Plenum den 13 januari 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 13 januari 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelande. 1

Remiss. 1

1   Godkännande av avtalet med Gibraltar om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 7/2009-2010)

Remiss. 4

2   Godkännande av avtalet med Singapore för att ändra avtalet för undvikande av dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 8/2009-2010)

Remiss. 4

3   Bifall till förordning angående avtalet om ändring av överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning

Republikens presidents framställning (RP 9/2009-2010)

Remiss. 5

4   Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2008 - 31 oktober 2009

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2009-2010)

Föredras. 40

5   Leaderprojekt

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 5/2009-2010)

Plenum slutar. 43

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande. Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Camilla Gunell på grund av deltagande i SAMAK:s ordförandemöte i Helsingfors samt vtm Gunnar Jansson på grund av sjukdom. Beviljas.

Meddelande

Meddelas  att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum fredagen den 15.01.2010 klockan 9.30. Landskapsregeringen har meddelat att lantrådet och alla ministrar kommer att vara närvarande vid frågestunden.

En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast på fredag kl. 8.30 men gärna tidigare. Antecknas!

Remiss

1      Godkännande av avtalet med Gibraltar om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 7/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det är alltid med ett särskilt intresse som man mottar dessa överenskommelser som gäller andra självstyrande områden runt om i Europa och i världen. Vi har haft en del sådana, men inte så många ändå som gäller europeiska områden. Här har vi ett som gäller den lilla enklaven Gibraltar som Spanien och Storbritannien strider om och som så småningom uppenbarligen ska överföras till Spanien. Vad dess status blir inom ramen för Spanien känner vi inte till, men vi vet att Spanien har blivit väldigt regionaliserat från tidigare men också under senare år. Det kommer säkert i fortsättningen att vara någon form av långtgående självstyrelse. Nu är det ett samväldesterritorium som har en begränsad självstyrelse.

Vi ser nu återigen ett område runtom i Europa och i världen som underställs den här typen av internationella avtal på grund av deras betydligt större självstyrelse inom en väsentlig sektor än vad Åland har. Det bör ge signaler både i Helsingfors och här på Åland, om att vi på något sätt har halkat efter i utvecklingen och borde mera studera områdena runtom internationellt. Det är ett kort som är värdefullt när vi ska föra behörighetsdiskussioner med riket och den utveckling som nu snabbt sker i riket med den förfinskning som är allt mera accelererande. Det faktum att medlemskapet i Europeiska unionen innebar att vi plötsligt skulle ha mycket mera från självstyrelsens sida att göra med Helsingfors myndigheter och med det finskspråkiga Finland, gör att vi har orsak att studera allting som kan ha en viss betydelse för vår egen utveckling.

Det vore därför bra om lagutskottet i samband med behandlingen av detta ärende, lite mera kunde sätta sig in i Gibraltars system och se huruvida vi där har någonting att hämta när det gäller motiveringarna för våra egna strävanden gentemot Finland, för att långsiktigt möjliggöra för att vi ska kunna fortsätta vara en del av Finland. Enda förutsättningen för att vi ska kunna vara det är att Finlands tvåspråkighet fungerar, men också att kontaktytan mellan Helsingfors och Mariehamn, mellan självstyrelsen och staten minimeras kontinuerligt så att vi blir så lite beroende som möjligt av det enspråkigt finska. Det är en av de grundläggande självstyrelsepolitiska frågorna. Jag hör till dem som absolut inte tror att vi kan fortsätta så länge som vi annars skulle kunna göra som en del av Finland, om vi inte klarar av att minska dessa kontaktytor. Jag har varit inne på det många år och det är det viktigaste.

Beskattningsområdet är ett av det allra mest avgörande politikområdet. Där bör man särskilt anstränga sig att få fram hållbara argument gentemot Helsingfors. De flesta känner till ställningstagandena i den här frågan i Helsingfors och det huvudmotiv som man numera har skaffat sig mot varje form av åländsk utökad beskattningsbehörighet och det är skatteparadisfunderingen.

Nå, här gör Finland själv ett avtal med Gibraltar och med andra områden inom Europa som har kallats skatteparadis. Den här typen av avtal gör att kritiken mot det måste minska eftersom de går in i ett internationellt samarbete på skatteområdet. Det kan hända att mitt minne sviker mig och att lagutskottet tidigare har redogjort för underlagsmaterialet när det gäller Gibraltar, men såvida man inte har gjort det är det ett önskemål från min sida.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Det är en intressant frågeställning som ltl Roger Jansson tar upp och personligen har jag ingenting emot att lagutskottet skulle tränga djupare in i modellavtalen. Ltl Roger Janssons sammanfattning är bra, dels nyttan av att den här typen av avtal också skall hanteras i Helsingfors och dels nyttan för oss själva för att se hur andra autonoma områden har det. Det kanske är så att lagutskottet inte riktigt har de ambitionerna när det gäller avtalet, att gå in mer på djupet, vad som ligger bakom, beskattningskultur och sådant. Personligen tycker jag att självstyrelsepolitiska nämnden med fördel kunde titta på de modellavtal som finns och speciellt titta på en del områden vars skattebehörighet har gjort att de har blivit aktuella i de här sammanhangen.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för de synpunkterna. Ltl Harry Jansson som är ordinarie ledamot, jag är bara suppleant, har en något större förhoppning om lagutskottets intressen och den här typen av väsentliga frågor. En annan sak som också är värdefull att diskutera här i lagtinget är huruvida vi ändå borde vara en del av det internationella avtalssamfundet i dessa skattefrågor, eftersom vi har en fjärdedel av den finska skattebehörigheten överförd till oss. En fjärdedel i praktiken alltså, inte lagvolymmässigt, men i den praktiska hanteringen i och med att vi har lagstiftningar om kommunalskatt och diverse andra småskatter. Det kunde kanske vara intressant att diskutera det för lagutskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag måste säga att när det gäller lagtingets uppgift att hålla sig till ärenden går det här alldeles för långt. Det handlar om informationsutbyte med olika områden. Det här är en rad i ett fyrtiotal, det finns också andra europeiska områden, Isle of Man, Jersey, Guernsey osv. Det handlar alltså om informationsutbyte för kapitalplaceringar å ena sidan och å andra sidan om undvikande av dubbelbeskattning. När det gäller Gibraltars skattestatus har det att göra med behörigheten i beskattningen. Gibraltar har den behörighet de har, det finns två eller tre intressanta mål i EU-domstolen som pågår och där vi på Åland har haft en liknande process, som dock inte har kommit till domstolen, det gäller Captivelagstiftningen. I det sammanhanget är det här relevant. Det är också relevant att diskutera Gibraltars status när det gäller det skattemedel som förväntas komma, men när det gäller modellavtalen har vi gång på gång gått igenom dem, sett vad de betyder och konstaterat att här pågår en internationell process, som inskränker på dessa områdens möjlighet att utnyttja sin skattebehörighet.

Herr talman! Jag är mycket förvånad av detta inlägg från ltl Roger Jansson.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag blev väldigt förvånad över lagutskottets ordförande i det här anförande när han säger att det här går för långt. Jag har en helt annan åsikt. Det var mycket påpassligt av ltl Roger Jansson att igen peka på de tillkortakommanden vi har inom det åländska självstyrelsesystemet. Vi förde ett precis likartat resonemang när det gällde dubbelbeskattningsavtalet. Där såg vi att Färöarna var med på ett helt annat sätt än vad Åland överhuvudtaget har möjlighet att vara med. Varför skulle det gå för långt att lyfta upp dessa frågor? Det förstår jag inte, vad är det som irriterar ltl Olof Erland? Det här förstår jag inte?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är så enkelt att i ett parlament har man en ärendelista, man har olika ärende, till det har man underlag. Om vi fortsätter med den här stilen att man i varje fråga diskuterar precis vad som helst tror jag att parlamentet tappar väldigt mycket i status.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag delar inte den uppfattningen. Jag tyckte att det var en synnerligen relevant koppling. Det är ett beskattningsärende. Jag förstår faktiskt inte ltl Olof Erland den här gången. Jag brukar förstå honom ibland, men den här gången förstår jag inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Varthän det nu bär att replikera på ett sådant här magsurt inlägg vet jag inte, men det är dock lagtingets lagutskotts ordförande som står i talarstolen och då kunde man förvänta sig en lite större värdighet än i andra sammanhang. Lagutskottets ordförande angav ett väsentligt skäl till att det här ur åländsk synpunkt är intressant och specifikt eftersom det precis, som jag var inne på, innebär en inskränkning i rätten att fritt hantera över skatteinstrumentet genom dubbelbeskattningsavtalsdelen och code of conduct-delen i det. Det gör att det i förhållande till vår argumentation i behörighetsfrågan när det gäller skatter i förhållande till Helsingfors är ett intressant ärende. Det är klart att självstyrelsepolitiska nämnden med intresse ska behandla den här typen av frågor, men jag tycker också att lagutskottet skulle orka.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag skulle vilja lägga till listan ifrågasättandet av vad lagutskottet orkar med, påståendet om brist på värdighet och magsurt för lagtingets notering av hur debatten numera går. Det var ändå inte anklagelse om lögn, så det var ett framsteg.

Talmannen

Replikskiftet därmed avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

2      Godkännande av avtalet med Singapore för att ändra avtalet för undvikande av dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 8/2009-2010) 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion.

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

3      Bifall till förordning angående avtalet om ändring av överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning

Republikens presidents framställning (RP 9/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Det ärende som nu ligger på vårt bord är ett mycket viktigt ärende också för åländsk del. Det rör möjligheterna till tillträde till högre utbildning. Det kommer också att dyka upp liknande diskussion senare på listan idag. Jag skulle bara vilja be att lagutskottet tittar extra noggrant på några saker när det gäller det här.

Om jag förstår förslaget rätt så är huvudförslaget att man förlänger överenskommelsen mellan de nordiska länderna via konventionen. Däremot i artikel 2 finns det nu ett förslag om att artikel 10 i den grundläggande överenskommelsen ska kompletteras med ett stycke. Där står: ”Denna överenskommelse kan ändras genom avtal”. Det är något som man borde titta ganska noggrant på, så att det inte går så att vi här på Åland skulle avhända oss från att vara med och göra förändringar när det gäller de här bitarna. Jag hoppas att lagutskottet kan sätta lite energi på att just titta på den biten av förändringen, att det står ”denna överenskommelse kan ändras genom avtal”. Det finns också en fortsättning som säger: ”avtalet ska träda i kraft med bestämmelserna i artikelns 1, 3 och 4 stycke”. Man behöver titta noggrant på så att man inte hamnar i en situation där vi genom att godkänna den här skrivning nu faller utanför att kunna påverka denna för Åland väldigt viktiga överenskommelse.

 Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

4      Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2008- 31 oktober 2009

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2009-2010) 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Godkänns?

Diskussion.

Lantrådet Viveka Eriksson

Herr talman! Behandlingen av redogörelsen tog sig kanske en märklig vändning eftersom landskapsregeringen tog tillbaka den då liggande redogörelsen för att kunna komplettera den med delar från finansavdelningen när det gällde vissa frågor kring skattegräns, tonnageskatt och det ekonomiska systemet. Det kom sig av att det hade fallit bort. Det noterade jag faktiskt först när jag satt här, så jag får be om ursäkt för den åtgärden, men vi såg att det var väldigt viktigt att vi också hade dessa delar med i själva grundmaterialet. Andra alternativet skulle ha varit att vi skulle ha kompletterat till nämnden, men så blev det. Det som nu ligger på lagtingsledamöternas bord är samma redogörelse som jag redan tidigare har presenterat med tillägget skattegräns, det ekonomiska systemet, beskattningen och tonnageskatten.

När det gäller skattegränsen har vi under den period som redogörelsen handlar om, arbetat vidare särskilt med tillämpningsföreskrifter och tullkodex. Det är en väldigt lång och seg process, jag fick höra häromdagen att jag ofta använder ordet process, men det här frågorna är en pågående process, och det har det verkligen varit när det handlar om skattegränsen. Tullkodexen som ni känner till, är det väldigt viktigt hur det blir att tillämpas. Det är viktigt att vi är aktivt med och ser till att det blir en tillämpning som är förenlig med vårt särskilda skatteundantag. Där har det funnits skäl att lägga ner väldigt mycket energi och resurser för att få ordning på tillämpningsföreskrifterna. Därför har skattegränsarbetet särskilt koncentrerat sig på de frågorna, plus att vi har kontakter till Sverige och Stockholm, för att hela tiden försöka hitta sätt att underlätta hanteringen.

Det ekonomiska systemet och beskattningen. Vi har under den här perioden haft mycket kontakter med finansministeriet. Finansministern har varit hit två gånger under året, både vår och höst. Det betyder att vi har haft möjlighet att etablera en bra kontakt till finansministern och tjänstemän. Vi har också kommit överens om att det ska vara ett tätt samarbete mellan landskapsregeringen och finansministeriet. Utifrån de politiska diskussionerna har man sedan på tjänstemannanivå utarbetat ett system för hur man ska arbeta och det kommer sedan att följas upp med regelbundna träffar på finansministernivå.

Tonnagebeskattningen, där har koncentrationen varit på att få en så bra lagstiftning som möjligt från regeringens sida. Efter redogörelsens slut har det också legat en proposition i riksdagen. I den propositionen är det vissa framsteg när det gäller sjöfarten, men tyvärr finns det fortsättningsvis problem när det gäller passagerarrederierna och det fortsätter vi att jobba med. Om jag kommer ihåg rätt, kanske jag är på fel tid, så tillkom också under den här perioden det s k öcabbotaget. Det borde förstås ha stått här för öcabbotaget har varit en väldigt viktig del till landskapets argumentation. Öcabbotaget handlar om att fraktsjöfart som opererar inom landet också ska ha samma stöd som sjöfart som går utanför landet. Det här har satt väldigt långt inne, men faktiskt så finns det ett system idag, vilket landskapsregeringen tycker att är en stor framgång. Det finns mycket mera jobb att göra för att ytterligare se till att bevaka passagerarsjöfartens intressen.

I övrigt finns det inga förändringar mot den presentation jag gjorde i förra omgången.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det stämmer väl att flera av oss tycker att processarbetet och allmänna beskrivningar av hur processen går till kanske blir lite begränsande på det viset att det är svårt att se vad landskapsregeringen har för mål med sitt politiska arbete. Jag skulle därför vilja få ett förtydligande om de här tillämpningsföreskrifterna. Vad är det konkret man vill få till stånd för att förbättra för de företag som drabbas av skattegränsen.

