangnäringen pengar under den tiden.

I betänkandet framkommer antalet ingripanden som polisen gjort, är det inklusive eller exklusive alla gripanden som polisen gör vid färjorna? Färjorna står för en stor del och det vore intressant och veta om de är med i dessa siffror? I betänkandet står; utskänkningsställena i Mariehamn men dessa ingripanden görs ju när färjorna ligger i Mariehamn.

Det är också intressant att det fortfarande inte finns begräsningar eller kontroller om du serverar sprit på en offentlig lokal vid ett bröllop till exempel. Varför inte? Hur litar man där på att gästerna inte tar två drinkar på en gång eller att någon minderårig får tag på spriten? Det är en annan sak om det sker i hemmet men i offentliga lokaler kanske landskapsregeringen också borde göra kontroller?

Allt ska stramas åt och vi ska göra det mer än i resten av Finland. Då tycker jag att man använder lagstiftningen på fel sätt.

Just kom en ny blankettlag som gäller alkoholreklam, tidigare förra året togs en annan lag om avdragsrätt för företag vid representation. Nu ska promillehalterna ner och öppettiderna eventuellt förändras. På samma gång vill vi ha ett levande Åland och vi vill profilera oss som en ö med mycket smaker. Det vill jag också men jag vet att utan att kunna sälja ett glas vin eller en flaska vin till middagen så är marginalerna små. För att kunna servera intressanta, roliga, närproducerade och fräscha rätter så bör du även ibland kunna få sälja lite vin eller en öl till maten. Jag säger inte att det förbjuds men det stramas åt och jag är livrädd att det kommer att innebära den 20 procentiga nedgång som skärgårdskrogarna i Stockholms skärgård fått vara med om.

Det är verkligen inte så att det går att tälja guld bara du öppnar en restaurang, det kräver mycket arbete och en bra personal. Personalen vill ha mer och mer i löner på samma gång som gästerna har högre krav och vill ha billigare rätter. Det är samma pussel som alla företagare har.

En annan jobbig belastning för krogarna är att de måste ha en ansvarig föreståndare på plats under hela tiden, så klart tänker ni och visst såklart ska man ha det, men idag så måste den som är ansvarig ha 24 månaders erfarenhet. Det räcker inte med att du jobbat fem somrar ute på t.ex. Kökar, att du jobbat hela ditt sommarlov nonstop, du kommer ändå inte att godkännas som ansvarig på plats. Du behöver 24 månaders erfarenhet eller servitörsutbildning. Vi har redan idag ett undantag på Åland när det gäller alkohollagstiftingen och serveringsställen. I fastlandet behöver du ha två år för alla serveringsställen. På Åland infördes det ett B-tillstånd som innebär att du får servera vin och öl under 22 procent om du har mindre erfarenhet. Problemet för krögarna idag är akut då det inte finns tillräckligt många utbildade servitörer. Många väljer att jobba med annat, de åker ut på sjön med högre löner. De som blir kvar räcker inte till för alla de restauranger som behöver ansvariga föreståndare. Det behövs ganska många ansvariga om du har öppet 10-15 timmar som många restauranger idag varje dag under sommar halvåret. Det innebär att de måste leta utanför Åland, vilket är synd då det bästa är ju om de kan ge jobb till åländska ungdomar. Har du jobbat tre eller upp till fem år inom restaurangbranschen så kan du den, absolut lika bra som när du kommer ut från skolan ung och grön. Det här är vårt lagstiftningsområde och vi har möjligheten att t.ex. införa ett praktiskt prov kombinerat med andra prover efter t.ex. ett års erfarenhet. De är medvetna om problematiken på ÅMHM men är bakbundna av regelverken.

Jag har stora förhoppningar till det arbete som minister Aaltonen har på sitt bord när det gäller att enportionsregeln hinner bli verklighet innan denna säsong. Krögarna fick tidigare löften om att det skulle utses en arbetsgrupp under hösten, den är ännu inte tillsatt på grund av hög arbetsbelastning men nu får vi verkligen hoppas att det hinns med under våren. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar ltl Holmberg-Janssons uppfattning när det gäller energidrycker. Nu har man sagt att man ska göra en utredning. Det finns en hel del material. Vi vet alla att det tar väldigt länge att genomföra lagstiftning. Det kanske skulle gälla för politikerna att uppmana köpmännen. Många köpmän runt omkring i Norden har gått frivilligt samman och sagt att man inte säljer energidrycker till ungdomar under 16 år och det kunde vara en snabbare väg framåt innan vi har lagstiftning på plats. Det är också lite trist att man alltid måste lagstifta och peka med hela handen. Att få köpmännen att gå ihop kunde vara en väg.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Talman! Livsmedelsverket i Sverige har gått så långt så att de avråder från att använda energidrycker vid fysisk ansträngning. Det finns ingen lagstiftning men de har i alla fall gått ut med den avrådan. Jag är den första som skriver under på att verkligen försöka prata med allt och alla om energidrycker. Det skulle vara bra om andra här i salen också gör det. Det är absolut en lättare väg att gå. Jag tror ändå att det skulle vara bra med lagstiftning. Jag skulle dra det så långt som att det skulle vara en åldersgräns vid 15 år, inte 18 år.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tror också att man hamnar på att lagstifta till slut. Det skulle vara väldigt välkommet om köpmännen skulle ta sitt sociala ansvar i den här frågan.

Beträffande promillegränsen så finns det också en sådan tendens att alternativet även för vuxna blir mer och mer alkoholfritt. Man har ökat försäljningen otroligt mycket i Sverige när det gäller alkoholfria viner och öl.

Jag delar ltl Mattsons uppfattning här tidigare att trafiken bör vara så alkoholfri som bara är möjligt.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Absolut, visst är det så att alkoholfria drycker blir mer och mer populära. Jag tror också att det kommer att ske ett trendbrott här framöver med tanke på att våra ungdomar idag är så pass hälsomedvetna och nyttiga. En utmaning som restaurangbranschen får ta är att hitta andra vägar att klara sig. Det tar ändå ett tag att lära om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Holmberg-Jansson nämnde tidigare stängningstider och att det skulle bli tufft en tid. Jag håller helt med om att detta. Men jag tror inte att människorna skulle bli kortare tid på restaurangerna. Folk skulle ändå börja gå ut tidigare. Jag upplever överlag att ålänningarna går ut ganska sent, åtminstone till en del nattklubbar även om de kan ha varit på något annat ställe före.

Jag tror också att det här kunde leda till en liten ändrad alkoholkultur hos ålänningar efter en tid, men då måste man också ha tålamod, göra det obekvämt och ta långsiktiga beslut. Det har vi testat en gång men det är ingen som vill vara tillräckligt obekväm. Jag tror att ltl Holmberg-Jansson kan vara lugn, det politiska intresset eller modet finns inte att ta det beslutet.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Ja, det är sant att man har förkortat öppethållningstiderna tidigare, men man drog tillbaka det ganska snabbt. Jag tror faktiskt inte att det är där som man kan göra hälsovinster i samhället. På krogarna har man ännu kontrollen av personerna som är där. I och med ansvarsfull alkoholservering och all den utbildning som personalen har på utskänkningsställena så är det väl det tryggaste stället att dricka. När krogen stänger klockan 02.00 så kommer folk inte att sluta dricka. De går hem och fortsätter med sina efterfester, det är jag helt övertygad om.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag tror inte att jag nämnde att det skulle vara hälsosamt. Jag menade alkoholkulturen.

Jag håller med ltl Holmberg-Jansson om att om man ska dricka så är det bra att göra det på restaurang, för där finns det utbildad personal som tar hand om folk och där finns det en översyn. När vi tycker att folk ska gå hem kanske vi har lite olika åsikter om. Jag tror att de till slut går hem till sig i alla fall. Vid en viss övergångsperiod kan det vara kul med efterfester. Överlag tror jag att folk skulle må lite bättre av att komma hem lite tidigare, men folk har inte vett att gå hem. Det blir lite sent, men det tar jag upp i mitt eget anförande.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Ltl Winé och jag har lite olika åsikter, men det får vi ha. Jag tror inte att hälsofördelarna kommer att bli större genom att stänga krogarna tidigare. Det tror jag verkligen inte. Det är väl ändå det som vi ska lyckas med. Ska man dricka så ska man dricka under uppsikt och inte sitta hemma, det tror jag att är det allra bästa. Vi får väl se. Om det införs så hoppas jag i så fall att man tänker på vilket hårt slag detta kommer att bli mot restaurangnäringen. På samma sätt som man inom andra näringar inför nya restriktioner så borde man ha någon sorts beredskap.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! När det gäller energidrycker så har vi tänkt göra en utredning om dessa. Den utredningen är just nu ganska långt nedprioriterad på listan för uppdrag för förvaltningen. Jag tror, i likhet med många andra, att det kunde vara bra att näringslivet skulle gå in för en frivillig åldersgräns så att man inte skulle sälja till ungdomar under 16 år, vilket man har gjort i Sverige och Danmark.

Vi har väldigt många utskänkningstillstånd på Åland, över 170 ställen. Det är betydligt flera än för 10-15 år sedan. Tillgängligheten minskar inte när det gäller alkohol, den ökar. Från regeringen har vi inte heller sagt att vi ska ändra på öppethållningstiderna för krogarna.

Annette Holmberg-Jansson, replik

När man läser i betänkande så har jag förstått att det var så när det gäller ändringen av tiderna. Det är ju bra.

170 utskänkningsställen, ja det finns många utskänkningsställen. En akut sak är bristen på utbildad personal. Just nu är det en stor brist på utbildad personal samt personer som har mycket erfarenhet vilket det krävs. Vi vill att restaurangpersonalen ska ha kunskap så att vi kan känna oss trygga. Ett akut problem för krögarna idag är att hitta personal. Vi sitter på makten att kunna hjälpa. Varför inte titta och se om man kan hjälpa till?

Minister Carina Aaltonen, replik

Varför vi har sagt att vi inte kommer att ändra öppethållningstiderna i det här skedet, det är för att vi i första hand vill gå in för utbildningsinsatser. Vi har igen satt igång ”ansvarsfull alkoholservering”. Men inte bara det, även tanken om att de åländska frågorna ska kunna bli ”krogar mot knark” certifierade. Det är också en viktig del i det här arbetet.

Beträffande att underlätta för serveringspersonal, så vill vi heller inte försvåra. Det ska också löna sig att gå en utbildning och vi måste ju se på hur man kan utbilda utskänkningspersonal och ansvarig personal. Ska det bara räcka med några års erfarenhet? Hur ska man göra det och på vilket sätt? Detta är något som vi håller på att se på.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Talman! Problemet idag är att det inte finns tillräckligt med utbildad personal och problemet är akut. Därför kanske man måste se om man kan hitta någon annan lösning. Det utbildas för få servitörer från hotell- och restaurangskolan och det är för få examinerade som väljer att jobba inom restaurangnäringen, vilket restaurangnäringen blev medveten om förra våren.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat meddelandet om riskbruk och missbruk. Jag hoppas att vi kan diskutera mera här idag om hur vi kan minska på alkoholkonsumtionen, minska riskerna för att folk ska börja använda knark och försöka förmå folk att inte börja bruka tobak.

Fru talman! Det här är antagligen en av de viktigaste frågorna för vårt parlament och för vårt samhälle men samtidigt är det antagligen den svåraste, i alla fall en av de svåraste frågorna. Man står här i talarstolen med lite dubbelmoral och pratar om droger.

