Plenum den 13 mars 2006 kl 13.00

PLENUM den 13 mars 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Gun-Mari Lindholm).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Gun-Mari Lindholm på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 3/2005-2006 om godkännande av ändringarna i bilaga IV till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg. (RP 1/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter upptas ärendet för slutligt avgörande, slutligen föreläggs betänkandes motivering för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Konstateras att lagtinget i ärendets andra behandling föreslagit att lagtinget inte skulle ge sitt bifall till den i presidentens framställning avsedda lagen, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående förändrat förflyttningsförfarande inom landskapsförvaltningen. (FR 2/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingäende 12 lagförslagen var för sig i sin helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag o mändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om Ålands polismyndighet för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 37 och 40 §§ landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 27 och 30 §§ landskapslagen om Ålands folkhögskola för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 15 och 15c §§ landskapslagen om Ålands musikinstitut för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 36 och 38 §§ landskapslagen om Högskolan på Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 6 § landskapslagen om Ålands sjösäkerhetscentrum för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 6 § landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen  om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen. Konstateras att utskottet föreslagit att lagen måtte förkastas. Beslut om förkastande fattas först vid ärendets tredje behandling. Då annat förslag inte väckts förklaras lagförslagets andra behandling avslutad.

 

Lagförslagens andra behandling är därmed avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2005-2006 angående ny räddningslag. (FR 11/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har nu på vårt bord lagutskottets betänkande nr 4/2005-2006. Jag kan inledningsvis konstatera att betänkandet skrev vi den 12 januari, så det börjar bli en tid sedan, men jag skall försöka dra mig till minnes de tankegångar vi hade i utskottet.

 

Jag kan också säga att arbetet från lagutskottets sida har varit mycket omfattande. Vi har haft höranden, varit på besök till landskapets alarmcentral m.m. Vi har också beaktat den ganska livliga remissdebatten och de tankar som kom fram där. Jag kan redan i detta skede påpeka att lagutskottet också har varit enigt i betänkandet.

 

Vi har i huvudsak omfattat landskapsregeringens förslag. Vi har föreslagit en hel del ändringar, närmast för att förtydliga vissa saker och även ändringar av språklig natur. Två lagförslag har vi dock föreslagit att skall förkastas. Det är lagframställan nr 2. Det förkastandet berör statistiklagen för landskapet Åland. Den föreslagna ändringen av statistiklagen är genomförd genom annan lagstiftning så ändringen är onödig. I sak berör det den kommunala räddningsmyndighetens skyldighet att ge information till ÅSUB. Vi har konstaterat genom hörandena att detta är reglerat i annan lagstiftning, så därför föreslår vi förkastandet. Det andra berör lagframställan nr 4. Det är förslag till ändring av landskapslagen om särskilda bestämmelser angående biografer och offentliga biografföreställningar i landskapet Åland. Under vårt utskottsarbete framkom att det här regleras i annan lagstiftning, främst byggnadslagstiftningen. Den nämnda lagen är faktiskt från 1942. Vi har nog som jag ser det torrt på fötterna även här.

 

Den paragraf som debatterades mest här och som det kom ganska mycket åsikter och funderingar om är 8 § i förslaget, dvs. där det stadgas att kommunerna har tre år på sig att utarbeta en samarbetsplan för hela landskapet så att landskapet skulle få en gemensam kommunal räddningsmyndighet. Det har också framkommit under vårt hörande att det är den paragrafen som är central i hela framställan.

 

Vi har i lagutskottet noggrant satt oss in i lagförslaget jämte dess textdel och motiveringarna. Om man gör en närmare analys framkommer det nog att lagtexten och motiveringarna inte riktigt stämmer överens. Lagutskottet har spekulerat att det troligen har gått till så att landskapsregeringen har åtminstone i viss mån ändrat sitt förslag efter remissrundan men kanske inte uppdaterat ändringarna.