Man tar också upp beskattningsutredningen och vi har tidigare fått löfte om att meddelandet skulle komma före jul och vi skulle få en debatt om det. Nu undrar jag om lantrådet har någon mer klar tidtabell för det eller är det också i processen. Det sista gäller tonnageskatten, vilka framsteg har man gjort?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Det här är en redogörelse för en viss period, det är inte ett framåtsyftande meddelande där vi tar riktning på vilka målsättningar landskapsregeringen har med vissa frågor. När det gäller tillämpningsdirektiven så handlar det främst om att se till att tullkodexen inte blir att tillämpas på ett sådant sätt att det drar undan möjligheterna att tillämpa de förenklingar som redan har införts. Det handlar egentligen om att förebygga att inte tullkodexen får en sådan tillämpning. Beskattningsmeddelandet kommer inte att komma inom januari, jo inom januari möjligen, men eftersom lagtinget går hem redan nästa vecka så kommer det troligen inte att ligga på lagtingets bord.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, ”kommer troligtvis inte att ligga på lagtingets bord”. Kommer det att ligga eller kommer det inte? Processen i all ära, men någon gång skulle man vilja ha en tidsangivelse för vissa hållpunkter under den här processen. Vilka var framstegen inom tonnagebeskattningen som enligt lantrådet har gjorts?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Meddelandet om beskattningen kommer inte att ligga på lagtingets bord före lagtinget går hem. Lagtinget kommer att få det 1 mars när man kommer tillbaka. Tonnagebeskattningen är särskilt inriktat, inte så att passagerarsjöfarten kan dra nytta av beskattningssystemet, men däremot fraktsjöfarten kommer att kunna dra bort, eller hur ska man förklara det i detalj. Det handlar helt enkelt om att eftersom passagerarsjöfarten också har sin taxfreeförsäljning kan man inte undandra beskattningskravet på passagerarrederierna, vilket man kan göra på fraktsjöfarten med den här lagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill replikera om skrivningen om tonnagebeskattningen. Första stycket är helt okey och landskapsregeringens insikt om att passagerarsjöfarten inte har någon nytta av det. Det är helt korrekt att man därför måste fortsätta arbeta med den frågan. Sedan är jag informerad om att inget av de åländska fraktrederierna, möjligen ett av de allra minsta, skulle vara intresserad av den föreslagna tonnageskattemodellen. Landskapsregeringen skriver: ”Enligt landskapsregeringens uppfattning förbättrar ändringarna avsevärt förutsättningarna för fraktsjöfarten under inhemsk flagg så att det i stort motsvarar landskapsregeringens önskemål”. Det som är problemet är ingångsskattereglerna, när man går in i det här måste man alltså beskatta för de ackumulerade avdrag som man har från tidigare. Det är det ena och det andra problemet är exitreglerna. Både när det gäller tidsfaktorn och när det gäller själva regelverket vid exitarna så är de väldigt bekymmersamma jämfört med de övriga europeiska tonnageskatteregimen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Landskapsregeringen har arbetat väldigt nära Redarföreningen och vi har också fått uppfattningen att den är tillämplig på fraktsjöfarten. Det finns vissa problem med detta, men det är ändå ett steg framåt vilket har varit målet för landskapsregeringens och Redarföreningens arbete gentemot regeringen. Det är klart att allt inte är i hamn, allt är inte klart och särskilt det här med passagerarrederierna som helt står på sidan.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det gäller att bredda diskussionerna när det gäller de här frågorna och prata med rederiledningarna. Jag vet att det finns enskilda tjänstemän i redarnas intresseorganisationer som tycker att det är viktigt att vi får igenom det här och att man får en förbättring till stånd fast man inte är riktigt nöjd. De har drivit den linjen, men det är inte riktigt den linjen landskapsregeringen borde driva. Man borde ha drivit på att få ingångsskattereglerna rimliga och utgångsreglerna likartade med övriga europeiska länders tonnageskattesystem. Av den här texten får man uppfattningen att landskapsregeringen är jättenöjd med tonnageskatteregimen för fraktsjöfartens del  och det bör man nog inte vara.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Ltl Roger Jansson borde känna till hur hårt inne det har suttit med hela arbetet att komma vidare med tonnagebeskattningen och hur svår vägen har varit. Nu har vi tagit ett steg vidare som faktiskt underlättar för viss rederiverksamhet. Det är positivt. Att allting inte är klart ännu är en annan fråga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag fick hoppa in för att ta gruppanförandet när ltl Gunnar Jansson var förhindrad. Jag tar några väsentliga punkter som den liberala gruppen vill framhäva. Det handlar om perioden november 2008 till slutet av oktober 2009 så det blir en historisk redogörelse. En av de viktigaste frågorna är språkfrågan. Vi har en problematik på två nivåer, dels den egna landskapets kodproblematik när det gäller att bevara Åland enspråkigt svenskt, att hålla ett förvaltnings- och kommunikationsspråk med riket som baserar sig på svenska, men vi har också en ny dimension i hela den här problematiken, och det är utvecklingen i riket, dels när det gäller den allmänna språkkunskapen, utbildningen, skolspråk, ämbetsspråk, när det gäller särskilt utredningar och propositioner som nämns här i redogörelsen där man har gått in på den linjen att man ska öka resurserna för översättning.

Tidigare har det varit restriktivt från åländsk sida, man har sagt att man ska ha en sådan kultur i riksförvaltningarna att man gör dokumenten på svenska. Nu har vi kommit in i ett skede där man också säger att resurserna ska gå till översättning. Det är en praktisk och nödvändig utväg. Det som är allvarligt i utvecklingen är att förvaltningsreformen i riket gör olika indelningar i distrikt som försvårar möjligheten till service på svenska. Man talar också om att svenska skulle bli ett minoritetsspråk i riket och inte ett nationalspråk.

Det här aktualiserar åländska frågor. Det har bland annat sagts att det här är ett argument för att vi ska ha en egen representation så långt som möjligt när det gäller utrikesfrågor som berör Åland och en parlamentsplats. Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden kan bena ut frågorna och klargöra vad landskapet har gjort och vad man bör göra.

Herr talman, för det andra gäller det EU-processen. Lissabonfördraget var en lång dags färd mot natt, som det heter i en nyländsk pjäs, jag tror att det tog ett och halvt år i lagtinget, men det är också historia. Helt och hållet är det inte i den här perioden, men de framsteg som har gjorts när det gäller principdokumentet, talerätten och subsidaritetskontrollen visar att det behövs ett ihärdigt arbete, men att det också finns resultat att redovisa.

När det gäller parlamentsplatsen så skulle jag vilja nämna en sak som självstyrelsepolitiska nämnden närmare kunde titta på. Här i lagtinget och också i utskottsbehandlingen, har det varit väldigt mycket tal om förhandlingarna om parlamentsplatsen och då har man också ofta blandat ihop de nationella förhandlingarna med förhandlingarna på EU-nivå. Förhandlingarna på EU-nivå var faktiskt under perioden juni 2007 till 30 december 2007. Efter det så hade man gjort upp inom EU om fördelningen av parlamentsplatserna. Det här var inte alla medvetna om, jag vet att jag frågade lagtingets dåvarande talman hur förhandlingsprocessen går till och hon sade då att socialdemokraterna börjar i januari 2008.

Efteråt är det alltid för sent, det är det vi måste lära oss att i de kommande EU-förhandlingarna ska man vara med när förhandlingarna förs och inte ropa på förhandlingar efteråt. Då var dåvarande lantrådet Roger Nordlund med på toppmötet i oktober och kunde där delta i diskussionerna. Från lagtingets och landskapsregeringens sida i framtiden så måste man vara med över hela fältet och inte tro att förhandlingar betyder att man far till Helsingfors och knackar på statsministerns dörr och säger ”huomenta” eller vad det kan vara och ber att få förhandla. Så går det inte till. Det är en lång process, det involverar tjänstemannanivåerna och politiska nivåerna. Där måste, om jag får säga det från talarstolen, Åland överhuvudtaget lära sig hur systemet fungerar bättre. Det gäller också ministerrådet där man i den här processen har sagt att om vi inte får vara med på toppnivå vid inre bordet är det noll inflytande. Det stämmer inte alls, de flesta besluten tas långt på förhand, förrän det kommer till toppnivån.

EU-processen bör vi gå vidare med större medvetenhet och ökad kunskap, men vi har sett av redogörelsen här att det har nåtts framgångar.

När det gäller sjöfarten var det också en diskussion. Där är det viktigt att påpeka att den tonnageskattereform som nu är föreslagen, inte i och för sig är till nytta för passagerarsjöfarten. Det finns inte heller några åländska rederier som direkt kan dra någon större nytta av det. Vad den säger är att Finland och Finlands regering är beredda att gå in med en tonnageskattereform och en tonnageskatteregim som gör det möjligt att flagga in fartyg, som gör det möjligt att etablera nya rederier. Om rederierna i riket i första hand gynnas så gynnas hela landets sjöfartspolitik. Här ska Åland naturligtvis haka på. Jag ser, som har varit med i många år och sett dessa reformer sedan början av 1990-talet och sedan tonnageskattelagen från 2001, att sjöfarten möjligen kan få en vändning i Finland och därmed också naturligtvis på Åland.

Den väsentliga slutsatsen om man ska ta det här historiskt, om jag får göra en liten utvikning, är alltså när Åland ändrade sjöfartspolitik 2001. Tidigare skulle man ha ett eget register, man skulle ha en egen sjöfartspolitik, egna system. Det är möjligt att det kan bli så i framtiden, men då var det tvärstopp. När Åland då ändrade strategi och gick in för att vi gemensamt med riket skulle utforma en sjöfartspolitik som var konkurrenskraftig i ett EU-perspektiv blev det framsteg också för passagerarsjöfarten. Idag har vi ett system som fungerar. Det man ska notera när det gäller tonnageskatten är att Sverige inte har det och antagligen inte kommer att genomföra det.

En annan fråga som också nämns här i meddelandet är att för passagerarfartygen så leddes anskaffningsreservering som kan vara av intresse. Där har Åland varit med i flera år och försökt trycka på. När det gäller cabotage här så har det lyckats till slut att få ca 300 000 i stöd för närmast Fjärdvägen. Principen för cabotage, alltså inrikestrafik, gäller i sjöfartspolitiken.

När det gäller skattegränsen finns det all anledning att bevaka den hela tiden. Skattegränsen har också sin andra sida, att taxfreesystemet, med möjlighet till skattefri försäljning, är en av de viktigaste ekonomiska baser för Åland idag och kanske 10-20-30 år framåt. Det får man inte riskera, den skattefria försäljningen. Att säga att det är osunt alkoholpolitiskt och överhuvudtaget en osund hantering, men ekonomiskt är vi helt beroende, helt i händerna på det.

En viktig konstitutionell sak är grundlagsreformen och den roll som grundlagsutskottet i riksdagen har, den roll som presidenten har och eventuella framtida författningsdomstolar. Här måste man klart betona Ålands roll, att vi är bundna till ett eget parlament, alltså lagtinget och ett eget system som är kopplat till presidenten och inte till riksdagens grundlagsutskott. Här i salen har det också sagts att grundlagsutskottet är den yttersta uttolkaren av vår lagstiftning, men så är det inte, så ska det inte få bli och det gäller för oss att bevaka det.

Herr talman, sedan finns det saker som är aktuella just nu som den här redogörelsen inte säger så mycket om. Vi har för det första lotterilagen, en ytterst knepig sak. Där måste man försöka se det i ett långsiktigt perspektiv för att vi ska ha en lotteriordning i Europa som möjliggör för oss att bedriva spel i alla former. Vi har frågan om demilitarisering och neutralisering, jag tycker att lagtinget har gjort framsteg i den frågan och vår landskapsregering särskilt i och med att utrikesministeriet tog initiativ till en deklaration genom ambassadörernas möte i Bryssel 2 december. Den lade en mera formaliserad grund för det som vi försökte eftersträva. Vi har också diskuterat utvidgade rättigheter för Åland att delta och verka i internationella avtal och det här är också, om man får använda det här för socialdemokraterna ifrågasatta ordet process. Det är ändå så att det knappast är någon i regeringspartierna som tror att man, som jag sade tidigare, far och knackar på hos Vanhanen och säger att nu ska vi ha internationella avtal fullt ut för Åland. Process är ett viktigt ord, det betyder stegvisa framsteg och ett ihärdigt arbete får man väl översätta det till.

Herr talman! För att avrunda detta så kan man säga att redogörelsen såsom den är utformad och såsom den har varit utformad är bra, man måste överväga om den inte direkt skulle gå till självstyrelsepolitiska nämnden för ett betänkande. Visserligen har vi redan på den här korta tiden idag sagt väldigt kloka ord om den här redogörelsen, men debatten ska grundas på hur självstyrelsepolitiska nämnden bedömer utvecklingen och där tar in de framtida tyngdpunkterna. Vi har alltså språket, sjöfartspolitiken, grundlagen och förvaltningsreformen samt skattefrågorna. Skattefrågorna berör också naturligtvis dubbelbeskattningsfrågorna. Det är behörighetsfrågan, vad Åland ska ha för system, som är det viktiga.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland nämnde i sitt anförande Europaparlamentsplatsen för Åland och på vilket sätt arbetet för att uppnå resultat borde gå tillväga, eller snarare borde ha gått till väga. Jag uppfattade inte riktigt kontentan av resonemanget, var det så att ltl Erland menade att det här borde skötas på nationell nivå och inte på en internationell nivå. Var det rätt uppfattat?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Nej, det var det inte. Jag var ganska summarisk när det gäller den nationella delen. Om jag minns lagutskottets betänkande rätt så kopplade vi ihop den nationella och den europeiska delen, de hör alltså samman. Genom att sätta press på den europeiska nivån så kan vi också tvinga fram en nationell plats, det var en del av strategin. Det viktiga i det här, som jag sade, är att när vi efter 13 december 2007 talade om förhandlingar, om parlamentsplatsen, då gällde det enbart den nationella nivån, för förhandlingarna på EU-nivån var avslutade då. Det är det vi måste komma ihåg och ta lärdom av i nästa steg. När det blir nya förhandlingar på EU-nivån ska vi vara med från början och inte efteråt på hemmaplan säga att vi gärna vill förhandla.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Det blir lite ihop blandat med historia och framtid, men vi ska komma ihåg att nuvarande landskapsregering har tillsammans med Finlands regering format ett principdokument där man har gått med på att parlamentsplatsens lösning ska sökas på internationell nivå, inte på nationell nivå.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om man säger att man har gått med på det så har lagtinget inte gjort det utan det är regeringens dokument där man har sagt att man vill förhandla på EU-nivå. Det kan man kanske förstå, för inget parti vill lämna ifrån sig någonting överhuvudtaget till den delen. Vad vi sade i lagutskottet och i lagtingsdebatten var att genom att föra diskussionen på EU-nivå kan man också få en press på nationell nivå. För att ta ett enkelt exempel, om det är så att Finland riskerar att bli av med en plats, men kunde få behålla den om Åland får en plats, då har man alltså kopplingen mellan EU- och nationell nivå. Regeringens principdokument är regeringens, och det är vackert så, men det är inte det som vi behöver omfatta. Vi ska naturligtvis ha högre ambitioner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! En efterhängsen hosta har hållit mig borta från den här talarstolen alltför länge, så jag hoppas att kollegorna har överseende om min röst inte bär som den borde i samband med detta anförande. Jag kan passa på, herr talman, och konstatera att det faktum att mina kollegor i centergruppen saknas i salen beror inte på att de har läst mitt anförande på förhand, det vill jag också poängtera inledningsvis.

Skämt åsido, det är ett viktigt dokument vi har framför oss när vi diskuterar det som har hänt av självstyrelsepolitisk vikt under den senaste perioden. Den här redogörelsen ger oss möjlighet att diskutera smått och stort, det som har varit värt att ta upp i landskapsregeringens redogörelse. Av det som har diskuterats tidigare idag är det intressant att se det nya vad gäller beskattningssidan, dvs. att landskapsregeringen har försökt formalisera diskussionerna med finansministeriet i Helsingfors. Den fråga man ställer sig är om detta är ett resultat av lagtingets uppmaning till landskapsregeringen att aktualisera den formella rätten för landskapsregeringen, att alltid närvara vid dubbelbeskattningsdiskussioner i kraft av vår behörighet. Det skulle ha varit intressant om finansministern kommenterar den sidan, med tanke på historiebeskrivningen.

I övrigt vad gäller allmänna reflektioner, om jag går lite på djupet, så avsnittet punkt 2 i självstyrelselagen anser jag personligen att det skulle ha varit en fördel om landskapsregeringen skulle ha beskrivit lite mera i detalj. Varför detta parlament vägrade att acceptera den första revideringen av självstyrelselagen när det gällde konsumentrådgivningen. Kanske självstyrelsepolitiska nämnden bör förtydliga turerna och i sin tur vad vår mycket behövliga vägran gav upphov till för korrigeringar av praxis i riksdag.

Under kapitlet svenska språket finns det alltid en orsak och verkan. Om vi först tar och berör problemet med att landskapsregeringen får alltfler handlingar i finsk språkdräkt, vilket strider mot självstyrelselagen, i alla fall enligt den mening vi här på Åland hyser vad gäller behovet att respektera vår svenskspråkiga status, så har jag inte sett att landskapsregeringen eller något annat organ i detta parlament skulle uppmärksamma det att justitieombudsmannen, Paunio hette hon 2008, kanske hon har bytts ut nu, ansåg att det är finska språklagen och inte självstyrelselagen som avgör huruvida handlingar tillställs Åland på svenska, vad gäller utredningar och andra produkter av ett beredningsmaskineri i Finland. Det här förbiseendet, att vi inte har observerat det tidigare får jag ta på mig själv, men det är en intressant reflektion som vi behöver göra i det faktum att en av de högsta övervakarna av det juridiska systemet överlag i Finland anser att språklagen i Finland har företräde framom självstyrelselagen till denna del. Jag kan citera direkt ur JO:s beslut: ”Däremot är det enligt min åsikt tolkningsbart om ett betänkande eller en annan handling sänds på remiss är en sådan i självstyrelselagens 38 paragraf avsedd skrivelse eller annan handling som utvecklas mellan landskapsmyndigheten och statens myndigheter och som för Åland ska översättas till svenska”. Det här är ett problem som vi naturligtvis omedelbart bör åtgärda i form av en revidering av självstyrelselagen, om det faktiskt är så illa ställt. Det här betyder det faktum att den svenskspråkiga befolkningen i Finland och nu även ålänningarna, ska nöja sig med att avgöra framtidsfrågor på basen av korta sammanfattningar, ofta resuméer av mycket komplicerade juridiska frågeställningar. Nu har jag förstått att det finns inlämnat av två företrädare för Ålands framtid, klagomål om den här sidan. Ett av dem har vi läst om i Ålandstidningen i somras 2009 och i övrigt finns ett inlämnat också vad gällde justitieministeriets hantering av  en konvention om minoritetsfrågor som bara kom i finsk språkdräkt hit. Så här får vi det prövat på nytt.

Är det så att vi får bakslag, dvs. att vi ska nöja oss med att omfattande utredningar ”bara” finns i finsk språkdräkt och ska behandlas av landskapsregeringen krävs det nog åtgärder från detta parlaments sida. När det gäller språkdelen i övrigt i landskapsregeringens redogörelse noterar vi kollektivavtalsfrågan. Där har jag inte nöjt mig med att ta del enbart av det konstaterande att det finns problem utan det finns alltid en bakgrund till det hela. Hur är det möjligt att kollektivavtalet i Finland, som enligt grundlag har två nationella språk, inte finns i svenskspråkig utformning annat än ett femtontal av hundrafemtio avtal som ska tillämpas bl a på Åland.

När man söker vidare i systemet hittar man en lagframställning av Finlands regering år 2000 som i sig inte säger någonting om att inte kollektivavtalen inte bör finnas på svenska, men å andra sidan säger den framställningen inte heller att den måste finnas på svenska. Man har lämnat en öppning i lagstiftningen där det nästan är välvilja som skulle styra hanteringen av det svenska språket. Det som är riktigt illa när man forskar vidare är att grundlagsutskottet, detta lilla viktiga utskott som jag känner en viss hatkärlek till med tanke på hanteringen av Åland genom tiderna, faktiskt uppmärksammade språkbiten. Det är smått remarkabelt när utskottet konstaterade att det räcker med att det hålls information på finska och svenska tillgängliga för alla om ett sådant kollektivavtal. Den lösning som regeringen har gått in för i sin proposition innebär att de allmängiltiga kollektivavtalen endast publiceras på det språk som de upprättats på. Då vet alla i republiken Finland vilket språk ett kollektivavtal upprättas på. Det är märkligt att grundlagsutskottet, detta högsta folkningsorgan när det gäller grundlagen enligt egen mening i alla fall, anser att man uppfyller de språkliga rättigheterna i grundlagens 17. 2 genom att inte ha denna typ av bindande avtal tillgängliga på annat än finska. Det är exceptionellt, mycket har jag läst från detta utskott, men det här tar faktiskt priset med tanke på grundlagens vikt i andra sammanhang.

Här anser jag, herr talman, att självstyrelsepolitiska nämnden bör diskutera den här sidan av rättssäkerheten i Finland och därmed på Åland i detta sammanhang. Jag gläder mig åt att vi enhälligt har klubbat en åländsk budget för nästa år som innefattar även en beredskap att ta initiativ till finska staten ifall det uppstår behov.

Nu har det skett en del förbättringar tack vare, mycket i alla fall, riksdagsledamot Elisabeth Rehn. Hon har varit aktiv i dessa frågor på senare år. Hon har lämnat två budgetmotioner i riksdagen och nu har även justitiekanslern och delvis justitieministeriet har backat upp åsikten att allmänt bindande kollektivavtal, i och med att de är jämförbara med lag, ska de också finnas i svenskspråkig utformning. Det här är någonting som nämnden bör ta på största allvar. Vi bör också kalla hit ansvarig minister i Finland till nämnden för direkt hörande i sakfrågan. Det är så pass allvarligt när arbetarnas rättssäkerhet och arbetarskydd på detta sätt hanteras bristfälligt.

Herr talman! Den säkerhetspolitiska delen är intressant i redogörelsen. Här ska jag beröra två delområden, dels de finska marinbesöken på åländska vatten och dels bristen när det gäller att hantera Åland i Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Jag tänker inte i det här sammanhanget gå in på den åländska gränsbevakningens status, det är som en del av det militära systemet i Finland. Jag tror att kollegan Roger Jansson återkommer till den frågeställningen, men oavsett är det nödvändigt att vi diskuterar hur vi ska hantera gränsbevakningens status i ett läge där Ålandskonventionen uttryckligen förbjuder en permanent militär vistelse på Fredens öar och vi har ett läge där vi vet att från nittiotalets mitt är det en militarisering av gränsbevakningen, som också framkommer av de betänkanden som riksdagens olika utskott processade fram i samband med den senaste säkerhetspolitiska redogörelsen.

När det gäller respekten för Ålandskonventionen i övrigt kan jag inte låta bli att i detta sammanhang beröra det jag tänkte beröra redan i fjol, men av någon anledning inte gjorde och det är fartygsbesöken på åländskt vatten. När man tittar bakåt i tiden är en standardformulering, som vi kan kalla det, som lyder så här: ”Antalet besök föranledde inga åtgärder eftersom de kan betraktas som sedvanliga besök”. Det här är en rad, en mening som vi återfinner så långt som jag orkar läsa tillbaka i självstyrelsepolitiska redogörelser till mitten av nittiotalet ungefär. Naturligtvis ställer man sig frågan att har det faktiskt skett en sådan remarkabel förändring på detta område att alla dessa marina besök sker inom ramen för den åländska tolkningen av Ålandskonventionen? Ni kommer ihåg diskussionen som fanns på nittiotalet att man inte skulle vistas på åländska vatten längre än ett dygn, det var förhoppningen från åländsk sida. Man skulle inte heller angöra kaj, dvs. besöka åländska hamnar och stiga iland i och med att Ålandskonventionen uttryckligen talar om att man ska ha rätt att temporärt besöka och ankra i åländska vatten. Jag säger inte att landskapsregeringen har skrivit fel i redogörelsen, utan snarare har vi väldigt tyst accepterat tolkningen av Ålandskonventionen till denna del. Jag anser, herr talman, att även denna fråga bör noga dammas av och se vad vi tyckte och tänkte i början av  1990-talet.

Nuvarande kommissionstjänsteman Niklas Fagerlund skrev och presenterade en utredning 1994 där han mycket föredömligt gick igenom Ålandskonventionens anda och mening. Slutresultatet visade att inget i konventionen talar för den tolkning som den finska marinen har hävdat, dvs. rätt att vistas längre än ett dygn och ha rätt att gå iland osv. där vi hade besök av besättningen och andra som ställde till en hel del uppmärksamhet under nittiotalet. Frågan är, herr talman, om det inte är dags att ta en ny diskussion om det säkerhetspolitiska aspekterna. Vi ställer oss frågan om vi inte med tanke på konventionens fortlevnad och respekt borde hitta en ny och bättre skrivning som landskapsregeringen alltid kunde använda sig av i det fall det sker besök i åländska farvatten, som inte står i överensstämmelsen och den tolkning som vi från åländsk sida hävdar. Detta vill jag ha sagt eftersom det är en viktig bit. Vi kräver respekt för vår status på alla sätt.

När det gäller den säkerhetspolitiska biten i övrigt så välkomnar jag liksom ltl Olof Erland naturligtvis det uttalande som Finland gjorde i Coreper den 3 december. När man studerar Ålands status, diskussionerna om hur den påverkas av det som händer i vår omvärld, så är min tolkning den att i och med att Finland flera gånger poängterat Ålands status i internationella sammanhang under senare år, tack för att vi har tryckt på och krävt det, så vill jag hävda att Åland nu har uppnått statusen som permanent regim, dvs. som landskapsregeringen har skrivit att det är en sedvanerätt, men att den är så stärkt av allt som har hänt att vi kan säga att den är för evigt stadfäst i det internationella samfundet. Det är ett viktigt framsteg för oss.

Till sist herr talman, vill jag kommentera med några ord, ltl Erland uppehöll sig i svenska språkets framtid i Finland och vi delar alla den oro som ltl Roger Jansson nämnde tidigare i samband med ett annat ärende vad gäller den språkliga sidan. Är det så nu att landskapsregeringen eller lagtinget i något sammanhang kommer att bli involverade i diskussionerna om att svenska språket skulle förändras, på så sätt att man skulle slopa statusen som nationellt språk och istället ersätta svenska språket med minoritetsstatus, är det någonting som vi från åländsk sida med kraft måste ropa nej till. Ser man på de internationella konventioner som styr bl a det språkliga är dessa tyvärr till sin art alltför luddiga och i synnerhet övervakningsmekanismerna, som är kopplade till dessa konventioner är direkt svaga i och med att de är enbart av politiska art. Vill man sänka det svenska språket i Finland förändrar man statusen från nationellt språk till minoritetsspråk. Det är viktigt, med tanke på att det nämns från landskapsregeringens sida en oro för vad som händer med det svenska språket till följd av reformer på bl a finska sidan. Det finns skäl för nämnden att ta en diskussion om det här och poängtera detta. Vi har ett gemensamt intresse av att svenska språket ska fortleva i Finland och då får inte den svenskspråkiga befolkningen vidta åtgärder som direkt underminerar den framtida ställningen.

Finansminister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Landskapsregeringen anser det nödvändigt för självstyrelsen att ha systematiserade kontakter med finansministeriet. Vi har många brännande frågor som är viktiga på det ekonomiska planet för Åland där finansministeriet utgör beröringspunkter mellan Åland och Finland och säkert kommer det att dyka upp många frågor i framtiden. Konkreta frågor som ställdes av ltl Harry Jansson var huruvida lagtingets behandling av det nordiska avtalet för att undvika dubbelbeskattning hade påverkat processen. Det blir en omöjlig fråga för mig att svara på. Landskapsregeringen och lagtinget hade gemensamma diskussioner och det är en annan part som möjligen har gjort bedömningar, men det kanske inte är det väsentliga, vem som kan ta åt sig äran av detta. Huvudsaken är att vi har skapat ett system. De saker som är viktiga för Åland kommer att kunna behandlas och beredas i framtiden.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Ska vi uppfatta redogörelsen så att detta är resultatet av lagtingets uppmaning att det skulle vidtas formella åtgärder utgående från självstyrelselagens möjlighet att agera. Är detta resultatet? Man har inte aktualiserat en formell process via högsta domstolen utan detta är det praktiska resultatet av förhandlingar med finansministeriet?

Finansminister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Nej, det har inte aktualiserats en sådan process. Den situationen kan möjligen uppstå ifall detta systematiserandet, som också ingår i arbetet på nordisk plan med skatte- och avtalsfrågor, ifall det skulle leda till en situation där landskapsregeringen har intresse av frågorna, inte får delta. Det finns inte en sådan situation just nu.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Okey vi får återkomma till detta när finansministern har möjlighet att ytterligare kommentera detta. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen känner att man inte accepterar ett nej i framtiden när landskapsregeringen visar ett aktivt intresse. Det spelar ingen roll att det finns småpåvar på olika ministerier. Är det så att landskapsregeringen anser att de ska vara med så ser man till att man är med. Jag utgår från att det är sista gången vi behöver läsa om bekymmer med att tas in på de rätta arenorna för politiska diskussioner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ltl Harry Jansson frågade om landskapsregeringen och lagtinget reagerar om Finland på något sätt skulle införa att svenskan blir ett minoritetsspråk. Det är ju just det som håller på och hända. För några år sedan var det en sådan process som började rullas upp. Nu är diskussionen på finskt håll tämligen marginell när det gäller det här, men för mig är det väsentligaste i praktiken. Det finns hot när det gäller det svenska språket. Då måste man aktivera språklagen, man måste aktivera språkrådet på hemmaplan, men man måste också bevaka Ålands ställning under den förutsättningen att distriktsindelningen i förvaltningen och språkanvändningen är annorlunda. Det är väldigt mycket en systematiserad språkpolitik som redogörs för här i meddelandet och språkrådets roll osv.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Min kommentar till den delen när det gäller det svenska språkets utarmning i Finland bygger på landskapsregeringens skrivning under avsnittet 7 i redogörelsen. Det är i högsta grad aktuellt att fortsätta diskutera en förändring av svenskans status. Nästa vecka i Helsingfors anordnas det ett seminarium av kulturfonden med svenska folktinget som arrangörer, där man tar en första öppen diskussion om man skall förändra svenskans nationella status. Det har gjorts en utredning som kommer att presenteras av pol.dr. Myyntti i samma veva och därför har jag undersökt detta. Vi ska på absolut inget sätt medverka till en sådan förändring av svenska språket. Därför nämnde jag det här, i övrigt delar jag den oro som finns vad gäller svenska språkets framtid.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Den här debatten, på basen av redogörelsen som vi nu plikttroget håller varje år, börjar kännas till sin form mer och mer överspelad. Det är ett gammalt instrument för att regering och lagting ska kunna dryfta i lite friare former det som rör landskapets författningsenliga rättigheter på ett ganska trevligt sätt, men debatten blir lite ointressant för att inte säga att det blir mest favoriter i repris eftersom det ska handla om det som varit haver. Det här är bara som det är, men jag tror att det för lagtingets del är tid att ersätta den här debatten med något annat.

Redogörelserna växer år för år och det visar väl ganska mycket att vi lever i en allt mera integrerad värld. De viktiga frågor som rör Åland rör aldrig Åland ensamt utan det finns alltid en part antingen på nationell nivå, på nordisk nivå eller på europeisk nivå eller för att inte tala på FN-nivå. Det är av en viss pliktskyldig känsla som man går upp i talarstolen för att diskutera ärendet. Det är klart att frågorna, envar i sig är mycket intressanta och jag tänkte spinna vidare på svenska språket som behandlas under olika rubriker i redogörelsen.

När språkrådet tillkom var det efter en ganska lång process där den förra regeringen avgav ett så kallat språkpolitiskt program till lagtinget. Beslutet blev att rådet skulle tillsättas. Det har inte verkat så länge, men man ser att aktiviteten ändå har varit tydligen ganska hög vad gäller antalet möten. Det är väl inte rätt tid att utvärdera själva rådets arbete. Det som jag fortfarande tycker är en stor brist är att rådet inte har någon representant från ÅHS. Det här tror jag att vi också diskuterade senaste gång.

För mig och för socialdemokraterna är den kanske viktigaste frågan att man ska kunna få vård på svenska i riket. Det får vi nu inte något riktigt besked om med de här beskrivningarna. Det skulle vara bra om regeringen kan svara på hur det fungerar.

I samband med att självstyrelsepolitiska nämnden behandlade det språkpolitiska programmet och förslaget på ett språkråd kan man i nämndens betänkande läsa att ÅHS vid den tidpunkten, under 2008-2009 eventuellt borde det vara klart, skulle ingå avtal med remissjukhusen i riket. I dessa avtal skulle man också avtala om språkkrav och bestämmelser. Det här är avgörande för att bedöma om den här frågan har gått framåt. Det är kanske inte någonting som regeringen är insatt i, men om det finns något svar på de frågorna är det väldigt värdefullt för då skulle man kunna ställa krav på ett helt annat sätt på remissjukhusen.

Det är två saker som är viktiga, det är att patienter blir bemötta på svenska, alltså de som har det önskemålet, och att de dokument och journaler som skickas mellan remissjukhusen och Ålands sjukhus begrips av de läkare som vi har här i Mariehamn. Det är en viktig fråga.

Språkrådets ställning har man diskuterat och om det skulle finnas en särskild lag om det. Det säger regeringen ingenting om, det kunde vara intressant att höra vilken åsikt man har i den frågan.

Ifråga om språket så nämns naturligtvis under utbildningsområdet, språkfrågan. Det viktigaste är förstås utbildningsrätten inom svenska högskolor och nu går ju inte redogörelsen inte så långt att man får läsa slutet på den historien, men vi vet alla att det gick bra till slut även om det krävdes en hel del arbete. Här har vi skäl att rikta ett stort tack till generalkonsuln och generalkonsulatet i Mariehamn. Det har visat sig att generalkonsulatet kan ha en avgörande betydelse vad gäller frågor av den här karaktären.

Det har hänt också under tidigare perioder att generalkonsuln aktivt har deltagit i lösningen av olika konkreta politiska frågor. Så kan det säkert fortsätta, men för min del visar det här på att vi borde ha ett mera etablerat institutionellt samarbete med Sveriges regering. Socialdemokraterna har föreslagit en liknande lösning som den man har mellan Danmark och Sverige i Öresundsområdet.

Det var ganska trevligt för mig att läsa i det språkpolitiska programmet att där fanns just en sådan målsättning, nämligen främjandet av utökade kontakter med Sverige inom handel, vård, utbildning och kultur. En sådan här liknande delegation som man har runt Öresundskommittén skulle fortgående diskutera och föra en dialog om de här praktiska svårigheterna som uppkommer på grund av att vi ändå lever i två olika länder. Jag tror inte att den ensam klarar av alla frågor utan det är viktigt att Ålandskontoret i Stockholm är involverat och kanske är en fungerande institution i det här sammanhanget, men det är också givet att generalkonsulatet fortsättningsvis i ett sådant system skulle ha en viktig roll. Så här skulle jag önska en utveckling. Nu är det väl så att när förslaget kommer från socialdemokraterna så skall det väl motarbetas eller osynliggöras i det längsta tills någon fiffikus på den borgerliga sidan tar upp samma sak. Den som jag har fått stöd av är faktiskt talmannen i den här frågan så om det skulle kunna gjuta lite olja på vågorna så kanske den här frågan kunde utvecklas oberoende varifrån den kommer.

Det står också under utbildningen om den nordiska språkkonventionen. Vi har haft ganska omfattande diskussioner om nämnden huruvida konventionen borde skrivas för att den skulle beakta Ålands självstyrelse. Det finns redovisat här och det är i och för sig någonting som vi alla i lagtinget vet, men vad hände sedan, frågar man sig. Har det hänt någonting?

Sist, herr talman, om svenska språket, nämns här kyrkomötet och då talar man mest om kyrkornas kulturhistoriska skydd och museiverkets och museibyråns ansvar. Det som har hänt vad gäller språket är att kyrkomötet har beslutat att för de åländska församlingarna gäller inte vid anställande av kyrkoherdarna och övriga personal samma språkkrav vad gäller finskan som i övriga riket. Det borde noteras när man en gång går in på området.

Det, herr talman, om språket. Sedan är jag lite besviken på Ålands representation i kommittén som ska se över grundlagen. Det var ett himla ståhej om Ålands representation. Ena dagen skulle riksdagsledamoten vara med och andra dagen skulle vicetalman Gunnar Jansson vara med och tredje dagen skulle ingen vara med och fjärde dagen blev det väl så att vicetalman Gunnar Jansson representerar Åland och riksdagsledamoten har en viss insyn i arbetet. Det är bra, men vi har inte fått någon information. När vi begär det får vi till svar att ordförande Taxell har sagt att man inte får berätta om någonting som händer där. Det är väl klart att man inte ska skriva insändare och prata så mycket i offentligheten vad som diskuteras, men hela processen gick ut på att lagtinget eller åtminstone självstyrelsepolitiska nämnden, kontinuerligt skulle kunna få någon information om vilka diskussioner som förs och särskilt de som berör Åland, i den mån diskussionerna om presidentens makt och förändringar ifråga om det, berör Åland. Där har det tydligen inte fungerat. Det borde finnas en kanal som gjorde att vi var medvetna om vad som händer i den kommittén. Inte är det någon idé att ha representation om det sitter någon människa där som är som en mussla ifråga om åländska angelägenheter.

Till sist, till det nordiska dubbelbeskattningsavtalet och hela den processen som vi har pratat om idag. Lagtingets majoritet beslöt att Ålands inflytande i internationella avtal skulle säkerställas. Om regeringen inte kan göra det så ska man pröva den berörda paragrafen i självstyrelselagen i högsta domstol. Nu skriver regeringen att man har systematiserat sina kontakter med riket, som minister Perämaa sade. Det står så här: ”Landskapsregeringens deltagande i skatteavtalsförhandlingar bestäms in casu”. Det är första avvikelsen från den diskussion lagtinget förde i den, om jag inte kommer helt fel ihåg, så var kravet permanent plats i det som kallades den nordiska skattegruppen, men här ska det bestämmas in casu med tanke på landskapets faktiska intressen. Vem är det som bestämmer det. Det är oklart. Detta gäller även sålunda förhandlingar som rör det nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Agendan för den så kallade nordiska skattegruppens möten diskuterades genom på förhand för att möjliggöra för landskapsregeringen att vid behov bereda ställningstagande i tid innan mötet. Herr talman, jag tycker att det är långt ifrån de krav som lagtinget och stora utskottet beställde i samband med dubbelbeskattningsavtalet. Det är också svårt att se hur det här fungerar i praktiken.

Det visade sig att det inte fanns någon permanent skattegrupp. Nu borde man ha ett annat system där Åland ges möjlighet att konsekvent uttala sig i sådana här internationella avtal just på grundval av den här bestämmelsen i självstyrelselagen. Det är inte meningen, som jag uppfattar det, att det ska vara någon riksmyndighet som ska bestämma när vi får uttala oss, utan nog ska vi uttala oss när vi själva bedömer att det är av avgörande betydelse för självstyrelsen, men det förutsätter att vi har kontinuerlig information om vad man sysslar med bland annat ifråga om den nordiska dubbelbeskattningsutvecklingen. Den frågan måste nog självstyrelsepolitiska nämnden följa upp och då blir det väl att gå igenom diskussionen ännu en gång.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Att få vård på sitt modersmål är en väsentlig del av vården. Jag har inte detaljkunskap i regelrätta avtalsresultat, men jag vet att det pågår konstruktiv aktivitet och dialog mellan ÅHS och de närliggande sjukhusen i den östra regionen. Jag vet att man till exempel tar svenska kurser och en stor delegation har också varit hit på plats för att bekanta sig med den åländska sjukvården. Det ligger ett stort intresse i att kunna serva ålänningarna på svenska. Vården utom Åland är värd 7-8 miljoner euro i alla fall.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är trevligt att höra, men det är till syvende och sist avtalen som är de viktiga. Det är fortfarande oklart huruvida de här avtalen har ingåtts med remissjukhus och huruvida det finns klart avtalat om rätten till vård på svenska.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag uppskattar mycket att ltl Sundback lyfter frågan och framgången kring tillträdet till svenska högskolor för våra åländska studerande. Jag delar till fullo den uppskattning som här har uttalats för det svenska generalkonsulatet och den svenska generalkonsuln och allt arbete som har gjorts därifrån för att hjälpa till att det här ärendet skulle få det lyckliga slut som det har fått.

Jag kan också informera lagtinget och ledamot Sundback om att i morgon kommer landskapsregeringen att lämna ett remissvar på högskoleverkets förslag på hur det här ska genomföras i praktiken. Även det har gått mycket smidigt och vi är nöjda med det förslag som har lagts ut så det har varit en kär uppgift.

När det gäller frågan kring de olika kompetenserna, när det gäller finska språket för våra ledande kyrkoanställda, har vi engagerat oss. Jag får återkomma i andra repliken.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Hur man hittills har löst problemen av den karaktär som redovisas för med högre utbildning i Sverige kräver en utveckling av de gemensamma samarbetsstrukturerna med Sverige. Det kan inte vara primärt generalkonsulns uppgift att lösa dessa frågor åt oss även om det naturligtvis är väldigt tacknämligt och vi uppskattar i det här speciella fallet att hjälpen kom.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ingalunda är det svenska generalkonsulatet som har skött landskapsregeringens uppgifter, men vi har samarbetat på ett fantastiskt sätt och hjälpts åt och tagit, både från generalkonsulatets och regeringens sida, alla tillfällen i akt att jobba för att få frågan i rätt riktning. Det är det här samarbetet och den här draghjälpen och de insatser som har gjorts parallellt med det som landskapsregeringen har gjort som vi vill uttrycka vår uppskattning för. Självklart är det landskapsregeringen och vicelantrådet i det här fallet som har fört förhandlingarna med den ansvariga ministern på den svenska sidan. Politiker ska resonera med politiker.

När det gällde frågan varför de nya särskilda kompetenskraven för åländsk kyrkopersonal i ledande ställning inte finns med, är det så att vi från landskapsregeringens sida har arbetat och engagerat sig i bakgrunden till den här frågan och har tagit alla tillfällen och olika forum till vara för att hjälpa till att den här frågan ska gå i rätt riktning, men det är inte vår förtjänst och det är inte heller vi som har genomfört det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Om man skulle vara så där strikt ifråga om kompetensen så finns det nog andra saker här som inte borde ha nämnts. Det är inte ett problem, men man kunde av kompetensskäl ha nämnt om det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Systematiken i samarbetet med finansministeriet och landskapsregeringen ligger i att vi har överenskommit om att man en gång per kvartal träffas på tjänstemannanivå och vid sidan av det de politiska kontakter vi har med den politiska ledningen i finansministeriet. Vi träffas regelbundet för att diskutera sakfrågor i förhållandet med landskapet och finansministeriet. Vi har några synnerligen viktiga frågor att behandla som skulle vara viktiga för vår ekonomi. Det är pensionärer som flyttar från Sverige och fortfarande betalar sin skatt till Sverige, vi har sjömän på de utflaggade fartygen och framför allt nu frågan om tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen som vi har lyft fram som vi vill att någon jämte oss skall driva och nå en lösning.

Ltl  Barbro Sundback, replik

Ja, om vi koncentrerar oss på det första intresset, pensioner och sjömansinkomster, är det inte något nytt. Det fanns i diskussionerna kring samarbetsavtalet. Frågan är vad man tänker göra och när? Det har gått år igen nu sedan frågan debatterades. Problematiken finns, men vi vill se resultat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det vill vi alla gärna se, men för att man ska kunna nå till ett resultat i en fråga där flera parter är involverade, göra avtal om några saker måste man skapa en situation där man kan föra den diskussionen också. Frågan om pensionärerna från Sverige har diskuterats i fem eller tio år här i lagtinget, men om man inte har ett sätt och ett forum att föra diskussion når man säkerligen inte resultat. Vi håller på att bygga upp en sådan situation så att vi kan föra diskussioner. Sedan vill vi alla givetvis nå resultat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är väl processen som vi får vänta på då innan det blir några konkreta förslag, men det finns en systematik i avtalet med särskilda bilagor, t ex mellan norra Sverige och Finland, Torneå-Haparanda-området, det finns Öresundsexemplet. Jag förstår inte att regeringen inte kan komma upp med ett sådant förslag och föra fram det. Finland är som jag ser det, skyldig att föra fram det och det finns inget argument emot det, men om man nu vill sitta på flera kaffemöten och prata så lär vi inte kunna göra någonting åt det i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! För mig är den årliga redogörelsen en källa till stort intresse och det är en fin gammal tradition, som jag gärna vill att lagtinget fortsätter med. Det är bra att vi numera har remiss av den, förut gick den direkt till självstyrelsepolitiska nämnden, nu kan vi ha en inledande bred självstyrelsepolitisk debatt som bas för behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är ett bra instrument och en bra behandlingsordning, jag ska med intresse delta i nämndens behandling av de olika frågorna. Här i remissen vill jag gärna ta upp olika, kort och långt, åtta stycken punkter delvis berörda redan.

Den första gäller självstyrelselagen. Det faktum att vi hade en proposition här med förslag till ändring som vi inte godkände är inte motiverad, som ledamoten Harry Jansson namngav, och det är en brist i meddelandet. Det borde det ha varit, varför godkände inte lagtinget det. Det kan naturligtvis självstyrelsepolitiska nämnden komplettera.

Punkt nr 2 är det svenska språket, den allmänna redogörelsen under 3.1 där jag noterar att landskapsregeringen i första meningen skriver att det är allt vanligare att förslag till propositioner kommer enbart i finsk språkdräkt. Det här är en nyhet som har accentuerats under 2000-talets första hälft, den var inte särskilt problematisk under 1990-talet, men nu har det blivit så. Det är mycket bekymmersamt. Vi har i den här redogörelsen resonemanget kring regionförvaltningsreformen i Finland som påverkar språkutvecklingen negativt, vi har gränsbevakningen som jag ska återkomma till som gör det, vi har lotterilagstiftningen där mycket av verksamheten har skett hittills på ett främmande språk för oss och sedan har vi den synnerligen stora frågan om grundlagen och dess revidering, ett arbete som också sker enbart på finska språket och som berör varje ålänning och självstyrelsen dessutom. Sedan hade vi ledamoten Harry Janssons information om JO-uttalandet. Det är mycket hela tiden som kommer över oss.

Det skulle vara väsentligt att vi kommer vidare i frågan med självstyrelselagen som ramlag, för att den vägen komma dels till en större behörighet till självstyrelsen så att vi slipper de här språkliga problemen och dels får den mindre kontaktytan med Helsingfors, som jag var inne på tidigare och som väl har accentuerat väldigt tack vare EU-medlemskapet. Det var en efterbörd av EU-medlemskapet som ingen riktigt uppfattade att skulle komma och som är kanske det mest negativa som vi har med EU-medlemskapet. Det kan vi inte skylla Europeiska unionen på för det, jo förresten vi kan göra det eftersom de inte godkänner regioner som medlemmar förstås. Det är inte bra skött från finsk sida. I Finland nästan applåderar man att man får hantera även självstyrelsefrågor som hör till självstyrelsens behörighet tack vare EU-medlemskapet.

För det tredje ska jag säga några ord om språkrådet. Landskapsregeringen avslutar med att skriva att språkrådet fortsätter att följa utvecklingen och rapporterar årligen om svenska språkets ställning till landskapsregeringen. Rapporterna skulle vara värdefulla för oss 30 lagtingsledamöter att på ett lämpligt sätt ta del av, så jag hoppas att landskapsregeringen kan finna en form för hur vi kan ta del av rapporteringen. Det är mycket en lagtingsprodukt att språkrådet har kommit till och därför bör man kunna följa med det på lämpligt befunnit sätt, men jag har ingen modell för det. Däremot har jag ett resonemang kring att det vore kanske dags att lyfta frågan om att lagstifta om det här språkrådet. Landskapsregeringen tenderar redan att ge de uppgifter som de inte har när det gäller myndighetsutövning eller när det gäller makt i dessa frågor. Enda sättet att göra det på ett korrekt sätt är att lagstifta om en sådan kompetens. Nu har man enbart detta av landskapsregeringen fastställt reglemente och det betyder att hela ansvaret ligger fullständigt på landskapsregeringen när det gäller frågorna. Man kan inte skjuta över någonting på språkrådet egentligen, av ansvaret, det kan man bara göra via lagstiftning. Jag är för min del beredd att diskutera lagstiftning när det gäller språkrådet efter att vi har haft en inkörsperiod.

För det fjärde, herr talman, översynen av grundlagen. Ltl Sundback var inne på samma resonemang som jag har fört när jag har läst det här. Det är det faktum att vi jobbar ganska hårt från lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden för att pressa på landskapsregeringen för att få en ordentlig representation i kommittén. Vi alla i oppositionen stödde också vicetalman Gunnar Janssons plats i det. Vi kom överens när vi jobbade med frågan i självstyrelsepolitiska frågan att nämnden skulle vara bollplanket och plattform här på Åland för det här arbetet och vi skulle få en fortlöpande avrapportering. Tyvärr har vi inte fått det utan det sägs att arbetet är hemligt. Det får vara hemligt, men det får inte vara så hemligt att inte självstyrelsemyndigheternas högsta organ, lagtinget, kan hållas någorlunda vettigt informerad om det så att man kan ta ställning till de frågor som är avgörande för självstyrelsens framtid, när grundlagen ska revideras, det är flera frågor som är det. Jag beklagar att det blev så här. Nu håller arbetet på att avslutas och det blev en besvikelse till den här delen, vi blev helt utestängda trots att vi gjorde vårt för att vi skulle vara representerade.

För det femte, fru talman, har vi arbetat med den demilitariserade zonens gränser där landskapsregeringen på sidan fyra i sju punkter redogör för de resultat som den gemensamma gränsarbetsgruppen kom fram till. Man har i riket haft ett informellt nätverk av tjänstemän, skriver landskapsregeringen, och landskapsregeringen har varit utestängd från det arbetet. Jag har sagt det i självstyrelsepolitiska nämnden och jag säger det här att det här är väldigt olyckligt och lantrådet har delat den uppfattningen att det är viktigt att man kan vara med framöver. Alldeles särskilt eftersom det här ärendet har gått i stå. Någonstans i utrikesministeriet har man stoppat arbetet och man arbetar nu efter en annan modell än det som ömsesidigt har kommit överens om mellan självstyrelsen och justitieministeriets arbetsgrupp.

Det blir egentligen en nionde punkt, ser jag här nu som jag skjuter in genom att ledamoten Harry Jansson var inne på det. När det gäller fartygsbesöken är det klart att det bör anges i varje redogörelse de här två åsiktsskillnaderna mellan riket och landskapet, åsiktsskillnaderna när det gäller tolkningen av begreppet ankra i konventionen, som Finland tolkar att man får lägga trossarna i land var som helst i princip. Den uppfattningen delar vi inte självstyrelsepolitiskt, vi är alltså inte överens. Det andra är längden på fartygsbesöken som enligt vår tolkning inte får vara mer än 24 timmar medan den finska tolkningen är 48 timmar. Det bör anges att de inte är att betrakta som sedvanliga besök ur självstyrelsepolitisk synpunkt, de som tar i land eller de som stannar över 24 timmar.

Över till Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Landskapsregeringen skriver i fjärde stycket att” landskapsregeringen framförde vidare att det finns skäl att belysa hur det på ett konkret plan ska garanteras att eventuellt Nato-medlemskap för Finland inte påverkar Ålands demilitariserade status”. Det här är alldeles korrekt men det är också den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som påverkar Ålands demilitariserade och neutraliserade status och också dagsläget, det förhållande man har idag med partnerskap for peace och det Nato-avtal Finland har bilateralt i förhållande till Nato och det mycket intima förhållande som Europeiska unionen har till Nato redan idag. Vi är i praktiken nästan Nato-medlemmar, det enda som skiljer är att vi inte sitter runt borden och bestämmer. Vi har ytterligare en tredje dimension och det är det nordiska försvarssamarbetet, Stoltenbergs, var det elva eller tolv punkter som till delar nu håller på och diskuteras mellan de nordiska länderna, hur man ska kunna genomföra vissa punkter av dem. Det kommer också att påverka Ålands demilitariserade och neutraliserade status.

Vad som är bekymmersamt under stycket är försvarsutskottets i riksdagen skrivning. De avslutar med i citatet nere på sidan 5 att ”det är bra att klarlägga hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida militära krissituationer för att myndigheterna ska ha en adekvat beredskap”. Den adekvata beredskapen betyder alltså en militäroffensiv beredskap, kort uttryckt. Mitt intresse är och kommer att vara i självstyrelsepolitiska nämnden hur lantrådet tolkar skrivningen, som aldrig har förekommit tidigare vad jag vet åtminstone, och hur landskapsregeringen avser att respondera. Jag tycker inte att den behöver resultera i något negativt, men om inte landskapsregeringen responderar på den, får igång diskussioner med försvarsministeriet och statsministern för att stämma i bäcken istället för i floden så kommer tankarna bakom skrivningen att bli mycket bekymmersamma. Vi vet visserligen att Finland redan gör det här, man har en totalplanering för det åländska försvaret och, jag återkommer under gränsbevakningen lite till de frågorna, man har en väldigt aktivitet under ytan. När man får sådana här stödskrivningar från riksdagens försvarsutskott så kommer aptiten att växa. Det har jag specialstuderat under så många år och man kan säga att jag nästan har forskat i det och jag vågar därför säga det jag säger.

När det gäller utrikesutskottets skrivningar i riksdagen är de bra, precis som landskapsregeringen konstaterar. De hänvisar inte till militära krissituationer i sitt betänkande utan till icke-militära krissituationer. Det här har jag i andra sammanhang sagt att är viktigt att man för diskussioner om t ex ett terroristanfall på en passagerarfärja eller en kryssningsbåt som går i den åländska skärgården. Hur klarar vi det? Inte har vi någon egen beredskap, det måste skötas tillsammans med riket. Pandemier och annat är precis likadant, men det är under någorlunda kontroll, när det gäller diskussionen.

För det sjunde vill jag säga när det gäller Finlands internationella avtalspolitik är återigen den här ramlagsdiskussionen väsentlig och central. Jag hoppas att behandlingen av initiativet i lagutskottet ska inse att även en sådan här fråga, om den internationell avtalspolitiken, skulle lösas i ett sådant paket på ett rimligt sätt. Vi behöver bara studera den danska utvecklingen för Färöarna och Grönland så förstår vi att det passar väl in i ett sådant paket.

Sedan, fru talman, för det åttonde och sista, eftersom kollegan Ehn kommer att tala om punkt nr 11 utbildningsområde, ska jag avsluta med gränsbevakningsväsendet. Genom att jag i en replikväxling med lantrådet kunde föra en kort diskussion om den nya punkten 10 3 i skattefrågor, tonnagebeskattningen, så är det gränsbevakningen kvar. Vi har tidigare i lagtinget vittnat om det och jag har berättat om mina erfarenheter från rikspolitiken när det gäller kontinuerligt genom åren förnyad lagstiftning både för det militära försvaret och för gränsbevakningssystemet, så det ska jag inte upprepa. Politiskt och praktiskt går gränsbevakningen alltmer mot militarism och en militär organisation. Det är klart att man vill hålla den civil formellt så länge som det bara är möjligt eftersom man då har lättare att hantera demilitariseringen och neutraliseringen, alldeles särskilt neutraliseringen kanske.

Det börjar bli dags när den finska gränsbevakningen mer och mer drar ner och drar in de traditionella servicefunktionerna till Åland och Ålands folk att ta upp den allvarliga frågan om vad det ska bli i framtiden. Vårt förslag redan 2001 var att självstyrelsen ska ta över gränsbevakningen. Det är min fasta övertygelse att det bör vara vår målsättning och gränsbevakningen själv och den utveckling som sker där, motiverar det allt starkare efter hand. Folk har hänvisat till kostnadsfrågan, inte har vi råd med det och självstyrelselagen är klar på den punkten, tar vi över gränsbevakningen så tar vi också över pengarna så att vi kan betala det. Sedan är det en annan sak hur stor volym man behöver ha.

Vi betalar idag rätt mycket för den frivilliga sjöräddningen i landskapet. Det är klart att det borde kombineras med sjöbevakningen. Vi betalar idag betydande summorna för den åländska polisen, men har inte funktionerna väl utvecklade i skärgården. Det här kunde vara ett sätt att göra det på för vi kan inte fortsätta med den linje som alltmera väljs nu att skärgårdspolisiära frågor ska skötas av gränsbevakningen, av en finsk myndighet som inte ens är polis. Det går inte att ha det på det sättet. Vi måste ha styrning över vår egen polisverksamhet. Det är en av grundpelarna i självstyrelsesystemet att vi har en egen polis och då får det inte ske en sådan här utveckling som har varit hittills. Det finns många skäl till att starta diskussionerna om övertagande av gränsbevakningen. Det kunde kanske också få dem att tillfälligt stoppa upp den negativa utveckling som nu är.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! I likhet med föregående talare tycker jag också att den självstyrelsepolitiska redogörelsen om vi kallar den för det, är intressant och det har varit en intressant debatt. Det är roligt att det är så många som har tagit del av den. Under förra mandatperioden var det stundtals bara lantrådet och jag som diskuterade dessa frågor. Däremot tänker jag inte gå igenom alla punkter nu för jag har möjlighet i självstyrelsepolitiska nämnden, där jag nu är medlem, att diskutera detta så nu ska jag ta upp en punkt, som också lantrådet nämnde i sin första presentation, om jag kallar det för det. Det gäller svenska språket. Hon nämnde att det hela tiden finns anledning att återkomma till det och det är sant. De flesta talare har också berört det och det tyder på ett engagemang. Det är också bra att vi har våra garanter från svenska generalkonsulatet på plats, det sätter jag speciellt stort värde på. Däremot när man tittar runt i lagtingssalen så blir man lite orolig med de tre ledamöterna, men förhoppningsvis dyker någon ytterligare upp.

När det gäller svenska språket är det också intressant om vi kan diskutera åtgärder för att förbättra situationen. Det som nämndes om ramlagen är förstås någonting som är viktigt. Jag tänkte försöka föra in en ytterligare aspekt. Tittar man på det som sägs i redogörelsen så sägs det att det blir allt vanligare att förslag till propositioner enbart är i finsk språkdräkt. Det ärende vi hade i måndags när det gäller den nya finska räddningslagen, som jag också informerade om, var medborgardiskussionen. Det är en lagstiftning som berör medborgarna i högsta grad och med den delade behörigheten berör det också ålänningarna i hög grad, men medborgardiskussionen var enbart på finska. Den avslutades före man överhuvudtaget fick lagen översatt till svenska. Det säger en hel del, det är inte frågan om annat.

Det sägs att den negativa utvecklingen på språkområdet ställer krav på landskapsregeringen att ytterligare intensifiera bevakningen. Det är inte bara att bevaka och följa med utan det gäller också att agera. Som lantrådet med flera vet så när det gäller språkrådet hade jag en helt annan vision och det uppfattade jag att ursprungsvisionen var, dvs. att det skulle vara ett politiskt organ där man skulle ha en politisk kraft bakom. Istället har det blivit ett sakkunnigt organ, ett sakkunnigt organ som har väldigt många och tunga arbetsuppgifter utan att man har dess mera resurser. Det sägs att till språkrådets uppgifter hör främst att följa utvecklingen, men det är inte enbart att följa utvecklingen utan man måste också agera.

Om man går tillbaka till texten så nämns avsaknaden av de allmänna kollektivavtalen i svenskspråkig översättning. Det är ett problem som många gånger har dykt upp, men det är bara ett exempel av många, många som berör ålänningarna i deras vardag, dvs. regelverk som man ska leva efter, som man har stor nytta av att veta vad det står där, men som inte finns överhuvudtaget på svenska. Jag håller med det som sägs här att statsrådets justitiekansler faktiskt uttalade ett stöd för det, men vad leder det till. Det relaterades också till statsministerns besök här i maj ifjol och så sägs det att statsministern utsände 26.6.2009 ett brev. Nu vet jag inte om det är hundrade gången, men åtminstone varje gång en statsminister är hit till Åland så förs det upp och det går ut ett brev, det har nästan gått rutin i det, men vad leder det till? Det har inte lett till någonting hittills.

En sak som det vore intressant för de närvarande att diskutera, är de möjligheter som finns i 22 paragraf i självstyrelselagen att man har initiativrätt till finska riksdagen. Det nämnde jag i en debattartikel tidigt här på hösten i Vasabladet. Jag noterade också i budgeten på sidan 15 att landskapsregeringen tar upp det. Det är bra; ”vid behov kommer landskapsregeringen att inför lagtinget föreslå ett initiativ till riksmyndigheter i enlighet med 22 paragraf självstyrelselagen”. Där tycker jag att man kan stryka vid behov, det behovet finns och jag hoppas att man från landskapsregeringens sida kan börja jobba med det redan nu.

En sak till, fru talman, tänkte jag ta upp för att få en annan aspekt på det. I november medverkade jag i Stockholm i ett språkpolitiskt seminarium som ordnades av språkförsvaret, men det var också många från den finlandssvenska sidan, Reino Lenqvist, Björn Sundell, Ida Asplund, Andrea Reuter för att nämna några, och jag medverkade i det här. Jag gick igenom i mitt anförande varför Ålands framtid grundades, när de tankar som vi förde fram om språket i början avfärdades som extremt och skrämselpropaganda. Jag nämnde också de tre utredningarna som Ålands statistik- och utredningsbyrå har gjort som helt och hållet bekräftar de slutsatser som vi hade då och som jag upplever att kanske de flesta åländska politiker tar till sig nu. Det jag också har noterat är att flera ledande politiker på Åland har börjat fundera: Vad gör man den dag det inte mera går att kommunicera med Finland på svenska, vad gör Åland riktigt då? När det gäller de finlandssvenska vännerna fanns det en stor insikt om det problem svenskan i Finland står inför, det är inte frågan om annat. Det hänvisas till den snäva historieundervisningen som framställer den svenska tiden som ett kolonialt tidevarv. Det föredrogs tankesmedjan Magmas utredningar, som bl.a. visade att majoriteten av finnarna vill tala engelska med finlandssvenskarna istället för svenska osv. Det fanns också spännvidden mellan den traditionella finlandssvenska försiktigheten, att man inte skulle reta upp finnarna i onödan och att allt nu är frid och fröjd, till att vissa med bestämdhet sa att det inte håller att huka sig längre, nu måste vi göra någonting. Det som är intressant för Åland i det här sammanhanget är att Åland som en språkpolitisk livboj framhölls väldigt ofta, det sades rent ut att Åland har en nyckelposition om svenskan ska klara sig i Finland.

Det är ett språkpolitiskt seminarium nästa vecka igen i Helsingfors som ordnas av Finlandssvenska folkting och jag funderar på om jag skulle ha möjlighet att närvara på det. När det gäller seminariet i november ville jag gärna föra in diskussionen på den centrala roll Sverige har om man ska lyckas klara upp det här. Det skulle vara intressant för oss att börja jobba med det, för i den parlamentariska språkkommittén som fanns var man ganska tuff, som jag många gånger har sagt, jag tror att det var Ålands framtids Max Sirén, som mycket drev på arbetet och fick övriga med. Där skulle man direkt vända sig till Finlands regering och också Sveriges regering, men det har man aldrig kommit vidare med.

Det skulle vara viktigt att vi här på Åland skulle försöka medverka i ett lite större perspektiv, försöka fungera som en brobyggare och få Sverige att inse vilken roll man har, om svenskan ska klara sig i Finland och få dem från finsk sida att se att det här faktiskt är någonting som skulle vara till nytta för oss. Det är någonting som skulle vara bra om vi skulle få det på plats. Jag kommer att prata för det här i självstyrelsepolitiska nämnden när det blir så dags. Det skulle vara intressant att höra hur övriga ser på det nu.

Lantrådet Viveka Eriksson

Fru talman! Jag kommer att få möjlighet att fortsätta diskussionerna i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag ber om ursäkt, ltl Ehn, jag ska inte bli så långrandig, men det är några kommentarer med anledning av de anföranden som har varit hittills som jag skulle vilja lyfta fram.

Först var det frågeställningen kring fartygsbesöken och den bristande respekten, jag tror att det var ledamoten Harry Jansson som frågade om landskapet numera har tyst accepterat det system som har blivit och om det också har varit en omtolkning av regelverket och den överenskommelse som finns sedan långt tillbaka i tiden med regeringen. Landskapet möter regelbundet och får information från militärmakten. Varje gång vi träffas så påminner vi från landskapets sida om att vi är oeniga på den här punkten. Det har att göra med längden på vistelsen av fartygen i åländska vatten, det har att göra med att ankring kontra att ta i land. Det finns alltså en klart uttalad åsiktsskillnad mellan landskapet och försvarsmyndigheterna. Det här påminner vi om varje gång.

När vi talar om den sedvanliga, standardformuleringen kan man förstås fundera på, men det finns ett system som också numera är utvidgat till överflygningar av militära plan. Ska det förekomma kommer det alltid ett meddelande till landshövdingen och som också överförs till talman och lantråd så att vi ska ha kontroll på besöken. Det finns alltså ingen omtolkning, de har inte släppt greppet, vi upprepar det vid de regelbundna möten som förekommer.

När det gäller den säkerhetspolitiska redogörelsen har det lyfts upp till lite olika vinklingar. Jag tycker och flera har nämnt det, att det är viktigt att understryka den deklaration som hölls av den finska ambassadören i Bryssel. Den var verkligen viktig. Det var en deklaration som utformades av utrikesministeriet. Deklarationen tog också in det som vi från åländsk sida alltid har hävdat att är väldigt viktigt i det här sammanhanget, nämligen preambeln  i Ålandsprotokollet. Det har funnits, om man tittar tillbaka i historien, lite olika nyans på hur man ser på preambeln och preambelns status. Genom att utrikesministern och utrikesministeriet uttryckligen lyfte in preambeln i deklarationen så lyfter man upp den på internationell nivå och gav den en stark ställning. Det här är viktigt med alla utvidgade samarbetsformerna som vi förstås från landskapets sida oroar oss för när det kommer utökat samarbete på EU-nivå, när man diskuterar Nato-medlemskap, att hela tiden heter det demilitariseringen neutraliseringen. Det har, tycker jag, blivit mera klarlagt både från riksdag och regering att Ålands status ska kvarstå. Det är alldeles fastslaget att det har vunnit sedvanerätt, men nu har också preambeln lyfts upp på internationell nivå och det är starkt, uppfattar jag det som.

Alla har uppehållit sig kring språkfrågan, den kan man få många olika vinklingar på och det tror jag att vi också får i nämnden i den fortsatta diskussionen, men språkrådet har flera tagit upp och dess status eftersom det inte finns en lagstiftning som grund för språkrådets verksamhet. Den har vi som sagt diskuterat tidigare i lagtinget. Då har vi sagt att språkrådet måste först ha möjlighet att komma igång, vara verksam ett tag, sedan skall det göras en utvärdering och då skall man också göra en bedömning huruvida vi går in och lagstiftar. Det är någonting som kommer att finnas skäl till. Det är först andra året nu som språkrådet verkar, det är egentligen första hela året som språkrådet kommer med sin rapport för här inom februari. Språkrådets rapport för 2009 ska avges inom februari, det betyder att nämnden har möjlighet att få tillgång till rapporten. Det efterlystes att också lagtinget skulle få ta del av rapporten. Via nämnden finns alla möjligheter att lyfta in den i behandlingen och gå igenom den.

När det gäller vård på svenska frågade ledamoten Sundback huruvida det har tecknats avtal med finska sjukhus. De uppgifter som jag kommer ihåg utan att i detalj har kontrollerat det, är att man omförhandlade avtalen och man lyfte in språkets ställning. Det finns i avtal, men sedan handlar det också om att följa upp och kontrollera att det här efterlevs. Till den delen vet jag att språkrådet noga följer detta och ser att man ska ha system som gör att man i praktiken faktiskt får vård på svenska, att man i vårdsituationen när man alltid är i en ganska jobbig situation, ska kunna kommunicera på sitt modersmål, det är väldigt viktigt.

Det finns väldigt mycket som jag skulle kunna kommentera, men jag tror att diskussionen i nämnden får föra vidare i detaljdiskussionerna.

När det gäller gränsbevakningsväsendet har det också lyfts upp av några talare. Det här är en fråga som verkligen är aktuell och angelägen och där vi faktiskt nästa vecka redan kommer att ha diskussioner både med inrikesministern och också med ledningen för gränsbevakningsväsendet i landet. Den utveckling som nu sker, när man gör omorganisationer som gör att man minskar på resurserna, betyder också att det blir en ohållbar situation här på Åland. Det är därför viktigt att vi väldigt noga följer det här och bevakar de åländska intressena. Det är en fråga som under en ganska snar framtid kommer att diskuteras.

Fru talman, jag tror att jag stannar här. Det finns många goda frågeställningar som kunde kommenteras, men vi får återkomma.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman och tack fru lantråd för informationen. Jag hoppas att det där om hälso- och sjukvården håller. Vi ska följa upp det i nämnden. En liten svaghet i regeringens hållning är de säkerhetspolitiska frågorna och hur man förhåller sig till besöken. Om man, som lantrådet säger, inte har ändrat inställning utan man har en annan uppfattning än man har på rikssidan och hur konventionen ska tolkas när det gäller fartygsbesök inom den demilitariserade zonen, så ser jag inte att det sker någon utveckling om man ständigt upprepar att man har en annan uppfattning än motparten. Det är att föra något slags ställningskrig istället för att aktivt komma med någon lösning. Vi måste nog börja diskutera lösningar och inte bara betona det som skiljer oss åt.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Det finns definitivt skäl att följa upp vården och språkproblematiken i vården, att nämnden också följer det. När jag satt i nämnden så jobbade vi ganska mycket med frågan och vi hade goda diskussioner med ÅHS. Det har tagits ett steg vidare, men den praktiska utvecklingen har ändå blivit att svenskan försvinner och det gör det också svårare, men avtalen torde finnas. Jag säger igen att om jag kommer ihåg det rätt så omförhandlade man avtalen och man förde in det här med svenska språket väldigt tydligt, hur det ska efterlevas.

När det gäller fartygsbesöken är jag övertygad om att ledamot Sundback under sin tid som talman också var med på mötena, där man varje gång lyfter upp besöksproblematiken och fartyg, att det här är inte förenligt med vår tolkning av konventionen och man har olika syn på det. Det här har försiggått sedan början av 1990-talet och det är inte en alldeles lätt problematik att komma vidare från, men det är viktigt att vara tydlig med att vår tolkning är densamma, den har inte ändrats.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Visst är det viktigt att göra motparten medveten om att man har en annan uppfattning, men det leder ju ingen vart om man inte lyckas uppnå någon slags diskussion för att komma vidare. Jag kan villigt erkänna att det inte var min strategi som talman att betona det som skiljde oss åt. Å andra sidan anser jag att det inte ligger på talmannens bord att höra den säkerhetspolitiken utan det är också regeringens ansvar.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Faktum är att det varje gång förs diskussioner om situationen och vi framför våra synpunkter. Om man sedan inte når fram till ett helt acceptabelt resultat är en annan sak. Det är nog också så att kontakterna brukar talmannen och lantrådet hålla tillsammans. Det ligger i både lagtingets och landskapsregeringens intressen att bevaka dessa frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Lantrådet berörde som hastigaste språkrådet. Som lantrådet vet hade jag den uppfattningen, och det var inte bara Ålands framtid, utan det var också flera andra partier, som trodde att en fortsättning på den parlamentariska språkkommittén skulle tillsättas politiskt, men det blev inte så. Jag tror att det är väldigt viktigt om man ska lyckas med dessa frågor att man får ett politiskt engagemang och en politisk kraft bakom detta. Min uppfattning var när man gjorde om språkrådet till ett mera tandlöst organ var det ett sätt av landskapsregeringen att bli av med en besvärlig fråga. Språkrådet var ju nästan utan resurser i början, om jag kommer ihåg rätt tror jag att anslaget var 10 000, vi motionerade om att det skulle höjas och jag tror att det har höjts lite. Man lägger väldigt minimala resurser på självstyrelsens grundfundament. Jag får återkomma i nästa replik.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Jag är inte säker om jag kommer ihåg det alldeles rätt, men jag undrar om det inte har funnits en deltidstjänst knuten till språkrådet ända från start, åtminstone en betydande sekreterartjänst som jobbade med att både förbereda och verkställa. Jag vet att vi hade en diskussion om det här med huruvida det skulle vara ett sakkunnig organ eller ett politiskt språkråd. Man kunde säga att hela lagtinget fungerar som en kontroll av den språkliga verkligheten. Det gör man i sina grupper. Det sakkunniga organet har rollen att verkligen gå in i detalj och följa lagstiftning och titta att saker och ting efterlevs i enlighet med regelverket. Det är en liten annan vinkling.

I en fortsatt process, ltl Sundback, där det blir en utvärdering kommer lagtinget förstås att vara involverat och då kommer diskussionen upp igen. Vad ville vi? Hur blev det? Hur vill vi gå vidare? Det kommer att utvecklas i samråd med lagtinget.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det som är intressant är hur vi vill gå vidare. Jag tycker att den här debatten har visat att det finns ett intresse för den här frågan, jag tycker också att det från landskapsregeringens sida finns en lite ändrad insikt, en förändring och det är väldigt, väldigt positivt. Man kan alltid i dessa sammanhang i lagtinget stå och prata vitt och brett om svenskan, men den är så pass viktig att man borde ha en instans där man kan samla upp det politiska resonemanget och driva det med kraft vidare. Där undrar jag nu om lantrådet kan se om man på något sätt kan få till stånd en förändring av det här. Det arbete som nu utförs i nuvarande språkråd är det inget fel med, men man behöver lyfta upp det en nivå. Mig veterligen har de sekreterarkrafter man har haft skött uppdraget på sidan av andra arbetsuppgifter. Jag tycker att resurserna har varit minimala i för mig i alla fall, dessa oerhört viktiga frågor.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Jo, det är så att man kan tycka att det är minimala resurser, men i dessa tider där allting är väldigt snävt så har vi ändå försökt upprätthålla de personalresurser som språkrådet förfogar över. Där har vi faktiskt inte gått in och skurit någonting trots att vi har varit överallt och dragit ner på kostnaderna i väldigt många delar av vår verksamhet. Att lyfta upp, säger ledamoten Anders Eriksson, jag ser att vi behöver jobba på många olika nivåer. Det behöver inte vara så att en politisk nivå behöver vara högre än sakkunnig organet för det kan vara ett parallellt system eller det kan vara något system där politiker ingår. Jag är inte helt främmande för den tanken, men samtidigt ser jag att t ex nämnden väldigt starkt är ett råd där man kan diskutera dessa frågor. Jag tycker också att språkfrågan ofta kommer upp när jag för diskussioner med nämnden. Det finns olika möjligheter redan idag. Men som sagt jag tycker fortsättningsvis, precis som när vi tillsatte språkrådet att man måste ge dem några år för att sedan kunna titta på hur det blev och hur vi vill gå vidare. En ordentlig utvärdering innan vi tar steg vidare.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Några saker kring den här redogörelsen som vi nu diskuterar och det rör framför allt utbildningsområdet, men jag kommer också att slinka in på någon annan del i slutet av mitt anförande.

När det gäller utbildningsområdet har det konstaterats att en stor framgång gjordes när det gäller att även i fortsättning för de åländska studerandena slippa in i det svenska högskolesystemet. Man lyckades med stor hjälp framför allt från det svenska generalkonsulatet på Åland. Man fick också reglerna på ett bra sätt. Det visar hur ett brett politiskt samarbete kan leda till goda framgångar. Vi var ju många som tillsammans jobbade med frågorna och ryckte i de trådar som vi hade möjlighet att rycka i. Det visar att i de frågor, som vi i lagtinget är ense om och har som ett gemensamt mål, bör vi också utnyttja alla de kontakter som finns så att vi på bredast möjliga sätt kan nå framåt. Det här jobbade regeringen väldigt bra på och även vi här i lagtinget som hade möjlighet att vara med och påverka den biten.

Jag vill lyfta fram en sak, man får inte bara luta sig tillbaka i stolens ro och tro att i och med det här beslutet har vi räddat upp situationen för all framtid. Det är nämligen så att det för tillfället pågår en stor gymnasiereform också på den svenska sidan, som kommer att påverka deras gymnasiesystem ganska radikalt. Man går in för att göra en hel del förändringar vad gäller hur mycket av tiden som man läser av olika ämnen. Här gäller det för oss att vara på vår vakt när det gäller den här biten. Just den här möjligheten till tillträde till högskolorna enligt det här arrangemanget som vi har nu, bygger på att vi har en väldig likhet i våra två utbildningssystem. Man läser ungefär samma saker, det är någorlunda jämförbart och sedan kan man söka på samma grunder. När man tittar på uppbyggnaden av den nya gymnasieskolan i Sverige så upptäcker man att man har gjort ganska stora förändringar vad gäller framför allt inriktningen på naturvetenskap och språk. Här tror jag att det är extra viktigt för landskapsregeringen att följa med vad som där händer och hur det här kan påverka vår gymnasieskola.

Jag vill här lyfta fram det att vår studieförberedande gymnasieskola, dvs. Ålands lyceum och studentlinjen, kommer att ha en alldeles särskild utmaning, eftersom man å ena sidan ska anpassa sig utgående från det svenska systemet och å andra sidan har man studentexamen och hur studentexamensprovet kommer att vara uppbyggt och som kommer att styra detta ganska långt. Jag hoppas att vi i framtiden också ser en väldigt tydlig uppföljning av det här så att vi kan fortsätta, så att säga, skörda den frukt som vi nu har byggt upp ett system för. Jag vill höja ett varningens finger för att det sker väldigt mycket på det utbildningspolitiska området under den borgerliga regeringen.

Den andra biten som jag vill lyfta fram är det som tas upp på sidan 9 i redogörelsen om den nordiska språkkonventionen. Jag tror att det skulle vara väldigt viktigt att landskapsregeringen är aktiv i ett lite tidigare skede. När den nordiska språkkonventionen blev aktuell i Nordiska rådet visade det sig att landskapsregeringen inte hade tagit ställning till själva sakfrågan i det skedet. Det ledde till en ganska konstig situation för oss i delegationen, för vi fick, när vi skulle ge ett utlåtande på det här, vända oss till landskapsregeringen för att först få ett utlåtande från dem, samtidigt som det här var en fråga som man hade skött på ministerrådssidan ganska långt och genom förhandlingar mellan regeringarna. Jag tror att det skulle vara viktigt för framtiden, när vi kommer i en sådan situation att kommunikationen fungerar på ett bra sätt mellan både den parlamentariska sidan och ministerråds sidan. Jag vet att det pågår diskussioner mellan regeringen och delegationen i Nordiska rådet, men det här är någonting som visar på vissa brister.

Till sist, herr talman, vill jag lyfta fram det och fortsätta på det som ledamoten Roger Jansson var inne på, det här med tankarna på sjöbevakningen och eventuellt övertagande av den behörigheten. Den passar väldigt väl in i den diskussion vi har haft de senaste dagarna kring befolkningsskydd, skyddsrum och så vidare. Räddningstjänst som sådan är ett begrepp som man borde hålla samman så långt det bara är möjligt, framför allt i ett litet samhälle som Åland. Nu har vi behörigheten över den kommunala räddningstjänsten som finns i land, dvs. det som sköts av brandkåren, men däremot finns inte den här behörigheten gällande befolkningsskyddet och det finns inte heller gällande sjöräddningen. Jag tror nu att när man ska gå vidare och diskutera frågorna borde man koppla greppet helt och hållet.

Ledamoten Roger Jansson var inne på att om det händer ett terroristangrepp eller någon annan typ av större olycka kommer vi att stå inför ett dilemma. Det dilemmat är alltså det att vi inte på Åland har byggt upp en ledningsfunktion för räddningsverksamheten, som är sådan att vi har fullständig kontroll över den. Nu har vi en ledningsverksamhet som finns för brand- och räddningsverksamhet, en ledningsverksamhet som finns för sjöräddningsväsendet via sjöbevakningen och sedan har vi de här som nuddar vid varandra, dvs. befolkningsskydd som kan komma ifråga vid t ex ett terroristangrepp så kan man i vissa fall kanske komma in på de bitarna. Däremot har vi inte den övergripande ledningen helt och hållet klar för oss. Jag tror att det skulle bli lättare om vi hade hela området i vår behörighet. Precis som ltl Jansson var inne på kommer vi inte att klara detta själva utan det kommer att krävas ett samarbete gentemot de finländska myndigheterna i det här. Det här skulle bli väldigt mycket tydligare om räddningstjänsten var väldigt avgränsad och vi visste vilket område som vi har ansvar för och sedan kunna föra organisationen gentemot den finska organisationen. Den diskussionen faller väldigt, väldigt väl in i det som vi har diskuterat de senaste dagarna. Tack herr talman!

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag kan garantera ledamot Johan Ehn att vi har goda och nära kontakter med den svenska regeringen och högskoleministern på tjänstemannanivå. Vi har väldigt stor nytta av att vi har goda och inarbetade rutiner och gott samarbete och att högskoleverket så väl känner till det åländska studiesystemet. Det tycker jag att visar väldigt tydligt i det förslag till hur systemet skall fungera från hösten. Det visar att man tack vare det nära samarbete som alltid har varit och den kunskap som finns i högskoleverket så finns det väldigt få problem att införa det att vi ska ha meritpoäng för våra studerande också. Däremot finns det i framtiden säkert orsak att titta över läroplanerna.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med just den biten, jag tror inte att det inledningsvis är något problem, snarare tvärsemot att man har säkrat framför allt den här närtiden . Det jag ville lufta i mitt anförande var just den följande delen. Jag vill nu bara försäkra mig om att i debatten lyfts in just dessa bitar, det gäller att hela tiden hänga med. Precis som ministern var inne på, att vara beredd att kunna anpassa läroplanerna utgående från vilka krav som kan komma framledes. Det är viktigt att vi redan i det här skedet är på det klara med, när det gäller den studieförberedande utbildningen, en konflikt gällande att vi är knutna till ett väldigt starkt finskt studentexamenssystem samtidigt som vi ska se till att våra studerande slipper in en svensk skola som utvecklas på sitt sätt.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag nämnde om läroplanerna, framför allt inom utbildningsområdet och inom den studieförberedande utbildningen, där man kan hitta det som man kallar för ”områdesstudier” i underlaget som vi har fått nu. Där kan det finnas skäl för oss att anpassa oss och kanske fördjupa oss på vissa områden så att man lyckas få meritpoäng på mer än, vilket är fallet för oss idag nämligen, dvs. de traditionella matematik, språk och modersmålet. Det är någonting som vi ska titta på vidare.

Det är så att vartefter utvecklingen sker inom den svenska skolan så kommer vi också att följa med den. Däremot är jag inte fullt lika orolig som ledamoten Ehn över att det finns en konflikt i att man skriver studenten efter gymnasieutbildningen. Det kan man också göra i våra yrkesutbildande skolor, de som börjar första året nu. Jag ser det som ett separat mogenhetsprov som man avlägger vid sidan av de studier man bedriver.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jo, det finns säkert den möjligheten att se det på det sättet också , det beror på i hur stor utsträckning man sedan låter slutprovet, studentexamen, styra själva inriktningen på läroplanerna. Det ser man ju hur det har varit framför allt i gymnasiet. Det är vår studieförberedande utbildning, Ålands lyceum, där styrs väldigt långt läroplanen utgående från studentexamen och innehållet i den, för att på bästa sätt, naturligtvis, förbereda de studeranden som vill skriva den också ska kunna göra det med så gott resultat som möjligt. Jag tror nog att man bör ägna det en tanke framåt, jag säger inte helt klart att det kommer att bli ett problem, men däremot ser jag att det kan finnas, vi vet att studiesystemen i Sverige och i Finland ser annorlunda ut. De är inte likadant uppbyggda, man prioriterar olika saker och då hamnar vi i det läge vi nu ligger, att försöka hitta en väg framåt som ger de studerande största möjliga valfrihet framåt. Det har vi hittills lyckats med, men jag vill också försäkra mig om i debatten att det här lyfts fram även i fortsättningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Det är ett bra dokument som vi har fått till lagtinget och som kommer att behandlas närmare i självstyrelsepolitiska nämnden. Under tiden som gått medan verksamhetsåret för redogörelsen har förflutit, så har vi också haft i nämnden olika informationer. De är väldigt värdefulla, särskilt för oss som sitter i oppositionen, och jag har också upplevt att landskapsregeringen har varit lyhörda och tagit till sig av de åsikter som har förts fram. Jag vill också påstå att oppositionspartierna har varit aktiva i de olika ärendena, men också att landskapsregeringen har varit lyhörda och tagit de åsikter, som vi har fört fram och tagit dem till sig och fört det vidare.

Vi kan se spår av olika sådana åtgärder också i redogörelsen. Alldeles särskilt kan vi se det under fjärde punkten Översyn av grundlagen. En sådan diskussion uppstod nämligen ifrån oppositionens håll och på initiativ av oppositionen att man gärna ville att en ålänning skulle vara med och det har också blivit resultatet. Jag ser fram emot den fortsatta behandlingen. Det brukar vara ont om tid från landskapsregeringens sida när vi har våra möten och det är också därför bra att vi kan föra den här debatten också i salen. Det är visserligen en redogörelse, men jag ser också att det finns en möjlighet för framåtsyftande diskussion och också åtgärder.

De viktigaste punkterna, som jag åtminstone ser det och vi ser det från vår grupps sida, är det svenska språket, översynen av grundlagen, Lissabonfördraget, alla de säkerhetspolitiska frågorna, alldeles särskilt utbildningsfrågan som också ltl Johan Ehn på ett föredömligt sätt lyfte.

Vad gäller det svenska språket är det bra att man också nu från landskapsregeringens sida, alldeles särskilt ifrån lantrådets sida, har uppfattat situationen såsom den i dag föreligger. Det har ibland varit en diskussion om att det är en konfrontationspolitik när man framhärdar i att poängtera vikten av att alltid hävda det svenska språket från åländsk sida. Det är bra att vi åtminstone, som jag uppfattar det för dagen, är eniga i den frågan.

Vad beträffar kollektivavtalen skulle det vara väldigt intressant, vi får säkert en redogörelse för det, men hur det idag fungerar och vilka konkreta kontakter man har haft. Någon sade tidigare här att det ofta resulterar i att resultatet av en träff man har haft, någon har varit hit eller någon av oss har varit dit och så resulterar det i en skrift, men själva efterlevnaden av det dokumentens intentioner är kanske lite svalare än vad man initialt går in för.

Överlag tycker jag att lagtingets svansföring i språkfrågorna borde bli lite högre. Självstyrelsepolitiska nämndens roll borde vara den att vi intensifierar arbetet och att man tar en form av ett helhetsgrepp om språkfrågan. Vi har en mellanrapport från språkrådet och med anledning av det meddelandet för 2009 borde man intensifiera arbetet och hålla en egen mässa. Jag hoppas på talmannens initiativ i frågan som för upp det på agendan så att det också får en högre status.

Grundlagen och översynen av den, där skulle det också vara bra om man får någon form av mellanrapport. Man har sagt från gruppens sida att det är dess ordförande, Christoffer Taxell, som uttalar sig i ärendena, men det kanske vi får höra i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är alldeles särskilt stor vikt för självstyrelsen på vilket sätt arbetet tar sin form.

När det gäller landskapets inflytande i EU var det väldigt intressant som ltl Olof Erland sade att lagtinget inte har gått med på den formulering som landskapsregeringen tillsammans med Finlands regering har formulerat beträffande principdokumentet. Man säger att man ska söka en lösning vad beträffar EU-parlamentsplatsen på internationell nivå. Kan man tolka det så att majoriteten här i salen inte står bakom den skrivningen i principdokumentet? Det är en intressant reflektion och i så fall kanske det finns en anledning för självstyrelsepolitiska nämnden att omformulera det.

En reflexion och ett konstaterande från vår sida är också att man säger att man fortsättningsvis vidhåller kravet på en parlamentsplats i europaparlamentet. Idag ter sig kanske det kravet lite marginaliserat eftersom vi idag också kan konstatera att vi inte ens har en politisk vilja från finsk sida att ens hitta den åländska flaggan. Det ter sig lite märkligt att man sedan däremot skulle arbeta för en egen parlamentsplats och att man dessutom skulle ge den från sina egna. Trots det skulle det vara intressant att veta på vilket sätt man arbetar rent konkret, på vilket sätt man för diskussionerna idag.

Vad beträffar 7.2 när landskapsregeringen talar om hur vår folkrättsliga specialstatus ska garanteras, om eventuellt finländskt Nato-medlemskap. Där borde också självstyrelsepolitiska nämnden arbeta för att man får en ny fördragstext vad beträffar det säkerställandet.

När det gäller det ekonomiska systemet och beskattningen pratar man också om att landskapsregeringen har berett en revidering av underlaget för avräkningsgrunder. Det skulle vara väldigt intressant att höra vilka kontakter man har haft på politisk nivå. Vi vet att man har kontakter på tjänstemannanivå, men här tror jag att det är väldigt viktigt att man har också på politisk nivå. Vi har sett i många andra avseenden att det kanske inte finns juridiska hinder, men det finns dock politiska och ibland kan det till och med vara tvärtom.

Landskapsregeringen säger att man har inlett beredningen av ett skattemeddelande. Vi har efterlyst det från salens sida och då uppstår spontant en fråga: När kommer det meddelandet att komma?

En sak som är viktig för det framtida Åland och som vi många gånger här i debatten har poängterat, är utbildningen. Idag vet vi att vi har med många aktiva människors medverkan fått en reform, vi har ett säkerställandet av det förfaringssättet vi har idag när de åländska studerande söker sig till Sverige för fortsatta studier. Vi har också den, om vi vill kalla det för problematik, men vi har åtminstone de fakta som vi står inför eftersom en gymnasiereform har redan tagits i Sverige. De var precis som ltl Johan Ehn tidigare framförde att det här kräver sin egen mässa, att man vet från åländsk sida vad som är på gång. Frågan har jag tagit initiativ till i ett flertal tidigare tillfällen och jag har tyvärr inte fått det bekräftat att man har det här på gång inom den egna förvaltningen. Vi vet vad det har för betydelse för våra studerande eftersom intagningen, behörigheten för fortsatta studier i Sverige, nu kommer att ändras. Man kommer att ha en grundläggande behörighet och det är som det har varit, men dessutom, det är inte istället utan dessutom, för flertalet utbildningar har man särskild behörighet, där man också kräver särskilda kurser och särskilda förkunskaper. Det finns att läsa på VHS hemsida där man också nämner att utländsk gymnasieutbildning kan ge särskild behörighet, men det är alltså inte sagt. Den särskilda behörigheten och de särskilda förkunskaperna kan alltså ge olika meritpoäng som inalles kan uppgå till 2,5 poäng. Skalan kommer alltså inte att sluta vid 20 som den har gjort tidigare utan den kommer att vara 22,5 poäng. Vi måste ha klart för oss vad det betyder när man går ut yrkesskolan eller Ålands lyceum och att man kan ha den här möjligheten att påpeka att man har särskild behörighet, eller att den utländska gymnasieutbildningen i sig är en särskild behörighet.

Det vi också har diskuterat här är en form av samlad kompetens. Vi har värderat, åtminstone här i debatten som har förts i lagtinget, att inte bara en teoretisk kompetens borde ligga som grund för fortsatt studier och det kommer nu gymnasiereformen i Sverige att ge möjlighet till. Man kommer att värdera den reella kompetensen, det är personens samlade kompetens oavsett hur den har införskaffats. Det kan vara arbetsliv, föreningsliv, personalutbildning eller kurser eller utlandsvistelser eller någonting annat. Det är väldigt intressant och det är någonting för studievägledarna på Åland att sätta sig in i och kunna informera våra studerande vad det är som gäller. Vi ska också veta att våra egna studerande säkert också är ganska alerta och själva kan ta till sig informationen, men det finns också sådana som behöver hjälp med vägledningen.

När det gäller den 15 punkten Miljö och säkerhetspolitik är det en intressant inställning, den man har gjort från landskapsregeringens sida när det gäller dragningen av naturgasledningen mellan Ryssland och Tyskland, alltså Nord Stream. Där får man alltså den uppfattningen när man läser texten att man är relativt, om inte positivt, inställd till den. Där kommer jag åtminstone i självstyrelsepolitiska nämnden att anföra min egen hemkommuns ställningstagande i det som jag tycker att var bra mycket bättre än det som landskapsregeringen har avgivit. Den finns att läsa på Lemlands hemsida, kommunstyrelsebeslut från 7.4 och där man ställer sig väldigt tveksam, om inte säga negativ, till det här och där man hänvisar till att förbrukningen av fossila bränslen ökar på bekostnad av förnyelsebara energikällor. Man säger också att det här inte är något som stöder en hållbar samhällsutveckling. Det är åtminstone vad landskapsregeringen har utgett sig för att hålla, en hög profil när de gäller hållbar utveckling. Tyvärr kan man inte spåra det i den här punkten.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! När det gäller vårt arbete och hur vi följer utvecklingen i den svenska gymnasieskolorna och den svenska utbildningspolitiken förstår jag inte vad ltl Lindholm efterlyser. Det är någon fråga hon inte har fått svar på. Vi följer kontinuerligt, har regelbundna möten, både på tjänstemanna och politisk nivå, för att följa den utveckling som sker inom den svenska högskolan och den svenska gymnasialstadieskolan och också inom den svenska grundskolan. Vi har också diskuterat den svenska kommande lärarutbildningen där vi t o m har blivit inbjudna och har fått frågan om vi kan hjälpa till med synpunkter och goda råd.

När det gäller meritpoängen är det just det som jag har tagit upp i debatten som vi ger ett remissyttrande på i morgon och som ser enkelt och bra ut i förhållande till våra studieformer. Det vi kan behöva titta på är just det här området, poängen i framtiden för specifika marknadsföringspoäng och liknande.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Ja, svaret vi har fått, åtminstone som jag uppfattade det från landskapsregeringens sida via utbildningsminister Britt Lundberg, är att man har kontakter med motsvarande, kanske tjänstemän huvudsakligen på den svenska sidan, men man har inte kunnat redogöra konkret för på vilket sätt det kommer att ha eventuella följder för de studerande på Åland. Vilka konkreta åtgärder har man vidtagit, på vilket sätt har t ex studievägledarna vid de olika gymnasieskolorna fått informationen. Är man uppdaterad? Vi kommer säkert att få svar sedan när vi penetrerar den här frågan i självstyrelsepolitiska nämnden, men här i salen har jag inte hört att utbildningsminister Lundberg har redogjort konkret för hur det här hanteras idag.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är en självklarhet att informationen går vidare till studiehandledarna och att studiehandledarna har en öppen dialog med de studerande så att de vet vad som gäller. Redan samma dag, t o m före beslutet hade fattats i den svenska regeringen, gick information ut till Ålands lyceums studerande, som är den största gruppen som söker till högskola, men även inom hela gymnasialstadiet har information gått ut och förs. I samarbete med högskoleverket har vi tre personer, från AMS, från Ålands lyceum och från utbildningsavdelningen, som är nära knutna till högskoleverket och kontinuerligt träffas för att följa upp och ge information. Det kräver inte i dagsläget några förändringar av det åländska studiestödssystemet för att våra studerande ska kunna söka inom meritfördelningssystemet i höst. Det är klarerat. Däremot, utvecklingen, om man också vill ha poäng i högre grad för annat än kärnämnen kommer vi att behöva jobba vidare med läroplanerna för att utveckla det. Och det kommer vi att göra för det är ett kontinuerligt utvecklingsarbete.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Vi närmar sig kärnan i frågan, det kommer åtminstone lite mera information från landskapsregeringens sida. Det är helt klart att för hösten 2010 behöver inte de åländska ungdomarna på något sätt ha en annan behörighetsgrad, för det behöver inte de svenska ha heller. Det är för följande år 2011 och 2012 som de personer som fortfarande är i gymnasiet idag, som kommer att vara berörda av det. De är ytterst berörda av det. Om det behöver ändras på någonting i läroplanen så måste man veta det redan idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När det gäller miljö- och självstyrelsepolitik har miljöbyrån höjt profilen väsentligt, dels genom utlåtande om slutförvaring av kärnavfall, men också om Nord Stream. I maj gav landskapsregeringen ett tresidigt utlåtande om Nord Stream. Vi upprepade våra ställningstaganden i december. Jag läser direkt ur landskapsregeringens utlåtande: ”Naturgas är en icke-förnybar energikälla och investeringen kan innebära förseningar när det gäller utvecklandet av förnybar och alternativ energi. Det är viktigt att det energisystem som utformas i samtiden är långsiktiga, miljömässiga och socialt hållbara”. Landskapsstyrelsen har tagit fasta på samma frågor som Lemlands kommun har gjort.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Ja det är bra om Lemlands utlåtande har gett spår i landskapsregeringen, men det går tyvärr inte att läsa det under 15 punkten. Där säger man att ”sannolikt ger ledningen upphov till ett behov av en större marin närvaro” och sedan fortsätter man att det mera är ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv och inte ur ett miljöperspektiv. Det är lite svårt att läsa ut därifrån. Det får vi säkert också mera ingående information om, men det man läser här ger inte vid handen att man är emot det här eller ser faror rent miljömässigt av en sådan här dragning.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Rubriken för stycke 15 är Miljö- och säkerhetspolitik. Utlåtande om Nord Stream, som miljöbyrån har lagt ner mycket arbete på, är ett omfattande utlåtande på tre sidor, som jag med glädje kan redogöra för i självstyrelsepolitiska nämnden.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Sammanfattningen av det utlåtandet ser jag verkligen fram emot att läsa, om det är så att det går stick i stäv eller att det går i enlighet med den uppfattningen som vi åtminstone från min hemkommun har haft, att det här är inte särskilt bra för Åland om vi går med på.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag begärde egentligen replik till vtm Gun-Mari Lindholm, men det dök upp en sak till så därför begärde jag ordet. För det första när det gäller parlamentsplatsen så har det kanske blivit en oklarhet att det är praxis dokument man talar om. Det är den finska regeringens eget beslut och i det beslutet står det att man ska arbeta för en parlamentsplats på internationell nivå. Det som lagtinget har sagt är att man ska fortsätta att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk parlamentsplats. Det är ett beslut som togs i slutet av november, början av december. Det är ganska klart att det är någonting som alla står bakom, att det här hänger ihop. Vi kan inte gå in och säga åt regeringen att de ska ändra i sitt dokument, jo säga kan vi göra, men det är deras bedömning och där har vi en annan syn. Därför, som jag sade tidigare, ska vi försöka skapa en press på europeisk nivå för att man ska lösa det på internationell nivå. Det kan vara en möjlighet.

Den andra frågan som är betydligt större än tillträdet till högskolestudier i Sverige gäller hur utbildningen på Åland ska anpassas. Vi har sedan länge haft ett system där vi får tillgång till högskolestudier utan att vi betalar för det själva, eller att Finland betalar för det. Den principen ser ut att kunna fortsätta. Samtidigt som man ändrar på gymnasiesystemet i Sverige  så ska vi se till att vi anpassar vår utbildning till det och det gäller främst högskolestudier så här långt.

En helt annan fråga som kanske borde betonas mer, kanske inte direkt  i det här sammanhanget, men när de gäller gymnasiereformen är att den utbildningspolitik man har i Sverige är inte särskilt bra när det gäller arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar och för ungdomsarbetslösheten. Jag tror att det är så att Sverige har en av de högsta ungdomsarbetslöshetssiffrorna i Norden medan Danmark har väldigt lågt. Vad beror det på? Jo, det beror på det danska s k flexicuritysystemet, en kombination av flexibilitet och säkerhet, dvs. att när de gäller yrkesutbildningen finns det inslag av arbetsförlagd utbildning, avtalsläroutbildning osv. Det är det som i Danmark har gjort att man har så pass låg ungdomsarbetslöshet. Ungdomarna kommer så tidigt som möjligt in och får kontakt med arbetslivet. Det kan också gälla studieförberedande studier.

Vi har det stora problemet med avhopp från studierna och bristande intresse osv. Det har visat sig att ungdomar i den ålder som hör till gymnasiet oftast stimuleras av arbetsplatskontakter och då borde man alltså utgå från att Sverige inte är det land, som man ska se på utbildningspolitiskt. Det har inte varit så, nu håller man på och ändrar där också och ser på ett annat sätt på arbetslivet. Där är en reform på gång till det bättre. Också på Åland borde vi tänka på att säkra högskolestudier, men också ordna vår egen utbildning för vår arbetsmarknad och för ungdomarnas åldersmässiga motivering och intresse.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! När man talar om den höga arbetslöshetsstatistiken för unga i Sverige, ska man tänka på att man räknar den från 16-25 år och då går de flesta i skola och utbildar sig. Så i Sverige räknar man in en hel del av dem som går i någon slags utbildningar också som arbetslösa. Statistiken i Sverige avviker i hög grad från de övriga nordiska och europeiska länderna. Den höga siffran är inte jämförbar med andra länder. Det finns en särskild statistik på ungdomsarbetslösheten i Sverige.

Ltl Olof Erland, replik

Ja, enligt min uppfattning är den jämförbar, den är inte likadan, men den är jämförbar. Ofta är det så att man räknar in de som är i utbildningsåtgärder. Den danska modellen är mera den att man kommer in i den ordinarie arbetsmarknaden på ett enklare sätt därför att man i utbildningen har en kontakt med arbetsmarknaden. Det är det, som jag ser det, är själva finessen. Jag ser då direkt vår yrkesutbildning, att den har inslag av detta, men just läroavtalsutbildningen, vuxenutbildningen, arbetsförlagd praktik osv. där har vi ett strategiskt inslag, eller kalla den för en process i utveckling. Där måste vi tänka på vår egen arbetsmarknad och inte bara tillfälle till högre studier i Sverige, som i och för sig är viktigt, men det finns också en annan aspekt på det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, jag delar inte riktigt den uppfattningen om det danska yrkesskolesystemet. Som jag har uppfattat det så har det mera att göra med det tyska, det bygger på det gamla lärlingssystemet, sedan har man en viss teoretisk utbildning. Det är precis som ltl Olof Erland säger att det gynnar ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden, men att den åländska yrkesutbildningen skulle ha sådana inslag håller jag inte med om. Nu är den mera byggd på att man går en teoretisk utbildning även om den är yrkesutbildande. Praktiktiderna är ganska begränsade jämfört med det danska systemet. Det är viktigt att särskilja de olika traditionerna och det är inte så lätt att jämföra, det vill jag påstå.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är inte lätt att jämföra, men det är nyttigt att göra det i alla fall. Man ser att det finns olika system. Det åländska utbildningssystemet har haft starka inslag av det tyska, vi har haft lärlingsutbildning, lärlingslag osv., men sedan föll den bort av olika anledningar och sedan kom den tillbaka och idag har vi läroavtalsutbildning och ett lärlingssystem på kommande. Det är viktigt att alltid lyfta fram att det inte bara är studieförberedande utbildning på Åland och sedan högskolestudier i Sverige. Det är visserligen bra, men de är också en ganska omfattande braindrain. Kan vi lyfta upp yrkesutbildningen här och göra lärlingskombinationen, arbetsförlagd utbildning, har vi gynnat vår egen arbetsmarknad och därmed näringslivet och därmed ekonomin.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Föredras

5      Leaderprojekt

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 5/2009-2010)

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter. 

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Leader är en särskild metod för landsbygdsutveckling som bygger på lokal samverkan mellan näringsliv, ideella organisationer och offentlig sektor. Leader är ett EU-program som funnits sedan 1991 och som nu äntligen har införts på Åland. Med hänvisning till 48 paragraf 2 moment i lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

På vilka grunder har landskapsregeringen tagit beslut om att man endast avser att betala högst 20 procent av kostnaderna för leaderprojekt istället för 50 procent som tidigare utlovats och som betalas i leaderprojekt i både Finland och Sverige.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Ltl Carina Aaltonen har ställt följande enklar fråga: ”På vilka grunder har landskapsregeringen tagit beslut om att man endast avser att betala högst 20 procent av kostnaderna för leaderprojekt”. Det gäller två projekt som har kommit in med ansökan. ”Istället för de 50 procent som tidigare utlovats och som betalas i leaderprojekt i både Finland och Sverige”. Ingen har utlovat något annat än det som står i landskapsregeringens LBU-programmet. Där står det att högst 50 procent i offentligt stöd kan beviljas från landsbygdsutvecklingsprogrammet för leaderprojekt inom de åtgärder som enligt programmet skall förverkligas genom den s.k. Leadermetoden. Denna stödnivå slås fast i det av landskapsregeringen och av kommissionen godkända programmet.

Vidare framkommer av programmet att ett investeringsstöd kan vara högst 30 procent i skärgårdskommunerna, högst 20 procent i de nio landsbygdskommunerna och högst 10 procent i övrigt, dvs. i Mariehamn. Denna nivå följer motsvarande nivåer som näringsavdelningen och allmänna byrån i övrigt tillämpar för investeringsstöd i anläggningstillgångar och som fastställs av landskapsregeringen genom landskapsregeringens särskilda principdokument. I samband med att landskapsregeringen skrev landsbygdsutvecklingsprogrammet valde landskapsregeringen att använda sig av den praxis som etablerats beträffande investeringsstöd till anläggningstillgångar och som utarbetats under iakttagande av EU:s statsstödsregler.

Landskapsregeringen har tidigare, för ett år sedan, besvarat en enkel fråga från ltl Gun-Mari Lindholm som gällde finansieringsstöd till fornföreningen Fibula, där landskapsregeringen redovisade för bakgrunden till principen att investeringar i anläggningstillgångar som genomförs av andra än företag eller offentliga aktörer stöds enligt samma stödnivåer som företagsinvesteringar.

Leaderprojekt ska lämna in sina ansökningar om finansiering till den av landskapsregeringen godkända laggruppen. Laggruppen ska bereda och behandla ansökningar utifrån LBU-programmet samt därtill hörande EU-regelverk och den av lag och landskapsregering fastställda utvecklingsstrategi. I sin handläggning av ärenden ska lag vidare följa vad som föreskrivs i förvaltningslag för landskapet Åland om god förvaltning och serviceskyldighet, allmänna krav på handläggning av ärenden, inkommande handlingar och parters rätt att få dela uppgifter. Efter att lag beslutat förorda finansiering eller inte, skickas ärendet till landskapsregeringen för en teknisk kontroll av beslutet. Landskapsregeringen ska då ta ställning till om de utvalda projekten överensstämmer med relevant lagstiftning dit själva LBU- programdokumentet tillhör. Utifrån detta fastställde landskapsregeringen stödnivån till 20 procent för de två investeringsprojekt som var aktuella. 50 procent i stöd kan beviljas för projekt som inte utgör investeringar i en anläggningstillgång såsom ungdomsprojekt, olika kulturprojekt eller projekt som syftar till att utveckla regional service, för att nämna några exempel.

Finansiering kommer att kunna beviljas ända fram till programperiodens slut 2013 så ännu finns det gott om tid för intressanta projekt. Finansieringsnivåer varierar från region till region och program till program utifrån vad som fastställts och godkänts i de enskilda programdokumenten.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag ifrågasätter starkt varför åländska ideella föreningar och kommuner som söker om Leadermedel missgynnas i jämförelse med motsvarande organisationer i både Finland och Sverige och inom resten av EU. Ingen annanstans jämförs ideella föreningar med företag. T ex i Åboland delar laggruppen ut stöd upp till 70-75 procent för investeringar som görs av ideella föreningar. Det har man t ex gjort på Utö. Utö ligger ett stenkast från Kökar vars föreningar nu ska få högst 30 procent i investeringsstöd. Enligt svenska jordbruksverkets riktlinjer finns inte några hinder att bevilja ideella föreningar eller andra tydligt allmännyttiga aktörer investeringsstöd, om det är många som gynnas av projektet. Man säger även att man kan ge stöd till hårda investeringar, ända upp till 1,8 miljoner kronor. Inte på Åland.

Leader kan och borde vara en av många injektioner som behövs nu i den här lågkonjunkturen. Leader är en form av samhällsbyggande, ett åtagande av föreningar, som görs gemensamt i den by eller den förening som man verkar i. Resultat från andra områden i Norden visar att Leaderprojekten har ökat sammanhållningen i byarna, höjt attraktionskraften i mindre gynnade områden och skapat sysselsättning och jobb. Tanken och styrkan hos leader var att laggruppen, alltså den lokala aktionsgruppen, skulle ta de ekonomiska besluten, nära aktörerna, subsidiaritetsprincipen ni vet, men nu gör landskapsregeringen precis tvärtom. Istället för att endast och enbart kontrollera lagligheten i besluten som laggruppen har tagit, går regeringen in och ändrar de beslut, och speciellt för de här två projekten som laggruppen har beviljat 50 procent i stöd, det ändrar landskapsregeringen till 20 procent. Det innebär ett stort, stort nederlag för de ideella krafter som har planerat och sökt om leadermedel. Det är oräkneliga timmar frivilligt arbete som har gått åt bara för att göra ansökan. För Germundö Alpin, slalomklubben, är det en fråga om överlevnad, att överleva eller läggas ned. Var finns den politiska viljan, att hela Åland ska vara livskraftig och ha minst samma förutsättningar som våra närområden.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattson

Herr talman! När man hör ltl Carina Aaltonen låter det som om vi inte har ett LBU-program, som är fastställt och framtaget av en landskapsregering. Nu ska vi helt plötsligt använda andra bedömningar än vad som står i LBU-programmet som vi har. LBU-programmet sjösattes av den tidigare landskapsregeringen, där socialdemokraterna hade representation, och det är mycket enkelt att läsa vad åtgärd 3.22 förnyelse och utveckling av byarna innebär i vårt LBU-program. Läser man där står det mycket klart och mycket tydligt att stödnivån, projekt kan få högst 50 procent i offentligt stöd från programmet.  De godtagbara kostnaderna ska vara rimliga och projektrelaterade och i enlighet med landskapsregeringens beslut. I projekten kan ingå stöd för kostnader av investeringskaraktär, investeringsstöd kan vara högst 30 procent i skärgården, 20 procent i de nio landsbygdskommunerna och 10 procent i staden. Hur skulle landskapsregeringen kunna bryta de av regeringen själv och EU-kommissionen fastställda principerna i detta dokument? Menar ltl Carina Aaltonen att jag med berått mod skulle ha kört över min avdelnings tjänstemän och brutit mot ett dokument som EU har fastställt. Menar ledamoten Carina Aaltonen det för att hon tycker någonting?

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag menar att när man har gjort det här misstaget måste man gå tillbaka till Bryssel och göra en programändring och säga att vi ska inte missgynna de åländska föreningarna i jämförelse med andra områden. Det är många som har levt i den förvissningen om att det är möjligt att få 50 procent också för investeringar till en ideell förening. Det var ju det som den av regeringen anställde Leadersamordnaren informerade alla åländska kommuner och föreningar om under 2008. Varför ändrar regeringen spelreglerna under pågående match? Nej, jag anser att den här regeringen inte håller sina löften utan att man slår undan benen för dem som har visioner att utveckla den åländska landsbygden och skärgården. Jag anser att man inte prioriterar leaderprogrammet på samma sätt som man gör när man kämpar för att höja jordbrukarnas kompensationsstöd så att de ska komma upp i samma nivå som dem i riket. Förutsättningarna för det åländska leaderprogrammet ligger långt, långt under det man har t ex i Nyland, Åboland och Österbotten. Jag uppmanar alltså regeringen att göra en ändring i LBU-programmet så att ålänningarna inte missgynnas som nu.

För tillfället ligger tio färdiga projekt i röret, 30-tal idéer finns om vad man skulle kunna göra, krossa inte engagemanget och viljan att utveckla landsbygd och skärgård. Det finns nog tillräckligt med stötestenar utan att regeringens ovilja ytterligare ska bli ett hinder och en bromskloss. Stötta istället och uppmuntra till mer kreativitet och uppfinningsrikedom och samverkan. Jag vill verkligen att regeringen och näringsminister Mattsson tar sig en allvarlig fundering på det här.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Vi kommer till pudelns kärna till slut. Det är en önskan från ltl Carina Aaltonen att vi ska ändra ett program till någonting som har varit känt sedan socialdemokraterna satt med i regeringen. Läste man aldrig det program som framlades och skickades till Bryssel i den socialdemokratiska lagtingsgruppen? Medvetenheten om vad programmet innehåller torde ha funnits även då, annars måste man få beklaga detta. Det står mycket tydligt vad det här ska leda till. Jag har haft en stark förhoppning om att vi ska få många fina och intressanta projekt, men om det gäller investeringar i fast egendom, t ex det ena projektet här är en byggnad som är att betrakta som ett gårdsslakteri som har byggts med andra EU-pengar, skulle vi då ha dragit gränsen att det här är ett investeringsstöd som ska göras med leader som är fullt motsvarande mot ett gårdsslakteri någon annanstans och som inte har tillgång till det här. Jag undrar om det ens är möjligt, inte såsom jag har läst det, jag kan inte lagrummet, men jag tror inte att vi kan börja tillämpa ett stödsystem som gör att man i princip lägger fram investeringsstöd bara man gör det i rätt form, som vida överstiger det som man med normala statsstödsregler har rätt att göra. Dessutom ett problem med slakteriet, lagtinget har väldigt nyligen antagit en lag där vi kan saluföra vilt från slakteriet. Vi får överväga och med den erfarenhet och de kunskaper jag har fått och fått beskrivna av finska leaderprojekt, finns det inte några investeringsstöd till fasta anläggningar som är högre än 20 procent. Det högsta tillåtna andra stöd som vi har är 50 procent har 60 procent i några regioner i Finland, men det utgör inte investeringsstöd till fasta investeringar.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Plenum slutar

Fredagen den 15 januari 2010 kl. 9.30 hålls en frågestund. Plenum hålls samma dag, alltså 15 januari.2010 kl. 10.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.16.22).

Originalfil