För ett antal år sedan begärde att vi skulle få fortsätta med taxfree. Det betyder att vi till stor del vill leva på att sälja alkohol och tobak. Vi försöker också få vårt eget spelbolag, PAF, att gå så bra som möjligt. Allt det här betyder att om rederierna ska gå så bra som möjligt, vilket är till gagn, så måste de sälja mycket alkohol och tobak. Vill man att PAF ska gå jättebra så medför det att många ska spela mycket. Det är ett problem att dels vara beroende av de här inkomsterna och dels försöka förmå folk att använda det så lite som möjligt.

Tillgängligheten gör att man lättare faller in i fällorna vad gäller droger och spel. Inom taxfree är tillgängligheten är enorm. Man kan när som helst spela hemifrån idag. Alkos öppethållningstider är synnerligen generösa och vi har till och med två Alkobutiker på Åland. Jag brukar säga att det är lättare att få tag i en flaska Koskenkorva i Mariehamn än en korvbit i Saltvik, eftersom alko har mycket längre öppethållningstider än matbutikerna på landsbygden.

Vi har också restaurangerna som har spritservering ända till tretiden på morgnarna. Allt detta medför att det är en enorm tillgång på detta som vi vill att man ska minska på. Det är inte lätt att hitta åtgärder som inte drabbar branscherna.

Vi måste våga diskutera vilka lösningar och vilka åtgärder som man kan göra.

En positiv sak som mer eller mindre kanske har skett automatiskt är hälsotrenden. Man använder mera alkoholfria drycker på krogarna. Vi vet att det även i privata sällskap förekommer mer och mer man köper alkoholfria viner och alkoholfri öl till sina gäster. Det är jättebra. Jag hoppas att det fortsätter och det kan vara en dellösning.

När det gäller knark så är alkohol och tobak inkörsporten. Om vi kan begränsa alkoholen och tobaken så kommer vi antagligen också att begränsa knarkberoendet.

En annan lösning som redan har diskuterats här är öppethållningstiderna för krogarna. I meddelandet skriver man att det som man har försökt på Gotland har varit positivt. Personligen tror jag att om alkoholförsäljningen på krogarna måste sluta vid ett-tiden så skulle det antagligen medför att ungdomarna gick ut tidigare på restaurang, vilket också borde vara en för restaurangerna så att man kan stänga tidigare och få mindre övertid för personalen. Då kanske även tillgången på utbildad personal skulle bli bättre.

Det prövades för några år sedan, men man stod inte upp för trycket från restaurangerna, man skulle gå i konkurs med mera. Det blir säkert en del lidande, men kostnaderna för alkoholkonsumtionen för samhället är antagligen mångfalt större. Man pratar om att akutfallen på akuten är till 80 procent spritrelaterade. Det kostar också många miljoner per år.

Öppethållningstiderna skulle kunna vara en dellösning. Krogarnas ansvar är en ännu större sak, de måste helt enkelt se till att inte servera sprit till berusade. Under den senaste tiden har vi läst vad som sker på färjorna där berusade föräldrar med småbarn blir serverade. Det är oansvarigt. Här måste man ta ett större ansvar.

Man pratar också om att det borde införas alkoholfria zoner. Det är säkert också bra. Vi vet att man t.o.m. på fotbollsmatcher på Åland kan servera alkoholhaltiga drycker, vilket för mig är mycket förvånande. Så länge vi gör det så är det svårt att stå här och säga att folk ska dricka mindre alkoholhaltiga drycker.

Angående tobaksförbudet så sade vi, när vi bildade den här regeringen, att vi skulle komma med världens strängaste lag om tobak. Den har tyvärr inte kommit. Nu lär lagen ligga på lagberedningens bord i alla fall. Här hoppas man att man ska göra tobaken ännu mera otillgänglig i våra butiker för att på det sättet förmå folk att inte börja röka. Vi vet att tobaken är den mest dödliga drog som vi har på Åland.

Vi har fritidssysselsättningar på Åland där man kan idka idrott och kultur och det är också att sätt att sysselsätta ungdomar och kanske avhålla dem från att syssla med droger. Föräldrarnas ansvar är det centrala, föräldrarna måste också vara med och ta det största ansvaret. Det är också viktigt med attityder. Det finns en uppsjö av åtgärder man kan göra. De här åtgärderna kommer antagligen att betyda någonting för restaurangbranschen, för färjenäringen och för andra. Det är ofrånkomligt. Man kanske måste ta det, åtminstone måste man gå ett steg längre än vad man har gått idag.

Till sist, fru talman, vad gör man den dagen när en person har fått ett stort beroende när det gäller knark och alkohol framförallt? Då måste man till rehabilitering. Idag har man försökt skicka bort ungdomar för behandling till riket och kanske också till Sverige. Det kostar oerhört stora summor. KST som blir till här småningom får detta på sitt bord. Det kan hända att man istället borde vårda personerna som behöver hjälp på hemmaplan, dels för att få det lite billigare och dels skulle det kännas tryggare att vara på hemmaplan. Det är möjligt att det kunde vara en dellösning.

Fru talman! Jag har inte någon patentlösning. Man måste ha ett politiskt mod att vidta åtgärder när det gäller saker som kan drabba ganska många, Även de som inte har problem med droger kanske känner sig drabbade eftersom man tycker att man får inskränkningar på grund av att det finns en del som inte kan sköta sig. Det är svårt att hitta en selektiv behandling av folk att en del som inte är i riskzonen ska få dricka och andra ska inte få dricka. Det är ett problem, men någonting måste göras. Mycket görs men jag tror att det måste göras mycket mera.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Runar Karlsson tror att man ska lösa problemen med rejäl fylla genom att tidigarelägga krogarnas stängningstider. Det tror jag inte alls på. Problemet är att man häver sig full innan man går till krogarna och det gör man även om man tidigarelägger stängningstiderna. Genom att tidigarelägga stängningstiderna så går folk mera på efterfester. Man är som fullast i slutet av kvällen, man går någonstans där det inte finns kontroll och det skapar helt andra bekymmer. Jag tror att ltl Karlsson har fel där. Statistiken från Gotland och från vårt eget projekt är inte så klar och tydlig heller och därför säger utskottet att vi i det här skedet inte kan ta ställning till det. Det är för tidigt att göra det. Jag tror att ltl Runar Karlsson drog lite för långgående slutsatser.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Ingen i den här salen kan säga vad som är rätt eller fel. Vi kan bara tro någonting. Jag tror en sak och den andra Carlsson här i salen tror en annan sak. Med den åsikten så borde krogarna vara öppet dygnet runt då. Jag tror i alla fall att om man skulle tidigarelägga öppethållningstiderna så skulle man komma i säng tidigare. Jag tror inte att man orkar med efterfester om man börjar något tidigare. Man vet inte före man har testat det här ett antal år, då ser man hur det skulle slå.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det här har ju testats redan. Om man besöker krogarna nu så vet man hur det ser ut. Folk är ju fulla förstås, men det sker ju trots allt i en någorlunda kontrollerad miljö med vakter och utskänkning sker under vissa premisser. Tidigarelagda öppethållningstider har testats tidigare och då blev det mycket mera efterfester, det vet vi redan. På det sättet finns det erfarenheter från många ställen.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Om ltl Carlsson menade den prövotid som man hade för några år sedan och att man då skulle ha vetat att det hade skett flera efterfester så det vet man nog inte. Vem hade kunnat mäta detta och kontrollerat upp det? Nej, det vet man inte. Man kan bara tro någonting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Problemet i det här ärendet är att mycket bygger på tro. Det är ingen som vet slutresultaten av de åtgärder som man skulle vilja vidta. Runar Karlsson räknar upp många olika problem och säger i slutet att det inte finns någon patentlösning. Så är det. Jag tror i varje fall att man borde skapa någon sorts attitydförändringar i första hand och en medvetenhet av följder och problem som sprit och droger förorsakar. Den informationen måste ges tidigt. Redan ute i skolorna bör man ge information om vad droger leder till.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Jag håller med om det. Vi har jättemånga grundskolor på Åland och man kan informera och ändra attityder. Det är en dellösning.

Jag tror att lagstiftning också är en ganska stark lösning i vissa fall, t.ex. tobakslagen som säger att det är förbjudet att röka inomhus på krogen. Om man skulle ha sagt det på sjuttiotalet så skulle många restaurangägare ha skakat på huvudet och sagt att de går i konkurs. Det har visat sig att tobaksrökningen har minskat radikalt sedan dess, visserligen minskade tobaksrökningen tidigare också före det. Det är kanske lite samma sak här, genom att lagstifta och tidigarelägga stängningen av alkoholförsäljningen på krogen så kanske alkoholförsäljningen minskar vilket skulle drabba restaurangerna men det skulle också minska kostnaderna för vår sjukvård betydligt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Jag ska ta upp tre saker i betänkandet; dataspelsberoende, promillegränser och krogarnas öppethållningstider.

Gruppkollegan Asumaa tog i remissen upp spel och konstaterade att texten om spelvanor hos barn och unga rymdes på tre rader i handlingsprogram mot riskbruk och missbruk. Dataspelandet är idag en populär fritidssysselsättning bland barn och unga. Dataspelandet kan ha både positiva och negativa effekter. Om dataspelande övergår till ett dataspelsberoende kan det få allvarliga konsekvenser för såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Det kan verka oskyldigt att plocka poäng men i något skede kan sedan spelandet bli ett beroende och i förlängningen ett missbruk. Ett missbruk kan lätt övergå i någon annan form av missbruk!

Talman! Det är mycket viktigt att landskapsregeringen kompletterar handlingsprogrammet mot riskbruk och missbruk med det som utskottet skriver om dataspelandet att "åtgärder för att förebygga och bryta dataspelsberoende inkluderas i handlingsprogrammet mot riskbruk och missbruk". Det här är en viktig sak.

Sedan promillegränser, enligt meddelandet avser landskapsregeringen föreslå sänkning av promillegränserna och även föreslå att en lindrigare grad av rattfylleri som ska kallas rattfylleriförseelse.

Enligt vad vi fick erfara under utskottsarbetet är dock införandet i trafikbrottslagstiftningen av en lindrigare grad av rattfylleri som skulle benämnas rattfylleriförseelse inte helt okomplicerat.

Frågan är om man kan ha olika brottsrubriceringar på Åland och i Finland och ändå tillämpa samma lagrum i tvångsmedelslagen som är rikets behörighet? Eller kan man ha olika betydelser av rattfylleri på Åland och i Finland och ändå tillämpa samma lagrum i tvångsmedelslagen som är rikets behörighet? Den frågan är inte helt glasklar enligt vad vi i utskottet fått erfara. Det finns en del att tänka på i den frågan inför framställningen av promillegränserna som vi har blivit lovade att vi ska få.

Sedan angående krogarnas öppethållningstider så enligt landskapsregeringens meddelande kan det bli aktuellt att överväga tidigarelagda stängningstider för krogarna om utvärderingen av projektet Ansvarsfull alkoholservering inte visar sig ha önskad effekt.

I den utvärderingsrapport av projektet Ansvarsfull alkoholservering som utskottet tagit del av konstateras att polisen under år 2013 gjorde 211 stycken gripanden i enlighet med polislagens bestämmelser om gripande. Majoriteten av ingripanden berörde personer som inte kunde ta vara på sig själva. Av utvärderingen framgår även att under perioden 1.1–11.11.2013 inkom 152 stycken ingripandeanmälningar från utskänkningsställen i Mariehamn. Jag har den uppfattningen att det inte rör färjorna som anlöper Mariehamn. Ingripandeanmälningar till ställen nära utskänkningsställena, exempelvis Nygatan är inte medräknade i de siffrorna. Mellan år 2012 och 2013 ökade antalet gripanden med 12 procent. 

