Plenum den 12 november 2007 kl. 13.00

PLENUM den 12 november 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Eriksson och ltl Göte Winé).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Ltl Anders Eriksson anhåller om befrielse från lagtingsarbetet under dagens plenum den 12 november för annan orsak. Ltl Göte Winé anhåller om befrielse för samma tid, annan orsak: hemma med sjukt barn. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att till ordförande i Ålandsdelegationen i Nordiska rådet valts ltl Raija-Liisa Eklöw och till vice ordförande ltl Fredrik Karlström. Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående barnbidrag. (FR 2/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Landskapsregeringen har haft för avsikt att se över de olika sociala bidragen på vilket sätt det hjälper utsatta familjer och enskilda personer. Av tradition har vi haft en blankettlag med vissa undantag. När det gäller olika stöd har det inte varit så lätt för Åland att gå sin egen väg om också viljan finns. Riket har många instrument; de har skatteinstrumentet, folkpensionsanstalten som bekostas av staten och dessutom finns olika lagstiftningar inom områden där fördelningen sker via kommunerna. När riket gör förändringar används ofta hela skalan för att den verkliga nyttan skall komma individen till godo. För oss är det inte lika lätt att göra dessa justeringar. Trots det har arbetet med att se över olika stödsystem påbörjats. Och för att få kunskaper om och ett utgångsläge att starta upp har vi bett om en rapport från ÅSUB som går under namnet Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland. I den rapporten framgår det tydligt att barnfamiljer, särskilt familjer med tre eller fler barn, har det svårt ekonomiskt.

 

Eftersom landskapet beträffande barnbidraget har egen behörighet och vi redan tidigare har avvikande barnbidrag i förhållande till riket, anser landskapsregeringen att vi i budgetförslaget för 2008 föreslår förhöjningar från 1 mars 2008. Förhöjningarna är inte rakt av procentuella utan har en brantare stigning ju fler barn som finns i familjen. Det finns presenterat i lagen på vilket sätt höjningarna sker, ett barn från 105,45 till 110 euro osv.

 

Folkpensionsanstalten behöver några månader på sig för att ändra datasystemen så därför föreslår vi förhöjningarna först från 1 mars. Tidigare har barnbidragets summa funnits i förordning, men nu för vi in summorna i lag i enlighet med grundlagen.

 

Vi föreslår också att ensamförsörjarbidragen höjs utgående från att utredningen visar att just ensamförsörjaren har det speciellt svårt. Bidragen höjs från nuvarande 37 euro till 50 euro.

 

Kostnaderna för reformen utgör en halv miljon euro för nästa år, i och med att det är från 1 mars, men på årsnivå är kostnaderna 7,3 procent.

 

Herr talman!

Landskapsregeringen föreslår att den här lagen skall behandlas som s.k. budgetlag för att det arbete som folkpensionsanstalten skall kunna påbörja bör påbörjas genast efter att budget och lag har behandlats i lagtinget.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi kan samtliga här i salen konstatera att det här är ett angeläget ärende och ÅSUB:s utredning pekar precis i den här riktningen, så jag understöder helt lagframställningen. Budgetlag är en nyhet så vi kommer att titta lite närmare på det i utskottet för det finns väl vissa oklarheter med ikraftträdelsen om lagtinget tar beslut om det eller om man skall bemyndiga landskapsregeringen, men den biten får vi titta lite närmare på. Vi kommer också att titta närmare på hela biten för det kom fram ganska mycket fakta i ÅSUB-utredningen, det är många som har problem här på Åland, de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare och det skall vi försöka åtgärda härifrån lagtingets sida.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis lagtinget som sist och slutligen tar ställning till om det är en budgetlag eller inte, men vi föreslår det inför lagtinget. När det gäller just det här med att de som har fler barn har det tuffare ekonomiskt så är det vi har försökt att något rätta till i och med höjningarna blir större och brantare i förhållande till om man har ett, två, tre, fyra och fem barn. Där har man försökt just tänka i de banorna som ltl Åke Mattsson säger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

I samband med valdebatterna inför höstens val 2007 var jag bl.a. med i en debatt där vi diskuterade sociala frågor och det fanns en stor enighet, det fanns en konsensus kring rapporten Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland som ÅSUB hade gjort och vi var i den debatten alla överens om att så här skall vi inte ha det på Åland, det här skall vi ta tag i.

 

Nu har landskapsregeringen på basen av tidigare nämnda rapport lämnat ett förslag om en höjning av barnbidraget och ensamförsörjartillägget. Från centerns sida stöder vi framställningen till fullo. Jag tycker att det är ganska intressant när jag var in på Google och tittade hur man har det på rikssidan. Det är ofta flera lagtingsledamöter som gör jämförelser med riket, att vi skall ha det minst lika bra som i riket. I det här fallet har vi det avsevärt mycket bättre. Har man t.ex. två barn lyfter man i riket 110,50 euro jämfört med 143 euro här på Åland. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt sätt att använda självstyrelselagen så att vi anpassar den efter våra förhållanden, inte efter hur det är i riket.

 

När det gäller budgetlagar tycker vi i centern att det egentligen vore rimligt att alla våra lagar fick träda i kraft omedelbart, att de inte skulle behöva gå via en kontroll i riket för att se om vi har följt det som vi själva har rätt att besluta om. Jag skulle vilja uppmana utskottet att titta på huruvida det här är en budgetlag eller inte. Det jag tänker på är ikraftträdelsedatumet. Enligt vad vi har erfarit i centern borde ikraftträdelsedatum inte finnas utskrivet. Det är inte så att vi motsätter oss en budgetlag, absolut inte, men det kan vara skäl att titta på det här så att det inte blir några komplikationer i ett senare skede.

 

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Från de obundnas sida välkomnar vi lagen å det varmaste. Vi gick till val med att barnbidraget bör höjas och därför är det jättebra att landskapsregeringen kommer med förslaget. Att vi också får se att inte bara grunderna ändrats utan t.o.m. att man har gått ännu längre, man har summorna med i lagen är också bra. Jag har många gånger härifrån talarstolen sagt att vi måste bli bättre på att följa grundlagens intentioner om att grunderna skall kunna läsas ut i lag och inte genom att olika beslut tas i regeringen till en förordning. En stor eloge för den insatsen!

