Plenum den 12 september 2011 klockan 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 12 september 2011 kl. 13.00

Plenum börjar 2

Andra behandling. 2

1    Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Första behandling. 2

2    Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Första behandling. 7

3    Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Första behandling. 19

4    Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Första behandling. 20

5    Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Föredras. 47

6    Landskapsregeringens berättelse för år 2010

Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2010-2011)

Remiss efter bordläggning. 50

7    Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

Remiss. 50

8    Kartläggning av tillgängligheten till offentliga miljöer

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2010-2011)

Remiss. 50

9    Tillämpningsdirektiv för avlastningsstöd

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2010-2011)

Remiss. 50

10  Försök med havsbaserad solenergi

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2010-2011)

Remiss. 50

11  En åländsk nationalpark

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2010-2011)

Remiss. 50

12  Nationalfond för natur- och kulturarv

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2010-2011)

Remiss. 50

13  Specialutbildning inom äldreomsorgen för inflyttade

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2010-2011)

För kännedom.. 50

14  Ändring av trafikbrottslagen för landskapet Åland

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 6/2010-2011)

Plenum slutar 50

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 30 ledamöter är närvarande.

Andra behandling

1      Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av det i betänkandet ingående lagförslaget.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd  10 för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt!

Lagförslagets andra behandling är avslutad. Ärendets andra behandling är avslutad.

Första behandling

2      Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Frågan om alkohollås ingår i en omfattande debatt när det gäller alkohol överhuvudtaget i vårt samhälle, alkohol som en kulturell förankrad njutningsprodukt. Man har accepterat ett kemiskt ämne som påverkar människors beteende och förmåga att tänka klart. Vi känner till från våra egna debatter att det här är ett problem som är omfattande och svårt. En av de åtgärder som man med tekniska hjälpmedel försöker komma åt är att förhindra de som är berusade att köra bil.

I Sverige skärper man samtidigt straffbestämmelserna för förare som kör berusade i kombination med att man kräver alkolås. Det är den vägen som samhället utvecklas. Nu förekommer det en diskussion om det är straff som ska vara utgångspunkten eftersom det ofta handlar om vård och att ändra beteenden i grunden. Det här gör att frågan inte är enkel.

Debatten i lagtinget har tidigare varit inne på den här frågan. Vi har behandlat vtm Gun-Mari Lindholms motion som lagtinget omfattade under vårsessionen.

Framställningen från landskapsregeringen är i princip bra. Utskottet har inte varit enigt i sin bedömning. Utgångspunkten för utskottsmajoriteten är att alla ska behandlas lika inför lagen.

Vi har femhundratalet lastbilar som kör gods varav endast en del skulle tvingas ha alkolås enligt den här lagstiftningen. Det är inte alla. Det gäller yrkeschaufförer som ska ha trafiktillstånd och därmed måste ha alkolås. De har dessutom en högre försäkring. De som kör eget gods inom företag står utanför det här. Vi har fört en diskussion om att man skulle nöja sig med att stifta den här lagen när det gäller persontrafik men att man bör se det här i ett bredare sammanhang med utgångspunkt från att alla ska behandlas lika. Så sammanfattar jag utskottets ställningstagande i det här.

En personlig reflexion är att alla de alkoholpolitiska frågorna borde sättas in i ett sammanhang. I det här fallet finns det också praktiska omständigheter. Det finns äldre taxibilar, äldre personbilar och skolbussar som kommer att ersättas så småningom. Man kommer att få en sådan trafiksituation att de flesta fordon levereras färdigt med alkolås.

Alkolåsens tekniska funktioner ska jag inte gå in på det här sammanhanget men en del menar att alkolåsen har blivit dyrare och andra säger att de har blivit billigare och bättre.

Från lagutskottets sida har vi bedömt detta som att landskapsregeringen mycket väl kan gå vidare och bearbeta den här framställningen, men med utgångspunkten att sätta in det i ett större alkoholpolitiskt sammanhang och att behandla fordon på ett likvärdigt sätt. Alla ska vara lika inför lagen.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Som framgår av betänkandet hade jag förmånen att vara ersättare i lagutskottet under behandlingen av det här ärendet. Jag har en avvikande uppfattning jämfört med utskottsmajoriteten.

Alkolås som teknisk anordning för att stävja rattfylleri är ett bra tekniskt hjälpmedel och har blivit ännu bättre sedan 2004 då obunden samling för första gången talade om att införa alkolås. Sedan dess har vi drivit på den här utvecklingen. Vi har velat att vår vision ska förverkligas där alla fordon, som används i trafiken, ska ha ett alkolås eller en anordning som ser till att föraren är nykter. Då skapas en tröskel som gör att åtminstone något rattfyllerifall förhindras, särskilt om alla fordon har alkolås, vilket är visionen på sikt.

Dit kommer man inte med en gång. Man måste ta små steg. Därför tyckte vi att den här framställningen att införa alkolås skulle vara bra, tills vi läste framställningen där det stod att sådana lastbilar som har trafiktillstånd för godsbefordran ska ha alkolås men alla andra som inte har trafiktillstånd, vilka är många, till stor del faller utanför. Det skapar en orättvisa som redan finns. Den här typen av lastbilar konkurrerar även med varandra och de har orättvisa försäkringsvillkor osv som framgår av betänkandet. Till den delen tycker jag också att framställningen ska förkastas. Man ska inte införa en sådan orättvisa. I så fall borde man ha gått på fordonsbestämmelserna och krävt att alla nya fordon som säljs ska ha den här utrustningen.

Däremot skulle det vara befogat att i den här framställningen ändra så att den här bestämmelsen införs för personbefordran, alla trafiktillstånd som har att göra med personer, taxitillstånd, busstillstånd och linjetrafiktillstånd. Varje fall av rattfylleri är ytterst allvarligt. Det är ytterst allvarligt att köra lastbil med i tiotals ton i lasten om man inte är nykter. Men ännu farligare är det om man i sitt fordon har en eller flera personer som man befordrar. Om en skolskjuts-, taxi- eller busskörning har en chaufför som inte nykter är de absolut allra allvarligaste fallen. Det värsta är en buss som är fullsatt med över 50 personer. Att införa alkolås för personbefordran skulle vara ett bra första steg att ta. Det har redan på sätt och vis införts. I skolskjutsförordningen som kommer har alla skolskjutsar alkolås som krav. De flesta bussar har det redan, det gäller bara att täppa till de luckor som finns. Det handlar kanske om enskilda taxibilar och bussar.

Talman! Mitt förslag kommer i andra behandlingen att vara att det i paragrafen införs ett ord; för personbefordran. Jag kommer att återkomma till det under andra behandlingen. Med det resultatet kommer kravet att införas på alla nya trafiktillstånd för personbefordran, vilket gör att vi inom den här tidsperioden som anges kommer att ha det kravet. Så fort man stiger in i en taxi eller buss på Åland så är man säker på att chauffören har blåst i ett alkolås.

Jag tycker att det skulle vara synd att förkasta framställning till den delen. Det steget borde lagtinget ta. Jag ber majoriteten i utskottet och respektive lagtingsgrupper att överväga att införa det, så har vi gjort någonting konkret åt alkolås den här valperioden. Som sagt, 2004 började vi motionera om alkolås. Vi skulle gärna se att vi tillsammans här införde det för personbefordran åtminstone.

Ltl Barbro Sundback

Tack, herr talman! Jag har också stött förslaget att man ska förkasta framställningen. Dels mot bakgrund av att den här lagstiftningen inte reglerar alla som kör lastbil utan bara dem som har yrkesmässigt tillstånd.

Herr talman! Jag har faktiskt en mera generell synpunkt på detta som inte alls har diskuterats. De flesta lagtingsledamöter och många andra, som har en god vilja att försöka öka trafiksäkerheten, utgår automatiskt från att alkolåset har en effekt. Jag har förgäves efterlyst några som helst forskningsresultat på det här, men det har inte förvaltningen kunnat presentera. Jag har efter lite om och men fått en utredning i min hand. Svenskarna har utredningar på det mesta också, även på detta. Den här utredningen är från 2006 och den kanske redan är något föråldrad. Det är möjligt att det finns andra utredningar. Om man ska genomföra den här typen av reformer, som ändå har kostnadseffekter för enskilda företagare, så borde man veta vad man pratar om.

I den här utredningen har man en annan utgångspunkt. Jag tror faktiskt att det är grunden för alkolås. Det kommer ifrån Amerika och där vidtar man inte generella åtgärder utan riktar in sig på dem som är missbrukare. Det är också den svenska utgångspunkten. Missbrukare som upprepade gånger har tagits för rattfylleri kan köpa sig fri från sina böter och i stället installera alkolås. Då blir situationen en helt annan när det gäller att bedöma effekterna. Missbrukare har en tendens att själva bagatellisera sitt missbruk. Min erfarenhet är att körkortet är nästan viktigare än allt annat. De lär sig antagligen ganska snabbt hur man gör med alkolåset för att inte själv behöva blåsa i det.

Det finns många oklara saker med alkolåset. Jag har inte någon bestämd uppfattning, men jag är lite förvånad över den okritiska inställning som visas i den här reformen. Jag vill inte heller omfatta det som ltl Danne Sundman säger, att nu ska det införas på alla bussar.

Om man sedan kommer fram till att det här är en väldigt viktig reform då bör ju alkolås installeras i alla nya bilar, bussar och alla fordon. Men att nu lägga kostnadsansvaret på att införa det här i fordon när vi inte vet vad de har för effekter, eftersom den ursprungliga tanken var att det skulle rikta sig till gruppen missbrukare, inte att det skulle vara en generell åtgärd som gäller fordonen. Det är en väldigt stor skillnad, tycker jag.

Det har varit en viktig och lärorik behandling för min del. Jag har alltid lite förvånat mig över den överstora entusiasmen över den här reformens positiva effekter. Jag hoppas att det skulle vara så. Så länge man inte har mera erfarenhet och forskningsresultat som visar det så förbehåller jag mig att vara skeptisk. Tack, har talman.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag är lite förvånad över ltl Sundbacks inställning i den här frågan. Sundback brukar vara en klok lagtingsledamot när det gäller att ta vara på nya innovationer för att lösa gamla problem, vilket det här handlar om. Det handlar om att införa alkolås för att undvika att folk kör onyktra i trafiken. Att detta enbart skulle handla om att det skulle göras för redan dömda missbrukare, så om man tänkte på det viset så skulle brandskyddsarbetet bara handla om nedbrunna hus. Det handlar om att det inte ska börja brinna. Det handlar om att man inte ska köra i fyllan. Det ska vara ett hinder, en tröskel, som vi nu kan införa för alla persontransporter, för alla barn, de äldre och alla däremellan som åker persontransporter på Åland. Jag tycker det är lite märkligt att Sundback inte hänger med på det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag försöker förhålla mig skeptisk till alla möjliga påhitt där man inte har grund för det som man framför. Om jag får kritisera ltl Sundman så tycker jag att han är väldigt populistisk i många frågor. Ibland är det sprit, ibland är det tobak och ibland är det bilar. Det liksom svänger ganska mycket. Jag säger inte att jag vet vad som är bäst i den här saken. Jag säger att jag saknar erfarenheter och forskningsresultat som visar att det här har den effekt som både ltl Danne Sundman och jag skulle önska. Tills dess tycker jag att det är lite för drastiskt att bara utskottet kan säga; ”nå, då kör vi så här, alla bussar ska ha det här låset”. Det kostar i alla fall ganska mycket pengar.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Nog är det ju fantastiskt att man ska bli kallad populist igen när man vill se till att folk är nyktra i trafiken. När jag gick ut och sade att jag tänker vara nykter, förespråka nykterhet och ändra mitt leverne då var jag också populist. Det är väl de som försvarar rattfylleristerna som är populister och inte jag. Om vi tar min linje förhindrar vi att en rattfyllerist, en alkoholist, sätter sig bakom ratten och kör runt på människor mot betalning. Ska vi inte göra det? Vilka signaler skickar det här till Ålands folk?

Sundback vill i elfte timmen få landskapsregeringen och majoriteten att framstå som dåliga och förkasta den här lagframställningen. Det är sanningen. Oavsett tid i valperioden så måste man föra sakpolitik. Vi har fört den här sakpolitiken sedan 2004. Vi vill nu få den i mål för trafiktillstånden för personbefordran.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har förstått att ltl Danne Sundman tror att detta har effekt. Jag efterlyser forskningsresultat, att det faktiskt är på det sättet. Jag förhåller mig mycket skeptisk till den här åtgärden. Det finns alltför mycket enkla lösningar på de här svåra problemen som gäller missbruk av olika slag. Till skillnad mot ltl Danne Sundman så har jag jobbat med missbrukare under ett antal år. Jag har en viss erfarenhet av det.

Regeringen har inte heller lagt fram några som helst resultat på att det här är effektivt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Jag kan konstatera att lagutskottet inte fullt delar landskapsregeringens linje vad gäller framställningen av alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter. I utskottets betänkande har jag noterat att det finns en samsyn kring att vi borde göra någonting åt rattfylleriet och att vi borde stävja det på något vis. Jag noterade att man inte heller skulle vara speciellt negativt inställd till alkolås som teknisk anordning. Utskottet har haft betänkligheter om att detta bara drabbar en viss grupp. På Åland har vi ett stort antal lastbilar, 674 stycken, som finns i privat och yrkesmässig ägo. Den här lagframställningen slår orättvist eftersom den gäller bara 29 procent av dem. Tittar man vidare statistiskt, av de 196 som berörs av detta är det 11 fordon som ska installera alkolås under 2012. Det var vi helt medvetna om från landskapsregeringens sida. Det var en lång övergångstid och det var de facto ett litet antal som berördes av den tekniska installationen.

Landskapsregeringens såg också detta som ett andra steg. Det första steget togs redan 2009 med en förordning, som säger att de som kör skolskjutsar ska ha alkolås monterade i bilen 2012. Man gav en tre års övergångsperiod. Detta var steg två. Vår förhoppning från landskapsregeringens sida var att alla dessa 674 fordon, inom loppet av några år, skulle ha ett alkolås.

Nu har det visat sig att lagutskottet inte omfattar den här tanken fullt ut. Man vill att vi från landskapsregeringen reviderar oss, att vi gör en ny framställning där samtliga ska installera alkolås i bilen. Det har jag inte någonting emot. Jag tar till mig bollen som lagtinget kastar, tar den med mig och går vidare in till kansliministern och ber att han startar upp lagstiftningsarbetet. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Lagutskottets betänkande och beslut är klart till den delen att vi föreslår ett förkastande. Sedan är nästa fråga vad vi gör sedan. Vad vill vi att landskapsregeringen ska göra? Därför finns det kanske inte någon enighet i detta annat än att man kan bygga vidare på det här.

Min personliga uppfattning när vi gick genom Vtm Gun-Mari Lindholms lagmotion är att vi gjorde ett relativt omfattande arbete från utskottssekretariatets sida. I slutskedet plockade vi sedan bort många referenser. Jag kan inte idag säga exakt vad forskningen säger om alkolås. Däremot kan jag konstatera att Hufvudstadsbladet för någon månad sedan hade en professor som sade att alkolås är den vägen som man ska gå när det gäller att allmänt förändra attityder och försöka hindra olyckor. Sedan håller jag med det som ltl Sundback här sade när det gäller missbruk och missbrukare. Modellen med att man låter alkolås vara ett alternativ till straff är inte så särskilt lyckad. Där handlar det i stället om vårdinsatser. Lagutskottet har i sina tidigare betänkanden väldigt hårt betonat att alkolås inte är en lösning på de alkoholpolitiska problemen. Men det är en metod där man kan gå vidare. Min utgångspunkt i det här fallet var att behandla alla lika.

Man har gjort steg ett när det gäller skolskjuts. Nu behandlar vi steg två. Kanske man kunde säga att vi går vidare från steg ett till steg tre, men med det kravet att sätta in det här i helhetssammanhang och också se på de praktiska möjligheterna när man förnyar sina fordon och kanske då kan få in Alkolås eftersom tillverkarna mer och mer börjar använda alkolås. Jag tycker att det också kan vara en uppgift för landskapsregeringen att sammanfatta forskningsläget. Jag hänvisade till en artikel i Hufvudstadsbladet för någon månad sedan. Senast idag förekom en diskussion där transportstyrelsen kombinerar hårdare straff med alkolås. När man inför alkolås i Europa och i andra länder så gäller det ju inte folk som inte begriper någonting som inför alkolås utan snarare tvärtom. Jag har en misstanke att de begriper mycket väl vad de gör. Vi ska naturligtvis syna forskningen.

Det här betyder, precis som minister Thörnroos sade, att utskottet inte är emot en utveckling av säkerheten i trafiken och de alkoholpolitiska förslagen. Jag tolkar inte utskottet på det sättet, tvärtom. Det finns anledning att gå vidare.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag tror att det är bra att den här framställningen nu förkastas och att man tittar på den en gång till. Som jag vid ett tidigare anförande i remissdebatten sade så snedvrider det här konkurrensen hos de lastbilsidkare som är egenföretagare jämfört med dem som är distributörer av egna produkter. Jag vill påstå att risken är mycket större att en person som är anställd som chaufför, att stegen för honom att eventuellt sätta sig bakom ratten rattfull inte är lika ödesdigert som en egenföretagare som riskerar hela sitt företags existens. Det här är verkligen någonting som behöver tittas på lite till.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Mycket av detta bygger på attitydförändringar och självsanering. Den som har det som yrke och har ett företag tar inte risken. Detta med rättvisa mellan olika fordonsägare är lite problematiskt. Vi har diskuterat lite i vår grupp om att detta med fordonslagstiftning skulle vara den väg som man skulle gå och man skulle säga vilka typ av fordon som ska ha alkolås.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

3      Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Man kan undra om det har blivit någon sorts praxis i lagutskottet att tycka att något är bra och sedan förkasta det. Det är precis såsom vi gör i det här fallet också. I vårt utskottsbetänkande säger vi: ”Utskottet ställer sig inte negativ till förslaget om att inrätta polisstyrelse.” Det är en viktig utgångspunkt för utskottsbetänkandet. Det är lite samma sak här, i utskottet har vi haft olika meningar, syn och perspektiv.

