Plenum den 13 november 2008 kl. 9.30

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum torsdagen den 13 november 2008 kl. 09.30

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Olof Erland, ltl Harry Jansson och vtm Gun-Mari Lindholm) Vtm Gun-Mari Lindholm infann sig efter uppropet.

27 ledamöter närvarande.

Föredras för enda behandling

Ltl Camilla Gunells förslag till hemställningskläm med anledning av social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2007-2008 angående införande av bestämmelser om rätt för den enskilde att i vissa fall få en förnyad medicinsk bedömning i landskapslagen om hälso- och sjukvården. (FR 20/2007-2008).

Vid ärendets tredje behandling har ltl Camilla Gunell, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att lagtinget måtte godkänna en hemställningskläm av följande lydelse:

att lagtinget hos landskapregeringen hemställer om att jämställdhetsarbetet påskyndas inom hälso- och sjukvården så att all statistik, där orsak finns, blir könsspecifik och att jämställdhets- och jämlikhetsutredningar genomförs i syfte att undanröja omotiverad olika behandling av kvinnliga och manliga patienter, liksom olika behandling på andra grunder inom såväl primär- som specialsjukvården.

Detta kallas ltl Camilla Gunells förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar JA, den som röstar för ledamot Gunells förslag röstar NEJ. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Barbro Sundback:

Ja, herr talman och jag förslår öppen omröstning.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

TALMANNEN:

Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Carina Aaltonen och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid omröstningen.

Omröstningen har utfallit sålunda att 17 JA röster har avgivits och 10 nej röster och tre ledamöter är frånvarande.

Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad.

Ärendet i dess helhet är avslutat.

Föredras för remiss, fortsatt behandling

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland år 2009. (FR 1/2008-2009 jämte finansmotionerna 1-68/2008-2009).

Lagtinget har beslutat att en gemensam diskussion ska hållas om de båda ärendena som ansluter sig till varandra. Diskussion nedan.

Föredras, fortsatt behandling

Landskapsregeringens meddelande angående resurs- och behovsplan för landskapet Åland. (M 1/2008-2009).

Lagtinget har beslutat att en gemensam diskussion ska hållas om de båda ärendena som ansluter sig till varandra. Före diskussionen börjar önskar talmannen  påminna och vädja till ledamöterna att respektera repliktiderna. De är exakt lika långa för alla 60 sekunder och det känns onödigt att så ofta vara tvungen att påpeka detta när vi samtidigt har en radiosändning.

Diskussion.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Ja, då står vi här andra dagen av troligen tre långa dagar debatt. Gårdagens debatt tyckte jag var väldigt givande. Den gav en hel del svar och den gav också en hel del nya frågor. I det här anförandet kommer jag att koncentrera mig på en liten diskussion kring landskapet och kommunerna.

Runt omkring oss, både i öster och väster och också längre söder ut i Norden, jag tänker på Danmark, har under ett antal år pågått en process med reformarbete inom den kommunala sektorn. Det har betytt att man har resonerat rätt mycket kring hur den kommunala servicen skall produceras. Ofta har det här lett till kommunsammanslagningar men man har också, som t.ex. i Sverige diskuterat rätt mycket om på vilka nivåer man skall producera de här och vilken typ av organisation som är lämplig för att producera olika typer av medborgarservice, kommunalservice m.m.

På Åland har den här diskussionen egentligen helt och hållet lyst med sin frånvaro. Vi är några som med jämna mellanrum har försökt lyfta diskussionen för att diskutera och också försöka få fram ett grundläggande material för att titta på hur produktionen av kommunala tjänster ut på Åland. Görs de på ett för kommuninnevånarna effektivt och positivt sätt? Får vi ut tillräckligt av de satsade pengarna? Den diskussionen har hittills rätt mycket byggt på känslor och troende. Både från oss som har velat ha en diskussion som kanske i slutändan bygger på att nuvarande kommunstruktur inte skall vara helig. För dem som envist har hållit fast vid att sexton kommuner är det enda rätta har vi inte kunnat lägga fram egentliga fakta på bordet. Det här tycker jag är synd. Ett stort genombrott kom faktiskt under Ålands kommunförbunds senaste stämma. Då gick stämman enligt in för att kommunförbundets styrelse under det kommande året skall ta fram ett material som skall tjäna som grund för en sådan här diskussion.

För egen del, finns det inget självändamål i att minska antalet kommuner eller att hålla kvar antalet kommuner. Jag skulle vilja att vi lyfter blicken lite och för ett resonemang just om det som jag inledde med. Hur kan man få en produktion av de tjänster som kommunerna idag har ansvar för på bästa möjliga sätt? Det kan betyda ett utvecklat samarbete som landskapsregeringen beskriver i sin budget och sin resurs- och behovsplanen. Man jag tycker inte att man bara automatiskt skall vifta bort den möjligheten att det handlar om att minska antalet gränser som finns i det åländska samhället idag. Jag upplever många gånger att gränsproblematiken är den som är det största hindret för att få ut bästa möjliga service för medborgarna. Jag kan ta ett exempel, barnomsorg. Vi tänker oss att jag bor i Eckerö. Jag bor i de östra delarna av Eckerö men jobbar i Jomala. Jag har barn som jag skall föra till dagis. För att jag skall kunna utföra det här så får jag först röra mig x-antal kilometer västerut för att lämna mina barn för att sedan ta mig tillbaka och förbi hemmet ytterligare en gång för att ta mig in mot Jomala för att komma till min arbetsplats. Det har gått rätt mycket tid åt för den här lilla förflyttningen. Det vore intressant, om de här administrativa gränserna inte fanns så kunde man ha lämnat barnen på vägen till sin arbetsplats i stället. På vägen till sin arbetsplats, ledamoten Sundback får lyssna. Detta är en del av de sakerna som jag tror man borde lyfta upp till diskussion.

En annan sak som jag tror kommer att bli alltmer aktuell handlar om tillgången på kompetent personal. Litenhet i organisationer är många gånger bra, framförallt för dem som åtnjuter servicen. Det är jag helt enig med de flesta om. Det kan också vara på det sättet att en alltför liten organisation leder till att det ansvar som ligger på den enskilda tjänstemannen och de arbetsuppgifter man får när man bildar en tjänst kan bli ganska svåra. Arbetet blir ensamt, man har inga kolleger att bolla med och det kan leda till att man drar sig för att sätta sig på en sådan tjänst. Om man skall kunna få till stånd den här diskussionen som jag efterlyser tror jag att det vore bra om landskapet på ett eller annat sätt fanns med i dessa diskussioner. Missförstå mig inte i det här fallet. Det är inte så att landskapet nu har tänkt att lagtinget eller landskapsregeringen skall komma till kommunerna och säga så här skall ni göra. Ni skall vara si och så många. Var i stället med och delta i en diskussion. Var en part i diskussioner kring ekonomi. Var en part i att kunna ta fram ett rätt grundläggande diskussionsmaterial så tror jag att man kan komma långt vidare i dessa diskussioner och ganska snart sedan också komma fram till att det finns saker som kunde göras både relativt sätt snabbt och som skulle ge en god effekt för medborgarna.

Så herr talman jag hoppas att vi under nästa år i ett samarbete mellan landskapsregeringen och kommunförbundet kunde se en sådan här diskussion växa fram och bära någonting gott med sig. Tack herr talman!

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag tror att jag är känd för att ha ganska klara åsikter men när det gäller kommunstrukturen har jag öppet och ärligt sagt många gånger, att jag är ganska ambivalent. Jag ser problemen. Jag ser också det som händer i gula boken för nästa år, d.v.s. en av de få sakerna kommunerna kan bestämma om själva är medborgarnas deltagande i Medis. Det kan man inte acceptera att är olika, så därför har vi ett extra stöd. Vi har också övertagandet av läromedelscentralen. Vi har nästan 3 miljoner extra för det sociala området ute i kommunerna. Vi har kommunförbunden som ganska långt lever sitt eget liv. Vi har en smygkommunsammanslagning som sker redan nu. Det är inte frågan om annat. Jag ser också att man i min grannkommun Finström har tre skattören högre skattesats i Finström än vad man har på andra sidan gränsen i Jomala och i Mariehamn kanske skillnaden blir ännu större. Det är klart att det här kommer att leda till problem. För att inte talmannen skall behöva avbryta mig, tar jag nackdelarna sedan.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror att det är precis så som ltl Anders Eriksson säger. Det finns ett antal saker som pågår hela tiden också kring nuvarande rollfördelning mellan kommuner och landskap, som sker i smyg och utan att man tittar på helheten. Det handlar om att man för över en del uppgifter från kommunerna till landskapet. Det handlar om att man får föra till extra ekonomiska resurser. Jag tror att det skulle vara vettigt att man faktiskt skulle få en helhetsbild. Det är framförallt en diskussion mellan kommunerna, kommunförbundet och landskapet jag efterlyser och vad den kunde leda fram till.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Jag har definitivt ingenting emot en sådan diskussion. Kanske en seriös och ordentlig utredning t.o.m. så vi får fakta underlag. När det gäller nackdelarna för kommunsammanslagningar är det i min värld så, att om man skall vinna pengar måste man centralisera servicen och det är jag inte tilltalad av. Tittar man på Mariehamns stad så konstaterar vi att kommunservicen är oerhört dyr där per capita. I små skärgårdskommuner har man lägre avgifter. Man höjer skattöret också i Mariehamns stad, den största enheten, fastän man egentligen om man jämför med andra små kommuner skulle kunna ha ett betydligt lägre skattöre bara man hade rimliga krav på kommunservicen. Detta gör att jag blir lite ambivalent och jag hoppas att ledamoten Ehn kan förstå det.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag har den största respekt för den ambivalensen. Det är inte fråga om annat. Som ltl Anders Eriksson har noterat har jag inte låst mig för någon typ av utgångspunkt för det här. Det jag efterlyser nu är det grundläggande materialet och efter det en diskussion som skulle kunna bära vidare. Jag upplever att den här diskussionen lätt sopas undan genom att man mest använder sig av känslomässiga argument och också av argument som handlar om att man tror saker och ting. Politik skall inte bygga på enbart troende utan det behöver finnas ett faktaunderlag i botten och det tror jag att vi skulle vara förtjänta av i den här frågan. Det finns trots allt, som jag upplever det i diskussioner med människor ute i kommunerna, en beställning på en diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Till skillnad från den socialdemokratiska inställningen igår, finner jag det här inspelet väldigt intressant av ltl Johan Ehn. Jag tycker exemplet som han tog upp lät som om han hade talat med min granne som faktiskt kör en mil åt fel håll först innan han kör tre mil åt det andra hållet. Det här är en intressant fråga, var man placerar ett dagis eller var man placerar en skola. Jag ser inte att kommungränserna har med det att göra, därför att man ändå kan, beroende på var man jobbar och var man bor hamna att köra åt fel håll. Det är väldigt konstruktivt det här inspelet och det kan spara för kommunerna om de är stora eller små om man har den här helhetssynen. Det kan också spara för den enskilda om man har rätt att ha barnen i dagis var det finns rum. Det är viktigt det som ltl Johan Ehn säger. Det är bra med faktaunderlag när man går till beslut och inte uppifrån bestämmer att så här skall det vara.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är roligt att det här också faller i god jord hos landskapsregeringen. Jag tror att det är en förutsättning för att överhuvudtaget komma vidare i den här diskussionen och komma bort från låsningar om saker och ting är statiska och att vi inte kan diskutera med varandra. Såsom gränserna är utformade nu, handlar det mycket om administrativa gränser såsom gränser för beslutsfattande, gränser för vem som betalar o.s.v. Det sätter nog till viss del, som jag ser det, också begränsningarna för hur man kan lösa den här typen av praktiska problem som jag tog upp i mitt exempel. För att komma vidare, gäller det att få fram ett material som visar på hur man skall kunna gå vidare i en diskussion kommunerna emellan.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Jag tycker att vi skall gå vidare och jag är beredd att ställa upp på alla diskussioner beträffande detta. Det finns ingenting som skall vara statiskt och så har det egentligen aldrig varit. Jag upplever att man även inom Mariehamns stad som är en kommun också har administrativa gränser. Man styr skolgången och dagisplaceringarna utifrån vissa kriterier och jag är inte säkre på att det alltid hänger ihop med den bästa resvägen man har som grund för det. Det är intressant det här och det kan leda till eftertanke och lite klokhet framöver. Jag tycker också att ltl Anders Eriksson inspel och de frågeställningar han lyfte, som jag inte hinner nämna desto mera, var mycket bra synpunkter beträffande detta.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det finns också saker att göra i en organisation som Mariehamn. Det tror jag det finns i alla organisationer. Man kan hela tiden förbättra och föra diskussioner och som sagt var ingenting är någonsin perfekt utan det är genom ett aktivt reformarbete framåt man utvecklar verksamheten och anpassar den utgående från den situation som finns för tillfället.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Det var ett intressant anförande från Johan Ehn. Jag måste medge att jag är som ltl Anders Eriksson, lite ambivalent. Jag tycker ändå att det känns ganska tryggt att man inom kommunförbundet tar upp den här diskussionen. Det kanske är ett tecken på att det ändå kommer nerifrån och kommer från kommunhåll. Det skall bli intressant att se vad man kommer till där.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är kommunerna själva som måste köra igång den här diskussionen. Jag ser också att landskapet har en roll i den fortsatta diskussion som skall föras. Framförallt när det gäller att vara behjälplig med att ta fram materialet för underlaget till diskussionen men också i det att landskapsregeringen och lagtinget måste fundera på hur det här kunde få effekter för ekonomin. I dagsläget har vi ett system med landskapsandelar och hur kommer det då att se ut framdeles?

Gun Carlson, replik:

Herr talman! När det gäller kommunernas samverkan, tycker jag att det dels nämns i resurs- och behovsplanen och man skall utveckla det och det tror jag är viktigt. Jag tycker att det är bra och nödvändigt att kommunförbundet skall agera. Det är helt i sin ordning. Man vi måste ändå komma ihåg att grunduppgiften som alla kommuner har är att ge en god närservice. Så länge man skall hålla daghemmen, omsorgshemmen, skolorna i respektive kommuner så spelar ingen sammanslagning ingen roll. Det kommer inte att bli billigare. Vi har erfarenheter från Väst-Åboland som ser mycket mörkt på sammanslagningen som de står inför nu vid årsskiftet. Där tror jag att man kommer att få faktaunderlag. Man har redan sett att det krävs mera anställda i den kommunen. Det ser inte ut som om det skulle bli billigare för dem heller. Vi kan vänta och se och hålla våra kommuner kvar.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Man kan säker vänta och se. Jag sätter inget värde i dagsläget på att den värderingen heller. Det viktiga är ändå att före man går in i ett förändringsarbete, måste man veta vad man vill. Där håller jag med ledamoten Gun Carlson att vi behöver hämta erfarenheter också från annat håll. Jag har själv via det femstadssamarbete som Mariehamns stad ingår i, just med både Väst-Åboland och Raseborg som nu bildas, hämtat in en del positiva synpunkter vad gäller den biten. Det finns nog att ta fram. Det viktiga är, att när vi för diskussioner, faktiskt har ett underlag som visar på de här sakerna. Vilka är fördelarna och vilka är nackdelarna? Ltl Gun Carlson har helt rätt i det att det är serviceproduktionen och hur man gör den som är det väsentliga för vilka kostnaderna blir. Vi skall också komma ihåg att även där kan finnas möjligheter som vi inte ser idag p.g.a. kommunstrukturen. Därmed inte sagt, åter igen, att vi skall slopa kommunerna i det här skedet utan höra diskussionen.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det är närservicen som kostar, lokalservicen och som vi från centern absolut inte vill pruta på inte det ringaste. Till det som Johan Ehn började med, att man skulle lämna barnen inte på vägen utan någon annanstans, är det tillåtet idag om kommunerna kommer överens. Om någon annan närmare kommun har plats i något daghem, finns det ingen som förbjuder det. Möjligheterna finns idag redan. Det kräver bara att man blir överens om saken.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jo, jag vet att möjligheterna finns men det måste vara någonting som hindrar det trots allt eftersom inte så många utnyttjat har möjligheten. Det är väldigt få typer av samarbete som vi kan visa på där. Därför skulle det vara viktigt att granska det från alla håll och kanter för att få fram, åter igen, fakta på bordet för att föra den här diskussionen vidare. Det kan mycket väl hända att det slutresultat vi får av det här, är det som beskrivs av ledamoten Gun Carlson. Men det kan också hända att vi via det här arbetet som skulle göras kommunerna emellan med kommunförbundet och landskapsregeringen involverad, kunde leda till att vi hittade andra strukturer som kunde vara minst lika bra för medborgarna. Det är ändå medborgarna som vi skall sätta i första rummet. Inte perspektivet från landskapsregeringen sida, inte perspektivet från kommunledningarna och kommunpolitikernas sida, utan just medborgarnas perspektiv. Det perspektivet måste vi få in i diskussionen.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag vill tacka Johan Ehn för det här anförandet och för att han lyfte frågan om kommunerna. Vi gjorde det också igår. Jag tycker att det är intressant att de partier som klarast nu ser på den här frågan, att det är dags för en förändring faktiskt är Frisinnad samverkan och socialdemokraterna. Jag måste säga, trots att våra partier skiljer sig åt på många sätt så har vi en sak gemensam och det är att vi har en vilja till förändring. Det måste jag säga att jag uppskattar. Jag tror att sexton kommuner, sexton kommunförbund, fungerar så länge man pumpar in väldigt mycket pengar från landskapets sida.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror det viktiga i all typ av samhällsbyggande är att våga kritiskt granska det man har och ställa mål för framtiden. När man har ställt målen, måla upp kartan för hur man kommer fram dit. Så tror jag att man klokast för politik. Det betyder inte att man kommer att ha samsyn i alla frågor. Från olika partier kommer helt annorlunda kartvägar att ritas upp. Jag uppskattar också den typen av diskussion som man kan göra när man får klara och tydliga alternativ och där man har en grundkarta som på något sätt är gemensam. Det vill säga man är överens om grundförutsättningarna, man är t.o.m. överens om målen men sedan målar man ut sin färdväg på det sätt som är grunden för ens eget parti och ens egen ideologi.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Målet är naturligtvis det allra viktigaste. Sedan hittar man nog färdkartan att komma till det. Jag skulle vilja fråga att vad är målet i så fall med en kommunreform? Jag skulle säga att målet är politiskt. Det vill säga att alla ålänningar har rätt till samma kvalitet på servicen. Det har man inte idag. Därför är många tvungna i många små kommuner att kanske flytta till Mariehamn för att få den service man i lag har rätt att få. Det är därför den ekonomiska verkligheten också finns där men målet är politiskt inte bara ekonomiskt.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Johan Ehn för att lyfta den här frågan på bordet som rör kommuner och strukturer. Jag är beredd att diskutera kring det. Jag vet att vi delvis har en samsyn, vår politik utgår från att individen finns i centrum. Sedan har vi lite olika syn på huruvida man skall göra si eller så och vad som är det lämpligaste. Det viktiga i en sådan här diskussion är att man kan gå in med olika frågeställningar, man vågar lyfta dem på bordet och man vågar diskutera dem. Jag tror att ökade kontaktytor mellan kommunerna på intet sätt behöver betyda en kommunsammanslagning, men det är bara vad jag tror. Jag är beredd att diskutera detta vidare. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Ltl Veronica Thörnroos använder vid flera tillfällen ordet vågar. Det tycker jag är ett bra ord här. Vi måste våga granska de saker som vi ser att det kan finnas presumtiva problem med. Problem försvinner inte av sig själv. De har en förmåga att i så fall växa och bli mycket, mycket besvärligare att ta tag i. Jag tror att det är viktigt att våga och våga diskutera. En diskussion är aldrig farlig. Ett kunnande är aldrig farligt och fakta underlag är aldrig farligt. Har vi de ingredienserna på plats i diskussionen får vi ett bra beslut i slutändan.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jo, centern vågar diskutera. Däremot tror jag inte i dagsläget med den faktakunskap jag har att en kommunsammanslagning är det ultimata. Det är bara att titta på vad stora enheter betyder. Mariehamns stad höjer skatteöret trots sina stora enheter för att man inte klarar av att producera en service som mindre kommuner klarar av. Så stora enheter är inte det som är avgörande. Det som är viktigare är att individen är i centrum, att servicen produceras nära och att man känner att man är delaktig i det som händer och sker. '

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Som jag sade i mitt inledande anförande handlade det om att jag vill vrida lite på infallsvinkeln i den här diskussionen. Vi slutar diskutera just kommunsammanslagningar som utgångspunkt, utan i stället diskuterar vi serviceproduktionen. Hur den kan göras på bästa möjliga sätt. Då kommer vi också in i diskussionen om hur kommunstrukturen skall se ut, men den kommer så att säga i andra hand. Det viktiga är serviceproduktionen, precis som ltl Veronica Thörnroos är inne på.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman, mina damer och herrar! Herr finansminister Mats Perämaa sade igår att det var en stram budget som den här regeringen har lagt fram. Jag kanske inte riktigt delar den uppfattningen. Jag tror att det är en budget som är så lång som finansministern fick sitt parti med sig på. Den är definitivt inte stram när man tar hela årets överskott på 10 miljoner euro och för rakt in i budgeten plus att man "nallar" 9,3 miljoner ifrån pensionsfonden för att överhuvudtaget få budgeten att balansera. Man kan inte kalla det för en stram budget.