Inom krogbranschen finns uppfattningen att drickandet av starka drycker tenderar bli något återhållsammare samt att man övergår till svagare drinkar och även alkoholfria drinkar. Men samtidigt visar statistiken 12 procent ökning av gripanden från 2012 till 2013. Det väcker också tankar. Med statistik från så kort tid är det svårt att ha någon bestämd uppfattning av projektets effekter och om öppethållningstiderna ska tidigareläggas eller inte.

Det är viktigt att landskapsregeringen följer utvecklingen och analyserar statistiken så att man kan räkna ut vart det bär.

Jag tror inte att öppettiderna är lösningen till ett minskat drickande. Det är viktigt att attityden till drickandet ändras i samhället. Tack.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är bra att utskottet engagerar sig i ungdomarnas sovvanor och spelvanor. Man stimulerar hjärnan väldigt hårt vid spelandet vilket gör att det blir ganska tråkigt när man umgås med ungdomar och därför kanske man söker sig till droger. Men den teorin kanske man inte tror på så mycket längre, jag vet inte hur mycket samband det finns. I de droggrupper som jag har suttit med i har vi fått information om ungdomars sovvanor. Det är ett problem att ungdomar sover för lite, man går och lägger sig för sent och sover för få timmar för att tillgodogöra sig skolarbetet. Jag tror att det är bra att vi här i lagtinget politiskt tittar på de här frågorna. Sedan är frågan om sömnen och spelvanor ska vara med i ett handlingsprogram mot droger? Eller ska det tas upp i andra friskvårdsprogram? Är det rätt plats att lägga in spelvanor här?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Vi har diskuterat på det här viset i utskottet. Jag är inte sakkunnig i frågan. Frågan väcks nu och jag räknar med att tjänstemännen på landskapsregeringen ska ha mera kunskap än vad en enskild lagtingsledamot har.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Ja, därför ville jag diskutera lite. Det är bra att man diskuterar de här frågorna, inte kanske så mycket för det här programmet men med tanke på hur lång tid det har tagit att ta fram det här programmet så kanske det är dags att man börjar titta på det redan nu och lyfter olika frågor som ska ingå i nästa program.

Ett kriminalpolitiskt program, ett narkotika- och brottsförebyggande program som man har i vissa kommuner i Sverige kan vara en framkomlig väg.

När det gäller promille i trafiken så är det intressanta om man vill sänka promillegränsen eller inte. Jag anser att det är viktigare att man avbryter körningen. Under alla omständigheter har man rätt att göra en blåskontroll. Visar det sig då att man i blåskontrollen har över 0,2 promille så borde polisen kunna avbryta körningen, även om man inte skriver böter. Redan där skulle det vara den huvudsakliga vinsten.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Det kan inte skada om dataspelandet kommer in i det här programmet. Det gör ingenting om det finns på flera ställen.

Angående promillegränsen så det som vi har hört i utskottet är samstämmigt. Blanda inte ihop olika benämningar så länge vi har tvångsmedelslagen som man sedan ska gå tillbaka till om man ska kräva att någon ska blåsa i en precisionsalkometer. Det har vi blivit avrådda ifrån att göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundblom sitter med som ledamot i social- och miljöutskottet och är väl insatt i de här frågorna. Det är intressant att ta del av ledamotens synpunkter. Jag tycker vi i regeringen får starkt stöd här av liberalerna för vårt arbete.

Beträffande promillegränserna kan jag meddela att lagberedningen håller som bäst på att utreda begrepp som rör rattfylleri och rattfylleriförseelse. Det här ska förhoppningsvis snart vara utrett och ett lagförslag ska kunna ligga på lagtingets bord.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! I över 20 år så har jag engagerat mig i missbruksfrågor. Framförallt genom mitt jobb så har jag sett fina ungdomars gå in i alkohol- och narkotika missbruk och hur personligheterna förändras och man egentligen står där maktlös och ser på.

Jag har mött deras föräldrar som känt en hopplöshet och bemötts med både uppgivenhet och ilska. Och jag har genom min plats här i Ålands lagting försökt att vara med och ta beslut som gör att vi jobbar för att minska missbruket på Åland.

Men jag är inte emot all användning av alkohol men man ska kunna använda den på rätt sätt och förstå dess risker. Men narkotikan tar jag ett stort avstånd från och vill att vi där ska göra det så svårt som möjligt att hålla på med, men samtidigt så vill jag se en lättillgänglig vård. Det är viktigare att hjälpa till vård än straffa.

Däremot att ta över alkohollagstiftningen för att kunna främja t.ex. ölförsäljning hos åländska bryggerier så är jag för. Man måste verkligen tänka på vilket ansvar det är att ta över den så att man inte faller för populistiska drag som t.ex. att underlätta den kontrollösa drickande eller glamorisera drickande i parker.

Vi som sitter här har ett ansvar att göra vårt för att minska missbruket och dess konsekvenser. Vi måste våga ta obekväma beslut för att bl.a. minska tillgängligheten t.ex. behöver vi ha så många ställer som säljer mellanöl på kvällstid?

Sedan det jag funderat på så är då de omtalade enportionsregeln. Är den så farlig och fyller den sitt syfte eller slår den fel? Här tycker jag att krögarna har ansvar över serveringen på sina ställen. Ge det ansvaret till dem. Däremot så ser jag att vi skulle våga ta ett beslut och våga stänga krogarna tidigare. Behöver vi ha öppet till kl. 04.00? Jag är skeptisk.

Här är jag övertygad om att om vi skulle våga ta det beslutet om att stänga vid t.ex. vid kl.02.00 så skulle det bli liv ett tag men sedan skulle det gå över och folk skulle börja acceptera det. Se bara vilket liv när man inte längre fick röka inne på krogarna. Vilket liv det blev i media och på gatorna! Ett beslut att stänga tidigare skulle t.o.m. leda kanske att ålänningarna skulle börja gå ut tidigare.

Jag är helt säker på att ett sådant beslut på sikt skulle ändra på ålänningars sätt att gå ut på restaurang och nattklubb. Kanske det skulle bli mindre drickande och mera ätande. Jag tror att vi skulle lära oss att umgås på ett bättre sätt.

Nå, som en liten sammanfattning av detta så håller jag med utskottet att man borde permanenta det nuvarande projektet ansvarsfull alkoholservering. Jag anser att det ska finansieras dels av krögarna och dels med PAF-medel.
Den ansvarfulla alkohol serveringen har krögarna ansvar. Landskapet har ansvar för tillstånd och övervakning m.m. Bäst resultat gör man i dialog och då är det genom dialog man når bäst resultat och förståelse.

Landskapet har misslyckats med sin narkotikapolitik skriver en tidigare lagtingsledamot på sociala medier. Det är inte bara en gång som jag har läst det. Men, med de beslut som tagits av denna regering och som resulterade i projekt nollvision så är ett beslut som ska leda till att hjälpa oss vuxna att jobba men den bl.a. allt mer tillåtande attityden hos våra unga.

Ser vi i backspegeln lite så anser jag att 2005 var ett stort år i narkotikapolitiken då det togs ett beslut där man startade projektet ”Rensa Åland”. Det var ett beslut som då behövdes där man var mer ut och störde och med direkta insatser, så kallade indikerade insatser.

Det jag nu upplever är att man nu måste jobba mer långsiktigt och då jobba med den attitydförändring som utskottet efterlyser i sitt betänkande.

Narkotikaprevention kan som annan prevention beskrivas inom olika kategorier av insatser: Generella insatser som riktas till alla för att förhindra att problem överhuvudtaget uppstår. Sedan har vi selektiva insatser som ges till en definierad riskgrupp eller till individer.

Det viktiga nu är att det här projektet nollvision får vara mera bestående än att sluta med denna mandatperiod. Vi kan inte låta attitydsarbete sluta när mandatperioden går ut och ett eventuellt regeringsbyte.

 Attitydarbetet är något som måste vara långsiktigt, kontinuerligt och med möjlighet till utveckling.

Vidare skriver utskottet om att detta med lindrigare grad av rattfylleri inte är helt okomplicerat. Nå visst är det ju så att vi tar beslut som kanske inte är okomplicerade men kanske vi måste våga se förbi det komplicerade ibland för att nå målen.

Ärligt talat så måste vi nog se vad vi tar för politik. Nu har vi en körkortslag som lite lättar för rattfyllerister med alkollås men sedan om vi ska strängera någonting så då ser man lätt problemen.

Kan vi inte ta de obekväma besluten så är jag skeptisk till om vi verkligen kan ta över alkohollagstiftningen. Att bara förenkla och inte våga göra det obekvämt så fyller vi nog inte kostymen på att ta över alkohollagstiftningen.
Vi kan inte bara se på allt som ska vara enklare, vi måste nog se medaljens baksida och alkoholen och dess konsekvenser är nog förödande för många familjer.

Fru talman! Angående dataspelen och dess konsekvenser, som utskottet skriver om i betänkandet, håller jag med om. Tyvärr är kunskapen och möjligheterna att jobba med det så komplext.

Det här risk- och missbruksprogrammet har redan nu växt lite för mycket och kanske borde ha ett annat namn genom att det nu breddats. Men som utskottet skriver så är dess konsekvenser av dataspel allvarliga och det är kanske BUP som bord jobba med dessa problem.

Utskottet skriver ju också här avslutningsvis om hälsotrenden bland unga. Men är det inte så att det går åt två håll? Dels kommer allt fler in i hälsotrenden och sedan har vi också de som går in i dataspelsvärlden och blir mer stillasittande.

Jag upplever att den spontana idrotten bland unga försvinner alltmer. Dels så blir idrotten mer satsande och allvarlig i allt tidigare ålder, vilket innebär att det är svårt idag för en 11-12 åring att börja med en idrott. Det finns inte utrymme idag i alltför många idrotter. Här behöver idrotten ta ett ansvar och se hur man kan göra för att få fler att börja idrotta även i 11-12 års ålder.

Jag upplever att det många som vill träna en idrott men inte tävla. Här måste man hitta grupper även för dem och ge ung möjlighet att röra på sig utan att känna att de måste tävla.

Nå, fru talman, jag ber om ursäkt för det här sidospåret men det är lite så att allt hör ihop.

Vi måste jobba för att fler unga mår bättre och får bättre självkänsla och då vågar man också säga nej.

Utskottet skriver i sitt betänkande om en ökad medvetenhet om de hälsorisker som är förenade med droger. Tro mig, vi har varit där. Vi har haft ANT- utbildning, vi har haft droglektioner om risker med användandet av narkotika och vi har testat många olika sätt. Vad ledde det till? Inte en negativ attityd till narkotikan i alla fall.

Även om det gör ont att säga det så ser jag att det svårt för narkotikan att helt försvinna, så våra unga kommer att konfronteras med detta. Därför måste vi jobba med att stärka dem att kunna säga nej.

Har vi unga som mår bättre, har en bättre självkänsla, är det lättare att få dem att säga nej. Så vi har alla ett ansvar att ta beslut som är för våra unga.

Här kommer skola och föreningsliv in. Här kommer vår roll som beslutsfattare att ha en viktig roll vad vi politiskt prioriterar. Vilka resurser ger vi polisen att jobba störande, att vara ute och synas? Här måste vi visa att det är förbjudet att dricka på allmän plats och all slags användning av narkotika.