 

Däremot skulle jag vilja föra en liten diskussion som jag också hoppas att utskottet skulle kunna ta till sig och fundera lite på, nämligen den att det upplägg som man ser nu är att för det första barnet får man en liten summa i förhållande till vad man får för åtminstone det fjärde barnet. Vi vet att när den lilla familjen får sitt första barn så är det ganska stora kostnader, det är alltifrån vagga, säng, det är barnbil, stolar, vagn, kärra, kläder, all utrustning och all investering och alla anskaffningar skall man göra till det första barnet. Sedan när man får det andra har man en hel del som man kan återanvända och det kan man säkert också göra med både det tredje och det fjärde barnet. Det jag alltså är ute efter är att är det det mest optimala sättet att ha barnbidraget så att man börjar med den minsta summan, är det inte då man behöver pengarna som allra mest? Kanske man borde svänga på tabellen att när man får det första barnet skulle man få en större summa och inte den minsta som i dag. Då kan man förstås säga att ja, men, det är att uppmuntra att man bara har ett barn och sedan slutar man med det. Vi vet att nativiteten ändå sjunker, det är inte så väldigt många som har många barn i dag, så jag tror inte att man behöver vara särskilt rädd för det, men det skulle vara intressant att se hur det skulle slå totalekonomiskt. Vi vet att summan i budgeten är 8,7 miljoner eller något liknande och det skulle vara intressant att se om det skulle slå på ett annorlunda sätt med den här uppställningen. Jag tror att det skulle vara ganska välkommet, i alla fall bland de relativt sett små familjerna som vi dock har.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När vi gjorde upp förhöjningen var det mycket utgående från vad som framkom i utredningen. Det visar sig att det är familjer som har många barn som har det tuffast ekonomiskt, så det var det som avgjorde att vi satte in det största ekonomiska stödet när det fanns flera barn. Man kan säkert svänga på det på många olika sätt, men jag ville bara berätta att så var tanken när vi satte summorna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Tack för den informationen! Det kan säkert vara så att det är på det sättet. Men trots allt skulle jag vilja se hur det skulle se ut om man hade också en större insats redan för det första barnet, hur det då skulle slå just med den motiveringen att det är mycket då som skall skaffas och investeras i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Förslaget grundar sig på den utredning som landskapsregeringen har tagit fram under den här mandatperioden. Under många, många år, för att inte säga mandatperioder försökte socialdemokraterna på olika sätt initiera en liknande utredning, men det var blankt omöjligt, det var först när vi själva kom med i regeringen som det här blev gjort. Före det framförde man ofta föreställningar om att det finns inte några fattiga människor på Åland, på Åland har alla det så bra, en myt som har varit varmt omhuldad av många politiker, speciellt när man har presenterat Åland för besökare. Och det stämmer att Åland är ett rikt samhälle och många ålänningar har det mycket bra, men det vi inte har känt till är alltså fördelningen av de ekonomiska tillgångarna och löneklyftorna på Åland.

 

Utredningen ger inte en fullständig bild av situationen, men den visar på ett jämförbart sätt med andra regioner att den relativa fattigdomen på Åland är ganska stor, dvs. 13 procent av hushållen ligger under medianinkomsten på Åland. Det betyder att personer som har en månadsinkomst just under 1.000 euro uppskattas ha svårigheter att klara sin försörjning. I utredningen lyfter man fram tre grupper: barnfamiljer, särskilt ensamförsörjare, ensamstående personer, antagligen unga sjukpensionärer som har låga sjukpensioner och som inte på grund av det system vi har kan höja sina inkomster; har man en låg sjukpension kan man också komplettera sin inkomst bara i relation till den låga pensionen, har man en hög pension så kan man igen tjäna mycket mera, vilket är absurt men så är systemet. Den tredje och största gruppen är kvinnliga pensionärer, dvs. kvinnor som har prioriterat barn och familj och som sedan straffas på sin ålders höst med väldigt låga inkomster.

 

Regeringen och partierna har diskuterat olika åtgärder, speciellt inför valet, att förbättra situationen för dem som lever i relativ fattigdom. Det lättaste är förstås att höja barnbidraget som är ett generellt socialt bistånd, kanske det äldsta socialbidraget vi har i Norden och det mest framgångsrika, det har varit nästan helt oförändrat till sin struktur, ja, det tillkom just efter kriget. Det är generellt i den bemärkelsen att det betalas ut till alla oberoende av inkomst som uppfyller kriterierna. Det är ett sätt att stödja familjerna och det är ett direkt stöd för att vara med och finansiera omkostnader för dem som har barn. Förhöjningen gynnar inte bara dem som lever i relativ fattigdom utan den gynnar förstås också dem som lever just över gränsen för att där är marginalerna väldigt små. För övriga är det säkert ett positivt tillskott i hushållskassan, så det torde väl inte finnas några politiska oenigheter om det här. Det som man skall komma ihåg när man jämför våra sociala bistånd med riket, som någon gjorde här, är att våra levnadskostnader är betydligt mycket högre. Man räknar med nästan 20 procent högre matkostnader och de senaste åren har hyrorna stigit så att de är också mycket höga på Åland jämfört med riksgenomsnittet.

 

Det här är alltså ett bra förslag och vi väntar nu på fortsättningen. Det kommer ju att presenteras en lag till utkomststödet. Men den stora utmaningen är förstås att hitta en lösning för de pensionärer som lever under den relativa fattigdomsgränsen och där har socialdemokraterna ett förslag som vi hoppas att den kommande regeringen anammar och kommer hit med så fort som möjligt, dvs. att man måste skapa ett särskilt permanent utkomststöd för pensionärer.

 

Herr talman!

