Plenum den 12 maj 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  12 maj 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sjöblom).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Sjöblom på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 7/2002-2003 angående stöd till tjänsteföretag. (HM 25/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8 september.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2002-2003 angående ändring av blankettlagen om statens pensioner. (FR 19/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. (FR 16/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig, slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.

Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättning för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs slutligen förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.  Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående lagstiftning om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. (FR nr 8/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts allmän diskussion, därefter förelägggs lagförslagen var för sig och slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.

Diskussion

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

I linje med vad vi tidigare aviserat anser vi från socialdemokraternas sida att det är väldigt viktigt att vi skulle kunna få en linje som skulle ge större överskådlighet i lagstiftningen för vanliga människor när det gäller att tränga in de i och för sig mycket svåra frågorna. Jag har därför lagt ett förslag till en hemställningskläm av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen som princip skall eftersträva att lagförslag av särskild betydelse för Ålands befolkning skall lämnas till lagtinget i fulltextform för vinnande av överskådlighet.”

 

Jag hoppas att lagtinget kan omfatta den klämmen.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Wiklöfs kläm.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Föreläggs slutligen de i betänkandet ingående klämförslagen för godkännande var för sig.

 

Föreläggs betänkandet första kläm för godkännande. Godkänd. Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Godkänd.

 

Begärs ordet?

 

Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag föreslår att lagtinget skulle omfatta följande hemställningskläm: ”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen som princip skall eftersträva att lagförslag av särskild betydelse för Ålands befolkning skall lämnas till lagtinget i fulltextform för vinnande av överskådlighet.”

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag stöder fortfarande ltl Wiklöfs klämförslag!

 

TALMANNEN: Ltl Wiklöf, understödd av ltl Sundback, har vid ärendets tredje behandling föreslagit antagande en hemställningskläm av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen som princip skall eftersträva att lagförslag av särskild betydelse för Ålands befolkning skall lämnas till lagtinget i fulltextform för vinnande av överskådlighet.”

 

Enligt 41 § 2 mom. AO skall förslag till hemställningskläm som väckts i plenum i samband med lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte förelägger och som inte heller ingår i till betänkandet fogad till reservation bordläggas till följande plenum för att vid detta oförändrat antas eller avböjas. Ltl Wiklöfs klämförslag bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

 

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapsstyrelsens enligt 32 § lagtingsordningen givna redogörelse för tiden 1.11.2001-31.10.2002. (RS 1/2002-2003). 

 

Ärendet bordlades vid plenum den 5.5.2003. Diskussionen fortsätter. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Förelägges betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål angående energipolitiken. (S 5/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 8.5.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Det är en skrämmande ståndpunkt delar av centern intagit gällande vindkraftverk på de erkänt viktiga fågelreproduktionsholmarna Lilla och Stora Båtskär, skrämmande därför att nu tänker de göra samma misstag som de gjorde när fiskodlingarna etablerades på Åland, nämligen den fadäsen att fiskodlarna själva fick odlingsplatsen. Med facit i hand vet vi att en stor del av platserna var totalt misslyckade ur miljösynpunkt.

 

Med motiveringen att vindkraftsanhanget inte behöver bidrag anser centern att då får det etablera sig var de vill och i detta fall är ”var de vill” kronoallmänningen Stora och Lilla Båtskär. Det är skrämmande att ett parti som i långa tider tagit regeringsansvar nu blivit så skraja för det kommande valet att de byter åsikt som den värsta vindflöjel. De tror att de kan bryta sin nedförsbacke genom att koncentrera sig på knark och vindkraft och att byta åsikt vartefter vinden vänder. Ett regeringsparti bör man kunna lita på att står fast vid sina åsikter och inte låter sig skrämmas av enstaka rabulister.

 

Att sedan nya FS:s profilbärare Fredrik Lindqvist hotar med misstroende om inte han får bestämma om när en kläm skall behandlas visar på vilken nivå ltl Lindqvists respekt för Ålands lagting befinner sig. Är man invald i Ålands lagting, låt vara med endast 77 röster, så bör man ändå inte bete sig om man var i en lekskola. Förhoppningsvis är det bara en tidning som tar honom på allvar, och denna min åsikt grundar sig på fredagens tidningsrubriker.

 

Jag är för vindkraft under två förutsättningar, nämligen att den inte fordrar samhällsbidrag och att dessa vindkraftverk placeras på platser som inte står de omkringboende och inte heller gör intrång i naturen. Därför är färdigt industrialiserade platser de enda tänkbara.

 

Så några ord om vindkraftsbolagets skrämseltaktik. Förra gången de anhöll om arrendeavtal och bidrag framhölls att det var bråttom för ansökningstiden gick ut inom kort. Denna ansökningstid ändrades så många gånger att ingen seriös politiker trodde på att det överhuvudtaget fanns något sista datum för ansökan. Nu försöker de med samma trick igen och framhåller hur bråttom det är och denna gång är det uppenbarligen ett stort antal lagtingsledamöter som går på detta.

 

Jag hävdar att frågan om utarrendering av kronoallmänningar skall föregås av normalt utredningsarbete i form av landskapsstyrelsens framställning och sedvanlig lagtingsbehandling inklusive utskottsbehandling. Att vissa element nu vill frångå detta och ställa nuvarande och kommande lagting inför fullbordat faktum genom att skriva på ett föravtal visar på skrämmande brist på respekt för lagar och förordningar. Till saken hör att förutom ltl Sune Mattssons och min skrivelse om fågelskydd finns även en ansökan om att få hyra lotsstugan med tillhörande byggnader på Stora Båtskär. Även dessa ansökningar bör värderas i samband med normal lagtingsbehandling.

 

Tidigare har landskapsstyrelsen framhållit att innan de ger något besked om eventuella vindkraftsplatser bör en seriös utredning genomföras över vilka platser på Åland som är lämpliga för vindkraftverk. Denna utredning har inte ens startats och därför anser jag att vindkraftsbolaget får ge sig till tåls tills denna utredning är genomförd, förhoppningsvis om något år.

 

För övrigt vill jag rekommendera läsning av Matts Hinders insändare i dagens Nya Åland.

 

Med dessa ord hoppades jag att vi skulle kunna avsluta den här sessionen och mötas med nya krafter i september, men uppenbarligen har en majoritet av lagtingsledamöterna nu vikt sig för den skrämselpropaganda som har förekommit.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant att höra vilket beslut ltl Boman hänvisar till när han går till ett generalangrepp på centern beträffande fiskodlingen i förhållande till vindkraften. Det skulle vara intressant att höra för mig som har varit med länge var det beslutet finns i så fall. Det skulle också vara intressant att veta var på Åland ltl Boman anser att vindkraft skulle kunna finnas. Han nämnde att han var för vindkraft, men det skulle vara på industrialiserade områden. Det skulle vara intressant att få förslag på var de skulle vara. Finns det något mera industrialiserat område än det som just nu anfördes från ltl Bomans sida men där man inte skulle kunna ha det!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Häggblom inte hörde vad jag sade eller om han inte förstod vad jag sade. Jag sade att landskapsstyrelsen skall göra en seriös utredning över vilka platser på Åland som är lämpliga för vindkraftverk och efter detta skall vi ta ställning till det. Någon sådan utredning har inte gjorts.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Ltl Boman säger att centern har gjort en kovändning eller hur han formulerade sig och har ändrat sig. Det stämmer inte. Åtminstone i de två senaste valen har centern talat för och varit positiv till vindkraft. Själv har jag väntat på att vi skulle få möjlighet att faktiskt förverkliga ett större program för vindkraften, men det har varje gång stupat på placering osv. Nu har det igen kommit i det läget att det finns intressenter som t.o.m. utan landskapsfinansiering är beredda att satsa på vindkraft och då tycker jag att man från lagtingets sida åtminstone borde ge klartecken till landskapsstyrelsen att undersöka och gå vidare i den här frågan så att det kan förverkligas sent om sider, tänkte jag säga, men åtminstone börjar det bli på tiden att vi faktiskt är positiva i frågan.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Att ltl A-M Pehrsson är positiv till att ge bort Ålands befolknings egna holmar, våra kronoallmänningar, förstår jag mycket väl; som stor markägare är det väldigt lätt att göra så. När sedan ltl A-M Pehrsson säger att centern inte har ändrat inställning behöver jag bara hänvisa till trafikansvarige Runar Karlssons uttalande; för några tidningar sedan visade det sig att det var omöjligt och i fredagens tidning var det mitt i allt möjligt att bygga på Stora Båtskär, så visst har centern ändrat åsikt!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Som sagt, centern har åtminstone åtta år bakåt uttalat sig till förmån för vindkraften och att man borde satsa på miljövänliga energiformer. När det gäller att förbjuda Ålands befolkning att använda kronoholmarna har jag förstått att det inte blir något landstigningsförbud för allmänheten. Det kommer att räcka till även för personer att få vistas på holmarna. Samma gäller det med fågellivet, att det har man erfarit från andra platser där man har vindkraftverk att fåglarna vänjer sig ganska snabbt vid dem och de bygger t.o.m. bo ganska nära vindkraftverken, så jag tycker inte att man på något sätt förhindrar. Tvärtom skulle jag tro, om det blir ett fågelskyddsområde och att man på det sättet vill skydda det som ett miljöintressant område, att det i så fall blir svårare för allmänheten att få tillstånd att landstiga där.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag har stor respekt för ltl A-M Pehrssons kunskaper i ärendet, men för det första säger jag, att jag tror inte att det finns någon ålänning som tar sin picknickkorg med sig och far till Stora Båtskär och sätter sig under ett groteskt vindkraftverk. Sedan finns det faktiskt litteratur i ämnet ”Vad händer med fågellivet?” Jag kan hänvisa till en undersökning av en holländsk internationellt erkänd forskare som hävdar att i närheten av vindkraftverk minskar antalet fåglar med mellan 60 och 95 procent. Det här är vetenskapliga undersökningar och jag värderar dem betydligt mera än vad ltl Pehrsson har hört ute i Sund eller någonstans!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var delar av ltl Bomans anförande som jag inte omfattar, men jag omfattar helt den delen som gällde en normal behandling av ett så här stort ärende. Jag ser det som självklart att en normal remissbehandling här i lagtinget och sedan utskottsbehandling skall föregå så här stora beslut. Det får inte avgöras med snabba utspel och enskilda klämmar som grund.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Jag tänkte först uppehålla mig vid själva spörsmålet och inte så mycket vid vindkraften; spörsmålet handlar de facto om mera än vindkraft. Förhoppningen är att det handlar om mera än vindkraft, att ursprunget till spörsmålet inte bara handlade om att få vindkraften till omröstning. Energipolitiken i landskapet handlar om betydligt mera än det och det har jag lite synpunkter på som jag tänkte lägga fram och ställa i relation till vad landskapsstyrelsen också har svarat samt den bifogade handlingsplanen som Eloktrowat Ekono har utfört för landskapsstyrelsens räkning.

 

När det gäller åtgärder för att minska energieffektförbrukningen är detta en intressant fråga som de båda stora elbolagen på Åland Mariehamns stads elverk och Ålands Elandelslag för ett bra tag sedan lämnade in en anhållan om bidrag för. Det står i ellagen att man skall införa timmätning för att kunna göra olika ingrepp och detta har inte någonting med energibesparingar att göra utan det har att göra med att elabonnenterna skall kunna byta elleverantör. Däremot är det så att många av dessa elabonnenter inte har någon anledning egentligen att byta elleverantör om man förbrukar elström för mindre än 160 euro i året; det torde inte vara någon större skillnad om man kan förtjäna 10 procent eller 5 procent. Det har visat sig att de offensiva elbolag i Sverige och Finland som gick ut och lockade på sig kunder med olika erbjudanden har gått ett ganska grymt öde till mötes. Det har inte varit alldeles enkelt att handla med el på elmarknaden. Mätuppgiften som en mätare i dag skall ha är noga mera för att styra just det som man ifrågasätter eller vill locka fram här: energi- och effektförbrukningen, framför allt effekttopparna. Svaret på det är nog inte allenast en timmätare. Det finns andra metoder, det finns tariffer och det finns andra mätvägar att göra det och jag kan väl säga att Ålands Elandelslag har tagit beslut i styrelsen om att ta fram ett försöksprojekt där det skulle ingå 200 elabonnenter på Åland som hämtar hem mätuppgifter under en tid och se vad vi kan göra med det. Det är nämligen ganska väsentligt att kunna styra detta, inte minst på grund av vår situation när det gäller elförsörjning och framför allt när det gäller möjligheten att kunna garantera reservkraft. Den frågan var uppe i samband med Kraftnäts anhållan om extra anslag för en ny turbin.

 

När det gäller vindkraften, som är nästa punkt i spörsmålet, hoppar jag över den tillsvidare och tar den på slutet.

 

Elpriset, som till en del innehåller en absolut – där håller jag med spörsmålställaren – oskälig regionnätsavgift till Vattenfalls lokalnät, kvarstår fortfarande. Det får vi gemensamt bara acceptera i det här skedet. Det kom ett svar från energimyndigheten i Sverige så sent som för tre veckor sedan där man totalt avvisar Ålands hållning i den här frågan. Frågan kommer att få lyftas fram på bordet igen i samband med anhållan om certifikathandel för vindel. Skall vi kunna exportera grön el till Sverige på certifikat måste också den förbindelsen betraktas som en utlandsförbindelse från oss; nu betraktas den inte som en kabel vars värde är att kunna producera el i riktning mot Sverige. Detta hänger ihop med den modell man har för regionnät i Sverige men även i övriga EU, i Norge och i Finland. Vi måste upp på ett högre nät för att inte kallas regionnätsanslutna.

 

Det som kanske är mest intressant är att just den här regionnätsavgiften har funnits med i våra köpekostnader till Sverige ända från det den första Sverigekabeln byggdes. Det var bara det att den aldrig syntes. Under många år kritiserades den aldrig förrän den nya ellagstiftningen gjorde att vi måste ha särredovisning på uppgifterna; då helt plötsligt framstod det: aha, vi betalar en avgift som vi egentligen inte borde betala, men som vi har accepterat och betalat under många år redan! Jag tror att där ligger en stor del av problematiken att bli kvitt den. Någonting som man har accepterat under en lång tid och aldrig ens ifrågasatt – hur kan det vara möjligt att sedan lyfta bort! Detta är nog en avgift som vi endast kan få bort på högsta politiska nivån, om möjligt, för betalar inte vi den från Åland skall nog den svenska staten över sin budget betala den i stället till Vattenfall eller annars skall man ändra lagstiftningen i Sverige. Men pengarna faller bort från oss och någon annan skall stå för det, däri består problemet.

 

Elcertifikathandeln, som är nästa fråga, är något lösryckt för energipolitiken, åtminstone är den det för mig. Det som står här, att man initialt kunde samarbeta med Sverige att komma upp på den svenska gröna elmarknaden, är någonting som är en fråga för de gröna elproducenterna på Åland i första hand; i andra hand kan det finnas skäl för politiska överenskommelser. Jag kan inte turordningen här. Men Ålands lagting kan inte lagstifta om att vi skall få sälja grön el på någon annan marknad än vår egen. Om det däremot måste göras anpassningar är det en annan sak, men elcertifikathandeln får inte innebära att vi ålägger någon energikonsument högre kostnader för elpriset än vad marknadspriset tillåter. Sådan certifikathandel kommer jag att vända mig mot.

 

Utredningen om bioenergi- och avfallsförbränning utgår jag från att har påbörjats. Jag tror inte heller att det är ändamålsenligt att producera el i en så här liten anläggning. Man prövar det i olika pilotprojekt; jag har själv varit till Västerås och sett en sådan anläggning. Den byggdes upp med extra stöd från Nutek och svenska intressenter, men jag tror inte att det är ändamålsenligt att göra det på Åland. Det är dyr teknik, dyra underhållskostnader osv. Att vi däremot skulle se till att vi tar hand om våra förbränningsbara avfallsrester själva skulle jag varmt stöda, även om det fordrar ett högre investeringsstöd än vad vi hittills har kunnat tillämpa. Jag tycker att det känns lite nedvärerande att vi inte själva tar hand om de sopor och de förbränningsrester som vi själva producerar. Jag tycker att det skulle vara en ärlig sits att befinna sig i. Det är ingen kritik inbakad i spörsmålet i den här frågan som jag läser det. Jag delar bedömningen att 2 MW el inte är ändamålsenligt. En vindmölla tror jag att är bättre ekonomi om den har 2 MW också på sikt. Det är bättre om vi skulle bygga upp biosidan på det viset att vi skulle elda upp vårt och med samhällets medel bekosta den fördyrande insats i rening som det fordras.

 

Sedan tar man till storsläggan på slutet i onödan - efter att ha läst den bifogade energiplanen som Elektrowatt Ekono har gjort – att det inte skulle finnas någon övergripande energipolitik alls. Det måste väl ändå vara att ta till i överkant. Energipolitiken förs inte i huvudsak av landskapsstyrelsen. Den förs av intressenterna på vår elmarknad som EU har ålagt oss att öppna och konkurrensutsätta. Det som är intressant att konstatera under den senaste vinterns gång med elpriset t.ex. är att trots att elsäljarna har tvingats höja priset ganska mycket faktiskt, så kommer ingen motreaktion från abonnenterna. Det finns inget svar. Handelskammaren har två gånger skrivit i tidningarna med upprop om att branschen bör saneras, göras billigare, förenhetligas. De intressebolag som står närmast varandra borde fusioneras, men det kommer inget svar från någon av dem som köper el att det är så stora fel i de konstruktioner vi har. Det är slutkontentan. Man hade kunnat tro att efter den senaste inlagan från handelskammaren skulle en stor mängd privata abonnenter och aktörer ha översvämmat tidningarna med insändare och krav på förändringar som skulle göra priset bättre. Så har inte skett. Resultatet får mig att tro att vi har ett bra elpris på Åland i huvudsak. Det finns ingredienser i det som inte är bra. Kostnaden för reservkraften är högre än på någon annan plats. Det finns ingen annanstans där man har en kostnad för reservkraften som vi har på Åland, men samtidigt finns det heller ingen annanstans där man måste ha 100 procents täckning av reservkraft. Vad skulle kostnaden vara i Sverige om man skulle ha 100 procents täckning av reservkraft? Den som vet vad varje producerad produktionsenhet per kilowatt kostar kan snabbt räkna ut det. Den billigaste sorten för det är 200.000 kronor/kWh. Det är en gasturbin och den har Sverige till ett omfång av ca 10 procent. Skulle man tiofaldiga reservkraftskostnaden i Sverige skulle den antagligen ligga över vår.

 

I nästsista meningen skriver spörsmålsställarna: ”Energibranschen är starkt kritisk till den uteblivna energipolitiken.” Av den korrespondens som jag personligen har fått ta del av och varit med om att utforma till vissa delar har jag svårt att hitta det där starkt kritiska någonstans! Det finns kritik inbyggd i några av de brev som är offentliga och som har riktats till landskapsstyrelsen. Men ”starkt kritiska” tycker jag att verkligen är att ta till överord. Det kan vara en stark kritik i att man inte har fått svar på vissa frågor. Jag är själv starkt kritisk till att man inte har fått svar på frågan om Ålands Elandelslags aktier i Ålands Energi. Ålands Elandelslag har 10,5 procent i Ålands Energi och har inte rätt till någon styrelsepost. Trots det betalar man 65 procent av reservkraftskostnaden till Ålands Energi. Det är en mycket intressant fråga och den har som sagt Ålands Elandelslag inte fått svar på, dvs. om någon kan vara intresserad av att köra dessa 10,5 procent. Får vi inte vara med i styrelsen, så varför skulle vi då äga några aktier i det bolaget!

 

Jag stöder åsikterna om att man skall renodla ägandet i vissa verksamheter, framför allt ägandet av Ålands energi. Ålands energi borde vara elägt av intressenterna i Ålands energi, dvs. i huvudsak Mariehamns stad. Nu är det så att Mariehamns stad äger bara 50 procent, men med dessa 50 procent kontrollerar man bolaget till 100 procent. Det anser jag inte att är rättvist. Men med dessa 50 procent kontrollerar man bolaget till 100 procent. Det anser jag inte att är rättvist eftersom en utomstående ägare som äger 10 procent står för 65 procent av intäkterna.

 

När det gäller reservkraft till gasturbiner anser jag, precis såsom det står i ett brev från Ålands Elandelslag som jag utgår från att alla ledamöter i salen har fått del av, att det skall vara i Kraftnät Ålands regi som är ett neutralt bolag men som till 100 procent borde ägas av samhället. Det är ett samhällsansvar att se till att den grundläggande infrastrukturen för el finns.

 

Det som kommer upp under punkt 5 är faktiskt en sak som jag är förvånad över att spörsmålsställarna har missat i sitt spörsmål, nämligen den, som jag ser, orättvisa fördelningen av Kraftnäts tariffer till eldistributionsbolagen, där de är tariffsatta i förhållande till antalet utmatningspunkter från 45 kilovoltsnätet till 10 kilovoltsnätet och där landsbygden alltid kommer att vara en förlorande part. Det är ganska naturligt att det blir så därför att landsbygden och skärgården är utspridd och staden är en samlad enhet. Staden kommer knappast någonsin att behöva fler än de inmatningspunkter man har i dag, medan man redan nu håller på att bygga ytterligare en på landsbygden för att säkerställa eldistributionen. Det här är ofördelaktigt för landsbygden i dag och borde rättas till.

 

När det gäller samordningsmöjligheterna mellan de övriga distributionsbolagen Mariehamns stads elverk och Ålands Elandelslag kan det vara möjligt att man kan hitta samordningsvinster, men enligt en utredning som jag tog del av för ett tag sedan har man konstaterat att när ett distributionsbolag har mera än 10.000 abonnenter uppnår man inte några nya rationaliseringsvinster med att ta in ytterligare 20.000 kunder; kostnaden följer kurvan uppåt. Det skulle alltså vara Mariehamns stads elverks abonnenter som borde få en rationaliseringsvinst av ett samgående med Ålands Elandelslag. Det behöver inte vara bolagsmässigt utan det kan vara samarbetsformer på annat sätt, t.ex. genom att sköta fakturering och avläsning samt andra gemensamma grunder för verksamheten.

 

I övrigt vill jag hänvisa till den handlingsplan som finns på slutet, på nästsista sidan i landskapsstyrelsens bilaga ”Underlag för energiplan för landskapet Åland” som Elektrowatt Ekono har utfört. Där finns svar på de flesta frågor. Jag tycker att den är ganska uttömmande. Det finns värderingar i den som Ålands Elandelslag inte står bakom och det är utvecklingen av energiförbrukningen på Åland som har en annan takt än den som Elektrowatt Ekono har kommit fram till, de har nog sett på att i Finland har det en viss utvecklingstakt och Åland torde inte avvika så speciellt mycket från det här, men de facto är det så att utvecklingen under flera år går snabbare på Åland än i övriga Finland, framför allt på landsbygden. Mariehamns stad har en något långsammare utveckling av elenergiförbrukningen än på landet. Det finns naturligtvis skillnader i fritidsboende och annat, men i övrig stämmer den bra överens med verkligheten.

 

Så till den stora frågan i sammanhanget: vindkraften och framför allt vindkraftsparken vid Nyhamn, Stora och Lilla Båtskär.  Det här är en mycket svår fråga. Den har många sidor och den har vridits och vänts på länge och väl nu och jag anser att frågan måste komma framåt på det viset att de intressenter som står bakom måste få veta: får vi bygga eller får vi inte bygga. Är det lagtingets eller landskapsstyrelsens uppfattning eller beslut? De måste få ett beslut i den här frågan. Därför har jag valt att stöda det beslutade plenumet på onsdag för att en kläm skall kunna behandlas nu och inte i höst när det uppenbarligen kan vara för sent att efterhöra om lagtinget är villigt att arrendera kronoallmänningar som vi just har fått i vår ägo och där användningsändamålet inte är utrett, men det finns ändå skäl att man initialt säger att det här kan vara grönt eller där skall vi inte göra. Det är ärligt att gå fram och ge besked.