Vilka resurser har vi ute i kommunerna? Ser vi dem som mår dåligt? Ser vi dem som far illa med missbruk i hemmet? Vilka resurser har vi till skolan? Har vi en skola där man trivs och känner sig i trygga i? Följer skolan upp för elevers riskbeteenden som skolk och mobbing? Vilka resurser har vi till de unga som mår dåligt, känner sig ensamma?

I en allt mer hårdare attityd bland unga borde vi jobba mera med socialfärdighetsträning och det borde även komma in som ett ämne i skolan.

Jag ber om ursäkt, fru talman, uppgifterna om ett anförandes längd kom idag på bordet så jag ber att få hålla mitt anförande till slut. Det är inte så mycket kvar.

Vi har alla som sagt ett ansvar att göra det obekvämt att missbruka, men ha en lättillgänglig vård. Vi ska fortsätta att satsa på att stärka föräldrar till att sätta gränser och ge dem mer kunskap att kunna diskutera med sina barn.
Föräldrar har stort inflytande för ett barn under hela uppväxten, men skolerfarenheter och kamratinflytande får efterhand allt större betydelse. Detta får konsekvenser att preventiva insatser måste ha olika utformning beroende på barnets ålder.

Så avslutningsvis, fru talman, ser vi på friskfaktorer vad vi borde göra så bör vi satsa långsiktigt på projekt nollvision som kan jobba med generella insatser. Sätta mer eleven och dess behov i fokus i skolan. Se över s.k. nyktra zoner och på tillgängligheten och utbudet av alkohol i vårt samhälle. Se till att polisen har resurser att jobba aktivt mot tidig alkoholdebut och störande arbete mot all narkotika.

Sedan i beredningen i våra lagstiftningar så ska vi se på konsekvensanalyser om hur besluten rör familjer som kan ha ett missbruk i sitt hem. Men att säga att man har misslyckats med sin narkotikapolitik kan jag inte hålla med om. För jag när ser på politiken så har vi generella insatser med projekt nollvision och dess arbete. Även selektiva insatser har vi. Indikerade insatser görs också nu. Så att göra en effektivare narkotikapolitik är svårt. Alkoholen och dess tillgänglighet kan vi helt klart se över. Däremot behöver vi jobba för våra unga och deras mående och där anser jag att vi kan göra mer, mycket mer. Tack, fru talman!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé tog upp promillegränserna och problemen som finns med dem. Bekymret är att tvångsmedelslagen inte känner benämningen rattfylleriförseelse. Kan vi sedan ha olika gränser, om man går ner till 0,2 och kallar det för rattfylleri? Kan man ha olika gränser för rattfylleriet och ändå använda samma lagrum i tvångsmedelslagen? Lösningen skulle vara att vi tar över behörigheten som gäller tvångsmedelslagen. Då skulle vi kunna skriva det själva och då skulle det inte vara komplicerat längre.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag har hört och förstått att bekymret är tvångsmedelslagen. Vad ska vi göra för att komma fram till vårt mål? En majoritet i det tidigare lagtinget under den förra mandatperioden tog ett beslut om att gå in för 0,2 promille i trafiken. Istället för att man komplicerar detta så vad är då lösning? Ltl Torsten Sundblom tycker att vi ska ta över tvångsmedelslagstiftningen. Det kan vara ett sätt. Kan vi kalla det någonting annat? Det kan finnas flera olika lösningar. Man får inte gömma sig bakom att allting är komplicerat. Man ska istället se vad som är lösningen. Nu kom ltl Torsten Sundblom fram med sin idé vilket jag är tacksam för.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Som jag sade tidigare i mitt anförande så måste vi fundera och få fram en lösning på det här. Jag röstade också för 0,2 promille förra gången.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag delar ltl Winés åsikt om att man ska göra mycket åtgärder mot droger. Därför blir jag lite förvånad när jag i samma anförande hör att man vill tidigarelägga krogarnas stängningstider. Jag tror att det leder till flera hemmafester och efterfester. Man provar ofta droger första gången när man alkoholpåverkad, till exempel när man provar cannabis. Alla som man pratar med säger att den första gången man provar sker just på fester bland ungdomar. Vad är liksom motivet till att tidigarelägga krogarnas stängningstider? Jag ser att det finns för många nackdelar för att gå in för att göra det. Jag ser inte riktigt de positiva motiven.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det här blir lite svårt. Jag tror inte att restaurangerna och krogarna har någonting att göra med när man första gången testar på narkotika. Om man testar narkotika så gör man det oftast före man kommer in i restaurangåldern. Så den repliken har jag lite svårt med.

Varför jag vill stänga restaurangerna tidigare beror på att jag har sett så mycket, till och med barn till restauranggäster står utanför och väntar på att krogarna ska stängas så att de kan dela taxi hem. Jag delar inte ltl Petri Carlssons syn att det blir så mycket flera efterfester. Efterfester förekommer idag och dessa kommer fortsättningsvis att förekomma. Jag tror att vi på sikt kommer att ändra på alkoholbeteendet på Åland om vi lyckas stänga krogarna tidigare.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är väl uppenbart att vi har olika åsikter när det gäller den frågan. Åtminstone enligt de uppgifter jag har fått så sker drogdebuten i gymnasieåldern och det är i den ålder man har möjlighet att gå ut på krogen också. En hel del debuter sker kanske till och med före. Tvärtemot ltl Winé tror jag att en tidigareläggning av krogarnas stängningstider leder till efterfester. När man är så pass alkoholpåverkad så försämras omdömet, man kanske testar på någonting som man inte borde ha testat och det sker ofta just på hemmafester. Jag ser de negativa effekterna också.

Ltl Göte Winé, replik

De hemmafester där man testar på narkotika har egentligen ingenting med krog- och restaurangbesök att göra. Det är så kallade hemmafester och de har inte ens tankar på att gå ut krogen.

Däremot kan jag tänka mig att om man har en fest och vill gå ut på krogen och går ut klockan 22 istället för klockan 24 så är risken att de som har narkotika och vill bjuda på inte hinner för då har gänget redan gått iväg till krogen. Hur vi än vänder det så kan vår tro leda till vår fördel. Det här kan ltl Petri Carlsson och jag prata ganska länge om. Det är helt okej att vi har olika åsikter och att vi debatterar dem här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det var ett insiktsfullt och på egen erfarenhet baserat anförande. Ltl Winé har jobbat mycket med den här typen av frågor och han vet vad han talar om. I det allra mesta så omfattar jag hans åsikter.

Han tog upp dataspelsberoende. Jag tänkte höra med ltl Winé, som har haft mycket kontakt med föräldrar och ungdomar, om han har en uppfattning om hur stort det här problemet verkligen är?

 Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Nej, det vet jag faktiskt inte. Jag har hört att problemet är stort. Poliser har till och med ringt hem till mig och frågat var man kan få behandling för det här, för vi har så förtvivlade föräldrar. Konsekvenserna av detta är ganska stora. Däremot vet jag inte hur mycket det förekommer. Jag har själv barn idag i skolåldern och man hör vad de pratar om. Det är jätteviktigt hur deras spelande är.

I mitt tidigare arbete där det gällde att få ungdomarna tillbaka till skolan så märkte jag hur de vred om dygnet för att spelandet är så viktigt. Jag har sett konsekvenserna av spelandet. Jag kan däremot inte svara på hur mycket spelade det förekommer. Jag tror att det är betydligt större än vad man skulle våga gissa på.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Ja, det tror jag också. Man ska absolut inte underskatta det här problemet, det finns garanterat. Det skulle vara väldigt intressant att veta hur stort problemet är. Tydligen blir det också ett väldigt stort problem för föräldrarna. För mig känns det som att föräldrarna har det viktigaste och första ansvaret när det gäller att ha kontroll på det här. Det är så mycket som man kan göra för mycket. Det finns mycket som kan spåra ur.

Om man börjar titta på det här och eventuellt funderar på lagstiftning så måste man nog ta reda på fakta först. Trots allt är det ingenting lagstridigt som de här människorna sysslar med. De gör lite för mycket av det bara.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag håller med mycket av det som ltl Eliasson sade här i repliken. Det här är ingenting som man kan lagstifta om. Det är inte lagstridigt.

Om man ser på en definition av missbruk så är konsekvensen av beteendet att andra blir berörda. Man vänder på dygnen, man kan inte stänga av datorn, tänk om en person är online nu och vad händer då. Det är just sådana här saker som blir så viktiga.

Det är jätteviktigt att vi kan informera föräldrar om hur viktigt det är att barnen inte har sin telefon med sig när de går och lägger sig. Det är viktigt att man kan slappna av. Vi har alltför mycket maskiner och apparater i sovrummen idag som gör att man inte riktigt kan slappna av. Jag anser att det här är viktigt. Information är mer viktigt än att stifta lagar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller med ltl Winé när det gäller vikten av att jobba med självkänslan hos våra unga. Många unga idag mår jättedåligt och de saknar stöd av vuxna i sin närhet. Att fly från vardagen och ta till alkohol och droger händer tyvärr. Som tonårsförälder är den största fasan att ens barn ska träffa kompisar som har osunda vanor. Jag hoppas då att han har styrkan att våga säga nej. Jag hoppas att vi ska kunna hitta sätt att stärka andra att också våga säga nej. Idag är det tyvärr så att attityden bland ungdomar är att cannabis inte är farligt. Hur kan vi ändra den attityden? Det är nog den viktigaste frågan av alla.

Ltl Göte Winé, replik

Det var en jättebra replik av ltl Holmberg-Jansson. När jag har varit runt och pratat om risker med cannabis så säger de, ”ja, jag vet men det där gäller inte mig, jag har koll på läget.”

Efter att jag hade varit lagtingsledamot i fyra år och kom tillbaka och for ut i skolorna, så kunde jag säga till ungdomarna de kommer att möta på droger, men de har ett val. Det är ni som gör valet. Man måste verkligen förbereda ungdomarna på att de kommer att bli erbjudna droger. Då måste de vara beredda veta vad de tackar ja till. Ingen vet vilka konsekvenserna blir. Ungdomarna säger; ”nej, det är lugnt, jag har läget under kontroll, jag har testat ett par gånger.”

Som ltl Holmberg-Jansson nämnde här tidigare så är det viktigt att man informerar och går ut och pratar med ungdomarna.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det viktigaste av allt just nu är att våga vara obekväm som vuxen. När jag pratade med min son som är tonåring och hans kompisar om farligt cannabis så sade de; ”ja, ja men Barack Obama sade ju och alla på filmerna gör ju det och de är okej, det kan inte vara något farligt.” När man sedan förklarar vad som händer sedan när man inte får någon kick av det och vad man tar då, så då började lamporna ovanför huvudet att tändas och de kanske började förstå. Vår roll som vuxna och föräldrar är att verkligen se, prata och vara obekväm med våra barn och deras kompisar. Vem ska göra detta om inte vi?

Jag är väldigt nöjd så länge min son spelar dataspel och inte är ute på stan. För mig får han gärna spela dataspel, hellre dataspel än knark.

Ltl Göte Winé, replik

Visst är det så ltl Holmberg-Jansson. Det finns mycket risker.

Man säger att cannabis inte är farligt och att man kan testa det. Ltl Holmberg-Jansson nämnde Obama och att man inte ser dem som det har gått illa för. Sedan säger man att man kan lägga, att man inte längre söker kickar och att man vet precis hur man ska göra.