Diskussionen om budgetlagar tycker jag verkar lite virrig, rent ut sagt. De tillkom i samband med självstyrelselagsändringen 1993 och det är inte något konstigt med det. Självstyrelselagen reglerar det här och det är väl ganska naturligt att man tar det här som en budgetlag. Det betyder att man kan sätta ikraftträdelsedatum fast den 1.1.2008, om man vill. Det som är lite speciellt med budgetlagarna är att de kan träda i kraft efter det att man tillämpar lagen och det var det som diskussionen gällde, att kan man förfara på det sättet. Den lösning som regeringen kommer med är ganska realistisk, dvs. att man skulle tillämpa den nya barnbidragslagen från 1.3.2008. Inte tycker jag att utskottet behöver ägna så mycket tid åt det utan se nu till att lagen går fort igenom och att den kommer hit så att vi får godkänna den och skicka den till Helsingfors.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Utgående från den utredning som gjordes om de ensamståendes ekonomiska situation och pensionärerna så nämnde jag inte det speciellt mycket i min presentation eftersom jag utgick från att det blir en diskussion under budgetberedningen, så jag återkommer i de frågorna då.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi kommer att behandla den här lagen som alla andra lagar och vi kommer att ta den så fort som möjligt. Vi kommer inte att obstruera, men det finns vissa oklarheter med formulering och ikraftträdelsedatum. Man anser att det skall vara en öppen datum som man bemyndigar landskapsregeringen att sätta och det är det enklaste förfaringssättet i sådana här sammanhang. jag tror att det är angeläget att man tittar på det så att det blir rätt från första början när man har en sådan här lag; jag ser ingen anledning till att man skall slarva med en sådan här fråga som det anses råda oklarheter om i lagtinget. Jag anser att utskottet bör titta noga på om vi gör rätt med vår första budgetlag som vi behandlar i lagtinget.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är klart att utskottet skall se till att man gör rätt, men i det här fallet tycker jag att regeringens förslag är mycket realistiskt och bra. Inte har väl någon annan påtalat några oklarheter egentligen än utskottets ordförande i den här frågan, så jag tycker inte heller att man skall problematisera frågan i onödan utan se nu till att det blir fort behandlat och att vi får det verkställt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Som redan har sagts i denna sal i dag så är det här en viktig framställning som ligger på våra bord, den är sannerligen välmotiverad.

 

Vad gäller ÅSUB:s utredning från 2004, som utvisade att det är ensamförsörjarna som ligger verkligt risigt till, så tycker jag att ingenting tyder på att utvecklingen skulle ha blivit bättre för den gruppen. Med tanke på att de ensamstående med barn under 18 år då redan utgjorde över 46 procent och det är en grupp som låg under den relativa fattigdomsgränsen har Ålands Framtid läst framställningen utgående från de slutsatserna.

 

Som information till lagtinget har vi i dag lämnat in en finansmotion där vi föreslår att anslaget för barnbidraget höjs med speciell betoning på ensamförsörjarna. I stället för det som landskapsregeringen föreslår från 37euro till 50 euro per barn och månad skulle man höja det till 80 euro. Vi motiverar det med att ett sådant här förslag för att ha en faktisk effekt på de ensamståendes situation bör vi vara lite mer frikostiga i det här avseendet. Men, herr talman, vi får återkomma till den här frågan under senare delen av veckan.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Även jag har möjlighet att i social- och miljöutskottet vara med och behandla den här framställningen och jag ser inte något större problem i den. Däremot tycker jag att det finns en stor del förnuft i det som ltl Gun-Mari Lindholm angav, att man borde ta sig en funderare på huruvida det inte blir billigare per barn ju flera barn man får att ha barn. Det kan vara på det sättet att ÅSUB:s resultat kommer sig delvis av att man har just den här strukturen på barnbidraget att man får mindre för det första och mera för de följande. Det gör att man snabbt kommer i en fattigdomsfälla som ny familj. Vi kommer naturligtvis att höra landskapsregeringen och ansvarig ledamot i utskottet med all säkerhet, men det kunde redan här i remissen vara intressant att höra ytterligare synpunkter från ledamotens sida hur mycket man har diskuterat just strukturfrågan. Jag tror att den kan vara värdefull att sätta lite krut på. Vi har ingen orsak att följa indiska och kinesiska regler när det gäller att befrämja nativiteten med ekonomiska medel hos oss, det är en politik som vi har lagt bakom oss sedan länge, så jag antar att det inte är underlaget till den ökande ersättningen för flera barn. Skaffa dig flera barn så får du mera pengar! Det är en politik som jag tror att vi har lagt bakom oss för åtskilliga decennier sedan.

 

Herr talman!

Överraskande nog är det här första gången som vi här i lagtinget har en framställning som kallas budgetlag, trots att det har gått flera år sedan självstyrelselagen ändrades på den här punkten. Då var ambitionerna större från åländsk sida, man ville alltså hade både budgetlagar och brådskande EU-lagar att kunna sättas i kraft före den långa och kanske t.o.m. för det här parlamentet lite förnedrande lagstiftningskontrollen som vi utsätts för fortfarande. I både den riksdag som Gunnar Jansson satt och den riksdag som jag satt var man mycket fundersam till om man alls skulle ge den här typen av fullmakt till Ålands lagting, men man gick med på att när det gäller budgetlagar skulle man då göra det. Utgående från den formulering som finns i självstyrelselagen håller jag med ltl Barbro Sundback att här torde inte föreligga några problem med dessa budgetlagar. Det enda problemet tycks vara att det i förvaltningen på olika håll finns ett motstånd mot att använda sig av det här instrumentet. Det har tydligen varit så eftersom man inte har gjort det tidigare, vilket förvånar mig väldigt mycket. Det är att inte utnyttja sin självstyrelserätt att inte använda den här typen av lagstiftning som snabbare kan träda i kraft. Det är alldeles klart på det sättet att om det visar sig att lagtinget gör fel i förhållande till kompetensfördelningen mellan riket och Åland i de här lagarna så kan vi få problem, men det viktiga med lagarna och snabbheten i att de träder i kraft redan i början av budgetåret är rättssäkerheten för medborgarna, att vi övergår till att lagstifta om det som vi vill ha nytt i budgethänseende och inte bara med budgetbeslut, såsom hittills.