 

När det gäller själva projektet som sådant fick vi en beskrivning av det på våra bord häromdagen med en del skrivningar och kartor över upplägget, och jag skall säga att jag är inte någon specialist och satt mig in i det desto mera, men med erfarenhet av placeringen av möllorna på Knutsboda-berget vet vi att en av de möllorna måste vara felplacerad, av någon orsak; den producerar väsentligt mycket mindre elström än de andra. Det kan inte bero på någonting annat än att den är felplacerad. När jag ser på kartan på sidan 3 av beskrivningen av Båtskärsprojektet tycker jag mig kunna se att någon av vindmöllorna också måste ha blivit felplacerad. Har man råd att bygga dessa möllor utan att erhålla optimalt i driftsekonomi efteråt, så är det bra, men jag tror inte att så är fallet. Någon av möllorna – kan man se med blotta ögon – kommer att ligga i en störd vindström från de andra. Så här stora möllor skall ha stora, fria områden och utrymmen runt sig. Detta är en liten reflektion som jag har gjort, men jag hoppas att vindkraftsbolaget, om de får bygga möllorna kommer att räkna ut det här; i annat fall får man plocka ner den som inte har producerat vad man har tänkt sig, förmodar jag. Det goda i det här är det affärsmässiga, att man kan bygga dem utan våra skattepengar, att man kan betala ett arrende som lagtinget omfattar, som utgår från affärsmässiga grunder. Vi har fått ett tal på 8.000 euro tidigare. Det kan vara skäl att pröva om det är affärsmässigt eller om siffran skulle vara väsentligt högre, men det får lagtinget ta ställning till.

 

Med anledning av de diskussioner som har förts har ledamöterna fått ett klämförslag utdelat med min namnteckning under. Jag är ingalunda ensam förslagsställare utan det är en genomtänkt utväg för att vi skall komma vidare och vindkraftbolaget skall komma vidare. Jag föreslår alltså klämförslaget, som har följande lydelse:

 

”att landskapsstyrelsen i enlighet med avsikterna i energiplaneringen att utvidga vindkraftens andel i energiförsörjningen och med hänsyn till allmänna natur- och kulturintressen fastställer principer för omfattning och lokalisering av vindkraft så att besked snarast, dock före 1 juli 2003, kan ges till föreliggande ansökningar om användningen av Stora och Lilla Båtskär.”

 

Jag vill ta avstånd från att det har förts fram åsikter i media av två olika slag. Det ena att man i princip som undertecknare av ett spörsmål eller understödande t.o.m. av att ärendet kommer till behandling inkommande onsdag med automatik skulle stå bakom ett misstroende mot landskapsstyrelsen. Det tar jag mycket starkt avstånd från  och hoppas att det var en engångsföreteelse att så skedde. Det andra är att det i samma tidning förekom ett inlägg i debatten som påstod att Ålands Elandelslag i princip hade förbundit sig att köpa 30 procent av elenergin från vindmöllorna. Så är inte fallet. Ålands Elandelslag är intresserat i nyläget av att köpa energi som är billigare än den är i det avtal som Ålands Elandelslag har med Sydkraft. Vi har inget annat uppdrag av våra andelsägare än att köpa billigaste tillgängliga el.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera ett par saker. Ltl J-E Mattsson sade att det i planen för energiförbrukningen finns olika åsikter och det håller jag helt med ltl J-E Mattsson om. Landskapsstyrelsen har tagit hänsyn till det och vi är helt överens med energibolagen på Åland att den är för lågt tilltagen och naturligtvis planerar vi utbyggnaden och framtida planeringar utgående från en högre konsumtionsökning än vad som nämns. Det är alltså inte några större problem.

 

Fru talman!

När det gäller nättarifferna som ltl J-E Mattsson nämnde är det så att vi för ett par år sedan försökte förmå den svenska regeringen att ändra lagstiftningen i Sverige så att vi skulle kunna använda det svenska nätet gratis, men det gör man inte och vi har ingen möjlighet att kunna påverka den svenska lagstiftningen. Däremot rekommenderar man oss att kontakta de svenska energimyndigheterna för att försöka få ner tarifferna, inte avskaffa dem utan att få ner dem i stället. Det har vi försökt men inte lyckats med och nu står vi återigen på ruta ett och skall försöka kontakta den svenska regeringen på nytt; jag kommer för min del att kontakta den minister som motsvarar mig och jag vet att vicelantrådet också har det på sin dagordning att kontakta ”sin minister” för att försöka komma till mötes på något sätt. Det är nya ministrar som handhar den här frågan i Sverige, så vi försöker på det politiska planet igen att få ner avgifterna.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Regionnätsavgiften är faktiskt någonting som det ser ut att gå troll i! Jag har en stilla undran och förhoppning att det kanske skulle vara så att vi för en gångs skull också skulle ha nytta och glädje av att EU kunde backa upp oss i den här frågan. Jag tror inte att det an vara i EU:s intresse eller förenligt med EU:s lämpligt att Åland skall särbehandlas av det svenska regionnätet på det här viset. Vi är trots allt en annan elmarknad än den svenska. Då borde vi också behandlas också som en sida, så kanhända att vägen vi EU för en gång skull också skulle vara till positiv del för oss och inte som vanligt när vi diskuterar EU att vi blir av med någonting. I så fall skulle det vara att bli av med en avgift den här gången, och det kunde ju vara bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl J-E Mattsson för det tillrättaläggande han kom med gällande tidningsartikeln. Jag blev också förvånad över de slutsatser som drogs där. Jag delar inte uppfattningen att man skall försöka få högsta möjliga arrende; det är nog bra, men skall man få ett marknadsmässigt arrende måste man ge ut det på anbud och då bör också i så fall andra intressenter vara med och bjuda, kanske någon vill bygga stugby där eller liknande. Det är enbart marknaden som kan bestämma det marknadsmässiga priset, inte Ålands Kraftverksbolag. Sedan skulle jag nog ha ett önskemål till: att vi skulle sluta prata om vindmöllor. Det heter vindkraftverk. Benämningen vindmöllor är ett försök att få dessa groteska vindkraftverk att framstå som en oförarglig väderkvarn eller någonting sådant, så låt oss enas om att det heter vindkraftverk!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag skall enbart hålla mig till frågan om vindkraften och dess etableringsplats. Det är så i vårt samhälle att det råder brist på holmar och skär som samhället äger. De privata gör exakt vad de vill med sin egendom och vi värnar den privata äganderätten högt. Men vem är det som skall säkerställa de områden som vi kan behöva för vår kultur, natur och miljö, vem kan göra det om inte landskapet? Det är ganska självklart att en person nästan alltid avyttrar sin egendom om priset är det rätta. Det finns nästan ingenting som inte är till salu för rätta pengar. Jag skall ge ett litet exempel som jag själv har funderat på. Om någon kom och bjöd ett enormt pris, låt oss säga 100 miljoner euro för Eckerö post- och tullhus, bara de får riva det och sätta ett stort, stort kongresshus som skulle ge jättemånga arbetsplatser och en jättestor utdelning för hela Åland med övernattning och alltihopa. Inte kan man göra det, utan det är landskapets. Om däremot en privat äger något liknande kan man när som helst säkert tänka sig att sälja bara priset är det rätta. När de gäller de små klobbarna Stora och Lilla Båtskär får man det från vindkraftbolaget att låta som om det är de enda områden som skulle vara lämpliga. Ltl Sundman och ltl Lindqvist har sagt att stoppar man det stoppar man hela vindkraftprojektet. Det finns ganska många öar till där som arrenderas ut av privata och detta gör man antagligen därför att man tycker att det affärsmässigt är en bra lösning för deras ekonomi. Det finns säkert andra som gör det också. Man kan inte stoppa vindkraften genom att man i samhällets ägo behåller det man anser viktigt. Det hör också till saken att museibyrån när det gäller Stora och Lilla Båtskär bestämt avråder från att sätta vindkraftverk dit. Av de förslag som fanns var det de minst dåliga, för jag har själv pratat med museibyrån, så hur man än försöker konferera så är det så. De är inte alls för det (Från salen:ge ett exempel som de är för!) De är säkert för att ltl Sundman skall renovera sin lilla lada och sin väderkvarn, gissar jag!

 

När det gäller tidsgränsen för EU-bidrag har vi hört många. Det är klart att i de skrattandes ögon är det naturligtvis seriöst att säga att nu är det en månad kvar, nu är det två månader kvar, nu är det två veckor, nu är det ett halvår. Det var precis som ltl Boman sade att nu har jag hört fem olika tidsangivelser, nu har det gått oss ur händerna. Jag har sett ledamöter som sitter framför mig och stiger upp att nu har ni tackat nej till så många miljoner, nu har det gått Åland förbi och det där har jag hört gång på gång på gång, och jag tror att många andra också har gjort det.

 

När det gäller det som ltl A-M Pehrsson var inne för, fru talman, att det inte hindrar allmänheten att vara där. Nåja, som jag ser det är det inte det ställe man främst far ut till där det finns en massa vindkraftverk, möjligen far man och tittar på dem därför att man är nyfiken, men att rasta och vara där tror jag inte på. Ljudet är alldeles för högt. Risken när det är is och sådant är ganska stor. Man har avisningsanläggningar på vingarna; det finns sådana som är väldigt tekniska som vet att det stämmer, men vill egentligen inte att någon skall vara inom ett visst område när det är isbildning. Det som ltl Lindqvist sade är fel; det är kanske fem-sex kvadrat och då står de innanför vingarna, som man sade förra gången vi debatterade. Det är rena löjan! Som ltl Boman sade behövs det en radie på 70 meter kring varje vindkraftverk.

 

Slutligen vill jag säga att det nya klämförslaget som kom är ett steg i rätt riktning, men jag tycker att tiden 1 juli är lite knapp att på en och en halv månad hinna genomföra det. Med detta vill jag säga: var väldigt noga, tänk på vad vi ger bort, tänk på vems egendom det är, det är inte vår egen, det är inte vindkraftbolagets utan det är allmänhetens egendom vi pratar om. ”Det är inte fråga om att ge bort”, sägs det från salen, men i alla fall upptas för en enorm framtid för andra ändamål än allmänhetens.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag respekterar alla åsikter. Det är klart att alla måste få ha sin åsikt om både vindkraft, placering osv., men om man ser till miljöförstöringen är det på tiden att vi på allvar måste börja titta på på vilket sätt vi producerar elkraften. Jag tror att också att det har en stor betydelse hurdan inställning man har när det gäller om man vill vistas i närheten av vindkraftverken eller inte. Jag har själv släktingar som bor ganska nära ett vindkraftverk och som upplever det som positivt därför att varje gång de ser vingarna snurra runt kommer de ihåg att här produceras det elkraft på ett miljövänligt sätt. Är man alltså positiv till en sak, så har man överseende med eventuella nackdelarna. Själv bor jag nära TV-masten i Smedsböle. Första tiden irriterade den en del genom att belysningen flammar på väggarna inomhus också, men det tog inte många dagar förrän man accepterar det och nu märker det inte längre just med tanke på att den positiva innebörden som byggnaderna har överväger. Störande element och ljud kan man vänja sig vid, om man inte fokuserar på det med negativ inställning. Jag tror inte att det skulle behöva vara så väldigt negativt att stiga iland på öarna, men jag tycker att det är bra att landskapsstyrelsen gör en utredning så får man svart på vitt s.a.s., bevis på vilka effekter det kan ha; om det negativa överväger det positiva får man tänka om i så fall. Jag tycker att det här är ett sätt för landskapsstyrelsen nu att gå vidare och undersöka saken så att bolaget får besked.

 

TALMANNEN: Jag vill påminna om replikreglerna: repliker riktas till förgående talare.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Återigen vinklar ltl Pehrsson det ungefär som om man skulle vara emot vindkraft för att man tycker att vissa platser för etablering är olämpliga. Visserligen respekterar hon, men hon höll en lång föreläsning om hur viktigt det är med vindkraft och ren energi, och jag håller med om det, men om placeringen har jag en annan åsikt, i synnerhet när det är fråga om samhällsägd mark. Är det på ltl Pehrssons mark går antagligen allt att arrendera för pengar. Det var kanske fult sagt, men jag gissar att är summan tillräckligt stor får jag arrendera!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att vi har olika åsikter och jag är säker på att om jag skulle arrendera ut på min egen mark skulle det säkert finnas en opinion mot det också. Det är nog ingen skillnad var på Åland man diskuterar att placera vindkraftverk så kommer det att finnas sådana som är emot placeringen. Men jag tror också att det här en gång blir verklighet kommer det att tolereras därför att jag tror inte att nackdelarna är så stora som fördelarna.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var säkert korrekt. Jag vill bara påpeka att skillnaden är den att när det är privat mark bestämmer man själv över den, sedan är det myndigheter som ger tillstånd för etablering. När det gäller det här är det vi i Ålands lagting som skall ta ställning till hur vi skall förvalta landskapets mark. Det är den stora skillnaden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Först vill jag understöda det av ltl Sundman anförda klämförslaget. Jag vet inte om ltl J-E Mattssons anförande skall uppfattas som centergruppens anförande eller om det var ett anförande för Ålands Elandelslag. Jag har lite svårt att utgående från anförandets innehåll dra slutsatser. För det första drog ltl J-E Mattsson slutsatsen att elpriset skulle vara bra för att det inte finns en massa insändare i tidningen Åland. Tidigare har det åtminstone framkommit att elpriset är alltför högt på Åland i jämförelse med omkringliggande regioner. Där tror jag inte konsumenterna har ändrat ståndpunkt. Man behöver väl inte skriva insändare för att få ett elbolag att sänka priserna; eftersom ltl J-E Mattsson också är ordförande i Ålands Elandelslag tror jag att det borde ligga i hans intresse att se till att det blir så lågt som möjligt. Där kommer också nättarifferna in som bör komma bort. Man bör föra upp dem på lantrådsnivå; så viktig är den frågan. Lantrådet bör engagera sig i den frågan och ta kontakt med regeringen, för det är en regeringsfråga. Myndigheterna kommer aldrig att ta bort den. Ltl J-E Mattssons motiveringar till stöd för att Sverige har den kvar förvånar mig. Det finns motsatseffekter, EU:s lagstiftning är helt klar: det skall vara fri rörlighet mellan länderna och det skall inte finnas någon orsak att pålägga den mellan Åland och Sverige.

 

Det har också påpekats för landskapsstyrelsen tidigare att de bör anlita jurister på EU-rätt för att ha klara besked till den delen. Det har man undvikit hittills och det tror jag att man bör göra så att man inte får höra påståendet från denna talarstol stup i kvarten utan då tror jag att man också kommer att köra det vidare.

 

Beträffande vindkraftens vara eller inte påstod ltl Boman att han skulle vara för vindkraften. När det i replik frågades var på Åland det skulle kunna vara vindkraft så kom det inte fram någonting överhuvudtaget, utan tvärtom tog han i en annan replik fram hur groteska dessa vindkraftverk var. Det innebär att den positivism han uppgav sig att vara för uppenbarligen inte finns överhuvudtaget. Det visar också inställningen till näringslivet. Vad skall vi på Åland leva på i framtiden? Föra ut pengarna från Åland, såsom vi gör, 44-50 gamla miljoner mark går årligen till att köpa elkraft utifrån. Finns det ett intresse för oss att producera den själva och ha pengarna kvar i landskapet? Det finns så många som är emot. Ltl Sune Mattsson är också mot att vindkraften skall finnas på Stora och Lilla Båtskär, ett område som har varit industrialiserat och som inte har några större besökssiffror när det gäller kulturella och turistiska ändamål. Det ligger långt från fast befolkning osv. Är man emot är det alltid bra om man också har alternativ. Ltl Mattsson ondgjorde sig över att någon har sagt att det inte skulle vara en regeringsfråga och han tog avstånd från att någon i pressen skulle ha sagt att man inte får hota med misstroende. Utgående från den diskussion som har förekommit här i plenum i dag mellan liberalerna och centern finns det divergerande åsikter. Därför är det bra att det finns unga lagtingsledamöter som är engagerade; jag tror att det är när man är ung som man också visar engagemang i frågorna. Jag tycker inte att sådana lagtingsledamöter skall kritiseras; tvärtom visar det att det är en vitalitet i den politiska diskussionen. Regeringsblocket alltid utstå det; det borde egentligen få ett misstroende varje månad så att de är mera på alerten. Man skall inte kritisera personer som faktiskt tar upp de frågorna. Tvärtom, visar det att den åländska politiken är vital. Att hota någon med att gör ni inte så, hotar ni med misstroende så kan vi inte stöda sådana klämmar. Det är inte gångbart. Tvärtom visar ltl J-E Mattssons förslag till kläm här att han godkänner ett sådant förfarande, att den politik som förs inte är bra. Det visar att den här politiken kommer att få ett resultat.

 

Jag tar avstånd från sådan kritik som ltl Boman anförde mot ltl Lindqvist, också ltl Sune Mattssons kritik. Det är kritik mot unga personer; jag har varit yngst under många perioder i lagtinget och jag vet hur det har varit. Jag lyfter på hatten för de ungdomar som tar engagemanget och som jobbar för de åländska frågorna. Jag tycker inte att man skall kritisera dem på det sätt som har gjorts.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

I motsats till före detta vicetalman Bert Häggblom – jag förstår varför han inte är vicetalman längre – anser jag att det bör finnas någon grund när man riktar ett misstroende. Inte kan man bara läsa någonting i tidningen och säga att ja, nu blir det misstroende! Mera ära och värdighet; man bör respektera Ålands lagting på ett helt annat sätt. Han säger att jag inte är för vindkraft. Jag sade det tidigare, men ltl Häggblom har uppenbarligen riktigt svårt att förstå. Jag sade så här: ”Jag är för vindkraft under två förutsättningar, nämligen att den inte fordrar samhällsbidrag – det gör det i det här fallet; EU-pengar är också samhällsbidrag – och att dessa vindkraftverk placeras på platser som inte stör de omkringboende och inte heller gör intrång i naturen. Därför är färdigt industrialiserade platser de enda tänkbara.” Det är ingalunda min uppgift att springa runt och titta var de platserna finns, det har vi folk anställda för, bl.a. i landskapsstyrelsen.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Nämn ett exempel där inte ett vindkraftverk eller någon annan byggnad eller annat inte skulle utgöra intrång i naturen! Utgående från den filosofi som ltl Boman har försöker han vara för någonting men det är omöjligt utgående från de premisser han sätter upp att det överhuvudtaget skulle kunna finnas. Har han den inställningen till Ålands framtid så betyder det att Åland kommer att bli ett naturreservat på sikt.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Häggblom menade föreningen Ålands framtid eller Ålands framtid som sådan. Inte hänger Ålands framtid på några vindkraftverk, utan kom ner på jorden Bert Häggblom och sväva inte uppe i det blå! Åland klarar sig bra utan vindkraftsverken, vi har klarat oss i långa tider, det kommer elström från Sverige i en kabel, det är bara att stöpsla i väggen. Det är inte några problem, börja inte överdramatisera, det är barnsligt!

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Ltl Bomans argumentering visar att det inte finns någon seriositet i den kritik som han har framfört. Han har inte något förslag överhuvudtaget; han sade sig vara positiv till vindkraft, men i den senaste repliken visade han uttryckligen att han är emot: ”det kommer elström från Sverige, det är bara att stöpsla i väggen”! Det fanns inte i hans argumentation, det visar att när man frågar ut honom gång på gång kommer ärligheten fram till slut: han är emot vindkraft!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Spörsmålsdebatten har långt kommit att handla om vindkraft och om ett särskilt vindkraftprojekt, det s.k. Båtskärsprojektet. Det tycker jag är positivt, för det är en av de viktigaste frågorna i energipolitiken. På 1900-talet hittade vi på mycket teknik för att producera och konsumera. Det här seklet kommer vi att få ägna åt att reda på upp efter den tekniken: ta hand om vårt avfall som kom till på 1900-talet de facto och ta hand om miljökonsekvenserna efter all energiförbrukning, om det sedan är elproduktion eller annan energiförbrukning. Därför är vindkraft otroligt viktigt, vid sidan av andra sätt att producera elenergi och annan energianvändning med förnyelsebara energikällor. Det handlar inte om att producera energi, utan rent fysiskt handlar det om att omvandla och all energi kommer från solen, solen sätter vindarna i rörelse och vi tar tillvara vinden, driver fartyg framåt eller tillverkar elektricitet. Det finns också många andra utmaningar: Hur kan man göra så att bilar kan drivas med vindkraft, hur kan man få system för tillverkning av vätgas och bränsleceller i bilarna, hur kan man få fartyg att igen drivas med vindens hjälp via bränsleceller som drivs med vätgas som produceras med vindkraft? Det finns många stora framtidsprojekt, om man är så pass kreativ att man kan tänka i de här banorna. Det finns stora möjligheter industriellt för Åland, om vi kunde bli det försöksområde som vi kan bli om vi ånyo visar på att vi har förnuft att ta tillvara vinden som resurs. Därför är vindkraftprojektet långt mycket viktigare än själva projektet som sådant, skulle jag säga. Sist och slutligen spelar det inte så stor roll om projektet förverkligas eller inte, men följden och möjligheterna av det spelar stor roll. Jag som är bara 29 år ser detta som en viktig fråga. Vi skall komma ihåg att det är mycket prat om jordägo, arrende osv., men vi har marken bara till låns av framtida generationer. Man kan aldrig äga mark på det viset. Vi har den till låns. Vi lever bara här en kort tid och vi har ett ansvar att bruka landskapet Åland så att kommande generationer också kan leva, minst lika bra som vi har det. Kom ihåg det!

 

När det gäller ltl Boman och ltl Sune Mattssons inlägg kan jag bara säga, att läs miljökonsekvens-bedömningen, läs projektbeskrivninge! MKB:n är ett relativt tunt dokument och ett relativt tjockt dokument. Då får man svar på de farhågor som ltl Boman och ltl Sune Mattsson har. Så gott som till hundra procent är svaret det att det här är inget större problem, det här är ingen större sak att oroa sig för. Däremot kan man inte utläsa ur MKB:n ens egen uppfattning om vindkraft som sådan när man ser ett vindkraftverk, om man tycker att det är fult eller vackert, för det är var och ens subjektiva bedömning. Men när det gäller etableringen på Stora och Lilla Båtskär är det så att MKB-processen i sig har gjort att man har övergett ön Nyhamn. Där har MKB:n visat att det finns lite problem, det är några stugor som är nära och naturen är känsligare. Man har alltså ändrat projektet tack vare MKB-processen, och det är miljökonsekvensbedömningens verkliga mening att kunna ändra på saker och ting, att med sakkunskap kunna få fram bättre lösningar. Därför handlar det nu bara om Stora och Lilla Båtskär och Ryssklubben och Kummelpiken.

 

Om man läser MKB:n och de sakutlåtanden som ingår i den kan man givetvis läsa ut att museibyrån är negativ, men vad är museibyrån positiv till? Museibyrån är ett särintresse, de har bara att ta hänsyn till museala värden. Det är klart att så fort museala värden är det minsta lilla påverkade är museibyrån negativ, det är deras sak att vara det. Det är ett särintresse. Som politiker måste vi se till alla särintressen och väga samman och komma fram till: är det här bra eller är det dåligt. Man kan inte bara lyssna på särintressen. Vi kan inte heller bara lyssna på vindkraftaktörerna. Det säger jag absolut inte. Jag uttalar mig inte som andelsägare i Ålands Vindenergiandelslag eller som andelsägare i Ålands Elandelslag, utan jag uttalar mig som lagtingsledamot vald av Ålands folk och så sammanväger jag mina intressen i saken, baserat på sakkunskap, som jag läst i MKB:n, projektbeskrivning och alla de brev och allting som har skickats. Men det är tydligen inte så uppskattat. Helst skall man inte riktigt veta vad man pratar om och bara häva ur sig sin bättre. Är det inte bättre att försöka ta reda på? I takt med att man har vunnit större sakkunskap här i Ålands lagting har saken mottagits positivare. Det upplever jag framför allt med några av centerns ledamöter. Man har tagit åt sig av sakkunskapen. Om projektet förverkligas kan man fortfarande stiga iland på både Stora och Lilla Båtskär, det är inte några problem, man kan vara där och jaga, man kan t.o.m. förbehålla sig rätt att Ålands folk får vara där och jaga. Man kan ströva omkring där och det är inget större störningsmoment – om man läser MKB:n – att vindkraftverken står där och snurrar. Man skall ha tur om man far ut dit exakt vid det förhållande då det är ”worst case” när vinden av vågskvalpet inte överröster vindkraftverken! Det är några få tillfällen per år som det är så; eftersom vindkraftverken har så hög tonhöjd kommer de inte att störa dem som går under dem. Ni som har varit och besökt andra vindkraftverk vet att man utan problem kan föra ett normalt samtal, det bara vispar lite ovanför en. Har vi en bil på tomgång bredvid så hör du inte vindkraftverket, man måste sätta sakerna i deras rätta perspektiv när man argumenterar. Det är inte så att det kommer att bullra, som det skrevs i en insändare som det hänvisades till, som 6 Rockoff-festivaler! Om man ser MKB:n i bilagan med ljudmodellen som jag har här i talarstolen kommer inte 35 decibelsgränsen ens fram till ön Nyhamn; ingen närboende kommer att höra det och är det någon som hör det så är det för att de anstränger sig för att höra det! Det är sådana ljudnivåer det handlar om; 45 decibel går just runt holmarna, dagens krav utanför bosättning. Det är vid extrema förhållanden som t.ex. järsöborna kommer att kunna höra det i stället för vågskvalp och vindens eget brus eller fåglarnas kvitter. Jag bara vädjar till mina kolleger att ta reda på fakta, så kan vi föra en debatt sedan.

 

Insändaren för övrigt skall vi inte kommentera i Ålands lagting, eftersom det är en person som inte kan försvara sig, men om jag hinner skall jag skriva ett svar.

 

När det gäller öarnas status måste jag säga att jag inte har fått del av samma sakkunskap som bl.a. ltl Boman har fått att det skulle vara kronoallmänningar. Jag skall villigt erkänna min okunskap i det här fallet, men jag har förstått det så att en kronoallmänning inte har ett registernummer, men öarna har fastighetsregisternummer och är alltså inte kronoallmänning, även om det är i princip samma sak att det är av landskapet ägda holmar. Jag ser det inte på samma sätt, men jag skulle gärna ta del av den utredning som visar att öarna har denna status.

 

Fru talman!

Vidare till lite andra frågor. Ltl J-E Mattsson höll ett intressant anförande om de övriga sakerna i spörsmålet. Jag håller med ltl J-E Mattsson att det är synd att de här sakerna hamnat lite i skymundan, för det är otroligt viktiga delfrågor i helheten. Mina kommentarer är att när det gäller införande av timmätare är det så, som ltl J-E Mattsson konstaterade, att det är en förutsättning för att kunna införa nya tariffer som tar hänsyn till de förhållanden som råder per timme. Därför måste man mäta och automatiskt mäta så att man hämtar mätvärden. Det är det som är det tekniskt avancerade. Jag har också nämnt ett steg vidare, att man kopplar in sig på elkonsumenternas eltavlor och kan reglera effekt enligt avtal med konsumenterna. Det ställer lite större krav, man måste t.o.m. ändra lagstiftningen därför att man har anslutningsplikt i dag, men det är som jag ser det en vidareutveckling och det är fullt möjligt med den teknik som finns i dag. Det bara ställer krav på att man testar ut det.

 

När det gäller frågan om elcertifikat är det så att i och med att vi nu räknas som en del av Sverige – vi räknas inte som ett eget elland – är det möjligt att direkt sälja på den svenska elmarknaden, eftersom vi är anslutna till lokalnätet i Sverige, men om vi skulle erkännas av Sverige som ett eget elland skulle det bli som vilket EU-land som helst att sälja till Sverige. Elcertifikaten bygger på ett EU-direktiv och det är meningen att det skall bli en gemensam marknad i Europa. Det här är ingenting som man kan motsätta sig längre utan det är bara att införa bestämmelserna innanför de regelverk som EU har satt upp och i grunden bygger det på den s.k. ppp-principen att den som genererar utsläpp skall betala i stället för att skattebetalarna skall betala miljövänligheten. Det här är någonting som landskapsstyrelsen, innan man råkar ut för en officiell anmärkning, måste ta sig  an och lagstifta om. Det handlar dels om hur vi skall ha det här på Åland men framför allt att vi skall ge möjligheter att våra producenter av certifikat, elproducenter som kan få sin el certifierad har möjlighet att på lika villkor sälja den i Europa, vilket man redan gör i dag. Jag är inte så insatt i om det kräver en lagstiftning utan om det räcker med att bli certifierad och att om motparten godkänner det så är det okej.

 

Ltl J-E Mattsson sade att vi tar i med storsläggan när vi säger att elbranschen är starkt kritiska. Jag säger i spörsmålet att elbranschen är starkt kritisk därför det t.o.m har varit ett allmänt möte där redaktörerna öppet framförde stark kritik, inte mot landskapsstyrelsens energipolitik, men, som vi skriver i början på spörsmålet, ”den icke förda politiken”, bristen på åtgärder. Det är det som jag också vänder mig mot att i de diskussioner och de uttalanden som kommer från landskapsstyrelsen är det i  huvudsak positivt, att det är i huvudsak enligt min mening rätt politik, men vi har planen, som i spörsmålet kallas ”Underlag för plan”, men det är ingen plan och den innehåller de konkreta åtgärderna men det är inte någonting som landskapsstyrelsen har antagit, så det vi efterlyser i spörsmålet är svar på frågan: Vilka åtgärder avser man vidta? Det är det jag skulle vilja veta. Man säger i spörsmålet att det skall tas fram en plan, men det är den handlingsplanen som vi skulle ha velat se och eftersom den inte kom ställde vi spörsmålet. Så hänger det hela ihop.

 

Vidare till elpriset frågar sig ltl J-E Mattsson varför ingen reagerar. Reaktionerna från handelskammaren nämndes, men det här spörsmålet är ett sätt att reagera. Elpriset är den allra största frågan, för det är den som drabbar de flesta inom energipolitiken, att vi av flera orsaker har ett oskäligt högt elpris, inte själva elenergipriset, utan det är överföringspriset som är högt, så nog tycker jag att det har reagerats på fältet. Det är klart att en egnahemshusägare som inte har elvärme drabbas inte så hårt som en som har elvärme och framför allt drabbas de som har elintensiv industri allra hårdast. Därför tycker jag att det är positivt om det pågår förhandlingar mellan vindkraftaktörerna och elandelslaget att man skulle köpa vindel som har ett stabilare pris och kanske ett lägre pris, så de förhandlingarna önskar jag lycka till med, för det är också väldigt viktigt att den el vi producerar el kan konsumeras på Åland eftersom det ger nationalekonomiska effekter om el produceras på Åland såtillvida att det pengar som är lånade i åländska banker, ger räntor åt åländska banker, det kanske är arbetsplatser osv., arrende tillkommer, skattebetalare. Det finns många effekter. Det hoppas jag verkligen att man fortsätter att förhandla om och kommer överens om.

 

Den stora kostnaden för oss är reservkraften och som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson en gång sade betalar vi först för vår egen och sedan för Sverige. Det stämmer delvis eftersom regionavgiften delvis är för reservkraft och vi har ett annat reservkraftläge när vi är en ö, men det sades här att i Sverige och Finland har man bara 10 procent reservkraft, men det är ute distribuerat hos konsument; i själva verket har man faktiskt 100 procent reservkraft eftersom man har sådana linor både österut och västerut, både Sverige och Finland, att man kan skaffa sin elförsörjning bortifrån. Detta att vi är isolerade gör att vi inte har samma möjligheter att koppla till oss reservkraft utan vi måste ha en egen uppbyggd här. Det där är en annan diskussion. Vi är medvetna om att man har valt en viss linje som jag också har varit kritisk till.

 

Ltl J-E Mattsson säger att vi har missat en sak och det handlar om tariffsättningarna för Kraftnät Åland. Det är också en viktig detalj och det positivt att ltl J-E Mattsson tycker att vi har missat att man förlitar sig på att spörsmålsställarna skall ta upp det. Jag tycker personligen att det här är en sak som landskapsstyrelsen som huvudägare till Kraftnät borde ta tag i och vill landskapsstyrelsen föra en regionalpolitik som gynnar eller missgynnar landsbygden är det upp till landskapsstyrelsen att styra sitt bolag som man är huvudägare i.

 

Fru talman!

Jag har föreslagit en kläm som tydligt skulle få lagtinget att ta ställning för att Stora och Lilla Båtskär skall arrenderas ut till vindkraftprojektet som är beskrivet i projektskrivning och MKB. Det fanns en majoritet, vill jag påstå, för klämmen här i Ålands lagting, av diskussionerna att döma. Nu har det kommit en ny kläm av ltl J-E Mattsson som i praktiken inte tar ställning nödvändigtvis, absolut inte lika tydligt som den tidigare klämmen, utan man säger bara att det skall komma ett besked. Vi är väl alla överens om att det skall komma ett besked och ltl Boman och ltl Sune Mattsson har en skrivelse som de också vill ha besked om. Det blir lite svårt att bestämma sig hur man skall agera. Det är lite synd att man har backat från centerns sida från att ha varit aktivt för projektet och nu är för den här klämmen, som, beroende på hur man läser den,  också är delvis för. Det är så med ärendet rent formellt – det har, som nämndes här, diskuterats misstroende i pressen – att om någon skall misstros i det här ärendet, så är det inte landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, som för det första är positiv och har uttryckligen uttalat sin positiva inställning och för det andra inte har ärendet på sitt bord, eftersom social- och miljöavdelningen har ärendet, mot alla principer, så det ligger alltså på landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons bord. Det torde väl stå klart för ledamöterna vad den här landskapsstyrelseledamoten har för inställning till projektet. Därför skulle det ha varit viktigt att få en kläm som tydligt uttalar lagtingets vilja. Det är endast landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson och lantrådet som kan ta frågan till behandling överhuvudtaget, som har den rätten. Om någon skall misstros är det, som sagt, liberalernas Sune Eriksson, kanske inte i det här skedet utan om lagtinget skulle ha godkänt min kläm, så kommer det ett tillfälle i framtiden där vi måste från lagtingets sida sätta ner foten. Där tror jag också att vi har en majoritet bakom oss i lagtinget som vill ha ärendet utagerat, att man måste komma till skott. Man skyller på att man inte har utvärderat öarna, men man har gjort MKB:n och man har haft öarna i sin ägo över ett halvt år, så om man skulle vilja skulle man nog ha hunnit utvärdera användningen. Jag var, som jag sade tidigare, ut till Lilla Båtskär och det var fortfarande statens skyltar på alla fastigheter där. Jag reagerade lite på det och jag förväntar mig att landskapsstyrelsens kontaktuppgifter skulle ha funnits åtminstone på dörren, men så var icke fallet, man skulle ringa till Senatsfastigheter om man ville någonting.

 

Skulle jag av lantrådet få en försäkran, eftersom jag vet att jag inte får det av ledamoten Sune Eriksosn, att lantrådet är positivt inställd till till projektet och kommer att föra upp det på landskapsstyrelsens bord kunde jag dra tillbaka min kläm - tyvärr är inte lantrådet inte här – och stöda den nya klämmen, eftersom den i alla fall är ett steg framåt. Det är lite oklart i vilken riktning! Kan jag få det av lantrådet, så drar jag tillbaka min kläm.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman anförde flera gånger här i sitt inlägg att det fanns argument i miljökonsekvensbedömningen som talade för hans ställningstagande. Det är möjligen på det viset. Men nu är det nog så att miljökonsekvensbedömningen har blivit väldigt ifrågasatt på formella grunder och naturligtvis också innehållsmässigt. Men det allvarliga är nog de formella brister som tydligen gäller i fråga om MKB:n. Det är oklart i vilken mån det finns någon ansvarig tjänsteman för MKB:n, vilket lagen förutsätter. Det är också så att under själva arbetet har man förändrat förutsättningarna för MKB:n jämfört med avgränsningsmötet. Det var kanske någon annan här i salen som var med på mötet; jag var där och då var det så att det var en viss typ av vindkraftverk som skulle ligga till grund för bedömningen, men under arbetets gång ändrades detta ensidigt av miljökonsekvensbedömaren och det förstår alla att så kan det inte gå till. Det finns också andra invändningar, men det här tycker jag att är två av de allra allvarligaste. Jag är nog väldigt skeptisk till miljökonsekvensbedömningen vad gäller dess formella grunder och på det sätt som den har genomförts. Den är också nu utsatt för prövning i högre rättsinstans och det skall bli intressant att se hur man bedömer den där. Dessutom har ett antal privatpersoner givit yttrande; deras yttrande finns överhuvudtaget inte med, inte ens som bilaga.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan ge ltl Sundback rätt i det att det har varit en del formaliteter med MKB:n och det är landskapsstyrelsen som enligt min mening har klåpat. Jag har själv ställt en enkel fråga varför det tar så länge för miljökonsekvensbedömningen att komma fram, men jag fick svaret att det fanns orsaker, det var inte någon politisk fördröjning, även om jag hade de misstankarna. Att man har bytt typ av verk var i samband med att man gjorde förändringen, på grund av MKB-processen flyttade man bort från Nyhamn, så det är till fördel att man har gjort sig. När det gäller övriga brister har MKB-processen varit utsatt för många lobbyister från olika håll och det finns vissa tider när man måste vara inne med utlåtandet för att de skall kunna bli bilagda. De här tiderna håller man; annars kan man komma med en bilaga hur sent som helst. Det är faktsikt så att man från landskapsstyrelsens sida har gjort bedömningen att miljökonsekvensbedömningen är okej, man har fastställt den och den har rättsverkan, vilket är det väsentliga.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är synd om man har fastställt den och tror att den har rättsverkan om den en gång är utsatt för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen. Jag undrar hur landskapsstyrelsen i så fall skall bete sig om det visar sig att det finns klander mot den. Jag uppfattar det så att ltl Sundman menar att de som har kommit in med yttranden har gjort det på fel tid och att deras yttrande på den grunden skulle vara oriktigt. Jag undrar om det riktigt stämmer. Det är i alla fall över 30 personer som är väldigt besvikna över att deras yttrande inte finns med i behandlingen. Man kan inte som ltl Sundman argumentera att han tycker att det är till fördel att det har skett vissa förändringar i det ursprungliga; det är inte det som gäller i ett sådant här fall utan det är just den formella opartiska utredningen som skall respekteras. Då kan inte en enskild politiker i något sammanhang tycka att det var bra att det gjordes förändringar. Det är att inte riktigt förstå sig på hela syftet och meningen med processen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade har jag själv tidigare ifrågasatt MKB-processen för att den har dragit så ut på tiden i vissa moment, men i för mig väsentliga saker som skulle påverka ställningstagandet föreligger inte felaktigheter. Förändringen i vindkraftverk hade ingen fysisk inverkan, det var inte fysiskt några andra vindkraftverk utan det handlade om att man bytte generatortyp och har ingenting att göra med utseende, ljudnivå eller något sådant när man gör en miljökonsekvensbedömning Konsekvensbedömningen är gjord av Finlands ledande miljökonsekvensbedömarföretag. Om inte de klarar av det, vem skall då klara av det. Utlåtandet som ges till MKB:n är med till fullo; avgränsningsmötet är med i full text, exakt vad som har sagts av vem, så allt som har kommit inom rätt tid är bifogat. Det finns inga felaktigheter på det viset, utan det klandervärda var tiden för olika momenten och det har jag som sagt själv kritiserat, men sakligt är det inte några felaktigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Det är tur att vi har ltl Sundman här i salen som är en expert och som dessutom vet vem som har läst vilka papper!  Jag vill bestämt hävda att jag har läst miljökonsekvensbedömningen och jag betraktar den fortsättningsvis som en partsinlaga för projektet för Ålands Vindkraftsbolag. Jag har också ganska tunga argument. Jag har i min hand t.ex. ett niosidigt utlåtande som på punkt efter punkt går emot MKB:n och visar hur felaktig den är. Att den skulle vara så där bra som ltl Sundman påstår är nog rena rama rappakaljan! Det är en partsinlaga från vindkraftbolaget.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Att miljökonsekvensbedömningen skulle vara en partsinlaga är en mycket allvarlig anklagelse, dels mot landskapsstyrelsen, dels mot det företag som har uppgjort den. Jag tar starkt avstånd från den anklagelsen. Det utlåtande som ltl Boman hänvisar till har jag också läst och jag kan direkt skriva ett utlåtande som är lika långt med klander mot det utlåtandet. Det är det som är meningen med en MKB-process att alla åsikter skall komma fram, man skall lyfta på alla stenar, men sedan är det en sakkunnig utredare som kommer till en MKB, sedan är det ett myndighetsförfarande som är stipulerat i lagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var skönt att till slut få höra att spörsmålsställaren även hade andra avsikter än enbart vindkraften, men den kom ändå i skymundan. Jag måste i förklarande syfte säga några saker och be om några saker. Det är absolut inte på grund av spörsmålet som jag har uttalat mig, utan det här är saker som jag har kunnat ganska länge. Ltl Sundman var inne på frågan om fjärravläsning med teknik och också på detta med tvåvägskommunikation. Det är sant att det finns, men den finns inte i kommerisellt använt syfte ännu. Det finns bara ett land i Europa i dag som har den installerad i större mängd och det är Italien, även där i försökssyfte. Sedan finns det några små elverk i Sverige som också har gjort detta och man har mycket kommunikationsproblem.

 

Jag efterlyser det som spörsmålet egentligen borde handla om: bristen på vilka åtgärder. Det finns inte i spörsmålet några förslag till åtgärder, man hänvisar till uteblivna svar från landskapsstyrelsen. Det är sant, de har uteblivit. Men förslag på åtgärder ser vi inte i spörsmålet! Vad vill spörsmålsställarna egentligen att skall göras annat än att bygga vindkraft? Ltl Sundman var inne på överföringspriser. Ålands Elandelslag har ett överföringspris på sin del av nätet som inte är dyrt. Det är reservkraften som kostar mera här än någon annanstans. Det är regionnätsavgiften med några andra småsaker. Det fordrar kanske en förklaring.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är kort att svara på frågorna i replik, men givetvis är det så med den tilltänkta effektbortkopplingen från konsumenter att den ytterligare måste testas, men varför vänta på att alla testar! Vi kan testa här på Åland och införa den och gå i bräschen också för sådan teknisk utveckling. Vi har på det viset lättare att göra det här eftersom vi har en begränsad och ganska småskalig elstruktur. Därför kan vi kanske hjälpa till i övriga Europa genom att testa sådan här teknik och det tror jag att elbolagen också är intresserade av. När det gäller spörsmålet som sådant är det faktiskt en fråga; vi kommer inte med några redogörelser för en alternativ politik, även om vi har gjort ganska mycket i spörsmålet. Vi ger svar på flera frågor som vi ställer. Det finns många i skrivelserna, om man tar den som ltl J-E Mattsson i sin roll som styrelseordförande i Ålands Elandelslag har skickat så finns det en rad frågor uppräknade som man önskar åtgärda från landskapsstyrelsens sida: svar på frågor, förhandsbesked osv. Också tidigare från Ålands Elandelslag finns det många exempel på olösta frågor och det är inte några stora grejer, men det är bara det att man borde komma till skott och det är det som branschen väntar på. Man har väntat tålmodigt i och med att landskapsstyrelsen har hänvisat till den kommande energiplanen. Därför skulle vi vilja se energiplanen: handlingsplanen med anledning av det underlag som har tagits fram. Förutom att vi är kritiska till att man har gjort fel antagande om t.ex. elförbrukning osv. Man borde sätta ner foten från landskapsstyrelsens sida och säga att så här är det, så här skall vi göra. Det är det vi saknar och därför har vi ställt spörsmålet. När det gäller överföringspriset menar jag det totala överföringspriset, inte en enskild del som kommer sig av Ålands elandelslag utan det totala överföringspriset.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att Ålands Elandelslag har påtalat ett brev sex punkter där man vill ha åtgärder. Dessa punkter har framkommit tidigare i den korrespondens som elandeslaget har haft med landskapsstyrelsen och andra berörda. Det är en korrespondens som ltl Sundman har fått ta del av från elandelslaget. Trots att man alltså har kunnat ta del av kritiken har man inte kommit med förslag till åtgärder, utan det är ett allmänt kritiskt antagande.

 

Ltl Sundman kritiserar den nya klämmen. Det som finns i den klämmen som måste vägas in i arrendeavtalet är ändock miljö- och kulturintressena som inte finns nämnda i ltl Sundmans klämförslag. Jag hoppas verkligen att avsikten med det klämförslaget ändå var att man skulle ha landskapsstyrelsen att väga in både miljö- och kulturintressen innan de tar slutlig ställning.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller inte med om att vi inte från spörsmålsställarnas sida skulle ha kommit med förslag till alternativ politik. Det har vi gjort i det här fallet och också i tidigare energipolitiska ärenden, som t.ex. reservkraftframställningen som kom. Jag har i mina anföranden och också i spörsmålet framförs det en alternativ linje i många av detaljfrågorna. Men huvudsakligen är det inte några stora skillnader mellan landskapsstyrelsens sagda politik som man har fört i diskussioner med det som jag förespråkade. Det är bara det att man borde börja vidta åtgärder.

 

När det gäller min kläm ingår i den natur- och kulturintressena eftersom jag ställer det villkoret för ett arrendeavtal att man skall få miljötillstånd och byggnadslov och när de två tillstånden behandlas beaktar man natur- och kulturmiljön. Det är på det sättet man beaktar dem. Man kan inte beakta de på annat sätt. Man kan inte beakta i ett arrendeavtal annat än vissa villkor, att ni får inte röra den stenen osv. Men när man ger byggnadslov och miljötillstånd får man verkligen svart på vitt vad som gäller. Min kläm villkorar att man måste beakta natur-, kultur- och miljöintressen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman nämnde om elpris och konsumtionspris. Jag vill klargöra att elpriset på Åland är konkurrenskraftigt om man jämför med Sverige och Finland och Norden. Vi har bra priser. Problemet på Åland är överföringspriset: Sverigekabeln, reservkraft, nätkostnader osv. Det är det som är dyrt beroende på att vi bor på en ö och det är många små konsumenter som skall bekosta det utspridda nätet. De flesta bebodda öarna har el. Vi kan sänka det något om vi kommer överens med svenskarna om nättariffen och kanske effektivisera vissa andra verksamheter för att delvis få ner konsumentpriset, men för att rejält få ner konsumentpriset måste det till skattepengar, pengar via landskapets budget. Det finns inte så mycket andra alternativ. Vi vet att redan i dag är Sverigekabeln subventionerad till 40 procent av skattepengar. Det är alltså inte så lätt att få ner kundens konsumtionspris.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Elpriset på Åland är högt. Elenergipriset står på samma nivå som övriga Norden, men elpriset är högt på grund av att överföringsdelen, den del vi betalar för att frakta elektrontryckvågen från kraftverk till två hål i väggen, är högt. Högt i den delen av priset är de kostnader som hänför sig till Kraftnät Åland, alltså regionnätsavgiften, kostnader för Sverigekabel osv. De åländska distributionsbolagen Mariehamn stads elverk och Ålands Elandelslag ligger ungefär på ett medeltal, man kan inte säga att man är billig, men man kan inte heller säga att man är dyr, utgående från de förutsättningar i vilka man verkar, särskilt beträffande elandelslaget. Det är precis det här jag har sagt i mitt anförande – men man kan säga det en gång till om man vill!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

Spörsmålet skulle egentligen handla om energipolitik, men här i andra dagens debatt handlar det om vindkraften och dess utbyggnad. För min del tänkte jag säga några ord om den tilltänkta platsen Stora och Lilla Båtskär. Jag är en av dem i församlingen som har upplevt ett helt år på Lilla Båtskär åren 1957-58 på den tiden då gruvdriften var i full gång, så jag tror att jag har en ganska klar bild av alla årets tider som kretsar runt detta område. Då fanns det på Stora Båtskär en fullt bemannad sjöbevakningsstation, så jag skulle vilja anknyta till den kulturella biten vad beträffar Lilla Båtskär; där har jag en bestämd uppfattning att ett vindkraftverk borde inte uppföras på Lilla Båtskär. Det finns ett stort intresse i dag för Lilla Båtskär. Det har ett kulturellt värde som jag ser det i och med lotsplatsen som har lång tradition, ända från 1800-talet. Samma är det med sjöbevakningsstationen. Vi vet vilket intresse Föreningen för att bevara Kobba Klintar har, så varför skulle inte Nyhamn en dag också kunna utgöra ett objekt för en förening eller privat för att bevara ön i det skick den befinner sig i dag. Man måste bara konstatera att i och med gruvdriften försvann lite av den ursprungliga omgivningen, men där finns i alla fall det omtalade gruvtornet och också lotsstugan som enligt min bedömning är absolut nödvändigt att omhändertas och att den får en renovering.

 

Vi läste i massmedia för en tid sedan och landskapsstyrelsen är också bekant med att Lågskärsarkipelagen och Nyhamnsarkieplagen skulle vara ett fågelskyddsområde. Jag tror tyvärr att det här mycket hör ihop med vårjakten; jag tror att vi får det svårt den dagen EU-kommissionen skall ta ställning via EG-domstolen om vårjaktens vara eller icke vara. Har vi ett fågelskyddsområde som är önskvärt från EU tror jag att vi har alla möjligheter att försvara det, men vill vi inte inrätta området utan placerar vindkraftverk där i stället tror jag att det är ett svagt argument.

 

Jag delar ltl Sune Mattssons åsikt om tidsaspekten, att landskapsstyrelsen skulle kunna ge svar till den 1.7. Vi har i dag 12 maj, så tiden är knapp. Utgående från den kläm som ltl J-E Mattsson nu lägger fram finns det ingen realistisk möjlighet som jag ser det att kunna ge vindkraftbolaget det ställningstagande som de vill ha med tanke på finansieringen.

 

Jag vill avsluta med att säga att kommande lagting kommer säkert att få ta del av finansieringen via ett samhällsstöd. Finansieringen kommer inte att täcka det EU-bidrag och den övriga finansiering som de som förespråkar den här lösningen av vindkraftparken påstår.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är intressant med den kulturella biten. Liksom det har kommit många nya fågelvänner har det blivit ett stort intresse för Lilla Båtskär. Det är säkert så att ltl Holmberg har mycket mera kunskap om det här än mig som har varit dit ut några få gånger, men nu ser det hemskt ut där. Är det så att området är av kulturellt värde är det tragiskt hur man har låtit det förfalla. Man kan inte vara så mycket intresserad från landskapsstyrelsens sida åtminstone eftersom man inte ens har bytt skyltarna på dörrarna. Det tycker jag faktiskt att är lite beklagligt, fast det är en liten detalj. Vindkraftaktörerna har i sin anhållan erbjudit sig att ta hand om byggnaderna, bevara dem och rusta upp dem samt hålla dem i skick, vara lite av hustomte därute. Den renovering som bör göras där kostar och varifrån skall vi ta de pengarna? Jo, vi kunde ta dem från arrendet, man kunde låta arrendepengarna arbeta därute och bygga ut det i det skick som det var t.o.m. 1957-58 och ha det som en turistattraktion. Vindkraftsetableringen hindrar inte det utan tvärtom är det extra intressant att man har fortsatt med en verksamhet där som är en industri som ligger rätt i tiden nu, om man tyckte att gruvdrift låg rätt i tiden då.

 

När det gäller fågelskyddsområdet ser lokala fågelexperter inte Båtskär som speciellt värdefullt; visst är det värdefullt, men däremot vurmar man om området mellan Båtskär och Lågskär. Det påverkas inte av vindkraftetableringen. Jag kan hålla med om att det borde man överväga om experterna anser att man kan skydda det.

 

Vad gäller påståendet att aktörernas kalkyler inte skulle stämma skulle jag inte drista mig att ifrågasätta så tunga näringslivsrepresentanters som det finns i vindkraftbolaget beräkningar. Nog kan man förstås ha en sådan syn på det åländska näringslivet, men jag har det inte!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Vad beträffar de fastigheter som finns på Lilla Båtskär måste man komma ihåg det som ltl Sundman sade i sitt anförande att landskapet har ägt det sex månader. Det är alltså finska staten som har stått för underhållet av byggnaderna, medan det nu åvilar landskapsstyrelsen ett stort ansvar att vidta åtgärder för att snygga upp området, för jag kan hålla med om att det är inte vackert som det ser ut där i dag. Jag tror inte heller att det blir ett attraktivare område om man lägger ett vindkraftverk där. Så mycket erfarenhet har jag i alla fall av vindkraftverk att de är ingenting som man lockar till sig semesterfirare och besökare med, absolut inte! Då styr man bort dem och då kanske inte den kulturella biten har något värde. Vill man bortse från den förlägger man givetvis ett vindkraftverk där. Vad beträffar finansieringen sade jag i mitt anförande, och jag står för det, att kommande lagting kommer säkert att få ta ställning till samhällsfinansering om projektet med fem vindkraftverk skall förverkligas i Nyhamnsarkipelagen.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill återigen ta avstånd från det misstroende mot det åländska näringslivet som framkommer i ltl Holmbergs anförande och replik. Jag tror att man kan kalkylera på rätt sätt. Det som har gjort projektet mer lönsamt är elcertifikathandeln som EU har bestämt att skall införas och den kommer att bestå. Det är ett EU-direktiv, som vi har sagt tidigare. När det gäller det kulturella värdet så inte hotas det av vindkraftetablering, utan snarare finns det en möjlighet att någon tar hand om byggnaderna. Jag håller med ltl Holmberg om att staten inte har skött om det. Man har i princip låtit det förfalla. Därför satte landskapsstyrelsen igång övertagandet och hävdandet av bestämmelsen i självstyrelselagen där jag själv hade flera möten med berörda instanser och det gläder mig att man kom i mål med det. Som ltl Holmberg sade, nu har landskapet ansvaret och det skall vi inte sköta underhållet lika dåligt som finska staten skötte det. Därför tycker jag att vi skall ta chansen när någon erbjuder sig att sköta det. Det är ett utmärkt tillfälle; samtidigt som man servar vindkraftverken kan man serva byggnaderna. Då får man en hustomte på plats. Det är att slå två flugor i en smäll på ett mycket bra sätt och man kan absolut bevara byggnaderna, både gruvtornet och byggnaderna runt i dess ursprungliga skick för att kunna berätta att här fanns det en gång i tiden lotsverksamhet, gruvverksamhet osv. Jag förstår mig inte alls på det resonemang som ltl Holmberg för när man har den här möjligheten.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag kan inte uttrycka mig klarare än så här att ltl Sundmans åsikt passar inte ihop med ltl Holmbergs åsikt och därför står vi så långt från varandra. Framtiden får utvisa vem som har rätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Eftersom jag inte hann in och begära replik till ltl Häggbloms anförande måste jag understöda när det gäller sammanblandningen med min namne Sune Mattsson att man bör alltid vara klar när det gäller att uttrycka vem man avser. Jag är också klar över vem jag var när jag stod här, i vilken egenskap jag stod här. Jag stod inte här som centerns gruppledare och uttalade mig i något gruppanförande utan det var mitt personliga anförande. Det gäller också min status i lagtinget i övrigt. Jag stod inte här som representant för Ålands Elandelslag, om det var någon som trodde det. Däremot anser jag att min roll som lagtingsledamot och med vetskap om det som Ålands Elandelslag står för och har åsikter om kände jag att det var rätt att någon framför de synpunkterna här i detta lagting så att vi också kan debattera dem, för de innehåller en stor del av den substans som kanske spörsmålsställarna också har haft som grund för sitt spörsmål.

 

Tillbaka till en detalj i sammanhanget. Ltl Sundman och ltl Häggblom sade att de inte stöder satsnsingen på en gasturbin för reservkraft i det här skedet och det kan jag väl acceptera. De utgår från en kabel till Finland, men i det sammanhanget bör man också säga att skall vi ha en ny kabel behöver man också överväga en ny kabel till Sverige. Det går att bygga en till dit också. Med erfarenhet av den tidigare utmatningspunkten i regionnätet kanske en ny kabel till Sverige skulle kunna byggas till en sådan punkt i framtiden att vi slipper regionnätsavgiften, om vi kommer upp på det svenska stamnätet. Men det är inte så enkelt för det svenska stamnätet är 220 kilovolt och inte 110 som vi finns på i dag i regionnät. Det är en aspekt i det hela. Reservkraften måste vi ändå ha. Kabelalternativet kommer väl att vägas mot varandra en dag och det är förmodligen prislappen som avgör vad det blir.

 

När det gäller den regionala skillnaden i stamnätskostnader mellan Ålands Elandelslag och Mariehamns stads elverk har de facto spörsmålsställarna inte tagit den med i sin diskussion trots att jag framförde att jag var kritisk till skillnaderna. Jag är fortfrande kritisk också jag tycker att det här är en fråga som bör lyftas på bordet: skall man kunna utveckla landsbygden, som åtminstone jag är inne för, kommer landsbygden att behöva flera 45 kilovolts inmatningspunkter ute på landsbygden och detta föranleder kostnadsökningar enbart på landsbygden och ingen annanstans, medan staden kan expandera ekonomiskt och byggnadsmässigt med det antal inmatningspunkter man ännu har. De här är en fråga som har mycket stark regionalpolitisk karaktär och jag har förstått tidigare av spörsmålsställarna att man vill vara regionalpolitiskt tänkande, men den här frågan har man inte tagit någon notis om.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om kabel till Sverige eller Finland är det mycket riktigt så att den frågan har vi drivit från Obunden Samlings sida. Detta ingår inte heller i spörsmålet utan det lämnar vi bort eftersom det är ett skilt ärende som har behandlats. Det råkade sig så att det var nära på här..

Det har gjorts en utredning av Swedpower, ett svenskt företag, som har vänt på alla stenar och kommit fram till att det ekonomiskt mest fördelaktiga är en kabel till Finland och det är på den sakkunskapen jag har baserat mitt ställningstagande. Att bygga en kabel till Sverige bara för att bli kvitt den felaktiga regionnätsavgiften är nog lite krystat. Den måste man få bort på annat sätt. Jag har sagt hur. Jag har sagt att man bör ta hjälp av jurist och påpeka att EU-rätten förbjuder sådana här avgifter. Då får man bort den förr eller senare. Måste det gå så långt som till domstol må det väl få göra det; kan man behandla sådana saker som snus och sjöfågeljakt i domstolen måste man också kunna behandla regionnätsavgiften också. Men jag hoppas att man kan lösa det genom diskussioner.

 

När det gäller den regionala taxeskillnaden understöder jag det resonemang som ltl J-E Mattsson förde fram. Det är också så i andra frågor på energimarknaden att staden profiterar på landsbygdens bekostnad. Hela modellen med reservkraft och hur man betalar kors och tvärs gör att det är stadens bolag som tar vinsten. Detta i kombination med det här gör att landsbygden har stora nackdelar av dagens system. Jag vill påpeka att det är faktiskt centern som har både lantrådsposten och energiministerposten och det är bara att agera på bolagsstämman; ägarna Ålands landskapsstyrelse kan alltså bestämma över Kraftnät Åland på bolagsstämman.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Några korta synupnkter. Ltl Sundman sade att det är bra att vi får husen upprustade. Då vill jag understryka att ett par från Jomala har erbjudit sig att på Stora Båtskär renovera husen om de får möjlighet att nyttja. Jag håller precis med ltl Holmberg, och jag kan upprepa det jag sade, att det blir svårt att hinna få besked före 1 juli; det är en väldigt kort tid så jag kan inte förstå hur man skall hinna göra några bättre utredningar för man har inte gjort några stora utredningar om användningsområdet hittills.

 

Det finns en detalj i vindkraftbolagets presentation till oss som jag tror att särskilt tillfredsställer ltl Sundman, nämligen att man tillsammans med sjöfartsverket vill lägga en kabel till Lågskär för att förbättra farledsövervakningen. Man får ett väldigt bra skydd från finska staten mot intrång militärt med ubåtar osv. Den kabeln är enbart till för övervakning av farlederna och har inget att göra med att höja vår demilitarisering, utan det är snarare tvärtom att finska staten får en möjlighet att övervaka oss ännu bättre. Detta har ingen nämnt så jag tänkte att det skulle vara skojigt att ta fram det, eftersom ltl Sundman i sitt anförande inte säger ett ord om det och jag trodde nästan att han skulle säga att det där kan vi inte gå med på.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Spörsmålsdiskussionen tar vida svängar! Jag tycker att det är bra att det är flera som har erbjudit sig att rusta upp byggnaderna både på Stora och Lilla Båtskär. Jag har inte läst ltl Bomans och ltl Sune Mattssons anhållan om fågelskyddsområde, men det är möjligt att de två nyvunna fågelvännerna också kan tänka sig att vara med och hjälpa till lite; då garanterar vi absolut att husen hålls i ett bra skick. När det gäller skydd för intrång och fiberkabeln så kanske den nog behövs med anledning av den nu sittande landskapsstyrelsens ytterst liberala inställning till avrustning av demilitariseringen som vi såg i Open Skies-ärendet, så vi får väl, som sagt, återigen förlita oss på landshövdingen och finska staten att de övervakar demilitariseringen!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det direkta svaret på vem ltl Sundman anser att vi skall förlita oss på när det gäller övervakningen!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är lite tragikomiskt att det är landshövdingen som säger till när Ålands rättigheter kränks!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Man tänker använda sig av etableringen på Stora och Lilla Båtskär som en möjlighet att förbättra övervakningen och då hjälper ett åländskt bolag till med det. Jag tycker att det inte skulle behöva vara där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Den här diskussionen och det som har kommit ut av den – två klämmar – sätter oss och mig, som har föreslagit klämmen, i en delikat situation. Eftersom det har funnits en tidigare majoritet för min kläm som nu kanske har förbytts i majoritet för en annan kläm, så kan det de facto bli så att min kläm inte godkänns och då är jag lite rädd för att de få men starka krafterna inom regeringsblocket som är emot projektet använder det lagtingsbeslutet som argument mot.

 

En procedurfråga, herr talman. När vi diskuterar saker och ting här i Ålands lagting är jag för att lagtingsledamöterna skall i enlighet med 9 § lagtingsordningen få tänka enligt sin egen vilja och inte vara bundna av något annat. Tyvärr har vi ett system som heter parlamentarism och det betyder att partier beslutar, grupper på nio ledamöter t.o.m. har en och samma åsikt, fastän det inom gruppen finns många skilda åsikter. Starka personer kan få sin åsikt igenom fast det finns en majoritet för en annan åsikt i Ålands lagting.

 

Jag har redogjort för hur ärendet ligger i landskapsförvaltningen: på social- och miljöavdelningen. Det ligger inte på det viset under den centerminister som annars har energifrågan utan det ligger på social- och hälsovårdsminister Sune Eriksson. Men för att göra det bästa av situationen efterlyste jag lantrådets positiva uttalande om projektet; lantrådet har tyvärr inte haft tillfälle att uttala sig. Ltl J-E Mattssons kläm är ändå ett steg i rätt riktning och – nu kommer lantrådet – drar jag tillbaka min kläm och understöder ltl J-E Mattssons kläm. Jag hoppas verkligen att man kommer till samma resultat med den som man skulle ha kommit med min kläm; om inte får vi återkomma i frågan.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller att författa klämmar och komma till resultat tycker jag att utvecklingen och resonemanget som ltl Sundman för ändå är ett tecken på att det är just så det fungerar. Man försöker och man har positiv vilja att resonera sig samman. Det är precis det som har skett inom del av centergruppen i varje fall och i en stor del av den liberala gruppen, men även andra ledamöter i lagtinget har varit delaktiga i den process som nu har skett. Inte alla har upplåtit sin stämma i lagtingets plenisal i den här frågan, men om jag har uppfattat situationen rätt så har vi nått så långt vi kan komma i konsensus i den här frågan. Om lantrådet väljer att kommentera den ytterligare får vi se, men för min egen del har jag förhoppningen att eftersom det finns ett datum inskrivet frågan får sin slutliga lösning. Det är klart att vi i annat fall får återkomma, men vi har gjort det möjligt för en fortsättning och en lycklig lösning av problemet.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Om man läser klämmarna är det så att enda skillnaden är att min kläm tar ställning för att det skall utarrenderas medan ltl J-E Mattssons kläm klär in det i lite andra formuleringar. Däremot tar min kläm ställning på samma sätt för att man skall beakta kultur- och naturintressen, eftersom jag i min kläm kräver miljötillstånd och byggnadslov. Det är alltså ingen större skillnad på klämmarna egentligen för hur man än ”kramas” är det så att det är fråga om en hemställan som inte är juridsikt bindande, men den är dock politiskt bindande. För mig är det inte hela världen om det inte står mitt namn under den kläm som blir godkänd. Jag tycker att det är viktigare att saken kommer fram och att man får ett positivt beslut så att man kan förverkliga projektet. Jag tackar för den process som har varit och att man har kunnat diskutera ihop sig; från min sida är det positivt om det resulterar i det som jag vill: att man arrenderar ut marken åt aktörerna i fråga.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det kan vara riktigt att det är samma innehåll i klämmarna; infallsvinkeln är i varje lite annorlunda. Det är nämligen så att i ltl Sundmans kläm skulle man ha nöjt sig med att få tillstånd av externa myndigheter, byggnadsnämnden i Lemland och  miljöprövningsnämnden, medan man inte avkrävde landskapsstyrelsen ett ställningstagande om natur, miljö och kultur. Det är en viss skillnad. De skall också göra en objektiv bedömning. I övrigt är jag också nöjd med utvecklingen av ärendet och hoppas på att det som behöver uppfyllas görs och att vi får en lycklig lösning.

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När landskapsstyrelsen tar ställning till arrende tar man ställning för att projektet möjliggörs. Däremot skall landskapsstyrelsen inte ta ställning till sådant som man har delegerat på underliggande myndigheter och framför allt på självständiga myndigheter, såsom miljöprövningsnämnden och byggnadsnämnden i kommunen, som har sakkunskap och som skall tolka lagen. Landskapsstyrelsens bedömning skall alltså strikt bara vara arrendet som sådant, eftersom det i övrigt finns stipulerat i lagstiftning vad som skall avgöra. Miljökonsekvensbedömningen är också en institution i det här fallet som skall kunna bistå med sakkunskap. Politiskt kan man förstås förvägra arrende och då tar man ställning mot projektet. Hur som helst, man kan diskutera detta länge, men vi har enligt min bedömning en politisk verklighet att det finns en majoritet här i Ålands lagting för att detta projekt skall förverkligas. 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Spörsmålsdebatten som har handlat om mycket annat än bara vindkraft har utvecklat sig i dag åtminstone till en vindkraftdebatt. Jag har medvetet suttit och lyssnat i dag. Frisinnad Samverkan är i grunden mycket positiv till vindkraft. Vi har dock varit skeptiska till att förverkliga det med de stora bidragen, de många miljoner som man tidigare diskuterade, men nu har vindkraftbolaget självt sagt att man kan förverkliga det och den samhällsinsatsen skulle vara att man arrenderar ut holmarna till bolaget. Det är vi för. Vi ser här att man kan få miljövänlig energi producerad. Dessutom kan våra företag profilera sig i marknadsföringen som miljövänliga företag, och det ser vi också som en fördel för vårt samhälle. Jag vill också säga att under helgen och före helgen har det förekommit en mycket konstruktiv diskussion med de obundna, andra partier, gruppledaren ltl J-E Mattsson, men även med lantrådet och vår målsättning har varit, precis som med jordförvärvslagen samt med spörsmålet om utbildningspolitiken, att komma framåt med sakfrågan. Själv upplever jag nu att vi är på väg att få en stor majoritet för ltl J-E Mattssons klämförslag. Jag har också pratat med lantrådet i korridoren; han sitter i ett möte och han sade att han är beredd att föra upp frågan från kanske ledamoten Sune Erikssons bord till diskussion i landskapsstyrelsen. I och med det är vi i vår grupp nöjda med det och är beredda att stöda ltl J-E Mattssons klämförslag. Jag tycker också att ltl Sundman visade politisk mognad genom att dra tillbaka sitt klämförslag och omfattar ltl J-E Mattssons. Det visar på kompromissvilja och att man vill föra saken framåt.

 

Vi är som sagt nöjda och kommer att stöda ltl J-E Mattssons klämförslag.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Det som sades var sant. Däremot tolkar jag det inte som så att det på något sätt bakbinder landskapsstyrelsen att ta ställning till om ledamoten Bomans och min anhållan, om privatpersoner i Jomala skall få arrende eller om vindkraftbolaget skall få det. Det är det man skall utreda och ta ställning till. Ansökarna ltl Boman och jag , personerna i Jomala och vindkraftbolaget skall få besked om hur man kommer att använda det och om  lokaliseringen. Att det på något sätt skulle innebära att nu är det grönt ljus för vindkraft eller fågelskydd, så står det ingalunda skrivet. Min bedömning är att man skall utreda det och inget annat samt ta hänsyn till natur- och kulturintressen och ge svar till dem som har ansökt. Vidare skall man fastställa hur mycket vindkraft och var den skall vara.

 

 

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Rent formellt är det precis som ltl Sune Mattsson säger, men jag tror också att landskapsstyrelsen har tagit åt sig av debatten och vet att det finns en majoritet och en vilja att förverkliga vindkraftverken ute på holmarna. Det är det som politiken går ut på. Nu kompromissar vi, ger landskapsstyrelsen i uppdrag att ge ett svar före 1 juli. Om svaret är i fel riktning kanske det kommer att vidtas andra politiska åtgärder, det får vi se då, men nu har vi kommit överens mellan partierna – en stor majoritet – att ha det här förfarandet och sedan får landskapsstyrelsen visa vart man kommer i frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Strand, för det var precis så jag menade. Vi har gett riktlinjer, men det är ingen riktlinje som är klar utan det måste utredas. Det kan ske saker; om vindkraftbolaget också vill, så kan det hända någonting att man politiskt tar i det.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Efter de diskussioner jag hade förra veckan och i helgen är jag övertygad om att landskapsstyrelsen vet vad den politiska viljan är när det gäller vindkraft på Stora och Lilla Båtskär. Det är min övertygelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

I likhet med ltl Strand vill jag nog säga att landskapsstyrelsen har haft tillfälle att ta åt sig av diskussionen och också stämningarna från majoriteten här i frågan. Jag kan omfatta klämmen och dra tillbaka min kläm eftersom jag omfattar den så att det är möjligt att genomföra projektet. Den tar inte lika tydligt ställning som min kläm, men om man vill ha saker och ting framåt måste man kompromissa, som ltl Strand sade. Som också ltl Strand sade, så om klämmen inte får det resultat som min skulle ha fått får man fundera igen: kan vi vidta åtgärder och då är det en annan sak, om man väljer att agera mot lagtingets majoritet, för det är så att landskapsstyrelsen sitter på lagtingets majoritet. Men den diskussionen får vi ta då, nu skall vi hoppas att landskapsstyrelsen får ändan ur vagnen och avgör ärendet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen i ärendet har ltl J-E Mattsson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan av följande lydelse:

 

”att landskapsstyrelsen i enlighet med avsikterna i energiplaneringen att utvidga vindkraftens andel i energiförsörjningen och med hänsyn till allmänna natur- och kulturintressen fastställer principer för omfattning och lokalisering av vindkraft så att besked snarast, dock före 1 juli 2003, kan ges till föreliggande ansökningar om användningen av Stora och Lilla Båtskär.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum onsdagen den 14 maj 2003. Kan detta godkännas? Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum onsdagen den 14 maj.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående komplettering till Etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M 3/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Kulturutskottet har behandlat kompletteringen till etermediepolitiska programmet för landskapet Åland, vilket gavs i form av ett meddelande til lagtinget.

 

När kulturutskottet senast behandlade programmet lyftes olika oklara frågeställningar fram. I sitt kompletterande meddelande är det just de oklarheterna som landskapsstyrelsen har beaktat. Vi har i uskottet behandlat frågorna och för i betänkandet fram våra synpunkter. Utskottet är enigt i sina ställningstaganden. Vårt resonemang i betänkandet utgår från att public service skall nå alla medborgare på samma villkor. Vi är också överens om att public service-uppdraget bör införas i lagstiftningen.

 

När det gäller marksänd digital-TV eller direkt mottagning från satellit har utskottet ägnat frågan en hel del tid. Det här är en fråga som kom upp i lagtinget tidigare. Frågan om satelllitmottagning faller egentligen direkt på det avtal som Sveriges television, Ålands radio och TV har ingått. Enligt de uppgifter som kommit utskottet till kännedom tillåter inte Sveriges television direktmottagning från satellit. Inte heller rundradions kanaler är uppe på satelllit. Rent tekniskt är däremot den lösning som ltl Sundman förespråkade möjlig. Men då krävs ett nytt avtal mellan Sveriges television och Ålands radio.

 

En annan aspekt på det här är att alla medborgare nås inte på lika villkor om man väljer satellitmottagningen. De som är anslutna till kabelbolag kan nås i och med att bolaget tar ner signalen och distribuerar den, medan de som inte är anslutna måste skaffa personliga paraboler.

 

Herr talman!

Utskottet framhöll redan i samband med sitt förra betänkande att uppbörden av avgiften för innehav av TV-mottagare måste effektiveras. Vi har konstaterat att så inte har skett i någon större omfattning; jag tror att det var 18 nya licenser man hade fått till stånd. Det här är bekymmersamt eftersom Ålands Radio och TV:s budget bygger på ökade avgifter. Klaras inte uppgiften måste mer skattepengar in, vilket inte enligt vår mening är acceptabelt. I förlängningen innebär det antagligen högre licenser om inte uppbörden kan effektiveras. Den här frågan måste lösas.

 

I kulturutskottet är vi överens om att ansvaret av uppbörden borde överföras till Ålands Radio och TV. Det ligger i deras intresse att få in avgifterna eftersom det är grunden för deras verksamhet.

Personligen räknade jag i samband med budgetbehandlingen ut att avgiften kunde sänkas med 10-15 procent om man fick in avgiften från alla hushåll som har TV. Man kunde också fundera över ett omvänt förfarande än vad man har här på Åland. Det har man på Färöarna. Där skickar man ut avgiften till alla hushåll och sedan är det upp till hushållen att meddela att man inte har TV; då blir tröskeln högre än att man gör som nu att man låter bli att anmäla TV-innehav.

 

I det förra meddelandet lyfte landskapsstyrelsen upp frågan om inrättande av en radio- och TV-fond ur vilken Ålands Radio och TV skulle finansieras. Frågan verkar nu ha självdött, varför utskottet igen framhåller att en utredning omgående bör göras för att se om detta kunde ge förutsättningar för en mer långsiktig ekonomisk planering för Ålands radio.

 

Kulturutskottet har också tittat på frågan om att särskilja produktion från distribution. Här har inte utskottet samma uppfattning som landskapsstyrelsen utan förespråkar att man skulle särskilja dessa två verksamheter. Enligt utskottets mening bör distributionen ske inom ramen för ett fristående bolag. Det bolaget skulle sedan vara fritt att sälja tjänster åt såväl public service som privata bolag. Enligt landskapsstyrelsen kostar detta i administration. Det kan det säkert göra, men vår åsikt är att man kunde få igen pengarna vid en uppdelning.

 

Must carry-principen, som genom lagstiftning ålägger kabelbolagen att sända ett visst utbud, väcktes av kulturutskottet i samband med behandlingen av förra meddelandet. Utskottet anser nu att denna princip skall införas i lag eftersom ett kabelbolag rent teoretiskt kan låta bli att sända public service-kanalerna. Här handlar det om att garantera public service-utbudet till alla medborgare.

 

Herr talman!

Lagtinget bad kulturutskottet att reda ut frågan om Radio Suomi och dess frekvens. Radio Suomi sänds i dag på en heltäckande frekvens som också används vid s.k. nödmeddelanden. Vad utskottet erfarit skulle det vara möjligt att sända Radio Suomi på en begränsad frekvens. Det skulle innebära att alla inte kan nås av Radio Suomi och att nödmeddelanden vid en nästan krissituation inte skulle nå fram. Vid en verklig nödsituation däremot skulle alla nås via något som kallas Rdf-kopplare. Att använda en heltäckande frekvens för Radio Suomi är alltså ett medvetet val från Ålands radios sida. Det är förvaltningsrådet som har det bestämmandet.

 

Utskottet betonar även att landskapsstyrelsen måste säkerställa nödmeddelanden på svenska över Åland.

 

När det gäller public service-utbudet är utskottet överens med landskapsstyrelsen . Vi är också överens om att det är Ålands Radio och TV som har att ta ställning vill vilka fem kanaler som skall återutsändas från den nya sändaren. Enligt utskottet skall i första hand i svenskspråkiga public service-kanaler utsändas och i mån av utrymme andra public service-kanaler.

 

Till sist vill jag beröra frågan om eget programrättsområde. Om Åland skulle vara ett eget programrättsområde vore vi tvungna att förhandla om upphovsrättsfrågor med alla områden i världen, där det produceras program som återutsänds på Åland. Dessutom skulle vi vara tvungna att också till Finland erlägga upphovsrättsavgift, vilket inte nu är fallet. Utskottet har erfarit att det i Mellaneuropa finns ett tyskspråkigt programrättsområde. Skulle man kunna skapa ett likadant svenskspråkigt eller skandinaviskt skulle däremot frågan vara intressant för Åland.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Trots att det inte framgår av kulturutskottets betänkande bad kulturutskottet mig att sätta ner mina synpunkter som jag i tal framförde när meddelandet remitterades till utskottet. Jag hade i huvudsak synpunkter på digital-TV-frågan och vad som håller på att hända. Jag tänkte jag skulle läsa upp utlåtandet så att alla lagtingsledamöter skulle få ta del av det och även andra intresserade.

 

Jag hävdar ett antal teser, att dels satsningen på marksänd digital-TV överhuvudtaget är onödig eftersom de kanaler som skall sändas från Smedsböle redan finns i etern. De sänds i dag från satelliterna Tor och Sirius, SVT:s samtliga kanaler finns både i Viasats och Canal Digitals programutbud. Högst troligen kommer också Yle:s kanaler inklusive FST:s kanaler i det finska Canal Digitals programutbudet att följa Sveriges exempel. De hushåll, ca två tredjedelar, som har kabel-TV, har ingen skillnad varifrån kabelnätet tar signalen som sedan skickas ut till dem. Kabelnäten behöver inte marksänd digital-TV från Smedsböle; man kan ta ner signalen med parabol eller få den sig tillsänd via optisk fiber. De hushåll som kvarstår, ca en tredjedel som inte har kabel-TV, behöver inte heller marksänd digital-TV från Smedsböle; man kan ta ner signalen med parabol.

Jag hävdar att man borde tillse att åländska hushåll får tillgång till samtliga svenska digitala TV-kanaler. Man borde kunna skaffa programkort på Åland med både de svenska och de finska kanalerna. Detta är viktigt för ålänningarna skall få tillgång till ett brett TV-utbud. I dag finns två dominerande digital-TV-programutbud i Sverige och Finland. Det är Canal Digital och Viasat. Viasats programutbud är lika i Sverige och Finland, förutom SVT:s kanaler. Canal Digital skiljer en hel del. De viktigaste skillnaderna är TV4 och TV4-plus, kanal 5 och kringkanaler, medan det finska har kanalen som heter Nelonen, MTV3 och Urheilukanava. Löser man tillgången kunde hushållen enkelt välja mellan och ur dessa programpaket vilka kanaler man önskar se och får betala därefter. Kabelnäten kan sända ut i stort sett samma signal i kabelnäten som de som inte har kabelnät tar ner från satellit med parabol. Man kan också tänka sig en speciell åländska mix. Hushållen behöver en mottagare med kortläsare för ett eller båda programkorten. De hushåll som inte är anslutna till kabelnät behöver därtill en parabol. Med  marksänd digital-TV behöver man också en mottagare och en antenn riktad mot Smedsböle.

 

Jag hävdar att de planerade kanaler som skall sändas ut från Smedsböle utgör ett alltför smalt TV-utbud för att det skall tilltala och räcka till för ålänningarna. Public service-kanalerna är bara en del av det totala TV-utbudet i dag. I Sverige sänder man ett mycket bredare utbud; t.ex. Boxers programutbud innehåller fler kanaler utöver public service-kanalerna. Jag har också i bilaga visat på att man har dels SVT:s kanaler, sedan har man TV4 med kringkanaler, man har CNN, Eurosport, Discovery, musikkanaler, naturvetenskapliga kanaler osv. Man har alltså ett mycket bredare programutbud där när det gäller marksänd digital-TV. Likaså har de hushåll i Sverige som har kabel-TV tillgång till ett brett utbud utöver public service-kanalerna, t.ex. Kom.hems utbud, som jag har pekat på, som har en rad kanaler utöver public service.

 

Herr talman!

Jag hävdar att om man inte väljer en annan etermediepolitisk linje än den nu aktuella så blir följden följande: att väldigt få hushåll kommer att satsa på att se digitalmarksänd TV. Två tredjedelar av hushållen är anslutna till kabelnät som kan ta ner signalen från satellit. Merparten av den övriga tredjedelen kommer troligen att välja parabol och Viasats eller Canal Digitals programutbud eftersom kostnadsskillnaden är marginell och utbudet är mycket bättre. I staden kommer det att komma paraboler på väggar och balkonger till förtret för stadsbilden. Situationen före Mariehamns Centralantenn kommer att komma på nytt med antenner på taken, den här gången blir de på fasaderna och balkongerna, men säkert också på taken. Många hushåll med kabelnät kommer att överge det och skaffa en egen parabol i stället eftersom kabelnäten inte kan erbjuda ett lika brett programutbud som Viasat och Canal Digital, om kabelnäten inte kan sända ut deras programutbud eller ett utbud motsvarande t.ex. svenska ”Kom hem i dag”.  Många hushåll kommer fortsättningsvis, som man gör i dag, att ta programkort via bekanta i Sverige för att tillgång till de svenska kanalerna. Det blir framför allt en djungel av apparater, paraboler och antenner hos dem som vill ha tillgång till ett brett utbud på laglig väg i stället för att använda en enda mediebärare, parabol som tar ner signalerna från satellit.

 

Jag efterlyser följande åtgärder för att vända situationen. Jag tycker att man i det här skedet kan lägga satsningen på marksänd digital-TV på is. Det är möjligt att marksänd digital-TV är någonting att satsa på i framtiden. Jag tycker att man borde invänta utvecklingen och se hur den sammansmältning av mediebärare som man förutspår kommer att arta sig. Vi har i dag en rad mediabärare i våra liv. Vi har för det första det gamla sättet med tidningar, vanliga brev, sedan kommer det via datorn, e-post, vi kan surfa på Internet, vi kan också se på rörliga bilder på datorn om vi har bredband. Det kommer kabelnät, det kommer parabol, det kommer marksänd digital-TV, det kommer mobiltelefon, vi hanterar informationen på ett ytterst icke-rationellt sätt i dag och det här kommer att måsta utvecklas så att de smälter samman. Då kanske ytterligare en mediabärare blir aktuell och det är per bredband, alltså per det fibernät som vi har byggt på Åland för bredband. Där finns det mycket, mycket ledig kapacitet där man kunde sända TV. När det sedan finns till alla hushåll kunde man använda den bäraren för många saker. Men det finns många teorier om vad som blir det dominerande i framtiden, men i det här skedet tycker jag att det är dumt att satsa på marksänd digital-TV.

 

Vidare skall man säkra tillgången på SVT:s och övriga svenska digitala TV-kanaler; förutom SVT är det TV4, TV4-plus och kanal 5 med kringkanaler upphovsrättsligt och genom enskilda avtal eller genom att göra landskapet till ett eget programrättsområde. Tillgången skall vara oberoende av mediabärare, satellit eller marksänt. Här är det mycket viktigt att påpeka att man bör undersöka detta med programrättsområde. Som kulturutskottets ordförande sade kan det vara en lösning att foga oss till det svenska programrättsområde eller ett skandinaviskt programrättsområde eller varför inte slå två flugor i en smäll och göra ett nordiskt programrättsområde, en fråga som man länge har slitit med i Nordiska rådet att vi borde få ta del av varandras TV-program.

 

Vidare är det ytterst viktigt att man nu från landskapsstyrelsens sida granskar avtalet med SVT och frågar sig: Varför är det skillnad på om vi tar oss SVT:s kanaler till godo via marksänd digital-TV eller via satellit. Om jag, herr talman, beställer bullar av bagaren inte kan det vara någon skillnad för mig om jag får bullarna mig tillsända med cykel, moped, bil, lastbil eller om man ror till mig över viken bara jag får bullarna i samma skick. Samma sak är det här: det är en TV-signal där jag får samma kvalitet på exakt samma tidpunkt via Smedsböle eller via en satellit; bara jag har samma förutsättning att ta emot den så kan det inte vara någon skillnad för SVT som sänder ut den.

 

Jag tillåter mig alltså att ifrågasätta om Ålands Radio och TV, som de facto har ett intresse i att ha ensamrätt, alltså bara marksänd digital-TV, har drivit den frågan tillräckligt. Jag respekterar absolut Ålands Radio och TV:s sakkunskap i de här frågorna, men vi skall komma ihåg att Ålands Radio och TV har faktiskt egna intressen också. Det har public service-bolagen i Sverige också mot privata aktörer, men där har man kommit till det att man kan inte hålla på det utan man måste ge tillgång till TV-signalen genom alla mediabärare. Därför bör landskapsstyrelsen ånyo diskutera politiskt med Sveriges regering för att försöka få en ändring i avtalet och framför allt måste man tillse att det avtal som skrivs med TV4 om kanalerna, om man gör det på samma sätt, inte får begränsningen. Det är ytterst viktigt att landskapsstyrelsen ser till det.

 

Man borde se till att det finns möjligheter att få programkorten på Åland i vilka man kan se både de svenska och de finska kanalerna, om det är så att man vurmar för FST-kanalen, vilket vi har hört här att man gör. De finskspråkiga kanalerna lär vi, om vi har möjlighet, kunna erbjuda de tittare som vill se dem, men det är inte någonting som vi skall kosta samhällsmedel på. Men väljer vi min etermediepolitiska linje är det valfrihet, du får ta ryska kanaler, finska kanaler, vilka kanaler du vill, bara de finns i etern. Du bör upp med programleverantören.

 

Man borde också utreda möjligheten och kostnaden för att koppla ihop de åländska kabelnäten via optisk fiber. Som jag sade finns det redan för bredbandsnätet och har mycket ledig kapacitet för att kunna ta ner och/eller mixa signal till dessa centralt och distribuera dem via detta sätt. Det torde inte vara några större kostnader.

 

Man borde också utreda möjligheten och kostnaden för att inom Canal Digitals eller Viasats programutbud få en kanal för åländsk TV så att man kunde nå ålänningar och övriga på och utanför Åland via satellit; om vi i framtiden skall ha åländsk TV, borde man se till att ålänningar ute i världen också kan se. Det kan låta horribelt, men jag tror inte att en enda kanal är så kostsam eftersom det finns många företag som har egna kanaler osv. Det skulle vara intressant att reda ut detta.

 

När det gäller must carry-principen, att man tvingar kabelbolagen att sända ut public service ställer jag mig skeptisk till att man skall gå in och styra och tvinga privata föreningar att göra en viss sak för att överhuvudtaget få göra sin sak. Jag vill nog förbehålla mig rätten att ta ställnig när en sådan framställning kommer. Det låter märkligt att man klamrar sig fast vid medborgarna genom att tvinga kabelbolagen att sända ut public service. Det låter märkligt och måste nog gå ändå; det ligger väl i kabelnätets intresse om deras ägare, alltså de enskilda hushållen, vill ha public service så får de det.

 

Herr talman!

När det gäller en för mig viktig symbolfråga: Radio Suomi och dess på full effekt utsändande här i landskapet Åland är det, som kulturutskottet har konstaterat, i princip onödigt. Det är Ålands Radio och TV som aktivt har valt den här linjen. Om det blir en nödsituaion, vem vet frekvensen på Radio Suomi, är det någon lagtingsledamot som vet det? Jag tror knappast det, utan vad man vet är Ålands radios frekvens, som är 91,3 MHz. Detta kopplas också via RDS vid en nödsituation; då kör man över alla andra sändningar. Varför måste man då sända ut Radio Suomi med full effekt i landskapet? Det finns ingen som helst orsak att uppta en full effekts frekvens med finskspråkiga radioprogram som kunde vara på en längre frekvens till fördel för en åländsk radiokanal som i stället kunde vara på full effekt. Eftersom det finns mycket lediga frekvenser för en låg effekt så kan man sända ut Radio Suomi, det är viktigt för turister som är här osv., men fulleffektsfrekvenserna skall vi använda till svenskspråkiga radioprogram och framför allt till lokala stationer. Jag har förstått att Radio Suomi är en relik från den tiden när man förhandlade om att få överta radion från rundradion, då lovade man i något skede att fortsätta sända finskspråkiga program, men vi kan väl ta det steget nu att vi använder våra frekvenser till våra egna radiokanaler eftersom man då faktiskt hade bara en radiokanal: Radio Åland som blev Ålands radio. Nu har vi också två privata stationer. Jag hoppas verkligen att man i radions förvaltningsråd kan fundera om och lediganslå frekvensen, för det är en viktig symbolfråga.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tror att min repliktid inte räcker till allt, men jag skall koncentrera mig på några saker. Jag tycker att ltl Sundman blandar ihop äppel och päron. Jag redogjorde i mitt anförande att om vi är överens om public service-principen så är det vissa saker som gäller. Jag sade också i mitt anförande att rent tekniskt med ltl Sundmans lösning. När man sedan blandar ihop public service-kanalerna med de andra tycker jag inte att det är relevant. Det är precis om ltl Sundman säger att vilket kabelbolag som helst, vilken privatperson som helst, kan ta ner kanalerna från satellit: TV3, TV1000 och liknande. Public service-kanalerna SVT1, TV2 och TV4 får vi inte, utan det är ett krav att de måste vara marksända för att vi skall få dem till Åland. Detta försökte jag förklara i mitt anförande. Ltl Sundman säger att om vi har en egen TV-kanal kan vi bra sända den via satellit, vi behöver ingen markbunden. Jo, det går bra det, det redde utskottet ut, det kostar 1,5 miljoner euro per år! Då omintetgör vi den biten. Det är också så att om man går man in för den digitala biten måste alla fritidsstugor etc. skaffa sig parabol och då handlar det om 8.000 fritidsstugor, varav 2.000 är uthyrningsstugor. Då ålägger man dem stora kostnader. Jag tycker att man måste hålla isär begreppen: vill vi ha public service och vi är överens om den biten, så skall den garanteras åt alla medborgare på lika villkor. De andra kanalerna som ltl Sundman pratar om kan vem som helst inhandla på marknadsmässiga villkor, men är vi inte överens om public service-begreppet kan ltl Sundmans resonemang hålla.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ifrågasätter just varför man har begränsat avtalet om SVT till marksänt; det finns ingen som helst orsak till det, utan det viktiga är att vi betalar för vår upphovsrätt och hur vi tar emot signalen kan inte spela någon roll. Däremot verkar det finnas någon sorts tyst överenskommelse om att man skall hålla de kommersiella aktörerna borta från marknaden. Det har varit samma problem i Sverige och därför har digital-TV-satsningen gått så trögt där. Nu är det möjligt och då är det många som ser SVT per digital-TV men man kanske har parabol i stället eller nyttjar sig av de olika bolagen.

 

När det gäller rent tekniskt är det så att många stugor har parabol i dag och även med marksänd digital-TV måste man ha utrustning för att ta emot den: en antenn och en mottagare. Det kommer kanske att byggas in i teven, men då ställer det krav på att man har en tillräckligt stark signal osv. Det rör ändå bara en tredjedel av dem som inte har kabelnät. Visst finns det alltså tekniska fördelar med marksänd digital-TV, men i det här skedet i dag, med den teknik vi har i dag, ser jag inte någon brådska i att införa den. När det gäller de övriga kanalerna, förutom public service, så sade ltl Strand att man kan skaffa dem på marknadsmässiga villkor, men det kan man inte i dag, man är förbjuden att ha programkorten på Åland som man får om man har svenskt medborgarskap. Du kan inte se TV4 digital och kanal 5 digitalt lagligt på Åland i dag; om man fortsätter att låta det vara så, så tappar vi den rätten och jag hoppas att man kan lösa det.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller varför man skall ha markbundna sändningar är det de facto två parter när man förhandlar: Ålands radio och Sveriges television. Om ena parten säger att om ni inte sänder ut det via markbundna sändningar så får ni inte public service-kanalerna; då är det viktigare för mig att vi kan garantera alla åländska medborgare Sveriges TV1, TV2, TV4 än att köra huvudet i väggen av ideologiska skäl och inte få det här till våra åländska medborgare.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag känner till resonemanget. Visserligen är det två parter som förhandlar och från SVT:s sida har man i massmedia sagt att man är rädd för att det här skall bli ett prejudikat, att man måste ge TV-kanaler också till Norge, Danmark osv. Hemska tanke! Det är det man skulle vilja i Nordiska rådssammanhang. Viktigt att påpeka är att vi har fått svensk TV på grund av vår folksrättsliga ställning. Det är inte för att vara justa mot oss som Sveriges TV har gett oss och inte åt andra, utan det har att göra med Ålandsöverenskommelsen och självstyrelsens tillblivelse. Det är mot bakgrund av det som vi också förnyar avtalet. Då kan inte en så ovidkommande sak som i vilken form man sänder ut spela någon roll. Det är en upphovsrättssak att vi betalar för Ålands folk; hur sedan Ålands folk tar detta till sig kan inte spela någon roll, om man hårdrar det. Därför ifrågasätter jag om Ålands Radio och TV verkligen har drivit den frågan i förhandlingarna, vilket jag tror att man inte har gjort, för det är de facto en sak som konkurrerar med deras lösning marksänd digital-TV. Därför borde landskapsstyrelsen ha klara direktiv till Ålands Radio och TV när det gäller den här frågan, framför allt när det går vidare med TV4 skall man kräva att det är oberoende av mediabärare. TV4 som är ett affärsdrivande bolag tror jag inte att har samma syn på att det skall begränsas till marksänd digital-TV.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte inte säga så mycket, men jag reagerade på samma sätt som ltl Strand att ltl Sundman blandar ihop äppel och päron. Först säger han att vi borde få både finska och svenska programkort, men avtalsmässigt är det en omöjlighet. Först säger han att vi borde få både finska och svenska programkort, men avtalsmässigt är detta en omöjlighet. Finland har överhuvudtaget inte med det här att göra. Programsrättsområdena är uppdelade; det är internationell rätt som gäller. När det gäller marksända digitalsändningar i Sverige blandar han ihop korten och säger att det finns sådana bolag som har satellitkanaler, allting ingår, men det här är privata kabelbolag som erbjuder en tjänst till sina abonnenter och det är bara att betala hur mycket som helst så får du hur mycket som helst. Betalar du mindre får du mindre. Så har vi det också. Vi kan välja Canal Digital eller vi kan välja Viasat i dag, men det väsentliga är att om den markbundna offentliga radion vi skall ha på Åland även skall innehålla det här, så kommer det att kosta ltl Sundman åtskilliga pengar i avtal och upphovsrätt. Det viktiga med att börja få igång digitala markbundna sändningar på Åland är som jag ser det att vi kan hålla kontroll över att man betalar licensen; annars stängs det av, precis som när du inte har betalat till Viasat eller Canal Digital stänger de av när du inte har betalat din avgift. Så kan Radio Åland också göra i framtiden. Det är den digitala teknikens fördel att man kan kontrollera vem som tittar. Att man sedan skall tillgodose den åländska befolkningen de svenskspråkiga kanalerna är ett avtal som vi har med Sverige och det är rätt och riktigt. Jag är överens med det avtal som man har gjort med Sverige i den här frågan att man har kunnat återupprätta ett liknande avtal som ursprungligen gjordes när Smedsbölesändaren och Väddösändaren en gång i tiden byggdes. Jag tycker att det är bra, men det här är våra offentliga kanaler som vi skall ha tillgång till. Skulle vi blanda in något annat i Radio Ålands ansvar skulle det kosta, som ltl Strand sade, åtskilliga miljoner euro till via en form av beskattning i licensavgift.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag blandar inte ihop äppel och päron på det viset. Kallar man public service för päron och kommersiella kanaler för äppel vill jag att alla skall ha tillgång till båda frukterna. Det är ingen omöjlighet bara man bedriver en sådan politik att folk får tillgång till det. Som jag har sagt i tidigare anförande är det marknaden som avgör. Det är ett programbolag som erbjuder sina tjänster åt privatpersoner som betalar för det utbud man får, så det skall vi inte lägga oss i, men vi skall skapa förutsättningarna. När det gäller licensen är den fullkomligt horribel, att vi tvingar folk med TV-apparat att betala för radioproduktion och nu skall vi få ett ännu bättre system att tvinga folk att göra det! Den måste vi verkligen ta oss an och få ett annat system. Vi kan inte finansiera radion med TV-licens som är knutet till TV-innehav. Det hör man själv, det är som att ta sopavgift när man plogar åt folk, det är lika horribelt! Det finns de som inte har TV och de får lyssna gratis på radio och det finns de som har TV som inte lyssnar på Ålands radio som måste betala ändå, ungefär 75 procent går till radioproduktion och det är någonting fullkomligt horribelt. När det gäller avtalet så visst är det och jag har berömt landskapsstyrelsen tidigare för att man har fått avtalet till stånd, men jag ifrågasätter den paragraf som förbjuder att man tar ner signalen via satellit. Varför har man gjort så? Det har ingenting med upphovsrätten att göra eftersom vi ser på samma program och samma kanaler samtidigt, bara det att bullarna kommer från bagaren med en annan bärare. Man har begränsat det därför att man vill komma överens om att hålla bort de kommersiella aktörerna. Så hemskt tror jag att det är, fast Berlinmuren föll och Sovjetunionen upphörde för länge sedan, så finns faktiskt sådana här krafter kvar!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När ltl Sundman igen, efter ett antal gånger tidigare, har varit inne på frågan vad vår licensavgift kallas måste jag säga att nog har han blivit en riktig byråkrat när han vägrar att acceptera att den kallas TV-avgift och inte skall kunna lyssna på radion på grund av det! Så där tänker tydligen en byråkrat. Våra public service-kanaler finns och vi betalar en TV-avgift, och det är TV som kostar pengar att sända ut. Det kostar åtminstone tio gånger mer än att sända radio. Vi har tre bra marksända public service-kanaler i dag på Åland. De privata bolagen Viasat och Canal Digital lever i en verklighet där upphovsrätten gäller för Sverige, ingen annanstans. Den som kör reklam med de kanalerna annonserar i Sverige, den som kör kanaler i Finland annonserar för Finland och har upphovsrätten i Finland och på Åland när det gäller dem; de gränserna är väldigt klara. Om ltl Sundman nu uppmanar oss att bryta mot både finsk, svensk och internationell lag får han gärna göra det för mig!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Varför har vi papper, varför har vi inte stentavlorna kvar, varför hugger vi inte in alla lagtingshandlingar på stentavla, kånkar runt dem här och det dammar och låter illa! Jo, för att papper är lite bättre system faktiskt, det är ganska smidigt, väger bara 80 gram och innehåller ganska mycket information! Varför har vi börjat med digital-TV, varför har vi inte den sprakande och analoga teven kvar, varför utvecklar vi oss? Det är så man måste fråga. Ålänningarna kommer inte i dag att acceptera att ha bara tre kanaler. Gå ut bland folk och fråga vilka kanaler de tittar på, de som har tillgång till dem! Då skall vi ha skygglappar och se bara public service och inte ge några möjligheter åt ålänningarna att se de andra kanalerna. Vi har inte tillgång till dem eftersom vi tillhör Finland i det här avseendet och är kväsna av det. När det gäller upphovsrätten är det så att för en del program är den betald för hela Europa och ibland globalt. Det finns reklam i kanaler som riktar sig till flera marknader, inte är det bara Finland och Sverige uppdelat, utan det beror på vad det är för kanaler. Man måste börja med att se hur det är, se kanalerna, men har man bara dessa stenålders public service-kanalerna så lever man ett ganska fattigt TV-liv – och det skall man få välja att göra även i framtiden. Men framför allt den generation ålänningar som växer upp i dag och de som bor i Sverige och skall flytta tillbaka: vill de flytta till ett land som inte ens har TV! Det är väl en grundförutsättning att man får se på TV där man bor. Jag har för länge sedan gett upp förhoppningen om att övertala någon, så ni får själva se när ålänningarna säger sitt om det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Om det vore så att vi alla skulle vara tvungna att bära ut alla stentavlor som ltl Sundman talade, så blev det mycket att bära för ltl Sundman! Han accepterar inte äpplen och päron i det här resonemanget, men han talade om bullar, och man kan väl säga att ltl Sundmans bullar är andra än de bullar som finns i verkligheten, med tanke på de argument som tidigare har framförts här angående hans anförande. Vi kan väl vara ense om att man kan spekulera kring teknik, man kan ha önskemål, man kan kämpa för teknisk utveckling osv., men verkligheten kommer sedan i alla fall förr eller senare. Det är klart att man kan tänka sig att en vacker dag, fast inte på många år ännu, är hela världen ett enda programområde och väldigt många av de här problemen är lösta, men jag tror inte att vi här på Åland kan gå i bräschen för just den lösningen utan vi får helt enkelt acceptera att det finns vissa upphovsrättsliga och andra bestämmelser kring också programrättsområden osv. som vi är tvungna att helt enkelt följa om vi skall kunna få det som vi vill ha, nämligen i första hand public service-utbudet. När det gäller möjligheten att begära att våra kabelbolag skall sända åter enligt must carry-principen kan man svårligen tänka sig att det skulle vara något kabelbolag som skulle avstå från att sända public service-utbudet eftersom de är till för sina abonnenter. Det där lagpåbudet blir nog ingen tung börda för kabelbolagen utan snarare tvärtom.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ber att få en djup suck antecknad i det stenografiska protokollet! Jag har samma bullar som Ålands folk har,  jag har samma TV-problem som alla har, inte är jag någon supermänniska på det viset. Jag har kanske ett speciellt intresse att se på vissa kanaler, men det har många ålänningar att se bättre TV-utbud, det är det jag propagerar för, att man skall ge möjligheten åt folk att de som vill får ett brett TV-utbud. Sedan ingår säkert public service i det. Fortsättningsvis är public service-kanalerna av en viss typ och man kan se på relativt obundna nyheter i dem osv., men ur nöjessynpunkt är det andra kanaler som är viktigare för ålänningarna och totalt sett tror jag att t.ex. en sådan kanal som TV4 är viktigare än SVT:s kanaler i dag, både avseende nyheter och nöje. Det kom tydligt fram i ltl Svenssons replik att vi är oense om när den s.k. verkligheten kommer; det verkar som om man här i Ålands lagting tror att digital-TV är någonting som kommer i framtiden, men så är det inte, utan digital-TV är här och nu! Frågan är om vi skall få tillgång till den på Åland och genom vilka mediabärare. Digital-TV är fullt i bruk, det finns många kanaler som sänder digitalt. Det är snart så att man börjar släcka ner det analoga nätet, så verkligheten har kommit för länge sedan.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är ingen svårighet att hålla med ltl Sundman när han har önskemål: så här skulle vi gärna vilja ha det allihopa. Det är väl ingen som är emot det, utan frågan är bara om man kan kräva att ens önskemål skall genomföras även om de inte rimmar med den praktiska verkligheten och vad det t.ex. kostar. Att digital-TV redan är en verklighet gör att vi här på Åland måste säkra tillgången till de utsändningarna. Att alltså vilja ha antecknade suckar för att folk påminner om verkligheten visar precis vad ltl Sundman egentligen sysslar med här i lagtinget!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Mycket riktigt ville jag ha en suck antecknad därför att jag blev påmind om verkligheten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är frestande att börja inlägget med att säga att nu blir det andra bullar! För någon dag sedan anklagade jag obundna Salmén för att försöka införa en kommunism närmast den som man bedriver i Kina. I dag tycker jag att det som ltl Sundman säger går i samma riktning, det är den kinesiska kommunismen som tycks vara den bärande ideologin eller det som för de obundna samman. Ltl Sundman vill nämligen att Ålands lagting inte bara skall garantera utbudet av public service-program till alla ålänningar utan också alla kommersiella program som han tydligen själv tycker att är viktiga och värdefulla. Det betyder att Ålands lagting skall gå in som en aktör på den kommersiella TV-marknaden. Det är igen att underkänna marknadskrafterna till den del det gäller det kommersiella utbudet. Jag kan förstå omtanken om man själv tycker att det är viktigt att alla ålänningar skall få se alla program som man tycker att är viktiga. Men så där fungerar inte vår lagstiftning, utan vår lagstiftning reglerar på vilka villkor olika aktörer på marknaden har rätt att agera. Dessutom har vi som en, kan man nästan säga, samhällsinstitution, påtagit oss ansvaret att finansiera en radioverksamhet och distribuera TV-program som uppfyller public service-kriterierna. För den verksamheten uppbär vi av dem som innehar TV en avgift. När vi nu står inför en ny teknik, med en ny generation program, dvs. att de analoga sändningarna slocknar och det kommer digitala sändningar så kommer möjligheterna för Ålands Radio och TV att distribuera TV-program att öka från i dag tre till i framtiden mellan 12 och 15 program.  Då står förvaltningsrådet inför den delikata uppgiften att göra ett urval program. Till den här principen kommer då det att om vi uppbär avgift av alla som har TV på Åland och väljer ett antal program vars distribution skall finansieras med avgifterna, så har de som har betalat avgiften rätt att få se programmen. Problematiken är densamma som gällde renhållningsavgiften, som diskuterades här för någon vecka sedan, att om man betalar en renhållningsavgift har man som medborgare rätt att kräva att det som sägs i lagen om omhändertagandet av avfallet blir gjort. När det därför gäller teve –ingen annan jämförelse med renhållning och skräp i och för sig – är det viktigt att när TV-mottagarinnehavarna betalar en avgift för de program som vi tar in via Smedsböl, att de garanteras detta i sitt utbud och därför måste must carry-principen uppfyllas. Det man betalar för skall man också få se i sina TV-apparater. Det går i de flesta fall via något lokalt kabelbolag. Sedan finns det möjligheter för de enskilda kabelbolagen att komplettera utbudet, och det gör man redan med en massa andra program, men det hör egentligen inte till det som det etermediapolitiska programmet handlar om, utan det skall regleras via lagar om kabelbolag och andra lagstiftningar om hur man förmedlar sådana här signaler.

Det här är inte så lätt; det tar nog ganska länge innan man fattar alla turerna, men kulturutskottet har sett som sin uppgift att just trygga utbudet av svenska public service-TV-program för ålänningarnas räkning. Alldeles avgörande har avtalet som Ålands radio har framförhandlat med Sveriges radio och TV varit för den här utvecklingen. Det är antagligen ganska enastående i världen att Åland har fått den här möjligheten att digitalt sända de allra viktigaste public service-programmen, alltså Sveriges TV1 och TV2 och sedan finns det två andra program, men det saknas ett som många vill titta på och det är TV4 som också är en del av public service-utbudet, även om det är lite speciellt till sin karaktär. Nu står då förvaltningsrådet inför uppgiften att välja fyra nya program för en ny sändare som skall installeras och pengar upptas för den i nästa års budget. Det är ganska klart att den finlandssvenska TV-programmet kommer att ingå plus TV4 och sedan återstår det att välja två eller tre program till. Kulturutskottet – det skall lagtinget vara medvetet om – säger då att följande skall vara riktgivande: ”Målet skall i första hand vara svenskspråkiga public service-kanaler som skall återsändas; därefter i mån av utrymme andra public service-kanaler.” Detta kan man bara läsa på ett sätt, dvs. att det är sådana som inte är på svenska men public service-kanaler och det som ligger närmast till är givetvis de finskspråkiga, engelskspråkiga och tyskspråkiga. Jag tycker att det skulle vara mycket viktigare att diskutera i Ålands lagting vad det finns för prioriteringar här i de olika partierna: skall vi sända finska TV1 och finska TV2 eller skall det vara BBC eller något tyskt program i stället eller skall vi ta bort TV4, vilket jag inte menar, men den diskussionen och det valet måste förvaltningsrådet göra och då är det viktigt att partierna kommer fram med åsikter så att inte valet sker i ett helt slutet rum efter några märkliga omröstningar.

 

Avgiften för finansiering av radio och TV höjdes ju ganska kraftigt i årets budget och dessutom förväntar man sig att antalet betalare skulle öka, jag tror det var t.o.m. med 1.000 avgifter och nu är det så att genom landskapets försorg har ytterligare 18 av dessa 1.000 kommit in. Ni förstår att det inte ser bra ut med tanke på att radion skall kunna hålla sin budget. Man kan undra varför det skall gå så långsamt att genomföra reformer just i det här sammanhanget. Nu inpräntar kulturutskottet än en gång att uppbörden måste föras över på radion som har skyldighet och intresse att driva in pengarna. Meningen med att höja avgiften och att vi skulle få in flera avgifter var principen att programverksamheten – Ålands radios programverksamhet, men också upphovsrättsliga kostnader och annat som hör ihop med distributionen av TV – skulle täckas av avgifter för att garantera radions och tevens redaktionella självständighet. Det ser inte ut att gå så nu heller fastän vi höjde avgiften – eller ”ni” höjde, för jag var emot att höja den så här snabbt. Nu står vi inför dilemmat att kommer man från majoritetens sida att kräva ytterligare höjningar av avgiften för att nå målet att avgifterna skall finansiera programverksamheten. Det målet är inte nått.

 

En möjlighet vid sidan av att radiobolaget själv bär upp avgiften, effektiverar uppbörden, är att radion skulle få en sorts fullmakt att själv sätta avgiften och det måste då fungera i relation till programtid och programutbudets kostnad, att allt skulle bli en ekonomisk resultatenhet i större grad än vad det är nu i dag. Radion fungerar inte ekonomiskt självständigt och det finns inte heller finansieringsformer långsiktigt som tryggar dess oberoende.

 

Här finns alltså ännu frågor att diskutera och att lösa. Men det har trots allt gått framåt i diskussionen. Landskapsstyrelsen och kulturutskottet är överens om att public service helst skall lagstadgas, att uppbörden av avgiften skall föras över på radion. Vi har fått en sorts vägkost om hur det digitala programvalet skall se ut och vi har klargjort frågan om ett åländskt programområde samt Radio Suomi.

 

Det som är olöst mellan landskapsstyrelsen och de övriga inblandade är om Smedsböle skall vara ett separat bolag och Ålands Radio och TV ett annat. Nu har man från ledningens sida alltid sagt att det blir så mycket byråkrati med två bolag att därför skall vi inte ha det. Det både kostar och är opraktiskt, och ur deras synvinkel är det givetvis så. Det andra argumentet som man nu framförde var att det är för lite marknad; Åland är inte intressant om man har ett separat bolag för Smedsböle. Men jag tycker att det också här är fråga om en princip. Det borde vara ett särskilt bolag just med tanke på utvecklingen inom det här området och att man borde göra det möjligt – om det är ekonomiskt realistiskt eller icke är en annan sak – för privata aktörer att köpa in sig i Smedsböle för att sända över hela Åland. Det finns privata radiokanaler i dag som inte når ut över hela Åland, speciellt inte i skärgården som t.ex. skulle kunna utnyttja den här möjligheten, också om det skall finnas ett separat åländskt TV-bolag som har reklam så borde de köpa in sig i Smedsböle-bolaget.

 

Summa summarum tycker jag att vi i kulturutskottet får vara nöjda med vad vi har uppnått, även om det, som sagt, ännu är oklart med många väsentliga frågor och det är frågan om att sära på programbolag och distributionsbolag, att vi skulle få en långsiktig finansiering av radions och TV-distributionens kostnader, och där är landskapsstyrelsen otydlig. Man har själv sagt att man prioriterar en utredning om radiofond, nu mumlar man lite i skägget och vill sopa det under mattan, för man har inte gjort någonting och man vill tydligen inte heller ta upp frågan med tanke på ekonomin. Det blir förstås besvärligt att reservera pengar särskilt för det här, men jag tycker nog att det är kolossalt viktigt om man skall trygga verksamheten och dess oberoende av ekonomiska och politiska intressen, att det är nästan så att när det blir sämre tider är det ännu viktigare att en fond eller någonting liknande finns.

 

Till sist, herr talman, tycker jag att det är väldigt bra om detta ärende kan avgöras i dag därför att i morgon har förvaltningsrådet sitt första möte om nästa års budget och då är det här ett beslut som är viktigt för att arbetet där skall flyta smidigare.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Återigen blir man beskylld för någonting som man absolut inte är av ltl Sundback. Min linje är att vi skall ge möjlighet till kommersiella program och kanaler. Vi skall inte garantera dem, utan det gör marknaden. Vi skall inte gå in som aktör på marknaden, tvärtom, vi skall se till att möjligheterna och valfrihet finns för den enskilde medborgaren och TV-konsumenten. Vi skal inte börja driva några kommersiella TV-kanaler. Det är helt tvärtom och har man inte förstått det av mitt anförande kan jag tyvärr inte göra någonting.

 

I och med att vi begränsar det marksända utbudet till public service; vi pratar bara om public service när vi pratar om marksänd digital-TV. Vi har ingen tanke på att göra som man gör i socialistiskt styrda Sverige, där man har större valfrihet, där har medborgarna möjlighet att förutom public service se ett femtontal kommersiella kanaler, som de givetvis får betala för i tre olika paket. Men här blir vi ett TV-politiskt u-land för dem som har marksänd digital-TV får bara se public service och inte de kommersiella kanalerna; då måste man ha parabol och då blir det denna djungel av flera system. Vi dömer ålänningarna att ha både parabol och sitt vanliga system när vi gör så här. Skulle vi göra som i Sverige,  där jag räknade upp Boxers som marksänd digital-TV, så har man där förutom SVT:s kanaler en rad andra kanaler som man ger möjlighet att se på.

 

Stugbyar nämndes här, fru talman. Turismen på Åland får en stor nackdel om man i sina stugor har det begränsat till public service, om man har stuggäster som vill se andra kanaler. Nej, kom inte till Åland för du får inte se annat än public service! Man skall inte komma hit för att se på TV, men om man nämner stugbyar skall man också nämna att nu går vi verkligen in i ett fattigt TV-utbud. Om inte turistföretagarna är så kreativa att de har en parabol på stugan och ger möjlighet åt stuggästerna att om de vill hyra programkort som har fast alla TV-kanaler eller vissa, det beror på. Skall de åländska hotellen ha bara public service-kanaler, frågar jag mig. Som vi gör nu ger vi dem bara den möjligheten. Vi ger dem inte möjlighet till de andra kommersiella svenska kanalerna, så det är en ytterst märklig diskussion. Jag vill inte börja, som jag blir beskylld för, agera på mediamarknaden annat än att jag vill skapa förutsättningar för valfrihet. 

 

När det gäller licensen är det, som jag sade, fullkomligt horribelt att man tvingar folk som har TV att betala för radioproduktion. I förlängningen är det inte heller bra för Ålands radio att vara finansierad med folk som har TV med en avgift som dessa påtvingas, eftersom det är så att den TV-licens vi betalar i dag – avgift för TV-mottagare – går tre fjärdedelar till radioproduktion, alltså till Ålands radios produktion och en fjärdedel går till de kostnader vi har för TV. Så är verkligheten. Det är absolut felaktigt. Det är okej att ta en avgift för det som TV kostar, en fjärdedel av TV-licensen, den kan man bra uppta och använda till de kostnader vi har för TV, men den övriga, den som Ålands radio kostar att producera och driva, borde vi uppta på ett annat sätt. I dag har vi en landskapsskatt i form av TV- licens som är icke-proportionell, alla betalar lika, en pensionär, en ensamstående mamma eller en rik lagtingsledamot eller en affärsman, alla betalar lika mycket, tvärtemot vad det är om man har annan skattefinansierad verksamhet där man deltar efter förmåga. Jag tycker att det borde ligga i ltl Sundbacks intresse att ta de svaga i försvar, de som tycker att TV-licensen verkligen är dyr och som t.o.m. höjdes. Som jag sade är det inte långsiktigt för radion att vara finansierad på det här viset. Skall radion ha en långsiktig självständig finansiering skall man se till att man får en fond och att till den förs skattemedel som man antingen tar från kakan som redan är uppäten eller som man upptar i form av en skatt som delas lika mellan alla enligt det system vi har. Så rationell måste man vara att man inser det. Sedan skulle vi genom lagstiftning säga att en del av budgetens inkomst- eller utgiftsstat eller omsättningen tas till radioproduktionen så får man följa konjunkturen. Jag blir helt slut varje gång jag betalar TV-avgiften när jag tänker på hur folk retar sig på den!

 

När det gäller kanalvalet som man skall göra framdeles har man valt att börja med SVT:s kanaler blir man faktiskt lite självstyrelsepolitiskt mörkrädd när man diskuterar så att fortsättningen eventuellt blir TV4 men de finskspråkiga kanalerna skall vi sända ut före de andra som t.ex. ingår i Boxers utbud, de populäraste kanalerna där. Jag undrar vart vi är på väg! När man pratar om TV4 är det inte bara den utan det är också TV4 Plus som är en mycket populär i dag som många frågar om och som innehåller speciella program för sportintresserade osv. Det är den kanalen som i huvudsak har varit orsak till att folk har ringt till mig och velat veta hur man skaffar sig svensk TV enligt piratmodellen, så TV4 Plus måste man absolut ta med i utbudet från Smedsböle och eventuellt FST:s kanal, men före man tar Yles finskspråkiga kanaler måste man titta på t.ex. Boxers utbud och plocka de kanalerna. En grundläggande – nästan rättighet, sade en lagtingsledamot – är att kunna se CNN, som inte är en public service-kanal men som är en kanal som förmedlar händelser från världen. Nog vill jag ha CNN före jag har Yles Teema. Det är nog av största vikt att man tar sig en noggrann funderare. Eftersom vi har ett nästan kommunistiskt system att vi äger och vi driver Smedsbölesändaren osv. blir det lite konstigt om vi börjar sända ut CNN och andra kommersiella kanaler, det håller jag med om, då börjar vi verkligen blanda oss i som en aktör. Därför borde det vara fritt och för marknaden att handha. Det säger kulturutskottet men inte landskapsstyrelsen och det är mycket märkligt.

 

Jag vill inte säga att jag är någon expert, men jag är frustrerad över att jag inte blir förstådd, det måste jag verkligen säga. Jag har blivit förstådd, men om man fortsätter att göra så här är jag rädd för att mina farhågor besannats och att Åland blir ett TV-politiskt u-land och det vill jag inte vara med om. Det är svårt att göra någonting åt det i det här skedet, men det kommer troligtvis att bli, som jag skrev i mitt utlåtande att man använder sig av flera mediebärare och marksänd digital-TV kommer bara att bli en bikanal till andra. Tyvärr! Jag ser ingen annan utgång.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman framhåller en lösning som rent tekniskt går att genomföra, men hur skall ltl Sundman lösa frågan om promgramrättsområde och hur skall han finansiera all upphovsrätt som följer med? Det kostar nämligen enorma pengar. Berätta hur det löses, så skall jag köpa idén!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det finansieras såsom i dag avseende SVT:s kanaler att Ålands radio betalar genom avtalet och vi betalar TV-licens som används till en fjärdedel. När det gäller de övriga kommersiella kanalerna betalar den som tittar. Om man har ett brett programutbud har man en dyrare avgift; har man ett smalt har man en billigare avgift. Har man bara public service är det gratis förutom TV-licensen. Inga problem att finansiera det!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Nu blev det klart för mig! Ltl Sundmans lösning är ingen lösning, för i dag betalar vi ingenting för upphovsrätten tack vare avtalet med Sveriges TV, men skulle vi ha ltl Sundmans lösning måste vi betala enorma summor för upphovsrätten.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst betalar vi till SVT. Jag tror att det handlar om 450.000 mark. Det är för upphovsrätten för SVT:s kanaler. Däremot betalar vi inte för rundradions programutbud, det får vi gratis upphovsrättsligt. Vi betalar bara för 26.000 personer och därför är det inte så dyrt. Om man i dag begär att få sända en kanal på Åland hamnar den som sänder ut den att betala för hela Finland; därför blir det väldigt dyrt, men kunde vi bli ett eget programrättsområde eller fogas till det svenska så gäller det igen att vi betalar för bara 26.000 personer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är så med upphovsrättskostnaderna som vi skall betala att de skulle se helt annorlunda ut om vi skulle vara tvungna att ingå regelrätta avtal med Sveriges Radio och TV. Vi betalar ingenting för public service-programmen utan det är för amerikanska filmer och sådant som ingår i programutbudet, så det rör sig om helt andra summor om vi skulle ha den sundmanska modellen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad man pratar om när man säger den ”sundmanska modellen”! Jag menar att de enda kanaler det i dag är fråga om är egentligen TV4, TV4 Plus och kanal 5; de övriga kommersiella kanalerna är redan betalda i och med att de finns i Finland. De finns i Canal Digitals finska utbud, så det är inget som helst problem. Det handlar om en handfull svenska digitala kanaler som man måste reda ut hur man kan få ålänningarna att se på lagligt och om det kostar är de ålänningar som är beredda att se dem beredda att betala för dem. Det är väl bättre det än att skattebetalarna får stå för notan, såsom det blir i public service-fallet och man har inget val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2002-2003 angående utarbetande av en förvaltningslag och rätt till motiverade beslut inom landskapsförvaltningen. (HM nr 23/2000-2001 och 34/2001-2002).

 

Först  tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Före jag går in på betänkandets innehåll ber jag att få göra en rättelse som gäller formaliteterna kring ärendets behandling. Betänkandet skall vara daterat den 6 maj 2003, inte den 24 april 2002. Härav följer att i förteckningen över de närvarande vid ärendets avgörande behandling skall ledamoten Mats Perämaa utgå och ersättaren Ragnar Erlandsson införas.

 

Lagutskottet har behandlat två motioner som berör samma fråga, nämligen bristande förvaltningsbestämmelser i landskapet. I den ena motionen efterlyser man att landskapsstyrelsen i skyndsam ordning skall ta fram en förvaltningslag och i den andra att landskapsstyrelsen skall utarbeta lagstiftning för att skapa en bättre landskapsförvaltning och trygga ålänningarna rättsskydd. Lagutskottet har studerat frågeställningarna noga och ingående. Vi har diskuterat med representanter för landskapsförvaltningen, domstolsväsendet och den kommunala förvaltningen.

 

Vårt beslut innebär förslag om förkastande av bägge motioner men ett positivt sådant där våra motiveringar bör gå till landskapsstyrelsen.

 

Motionärerna hävdar att god förvaltningssed saknas på Åland och den ena motionen utgår från grundlagens krav på att god förvaltningssed skall tryggas genom lag. Enligt 21 § i grundlagen skall offentligheten vid handläggning, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut, rätten att söka ändring m.fl. liknande bestämmelser som garanterar en god förvaltning regleras i lag. I riket finns sedan åttiotalet en flera gånger reviderad lagstiftning av förvaltningsförfarande. Den lagen omfattar den statliga verksamheten på Åland också. I Sverige finns det en liknande lagstiftning som i riket.

 

Läget på Åland är det att någon särskild förvaltningslag inte har stiftats för landskapsstyrelsen, för de myndigheter som lyder under landskapsstyrelsen och för den kommunala förvaltningen. Däremot finns det spridda bestämmelser i olika lagar.

 

Vad gäller landskapsstyrelsens förvaltning finns det bestämmelser i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen och landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning. I de här lagarna finns bestämmelser om jäv, om hörande av part, om handläggningstid, om motivering av beslut och om öppenhet och allmän serviceskyldighet i förvaltningen. Vad gäller ÅHS finns vissa bestämmelser i landskapslagen om hälso- och sjukvården och i landskapslagen om utbildning efter grundskolan finns vissa bestämmelser om förvaltning. Vad gäller övriga myndigheter som lyder under landskapsstyrelsen så saknas bestämmelser om god förvaltning. Vad gäller den kommunala förvaltningen är läget det att kommunallagen innehåller bestämmelser om jäv men egentligen inga andra bestämmelser om god förvaltning.

 

Utgående från grundlagskravet på lagfästa bestämmelser om god förvaltning och den information av situationen på Åland inom landskapsstyrelsen, myndigheterna som lyder under den och kommunerna, som vi har inhämtat under utskottsbehandlingen har utskottet gjort följande bedömningar.

 

Vad gäller landskapsstyrelsen bedömer vi att det befintliga regelverket uppfyller de krav som grundlagen ställer. Man kan givetvis ifrågasätta det ändamålsenliga i att ha bestämmelserna spridda i många lagar. Det gör lagstiftningen svårare att överblicka och det kan vara en av anledningarna till det vi har erfarit, nämligen att de brister i god förvaltning som till viss del förekommer inom landskapsstyrelsen mycket beror på bristande kännedom hos tjänstemän och politiker om gällande regelverk och principer om god förvaltning. Utskottet pekar därför på det viktiga i att den interna utbildningen inom landskapsstyrelsen är bra och tillräcklig och att medvetenheten om god förvaltningskultur skapas och sprids på alla nivåer inom landskapsstyrelsen. Det här poängterar utskottet att är en mycket viktig uppgift som landskapsstyrelsen bör prioritera högt.

 

Vad gäller de myndigheter som lyder under landskapsstyrelsen och de kommunala myndigheterna är det sämre med regelverk och också här kan det brista vad gäller kunskap om principer för god förvaltning.

 

Såsom slutsats från utskottet kan jag konstatera att det för det första behövs lagstiftning om god förvaltning för myndigheter under landskapsstyrelsen och för kommunerna. För det andra kan det finnas skäl att samla bestämmelserna om god förvaltning inom landskapsstyrelsen på ett ställe och precisera vissa av bestämmelserna. För det tredje behövs det utbildning om god förvaltningssed och regelverk inom alla förvaltningar i landskapet. Det hjälper inte hur mycket bestämmelser vi har om de ändå inte efterföljs.

 

Talman!

Lagutskottet har inte ansett sig kunna ta ställning hur det lagstiftningsarbete som otvivelaktigt behövs skall göras; för det krävs noggrann lagberedning och grundlig bedömning av olika möjliga alternativ. Det är inte lagutskottets roll i det här sammanhanget. Vi ansåg, efter noggrant övervägande, inte att någon av motionernas klämmar innehåller en sådan hemställan till landskapsstyrelsen som vi kan skriva under och det är därför vi föreslår ett förkastande. Men vi förutsätter att landskapsstyrelsen utgående från våra motiveringar ägnar frågan om rättssäkerhet och medborgarservice stor uppmärksamhet och att landskapsstyrelsen grundligt överväger vilka lagstiftningsåtgärder som måste vidtas och hur principen om god förvaltning i övrigt kan utvecklas och förverkligas inom alla förvaltningar i landskapet.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det är kanske överflödigt för mig att påpeka att jag är missnöjd med lagutskottets slutsatser! Jag tycker också att betänkandet på så många punkter visar hur bristfällig förvaltningslagstiftningen är hos oss. Man säger t.o.m. att den ”bedöms fylla åtminstone den miniminivå som grundlagen förutsätter”. Det hade varit mera hedervärt att dra den andra slutsatsen. Nu kanske den politiska prestigen spelar in igen, men det är ändå så att liberalerna själva inklusive utskottets ordförande har efterlyst en förvaltningslag och så gott som hela den nuvarande lagtingsgruppen står bakom det. Det är väl ganska välkänt att åtminstone socialdemokraterna länge har önskat sig en sådan här lagstiftning vid sidan av den om offentlig upphandling. Det är uppseendeväckande, men vi fick sedan en rättelse att lagtingsledamot Mats Perämaa kommer med ett ändringsförslag att vi trots allt skall hemställa om en förvaltningslag. Samtidigt vill han att motionen som jag har tecknat under skall förkastas. Det har jag ingenting emot därför att det är det som förvaltningslagen leder till i stort.

 

Jag hoppas nu att lagtinget inser att det faktiskt gäller medborgarnas tilltro till landskapsstyrelsens förvaltning och kommunerna. Mitt intryck är nog det att det ryktet inte är så gott i dag. Det är pinsamt när utskottet konstaterar att för det första är lagstiftningen ganska bristfällig och för det andra tycks inte tjänstemännen och politikerna känna till det som finns, att därför fungerar det så väldigt dåligt. Inte nog med att lagstiftningen är dålig utan den som finns kan man inte! Det är möjligt att man kan förklara det rationellt så att lagstiftningen är så splittrad. Det är alltid naturligtvis dåligt för rättssäkerheten om inte lagstiftning som gäller som grundläggande frågor som medborgarnas rättsskydd mot den offentliga makten och förvaltningen finns på något vis samlade. Det är alltså snyggt skrivet och formulerat, men om man skall se till behovet och vikten av att förbättra rättssäkerheten kan jag inte förstå att man kan komma till något annat än det som ltl Perämaa föreslår. Det var häromdagen i en annan diskussion en ledamot som började förklara hur bra det åländska rättsskyddet var och då fick nog jag det intrycket att nämnda person inte riktigt hade klart för sig vad rättssäkerhet är. Det är alltså en grundläggande princip i rättsstaten att den offentliga makten skall utövas i stöd av lagar och bestämmelser. Det är inte fråga om att det finns så stort utrymme för fri prövning. Bland många finns det en tanke att majoriteten alltid har rätt, att bara man röstar och får övervikt så går det att göra så, men de facto är makten omskuren av ganska kraftiga bestämmelser just av den lagstiftning som vi har. Om inte det här fungerar, som före detta riksdagsmannen predikade under sin session: ”Rule of Law” är det illa för demokratin. Rule of Law skall tillförsäkra den enskilda medborgaren likhet inför lagen och också att man inte råkar för tjänstemannagodtycke. Det finns rättsjurister eller forskare som brukar tala om vad bristen på rättssäkerhet leder till. Det är t.ex. när man inte har tillräckligt med lagar; då blir utrymmet ganska stort för politiskt godtycke och tjänstemannagodtycke. Sedan finns det sådant som man kallar för ”rättspervertering” som jag skulle vilja säga att också händer här i lagtinget när man t.ex. ställer sig upp och säger att den här lagen behöver man inte följa utan det finns mera övergripande motiv för att bete sig på ett visst sätt. Sedan finns det också möjlighet till rättsmanipulering av olika slag, om inte lagstiftningen är tillräcklig eller tydlig och tillgänglig för allmänheten. En sak som man väldigt ofta hör folk klaga över när det gäller landskapsmyndigheterna är att de inte får besked på sina ansökningar; det dröjer alltför länge, de får aldrig kvitto på vart deras handlingar har tagit vägen, de vet inte vem som handlägger ärendet, vem som är ansvarig, plötsligt kan ett ärende vara hos en tjänsteman, men så har det förflyttats till någon annan. Det där är väldigt illa för medborgarnas rättsskydd. Det betyder ofta att det är aldrig någon som kan ställas till svars utan det flyter på i förvaltningen och det blir naturligtvis ett sätt för tjänstemännen också att skydda sig och varandra i frågor där det är svårt att fatta beslut. För en sådan sak är bl.a. förvaltningslagen mycket viktig plus att den också talar om andra viktiga saker: att myndigheterna är skyldiga att hjälpa medborgarna vid ansökningar, kompletteringar osv. samt att det måste ske inom rimliga tider och inte dra  ut i åratal innan man får besked. Det här är oerhört viktigt och jag hoppas att vi kan driva igenom det med en majoritet så att vi åtminstone får ett beslut om att vi skall ha en förvaltningslag, sedan lär det nog dröja innan den kommer till stånd, men att vi skulle fatta det beslutet skulle kännas viktigt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag kan säga att för mig personligen är faktiskt utgången av vår behandling i utskottet lite överraskande. Jag var före behandlingen ganska övertygad om att utskottet skulle kunna godkänna åtminstone motion nr 23. Men vår utredning i utskottet och vårt hörande gav ny kunskap åt oss alla och förändrade åtminstone mitt ställningstagande. Det finns betydligt mera bestämmelser än jag – det tyder motionerna också på – och också motionärerna kände till i den lagstiftning som finns. Det stora problemet som vi erfar till de saker som ltl Sundback här har tagit upp är faktiskt bristande kunskaper om lagar och principer; det brister nästan mera där än vad det brister i lagstiftning och då vet jag inte om det leder till så mycket att helt oreserverat säga att vi skall ha en ny lagstiftning då kanske inte huvudproblemet ligger där. Jag håller absolut med om att det behövs åtgärder, det behövs viss lagstiftning och det behövs utbildning, men vårt beslut i utskottet var att lämna frågan om hur man närmare går tillväga till landskapsstyrelsen. Det kan man säkert kritisera, men det fanns inte möjlighet för oss att godkänna någon av klämmarna.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har inte suttit med i utskottet, men det ger mig en närmast mystisk prägel, att det har kommit fram någonting som man tydligen inte kan läsa ur texten, att det trots allt är så väldigt bra med rättssäkerheten, men att tjänstemännen är omedvetna eller okunniga om den. Den här frågan är mycket en fråga där man borde fråga medborgarna i högre grad. Lagstiftningen är framför allt till för dem. Det skapar säkert mera arbete för tjänstemännen, de utsätts mer för påtryckningar, för det finns en lag som gör att de verkligen måste svara mot medborgarnas krav och nu ser jag att man egentligen har hört bara den ena sidan i den här frågan. Inte skulle jag förvänta mig att någon av dem skulle säga, att jo, det är nog jättedåligt, att vi måste nog ha en sådan här lag! Då hade det kommit fram för länge sedan internt genom förvaltningen. Att man skyller på utbildningen har jag hört förut. Varför ordnar man inte utbildning då? Det visar att frågan tydligen inte är intressant ur förvaltningens egen synvinkel och då tycker jag nog att den logiska följden är att vi måste få en förvaltningslag som tvingar tjänstemännen att följa vissa principer i handläggningen av ärendena.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Det är absolut ingenting mystiskt. Jag försökte förklara, men jag förklarade dåligt. Saken är den att det finns väldigt mycket bestämmelser, mycket mer än jag kände till och inte är det någonting mystiskt i det annat än att jag kanske har sett över lagstiftningen dåligt. Det finns på en mängd olika ställen bestämmelser som täcker upp det grundlagen kräver, särskilt om vi pratar om landskapsstyrelsen, vars problem ltl Sundback refererade till, så finns det bestämmelser, men det hjälper inte medborgarna någonting att föra över bestämmelserna i en skild lag om de inte efterföljs. Det är det jag försökte förklara, att det ligger absolut någonting i det ltl Sundback, att det kanske inte finns så stort intresse, eller vad problemet är, men man har inte skolat personalen tillräckligt i de här frågorna. Bestämmelserna och underlaget för medborgarna att kräva finns, men det är bara det att de efterföljs inte alltid riktigt. Vi har tagit reda på t.ex. detta med besvär; man brukar alltid säga att det finns väldigt mycket besvär i de här frågorna, och det finns, men inte alls i den utsträckning som man säger att det finns. På det viset har vi också tagit till oss medborgarnas klagomål, men jag förnekar inte att det finns problem; däremot har jag lite mer kunskap nu och säger att problemen inte består i att vi inte har den här skilda lagen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det finns en massa bestämmelser, men nog måste det väl ändå vara mera rationellt att ha en lag som reglerar förvaltningsförfarandet; både för tjänstemännen och för allmänheten är det mycket lättare att få klarhet i vad som gäller och vad som inte gäller. Jag ser det nog som en viktig demokratisk uppgift att ställa kravet. Jag tycker inte att det är tillräckligt att man säger att tjänstemännen inte har utbildning i de här frågorna; då prioriteras det varken på tjänstemannanivå eller på landskapsstyrelsenivå. För min del tror jag nog på en förvaltningslag, man har den både i Sverige och Finland; i Finland har man gjort ganska mycket utredningar om det, bl.a. har professor Edward Andersson gjort en alldeles utmärkt utvärdering av lagen och man anpassar den hela tiden till förändrade villkor, bl.a. EU osv., att vi lever i integrationstider. Jag ser inte att det finns något skäl till varför vi inte skulle ta en sådan här lag, utan tvärtom det som sägs här i utskottets betänkande och som utskottets ordförande säger leder precis till den motsatta slutsatsen: vi skall ha en sådan här lag för att just göra det lättare för allmänheten och tjänstemännen att hålla sig till sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.    

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback tar som vanligt tillfället att haka upp sig på formuleringar och tolkningar, begrepp och ord, men det var inte det som den här diskussionen egentligen handlade om. Själv var jag, precis som lagutskottets ordförande, rätt övertygad om att Åland behövde en egen förvaltningslag innan vi fick till behandling i utskottet, men efter att vi hörde sakkunniga i ärendet från såväl landskapets som kommunal sida blev jag också övertygad om att det inte är bristen på en egen lag som är problemet utan det är bristen på kvalitet i det dagliga arbetet. Eftersom jag, till skillnad från ltl Sundback, har en förmåga att kunna vara ödmjuk inför sakkunskapen såg inte jag någon orsak till att fortsätta att envist hävda behovet av en lag. Däremot är det viktigt att förbättra rutinen och det påpeka utskottet i motiveringarna, att det är mycket som måste förbättras. Det är dåligt med motiverade beslut, det är dåligt med besvärsanvisningar osv. Här måste en förbättring ske, men det är också en hälsning som utskottet skickar till landskapsstyrelsen. Trots att jag tillhör oppositionen och kan agera som jag vill i utskottet tyckte jag inte att det var motiverat.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Lindqvist drar naturligtvis sina slutsatser av det hörande som man har gjort i utskottet. Jag vill bara för min del säga att om man frågar allmänheten hur de tycker att förvaltningen fungerar och vad deras rättigheter är i olika sammanhang så har vi ingenting att hänvisa till utan att börja plocka fram alla de här olika bestämmelserna. Jag är säker på att det inte finns någon på landskapsstyrelsen som kan ge dem ett svar heller, utan börjar de och ringa och fråga blir de hänvisade till den ena tjänstemannen efter den andra. Därför är en sådan här lagstiftning väldigt viktig att ha i botten. I botten kan det säkert sedan utvecklas, men att säga att det är bara en fråga om brist på utbildning och kunskap bland tjänstemännen är nästan upprörande, för det är i så fall ännu värre: vi har lagstiftning men tjänstemännen struntar i den! Politikerna i landskapsstyrelsen tycks överhuvudtaget inte tycka att detta är något problem och nu går lagutskottet in på samma linje! Vi har en splittrad lagstiftning och vi har tjänstemän som inte bryr sig om bestämmelserna.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag sade i min första replik att jag håller med om att det fungerar fruktansvärt dåligt i dag. Vi har tidigare i dag haft ett bra exempel där man har brutit mot landskapslagen om ärendenas handläggning. Jag håller helt med ltl Sundback att det fungerar fruktansvärt dåligt i dag, men där har vi  en lag och det fungerar ändå inte och då måste vi stifta nya lagar. Är det så att tjänstemännen bryter mot befintlig lagstiftning måste man vidta disciplinära åtgärder från överordnade. Att stifta ytterligare en lag som man kan nonchalera hjälper inte dem på gatan som vi skall trygga rättssäkerheten för. Jag håller med om att det måste ske en förbättring, men den förbättringen sker högst troligen inte genom ytterligare en lag utan den måste ske på ett annat sätt.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Vi har inte en motsvarande lag om förvaltningsförfarande och den är övergripande för alla de andra bestämmelserna. I vissa fall kanske den måste ge vika, men den är nog väldigt grundläggande i ett rättstatssystem. Jag är ledsen att vi inte har samma uppfattning. Jag tror att det också skulle gagna de intressen som ltl Lindqvist försvarar i det här fallet, för det är menige man, medborgarna, mot tjänstemännen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Den av utskottsordföranden anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Att det är som lagutskottet har konstaterat kunde jag ha sagt på förhand. Det finns nog lag som stipulerar hur förvaltningen skall gå till, men man följer den tyvärr inte. Jag fick höra en gång när jag påpekade en sak under min tid i landskapsstyrelsen när jag sade att borde vi inte göra så här, för det står så här i den här paragrafen. ”Ja, men, det där har Alarik skrivit, sade de, man skall inte bry sig om det då! Det var lite skämt, men det är faktiskt lite så att man borde ta en allmän uppryckning och verkligen ha en genomgång med framför allt ledande politiker och tjänstemän vad det är som gäller, hur man skall förvalta enligt den åländska lagen. Det är nämligen så att det är en jargong när man förvaltar enligt vanlig praxis och sedan när det kommer till domstol läser domstolen lagen och då får man sig hastigt på fingrarna, för då är det lagen som gäller! Givetvis är det alltid lagen som gäller och det borde man alltid följa. I kapitel c i Ålands lagsamling finns lagarna och det handlar om i huvudsak tre lagar där de här bestämmelserna finns. Den kan man med intresse läsa. Då framkommer det att man för det första har rätt till motiverade beslut, om ett beslut har negativ rättsverkan, man har rätt att få ett ärende avgjort inom tre månader eller att få en redogörelse varför man inte får det avgjort. Man har rätt att begära omprövning av landskapsstyrelsens beslut, man har rätt till besvär i domstol över laglighet osv. osv. Det är också väldigt noggrant stipulerat hur ett ärende skall hanteras av vem och hur osv. Jag kan svårligen se en enda detalj egentligen som man kunde ta in i en ny lag, man kunde givetvis slå ihop alla befintliga lagar till en ny lag, men någon bestämmelse som har någon stor vikt för medborgaren kan jag inte se, mot bakgrund av den erfarenhet jag har av förvaltningen, som inte är så lång men under den tiden hann jag stöta på många sådana här frågeställningar.

 

En allmän uppryckning, kanske ett utbildningsprogram och lite direktiv centralt till förvaltningen hur man skall hantera det här skulle nog avsevärt förbättra rättssäkerheten. En detaljfråga: när landskapsstyrelsen bordlägger ett ärende skall man ange orsaken till bordläggningen och vilka tilläggsutredningar som skall företes. Ofta står det bara: ”ärendet bordlades”. Det är formellt felaktigt; om man besvärar sig mot bordläggningen får man rätt om det inte står varför man bordlade det. Tänker man i detalj så när det gäller omprövningsinstrumentet kunde det finnas i lag stipulerat det som i dag är juridisk praxis när man omprövar ett ärende, när man inte gör det osv. Nog kanske det finns sådana situationer där man kunde ta juridisk praxis och sätta den i lag, men det får ingenstans finnas ett tomrum, där man får agera Vilda Västern, så i huvudsak är det så – mot min bakgrund som kanslisminister – att en allmän uppryckning skulle behövas.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om ltl Sundman inte hade suttit i landskapsstyrelsen hur skulle han då kunna känna till alla dessa bestämmelser! Jag tror att det är nästan ogörligt för en enskild medborgare att börja och sitta och läsa lagar som gäller landskapsstyrelsens förvaltning och hur det är upplagt. De är naturligtvis skrivna ur förvaltningens synpunkt. Den här lagen är också skriven så att medborgarna skall kunna läsa sig till sina rättigheter gentemot förvaltningen. Det är en viktig rättssäkerhetsaspekt, så vi lever ännu med lite ryskt tsaristiska traditioner, tjänstemännen har en stark position och det är inte så lätt för politiker, speciellt många politiker som överhuvudtaget inte har hört om begreppet rättssäkerhet som kommer med i politiken. Det finns andra som säkert kan mera. Men när det inte finns någon riktig tradition på det här området tror nog jag att en sådan här lagstiftning verkligen är på tiden och det har det i andra nordiska rättsstater. De har ännu mera bestämmelser än vad vi har. Nog är det alltså hög tid att landskapet går in för en sådan här lagstiftning som gör det möjligt för medborgarna att få reda på sina rättigheter gentemot förvaltningen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Man kan dra vissa paralleller till lagen om klientens ställning och rättigheter. Jag håller absolut med ltl Sundback att man bör eftersträva en sådan lagstiftning där medborgaren själv kan ta reda på saker och ting. Det är absolut så att skulle jag inte ha haft den här insynen i förvaltningen skulle jag kanske inte ha vetat om alla dessa fall, men det är klart att alla kan läsa Ålands lagsamling, den finns också på Internet. Men hur som helst, kanske det handlar mer om att man från landskapsstyrelsens sida borde aktivt informera om rättigheter och sådant; när en medborgare tar kontakt i form av en ansökan borde man hänvisas till ett informationsmaterial som ganska lättsamt beskriver processen och informerar om att nu kommer ditt ärende att registreras och så går det till den och den avdelningen enligt de här bestämmelserna osv. Detta skulle vara ganska enkelt att genomföra; om man vill införa den typen av lagstiftning så må man väl göra det, men något mer innehåll är det svårt att få in i en sådan lag annat än att ta den lagstiftning som finns och kanske föra in en lite mera pratig paragraf, som det verkar vara väldigt populärt att göra i finsk lagstiftning. Det är väldigt långa och pratiga paragrafer, men det är också uttömmande där man verkligen får veta vad som gäller. Det är fråga om vilken princip man väljer och vi har sett tydliga paralleller till andra lagar.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag undrar om alla faktiskt har läst lagen om förvaltningsförfarande. Jag tycker inte alls att den är ”pratig”. Jag tycker faktiskt att den är föredömligt tydlig och enkel och att det säkert finns lagar som är både dåliga och pratiga, men i det här fallet håller jag inte med om det. Det är tydligare rubriker, överföring av ärende, avhjälpande av brist i handling, jävsgrunder, begäran om utredning, verkan av jäv, hörande av part osv., så det är inte alls svårt att läsa. Här får man väldigt enkelt och tydligt och det är inte fråga om många paragrafer, 28, om rättelseförfarande osv., så jag håller inte med att det här skulle innebära att vi får ännu mera lagar, att det blir ännu svårare att orientera sig i den åländska lagstiftningen utan tvärtom ser jag det som en kvalitativ förbättring och en stärkning av rättssäkerheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Man kan nog konstatera att det inte finns någon större vilja bland lagtingets partier att stifta en förvaltningslag. För liberalernas del torde det vara så att viljan att stifta den finns till åtta niondedelar, om centern vet jag inte riktigt, men förmodligen en mindre vilja, obundna inte alls, FS, förmodligen inte alls och hos socialdemokraterna, till den del vi har fått höra i dag, finns det en vilja att stifta lagen.

 

På grund av den rättelse som anfördes här tidigare förbehåller jag mig rätten att argumentera för lagstiftningen. Jag hade den uppfattningen att inte beslut i den här frågan skulle ha tagits i lagutskottet den 6 maj utan först två dagar senare och hade det varit så hade jag med all sannolikhet reserverat mig mot beslutet också. Men nu får jag föra fram mina åsikter här i dag.

 

Det har sagts mycket om rättssäkerhetsaspekten i dessa frågor och jag håller mycket med av det som har sagts vad gäller det att det viktiga är att man får fram det till vår förvaltning att man måste göra sitt arbete enligt en god förvaltningssed. Det är tydligen så att det inte har räckt med de bestämmelser som finns eftersom man inte har tillgodogjort sig dem och det finns uppenbara brister och det har påpekats i många sammanhang. Jag tycker inte att det räcker med att man, som lagutskottet säger, uppfyller det som i grundlagen förutsätts, miniminivån för ett gott förvaltningsförfarande. Man bör komma till någonting mera.

 

Vi kan inte här i lagtinget påverka det som har pratats om här: utbildningsnivån t.ex. för personalen. Vi kan inte heller motivera personalen att arbeta efter god förvaltningssed annat än genom lagstiftning och i det här fallet gäller det att anta en förvaltningslag, så enligt min åsikt är det helt uppenbart att vi behöver en förvaltningslag.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag har en procedurfråga. Var det här ett förslag som kräver stöd redan nu eller kommer det upp i detaljbehandlingen?

 

TALMANNEN: Jag uppfattar det inte som något förslag.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Då föreslår jag att det som ltl Perämaa åtminstone till pappers har låtit förstå, att motionen om att vi skall stifta en lag om förvaltningsförfarande måtte godkännas i detaljbehandlingen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandes kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag föreslår

 

”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen i skyndsam ordning tar fram en förvaltningslag”.

 

Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag bera tt få understöda ltl Sundbacks utmärkta förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen i skyndsam ordning tar fram en förvaltningslag, vilket är i enlighet med motion r 23/2000-2001. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för lagutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sundbacks ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat utskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2002-2003 angående utredning om biobränslebaserat kraftvärmeverk. (HM 27/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 27 där motionärerna ber om att en utredning görs av förutsättningarna att bygga ett kraftvärmeverk på Åland som skulle drivas av biobränsle och brännbart avfall. Utskottet föreslår att motionen förkastas.

 

Näringsutskottet har vid behandlingen konstaterat att Mariehamns Bioenergi Ab redan utfört en sådan utredning och att konstaterar att förutsättningarna är relativt goda och har långtgående planer på att etablera ett biokraftvärmeverk eldat med biobränsle. När det gäller motionärernas förslag att utreda möjligheterna att bygga ett kraftvärmeverk som skulle drivas av biobränsle och brännbart avfall har näringsutskottet konstaterat att förutsättningarna är väldigt små, eftersom EU:s regelverk ställer mycket stränga krav på alla typer av avfallsanläggningar. Näringsutskottet har även konstaterat att lokalt avfall skulle utgöra endast 10 procent av kraftvärmeverkets totala bränslevolym.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag håller inte riktigt med utskottets resonemang att det här har utretts tillräckligt. Jag tror inte att man har tillräcklig kunskap om en så här småskalig kombianläggning mellan sopor och biobränsle, varför jag föreslår att motionen godkänns.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandes kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm.

 

Ltl Sundman: Fru talman! Jag föreslår att klämmen godkänns.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundman, understödd av ltl Strand, föreslagit att hemställningsmotion nr 27/2001-2002 skulle godkännas: ”att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att en utredning görs över förutsättningarna att bygga ett kraftvärmeverk på Åland, vilket skulle drivas av biobränsle och brännbart avfall.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Detta kallas ltl Sundmans förslag. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för näringsutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sundmans förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat utskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutd. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 Föredras för enda behandling ärende nr 10:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Anders Englunds enkla fråga angående förenkling av byråkratin. (EF 14/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Englund:

Fru talman!

Vi lagtingsledamöter har varit med om att anta lagframställningar och andra regler som har lett till att byråkratin har ökat för företagare.

Vi har nu  nått en sådan nivå på byråkratin som hämmar utvecklingen av företagsamheten och måste tillse att våra viktiga företag i stället för byråkrati får de stöd från myndighetshåll de så väl behöver.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

På vilket sätt tänker landskapsstyrelsen tillse att byråkratin och regelverket för företagare och lantbruksföretagare förenklas?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Den fråga som ltl Englund har ställt har stor bredd på det sättet att regelverk och byråkrati omgärdar företag från vaggan till graven. En del bestämmelser rår vi över, andra är rikets, som bl.a. skattelagstiftningen, aktiebolagslagen och bokföringslagen. En del bestämmelser är EU-förordningar eller baserade på EU-direktiv, såsom djurskydd och riskmedelslagstiftning och en del bestämmelser är våra egna som exempelvis näringsstöd, avbytarlag och landskapslagen om verkställighet av den gemensamma jordbrukspolitiken till den del detta inte har reglerats i EG:s förordningar eller med stöd av dem.

 

För ett företag börjar det i regel med näringsrätt, eventuellt tillstånd för viss typ av verksamhet, registrering till patent- och registerstyrelsen, skattemyndigheten, försäkringsbolag, hälsonämndens godkännande, miljöprövningsnämnden osv.

 

Den byråkrati som är förenad med att få stöd och bidrag är kanske hanterlig i sammanhanget. Det största problemet är kanske att det saknas en samlad information till företagen om gällande regelverk och system. Här kunde näringsavdelningen driva på så att företagen får en helhetsbild av vad som gäller på Åland oavsett om det är staten, kommunerna eller landskapsstyrelsen som reglerar. Det skulle även vara intressant att föreslå att Åland skulle bli ett pilotområde när det gäller förenklingar för företag, kanske även när det gäller hantering av information, ansökningar, tillstånd etc. elektroniskt.

 

Fru talman!

I ltl Englunds fråga sägs att vi nu nått en sådan nivå på byråkratin som hämmar utvecklingen av företagsamheten. Ändå framkommer i de konjunkturanalyser som görs två gånger per år att det största hindret för företagens utveckling är hård konkurrens. Först på sjunde plats kommer byråkrati som hinder. Att alltså påstå att det är byråkratin som hämmar är kanske inte helt rätt. Men icke desto mindre arbetas det på att göra regelverken så tydliga och klara som möjligt.

 

När det gäller näringsavdelningen är det framför allt stödärenden som är aktuella. Hanteringen genomlyses regelbundet för att minimera företagens arbetsbörda. Informationsmaterial och blanketter tas fram av professionella för att de skall bli så tydliga och enkla som möjligt. Mål 2-ansökningar i sig är inte alltför enkla på det sättet att de kräver redovisning av idén, målsättningen och affärsplanen.

 

När det gäller jordbruksstöden har vi årliga utvärderingar och inför säsongen är det en arbetsgrupp bestående av företrädare för landskapsstyrelsen, rådgivare och producenter som träffas och diskuterar regelverken och ansökningsmaterial innan det fastställs för året och skickas ut till lantbrukarna.

 

Utöver det här kan jag nämna några ytterligare exempel på förenklingar som har gjorts och görs. Det är ansökningshandlingarna vad gäller jordbruksstödsprogrammet som har utvecklats och förenklats ytterligare. Dataprogrammet har utvecklats så att vi använder oss numera av samma uppgifter som lantbrukssekreterarna matar in i sitt datasystem.

 

Landskapsstyrelsen har satsat mycket kraftigt på informationsmaterial rörande stödformerna. Det finns informationsbroschyrer framtagna av en reklambyrå. Det finns detaljerade skriftliga ifyllnadsanvisningar för att underlätta för en lantbrukare i arbetet med ansökningshandlingarna och som skickas med ansökningsblanketterna.

 

Vi har också kommit överens med lantbrukssekretarna om att både kommunen och landskapsstyrelsen skall anses som godkänd mottagare av ansökningar om stöd som exempelvis är riksbehörighet om de ges in till landskapsstyrelsen i stället för kommunen eller vice versa. Landskapsstyrelsen har också infört färdiga svarskuvert att skicka in ansökningar till landskapsstyrelsen i. Dessutom har landskapsstyrelsen kommit överens om en samordnad övervakning av stöden tillsammans med riket och länsstyrelsen.

 

För investeringsstöden har vi dock utökat byråkratin något efter det rutinarbete som vidtogs efter den s.k. torkaffären. Vi har dock satsat på information och tydliga ansökningshandlingar, där det klart framgår vilka bilagor som skall skickas in och dessutom finns goda möjligheter att få rådgivning vid ansökningsförfarandet från hushållningssällskapet, det sällskap som bedriver en omfattande rådgivningsverksamhet, där landskapsstyrelsen till stor del finansierar verksamheten. Rådgivningen har som syfte att underlätta för lantbrukarnas arbete med just administrationen eller byråkratin.

 

Det här var bara några exempel på förenklingar. Det vore bra om ltl Englund hade kunnat precisera frågeställningen. Man kan alltid vara kritisk rent allmänt mot byråkrati. Svårare är det att komma fram med konkreta synpunkter och förslag.

 

Ltl Englund, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Vi har troligtvis alla h är i salen – det är inte så många här nu – varit med och fattat beslut som har lett till att byråkratin har ökat för företagaren och även andra privatpersoner. Ja, vem besluter? Politikerna, främst landskapsstyrelsen och lagtinget. Vi är alla beroende av politiska beslut; för alla som är företagare är beroendet påtagligt, ibland på ett begränsande sätt, ibland på ett sätt som skapar möjligheter. Byråkratin skapar just nu osäkerhet och påverkar våra beslut om vi skall utveckla, förändra eller om vi skall avveckla eller kanske rentav flytta produktionen någon annanstans. De här frågorna visar också på att det allt tätare sambandet mellan lokalt och globalt samt vårt näringspolitiska arbete är ett gott bevis för hur viktigt det är att vi samverkar, att vi drar åt samma håll, talar med en röst och använder våra gemensamma resurser på ett lokalt, klokt sätt och inte att våra företagare överväger andra åtgärder.

 

Byråkratin, ja, landskapsstyrelsen, vackra ord, ofta utan handling, bär ingen vart. Vi har ett unikt geografiskt läge, ibland på gott och ont. Det småskaliga företagandet på Åland har unika förutsättningar för uthållig tillväxt och kan skapa nya affärer och attraktiva värden i vårt samhälle. För våra näringar, som även har kostnadsnackdelar på en rad andra områden, innebär naturligtvis en överstor byråkrati en tung börda och ger snart utslag i den relativa konkurrenskraften. I praktisk handling hittar man kanske ofta mycket få bevis på att landskapsstyrelsen verkligen försöker leva upp till det som man talar om; att titta på framtiden och se hur man verkligen kan lösa dessa problem tror jag man redan behöver gå mera in på.

 

Fru talman!

Jag återkommer i en taltur till.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Återigen luddiga ord! Man kan alltid hänvisa till allmänt om byråkrati och vi försöker faktiskt göra det här rent praktiskt och genomlysa hela processen när det gäller lagstiftningen och regelverken kring företagen, alltså det vi kan påverka. Vi hade ett seminarium nyligen om förenkling av byråkratin och diskussionen var konstruktiv, men däremot såg jag inget konstruktivt förslag vare sig nu eller då från ltl Englunds sida, som också har regelbundna träffar när det gäller producenternas åsikter på just lantbruksföretagarnas administrativa system eller byråkrati. Jag vill gärna höra konstruktiva förslag eller synpunkter!

 

Ltl Englund, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Man vill ha konkreta åtgärder och det finner jag mig i. Men jag tror att det här kanske inte alla gånger är rätta platsen att från talarstolen redovisa sådant som kan anses stötande för privatpersoner, så jag kanske håller mig på ett lite allmänt sätt. Jag skall ändå komma med några förslag.

 

Vi har varit med här i lagtinget under den här perioden och tagit många förslag som har inneburit byråkrati, men vi har inte antagit något lagförslag som har minskat på den. En sak: landskapsstyrelsen bör vid varje lagframställning som föredras i landskapsstyrelsen se på vad byråkratin innebär för alla inblandade parter. Landskapsstyrelsen bör också kalla samman tjänstemännen och diskutera landskapets målsättning i frågorna. Det är sant som Ritva Sarin Grufberg nämnde, att lantbruket har diskuterat frågorna med många utskott, den första stora saken som man kom på var byråkratin i sin helhet; skattegränsen var en mycket viktig fråga som man inte har kommit någon vart med och som vi vet att vi har kämpat många år med, vi som har varit med.

 

I den undersökning som gjordes av jord- och skogsbruksministeriet är man nöjd med tjänstemännens handläggning av frågorna och att de sköter dem bra, men 81 procent av jordbrukarna är rädda för att av misstag bryta mot lagförslagen. 62 procent av svarsgivarna ansåg att systemet för jordbruksstöd fortfarande är besvärligt. 60 procent sade sig använda utomstående hjälp vid utarbetande av ansökan. Måste man använda utomstående hjälp för att bedriva och odla en åker, kan man fråga sig!

 

Ytterligare vill jag säga att det är vi politiker som har detta i hand; vi kan ta och göra förändring i lagstiftningen, det är bara att komma med goda förslag. Jag kan säga att konkret exempel på lagstiftning som borde förnyas är LL om hälsovård 25/36 som behöver ändras och LL om hälsovård 23.11.73/83 som mera behandlar småföretagarnas behov. Det här är många saker som man kan diskutera. Tyvärr räcker inte tiden till, men jag återkommer i september med en redovisning av konkreta åtgärder.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Ja, här hörde vi igen skattegränsen som vi arbetar med för att förenkla, men att få bort den helt synes inte särskilt möjligt. Jag tackar för det konkreta förslaget vad gällde lagen om hälsovård.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsen svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 11:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående bristande rättssäkerhet vid beviljande av ersättning för skördeskador. (EF 15/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

I riket har nyligen en ny lag och förordning om skördeskador trätt i kraft.

Lagen gäller fler grödor än tidigare och ersättningsvillkoren är tydligt specificerade. På Åland regleras ersättningarna för skördeskador av en lag från 1979 och det råder oklarhet om vilka bestämmelser som gäller.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

I vilka avseenden avviker det åländska ersättningssystemet för skördeskador från motsvarande rikssystem som trädde i kraft den 15 april 2003?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Ltl Sundback har ställt en enkel fråga om i vilka avseenden det åländska ersättningssystemet för skördeskador avviker från motsvarande rikssystem. Det är en lag i riket från 2000 som trädde i kraft först den 15 april 2003. Skillnaderna är att när det gäller Finlands nya lagstiftning har man faktiskt kommit kanske närmare vår lagstiftning i det att man ersätter nu också skador som har skett på bl.a. salladsgrödor och liknande grönsaksprodukter, dock inte skador på äpplen. När det gäller ersättningarna kan man säga att ersättningarna är mycket fokuserade på den typ av odlingar som man har, dels i riket och dels på Åland. När det gäller rikslagen finns det också tydligt angivet vem som är berättigad till skördeskada; där finns det en definition och också ändringar när det gäller beräkningsgrunden där lagen säger att ersättningen grundar sig på värdering av skador som drabbat hela brukningsenheten samt nivån på självrisken.

 

Dessa tre saker är inte tillfredsställande i vår lagstiftning, men vi har bestämt exempelvis när det gäller självrisken, framför allt gentemot Bryssel, genom ett landskapsstyrelsebeslut som också har notifierats.

 

Rent generellt kan jag säga att både den finska och den åländska lagen bygger på att ett fast anslag budgeteras för ändamålet och räcker inte pengarna till kan de höjas om odlingarna drabbats av exceptionella skador; annars kan man begränsa utbetalningar i beslut, vilket vi har gjort vid ett flertal tillfällen.

 

Skördeskadeersättningar är rent alltmänt en svår och komplicerad fråga, för vilken det i princip är omöjligt att skriva absolut heltäckande regler. Detta syns också i den finska lagen då villkoren för ersättningar är ganska generellt satta, på samma sätt som det är i vår lagstiftning från 1979. Problemet är att skadan skall vara helt oberoende av odlaren. Det är alltså väder och vind och inte om odlaren har vattnat för lite eller liknande. Det är inte en helt enkel sak att avgöra för värderingsmannen. Med anledning av det här har vi hittills haft som krav för skadan att den skall betraktas som oberoende av att åkern skall vara täckdikad för att effektivare klara kraftiga regn samt att trädgårdsgrödor skall vara konstbevattnade vid torka. Vi har också sagt att vi skall ha en ganska restriktiv linje när det gäller skördeskador och speciellt skördeskador där odlarens egna insats har stor betydelse och i stället satsa hårdare på förebyggande åtgärder som förmånlig finansiering av täckdikning, bevattning och möjlighet till kompetent odlingsrådgivning.

 

På det hela taget är skillnaderna i lagstiftningen inte anmärkningsvärt stora, men, som sagt, de bygger på en något annorlunda odlingsstruktur där trädgårdsväxterna har större betydelse här än i övriga Finland. Därmed inte sagt att inte den här lagen skulle må bra av att moderniseras, det skulle den, särskilt på de tre punkter som jag nämnde. Vi har den också på planeringslistan vad gäller lagstiftning som skall moderniseras. Det har inte varit högsta prioritet på den här lagen utan inom näringsområdet har först finansieringslagen om lantbruket och landsbygdsnäringar kommit i första rummet och även arbetsmarknadslagstiftningen.

 

Ltl Sundback, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag får tacka för svaret. Det som är besvärligt när landskapsstyrelsen bedömer ersättningarna för skördeskador är att den åländska lagen innehåller en bestämmelse om att skadorna skall vara allmänt förekommande. Detta gör att det i det enskilda fallet blir svårt att bedöma skadorna eftersom man tydligen skall relatera det här till att skadorna är allmänt förekommande. Det tycker jag att känns just som en brist i rättssäkerheten för att regn och rusk och torka kan trots allt drabba olika. Det här talar för att man eventuellt borde modernisera lagen så att den enskilda jordbrukaren redan när man planerar sina grödor kunde i riskbedömningarna ta in skördeskadornas eventuella storlek och betydelse. Det här med allmänt förekommande tycker jag verkar vara en brist i det åländska systemet. Jag vet inte om det är bästa sättet att lagstifta bort det och om rikets system är bättre; det förefaller något mera utvecklat och beaktar i högre grad den enskilda lantbrukaren och hon eller hans särskilda förhållanden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Oberoendet av odlaren skulle jag inte se som något specifikt problem jämfört med rikslagstiftningen, utan det är de facto just det här skadefallet som inträffar oberoende av hur odlaren har skött odlingen som är det intressanta. För att få någon slags norm i det hela och för att få en mera allsidig belysning av skadorna finns det skördeskadekommission, liksom det i riket också finns en skördeskadedelegation.

 

Ltl Sundback, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Tillämpas då lagen på Åland så att om skördeskadorna, frosten, drabbar jordbrukare A:s ägor men inte jordbrukare B:s och inte jordbrukare C och D, så kan man säga att det här inte är allmänt förekommande utan det har bara drabbat en enda jordbrukare, har då denna jordbrukare ersättningsmöjligheter?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Rent principiellt kan denna jordbrukare, om det påvisas att det har varit frosten som har angripit skörden, att det inte är något specifikt, är det fråga om att vissa ställen kan ha drabbats av frost och då kan det vara grund för ersättning, utan att jag skall gå in på något enskilt fall som ltl Sundback direkt kan relatera till, samtidigt som möjligen B och C inte har drabbats av frost.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsen svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 14 maj kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.55).

 

Originalfil