Dataspel under lite mera kontrollerade former är betydligt bättre bara man inte blir beroende och hela tiden måste vara online. Det är lättare att jobba med dataspelsberoende för det är inte samma beroendeskap som droger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag vill ge mitt understöd till ltl Göte Winés anförande framförallt när det gäller föräldrar, information och attitydförändring. Det är ett ofattbart stort problem. Att komma vidare på det här området är väldigt svårt. Man ska ha väl utredda metoder som man går tillväga med, för risken är stor att man istället väcker ett intresse som inte finns. Jag upplever ett visst problem just nu. Om vi alltför ofta här i salen politiskt upprepar att ungdomar tycker att cannabis är harmlöst och att den är ofarlig så blir det en sanning som vi hjälper till att sprida. Man kanske ska vara försiktig. De flesta ungdomar har de facto stor respekt för cannabis och anser att det är narkotika som man ska undvika. Det kanske vi ska lyfta fram.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ja, ltl Åke Mattsson, det här är en jätteviktig sak. Majoriteten av ungdomarna är emot narkotika och tycker att det är fel att använda narkotika. Däremot är det flera som säger att om andra testar så är det inte så farligt. Det är så många som använder droger, fler och fler kändisar använder droger och förebilderna blir flera. Det här är jätteoroande.

Vad vi här i lagtinget än sänder för signaler och säger så fortfarande är majoriteten av alla ungdomar mot droger och de vill inte heller att någon ska börja med droger. Däremot anser ungdomarna att det är deras eget ansvar. Man tar inte det kollektiva ansvaret och vill hjälpa lika mycket som tidigare kanske. Tidigare var man helt emot droger, nu anser man att det är var och ens ansvar. Det har ändrats lite, tycker jag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det här handlingsprogrammet omfattar områdena alkohol, narkotika, tobak, doping och spel. Det pratas om ANDTS-programmet. En av målsättningarna är nolltolerans.

När det gäller spel så är det rätt tunt, det finns inte så mycket om spel. Det nämns att man ska ha 18-års åldersgräns för penningspel och man pekar på att man behöver ha en ny tillsynsmyndighet när det gäller övervakningen av PAF. Dataspelsberoendet, som nämndes tidigare, finns det ingenting om överhuvudtaget. Jag tror att mycket av de här skrivningarna beror på den förskingringshärva som var på PAF tidigare.

Det blir lite ÅDA över detta, man tar ett väldigt brett grepp. Jag tror att det är viktigt att man fokuserar på det viktigaste.

Kampen mot droger och alkohol är ju det absolut viktigaste och den uppfattningen har vi också ifrån Ålands Framtids sida.

Det sägs att samtliga kommuner ska upprätta handlingsplaner mot det här och de ska vara klara den 31 maj i år. Det är många som kan ha bekymmer med det. Jag tycker att det är så pass viktigt och det här förslaget är bra.

Om jag vänder mig till ministern så tror jag ändå att det är bra om landskapsregeringen har någon färdig mall så att man kan hjälpa de små kommunerna att komma igång för det här är viktigt. Det är en viktig att man uppdaterar planerna och även landskapsregeringens planer och policyn. Att de föreningar som får PAF-bidrag ska ha en missbrukspolicy tycker jag att är en ganska rimlig begäran från samhället om man delar ut medel för verksamheten.

Ålands Framtid har flera gånger pekat på att man för över nästan allt till ÅMHM, så småningom måste man nog börja utvärdera hur mycket man riktigt sist och slutligen kan föra över till ÅMHM. Jag tänker på tillsynen över socialvården, jag tänker på tobakslagstiftningen och det ansvar man kommer att få där.

Jag sade inledningsvis att man bör ha fokus på det som är viktigt. Jag håller med flera tidigare talare som har sagt att ungas inställning till droger som cannabis har blivit allt mer liberal. Det framkom i sakkunnighörandet och det framkommer också när man pratar med ungdomar. Det här måste man ta på största allvar.

Utskottet uppmanar att landskapsregeringen i sitt arbete ska lägga särskild vikt vid att få till stånd en attitydförändring och ökad medvetenhet om de hälsorisker som är förenade med användandet av droger. Jag står bakom det, jag sitter med i utskottet själv, men jag tycker att det är lite svagt. Jag vill uppmana landskapsregeringen att hålla ett speciellt fokus just på det här området. Man kan tycka vad man vill, i alla möjliga flummiga forum, om att cannabis inte är så farligt, men det är nog inkörsporten för mycket tyngre droger och det bara i sig är allvarligt.

Jag tänkte nämna lite mera om promillegränserna. Enligt meddelandet avsåg landskapsregeringen, avser kanske fortsättningsvis jag vet inte, att föreslå att gränsen för grovt rattfylleri sänks från 1,2 promille till 0,8 promille. Sedan hade man någon sorts variant att man skulle ha en lindrigare grad av rattfylleri, något man kallar för rattfylleriförseelse för alkoholhalter mellan 0,2 till 0,5 promille. Det här blir snabbt rätt komplicerat, både juridiskt och även i praktisk hantering i och med att man inte kan ta blodprov för det som kallas rattfylleriförseelse.

Det blir också ganska komplicerat om det här förslaget går igenom, då skulle vi helt plötsligt ha tre klasser: Över 0,8 promille - grovt rattfylleri, mellan 0,5 till 0,8 promille - rattfylleri och mellan 0,2 till 0,5 promille - rattfylleriförseelse.

Under hörandet i utskottet sades det att man ville ge en signal om att berusning och bilkörning inte hör ihop och det tror jag att de flesta sluter upp bakom. Den här signalen med rattfylleriförseelse är egentligen lite ihålig. Det blir i stort sett okej, du får böter och du får köra ett par gånger sedan räknas det som rattfylleri. Signalen blir ju att du kan köra bara du är lite berusad. Den signalen tycker jag inte att är helt okej.

Jag föreslog i utskottsbehandlingen att om vill man göra det här enkelt och praktiskt då borde man ytterligare sänka gränsen för grovt rattfylleri till 0,5 promille och under 0,5 så skulle det vara som hittills. Men vill man krångla till det så här med tre klasser så ska man väl göra det. Mitt förslag var enkelt och konkret och då vet man vad som gäller.

Ansvarsfull alkoholservering är en bra grej. Vi stöder det. Flera studier har visat att den här modellen leder till minskat våld.

Nu är inte ltl Winé här men han pratade om krogarnas öppethållningstider. Spontant kan jag hålla med honom. För mig, som är mycket för frihet, så blir det lite motsägelsefullt. Jag förstår inte riktigt varför, men om man kommer ut klockan 23.00 eller klockan 00.00 så är det tomt, till och med klockan 01.00 så är det helt tomt. Jag förstår inte riktigt varför man inte stänger tidigare. Jag tror att om man stänger tidigare så skulle också kunderna kommer ut betydligt tidigare.

Utvärdering av projektet ansvarsfull alkoholservering gjordes i ett sådant sent skede så man kan inte ta ställning till vilka effekter det projektet har haft. Jag står också bakom den här skrivningen. Nog kan man ha många och långa diskussioner om krogarnas öppethållningstider. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Beträffande att kommunerna ska ha giltiga handlingsplaner och policydokument för förebyggande av rusmedel och att de lämnas in till landskapsregeringen senast den 31 maj, så har alla kommuner fått en inbjudan att delta i en fortbildning om detta. Kommunerna har också fått hjälp med mallar och hur det här ska skrivas och göras upp. Folkhälsans projekt ”nolltolerans” erbjuder sitt stöd till samtliga kommuner. Mycket av det förebyggande arbetet sker faktiskt ute i kommunerna. Vi ska inte lämna kommunerna utanför i det här arbetet. Fritidsaktiviteter, både till unga och äldre, är av stor vikt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är tacksam för det svaret. Jag hoppas att minister Aaltonen noterade att jag inte alls kritiserade att kommunerna skulle göra sådana här planer. I kommunal verksamhet är det trots allt ganska kort tid tills de ska vara klara. Jag är väldigt tillfreds med svaret. Med utbildning, färdiga mallar och lite handledning så tror jag säkert att det här ska fungera bra.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag tror faktiskt att den första informationen gick ut någon gång i början av år 2013, kanske t.o.m. år 2012. Kommunerna har inte haft speciellt kort tid på sig. Men ofta vid alltför lång framförhållningstid så skjuter man gärna det framför sig. Nu börjar det däremot bli lite bråttom. Jag hoppas verkligen att de kommunala tjänstemännen och beslutsfattarna tar detta till sig.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi har samma uppfattning, det hoppas också vi ifrån vår sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag blev lite ifrågasättande angående att man skulle ta bort grovt rattfylleri. Vilka vinster tror man att det finns i att man inte har en tredelning där? Juridiskt när man ser på lagstiftningen så är det genomgående mera regel än undantag att det finns en tredelning t.ex. snatteri, stöld, grov stöld och lindrig misshandel, misshandel och grov misshandel. Jag förstår liksom inte tanken med att förenkla för att folk ska förstå rattfyllerilagen genom att ta bort grovt rattfylleri. Jag vet inte var vinsten ligger där? Jag vill gärna ha lite utveckling av det resonemanget. Kör man inte lika mycket i fyllan om man tar bort grovt rattfylleri och gör allting till rattfylleri?

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag har verkligen full förståelse för att kollegan Åke Mattsson inte förstod vad jag menade för det sade jag inte. Då måste jag ha uttryckt mig väldigt, väldigt oklart.

Jag sade att man i så fall kan dra ner gränsen, nu är gräsen 1,2 promille för grovt rattfylleri. Förslaget är att det skulle vara 0,8 promille. Från Ålands Framtids sida sade jag att man kan dra ner gränsen för grovt rattfylleri till 0,5 promille. Det var detta som jag sade, man kan till och med strängera, absolut inte ta bort grovt rattfylleri.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Man kan inte bara ha grovt rattfylleri, man måste också ha rattfylleri kvar. Jag förstod att man skulle hålla gränserna som de är just nu, mellan 0,2 och 0,5 promille, alltså att det är fullt lagligt att köra. Vad jag vet så finns det inte någon lagparagraf där man har bara grovt, att det är grov misshandel så fort man slår någon och att det bara finns grovt rattfylleri. Det betyder att man tar bort den grova versionen av brottet om man inte har två versioner.

Om man är ute efter den tillämpningen som man har på grovt rattfylleri idag så det kan vara okej. Men då kanske man ska vara tydlig med det. Däremot kan man inte sänka gränsen och ha det på samma nivå.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi har en skylt uppe på vårt kansli där det står ”Think outside the box" och det försöker vi från Ålands framtid göra. Vi försöker i alla sammanhang att inte krångla till det, tvärtom, vi vill göra det enklare.

Jag nämnde att det blir tre olika klasser enligt landskapsregeringens förslag; grovt rattfylleri över 0,8 promille, rattfylleri mellan 0,5 till 0,8 promille och något man kallar för rattfylleriförseelse mellan 0,2 och 0,5 promille. Det blir ju faktiskt en fjärde klass; det är helt grönt under 0,2. Allt detta ville vi förenkla endast för ett enda syfte; att man skulle veta och inte chansa och tro att man kan ta en eller två eller eventuellt tre öl och köra ändå. Det förekommer, det är inte regel men det förekommer och detta skulle medföra att det skulle vara ett väldigt enkelt, transparent och tydligt system.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Jag tänker fortsätta där vi slutade, rattonykterheten i trafiken. Detta är någonting som har engagerat mig under hela min tid som lagtingsledamot. Jag har vid åtskilliga tillfällen tagit upp det här i olika sammanhang. Anledning till detta är att jag har sett vad trafikfylleriet kan ställa till med. Det finns en annan vinst i det här, körkortet betyder väldigt mycket för folk. Det kan vara ett bra tillfälle att få en alkoholist att bryta sitt alkoholberoende när man upptäcker rattfylleriet.