 

I anledning av det vill jag redan nu säga att jag tycker att den här framställningen är bra. De två följande däremot som vi har på föredragningslistan är jag något överraskad över att man inte klart anger att det är budgetlagar och att de skall behandlas som budgetlagar, enligt den paragraf i självstyrelselagen som därför finns, men det får vi återkomma till i de ärendena. Men, herr talman, eftersom detta nu var den första budgetlagen var det orsak att föra en liten principdiskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var tal om vem som skulle få mesta startpengen, om det är ett barn eller om man skall ge mera när det blir fler barn i familjen. Inte har vi i landskapsregeringen suttit och gjort de beräkningar som talas om nu, utan som jag sade tidigare har vi utgått från den ekonomiska situationen i familjerna. Det är klart, som någon sade i något sammanhang, att ett barn har de flesta råd med, två barn går ganska bra, sedan börjar det kännas efter. Det har naturligtvis att göra med att det oftast är två löner som skall försörja ett barn, som skall försörja två barn och som skall försörja tre barn, fyra osv. Det är ganska naturligt att det är mer pengar som går åt i en större familj än i en liten familj. Jag kan hålla med om att det naturligtvis är en uppstart i samband med första barnet, men det kanske ändå finns en ekonomisk möjlighet med ett barn.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret! Det visar att strukturen och resonemanget bakom den delvis är en reminiscens från tidigare dagar och tidigare lagstiftning och därför finns det skäl att för utskottet nog göra såsom ltl Gun-Mari Lindholm föreslog, att man resonerar kring problematiken. För mig, som har levt det livet med familj och familjer faktiskt, så stör det mig att ju äldre man blir och ju äldre barnen blir desto mera välbärgad blir man som förälder, desto mera välbärgad blir familjen. Det är i startskedet som de största problemen finns. Det är då man inte har råd med nästan inte att leva och därför kanske den här strukturen också kan diskuteras i det sammanhanget.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Man måste ändå komma ihåg att det är ganska många år som de här barnen är små, skolåldern osv. och då ännu tror jag inte att familjens ekonomi har rasat i höjden så oerhört, det är nästan när barnbarnen kommer som man har det bäst – har jag märkt själv! Om man tänker sig att man har tre barn och alla skall ha cyklar så är det nog dyrare än om bara en skall ha cykel.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Som sammanfattning kanske man inte kan säga annat än att det kan vara värdefullt att titta på problematiken; det är möjligt att det inte finns någon orsak till förändring, men det är också möjligt att det åtminstone på sikt kan finnas orsak att ändra strukturen något i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning om utkomststöd. (FR 3/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Lagen om utkomststöd har direkt koppling till den tidigare lagen. Det är för att de som lyfter utkomststöd också skall ha nytta av barnbidragshöjningen och då föreslår vi att 20 procent av barnbidraget och 50 procent av ensamförsörjartillägget inte skall beaktas som inkomst för de familjer som beviljas utkomststöd. Tidigare har beloppen i lagen varit euro men för att inte behöva gå in i den här lagen varje man gör en eventuell förhöjning av barnbidraget föreslår vi nu att summorna utgör en viss procent så blir det automatik i systemet.

 

Kommunerna, som vi har hört i ärendet, förordar förslaget men påpekar att kommunerna inte bör påföras mera kostnader. Det görs det alltid i den här typen av lagstiftning. Från landskapsregeringens sida kan vi konstatera att redan höjningen av barnbidraget möjligtvis kan leda till att det behövs mindre utkomststöd, men troligtvis kommer det att bli något högre och kostnaderna är beräknade av ÅSUB att röra sig omkring 30.000 euro för alla kommuner sammantaget. Vi har inte fått detta per kommun för ÅSUB har inte möjlighet att få fram de uppgifterna, så det är för hela Åland ca 30.000 euro och det är ändå svårt att exakt säga hur nära det här är. Det är i alla fall sammantaget ingen större ekonomisk förändring för kommunerna, så vi föreslår inte att det i här skedet skall göras justeringar på det.

 

I och med den här lagen tillsammans med barnbidragslagen hoppas vi att vi ger barnfamiljerna ett något större ekonomiskt utrymme.

 

Jag vill ytterligare göra en korrigering. I sista stycket på första sidan skall ”huvudsakliga innehåll” strykas. Vi hade tänkt ha en förordning med också, men så kom den inte med i själva behandlingen, varför det inte riktigt överensstämmer.

 

TALMANNEN: Påpekandet noteras.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller utkomststödet skulle jag vilja påpeka att beviljande av utkomststöd är en enda stor djungel, det krävs en handbok för att överhuvudtaget kunna tillämpa de principer som vi redan har. Jag kan bara, utan att ställa en fråga, erinra landskapsregeringen om att det är lika viktigt som när man lägger fram nya framställningar med förslag om diverse åtgärder att man också kanske håller kontinuerliga skolningar så att samtliga kommuner tillämpar samma principer så att vi de facto genom en praxis uppnår en del av det syfte som man eftersträvar i den här framställan.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

På avdelningen har vi just för de diskussionerna att när de här lagarna träder i kraft är det viktigt att vi har någon form av skolning för kommunerna. Det finns av tradition en sammankomst i månaden som socialsekreterarna har och i samband med därmed kunde man ha ett skolningstillfälle eller vid något annat lämpligt tillfälle, men jag håller med om att det är nödvändigt att man hittar praxis för det här tillvägagångssättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Talman!

Återigen är det ÅSUB:s rapport Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland som ligger till grund för landskapsregeringens framställning. Från centerns sida stöder vi den. Vi tycker dessutom att själva upplägget är ett riktigt fiffigt  sätt att kunna höja utkomststödet. Annars är det så att ju mera inkomst du får desto lägre är sannolikheten för att man skall få utkomststöd.

 

Utkomststöd är egentligen den sista formen av stöd som du får. Det är när du är riktigt, riktigt illa ute som du har möjlighet att lyfta utkomststöd. Vi vet att en stor del av befolkningen på Åland faktiskt är riktigt illa ute och lyfter utkomststöd. När utkomststödet har minskat på rikssidan har det i stället ökat på Åland. Men det är så här att utkomststödet är inte indexjusterat i förslaget och det betyder att efter några år, vartefter pengarnas värde minskar, så kommer de mest utsatta att ha det lika ekonomiskt knepigt igen.

 