Jag kan sammanfatta utskottets förslag. Det går ut på att det här ärendet inte har förankrats och det förtjänar ytterligare bearbetning. Förslaget har uppfattats som något som det inte är, dvs. att lösa problemet med polisorganisationen överhuvudtaget. Så är det inte. Förslaget handlar om huvudmannaskapet från landskapsregeringens sida gentemot polismyndigheten. Förslaget är att ersätta en delegation med lite lösare tyglar än vad en styrelse har. Förslaget utgår ifrån att styrelsen ska ha ledningsuppgifter, inte gå in och påverka den operativa verksamheten genom beslut men ha mål och planer.

Utskottet har kommit in på den ”polisbyrå” som numera finns i landskapsförvaltningen, den heter väl rättsservicebyrån eller något sådant. Byrån fungerar som en polisbyrå, där den tidigare polismästaren ska hjälpa polisen i viss mån. I det här sammanhanget finns det också anledning att se över den rollen, dvs. de resurser, de förvaltningsmässiga strukturer som finns för att hjälpa till i det operativa polisarbetet. Där har vi frågan om lagstiftning, laglig grund för att ge instruktioner och lagtolkning som exempel.

Herr talman! Om vi säger att det här handlar om huvudmannaskapet för polisen genom en polisstyrelse där det finns positiva tankar om det, men det behöver kompletteras med tydligare anvisningar, mandat, polisbyråns roll och den interna organisationen. Det finns anledning att sätta in det här i ett större sammanhang.

Lagutskottet kunde ha tagit sig an den här uppgiften och gått igenom lagstiftningen och föreslagit förbättringar. Men vi kunde inte nå en enighet om att vi skulle lägga ner arbete på det här just nu när också lagtinget i princip har satt en gräns, den 23 maj, för lagbehandling. Det här betyder inte att polisstyrelsen ska sättas i papperskorgen utan istället föras tillbaka till skrivbordet för att kompletteras och förbättras. Man kan tänka sig att det blir nästa landskapsregering som gör det. En omständighet som man ska väga in i det här är att inte ens polisdelegationens medlemmars står bakom det här förslaget, utan det lämnades in en lagmotion. Det försvårar den här frågan med tanke på förankringen. Landskapsregeringen bör förankra det här hos myndigheten men också se till att när man lägger fram ett förslag så behöver man uppbackning från åtminstone sina egna stödtrupper.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det kan tolkas som ett positivt förkastande av lagframställningen vilket är bra. Vi siktar framåt och arbetar vidare med de här frågorna. Jag har ingenting emot det.

Angående förankringsarbetet som vi har gjort framförallt när det gäller polismyndigheten så började vi för ett år sedan. Vi har haft många stora möten, seminarium och ärendet har åtminstone varit tre gånger uppe på polisdelegationen. Det har varit en intensiv och konstruktiv dialog mellan polismyndigheten och landskapsregeringen. Jag har en liten avvikande åsikt när det gäller att den här processen inte skulle ha varit förankrad.

En liten detalj kom fram i betänkandet om implementering av rikets föreskrifter och anvisningar och det som vi har egen behörighet i. Vi har tillsatt en grupp som har tittat på de här frågorna. Vi har gjort arbetet klart ganska långt. Sedan har det under arbetets gång framkommit att det saknas bemyndigande i lag för Ålands landskapsregering att utfärda sådana här bestämmelser. Det är en lagstiftningsåtgärd som måste åtgärdas snarast.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag har ingen avvikande uppfattning angående bemyndigande. Att tolka i lag är något som bör komma till. Sedan har vi detta med myndighetsfunktionen, tillsynsfunktionen överhuvudtaget. När det gäller förankringen så oberoende av hur förankringen de facto har varit så har det funnits olika uppfattningar om hur det har förankrats, remisstiden och sådana saker. Den här reformen har uppfattats som mera omfattande än vad den är i den här framställningen. Det bör landskapsregeringen naturligtvis beakta när man går vidare med polisstyrelsen. Polisstyrelsen har ju en stor majoritet bakom sig som en ny form för polisen.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det är bra att det finns en stor förståelse och stöd för tanken till en polisstyrelse. Tillsyningsmyndighet nämndens också. Vi har från regeringens sida redan utarbetat ett förslag till framställning om hur polisstyrelsen skulle kunna se ut. Vi gjorde bedömningen tidigare i den politiska dynamiken att styrelsen skulle vara ett första steg. Hoppeligen skulle det ha funnits en politisk majoritet bakom det också. Vi hade en tvåstegsraket här. Vi får ta ett helhetsgrepp på frågan ånyo.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Från moderaternas sida är vi lite förvånade över att två lagframställningar som har gått till lagutskottet föreslås förkastade i sista valete på inte så starkt motiverade grunder. Man har tyckt att man förkastar det på grund av att man inte kommer överens om alla detaljer. Att försöka kompromissa och komma överens är ju en viktig förmåga som vi politiker ska ha för att kunna lagstifta.

Låt mig för vår del ta upp två saker; dels polisstyrelsen och dels den framtida organisationen av polisen. Vi tyckte inte att landskapsregeringens framställningsförslag till sammansättning av polisstyrelse var särskilt välbetänkt. En minister skulle sitta som ordförande med den risk för ministerstyre som då uppstår för polisens del också. Därför har vi i en lagmotion föreslagit en annan ordning. Det ska inte vara fastslaget att det ska vara en ledamot av landskapsregeringen som ska vara ordförande. Vi fann formuleringen i lagen om att medlemmarna skulle ha god sakkunskap inom det polisiära området som en misslyckad formulering. God sakkunskap inom det polisiära området har egentligen bara poliserna och möjligen åklagare. Tanken var säkert inte att begränsa det till den gruppen när det gäller polisstyrelsens sammansättning. Därför föreslog vi en mera allmän skrivning som visade att man skulle företräda folket i polisstyrelsen.

Vi har inte någon orsak att lyfta frågan nu i den här behandlingen. En ny landskapsregering kommer snart med ett nytt förslag till lagstiftning om polisstyrelsen eftersom lagutskottets ordförande sade att enigheten är bred om att vi behöver en sådan. Vi kommer inte att föreslå att det här ska godkännas i lagtinget. Vi gör dock noteringen att polisdelegationen inte är hörd i lagutskottet. Av tio höranden är sju personer aktiva poliser. Det är ju inte de som ska besluta om hur vi politiker önskar styra polisen. Det ansvaret måste vi ta själva. När det sedan gäller den inre organisationen inom polisen så är det klart att deras synpunkter är synnerligen väsentliga och måste beaktas. När det gäller nivån ovanför, i det här fallet polisstyrelsen, så är det vi politiker som har ansvaret för att vi är nöjda med det sätt som vi själva styr den åländska polisen. Det är bara tre personer som har blivit hörda. Jag kan inte direkt se att polisdelegationen skulle ha varit hörd av lagutskottet.

Den andra frågan, som jag tänkte beröra och som vi i moderaterna har kommit fram till att ändå bör åtgärdas nu, är organisationsförändringen. Polisens ledning och polisdelegationen har länge arbetat med en ny organisationsmodell. Syftet har varit att skapa ett effektivare och mera flexibelt arbetssätt. Förändringen är dessutom väl förankrad bland polisens personal men den kan inte genomföras om man inte gör en ändring i första paragrafen. Förändringen kan alltså inte genomföras. Därför kommer vi att föreslå i andra behandling att lagmotion nr 4 läggs till grund för behandlingen så att lagtinget kan anta den lilla mini förändringen i första paragrafen, som möjliggör att den här viktiga organisationsreformen omedelbart kan börja sjösättas. Vi skriver om den mera i detalj i lagmotionen så den finns välmotiverad från lagtingets sida. Vi återkommer med ett sådant förslag.

Till övriga delar av vår lagmotion så föreslår vi inte att den ska antas just med tanke på att styrelsen uppenbarligen kommer att hänskjutas till nästa landskapsregering och lagting enligt lagutskottets förslag.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Man kan konstatera att lagutskottet skriver så här bl.a. när det gäller lagen om ny styrning av Ålands polismyndighet: ”Det pågår ett utvecklings- och förändringsarbete som har aktualiserat behovet av en tidigare skrivning av polisverksamheten”.

Jag var själv med när det ordnades en drogdebatt förra veckan. Talmannen satt i panelen och jag satt i publiken. Även där kom den här problematiken fram, det finns resurser men det fungerar ändå inte. Det är mycket på grund av bristande styrning och ledning. Mot den bakgrunden tycker jag att det här är ett ärende som är synnerligen brådskande. Det är väldigt viktigt att man får det här att fungera på ett så bra sätt som möjligt för drogsituationen blir bara mer allvarlig. I torsdagskväll förra veckan var alla politiska partier överens om att man måste göra någonting åt det här och att det är viktigt. Nu är vi tillbaka i den politiska vardagen och då händer det ingenting.

Lagutskottet säger; ”utskottet ställer sig inte negativ till förslaget om inrättande av en polisstyrelse men konstaterar att ärendet beretts i skyndsam ordning och att förslaget innehåller ett antal oklarheter om den nya styrelsens roll och uppgifter”. Ärendet är så pass dåligt berett att det måste föras tillbaka till skrivbordet och förbättras, som lagutskottets ordförande uttryckte sig. Det här är en mycket, mycket allvarlig bakläxa för landskapsregeringen igen på ett område som samtliga politiska partier anser är viktigt. Vi måste få polisverksamheten att fungera. Vi måste ta itu med drogproblematiken på allvar. Men, så här är den politiska verkligheten. Det händer väldigt, väldigt lite.

Det sägs också; ”vidare bör rollfördelningen mellan landskapsregeringen, tillsynsmyndigheten, styrelsen och polismyndighetens operativa ledning klargöras”. Nu är vi inne på den sedvanliga byråkratiska tramporgeln igen. Vi har fyra nivåer för att vi ska få polisverksamheten att fungera här på Åland. Vi vet att den inte fungerar idag med tre nivåer. Är det någon som tror att det kommer att bli bättre med flera nivåer? Vi pratar hela tiden i valrörelsen om att vi ska minska byråkratin och vi ska göra saker och ting effektivare och billigare. Men här har vi igen verkligheten. Det går att prata men det händer absolut ingenting.

Avslutningsvis, herr talman, noterade jag även talmannens ord om hur viktigt det var att få till stånd en förändring när det gäller drogproblematiken i landskapet. Men det här är vad vi gör i verkligheten. Jag är jättebesviken!

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Visst skulle den här organisationsförändringen vara viktig. Det gäller också drogpolitiken. Jag vill för egen del säga att jag beklagar att vi har haft en parlamentarisk grupp som har tagit sig an drogfrågorna men inte levererat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talmannen brukar vara noga med att vi ska hålla oss till sak. Jag kan bara säga att jag är helt enig om det som ltl Erland sade. Jag tycker att det är synd att man inte har levererat. Jag tycker att det är lika synd att inte landskapsregeringen levererar när lagutskottet säger att behovet av en tydligare styrning av polisverksamheten har aktualiserats. Det var också något som kom fram på drogdebatten.

När vi, värderade lagutskottets ordförande Olof Erland, faktiskt har möjlighet att göra något och styra upp saker och ting då gör vi inte något. Vi förkastar lagförslaget som i och för sig var bristfälligt. Det tycker jag är dåligt.

Ltl Olof Erland, replik

Det kunde ha varit möjligt att granska den här lagen och komma med förbättringar. Men eftersom förankringen inte var sådan att det fanns detta momentum så får det anstå. Det har förekommit kritik från många olika håll. Det har också kommit en lagmotion, vilket är ganska förvånande i ett sådant här viktigt ärende. Det har satt käppar i hjulet för vidare behandling. Jag beklagar det för egen del och jag tror att många ser att det här kunde man genomföra och rätta till eventuella brister i själva framställningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Orsaken till att jag reagerade på det här ärendets hantering är att det faktiskt handlar om människors tilltro till politiken. Det sitter företrädare för alla partier i lagtinget när vi diskuterar det här i en debatt. Det här är viktigt, det här ska vi styra upp och det här måste vi göra någonting åt. När möjligheterna kommer så gör man inte någonting åt det. Jag vet, ltl Erland, att förankringen har varit dålig. Jag vet att beredningen har varit dålig. Det här ärendet har landskapsregeringen haft i stort sett fyra år på sig att göra något åt. Även här blir det bakläxa och det är jag besviken på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag tycker att den sista delen av debatten kanske spårade ur lite. Inte kan man väl ändå, bästa ltl Anders Eriksson, tro att en polisstyrelse skulle påverka drogsituationen på något sätt. Det är ju mera ett byråkratiskt organ som man har försökt inrätta, tyvärr med föga framgång.

Man måste ändå utgå ifrån att polisen i sin organisatoriska utformning är likt många andra av landskapets myndigheter. De klokaste orden som fälldes i samband med remissen sade ltl Gun Carlson. På samma sätt som ÅHS och Ålands gymnasium så behövs det en styrelse som har en politisk sammansättning. Att de sedan ska vara intresserade och kompetenta utgår man ifrån. Styrelsen ska ledas av en person som också har kompetens, helst väl insatt i de här frågorna och föredragande i styrelsen bör väl vara polismästaren.

Den här regeringen har försökt sig på konststycket att pressa ihop de olika förvaltningsnivåerna genom att ministern skulle vara styrelseordförande, man skulle pressa in delar av polismyndighetens representanter och så skulle det vara experter med juridisk bakgrund. Ja, det har blivit något som inte verkar fungera i praktiken.

De som jobbar inom den här organisationen har via sina representanter och sina olika föreningar, Ålands polisförening, arbetarskyddskommissionen vid Ålands polismyndighet och ledningen för Ålands polismyndighet, meddelat lagutskottet att de inte tror på det här. Vi hörde alla i befälet och det var ingen som trodde på det här. Man tyckte att det bara blir ytterligare en byråkratisering av det som polisdelegationen håller på med, om jag sammanfattar den diskussionen.

Herr talman! Vi måste försöka hålla i minnet att vi har en förvaltningshierarki där alla ska sköta sitt för att det ska fungera. Ministern ska naturligtvis inte vara med och styra verksamheten på någon som helst nivå, utan ska vara den som övervakar och utvecklar.

Sedan vill landskapsregeringen antagligen inte lyssna på det som polismyndigheten säger upprepade gånger: Vilken kompetens ska det finnas i ordnings- och säkerhetsfrågorna på landskapsregeringen? Myndigheten måste ha någon som man kan vända sig till när man behöver få råd om tillämpningen av lagstiftningen. Det ska inte myndigheten och de enskilda poliserna syssla med när de är ute på fältet. Det måste finnas en kompetens inom förvaltningen. Antagligen av något sorts sparsamhetsskäl vill man inte ha en sådan funktion inom förvaltningen. Man tror att det ska klara sig ändå, men det kommer inte att gå. Poliserna har i olika konstellationer sagt att det inte är deras uppgift att bedöma hur de åländska polislagarna ska tillämpas. Funktionen på landskapsnivå ska inte heller enbart hålla på med Ålands polismyndighet. Vi lever i en värld där säkerhetsfrågor blir allt mera internationella. Vi har i lagtinget fått ta ställning till en rad olika konventioner som handlar om rättssäkerhet och individernas rättsskydd. Så länge man inte hör på det örat så behöver man inte ha flera möten. För det är ju det som poliserna har sagt om och om igen; ansvarsfrågan för verksamheten måste få en annan fördelning. Polismyndigheten ska fungera som en normal myndighet där polismästaren har det övergripande ansvaret. Däremellan måste det finnas ett organ som har ett politiskt ansvar. Om man sedan ska ha ytterligare organ återstår att se.

Det här som vi nu har fått föreslaget är nog inte det att vi inte är överens om några små detaljer. Vi är inte överens om den grundläggande strukturen som åtminstone ska ha tre steg; ministern, landskapsförvaltningens kompetens, styrelsen och myndigheten. Jag kan för min del inte se att vi kommer ifrån det. Det är väl så som det ska se ut också för den här myndigheten.

Det är, herr talman, generellt ett problem om vi ska ha en mycket utvecklad självstyrelse. Vi kan inte tro att självstyrelsen fungerar av sig självt bara vi stiftar en lag. Hela förvaltningen för det rättsområde som det gäller kräver personella kompetenta resurser på landskapsförvaltningsnivå. Det gäller att inte bara anställa någon informationschef som månar om landskapets mediabild utan det måste finnas personer som kan utveckla verksamheten, ta ett ansvar kontinuerligt och ha den kompetens som behövs för att vi ska ha en fullgod myndighet samt att säkerhetsfrågorna får den uppmärksamhet de behöver. Tack, herr talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag noterade att ltl Sundback ansåg att mitt anförande spårade ur. Jag tycker att polisen har en oerhört viktig roll i kampen mot droger. I debatten förra veckan framkom att det finns både ekonomiska och personella resurser men styrningen fungerar inte. Nu har vi en framställning på bordet som heter ”Ny styrning av Ålands polismyndighet”. Nog är det ganska naturligt att man tar upp de här frågorna i det sammanhanget, utan att man på något sätt spårar ur. Jag tycker nämligen att det är en viktig fråga. Kanske inte ltl Sundback tycker det?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman. Jag har egentligen bara ett kort klargörande. Ltl Sundback framförde att vi inte har beaktat polismyndighetens åsikter och synpunkter. Polismyndighetens verksamhet ska styras av den politiska ledningen, landskapsregeringen och i sista hand lagtinget, lagstiftning och budgetmakt. Vi hade operativa förslag att man skulle ha polisstyrelse vars fullmakt framgår i första paragrafen. Det skulle vara klart avgränsat i förhållande till landskapsregeringen. Polismästaren och polisbefälet ska sköta den operativa verksamheten. Det framgår klart av den här lagstiftningen.