 

Hur som helst, utskottet omfattar i stort sett landskapsregeringens förslag, men just i den nämnda paragrafen har vi sett oss tvungna att ge en ny detaljmotivering. Där har vi framfört våra synpunkter och vi har också omfattat tanken på ett kommunalt gemensamt räddningsväsende för landskapet Åland. De positiva effekterna är betydande och ger även möjlighet att kunna specialisera sig, åtminstone för brandbefälet samt administrativa och ekonomiska fördelar kommer med, som även framgår av framställan och utskottet har också omfattat det här. Vi har också betonat betydelsen av att de kommunala brandkårerna inte kan underskattas och att de även i den framtida organisationen har en betydande roll och uppgift. Som framkom i remissdebatten - även ett enigt lagutskott omfattar det -  är de frivilliga brandkårerna av central betydelse och utgör själva grunden för räddningsarbetet ute i kommunerna; det här engagemanget är ovärderligt och kan inte underskattas när det gäller de personer som deltar i de frivilliga räddningsarbetet. För att kunna betona kommunernas roll, speciellt vid tillkomsten av den framtida räddningsmyndigheten, har vi i lagutskottet framfört ett tillägg till paragrafen. I de fall då kommunerna inte inom den stadgade treårsperioden lyckas utarbeta en gemensam plan för räddningsväsendet skall landskapsregeringen i samråd med kommunerna utarbeta en sådan. Det är samråd som vi har poängterat. Vi har resonerat som så att på detta sätt garanteras det kommunala inflytandet och man tar tillvara den kunskap och erfarenhet som finns ute hos de kommunala räddningsmyndigheterna. Det här är kortfattat lagutskottets syn på den här saken och den kanske viktigaste paragrafen och motiveringarna. Det finns att läsa i vårt betänkande mera detaljerat.

 

Vi har också i utskottet gjort flera mindre ändringar i detaljmotiveringarna av språklig natur, var och en kan läsa och ta del av hur vårt resonemang har gått. Vissa frågor skall jag lyfta fram och närmare redogöra för hur vi har resonerat och även beaktat remissdebatten tidigare.

 

Sotningen har det diskuterats om. Jag kan kort konstatera att lagutskottet vill betona att kommunens räddningsmyndighet fortsättningsvis har ett övervakningsansvar. Vid bestämmande av avgiften betonar vi jämlikhetsaspekten med tanke på olika former av bosättning ute i landskapet. Det finns stadsbor, landsbygd och skärgård; allt det här skall vara jämlikt, det skall vara regional rättvisa så långt som möjligt. Om sotning av egen bostad har vi fört en djupare debatt och haft höranden. Vi har sagt så här att en fastighetsägare skall ha rätt att själv, med tillstånd från kommunen, sota sin egen bostad som utnyttjas för eget bruk. Det här är en precisering för det kan vara så att om man har flera bostäder eller flera hus och hyr ut så kan det finnas ett litet men här; därför betonar vi att för en fastighetsägare har rätt att utföra sotning i sin egen bostad. Detta men beror på att i hörandeomgången framkom det att man har liknande regleringar i Sverige, men enligt uppgift där har skortstensbränderna ökat med 25-26 procent efter införandet av det här systemet. Då har vi resonerat i lagutskottet så här att om du hyresvärd skall hyresgästen ha ”garantier” för att sotningen utförs av en sakkunnig person, inte av fastighetens ägare.

 

En annan sak som jag kan lyfta upp som vi har diskuterat lite mera ingående är alarmdataregistret. Det har vi ägnat mycket tid åt. I registret kan ingå känsliga, t.o.m. mycket känsliga uppgifter som kan ges ut till de kommunala räddningsmyndigheterna. Vi har också gjort ett sådant omfattande arbete att vi har varit på plats på alarmcentralen och tagit del av hur uppgifterna handläggs, framför allt vilka som har tillgång till dem. Vi har under hörandet konstaterat att vi är nöjda med förfaringssättet. Det är inte så att de sprids ut så att alla t.ex. i en frivillig brandkår har rätt att gå in och titta på det utan det följer vissa personer som har dataregisteransvaret och närmast har det varit brandbefälet. I alarmcentralen är det också så att när de skickar ut sin ambulans berättar operatören om de uppgifter åt ambulanskillarna som han anser att de behöver veta; det kan vara att till vissa adresser kan det vara mycket bråk och de har t.o.m. sagt så att de far inte dit om inte polisen är först på plats. Det är här som operatören har ansvaret för vilka uppgifter som ges ut t.o.m. medan bilen är på väg och då har vi föreslagit vissa ändringar och preciseringar, att vi vill betona integritetsskyddet och sekretessbestämmelserna. Det här är också ganska svår och känslig juridik.

 

Med de här orden vill jag avsluta mitt anförande och föreslår att lagtinget behandlar frågan på det sätt som har framkommit i vårt betänkande.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag får börja med att tacka för det erkännande som landskapsregeringen har fått för sitt arbete med räddningslagen. Det är glädjande att läsa att utskottet anser att arbetet är välavvägt, ändamålsenligt och att vi har arbetat grundligt samt haft en omfattande remissbehandling. Det har också varit vår ambition att inom detta område göra ett grundligt och noggrant arbete, eftersom vi anser att detta är en väldigt viktig lag som också berör många.

 

Det är också tillfredsställande att utskottet välkomnar det moderniserade system vi föreslår för att ersätta kommunerna för kostnader, dvs. att landskapsandelarna i fortsättningen skall fastställas i förhållande till bosättningsstrukturgrupper och alltså inte längre enligt bärkraftsklass, som egentligen inte har använts sedan nittiotalet. Det känns både mer ändamålsenligt och modernt att byta till systemet.

 

Utskottet framhåller att den administrativa reformen, dvs. strävan mot en räddningsmyndighet på Åland, inte får betraktas som något hinder för de lokala brandkårernas fortsätta verksamhet. Här håller landskapsregeringen helt och hållet med. Vi kommer aldrig att klara oss utan de frivilliga brandkårernas insats. Det är hemskt att säga, att vi kommer aldrig att klara oss, men jag vet i alla fall inte hur vi skulle upprätthålla den säkerhet vi har i dag om vi inte skulle ha de frivilliga brandkårerna, så det finns absolut ingen tveksamhet från landskapsregeringens sida vad gäller de frivilliga brandkårernas verksamhet i framtiden. Det är viktigt att man håller isär den administrativa planeringen och skötseln av räddningssidan och sedan den operativa, där de frivilliga brandkårerna tillsammans med räddningsverket gör ett utomordentligt jobb.

 

När det gäller sotningsverksamheten är det en utmaning att få den att fungera på ett tillfredsställande sätt. Jag kan försäkra att ambitionen är att alla skall ha en jämlik tillgång till sotningsservice. Vi har egentligen genom den här lagstiftningen möjliggjort att man fortsätter enligt det system man har i dag, men det finns också en öppning, en möjlighet om kommunen så önskar att också ha andra system, om det är så att man t.ex. i en skärgårdskommun eller någon annan kommun på Åland tycker att en annan lösning skulle vara bättre.

 

Det är bra att utskottet har förkastat de följdlagar som var föråldrade och där det t.o.m. var så att vi införde en lag som var reglerad på annat håll. Det tackar vi för från landskapsregeringen, det var ett förbiseende från vår sida.

 

Det stämmer också att det i lagförslaget finns ett stort antal bemyndiganden att utfärda landskapsförordningar. Det här är en väldigt omfattande lagstiftning och det är väldigt mycket som skall regleras på landskapsnivå, men det gläder mig också att ni konstaterar, precis som vi har gjort när vi har lagt framställningen, att det borde vara helt okej att man gör på det här sättet, att vi har så här pass mycket som vi kan bestämma om på förordningsnivå för det är också väldigt viktigt att man vartefter tiden utvecklas också kan göra förändringarna på ett enklare sätt än genom lagstiftning. Det här har vi varit noggranna med för att faktiskt se att vi inte strider mot grundlagen eller något liknande.

 

Vi har i en arbetsgrupp arbetat parallellt med förordningarna; medan lagutskottet har jobbat med förslaget till lag i utskottet har vi haft en grupp som jobbar med förordningen och vår målsättning är att de skall kunna träda i kraft samtidigt. Det tycker jag att är det optimala i lagstiftningsarbetet. Eftersom vi har en väldig belastning på vår lagberedning, som ni också vet om, har vi gjort ett litet annorlunda förfarande när det gäller remissomgången. Vi har skickat ut förordningen till kommunerna i den form som den kommer från arbetsgruppen, dvs. där allt sakinnehåll finns presenterat men inte de slutliga juridiska texterna, inte i den slutliga juridiska klädnaden. Vi har bett kommunerna att kommentera innehållet i förordningen för att på det sättet spara tid och vara effektiva och sedan förhoppningsvis när svaren kommer tillbaka från kommunerna kommer lagberedaren att ha hunnit jobba undan så att den kan börja jobba med förordningstexten.