Från centerns sida tycker vi att det skulle ha varit sympatiskt om utkomststödet hade kunnat vara indexjusterat. Det finns en annan framställning som ligger på bordet i dag om studiestöd och landskapslagen om läroavtalsutbildning, där landskapsregeringen har valt att koppla det till index. Vi är också i centern medvetna om att det här är problematiskt eftersom vi s.a.s. köper tjänsterna från FPA och vårt system inte kommer att överensstämma med deras, vilket i sin tur föranleder ökade kostnader. Från centerns sida skulle vi uppskatta om social- och miljöutskottet ville ta till sig denna information och titta på huruvida det är möjligt, om det finns en politisk vilja, att också koppla utkomststödet till index.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller utkomststödet och en eventuell indexjustering diskuterade vi den frågan när vi började planeringen av lagframställningen. Vi vet att när det gäller utkomststöd finns det också andra frågor som man kan sätta frågetecken efter och som behöver ses över ordentligt. Jag tror inte att utkomststödet kommer att se ut precis som det ser ut i dag och därför valde vi att lämna de delarna och ta ett större grepp om just utkomstdelen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Denna lagändring är ganska logisk och den kräver inte några större kommentarer, men jag ville passa på och lyfta fram några omständigheter kring utkomststödet. Utkomststödet är inkomstbeprövat och skiljer sig mycket från barnbidraget i det avseendet. Och alltid när man skall inkomstbepröva olika stöd får man en jättestor administration. Tillämpningen varierar i landskapet från kommun till kommun. Det är säkert bra med utbildning, men så länge inte vår landskapsförvaltning utfärdar anvisningar och direktiv så brukar man tillämpa rikets direktiv, och de är sedan inte alltid helt adekvata. Att alltså ha en egen socialpolitik på Åland kräver betydande resurser och sakkunskap. Det finns väl inte på socialavdelningen någon enda som sysslar med t.ex. socialt bistånd utan vi har sådana som ansvarar för barnomsorg och barnens sociala trygghet, vi har för drogförebyggande arbete, men just vad gäller socialt bistånd i allmänhet har vi följt rikets lagstiftning och praxis i stort sett. Landskapsregeringens brister i det här avseendet på socialavdelningen gör ju att det blir olika tillämpningar väldigt mycket i landskapet. Det här noterar medborgarna, det finns mycket klagomål om att stöden inte betalas ut på samma villkor i alla kommuner.

 

Det måste nog vara ett missförstånd med utkomststödet. Levnadskostnadsindex är bundet till utkomststödet. Det är dock inte samma indexering som man har på fastlandet, vilket har gjort att det åländska utkomststödet inte har justerats på år och dar; vi har någon egenhändigt gjord formel där och det har visat sig att den inte fungerar i praktiken.

 

Utkomststödet är alltså komplicerat, det är att peta i små inkomster och små människors alla inkomster och utgifter, vända ut och in på deras fickor, det är inte något positivt arbete, utan det är som här sades någonting som egentligen skall användas i nödfall. Trots det har vi runt 500-600 hushåll som lyfter utkomststöd. Det här är inte jämförbart med den nedgång som har skett i riket; den är direkt kopplad till den höga arbetslöshet som man har och har haft på fastlandet. I och med att sysselsättningen har ökat har utkomststödet sjunkit i relation till det, så det är inte heller jämförbart med åländska förhållanden. Utkomststödet lyfts nog här av personer som i första hand tillfälligt har ekonomiska svårigheter. Man skulle gärna se en litet mera fantasifull och en egen utveckling. Jag tror själv att man borde schablonisera det här biståndet mycket mera och det skulle ändå inte bli något större problem med den saken.

 

Men det här är en annan diskussion och landskapsregeringen föreslår i nästa års budget att man skall se över både utkomststödet och bostadsbidraget. Det senare är kanske mera framåtsiktande och skapar bättre ekonomisk trygghet hos enskilda människor som har svårt på grund av att de inte kan höja sina inkomster att möta hyreshöjningar och andra levnadskostnadshöjningar. Det här är nog bra som det är och jag hoppas att också den här framställningen snabbt handläggs i social- och miljöutskottet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om studiestöd och landskapslagen om läroavtalsutbildning. (FR 5/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

År 2006 överlämnade regeringen en framställan till lagtinget om en förnyad studiestödslagstiftning. Då gjordes den här mandatperiodens stora studiestödsreform. Det som kommer nu – i form av en ändring i beloppen – bör beaktas som en komplettering till den lag som gavs 2006. Redan då den lagen framlades var det aktuellt i riket att höja nivåerna på studiepenningen, eftersom ingen höjning hade skett sedan 1995 och studiepenningen inte heller på riksnivå är indexkopplad. Studiepenningens nivå har således länge varit eftersatt på rikshåll. Landskapsregeringen valde att invänta rikets lagändring för att se vilka nivåer som där skulle bli aktuella. Nu vet vi det alltså, höjningen ligger på 15 procent, en länge efterlängtad förhöjning av studiepenningbeloppet både för högskolestuderande och gymnasialstuderande.

 

Höjningen på rikshåll är 15 procent och betyder i euro och cent en ökning från 259 till 298. På Åland har studiepenningen för högskolestuderande varit generellt högre, liksom också studiestöden generellt är och de har tidigare legat på 266 euro.

 

Eftersom Åland enligt självstyrelselagen inte ska ha sämre nivåer på sina socialförmåner än på rikshåll, föreslår landskapsregeringen att Åland följer utvecklingen och höjer studiepenningens belopp, motsvarande 12 procent från 266 euro till 298. Därmed skulle vi ligga det första året från 1.8.2008-2009 på samma nivå som i riket. Därefter föreslås att studiestöden på Åland höjs i enlighet med konsumentprisindex, så att vi redan 2009 kan erbjuda våra åländska studerande ytterligare något förhöjda stöd.

 

Att koppla studiestöden till index betyder en höjning av beloppen som motsvarar ungefär 90.000 euro per år. Indexkopplingen har efterlysts av lagtinget i form av två godkända motioner av ledamoten Katrin Sjögren. Den 12-procentiga höjningen innebär med dagens antal studerande en förhöjning av studiestödet i landskapet med ca 400.000 per år. Dessa ökningar träder ikraft under 2008 och har därför också beaktats i budgeten för nästa år.

 

I kölvattnet av dessa höjningar görs även vissa justeringar beträffande minimibeloppet för vuxenstudiepenningen, för bostadstillägget och försörjartillägget.

 

Särskilt vuxenstudiestöden var väldigt eftersatta på Åland 2006 då de justerades.

 

Ett annat stöd som också hade hamnat på efterkälken är stödet till läroavtalsstuderande. År 2005 avgav en kommitté med uppdrag att se över läroavtalen en rapport där man föreslog att studiestödet för läroavtalsstuderande skulle göras om till ett dagpenningsystem. Dagpenningen skulle administreras och utbetalas av Ålands läroavtalscenter som tillsvidare är en del av utbildnings- och kulturavdelning.