I remissutlåtandena har vi hört bland annat polismyndigheten där de har skrivit; ”detta med en styrelse kan leda till en förändring i rättskipning”.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att ministern inte greppar hela situationen. Att landskapsregeringen och lagtinget har ett politiskt ansvar är helt klart. Sedan har också landskapsregeringen ett förvaltningsrättsligt ansvar och det kan inte ministern sköta. Det måste finnas personella resurser med den rätta kompetensen. Ministrar kommer och går men tjänstemännen består, utan dem kommer vi inte att kunna ha den rättsäkerhet här i samhället som behövs.

Sedan kan jag också citera; ”styrelsen leder polismyndighetens verksamhet”. Vilken verksamhet leder styrelsen? Det är alldeles uppenbart att man inte är överens. Jag tycker att ministern inte lyssnar på dem som ska utföra det här viktiga arbetet.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag har helt annorlunda åsikter än ltl Sundback i den här frågan. Vi har diskuterat med polismyndigheten. Polisdelegationen har beaktat de här frågorna. Alla dessa frågor har debatterats på ett ingående sätt. Styrelsen kommer uppenbarligen inte att tillsättas ur detta lagting. Styrelsens uppgifter framgår direkt ur § 1 c: ”Budgetförslag, verksamhet, aktivt del, avge utlåtande och besluta i övriga ärenden som är av en principiell vikt”. Det är gränsdragningen mellan polisstyrelsen och den politiska landskapsregeringen. Gränsdragning finns också klart här i lagtexten gentemot polismästaren och polisbefälen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ett sista försök: Det saknas en del. Regeringen ska inte bara ha ett politiskt ansvar. Det måste också finnas ett förvaltningsrättsligt ansvar på landskapsregeringsnivå, vilket inte finns idag. Det kommer inte att fungera utan det. Det ansvaret måste åtminstone till, det tycker både polisen och jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag reagerade lite på att man trodde att polisen skulle klara sig själv i och med polislagen. Jag har själv stått bakom den lagen och tycker att den har varit bra. Det första jag sade var att man inte skulle kalla den för polisstyrelse, kalla den polisförvaltningsstyrelse eller vad som helst. Jag vet att polisen vill ha en polisstyrelse i den utformning som finns i riket. Men det fick man inte. Man har pratat väldigt länge och begärt att få den här. I stället får de någonting helt annat som man definitivt inte har frågat efter i det här skedet. Det var med stor frustration som polisstyrelselagen presenterades för polisen, det är jag medveten om.

Det riktades mycket kritik mot vad som fattades, vilka förväntningar som man hade och att man sköt bredvid målet. När vi har haft olika möten så tyckte jag inte riktigt att kritiken mot styrelsen var så graverande. Jag sitter med i polisdelegationen. Om man fick klarhet i vad styrelsen egentligen jobbar med så tycker att man hade viss acceptans för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! När jag lyssnar på synpunkterna från lagutskottet så får jag en obehaglig känsla av att lagmotion nr 4 som vi har lämnat in inte har behandlats i lagutskottet. Vi gjorde ett försök att göra om styrelsen så att den skulle vara ett politiskt styrningsorgan för landskapsregeringens och lagtingspartiernas del. Det förs inte i betänkandet eller här i salen något resonemang kring det. Samma gäller vårt förslag om att öppna första paragrafen, som omöjliggör en omorganisation av polisen såsom läget är idag. Där föreslår vi att polismyndighetens organisation stadgas i landskapsförordning så att vi kunde få fart på det. Är det som vi har föreslagit i lagmotionen obehandlade frågor i lagutskottet?

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror att det är bäst att lagutskottets ordförande uttalar sig i den frågan. Det är sant att jag tycker att motionen i och för sig var en förbättring. Men det fanns grundläggande problem med hela det här förslaget. Inte ens de här, i sig positiva ändringsförslagen, skulle ha räckt till. Som jag ser det är det hela strukturen som inte är den rätta.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Ja, jag förstår det. Vi håller med i huvudsak om det som ltl Sundback anför om bristerna i framställningen och bakgrundsarbetet för framställningen.

Öppnandet av första paragrafen var en politisk insats från vår sida för att möjliggöra för lagtinget att i alla fall få en snabb förbättring av den inre organisationen inom polisen och det som man länge har jobbat med. Man vill faktiskt själva ha det och det möjliggörs inte med nuvarande lagstiftning. Det hade varit värdefullt om lagutskottet hade kommit med det förslaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman. Jag begärde ordet för att beröra det som ltl Roger Jansson var inne på. Det centrala i den här lagmotionen, som lämnades in från medlemmar i polisdelegationen, var att få en förändring till stånd i första paragrafen. Vid senaste mötet på polisdelegationen när vi diskuterade budgeten så fanns det till och med inskrivet i budgeten att det fanns flera momentet där det behövdes lagändring till stånd för att man skulle kunna genomföra det. Det var en ganska central del. Jag trodde att vi också hade landskapsregeringen med i den här frågan. Det var ett ganska smidigt sätt att få in det här i samband med en lagmotion.

Det var vissa diskussioner kring olika förändringar och vilka politiska ställningstaganden man skulle ta. När man bollade här frågorna fick man kanske lite mera klarsynthet i det. Det är inte något revolutionerande i de här ändringarna. Man framförde att det finns ett annat sätt att tänka i den här motionen. I det stora hela var det inte någon kritik mot om det ska vara en polisstyrelse eller inte.

Jag tycker att det finns en viss värdighet i att man har styrelse som är tillsatt på politiska mandat och som har möjlighet och förmåga att göra klara och tydlig beslut och ändringar i förvaltningen. Som det är just nu så är det olika kommuner som fördelar platser i styrelser. Någon sitter med i styrelsen för De Gamlas Hem och man sitter med i olika kommunpolitiska samarbetsorgan. Platsen i polisdelegationen är också en attraktiv plats, många vill ha den. Jag tror att det skulle vara bättre om man tillsätter polisdelegationen centralt ifrån landskapsregeringen.

Man borde ha oftare möten. De som sitter i polisdelegationen borde få ordentligt arvode. Nu träffas man högst varannan månad, fredag klockan 13.00, med vissa punkter på föredragningslistan. Polisen behöver ha en tydligare ledning än det. Jag ser också styrelsen som ett extremt viktigt bollplank för polismästaren som stöd i hennes arbete. Styrelsen behöver också kritiskt granska och ifrågasätta saker och ting. Hela verksamheten skulle må bra av en styrelse.

Det här underlättar kanske inte polisens organisationsarbete men det var heller aldrig meningen. För detta finns ett arbete på gång som är ganska långt framskridet i dag. Men lagändringen som finns med i lagmotionen krävs för att man ska kunna ta steget fullt ut. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det kom en fråga från till ltl Roger Jansson, där ltl Sundback hänvisade till ordförande för utskottet. Det gällde motionen. Situationen var den att vi inte kom fram till en enighet i utskottet om att vi skulle behandla framställningen. Det är en orsak till att det gäller också motionen eftersom den handlar om samma sak. Om jag nu minns rätt, så var förslaget för det första att polisstyrelsen skulle ledas av en mister. Det har vi åtminstone i vår lagtingsgrupp sagt att det är ett förslag som man mycket väl kunde ändra på och lämna det öppet.

Det andra var, om jag minns rätt, kvalifikationerna för en styrelseledamot, man skulle ha förmåga att representera ett allmänintresse. Jag är inte riktigt säker på om det var rätt, men jag reagerade på den formuleringen. Jag tänkte att om det är luddigt i framställningen varför göra det ännu mera luddigt? Det är en sak som utskottet naturligtvis skulle ha rett ut.

Sedan har vi det tredje med förordning som jag reagerade på. Plötsligt kommer det en lagmotion där en av våra medlemmar i lagtingsgruppen är medlem i polisdelegationen och inte tar upp det till diskussion överhuvudtaget. Jag blev ju helt ställd av ett sådant beteende. Vi har en synnerligen viktig organisationsförändring. Ser man till organisationskraven enligt paragrafen så är det riktigt att de kanske borde ses över. Vad jag har förstått i vårt hörande, och kanske också från annat håll, är att det just till den delen pågår ett arbete i den nuvarande polisorganisationen. Det pågår ett arbete i landskapsförvaltningen och landskapsregeringen. Min tanke är att när man eventuellt ändrar delegationen till en styrelse och ser över den interna organisationen då ska man också ta ställning till förordning. Det är naturligtvis till synes ett ofarligt ingrepp att säga att man besluter om det här i förordning, för då ger man landskapsregeringen fullmakt. Men som ni kanske har sett i massmedia så pågår det ett tämligen intensivt internationellt samarbete där rikspolisstyrelsens chef och medarbetare var här för några dagar sedan. Den diskussionen kom upp här i somras i samband med trafficking, under ytan finns det brottslig verksamhet. Under ytan eller ovanför finns det också polissamarbete som är mycket väsentligt. Min tanke när det gäller lagmotionen är att man borde sätta in hela organisationen i sitt sammanhang och se vad som behöver sättas i lag. Intentionerna bakom motionen är helt okej. Ministerkravet kan man släppa på. Kriteriet på styrelsemedlemmar med förmåga att företräda allmänintresset tror jag att man kan formulera om mycket enkelt. När det gäller förordningen borde man höra myndigheten och landskapsregeringen utifrån den kommande organisationen, med särskild hänsyn till internationella frågor. När det gäller förordningens koppling till regional representation så den tror jag inte finns längre, vad jag har förstått. Det finns ingen som säger att varje kommun ska finnas med på något sätt i det här sammanhanget. Det är en polismyndighet som har särskild kompetens och en styrelse som ska ha överblick. Till den delen blev det naturligt för lagutskottet att lagmotionen och framställningen får återkomma när man har breddat det här lite och fördjupat sig.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! När det gäller frågan om styrelsen tror jag att vi är överens om att man kan titta vidare på det, eventuellt en polisbyrå och det som ltl Sundback tog upp i sitt anförande.

När det gäller den inre organisationen i lagmotionen så upplever jag som medlem i polisdelegationen att vi har varit helt överens om att detta bör göras. Vi har också jobbat med det i flera år. Polisledningen säger åt delegationen att man har förankrat det i hela organisationen. Det skulle möjliggöra en större effektivitet och en nyordning inom den inre organisationen.

 Jag tycker det är synd att man blandar ihop de här frågorna när man genom en enkel lagändring kan möjliggöra att sjösätta den nya organisationen. Det är därför som vi kommer att föreslå det i andra behandlingen.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är fullt möjligt att göra en lagmotion i Ålands lagting. Min syn på parlamentarism och det parlamentariska arbetet är att man först försöker diskutera igenom vad man lägger fram för förslag. Jag har all förståelse för att ltl Jörgen Strand, som oppositionsföreträdare, vill lägga fram en lagmotion på en passus i första paragrafen. Som jag ser det så borde det politiska arbetet gå ut på att man kommer överens om något som man står bakom. Vår representant i polisdelegationen har inte arbetat på det sättet. Jag säger inte att det här förslaget är fel men sitter man på en regeringspost och företräder regeringen så ska man också diskutera med sina kolleger. Allt annat är illojalt.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag lägger mig inte i liberalernas interna arbete. För mig har det viktiga varit att vi kan få en ny organisation. Det intressanta är att vi har varit helt eniga om det i polisdelegationen, där lantrådet har varit ordförande och kansliministern medlem. Vi fick förklarat för oss att man inte ville göra den här ändringen i lagen för att det är val och det står att det ska vara en skärgårdsenhet. Det var det som var problemet och inte sakfrågan. I sakfrågan var vi helt överens när det gäller den frågan.

Jag håller med om att man kan titta någon gång till på styrelse och även detta som ltl Sundback tog upp om polisbyrå och att någon kunde ge direktiv om hur lagar ska tolkas. Jag sätter den här frågan på sidan om eftersom det skulle vara så viktigt att vi kunde sjösätta den nya organisationen i polisen. Det ansvaret tar jag oberoende om jag sitter i regeringen eller i oppositionen. Märkväl, vi har varit överens med liberalerna om polisdelegationen.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag tycker det är angeläget att föra fram organisationsförändringar hos polisen. Då gör man det med det underlag som har beretts i lagberedningen och i förvaltningen.

När det gäller den här frågan så har jag aldrig sagt att lagutskottet har pratat om skärgården och val osv. Det är helt enkelt så att det inte har funnits möjlighet att bedöma att det är tillräckligt förankrat och man skulle komma överens om att man skulle gå in i lagstiftningen i detalj. De här kan man ju beklaga. Märkväl, det har påståtts här i lagtinget att de som vi hörde inom polisen, enskilda namngivna utpekade personer, har varit negativa till styrelsen, det stämmer inte. Många sade att styrelsen är bra men det finns så många andra problem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack, herr talman! En gång under föregående plenum och tre gånger idag har vi hört starka angrepp och, som jag ser det, mobbning av ltl Åke Mattsson som person. Jag tycker inte att de här ärendena överhuvudtaget tjänar på detta. Att göra på det viset är under lagtingets värdighet. Jag vädjar till kollegan Erland att sluta med det.

När det gäller förvaltningsförändringen så står det i nuvarande lag när det gäller organisationen: ”Polismyndighetens verksamhet bedrivs inom en ordnings-, en brottmåls- och en kansliavdelning. För verksamheten finns tre enheter, en i Mariehamn, en på landsbygden samt en i skärgården.” Det är det här som vi har föreslagit i enlighet med de diskussioner som har förts under lantrådets ledning i polisdelegationen: ”Om polismyndighetens organisation stadgas i landskapsförordning”. Medan första, tredje och fjärde momentet ska vara kvar i första paragrafen.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Påstående om att jag på något sätt skulle mobba ltl Åke Mattsson avvisar jag bestämt. Jag har sagt hur det har gått till i den parlamentariska drogkommittén. Jag har sagt hur lagtingsgruppen har fått en lagmotion på bordet. Jag har sagt att det här är ett parlamentariskt arbetssätt som jag inte är van med och som jag inte tycker att hör till lojalt partiarbete. Det står jag för. Inte är det någon mobbning att karaktärisera sättet att föra politik. Det må vara att det är helt klart att jag ogillar det. Men mobbning är ju att systematiskt försöka trycka ner andra människor. Det gör man inte genom att sätta upp en spegel för verksamheten.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Åtminstone hos oss brukar vi reda upp interna frågor inom lagtingsgruppen och inte i lagtingets plenum. Nu har vi flera gånger hört de här angreppen på medlemmen i den liberala lagtingsgruppen, Åke Mattsson. Han är medlem i liberalerna fram till valet. Jag vädjar till kollegan Erland att sluta upp med den här typen av angrepp.

Jag skulle gärna se att man kunde få en beskrivning på varför lagutskottet har valt att faktiskt inte byta ut meningarna om den detaljerade organisationen som har funnits inom polisen ända sedan den här lagen kom till och även tidigare och istället anpassa lagtexten till det som har diskuterats och kommit överens om inom polisdelegationen.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag har tidigare redogjort för varför vi inte kunde enas om att gå vidare med den här framställningen. Det fanns olika syn på styrelsen som sådan. Det fanns olika syn på att man skulle ta med tillsynsmyndigheten i arbetet. Det fanns olika syn på om det var förankrat tillräckligt inom myndigheten. Det fanns heller inte möjlighet att få enighet om att gå vidare med behandlingen. Sådana förslag fanns, men det fanns inte en enighet om att göra det. Vi hade också i bakgrunden att efter den 23 maj skulle inte nya lagframställningar behandlas.

Är det så att man kommer till en lagtingsgrupp och vill reda upp så då gör man det, men om man inte kommer dit har man heller inte någon vilja till det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4      Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

Diskussion.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat den här framställningen om ny kommunalskattelag. Man föreslår en del åtgärder. Utskottet stöder landskapsregeringen och föreslår att lagförslaget antas med endast några mindre ändringar av teknisk natur.

Enligt de hörande i utskottet har vi också erfarit att man bedömer från olika håll att det här är ett förslag i rätt riktning.

Ltl Olof Erland

Herr talman! På sätt och vis kan man säga att näringsutskottets betänkande är föredömligt kort. Där sägs att det föreslås en ny kommunalskattelag och de som man har hört är positiva till det.

Det har ändå varit en debatt i lagtinget. Det har också förekommit ganska hård kritik för det här i en av våra tidningar. Om jag minns rätt kallades det för ”Kejsarens nya kläder”. Därför tänkte jag passa på att säga att så enkelt är det inte.

Vi har idag en kommunalskattelag som är en blankettlag. Det innebär att avdrag och skatteåtgärder automatiskt införlivas i vår lagstiftning. Den här kommunalskattelagen frigör kopplingen mellan rikets lag och den åländska lagen så att vi själva kan ta ställning till om vi vill ha ett avdrag eller om vi vill genomföra en skatteåtgärd. Det betyder att man aktiverar lagtinget. Man säger till kommunerna att nu gör vi en aktiv kommunalpolitisk åtgärd i detta lagting genom att inte ha samma avdrag som i riket eller att ha det. Genom att lyfta fram handlingstvånget gör man skattepolitiken något bredare på Åland. Det är det som är det viktiga. Vi behöver ha många olika instrument i den kommunala beskattningen och i vår kommunalskattelag så att vi kan anpassa dem till de åländska förhållanden som finns.

Jag tycker det är värt att lyfta fram att den här skattelagen på pappret, rent formellt kan synas ha liten betydelse men för framtiden så tvingar det fram handling och det är en positiv sak.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

5      Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Det här gäller social- och miljöutskottets betänkande gällande en ny landskapslag för hälso- och sjukvård, framställning nummer 28. I den här framställningen föreslår man att lagtinget ska anta en ny landskapslag om hälso- och sjukvården. Landskapsregeringen föreslår även en komplettering i förtydligande syfte av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

Utskottet föreslår att lagförslaget antas med föreslagna ändringar och kompletteringar. Utskottet föreslår vidare att 16 § i framställningens förslag till ny landskapslag om hälso- och sjukvård ska utgå. Det innebär att alla paragrafnummer i lagen ändras efter 16 §.

