Plenum den 13 april 2005 kl 13.00

PLENUM den 13 april 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Katrin Sjögren).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 6/2004-2005 kommer att avges vid plenum inkommande fredag den 15 april. Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad landskapslag om Ålands kulturdelegation. (FR 12/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Ålands kulturdelegation är en myndighet som underlyder Ålands landskapsregering och så har den gjort sedan 1997. Delegationen har olika uppgifter, dels är den en beslutande myndighet med uppgift att fördela de kulturmedel som lagtinget reserverar för föreningar, projektgrupper och enskilda konstnärer.

 

Att fördela medel är en uppgift som under årens lopp tagit mycket av delegationens tid i anspråk. I dagsläget har man fyra fördelningsomgångar och även ganska välutvecklade principer och riktlinjer för pengarnas fördelning.

 

Därtill fungerar delegationen som en rådgivande och beredande instans i frågor som sedan förs till beslut i landskapsregeringen.

 

Delegationen har under många år velat skapa ett större utrymme också för sina andra uppgifter, nämligen att ta initiativ på kulturpolitikens område som kan leda till förnyelse och förbättringar. Det är viktigt att delegationen i sitt arbete hittar en god balans mellan penningfördelningen och ett utrymme för att diskutera andra frågor.

 

Främst när det gäller delegationens rådgivande roll och som remissinstans för landskapsregeringen skulle det gynna systemet och skapa en klarare beslutsgång och demokratisk struktur om ledamoten för kulturfrågor inte själv sitter med i delegationen. Problemet i dag är att ministern blir rådgivande åt sig själv, och det är en lösning som landskapsregeringen inte tycker är ändamålsenlig.

 

Tanken med kulturdelegationen var också att avlasta landskapsregeringen när det gäller vissa specificerade uppgifter. Delegationen är en egen myndighet, vilket betyder att den, liksom jämställdhetsdelegationen, kan klara sitt uppdrag på egen hand. Det skulle också ge ministern ett större utrymme att ägna sig åt mer övergripande kultur- och utbildningspolitiska frågor, och det finns det minsann mycket av.

 

Lagförslaget gäller en ändring av landskapslagen om Ålands kulturdelegation på tre punkter. Det ena handlar om att ministern inte längre med automatik skulle ingå som en medlem i delegationen. I 1 § stryks också ordet ”samordna” därför att jag anser att det inte är myndighetens roll att uppifrån s.a.s. samordna åländskt kulturliv. Det skulle ge delegationen en mera operativ roll än vad nödvändigt är. Man försökte också under några år samordna evenemangen inom kulturen med en hemsida, men det visade sig att det inte fungerade så bra.

 

Det är också viktigt att i åländsk kulturpolitik så långt det är möjligt beakta den s.k. armlängdsprincipen, som ofta betonas i nordiska sammanhang och som går ut på att myndigheter och politiker inte skall styra för mycket i konst- och kulturlivet.

 

En annan teknisk ändring gäller 2 §, där vi föreslår en enklare skrivning om delegationens verksamhet och upprätthållande av kontakter till andra kulturella organisationer. Det är en förenklad skrivning som i princip inte innebär någon större förändring av verksamheten, eftersom delegationen i huvudsak i sina kontakter handhar information som man då delger.

 

I övrigt är det viktigt att delegationen håller kontakt till institutioner och kulturella organisationer både innanför och utanför landskapet för att ha en så god dialog som möjligt.

 

Det är bra att delegationen i lagen ges ett ganska brett handlingsutrymme. Därtill regleras delegationens verksamhet genom landskapsregeringens instruktion och dels till kulturpolitiska programmet.

 

Landskapsregeringen har också för avsikt att se över beslutsprocesserna och fördelningen av PAF-medlen i ett senare skede, och i det skedet kan man också då få anledning att återkomma till den här framställningen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Den här lilla ändringen är någonting som regeringen för fram. Det jag undrar över är om det är meningen att landskapsregeringsledamoten skall ha närvaro och yttranderätt i kulturdelegationen, alltså kunna vara med eller hur är det tänkt?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Eftersom man nu skapar ett nytt system där ministern inte sitter med behöver man skapa ett nytt förhållningssätt och ett nytt utrymme s.a.s. för dialogen mellan ministern och delegationen. Det är en bra fråga som ltl Gun Carlson ställer, men till den kan man återkomma när man tittar på instruktionen. Jag tror att det kunde vara ändamålsenligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Min replik gäller ungefär samma sak. Ledamoten Camilla Gunell säger nämligen att den kulturansvariga inte längre med automatik väljs. Vad betyder detta ”med automatik”? Är det så att om något parti som har den kulturansvariga vill välja också kan välja in sin ledamot? Jag förstår inte riktigt detta ”med automatik”.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det kanske inte är ett nödvändigt ord att använda, utan ”enligt lagen”. Tidigare har stått i lagen att medlemmen skall sitta med, men nuvarande förslag går ut på att man inte skall sitta med. Å andra sidan förhindrar inte lagen om det vid ett senare skede är så att ministern absolut vill sitta med.

 

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Ledamoten Camilla Gunell använder konsekvent ordet ”minister” när hon talar om sin egen roll i samband med framställningen. Jag undrar: Står det i ledamoten Camilla Gunells exemplar av landskapsregeringens framställning ordet minister eller finns det någon annan beteckning? I mitt exemplar finns nämligen inte ordet minister!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vi vet att det korrekta ordet för det är ledamoten med ansvar för kultur- och utbildningsfrågor. Naturligtvis är det så man skall säga. I dagligt tal används ordet ministrar.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

 Landskapsregeringens framställning angående ändringar i landskapslag om Ålands kulturdelegation tar upp landskapsregeringsledamotens delaktighet i delegationen och således vill att den  kulturansvariga ledamoten inte längre är delaktig i delegationsarbete. På så sätt kan delegationen föra fram sina oberoende förslag  till regeringen för politiskt bemötande och jävssituationer kan undvikas.  Det stöder liberalerna fullt ut.

 

Men, fru talman, redan när den förra framställningen om Omorganisering av landskapets kulturförvaltning  år 1996 behandlades och då det nuvarande systemet med kulturdelegation kom till hade vi liberaler den uppfattningen att delegationen borde väljas enligt parlamentariska principer och att mandatperioden skulle vara en lagtingsperiod. Enligt det förslag som nu ligger följer delegationens mandat landskapsregeringens mandat vilket kan betyda, och har även gjort det, att det blir byten av delegationsmedlemmar varje gång landskapsregeringen byts ut.

 

Kulturpolitiken i sig är ett område som måste ha långsiktiga planer och riktlinjer, riktlinjer, som inte skall ändras efter rådande politiska majoriteter i landskapsregeringen. Det vinner ingen på, allra minst kulturen.

 

Kulturen gäller oss alla, den finns överallt i samhället, oberoende om vi ser det eller inte och således är det viktigt att kulturpolitiken sköts av personer som inser dess betydelse för vår vardag och vår omgivning.  Sakkunnigheten och intresset för kulturen  bör vara ledstjärnan när delegationsmedlemmarna väljs.

De måste även få en reell möjlighet att verka och då är den fyraårsperiod som lagtinget sitter en passlig mandatperiod.

 

För att trygga den långsiktiga och för det åländska kulturlivet viktiga sakkunniga behandlingen av kulturärenden anser vi liberaler att kulturutskottet bör ändra på 3 § i framställningen så att det framgår att mandatperioden för delegationen blir lagtingets mandatperiod och att delegationen väljs på parlamentariska grunder. Detta anser vi är ett led i att komma närmare den s.k. armlängdsprincipen som skall hålla skillnad mellan kulturlivet och kulturpolitiken i dess partipolitiska betydelse. Det tryggar också ett aktivt kulturliv där olika inriktningar får komma till tals.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är ett viktigt påpekande som ltl Raija-Liisa Eklöw kommer med om att det här skulle gälla en mandatperiod. Det är olyckligt om man gör sådana här snabba kast som vi nu har sett vad gäller kulturpolitiken, där det förmodligen under den här mandatperioden kommer att vara åtminstone tre olika delegationer och där man från den ansvariga ledamotens sida var snabb att ta på sig ordförandeskapet fast man kommer med en sådan här lagframställning. Jag tycker alltså att det var ett väldigt viktigt påpekande som ltl Raija-Liisa Eklöw kom med och jag vill ge mitt understöd till det. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!  Det garanterar att det finns någon i kulturutskottet – kanske dess ordförande – som kommer att stöda liberalernas förslag om ändrad mandatperiod.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill också ta upp frågan om kulturdelegationen skall tillsättas för lagtingets mandatperiod eller landskapsregeringens mandatperiod. Det blir lite skillnad; är det så att man tillsätts som i dag, som förslaget är, förutsätts det att man inom kulturdelegationen bedriver landskapsregeringens kulturpolitik. Men om det blir under lagtingets mandatperiod vet man inte vems kulturpolitik man bedriver. Jag tycker att det är en ganska intressant och relevant fråga som väl kan diskuteras också i kulturutskottet: Vems politik skall kulturdelegationen bedriva?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Det vi vill föra fram är att kulturpolitik inte alltid är partipolitik utan det är mera fråga om riktlinjer och landskapsregeringen har alla möjligheter att föra sin kulturpolitik via budgetförslagen osv. Det kommer förstås också att i delegationen finnas medlemmar från landskapsregeringspartierna, så vi ser inget motsatsförhållande här. Vi anser att det är långsiktigheten i kulturpolitiken som är det viktiga och inte partipolitiken.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är ändå så att i alla landskapsregeringars handlingsprogram säger man någonting om kulturpolitiken. Det man säger om kulturpolitiken får då understöd av majoriteten i lagtinget och den ledamot som tillsätts förväntas genomföra den kulturpolitiken. Jag ser kulturdelegationen som en underlydande myndighet till landskapsregeringen. Så sägs också här och så har det varit förut. Då är just frågan att vems kulturpolitik skall man bedriva i kulturdelegationen. Det här tycker jag fortfarande att kulturutskottet gärna skall fundera på. Jag är inte så säker på vilken väg man skall välja, men man bör välja en tydlig väg här.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Kulturutskottet får diskutera och fundera ut den här frågan. Vi anser i alla fall att i samband med budgeterna och då många av kulturdelegationens ärenden behandlas i landskapsregeringen kommer ändå den myndigheten att ha ganska mycket att säga om den politik som förs. För att trygga den långsiktiga kulturpolitiska linjen anser vi att det skulle vara bra så här. Kulturutskottet får, som sagt, diskutera det här och vi får sedan se vart utskottet kommer.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det här är en ganska liten framställning men ganska viktiga frågor för självstyrelsen. Jag har förmånen att betänka framställningen i och med att jag får leda arbetet i kulturutskottet. Jag har däremot lite funderingar kring varför man har gjort ändringarna.

Jag tycker att det är fel att i 1 § ta bort ordet ”samordna”. Inom kulturområdet, om något, så finns det nämligen behov av samordning. Det krockar ofta med kulturevenemang och för att man har gjort försök som har misslyckats tycker jag inte att man skall ge upp utan det här borde någon ha på sitt bord att göra. jag tycker att kulturdelegationen borde vara det lämpligaste organet, som ju samlar hela det åländska kulturlivet, kanske i samråd med kommunernas kulturnämnder. Jag tycker som sagt att det är fel att ta bort det för kulturlivet är i stort behov av samordning.

 

När det gäller frågan huruvida den ansvariga landskapsregeringsledamoten skall sitta i kulturdelegationen eller inte innebär framställningen att det är fullt möjligt att ledamoten sitter där. Det är inget tvång, men det är inte heller något förbud, det skall sägas.

 

Utgående från det  måste man fundera: varför har det varit så här och vad skulle motivera att ledamoten sitter och vad skulle motivera ett förbud? Då nämner man den s.k. armlängdsprincipen att det skall finnas ett visst avstånd från politikerna till kulturlivet. Det är sant i sig, men när det gäller beviljande av de medel som kommer ur den kassa som Ålands folk betalar in, alltså skattemedel, så har Ålands folk ett visst intresse också via oss här i lagtinget som representanter och via den regering som en majoritet av representanterna utser, så jag ser det inte som så självklart att det skulle vara fel att man till viss del utövar och övervakar hur kulturmedlen delas ut. Sedan kommer alltid detta med kulturens frihet. Den är också begränsad på Åland, det skall vi ha klart för oss, de kulturmedel som beviljas ur självstyrelsekassan får inte motverka självstyrelsens syften. Vi har inte på det viset samma förhållande här som annars utan vår självstyrelse är uttryckligen ett skydd mot inverkan från en viss kultur för att upprätthålla en annan. Det här är alltid en balansgång och hittills har vi inte upplevt några sådana s.a.s. hot som självstyrelsen är ett skydd för, men det kanske kommer.

 

Utgående från detta skall vi i kulturutskottet ta oss an framställningen med stor noggrannhet och fundera på den.

 

När det gäller delegationens sammansättning och vad den skall följa måste jag säga att när vi nu har bildat fyra regeringar på fem år så inte är det riktigt bra om man samma dag skulle ha utsett ny kulturdelegation hela tiden utan nog finns det en poäng med att man skulle följa lagtingets sammansättning. Det garanterar också armlängdsprincipen i s.a.s. en nivå högre, eftersom lagtingets majoritet, lagtingets avbild har varit som modell för delegationens sammansättning. Det där kan vi diskutera i utskottet; det är en paragraf som ingår i framställningen, så det finns alla möjligheter att komma med kloka förslag från utskottets sida.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar upp frågan om ordet ”samordna” och påtalar att det finns ett behov inom åländskt kulturliv till samordning. Det kan jag hålla med om till viss del att när det finns ett stort utbud så händer det ofta att evenemangen kolliderar osv. Frågan är bara vem som skall sköta samordningen. Det är en ganska stor uppgift att handha och se till att det inte blir kollisioner. Jag tycker inte att det är myndighetens uppgift att samordna kulturlivet och på sätt och vis då också styra när evenemang skall hållas osv. Det här är en uppgift som mycket väl kunde ligga utanför landskapsförvaltningen, snarare på någon av kulturföreningarna som kunde ta det som en mycket viktig uppgift att sköta det här. Då kunde man från kulturdelegationens sida sedan ekonomiskt stöda just den verksamheten. På det sättet skulle jag hellre se att det skall fungera.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller kulturlivets samordning är ett problem att det inte finns något motsvarande som t.ex. inom idrotten, där Ålands idrottsförbund är en samlande organisation. Jag förstår mycket väl de tankarna att det är fel i princip att en myndighet skall vara samordnare, men så länge det inte finns ett samlande kulturförbund där föreningarna samarbetar tycker jag att kulturdelegationen skall ha uppgiften. Om den situationen skulle ändra kan det här skötas av en förening, men kulturdelegationen skulle ha som sitt ansvarsområde i lagen att se till att det görs. Det är inte så att kulturdelegationen uttryckligen måste göra det, bara man ser till att det görs.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

På den punkten har ltl Danne Sundman olika uppfattningar, och det har vi väl rätt att ha, men för mig är det viktigt att det här är en myndighet som fungerar som en myndighet och inte tar ett alltför stort operativt ansvar när det gäller kulturlivet utan snarare fungerar som den myndighet som stöder via ekonomiska bidrag och sedan också kan ta initiativ på kulturpolitikens område som sedan kommer till landskapsregeringen för beslut.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om myndighet är detta ingen fristående myndighet utan den är underlydande landskapsregeringen. Det innebär att den egentligen har alla de uppgifter som landskapsregeringen har och om landskapsregeringen driver kulturpolitik är det sedan kulturdelegationens delegerade roll att driva kulturpolitik, och i det ingår samordning. Det är av intresse för de medel som beviljas att de inte motverkar varandra, att man beviljar medel till två arrangemang som hålls samtidigt och sålunda konkurrerar ut varandra och båda blir dåliga. Visst tycker jag alltså att man skall kunna samordna när man beviljar medel och om inte styra så åtminstone ha en databas där man kan se om det finns evenemang som är på gång. Jag motsätter mig att man tar bort samordningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar upp frågan om att det borde vara lagtingets mandatperiod som skulle vara kulturdelegationens mandatperiod. Jag kan för min del och för socialdemokraternas del inte förstå varför just kulturdelegationen skulle ha en sådan mandatperiod när alla andra ÅHS-styrelsen, Postens styrelse, jämställdhetsdelegation och gårdsbrukskommissionen byter ledamöter när ny regering tillsätts. Jag kan överhuvudtaget inte förstå varför just kulturdelegationen skulle följa lagtingets mandatperiod när den är en myndighet som är underställd landskapsregeringen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det stämmer det att man sätter t.o.m. lagtingsledamöter i gårdsbrukskommissionen så att de inte har tid att gå på plenum heller, vilket ju kan ifrågasättas! När det gäller detta med armlängdsprincipen och om man vill skapa instrument för att garantera den, så är det här ett bättre förslag än att ta bort kravet på att ministern sitter i delegationen, om man är ute efter det s.a.s., vilket socialdemokraterna via sin kulturminister är ute efter. Jag tycker att det här var ett klokt förslag från liberalernas sida och vi kommer att granska det i kulturutskottet därför att det är inget intresse av att ha någon armlängdsprincip till sjukvård, jordbruksstöd osv., där är det inget tvivel om att man skall ha en aktiv politisk styrning, men här skall det vara en viss distans och då är det motiverat med ett sådant här förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det som är intressant att försöka utröna är varför landskapsregeringen egentligen vill göra denna i och för sig lilla ändringen. Jag tyckte att det replikskifte som ltl Gun Carlson, tidigare kulturminister, hade visade att syftemålet kanske är lite oklart.

 

Ett delsvar finner man här. Det sägs: ”Enligt den nordiska kulturpolitiska modellen håller kulturpolitiken ett avstånd till kulturlivet som skall få sköta och utveckla sig själva utan påverkan av politiska ideologier.”  Det där låter väldigt bra i en stor stat, men jag vill ändå varna lite för att det den åländska byråkratin växer lavinartat om vi skall kopiera allt krångel som vi har i våra stora byråkratiska grannländer. Jag tror att det är viktigt att man i alla sammanhang, också i de här sammanhang, försöker hitta smidiga, åländska lösningar. Det sägs också att avsikten med inrättandet av kulturdelegationen var att avlasta landskapsregeringen, precis som kulturministern var inne på, men problemet är, som jag ser det, att man också avlastar ansvarstagandet lite. Jag tycker att inom kulturpolitiken, likaväl som inom alla andra politikområden, måste väljarna kunna betygsätta om det förs en bra politik eller inte. Om vi t.ex. tittar på näringsministern, så kan man inte bara prata om de stora linjerna utan det är den dagsaktuella politiken som berör ålänningarna och där man formar situationen för dem. Och när jag nämnde näringsministern ser jag det som helt naturligt att han sitter som ordförande i näringskommissionen, i gårdsbrukskommissionen och inte sätter dit folk som inte riktigt vet vad handlar om. På samma sätt är det också så att om man är hälso- och sjukvårdsminister är det viktigt att man är styrelseordförande i ÅHS, det har jag diskuterat många gånger med sittande minister. Inte kan man kalla sig hälso- och sjukvårdsminister och basa över ett par tjänstemän på avdelningen, utan det är inom ÅHS som de stora resurserna används. Det är när det gäller det här som jag tycker att det är viktigt att väljarna får klart för sig vem det är som har det yttersta ansvaret. Det här förslaget tycker jag skapar bara oreda. De partier som på något sätt – jag hoppas det inte finns sådana, men om det mot förmodan skulle finnas – tycker att det är bra att ansvarsfördelningen är otydlig, att man inte vågar ta ansvar, så kan jag förstå att den här typen av framställningar kanske känns bra.

 

Jag tar ett exempel. Vi kan tänka oss, såsom det var tidigare att ledamoten Gun Carlson från centern fortfarande är utbildningsminister och kulturminister, hon har en viss kulturprofil, hon vill stödja åländsk kultur och man kan tänka sig, i och med att sossarna och centern nu samarbetar, att kanske rentav ledamoten Camilla Gunell sitter som ordförande i kulturdelegationen och vill förverkliga en annan kulturyttring. Det sägs i framställningen att kulturdelegationen kan vara en beredande instans för landskapsregeringen, och så kan det säkert vara, men nog tycker jag det är märkligt – i det exempel jag målar upp – om vi helt plötsligt har en kulturminister som vill gå åt ett håll, men en kulturdelegation som vill gå i den totalt motsatta riktningen. Inte kan man riktigt prata om att man är någon beredande instans om vi har en kulturdelegation som lever helt och hållet sitt eget liv.

 

Jag hoppas att man i kulturutskottet kan titta på de här frågorna. Trots allt handlar det också på det här området om de åländska medborgarna, att de inte har möjlighet att kunna utkräva ett ansvar.

 

Jag vill, fru talman, till sist säga att jag stöder det resonemang som ltl Danne Sundman förde om vikten av att samordna också resurserna till kulturen. Det kan inte bara vara det väsentliga att fördela utan det är också viktigt att man kan samordna resurserna så att man får bästa möjliga resursanvändning, så jag uttalar ett stöd för de tankarna.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Angående det sista som ltl Anders Eriksson tar upp om att samordna resurserna tycker jag att det är en annan sak än att samordna kulturlivet, att samordna evenemangen. När det gäller att samordna resurserna kan man göra det i dagsläget genom att i så fall styra medlen på det sättet och i så fall kanske betona att föreningar som går samman för att skapa större helheter belönas för det. Den möjligheten finns fortfarande. Det är inte det som jag avser med att samordna åländskt kulturliv, som det står i den gamla lagstiftningen. Där är det alltså en viss skillnad.

 

När det gäller situationen som ltl Anders Eriksson målar upp där ministern skulle vilja driva en kulturpolitik och delegationen en annan, så tycker jag att det med all önskvärd tydlighet kommer fram varför det skall vara så att delegationen tillsätts av landskapsregeringen och det har också enligt praxis varit så att ledamoten ansvarig för utbildnings- och kulturfrågor och ordföranden har varit från samma parti. Så har det varit från början sedan 1997. Detta för att det helt enkelt är så att delegationen och regeringen för samma kulturpolitik. Kultur är ett politikområde, precis som alla andra och även där behöver man ha riktlinjer och att regeringen drar upp sina strategier om vad man vill förverkliga under en mandatperiod.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag upplever att kulturministern ändå pratar mot sig själv i och med att hon menade att jag pratade om att samordna resurserna, medan det resonemang som ltl Danne Sundman förde handlade om att samordna evenemang. Jag ser det som ganska långt samma sak, precis det exemplet som ltl Danne Sundman gav, att man inte stöder två evenemang som konkurrerar ut varandra, så nog handlar det om samordning hela vägen av resurser, av evenemang, för att få ut bästa möjliga nytta av de medel som satsas på kulturen. Om vi är riktigt ärliga, vi är här på Åland med små förhållanden, så nog tycker jag att under de senaste veckorna här i lagtinget har vi sett att inte tänker nog alla riktigt exakt likadant inom alla partier, utan nog kan det vara vissa små avvikelser ibland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det här är ett bra lagförslag och det är en bra reform. Det är lite förvånande att oppositionen använder sig av den här framställningen för att profilera sig. Då skulle jag föreslå att ni lagmotionerar också att att mandattiden för ÅHS och jämställdhetsdelegationen t.ex. ändras. Det blir ett drygt arbete för oppositionen om man skall följa de principer och riktlinjer som man nu drar upp vad gäller kulturdelegationen.

 

Det är alldeles klart, och så här har det varit hela tiden, att vid ett regeringsbyte ändras sammansättningen i de myndigheter och organ som underlyder landskapsregeringen. Så har liberaler alltid fungerat när de har ingått i regeringar. Så har obundna fungerat, Ålands Framtid har, gudskelov, ännu inte i kommit i regering, men de skulle antagligen reagera precis på samma sätt. Detta är inte för att man vill vara dum med någon, varken liberaler eller några andra, utan det är så att de underordnade organen skall föra den politik som landskapsregeringen drar upp riktlinjerna för. På det viset blir de också ansvariga för sin politik, och det ansvaret prövar väljarna i nästa val.

 

Jag tycker att liberalerna måste förklara vad de menar med parlamentariska principer i det här sammanhanget. Det är ofta ett ord som används utan att man riktigt klargör vad man tänker på. Ofta menar man att det skall vara ett organ som är representerat av alla partier i lagtinget, alltså en allpartikommitté. Kulturdelegationen har åtminstone representanter från liberalerna – jag är inte helt säker på dess sammansättning just nu, den har, som sagt, bytt ganska många gånger. Men det som hände vid senaste landskapsregeringsbyte är att liberalerna förlorade sitt ordförandeskap, och så är det alltid i ett parlamentariskt system att de som har makten också har ansvaret. Då måste man ha ordförandeposterna i de här organen, om ansvaret skall kunna utmätas gentemot landskapsregeringarna.

Inte tror jag alls att de som nu förfäktar en helt ny princip är beredda att ta på sig den här modellen när de i sin tur kommer i regeringen. Man kan fråga sig: Varför har liberalerna inte genomfört detta långt tidigare än nu när man är i opposition? Jag tror att liberalerna kanske är det parti som under åren innehaft utbildnings- och kulturministeransvaret mest av alla. Det är en ganska traditionell liberal politik som har förts inom den här sektorn.

 

Fru talman!

Om man nu ser på hur det har varit och hur systemet i allmänhet fungerar, inte bara här utan också på andra ställen, så tycker jag att det här är ett väldigt konstruerat politiskt förslag som man nu lägger fram. Jag är intresserad av att höra om det här är ett principiellt resonemang eller gäller det nu plötsligt bara kulturpolitiken eller skall det genomföras av oppositionen i alla tänkbara organ som vi har som underlyder landskapsregeringen?

 

Det finns också de som här har talat om att kulturdelegationen skall samordna evenemang och resurser. Detta har länge varit en diskussion och det utgår från att man tycker att det är på något vis dåligt att det t.ex. ges tre konserter under ett veckoslut. Då har man sagt här att då skall man bara understödja ett evenemang. Jag tror inte att de kulturpolitikerna kommer att leva länge. För att alla skall bli likabehandlade måste de väl få lika mycket stöd i princip om de genomför ett kulturevenemang som är berättigat till stöd. Hur skall man annars upprätthålla den principen, som vi väl anser vara grundläggande? Vi kan dra en parallell till fotbollen. Tänk om man skulle säga att det får bara spelas en fotbollsmatch varje lördag, de andra får inte något stöd! Ingen människa skulle komma på den idén!

 

Det är nog så att för att kulturlivet skall blomstra skall det vara så fritt som möjligt. Om det krävs samordning skall det ske genom någon slags organisation på den nivå där kulturorganisationerna finns samt i ett samarbete mellan dem. Det resonemang som landskapsregeringen för i framställningen är helt rätt, att det inte är landskapets myndigheter som skall samordna när den och den får ha konsert och då får du stöd! Det är som någon sade i bänkraden, att det låter mera som stalinism än som kulturpolitik.

 

Om man vill reglera från toppen när det skall vara konserter och teaterevenemang samt vilka som skall få stöd om man följer kulturdelegationens beslut, så hör inte socialdemokraterna till dem som förfäktar en sådan samordningspolitik i kulturdelegationen.

 

Nej, fru talman, det är nog bäst att kulturdelegationen sysslar med det som man har som uppdrag, alltså att bevilja stöd och bidrag samt att förverkliga den kulturpolitik som landskapsregeringen har dragit upp i sitt kulturprogram och i andra dokument. Det är sedan upp till kulturfolket att själva organisera sig och att genomföra sina projekt när de har möjligheter och finner att det bästa tillfället föreligger.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Man får tacka vtm Barbro Sundback att hon går upp och kvitterar att den här framställningen har stöd hos henne här i lagtinget, att den går igenom, det är mycket bra, tack, och att vi vet att ministrarna i landskapsregeringen har sossegruppens stöd! Det värmer.

 

När det gäller armlängdsprincipen är det därför framställningen kom hit. Nu verkar det reta socialdemokraterna att liberalerna kom med en bra idé, som ju är synnerligen konstruktiv och bör övervägas. Jag tycker att man har en lite konstig inställning till konstruktivt sakfrågepolitiskt arbete. Det här borde man fundera på och inte avfärda direkt om man är för armlängdsprincipen inom kulturpolitiken, där den är motiverad. Den är inte motiverad inom sjukvård, gårdsbrukskommission eller vad det gavs för exempel. Där kan politikerna vara limmade med verksamheten.

 

Jag måste ta avstånd från att man som blivande talman säger, att gudskelov att inte den och den har varit med i regeringen. Jag har visserligen bett gud om välsignelse för Ålands folk när det har kommit nya regeringar, men jag aldrig sagt så där om något parti, att gudskelov att de inte är med osv. Där tycker jag att vtm Barbro Sundback borde be om ursäkt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet inte var ltl Danne Sundman var, men jag tyckte att jag ganska klart sade att jag tyckte att det här var en dålig idé, utgående från de grundläggande principer som jag tycker att skall gälla för ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen och deras underordnade organ och det fria organisationslivet, speciellt inom kulturen. Det finns också de som tycker att det här är en bra idé och jag tycker att de argument som har kommit fram inte är övertygande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har varken blivit övertygad eller avfärdad utan jag tycker att det här är en konstruktiv idé som vi borde fundera på i utskottet och sedan komma med ett förslag hur lagtinget skall besluta. Men det är på förhand bestämt att när det kommer en idé från oppositionen skall den förkastas; oavsett om vi hittar på var det ligger 100 kilo guld nedgrävt så säger man från regeringen nej, det är oppositionens idé, det går inte! Jag tycker att man kunde vara lite mera konstruktiv och i alla fall diskutera kring vad detta har för inverkan på den s.k. armlängdsprincipen. Jag försöker föra en sakpolitisk diskussion, men man avfärdar det direkt och det är regeringsmaktens ord som gäller, punkt och slut! Det är faktiskt lite nytt från socialdemokraternas sida, men kommer man fram till köttgrytorna så blir man så småningom ganska mätt, tydligen!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar att vi för en diskussion nu och jag har ganska bestämda uppfattningar om det här och det är kanske det som ltl Danne Sundman inte klarar av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Liberalerna har alltid sagt att kulturpolitiken är en företeelse som inte skall leva efter politiska svängningar utan att den skall vara långsiktig. Vtm Barbro Sundback brukar ha gott minne och veta vad som har pågått här i lagtinget under långa tider och jag har nu framför mig ett dokument från 23 april 1996, då liberalerna i samband med med att omorganiseringen av landskapets kulturförvaltning togs upp sade så här: ”Ålands kulturdelegation tillsätts på parlamentarisk grund för den tid under vilken lagtingets mandatperiod varar.” Det är alltså ingenting som har kommit upp i ilskan när vi sitter i i opposition, utan det har varit vår politik hela tiden och vi önskar ta upp det i och med att det är en ändring föreslagen i framställningen.

 

Vtm Barbro Sundback frågar vad vi menar med ”parlamentarisk grund”. Det finns vissa principer. Vi kan också säga att fördelningen skall spegla lagtingets mandat, i kulturutskottet får man diskutera vilken utformning som skulle vara bäst.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror faktiskt jag kommer ihåg det där från 1996. Det föregicks av en uppvaktning i landskapsstyrelsen under ledning av ordföranden rektor Sten-Erik Fagerlund vid Ålands folkhögskola. Jag var med då och jag hade delvis annan åsikt, men jag kommer inte ihåg om det var i den där frågan. I alla fall har liberalerna efter det innehaft ansvaret för kulturen flera gånger, åtminstone nu senast med Lars Selander, och då hade det varit ett ypperligt tillfälle att genomföra den här reformen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag har inte så gott minne att jag kommer ihåg den uppvaktning som vtm Barbro Sundback talar om. Det stämmer att vi har haft en kulturansvarig så länge vi satt i landskapsregeringen, men det var fråga om ett år och man hinner inte göra hur mycket som helst på ett år heller; också den nu sittande landskapsregeringen har sagt att man inte hinner så mycket. Jag tycker inte att det på något sätt tar udden av det, utan vi har hela tiden arbetat för att kulturpolitik är ett område som helst och bäst sköts av en delegation som har ett bredare mandat än den sittande landskapsregeringen samt också att en långsiktighet garanteras i och med att man sitter hela lagtingsperioden i stället för att riskeras att avbrytas när landskapsregeringarna byts.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Skräcken för avbrott tycker jag inte att man skall odla så mycket. Det kan kanske t.o.m. vara till fördel för kulturen och för kulturutövarna. Det är inte så att alla partier kanske är lika positivt inställda till kulturpolitiken, så att tanken att långsiktigheten skulle vara det absolut bästa för kulturen tror jag att är svårt att slå fast bara så där rakt av. Det har tydligen tagit 100 dagar för den här landskapsregeringen att få till stånd bl.a. den här förändringen i lagstiftningen, så hade den här frågan varit prioriterad hos liberalerna tror jag nog att man skulle ha hunnit med den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vi kommer att få intressanta diskussioner i kulturutskottet. Det har framförts många synpunkter på hur man kan se på det här förslaget. För egen del är det två saker som jag har fastnat vid i den här diskussionen och som jag önskar kommentera här och nu.

 

För det första handlar det om huruvida kulturansvarig ledamot skall sitta som ordförande eller inte i kulturdelegationen. Om man vill ha ett system som bygger på att landskapsregeringen och i sista hand majoriteten i Ålands lagting skall kunna styra den politik, det må sedan vara kulturpolitik eller någon annan politik, så bygger det också på att vi som politiker klarar av att fatta mera av principbeslut, ramar, för hur vi vill att utvecklingen skall ske. Det här borde vara speciellt intressant för oss som förespråkar att överta mera behörighet inom olika områden vad gäller självstyrelsen därför att ju mer områden och ansvar vi får desto mer tid skulle det komma att ta om det är så att vi skall sitta med från landskapsregeringen och fatta alla detaljbeslut. Det skulle sluta med att landskapsregeringen inte skulle ha någon som helst tid att sitta och fundera på de långsiktiga frågorna därför att man hela tiden skall sitta och fatta detaljbeslut. För egen del tycker jag att det är rätt naturligt att det vikigaste är att det finns ramar som är fastslagna av Ålands lagting, ytterligare specificerat av landskapsregeringen för att sedan verkställas av de olika underlydande organen. Det är för mig i alla fall en självklarhet.

 

Vad gäller frågan om mandatperioden är det också rätt intressant. Vi har under den senaste tiden åtminstone diskuterat frågor om parlamentarism och hur lagtingsarbetet skall fungera. Nu är det så att vi har parlamentarism i den åländska politiken i dag; och om det är på det sättet att det organ som sitter inte är utsatt av sittande landskapsregeringen hur skall man då  kräva ut det politiska ansvaret av den kulturdelegationen? Det blir rätt knepigt om det är så att det är en helt annan; det kan ju sluta på det sättet att delegationen är tillsatt av dem som sedan helt och hållet kommer att sitta i opposition, i värsta fall, i och med att vi också har möjlighet till minoritetsregeringar.

 

De här två frågorna är för mig ganska klara och därför har jag också sett det som att det är rätt lätt att stöda det förslag till förändringar som nu ligger.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Ltl Mats Perämaas förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsrege-ringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående miljölagstiftning och miljötillstånd. (S 4/2004-2005).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 11.4, har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

 

”att landskapsregeringen till höstsessionen förelägger lagtinget ett lagpaket med syfte att tydliggöra regelverket och påskynda miljötillståndsförfarandet för att därmed skapa förutsättningar för  ett långsiktigt miljöarbete.”

 

Detta kallas ltl Mats Perämaas förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, den som röstar för ltl Mats Perämaas förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Det understöds.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och har understötts. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej,  Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren borta, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 13 nej-röster.

Lagtinget har därmed beslutat att anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående åtgärder för att underlätta generationsväxlingsproblematiken och uppmuntra entreprenörskap. (HM 4/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det åländska näringslivet har karaktäriserats av många små företag med ivriga entreprenörer som brinner för sin sak. Tyvärr visar trender att entreprenörsandan i det åländska samhället håller på att falna. Detta beror enligt mitt förmenande på flera saker, bl.a. en överstor offentlig sektor som sysselsätter oproportionerligt många, vilket medför att behovet minskar av att ordna sin egen sysselsättning. Det här ser vi tydliga exempel på i vissa regioner på Åland och det har också i nyheterna varit inslag från samhällen i Sverige där man har stora militära anläggningar. Då får man på samma sätt en sådan utveckling inom samhället att det stannar av, man förlitar sig på arbetsplatserna och först när man drar in regementen börjar man fundera på utveckling och då kommer man på, ja, men, att man inte alls funderade på det tidigare! Här har vi kanske skärgården där alla går och trånar efter ett välbetalt jobb på en skärgårdsfärja.

 

Ökad byråkrati på flera nivåer gör att man inte orkar kämpa mot väderkvarnarna. Det här kanske främst är sådana entreprenörer som hittar på en idé som kräver t.ex. miljötillstånd när man får höra, att det kan ta två år innan du får det! Då är det bara att ge upp direkt för då måste man satsa sin energi på något annat. Då skall man också tänka på den redan befintliga byråkratin som till stor del givetvis är befogad för företagare, deklarationer, momsdeklarationer osv.

 

Entreprenörskap och entreprenörsanda har traditionellt varit något man växt upp med på Åland, man talar om den s.k. Västanträskandan. Sådana här miljöer existerar inte naturligt på samma sätt i dag. Det skulle jag säga att man kan härleda till vad jag brukar kalla för ”välfärdsförgiftning”. Jag vill påstå att det också finns baksidor med välfärdssamhället.

 

Förr, fru talman, umgicks generationerna, man var hemma i byarna, man umgicks kanske tre generationer emellan och man insöp atmosfären som fanns. Nu har vi ett sådant system att på dagarna dräneras byarna, de som arbetar far och jobbar på en centralt belägen arbetsplats i större utsträckning, barnen är på dagis och ingen är hemma i byn. På det här sättet kommer miljöerna bort.

 

Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem som det gamla sättet att tänka förorsakade, alltså välfärdssamhället. Man borde återskapa miljöerna inom ramen för välfärdssamhället. För att råda bot på detta borde entreprenörskap och innovation genomsyra utbildningssystemet, och den åländska ungdomen skulle genom det få föra den åländska entreprenörsandan vidare.

 

Samtidigt med detta, fru talman, går en hel generation av företagare, födda i huvudsak på fyrtiotalet, snart i pension och det gör att många företag blir lediga och borde övertas av yngre krafter. Det finns bl.a. en lokal företagsbörs för detta – ett bra initiativ, tycker jag.  Mot bakgrund av att många ungdomar dessutom i Sverige och tenderar att i större utsträckning blir kvar där är det än mera angeläget att framtidens arbetsplatser skapas på Åland för dessa för att undvika en s.k. omfattande brain-drain.

 

Fru talman!

Som representant för sjuttiotalisterna, som ju är den generation som skall ta över efter fyrtiotalisterna, så känns den här utvecklingen väldigt angelägen. Man kan måla upp många hotbilder, men de behöver inte besannas utan man kan säkert komma med åtgärder. Sammantaget bör en övergripande strategi tas fram som sätter fokus på den beskrivna problematiken och listar åtgärder från samhällets sida för att underlätta generationsväxling och uppmuntra entreprenörskap som innehåller åtgärder främst inom närings- och utbildningspolitiken.

 

Med anledning av det jag sagt föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen om att landskapsregeringen tar fram en strategi och en åtgärdsplan för att underlätta generationsväxling och uppmuntra ökat entreprenörskap i det åländska samhället.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman förknippar den offentliga sektorn på Åland med bristen på entreprenörskap i landskapet, vilket är helt felaktigt och taget ur den bottenlösa obundna samlingsmyllan. Jag skulle rekommendera ltl Danne Sundman att studera slutsatserna från det europeiska seminariet i Wien den 23 och 24 september 2002 om företagsöverlåtelser. Inte ett ord finns nämnt om att den offentliga sektorn skulle vara hindret för entreprenörskap, utan snarare tvärtom en förutsättning för det. Barndagvård, äldrevård, sjukvård och offentlig service är byggstenar och förutsättningar för mångas företagande. Det ltl Danne Sundman nämner i sin motion om generationsväxlingsproblem är inget unikt för Åland utan delas av hela EU-området. Ca en tredjedel av alla företag i Europa är föremål för en överlåtelse under de närmaste tio åren. Man räknar med att ca 300.000 små och medelstora företag samt 310.000 enmansföretag kommer att byta ägare varje år. Denna uppgift är hämtad från EU:s generaldirektorat för näringslivets expertgrupp.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

För min del befinner jag mig i Ålands lagting som representerar Ålands folk som uppgår till 26.000 personer som är 0,005 promille av Europas befolkning, så vi har en lite annan skala på våra problem här på Åland. Det finns också forskning som visar – mot bakgrund av det svenska samhället – att när man har en överstor offentlig sektor lokalt på ett ställe har givetvis folk sin försörjning ordnad, man behöver inte fundera på hur man ordnar den och då finns det inte folk att ta över företagen, så det finns klarlagt i forskning att en stor offentlig sektor innebär det. Om man säger att man inte skulle ha någon offentlig sektor, ingen välfärd alls, så skulle det ha andra effekter, men eftersom man på Åland har världens största procentuellt sätt innebär det att befolkningen blir uppblåst med att jobba inom offentlig sektor.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Då skulle jag vilja be ltl Danne Sundman att redogöra för de referensuppgifter han har fått från Sverige eftersom jag åberopar ett seminarium där man har tillfrågat en mängd olika intressenter när det gäller företag. Jag skulle alltså vilja ha en precisering av ltl Danne Sundman.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ett bättre exempel är kanske de ytterst välbetalda tjänster vi har på skärgårdsfärjorna. Jag klandrar absolut inte dem som jobbar där och inte klandrar jag dem som har förhandlat fram de höga lönerna, men detta gör att man som skärgårdsungdom i stor utsträckning – det finns många exempel från den åländska skärgården – går och trånar efter ett sådant arbete, för det är givetvis tryggt och bra och man har en hög lön, särskilt i förhållande till utbildningsnivå som gör att man inte behöver fundera på: skall jag börja med en stugby eller skall jag börja med fiske, jordbruk osv., utan man får sin försörjning och då behöver man inte bry sig. Jag skulle säga att det är vår region som drabbas värst av det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Den strategi som ltl Danne Sundman åberopar anser jag onödig. Det beror antagligen på att ltl Danne Sundman inte har tillgång till det vi jobbar med i landskapsregeringen eller väljer att aktivt inte följa med den politik vi driver. Jag skall nämna några av de saker som berör entreprenörskap och företagande. Vi lyfter fram det i alla våra dokument. Vi har det som en ledstjärna i vår politik. Jag skall ta konkreta exempel. I fråga om Arbeta och bo ändrade vi inriktningen; vi sade att man inte bara skall jobba med att få hem folk utan också jobba med att få företagare, precis det som ltl Danne Sundman beskriver. Vi har satt igång en ny verksamhet i det s.k. Växthuset där nya entreprenörer får komma in och få stöd och hjälp för att komma vidare med sina idéer. Vi står i beråd att gå in och hjälpa till när det gäller det nya Investerings Ab med utredningar. I all utbildning lyfts entreprenörskap fram i styrdokumenten. Vi har tillsammans med olika organisationer ordnat mässor om nyföretagande. I alla avtal som vi nu håller på och går igenom med handelskammaren, företagarföreningen, rådgivningen på landbygdscenter, försöksstationen och liknande lyfter vi fram företagande och entreprenörskap. Vi har sett till att det är bättre förutsättningar när det gäller startstöden för nya jordbrukare. Vi kommer att i de nya målprogrammen lyfta fram diversifieringen på landsbygden bara för att det skall ges möjligheter till nyföretagande på landsbygden. Lägger vi därtill att vi i dag jobbar mellan avdelningarna, jag själv har ett intimt samarbete med utbildningsansvarige och med miljöansvarige bara för att driva en miljöpolitik, en utbildningspolitik som främjar entreprenörskap. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag känner till flera delåtgärder som görs, främst på näringsavdelning och det är ingenting som jag förnekar på något vis utan jag vill bara att man skulle sammanställa detta i en strategi och med en åtgärdsplan för att sedan komma till lagtinget med den för att vi skulle kunna debattera den här. När det gäller motionen sätter den egentligen fokus på utbildning;  jag upplever att man redan i grundskolan borde ha entreprenörskap på schemat. Jag tror nog att näringspolitiken är i skick till den delen och man har länge jobbat med de här frågorna. Det stämmer också att det inom utbildningsväsendet finns i styrdokumentet, men det finns ingen annanstans utom i styrdokumentet, utan det är samma gamla korvstoppning i skolan som vi har hållit på med i 150 år, skulle man lite krasst kunna säga. Utvecklingen har inte gått så mycket framåt när det gäller den här saken. Min idé är att för att ersätta s.a.s. de naturliga miljöerna som fanns förr i byarna så måste man återskapa dem där människorna är i dag, alltså i skolorna, där ungdomarna är, så det är det som motionen sätter fokus på.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

En vacker åtgärdsplan löser på intet sätt de här problemen utan det är konkreta åtgärder. Jag räknade upp sju-åtta åtgärder som vi har vidtagit. När det gäller miljöerna som inte finns tror jag inte vi kan återskapa gamla bondemiljöer och liknande, utan det är nya miljöer, typ Itiden, på högskolan, på seminarier som ordnas inom gymnasialstadiet, sådana miljöer på vilka kunskapsnätverken byggs upp. Jag glömde att säga att vi håller på och samarbetar med institutioner både i Sverige och Finland för att kunna ta in kunskap och skapa förutsättningar för nytt entreprenörskap. Men någon vacker plan här i lagtinget tror jag inte för frågan framåt, utan det är som sagt konkreta åtgärder. Landskapsregeringen har i det fallet satt igång ett jättearbete på alla plan, vilket jag beskrev här, i syfte att få igång nyföretagande och flera ben att stå på.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Min motion skall inte på något vis uppfattas som kritik mot de åtgärder som har vidtagits utan jag vill bara att man skulle ta ett samlande grepp och redovisa dem för att få en debatt kring det. Man kan säkert säga att det inte är någon nytta med det utan det är bara palleralla, men så tycker inte jag utan om man från landskapsregeringen kommer med en sådan här redogörelse till lagtinget, så inte har vi något vidare stort självförtroende i oppositionen, men kanske vi kan komma med någon enstaka god idé till – förutom de fantastiskt fina idéer som regeringen har full koll på! Jag raljerar lite, men ni förstår. En debatt kring det här är också bra för samhället; då står det i tidningarna, det hörs på radion att vi diskuterar det här och folk får information också den vägen, så man skall inte förakta det att landskapsregeringen meddelar sin politik till lagtinget. Det är kanske alltför ofta så att regeringen jobbar på i sina korridorer och rum och inte informerar utåt. En alldeles utmärkt arena för regeringspartierna och för landskapsregeringen att informera om sin politik är att nämna ett meddelande om den till lagtinget; man borde ha flera sådana meddelanden. Det är också en diskussion om hur parlamentarismen skall fungera. För mig som oppositionspolitiker är det viktigt att kunna granska den politik som regeringen för och då behöver det komma sådana här meddelanden, i samband med budgeten eller som meddelande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att man skall ha en så negativ uppfattning om entreprenörskapsandan på Åland i dag. Jag tror att man nog kan säga att den är mycket blomstrande. Jag fäste mig särskilt vid den respektlösa synen som ltl Danne Sundman ger uttryck för gentemot skärgårdsborna och skärgårdsungdomarna, speciellt killarna, att de bara går och trånar efter att få ett jobb på färjan. Det var liksom hans uppfattning om entreprenörsandan i skärgården. Ser vi på den statistik vi har, den färskaste jag har är från 2003, så finns det 2000 företag på Åland. Av dem finns över 200 i skärgården, dvs. skärgårdsborna är duktiga entreprenörer. Dessutom kan man säga att av de 2000 företagen är 1500 sådana som har färre än fyra anställda, dvs. i allmänhet kanske bara en eller högst två. Jag tycker alltså att skärgårdsborna är goda entreprenörer, deras svårigheter att verka är betydligt större än på fasta Åland eller i omkringliggande regioner, så jag vill ta avstånd från ltl Danne Sundmans påstående i detta avseende.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När vtm Barbro Sundback säger att jag är negativ är jag inte negativ till dagens situation, som är svår att vara negativ till, men jag ser det ur ett framtidsperspektiv, jag ser framåt och jag diskuterar inte bara dagens situation. Jag är inte på något vis respektlös mot alla skärgårdsungdomar, långtifrån, jag ser att det här är en av ingredienserna som kanske påverkar detta i skärgården. Det finns många duktiga entreprenörer i skärgården. Där har man faktiskt det typiska mångsyssleriet kvar som till viss del har försvunnit på fasta Åland av delvis samma orsak, så det håller jag helt med om. Det är fel att kalla mig för respektlös. Men jag vill lyfta fram sådana här saker som kanske är lite kontroversiella och lite smått pinsamma för det är faktiskt så att det är vi här i lagtinget som har tagit i budgeterna, som har anställt de här människorna och som upprätthåller det här systemet – jag skyller inte på någon än oss själva!  Jag brukar lyfta fram sådant som är lite jobbigt att veta att finns och så är det kanske med det här också!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman vill framställa sig i någon slags hjälteroll här huru han tappert lyfter fram sådana sanningar som han kanske tror att vi andra upplever som obehagliga, men jag har inte några sådana känslor för skärgårdstrafiken. Vi vet att det är välavlönade jobb och det är helt naturligt att om man har den utbildningen önskar man gärna ett sådant jobb. Det finns många välavlönade jobb inom förvaltningen som är åtråvärda, det finns läkare och det finns alla möjliga, och det är bra att det finns sådana jobb.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Förutom att jag har kallats pretentiös får jag nu lägga till hjälte på min lista av ord som beskriver mig. Tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Jag vill återknyta till generationsväxlingen som tas upp i hemställningsmotionen. Jag vill citera en del från det som togs upp på Wien-seminariet år 2002, där det drogs en del värdefulla slutsatser om generationsväxlingsproblemet.

 

”En av de mest kritiska faserna i ett företags livscykel inträffar när det byter ägare och ledare. Överlåtelser av företag kan ske inom familjen, till anställda eller till utomstående. Företagsöverlåtelser utlöses fortfarande mycket ofta av att företagaren går i pension. Pensionering är dock bara ett skäl. Andra viktiga skäl till överlåtelser är personliga beslut, t.ex tidig pension eller byte av yrke, en ändrad konkurrenssituation, t.ex förändrade marknader, nya produkter eller

nya distributionskanaler eller personliga händelser som skilsmässa, sjukdom eller dödsfall.

 

  1. Att förbereda en företagsöverlåtelse är en lång och komplicerad process som kan medföra många svårigheter. Den första typen av svårighet är psykologisk eller känslomässig. Många företagare, särskilt de som har skapat och byggt upp sina företag under många år, är mycket motvilliga mot att släppa dem ifrån sig och att förbereda överlåtelse av dem. Överföring av kunskap och färdigheter sker mycket sent och ibland inte alls. Resultatet är att överlåtelsen av företaget ofta inte är tillräckligt väl förberedd. Detta är inte bara en fråga som berör den som överlåter företaget, utan påverkar och begränsar även förberedelsetiden för köparen eller övertagaren eller deras närmaste medarbetare.

 

  1. Den andra typen av svårighet är knuten till komplexiteten i en företagsöverlåtelse och det faktum att företagaren inte har den erfarenhet av eller kunskap som krävs för att hantera situationen. Företagaren vet kanske inte vem han skall kontakta för att få hjälp eller information. Kunskapsöverföring hör till de potentiella problem företagare och särskilt ägare oroar sig för. Hur skall de överföra sin inneboende kunskap till nästa generation? I en överlåtelsesituation ses ofta överlämnande av kontaktnät eller personliga relationer, motvilja mot att dela ledningsansvaret och trycket att fortsätta att framgångsrikt leda företaget som potentiella problem.

 

3.    Den tredje typen av hinder kan ha att göra med nationell lagstiftning, särskilt bolagsrätt, skatter och administrativa formaliteter. Exempel på sådana problem kan vara höga arvs- och gåvoskatter, finansiering, problem med ändring av företagsform när överlåtelsen förbereds och problem som hindrar ett fortsatt partnerskap när en partner dör eller går i pension. De problem som uppstår vid en företagsöverlåtelse kan också bero på företagets storlek. Större företag kan vanligen stödja sig på råd från interna eller externa experter som känner till den relevanta lagstiftningen och de utmaningar som kommer. Ägare till mindre företag har mycket mindre kunskap om frågor som rör överlåtelse av företag.

 

Enligt experterna kommer allt fler av dessa överlåtelser att ske utanför familjen till utomstående. Många företag kommer därför att bli tillgängliga för blivande företagare att ta över. Av personliga skäl kommer företagare dessutom oftare att överlåta ägandet av sina företag före pensionsåldern, och ett ökande antal företagare kommer att stanna i samma företag en kortare tid och inte under hela sin livstid som tidigare.

 

Som avslutning på sitt arbete lade expertgruppen fram följande förslag rörande stödåtgärder:

 

• Inrätta ett ”europeiskt centrum för företagsöverlåtelser”,

en virtuell europeisk plattform för att samordna insamling

av information, utbyta bästa lösningar i Europa och

underlätta gränsöverskridande samarbete. Liknande

centrum bör också skapas på nationell nivå.

 

• Skapa en europeisk marknadsplats för säljare och köpare,

länkad till centrumet för företagsöverlåtelser, för att

knyta ihop befintliga nationella databaser och stimulera

länder som ännu inte har sådana databaser att inrätta

dem. Där är Åland och Finland föregångare med företagsbörser.

 

• Håll regelbundna europeiska seminarier och möten om

speciella frågor som rör företagsöverlåtelser för utbyte av

bästa lösningar. Resultaten från dessa kan därefter

användas som underlag för nationella, regionala och

lokala seminarier och möten.

 

• Utforma alternativa eller kompletterande skräddarsydda

utbildnings- och ledningsverktyg för små befintliga och

framtida ägarstyrda företag och familjeföretag.

 

• Lansera offentligt initierade stödprogram och forskning

om företagsöverlåtelser.

 

• Ägna överlåtelser lika mycket uppmärksamhet som nyetableringar.

 

Enligt den österrikiska forskning som presenterades vid seminariet överlever 96 procent av de framgångsrika företagsöverlåtelserna de första fem åren efter en överlåtelse. Utsikterna till överlevnad är därmed bättre än för nystartade företag, av vilka 75 procent ännu driver verksamhet efter fem år.

 

Så till sist en liten förundran: Vem skulle vilja bli företagare på Åland då man ofta hör från etablerat företagarhåll att en företagare på Åland jobbar dygnena runt och minst sju dagar i veckan, och inte heller haft semester på dom sista 30 åren. Sådan information kan skrämma bort det bästa lilla företagarämne!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag får tacka för ett intressant anförande. Resonemanget på seminariet är helt i enlighet med det som motionen tar upp. Det är samma problem fast i en annan skala som jag vill visa på. När du säljer ditt företag säljer du i princip ditt liv, en företagare lever med sitt företag mer eller mindre, det är ens vänner som är ens kunder osv., så det är svårt att sälja det. Om man jämför med offentlig sektor sätter man in en annons när man går i pension – häromdagen hörde jag om en ledande tjänsteman inom kommunalförvaltningen, i den största kommunen på Åland, som går i pension och den nya kommer dit efter och de går inte ens dubbelt några dagar utan man läser in sig och har tid med det, så det är någonting helt annat än de utmaningar ett företagsköp har. Med vårt skolsystem lär vi folk till manschettarbetare, det är det som man lär sig i skolan, man lär sig inte att bli företagare, det finns s.a.s. som ingen utbildning för att uttryckligen bli företagare och entreprenör. Man kanske borde lära sig att förstå att det kanske är en charm med att jobba åtta dagar i veckan 30 timmar i dygnet, stundtals, för att sedan få ut någonting mera än bara en fortlöpande månadslön. Kanske att man skapar sysselsättning åt x antal personer, det kan också vara någonting värdefullt som entreprenörerna . Det här tänket lär vi inte våra ungdomar i dag. Det Europeiska centret är säkert en bra idé, men det funkar inte riktigt så. T.ex. glasförsäljaren från Föglö, han kan inte ringa till det Europeiska centret och någon spanjor kommer och köper hans firma, utan det måste göras lokalt. Jag efterlyser just sådana här åtgärder, men i ett lokalt perspektiv.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Vi måste ta till oss kunskap som bildas på andra håll än just bara på Åland, vi måste kunna ta till oss erfarenheter från Europa. Vi är med EU och vi skall då naturligtvis tillvarata de erfarenheter man får inom EU. Naturligtvis ser jag den offentliga sektorn som ett komplement till den privata företagsamheten, inte som ett hinder.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är så att det finns många goda idéer på EU-nivå, på olika seminarier och också i de enskilda länderna runt om oss. Utmaningen för oss är att vi är bara 26.000 människor, vi har bara en liten offentlig förvaltning; trots att den är världens största procentuellt sett är antalet människor få. De åtgärder vi skall göra här skall träffa rätt och de skall vara rätt i skala. Mot bakgrund av den fokus som EU sätter på problematiken borde vi också sätta ett lokalt fokus och säga att med anledning av det här problemet skall vi göra på Åland på det här sättet. Man kan inte ha så här storskaliga funderingar som man hade på seminariet, även om grundidén är densamma måste fokus ställas om.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag är ute efter att man inte skall göra om samma misstag två gånger. Om några andra har gjort misstaget förut skall inte vi behöva göra dem fortsättningsvis. Det är väl lite det jag förknippar med att tillgodogöra sig andras erfarenheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående gemensamt fiskekort för landskapets egna vattenområden. (HM 14/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Den här motionen är inte så komplicerad att förstå eller att förverkliga och det finns absolut ingenting politiskt kontroversiellt i den heller, till skillnad från vissa andra av de motioner jag har lämnat in under den här perioden. Den handlar helt enkelt om att minska byråkratin och att göra det enklare för alla, både för tjänstemännen i landskapet men framför allt för yrkesfiskaren.

 

Ett av de stora problemen inom det yrkesmässiga fisket i dag är bristen på fiskevatten och orsaken till det är att det mesta vattnet är privatägt och att det på dessa inte erbjuds arrendemöjligheter.

 

Landskapets egna vattenområden är därför av stor vikt för de yrkes- och binäringsfiskare som ännu så länge finns kvar. Landskapets vattenområden är i dag uppdelade i 17 olika fiskekortsområden och det är så att yrkesmässigt fiske på dessa vattenområden kräver i dag en skild ansökan om tillstånd samt att man måste lösa fiskekort på varje enskilt vattenområde; detta även om områdena ligger i närheten av varandra.

 

Detta försvårar och fördyrar tillträdet till dessa fiskevatten för yrkes- och binäringsfiskaren och för landskapets del skulle det vara angeläget att förenkla utnyttjandet av dessa vattenområden genom att införa ett tillstånd och ett årskort för alla vattenområden. Det skulle även innebära lite bättre möjligheter för den hårt ansatta yrkesfiskaren i dag att söka sin utkomst och skall vi vara ärliga måste vi göra allt och lite till från politiskt håll att inte fisknäringen dör ut helt och hållet. Det här är en liten förändring som inte borde stöta på något bekymmer att genomföra.

 

Det har kommit till min kännedom att efter jag har lämnat in motionen håller fiskeribyrån på att bereda en ändring av reglerna för landskapsregeringens vatten, så jag ser positivt på en förbättring i den här frågan.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett fiskekort införs för alla landskapets egna vatten.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Bara en petitess, men jag initierade faktiskt detta ärende med fiskeribyrån före motionen kom in. Om det började bereda ärendet efter motionen kom in, så är det väl okej. Vi kommer på torsdag att diskutera den här frågan. Jag håller med ltl Fredrik Karlström när det gäller byråkratin och liknande, men jag har diskuterat med byrån och det finns vissa saker man måste fundera på, som vad vi får in totalt penningmässigt och är det så att man sätter ett kort för alla 17 områden kan nivån bli lite högre, så det där måste vi titta på så att vi får det att gå ihop. Det finns också en annan aspekt: vissa av dessa områden är mera attraktiva och vi får inte ställa till det så att det blir utfiskat och för hård belastning. I grunden har jag dock samma åsikt som ltl Fredrik Karlström i frågan och vi skall, som sagt, diskutera den på torsdag i landskapsregeringen på överläggning. Jag har ett PM i frågan som jag inte har hunnit läsa ännu.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är en skillnad på fritidsfiskare och yrkesfiskare. Jag tycker att det eventuellt kan finnas kvar för fritidsfiskarna, men jag tycker att det är lite halvkonstigt att man som yrkesfiskare, som skall försöka få sin utkomst från landskapets vatten, måste betala ett visst antal euro per fiskeområde. Egentligen kanske ni på torsdag borde diskutera om man skulle ta bort avgifterna för yrkesfiskarna, de som alltså försöker leva på den här resursen som landskapet har. Jag ser med tillförsikt fram emot att landskapsregeringen förstår det här och kommer att ändra det så att det utgående från yrkesfiskarna sett blir så bra som det bara är möjligt att göra det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Vi kommer att försöka hitta en lösning, men vi måste också tänka på alla medborgares intresse och hitta en lösning som accepteras av alla. Det är klart att med den reglering och allting som har varit kring fiskerifrågorna försöker vi hitta nya möjligheter också för yrkesfiskarna, så jag tror att vi skall hitta en positiv lösning på den här frågan.

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det och samtidigt vill jag poängtera att yrkesfiskarna har varit en väldigt hårt utsatt grupp de senaste 15 åren och kan man på något sätt förenkla och gå dem några steg till mötes, så tycker jag man skall göra det. Kanske man kan sätta nöjesfiskarna på sidan om som kanske fiskar för husbehov och som kanske kan betala en viss del för tillstånden. Jag tror på att landskapsregeringen kommer att göra det bästa av den här situationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående behovet av information om näringsrätten. (HM 31/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Vi föreslår i klämmen att man skulle utarbeta en informationsfolder i svensk och engelsk språkdräkt om hur icke-åländska företag skall kunna etablera sig här på Åland. Då är frågan: Varför gör vi det? Jo, det gör vi för att vi har kommit underfund med att på grund av missförstånd vad egentligen näringsrätten går ut på går företagsetableringar Åland förbi, och det är olyckligt. Bl.a. på vår kommunrunda i Föglö kom det fram att det har varit ett ganska stort internationellt företag som har varit intresserat att etablera sig inom en nischverksamhet men just på grund av att man inte blev klok på vad näringsrättens villkor egentligen innebar förefaller det som etableringen skulle ha gått en skärgårdskommun förbi. Det är inte bara det att man förlorar arbetsplatser utan det kan också leda till att det blir ett motstånd mot näringsrätten, och det är inte bra. Jag är helt övertygad om att lagtinget delar min uppfattning om att den åländska näringsrätten är en väldigt viktig del av vårt nationalitetsskydd.

 

Nationalitetsskyddet stärktes i samband med EU-inträdet 1995, då EU gav Åland ett permanent undantag, faktiskt, från en av deras mest centrala principer om fri rörlighet. Ifall en företagsetablering upplevs som ett hot, t.ex. mot språkbalansen i öriket, har landskapsregeringen möjlighet att förvägra den tilltänkta verksamheten tillstånd.

 

Om jag fortsätter där jag började tror jag att det är ganska lätt att tänka sig egentligen om man har ett internationellt företag, om man t.ex. sitter i USA, Tyskland eller Sverige, så vill man av vissa orsaker etablera sig på Åland, men det innebär att det skall vara två av tre personer utanför företaget som de facto styr företaget. Det här tror jag är ett bekymmer.

 

Vi har funderat en hel del i Ålands Framtid på om just den här regleringen är riktigt bra och vi övervägde också att lämna en lagmotion, men vi tycker ändå, med tanke på att det är så grundläggande frågor, att vi ville ha lite mera tid att fundera på det. 

 

När det gäller det s.k. bulvanföretagandet så om det är någon som känner till systemet – och det gör man ofta från finsk sida, om man har bekanta här - så är det väldigt lätt att kringgå det, men för företag utan personliga kontakter här på Åland som kanske är lite längre bortifrån är det faktiskt svårt att förstå hur det fungerar. Därför tycker vi, mot den här bakgrunden, att det är väldigt centralt att man utarbetar en informationsfolder. Det vore intressant när vi har både regeringschefen och viceregeringschefen att höra hur man från regeringens ser på den här saken.

 

Jag vill till sist säga, herr talman, att det är klart att det handlar mycket om approach från regeringen, att vilken typ av svar får man när man ställer frågor till regeringen, hjälper man till och förklarar att det här är inte något större bekymmer eller är det tvärtom att man målar upp en ganska svår bild av vad näringsrätten innebär. Det vore intressant att få reda på lite nu. Jag hoppas förstås att näringsutskottet behandlar motionen på ett bra sätt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Näringsrätten är till för att skydda landskapet för att förfinskas bl.a., dvs. att man inte får in finska företag, framför allt är det det som man är rädd för och finsk arbetskraft. Det är väl inte det som den här motionen går ut på, men det finns faktiskt åländska företagare och jag tror också sådana som är medlemmar i Ålands Framtid som aktivt anställer personer med finska som modersmål. Det har säkert med sysselsättningsläget att göra, men det visar att språkskyddet inte alltid fungerar så bra ens med tanke på åländska företagare. Här är det alltså meningen att man skall göra det möjligt för utländska företag att lättare etablera sig på Åland; då är det meningen att det skall vara företag som inte har hemort i Finland, är det så man skall se det?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det som vtm Barbro Sundback kom in på inledningsvis stämmer. Jag ser också näringsrättsinstrumentet som ett språkskydd i grund och botten. Jag tror att vicetalmannen var lite för ivrig med att få säga det hon sade. Jag kommer i ett senare ärende att ta upp just frågan om språkproblematiken. Syftemålet är ingalunda att sätta någon slags stämpel att är det här ett företag från Finland, nej, ni är inte välkomna, men kommer ni från USA är ni välkomna. Hade vtm Barbro Sundback lyssnat på mig så hade hon hört att jag sade att jag tror att företag från Finland har lättare just på grund av att man har personkontakter eller att man på annat sätt känner till det åländska systemet, men sitter man så långt borta som i USA, som vi i ett fall blev uppmärksamgjorda på, är det egentligen omöjligt att förstå varför man skall ge bort makten i sitt eget företag och då går företagsetableringarna Åland förbi. Huvudsyftemålet med motionen, vtm Barbro Sundback, är att försöka skapa information på ett bra sätt om vad näringsrätten innebär . Jag tror att har man kunskap har man också förståelse för vad det handlar om. Om vi inte gör det, så leder det också till att alltmer röster höjs emot näringsrätten, och det har vi sett redan nu från olika håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det här ärendet är delat mellan mig och vicelantrådet som ansvarar för näringarnas främjande på Åland, för det här handlar ganska mycket om både konstitutionen och om näringarnas främjande. Syftet som ltl Anders Eriksson lägger fram uppfattar jag också som gott, men jag förundras lite över argumentationen när han säger att ett stort internationellt företag har avstått från att etablera sig på Åland därför att man tyckte att det var för komplicerat eller man kom inte fram. Min bild av verkligheten, men ltl Anders Eriksson får gärna rätt mig om jag har fel, är den att här på Åland har vi nog ändå relativt mycket information om självstyrelsesystemet, grunderna för självstyrelsen och också när det gäller vad som gäller för att kunna etablera sig på Åland. Då tänker jag på den situation som finns här i lagtinget på många språk. Det finns information om handelskammaren, som är en av våra samhällspartner i sammanhanget och det finns företagarföreningen och är det så att man är seriöst intresserad brukar det också vara att man tar kontakt med någon jurist och börjar etableringsprocessen. Vår målsättning från landskapsregeringens sida är absolut att vi skall ge så bra information som möjligt till dem som kontaktar landskapsregeringen och ge all den hjälp som behövs för etableringar och berätta också vad som gäller. Jag hoppas också att det inte upplevs som alltför komplicerat och det som förvånar mig är att ett stort internationellt företag skulle ha upplevt det på det sättet eftersom där torde det finnas både juridisk och annan kompetens för att klara av den här typen av ärenden. Jag vill också säga för min del att tjänstemännen är oftast de som hamnar först i kontakt med de här personerna om det inte är handelskammaren eller någon annan organisation, men sedan har vi också från politisk sida alltid ställt upp om det finns intresse för att etablera sig på Åland. Jag kan inte påminna mig ett enda fall när jag som lantråd eller som ledamot av landskapsstyrelsen skulle ha varit negativ till att hjälpa till via information och vara behjälplig om det har gällt företagsetablering. Det må nu vara en liten eller en stor etablering. Den informationen hoppas jag verkligen att man går ut med. Vi har också projektet arbeta och bo på Åland som gör att vi aktivt har gått och marknadsfört Åland som ett bra ställe att både leva och arbeta och vara företagare på; också på senare tid är det delprojekt där.

 

Jag har under min tid som lantråd på de externa informationer som jag har haft både i Sverige och i Finland samt ute i Europa ägnat ganska mycket tid åt att försöka förklara – oftast på engelska – hur det ligger till med självstyrelsen och den här muren som man ofta upplever att finns runt Åland. Det är absolut inte meningen att det skall vara någon mur som skyddar från inflyttning till Åland utan det är ett språkskydd som finns och att vi i alla sammanhang försöker vara så behjälpliga som möjligt när det gäller att etablera sig här på Åland. Alldeles dåliga kan vi inte vara med tanke på att vi vet att vi har en stark rörelse i det åländska samhälle, människor flyttar ut, människor flyttar in och vi har i varje fall en befolkningstillväxt på Åland som är ungefär 200 personer per år och vi har full sysselsättning på Åland, så systemet verkar fungera ganska bra.

 

Naturligtvis, ltl Anders Eriksson, kan vi göra det bättre och det finns behov av det skall vi se över det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka för den konstruktiva infallsvinkeln. När det gäller muren runt Åland som lantrådet pratade om tror jag att han och jag har pratat om det här fallet, och jag har nämnt det i lagtinget när jag själv första gången var till Stockholm 1987 och fick information om hur minoritetsskyddet på Åland fungerade: inte fick man etablera företag och inte fick man bosätta sig där och inte fick man det ena och det andra. Jag blev väldigt förvånad över den bild man gav av Åland, och jag är fullt medveten om, lantrådet Nordlund, att det ges en helt annan bild nu från regeringens sida och det är jag glad över. Vill vi ha företagsetableringar här – det uppfattar jag att både lantrådet och jag är eniga om att det vill vi ha – och så fort det är någon etablering som går Åland förbi är det av ondo. Det finns mycket information om självstyrelsesystemet och jag hoppas att näringsutskottet kan ta del av vilken information det finns specifikt när det gäller näringsrätten. Jag kan försäkra att syftemålet med motionen är inte att kritisera någon eller sparka någon på benen utan jag tror att det är viktigt att få ta fram en bra information om vilka möjligheter det finns att faktiskt etablera sig på Åland och inte bara rada upp svårigheterna. Nu säger jag att ingen har radat upp svårigheterna, men det beror på vilken infallsvinkel man har, så jag noterar att vi ganska långt är samstämmiga och det är jag glad för.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Vi skall försöka komma till näringsutskottet om vi blir kallade och redogöra för den information som finns och se över hur vi kan förbättra det och jag har en kontinuerlig diskussion med mina informationsansvariga, både i Stockholm och i Helsingfors, om de här sakerna och det här är en punkt som vi skall ta upp till diskussion igen om det upplevs att det finns ett underskott. Säkert kan vi förbättra och vi skall också försöka använda oss av den moderna tekniken så långt som det är möjligt för att nå ut i den större världen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående uppföljning av företag som beviljats näringsrätt. (HM 38/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Den här motionen berör också näringsrätten, men den tar mera upp det som vtm Barbro Sundback var inne på tidigare. Det var så att när det åländska nationalitetsskyddet utvidgades med näringslivsinstrumentet var detta i syfte att det skulle fungera som en skyddsmekanik mot finskspråkiga företag och det har sagts mig att det har kommit till mycket efter modell från den utveckling som har skett i Svenskfinland när stora företag etablerade sig i svenskspråkiga orter med finskspråkig personal och språkbalansen ändrades i rask takt.

 

Vi har förstått det på det sättet att i dag inträffar det nästan aldrig att ett företag nekas näringsrätt på grund av språket och vi har förstått att regeringen inte heller har fungerande rutiner för övervakningen. Jag kommer ihåg att lantrådet Roger Nordlund och jag hade ett replikskifte för ungefär ett halvår sedan om den här frågan och då sade Roger Nordlund att det inte fanns resurser just för den här saken.

 

Man noterar i olika sammanhang, förstås från partier som kanske inte tycker att det åländska nationalitetsskyddet är så viktigt, men också ute i samhället ställs det frågor om näringsrätten, om den är bra, om den skall vara kvar, om den är förlegad osv. Jag tror att det centrala när det gäller näringslivsinstrumentet är just den språkliga biten och om avsikten med språkkravens efterlevnad inte följs upp tror jag faktiskt att man igen får ett motiv för att kritisera näringsrätten och det tycker inte vi att är bra.

 

Det är alltså mot den bakgrunden som vi hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning för lagtinget presenterar ett förslag på hur regeringen avser att följa språkstadgandena i näringsrättslagen. Ingen är gladare än jag om regeringen redan nu kan presentera hur man kommer att handlägga den här frågan; i så fall är det en av de få motioner som Ålands Framtid som man faktiskt på goda grunder kan skicka till papperskorgen, där de flesta brukar hamna!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det här är också en viktig frågeställning som ltl Anders Eriksson tar upp och som han själv sade har vi diskuterat den tidigare här i lagtinget i något sammanhang. Jag vill först kommentera påståendet att i dag inträffar det så gott som aldrig att ett företag nekas näringsrätt på grund av språket. Det påståendet är både rätt och fel. Det är säkerligen rätt på det sättet att det inte finns formella avslag direkt, om man går igenom ärendehanteringen. Men det fungerar så i praktiken att om en person eller en representant för ett företag eller företagare inte klarar av att sköta ansökan på svenska blir det oftast ingen ansökan, så det finns på det sättet en process som föregår den formella ansökan att personerna som representerar en sådant företag eller verksamhet blir uppmärksamgjorda på de regler som gäller och är det s.a.s. ett klart fall blir det ofta så att i stället för att lämna in en ansökan som med största sannolikhet kommer att misslyckas, så kanske man i stället låter bli och man inser vilka regler som gäller på Åland. Det här är alltså en process som s.a.s. sköter sig själv lite grann och därför blir det inte heller speciellt många formella avslag på grund av språket.

 

Herr talman!

Vid varje beslut som tas om näringsrätt finns det också en liten passus om att verksamhetsspråket skall vara svenska och det är utgående från den lagstiftning som vi har här på Åland. Sedan finns det ett problem, och det som jag förstod att ltl Anders Eriksson pekar på, att hur fungerar det ute i verkligheten i det åländska samhället? Det har vi diskuterat här tidigare och jag har också haft diskussioner med förvaltningen kring den här saken och vi utgår från att man skall följa de beslut som tas, och i det fall att det kommer till vår kännedom att det är någonting som inte fungerar på svenska är det vår skyldighet att ta initiativ och undersöka den saken, och det har vi också gjort ett flertal gånger under min tid som lantråd, tittat på vad det är som egentligen ligger bakom. Sedan är frågan i vilken omfattning man skall gå in för det här. Skall man göra det minutiöst blir det nog en omfattande byråkrati och man måste ha människor som sysslar med det här, så vi har nog faktiskt utgått från att vi skall försöka ha den här lagstiftningen, vi har de beslut vi har och vi försöker få sökandena att förstå att de skall efterleva de beslut och de regler som gäller här på Åland. I de fall där det kommer till vår kännedom att det inte fungerar ingriper vi, men jag är dock medveten om att det säkerligen finns arbetsplatser på Åland där det kan ifrågasättas. Men då hamnar man i en gränszon: var skall man ingripa och var skall man inte ingripa. Dels blir det en polisiär verksamhet, det är kanske att ta i, men det är en ganska känslig verksamhet och dels är det också en utökad byråkrati som vi då börjar syssla med här på Åland, så det gäller att hitta avvägningen.

 

Det är samma sak här, herr talman, att vi kommer gärna till utskottet och redogör för vilka principer vi arbetar utgående från och lyssnar gärna på om man vill ytterligare strängera detta från lagtingets sida.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det sades inledningsvis att det finns en typ av avslag på grund av att man inte klarar språket. Det skulle vara om man inte klarar av att fylla i ansökan. Det är de facto så att jag tror att man många gånger via ombud kan lämna in en väldigt bra ansökan, men det är fråga om hur det fungerar ute på arbetsplatserna, precis som lantrådet Roger Nordlund själv kom in på. Det står att verksamhetsspråket skall vara svenska och vi vet att det fungerar ganska dåligt, och det har faktiskt skett olyckor också ute på bygggarbetsplatserna. Det är kanske förmätet att säga att det enbart var beroende på språkproblem, men jag har fått den informationen att det har berott på att man inte riktigt har förstått alla gånger. Det var en nyhet i varje fall att det har undersökts flera gånger, det har jag aldrig hört talas om tidigare och det är intressant därför att verkligheten är nog den att det inte är någon som riktigt tar de här frågorna på allvar ute på byggarbetsplatserna, för man har den uppfattningen att det är ingen som kontrollerar upp det här, det är ingen som bryr sig om det. Jag vill igen återkomma till att det allvarliga med att om man inte följer upp det som är själva ursprungstanken med näringsrättsinstrumentet är att det kan bli alltmer ifrågasatt och då har vi lite svaj i ett av självstyrelsens grundpelare – det är det som vi är ute efter med motionen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Min bild av hur verkligheten ser ut stämmer ganska bra överens med den som ltl Anders Eriksson gav, men den krassa verkligheten ute i det åländska samhället är ofta den, har jag för mig, att det är underentreprenörer till åländska huvudentreprenörer som man tar in därför att man måste få någontig gjort, det är bråttom eller det finns inte åländsk arbetskraft, så det är den krassa verkligheten som vi lever med och som vi försöker få att fungera så smidigt att man skulle kunna få verksamheten att fungera på Åland. Det är olika byggen som skall göras färdiga och det kan vara andra verksamheter med korta tidsintervaller. Men det finns ett regelverk här och det finns också ett ansvar för dem som t.ex. är huvudentreprenörer att man måste se till att de som man har som underentreprenörer och de som jobbar på olika projekt också är medvetna om de regler som gäller och kan tillgodogöra sig den information som finns de på olika arbetsplatserna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det som lantrådet Roger Nordlund säger om underentreprenörer stämmer delvis och stämmer ganska långt, men det finns de facto huvudentreprenörer också som har hållit i byggen, t.o.m. landskapsbyggen där det mesta har gått på ett annat språk än svenska, men det är klart att det finns en invand praxis här och jag tror att tar man och ändrar från en vecka till en annan till annan att nu är det slutpratat finska t.ex. på byggarbetsplatserna så får det ganska knepiga praktiska konsekvenser, det har jag full förståelse för. Jag hoppas att om man från regeringens sida tar i det här kanske vi inte skall föregripa utskottsbehandlingen, men om man tar i det från regeringens sida är det ändå viktigt att man för diskussioner med näringslivet så att man också får den praktiska sidan av detta att fungera. Men, igen, för sista gången från min sida upplever jag det som ett litet problem att det är egentligen ingen som riktigt tar det här på allvar och det gör att hela systemet vittrar sönder så småningom, det är det som är det allvarliga.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag vill också lyfta fram i det här sammanhanget att vi har ett samarbete med Ålands handelskammare eftersom den fungerar som remissinstans. Jag kan inte påminna mig att vi har haft olika uppfattningar i något ärende, åtminstone inte när det gäller språkproblematiken, men vi för kontinuerliga diskussioner också med näringslivets organisationer och vi skall ta upp den här frågeställningen också vid tillfälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag tycker nog att det känns som en lite osaklig och inte fullt realistisk diskussion som nu försiggår här. Vi måste nog klargöra begreppen. Den som behöver näringsrätt är det som talas om i motionen som icke-åländska företag. För att de skall få näringsrätt skall de alltså bedriva sin verksamhet på svenska. Det hämmar och försvårar för många utländska företag att bedriva verksamhet på Åland. Det är klart hinder, så det motsäger att man driver den frågan och det motsäger mycket av de önskemål som ltl Anders Eriksson hade i sin tidigare motion. Nu är det så att det är ingen som kontrollerar om alla åländska företags verksamhetsspråk är på svenska. Det är faktiskt där som den största andelen finska, bl.a. byggnadsarbetare, finns i dag. Är det så då att vi skall bara kontrollera icke-åländska företag och ha stenhårda villkor på att de som kommer utifrån inte får tala estniska eller engelska eller finska! Förbudet är nämligen inte ensidigt riktat mot finskan, även om politiken har varit den att på alla sätt måste man förhindra finska arbetare att flytta in och bo på Åland och etablera sig.

 

Det var det som tidigare generationers politiker kallade samhällsbalansen. Det var alltså ett förtäckt ord för att man helt enkelt skulle diskriminera, åtminstone försvåra, etablering av finskspråkiga företag och man tänkte sig, precis som ltl Anders Eriksson, med exempel från finlandssvenska områden att man skulle förhindra etablering av stora finska företag och det skulle välla in då på något vis en finsk arbetarklass som skulle tala finska och antagligen vara kommunistisk och förstöra hela den paradisiska stämningen på Åland. Det där diskuterades mycket i förtäckta ordalag, men det var hotbilden att inte finska arbetare skulle flytta in och etablera sig här i någon större omfattning. Det har egentligen inte varit något reellt hot eftersom det på Åland aldrig har etablerat några större industrier utan det är ganska små verksamheter som vi har här och hela näringslivets struktur är sådan att det aldrig blev ett hot. Den diskussion som pågår nu är helt absurd. Det finns inom Ålands Framtid en framträdande byggare som ständigt påminner om hur svenska språket är hotat på Åland. Om lantrådet vill ha namngivna företag kan jag komma med flera, också sådana byggen som pågår i landskapets regi, där är i stor utsträckning det dagliga språket på finska. Är detta något hot? Det är det man måste fråga sig. Det är åländska företag som i brist på arbetskraft får den från fastlandet, kanske t.o.m. från Sverige; om det skulle vara möjligt kanske man skulle ta den från Estland eller från Polen, och de flesta av dem har ett annat modersmål än svenska. Men är det ett hot? Jag tror inte det. Det är som ltl Anders Eriksson säger klart att landskapsregeringen med den lagstiftning vi har i dag känner sig förpliktigad att säga att verksamhetsspråket skall vara svenska. Men om man skulle följa upp det måste man dra in alla näringsrätter  – om det är det som är ett villkor, och då skulle hela samhället stoppa upp, för vi har ju inte arbetskraft! Det centrala är inte vad människorna som kommer hit och jobbar talar för språk med varandra på arbetsplatsen, utan det är det att det byggs i den takt som vi önskar. Det finns också andra områden. Man kan titta på företag som banker, turistföretagare, som måste ha människor som kan finska, de pratar dagligdags finska med kunderna. Är det då förenligt med den näringspolitik som vi skall bedriva?

 

Nej, herr talman, det är så att näringsrätten skall vi ha kvar, men den är inte ett fungerande instrument för att skydda det svenska språket. Näringsrätten är bra, speciellt om vi tänker på tjänstedirektivet som man diskuterar inom EU. Där tror jag att det kommer att vara av stor betydelse för Åland för att bevara arbetsplatserna inom den offentliga sektorn, för vi har inte råd att bygga upp en offentlig sektor, anställa människor och så blir de utkonkurrerade av några tjänsteföretag från billiga länder inom EU. Det här med språket som ett villkor för näringsrätten är politiskt omöjligt i dag. Vi ser ju det, det är bara att gå ut och titta på arbetsplatserna. Om man skall bevara svenskan på Åland så tror jag inte att man skall göra det på det här sättet för då försvårar vi näringslivsutvecklingen och också samhällsutvecklingen, så det tål nog att tänka på hur näringsrätten skall konstrueras för att den fungerar effektivt och på det sätt som ltl Anders Eriksson var inne på, att den förhindrar företagsetableringar av icke-åländska företag. Då tror jag att det går inte bara att öppna dörren västerut utan om man skall ha någon respekt med sig i världen i dag måste man behandla alla lika, dvs. företag som också kommer från Finland. Om man vill ha företagen hit så kommer det att bli ett hinder om man kräver att verksamhetsspråket skall vara svenska.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vtm Barbro Sundback sade att den sakliga diskussion som lantrådet Roger Nordlund och jag förde var osaklig och orealistisk, men det gavs aldrig något exempel på vilket sätt. Det sades också att det förslag vi lade i motionen motsade den tidigare motionen om att vi var öppna för företagsetableringar. Det fick vi inte heller riktigt exemplifierat. Det sades också att den gamla politiken – det betydde väl i förtäckta ordalag att det var en gammaldags politik som vi för också – var riktad mot det finska språket och mot Finland. Det är så att inte är det något hot mot vårt svenska språk från det tyska eller det franska språket utan vi har hela självstyrelsesystemet just för att vi skall kunna bevara Åland svenskspråkigt. Mot vad då? Jo, för att inte bli förfinskade, det är ingenting att sopa under mattan att det är så. Därför säger alla internationella experter på autonomier att Åland är en språkautonomi så länge vi inte har beskattningen. Jag tyckte att det var intressant det som sades att det var för att stoppa den finska arbetarklassen. Så tydligt har aldrig vtm Barbro Sundback tidigare sagt varför man från socialdemokratisk sida egentligen är så ointresserad av åländsk självstyrelse och att utveckla självstyrelsen, men så småningom, bara man får hålla på, så får man svar på alla frågor, så det tyckte jag var intressant!

 

Det sades att det var en Ålands Framtid närstående byggare som hade finsk arbetskraft. Där får nog vtm Barbro Sundback tala lite mera ur skägget. Jag förstår inte riktigt vad hon pratade om.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det osakliga är det att man kräver att verksamhetsspråket skall vara svenska för icke-åländska företag, medan åländska företag kan ha verksamhetsspråket finska i den bemärkelsen att man anställer folk som pratar finska på sin arbetsplats och som pratar finska med kunder och med beställare och i stor omfattning tvingas använda finska för att utveckla sitt företag och som antagligen gör det också med en viss framgång. Jag tycker att det är osakligt att inte nämna om det och det nämndes här i diskussionen mellan lantrådet och ltl Anders Eriksson om olyckor på arbetsplatser – det är vad jag förstår åländska byggfirmor på de arbetsplatserna som har tagit in arbetskraft från Finland. Ltl Anders Eriksson vill dessutom påskina att det är den finskspråkiga arbetskraften som på grund av språkbrist har orsakat vissa olyckor t.o.m. Det är att gå ganska långt i sina spekulationer. Det tycker jag är osakligt. Man måste ta in hela problematiken, att det finns massor av finsktalande arbetskraft i vårt samhälle och det skall vi vara glada för, annars skulle samhället stanna upp.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det osakliga var synbarligen det att vi, lantrådet och jag, anser att det är viktigt att man respekterar de lagar som stiftas här i Ålands lagting. I näringsrättslagstiftningen står det klart och tydligt att verksamhetsspråket skall vara svenska och också de tillstånd som beviljas från regeringen beviljas just med detta uttryckliga krav. Att då säga att det är osakligt när vi försöker se till att våra lagar efterlevs känns onekligen lite märkligt.

 

När det gäller den olycka som jag nämnde var jag så pass ödmjuk att jag sade att jag har hört från flera håll att olyckan mycket berodde på språkförbistring, att det är förmätet av mig att peka på det, men jag vill nämna vad som kan hända om man inte förstår varandra och det tror jag att t.o.m. vtm Barbro Sundback förstår.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Om ordet osakligt är störande kan man ändå säga att det är ett begränsat perspektiv på finskans användning i vårt samhälle och på våra arbetsplatser som den diskussion handlar om när man talar om icke- åländska företag. Situationen är den att förfinskningen, om man skall tala om det, inte tror jag heller att det är förfinskning, men det är i alla fall att använda ltl Anders Erikssons vokabulär, den sker i så fall i dag via åländska företag, inte av icke-åländska företag, för de har verkligen krav på sig att bedriva sin verksamhet på svenska. Det är det som är det bisarra i hela diskussionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tror att det är olyckligt om diskussionen utvecklar sig någon slags debatt mellan Åland och finskspråkiga. Näringsrättsinstrumentet är till för att bibehålla Åland enspråkigt svenskt, att vi skall kunna fungera på det fortsättningsvis också här på Åland. Skrivningen om att verksamhetsspråket skall vara svenska sätts in i alla beslut, oberoende om det är ett företag som har hemort i Helsingfors eller om det har hemort någon annanstans i Europa eller världen. Så vi använder precis samma språkpolitik egentligen mot alla företag och entreprenörer som vill etablera sig här på Åland. Samma regler gäller. Samma sak gäller också ansvarsfrågorna på de olika byggarbetsplatserna. Det är den som är huvudansvarig som har det yttersta ansvaret för att de som finns på arbetsplatsen, arbetstagaren eller underentreprenören, kan tillgodogöra sig den information som finns, och den information som finns på åländska arbetsplatser är rimligtvis på svenska. Då har man också ett juridiskt ansvar gentemot dem som finns där, oberoende om det är personer eller juridiska personer, så det kan man inte komma ifrån. Vi vet att vi har en praktik ute i vårt åländska samhälle som är väldigt mångfasetterad, många av våra företag är serviceproducerande, många är turistföretag, många är rederier, banker osv. Många arbetar med kunder utanför Åland och man talar engelska och man talar finska och man talar säkert väldigt många språk. Det är någonting helt annat än att utgå från vad som är verksamhetsspråket i företagen. Man måste alltid kunna tala med sina kunder på det språk som behövs. Jag tror inte man behöver förstora upp problematiken utan vi skall försöka se till att regelverket följs så långt som det bara är möjligt. I viss pragmatisk måste man dock ha i det här sammanhanget, som i de flesta andra.

 

Herr talman!

Det är intressant med tjänstedirektivet och den infallsvinkel som vtm Barbro Sundback anlägger där, att det är näringsrätten som skall skydda oss, uppfattade jag lite grann mot konkurrens utifrån. Det blir nog en lite ny inställning som vi sådana fall måste ta i landskapsregeringen därför att jag har i alla sammanhang sagt, som jag har informerat utåt om vad näringsrätten är till för, att den är ett språkskydd, den får absolut inte vara ett konkurrensskydd som gör att det här blir någon slags skyddad verkstad där priser, konkurrens och effektivitet på det sättet försvåras. Den diskussionen tror jag att vi måste ta lite grundligare, men kanske i något annat sammanhang.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Brage Eklunds hemställningsmotion angående statistik på antalet sysselsatta. (HM 67/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

ÅSUB producerar månatligen statistik över arbetslöshetssituationen på Åland. Siffrorna presenteras över öppet arbetslösa samt antalet personer sysselsatta genom åtgärder. När man mäter endast antalet arbetslösa, som för Ålands del är 2,6 procent för närvarande för att utvärdera framgången av närings- och sysselsättningspolitiken, mäter man endast en liten del av dem som inte är sysselsatta. Orsaken till den låga arbetslösheten beror många gånger till stora delar på den export av arbetskraft som vi har till Sverige. Studerande stannar i Sverige efter studierna och belastar på detta sätt inte den åländska arbetsmarknaden direkt efter studierna.

 

Bland befolkningen i åldern 16-64 år finns också personer som av andra orsaker inte är i arbete: sjuka, förtidspensionerade och de som lyfter socialbidrag samt bl.a. studerande.

 

För Ålands del torde siffrorna sysselsatta var runt ca 50 procent. Att fokusera på antalet sysselsatta i förhållande till befolkningen ger en bättre bild av hur väl näringslivet och samhället klarar av att sköta sysselsättningen. Det är de som är i arbete som skapar vår välfärd och därför borde man inte nöja sig med att mäta endast de som är arbetslösa och även de som är i arbete. En framgångsrik sysselsättnings- och näringspolitik omfattar många olika åtgärder. Det gäller att stimulera till företagande och entreprenörskap. Företagarna skall också uppmuntras till att vidta åtgärder för friskvård samt åtgärder som förebygger olyckor. Den åländska självstyrelsen är starkt begränsad. Det viktigaste instrumentet för att kunna bedriva en framgångsrik sysselsättningspolitik är beskattningsinstrumentet; i väntan på det får vi vidta de åtgärder som man kan.

 

Med hänvisning till det sagda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att få fram statistik på antalet sysselsatta i förhållande till antalet invånare.

 

Vtm Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag tycker att detta är en väldigt spännande motion. Jag har också alltid tyckt att det skulle vara mycket värdefullt när vi får statistikmeddelande på arbetslöshetssituationen att vi samtidigt skulle få information om sysselsättningsgraden. Därför har jag lite kunskap om varför vi inte få det samtidigt. Men först någonting om själva sysselsättningsgraden. De senaste uppgifterna finns i 2004 års Statistiska årsbok. Vi har alltså på Åland en arbetsför befolkning – mellan 16 och 64 år – 78,6 procent och det går så långt tillbaka som till 2001. Den relativa arbetskraften är 80,2 procent så det är alltså en väldigt hög procent av dem som står till arbetsmarknadens förfogande som arbetar på Åland. Vi har, som sagt, en låg arbetslöshet på 2 procent och sedan 19,8 procent som står utanför arbetskraften, just de som ledamoten Brage Eklund nämnde om: studerande, förtidspensionerade, vårdlediga osv. Det här är jättebra siffror; i Finland dras man med väldigt låg sysselsättningsgrad, man nu är på 67 procent och efter den här ”laman” som finnarna talar om i början av nittiotalet raserade sysselsättningsgraden och då uppstod den stora andelen långtidsarbetslösa som finska staterna och kommunerna nu fortsättningsvis måste ge utkomststöd av olika slag åt. Det är jättetungt för samhället att betala det här för att inte säga alla de individuella tragedier som finns bakom siffrorna. Att ha en hög sysselsättningsgrad är faktiskt minst lika viktigt som att ha låg arbetslöshet, dvs. att så många som är i den arbetsföra åldern som möjligt arbetar, och det här blir ännu viktigare när vi får den stora förändringen på arbetsmarknaden när många går i pension, alltså när andelen som finns i den relativa arbetskraften minskar.

 

Jag håller alltså helt med ltl Brage Eklund att det här är en oerhört viktig uppgift för att bedöma sysselsättningsläget på Åland. Vi är ofta väldigt stolta över de låga arbetslöshetssiffrorna, och det skall vi vara, men det är också fråga om hur många som långtidssjukskriver osv., och gudskelov har vi besparats väldigt mycket från det.

 

Men nu är siffrorna rätt gamla när de är från 2001 och jag har fått den förklaringen att sysselsättningsgraden räknar man helt enkelt ut på medborgarnas skatteuppgifter och där  är det alltid en eftersläpning för att få de exakta uppgifterna. Jag tyckte också, och jag antar att det ärd egentligen som ltl Brage Eklund är ute efter, att en siffra om sysselsättningsgraden skulle man gärna ha i det här papperet, och det går säkert att göra, men frågan är om det, med tanke på de ekonomiska kostnader som det innebär, är ändamålsenligt. Med de siffror som vi har, så även om det är en eftersläpning, kan vi ändå i vårt lilla samhälle ganska snabbt konstatera om den tillgängliga arbetskraften betydligt har minskat på grund av sjukdomar eller någonting annat. Men, som sagt, jag tycker att det är en mycket viktig fråga som ltl Brage Eklund tar upp.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

I princip är vtm Barbro Sundback och jag överens om själva idén bakom motionen. Jag är medveten om eftersläpningen och vilken bas statistiken bygger på. Vi vill att man skulle försöka få fram en lite färskare statistik och på det viset kunna agera snabbare från näringslivet och även från landskapets sida med åtgärder som skulle kunna påverka sysselsättningsgraden. Jag är också medveten om att det innebär en merkostnad för att få fram statistiken för oftast bygger det på enkäter från företag osv. om sysselsättningsgraden, men man kanske inte skulle behöva ta upp den så ofta utan en eller två gånger per år så att man åtminstone skulle kunna få den aktuell för året. Därför hoppas jag att näringsutskottet kan behandla motionen på ett positivt sätt och jag sitter själv där så jag hoppas att vi kan se på frågan med öppna ögon.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utlokalisering av landskapsförvaltningen. (HM 39/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi tycker att det skulle vara bra att en strategi för utlokalisering utarbetas där det bör framgå vilka principer som skall tillämpas vid utlokalisering av verksamhet inom centralförvaltningen samt vilka enheter som kan komma i fråga. Då kan man fråga sig att varför tycker vi att det skall vara en strategi för det. Det första är att vi tycker att det är viktigt att det skapas arbetsplatser ute i randkommunerna och tyvärr finns det inte några politiska åtgärder man kan göra före vi har beskattningsrätten att skapa sysselsättning ute i randkommunerna och i skärgården, så det här är ett av de få områden där vi gör något.  Det är så inom offentlig sektor att alla behöver inte, om jag generaliserar lite, sitta i knä på varandra här inne i Mariehamn. Det är den första orsaken.

 

Med en utlokalisering bör det rimligtvis handla om att man flyttar ut – trevligt att se satt utlokaliseringsminister Runar Karlsson anländer! – centralt placerad verksamhet som sprids ut till de åländska regionerna på ett sätt som stimulerar både sysselsättningen och beredskapen att bo kvar eller t.o.m. flytta ut till mera perifera delar av vårt örike. Det behövs också en strategi därför att det är en svår fråga, och det har alltid varit en svår fråga som väcker känslor. Jag tror att alla som lyssnar mycket på P1, som jag gör har kunnat ta del av de svallvågor som har varit i Sverige där man försöker skapa ersättande arbetsplatser för de nerlagda regementen. Argumenten blir ibland nästan komiska när man hör generaldirektörer på fullt allvar säga att världen i stort sett går under om man flyttar verksamheten från Stockholm till Karlskoga eller till Visby. Men jag tror att man måste sätta det i relation till att det handlar om en stor oro för sin personliga ställning och det gör att man kanske tillgriper desperata argument ibland. Men det är inte bara i Sverige utan också här har vi misslyckats när det gäller den här biten, det måste vi erkänna och det har kommit propåer från skärgården flera gånger, och det är någonting som jag tycker att man faktiskt skall ta på största allvar.

 

Men med det här som med mycket annat är det svårt att avgöra vad som är ägget och hönan, dvs. vem är det som skall ta initiativet. Det gäller att se till att det finns kompetens ute och jag väljer främst att tala om skärgården när jag talar om utlokalisering, att det alltså finns kompetens därute som kan ta hand om de arbetsuppgifter som man kan utlokalisera härifrån. Under den tid som jag var näringsminister och politiskt ansvarig för de här frågorna försökte jag svänga på perspektivet och vi tog in en utredare från skärgården, Mia Hanström, som skulle göra en utredning, men tyvärr var arbetet kanske lite av den arten att det inte riktigt gick att använda, så det har gjorts många försök men det har blivit ett klent resultat. Det ansvaret är jag också med och delar, det är inte fråga om annat.

 

Tittar man på motionen kan det kanske uppfattas som att vi är kritiska till centerns förslag om utlokalisering till Godby. Jag vill säga, att det är vi inte nödvändigtvis; för Ålands Framtid och för mig personligen spelar det ingen större roll om man har arbetsplatserna i Godby eller om man har dem i Mariehamn, det kan t.o.m. finnas fördelar sysselsättningsmässigt om vi tittar på Godby, men det skapar inte på något sätt, som vi ser det, ny bosättning eller ny sysselsättning, det är 15 minuters pendlingsväg som vi pratar om. Det kan bli rent negativt i stället om det blir så att tjänstemännen i stället för att ägna sig åt sina konkreta arbetsuppgifter börjar ägna sig åt bilkörning i stället från det ena mötet till det andra. Jag tror att det är väsentligt att vi höjer produktiviteten inom förvaltningen och inte sänker den.

 

Jag vill alltså säga, än en gång, att jag tror att det är viktigt att man fastslår en strategi och att man systematiskt går tillväga så att det inte kommer något politiskt hugskott nu och då att nu skall vi vara där och nu skall den enheten dit och den andra enheten skall dit och så rinner allt ut i sanden. Det skapar mycket onödig oro.

 

Tittar man i regeringens handlingsprogram så sägs det under offentlig sektor att en helhetsgranskning av landskapsförvaltningen görs i syfte att åstadkomma strukturella förändringar. Det sägs också att förslag till utlokalisering av verksamheter görs i detta sammanhang. Det sägs också att den fackliga organisationen och de anställda skall vara informerade samt ha möjlighet att delta i förändringsarbetet från början till slut. Jag tror att det ligger en hel del i det faktiskt, om man skall lyckas. Jag tror att den här typen av utlokaliseringsarbete skall man vara ganska försiktig att sköta via massmedia, utan det är nog viktigt att man sköter det med dem det berör.

 

Det här är våra motiv till att vi nu efterlyser en strategi och det vore intressant att höra om övriga partier också tycker att det är intressant att jobba med detta och om man tycker att det är viktigt att försöka skapa arbetsplatser ute i randkommunen och det ser jag med stort intresse fram mot.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde Mia Hanströms namn och i ganska negativa ordalag. Därför vill jag att han förtydligar vad han egentligen talar om; det framgick inte vad han avser för slags utredningar och vad han hade med det att göra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att jag var väldigt försiktig med att använda några negativa ordalag och att försöka stämpla någon på ett eller annat sätt, utan jag ville säga att under min tid provade jag det upplägget att man tar en person som de facto är lokaliserad ute i skärgården, som bor därute och på ett ganska bra sätt borde förstå hur verksamhetsförutsättningar är där. Mot den bakgrunden gav näringsavdelningen på en föredragning inför mig Mia Hanström i uppdrag att göra en kartläggning över vilka enheter som kunde komma i fråga här. Hon skulle alltså jobba inne i förvaltningen och också ute för att se om man hittade matchande kompetens ute i skärgården. Det enda jag sade som i så fall kunde uppfattas som negativt var att arbetet blev inte riktigt det vi trodde att det skulle bli, vi kunde helt enkelt inte använda det, men jag sade nog ingenting i negativa ordalag om Mia Hanströms person.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom från tilläggslista att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad landskapslag om Högskolan på Åland. (FR 13/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 20.4.

 

 

Landskapsregeringens förslag till första tilläggsbudget för år 2005. (FR 14/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling måndagen den 18.4.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 15 april kl.9.30.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.38).

 

 

 

 

Originalfil