Finansminister Perämaa sade också att det finns stora anslag för byggande i budgetförslaget för nästa år så att vi skulle klara byggsektorn så att den inte kraschar på det sätt den gjorde förra lågkonjunkturen, allt enligt finansministerns ord. Men verkligheten ser lite annorlunda ut. Investeringarna dras ner i budgetförslaget och driften ökar med 6,2 procent. Det måste vi ändå ha klart för oss när vi pratar om en stram budget. Men sak som jag tycker är viktigt att ta upp är när finansministern säger att Åland klarar lågkonjunkturen bättre än kringliggande konjunkturer. Det kan finnas vissa risker med den typen av uttalanden. När vi ser på siffrorna, ser vi att Åland redan idag har Nordens sämsta tillväxt. Varför har vid det? Det är förstås flera orsaker. Men en orsak är definitivt att många som bor i det här samhället tror att saker och ting skall gå av sig själv. Det är ganska liten riskbenägenhet. Det är inte så många som vågar starta nya projekt. Den som är historiskt intresserad kommer snabbt fram till att det här är ett symtom som finns i alla samhällen som lider av välfärdssjuka. Därför finansminister Perämaa, vill jag varna för att säga, att vi kommer att klara det här bättre. Vi har väldigt goda förutsättningar i det åländska samhället det har vi, men vi kommer inte att klara det, om vi tror att det skall gå av sig själv. Det vill jag varna för.

Herr talman! När det gäller resurs- och behovsplanen vill jag anföra en rättelse. Centerns gruppledare Gun Carlson sade att man har fått fram den här planen trots oppositionen. Det var nog ett litet fel i manuskriptet. Det måste nog vara tack vare oppositionen. Men herr talman, vi kan lämna den biten hur resurs- och behovsplanen har kommit fram. Det intressanta är att både oppositionen och regeringspartierna har relativt långt en samsyn. Det är mycket som är begravt i en omfattande ordmatta i resurs- och behovsplanen. Det finns också en hel del snömos. Det mest allvarliga, när det gäller näringslivsutvecklingen, finns det inte mycket annat än EU-stöden och EU-reglerna. Tro mig, vi bygger inte det åländska näringslivet med det. Också natur, kultur och idrott kan man ha mycket synpunkter på. Vi lämnar den delen och tittar på det som ändå förenar oss. Det tycker jag är det intressanta. Tiden medger inte att jag går in på siffrorna, men vi kan konstatera att avräkningsbeloppet kommer att minska successivt framöver, vi kan också konstatera att skattegottgörelsen ryker. Där har vi en samsyn, det är bra.

När det gäller beredskapen att möta förändringar, så sade vi i stort sett samma sak i Ålands framtids motion, som landskapsregeringen säger i planen. Det vill säga att man måste se över förvaltningen och utvärdera olika arbetsuppgifter. Det är någonting som jag har framfört redan många år. Man måste gå igenom förvaltningen systematiskt, avdelning för avdelning, byrå för byrå och slå fast vilka de primära arbetsuppgifterna är. Vad skall vi göra, vad kan andra göra bättre? Jag tycker mig kunna finna ett visst stöd för det resonemanget i den här planen. Jag citerar ordagrant "Möjligheten att överföra verksamhet till den privata sektorn skall övervägas." Det här är bra, men man måste ha klart för sig att skall man lyckas med ett sådant här projekt kan man inte tro att det skall komma inifrån förvaltningen. Vi har för höga tankar, det är att vara lite naiv att tro att det finns landskapstjänstemän som tar ett så stort ekonomiskt ansvar att de rationaliserar bort sig själva. Det händer väldigt sällan. Man behöver ha externa krafter med nya ögon som tittar på verksamheten och går igenom den systematiskt på det sätt som jag föreslår. Jag hoppas att finansutskottet speciellt tittar på den här biten och jag vänder mig nu till finansutskottets ordförande Torbjörn Eliasson, för här har vi en samsyn. Däremot tror jag att vi har olika takt och landskapsregeringen formulerar sig kanske lite mera inlindat än vi ifrån Ålands framtids sida gör. Vi har ändå en samsyn låt oss ta fasta på den.

Jag tycker det är för vagt i landskapsregeringens skrivningar är när man skriver så här: "Landskapsregeringen har som delmål att antalet anställd personal skall vara lägre vid slutet av mandatperioden än det var vid början." Tittar vi på kurvorna, ser man att ifrån 2006, ingen skugga över den sittande regeringen, då börjar kurvorna gå rakt upp. Problemet är att de fortfarande går rakt upp. Det är först nästa år som man tror att den skall börja plana neråt. Här gäller det att man sätter mera handling bakom ordet.

Herr talman! Jag skulle hålla ett öga på klockan men den har just börjat igen så jag är inte helt medveten om hur mycket tid har kvar. (TALMANNEN: En minut återstår av den rekommenderade tiden.) Det var illa. Jag har tre saker som jag tänkte ta upp. Då får jag ta en sak till helt kort, svenska språket. Jag kan inte låta bli. Jag ser att vissa himlar med ögonen och tänker att det är ett tjatande om det här med språket. Men jag kommer att ha den rollen att vara kyrkstöt när det gäller hur vi skall kunna bevara vårt svenska språk. Med tanke på det som sades i den förra diskussionen, är det här också någonting som vi måste våga diskutera.

ÅSUB har tagit fram utredningar som har bekräftat det som vi från Ålands framtids sida har sagt, det vill säga, att vi sakta men säkert håller på och byter ut vår befolkning. Vi har 70 procent av de våra högskolestuderanden i Sverige, förstås inte på finska. Det gör att stora delar av den åländska arbetsmarknaden är stängd för dem. Märk väl, inte för alla. Men ÅSUB:s rapporter säger att 38 procent, och det är allvarligt nog, upplever det på det här sättet. Det betyder, föräldrar, syskon, morföräldrar kommer att få leva med splittrade familjer framöver p.g.a. att de åländska ungdomarna inte finner sin plats på den åländska arbetsmarknaden. Den fylls i stället på med sådana som kan finska. Vi hade en partiledardebatt för ganska exakt en vecka sedan. Där kunde man se en viss skiljelinje med kanske liberalerna och socialdemokraterna på ena sidan . De såg inte problemen på det sätt som Ålands framtid ser dem. FS var någonstans mitt emellan och ÅF, obundna och centern på den andra sidan. Ändå till sist herr talman, det fanns en viss samsyn även här. Låt oss ta fasta på den samsynen. Hur liberalerna riktigt såg på det p.g.a. att liberalernas ordförande, tillika lantrådet inte hade möjlighet att ta del av debatten, vet jag inte exakt. Men lantrådet noterade jag, nämnde inte med ett ord svenska språket i sitt politiska tal när vi började budgetdebatten. Det gör mig lite orolig. Jag vill läsa upp det som vi har lagt till i vår allmänna motion, där märk väl hela oppositionen står enad bakom: "Parallellt med språkrådets arbete skall landskapsregeringen under inledningen av år 2009 utarbeta ett strategidokument med åtgärder för att motverka det språkliga problem som framkommer i e språkpolitiska rapporter ÅSUB har tagit fram och sedan ta fram ett underlag till språkpolitiskt meddelande till lagtinget." Jag utgår ifrån att åtminstone centern kommer att omfatta det här förslaget för man kan inte knuffa det åt sidan och tro att språkrådet skall lösa vår språkliga problematik för det kommer man inte att göra. Ursäkta att jag drog över tiden.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Gällande investeringar är det på det sättet att om man ser på den förverkligandeplan som finns längst bak i budgetboken, så kan man konstatera att nivån på investeringar i byggprojekt här lokalt på Åland t.o.m. stiger i det budgetförslag som vi har lagt jämfört med år 2008. Därför finns det en grund för min utsago att vi har en hög investeringsnivå för att trygga byggsektorn. Det är absolut ingenting som är taget ur luften, utan det är på det här sättet. Det kan jag vederlägga med noggrannare siffror om så krävs här. Det vill jag ha klart sagt. Jag tror för min del att Åland kommer att klara sig bra genom lågkonjunkturen. Jag tror och hoppas det. Den låga arbetslösenheten är en grund för detta. Om ledamoten Eriksson anser att man härifrån skall föra fram ett annat budskap, må det stå Ålands framtid fritt, men jag och vi tror att det skall gå bra. Vad gäller personalminskningen har vi satt igång arbetet redan. Vår ledningsgrupp bestående av de högsta tjänstemännen har antagit sig uppdraget och det går framåt.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag konstaterar att vi har olika uppfattningar när det gäller volymen på byggprojekt. Jag ser fram emot de siffror som finansministern sade att han skulle vederlägga sina påståenden med. Det ser vi fram emot. När det gäller den andra biten, ville jag varna för lågkonjunkturen när man från regeringsbänken säger att vi är så väl rustade inför framtiden. Lågkonjunkturen kommer inte att beröra oss på samma sätt sade bl.a. näringsministern igår. Om regeringen går vidare på det spåret och tror att den här problematiken skall lösa sig av sig självt, samtidigt som vi faktiskt har den sämsta tillväxten i hela Norden. Då är jag lite bekymrad och jag tror att jag har en viss anledning att vara bekymrad. Märk väl, vi skall inte uppförstora problemen men vi skall inte heller tro att det går av sig själv. Vi måste se hur vi skall tackla de problem vi har utan att vid dramatiserar eller utan att vi försöker negligera dem på grund av partipolitiska orsaker. Vi måste alla ta vårt ansvar finansministern.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Givetvis måste vi ta vårt ansvar och landskapsregeringen speciellt måste ta ansvar i den här situationen. Det är alldeles klart. Vad gäller utvecklingen för Åland jämfört med omgivande regioner. Visst, det blir en balansgång, man måste skapa ett krismedvetande samtidigt som det inte är vår uppgift att skapa för mycket oro i samhället. Det blir en balansgång. Jag läser den finansmotion nr 1 som oppositioner har lagt gällande den ekonomiska utvecklingen, hur vi skall hantera situationen jämfört med en resurs- och behovsplan och den budget som landskapsregeringen har gett, så gläder det mig att vi tycks ha en samsyn här i salen om att läget är allvarligt och vi måste ta tag i frågorna för att klara oss igenom detta.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är alltid trevligare att ta fasta på det som förenar oss. Historiebeskrivningen varför behovs- och resursplanen kom fram kan vi lämna den delen. Vi har en samsyn det tycker jag är bra. Jag håller med finansministern att vi inte skall skapa en extra oro, men igen jag vill varna för att ge signaler ut till det åländska samhället att vi kommer att klara lågkonjunkturen väldigt bra. Jag tror inte det finns någon, oavsett om man jobbar på bank eller var man arbetar, som har den kunskapen att man kan säga det idag. En sak kan jag säga, det kommer inte att gå av sig självt. Det kommer att kräva hårt arbete från de flesta. Nu ser jag att finansministern nickar instämmande och det är jag glad över.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Lagtingsledamot Anders Eriksson konstaterade att han har synpunkter på kulturen men i hans anförande fanns inte tid att delge oss dem. Det väcker en nyfikenhet. Som kulturminister skulle jag förstås vara intresserad av att höra vilka synpunkter ledamot Eriksson har på kulturens roll i resurs- och behovsplanen. Är det så att man inte delar den syn som vi i landskapsregeringen har, att kulturen utgör en viktig resurs och att det också är en viktig komponent för samhällets utveckling.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Nu är det inte jag som har velat att vi skall ha den här remissdebatten områdesvis, men majoriteten har velat det. Så den kulturella biten får vi återkomma till därunder. Orsaken till att jag tog upp det här i en behovs- och resursplan ser jag, men vi kan säkert ha olika åsikter om det, som väldigt viktigt att man tar fasta på de ekonomiska ramarna. Så att man ser efter vilka resurser det finns för att bygga det här samhället framöver. Det är främst det jag har tittat på. De övriga skrivningarna, som jag kallar ordmattor har jag inte brytt mig dess mera om.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Skall jag tolka det som att lagtingsledmot Eriksson och Ålands framtid inte ser informell kompetens som en resurs och att människor välbefinnande som man når genom att del av kultur och också idrott, inte är en resurs samt att bildat folk inte är en resurs.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Svaret på den frågan är nej!

Lagtingsledamot Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Eftersom ledamoten Eriksson vänder sig direkt till mig som finansutskottets ordförande, vill jag bekräfta att vi har en samsyn när det gäller effektivisering av förvaltningen och att även titta på vad man kan göra privat. Det jag talade om igår var att man måste försöka upparbeta en krismedvetenhet. Det tror jag är viktigt. Jag är inte naiv och tror att det här går av sig själv. Det är naturligtvis så att det är politiska beslut som måste till för att man skall uppnå det här.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är bra att ingen tror att det skall gå av sig själv. Det var egentligen det som var mitt huvudbudskap inledningsvis. Visst, lagtingsman Eliasson, vi har ganska långt en samsyn. Men vi h ar lite olika takt. Jag ser att lagtingsmannen igen begär replik så då passar jag på att ställa min fråga som jag ställde igår. Eliasson säger igen att man skall göra saker och ting privat och jag bad att få ett exempel på någonting som man privatiserar från landskapsregeringen i budgetförslaget för nästa år. Ett enda litet exempel.

Lagtingsledamot Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Det viktiga är att vi har en samsyn och nu ser vi framåt. Att vi har olika takt kan bero på att mitt parti sitter i regeringen och ledamot Anders Erikssons parti sitter i opposition. Det är mycket enklare att säga hur man skall göra än att göra det.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag har inte den uppfattningen. Jag har också erfarenhet av regeringsmedverkan. Jag har inte den uppfattningen. Driver man oppositionspolitik på det sättet att man lägger fram en massa förslag fastän man innerst inne vet att det inte går att genomföra, den typen av opposition kommer aldrig Ålands framtid att driva. Åtminstone inte så länge jag har någonting att säga till om. Eliasson säger att det är bra att vi har en samsyn. Jag vill inte att vi stannar vid att vi har en samsyn utan att göra någonting desto mera, utan bara sitter och konstaterar att vi har en samsyn. Märk väl, vi lägger fram förslag från partiets sida att man privatiserar t.ex. motorfordonsbyrån och verkstaden, för att nämna två konkreta exempel. Vägunderhållet har vi motionerat om tidigare. Det finns massor med områden som jag är helt övertygad om att man sköta mera effektivt i privat regi, men det kommer aldrig några förslag från regeringsbänken.

Landskapsregeringsledamot Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman!  Jag tycker att ledamoten Anders Eriksson alltid har väldigt intressanta inlägg i debatten. Jag tackar för detta och det var ett väldigt bra inspel. Jag tycker att finansmotion nr 1, som jag sade igår, är väldigt bra. Den är som den skulle vara skriven av regeringen. Där ser vi att det är en stor samsyn i att vi har ett problem framför oss. Vi är inte överens om det faktum att Anders Eriksson inte ser någon näringspolitik. Jag vill lyfta fram företagsamhetens år som är sjösatt redan nu och som kommer att ha stor betydelse under år 2009. Åtminstone har vi den förhoppningen. Jag skall återkomma till det i min presentation av näringsavdelningen. Beträffande ÅSUB:s undersökning om att ålänningarna stannar borta på grund av att språket är ett problem på arbetsmarknaden. Jo, ÅSUB har redovisat så, men ÅSUB har också redovisat i en annan utredning att ålänningarna gärna efter ett antal år flyttar hem på grund av språk och trygghet.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Tyvärr kommer det att vara så, att jag inte har möjlighet att närvara i morgon när näringsavdelningen kommer upp i morgon. Jag är spänd på det men jag lovar att jag skall ta ut det stenografiska protokollet för att få reda på vad det riktigt finns för tankar bakom näringsavdelningens budgetförslag. Företagsamhetens år i all ära, det är ett projekt som säkert kan medföra någonting positivt. Det jag saknar är konkreta förslag för att stimulera IT-sektorn, för att stimulera den högteknologiska industrin för att få fram nya produkter och produktutveckling o.s.v. Jag har ändå med all respekt, näringsminister Mattsson en viss erfarenhet av att läsa och uppgöra näringsavdelningsbudgetförslag och detta är väldigt tunt enligt mitt förmenande.

Landskapsregeringsledamot Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Vi får återkomma till det för stimulans är alltid bra och den kan komma från flera olika håll. Jag vill återgå till Anders Erikssons inledningsanförande och när det gäller det åländska näringslivet, sade han privat åt mig att jag hade kört i diket när jag sade att det inte ser så farlig ut. Jag har tagit fasta på en annan uppgift som ÅSUB står för och eftersom ledamoten Anders Eriksson har stor tilltro till de utredningar och de uppgifter ÅSUB levererar, vill jag åberopa att med den prognos för arbetslösheten ÅSUB levererade i onsdags förra veckan till regeringen. Enligt den utredningen finns det ingen anledning i nuläget, alltså för en vecka sedan, att uppgradera arbetslöshetsprognosen. Arbetslösheten skall stiga med 0, 2 procent och utifrån den siffran dristar jag mig att säga att åländskt näringsliv precis som finansminister Perämaa har sagt, kommer att klara sig bättre än omgivningen såsom det ser ut dag. Blir inte arbetslösheten högra än 2,3 procent måste vi ändå säga att Åland klarar sig bra.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag blir lite orolig när jag hör näringsministern. Det krävs ett längre ett perspektiv i näringspolitiken. Statistik i all ära, tro mig, saker och ting kan ändra väldigt snabbt. När Sliterederiet gick i konkurs, var vi nästan uppe i tio procents arbetslöshet. Det gick oerhört snabbt. Jag tror ingen visste det två veckor före hur illa ställt det var. Slå er inte till ro på basen av statistik för då hamnar ni snett. I och med att minister Mattsson själv tar upp den diskussion vi hade igår, blev jag lite skrämd när ministern sade att tack vare att vi har så liten exportindustri kommer vi inte att beröras så mycket av lågkonjunkturen. Jag anser att det är en allvarlig felsyn.