Tittar man på framställningen som sådan och bakgrunden till den så är det inte någon större reform av sjukvården på Åland. Man ska göra en helhetsreglering över den offentliga hälso- och sjukvård i landskapet. På förordningsnivå kommer man ytterligare att komplettera den här. Det kan ta många år innan man har alla förordningar i skick. Under tiden som man håller på att arbeta med det här så tror att vi kan förvänta oss att det kanske kommer en komplettering av den här lagstiftningen på olika områden. När det gäller gränsöverskridande sjukvård som man arbetar med i EU så aviserar man redan att vi kommer att behöva ändra lagen på det området.

Det finns faktiskt i grundlagen att det ska finnas på lagnivå när det gäller bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen. Vi har tittat igenom den här. Vi har konstaterat att hälso- och sjukvård på Åland uppfyller grundlagens krav. Vi konstaterade att det mera är en ramverkslag som är för ÅHS. Att ÅHS inom ramverket, som landskapsregeringen sätter upp, ska producera sjukvårds- och hälsotjänster. Det är beställare och utförare som man brukar tala om.

Vi kan konstatera att vi inte har haft så många höranden i behandlingen. Det var relativt kort tid kvar. Framställningen har varit på en omfattande remissrunda. Det har kommit in mycket synpunkter som också har arbetats in i lagen. Det fanns inte någon anledning att gå in alltför djupt i den.

Landskapsläkaren har i det här sammanhanget varit behjälplig långt utöver det som man kan förvänta sig det här sammanhanget. Vi har fått väldigt snabbt svar på våra frågor. Svaren har varit relativt uttömmande. Vi fick också källhänvisningar till mer information.

Om vi tittar lite närmare på framställningen så är vi missnöjda med att det finns väldigt lite definitioner i den. Vi saknar en definitionsparagraf. Vi gav landskapsregeringens tjänstemän i uppdrag att under sommaren ta fram en definitionsparagraf som skulle klargöra det här. Man hade haft en definitions paragraf med från början men av olika anledningar, även från ÅHS, tyckte man att det kanske kunde ställa till med mera problem än nytta för förvaltningen framförallt att ha den här typen av definitioner. Men för den skull måste det kanske finnas för dem som ska läsa lagen. Nu är den skriven utgående ifrån att det inte finns definitionsparagrafer i den. Många av formuleringarna i paragraferna kanske inte håller hela vägen ut om man gör en tydlig och klar definiering och avgränsar just det uttrycket. Efter mycket diskussioner beslöt vi utskottet att inte införa definitionsparagrafen. Men vi uppmanar landskapsregeringen att återkomma och se över det här och gärna ha definition av de viktigaste uttrycken som finns i den här framställningen.

ÅHS har inte enbart skyldighet att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster. På flera ställen tangerar kommunernas skyldigheter att tillhandahålla socialvård och framställningen går utöver vad som i normalfall kan uppfattas utgöra hälso- och sjukvård. Det här är ganska långt en avskrivning av den finska lagen. Där står kommunerna också för kostnaderna för både hälso- och sjukvården. Här på Åland har vi det uppdelat. Därför är det nödvändigt att man är lite övertydlig i de här sammanhangen, att man gör en tydlig markering vad som hör till kommunerna och vad som hör till ÅHS. Vi har ansett att det var nödvändigt att göra en del förtydliganden i olika paragrafer. Avdelningen anser också att det inte har försämrat lagen, tvärtom, den har blivit betydligt tydligare. Man kanske på sikt måste överväga ytterligare lagstiftningsförändringar på grund av det här.

Vi har haft mycket diskussioner kring mun- och tandvård. Det finns också en reservation på det här området. Vi kanske inte är helt nöjda som det är just nu. Men i utskottet anser vi att det är alldeles för stort åtagande att gå in och göra den här typen av förändringar, att man skulle överlåta på ÅHS att åta sig all tandvård i landskapet. I riket täcker den offentliga mun- och tandvården hela befolkningen. Alla har rätt att inom sex månader få sin tandstatus bedömd. Efter det kan man bli remitterad till en privat tandläkare eller så kan man också bli bedömd av en privat tandläkare, vilka utför det på kommunens bekostnad. Från början var det kanske inte alltför stort tryck på det här. Man erfar nu att det blir större och större tryck. Allt fler söker sig till den kommunala tandvården. I vissa områden har man svårt att uppfylla gränsen på sex månader.

I framställningen föreslås att landskapsregeringen i framtiden ska fastställa de prioriterade grupperna utgående från medicinska och sociala skäl. Man kommer att komma med en förteckning på det här som är lite tydligare. ÅHS-personal ska inte längre omfattas av offentlig tandvård. Utskottet är lite tveksamt till en sådan åtgärd och tycker att det behöver ske över lite tid. Borttagande av inarbetade förmåner kan vara problematiska. Det vill vi att man uppmärksammar. Som det är just nu är de som blir kallade till de här undersökningarna väldigt lågt prioriterade. Det är när det finns tid över och tandläkarna har tomma tider som man plocka in ÅHS-personal. Det finns inte något krav på att man kan komma in till tandvården med kort varsel.

När det gäller akut tandvård fungerar det lika för alla ålänningar. Då ställer ÅHS upp. 

Utskottet har diskuterat en större reform av mun- och tandvården. Men vi tycker inte man kan ta det i utskottet. Vi tycker att landskapsregeringen kan återkomma med det här.

När det gäller missbruk- och beroendearbetet så konstaterar utskottet att regleringen av ÅHS verksamhet inom ramen för det förebyggande alkohol- och drogarbetet inte slutligt klargjorts i framställningen. Det ska jobbas enligt en mini-Maria modell med intervjuer med alla barn under 18 år. När vi skrev betänkandet konstaterade vi att man höll på att arbeta fram det och allting höll på att ramla på plats, men helt klart var det inte.

När det gäller ÅHS deltagande i alkohol- och drogfrågorna bör man i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet, som kommer efter årsskiftet, närmare redogöra för det här. Det är då som man tar in de här frågorna. Det känns som om ansvarsfördelningen är lite oklar mellan ÅHS och kommunerna, som vi också har beskrivit i betänkandet. Det står i detaljmotiveringarna att man inte avser att ändra på det här. Men det är ändå lite otydligt.

När det gäller socialvårdslagstiftningen så föreslås det en förändring. Utskottet har också lite synpunkter på den biten i våra motiveringar. Utskottet omfattar en ändring av socialvårdslagstiftningen i syfte att införa begreppet institutionsvård. Det finns ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den omsorg som kommunerna tillhandahåller och den hälso- och sjukvård som Ålands hälso- och sjukvård ska tillhandahålla. De här vill vi att man ska försöka klargöra lite bättre. Jag vet att det inte är det lättaste men man behöver titta över om man ytterligare kan komma en bit framåt.

Angående vårdtyngdsmätningen så har man olika system mellan kommunerna. Vi har erfarit att inom ÅHS är det mellan olika avdelningar. Man kan inte tillämpa den typen av vårdtyngdsmätning som man har inom ÅHS. Vi tycker att det skulle underlätta mycket om alla kommuner hade samma sätt att mäta vårdtyngden.

Angående ekonomiska verkningar så upplever vi att det har påförts ganska mycket förebyggande arbete. Vi är samtliga övertygade om att vi på sikt här på Åland kommer att tjäna pengar på det. Det kommer att löna sig. På kort sikt kan det vara kostnadsdrivande. Vi erfar att det kanske inte går att hålla den här verksamheten i gång i den här omfattningen, som det beskrivs i lagstiftningen, utan att tillföra resurser eller omprioritera.

I våra lagframställningar brukar vi betona vikten av att ny verksamhet ska vara tydligt finansierad och eventuella omprioriteringar politiskt förankrade. Tittar man på detaljmotiveringarna i lagen och på lagparagraferna så konstaterar man i 1 § att man har varit bred och vidlyftig när man pratar om sjukvården. Man pratar mycket om välfärd osv. Här kan man mycket väl prata om hälsa och välfärd när man pratar om politiska allmänna begrepp. Men i en lagstiftning kan det bli lite otydligt i och med att kommunerna ofta betalar mera för välfärden än vad ÅHS gör. Vi har gjort ett förtydligande i paragrafen angående detta.

Vidare föreslås en ny punkt sex i syfte att tydliggöra att lagen även syftar till att utveckla samarbetet med den kommunala socialvården. I ingångsparagrafen till lagstiftningen tycker vi att det är ganska viktigt att man är klar med var ansvaret ligger.

Vi har en övergångsbestämmelse i 3 §. Det betyder att om lagen är försenad ska styrelsen och lagtinget sitta samtidigt. Man byter under valåret och tillsätter en ny styrelse. Det kan bli fel om man ska sitta fyra år om den blir för sent tillsatt. Det är för att det ska bli rätt tid första gången man väljer styrelse.

6 § handlar om att man kan tolka lagparagrafen, sjukhusdirektören kunde tolkas som om det en ny tjänst. Det rör sig inte om det. Det är bara att man ändrar i titeln.

8 § var ganska omstridd. Vi har diskuterat den mycket och det har också diskuterats utanför mötesrummet. Det gäller om reglementet ska tillbaka till landskapsregeringen och fastställas eller om ÅHS-styrelse kan fastställa det. Man tycker att via budget och andra styrmedel är det ganska klart hur man ska styra och hantera ÅHS verksamhet idag. Det finns andra paragrafer också i framställningen, 12 och 24 är två paragrafer som säger att man också ska komma tillbaka till landskapsregeringen om man vill ha stora förändringar till stånd. Efter omröstning så blev det formuleringen att man har både hängsle och bälte på styrelsen. På sikt får man väl se om man vill ändra det här. 

I 11 § har vi diskuterat mycket. Vi har övervägt om man ska ändra bokslut och revision. Men vi har inte gått in för det. Styrelsen ska ansvara för att den interna kontrollen fungerar.

I 12 § har utskottet övervägt paragrafen. I och med att man i budgeten är ganska klar och tydlig så kan man inte göra så stora förändringar utan att det syns i budgeten. Där ska direktiven vara så klara att allt ska finnas med. Det kanske kan finnas något område där det är berättigat att det är kvar.

I 14 § är det en ändring i rubriken samt lite språkliga ändringar. Det gäller att alla tre rekvisit ska vara uppfyllda för att det ska göras en andra bedömning. Det ska vara tydligt. Vår inställning har varit att vi begränsar paragrafens omfattning så att den inte blir helt orimligt kostnadsdrivande för ÅHS.

I 15 § när det gäller vårdpraxis så ska man följa de vanliga anvisningarna. I förordningen kan man ta med finsk vårdpraxis, men man sätter inte med i lagen att de ska tillämpas.

Framställningens 16 § tog vi bort helt hållet. Finsk vårdpraxis som har tillämpats i riket har tillämpats här, de är på svenska och det är inget problem, men de hänvisar vidare till andra hänvisningar som är på finska. Det kan överhuvudtaget inte användas i vår lagstiftning. Därför var vi tvungna att stryka hela paragrafen. De finska normerna finns inom god medicinsk praxis och de som arbetar inom den finska läkarföreningen.

I förtydligande syfte har vi också övergångsbestämmelser i 18 §, gällande ansvarsfördelningen angående kostnaderna på institution mellan kommunerna och landskapet. Vi sätter övergångsbestämmelser för att det ska bli lite tydligare.

I 24 § kunde det bli tårta på tårta. Alla de förändringar som görs i ÅHS som är inskrivna i budgeten ska naturligtvis inte tillbaka dit. Det är bara en komplettering av paragrafen, så att det inte ska förekomma otydligheter.

I 25 § i lagframställningen vill vi stryka kommunerna ur paragrafen. Det står; ”landskapsregeringen och kommunerna ska i samband med beredning av beslut”. Det här är ÅHS-lag och då ska inte kommunerna åläggas något samband med det.

Framställningens 26 § och betänkandes 25 §, där ska landskapsregeringen följa med befolkningens hälsa och välfärd och de faktorer som påverkar hälsan. Man vill förtydliga att det ska vara könsuppdelad statistik i det här. Vi har gång på gång fått höra i utskottet att mediciner och vårdmetoder utprovas ofta på män. Därför vill vi att man lyfter fram kvinnorna i det här.

När det gäller skolhälsovården har vi gjort ett förtydligande. Skolhälsovården ska främja elevernas hälsa och förebygga psykisk ohälsa i ett tidigt skede. Vi betonar vikten med att förebygga psykisk ohälsa med tanke på det som har framkommit utredningarna. Det är uppenbart att de åländska ungdomarna upplever att de mår ganska dåligt. Därför bör man ta itu med det här problemet, vilket vi vill poängtera på det här sättet.

Sedan vill vi ha en nionde punkt att man redan i skolhälsovården ordnar förebyggande tobaks-, drog- och alkoholarbete.

Samma sak gäller betänkandets 30 § och framställnings 31 §. Det gäller också förebyggande alkohol- och drogarbete. Det är vanligt att tobaken är inkörsport till andra droger.

Vi var lite oroliga för företagshälsovården, om man skulle konkurrera ut de privata. När man pratar med ledningen för ÅHS så anser de att det inte finns något problem. De privata kanske inte vill åta sig det. Det behöver i alla fall finnas en viss form av beredskap. Vi har begränsade resurser. Det kan inte bli alltför stort under ett år. Vi är tillfreds med att man kommer att kunna hantera företagshälsovården. Det får inte bli så att ett företag måste vända sig till Sverige eller riket för att få företagshälsovård.

I 33 § i vårt betänkande har vi lite ändringar. Vi ska erbjuda hälsofrämjande hembesök hos äldre.

Det finns lite språkliga förändringar i 34 § och 35 § som inte har någon betydelse.

36 § i betänkandet och 37 § i framställningen där betonas vikten av att landskapsregeringen tillser att sådana intyg som är allmänt förekommande för den åländska befolkningen finns. Det ska inte vara specialintyg för stridspiloter i det här sammanhanget. Men intyg på att de dömda rattfylleristernas spritkonsumtion är på rätt nivå.

I 37 § i vårt betänkande har vi en ändring av 3 mom. i syfte att korrigera hänvisningen. I den paragrafen har vi ett förtydligande syfte när det gäller pengar angående gränsdragningen mellan ÅHS och kommunerna. Att man inte tror att det här är en speciallag som ska gå före barnskyddslagen. Det är barnskyddslagens bestämmelser som gäller före allting annat.

37 § gäller Ålands hälso- och sjukvård. Utskottet föreslår ett nytt 5 mom. i syfte att tydliggöra gränsdragningen av sjukvården mellan landskapet och kommunerna vid institutionerna. Vi har lagt till ett nytt moment om läkartjänsterna. Oberoende av boendeform, finansieras och tillhandahålls de av Ålands hälso-och sjukvård. Detta har varit med i olika skeenden av den här beredningen. Nu fastnade utskottet slutligen för den här skrivningen. Man tyckte att det skulle bli tydligare på det här sättet. Det allmänna står för läkarkostnaderna genom hela livet ut, utom när man är på institution. Det kanske inte blir ett helt rättvist system. Det finns en reservation i det här sammanhanget.

När det gäller 38 § och 39 § så där har vi gjort ett politiskt ställningstagande. Vi har tagit bort hemsjukhusvård. Nuvarande hemsjukvård är i princip organiserad så att den erbjuder patienterna motsvarande tjänster som hemsjukhusvården i riket omfattar. Det finns inget behov av att införa hemsjukhusvård. I riket innebär det en helt annan organisation än vad vi har idag. Det här kan ställa till med problem för ÅHS om man också ska börja organisera om, att man har en hemsjukhusvårdavdelning. Det kommer då också att bli problem i kommunerna. Har den som är hemma för hemsjukhusvård rätt till assistent? Jag tror att någon annan i utskottet kommer att fördjupa sig i det här och redogöra för det. Jag går inte närmare in på det.

När det gäller 47 § så konstaterar utskottet att landskapsregeringen inte avser ändra nuvarande praxis i fråga om det ekonomiska ansvaret för läkemedelsbehandling. Den här paragrafen är ganska otydlig. Man använder också institutionsvård som har kommit med från den fastländska lagen. Det här ska inte alls tillämpas på institutionsvård överhuvudtaget. Det gäller annan vård, klinikbesök. Formuleringen som vi har nu är ganska tydlig. Den är helt i linje med vad man avsåg från landskapsregeringen och ÅHS.

Talmannen

21 minuter.

 

Med de här förändringarna som finns i framställningen föreslår vi att lagtinget godkänner framställningen en ny lag för Ålands hälso- och sjukvård.

Ltl Camilla Gunell, replik

Tack för en lång och uttömmande presentation. Social- och miljöutskottet har gjort ett gediget arbete och det har blivit mycket ändringar. Jag har några frågor.

Begreppet välfärd, varför har inte utskottet gått in för att ändra och korrigera det här begreppet till ett mera passande svenskt begrepp? Vi konstaterade att begreppet antagligen var en översättning från finskas hyvinvointi. Egentligen är välfärd social och ekonomisk trygghet, våra trygghetssystem som innefattar skola, vård och omsorg. Nu lever det här begreppet kvar i den här lagen.

Min andra fråga gäller de ekonomiska verkningarna av den nya lagen. Nu är det inte beaktat i budgeten för 2012 för ÅHS. Hur mycket bedömer utskottet att den här lagen kostar att efterleva? Utskottet skriver att det blir mer än vad landskapsregeringen har kalkylerat. På vilka grunder kommer man fram till det i utskottet?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! När det gäller ordet välfärd så var vi helt införstådda med att vi skulle ta bort det. Men sedan tyckte inte ministern att man skulle ta bort det. Man var medveten om betydelsen av ordet och det är en praxis som används allmänt. Vi fick inledningsvis en sådan förklaring. Även tjänstemännen tyckte att det här var sådant ord som bra kunde vara med i vår lagstiftning. Ordet tillämpas och används vanligt internationellt. Det svaret fick vi. Sedan gick vi vidare med den intentionen att plocka bort ordet. Vi hade den tanken att vi inte skulle öppna så många paragrafer i framställningen. Vi märkte då att vi skulle behöva gå in i var och varannan paragraf. Vi tyckte att det var en för stor förändring att ta bort ordet välfärd. De flesta som jobbar med de här frågorna är någorlunda familjära med ordet. Vi ville inte förändra lagen i så pass stor omfattning.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag får ge ltl Mattsson möjlighet att återkomma till de ekonomiska konsekvenserna. Det är ju lite olyckligt att det är begreppet välfärd etableras i den här lagen med ett innehåll som jag tycker att är lite missriktat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Vi är överens i den frågan. Det kanske inte har så stor betydelse när det gäller det här begreppet.