Varför jag engagerar mig i frågan när det gäller under 0,5 så har jag varit med i blåskontroller när folk blåser 0,48, 0,49 eller 0,45, just under 0,5 promille. Vid Eckerölinjen hände det åtskilliga gånger, vilket betyder att om de blåser en gång till och har samma promille så får de fortsätta, blåser de två gånger och den andra gången går det över gränsen så tar man kör kortet och det är kanske borta sex månader. Jag har tyckt att detta inte har varit helt okej att man kan dricka ganska mycket.

När man diskuterar med de här människorna som har runt 0,5 promille så är de ärliga och säger hur mycket de har druckit och det är väldigt sällan som det rör sig om två starköl. För det mesta är det betydligt mera som man har druckit. Man har medvetet druckit sig berusad. Det är ingen tillfällighet att man har runt 0,5 promille.

När jag höll förhör med rattfyllerister så visade det sig att de hade druckit under en väldigt lång tid och druckit små mängder och kört bil. En alkoholist dricker redan på morgonen, man tar en eller två öl. Man vet att man ska köra bil, man ska hämta barnen eller göra någonting vid tretiden på eftermiddagen, men man dricker så att man vet att man har promillen nere så att man klarar sig. Det är helt legalt att man kan dricka öl hela dagen och klara sig. Det här medför också att man bygger upp en tolerans, man känner inte själv hur mycket man har druckit. Förr eller senare hamnar de här människorna i den situationen att de dricker sig så berusade att de hamnar på 2-3 promille och har inte omdöme att inse hur fulla de är, de sätter sig i bilen och kör i väg. Det här är ett väldigt vanligt förekommande tillfälle när vanliga människor blir grova rattfyllerister.

Därför vill jag att det ska vara en klar signal från politikerna och från alla i samhället att man inte kör bil när man är påverkad av alkohol. Jag tycker att debatten skulle handla om detta istället för om man kallar det för rattfylleri eller rattfylleriförseelse. Är problemet att man kallar det rattfylleriförseelse så kalla det rattfylleri då så är problemet ur världen. Man kan väl förslagsvis kalla det för rattfylleriförseelse, det kanske är jag som står bakom den benämningen och sedan har den benämningen blivit kvar. Hallå, hur svårt kan det vara att stryka ordet förseelse? Då är problemet borta.

Man kan ta bort problemet andra vägen. Man måste alltid blåsa i en rattfyllerikontroll. Så är regeln, det finns inget undantag. Man måste blåsa i kontroller. Annars har polisen rätt att gå vidare, polisen har rätt kräva blodprov om man vägrar att blåsa i en rattfyllerikontroll. Problemet är om man har blåst 0,3 eller 0,4. Har polisen då rätt att tvinga en person att blåsa i en precisionsalkometer. Svaret är just nu nej.

För den skull så är det fullt möjligt att vi lagstiftar så att man inte får köra bil om man har över 0,2 promille. Det är ingen mänsklig rättighet att alla ska ha rätt att köra bil. Vi kan ha en lag där man måste bevisa att man har under 0,2 promille för att man ska få köra bil. Det är relativt högt.

Finns det en vilja så finns det vägar framåt. Man ska inte bara kasta omkull ett lagförslag för att det står förseelse med och säger att det inte funkar och att man måste få fortsätta att köra i fyllan på Åland. Jag förstår inte varför man inte tittar lite djupare på detta. Finns det inte någon vilja?

Alla står mangrant här i salen och säger att vi vill stoppa missbruket, vi vill stoppa narkotikan och vi vill göra det och det. Men så fort det är någonting som ska ändras och vi ska göra konkreta åtgärder så säger man; ”stopp, nej det går inte, vi kan inte ändra öppethållningstiderna och vi kan inte göra det och vi kan inte göra det, för då blir det problem för någon.” Vi ska ha bort narkotikan, vi ska minska missbruket men vi är inte villiga att uppoffra någonting alls överhuvudtaget.

Det är den goda viljan, det är information och vi ska ändra attityder. Man ändrar inte attityder, man kan göra vissa attitydförskjutningar och det gäller att lägga in de rätta attityderna. De vuxnas attityder är svåra att förändra.

Det finns vägar framåt när det gäller rattfylleriförseelse. Det kan vara så att vi får nyktra personer i vår trafik. Det ska vara en klar signal till alkoholister och alla att man inte kör påverkad.

När det gäller hur man ska komma vidare med den här problematiken så finns det många olika områden som man kan jobba med.

En viktig sak är tonårstiden och hur föräldrarna gör. Det har visat sig att droginformationen till tonåringar i högstadiet och gymnasiet många gånger mera väcker intresset än vad det stoppar. Ska man gå framåt där så ska man göra det med precision och göra det på rätt sätt när det gäller narkotikan.

Däremot när det gäller alkohol så är det viktigt att man går ut och informerar. I betänkande nämndes också att Tonårspalören delas ut till alla föräldrar som har barn i årskurs 6. Jag vill lyfta Tonårspalören. Det är ganska omfattande bok på 40 sidor som berör olika frågeställningar och på vilket sätt föräldrar ska diskutera alkohol med sina barn, vilka argument man ska ha och hur man ska få barnen att förstå konsekvenserna av alldeles för stort alkoholdrickande. Det här gäller naturligtvis också tobak. Som förälder kan man göra skillnad genom att visa att man bryr sig om barnen, lyssna och vara tydlig med vad man gör och säger, då får man en förändring här.

Vi har olika projekt. När man startar upp och driver projekt så är det också viktigt att vi har utvärderingar av projekten. Man har sagt att Folkhälsans projekt ska fortgå. Det är viktigt att man får fortsätt med det attitydförändrande projektet. Det tycker jag också, det måste man absolut göra. Innan vi ger mer pengar så är det också viktigt att man gör en avstämning. Jobbar man med rätt saker? Lägger man rätt resurser på rätt ställe eller behöver man förändra något?

Redan på dagis kan man börja informera från myndigheternas sida. Redan vid föräldrarådgivningen kan man lägga in lite information om missbruk och att det är förödande och negativt så att man har en ”vaccination” med sig upp genom åldern. Då funkar det bättre och då har man en helt annan inställning till droger.

Jag har ett ganska långt anförande igen men jag var ganska långt ner på talarlistan så jag roade mig med att titta vad jag har sagt under tidigare anföranden. Jag konstaterade att det är ganska mycket upprepningar och timmen börjar bli sen. Jag stannar här.

Avslutningsvis vill jag konstatera att det klart effektivaste och mest verkningsfulla sätt att stoppa missbruket i samhället är att man sätter stora resurser på att ingen ska bli missbrukare. Den debatten har vi haft här idag. Det har inte varit så många narkotikahundar vid gränsen och hårda straff utan det har varit mera att vi måste hindra att någon börjar.

Föräldrarnas attityder till alkohol och tobak är väldigt viktiga. Det är väldigt viktigt att föräldrar och andra vuxna engagerar sig och sätter gränser då börjar barnen dricka senare och i mindre mängd. Oavsett egen konsumtion så är det viktigt att föräldrarna argumenterar för att barnen ska avstå från tobak och alkohol så högt upp i åldrarna som möjligt då får man behålla sina naturliga lyckosignaler. Lyckas vi med detta så har vi avsevärt minskat risken för ett destruktivt och negativt missbruk senare i livet. Tack.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Åke Mattsson för ett bra anförande. Ltl Mattsson är också väldigt insatt i de här frågorna och har upplevt det i verkligheten så han vet vad han talar om. Jag omfattar det som ltl Mattsson säger.

Jag blev lite förvånad när ltl Mattsson tittade ut här i salen och sade att vi vill förändra men vi är inte beredda att fatta något beslut som skulle kunna förändra. Jag är beredd att förändra, både när det gäller öppethållningstiderna och när det gäller gränsen från 0,5 till 0,2 promille. Absolut! Vi måste göra någonting.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack för det. Jag kanske generaliserade lite snävt i det sammanhanget. Jag kanske tänkte att det rörde en majoritet, vi är naturligtvis några stycken som är beredda att förändra. Det finns alltid en tendens att det bromsas väldigt mycket om man ska göra ändringar som slår mot gemene man.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack för det, ltl Mattsson. Ledamoten tog upp tobak och det tycker jag också att är en väldigt viktig fråga. Jag kommer ihåg när vi i finansutskottet för 4-5 år sedan tittade väldigt noggrant på de här frågorna. Vi hörde sådana som hade upplevt det här på riktigt. Alla var väldigt överens om att man aldrig ska börja röka för det är den första inkörsporten. Det håller jag också med om. Se till att barnen absolut inte börjar röka, då är risken mindre att de börjar med någonting värre än det.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag bläddrade förbi rökningen i mitt anförande här. Jag rekommenderar att man tittar på Jörgen Engels forskning på det här området. Jörgen Engels är en professor i Göteborg. Hans forskning visar klart och tydligt att man bygger upp dopaminsystemet ganska radikalt om man röker i tonåren, vilket gör att man blir lite oroligare som person och man blir tillfreds och lugn så fort man får tobak eller alkohol och droger. Man får framförallt mycket, mycket mera effekt ur narkotikan om man börjar röka tidigt. Det är en viktig poäng.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tyckte mig höra att ltl Åke Mattsson sade i sitt anförande att vi kullkastar ett lagförslag när det gäller promillegränsen och det gör vi ju inte nu. Det här gäller ett meddelande där vi har tagit ställning med ett betänkande precis som ltl Mattsson säkert vet. Det kommer kanske ett lagförslag senare. Den avsikten har landskapsregeringen meddelat.

När det gäller just promillegränserna så delen med rattfylleriförseelse är oklar och därför avser vi i det här skedet att inte ta ställning. Utskottet kan inte ta ställning till det som gäller rattfylleriförseelse på grund av det oklara läget.

När det gäller kritiken att vi från politiskt håll inte är beredda att komma in med åtgärder så tycker jag faktiskt att utskottet i sitt betänkande har gett stöd för i princip allting i det här programmet utom när det gäller två detaljer; öppethållningstiderna och oklarheten med rattfylleriförseelse.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag var otydlig. Jag skulle gärna haft med att man vill omkullkasta det här lagförslaget och att man vill stoppa allting. Det är lite mera dramatiskt. Överallt i världen har man problem med narkotika. I vissa områden legaliserar man helt enkelt narkotikan för att man inte kan hantera problemet. Det är ett sätt att göra det på, andra är passiva. Ska man komma åt detta så kommer det att kosta lite. Allt missbruk när det gäller narkotika, alkohol och tobak ligger väldigt nära varandra. Jag tyckte också att det var okej att ta med spelmissbruket här. Det ligger väldigt nära. De som använder narkotika spelar väldigt ofta. Man ser att det finns en direkt koppling. Jag vet inte hur långt man ska gå när det gäller dataspel.

Det var inte direkt riktat mot betänkande utan jag generaliserade nog mera när det gällde hela den politiska inställningen angående arbetet mot narkotika och droger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag vill också sälla mig till mina medbröder just när det gäller att ltl Åke Mattsson i sitt anförande säger att ”vi vill inte ändra någonting”. Jag håller precis med ledamöterna Torbjörn Eliasson och Petri Carlsson att det är felaktigt, vilket ltl Mattsson nu också har bekräftat. Det var nog att generalisera och det kan man lugnt säga att det var. Vi vill ju ändra. Många av oss stöder en sänkt promillegräns. När det gäller ändrade öppethållningstider så finns det också de som klart och tydligt vill ha kortare öppethållningstider.