 

Det är också glädjande att utskottet stöder målsättningen med en enda räddningsmyndighet. Det är viktigt att vi får en sådan organisation nu för att undvika dubbelarbete, att vi också undviker skiljaktigheter i fråga om tolkning och tillämpning av de regler som finns och att vi också inom den räddningsmyndigheten skulle kunna ha möjlighet att specialisera sig i högre grad än i dag när alla egentligen måste kunna allting.

 

Utskottet understryker väldigt tydligt kommunernas roll när det gäller räddningsarbetet. I 8 §, där vi trycker på att kommunerna inom tre år skall presentera en plan för hur räddningsmyndigheten skall organiseras, så önskar man från utskottet att vi skall göra det i samråd med kommunerna. Jag kan bara säga att för mig känns det naturligt om landskapsregeringen skulle utfärda en plan som egentligen är inom kommunens kompetensområde att man har en dialog, att man gör det i samråd med kommunerna även om vi i så fall måste styra det arbetet för att få dem att komma samman och samarbeta.

 

Jag vill å min sida tacka för ett gott samarbete med lagutskottet och tacka för ett ambitiöst arbete.

 

 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det ärende som ligger på vårt bord i dag har varit ett ärende som jag har haft den äran att följa med på ganska nära håll under en lång period nu. Jag har haft äran att sitta med i den kommitté som beredde lagstiftningsförslaget för landskapsregeringen och har sedan också fått följa med i det arbete som nu har skett med förordningen. Jag säger som många brukar säga i övriga sammanhang, att äntligen har vi fått en modern och ändamålsenlig räddningslag. Den tidigare lagen  härstammar ända från sjuttiotalet och var väl kanske inte riktigt anpassad enligt det samhälle som vi i dag har och nu får vi en lag som är betydligt mycket mera anpassad.

 

Det är också bra det som minister Lundberg var inne på, att vi får en förordning som träder i kraft samtidigt med lagen därför att det läge som branschen i dag har levt i är att man har haft en lag från sjuttiotalet men en förordning från sextiotalet!  - en förordning som inte bygger på den lag som man har, vilket har ställt till med rätt stora problem vad gäller vissa typer av tillämpningar. Det är också en väldigt stor fördel med lagförslaget.

 

I övrigt tycker jag att man också från lagutskottet har gjort ett väldigt bra jobb med lagen. Som jag såg det när vi fick lagen till lagtinget första gången så fanns det tre huvudpunkter som lagen byggde sin stomme på. Det var egentligen ett ökat kommunalt samarbete, ett modernt förebyggande arbete i samhället, där brand- och räddningsverksamheten i huvudsak skulle bygga på att förhindra att den operativa sidan skall behöva rycka ut s.a.s. samt för det tredje att försöka poängtera det ansvar som var och en av oss har för att både förebygga och vara med och ta del av om det händer någonting. Jag tycker också att de här tre sakerna har man lyckats behålla genom hela processen.

 

För egen del hade jag hoppats, i ett tidigare skede av beredningen, att samarbetet kunde ha gått vidare betydligt mycket mer än vad det gör i lagförslaget, men det här är kanske nog också den väg som man bör vandra, dvs. att det är kommunerna som nu skall tillsammans bygga upp detta. Det som man bör poängtera här är att mycket av ansvaret faktiskt också ligger på att kommunerna visar på att man vill samarbeta vad gäller de här områdena. Jag vet att det pågår diskussioner och som i alla samarbetsdiskussioner går det lite trögt. Det är så att när man samarbetar måste man också vara beredd att ge ifrån sig lite av beslutandemakten på bekostnad av man tillsammans gör någonting som totalt sett ger tredje person kanske mer än vad vi får ut i dag. Jag är optimist i grunden och jag tror att kommunerna nog under dessa tre år skall kunna hitta lösningar och modeller för hur man skall jobba med detta.

 

Vad gäller samarbetet skall man också komma ihåg, precis som har påpekats både från lagutskottets ordförande Roger Eriksson och från minister Lundberg, att det krävs att vi har det frivilliga arbetet som bas för detta. Vi har ett samhälle i dag som är relativt sett litet, men vi har också en enorm verksamhet ute i de frivilliga kårerna. Tillsammans – det vill jag understryka – med de som är utbildade inom området och bedriver det yrkesmässigt kan man faktiskt få till stånd en symbios som blir väldigt, väldigt lyckad. Det har visat sig under de senare åren att samarbetet mellan Mariehamns räddningsverk och de frivilliga kårerna har utökats, framför allt vad gäller utbildningssidan, och det är  någonting som man skall ta väl vara på eftersom vi vet att för att vi skall kunna göra ett gott jobb inom det frivilliga så behöver vi också kunskaper och det behöver utvecklas ständigt och jämt. Mycket av det kan vi hämta i dagsläget på hemmaplan i och med att vi har också inom organisationerna utbildat folk yrkesmässigt och det är någonting som vi väl skall ta vara på i fortsättningen.

Jag tycker också att man börjar få en bra koll på den förebyggande verksamheten framför allt på det sättet att man faktiskt har funderat över var man skall lägga kraften på det förebyggande arbetet. Tidigare har mycket av det arbetet gått ut på att göra olika typer av syner. Vi betonar också i lagförslaget att mycket ligger på informerande och utbildande sidan. Det är också väldigt viktigt att vi som medborgare ute i samhället har möjligheter att faktiskt själva var vaksamma på sådana faror som finns och förebygga. Här behövs betydligt mycket mera upplysningsarbete än vad som tidigare har funnits och nu borde det frigöras tid också i och med att man minskar på syneverksamheten lite.

 

Till sist, fru talman, har det förekommit en diskussion just kring sotningen och jag tror att den diskussionen är berättigad; det är en förändring som görs, på samma sätt som farhågan fanns när man diskuterade dessa frågor i Sverige. Ordföranden i lagutskottet gav ett exempel på att där hade antalet soteldar stigit något, men jag kan också säga det att på Gotland, som ganska väl kan jämföras med oss här, har man hittat ett system och byggt upp ett system för sotningen som fungerar mycket väl. Det är också någonting som den kommitté som nu har utarbetat förslaget till förordning har tittat lite på och det stämmer rätt väl överens med det som vi också kommer att bygga på här i framtiden, så jag tror inte att vi behöver vara alltför rädda för det här, men man måste också vara beredd på att följa med läget och se hur det utvecklas, och är det på det sättet att någonting dramatiskt inträffar så får man också fundera på om man kan göra någonting annorlunda. Men efter att ha ett utvecklingen bl.a. på Gotland tycker jag att förslaget som det ligger nu känns väldigt bra.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Alla talare här har vittnat om att den gamla lagen är föråldrad och varit efterlängtad. Nu har då lagutskottet föreslagit en modern lag här som till stora delar kunde kallas för en trygghetslag. Jag är säker på att en av orsakerna till varför det har dröjt så här länge är kanske den att det åländska räddningsväsendet har fungerat förvånansvärt bra utan en modern lag. Det är inte på alla områden man kan fungera på ett sådant sätt. En av orsakerna till det tror jag nog är att det frivilliga räddningsarbetet har varit välutvecklat här på Åland med många frivilliga brandkårer. Landskapet har också på ett mycket gott sätt stött brandkårerna i fråga om anskaffning av utrustning, inventarier osv., framför allt också när det gäller utbildning av brandkårister.

 

Det som lagen förstås gör är att kommunerna ställs inför en ganska stor utmaning, dvs. att man skall samarbeta kring lagens anda och mening så att man får en effektiv och också kostnadsneutral räddningsmyndighet i framtiden. Jag vet att inom södra och norra Ålands branddistrikt för man redan diskussion om hur man skall tillämpa lagen, och den diskussion som pågår där har hittills varit positiv och haft för avsikt att få en organisation som skall uppfylla 8 §:s innehåll, dvs. att man också skall utsträcka detta till att omfatta hela Åland så att då en större olycka inträffar skall det finnas stor och full beredskap.

 

En viktig fråga här är givetvis förordningen som är på kommande, att man anpassar den på ett sådant sätt att den innehåller lag om byråkrati och mycket sunt förnuft. I och med det tror jag att man också uppehåller intresset hos den frivilliga brandverksamheten som finns här på Åland.

 

Jag ser nog med tillförsikt på landskapsregeringens fortsatta arbete med förordningen och framför allt på kommunernas möjligheter att samarbeta kring en gemensam räddningsmyndighet. Det är a och o om man skall få till stånd ett brandväsende och ett förebyggande arbete som kan leda till att man också känner en viss trygghet även om man bor i den allra yttersta skärgården.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2005-2006 om godkännande av fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ny landskapslag om studiestöd. (FR 11/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Kulturutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 11/2005-2006 angående ny landskapslag om studiestöd och kulturutskottet föreslår att lagtinget omfattar lagen med vissa ändringar.

 

Vidare föreslår utskottet att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en översyn av studiestödslagen, varvid en indexjustering av stödbeloppen skall övervägas. Jag återkommer till detta i slutet.

 

Utskottet säger så här i sin allmänna motivering: ”Den föreslagna lagen innebär en överföring av bestämmelserna om studiestöd från förordningsnivå till lagnivå och samtidigt justeras stödbeloppen så att studiestödet för åländska studerande fortsättningsvis skall ligga på samma nivå som för studerande i riket och Sverige. Det ursprungliga besparingssyftet har inte överskuggat reformen vilket utskottet bedömer som positivt eftersom en satsning på utbildning ur samhällets perspektiv utgör en investering för framtiden.” Här kan tilläggas att till viss del innebär den nya lagen inbesparing på sikt.

 

Kulturutskottet har till största delen omfattat landskapsregeringens förslag till ny studiestödslag och de större ändringar som föreslås har tillkommit i samråd med den ansvariga landskapsregeringsledamoten. Utskottet föreslår bl.a. att möjligheten till förlängning av tiden för studiestödet skall göras mer flexibel och att det extra tillägg som kan ges till heltidsstuderande under 18 år vars föräldrars inkomster är låga skall höjas.

 

Utskottet föreslår även mindre ändringar i lagtexten men har ändå valt att inte gå in på detaljer. Som exempel kan nämnas att utskottet fört en diskussion kring begrepp som föräldrar, utbildningsprogram och självständigt boende vilka saknar närmare definition trots att begreppen kan anses helt entydiga. Eftersom många av begreppen är desamma som i gällande förordning har utskottet dock valt att inte föreslå några ändringar utan landskapsregeringen får enligt utskottets mening återkomma med ändringsförslag om det vid lagens tillämpning visar sig att det uppstår tolkningsproblem. Det kan tilläggas att utskottet har dock inte inhämtat några sådana problem vid hörandet utan tvärtom säger de som skall tillämpa lagen att det inte är några problem.

 

Mot bakgrund av studiestödens exakta belopp nu slås fast i lag har utskottet även fört en diskussion om möjligheten till indexjustering av beloppen. Det nuvarande systemet innebär nämligen att studiestöden kontinuerligt sänks i takt med inflationen eftersom en årlig justering knappast är ändamålsenlig då den förutsätter lagändring, vilket i sin tur tar lagberedningsresurser i anspråk.

 

Utskottet har dock valt att i det här skedet inte föreslå en ändring av lagen utan föreslår i stället att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en översyn av studiestödslagen, varvid en indexjustering om stödbeloppen skall övervägas. Landskapsregeringen bör då även överväga till vilket index stöden bör kopplas. En sådan översyn bör enligt utskottets mening företas utan dröjsmål.

 

Talman!

Jag skall nämna några av de viktigaste ändringarna. I 5 § föreslår utskottet att maximitiden för förlängning av den tid på vilken studiestöd kan beviljas skall ändras från 9 månader till 15 månader. Orsaken till det är att sådana studerande som avlägger en s.k. extra krävande examen skall ha samma möjlighet till förlängning som övriga studerande. Det medför inga större merkostnader eftersom den föreslagna ändringen berör ett mycket litet antal studerande. De aktuella fallen skall tydligt framgå i en landskapsförordning och landskapsförordningen gör vi tvingande genom att föreslå att det skall finnas en förordning, så det skall inte gå slentrian i förlängningen utan det är vissa specialfall, värt att notera. Det gällde 5 §.

 

I 20 § föreslås ändringen att det extra tillägg som kan ges till heltidsstuderande under 18 år, vars föräldrars inkomster är låga, höjs från 43 euro till 65 respektive 23 till 43 euro och motsvarande höjning föreslås även för deltidsstuderande.

 

I 27 § har vi strängerat en bestämmelse där vi säger att begreppet grov oaktsamhet skall ersättas med oaktsamhet som inte är ringa i syfte att i någon mån sänka tröskeln för möjligheterna till återkrav på studiestöd som beviljas på basen av oriktiga eller vilseledande uppgifter. Det har uppstått en liten diskussion vad utskottet menar med detta, men det skall tolkas så att det skall gälla allt annat än oaktsamhet som är ringa, precis som det står. All typ av oaktsamhet som är grövre skall falla under den här bestämmelsen. Vi tycker att ”grov oaktsamhet” är helt enkelt för liberalt, vi vill strängera det så att det skall vara endast sådant som är ringa som kan anses godkänt, annars skall återkrav ske.

 

En större ändring har utskottet gjort i 38 §. I framställningen föreslås det att det skall ingå en bestämmelse om räntestöd och bestämmelsen tar sikte på det fåtal studerande som beviljas studiestöd enligt gamla systemet som gällde före 1995. Eftersom det enligt utskottet kan uppstå oklarhet då det i lagen ingår en bestämmelse om räntestöd, trots att studiestödsystemet inte längre bygger på beviljande av räntestöd, så föreslår utskottet att paragrafen skall utgå. Utskottet konstaterar därtill att paragrafen kunde ha varit problematisk med beaktande av 21 § självstyrelselagen enligt vilken grunderna för individens rättigheter och skyldigheter bör framgå av lag.

 

Det är, talman, några av de väsentliga ändringarna.

 

Till sist vill jag återkomma till den kläm som vi föreslår och som lyder: ”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en översyn av studiestödslagen, varvid en indexjustering av stödbeloppen skall övervägas.” Som vi säger i betänkandet bör man noggrant överväga vilket index man skall knyta detta till och om man skall ha olika index för själva studiestödet och ett annat för t.ex. bostadstilläggsdelen eftersom levnadskostnadsbilderna är olika, dels mellan den här typen av stöd och också beroende på studieort. Det här har vi fört en diskussion om i utskottet och kommit fram till att det är en ganska komplex bild; man måste sätta sig in i detta noggrant för att utforma ett index. Vi är dock tydliga med att det skall införas en indexjustering; annars sänks de studerandes subsidier för varje år, och så vill vi inte ha det. Alla andra liknande stöd är knutna till ett index. Också i den svenska lagstiftningen har man indexjustering, inte i den finska. Det är viktigt att detta genomförs. Det är vårt förslag att lagtinget ger denna hemställan till landskapsregeringen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var en bra presentation som kulturutskottets ordförande ltl Danne Sundman gav av betänkandet. Det var en sak som blev lite oklar för mig och jag blev fundersam redan när jag läste att ”utskottet föreslår bl.a. möjligheten till förläning av studiestödet skall göras mera flexibel”. En av tankarna med framställningen var just att strama upp den här frågan lite så att det inte skulle bli hur mycket livstidsstuderande som helst. Ordföranden Sundman nämnde i sin presentation att förlängningen bara skulle gälla vissa specialfall, och det står också i detaljmotiveringarna till 5 § att det skulle beröra sådana som avlägger en extra krävande examen. Jag tycker att det blev lite hängande i luften vad det är för fall man pratar om. Jag har i varje fall förstått det så att det här är inte någonting som skall bli en allmän policy, om jag förstår betänkandet och presentationen rätt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är korrekt som ltl Anders Eriksson säger att förlängningen av förlängningen, om man säger så, från 9 till 15 månader som kulturutskottet har föreslagit endast rör sådana som tar s.k. extra krävande examen och dessa examina skall uppräknas i landskapsförordningen, som kulturutskottet också föreslår att skall göras tvingande. Det inte bara ”kan” utan ”skall” vara en landskapsförordning. Orsaken är att förlängningen som finns är för kort om de studerande med extra krävande examen råkar ut för någon annan olycka som i sig berättigar till förlängning, om man blir sjuk osv., så därför vill vi föreslå att man kan för dem också kan förlänga på grund av andra orsaker än just själva examen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

När det gäller det betänkande som vi har behandlat i kulturutskottet är det förändringen av studiestödet från att ha varit på förordningsnivå till att komma på lagnivå. Från centerns sida stöder vi betänkandet och vi har i remissdebatten diskuterat bl.a. frågan om indexjusteringar. Vi tycker att det är viktigt att man gör någonting åt detta i och med att man nu för över det på lagnivå. Vi tycker att det är orimligt att man för varje gång man ser behov av att ändra det skulle behöva komma med en ny lagframställning som belastar den redan arbetstyngda lagberedningen och föreslår där en kläm i utskottsbetänkandet.

 

Vi har erfarit under utskottets behandling att det är skäl att ändra förlängningstiden från 9 månader till 15 månader så att man skall kunna klara av de mera krävande studieinriktningarna som kräver lång studietid och även, som utskottets ordförande nämnde, vid sjukdomsfall osv.

 

De flesta förändringar i övrigt är av språklig natur, förutom höjningen av stödet för studerande under 18 år.

 

I övrigt tycker jag att ordföranden gjorde en bra presentation av utskottets betänkande.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Vi har haft ett gott samarbetsklimat i kulturutskottet. Vi har hört många och diskuterat livligt.

 

När vi debatterade landskapsregeringens framställning framhöll vi från liberalernas sida att man borde överväga att indexjustera studiestödet. Den synpunkten delades av utskottet, som vi uppfattar som mycket positivt. Utskottet föreslår nu alltså i en kläm att landskapsregeringen ser över studiestödslagen med syfte att en indexjustering av stödbeloppen skall övervägas.

 

För liberalernas del anser vi att en indexjustering är viktig och relevant. Vi har dragit paralleller till utkomststödet. Utkomststödet justeras genom en landsksapsförordning. Det justeras årligen enligt konsumentprisindex för Åland. Liberalerna lade fram som förslag i kulturutskottet att vi skulle införa en paragraf till, en ny paragraf att indexjusteringen av stödbeloppen skulle bestämmas genom landskapsförordning.

 

En diskussion fördes i utskottet att det enligt den nya grundlagen inte var rätt att fastslå indexjustering i en förordning, utan att det borde göras i lag. Det kan finnas tolkningsmöjligheter här som jag skulle vilja att skulle granskas ytterligare. Därför föreslår jag att stora utskottet tittar på ärendet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer som ltl Katrin Sjögren säger att vi förde en diskussion om detta i utskottet och dels kan man väl säga att självstyrelselagens 21 § är tillämplig också här att individens rättigheter skall sättas i lag, men framför allt var det den principen att lagen i övrigt är utformad så att varenda en detalj är i lag. Därför ansåg vi i kulturutskottet att också den här saken skulle regleras i lag. Det här är trots allt en ganska komplicerad sak med de olika indexen mot bakgrund av det som jag sade i mitt anförande också att det kanske borde vara olika index för olika delar av studiestödet. Därför tycker jag att det är fel att till den delen börja med lagberedningen här i lagtinget utan det funderas på av landskapsregeringen. Landskapsregeringen är till stora delar rysligt tokig ibland men här måste man ju förtroende att de grejar till och det finns ju duktiga tjänstemän som kan arbeta fram ett bra förslag!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vill ändå vidhålla att det skulle vara viktigt att klargöra den här synpunkten och att stora utskottet då skulle höra lagberedarna så att det skulle komma fram vad man kan skriva i lag och vad man skall skriva i en förordning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag om remiss till stora utskottet.

 

TALMANNEN: Eftersom ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Katrin Sjögren, har föreslagit att ärendet skall remitteras till stora utskottet, kan lagtinget besluta om remiss till stora utskottet, dock så att ärendet alltid skall remitteras om minst åtta ledamöter omfattar förslag om detta. Jag ber de ledamöter som omfattar ltl Mats Perämaas förslag att resa sig.

 

Talmannen konstaterar att lagtinget inte omfattat förslaget. Det har alltså inte vunnit erforderligt understöd. Ärendets första behandling är därför avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Finansutskottets redogörelse om behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2005. (FUR 1/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling onsdagen den 15 mars.

 

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål angående regionalpolitik. (S 3/2005-2006).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 8 mars 2006. Antecknas.

 

Ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga angående näringsstöd till tjänsteföretag. (EF 8/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 15 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.58).

 

 

 

 

 

 

Originalfil