Åtminstone när det gäller den förbyggande vården och hemsjukvården så två-tre tjänster måste till för att man ska täcka upp det här. Det är ungefär den storleksordningen inom det området. Den kostnaden kan vi åtminstone förutsäga. Sedan finns det möjlighet till omorganisation. Man räknar med två-tre tjänster på de områden som vi har gått in och tittat på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag hade en liten fundering angående en språkförändring som ni har gjort i vårdgarantin. Man ändrar brådskande sjuk till akut sjuk. Men det kan ju gälla t.ex. cancersjuka som behöver gå före andra. Jag räknar in cancersjuka i gruppen brådskande sjuk medan när man är akut sjuk så är det något som har hänt mer akut. Har ni diskuterat något kring detta? Hur tänker ni?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var antagligen ett ganska bra påstående. Vi har diskuterat det här. Den synpunkten har inte framförts till utskottet. Den här ändringen har gjorts i samarbete med tjänstemännen. Man har tyckt att det var helt okej. Orden brådskande sjuk fanns i lagen tidigare. Man har rensat bort det på andra ställen, man förutsatte att det här hade blivit kvar av misstag. Det kanske inte var fallet. Det kanske var precis såsom ltl Lundberg framförde här. Det är möjligt att det är så. Jag kan inte sätta mig in i det just nu. Vi har inte diskuterat det.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Jag tolkar det nog på det viset. Jag frågade gruppen också hur man har resonerat. Händer det någonting akut så är man akut sjuk och man behöver få hjälp omedelbart. Man prioriterar också väldigt högt svåra sjukdomsfall som man måste åtgärda för att de inte ska bli värre eller för att patienten ska dö. Jag upplever att de är brådskande och då skulle de hamna under den här kategorin.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Efter hörande i utskottet så ser vi inte några problem med det här. Även i 15 § finns god vårdsed och där har man prioritering. Följer man de här så finns de ca 80 sjukdomar där står i vilket skede man ska ta dem och hur man ska göra i olika skeden. Jag tror att cancerpatienterna får den prioritering som de behöver och behandlas på det sätt som de ska utan att det står brådskande. Det var en bra poängtering i sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Utskottet har med förtjänst diskuterat den eviga frågan som inte någon regering och minister tydligen vågar ta tag i. Att vi har skilda ansvarsområden i kommunerna för social omsorg medan landskapet har hand om all hälso- och sjukvård, vilket är mycket enkelt att konstatera, men att leva därefter tycks vara svårt för då vill man ha det som i Finland. Nu har utskottet i § 37 tagit saken i egna händer och lagt till ett extra moment som säger att ÅHS ska tillhandahålla läkartjänster till de offentliga institutionerna för äldre. Rent lagstiftningsmässigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår det där. Att tillhandahålla är en sak, men vad händer sedan? Vad är offentliga institutioner för äldre? Menar man inte kommunala institutionsboenden för äldre?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! För mig är det synonymt, bägge två betyder samma sak. Vi valde den här formuleringen. Avgränsningen och formuleringen är mycket noga övervägda, vilka kostnader det ska vara. Ändrar man något ord här och formulerar sig på ett annat sätt så kan det bli så att också det som läkarna ordinerar ska bekostas av ÅHS, vilket inte är meningen. Det gäller bara själva läkartjänsterna i sig. Det är för att förtydliga detta som vi har formulerat oss såsom vi har gjort.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! När man talar om att tillhandahålla något så är det väldigt oklart vem som ska betala det. Man kan tillhandahålla allt möjligt utan att det resulterar i något, om mottagaren inte tar emot det. Jag tycker att ordet inte säger vad man egentligen menar, att ÅHS ska betala de läkare som jobbar på de kommunala institutionsboendena för äldre. Det här är nog en väldigt svag lagstiftning. Dessutom tror jag inte att det går att genomföra det på den här grunden. Läkarna är ju anställda av ÅHS. De är tjänstemän, inte kan man ålägga dem något utan att ändra på deras tjänsteåligganden. Har utskottet riktigt tittat på det här i grunden eller tycker man bara till lite?

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det här är en fråga som utskottet har jobbat ganska mycket med. Vi har formulerat om den här paragrafen flera gånger för att den ska falla på plats och fungera. Jag har en helt annan uppfattning om man tittar på detaljmotiveringen i övrigt. Det är ganska klart var detta gäller. Ltl Sundback får stå för sin uppfattning. En majoritet i utskottet tyckte att det här var en klar och tydlig formulering som klart avgränsar det som ÅHS ska stå för på institutionerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Som reservant får jag möjlighet som andra talare att presentera mina avvikande åsikter. Det handlar om två huvudfrågor, dels allmän tandvård och dels de äldres hälso- och sjukvård.

Först vill jag understryka att förslaget om en ny landskapslag om hälso-och sjukvård är ett steg i rätt riktning. Ålänningarnas rätt till hälso- och sjukvård ska vara lagfäst. Det anser socialdemokraterna att är oerhört viktigt.

Regeringens lagförslag är i stort sett en kopia av rikets hälso- och sjukvårdslag. I princip följer man rikets lagstiftning förutom när det handlar om rätten till allmän tandvård. Här har jag och min lagtingsgrupp en helt annan åsikt. Vi menar att allmän tandvård ska införas också på Åland. Varför ska ålänningarna vara i en sämre situation än de finländska medborgarna? I riket infördes allmän tandvård redan 2002 och där började vårdgarantin även omfatta tänder 2006. Tänder och munhälsa är en mycket viktig del av kroppen. Har man dåliga tänder och infektioner i munnen så ger det återverkningar också i andra delar av kroppen som t.ex. problem med hjärtat och andra allmänna sjukdomar. Man borde se till de samhällsekonomiska kostnaderna i stort. Idag är en god tandhälsa en klassfråga. Har man oerhört lite pengar i plånboken så kan man få en betalningsförbindelse från socialkansliet. Av 3000 patienter hos ÅHS tandvård så var det bara 41 besökare som hade en betalningsförbindelse.

Munhälsovården ska ha samma status som övrigt hälsovård. Man bör satsa på att upprätthålla munhälsan hos barn och unga och bibehålla funktionsförmågan hos äldre och andra specialgrupper. En förnuftig munhälsovård kan inte bara basera sig på det vårdbehov som patienten själv känner. Om man söker vård hos en tandläkare först efter att man har känt symtom då kanske man redan är för sent ute när det gäller vanliga infektionssjukdomar i munnen som karies och tandlossning. Det slutar ofta med att behandlingen blir mera omfattande och dyrare och förändringarna i munnen går inte att göra om. Det förebyggande munhälsovårdsarbetet har stora ekonomiska konsekvenser, dels privatekonomiska och dels samhällsekonomiska positiva följder. Vi menar att de hälsopolitiska konsekvenserna av en allmän tandvård är goda.

Vi menar också att införandet av allmän tandvård får man inte göra på bekostnad av den tandvård som idag tillhandahålls av ÅHS prioriterade grupper. Hur ska man göra det här? Jag har skrivit i min reservation att man kan köpa munhälsovårdstjänster av privata serviceproducenter och att köptjänsterna ska vara ett komplement till den allmänna tandvården.

Jag menar också att det finns öppningar hos regeringen och hos utskottets majoritet. Från regeringens sida säger man i framställningen att man ska komma med ett förslag till en framtidsstrategi för mun- och tandhälsovården. Man säger nu i lagförslaget att ÅHS-personalens personalförmån ska försvinna. Det är drygt 300 personer som har haft personalförmånen att besöka ÅHS-tandvård i mån av lediga tider. Man gör redan en liten förändring. Man öppnar upp för framtidsstrategin.

Även utskottets majoritet uppmanar landskapsregeringen att komma med ett kompletterande lagförslag som tar ett helhetsgrepp på hela befolkningens behov av tandvård. Jag tycker att det är bra. Problemet är att de andra partierna inte säger rakt ut vad man vill. Från socialdemokraternas sida säger vi vad vi vill; allmän tandvård för alla.

När man väl har tagit det politiska beslutet så måste man också se hur det här ska genomföras, i vilken takt och hur det ska finansieras.

Med erfarenheter från riket vet vi att idag går ungefär 50 procent av finländarna till privata tandläkare och ungefär 50 procent gå till den allmänna tandvården. Det här har byggts upp under tio års tid. Jag har inte någon anledning att tro att det ska bli på något annat sätt även hos oss. Initialt måste man även vara beredd på att köpa tjänster hos de privata tandläkarna här på Åland.

Ålänningarna är betjänta av ett beslut som inte försätter oss i en sämre ställning än de finländska medborgarna i riket.

Min andra huvudfråga i reservationen berör 37 § där utskottet har lagt till ett nytt moment som lyder enligt följande: ”Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller läkartjänster vid de offentliga institutionerna för äldre som finns i landskapet.” Precis som min kollega Barbro Sundback frågade i en replik så undrar jag vilka de offentliga institutionerna för äldre är. Menar man inte de kommunala institutionerna? Att ta in det här sista momentet i utskottets betänkande är lite förhastat, som jag ser det. Jag menar att vi bör stryka det här momentet och låta regeringen återkomma på nytt efter att det här ÅHS-lagförslaget har gått igenom. Problemet är inte bara läkartjänsterna. Problematiken gäller också i högsta grad sjuksköterskorna som har ett stort medicinskt ansvar på de kommunala institutionerna. Som vi ser det är det endast ÅHS som kan ha det övergripande medicinska ansvaret, inte kommunerna eller kommunförbunden. Den här frågan har inte heller varit ut på remiss. Jag uppmanar lagtinget att vi stryker 5 mom. i § 37.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Den nya ÅHS-lagen, som den allmänt kallas, gäller framställningen om landskapslagen om hälso- och sjukvård som dels innefattar ÅHS-lagen men även en komplettering och ett förtydligande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

Det har varit väldigt intressant att behandla den här i utskottet. Det är en stor och omfattande lag som berör ett väldigt viktigt område för den åländska befolkningen, sjukvården.

Det som har delvis har komplicerat utskottets arbete är att denna framställning i stort bygger på den lag om hälso- och sjukvården som finns i riket. Där har man en annan uppbyggnad, dvs. både hälso- och sjukvård och socialvård ligger under kommunerna. Medan vi här har en annan uppbyggnad med ÅHS under landskapet och socialvården på kommunernas ansvarsområde.

Vi har noggrant gått igenom det hela eftersom det finns vissa begrepp som inte är aktuella för vår del. Vi har även gjort förtydliganden beroende på var ansvarsområdet är i vårt åländska samhället.

Utskottets ordförande, Åke Mattsson, har redogjort väldigt grundligt för de förändringarna och sakerna i detaljmotiveringarna som vi har gjort. Jag ska försöka att inte upprepa för mycket av det.

När det gäller socialvårdslagen så gör man ett förtydligande eftersom vi behöver få förtydligat vad som är institutionsvård. Med anledning av det har vi också gjort en förändring, som nämndes här, i 37 §. Där har vi sagt att ÅHS tillhandahåller läkartjänster. Det har vi gjort utgående ifrån att vi inte har för avsikt att göra en större förändring i det system som finns idag, som då också följer dagens landskapsandelssystem.

Mycket av den sjukvård och socialvård som sker på institutionerna utförs av den personal som finns anställd hos kommunerna och som kommunerna har ansvar för. Det innebär både sjukvård och socialvård. En majoritet av utskottet har då enats om att vi skulle göra den här formuleringen så att det berör läkartjänsterna och inte något mera av sjukvården som ÅHS skulle stå för. De här förändringarna innefattar inte väldigt stora kostnader.

Det är också viktigt när det gäller förtydligande av socialvårdslagen att landskapsregeringen kommer med anvisningar för institutionerna så att man får klart vad institutionsvård på de kommunala institutionerna handlar om och vad som innefattas i detta.

Det som vi har haft en diskussion om och inte kunnat enas om i utskottet är 8 §, där det i framställningen står att landskapsregeringen ska fastställa reglementet för ÅHS. Där var jag på minoritetens sida. Jag anser att det är ÅHS som själva ska fastställa reglementet utgående från sin självstyrda roll. Landskapsregeringen står för lagstiftning, beställarrollen och fastställer budgeten och reglementet styr ÅHS-styrelses interna verksamhet. På den grunden anser jag att det är ÅHS-styrelse som själva ska fastställa detta reglemente.

En större förändring som också kom in i behandlingen av den här framställningen var att vi tog bort begreppet hemsjukhusvård. Det gjorde vi på den grunden att vi anser att ÅHS idag kan erbjuda det som hemsjukhusvård i riket innebär med nuvarande organisation och utan att ta med det i denna framställning.

Det har för övrigt varit väldigt värdefullt att vi i utskottet har haft medlemmar med i ÅHS styrelse, ordinarie medlem Roger Jansson och ersättaren Gun Carlson. De har bidragit med lång erfarenhet, vilket har varit till fördel för att nå fram med detta förslag. Tack.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det som ltl Lindström sade om reglementet var intressant. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om motiveringarna. För det var mycket diskussion i remissen om det här. Det är frågan om de underlydande verksamheterna i landskapet. Är det myndighetskaraktären som är det viktiga om man reglerar med lagstiftning? Eller är det så att reglementet är något man ska ha kvar i verksamheten för att kunna styra?

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Som framställningen beskriver det här så är det styrelsen som utarbetar reglementet. Landskapsregeringens roll i det hela är egentligen bara att fastställa reglementet. Landskapsregeringen kan inte ändra i reglementet. Om landskapsregeringen då, enligt framställningens modell, vill göra någon ändring så måste man skicka tillbaka reglementet. Jag för min del och centergruppen anser att det blir en ganska onödig byråkratisk åtgärd eftersom det berör den inre organisationen i verksamheten.

Ltl Olof Erland, replik

Jag undrar om utskottet har diskuterat om man inte har reglemente och för det till landskapsregeringen om man i stället lagstiftar om det som man vill bestämma över. Har ni diskuterat det alternativet? Så tolkar jag ltl Lindström, att reglementet hör till verksamheten där man verkar enligt lag. Resten av banden är klippta, så att säga.

Ltl Henry Lindström, replik

Talman! Vad jag minns har vi inte direkt diskuterat en sådan organisationsmodell. Som jag uppfattade det var det en decentraliserad modell där styrelsen får den rollen att man kan styra sin egen organisation.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det är åtta ledamöter kvar, ja.

Ålands hälso- och sjukvård har 50 procent av löneanslagen i landskapet. Knappt hälften av antalet finns inom Ålands hälso- och sjukvård. Det är det som vi lagstiftar om nu.

När ÅHS-reformen genomfördes för dryga 15 år sedan så var det en så stor reform så att man inte fick all lagstiftning på plats. Därför har man under de här 15 åren valt att följa rikslagstiftningen när det gäller en hel del av regleringen. På det sättet är det naturligtvis efterlängtat och nödvändigt att den nya lagen kompletteras med den typen av bestämmelse som förut har funnits på för låg nivå ur rättssäkerhetssynpunkt. De har behövt finnas i ÅHS reglemente och planen eftersom man inte har haft dem på lagnivå. Det är ur den historiska belysningen som vi ska se det nya förslaget. Vi ska inte blanda ihop de här två regimen; den hittills gällande regimen där man inte hade lagstiftning på allting och den nya regimen där man faktiskt lagstiftar om det som vi här i lagtinget och i landskapsregeringen vill besluta om.

Jag sade när den här framställningen kom att det är en bra framställning. Det finns några frågor att diskutera. Det visade sig som vanligt i utskottsbehandlingen när vi med stort engagemang gav oss in i arbetet, trots den mycket obetydliga tiden som vi hade till vårt förfogande, att det ändå fanns ganska mycket som landskapsregeringen hade missat i sitt arbete. Det är naturligt. Men det blir lite mycket detaljer som lagtinget måste korrigera i samband med framställningar generellt. I social- och miljöutskottet har vi haft flera framställningar än någon annan har haft. Det är tack vare en stor effektivitet från minister Katrin Sjögren och det är vi väldigt tacksamma så. Men det har också inneburit att vi har fått lite jobbigt med kvaliteten.

Efter behandlingen i utskottet är lagen ännu bättre, men den är ännu inte alldeles perfekt. Med erfarenhet från riksdagen så vet jag att lagarna inte heller där var perfekta. Det kom lika mycket korrigeringar av lagar, som just hade legat i riksdagen, som nya lagar. Det får vi räkna med här också.

För att få den höga kvaliteten så var goda råd var dyra. Ett särskilt omnämnande måste vår utskottssekreterare, Niklas Slotte, få i det här sammanhanget. Han har gjort ett alldeles utomordentligt både rådgivande och genomförande arbete.

Största problemet med den här framställningen var kanske det som ltl Lindström nämnde, att rikslagstiftningen ligger som grund för den här framställningen. I riket har man samma huvudman, kommunerna, för hälso- och sjukvården och socialvården. Här har vi sedan länge gått ifrån det. Vi har samma modell som man har på Island och inte på många andra ställen. Vi har skapat ett eget åländskt system. När man använder rikslagstiftningen måste man anpassa framställningen till den skilda verkligheten som vi har här. På den punkten har landskapsregeringen inte lyckats alldeles hundra procentigt. Utskotten har då kunnat göra, inom ramen för sin arbetskapacitet och rätt att göra förändringar, en hel del förbättringar. Men allt har inte kunnat skötas och det har vi angivit i motiveringarna att det är sådant som nästa framställning bör korrigera.