Från utskottets sida har vi också stött landskapsregeringen synpunkter i risk- och missbruksprogrammet. Det är nog ett felaktigt påstående att säga att vi inte vill ändra oss.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag var väldigt otydlig i så fall om man uppfattade att jag riktade mig mot utskottet. Jag riktade mig generellt till salen och de debatterna som har varit. När jag har tittat igenom gamla debatter så är man väldigt ivrig och säger att vi måste göra någonting åt det här, men när det börjar göra lite ont så backar man gärna tillbaka.

En fråga som inte har stöd av mer än 50 procent här i salen är föga bevänt. Det betyder ett nej. Då vill vi inte driva igenom frågan. Det är den tanken som jag har i mitt resonemang för att förtydliga det. Det finns alltid några som vill lyfta olika frågor vilket är vanligt i ett parlament.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Det är korrekt det som ltl Mattsson säger att i de här frågorna finns det ofta mycket olika åsikter. Vi kan ändå konstatera att när det till exempel gäller promillegränserna så kommer det ärendet upp i den kommande lagstiftningen och där får man ta ställning till det. Landskapsregeringen har ju redan tagit ställning i frågan, men det kräver ytterligare utredning. Nog finns det en politisk vilja att se på det här.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Det håller jag med om. Jag reagerade på att det i sammanhanget är en bagatellartad formulering vad man kallar en sak. Man kan lägga vilka rubriker som helst på en brottsrubricering och ändra det. Man sätter inte 99 procent utan 100 procent av energin på om det står rattfylleriförseelse eller om det står rattfylleri. Det reagerade jag mera på. Byt namn på det då så är problemet ur världen eller titta på det på ett annat sätt. Man letar gärna problem när man ska göra inskränkningar istället för att se möjligheterna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Slotte

Fru talman! Missbruk av alkohol, tobak och droger kostar samhället mycket pengar och innebär en stor tragedi för dem som drabbas och deras anhöriga. Även spelberoendet förstör många människors liv.

Fru talman! Tidiga insatser, samarbete och attitydförändringar behövs. Ju tidigare ungdomarna börjar med alkohol och droger, desto farligare. Nervbanornas funktionsförmåga nedsätts vid missbruk vilket kan hos unga leda till störningar i hjärnfunktionerna. En hel del åtgärder har redan vidtagits och andra är på gång för att försöka stävja missbruket. Vi får ändå inte slå oss till ro med detta så länge det finns missbrukare.

Orsaken till missbruk kan vara nästan lika många som antalet missbrukare. Social missanpassning leder ofta till missbruk. Faktorer, som kan bidra till detta är en dålig självbild, känslokall miljö, våld och ohälsa i familjen, mobbning, otrygghet, sökande efter spänning mm.

Fru talman! Betydelsefullt för att de unga ska må bra är att de har ett kärleksfullt och tryggt hem där föräldrarna kan och vågar sätta gränser. Kravet på föräldrar ute i arbetslivet har idag ökat, barnen kan då lätt komma i kläm när föräldrarna inte hinner med familjen. Våra barn och unga vistas även mycket utanför hemmet, på dagis, lekparker, fritidsaktiviteter och framförallt i skolan. Dagis och skolan har här en viktig uppgift att upptäcka utanförskap och mobbning. Varje barn har rätt att få känna sig betydelsefull och sedd. Det finns alltid en orsak till att Pelle skriker och bråkar eller att Lisa sitter tyst i sin vrå.

Ungdomarna i hemmet ser och lär. Därför är det också viktigt att föräldrarna är goda förebilder när det gäller tobak och alkohol. En del föräldrar tror att det är bra att bjuda sina barn alkohol i hemmet för att göra drycken mindre spännande. Undersökningar som har gjorts bl.a. i Sverige visar dock på raka motsatsen. Använder föräldrarna inte alkohol skjuts alkoholdebuten för tonåringarna framåt med flera år. Ju senare alkoholdebut desto mer normalt förhållande får ungdomarna till alkohol. Sen alkoholdebut är viktig, eftersom alkoholen ofta är inkörsporten till andra och ännu farligare droger.

Fru talman! Spelberoendet kan starta på grund av helt oförutsedda orsaker. En del tror att överdrivet dataspelande kan vara inkörsporten till ett spelberoende. En till synes helt frisk och välfungerande människa kan drabbas. Det börjar kanske med några mindre eller större vinster. Man tror att storvinsten ska komma som ska täcka alla skulder och ge en guldkant på tillvaron. Man lånar pengar och är övertygad om att snabbt vinna tillbaka dem. Ju större skulderna blir desto djupare blir personen nedgrävd i spelträsket.

Spelbolagen måste här ta större ansvar och försöka hejda i tid. Efter stora vinster eller förluster borde spelaren vara helt förbjuden att fortsätta att spela under en viss tid.

Fru talman! Vi måste alla hjälpas åt för att kämpa mot alla slag av missbruk.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Roger Slotte. Det var flera viktiga och bra poänger som ltl Roger Slotte kom fram med. Jag håller med ltl Slotte när det gäller tidiga insatser. Man bör reagera när Pelle skriker och Lisa sitter tyst i ett hörn. Nu sitter också Pelle tyst i ett hörn. Här har skolan en jätteviktig roll att uppmärksamma dem, för i skolan ser man alla barn och det är viktigt att man kommer in med åtgärder i skolan. Det kan hjälpa mycket. När vi diskuterar risk- och missbruk så är just de tidiga insatserna i grundskolan jätteviktiga.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, fru talman! Ja, skolan har en stor och viktig uppgift här, inte bara när det gäller inlärandet av kunskap utan också på andra plan. Skolan måste titta hur eleven mår och hur man kan följa upp och komma fram till om man behöver komma med någon insats. Svaren är inte enkla, men man måste ändå vara observant.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ja, det stämmer ltl Slotte. Jag tror att vi behöver få mera social färdighetsträning in i skolan så att man lär sig. Jag upplever att under senare tid har klimatet bland barn i tidig ålder blivit betydligt tuffare. Det gör att man blir mobbad och man slås ut i en tidigare ålder än tidigare. Så är det lite nu. Det ska hända saker. Attityderna bland våra unga är otroligt skrämmande tycker jag.

Ltl Slotte nämnde spelberoendet. Vi upplever alla att det idag har blivit jakt på snabba pengar. Man ska gärna dra in snabba pengar fort, möjligheter till den stora kicken och vinsterna blir allt större. TV-programmen gör reklam på hur många miljoner man kan vinna här och där. Man vill vinna den där miljonen, man vill ha de här pengarna och det blir lockelsen till spelberoende.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, fru talman! Det är inte så lätt att tackla frågan om spelberoendet. Jag tror att om man får vinster så vill man fortsätta och fortsätta. Sedan kommer en stor förlust och då tror man på nytt att om man fortsätter lite till eller en annan dag så får man vinst och så håller det på. Det är inte enkla saker men vi måste lyfta fram dem. Om man vinner mycket eller förlorar mycket så kunde spelbolaget sköta om att man skulle ha en viss tid av karantän.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsregeringens handlingsprogram mot risk- och missbruk.

I grova drag kan man dela in de olika insatserna och åtgärderna i förebyggande attitydförändrande arbete, tydlig och strängare lagstiftning och vård och behandling.

Vi diskuterade kring det förebyggande och attitydförändrande arbetet när vi hade remissdebatt. Vi kunde konstatera att i den senaste undersökningen hälsa i skolan så svarade faktiskt 26 procent på de yrkesinriktade utbildningarna att de inte hade tillräckligt med kunskaper när det gäller alkohol och droger. Det är ett observandum att ta fasta på. Vi har också hört här i debatten att man ska ha helt klart för sig vad man informerar om och hur. Här finns klara siffror på att ungdomar tycker att de har för lite kunskaper.

Projektet nolltolerans är säkert bra på många sätt och vis. När det är färdigt så är det viktigt att det utvärderas. Vi vet också att Power club lades ner. Det var en verksamhet som riktade sig direkt till ungdomarna. Det är viktigt att man får med ungdomarna i det här attitydförändrade arbetet så att man inte enbart riktar sig till föräldrarna.

Även när det gäller det förebyggande arbetet så handlar det många gånger också om psykisk ohälsa. De barnen och ungdomarna löpar en större risk till missbruk. I dagsläget har vi på gymnasialstadiet en gemensam elevvård där även skolhälsovården ingår. På samma vis så borde vi stärka våra resurser och organisera elevvården i grundskolan. Elevvård är alla insatser som görs för att elever ska må bra. Elevvårdens uppgift är att stöda elevens förutsättningar för inlärning, men också att stöda fysiskt, psykiskt och socialt välmående för barn och unga i skolan.

På Åland har det varit svårt att rekrytera både kuratorer och skolpsykologer. Jag tror att vi kunde få ut mera för våra medel om vi kunde samordna elevvården också i grundskolan. Det skulle vara lättare att rekrytera och vi skulle också få ett effektivt resurscenter i en gemensam elevvård, kanske vi till och med skulle kunna ha en gemensam elevvård i gymnasialstadiet och i grundskolan tillsammans. Sedan vet vi alla att det är praktiska svårigheter. Det finns gränser och sådana saker. Jag tror att vi skulle kunna få ett riktigt lyft när det gäller detta.

Tittar man hur det fungerar på rikssidan så har Folkhälsan ett lyckat koncept i sina tonårspolikliniker. De har öppenvårdsenheter med ett multiprofessionellt team som hjälper, ger stöd och information åt tonåringar eller till föräldrar eller gemensamt till tonårsfamiljer. Här kunde man också få någon form av förbättring om vi kunde samordna våra resurser.

Här står vi ett gäng vuxna människor, vi är farfar och farmor, mammor och pappor. Det visar sig att ju längre man kommer in forskningen ju mera verktyg och nycklar man ger barnen och ungdomarna själva så desto bättre resultat får man. Det här är en otroligt spännande forskning tycker jag.

I nyhetsrapporteringen förra veckan offentliggjordes en stor europeisk studie om vilka metoder som är bäst att förebygga psykisk ohälsa och förebygga självmord bland unga människor. Man undersökte tre olika metoder och den absolut effektivaste metoden var att skoleleverna själva fick lära sig att upptäcka psykisk ohälsa hos sig själva och sina vänner och samtidigt fick de träning i att förstå och hantera svåra känslor. Det är centralt att det här upptäcks i god tid. Studien gav absolut starkt stöd för att det var de unga eleverna själva som fick möjlighet att förstå sina egna känslor. Man kunde också hjälpa sina kamrater. Det här är också ett intressant koncept som man borde ta vara på och implementera i våra skolor och vårdinstanser.

Liberalerna tar ofta upp ungdomsgarantin. I en väl fungerande ungdomsgaranti så är det inte bara jobb och studier man har fokus på utan också på rehabilitering, alltså de ungdomar som inte mäktar med jobb och studier på grund av att de mår psykiskt dåligt eller att de har missbruk. Det här är också en jätteviktig sak att få med sig och att få med sig helheten när man diskuterar en ungdomsgaranti.

Den andra insatsen är lagstiftning. Vi har fått information om att både tobakslagen, promillelagen och spellagstiftningen är på gång. Mäktar vi med de tre stora områden under återstoden av den här mandatperioden så får vi vara nöjda. De är efterlängtade lagstiftningar.