 

I budgeten för 2008 föreslås att medel överflyttas från studiestödet, som i dag utbetalas av AMS, till läroavtalscentret. Ingen höjning är där beaktad eftersom landskapsregeringen föreslår att dagpenningsystemet införs och beloppen justeras från 1.1 2009. Denna höjning är en rejäl förbättring  för dem som väljer att studera enligt läroavtalsmodellen, som är ett rätt så populärt alternativ idag; vi har ungefär 100-120 läroavtal som löper över tre år. Många är av dessa, närmare 35procent är studerande inom vårdbranschen, men även andra yrkeskategorier är representerade, framför allt rätt smala yrken, mindre hantverksyrken osv. t.ex. VVS-utbildning, är populära.

 

Höjningen av beloppen för läroavtalsstuderande motsvarar på årsbasis ca 20.000 euro. Det är medel som kan inbesparas genom att i stället erbjuda studerande läroavtalsstuderande inom vård att få sina teoristudiedagar på hemmaplan, närmare bestämt vid Ålands vårdinstitut. Den modell som har gällt hittills är att åländska studerande fått sina teoristudiedagar på fastlandet. Det har alltså varit billigare att upphandla vårdteori från Helsingfors och erbjuda subventionerade resor och övernattningar än att ge denna vårdteori på hemmaplan, vilket inte har varit särskilt ändamålsenligt.

 

Därmed kan man göra stora inbesparingar vad gäller resor, logi och även teorikostnader. För många läroavtalsstuderande är systemet med teoristudier på hemmaplan också till fördel eftersom många har familj och svårigheter att resa. Landskapsregeringen bedömer att höjningen på dagpenning och barnförhöjning är så pass fördelaktig att man därmed kan föreslå att möjligheten för läroavtalsstuderande att erhålla landskapsborgade studielån kan utgå. Så är också modellen på rikssidan. Kontakterna mellan den studerande och landskapet skulle då gå helt och hållet via läroavtalscentret och inte som i dag på två olika myndigheter.

 

Herr talman!

Det var i stort sätt de förändringar som  landskapsregeringen föreslår, till förmån för åländska studerande. Det är en viktig satsning som vi kan göra med tanke på samhällets behov av utbildade, kvalificerade kompetenser i dag och framöver. Jag hoppas därför att framställningen behandlas i vederbörlig ordning och även erhåller det nya lagtingets stöd.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman, bästa lagting!

Liberalerna anser att landskapsregeringens framställningen nr 5 är relevant. Som den tidigare landskapslagen om studiestöd är också denna lag omfattande och heltäckande. Studiestödet är en av grundbultarna i den nordiska välfärdsmodellen. Det stipuleras också i grundlagen att alla skall ha möjlighet enligt sin förmåga och sina särskilda behov att få även annan än grundläggande utbildning. Som också påpekats stipulerar självstyrelselagen att ålänningarna skall ha samma förmåner som i riket.

 

Lagframställningen är mångsidig och tar upp de studerande på ett individuellt sätt, allt från att skapa ett dagpenningssystem för lärlingar till att ta hänsyn till de studerandes resväg och de studiesociala förmånerna i de olika skolorna. Också de vuxenstuderande och studerandenas försörjningsbörda uppmärksammas.

 

Ett modernt studiestödsystem är en viktig del i en progressiv åländsk utbildningspolitik, en viktig framtidsfråga.

 

Liberalerna har gått i bräschen för att få studiestödet indexjusterat. Att studiestödet inte har indexjusterats innebär i praktiken att det har sänkts i takt med inflationen. Det är med glädje liberalerna i dag konstaterar att vi har hela lagtinget med oss.

 

Vtm Gun Carlson:

Herr talman!

Det är också angeläget för centern att vi skapar så goda studiemöjligheter som möjligt för våra ungdomar, så det här är en ändring i lagen som vi omfattar med nöje. Vi tycker att förhöjningen av studiestödet som vi har fått beskriven är helt rätt och riktig och vi tycker naturligtvis också att det är rätt att man nu indexjusterar det. Vi har aldrig haft någonting emot det heller.

 

När det gäller vuxenstudiepengen är det också rätt att den nu blir ändrad så att den faktiskt ger ett starkare stöd för de vuxna som studerar. Det blir allt fler sådana, det skall vi komma ihåg. Den gruppen kommer att öka. Det betyder att samma sak kommer att hända med läroavtalsutbildningen. Det är också någonting som kan och bör utvecklas på Åland. Det skapar goda alternativ för den enskilde personen som vill skaffa sig en annan kompetens, men det är också alternativ för de olika enskilda företagen och sektorerna inom landskapet som kan se till att man får den kompetens man eftersträvar. Det finns inom många olika yrkesområden. Vården var ett exempel; vi vet att inom VVS fattas många goda yrkesmän, murare finns det inte heller alltför mycket.

 

M.a.o. stöder centern den här framställningen och ändringen i landskapslagen om läroavtalsutbildning också. Vi har ingenting annat än beröm att ge landskapsregeringen i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Obunden Samling är också tillfreds med framställningen som alltså höjer studiestödet en aning, eftersom vi gick till val och gav det löftet. Den förra landskapsregeringen, får vi snart säga, infriar våra vallöften på löpande här, det är jättebra!

 

När det gäller frågan om att indexjustera studiestödet har vi tidigare påpekat det och som ordförande i det förra kulturutskottet drev jag den frågan tidigare och kulturutskottet uppmanade då landskapsregeringen att komma med en sådan ändring, vilket landskapsregeringen nu har gjort. Det är jättebra för annars är det, som sades här tidigare, så att studiestödet sänks varje år och det är ingen trevlig present att få det sämre för varje år som går. Nu följer det då med genom att det indexjusteras.

 

En sak skulle jag vilja att kulturutskottet tittar på, nämligen inkomstgränsen: vilken högsta inkomst en studerande får ha. Det anges i 21 § i lagen och det är också en gräns som är fastställd i lag och i gällande lag är det 760 euro per månad om man är heltidsstuderande samt 1.100 om man är deltidsstuderande. Jag tycker att gränsen borde tas bort eller åtminstone höjas; det absolut minimala är att den också indexjusterades så att man inte får förtjäna mindre och mindre varje år före studiestödet försvinner. Centerpartiet i Sverige har föreslagit att man skall ta bort inkomstgränsen och låta de studerande förtjäna så mycket de bara klarar av. Det gäller samtidigt att ha hårda krav på prestationer, så att man inte lämnar studierna därhän och bara lyfter studiestöd, men där har vi relativt hårda krav i vår lagstiftning. Jag tycker att om man har en sådan kapacitet och möjlighet att man kan arbeta parallellt med studierna så skall det uppmuntras. Jag tycker att systemen skall uppmuntra och belöna duktiga människor. Jag ber alltså att kulturutskottet åtminstone tar en titt på en indexjustering och hemskt gärna får man överväga att ta bort gränsen helt och hållet. För vuxenstuderande som studerar halvtid är 1.100 euro en väldigt liten inkomst. Det tror jag att kan vara en gräns som gör att man väljer att inte studera vidare, om man har kommit en liten bit på väg i karriären. Vi kanske har många sådana fall, ett strukturellt behov på arbetsmarknaden att man kan studera vidare och kan byta spår s.a.s.  Det här tror jag är en bestämmelse som sätter p för det i många fall. Det här tycker jag att kulturutskottet också skall fördjupa sig i.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är väldigt roligt att höra att stödet är stort från lagtinget. Jag dristar mig ändå att påminna om att när regeringen byttes 2005 så jobbade den regering som satt 2004 med just studiestödslagen. När jag tillträdde var det lagförslag som låg ett förslag som gick ut på att inbespara och knappa åt studiestöden på alla tänkbara sätt. Jag är därför glad att lagtinget nu har en helt ny inställning till studiestöden och ser det här som en viktig sak att främja och att kunna ge de studerande goda förmåner. Här har alltså skett en jätteförändring i attityd från 2004 till i dag och det är jag glad för.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det stämmer att den förrförra regeringen hade en litet annan syn på den ekonomiska politiken än den hittills sittande som skall avgå om några veckor och som ju har öppnat kranarna helt och hållet. I det här fallet, som jag också har sagt tidigare i detta ärende, är det positivt att man stöder de studerande, men det var också åtstramningar i den av ministern nämnda lagen, t.ex. att man sätter ett tak på hur länge man får studera osv. Det kvarstod också under den kommande regeringen. Det är klart att det är väldigt frikostigt, men å andra sidan om vi skall satsa pengar på någonting så är det just på den här gruppen; på de yngre och på de äldre som behöver vårt stöd, de som är däremellan behöver det inte. Vi ger i det här fallet stöd till en grupp som är en investering för framtiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag håller inte med ltl Danne Sundman om att kranarna har öppnats fullständigt. Däremot tycker jag att de stöd som har förbättrats under den här mandatperioden på alla sätt är relevanta. Utan lagtingets stöd skulle de inte heller ha gått igenom, så nog har attityden förändrats, särskilt när vi i dag har kunnat behandla tre framställningar av olika socialsystem som nu kan förbättras. Vad gäller vad man får förtjäna under sin studietid är det viktigt att tänka på att det alltid är en balans mellan vad som är heltidsstudier och som skall betraktas som heltidsstudier och vad man sedan klarar av att jobba vid sidan om. Det här är den nivå som har ansetts tillräcklig. Jag tycker att man däremot på Åland har kunnat tillämpa systemet bättre än vad man har gjort på rikshåll, nämligen att man kan välja att den här månaden vill jag tjäna pengar och då kan jag tjäna hur mycket jag vill och då lämnar jag bort mitt studiestöd. I riket har man mätt detta på ett annat sätt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är mycket bättre på Åland än det man tillämpar i Finland, att det är årsinkomsten som räknas. Då drabbas särskilt studerande inom sjöfarten där man har ganska höga inkomster på sommarmånaderna när man praktiserar och sedan skulle det slås ut över alla månader, men så är det inte här utan det är på de månader som man får studiestöd och det är ett mycket bättre system. När det gäller jämförelsen med andra länder är jämförelsen med Sverige ganska relevant och har man där tankar på att höja eller ta bort inkomstgränsen så bör man ha det här också eftersom 70 procent av våra ungdomar studerar i Sverige och då hamnar de i en sämre sits jämfört med sina studiekollegor från Sverige. Om inte kulturutskottet kommer till någon ändring nu, så bör man följa det här noggrant och ha beredskap för att ta bort inkomstgränsen om det visar sig att man gör det i Sverige.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

Det var intressant att följa diskussionen här i remissdebatten och jag lovar att ta med mig de synpunkter som nu har dykt upp till de diskussioner som vi skall föra i kulturutskottet.

 

Från Frisinnad Samverkans sida är vi i det stora hela nöjd med den framställning som nu ligger på bordet. Jag vill lyfta två frågor som man dock bör fundera lite vidare på i utskottet. Den ena lyfte ltl Danne Sundman just; det gäller de inkomstgränser som finns för hur mycket man får tjäna i förhållande till att man lyfter studiestöd. Jag har i stort liknande åsikter som ltl Danne Sundman hade att det viktiga är att se till att man har ett kravsystem eller vad man skall kalla det för på studierna som gör att så länge man klarar av att studera i en viss takt skall det heller inte vara någon nackdel om man samtidigt lyckas som studerande att också förtjäna pengar samtidigt. De problem som kan finnas är om det är väldigt stora kapitalinkomster som gör att man kan få pengarna utan att egentligen behöva göra någonting för dem, men det där är svårt att skilja åt. Man bör i alla fall titta vidare på det och det tror jag att vi skall försöka göra också i kulturutskottet.

 

Den andra biten som jag har funderat en del på är förändringen kring läroavtalsutbildningen. I sig är det väl inget större bekymmer med den, men det som jag lite funderar kring där är konsekvensen av att göra det ganska rejält mycket bättre just för läroavtalsutbildningen och jämförelsen då, om vi talar i vuxenstudiestöd, kan bli på det sättet – jag säger inte att det blir det – att vi skapar en väldigt mycket bättre ekonomisk situationen för dem som väljer att gå vägen med läroavtalsutbildningar och vad det får för konsekvenser framledes borde man kanske lite fundera på. Kommer det att leda till att vi får en betydligt mycket större del av den vuxna befolkningen som väljer att gå läroavtal och vad får det då för konsekvenser för vårt övriga studiesystem. Jag hoppas att vi skall kunna resonera om den här biten tillsammans med ansvarig minister och sedan också titta närmare på den i utskottet.

 

Det som vi också bör diskutera tillsammans med landskapsregeringsledamoten Gunell och tjänstemännen är varför man har valt att inte föra den till lagtinget som en s.k. budgetlag. Jag förstår att tidsaspekten har en betydelse här, men samtidigt är det på det sättet att lagen som sådan kommer att få konsekvenser för den budget som vi skall fatta och vi bör kanske också föra ett litet resonemang i kulturutskottet kring de här frågorna om hur vi skall använda oss av budgetlagarna och där blir det också mycket upp till hur landskapsregeringen har resonerat och vi får väl också höra vidare. Man kanske borde få någon typ av samrådsförfarande mellan framför allt social- och miljöutskottet, kulturutskottet och lagutskottet för att resonera kring de här frågorna så att vi kommer till någon slags samsyn vad gäller sättet att hantera det här på. Det får vi återkomma till i ett senare skede.

 

I övrigt är vi som sagt nöjda med det förslag som ligger.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra, relevanta och intressanta frågor som utskottets ordförande lyfte fram. Jag kommer mer än gärna och diskuterar. Ltl Johan Ehn frågar sig blir läroavtalen helt enkelt mer förmånliga än vanliga vuxenstudier och vi skall titta närmare på det tills vi ses och jag tror att man skall minnas det att dagpenningen ges för teoristudiedagarna och det är långtifrån alla dagar. Läroavtalet går ut på att man är på en arbetsplats och erhåller kunskap i sitt yrke på arbetsplatsen. Vi diskuterar alltså vidare i utskottet.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det är precis som ansvariga ledamoten säger att det finns skillnader mellan de två olika studiemodellerna och därför måste man också titta på vad det blir för konsekvenser av de föreslagna förändringarna. Det kanske inte riktigt går att utläsa av framställningen, men vi för diskussionen vidare i utskottet så kommer vi säkert fram till någonting som vi kan presentera för lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett intressant inlägg som ltl Danne Sundman gjorde när han funderade om man skulle ta bort inkomstgränserna vad gäller studerande och deras rätt att lyfta studiestöd om de tjänar över den angivna gränsen. Man kan säkert tycka en massa saker i den här frågan, men jag tror att man måste följa ett principiellt resonemang och frågan som man bör ställa sig är vilket ansvar har samhället för att enskilda människor studerar. Är det den enskilda som har det primära ansvaret eller är det samhället? Det är väl kanske så att det är ett delat ansvar. Om man jämför det nordiska systemet med det som man har i stora delar av Europa är det t.o.m. så att högre studier kostar, det finns inte studiestöd av något slag, eventuella studielån i England, men inte det att samhället ger pengar åt studerande för att de skall studera. Om man alltså ser på det här som ett delat ansvar så är ändå den enskilda studeranden som själv väljer att studera, det är ett enskilt val, man har ett eget ansvar för att genomföra sina studier. Att samhället sedan stöder det är viktigt eftersom människor har ganska olika ekonomiska förutsättningar för att genomföra studier på högre nivå. Om stödet sedan kan vara ett generellt stöd som barnbidraget, dvs. att om alla uppfyller kriterierna betalar man ut det, oberoende av deras inkomster. Då går man ett steg längre än vad man hittills har gjort. Nu är studiepenningen inkomstbeprövad och det förvånar mig nog lite att ltl Danne Sundman vill göra detta till ett generellt stöd, om jag förstår honom rätt, alltså oberoende av inkomst och förmögenhet skall man betala ut stödet om personen i fråga är antagen till en läroinrättning och har några sorts avsikter att studera. Lagen säger att rätten till stöd är att den studerande bedriver studier som huvudsyssla; då måste man ändra på det, om man samtidigt skall kunna jobba hur mycket som helst eller tjäna hur mycket som helst. Jag antar att det går ut på att man också skall kunna jobba heltid. Då är frågan den: Är det samhällets skyldighet att stödja dem som väljer att jobba under sin studietid full tid? Samhällets intresse här är att de enskilda studerande skall studera så snabbt som möjligt eftersom arbetsmarknaden är i behov av utbildad arbetskraft och behovet bara växer.

 

Frågan som ltl Danne Sundman tog upp är nog mera omfattande än så att man tycker att det skulle vara bra att de som studerar skulle få jobba och tjäna hur mycket pengar som helst samtidigt som de lyfter studiestöd. Jag för min del tycker att den lagstiftning som vi har är gansksa väl genomtänkt och att man skall vara försiktig med att ändra den i det avseendet som föreslogs. Men vi avvaktar med spänning kulturutskottets diskussion i den här frågan: Skall de studerande ha mera stöd än hittills eller skall det regleras som ett delat ansvar mellan individen och samhället?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ja, visst är det fantastiskt att vi har ett så rikt samhälle att vi har råd att betala för den stora investering som ungdomar gör som ju betalar sig många gånger om egentligen. Mitt förslag skall ses mot bakgrund av det att vi kommer att få, och vi har redan, i många sektorer arbetskraftsbrist i vårt samhälle och när den stora kullen fyrtiotalister går i pension blir den ännu större och då är det bra att kunna ha så många som möjligt som kan arbeta. Då menar jag inte att det här skulle vara i syfte att gynna redan rika människor utan tvärtom kan det vara sådana som på grund av inkomstgränsen inte väljer att att studera vidare eller väljer att inte studera överhuvudtaget som har möjlighet att jobba. Jag tror att det här måste ses i belysning av det behov av arbetskraft som vi kommer att få och redan har i arbetslivet. Man skall inte se det bara rakt av att man tar bort gränsen, man kan också ha vissa villkor och andra regleringar så att det här gynnar i första hand dem som väljer att förvärvsarbeta.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är säkert en vällovlig ambition att försöka få så många som möjligt att jobba vidare när det blir arbetskraftsbrist, men det är nog en annan lagstiftning som vi då skall tala om. Den här syftar till att stödja dem som studerar på heltid och som har ambitionen att bli klara så fort som möjligt, samtidigt som man ger ett visst utrymme för att tjäna pengar eftersom stödet ändå är ganska begränsat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att man skall ändra på kravet påp studieprestationer utan de skall vara desamma som i dag. Visst är det så att man skall studera så snabbt som möjligt, men om man trots det har möjlighet att under normal studietakt arbeta tycker jag inte att man skall ha gränserna på det här viset, utan de borde åtminstone höjas om man inte avskaffar dem. Jag gav utskottet tre alternativ: avskaffa, höja eller åtminstone, vilket borde vara ett minimum, indexjustera dem också så att inte situationen blir sämre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om fuktskador på Gullåsen. (EF 1/2007-2008).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte avges.

 

Lagtingets nästa plenum är på onsdag den 14 november kl.09.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.24).

 

 

Originalfil