Här hölls en liten diskussion om uttrycket välfärd, men det fanns sannerligen många mera knepiga sammanblandningar som vi försökte göra förändringar i. Det ser ni när ni läser betänkandet.

Utgående ifrån det som jag sade inledningsvis här om den nya hierarkin i regleringen så kommer jag in på reglementet. Jag tycker inte själv att det är någon stor fråga. Jag tycker att det är en pipa snus. När man läser reglementet så är det sannerligen ingen pipa snus för här står det vad olika personer ska göra på dagarna. Nu tycker landskapsregeringen att de ska vara med och bestämma om i en självstyrande organisation. Det är osannolikt! Jag förstår resonemanget som finns hos en hel del liberaler att det ska vara på det sättet eftersom man bedömer den kommande situationen utgående ifrån hur det är idag. Man har i reglementet och ÅHS planen behövt ta in sådant som hör till lagstiftning, vilket inte har varit hierarkiskt rätt. Nu tar man tag i den här frågan och korrigerar den i samband med den här lagframställningen och det reglementsarbetet som är gjort inom ÅHS. Vi politiker styr med hjälp av lag och ger landskapsregeringen rätt att styra med hjälp av förordning och där ska allting finnas. Finns det inte så ska det in dit, det är så. Det får inte finnas någonting annat i reglementet än sådant som lyder under lag, eftersom det är ett dokument för den interna organisationen inom ÅHS. Det verkar som om de som för den här att advokatyren att det är klart för dem att landskapsregeringen ska fastställa reglementet.  Man tänker i backspegeln vad som har hängt. Det är egentligen bara en sak som har hänt och det hade att göra med förvaltningschefens lön bak i tiden. Man tänker att därför måste man göra på det här sättet att landskapsregeringen fastställer. Nu har landskapsregeringen faktiskt föreslagit en mellanmodell, att man inte får göra ändringar i vad överskötarna ska göra på dagarna, utan då måste man skickade tillbaka reglementet till ÅHS-styrelse för ny behandling. Men med det här förslaget blir det bara en gummistämpel. Det som utskottsmajoriteten nu föreslår är hierarkiskt helt fel.

Därför kommer vi i andra behandlingen att föreslå en förändring i 8 §. Som kollegan Lindström här sade så är det inte rimligt.

Jag har två saker till. Vi har föreslagit i 37 § en tydligare rollfördelning, ansvarsfördelningen inom det medicinska området mellan kommunerna och Ålands hälso-och sjukvård. Så att det offentliga medicinska ansvaret alltid ska ligga på läkare inom ÅHS, oberoende var patienten befinner sig. Sedan kan det finnas privata läkare och kommunala läkare, i fall en kommun anser sig ha råd med sådana. Det medicinska ansvaret för åldringars hälsa ska ligga på ÅHS-läkare, så att vi får en klar bild av det.

Sedan är det otvivelaktigt så att på de tre institutionerna, på kvalificerade boenden för äldre så är det självklart att inom ramen för kommunernas ansvar för det socialt baserade boendet, som baserar sig på den sociala lagstiftningen, så kommer man flera gånger över gränsen till vad som är hälsovård och även i vissa fall vad som är sjukvård. Då kan man inte plötsligt börja kalla in sjukskötare, såsom socialdemokraterna har föreslagit. Då ska också sjukskötarna vara anställda av ÅHS, det fungerar inte. Det är klart att kommunerna måste ha en hel del sjukvårdspersonal anställd för att det sociala boendet ska fungera för dem som behöver det och inte har kommit till det skedet att de behöver sjukvård på sjukhus som är ÅHS ansvar.

Jag hoppas att lagtingets majoritet åtminstone kan godkänna det förslaget.

Avslutningsvis, herr talman, några ord om mun- och tandvården. När ärendet var på remiss sade jag att jag var lite besviken på att landskapsregeringen inte tog med mun- och tandvården för att få ett heltäckande system, så att ålänningarna kan känna att de har gärna en bättre situation än i Finland när det gäller säkerheten för sin munhälsa. Men då menade ministern, och det framkom också i framställningen, att man nu har gjort en kartläggning av situationen, vilket är bra. Man behöver helt enkelt mer tid på att bereda en lagstiftning. Att bara säga att man ska ha det lika som i riket är en för enkel lösning. Jag har varit med under riksreformen och den har fungerat halvdåligt i väldigt många kommuner i riket. Det är inte en alldeles särskilt bra metod. I Sverige har man en annan metod med tandvårdssedlar, vilket är ett alternativ. I Norge, Danmark och på Island har man andra metoder. Det finns orsak att skapa ett eget åländskt system. Man kan göra det utan att det blir så hemskt mycket budgetslitage men att medborgarna ändå får en garanti för att inte ekonomiska eller sociala skäl ska förhindra att de sköter sig mun- och tandhygien. Därför ser jag fram emot kommande landskapsregerings framställning i den frågan.

Jag har svårt att se att det socialdemokratiska förslaget skulle vara särskilt bra för Åland, att man rakt av i det här skedet skulle godkänna riksmodellen. Min uppfattning är att ingen idag ska kunna falla emellan om behovet för mun- och tandvård är medicinskt klart eller ekonomiskt problematiskt. Ingen ska falla emellan med dagens system. Men vi har hört att det kan finnas någon som faller emellan. Då måste vi se till att dagens system fungerar så att inte heller de faller emellan. Alla som inte har råd att gå till tandläkaren kan vända sig till ÅHS. Kommunen ska ersätta dem, men om kommunen inte vill kan de få en remiss av en allmän praktiserande läkare på ÅHS för att komma in i systemet i ÅHS tandvård. Jag kan inte se att någon ska behöva falla emellan.

Att göra som landskapsregeringen föreslår, plocka bort ÅHS-personalen, är något man inte gör i en handvändning. Det är en historisk reminiscens från tiden från Folkhälsoförbundet där personalen hade den här förmånen, det blev en ingående förmån för ÅHS för personalen. Sedan har det även utökas till andra anställda, men det är bara tio procent av kapaciteten som går till det. Att plocka bort inarbetade förmåner för personalen är faktiskt ingenting som man gör i en handvändning. Jag rekommenderar att man är väldigt försiktig där. Det här kommer inte att ge några större betydande resurser. Jag tycker att nuvarande system säkerställer att alla på Åland ska kunna sköta sin tandhälsa. Om nästa landskapsregering ändå relativt snabbt kan bli klara med ytterligare en reform som har åländska förtecken så är det bra. Tack.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag har några ord om reglementet. Det framgår i detaljmotiveringarna hur landskapsregeringen har diskuterat. Det har förekommit situationer med förvaltningschefens lön men också i situationer där styrelsen har ändrat reglementet när man har varit missnöjd med anställningar. Det är en surdeg som lever kvar inom ÅHS. Landskapsregeringen diskuterade att reglementet ska beredas och godkännas av styrelsen men fastställas av landskapsregeringen. Man kan i princip bara godkänna det eller inte. Man kan tänka sig ett sådant scenario där ÅHS-styrelse inte bara består av politiker. Landskapsregeringen har en sådan förankring och ett sådant politiskt ansvarstagande. Det har varit landskapsregeringens utgångspunkt till varför man ska fastställa reglementet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Ja, jag känner väl till den här bakgrundsdiskussionen. Jag har inte heller något problem att förstå grunderna till varför man resonerar på det här sättet. Men varje gång som man hänvisar till det som har gällt under den gamla lagstiftningen, som har varit en hel bristfällig på den här punkten, så då tappar man underlaget för det som man avser att säga, eftersom situationen nu är annorlunda. Nu reglerar vi allting, som ska vara på vår nivå här i landskapsregeringen och lagtinget, i lag med möjlighet till förordning och i beställningen som är budgeten. Klarar vi inte av att göra de beställningarna så må vi också låta reglementet gå via landskapsregeringen. Men det blir lite pallrigt eftersom reglementet innehåller så väldigt mycket annat. I det nya reglementet är det intaget att sådana här snabba förändringar av reglementet inte kan genomföras. Det måste vara en sedvanlig beredning av sådana frågor.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Där tycker vi olika. Jag har försökt motivera hur landskapsregeringen har diskuterat i den här frågan mot bakgrund av hur det har fungerat tidigare. Det finns också personal inom ÅHS som tycker att det är rätt regim att reglementet fastställs av landskapsregeringen.

Några ord om tandvården. Vilket system som man än väljer för att förbättra tandvården för ålänningarna så tycker jag att det är mycket skäligt. Det är lite att luras om man inte tar reda på vilka kostnaderna blir. Det har vi inte svar på idag. Att föra in nya verksamheter utan att ha någon som helst ekonomisk uppfattning om kostnaderna känns inte riktigt rätt och riktigt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! På den punkten är vi helt överens. Därför har jag också accepterat landskapsregeringens resonemang att man måste ha ett färdigt berett förslag till en allmän tandvård. Allmän betyder olika i olika länder. Med allmän tandvård menas att allas tandvård säkras. Även med de enkla system som jag har föreslagit så kommer det att kosta mera. Därför måste man helt enkelt ha det berett på ett gediget sätt före man kommer med lagframställningen. På den punkten är vi helt överens. Jag har lite svårt att ta de här förslagen som kommer seriöst, att vi nu i samband med när lagen ska införa allmän tandvård när beredningen helt och hållet saknas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! När det här lagförslaget remitterades till social- och miljöutskottet så var ltl Roger Jansson av den åsikten att vi redan hade en allmän tandvård. Det var inte något problem. Nu låter det lite annorlunda och kanske lite mera sakligt. Det är bra att vi nu diskuterar på samma grund. Den tandvård som ÅHS tillhandahåller är bara tillgänglig för vissa men den borde bli tillgänglig för alla. Det är bra att vi har den målsättningen.

Sedan skulle jag nog påstå att Finland har den bästa allmänna tandvården. Den är verkligen öppen för alla. Sedan att man inte resursmässigt kan, inom den tid som vårdgarantin stipulerar, ge alla den rätt de har, det är en annan sak. Men vi har ju inte överhuvudtaget kommit till steg ett, att vi kan erbjuda alla rätten att gå till allmän tandvård.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror inte att jag har ändrat inställning i den här frågan. Jag har ungefär samma kunskaper idag som jag hade då när det gäller just den här frågan. Frågan har utökats på det sättet att vi hörde hur det fungerade i västra Åboland. Där var det inte särskilt bra, vill jag påstå. Eftersom det finska systemet innebär att de ska garanteras att bli undersökta inom sex månader huruvida de behöver hjälp med sina tänder. Det går lagstiftningen ut på och tidsgarantin är sådan. Om det kan vara det bästa i världen så hoppas jag verkligen att Åland faktiskt ska kunna vara lite bättre.

Det som jag har sagt när det gäller ÅHS nuvarande tandvård är att alla som av ekonomiska skäl behöver gå till ÅHS tandvård ska kunna göra det eller av medicinska skäl. Därmed har vi så nära en allmän tandvård som man kan komma. Jag har också sagt att det är skäl att ytterligare förbättra det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! För det första har vi en liten annan uppfattning om hur det fungerar i Åboland. Enligt vår medlem i utskottet var omdömena goda. Alla som bor i Åboland får akutvård genast, subakutvård inom ett par veckor och icke brådskande vård inom sex månader. Vi har inte ens rätt för alla att gå till den allmänna tandvården. Så olika kan man uppfatta situationen.

 Jag har numera en släkting som jobbar inom den allmänna tandvården i det svenska systemet. Jag har fått väldigt klar information. Det kom också, för inte så hemskt länge sedan, offentlig fakta på att man inte når invandrare och de andra ekonomiskt svagaste grupperna. För det förutsätter att man efter en viss kostnadsnivå ska kunna betala själv och det klarar tydligen inte alla av. Då ramlar den grupp som är mest utsatt bort. Det systemet vill inte vi ha.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det som sades från Åboland kan säkert inte missförstås. Det var klart och tydligt. När det gäller akutvården på Åland så fungerar den. Det är ÅHS som har ansvar för tandakutvården på Åland. Så det kan man knappast hänvisa till. Sedan hade vi de ekonomiskt utsatta grupperna som ÅHS ansvarar för och sedan ansvarar ÅHS för dem som av medicinska skäl behöver få tandvård. Att det sedan kanske i praktiken inte har fungerat alla gånger är riktigt. Men det fungerade sannerligen inte i Åboland heller. Beskedet var klart och tydligt att man inom sex månader ska vara undersökt så att vidare åtgärder efter sex månader kan vidtas om det behövs. Det var garantin. Att man sedan också försöker klara av insatserna inom sex månader är riktigt. Det beskedet fick vi också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Alla vill ha en god hälso- och sjukvård. Det är ett väldigt viktigt ärende som vi pratar om. När debatten om polisstyrningen pågick pratade man om olika nivåer och vad som skulle vara på olika nivåer.

När det gäller det här ärendet noterar jag att vi har en benägenhet att trassla in oss i väldigt mycket detaljer. Det är väl kanske naturligt i och med att hälso- och sjukvården berör oss alla så pass mycket.

För att förkorta diskussionen lite tänker jag ta upp två frågor som inte har varit uppe i den här diskussionen. Jag vill inte heller upprepa det som jag tog upp förra gången. Det som jag tog upp förra gången, utan att jag upprepar det, är de ekonomiska verkningarna. Det var väldigt svårt från framställningen att utläsa vilka ekonomiska konsekvenser den nya lagstiftningen har. När vi vet att en stor del av landskapets budget går till hälso-och sjukvården så är det ännu mera viktigt. Jag konstaterade att social- och miljöutskottet också har varit inne på den här problematiken. Utskottet skriver så här; ”framställningens ekonomiska konsekvenser inte fullt utretts varför lagförslaget riskerar att bli mer kostnadsdrivande än vad som framgått. Den förebyggande hälsovården, bland annat att kräva mera resurser som inte är helt redovisade. Vidare är lagförslagets verkningar i fråga om kostnadsfördelningen mellan ÅHS och kommunerna samt mellan ÅHS och folkpensionsanstalten delvis oklara.” Efter det här konstaterandet vill man i sammanhanget; ” betona vikten av att ny verksamhet ska vara tydligt finansierat och eventuella omprioriteringar politiskt förankrade”. Det är så dags nu. Här framgår det ovanligt tydligt varför vi har de ekonomiska problem som vi har. I den här typen av lagförslag, som vi vet att upptar en stor del av landskapets ekonomi, har man inte de ekonomiska konsekvenserna klara för sig. Utöver det som står i utskottsbetänkandet vore det intressant att höra hur man i social- och miljöutskottet mera har resonerat runt den här problematiken.

Den andra saken som jag också skulle önska att utskottet skulle ha gått mera in på är själva organisationen i sig. Här blir det att upprepa mig själv, fast jag inledningsvis sade att jag inte skulle göra det. Det handlar om det sätt som styrelsen arbetar på och styrningen av ÅHS. Parlamentarismen är väl fortfarande inte fullt mogen här i landskapet, det är jag den första att understryka. Det är oerhört viktigt att man får en politisk styrning på de underlydande organen under regeringen så att man kan följa den förda politiken fullt ut och att organen följer regeringen. Det här är viktigt som jag ser det. Om man ska ha en icke politisk styrelse eller inte har diskuterats i många sammanhang och vi var inne på det också förra gången i remissen till utskottet Jag tycker att hälsovårdsministern även borde leda styrelsen för ÅHS, med den kompetens som man behöver för att få en så bra organisation som möjligt. Jag har varit tveksam till om oppositionen ska vara med i styrelsen eller inte. Enligt mitt synsätt medför oppositionens medverkan i styrelsen att man inte kan få den förda politiken att fungera fullt ut. Tar vi ärekränkningsmålet inom ÅHS som ett dagsfärskt exempel, utan att jag tar ställning i sak, så tycker jag att ÅHS-styrelse har agerat högst egendomligt. Nu vet jag bara detta som jag har läst i media. Om jag har förstått det rätt så går ÅHS ordförande med på att man står för juristarvodena för den ena parten utan att det finns ett styrelsebeslut. I ett normalt parlamentariskt styrelseskick så vore det naturligt att oppositionen i ett sådant sammanhang skulle reagera rätt kritiskt, men inte här. Vtm Gun-Mari Lindholm som sitter för oppositionen i ÅHS-styrelse tyckte att det var helt okej, att ÅHS till och med skulle kunna betala böterna för den ena parten om vederbörande skulle bli fälld i en rättsinstans. Då ställer man sig frågan; vilket rättsskydd har den andra parten? En chef kan synbarligen uttala sig ganska tufft om en underordnad när man vet att ÅHS ändå betalar.

Talmannen

Ltl Anders Eriksson, nu ska vi hålla oss till lagframställningen och inte till ett enskilt rättsfall.

 

Nej, det är riktigt, herr talman. Jag ville bara exemplifiera hur det kan landa när man också har oppositionen med i ÅHS-styrelse. Därför är det ganska viktigt.

Enligt mitt förmenande så visar det här på ett ovanligt tydligt sätt att parlamentarismen är satt ur spel. Det är inte bra, tycker jag. Såsom det här ärendet har utvecklat sig så tycker jag inte att det är rätt. Herr talman, här som är pudelns kärna, om vi ska ha en fungerande parlamentarism, om något händer och sker som man inte tycker är rätt, så är det viktigt att oppositionen är fristående och kan granska och kritisera det. Därför tycker jag att det hör till ärendet när det gäller ledningen av den här organisationen.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Som utskottsmedlem kan jag förklara lite om de ekonomiska konsekvenserna och vilka funderingar vi hade. Angående införandet av hemsjukhusvård som fanns i landskapsregeringens förslag, där skulle hela kostnaden ha överförts till ÅHS, medicinering och det som personen har rätt till från kommunen. Då skulle patienten ha varit inskriven på institution, alltså på ÅHS. Då kan man inte få ersättning från FPA för medicinerna. Personen skulle inte ha haft rätt till hemhjälp eller personlig hjälpare från kommunen. Där skulle det ha blivit mycket kostnader för ÅHS, vilket inte var utrett.