Slutligen och det som det kanske står minst om i social- och miljöutskottets betänkande är vård och behandling. I remissdebatten fick vi också veta att tillnyktringsenheten och någon slags minimaria har man slagit ur hågen, det finns inte ekonomiska resurser till det. Samtidigt vet man i dagsläget att det finns en grupp unga vuxna som är just under 30 år och som faller mellan alla stolar. De är svårbehandlade, de har ett etablerat missbruk och kommer man inte åt att hjälpa dem så kan vi vara säkra på att vi också i fortsättningen kommer att ha hemlösa. Här borde man också fokusera på vård och behandling. Tack.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande ltl Sjögren. Jag håller mycket med om detta med gemensam elevvård. Man borde se möjligheterna och kunna förbättra för det är inte bra som det är idag.

Jag tyckte att det lät intressant det som ltl Sjögren pratade om att lära de unga att själva känna igen psykisk ohälsa bland sina kamrater. Det här kan vara ganska bra. Jag blev lite nyfiken på vilken ålder det här gäller. Man behöver även känna igen de tysta. Jag upplever att det kommer flera och fler tysta unga pojkar som mår dåligt och som isolerar sig och det är svårt att se. Det här är jätteviktigt. Jag tycker att det är intressanta funderingar och det borde också öka empatin och förståelsen för varandra. Som jag sade i ett tidigare replikskifte så upplever jag att det har blivit allt tuffare klimat bland barnen i våra skolor.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag har inte den exakta åldern, men som jag tolkar det jag har läst så är det högstadiebarn och gymnasialstadieungdomar. På Åland har vi också gjort försök, vi har infört ämnet livskunskap och man försöker stärka eleverna. Vi vuxna ska inte tro att vi har allt färdigt. Ger man nycklar åt barn så kan man få väldigt gott resultat. Faktum är att det här är en sak som man har gjort i riket på den finska sidan där man hade ett jättebra material. Jag kommer ihåg att under förra mandatperioden skrev vi till ministeriet och ville att det här materialet också skulle översättas till svenska. Nu vet jag inte vad som hänt med det. Man visar också goda resultat, ger man nycklar åt barn och ungdomar så klarar de väldigt mycket själva.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! ”Ge nycklar åt barn så klarar de av mycket själva”. Jag tycker ända att vi får vara försiktiga att ge för mycket ansvar till barnen. Det är jätteviktigt att uppmärksamma men sedan bör vi vuxna komma in och hjälpa till. Jag är inte så imponerad av till exempel systemet med Friends där man kanske ger lite för mycket ansvar till barnen. Här är det nog viktigt vilken ålder man tittar på. Jag tycker att konceptet är intressant att titta på, men man måste definitivt se vilken ålder det berör.

Jag håller också med ltl Sjögren när hon i sitt anförande nämnde Power club som jag själv var med och startade. Jag tycker att det var en otroligt bra verksamhet, men det ska finnas pengar till att dra det och det ska finnas en vilja att verkligen driva det projektet. Det var ett jätteviktigt och bra koncept där det jobbades med attityder, det håller jag helt med om.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Före den här debatten så försökte jag ringa runt och höra mig för lite. Jag hörde ett varnande finger när det gäller projektet nollvision, man kanske inte når vissa av de här barnen. Det är sedan viktigt att man utvärderar, ser hur man går vidare och om man har nått de tänkta grupperna.

När det gäller att ge barn och ungdomar egna nycklar så självklart, vi ska stärka dem på alla sätt vi kan. Mitt förslag var att man ska stärka elevvården och att man ska öka samarbetet. Det visar sig att man når väldigt bra resultat om man förstår varför man mår dåligt, och om man förstår att det är andra som mår dåligt och att man förstår att man ska söka hjälp.

Vi blir bombarderade av något slags lyckosamhälle och att man ska vara så perfekt hela tiden. Jag tror jättemycket på de här koncepten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Social- och miljöutskottet har gjort ett mycket och omfattande arbete när man nu har fördjupat sig i landskapsregeringens handlingsprogram mot risk- och missbruk för åren 2013-2016.

Det är ett stort och brett fält som de här frågorna berör. Särskilt fokus har därför lagts på barn och unga samt förebyggande insatser.

Precis som utskottet skriver i sitt betänkande så har en stor del av åtgärderna i programmet redan verkställts eller påbörjats. Det här är ju inte ett arbete som någonsin blir klart eller som man kan konstatera att kan vara helt genomfört. Risk- och missbruk ändrar karaktär över tid beroende på vad som sker i omvärlden, vad som är trendigt och i takt med förändringar i samhället i stort.

Det är förändringarna i omvärlden som har gjort att vi i det här programmet har infört, förutom alkohol, tobak och narkotika, också doping och spelberoende. Däremot finns inte dataspelsberoende med idag eftersom det inte är klassificerat som en sjukdom. Däremot är numera spelberoende för pengar klassificerat som en sjukdom. Troligen lär vi kunna få se dataspelsberoende som ett nytt område i kommande program och kanske andra destruktiva beteenden som sexmissbruk, shoppingmissbruk, sockerberoende osv.

Under den här diskussionen tycker jag mig ändå kunna tolka lagtingets vilja att vi ska kunna lyfta den här frågan om dataspelsberoende och kanske göra det i samverkan med föreningen Folkhälsan som vill ordna utbildningstillfällen för anhöriga som är oroliga barn och ungas dataspelsberoende. Det här är någonting som jag absolut kommer att ta till mig och se om vi kan göra någonting vidare framåt under våren.

Utskottet lyfter också den absolut svåraste frågan och det är i mitt tycke att få till stånd en attitydförändring beträffande inställningen till droger. Hur ändrar man attityder i ett samhälle? Hur ändra man attityder som myndighet? Ja, ett sätt är, som ÅHS redan har gjort och som Ålands gymnasium har fattat beslut om att man ska göra den 15 augusti 2015, att införa tobaksfrihet. ÅHS har redan infört tobaksfrihet och Ålands gymnasium tänker göra det från nästa höst. I Saltvik och i Mariehamn har man redan också diskuterat att bli tobaksfria kommuner. Jag tror att det är sådana saker som vi kan göra för att ändra attityder.

Vi ändrar också attityder genom lagstiftningsåtgärder som sänkning av promillegränserna och en ny tobakslag och i olika policydokument vid utdelning av t.ex. PAF-medel.

Vi ändrar attityder genom information, föräldrastödsprogram och utbildningstillfällen, men framförallt genom vårt eget handlande och agerande som förebilder både i hemmet men också i offentligheten.

Landskapsregeringen och vision nolltolerans arbetar aktivt med att genomföra det här risk- och missbruksprogrammet både enskilt och i samarbete med andra aktörer. Just nu tar den operativa grupper och vision nolltolerans fram en handbok om aktörsfältet, arbetsfördelning och åtgärdskedjan.

Kommunerna tar fram och utarbetar handlingsplaner och policydokument, vilket jag redan har nämnt.

För högstadie- och gymnasieelever ska det nu också arrangeras en filmtävling som tar fasta på alkohol och trafik. Det här hoppas jag också att kan bli en attitydförändrande sak som kan visas på biografen som förfilm.

Under 2015 ska referensgruppen för ”ansvarsfull alkoholservering” jobba för att krogarna i Mariehamn ska bli certifierade krogar mot knark. Högskolan på Åland kommer att ta över den grundläggande utbildningen i ansvarsfull alkoholservering och äntligen permanentas den. Arbetet pågår som sagt överallt och intensivt.

Mariehamns stads alkohol- och drogmottagning kommer att få ett tvåårigt stöd för att fortbilda sig inom området som rör spelberoende. Det är ett nytt kunskapsområde.

Tobakslagen, lagen om speltillsyn och lagen om sänkning av promillegränserna har överförts till lagberedningen. Vi försöker alltså göra vårt yttersta för att göra så smarta insatser som når ut till så många som möjligt med de begränsade resurser som vi trots allt har inom förvaltningen.

Till sist vill jag tacka lagtinget för en väldigt konstruktiv och viktig diskussion idag, och för ett starkt stöd från hela lagtinget i arbetet för att nå resultat inom risk- och missbruksprogrammets målsättningar.

Jag vill även nämna att AA, Anonyma Alkoholister Åland har tagit del av det här programmet och de lyssnade också på remissdebatten. De ger oss också tummen upp och menar att vi är på rätt väg eftersom det nu till stor del i det här programmet handlar om attityder och attitydförändringar.

Allra sist ett råd från en kille som höll på att knarka ihjäl sig i unga år. Han fick en fråga i en radiointervju om vad man ska göra om man misstänker att någon har alkoholproblem eller drogproblem. Svaret var; gör vad som helst, bara du göra någonting. Tack, fru talman och tack lagtinget för ert stora engagemang i det här ärendet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag vill tacka minister Carina Aaltonen för hennes initiativ i dessa frågor efter att dessa frågor inte har varit så högt prioriterade ett tag.

Personligen känner jag ganska många som jobbar med dessa frågor. Jag tycker att det är otroligt glädjande att se att operativa gruppen och dess medlemmar verkligen tycker om att träffas och samarbeta igen. Det är jätteviktigt. Initiativet togs 2006 med den operativa gruppen och nu är det fart på gruppen igen, de ser framåt och jobbar.

Minister Aaltonen har också fått liv i projektet ”ansvarsfull alkoholservering” igen. Det tackar jag också för.

Jag vill också tacka för projekt ”nolltolerans”. Jag kanske var skeptiska ett tag, jag var själv med och drev det projektet. Nu gäller det också att man jobbar med dessa attitydfrågor, gör det långsiktigt och inte redan nu pratar om att det ska utvärderas sedan. Man kan utvärdera projektet men man måste också se hur man går vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack ministern för anförandet och erkännande till lagtinget och utskottet. Att vi har en enig landskapsregering, ett enigt social- och miljöutskott och troligen också ett enigt lagting efter det här beror mycket på det som ministern sade, det handlar om attitydförändringar, drogförebyggande arbete och särskild inriktning mot barn och ungdomar. Jag tror att vi har en enhällighet. Vi vill alla ta krafttag mot droger. Jag tror att det är möjligt.

När det kommer till tvingande förändringar mot vuxna och ingrepp i individens möjligheter så blir det lite mera bekymmer vilket vi ser när vi inte riktigt än har talat om hur vi vill när det gäller förändringar för vuxna av tvingande karaktär.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Det övergripande och det viktigaste är ändå att vi har en gemensam riktning, att vi vet vart är på väg och att vi vill minska skadeverkningarna som alkohol, droger och beroende överlag för med sig i det åländska samhället. Om vi tillsammans är eniga utåt har betydelse, sedan kan vi diskutera detaljer, Det är också väldigt mycket upp till var och en hur vi agerar och står för de här frågorna när vi är offentliga personer som vi de facto är.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Bordläggning

3        Godkännande av överenskommelsen med Estland om nödsituationer

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2014-2015)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 14.01.2015. Godkänt.

För kännedom

4        Godkännande av det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter

Republikens presidents framställning (RP 8/2014-2015)

Ärendet har sänts till landskapsregeringen för yttrande och upptas därför till behandling vid ett senare plenum.

5        Godkännande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Republikens presidents framställning (RP 9/2014-2015)

Ärendet har sänts till landskapsregeringen för yttrande och upptas därför till behandling vid ett senare plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 14.01.2105 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil