Plenum den 12 mars 2008 kl. 13.00

PLENUM den 12 mars 2008 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar.

  

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 2/2007-2008).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 39a § 1 mom. arbetsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Danne Sundman, ltl Göte Winé, ltl Johan Ehn, vtm Gun-Mari Lindholm, ltl Anders Eriksson, ltl Harry Jansson och Ltl Fredrik Karlström.

 

Enligt 39a § 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson.

I varvsbranschen är det kutym att beställaren av ett fartyg vid leveransen av fartyget får en, vad som kallas,  ”fartygskommission”, en del av priset återbetalt. Det kan också gälla andra beställare. Landskapet beställer med jämna mellanrum fartyg och jag skulle vilja veta: Hur fungerar det då, förhandlar man bort fartygskommissionen, hur mycket billigare blir fartyget eller, om man inte gör det, vem är det som i så fall får ta emot den s.k. kommissionsavgiften?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det här var nog en fråga som jag inte hade förväntat mig! Jag kan inte exakt svara på den delen i och med att fartyget i och för sig har upphandlats enligt de regler och villkor som gäller rent allmänt samt enligt de handlingar som vi har gjort upp tillsammans med berörda sjöfartsjurister, men jag kan inte svara exakt på den här frågan, hur det har gjorts och hur det kommer att göras. Jag är ganska säker på att det har gjorts enligt de regler som finns.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Om det t.ex. är så i det aktuella fallet med Föglöfärjan att det aldrig har varit på tal att man skulle förhandla bort kommissionen som skulle utbetalas efter att fartyget har levererats, så verkar det som att den finns kvar. Vad jag har förstått är detta alltid kutym i varvsbranschen globalt sett och också här i våra trakter. Om trafikministern inte har hört talas om det här blir min följdfråga: Är det någonting som man kunde tänka sig att trafikministern kan ta reda på?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Visst kan jag ta reda på det, men jag kan som sagt inte ge svar för jag har ingen branschkunskap exakt. I all upphandling föregås upphandlingen av upphandlingshandlingar, man upphandlar efter uppgjorda handlingar och där står det hur man skall räkna på objektet, och det är det som gäller. Ltl Danne Sundman åberopar någon form av kutym, det är inte det som det handlar om. Finns det ett regelverk eller en lagstiftning måste det finnas med men inte om det är fråga om en kutym, utan det är i upphandlingspapperen man inför de regler som man vill att den som räknar på fartyget skall följa. Man kan inte åberopa en kutym i ett kontrakt.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag frågar därför att om en kommissionsavgift förekommer skall den givetvis tillfalla beställaren, alltså  Ålands folk som som skattebetalare står för fartygsbygget. Om avgiften inte har nämns verkar det då vara en kutym i det här fallet, men vad jag har förstått förekommer det alltid en återbetalning vid fartygsleveranser. Jag uppmanar nu trafikministern att undersöka om avgiften har förekommit, vad storleken är och att den kommer s.a.s. skattebetalarna tillgodo. Det gör att fartyget i så fall blir lite billigare.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Det är nog en villfarelse av ltl Danne Sundman att kommissionsavgiften skulle tillfalla skattebetalarna, om den skulle finnas med. Det är klart att skulle den finnas med i handlingarna skulle också varvsbyggarna räkna med den, så i praktiken skulle den inte ha någon betydelse. Varvsbyggaren måste då räkna med den som en minskad utgift i sitt anbud, så det är ett fel tänkesätt som ltl Danne Sundman för fram här.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman! Jag ämnar ställa en fråga till minister Katrin Sjögren.

Att vara förälder i dag har blivit allt tuffare och flera föräldrar känner ett stort behov av stöd. Folkhälsan på Åland har sedan 2005 haft ett projekt om föräldrastödande arbete som lett till många bra utbildningar, bl.a. relationsföreläsningar för blivande föräldrar, Cope-föräldrakurser osv. Nu när landskapsregeringen har beslutat att inte längre stöda föräldraprojektet hotas flera av utbildningarna att läggas ner. I alkohol- och narkotikapolitiska programmet för 2007-2011 lyftes vuxen- och föräldraansvaret med bl.a. gränssättning fram. Med anledning av det undrar jag: Hur tänker landskapsregeringen agera i fortsättningen så att det föräldrastödjande arbetet även kommer att kunna fortgå i framtiden, trots att landskapsregeringen valt att inte ekonomiskt stöda det som har byggts upp av Folkhälsan under de senaste tre åren?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Delar av landskapsregeringens bedömning när det gäller utdelande av PAF-medel baserar sig på 2008 års budget som socialdemokraterna har varit med och skrivit. Där står det att man skall vara återhållsam när det gäller att inrätta nya tjänster med PAF-medel.

 

Jag delar ltl Göte Winés uppfattning att föräldrarstödet inom Folkhälsans arbete är en oerhört viktig gren, faktiskt på det viset att jag anser att föräldrastödet borde vara en del av den ordinarie verksamheten i Folkhälsans arbete. Orsaken till att man inte fick pengar för det specifika projektet var att det rörde sig om ett projekt; ett projekt skall ha en början, en mitten och ett slut och efter det skall det utvärderas. Föräldrastödsprojektet har fått en förlängning av projekttiden med ett år och nu är det upp till Folkhälsan att, som jag anser det, göra det till ordinarie verksamhet.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

När det gäller skrivningen i 2008 års budget att det skall vara återhållsamt med inrättande av nya tjänster är detta inte fråga om någon ny tjänst utan det är fortsättning av ett projekt. Vidare nämner minister Katrin Sjögren att ett projekt skall ha en början och ett slut samt att det enligt landskapsregeringens åsikt skall ingå i den ordinarie verksamheten. Det är mycket bra, men har då också landskapsregeringen gått in med pengar för att säkra det föräldrastödjande arbetet i Folkhälsans ordinarie verksamhet eller är det nu upp till den egna fria viljan för Folkhälsan att prioritera med risk att dessa kurser läggs ner, kurser som är otroligt viktiga i det förebyggande arbetet?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Jag vill än en gång understryka att jag anser att föräldrastödsarbetet inom folkhälsan är oerhört viktigt. Det finns en alldeles ypperlig och kompetent person som sysslar med de här frågorna. Samtidigt är det hård konkurrens om projektpengarna. Av PAF-pengar delar vi ut 2,1 miljoner euro till sociala medel. Folkhälsan får nästan 600.000 euro, så att en stor del av de sociala pengarna går till Folkhälsan. I år var det speciellt huggsexa om projektpengarna. Det kommer in projekt hela tiden och ett projekt som t.ex. kostade 30.000 euro, som berör döva. Tankegången med ett projekt är att när ett projektet avslutas skall någon annan ta över. Man kan inte bevilja projektpengar i all oändlighet eftersom det är så stor konkurrens om pengarna. Jag anser att detta är en viktig fråga för Folkhälsans styrelse.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag önskar ställa min fråga till utbildningsminister Britt Lundberg.

I landskapsregeringens handlingsprogram för den här mandatperioden finns inskrivet några funderingar kring Medborgarinstitutets framtida organisation. Eftersom jag vet att kommunerna är väldigt beroende av att i ett tidigt skede för budgeten också få reda på hur man tänker sig framtiden för en sådan organisation, som nu ligger helt och hållet på kommunerna, undrar jag på vilket sätt man ämnar gå vidare med skrivningen: ”Målsättningen är att alla har samma möjligheter till utbildning oberoende  boendeort.” Vad har landskapsregeringen hittills gjort och vad tänker man sig göra vidare?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Det är mycket riktigt att detta är en mycket viktig fråga i vårt handlingsprogram. Vi vill inte begränsa att man skall uteslutas från någon kurs eller liknande på grund av boendeort. Vi har funderat på vad vi skulle kunna finna för lösningar när det gäller deltagande i Medis kurser. En modell är förstås att landskapet helt och hållet övertar verksamheten. Vi har också diskuterat om det inom nuvarande former går att  finna en lösning, att det fortsättningsvis är en kommunal behörighet. För att diskutera den frågan vidare har samtliga kommuner sammankallats till ett möte för ca en månad sedan, där vi diskuterade hur man skulle kunna finna en modell för framtiden. Det är i dag staden som har huvudansvaret för Medisverksamheten och stadens tjänstemän har gjort upp ett förslag för kommunerna hur man skulle kunna hitta en modell som skulle fasa ut stadens subventionerande del av Medisverksamheten. Det här förslaget accepterade inte stadsstyrelsen och man skall nu försöka finna en ny modell. Mötet avslutades med att staden skall försöka hitta en modell som man skulle kunna acceptera och föra diskussioner om med landskapsregeringen, i den mån vi också skulle kunna hjälpa till att finna en lösning, framför allt som medlare i frågan. Vi har också diskuterat inflytandet. Kommunerna säger också att skall de öka sin betalningsandel vill de också ha inflytande i vuxenutbildningsnämnden och den har också diskuterats. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Det är i och för sig en intressant diskussion som vicelantrådet Britt Lundberg för om hur nuvarande organisation fungerar. Men i handlingsprogrammet står det faktiskt att man överväga nya organisationsformer och i det inläser åtminstone jag det som ministern var inne på inledningsvis att man kanske från landskapsregeringen tänker ta över eller att man via lagstiftning går in och säger på vilket sätt detta skall göras. Då är min följdfråga: Vad har man nu för planer på att komma vidare eller är det så, som vicelantrådet Britt Lundberg lite var inne på, att man fortsättningsvis, trots att det står så här i handlingsprogrammet, kommer att låta det vara en kommunal angelägenhet och man låter kommunerna bestämma själva över det här eller tänker man gå in och styra på något sätt från landskapsregeringens sida?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Vi är måna om att den här frågan skall få en lösning och det viktigaste är att målet uppnås, dvs. att det blir samma tillgänglighet till kurser för alla oavsett var man bor. Vi tycker också att det hör till god demokratisk ordning att man diskuterar med dem som har ansvaret och ser om man inom nuvarande modell finner en lösning där vi också kanske kan på ett eller annat sätt bistå med att få det att fungera på ett annat sätt. Finner man inte en lösning på det här sättet får vi ta till en annan organisationsform som skulle vara det här, det finns säkert flera modeller. Man sade från början absolut nej till kommunförbund. När det gäller inflytandet i nämnden kommer man in på tassemarkerna kring bildandet av ett skilt kommunförbund. Men jag tycker att det är naturligt att kommunerna skall vara med i diskussionen; kommunernas representanter var samstämmigt emot att landskapet skall ta över verksamheten och då tycker jag också att det finns en tanke i det att man för diskussioner först, de får komma med förslag och sedan går man till ett nytt beslut om man inte finner en lösning.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

Jag ser det på det sättet att den diskussion som kommunerna har sinsemellan om frågan har egentligen lite mindre att göra med det som beskrivs i handlingsprogrammet; det handlar mera om på vilket sätt man skall finansiera det här och på vilken nivå man skall lägga det från de olika kommunernas sida. Jag tror att det är ganska svårt för landskapsregeringen att kunna åstadkomma en sådan situation där man säger att den kommunala självbestämmanderätten om den här frågan finns kvar och det är ni som prioriterar hur man skall använda resurserna, samtidigt som man säger att det skall göras på samma sätt! Det är som att äta kakan och ha den kvar. Antingen säger landskapsregeringen att det här är någonting som man i kommunerna själv prioriterar, precis som vi gör vad gäller övrig kommunal skola eller vad gäller kultur osv., eller så säger man att man tvångslagstiftar om det och säger exakt hur det skall vara, vilka nivåer som kommunerna skall ha. Eller det sista alternativet, som också skymtar fram i handlingsprogrammet, att landskapsregeringen helt och hållet tar över verksamheten. Jag tror att det är viktigt att man från landskapsregeringen ger signalen till kommunerna vad det är man tänker sig, och den är än så länge ganska otydlig. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Det finns flera modeller hur man skulle kunna göra. En av dem är att överta verksamheten. Viktigt att tänka på är också att vi har haft ett kommunalt möte där alla kommuner har varit inbjudna, men där samtliga kommuner tydligen kommer med mandatet att de är emot att landskapet skall ta över verksamheten. Vi hade också en stor diskussion om, att har ni förankrat det här klart och tydligt före ni kom till mötet? Det visade sig att det hade kommunrepresentanterna inte gjort i samtliga fall. Hur man gör när man skickar representanter och hur man förankrar när man ger dem mandat är någonting som man borde diskutera inom den kommunala ledningen; annars blir det aningen dödfött. Det var ingen som överhuvudtaget gick med på att diskutera ett övertagande i den första diskussionen. Eftersom det är kommunernas ansvar och om kommunerna vill ha det och om man skulle hitta en form för det, så skulle det vara smidigt att börja där. Men, som sagt, hittar man inte det får man hitta en annan form. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman! Jag önskar ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson.

Lemlands kommun har anhållit om en rad åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Landskapsregeringen har svarat den 23 januari och avslagit samtliga önskemål. Flera av våra önskemål har diskuterats och också prioriterats i trafiksäkerhetsgruppen, som delvis består av tjänstemän från landskapsregeringen. Varför har man ändå avslagit våra önskemål?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

En orsak till att man är tvungen att i detta skede avslå ansökan är att det inte finns medel i budgeten. Ansökan kom in under den tid när budgeten var fastslagen för 2008, men som alltid i sådana här fall ligger det mig varmt om hjärtat att ta del av förslag som gäller trafiksäkerheten och de kommer med all sannolikhet att diskuteras i budgeten för 2009. Vi har också gett en antydan till det, bl.a. byggande av gång- och cykelbanor, som inte byggs parallellt med huvudvägarna. Vi har alltså haft en positiv attityd till avslaget, om jag säger så.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

I svaret från landskapsregeringen sägs det att man ”bygger vägbelysning i vägkorsningar längs huvudvägar med stor trafikmängd och högt olyckstal. Bl.a. Lembötevägens vägkorsning är inte en sådan korsning, varför anhållan avslås.” I morse tog jag mig en promenad från Söderby till Lemström. Det är 6 kilometer. Det gick inte en minut utan att jag mötte en bil, det kom fyra långtradare och tre lastbilar. Det var ett otroligt sug när jag mötte de olika bilarna; de flesta väjde ut på den andra körbanan, säkert för att de kände sig otrygga i trafiksituationen. Har man överhuvudtaget gjort några trafimängdsmätningar på den här sträckan?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

I och för sig begriper jag inte riktigt sambandet hur suget skulle minska om man hade vägbelysning i korsningen! Jag tycker hon blandar ihop det. Tar vi frågan om vägbelysning bygger vi vägbelysningar i korsningarna av trafiksäkerhetsskäl. Detta utgående från den trafiksäkerhetsgrupp som vi har och som är expert på det och sätter korsningarna i prioritetsordning. Det är det vi följer. Den här korsningen anser man  inte att har den digniteten utan vill man ha det är det en kommunal sak och då är det mera en boendemiljö. Vad gäller sug från långtradare och andra bilar vet vtm Gun-Mari Lindholm att vi har börjat bygga gång- och cykelvägar längs huvudvägarna. Vi har byggt jättemycket de senaste sju-åtta åren, och det är en trafiksäkerhet som är betydligt starkare och bättre än nämnda vägbelysning.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

I min sista fråga vill jag ägna mig åt att överräcka årets första tussilagor som jag hittade till Runar Karlsson. Det är sådant man märker när man rör sig längs med vägarna på cykel eller gående. Det märker man inte när man susar fram i hög hastighet på vägarna. Jag vill också bjuda in landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson till morgonfika i en av busskurerna längs med vägen. Nu är det ljust så vi ser varandra bra och så kan vi ta en promenad längs med vägen för att uppleva verkligheten utanför rondellerna!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Jaså, det finns ett liv utanför rondellerna, det visste jag inte! Jag känner mig lite felaktigt påhoppad. Vtm Gun-Mari Lindholm insinuerar att jag skulle vara emot trafiksäkerhetsåtgärder och inte har gjort någonting. Det är precis tvärtom att aldrig någonsin har det vidtagits så mycket trafiksäkerhetsåtgärder som under de senaste sju-åtta åren, t.ex. byggandet av rondeller förstås, planskilda undergångar och framför allt gång- och cykelbanor längs huvudvägarna. Och där uppnår man trafiksäkerhetsåtgärder. Vi har också kunna visa statistiskt att vi har haft en positiv trend vad gäller trafikolyckor som beror på vägmiljön. Jag känner mig alltså lite felaktigt påhoppad. Vi fortsätter gärna med det här jobbet och vi kommer säkert att göra det. Det är klart att ofta är det ytterst en penningfråga. Man tror att vägbelysningar är någon slags hokus pokus när det gäller trafiksäkerheten, men ofta är det inte så utan det är ofta åtgärder som man borde vidta. Det är ofta fråga om boendemiljön, och det är kanske det som vtm Gun-Mari Lindholm är ute efter! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Jag önskar hälsa EU-ministern Roger Eriksson välkommen in i diskussionen!

Jag tänkte lägga en språklig infallsvinkel på EU-frågorna. ÅSUB:s färska utredning, om vi kallar det för språkutredning, visade att behovet av finska språket även inom offentlig sektor var stort och problemet var speciellt stort när det gäller EU-arbetet. Därför är min fråga tudelad: Vilken strategi har landskapsregeringen för att EU-materialet direkt från Sverige och på vilket sätt tänker landskapsregeringen se till att Åland kan ta del av de möten som hölls under Sveriges ordförandeskap?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Tack för att du kallade in mig på scenen här första gången! Det var en tvådelad språkfråga. Det första var offentligt material under EU-området. I landskapsregeringen jobbar vi på olika plan. Vi har också täta kontakter med riket och vi har också framfört där att språkfrågan måste lösas. Vi bör få rätt att delta i beredningssektionerna och där har det framkommit problem, dvs. att ärendena inte har varit översätta i s¨å full grad som vi hade önskat. Vi har fått fram vissa, hoppeligen, lösningar på frågan så att vi skall kunna delta redan när man förbereder beredningsärendena och redan på tjänstemannanivå och att det inte kommer färdiga ärenden till oss som inte är översatta. Den här processen pågår, det är en viktig strategi i landskapsregeringens arbete att påpeka språkförhållandena.

 

Den andra frågan uppfattade jag inte.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag får i så fall upprepa den andra frågan. Men när det gäller den första frågan vilken strategi landskapsregeringen har för att få EU-material direkt från Sverige gick minister Eriksson ganska snabbt in på att man jobbar på alla plan och man jobbar mot rikets beredningssektioner och där har inte allt varit översatt i full grad, som det sades. Tittar vi på hur det fungerar i beredningssektionerna vet vi att i stort sett allt arbete, både skriftligt och muntligt, sker på finska och därför pekade vi på att det måste finnas ett alternativ. Därför ville vi veta strategin. Den andra frågan var: På vilket sätt tänker landskapsregeringen se till att Åland kan ta del av de möten som hålls i Sverige under Sveriges ordförandeskap?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

För att ta del i de möten som Sverige ordnar bör man vara aktiv och visa att man vill komma med på ett möte och om man inte blir inbjuden får man inbjuda sig själv. Det är ett normalt diplomatiskt umgänge att träffas över nationsgränserna. När det gäller strategin att få ta del av material från Sverige kan jag inte svara på direkt hur det skulle gå till. Man måste beakta att det material som produceras i Sverige inte alltid är i överensstämmelse med vår egen lagstiftning, så man kan inte använda materialet rakt av för då kan det s.a.s. klicka ur.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det sista är givetvis riktigt. EU-lagstiftning med direktiv osv. är densamma oavsett om den kommer i finsk eller svensk språkdräkt. Problemet är att via Finland kommer de först enbart på finska när det är bråttom och det är ett stort problem. Minister Eriksson säger, att han vet inte hur det skall gå till. Mig veterligen har man redan i tidigare landskapsregeringar haft direkt kontakt med svenska departement och fått information därifrån. Jag uppfattar svaret på frågan så att man har inte riktigt någon strategi från landskapsregeringens sida när det gäller detta. Det är nog inte bara så att man kan ”bjuda in sig själv”, som det sades utan man måste nog vara betydligt mera aktiv än så!

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Det är riktigt att man skall vara aktiv och det gäller också i diplomatiska kontakter att man visar att man finns. Det är riktigt att EU-direktiven  kommer lite senare på svenska och översatta från finska dito. Därvid kan man fortsättningsvis titta på hur Sverige har översatt handlingarna och använda dem. Men som jag tidigare nämnde finns det förstås en liten lagstiftningsskillnad som man bör beakta. Man kan också fråga sig hur brått det är med EU-direktiven och implementeringen, men det är en annan fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson.

I mitt första anförande här i lagtinget uppmuntrade jag den kommande landskapsregeringen att titta på spelmissbruket, vilket landskapsregeringen också har gjort. Min fråga är i dag lyder: Har landskapsregeringen nu fått fram några nya verktyg som gör att det är lättare att stävja spelmissbruket?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Vi följer med debatten, den tekniska utvecklingen och ser på vilka vertyg man kan ha. Det är riktigt som ltl Mika Nordberg säger att detta är ett problem som troligtvis kommer att öka för att vi har som ni vet vissa förväntningar på PAF. De negativa konsekvenserna av spelandet och spelmissbruket kommer troligtvis att öka även hos oss.  Jag har tagit del av olika rapporter och undersökningar som visar att det finns redan här.  Det viktigaste är att vi har administrationen här och inte bara tar del av de negativa effekterna. Man kan ha en information ute på nätet där spelarna kan se hur mycket pengar de har använt, att man uppmanar dem via kontakter med PAF att följa upp och se på att nu har du använt så och så mycket pengar. Så finns det ett frivilligt system där man kan förbinda sig som spelare att det låser sig, när det har gått ett visst antal euro på en viss tid så kan kontot låsas och då kräver det kontakt med arrangören, PAF, för att få öppna kontot på nytt. Det är dessa tekniska möjligheter som står till buds.

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman!

Några konkreta åtgärder i form av nya regelverk har inte vidtagits?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Arbete pågår som bäst hur man skulle kunna komma till nya regelverk. Det är också så att frågan ganska mycket tangerar undersökningen von Franke från Sverige. Vi har i vårt handlingsprogram föreslagit en total översyn av lotterilagstiftningen. Det är en ganska stor sak och ligger lite framåt i tiden enligt vår lagstiftningsprogram. Situationen är ännu acceptabel, så därför kan man låta det vara nu och titta på den kommande tekniska utvecklingen. Det är klart att missbrukarbiten ökar och då är det synnerligen viktigt att vi har instrumenten i vår hand så att vi genom olika tekniska hjälpmedel och information kan tackla problemen. Det största bekymret är att vi har folk som spelar på andra spelbolag medan vi har problemen här och det scenariot skall vi undvika på alla sätt. Det är också den här regeringens absolut vilja att så skall förbli.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Jag ber att få rikta mig till lantrådet.

Åland befinner sig i en mycket speciell situation till följd av det s.k. Lissabonfördraget som snart kommer till behandling i detta parlament. Det speciella med situationen är i alla fall enligt min m.fl. mening att vi inte kommer att kunna godkänna fördraget utan att Ålands inflytande över våra egna angelägenheter inom unionen förbättras. Samtidigt avfärdas de åländska önskemålen i Helsingfors som symbolfrågor och det talas om utpressning så fort Åland vill rätta till systemfelen som vi alla känner så väl till. Händelserna under den gångna veckan tyder på att Vanhanen-regeringen till ingen del avser att komma Åland till mötes vad gäller talerätt, ministerrådsmedverkan eller parlamentsplats. Samtidigt utlovas dock ett förhandlingspaket som kommer ålänningarna till mötes. Till lantrådet skulle jag vilja rikta följande fråga: Vilket paket avser landskapsregeringen att förhandla fram som tryggar Ålands ställning utan att självstyrelselagen eller Finlands grundlag öppnas och revideras?

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Det förs diskussioner och förhandlingar mellan landskapsregeringen och regeringen, främst med den Ålandsansvariga ministern Astrid Thors och hennes tjänstemännen, där vi fortsättningsvis för fram de krav som har ställts från Åland sedan tidigare, att man skall hitta inomstatliga lösningar för att stärka Ålands inflytande. Lissabonfördraget öppnar igen upp diskussionen om inflytandefrågorna som egentligen är frågor som har funnits med hela vägen ända sedan Åland blev medlemmar i EU, så det är inte på det sättet direkt knutet till Lissabonfördraget. Trots det för vi återigen förhandlingar för att på något sätt få frågorna om inflytande formaliserade, bl.a. när det gäller ministerrådsmötena. Det har sagts från Ålands sida att vi vill ha det mera konkret och mera fastslaget på vilket Åland skall ha möjlighet att delta i ministerrådsmötena. Det är en av delarna vi diskuterar och vi diskuterar också talerätten. När det gäller Lissabonfördraget vill jag också understryka att det som händer i Lissabonfördraget är att de nationella parlamentens roll förstärks genom subsidiaritetskontrollmekanismen och jag tycker att vi från Ålands sida skall ställa ett krav att Ålands lagting skall ha starkare ställning i den mekanismen.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Jag ställer frågan därför att kommentarer som har gjorts runt den åländska problematiken den här veckan tyder på att varken Vanhanen-regeringen kollektivt eller Ålandsministern Astrid Thors tar de åländska önskemålen på tillräckligt stor allvar. Man får den känslan att man utgår från att Åland skall följa den tradition man har haft vad gäller internationella fördrag, dvs. att man kanske protesterar under resans gång, men sist och slutligen faller man till föga för de hot som vi redan har hört i samband med Lissabonfördraget, att vi utpressar m.m. och det kommer då att ha konsekvenser i övrigt. Skulle lantrådet då önska att vi skulle från lagtinget komma med en tydligare markering än det som har förts mer internt, dvs. att lagtinget redan nu skulle slå fast våra krav?

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att lagtinget, både det förra och det nuvarande har på olika sätt, genom att man har antagit positioner, visat på var man står. Man har också under förra perioden gjort en gemensam lagmotion till riksdagen där man också lyfte upp inflytandefrågorna. I det här läget bereder vi i landskapsregeringen, precis såsom vi förväntas göra, ett meddelande till lagtinget med anledning av Lissabonfördraget och vi för diskussioner med regeringen för att få ett så bra resultat som möjligt. Ltl Harry Jansson känner förstås också till de arbetsgrupper som har jobbat, framför allt med talerätten och också med inflytandefrågorna överhuvudtaget samt komplikationerna att gå in i självstyrelselagen.  Min förhoppning är ändå att vi skall ta steg framåt när det gäller att formellt få ett utökat godkännande. Om vi sedan inte når fram till att öppna upp självstyrelselagen i det här läget, det är en annan fråga.

 

Ltl Harry Jansson

Herr talman!

Just med anledning av behovet av att revidera självstyrelselagen är frågan brådskande. Även om man naturligtvis från åländsk sida kan välja att inte behandla Lissabonfördraget till dess att inflytandefrågorna är ordnade. Vi har tidigare domaren Leif Sévons åsikt, som brukar väga ganska tungt, även om Ålandsministern Thors avfärdade den. Trots allt har vi en stark ställning. Därför tycker jag att det skulle vara på sin plats att lantrådet i alla fall, även om man inte vill inhämta lagtingets unisona åsikt, skulle kunna begära gruppledarnas åsikt om fördraget redan i det här skedet så att ni har någon form av styrka bakom er när ni far till Helsingfors.

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har också varit kallad till självstyrelsepolitiska nämnden som sköter dessa ärenden för lagtingets räkning och där har vi också fört en diskussion om Lissabonfördraget. Jag känner väl till positionerna som har utarbetats under många års tid. Jag fortsätter att jobba i den riktningen och försöker också ta steg framåt. Sedan är det så i en förhandlingssituation att man kanske inte alltid når ända fram. Men huvudsaken är att vi hela tiden stadigt blir starkare och stärker vår position.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Jag önskar att vicelantrådet Britt Lundberg kommer upp till podiet.

Vi har fått läsa i tidningarna under senaste vecka att första delen av kk-huset är lite försenat. Det må så vara. När diskussionerna för några år sedan var som hetast argumenterade man att man måste börja sälja de stora konferenserna långt på förhand. Nu är snart första delen klar och andra delen blir klar nästa år, så jag skulle vilja veta hur intresset ser ut i dag för de stora konferenserna som eventuellt är på väg till Alandica. Hur många har man sålt aktivt till dags dato?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Egentligen borde denna fråga ställas till landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson i och med att Alandica nu är på hans ansvarsområde på byggnadsbyrån, men jag antar att det ändå går bra att jag svarar. Det är mycket riktigt att det finns någon veckas befarad försening för bygget, vilket inte är särskilt överraskande när det gäller så här stora byggen, men som det också i avtalen delvis har funnits en beredskap för och som sedan blir föremål för en förhandling mellan byggherren och byggarna i sista änden. När det gäller konferensverksamheten finns det ett bolag som sköter både marknadsföring och drift av huset och som landskapsregeringen överhuvudtaget inte har någonting att göra med. Om man alltså vill veta hur många konferenser som har sålt och hur man ligger till med marknadsföringen rekommenderar jag att man vänder sig till driftsbolaget.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Sålunda har vi de facto placerat 16 miljoner euro och hyrt ut huset i kombination med en försäljning av Arkipelag till ett bolag som vi inte på något sätt kan påverka hur de säljer de stora konferenserna utomlands, om jag förstår det rätt. Jag tycker att med tanke på hur mycket pengar vi har satsat i projektet så borde det finnas en liten piska från det samhälleliga att verkligen se till att de stora konferenserna kommer hit. Det är därför vi har byggt huset, vi har inte byggt det för att hyra ut det till ett privat bolag som eventuellt skall försöka sälja någon konferens, utan vi har varit så otroligt stora på oss att vi vet att vi kommer att fylla huset med stora konferenser utifrån och därför gick lagtinget med på att finansiera och bygga kk-huset. Är det verkligen så att landskapsregeringen inte tänker göra någonting för att fylla huset utan det har man helt enkelt bjudit ut på den övriga marknaden.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Avtalet är uppbyggt i enlighet med lagtingets beslut. Det är är lagtinget som har beslutat att konstruktionen av avtalet skall vara på det här sätt, så det är inget märkvärdigt med det utan vi har helt enkelt verkställt det som lagtinget en gång har bestämt. När det gäller försäljningen av konferenser är det förstås så att hela Åland på olika sätt månar om att varje investering man gör innebär att Åland skall ha ett rikt kulturliv, ett rikt evenemangsliv, en rik turism och det är klart att Alandica är en viktig del av det. Det är inte landskapsregeringens uppgift att sälja konferenser, men däremot finns det ett bolag som sköter det och det är klart att det ligger i deras intresse att så många konferenser som möjligt skall säljas. Man har också inom turistgrenen på näringsavdelningen fört diskussioner kring hur man kan ta tillvara ringverkningarna av Alandica.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Frågestunden med landskapsregeringen är därmed slutbehandlad.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.50).

 

Originalfil