Det andra var medicinkostnader vid poliklinikbesök, det är som det är nu så det är inte någon skillnad. Det betalar ÅHS nu också.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är en intressant ekonomisk viktig detalj. Det som väcker min nyfikenhet är när utskottet skriver att det här lagförslaget kan bli mer kostnadskrävande än vad som har framgått. Då undrar man förstås om utskottet på något sätt har fått information om vad det är för belopp vi pratar om? Eller gick det inte att utreda vad det här handlar om i ekonomiska termer?

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det är mycket små detaljer i lagen som måste träda i kraft. Man vet ännu inte om det behövs personal eller hur man ska göra för att den här lagen ska fungera. När det är på lagnivå ger man helt andra rättigheter till patienterna. På det viset är det omöjligt att säga hur och var man behöver göra mera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Hela lagen är modern och visar på samordning och effektivitet. En av kungstankarna är att patienter och klienter inte ska falla emellan stolarna. Landskapsregeringen gjorde en grundläggande förfrågan till ÅHS om vad man bedömde om kostnaderna och det har vi skrivit om under ekonomiska verkningar. Om vi lyckas med det förebyggande arbete, om vi lyckas samarbeta med ÅHS och kommunerna så finns det betydande inbesparingar att göra. Det är jag helt övertygad om. Jag är fullständigt medveten om att det är svårt att exakt sätta euron och cent på det. Hela lagen andas förebyggande arbete och samverkan både för patienternas och för klienternas bästa men också för att kunna utnyttja resurserna på bästa sätt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag vet inte om jag blir klokare av det här. Ansvarig minister säger att hela framställningen andas samordning och effektivitet. Det är något som borde leda till besparingar. Ministern säger också att det kan bli betydande inbesparingar som vi pratar om, medan utskottet skriver något annat, att framställningen kan bli mera kostnadsdrivande än vad som har framgått. Jag noterar att utskottsmedlemmar tidigare har sagt att det är omöjligt att få reda på vad det kan handla om i ekonomiska termer.

Som jag sade inledningsvis vill vi alla ha en god hälso- och sjukvård. Jag hör till de lagtingsledamöter som också vill veta vad det handlar om i ekonomiska termer.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det finns en redogörelse. När det gäller förebyggande arbete så är det ingalunda ett arbete som åligger ÅHS. Det största förebyggande arbete kan man göra ute i samhället, på arbetsplatser och i skolorna. Där vi ser att det saknas resurser, vilket redogörs för, är t.ex. inom psykiatrin. Vi saknar en länk inom primärvården i psykiatrin.

Diskussionen kring om ministern borde sitta som ordförande i ÅHS- styrelse är jag personligen tveksam till. Jag tycker att det kastar hit och dit. Vi har just haft en diskussion om polisdelegationen där ministern absolut inte skulle sitta som ordförande. Sedan ska ministern sitta som ordförande i ÅHS-styrelse. Landskapsregeringen har också ett tillsynsansvar över hälso- och sjukvården. Det kan bli väldigt ihop råddat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi får jag hoppas att den framtida debatten ger klarhet i vad det här kan handla om i ekonomiska termer. Ministern säger en sak, utskottsbetänkande säger en annan sak och det går inte riktigt ihop. Att det sedan kastar hit och dit så vill jag säga till minister Sjögren att jag överhuvudtaget inte diskuterade vem som ska leda polisstyrelsen. Åtminstone i mitt fall kastar det inte hit och dit.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Vi har utskottets betänkande som vi nu diskuterar. Jag har haft möjligheten att vara närvarande på vissa av mötena i egenskap av ersättare. Jag tycker att utskottet har gjort ett väldigt bra arbete i den här frågan. Man har varit grundlig i alla sammanhang. Man har också lyssnat väldigt bra på remissutlåtandena och man har tagit dem till sig. I stora drag tycker jag som utskottet. Jag tycker att man har gjort rätta bedömningar. Jag vill ändå ge några kommentarer.

När det gäller själva vården så kommer inte vården att bli hemskt mycket annorlunda efter det här. Det kommer inte att synas hemskt mycket att vi har en ny ÅHS-lag, ifall någon trodde att det skulle bli några revolutionerande förändringar. Det blir det inte.

När det gäller det sätt som man i landskapsregeringen har tagit fram den här lagen, dvs. man har tagit den finska lagen och så har man försökt anpassa den till den åländska, så det fungerar inte. Det märker vi här. Det uppstår många brister när man gör så. Det är alltid en risk när man försöker kopiera rikets lagstiftning, speciellt i den här frågan där vi har helt olika system, vilket visar sig i många brister som man har påpekat. Vi har också många dåliga översättningar från finska till svenska, t.ex. detta med brådskande vård. Vi använder inte sådana benämningar, det har man fått bort på de flesta ställen.

Att vi inte har definitioner hör ihop med den dåliga översättningen.

När det gäller de ekonomiska verkningarna så vill jag haka på att det som kommer att fördyra nu specifikt är dels den förebyggande vården där det är osäkert vad det kommer att innebära. Sedan är det inte heller klart hur mycket dyrare det blir för ÅHS när ÅHS tar hand om Gullåsen, den geriatriska klinikens patienter, som ingår i specialsjukvården. Det kan vi inte riktigt veta.

Jag är glad att ändringen av socialvårdslagstiftningen kom med, även om det kunde ha varit ännu tydligare. Man får vara nöjd med det första steget ibland. Jag hoppas att landskapsregeringen tar till sig att man faktiskt utarbetar anvisningar om vad institutionsvård är och hur den ska se ut. Vi skriver i lagen nu; ”sjukvård som inte kräver sjukhusvård”, det är bättre än ingenting, men nog är det lite svårt att sätta fingret på vad vi menar med det. Vad är det? Ur min synpunkt är det viktiga att vi gör ett sådant system så att vi ger rätt vård på rätt nivå åt våra patienter. Man måste alltid komma ihåg att alla patienter på Åland, oberoende om de är hemma, borta, på arbete eller på institution har rätt till specialsjukvård som ÅHS tillhandahåller. Det är jätteviktigt.

En sak som ingen har sagt så mycket om, som jag tycker är väldigt viktigt och som utskottet nog har sagt, är att man ska göra en uppföljning inom två år på hur det här fungerar. Det är väldigt viktigt, tror jag. Vi kanske inte riktigt vet hur det kommer att fungera.

Jag vill kommentera 8 § om fastställande av reglemente. Jag hör till dem som stöder ledamöterna Lindström och Jansson i den här frågan. Vi måste komma ihåg, precis som har sagts, att nu har vi en lag som vi inte har haft förut som reglerar sjukvården och som berättar vilken sjukvård vi ska ge. Vi har givit sjukvård förut, det har stått i ÅHS-planen i princip. Nu står det i lag. Vi har gett fullmakt till landskapsregeringen att komma med förordning och ytterligare förtydliga vissa saker och då är reglementet kvar. Reglemente ger en massa detaljerad information om den inre arbetsfördelningen och olika saker; hur man ska registrera data, hur man ska upphandla avtal, hur man ska organisera och vem som ska göra vad i ledningsgruppen osv. Det är detaljbeskrivningar och regleringar över det interna arbetet. Jag kan inte se att landskapsregeringen skulle kunna ha någonting att tillföra i de här detaljbestämmelserna. Jag stöder ltl Lindström och Jansson som vi har hört redan idag.

Att vi fick bort 16 § var bra. Det går inte att använda rekommendationer som inte finns på svenska.

Jag ska ännu säga några ord om 37 §. Där blev det en skrivning om att läkartjänsterna ska tillhandahållas av Ålands hälso- och sjukvård. Man menar att ÅHS ska betala läkarlönerna för läkarbesöken vid institutionerna; De Gamlas Hem, Trobergshemmet och Sunnanberg. Det låter bra i och för sig. Det är heller ingen katastrof. Man måste veta att läkarlönerna är en ytterst liten del av sjukvårdskostnaderna på institutionerna. Det som kostar i sjukvården är det som man gör när läkaren har varit där och ordinerat olika mediciner och behandlingar. En ungefärlig kostnad för sjukvårdsmaterial, mediciner och förbandsmaterial mm på De Gamlas Hem är ca 500 000 euro i året. På De Gamlas Hem finns tio sjuksköterskor, det blir i snitt 400 000-500 000 euro per år. Idag betalar De Gamlas Hem 30 000 euro i året till ÅHS för läkarbesöken. Det är en ytterst marginell del som vi nu beslutar om. Men det är möjligen bättre än ingenting. Jag tycker att det kunde vara borta, såsom förslaget var från landskapsregeringen.

Jag kommer inte att lägga något ändringsförslag, men jag tycker att det kanske inte var det allra bästa.

Jag nöjer mig med det här. I det stora hela stöder jag det här förslaget förutom 8 §.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Vi i utskottet ville att ÅHS ska betala läkarlönerna för att alla människor har rätt till läkarbesök på lika villkor, oberoende om man bor på kommunalt boende eller på institution. Vi vill helst att det ska vara ÅHS-läkare, men det bestämmer ÅHS själv och kostnaden. Vi har inte tänkt på hur pengarna ska delas. Det här gäller inte så mycket pengar. Det är patienternas rätt som vi har tänkt på. Det är därför som vi har ändrat det.

Ltl Gun Carlson, replik

 Herr talman! Jag känner till det, jag har hört det och jag kan ha en viss förståelse för att man resonerar så. Man måste komma ihåg två saker. För det första är landskapsregeringen tillsynsmyndighet och ska se till att alla patienter på omsorgshemmen eller på institutionerna har en adekvat vård, så rätt vården kan vara för just det tillfället. Det andra är det ekonomiska. Man konstaterar att någon annan läkare kan göra det. Ja, om det är en ÅHS-läkare eller någon annan läkare förändrar ingenting i sak egentligen. Det måste alltid vara kompetenta yrkesmänniskor med yrkesbehörighet som gör besöken.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Men vi ville ändå göra den här ändringen för jämlikheten för åldringarna så att det ska vara samma rättigheter.

Ltl Gun Carlson, replik

Man har samma rättigheter ändå. Det ser vi i lagen på flera ställen. Alla har rätt till samma sjukvård. Det här är inte precis svart eller vitt. Man måste komma ihåg att de som idag ligger på institutionerna och de som är på omsorgshemmen får en så väldigt bra sjukvård och vård. Gränsdragningar kommer vi tyvärr aldrig att komma helt ifrån oberoende om vi gör det här eller någonting annat. Det mest radikala skulle naturligtvis har varit att ÅHS skulle ta hand om alla institutioner. Men det hade inte heller förbättrat saken för då hade man haft gränsdragningsproblematik på nästa nivå. Vi kommer alltid att ha det här problemet, tror jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag tror att jag fortsätter där ltl Gun Carlson och ltl Sirpa Eriksson slutade. Inte blir situationen lättare med det som man föreslår från social- och miljöutskottet att ÅHS ska tillhandahålla läkartjänsterna på omsorgshemmen och institutionsboenden.  Principiellt anser jag att det är precis på det sättet som ltl Gun Carlson säger. Alla på Åland, om man bor på landet, i stan eller i skärgården, hemma eller på institution eller i serviceboende eller eget hem så har man rätt till den hälso-och sjuk som ÅHS erbjuder.

De som bor på institution idag, det kan vara äldre men det kan också gälla personer med utvecklingsstörning eller personer med svåra funktionsnedsättningar, de kanske inte lika lätt som alla andra kan komma till ÅHS för att få sin hälso- och sjukvård och få ta del av de tjänster som erbjuds där. Då måste läkarna och sjukvården möta det här behovet på de kommunala institutionsboendena för äldre. Det är en organisatorisk fråga. Det är inte primärt en ekonomisk fråga. Kommunerna har tyvärr inte varit riktigt observanta. Man har anställt läkare, åtminstone på Trobergshemmet och på De Gamlas Hem, och betalar dem med kommunala skattemedel som borde användas för något annat. Man kan säkert göra det här på olika sätt. Det lättaste skulle vara att man avtalade om hur det ska skötas mellan kommunerna och ÅHS. Som jag ser det är det den enklaste vägen. Men vem som ska ha det medicinska ansvaret för vården kvarstår, när det behövdes för dem som bor på institution. Där har sjuksköterskorna också i vissa fall ett medicinskt ansvar. Många som bor på dessa boenden har behov av särskilda hjälpmedel. Det finns idag väldigt mycket teknik inom den här branschen. Vem ska betala den, om den är motiverad av medicinska skäl? Det kan inte vara kommunen. Det måste vara ÅHS. Idag finns inte det här överhuvudtaget strukturerat. Jag tror att social- och miljöutskottet lite hugger till i blindo. Om man ska se på pengarna och det dessutom inte har någon större ekonomisk betydelse så tycker jag att man trasslar till det ännu mera. Dessutom tror jag inte att man har hört ÅHS om det här. Är det möjligt att göra så här? Vad säger de fackliga representanterna? Vad tycker läkarna som har ansvar för hälso- och sjukvården för de äldre? Visst finns det mycket visdom i social- och miljöutskottet. Men att på det här viset, på sätt och vis i en detaljfråga, reglera vissa tjänster inom social- och hälsovården, där har utskottet tagit sig vatten över huvudet tror jag.

Jag är inte emot själva tanken att man ska reglera det på det här viset. Men det här är inte hela historien, det är bara en del av den. Därför tycker nog jag att vi ska rösta bort den här delen. Det är inte den paragrafen som skapar jämställdheten. Det är precis som ltl Gun Carlson säger, det finns redan i vår lagstiftning. Det är bara det att lagen inte tillämpas på ett sätt så att alla får den hälso- och sjukvård som de är i behov av.

Arbetet med att ordna upp det här, eftersom vi har avvikande förhållanden från riket, kräver fantasi och kreativ förmåga, vilket nog finns men det måste utnyttjas.

Herr talman! För socialdemokraterna är frågan om tandvård för alla den viktigaste. Nu har ministern förklarat för oss att vi är lite ansvarslösa när vi föreslår det här utan att ha gjort några ekonomiska konsekvenser. Men, herr talman, jag har för mig att det inte finns några ekonomiska konsekvenser utredda överhuvudtaget för det här lagförslaget. Ministern har själv presenterat ett lagförslag som, mot det som vi har krävt, ska innehålla lagens ekonomiska konsekvenser. Nu har vi fått veta att social- och miljöutskottet anser att det kommer att bli kostnader som nu inte är helt kända. I fråga om de ekonomiska konsekvenserna med hela lagen och med vårt förslag så sitter vi nog alla i samma båt. Vi har ju inte krävt att den här reformen ska genomföras omedelbart. Vi är öppna för alla tänkbara förslag. Att ålänningarna ska ha rätt till allmän tandvård minst på samma villkor som i riket är ett orubbligt och oeftergivligt krav för oss.

Jag har varit till tandläkaren idag. Gissa vad det kostade? Det kostade 946 euro! På 50-talet fick man präktiga amalgamplomber. Men här i somras ramlade en plomb ur och då måste jag gå till tandläkaren. 946 euro är mera än lönen i månaden för de ålänningar som ligger på den relativa fattigdomsgränsen och som har det ekonomiskt kärvt. Det betyder att om jag inte skulle ha min inkomst utan jag skulle ligga på den relativa fattigdomsgränsen så skulle jag inte kunna ha åtgärdat det här. Det betyder att jag inte heller skulle ha fått någon FPA- ersättning. Det betyder även att jag inte heller skulle kunna göra något avdrag i kommunalskattedeklarationen. Det är ju så, bästa vänner, att de som inte kan gå till tandläkaren är med och finansierar våra tandräkningar, som idag kan bli rätt höga. Den typen av hälso- och sjukvård gillar inte vi socialdemokrater. Det är därför som vi talar om generell hälso- och sjukvård som finansieras i huvudsak över skattesedeln.

Vet ni vad det kostar att gå på besök till den allmänna tandvården i Finland? På ett besök, nu talar jag inte om vård, det kostar på 7,50. När var en ni till tandläkare senast och betalade 7,50 för en undersökning? Aldrig, det går inte, om man inte tillhör någon grupp som får gå till ÅHS. I tio år har vi betalat betydligt mera än vad man gör i riket. Det blir ganska mycket pengar om man slår ihop detta över åren. Herr talman, detta kommer vi att återkomma till.

Sedan en sista synpunkt som jag vill föra fram, det gäller reglemente. Det är underligt att reglementen blir så stora politiska frågor. Det beror på att det handlar om vem som ska ha makten över de här institutionerna. Vi pratar ofta förbi varandra för vi sätter in olika innehåll i reglementet. Jag håller med landskapsregeringen här. Jag ser det som ett dokument där man fördelar makten mellan den övervakande myndigheten och den som utför verksamheten. Man efterlyser reglering av den interna verksamheten, det kan man ju skapa. Man kan ju nästan kalla det var som helst, förvaltningsstadga eller arbetsdokument av något slag. Som jag ser det är reglemente till för att reglera förhållandet, inte till alla delar men till vissa delar, mellan landskapsregeringens förvaltning och ÅHS. Tack, herr talman.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag måste säga att ltl Sundback är sin vana trogen och gnäller om alla lagar som vanligt. Ltl Sundback har ju sagt många gånger här i salen att vi t.ex. inte har någon lag om medicinsk rehabilitering. Nu har vi lagen.

Sedan blandar ltl Sundback ihop äppel och päron. Utvecklingshämmande bor inte på institution på Åland. De betalar hyra och de betalar för servicen. De ingår inte alls på dessa institutionsboenden.

Utskottet och lagtinget har godkänt hemställningsmotionen om medicinsk rehabilitering i form av att hjälpmedel ska tillhandahållas från ÅHS till dem som bor på institutionerna. Det var väl ltl Sundbacks egen hemställningsmotion.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, gudskelov för den motionen. Men det fungerar ändå inte på kommunalt boende. Det är tyvärr på det viset. Det finns nog att fundera på ännu.

Sedan förstod jag faktiskt inte vad medicinsk rehabilitering hade med saken att göra. Jag tog inte upp det i mitt anförande. Men det kanske ltl Sirpa Eriksson kan fundera på.

Det finns en brist i utskottets skrivning angående de som bor på omsorgens boende. Deras hälso- och sjuk är eftersatt.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Omsorgens institutionsboenden har vi inte behandlat överhuvudtaget. De har rätt till sjukvård, precis som alla andra. De bor hemma, helt normalt som alla andra ålänningar. De bor inte på någon institution.

Ltl Barbro Sundback, replik

Till det sista håller jag inte med. Det fungerar inte så där i praktiken. Omsorgsförbundet har skapat olika boendeenheter. Ltl Sirpa Eriksson menar säkert det sätt som de betalar och deras juridiska status. Men, vad hjälper det, om man inte får hälso- och sjukvård?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Diskussionen om tandvården är intressant och vad som egentligen lovas vitt och brett från visst håll. Man jämför med Finland och säger att ålänningarna ska ha minst lika bra offentlig tandvård som i Finland. Men vad man inte har i Finland, om jag han förstått saken rätt, är avdragsrätt för tandvårdskostnader. Sundbacks tandläkarräkning på drygt 900 euro kan hon ju dra av i beskattningen. Låt oss säga att Sundback har 30 procent i skatt, då hjälper samhället till med närmare 300 euro. Samhället hjälper Sundback och alla som betalar skatt. Vi har en fantastiskt fin subvention av tandvården redan på Åland. Vi kan ta bort självrisken på 86 euro så blir det ännu bättre för dem som inte har så stora räkningar som Sundback har. När man jämför med Finland så måste man ta med alla för- och nackdelar. Vi har det mycket bättre idag än vad man har det i Finland. Vi subventionerar tandvård för alla. Det är avdragbart i kommunalbeskattningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag berörde den här saken i mitt inlägg. De som har de allra minsta inkomsterna har överhuvudtaget inte råd att gå till tandläkaren, de har inte ens råd att betala den inledande avgiften när man kommer dit. Det finns inte pengar i börsen. I praktiken blir det så att de som har det allra sämst ställt är med och finansierar en del med avdraget, också av min tandvårdsräkning. Det är inte rättvist, tycker jag. Det centrala är att tandvården är något som alla behöver och särskilt förebyggande tandvård. När man börjar få symtom är det redan dyrt och för sent.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag håller helt med om att de prioriterade grupperna ska införas i ÅHS policy om vem som ska få ÅHS tandvård. Kanske andra kan tas bort som inte ska vara där. Vi är helt överens där. Man måste komma ihåg att vi har en stor fördel, att alla tandvård är avdragbar. Det innebär en stor lättnad för skattebetalarna att få hjälp med tandvården.

Man kan ju aldrig tvinga folk att gå till tandläkaren. Informationskampanjer där man säger att det är väldigt viktigt att göra den förebyggande tandvården förbilligar vården sedan i slutändan. Det kan man tänka sig att samhället ska stå för. Inte kan samhället betala all tandvård åt vanligt arbetande friska människor. Då blir vi ruinerade.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tror inte att ltl Danne Sundman kan den här frågan riktigt. I princip är skillnaden i vårt tankesätt att vi är för generell tandvård för alla. Den som går till privat tandläkare får FPA-ersättning, övriga kan inte få FPA-ersättning. Skulle man ha allmän tandvård så skulle man också kunna slopa skatteavdraget, vilket i sin tur skulle hjälpa kommunernas ekonomi.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Jag vill tacka social- och miljöutskottet för ett omfattande och gediget arbete. Jag vill från landskapsregeringens sida understryka att trots att skelettet i lagen är rikslag så har det varit ett stort arbete att ta fram en egen lagstiftning. Jag känner inte riktigt helt igen diskussionen att man har kopierat rakt av. Det har varit mycket jobb att få en egen åländsk hälso- och sjukvårdslag, vilket det är.

Som även har konstaterats i utskottets betänkande och i debatten så är det här ett första steg. Det återstår väldigt mycket arbete ännu, speciellt med att ta fram förordningar för studerandehälsovården, tandvården, rådgivningen av barn och gravida, skolhälsovården, medicinsk rehabilitering, screening och prehospital vård. Det är många förordningar som ska till och det kommer också att bli ett omfattande arbete.

Nästa landskapsregering och lagting kommer att behöva göra förändringar i lagstiftningen genom att implementera patientrörlighetsdirektivet och om man gör förbättringar när det gäller tandvården.

Min utgångspunkt när det gäller tandvårdsfrågan är att man behöver någon slags uppfattning om vilka tilläggsresurser det krävs oberoende vilken väg man går, om man öppnar upp den allmänna tandvården eller om man inför någon form av tandvårdschecker, servicesedlar inom hälso- och sjukvården.

Diskussionerna i Sverige när man införde tandvårdscheckar var att man fördubblade utgifterna för tandvården från 3 miljarder till 6 miljarder svenska kronor. Ska man göra allvar med att öppna upp den allmänna tandvården så måste man sätta dit väldigt mycket resurser också, flera tandläkare, tandskötare och munhygienister. Jag tycker inte att det är rätt och riktigt att vi bara ska fatta ett beslut utan att vi har någon slags uppfattning om kostnaderna.

Den personalförmån som finns inom den allmänna tandvården har också diskuterats. Tio procent av besöken är ÅHS personal. Jag håller med om att det är en personalförmån som man tar bort. Jag utgår ifrån att de fasas ut på ett rimligt sätt. Min ståndpunkt i frågan är att när det frigörs utrymme så ska det gå till de äldre. Vi får allt fler äldre, också på institutionerna, som har egna tänder och det är mycket eftersatt grupp. I en tandvårdsreform är mitt önskescenario; steg ett, att det offentliga kan serva institutionerna också med tandvården. Steg två är tandvård för hela befolkningen om vi får upp bastandvården för ålänningarna. Men vi måste göra ekonomiska konsekvenser och vi måste bestämma vilken väg vi går. Tack.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Det är ett bra arbete som man har gjort i social- och miljöutskottet. Mycket av synpunkterna som framkom i remissen har man tagits sig an och också gjort vissa förbättringar.

Det viktigaste med den här lagframställningen är att alltmera kommer att regleras i lag. Det är något som vi ifrån vår sida är väldigt angelägna om. Den service som finns ute i kommunerna, men också den servicen som landskapet har under sina vingar, är viktigt att är lagfäst och att människor vet vad man har för rättigheter och att det finns en rättssäkerhet i vårt samhälle.

I ÅHS-styrelse har vi också haft debatt om huruvida det är styrelsen eller landskapsregeringen som ska fastställa reglementet. Jag har hävdat den åsikten att det är styrelsen som ska fastställa sitt eget delegeringsbeslut, vilket reglementet är. Finns inte reglementet så hanterar styrelsen alla frågor. Det mest naturliga är att den som delegerar även bestämmer på vilket sätt och till vem man delegerar de här uppgifterna.

Öppna frågor är fortfarande en del av socialvården, missbrukarvården och institutionsvården. Det finns frågetecken runt de frågorna. Vem är det som har ansvaret? Hur kommer det att se ut i fortsättningen? Det här är en bra början. Men vi väntar på fortsättningen, del två, för den behövs. Det finns lite trevare när det gäller fortsättningen. Det kommer säkert fortsättningsvis också upp till beslut både i ÅHS-styrelsen men också här i lagtinget för dem som då är med och påverkar det arbetet.

Tandvården kommer säkert att diskuteras väldigt flitigt i valrörelsen. Det gäller säkert för alla, både den som är för och för den som kanske är mera tveksam till en allmän tandvård. Det gäller att man vässer sina argument.

Det förekom en diskussion, jag var inte själv i salen då men jag har fått det återberättat för mig av ltl Anders Eriksson, där man hade synpunkter på förfaringssättet från ÅHS-styrelse angående stödet som man har givit förvaltningschefen. Rätt eller fel? Det får vi väl se i fortsättningen. Samtliga var med på det mötet, liberaler, centern, socialdemokrater, och moderater. Obundna var inte på mötet, men trots att jag inte var med i den diskussionen så ställer jag mig bakom stödet och tar arbetsgivaransvaret. Jag tycker inte att det är särskilt smakligt för att det är val och valfebern stiger att man drar sig ur sitt ansvar. Det gäller att man också står pall, även om det blåser lite, vilket vi har gjort. En del försöker nu få det till att man inte har varit med. Men samtliga har varit med i det här beslutet. Det har också visat sig att det inte är formellt fel. Det följer också praxis, så att ni alla vet. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdag den 14 september.

Talmannen

Ltl Barbro Sundback har föreslagit att ärendet ska bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag understöder ltl Barbro Sundbacks förslag om bordläggning och bordläggningstiden.

Talmannen

Ltl Sundback har föreslagit ett ärende till den 14 september och detta har understötts av ltl Carina Aaltonen. Ärendet kommer således att bordläggas. De som finns kvar på talarlistan beredas möjlighet att uttala sig.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Det gäller en rättelse i 34 § i framställningen och 33 § i betänkandet. Det står i betänkandet; 1-2 momentet, det ska vara 1-3 momentet. Det har fallit bort ett moment där. Det var bara det som jag ville tillrättalägga. 

Talmannen

Begärs ordet? Ärendet bordläggs till 14.9.2011.

Föredras

6      Landskapsregeringens berättelse för år 2010

Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2010-2011)

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen hänskjuts landskapsregeringens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Enligt lagtingsordningens 35 § ska remiss i så fall ske till lagutskottet. Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte remitteras till lagutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Landskapsregeringens berättelse har genomgått en lång utvecklingsprocess. Man har efterlyst mer diagram, tydlighet och mera systematik och den utvecklingen har skett.

Det som nu är på gång har att göra med finansförvaltningslagen, lagtingsordningen och arbetsordningen. Det här dokumentet som vi nu har i bokform är ett embryo till det som kommer nästa år. Egentligen har vi diskuterat själva innehållet i verksamheten som beskrivs i den här boken genom revisionsberättelsen och den har remitterats till finansutskottet. I och med det blir det en koppling till verksamheterna i landskapsförvaltningen.

Det som lagtingsordningen och finansförvaltningslagen säger är att det blir ett samlat dokument som man kommer att behandla så som en budgetuppföljning, en årsredovisning. Man kan säga att till vissa delar finns det i detta dokument. Det finns knappast någonting särskilt i den här framställningen som föranleder debatt, men det kan ju inte jag avgöra. Jag ser det som ett exempel på kommande steg, där revisionsberättelsen, bokslutet och uppföljningen av budgeten kommer i årsredovisningen.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! När jag tittar och bläddrar i den här så känns det som 70-talet på något vis. I bilagorna finns det årligen redovisat en massa uppgifter om fåglar och om olika vilda djur. Det är ju för sig trevlig läsning. Det finns uppgifter om fällda älgar 1921-2010 och fällda rådjur och älgar 1973-2010. Så finns det om Ålands naturreservat osv. Det finns uppgifter om fiske när det gäller utplantering av lax osv. Jätteintressant, men titta på den sociala sektorn, det finns en sida. Det finns ingen statistik överhuvudtaget. Det är ju den sektorn som är den stora. Jag får en känsla av att det här är lagtinget som det var ännu på 80-talet. Det var jakt- och viltfrågor och vägar som var intressanta. Nog behöver det här radikalt förändras så att det på något vis svarar mot den värld som vi lever i idag. Det här ju ett enormt pappersarbete. Vem nyttjar det här riktigt idag? Lite förändring skulle man nog vilja se och snabbt.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag håller med ltl Sundback om att det här dokumentet skulle förtjäna på en utveckling. Vi har ju äntligen fått en ny layout. Det tog många år, nästan tio. Tycker inte ltl Sundback att det här dokumentet borde ha presenterats av landskapsregeringen? Jag förvånar mig över det. En sådan här viktig sak borde väl ha presenterats av lantrådet eller vicelantrådet som har avgett den här berättelsen. Vad anser ltl Sundback om det?

Ltl Barbro Sundback, replik

Javisst borde det ha presenterats. Det visar väl hur lite vikt man fäster vid det här både från regeringens och från vår sida. Förvaltningen sliter med texterna och målformuleringarna och det är egentligen ingen som bryr sig. Man får hoppas att nästa regering har lite mera förändringskraft än den nuvarande och åtminstone gör något åt det här. Man sparar väl in en hel del pengar genom att inte trycka upp det här dokumentet i den här formen åtminstone.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag vill säkerställa mig om att det är som det ska vara, att till landskapsregeringens berättelse även hör landskapsregeringens bokslut för landskapet Åland för 2010. Eftersom vi inte har haft bokslutsdokumentet till behandling i något sammanhang så måste det självklart höra ihop med det här och så har det också varit tidigare år.

Här sades att det borde ha presenterats av landskapsregeringen. När man läser bokslutet så kommer man absolut fram till att det självklart borde ha presenterats av landskapsregeringen. Jag ska återkomma till den frågan.

När det gäller moderniteten i det här dokumentet så håller jag med om att det fortfarande är annu datsumal. Det här borde vara en mer flytande berättelse över hur de olika verksamheterna har utvecklats. Lyckligtvis finns landskapsregeringens politiska översikt kvar här på sidorna 11-12, en och en halv sida. Där någon, jag, slutligen riktar ett stort tack till landskapets anställda, men det som står inte vem som är jag. Det är uppenbarligen lantrådet som har skrivit det fast man inte har fått med namnet.

Bland bilagorna finns det en hel del detaljer. Men kanske den viktigaste bilagan saknas. Jag har följt med i de här berättelserna från år till år under årtiondena hur landskapets personalstat har utvecklats. Det har varit bilaga 5, under 30 år, om jag inte missminner mig. Nu är bilagan borta igen. Den har varit borta någon gång tidigare och då sade jag till om detta och då kom den tillbaka. Men nu är bilagan borta igen. Kanske den bilagan var borta ifjol också fast jag inte var riktigt vaken då. Det är synnerligen viktigt att den redogörelsen är med därför att den ger uppfattningen om hur personalstaben på de olika avdelningarna utvecklas. Nu vet vi inte ens hur många som jobbar på näringsavdelningen med olika frågor eftersom det inte finns redovisat. Det är ju inte bra.

Jag ska berätta vad jag menar med bokslutet. Revisorerna skrev i sin berättelse att det var ett otyg detta med att man kunde överföra budgetanslag från ett år till ett annat utan att det budgeterades. Det gör att det blir svårt att läsa både budget och bokslut. Även om man som jag är utbildad redovisningsekonom så är det jättesvårt. Det är omöjligt om man inte jobbar på finansavdelningen. Då har man siffrorna men annars vet man inte.

För att tydliggöra detta ska jag berätta några verkligheter från bokslutet. Fastighetsförvaltningen; budgeterat 6,4 miljoner och använt 1,4 miljoner. Det skulle vara intressant för oss politiker i lagtinget som har budgeterat 6,4 miljoner att veta varför det bara har gått bara 1,4 miljoner? 5 miljoner är kvar. Varför? Politiskt har vi gått in för att 6,4 miljoner ska användas, 1, 4 miljoner har använts och ingen berättar varför. Skulle det här vara det enda exemplet så vore det inte något problem.

Särskilda understöd, lån och investeringar under finansavdelningen; budgeterat 3,7 miljoner, 147 000 euro använt. Det finns inte någon förklaring. Man kan ju gissa eftersom regionallån i den summan är 2,5 miljon och noll euro är använt. Men fortfarande ingen förklaring.

Penningautomatmedel under finansavdelningen; budgeterat 3,4 miljoner använt 1,3 miljoner.

Utvecklingsarbete inom bildningsavdelningen; budgeterat den lilla summan av 120 000 euro, använt 4 000 euro. Det finns både små och stora summor.

Nu kommer en stor summa igen, penningautomatmedel för kulturell verksamhet; budgeterat 6,4 miljoner, använt 1,7 miljoner. Nåja, det har att göra med byggnationerna av Sjöfartsmuseet huvudsakligen. Men nog borde det redovisas här så att vi skulle veta när vi budgeterar vad som gäller.

Näringsavdelningens allmänna förvaltning är budgeterat 1 765 000 euro, och använt 1 294000 euro. I en allmän förvaltning så är detta huvudsakligen löner. Hur man har kunnat spara nästan 1/2 miljon på detta borde ju förklaras. Det har betydelse för nästa års budgetering om inte annat.

Europeiska Unionen, regionala utvecklingsfonden; budgeterat 1 355 000 euro använt 21 999 euro. Skulle vi kunna få en förklaring till detta?

Jag kanske inte ska uppta er uppmärksamhet mera än en punkt på trafikavdelningen, vilket förvånar oss alla när vi läser det. Kostnader för väghållning 48.30 med delmoment; budgeterat 11,26 miljoner, använt 7,24 miljoner. En överbliven pott på 4 miljoner euro eller vad är det?

Herr talman! Jag kommer på grund av den sena timmen att överväga, före jag går ner, om inte ärendet skulle behöva bordläggas för en redogörelse från landskapsregeringen. Ja, eftersom jag hörde ett rop från salen att jag skulle föreslå bordläggning så gör jag det. Jag föreslår bordläggning till onsdagens plenum.

Talmannen

Ltl Jansson har föreslagit att ärendet ska bordläggas till inkommande onsdag 14.9. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag stöder bordläggningstiden.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Roger Jansson föreslagit att ärende ska bordläggas till onsdag 14.9 Detta har understödd av ltl Danne Sundman. Ärendet bordläggs till onsdag 14.9.2011.

Remiss efter bordläggning

7      Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

8      Kartläggning av tillgängligheten till offentliga miljöer

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

9      Tillämpningsdirektiv för avlastningsstöd

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

10    Försök med havsbaserad solenergi

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

11    En åländsk nationalpark

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

12    Nationalfond för natur- och kulturarv

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

Remiss

13    Specialutbildning inom äldreomsorgen för inflyttade

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 14.9.2011.

För kännedom

14    Ändring av trafikbrottslagen för landskapet Åland

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 6/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 14.9.2011.

Plenum slutar 

Nästa plenum hålls 14.9.2011 kl.13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.49).

Originalfil