 

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Lagtingsledamot Anders Eriksson fortsätter envist att ta upp svenska språket och det har jag respekt för. Svenska språket är grundbulten i själstyrelsen och svenskan utveckling i Finland är mycket oroande också när det gäller möjligheten att få service på svenska. Jag vill ändå hävda att Ålands framtid gång på gång säger att det inte lönar sig för åländska ungdomar att komma hem efter avslutade studier och det blir kontra produktivt. Det kan t.o.m. bli så att det blir en självuppfyllande profetia. Det tycker jag är allvarligt.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Ja, det skulle vara allvarligt om det var så. När har jag, när har någon från Ålands framtid sagt att det inte lönar sig för de åländska ungdomarna att komma hem? Tvärtom de skall absolut komma hemma hem, men minister Sjögren vi har ett bekymmer. Många av dem hittar inte en plats på åländska arbetsmarknaden, och med hänvisning till ÅSUB:s siffror bekräftar det vi hela tiden har sagt att 38 procent av dem har blivit nekade arbete p.g.a. att de inte har tillräckligt goda kunskaper i finska.  Detta är ett jättebekymmer. Landskapsregeringen skjuter över hela det här politikområdet till språkrådet. Man tycker att nu är vi av med det här bekymret, det här kan språkrådet sköta. Det är att göra det alltför lätt för sig.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag känner över huvudtaget inte igen mig i den beskrivningen. Jag vill bara ändå hävda att man kan svänga på steken. Jag tror att det blir en självuppfyllande profetia om politiker härifrån lagtingssalen gång på gång hävdar att det är ett bekymmer. Jag tror att det är ett mycket allvarligt fel man gör. Man måste försöka hitta lösningar i stället.

Lagtingsledmot Anders Eriksson, replik

Det sista tar jag jätte gärna fasta på. Det är precis det vi vill göra. Därför ber vi gemensamt ifrån oppositionen att landskapsregeringen kommer med ett strategidokument om hur man kommer att tackla de här språkliga problemen. Visst, minister Sjögren, som är en klok kvinna, kan det ligga någonting i det att man inte på samma sätt som förra gången när vi diskuterade de ekonomiska aspekterna, skall överdramatisera. Men vi måste våga belysa situationen såsom den är idag. Vi måste få fram lösningar annars byter vi ut vår befolkning och det är inte okey för Ålands framtid.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag tänkte också ta upp språkfrågan. Jag håller med om att det är viktigt med svenskan och hänvisar till det minister Sjögren, som är en klok kvinna sade. Vi kan inte komma ifrån verkligheten. De som kommer hem från Sverige får jobb. Sedan finns det mycket internutbildning inom företagen idag också i språk. Jag tror att högutbildade ungdomar som kommer hem från Sverige bra klarar av att gå i en språkkurs och får sina jobb på Åland.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Bästa ledamoten Dahl, är det den utvecklingen vi vill ha? Att man för att få en plats på den åländska arbetsmarknaden, efter att du har utbildat dig och har all kompetens du behöver men du får inte en plats på arbetsmarknaden utan kurser i finska. Är det verkligen den utvecklingen liberalerna vill ha? Skall vi verkligen slå oss till ro med att konstatera att så här är de. De är duktiga och bara de lär sig finska så klarar de sig. Det är ett problem. Går vi vidare på det spåret har vi snart hela åländska samhället förfinskat på precis samma sätt som resten av svenskfinland. Nu måste ni tänka efter ifrån liberalt håll.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Vi skall absolut inte slå oss till ro men vi lever i verkligheten. Vi lever och bor i Finland och det kommer vi inte ifrån och våra företag måste ändå kanske handla och ha kontakter till Finland. Vi kommer inte ifrån att vi ändå har ett visst behov av språket. Jag är säker på att ungdomarna får jobb fastän de inte har språket, men kan lära sig det.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Snälla ledamoten Dahl, det är det jag säger. Är det verkligen den utvecklingen vi skall ha? Man måste lära sig finska för att få en plats på den åländska arbetsmarknaden. Det är få gånger det har sagts så tydligt från den liberala bänken som det gjordes den här gången. Det är klart att vi måste leva i verkligheten, det är inte fråga om annat. Däremot kanske vi ser verkligheten lite olika. Det kan vara så. I min verklighet där vill jag, att de som har den kompetens de har för att sköta sitt jobb skall kunna sköta det på den åländska arbetsmarknaden utan att kunna finska. Det är min verklighet. Sedan är det en annan sak om man jobbar mot den finska marknaden som försäljare o.s.v. Då är det klart att man skall sälja på kundens språk. De här utredningarna visar att även när vi är kund så skall vi, för att kunna köpa över huvudtaget från Finland, också kunna finska. Det beror bara på den orsaken att vi är en integrerad del av det finska handelsområdet.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Ltl Anders Eriksson för Ålands framtid, före detta centerpartist och centerminister vet mycket väl att centern också jobbar som kyrkstöt för svenska språket. Centern kommer alltid att stå på barrikaderna för svenskan. Jag tror nog att hela lagtinget borde göra det, tydligt och klart. Jag tycker att, beträffande den notisen i tidningen om att en åländsk yngling fick böta och vara i fängelse en natt för att han talade svenska, visar på att någonting håller på att bli helt fel. Det visar också att vi måste hålla fast vid vårt språk. Där är vi nog på samma linje. Svenska språket är viktigt och svenska språket kommer också att vara en del i den rapport som jordförvärvskommittén kommer att komma fram med så småningom. Det är också en del i det problemet som vi hanterar där.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Ledamoten Carlson och jag, och det är allmänt känt, har ett gemensamt politiskt förflutet. Men när Gun Carlson säger att centern också jobbar som kyrkstöt för svenska språket och det skulle ha varit så, då hade jag inte öppnat egen firma jag lovar. Igen, här har vi ett budgetförslag som liberalerna och centern står bakom. Det enda som sägs i de allmänna motiveringarna när det gäller svenska språket är att "språkrådet skall följa utvecklingen", märk väl, ledamoten Gun Carlson. Om centern har kvar någonting av sin kyrkstöt, om den inte har förmultnat helt och hållet, vore det ganska enkelt att följa med det tillägg vi föreslår i vår finansmotion. Vi säger där att landskapsregeringen skall ta tag i problemen som ÅSUB har tagit fram, det är inga problem vi har hittat på, och komma med ett åtgärdsförslag. Kan centern tänka sig att jobba med det?

Gun Carlson, replik:

Herr talman! I den här landskapsregeringens handlingsprogram är vi tydliga med språket i olika sammanhang. När det gäller inflytandefrågorna till EU har svenskan haft en stor betydelse och man har fått in skrivningar om svenskan. Det jobbas hela tiden. Kyrkstöten är kvar och kommer inte att förmultna.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag skall inte vara ojust och säga någonting mera eftersom ledamoten Carlson inte har flera replikrätter. Jag säger så här, att jag hoppas att det är som ledamoten Gun Carlson säger. Jag tror faktiskt att behandlingen av den finansmotion som vi har lagt, när vi enbart efterlyser en enda sak, att den regering vi har nu inte skall skjuta ÅSUB:s utredningar åt sidan utan några vidare åtgärder, utan att man skall komma med ett strategidokument och visa för lagtinget hur man vill lösa det här. Hela oppositionen är enig och så här tycker vi att det skall vara. Då borde det vara ganska enkelt för centern att komma med. Det kommer att visa sig om det finns någon "kräcka" i centerns kyrkstöt när den här motionen har behandlats.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Roger Slotte:

Fru talman! Jag kommer att uppehålla mig vid den kommunala sektorn. Ltl Johan Ehn inledde dagen med att diskutera kommunsammanslagningar och vad kommunen skall syssla med. Jag märkte att Johans Ehns problem egentligen är avtal mellan olika kommuner. Det är inte något problem eftersom det finns avtal på många områden. Vi bedriver service inom kommunerna, t.ex. räddningsväsendet på landsbygden sköts helt och hållet med ett huvudmannaskap utan gränser eller annat som bekymrar i det fallet. Allt löper smidigt och det finns många exempel på dylikt. Därför vill jag framföra i debatten om kommunsammanslagningar att jag inte är för tvångsmässiga sammanslagningar. Jag anser för egen del att de befintliga 16 kommunerna bidrar till en bra balans mellan stad, landsbygd och skärgård. Dessutom tror jag att man ekonomiskt inte skulle vinna så mycket på kommunsammanslagningar eftersom man vill ha kvar en levande landsbygd måste man ändå bibehålla den kommunala basservicen ute på landsbygden, t.ex. skolor, barnomsorg och åldringsvård. Däremot har ljuset inte riktats mot kommunalförbundens roll i vårt samhälle.

Fru talman! Förutom Ålands sexton kommuner har vid sex kommunalförbund som driver kommunal service, så i praktiken har vi tjugotvå kommuner på Åland. Om kommunalförbunden kvalitetsmässigt ger en bättre service till ett billigare pris då är de värda att satsa på. Jag anser dock att kommunalförbunden som de fungerar idag inte är tillräckligt rationella. Det blir en kommun i kommunen med allt vad det innebär med person, styrelse och fullmäktige. Beslutsvägarna blir långa och medlemskommunernas ställning är allt annat än stark. Det blir dessutom svårt för medlemskommunerna att hålla koll på kostnaderna. Utgifterna rusar iväg och medlemskommunerna får dras med kostnader som de inte har kontroll över.

Fru talman! Landskapsregeringen skriver i resursplanen om samarbetsformer mellan kommuner och landskap. Därför anser jag att det är viktigt att landskapsregeringen gör en helhetsöversyn över sektorn och utreder på vilket sätt kommunerna på ett mer rationellt och kostnadseffektivt sätt skulle kunna samverka. Jag tror att det många gånger skulle vara bättre om värdkommunen för t.ex. en skola ingår avtal och debiterar de övriga kommunerna direkt för de elever som de skickar till skolan enligt självkostnadspris. Jag vill inte föregå en sådan här utredning men jag anser att kommunalförbundens roll i vårt samhälle i flera avseenden har överskattats. Det finns andra sätt för kommunerna att samarbeta. Då är det främst värdkommun eller huvudmannaskap som jag tänker på.

Fru talman! I debatten har det också diskuterats om näringsutsläpp till vattendrag och miljöfrågor. Jag skulle vilja lyfta jordbrukets ställningstagande i miljöfrågor. Det glöms ofta bort att jordbruket har en väldigt positiv inverkan på miljön. På Åland finns 13 000 betesdjur som upprätthåller det öppna landskapet till glädje för turister och ortsbor. För att uppfylla de miljökrav som ställdes inför EU inträdet gjordes ett miljöstödsprogram för varje gård. Användningen har minskat markant. År 1995 köptes gödsel för ca 101 kg kväve per hektar och fosfor för 20 kg per hektar. År 2006 var kvävemängden nere i 74 kg per hektar och forsforn var nere i 8 kg. Vid gödslingen utgår man från jordart och använder markkartering för varje specifik gröda för att reda ut hur stort behov av gödsling som föreligger. Visst, måste bonden gödsla sina grödor men samtidigt får han också ta på sig skulden för 8 kg rent kväve per hektar som nederbörden släpper ner årligen. Ofta glömmer man bort att man också bidrar till övergödningen när man sätter sig i sin bil eller åker flyg eller färja kortare eller längre sträckor. Även jordbruket måste försöka bidra till en minskad övergödning men det får inte vara så hårda krav att dess verksamhetsförutsättningar rubbas. Vi behöver trots allt de produkter bönderna producerar. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Det är intressant att vi kan diskutera vidare om frågan kring kommunerna och framförallt är det produktion av de kommunala tjänsterna. Jag vill börja med att säga beträffande diskussionen om kommunalförbunden så håller jag helt och hållet med ledamoten Slotte om att de verkligen behöver belysas och ses över så att man får dem att fungera på ett bra sätt. Jag har exakt samma uppfattning som ledamoten Slotte att de blir att leva sitt eget liv av någon för mig oförståelig anledning, eftersom det är kommunpolitiker som jag och andra som sitter med där. Det verkar som att när man går in i ett kommunförbund då händer någonting. Fråga mig inte varför. Jag vill också upprepa det som jag sade i mitt förra anförande. Jag är inte låst vid någon lösning beträffande den kommunala framtiden. För mig handlar det om en diskussion om hur tjänsteproduktionen till kommuninnevånarna skall skötas. Om det är sexton kommuner eller tjugotvå kommuner eller om det är något färre kommuner, det tycker jag att man väntar med tills man har klarat av den här utvärderingen.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! Det är så att man kan ha flera olika samarbetsformer mellan kommunerna. Jag kan räkna upp några. Vi har brand- och räddningsväsendet, lantbruksamarbete mellan lantbrukssekreterarna, områdesarkitektsamarbete m.fl. och man har olika avtal om man tycker att en värdkommunsmodell skulle passa bra. Där har man en referensgrupp som styr verksamheten och det skall sedan kosta lika för alla. Det är nämligen bra om kostnaderna beslutas så nära den som skall betala. Ett kommunalförbund är självgående idag och det betyder att medlemmarna på förbundsstämman inte är bundna av primärkommunens viljeyttringar.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror att det är precis såsom ledamoten Slotte säger att det finns många olika sätt att göra det här på. Det finns samarbetsmöjligheter och andra möjligheter att samarbeta på. Det som vore viktigt att vi skulle vara överens om att vi behöver en helhetssyn för hur vi skall gå framåt. Ltl Roger Slotte plockar fram problemen med kommunförbunden. Jag ser andra problem med den kommunala sektorn med att få en tjänsteproduktion som dels är ekonomiskt effektiv och som också tillgodoser medborgarnas önskemål om vad det är som skall produceras. Jag tror att helhetssynen är någonting som man kunde passa på att lyfta upp i och med det initiativ som togs från kommunförbundet och där landskapet nu kunde hänga på den diskussionen tillsammans med kommunerna. Jag upprepar, att jag tror att det kunde leda till någonting väldigt gott i slutändan. Det kräver naturligtvis att vi går in i en förutsättningslös diskussion om hur framtiden skall se ut. Vi har alla våra grundvärderingar om vad vi tror och tycker, men det viktiga skulle vara att få fram grundmaterialet.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! I mitt anförande berättade jag att landskapsregeringen skall göra en helhetsöversyn över sektorn för att ta reda på vilket som är det bästa. Jag tycker också att kommunförbunden kunde vara en katalysator i sammanhanget mellan olika kommuner för att åstadkomma just det problem med barnomsorgen som Johan Ehn lyfte upp beträffande Eckerö. Man kan avtala på det sättet, fru talman.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack fru talman! Det har talats om gemensamma förflutna perioder mellan ledamöterna här och sannerligen har ledamot Roger Slotte och jag själv ett sådan mycket angenämt beträffande kommunala samarbetsformerna. Som jag ser det har vi idag ett mycket invecklat samarbetsmönster inom den kommunala sektorn. Det är väl där problematiken börjar. Ltl Roger Slotte påpekade mycket riktigt att kommunalförbunden lever sitt eget liv. Jag har själv nöjet att medverka, ibland tveksamt nöje att medverka inom ett par av dessa kommunalförbund. Som jag ser det måste det bli slut på det förfarande där kommunerna tillsätter representanter i förbunden som inte har någon direkt koppling till sin egen hemkommun. Det måste bli ledande företrädare från den kommunala nivån som tar del i kommunalförbundens samarbete.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! Jag håller med ltl Harry Jansson i det sagda. Det är viktigt att förbundsfullmäktige och förbundsstämman utses av personer som har stark koppling till kommuner. Det är inte bara det. Enligt lagstiftningen är förbundsrepresentanten inte bunden av viljeyttringen från primärkommunerna. Den lever sitt eget liv och där är ett strukturfel. Det finns många problem.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Jag tycker att det inledande anförandet i dagen fortsatta budgetdebatt av ledamot Ehn gav en samsyn om att vi på något sätt måste tackla den kommunala problematiken. I och med att Finström kommer att anhålla om 3,6 miljoner i direktstöd från landskapet förutom de allmänna landskapsandelarna och i och med att vi har tagit del av Kökar kommuns investeringsplaner som gör dem till rekordskuldsatt kommun per invånare, så kommer kommunala problematiken att hamna i lagtingets fram sist och slutligen. Det viktiga är att vi alla är överens om att vi måste ta oss an den här kommunala finansieringen på ett eller annat sätt. Samtidigt vet vi att vi inte får medborgarna i glesbygden med på en översyn av kommunala strukturer om man skall oroa sig för att servicen i glesbygden samtidigt dras in. Det är där besparingarna finns. Det finns ingen orsak att gömma undan det. Här har vi ett problem att tackla om vi skall se över hela kommunala samarbetsformen.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! Jag håller med ltl Harry Jansson till stora delar och kan konstatera att kommunerna i vissa sammanhang sänker skatten och inte ser till att man har ett tillräckligt stort årsbidrag för att klara amorteringar eller avskrivningar och räntor. Det var meningen med kommunandelsreformen att man skulle ha ett bättre kassaflöde i kommunen på det sättet. En annan sak som jag kom på, är att det har sagts att kommunsammanslagningen skulle göra att det blir lika behandling i alla delar av Åland. I Finland finns det storkommuner men inte har de samma förmåner och rättigheter i alla kommuner ändå utan det är på ett ungefär. Skall det vara lika för Åland på alla ställen, då skall det vara en enda kommun och det tror jag inte att vi kan tänka oss.

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman! Jag tänkte mest prata om jordbrukspolitik och vad har då det här anförandet i en debatt om den ekonomiska översikten att göra? Ja, budgetens gröna tråd är hållbar utveckling och visionen är ett tryggt Åland där medvetna medborgare gör hållbara val. Det är viktigt att man inledningsvis diskuterar vad det innebär och på vilket sätt syns den hållbara utvecklingen och medborgarnas möjligheter till att göra de hållbara valen i nästa års budget. Hur skall man göra för att medvetandegöra människorna och vad skall medborgarna bli medvetna om? Något som vi måste ha på bordet varje dag, det är mat. Inte bara vi på Åland utan även miljarder andra människor på vår jord behöver näring för att överleva. Därför tycker jag att det är centralt att diskutera, den av denna regering mest omhuldade näringssektorn, nämligen jordbruket, ur ett perspektiv där jordbruket är en av de motorer som skall hålla igång Åland och generera pengar så att vi kan bibehålla välfärden på nuvarande nivå en lång tid framöver.

Fru talman! Jag är övertygad om att det finns en alldeles lysande framtid för det åländska jordbruket om man nu gemensamt slår in på den smala vägen och gör medvetna satsningar på rena och giftfria råvaror samt att man inom den åländska livsmedelsindustrin utelämnar allt som har med E-nummer, glutamater och andra tillsatser som gör maten billigare samt gör att den får obegripligt lång hållbarhet. Åland som varumärke för garanterad kvalité det måste väl ändå vara målet.

Livsmedelsförsörjningen i världen blir allt viktigare. Det sades i centerns gruppanförande och visst är det så. Samtidigt slängs enorma mängder mat idag, upp till 20-25 procent är siffror som jag har sett. Samtidigt sker också ett stort matfusk runt om i världen. Den senast skandalen som upprörde var förekomsten av melamin i mjölkersättningen där många kinesiska barn drabbades allvarligt. Även i Sverige har kinesiskt tillverkade produkter sålts som har innehållit melamin. Så ser nämligen den globaliserade livsmedelsindustrin ut idag. Jag tror att det här bara är början av många fler matskandaler som vi får se framöver. Det kommer att medföra att människor blir oroliga över vad deras mat innehåller. Man vill veta vad maten innehåller, hur och var den har producerats och av vem. Man blir även mer medveten om ifall den är klimatsmart eller inte. Åland har alltså ett guld läge mitt emellan två stora befolkningscentra. Med människor som både har råd och kunskap och vilja att välja de goda produkterna, de livsmedel som både är bra för människor och miljö. Om den åländska jordbrukarkåren och näringsavdelningen, eller skall vi kalla den jordbruksavdelningen skulle flytta näsan och blicken från EU:s och de nationella jordbruksstöden och i stället lägga örat mot marken och lyssna. Lyssna vad marknaden och konsumenterna vill ha. Då är det produktion av rena giftfria ekologiska klimatsmarta livsmedel som inte innehåller konstgjorda tillsatser. Vi vet också att jordbruket är den största belastaren av näringsämnen på Östersjönivå. Var i budget finns de konkreta förslagen att komma tillrätta med och minska de utsläpp som jordbruket förorsakar och rinner ut i vattendrag, sjöar, vikar och fjärdar. Socialdemokraterna vill ha en övergång till ekologisk odling på hela Åland. Ekologisk odling och ekologisk djurhållning är inte heller utsläppsfri, men med tillräckligt breda obligatoriska skyddszoner med mer rådgivning och övervakning så måste man få bättre resultat för Östersjön och för utsatta dricksvattentäkter, än vad vi har idag.

Jag är första undertecknare på en mycket viktig finansmotion, nämligen att man måste skriva in i de allmänna motiveringarna att Åland fortsättningsvis skall vara en GMO-fri zon och att landskapsregeringen skall vidta lagstiftningsåtgärder för att skydda landskapet från genmodifierade organismer såväl inom odling som inom djurhållning. Det är ett grundläggande steg om man menar allvar med devisen "hållbar utveckling". Tack fru talman!

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Ledamoten Aaltonen tror mycket på ekologisk odling och det är inget ont i det, men jag vill bara ta fram att det inte är saliggörande på något sätt. När det gäller eutrofieringen är den faktiskt, i vissa fall, lika stor ifrån ekologisk odling. Vissa undersökningar har visat det på grund av att man inte vet vilka utsläpp man får från gröngödslingen. Man har de facto bättre kontroll i vissa fall på konventionell odling än ekologisk odling. Det är inte det som konsumenterna tror och det skall vi ta fasta på. Jag har själv sagt för att få slut på debatten, att det finns en jättestor marknad från den ena sidan och från den andra sidan säger man att det inte finns någon marknad alls, så skulle man en gång för alla gå igenom för att se om det är realistiskt. Finns det ekonomiska förutsättningar, finns det praktiska förutsättningar att lägga om hela det åländska jordbruket? Jag har föreslagit det i tankesmedjan. Jag har ingenting emot att man tittar på det här, men också här som för alla andra politikområden krävs det fakta för att vi skall veta vad vi pratar om.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Det finns faktiskt en marknad idag ledamot Eriksson, när det gäller ekologisk och klimatsmarta produkter. Det är bara att åka över till Sverige och handla i en stor livsmedelsaffär där. Där står det t.o.m. på kvittot hur många procent av varorna som du har handlat som är ekologiska eller klimatsmarta. Folk är medvetna om vad de sätter i sig idag. Jag sade i mitt anförande att ekologisk odling och djurhållning inte alls är mindre utsläppsfri men jag efterlyser också och efterfrågar den här utredningen. Jag hade faktiskt förväntat mig mera av budgeten om detta. I våras när vi höll en jordbrukspolitiskdebatt blev vi lovade att få flera utredningar kring det här med ekologisk odling.

Ltl Anders Eriksson, replik:

När det gäller den vision som tankesmedjan för Åland har slagit fast om en grön ö i det blå havet, så ställer jag upp på den till hundra procent. Jag vill gärna titta och se om det är realistiskt. Jag tror att vi alla förstår att skulle vi ha en helt ekologisk odling på Åland, skulle vi ha våra bilar försörjda ifrån vindkraft o.s.v. Det är klart att Åland skulle få en helt annan lyskraft än vad vi har idag. Men vi måste veta att det fungerar i praktiken och jag är glad när ledamoten Aaltonen säger att det också är lika mycket utsläpp från den ekologiska odlingen. Det kanske det inte är, men när det gäller eutrofieringen är det väldigt svårt att kontrollera den. Tittar vi t.ex. på en av de viktigaste livsmedelsindustrierna på Åland, Chipsen, jag är kanske en av de största konventionella odlarna, så finns det inget intresse för ekologiskt chips där nu. Det är någonting som man också måste försöka trycka på förstås. Det är inte bara så där att lägga om. Jag skulle vilja att man gjorde en ordentlig affärsplan för ett ekologiskt lantbruk på Åland en gång för alla, så skulle vi veta och kan lägga den här debatten åt sidan.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag är helt övertygad om att ekologisk produktion och förädling av ekologiska produkter har en fantastisk framtid. Det kan kanske bli en bättre kassako än vad Chips någonsin har varit. Inte var det så självklart att det företaget heller skulle bli så framgångsrikt som det sist och slutligen blev. Vi måste våga satsa och vi måste tro på en framtid med rena och giftfria produkter.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Ekologisk odling diskuterade vi i samband med jordbrukspolitiska meddelande och det är en intressant inriktning av odlingen. Jag tycker att det som ledamot Anders Eriksson framför är väldigt viktigt. Det är marknadskrafterna och intresset för att utöva den här formen av odling som är styrande för min del. Jag vill inte såsom socialdemokraterna styra det uppifrån och säga att ni måste odla enbart ekologiska produkter. Sådan toppstyrning tycker jag inte om. Det skall vara marknaden själv som väljer den här vägen. Det finns starka krafter, det kommer att utvecklas. Jag lovar ltl Carina Aaltonen att det kommer att synas nästa år, nästa odlingssäsong. Det måste vara realistiskt.

Beträffande miljöbelastningen kommer det att utföras en halvtidskontroll under det kommande året och framöver för att se vilka inriktningar våra miljöstöd har. De värden som redovisas för Åland nu är inte riktiga.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Det där kan jag verkligen inte hålla med näringsministern om. Varifrån styrs jordbrukspolitiken idag? Varifrån styrs odlandet? Det är ju uppifrån. Det är från näringsavdelningen med EU-stöd och med nationella stöd. Det är klart att inte någon odlare vill lägga om sin produktion till en osäker ekologisk framtid när man helt och hållet kan följa näsan för att finna pengarna. Var står näringsministern i den här frågan om hållbar utveckling och att medvetna människor kan få göra hållbara val? Står centern bakom regeringen när det gäller den här devisen?

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Självklart står centern bakom den devisen "att medvetna människor skall göra hållbara val". Det har vi alltid gjort, hållbara val. När det gäller de stöd som betalas till jordbruket är de inte speciellt riktade. Det är faktiskt så, att den ekologiska odlingen har särskilda och lite bättre stöd än övrig odling. Det är ett ganska högt prioriterat område idag till och med. Vi ser inte effekterna i den utvecklingen. Vi skall inte gå in och säga att du får inte odla konventionellt längre. Så långt tänker jag inte sträcka mig. Sedan var det en annan sak som ltl Carina Aaltonen tog upp i sitt huvudanförande, att göra Åland till en GMO-fri zon. Det stöder jag till fullo. Åland är inte lämpligt för genmodifierade grödor. Vi har alltför liten arrondering för att det skall fungera. Där stöder jag ltl Carina Aaltonen fullständigt. Jag tror det finns en stark medvetenhet i hela Europa i den frågan. När jag var på miljöministrarnas möte i Luxemburg uttalade sig alla väldigt positivt i den här frågan.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag får tacka för det sista i repliken att näringsministern helt och hållet står bakom att Åland fortsättningsvis skall vara en GMO-fri zon och jag hoppas att finansutskottet kan skriva in det i sitt betänkande att vi får ett enigt lagting bakom detta. Fortsättningsvis tycker jag att man måste göra drastiska saker för att minska näringsutsläppet till Östersjön, till våra vattendrag och till våra dricksvattentäkter från det åländska jordbruket. Det gäller både det konventionella och det ekologiska jordbruket, med breda obligatoriska skyddszoner så att man minskar utflödet av näringsämnen. Det ansvaret lägger jag på minister Mattsson.

Ltl Gun Carlson:

Fru talman! Jag tycker att det är helt i sin ordning att socialdemokraterna talar för ekologiskt odlat, därför att det är upp till varje enskild jordbrukare att välja det. Det tycker jag är bra. Men det som inte är bra och som jag anser är fel är när man går ut och säger att man måste göra det för att få rena och giftfria produkter. Precis som om våra närproducerade produkter var fulla med gift. Så får man inte säga, det anser jag att är fel. Man följer helt och hållet de regler som finns. Det som kan brista någon gång är att de som producerar växtskyddsmedel och andra pesticider kanske inte alltid har bra beskrivningar och bra föreskrifter som kan följas. Man skall inte ålägga jordbrukarna ansvar för det och kalla produkterna här icke rena och icke giftfria. Det var så man kunde tolka uttalandet. Att man bör se på frågan om GMO, det tycker jag. Det finns så många frågetecken runt GMO produkterna.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Ja, jag tycker att man skall tolka det som jag sade. Rena och giftfria produkter är ekologiska. Jag tror inte ett dugg på, att även om man tillåter det inom EU att använda vissa bladbekämpningsmedel, så tror jag att innehållet varken är bra för människor eller miljö. Jag rekommenderar ledamot Carlson att läsa en bok som heter "Den hemlige kocken". Där finns det starka bevis på hur just den här matproduktionen framställs med väldigt tvivelaktiga metoder. Giftfritt och rent det vill jag förknippa med ekologiskt.

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Det finns många böcker. Jag läser hellre böcker av nakna kocken, de är bättre. Det är ingen som kan säga att de ekologiska produkter som vi köper från Europa, från olika områden alltid är så giftfria och så rena. Det är problemet. Många gånger är de åländska närproducerade, det finns undersökningar på det fastän jag inte har namn på dem nu, som visar att det finns mycket gifter eller skadliga medel i ekologiska produkter också. Det är inte helt rent och vitt det heller. Därför skall man vara försiktig och inte gå och säga at de produkter vi producerar på Åland är icke rena och icke giftfria. Det är poängen i min replik.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Min vision om ett hållbart Åland och en hållbar utveckling på Åland, det är att vi i våra butiker, i våra skolor, på våra institutioner, på sjukhuset, överallt skall kunna äta ekologiska, åländska, lokalproducerade livsmedel. Kan vi exportera, ska vi förstås göra det, men jag tror att det är i det lokala vi har en framtid. Jag tror att det som kommer att locka människor till Åland i framtiden är att vi har tagit steget till enbart åländsk ekologisk odling och stöder det också med eventuella bidrag. Det tror jag är framtiden.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Ledamot Aaltonen talade om GMO-fritt område. Som eko-odlare själv stöder jag faktiskt det i odling. Men vi pratar ju om ett område. Då blir frågan skall vi förbjuda sådan mat som redan nu ligger på butikshyllorna med GMO-saker i som vi inte har någon kontroll alls på? Det blir en stor apparat om vår hälsovårdsmyndighet skall börja springa i butikerna och plocka ned det som är GMO. Det finns ju redan i mycket t.ex. i djurfodret som importeras från Amerika. Det är en svår sak att få kontroll över GMO. Inte ens EU klarar av att ta ställning i den här frågan. Jag är inte för, men det är svårt. Beträffande ekologisk odling håller jag med det ltl Anders Eriksson framförde. Man måste reda ut att marknaden fungerar.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag anser att man skall hålla Åland så GMO-fritt som möjligt och att man inte skall införa djurfoder eller andra produkter som innehåller GMO. Det viktigaste är att vi inte tar in frön och börjar odla växter eller blommor som innehåller GMO och att dessa sedan kan beblandas med de grödor som växer naturligt på Åland. Det är en stor fara.

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman! Ltl Carina Aaltonen tycker att det är okey att de områden som konkurrerar med vårt jordbruk skall få leverera GMO produkter till Åland och att det bara är vi här på Åland som inte skall använda det.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Nej, absolut inte. Det är snarare vi som skall konkurrera med alla andra. Från Åland kan vi sälja ekologiska GMO-fria produkter. Jag tror att det verkligen är på det sättet vi kan få ett livskraftigt jordbruk som kan ta sig fram på marknadens villkor och inte helt enkelt vara styrt efter EU stöden och miljöstöden som idag används som utkomststöd eller inkomststöd till jordbrukarna.

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman! Det är ganska enkelt för socialdemokraterna som knappast har så många företrädare från jordbrukets sida att tycka till om den näringen. Jag vill påstå att det har gjorts otroligt mycket för den ekologiska odlingen. Jag har själv ett förflutet som tjänsteman på jordbruksbyrån och där har vi under många år försökt utöka den ekologiska odlingen. Inom naturbruksskolan, t.ex. försöksstationen har man gjort många försök. Nu senast finns det ett projekt för att försöka få till stånd ekomjölkproduktion. Det görs väldigt mycket. Att sedan börja jämföra med fusk inom jordbruket, med melamin ute i världen det tycker jag är ett skamgrepp.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Det stämmer att det finns många ekologiska odlare på Åland idag, 120-130 stycken. Tjugotvå procent av den åländska jorden är omlagd till ekologisk, men av alla som jobbar inom rådgivningen finns det bara en tjänst som ekologisk rådgivare. Det finns ett tryck från odlarkåren att få mer kunskap om ekologisk odling. Här tycker jag verkligen att näringsministern och centern som sitt i regeringsställning borde ta sitt ansvar och utöka antalet ekologiska rådgivare. Det stämmer inte över huvudtaget att socialdemokraterna inte skulle ha någon kunskap och folk som stöder oss. Det är många ekologiska odlare på Åland som stöder socialdemokraterna.

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman! Det må vara hur det vill vad man tycker om det hela, men man måste se rent praktiskt. Man säger att det är 22 procent som är omlagt men vad kommer ut på marknaden från dessa marker. Hur mycket ekologiska produkter kommer det därifrån? Det är en stor problematik. Det är mycket som är omlagt till vallproduktion som inte ger produkter eftersom marknaden inte frågar tillräckligt efter dem. Under årens lopp har det funnits många produktionsgrenar där man har haft ekologiska produkter. Men när konsumenterna eller handeln som ofta gör sig till talesman för konsumenterna inte marknadsför och efterfrågan inte blir tillräckligt stor har man inte kunnat fortsätta.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag vill se de här 22 procenten omlagd åländsk jord som en möjlighet att odla annat än vall. Visst, går en hel del av gräset som odlas också till djur som kan säljas som ekologiskt kött vilket är jättebra. Men säg nu som det är bästa ledamot Lindström, det är för mycket arbete att ta fram ekologiska grönsaker. Det är för jobbigt helt enkelt. Det är mycket lättare att bara gå till näringsavdelningen och få EU stöd och bidrag i stället för att slita i sitt anletes svett för att få fram ekologiska produkter som kan säljas i butiker.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Det var ett intressant anförande av ledamot Aaltonen och jag stöder henne i mycket av det här. Det måste finnas en efterfrågan och jag tror att vi konsumenter frågar för lite efter ekologiska produkter. Skulle det finnas en tillräcklig efterfrågan måste det väl småningom bli lönsamt. Ett bra exempel på det är inom Mariehamns stad i Strandnäs skola där Maj-Gun envetet jobbat för att ha ekologiska produkter i köket och till maten för sina elever. Det har lyckats otroligt bra och det har inte heller blivit dyrare vad jag har förstått. Man har köpt ekologiska produkter till skolan till samma priser som konventionellt odlade. Jag tror att vi skall titta på det här för det kan vara en idé och vi konsumenter skall fråga efter det.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag vill verkligen tacka ledamot Dahl för det här stödet som den enda rösten från liberala gruppen angående mitt anförande. Det värmer. Visst, tror jag att socialdemokrater och liberaler kan finna varandra mycket väl i just den här viktiga framtidsfrågan om hållbar utveckling. Jag hoppas att liberalerna kan sätt lite press på näringsministern så att vi får fram en utredning som visar vilken potential en omläggning av hela det åländska jordbruket till ekologiskt kan medföra. Precis en sådan utredning som också ledamot Anders Eriksson efterhörde. Det ser jag fram emot.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Jag tror inte att man gör detta över en natt men steg för steg kommer vi framåt. Jag tror att en utredning skulle vara intressant att se.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Precis så tror jag också att det är ledamot Dahl. Vi måste ha visioner och vi måste våga börja diskutera och se framåt. Vad händer med det åländska jordbruket den dagen då EU stöden inte är så feta längre? Då är det bra att ha en annan väg att gå. Jag kallar det den smala vägen, men jag tror också att det är framgångsvägen.

TALMANNEN: replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman! Jag kan redan nu meddela att jag troligtvis inte kommer att hålla mig inom den rekommenderade taltiden men jag anser också att ni har bra betalt för att lyssna på vad jag säger. Jag tänkte ta tillfället i akt och hålla ett allmänt anförande om budgeten och särskilt rikta in mig på näringspolitiken. Det kanske inte är så överraskande. De motioner som jag har skrivit kommer jag att ta upp under respektive område sedan.

Landskapsregeringen utlyser år 2009 till ett företagsamhetens år, det tycker jag är jättebra. Det är bra att man äntligen sätter det som finansierar hela vår offentliga sektor i fokus. Tyvärr är det väldigt enkelt att prata om att man vill gynna företagsamheten, men det är en annan sak att göra det i praktiken. I den här budgeten finns det ganska mycket floskler och vackra ord. Jag tänkte nämna två korta exempel. En mening lyder: "Den övergripande målsättningen är att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig och stabil näringsverksamhet på Åland, tryggad sysselsättning för den åländska befolkningen och goda livsbetingelser på hela Åland inom ramen för en hållbar utveckling." Vackra ord. Exempel två: "Den övergripande målsättningen är att stärka näringslivets konkurrenskraft och öka tillväxtpotentialen och produktiviteten genom att investera i innovationer och bättre utnyttjande av human kapitalet." Visst låter det bra, men vad betyder det här i praktiken och framförallt vad skall landskapsregeringen konkretgöra för att nå dit? Är lösningen mer bidrag till fler?

Det är lätt att säga vackra ord här i talarstolen och skriva dem i ett dokument men det är betydligt mycket svårare att genomföra det. När jag hörde debatten mellan FS ledamoten Roger Jansson och näringsministern igår, kom jag att tänka på McCain som mitt i finanskrisen, mitt i valrörelsen i USA säger att USA:s ekonomi står på en solid bas och det är inte alls så illa som det verkar just nu. Lite samma anda var det över näringsministerns sätt att resonera igår och även idag. Visst, det är så att historien har visat att när världen går in i en lågkonjunktur brukar det dröja ca sex månader innan det märks av på Åland. Men att tro att inte vi kommer att drabbas hårt det tror jag är väldigt naivt. Globaliseringen har gjort att Åland inte längre är en skyddad marknad. Egentligen lever de flesta företag på ett eller annat sätt av export eller konkurrerar med företag i vår närregion som försöker ta delar av vår marknad. Tiden när vi kunde hugga ved åt varandra och leva gott på det, den är över. Jag tror att det kan bli som Per Gessle sjunger i en av sina sånger "Det blir tuffa tider för en drömmare". Med tanke på att det de senaste femton åren varit mera lönsamt att investera i aktiemarknaden på börsen än att investera i producerande företag lokalt är de näst intill ett mirakel att det överhuvudtaget startas några företag på Åland. Men tiderna har ändrats och det har gått snabbt. Börserna världen över har tappat halva värdet på bara några månader, vilket i sig är en katastrof för många och kan bli kännbart för många, många fler. Till det här kommer att vi har levt över våra tillgångar de senaste åren och någon gång måste investeringar och ett dyrt leverne betalas. Det spelar ingen roll om det är i privatekonomin eller om det är i den offentliga ekonomin. Lever man över sina tillgångar kommer det en dag när räkningen skall betalas och långivaren vill ha tillbaka sina pengar.

Jag tror dock att den nu kommande lågkonjunkturen kan föra något gott med sig. Jag tror att den kan göra att det blir mer lönande för personer med kapital att satsa på den lokala, engagerade entreprenören än "upp-housade" företag på börsen. Det måste vi politiker uppmuntra på alla tänkbara sätt. Jag tror att ett stålbad i världsekonomin kan göra åländska företag ännu mera konkurrenskraftiga. Jag tror att entreprenörsskapen får nu näring när det inte längre går att få samma avkastning på börsen. Jag tror att ålänningen i grunden är ett av världens driftigaste folk. Se bara på vad som har skapats sedan andra världskriget här på Åland. Visst är det åländska näringslivet, dess vidd och bredd otroligt imponerande med tanke på att vi är 27 000 personer. Vi är inte många sett i ett större perspektiv. Vi skulle faktiskt alla rymmas i en samma skyskrapa i Tokyo, Dubai eller Shanghai. Vi är storleksmässigt en liten förort till en mindre stad, globalt sett, men det har aldrig hindrat ålänningens självförtroende att göra affärer eller hävda sig i världen. Det är viktigt att ta till vara den kapaciteten igen. Det görs inte genom mera bidrag till flera företag, utan en riktig strukturförändring som förändrar näringspolitiken i grunden tror jag måste till. Gamla strukturer måste ses över och göras om och nytt tänkande måste in. Då krävs bl.a. ökad behörighet, flera instrument i självstyrelseverktygslådan som vi brukar säga. Det är här jag tycke landskapsregeringen bör sätta in mera resurser.

Grunden i företagande, entreprenörskapen det är enskilda personers vilja att förverkliga sig själv och sin idé. Viljan att ta risker är det utmärkande för entreprenören. Att våga, blir hos entreprenören det självklara och det är det som driver utvecklingen framåt. Oftast handlar det här risktagandet om mycket mer än att bara riskera en del av sina sparade medel. Det vet alla småföretagare som enligt varje rationell kalkyl skulle göra någonting annat än att pantsätta hus och hem för att köpa en ny maskin och ställa på produktionsgolvet. Men entreprenören han gör det ändå. En politik för företagande krävs för att stimulera den här tillväxten. Men en politik för företagande är också en politik för frihet. Fritt företagande ger möjlighet för enskilda att få utlopp för skaparlust, viljan att prova något nytt och viljan att våga ta risker. Tillväxt kan därför på många sätt beskrivas som högst personlig eller som resultatet av varje människas vilja att förändra sitt eget liv. Det vi på Åland behöver mer av är människor som är villiga att satsa sitt liv och sina idéer och sina företag. Just nu finns för få människor som känner att Åland är ett tryggt, säkert företagsvänligt ställe att starta det här företaget på.

Förhoppningsvis kommer landskapsregeringen att satsning på företagsamhetens år vara en del i den här förändringsprocessen. Men då skall det till mera handling och mindre snack. Jag vill att Åland skall vara det ställe i Norden, Europa eller varför inte i världen där det verkligen lönar sig att arbeta. Där förutsättningarna inte är lika bra som i övriga världen utan bättre. Idag är det faktiskt inte så. Företag har flyttat härifrån. Flera företagare funderar just nu på att göra det och det beror på skattegränsen, fraktkostnader, den lilla närmarknaden och löneläget.

Entreprenörskap är inte något man utbildar sig till. Entreprenörskapen uppstår alltså ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation. När den möjligheten finns då skapas nya företag och med det nya arbetsplatser. Det gäller för oss politiker att ge varje unik individ möjligheten att förverkliga sina företagsdrömmar. Däri ligger utmaningen. Med den syn på företagande och tillväxt som jag har följer också att politikernas uppgift aldrig kan vara att peka ut en bransch eller ett företag som är viktigare än andra. Sanningen är att vi politiker inte har en aning om var framtidens jobb och tillväxt kommer att finnas. Vem hade för bara några år sedan kunnat ana att ringsignaler till mobiltelefoner skulle bli en marknad som omsätter miljarder euro i Väst-Europa?  All erfarenhet visar att den politik som försöker hitta vinnare bland branscher eller företag i allmänhet hittar förlorare och med det slösar med skattebetalarnas pengar. Om politiker tror att de är de som driver tillväxten kommer satsningen på fel saker att göras, oberoende vilka partier som sitter vid makten vid aktuellt tillfälle. Ett gott företagsklimat i allmänhet åt mycket små och nyföretagare i synnerhet är nödvändigt för att vi i fortsättningen skall ha tillväxt på Åland. Utan ett växande näringsliv med företag som vågar nyanställa, expandera och investera så stannar inte bara tillväxten upp den minskar.

Så företagsklimatet behöver en politik som inte bara går ut på bidrag i alla tänkbara former, utan en politik som handlar om hur vi skapar förutsättningar i stället för hur vi fördelar beloppet i klumpsumman. Jag tänker bl.a. på alla de stora bidrag som de senaste åren delats ut till riskkapitalbolag, bidrag till alla utredningar, bidrag till bolag som blir att konkurrera med existerande företag. Jag har ganska många exempel på det här. Jag tänker på alla skattepengar som blir bortkastade på alla dessa projekt som landskapsregeringen drar igång och egentligen bara för att det finns delfinansiering ifrån EU. Jag vill dock poängtera att det absolut inte är företagarens fel som söker bidragen. Det har han eller hon full rätt att göra. Felet ligger i politiken och politikerna som skapar ett sådant här system. E

Att avgörande problem är att vi inte har behörighet i de här frågorna som verkligen har någon betydelse för företagen, såsom skattesystemet eller arbetsmarknadslagstiftningen. De arbetsmarknadslagar som gäller i Finland gäller även här fastän näringslivet skiljer sig i stort. I Finland finns det stora metall- och skogsindustrierna, de stora teknikföretagen medan på Åland består den största delen av näringslivet av små eller riktigt små företag. Arbetsmarknadslagarna kväver många småföretagare och de skrämmer dem från att anställa. Jag kan inte låta bli att nämna som exempel arbetsgivarens sjuklöneansvar. Som arbetsgivare måste man inte bara ta ställning till om den man vill anställa kan förväntas göra ett bra jobb man måste ta in risken för hur sjuk den här personen kommer att bli eller att dens barn blir sjuk. Att då som arbetsgivare tvingas betala betydande belopp för anställda som är sjukskrivna även för sjukskrivningar till följd av skador orsakade på fritiden eller t.o.m. efter skönhetsoperationer, känns inte rättvist.

Personligen skulle jag vilja ha andra regler för småföretag än vad som gäller idag. Det är här det kommer det intressanta tycker jag. När en av samhällets läkare sjukskriver en person i ett privatföretag med färre än fem anställda, det här är ett exempel jag skulle vilja ändra, anser jag att det inte skall vara företagaren eller bolaget som skall tvingas betala den här nio dagars sjukfrånvaron med lön och allt vad det innebär. Där kunde samhället gå in med stöd. Stöd som inte snedvrider konkurrensen utan ett stöd till den som är sjukskriven. Det är stöd av den här sorten vi borde diskutera och ha på Åland. Välstånd skapas inte genom politiska ingrepp utan genom att människor har möjlighet att bygga upp företag, ackumulera kapital, investera och arbeta hårt. Det finns inte en enda enstaka åtgärd såsom golfbanor, simhallar eller KK-hus som kommer att återge de åländska företagarna tro på det här landskapet som ett företagsvänligare område och få dem att våga investera mer och anställa fler utan politiken måste basera sig på vad som är bra för företagen. Det som är bra för företagen är också bra för Åland på sikt. Som jag sade tidigare, företagande handlar om risker. Några minuter till.

För att en företagare skall våga ta den risk det innebär att starta ett företag och lämna en trygg anställning bakom sig, måste företagaren tillförsäkras en rimlig avkastning om risktagandet blir framgångsrikt. Jag är helt övertygad om, att vi för att klara framtidens utmaningar måste det helt enkelt bara löna sig att arbeta, det måste också löna sig att våga ta risker. Det landskapsregeringen kunde göra för att stimulera entreprenörskap och långsiktigt medverka till att skapa sunda tillväxtpotentiella företag kunde kanske vara att tillhandahålla nödvändig borgen så att företagarna ifråga kan få lån i någon av bankerna på Åland. Landskapsbidrag och lån utan att företagaren behöver ta personligt ansvar, det är inte ett sunt sätt att bedriva näringspolitik på. Man kunde kanske tänka sig räntestöd till företag som bevisligen har det svårt just nu, men som kan visa en plan på att satsningen de gör troligtvis kommer att bära frukt, bara några konkreta exempel.

En av de absolut viktigaste punkterna landskapsregeringen borde jobba på är att utöka självstyrelsen som har med företagande att göra så att vi kan driva en aktivare näringspolitik ifrån den här salen. Alltså överta beskattningen och de andra instrumenten som krävs. Landskapsregeringen borde utse år 2009 inte bara till företagsamhetens år utan också till självstyrelseutvecklingens år. Det går nämligen hand i hand. Skulle vi ha egen behörighet på skatterna kunde man ge småföretagare rätt till uppskov med vinstbeskattningen under några år om de expanderar och anställer nya medarbetare. Det kunde också underlätta för privatpersoner att investera i riskfyllda projekt genom att införa ett särskilt riskkapitalavdrag. Det är dessa frågor jag anser att vi borde diskutera i Ålands lagting, inte bara fördela den klumpsumman vi får ifrån Finland.

Landskapsregeringen vill också göra det enklare 2009 att starta företag och då särskilt för kvinnor. Det är ett bra initiativ men jag har också lite synpunkter på det här . Som jag inledde mitt anförande så tror jag att företag startas om det lönar sig för företagaren att göra det, oavsett om man är man eller kvinna. Det är inte svårt att starta ett företag idag. Det är inte alls svårt, det är t.o.m. riktigt enkelt. Vem som helst kan göra det. Det som är svårt är att leva de första fem åren på det företaget man har startat.

Om jag skulle vara minister i landskapsregeringen skulle jag sätta större fokus på de befintliga enpersonsföretagen och de små företagen vi har på Åland och sätta resurser på att få dem att anställa en person till. Att skapa arbete åt sig själv som enmansföretagare är inte så jättesvårt idag, men att ta steget från enmansföretag till att anställa någon, det är ett sjumila kliv. Så fort man anställer någon till sitt bolag så måste företagaren sluta med allt eventuellt svartjobbande han kanske har gjort eftersom han då får löner, semestrar, socialavgifter, Pekkanendagar och sjukskrivningskostnader att betala. Det är där man borde sätta in samhällets resurser lite mer genom att stöda företagsamheten, alltså. Inte i första hand få folk att sluta jobba på ett företag och starta ett eget, utan se till att det lönar sig för de här enmansföretagen och småföretagen att anställa fler. Det är då tillväxten kommer. Så stöd dem som inte bara skapar jobb åt sig själva utan dem som skapar jobb åt andra.

Även om vi inte har behörigheten ännu över de här instrumenten som vi behöver för en aktivare näringspolitik, vill jag åtminstone stanna kvar vid de här tankarna och funderingarna och tro att som parlamentsledamot ha något att säga till om. Även om den reella makten över det som betyder något för småföretagarna inte finns i det här huset utan den makten är i stort i Helsingfors och i Bryssel så bör vi diskutera dessa viktiga frågor. En dag kommer den dag när vi åländska politiker står på oss och övertar de områden som verkligen betyder något för vårt samhälle. Även om det inte har hänt så mycket på den här fronten de senaste tjugo åren kan vi fortfarande inte ge upp.

Jag förespråkar alltså att skatten på arbete bör sänkas och att skatterna på vinster som investeras in i företaget bör avskaffas på samma sätt som i Estland. Det är inte klokt att ett företag som försöker växa skall betala skatt på den vinst det gör. Givetvis skall skatt betalas på vinsten om den delas ut till företagaren eller till aktieägaren men att betala skatt på sin vinst för att sedan bli tvungen att gå till banken för att begära lån för att expandera, är inte sunt, det är inte klokt och det är inte företagsvänligt. Skatt är nämligen en maktfråga. Ju högre skatt desto mera makt har politikerna över våra liv och vårt företagande och desto mindre makt har vi själva. Det skulle jag vilja förändra, men det är jag det.

Jag skulle vilja jobba för att arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare så att det blir lättare att driva företag och anställa personal. Jag är nämligen helt övertygad om att trygga jobb bara finns i företag som går bra. Trygga arbetsplatser kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mera drar sig någon för att anställa. Ett bra åländskt företagsklimat kräver även en mängd andra förändringar förutom sänkta och slopade skatter samt förändrade arbetsmarknadslagar. Det krävs en utbyggnad och en säker infrastruktur, förenklande av import och export genom införande av något VAT-system, god utbildning, ett tryggt och säkert samhälle. Men framförallt behövs ett företagsklimat som gör att individer kan förbättra sin personliga ekonomi genom hårt arbete. Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre. Tack fru talman att jag fick överskrida tiden med tio minuter.

(Från salen: skratt)

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Fru talman! Det var ett häftigt anförande ledamoten Karlström höll. Jag skulle vilja kalla det rebelliskt på två sätt, både vad det gäller tiden och budskapet. McCain är ingen bra förebild och jag hoppas verkligen att det var rätt person som vann valet i USA. Ett USA som ledamoten Karlström ofta lyfter fram som en förebild. Man krigar med omvärlden och har en skuldsättning som är oerhörd jämfört med det åländska samhället. När det gäller entreprenörskapet och företagsamhetens år tycker jag att det är intressant och jag välkomnar ledamot Karlström i det arbetet för han kommer att få tillfälle att vara med många gånger under året. Det är otroligt bra att han lyfter fram modellen, varför får vi inte fram kapital? Man har placerat det i säkra i aktier och de har visat sig vara ett inte alltför bra val. Trots allt tror jag att det är många som har klarat sig bra på Åland även där. Det går inte så dåligt för Ålandsbankens aktiefonder o.s.v.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Eftersom jag överskred min tid så enormt mycket i mitt huvudanförande så skall jag hålla replikerna kort. Jag kommer att delta aktivt på alla sätt jag kan i företagsamhetens år och jag vill gärna vara med på alla sätt där jag släpps in. Vad gäller McCain behöver han inte ha varit så farlig om han kommit till makten men däremot hans vicepresident.

(Från salen: skratt)

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det är naturligtvis en utmaning att summera ledamot Karlströms anförande på repliktiden, men jag skulle vilja säga att han talar för marknadsekonomi, egna initiativ å ena sidan och å andra sidan för det regelverk för att styra det. Det kan vara bra eller dåligt. Att det nu är dåligt till vissa delar är vi helt överens om. Jag begärde replik för att jag noterade en sak som alltför sällan sägs i det här lagtinget och i massmedia. Nämligen, att Åland faktiskt har ett väldigt framgångsrikt näringsliv. Vi är nästan rikast i världen hur man än definierar regionerna. Vi har en välfärd som är mycket, mycket högre än den på Färörarna som man nu hänvisar till som ett dynamiskt samhälle. Det betyder inte att allt är gott och väl och jag håller med mycket av det som ledamot Karlström sade. Frågan är bara hur man kommer fram på de reglerna som nämndes här?

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman! Det var precis det jag tyckte och ville lyfta upp här, hur duktiga det åländska näringslivet har varit och vilken enorm kapacitet som finns i det åländska samhället och de entreprenörer som har egentligen har bedrivit entreprenörsverksamhet sedan andra världskriget, kan man säga. Det gäller nu att vi verkligen ger möjligheter så att det kommer nya entreprenörer som blir lika framgångsrika om femtio-hundra år. Och ett stort steg att ta då är att man övertar de behörighetsområdena som verkligen är viktiga för de små och väldigt små företagarna som är på Åland, så att de kan växa. Vi har andra förutsättningar här än vad man har i Finland. Jag tror att vi skulle behöva ta de tillfällena i akt och försöka skapa ett världens bästa affärsområde på Åland. Det är inte omöjligt om vi står på oss.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det finns i regeringens program och särskilt i resurs- och behovsplanen angivet den här riktningen att man skall gå mot mera privatisering, mera entreprenörskap och mera innovationer. Det finns också en väg för hur man skall komma fram till ett så enigt beslut som möjligt när det gäller skattefrågor. Där skulle jag säga att en viktig sak är att inse, att vi är beroende av att komma överens också med riksmyndigheterna inte bara här i lagtinget. Där är förtroendekapitalet det riskkapital som vi idag har att hålla oss till.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Tack ledamoten Karlström för ett mycket väl genomtänkt och ideologiskt ur marknadsliberal synpunkt klart och prydligt tal. Karlström är en kraftfyll entreprenör och en kraftfull politiker med mycket tydlighet i sitt budskap. Men när vi konkurrerar med regioner och länder där stöd för utveckling ges och stöd för att företag skall utvecklas i en viss riktning ges så måste vi också vara med i det spelet. Vår sjöfart skulle vara utslagen om vi inte skulle från statligt håll skulle ställa upp med de stödformer vi gör. Jordbruket på Åland skulle vara utslaget p.g.a. att marknadspriserna inte alls täcker produktionskostnaderna. Vissa undantag måste man ha från den här stödfria huvudregeln. Grattis till ett klart entreprenörstal.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag är väl medveten om att man inte kan stryka alla bidrag med en gång och tro att det skall fungera genom att ändra eventuellt lite skattesystem och arbetsmarknadslagstiftning. Det är en process som säkert kommer att ta fem-tio år men det gäller att man börjar titta på dem och att man tar de här gamla strukturerna som vi har och ser på dem med nya ögon. Jag har valt att inte gå in i jordbruksdebatten i det här anförandet men det finns exempelvis bidrag till företag som man bra kunde ha varit utan, alltså lokala åländska företag. I stället skulle man titta på att stöda företagen som har sjukskrivna personer. Det är ett annat sätt att stöda företagen på och som kanske kostar lika mycket pengar men det blir ett mycket sundare sätt och det är inte ett stöd till företagen, det är ett stöd till den personen som är sjukskriven. Det är ett nytt sätt att se på det.

Ltl Folke Sjölund:

Fru talman! Det var naturligtvis ett brandtal för entreprenörskapet vilket inte var någon större överraskning som ledamoten Karlström själv konstaterade. Mycket av det han sade har en hel del på sig. Men det som han egentligen inte kom in på särskilt mycket var hur det här skall ske i praktiken. Till exempel det här med ökad behörighet inom skatteområdet skapar i sig ingenting, utan det beror precis helt och hållet på hur man utformar reglerna. Oftast brukar det vara så när högern uttalar sig i de här frågorna, att det handlar om att man skall sänka skatterna för företagsamheten. Det minskar naturligtvis skatteintäkterna vilket också har återverkan på den offentliga sektorn. Det kan man naturligtvis sedan diskutera. En mycket viktig sak i det här sammanhanget är den att företag, entreprenörskap det är inte bara ett abstrakt begrepp. Det viktigaste av allt i all företagsamhet är humankapitalet och den mänskliga "inputten" är avgörande. Jag kan fortsätta in nästa replik.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag önskar att jag skulle få allt mera tid än de sjutton minuter jag förbrukade i mitt huvudanförande, men jag har ju ett år på mig under företagsamhetens år att komma med ännu mera förslag. Jag är fortfarande helt övertygad om att skatten är en av de viktigaste frågor vi borde jobba för att ta över. Just för att kunna införa samma system som man har i Estland. Där kan en företagare som eventuellt lyckas skapa några tusen euro på sitt konto inte skall behöva skatt för dem om han vill investera i sitt företag för att anställa flera eller utöka eller skaffa en ny maskin. Det är ett sätt där man kan styra näringslivet och reglera näringslivet på ett sunt sätt i stället för att näringslivet skall betala skatter för att näringsministern skall dela ut dem som bidrag till någon annan. Det anser jag att är ett sjukt system.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! Jag vill fortsätta med det jag slutade med i förra repliken, nämligen humankapitalet. Humankapitalet består inte bara av entreprenören själv utan också av alla anställda och därför måste det kapitalet omhuldas eftersom det är det viktigaste över huvudtaget som finns i ett företag. Det här exemplet med sjukkostnaderna är naturligtvis sådant att man övervältrar man dem i högre grad på samhället eller på den offentliga sektorn. Det skall också naturligtvis betalas vilket betyder att det måste finnas skatteintäkter för att göra det. Det är klart att det finns en rad åtgärder via skattesystemet som kan anvisas men man måste då hela tiden se vem som betalar skatterna. Vältrar man över dem enbart på de arbetstagarna eller på vilket sätt fördelar man det mellan företagen och arbetstagaren? Det här är alltså stora frågor.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag håller fullständigt med om det sista. Det här är stora frågor och det är det här vi bör diskutera. Det är lite synd med en minuts repliktid för man hinner inte så långt. Humankapitalet är självklart ett av de viktigaste immateriella tillgångarna som ett bolag har. Det vet alla entreprenörer och alla företagare att utan duktiga anställda och duktiga medarbetare blir det absolut ingenting. De företagare som har förstått det, försöker sköta om sina anställda så gott det går. Så där är vi helt överens. Jag vet inte om landskapsregeringen behöver gå in och göra så mycket för att stärka humankapitalet för det förstår företagaren själv. Däremot beträffande sjukskrivningskostnaderna är det en intressant fråga. Det är klart att någon måste betala dem. Problemet är att när en liten företagare som är ensam, anställer en eller två personer och den personen går till sjukhus och blir sjukskriven, får företagaren betala nio dagar lön för den här personen som är sjukskriven, vilket han inte har råd med. Han måste ta in en vikarie o.s.v. Därför säger igen ta bort bidragen till företagen och satsa pengarna på det här i stället.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag är enig med ledamot Karlström att det är viktigt att stimulera företagsamheten och att man måste fundera på nya sätt. Jag tror också på marknadsekonomi men inte som en ideologi utan som ett system. Jag delar inte den dystopiska uppfattningen. Man gör jämförelser mellan Åland och Silicon valley och Mälardalen i Sverige. Jag tror också stenhårt på kvinnligt företagande och där har vi en företagarreserv. Det visar sig att kvinnor inte har samma självförtroende och är mera försiktiga. Det finns en insats att göra här. Kvinnorna har också tjänsteföretag vilket också har ett hållbarhetsperspektiv. Vi skall inte konsumera mera prylar utan vi skall konsumera mera tjänster. Kvinnliga företagare är också mindre benägna att flytta utomlands och tar inga överstora risker. Jag tror att vi har mycket att vinna på genom att försöka stimulera kvinnligt företagande.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Det sade jag också i mitt anförande. Det är jättebra. Jag har också lästa de här rapporterna som visar att det är färre kvinnor som startar företag och som driver företag än män. Det initiativet stöder jag på alla sätt och vis. Det jag ville säga är egentligen att vi borde stöda de kvinnor som har startat sitt företag och som vill anställa en person till eller två. Det är väldigt enkelt att starta ett företag oavsett om man är man eller kvinna. Man gör det om man känner att man har någon möjlighet att vinna på det och om man brinner för den verksamhet man vill utföra. Det viktiga är att sätta fokus på den som anställer en person till om det sedan är en man eller kvinna som är företagaren eller entreprenören. Det spelar ingen roll det viktiga är att de tar steget och går bort från att bara försörja sig själv till att försöka vara med och försörja andra.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Här finns också en viktig insats att göra. Det är en jämställdhetsfråga när det gäller föräldraledighet. Det är alltid den kvinnliga arbetsgivaren som skall betala föräldraledigheten. Här finns det också ett jätteviktigt fokusområde. Man bör dela på kostnaderna för föräldraledigheter t.ex. En annan viktig aspekt när det gäller kvinnligt företagande är att lyfta upp förebilder. Hur ser schablonbilden av en företagare ut? Det är en gubbe.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag är bara 35 men det är klart att jag är gubbe jag också. Beträffande barnledigheten är det en jätteviktig fråga. Jag förespråkar att familjen skall få bestämma själv och det är klart att man borde stödja det så att det blir ett mera jämlikt och jämställt sätt att ta ut vårdledighet med barnen. Det är också en viktig fråga som landskapsregeringen absolut skall jobba vidare med. Glöm inte bort att det finns många som vill sköta det på sitt eget sätt i familjen och att man ger dem möjlighet att välja själva hur de vill fördela, i stället för att lagstifta om det.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Frånsett längden var det ett mycket bra anförande. Det var mycket fräscht och inget påhopp någon yrkesgrupp. Det var tankar om vad man kan föra för att förbättra företagandet. Vi behöver mera sådant. Det som ltl Fredrik Karlström tog upp skapar förutsättningar och ger möjligheter för folk att förverkliga sina drömmar. Det kan inte nog övervärderas. Det är oerhört vikigt. Jag var rädd när jag såg repliklistan, att man bara skulle säga att vi har det så bra och vi är rikast i världen och det blir så svårt o.s.v. men ändå möttes anförandet ganska positivt. Det tycker jag är bra. Finns viljan att förverkliga sina drömmar i det åländska samhället? Det är jag tveksam till och det pratade jag också om. Jag upplever att Karlström också ställer sig lite frågande det detta. Vi har en paradox här. Samtidigt som bildningsnivån har höjts väldigt i det åländska samhället så har viljan att starta företag minskat. Entreprenörsandan har minskat. Det tror jag hänger ihop med det här krångelsamhället vi har. Det är oerhört krångligt, det är inte lätt att utan en bra utbildning driva ett företag idag. Vi har en paradox här.

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman! Jag håller fullständigt med i repliken. Jag har sagt förut och jag säger det igen, från samhällets sida har vi alltid uppmuntrat folk att studera, ta en högskoleutbildning, gå igen grundskolan och gymnasiet bra och gå till högskolan. Tag gärna en utbildning till. Kanske du skall ha två utbildningar. Sedan uppmanar vi folk att försöka skaffa sig ett bra jobb. Har du inte förmågan att orka studera så kanske du är väldigt duktig på någonting annat. Tittar vi på många av de entreprenörer, både kvinnliga och manliga som finns på Åland, är det inte utbildningen som är det gemensamma hos alla och som har gjort att det har gått bra, utan det är visionen och drömmen och målet och skaparandan. Utbildning är jättebra, det skall vi stöda på alla sätt och vis, men vi måste också komma ihåg att lyfta upp de här människorna som inte utbildar sig och har ett enormt kapital och en enorm kapacitet att kunna göra under på Åland.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det är kanske onödigt att ledamoten Karlström och jag står och håller med varandra. Jag begärde repliken för att jag var rädd att ledamoten skulle få alltför mycket på huvudet för sitt anförande och jag ville balanser upp det. Det är bra att det inte blev så. Det jag vill understryka när jag har replikrätten, är att det kommer fram möjligheter till att förverkliga sina drömmar och attityder är oerhört viktigt i företagande. Det finns inte mycket om det i den här gula boken. Jag vill understryka att det är oerhört väsentligt det här som Karlström tar upp. Det var ett mycket bra anförande, frånsett längden.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Tack fru talman!

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Diskussionen avbryts här och återupptas idag igen kl. 12.30 och då startar lagtingsledmot Barbro Sundback med sitt anförande.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det har tagit ganska lång tid att sätta sig in i budgeten och när vi fick resurs- och behovsplanen blev det ändå mer pressat med tidtabellen. I går fick jag en stund att läsa den noggrant och det var värdefullt. Jag blev något chockerad, om jag säger så när jag började titta på sidan 9. Först var vi ganska nöjda med att vi hade pressat fram den här planen och att vi också hade fått regeringen att förslå utgiftstak för valperioden. Den här tabellen på sidan 9 visar att utgifterna under år 2009 blir 318 miljoner och sedan följande år 324 och sedan 317. Det som är väldigt besvärande i den här tabellen är att konsumtionsutgifterna ökar med 5 miljoner enligt den här tabellen 2010 och 2011. Men, och det här är det stora, stora problemet. Det här är inte finansierat. Tittar man på den här tabellen så är det ett underskott på ungefär 40-50 miljoner. Det är falsk marknadsföring av regeringen att visa den här tabellen utan att klargöra varifrån pengarna skall tas för att finansiera fram för allt de ökande konsumtionsutgifterna. Vi vet att i år tar man 10 miljoner, överskottet från 2008 års budget och använder det 2009. Sedan vet vi att avräkningsbeloppet inte kommer att stiga, troligen minska och det är väldigt oklart med flitpengarna. Om inte regeringens tanke är att de skall vara underskott när den här valperioden är slut, finns det bara en annan möjlighet och det är att tömma utjämningsfonden. Det här tycker jag att regeringen, lämpligen lantrådet skall klargöra. Är det så vi skall tolka den här tabellen? I så fall är det en stor besvikelse och det visar på att det är långt ifrån en budget i balans. Det har många gånger sagts här, att det åländska näringslivet är framgångsrikt. Jag skulle vilja tillägga att också det åländska föreningslivet är framgångsrikt. Men, det politiska livet skördar inte idag några större segrar. Det kan inte vara så att landskapets budget enbart skall syssla med en introvert verksamhet och finansiera sina egna projekt utan budgeten har ett allmänt åländskt intresse och den borde vid lågkonjunktur stimulera köpkraften för att uppehålla tillväxten. Så herr talman jag tycker att det är viktigt att vi får veta hur mycket Åland skall gå back under de här åren med det här utgiftstaket, i så fall är det på fel nivå?

Sedan har den här diskussionen om kommunerna och landskapet tagit fart idag. Det är vi socialdemokrater glada för. Till och med minister Jan-Erik Mattsson har sovit på saken och ser på saken med förnuftigare ögon. Men, det finns en skrivning här i allmänna motiveringen som visar att regeringspartierna inte alls står stilla i den här frågan. Man föreslår här en sjuttonde kommun, nämligen Ålands kommunförbund. Om det här genomförs som sägs här att Ålands kommunförbund skall bli ett slags överkommun genom att man lagstiftar om ett samrådsförfarande där Ålands kommunförbund på vägnar av alla andra kommuner kommer överens om de ekonomiska andelarna och de frågor som rör den kommunala ekonomin på ett lagenligt sätt, betyder det i praktiken att primärkommunernas självstyrelse tas ifrån dem. Dessutom sägs att samrådsförfarandet inte alls bara skall röra kommunernas ekonomi utan det skall också röra all annan kommunal verksamhet och lagstiftning. Det här är med andra ord verkligen att komma uppifrån och göra som ledamot Anders Eriksson sade, en smygkommunreform. I praktiken leder det till det. Det vill säga att en övergripande kommunstruktur, Ålands kommunförbund skulle ta över stora befogenheter från primärkommunerna. Det står så här på sidan 17. Kommunerna efterlyser också ett lagbaserat samrådsförfarande för att säkerställa hanteringen av alla kommunala frågor.

Herr talman! En sista sak. Vid sidan av den här frågan om kommunreformer så finns det ett annat sätt att påverka kommunernas ansvar. Det är att lagtinget eller landskapsregeringen tar över vissa funktioner. I det här budgetförslaget finns det en mycket allvarlig sak. På sidan 20 sägs att kommunerna skall tillse att behovet av medicinsk kompetens tillgodoses samt att personal dimensioneringen, inom äldreboendet är anpassad till den faktiska vårdtyngden inte till enhetens benämning. Det betyder att kommunerna skall ta över hälso- och sjukvårdsuppgifter från ÅHS vad gäller de äldre. Detta är en mycket, mycket allvarlig skrivning. Det skall vara såsom vi har det nu att kommunerna svarar för omsorgen för de äldre medan ÅHS också i framtiden skall svara för de äldres hälso- och sjukvård. Det är ingenting som skall påföras kommunerna. Om så blir fallet så skall det betalas av ÅHS.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Det som ledamot Sundback tog upp om finansieringen hade jag själv tänkt begära ordet och föra ett resonemang kring detta. Det här är det allvarliga i den här budgeten och den här behovsplanen. Sätter man ihop de siffror som landskapsregeringen själv framför, 318 miljoner i år, sedan ökar man på med 5-6 miljoner som är ofinansierade, samtidigt säger man att skattegottgörelsen skall minska från 22 till 13-14 miljoner, 8 miljoner om man inför sjöfartsstödet och till sist finansierar man årets budget med 10 miljoner av tidigare års överskott. Det här landar i intervallet 24-30 miljoner minus kommande år utgående från det landskapsregeringen själv säger. Vilka åtgärder? Jo, över tid kanske man skall minska med 25 personer med 3 år, vilket gör en 7-8 per år och det skall lösa alla de här problemen. Det här är en av de viktigaste frågorna för finansutskottet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är tydligen flera, som har läst det här noggrannare, inser att här finns en, kanske inte bara en utan flera hundar begravda. Det är dags för finansministern att komma hit nu och förklara hur det här skall finansieras och hur stort underskottet är. Jag tror att det t.o.m. är större än vad ledamot Jörgen Strand anser. Det är inte vi i oppositionen som skall stå och gissa oss till det, utan det är regeringen och framförallt finansministern som skall redovisa de sakerna.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag hänvisar samma intäktsnivåer på alla andra plan förutom de här där man särskilt har visat och då har jag kommit fram till det här. Jag håller med ledamoten Sundback att det här bör man visa på hur man kommer att lösa. De här strukturella förändringarna som saknas i den här budgeten och de saknas i resurs- och behovsplanen och de saknas i samlade oppositionens motion ett. Man bör visa hur man gör och på vilket sätt och var och när och hur. Det tycker jag finansministern bör stiga upp och redogöra för.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Lagtingsledamot Sundback drar flera viktiga streck på den något mörka bild jag försökte ge av den här resurs- och behovsplanen, när jag sade i mitt anförande att det inte är något drag i handbromsen utan det är en lätt motorbromsning. Det är det mot bakgrunden av just den här verkligheten som lagtingsledmot Sundback beskriver. Man har stora, stora överskott att tampas med fastän man inte tar situationen på tillräckligt allvar och låter kurvorna luta lite brantare. Sparar och får mera intäkter eller mindre utgifter snabbare. Ltl Barbro Sundback var helt på rätt och det var ett bra komplement till det tidigare har oroats för. Det här är de hårda ekonomiska värdena och jag tror i likhet med Sundback att det till och med är ännu större det är överskottet, jag menar förstås underskottet än vad vi kan läsa oss till.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag antar att ltl Danne Sundman menar underskott. Det som känns obehagligt är att man inte har redovisat för det här. Försöker man från regeringens sida dölja problematiken och var är finansministern? Eller skall det gå igen nu som det gick förra gången liberalerna hade hand om ekonomin? Det gick neråt hela tiden med röda siffror. Det är dags för regeringen att redovisa nu hur det här skall skötas.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Den här frågan som ledamoten Sundback tar upp om kommunerna, ÅHS och sjukvården i kommunerna så tänkte jag lyfta den när vi kommer till social- och miljöavdelningen därför att jag också tycker att skrivningen blev lite oklar. Det är absolut ÅHS ansvar för all sjukvård på Åland såväl i kommunerna som på institutionerna som hör till ÅHS, d.v.s. sjukhuset och Gullåsen. Det man hänvisar till är vårdtyngdsmätningen och menar att om man sköter så sjuka personer i omsorgshemmen, så skall man sköta dem med egen personal. Jag förstår tankegången men det som måste föregås innan man kan göra någonting sådant här, är en ordentlig genomgång av vilka nivåer man skall sköta på omsorgshemmen. Det borde man vara överens om med respektive institution. Annars kan det bli väldigt fel. Det här är en fråga som måste diskuteras.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det här är en väldigt komplicerad problematik, men om vi har en sådan policy att alla skall få bo kvar hemma eller i sin hemkommun, om vi har en sådan policy att alla som vill skall få dö hemma eller i sin hemkommun, så blir det väldigt komplicerat för kommunerna att klara av det. Jag tycker att den målsättningen är bra men för många krävs det då, inte bara kommunala omsorger i form av boende och olika serviceformer utan det krävs i vissa situationer att hemsjukvården och en viss medicinsk expertis är tillgängliga på de här boendeplatserna och det är inte kommunens ansvar. Nu fungerar inte det här.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det är på det sättet. Jag håller med om detta. Det är på ÅHS ansvar att sköta hälso- och sjukvården också på omsorgshemmen men man måste ändå erkänna att det kan finnas en gräns där det är väldigt invecklat och patienten/klienten borde vara rent av på Gullåsen. Det kommer alltid att finnas gränsfall och man måste föra en diskussion runt dessa frågor. Men min grundtanke är också att det är ÅHS som ansvarar för hälso- och sjukvården i kommunerna.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det är bra att vi åtminstone i den grundläggande frågan har en samsyn. Från ÅHS sida är det nu ganska kaotiskt på många ställen, vad jag förstår. Det verkar som om ledningen där inte riktigt skulle känna till sin uppgift. Kommunerna som är måna om att deras äldre skall ha det bra de försöker pussla på olika sätt med att anställa sjuksköterskor och få det att fungera. Detta är inte hållbart i längden utan det måste till en klarare struktur. Det som är väldigt viktigt är att man på det här sättet påför kommunerna en kostnad smygvägen med hänsyn till de äldres behov.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Den här landskapsregeringen arbetar för förändring. Om ledamöterna slår upp sidan 8 i resurs- och behovsplanen så kan man alldeles tydligt utläsa ur den grafen det historiska förloppet hur tjänstemannakåren har ökat från år 2000 till 2008. Det är ganska intressant att göra en tolkning av den här grafen. När ledamot Sundback talar om ansvaret för ekonomin, så kan vi konstatera att från mitten av år 2005 så tar det ett drastiskt steg uppåt. Medan det under åren 2001, 2002 när liberaler och center regerade då togs det ett krafttag för att plana ut den här utvecklingen. Det är det vi också gör nu i den här landskapsregeringen.

Vi har, med de kända fakta vi hade när vi gjorde resurs- och behovsplanen, försökt sätta ett rimligt kostnadstak på kostnadsutvecklingen. Det är fortsättningsvis är problematiskt. Det här är inte den slutgiltiga lösningen, men det är ett mål vi har att försöka hålla tillbaka kostnadsutvecklingen. Man skall läsa kostnadstaket på det sättet att den utveckling som sker mellan 2009 och 2010 där är att man stampar på stället. Det skall inte läsas som en kostnadsutveckling eftersom det är penningvärdet som är detsamma 2010 som 2009. Det stora greppet kommer sedan mellan 2010 och 2011. När man svänger en sådan här process krävs det mera långsiktighet. Därför kommer vi under det kommande året att sätta igång det här effektiviseringsarbetet. Vi kommer att arbeta med personalförsörjningsplan. Sedan tycker jag också att det är problematiskt att inkomsterna minskar. Vi har en massa orosmoment kring tonnageskatten. Det är problematiskt och jag tycker att vi mycket väl har redovisat det i resurs- och behovsplanen. Detta har tydligen också ledamot Sundback kunnat läsa ut ur resurs- och behovsplanen eftersom det är redovisat här. Vi har inte alla lösningar färdiga idag utan vi försöker bromsa utvecklingen. Vi försöker ta tag om den. Vi försöker också bromsa den kurva som varit på gång här under de senaste åren när faktiskt personalanslagen har ökat under den socialdemokratiska finansministerns styre.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag tycker det är bra att man har tagit tag i det här. Det var inte det vi ifrågasatte. Det som oroar mig är, när man tittar på intäkt sidan som landskapsregeringen själv redovisar och det utgiftstak man sätter som mål så kommer det nästa år att vara ett minus på 24-30 miljoner euro. Det tar bara två år då att bränna slut på utjämningsfonden medan man säger att åtgärderna skall man vidta fram till 2020. Det här går inte hand i hand. Man måste vidta kraftigare åtgärder de två första åren för att få någon balans mellan penningåtgången och kostnadsutvecklingen. Det saknar jag och hoppas att landskapsregeringen skall komma i en tilläggsbudget och redovisa detta. Det här är för lite kött på benen, tycker jag. Jag ger det en chans och tror också att vårt parti ger det en chans.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Vi säger också, strax innan ramsiffrorna, att om inkomstutvecklingen visar sig bli ännu sämre så måste man överväga ytterligare åtstramningar. Det finns med i tankebanorna. Samtidigt måste man också komma ihåg vad som är landskapets roll när vi går in i en lågkonjunktur och är i en lågkonjunktur. Att helt strypa tillflödet för att hålla hjulen i gång, det är också en sak som man måste ha med i beaktandet. Det är också därför utjämningsfonden för att man i sämre tider skall kunna upprätthålla verksamheter. Det har vi också sagt i vår beredskapsplan, att för att upprätthålla kärnverksamhet och annan verksamhet kommer vi att bli tvungna att använda utjämningsfonden.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Det är riktigt att man säger att man har beredskap för att vidta ännu mera åtgärder om det skulle bli sämre, men det här är på basen av redan befintlig statistik och fakta. De visar att det skall bli 25-30 miljoner och då räcker bara utjämningsfonden två år. Samtidigt skall man göra strukturförändringar som innebär en tio, fjorton personer på två år och tjugofem på tre år. Jag anser att det är för lite åtgärder. Det är också förvånande när man under året har anställt personer utan arbetsuppgifter i stort sett och liknande. Samtidigt som man sedan några månader efter kommer och säger att man skall minska på den här sektorn.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är så när man skall svänga en verksamhet, då kan man inte gå till väldigt drastiska åtgärder. Det påverkar väldigt många människor. Man måste göra det på lite sikt. Det är också så vi lägger upp arbetet. Man kan inte bara strypa verksamheter bara rakt av. Man måste ha en plan för hur genomför och hur man verkställer det. Det är också därför vi har lagt upp de här ramsiffrorna på det sättet att man upprätthåller nästa år och sedan går man in på år 2011 och drar åt mera då i den mån det kommer att behövas.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag måste säga att jag tycker inte att vi förstår varandra lantrådet, jag och Jörgen Strand får jag väl tillägga. De utgiftstak som läggs fram här för perioden de innebär utgiftsökningar. Vi vet att inkomsterna och avräkningsbeloppet inte kommer att stiga. Risken är tvärtom och då räcker pengarna inte till. Då finns det två alternativ, antingen att låna om man skall finansiera det här eller att ta ur utjämningsfonden. Någon annan möjlighet kan jag inte upptäcka. Samtidigt som vi inte får klarhet beträffande detta, säger lantrådet att man skall ha en landskapsbudget i balans där utjämningsfonden utnyttjas endast om miniskaningen av inkomsterna blir exceptionellt höga. Är de exceptionellt höga här? Tänker lantrådet föreslå att utjämningsfonden töms för att finansiera den här valperiodens utgifter?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Som vi säger både i budgeten och resurs- och behovsplanen kommer utjämningsfonden att användas i den mån vi behöver använda den för att trygga kärnverksamheten. Det är vad vi säger både i budgeten och i rambudgeten. De beräkningar vi har gjort är alltså en kalkyl, som skall balansera och 2009 och 2010 är på samma budgetnivå när man ser på penningvärdets förändring. Det är 2011 som nerdragningar kommer.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Men snäll lantrådet, nästa års budget är inte i balans. Man tar 10 miljoner från årets överskott. Det är någonstans som resonemanget inte stämmer. Om man skall få budgeten i balans måste man antingen skära ännu mera eller låna eller tömma fonderna. Annars går inte ekvationen ihop som jag kan se.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! När vi har gjort kalkylerna har vi räknat med att det skall kunna balansera. Det är utgångspunkten. Ännu 2010 kommer det, precis som nästa års budget, att vara ett underskott. Det kommer det att vara men 2011 skall man vara i balans. Det är tanken.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Talman! Lantrådet säger att man försöker ta tag i den ekonomiska utvecklingen och hänvisar till den graf som finns i resurs- och behovsplanen. Jag tycker att grafen visar på en vilja och det är bra att viljan finns. Men trots allt har vi ingen facit ännu och vi ser inte så mycket av viljan till neddragning i budgeten för 2009. Jag har frågat flera från regeringsblocket om det finns ett exempel på privatisering i budgetförslaget för 2009 men ingen har svarat på det och synbarligen finns det inte. Jag vet också att den förra regeringen liberalerna medverkade i sprack p.g.a. att ett par tjänster skulle tas bort på museibyrån. Det här sammantaget gör att åtminstone jag har en viss misstro till att kommer man att få ned kostnaderna eller kommer man inte? Det är upp till lantrådet att visa att jag hade fel.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Vi har varit väldigt noga med att framhålla att den här personalförsörjningsplanen skall ligga till grund för hur man gör de här effektiviseringarna och förändringarna i personalstaten. I en personalförsörjningsplan så tas det också in i beräkningen att det är ett ganska stort antal personer som just under den här perioden kommer att gå i pension. Det är också i sådana skeden, sådana lägen som det finns de här möjligheterna att göra förändringarna i tjänsterna. Det är mycket svårare när det är en person som sitter på tjänsten att då börja dra in dem. Det är så vårt resonemang är.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det var så mycket tjoande här att det tyvärr var svårt att höra allt vad lantrådet sade. Men när jag tittar tillbaka hur det var sista gången liberalerna var med i landskapsregeringen och vilken orsaken var till att samarbetet sprack, gällde det ett par tjänster på museibyrån. Detta gör att jag känner en misstro mot att kommer man att lyckas kommer man verkligen att strama till på det sätt man visar i den här kurvan? Jag noterar att lantrådet sade i ett tidigare replikskifte att neddragningarna kommer år 2011. Då kommer vi att få se resultatet. Man problemet är, om jag är någorlunda räknekunnig, det är sista året för den regering som sitter nu. Om den nu sitter så länge. Om den sitter tiden fullt ut så är det sista året och all valstatistik och all politisk forskning visar att sista året sker det inga neddragningar över huvudtaget. Jag är lite orolig, kommer man verkligen att lyckas med detta?

Det är bra att man visar att man vill göra någonting, men kommer det att hända någonting? Varför ser vi ingenting i nästa års budget förslag?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är just det som är viktigt med den här resurs- och behovsplanen att man måste arbeta på lång sikt. Det måste vara ett arbete som bedrivs över mandatperioderna som inte sker under en mandatperiod och att det finns en bred enighet i parlamentet om att också följa upp det arbetet. När liberalerna och centern senast bildade landskapsregeringen 2001-2001, då kan man se på den här grafen att det planade ut och började sjunka. Så var det ledamot Anders Eriksson. Det kan man tydligt utläsa ur grafen. Sedan steg det igen från 2005.-2006. Så ser fakta ut. Jag har glömt den sista frågan, vi får återkomma.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Först ett par kommentarer till debatten och det som har sagts i media. När det gäller golfbanefrågan så har ltl Roger Jansson sagt att liberalerna har visat en metod att stoppa banan och centern en annan. I de diskussioner som vi har haft är det inte alls så utan det finns en vilja att möjliggöra golfsatsningar. Därför har landskapsregeringen också med stöd från partierna satt 30 procent i budgeten och privata aktörer tar initiativ och det gör de på olika sätt. Vi får se var det slutar. Liberala lagtingsgrupperna har satt upp några punkter som utgångspunkt för sin syn på detta. Jag hoppas att frågan kan gå vidare. Finansutskottet har säkert möjlighet att reda ut det hela.

En annan sak, när det gäller ekologisk odling, en verksamhet som jag har haft anledning att följa på nära håll under många år och som jag tror på. Problemet är, att det knappast är realistiskt inom överskådlig framtid att landskapsregeringen skulle bestämma att all odling på Åland skall bli ekologisk Det är många olika skäl till att jordbruket i allmänhet miljöanpassar sig på olika sätt när det gäller integrerad produktion, inhemskt rent som det heter. Det har att göra med livsmedelsförsörjning, beredskap, regionalpolitik o.s.v. Jag anser beträffande den utgångspunkten man har idag, finns det ingen som ovanifrån skall bestämma och gripa in i marknaden på ett radikalt nytt sätt. Utan man stimulerar utvecklingen av ekologisk odling och konsumenterna kommer att välja och de väljer på olika sätt. Utvecklingen har gått långsamt och det finns kanske bättre sätt att stimulera än en nischproduktion. Men inte en övergång helt och hållet. Det är väldigt svårt att förutse en sådan.

När det gäller konjunkturkänsligheten, är det flera som har varit inne på det, men ltl Anders Eriksson sade att vi är känsliga. Det är svårt att sia om framtiden, som det heter. Men det finns strukturer i vårt näringsliv som säger att vi har en förhoppning, att konjunkturen dämpas av att våra stora företag som Viking Line, Eckerö Linjen och Ålandsbanken är konsumentvaruföretag som säljer sådant som man använder i låg- som i högkonjunktur. Sedan finns det en sektor globala teknikföretag som jag vet att redan producerar för lager. Det har slagit till direkt med en minskad efterfrågan. Den sektorn är viktigt men den kommer att finnas kvar därför att kunskapen och produkterna kommer att behövas när det blir en uppgång. När det gäller övriga företag kommer det att vika och bli en lågkonjunktur som sträcker sig runt två år. Det här måste man fortsätta att bevaka och se vad som händer. Som landskapsregeringen säger i sin budget att man har en beredskap och ständigt pågående dialog och diskussioner.

Herr talman! Låt mig också ta upp en personlig uppfattning som jag har när det gäller språkfrågan. Det här är alltså en fråga där liberaler och center i allmänhet har olika, om vi säger, framtoning. Har vi olika grundsyn kan det vara en annan sak, det är inte så säkert. I politiken där måste man försöka enas om en väg framåt, en väg till förbättringar. Då har vi språkrådet som en sak, EU beredningen en annan sak där landskapsregeringen har fått in förbättringar under de senaste åren med material på svenska. Här kan man gå vidare och föra en diskussion om att involvera också Sverige i det hela. Sedan har vi rent allmänt integrationsfrågan med inflyttning och kurser i svenska o.s.v. För min del skulle jag säga att bilden som man får ute i samhället beror på hur man tolkar och hur man ser det. Det finns alltså jobb på svenska för väldigt många som vill flytta tillbaka. Det finns andra jobb där det är nyttigt att man kan finska. Utgångspunkten är att man får jobb på svenska. Vissa jobb drar nytta av att man kan finska och sedan är det sådana jobb där företagen tycker att man skall lära sig, i alla fall behjälpligt. Sedan finns det vissa funktioner i samhället som försäljare, inköpare o.s.v. där finska språket kan vara mer eller mindre nödvändigt. Jag tror att det här borde man nyansera när man skriver statistiken. Om det är en stor del av dem som studerar i Sverige som säger att de är väldigt pessimistiska när det gäller att få jobb på Åland så är det en sak som också skapas i opinionen. Det vill säga att när man säger att det är omöjligt att få jobb på Åland om man inte kan finska så blir det en självuppfyllande profetia i den meningen att attityderna förändras. Det är min privata uppfattning. Den utgångspunkt jag har är att svenska språket absolut är vårt samhälls- och kulturspråk men att funktionsspråket i vissa lägen kan vara engelska eller finska.

Språklagen i Finland skulle vara en annan viktig sak att se över. Den stipulerar att alla offentliga handlingar skall finnas på båda språken men inte viktiga utredningar t.ex. samhällsekonomiska utredningar som jag har påpekat för ministeriet tidigare.

Herr talman! Jag skall inte hänvisa till ledamot Fredrik Karlström i det här fallet utan jag skall bara ta en punkt som jag tänkte ta upp, nämligen det här med budgeten. Vad man än säger om vem som tog initiativet till att resurs- och behovsplanen togs in i handlingsprogrammet för ett år sedan, så finns den nu som ett underlag och den används. Jag tycker att det är mycket positivt att man nu diskuterar de valmöjligheter som finns. Det är det som för det första är politik och framför allt budgetpolitik. Vilka vägar finns det att gå? Jag nämnde i vårt gruppanförande igår att man måste se utvecklingen över en konjunkturcykel, ha ett överskottsmål så småningom på 10 miljoner under högkonjunktur och kunna använda tio miljoner under lågkonjunktur. Det är alltså ett riktmärke. Det andra är att man måste se över den offentliga sektorn, vad som görs offentligt och vad som görs privat? Vad som görs i hälso- och sjukvården och utbildningen, internt på Åland och vad man utnyttjar omgivande regioner till? På det sättet kommer den resurs- och behovsplanen att styra tänkandet mot framtiden och styra tänkandet mot valmöjligheterna. Alltså ett värdefullt politiskt dokument som komplement till den årliga budgeten. Tack!

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Beträffande golfbanan är det bra om Roger Jansson har fel om teorin om stoppandet av golfbanan från centern respektive liberalerna med olika modeller. Vi kan vara överens om att det är väsentligt att finansutskottet kan reda ut det här. Men till de privata aktörerna som har varit inblandade har det varit utlovat information om förverkligande i samband med budgeten nu på hösten. I budgeten finns ingen information om det, annat än den här 30 procenten och den är ju känd från tidigare. Just om de här med markfrågorna och placeringen finns det ingenting och frågeställningen är varför inte? Före budgeten lämnades till lagtinget förelåg ett preliminärt förhandlingsresultat om riktlinjerna i den här överenskommelsen. Varför kunde man inte då informera till lagtinget om det?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag kan inte svara på en sådan fråga. Det är landskapsregeringens informella diskussioner och vilka resultat man har så redovisar man när de är klara. Huvudpunkten är den att det skall finnas privata intressen som driver den här frågan, är beredda att finansiera det resterande utöver 30 procent och tar ansvar för att det blir en bana av hög klass o.s.v. Det är där kraften finns. Det är där initiativet finns. Landskapsregeringen skall vara, inte barnmorska, men golfmorska i det fallet och hjälpa till och dra i projektet.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Betyder det då faktiskt att vi i oppositionen genom våra källor och t.o.m. information direkt ifrån landskapsregeringens sida, direkt eller indirekt vet mera än den liberala lagtingsgruppen vet om resultatet av förhandlingarna och möjligheterna att få ett förverkligande under 2009 med 30 procents modellen så att turister och turistföretagare skulle veta att vi nu har en högklassig golfbana på gång? Det kan inte vara så att vi vet mera än vad ledamoten Erland vet?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Alternativen kan vara att oppositionen vet mera eller är missinformerad eller tycker olika på olika håll. Jag svarar inte för det samlade vetandet i den liberala lagtingsgruppen men jag vet ingenting om några avtal om markfrågor eller liknande. Jag vet att det finns företrädare för näringslivet som har sagt att det skulle vara viktigt att det blir en golfbana, men några avtal känner jag inte till. Det är landskapsregeringens sak inte min sak.

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman! Ltl Olof Erland berörde eko-odlingen och stimuleringen. Jag håller i stort med om hans analys om marknaden. Nu är det så att vi börjar komma upp i taket redan med vad man kan betala ut enligt EU reglerna så det är inte så lätt att stimulera ännu mera. Men vi hörde förut att det inte är så noga. Vi tycks vara lata, det är det som är största felet att vi inte vill göra någonting. Vi får hoppas att folk tar till sig och börjar jobba mera i stället.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Med stimulera menade jag nog inte mera stöd utan det här med kontrollera produkter som importeras skulle vara ett stort steg därför att vi har en bättre kontroll här på vår eko-odling, vad man kan göra när det gäller marknadsföring, att bygga upp varumärken och liknande. Men när det gäller det här att man som jordbrukare undviker arbete och går och söker stöd, den bilden är inte seriös utan vi hade ett meddelande från landskapsregeringen i våras och då fanns det ett faktaunderlag. Det är klart att det finns intresse av att skapa en bild av det här som någonting skumt när det gäller jordbruk och stöd o.s.v. Men det omfattar inte jag naturligtvis.

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman! Jag stöder ltl Olof Erlands resonemang med att man borde stimulera mera för att få marknaden att fungera för den fungerar tyvärr inte riktigt som det är nu. Det är största felet att det finns varor men det går inte att få ut dem. Det tycks inte heller finnas någon som vill köpa dem till det pris det borde vara.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag noterade att ltl Olof Erland sade det som har kommit fram tidigare i debatten. Det vill säga att om man säger att det är svårt att få arbete på Åland utan kunskaper i finska blir det lätt en självuppfyllande profetia. Problemet är att det inte är bara tyckande utan ÅSUB kom fram till det här i sina utredningar. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant hur man sade men man pekade på att det är en stor utmaning för det åländska samhället som man vill bevara politiskt enspråkigt svenskt medan arbetsmarknaden går i en annan riktning. Det är ju så. Det sades tidigare från liberalt håll att det inte är problem om man går kurser i finska men det är just det som är problemet. Alltså, man måste kunna klara sig på Åland på svenska. Det är det som är hela grundtanken med självstyrelsen: Jag säger inte att man inte gör det idag men det gäller att titta framåt. Framför allt, gäller det att titta på hur vi får tillbaka de högskoleutbildade till Åland?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag håller med om problemet att de högskolestuderande skall stimuleras att komma tillbaka hit och att det skall finnas en arbetsmarknad som fungerar. Men hur stort problemet är det kan man diskutera. Det finns olika funktioner i företagen och de åländska företagen har etablerat sig på den finska marknaden av olika skäl. En del därför att det har varit en skyddad marknad inom livsmedelsindustrin, en del att vi har samma system när det gäller t.ex. valuta som Ålandsbankens etablering. Men också till en stor del att man har hittat en produkt som både svensk- och finskspråkiga använder, t.ex. resor mellan Sverige och Finland. Det är en jättestor produkt.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! När jag igen tog till orda i den här debatten är det säkert för tusende gången så är det när lagtingsman Erlands sade att om man för fram problemet med finska språket blir det lätt en självuppfyllande profetia. Från liberalt håll har man tidigare sagt att man inte har fakta men nu har vi fakta på bordet och vi vill göra någonting. Framför allt tycker jag att regeringen borde ta tag i det här. Man kan inte bara skjuta det här politikområdet över till språkrådet och sedan tro att saker och ting är löst. Vi har ett jätteproblem här och jag ser fram emot att landskapsregeringen kommer med ett åtgärdsförslag. Det är meningslöst i så fall att ha ÅSUB att sitta och utreda saker och ting om man ändå inte gör någonting åt det som kommer fram i utredningarna. Här tycker jag att vi har klara fakta. Det är bara agerandet som saknas.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Naturligtvis utgår jag ifrån att regeringen med språkrådet skall komma fram med förslag och konkreta åtgärder. Det är mycket diskussion om det här med kurser o.s.v. för inflyttade i svenska och det kan vara så att de företag som behöver hjälp med språkutveckling i engelska eller finska kan få det. Det finns en hel del. När det gäller EU beredningen tror jag att det pågår ett ständigt arbete, en diskussion om hur man skall få dokumenten på ett bättre sätt. Jag utgår ifrån, liksom Anders Eriksson att det händer saker framöver. Förändring är på gång mer eller mindre långsamt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr ordförande! Ltl Olof Erland tyckte att vi hade bråkat om vem som tog in resurs- och behovsplanen i handlingsprogrammet. Det har vi inte faktiskt inte bråkat om utan det som vi har varit besvikna på att den resurs- och behovsplanen som man tog in i det här programmet att den inte levererades i enlighet med regeringens egna ambitioner. Den kom efter att vi fått budgeten när den egentligen skulle ligga till grund för budgetarbetet men någon besvikelse eller någon tvekan om vem som tog in den i handlingsprogrammet det har vi inte. Men sedan till frågan om de åländska studerandenas uppfattning om möjligheter att få jobb på Åland när de inte har läst finska.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag förstod inte det här sista men när det gäller resurs- och behovsplanen anser man att en produkt är levererad för sent kan man reklamera eller så tar man till sig produkten och använder den och tycker att det är trevligt kom och att den är så användbar och att den har diskuterats på ett tämligen konstruktivt sätt här i lagtinget. Jag tycker att det inte finns någon anledning att reklamera och det lär inte löna sig heller. '

Ltl Barbro Sundback, replik:

Nej, det är bra att den har kommit nu och det skall vi ta på allvar. Men historieskrivningen var fel som ledamot Olof Erland gjorde i det här fallet och den ville jag rätta till. Men sedan tillbaka till det att åländska ungdomar tror att de p.g.a. brister i finska inte kan få jobb på Åland. Nu visar ju den här ÅSUB utredningen på att det är ett faktiskt problem för de unga. Om det är reellt eller om de tror att det bara är något slag av propaganda det kan vi inte veta. Men för många är det tydligen så att de tror att de inte åtminstone kan konkurrera fullt ut på den åländska arbetsmarknaden och det tycker jag nog att man måste ta på allvar. Man kan inte sopa det under mattan och säga att om vi pratar om det här för mycket blir det en självuppfyllande profetia. Blir det en självuppfyllande profetia så fungerar det som om det vore verklighet.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag är tacksam för det här senare påpekandet för det är precis det jag menade. Jag kanske uttryckte mig oklart. Ltl Barbro Sundback använde orden kan det vara reellt och det vet vi inte men det är i alla fall så att man tror . Just därför att man tror att det är så, så blir det en reell effekt. Tron leder till en reell effekt. Tron leder till reell handling, det vill säga man avstår från att söka sig tillbaka till Åland. Det var min egen analys av det här. Det är kanske bättre att försöka säga att möjligheterna finns. Det finns jobb som man klarar på svenska och det är bra att man lär sig lite finska o.s.v. Det är en viktig sak att försöka få in den tron i dem som studerar i Sverige.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag vänder mig mot att lagtingsledmot Olof Erland tycker att man inte skall lyfta fram språkproblematiken för då blir det en självuppfyllande profetia. Det är säkert så att lagtingsledmot Erland och jag aldrig kommer att bli helt överens i språkdebatten men jag vill starkt markera mot den uppfattningen att man skall dölja den här problematiken och inte ta fram fakta och inte lyfta fram det på bordet för att använda ett finskt uttryck. Det vi har gjort de senaste åren i princip sedan 2003 är just att ta fram fakta. Låt ÅSUB göra intervjuer och utredningar. Nu är det inga spekulationer hur det står till. Nu vet vi faktum att självstyrelsen till den delen delvis har misslyckats. Så allvarlig är problematiken. Det kan man inte förtiga som lagtingsledamot. Det måste vara i allas vårt intresse att lyfta fram det här och försöka söka lösningar. Jag tror att det är viktigt att vi skulle få debatten till att vi skulle vara överens om problembilden och sedan fortsätter vi med att söka lösningarna. Där är vi inte riktigt överens ännu.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är precis det jag gör. Jag lyfter fram problematiken och försöker se vad som ligger bakom tron att det är på ett visst sätt. Det sades tidigare i en replik att vi inte vet vad som är reellt men man tror. Det är det jag lyfter fram. Är det faktiskt så att det inte går för de flesta att få ett jobb där man klarar sig på svenska? Jag tvivlar på det. Det finns helt säkert jobb och branscher och funktioner där det är nyttigt med finska. Det finns också jobb på Åland där ålänningar har jobbet och talar finska mycket väl och de har lärt sig för att de skall få just det jobbet som t.ex. inköpare, marknadsförare och de som handlar väldigt mycket. Jag tror att en del av lösningen kommer med engelskan men det är en vidare debatt.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man tror det ena eller det andra. Men sedan läser man ÅSUB:s utredningar. Då vet man hur problematiken är. Det framgår ganska tydligt att det är svårt för många att klara sig. Man kan också utläsa att framtiden blir etter värre när en stor del av de åländska ungdomarna studerar i Sverige. Det man måste komma till när det gäller lösningar är inte små Kalle Anka plåster överallt utan det är en omvälvande förändring av det åländska samhället att vi riktar oss mera dit där det finns möjligheter att prata svenska. Vi måste utveckla självstyrelsen så att vi kan bygga ett samhälle där man kan verka på det svenska språket. Idag har näringslivet inget val. Man är knuten till Finland och hänvisad till finska regelverk. Man måste kunna finska för att sköta sin kompetensutveckling m.m. Vi som är självstyrelsen parlament vi måste se till att det här förhållandet ändras att förutsättningarna blir andra för företaget så att de åtminstone får en valmöjlighet att fungera på svenska. Det är där problematiken ligger. Det tar väl några år innan man kommer underfund med det här i bortre ändan.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är en stor ideologisk fråga om man säger att vi måste. Den offentliga verksamheten, landskapsregeringen, måste se till att det finns förutsättningar för företagen som är så lika som möjligt på den Europeiska marknaden. Då behöver man engelska, man behöver svenska men en del företag väljer den finska marknaden för att de kan den sedan gammalt. Det är en marknad som är jätteviktig för Viking Line. Skulle de lämna den finska marknaden så hade vi inte ett så framgångsrikt rederi och då måste de ha personal som kan finska. Kalla det ett dilemma men jag tror inte att man kan ha ett sådant samhälle där man styr företagen till vissa marknader. Jag tror att det skulle vara en tillbakagång i vår utveckling. Självstyrelsen klarar av svenska språket det är min tro, men man skall vara aktiv i landskapspolitiken för att det skall gå bra.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Man blir lätt bekymrad när man som ålänning som tror på svenska språkets fortlevnad. Man blir bekymrad både när man läser budgetförslaget och när man hör ltl Olof Erland som företrädare för det största regeringspartiet. Det är faktiskt som så när man läser budgetförslaget slås man av den tanken att landskapsregeringen inte över huvudtaget brytt sig om att läsa ÅSUB utredningarna som har presenterats under det här året. Man har framförallt inte heller läst eller brytt sig om den språkpolitiska kommitténs betänkande från 2006. Det talas om att skapa förutsättningar. Sanningen är den att landskapsregeringen har lämnat näringslivet på Åland helt i det blå när det gäller att backa upp de krav som har riktats på senare tid. Bland annat att få kollektivavtalen översatta till svenska. Visserligen har man skickat någon form av skrivelse men inte på allvar tagit itu med ett grundläggande problem d.v.s. att på stora delar av den åländska arbetsmarknaden går det inte att få tag på information på svenska hur man skall sköta löner och andralönefrågor. Det är beklagligt att höra att ltl Olof Erland inte lägger större vikt vid de här frågorna.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! För det första är jag ålänning. För det andra är jag svenskspråkig. För det tredje har jag hela mitt vuxna liv intresserat mig för hur man skall stärka det svenska språket såsom ett kultur- och samhällsspråk men jag har också insett att funktionsspråk om det sen är finska eller engelska, är till nytta för Åland. Jag försökte nyansera den här bilden genom att säga att vissa jobb klarar man sig gott och väl på svenska. Andra jobb är det bra om man kan finska. Sedan finns det jobb där man bör kunna finska eller engelska eller någonting annat för att det skall gå bra. Det jag flera gånger har fört fram här och i Hufvudstadsbladet och till finansministeriet t.ex. är att språklagen borde ändras så att t.ex. avtal och liknande skall finnas på svenska liksom produktinformation och andra saker. Det här är ett ständigt jobb men skall vi sätta en språkmur för näringslivet och säja, sälj åt andra hållet, sälj inte dit.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Det är här vi har en klyfta i vår syn på hur näringslivet skall fungera. Vår kritik berör det grundläggande förutsättningarna för de åländska företagen. Det vill säga oavsett med vem eller vart man exporterar, handlar o.s.v. är det problem med att få de grundläggande bitarna i form av ekonomi i bokföringen, revisorskunskap m.m. att fungera. Vi har en förfinskning på grund av att vi inte har centrala näringslivspapper på svenska. När 40 procent av de ålänningar som har flyttat härifrån Åland anser att de har haft problem med att få jobb på grund av att de inte har kunnat finska, då har vi ett problem. Det är ingen profetia som behöver uppfyllas. Tyvärr är det som så att de 40 procenten är inom den typen av sektorer som vi skulle ha behövt deras yrkeskompetens.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Vi har ett problem. Vi har alltid haft ett problem med språket. Det är därför vi en gång i tiden fick en konstruktion för skydd av språk och nationalitet eller vad man vill kalla det, som kallas självstyrelse. Den bygger på det. Det är en annan sak hur vi hanterar det och hur vi förvaltar det. Det är också en fråga hur vi diskuterar det. Jag ställde den frågan uttryckligen för min personliga del, är det så väl betänkt att lyfta fram det här hur svårt det är att få jobb på Åland. Det är svårt i vissa positioner. Det är svårt för andra för att det tror att det är svårt. Jag ville nyansera bilden och jag har försökt tolka de här ÅSUB utredningarna och kommit fram till ungefär det här. Jag anser att, om det är så illa att det är omöjligt att få jobb på Åland om man inte kan finska, då är det väldigt illa. Men jag tror inte på det.

Ltl Veronica Thörnroos:

Tack herr talman! Inom centern säger vi så här. Somliga av våra politiska motståndare brukar häckla oss i vissa sammanhang och mena att det bara är tomma ord och skryt och att vi egentligen inte menar det. Men vi menar det faktiskt att hela Åland skall leva. Vi ser Åland som en tredelad enhet som består av landsbygd, skärgård och stad. För oss är det lika viktigt att alla delar har möjlighet att fortsätta leva. Vi ser att också att varje kommun är en unik företeelse. Vi avstår från att generalisera och säga att det skall vara lika i alla kommuner och att alla skall ha exakt samma sak. Därför att alla kommuner har helt olika förutsättningar. Samhällets uppgift är att trygga närservicen. Se till att den som bor och verkar i en kommun har de lagstadgade rättigheterna uppfyllda men lika, det kommer det aldrig att bli. För om allting skall vara lika var skall man då dra ribban. Är det Mariehamn som är utgångspunkten eller är det någon annan kommun? Skall vi alla alltid ha lika hälso- och sjukvård? Skall vi ha det eller ska vi inte? Skall vi alla alltid ha samma möjligheter att få en sjuktransport? Skall vi alla alltid ha samma möjlighet att få hjälp och stöd? Nej, det tycker vi inte. Vi skall respektera att våra kommuner är olika och att de har olika verksamhetsförutsättningar.

Kommunsammanslagningar, stora ord, visst är det lätt att tala om kommunsammanslagningar. Men tittar man ner på individnivå vad kommunsammanslagningar har betytt, så finns det en gemensam faktor. Ju längre bort från centrum du är, desto snabbare läggs verksamheten ner. Titta på Sverige. Först stänger man skolan för det är så få elever. Man kan inte ge dem en kvalitativ undervisning. De är så få. De lär sig inte social kompetens. Samtidigt som skolan stänger så börjar familjerna bli tveksamma och överväger att flytta. Då stänger också dagis. Nästa som stänger är butiken och samtidigt posten. Eftersom det bor så få människor kvar behöver de inte ha så mycket transporter, så då stryps transporterna också. Det här är ett svartmålande scenario som jag troligtvis kommer att få ett antal repliker på och som talar om att det är fel. Men det är sant. Så här har verkligheten sett ut på alla ställen där man har gjort det. Centern är inte konservativ. Vi hänger oss inte eller biter oss fast i kommunstrukturen för kommunstrukturens skull. Däremot tror vi i dagsläget på att den kommunindelning vi har, att det är den vi skall fortsätta med tillvidare. Men vi vågar också ta en diskussion och vi vågar föra ett resonemang, som ltl Johan Ehn så förtjänstfullt lyfte fram i ett mera filosofiskt resonemang. Där vi har olika ingångspunkter i diskussionen men där vi ändå från centerns sida beredda att föra den diskussionen. Det vill jag vara tydlig med.

Stora enheter säger man. Stora enheter är alltid bra. Det finns inte en reform här på Åland som har blivit billigare eller bättre. Dit räknar jag både högskolan på Åland, jag räknar sammanslagningen av Ålands hälso- och sjukvård, för att inte tala om den nya hälso- och miljöskyddsmyndigheten. Billigare blev det inte. Bättre kanske för den som arbetar där men inte för medborgaren som skall nyttja dem.

Det som på många andra ställen har utarmat periferin, d.v.s. skärgården och glesbygden kommer troligtvis att ske på Åland om vi inte är beredda att satsa medel i form av stöd och bidrag och skapa förutsättningar för en levande skärgård och landsbygd.

Avslutningsvis, herr talman skulle jag vilja säga att den i budgeten påtalade reformen, där man skall ta fram en för åländska förhållanden anpassad kommunalskattelag är någonting som vi har efterfrågat från centerns sida och vi ser fram emot att ta del av det arbetet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det är många fina ord som radas upp efter varandra. Man säger att hela Åland skall leva. Man skall ge alla förutsättningar. Man ser en levande landsbygd och skärgård framför sig. Det skulle vara väldigt, väldigt roligt om vi skulle se verkningar i samhället som skulle komma ut av alla de här fina orden och att vi skulle få se konkreta resultat och visioner. Är det så, att man också i konkret handling menar det här? Då måste jag säga att jag förväntar mig också att jag och det obundna får stöd i den motion vi har skrivit angående M/S Gåsö som går till Askö och Björkö i Lemlands skärgård. Där menar vi att hela Åland skall leva. Skärgården skall vara levande. Det har däremot inte en centerminister vid Runar Karlsson tyckt eftersom man har tagit bort det här anslaget för M/S Gåsö. Men det går att ändra på det här i salen och det hoppas jag att vi gemensam gör då.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack herr talman! Det är lite svårt för mig att bemöta det som våra ministrar i regeringen gör. De har ett kollektivt ansvar där och det är svårt för mig att säga exakt varför just den här kommunikationslinjen plockades bort, vad den stod och vägde emot. Jag kan göra ett uttalande från min sida och jag anser att den här färjeturen skall sättas tillbaka. Därför att skall man göra strukturella förändringar som rör skärgården, inte bara skärgården utan även landsbygden, skall man dra in färjeturer, ska man ändra på kommunikationsmönstret, då skall man ha en plan för det. Såsom att, det här avser vi att göra och det skall också vara med flera års framförhållning. Man kan inte förvänta sig att folk skall flytta någonstans när de har en kollektivtrafik och två månader senare får besked att det inte mera har det.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Man kan inte undandra sig ansvaret och säga att för min del, när man är centerns ordförande. Är man partiordförande då talar man oftast åtminstone här i salen så talar man för hela gruppen. Det är därför jag tycker att det blir mest tomma ord, när man säger att hela Åland skall leva. I och med att det andra regeringspartiet i landskapsregeringen, alltså centern också har varit med och alldeles aktivt genom sin minister på trafikavdelningen tagit bort det här. Men är man nu inne på en annan linje då tar jag naturligtvis emot det med allra yttersta tacksamhet. Jag hoppas att vi också enigt skulle kunna gå in för det.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag har aldrig sedan jag kom in i Ålands lagting 2003 hört ett berömmande ord från vtm Gun-Mari Lindholm, snarare personliga påhopp i en eller annan mening. Det är möjligt som partiledare här borde stiga upp och säga vad landskapsregeringen skall göra. Samtidigt vill jag erinra vtm Gun-Mari Lindholm att han själv har suttit i en landskapsregering och torde veta hur beslutsprocessen, hur man hanterar olika ärenden i relation regering-lagting går till. Däremot är det min intention att den här frågan skall tittas över och i absolut mån av möjlighet sätta det här fartyget i trafik.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Ja, det verkar vara nya tongångar i centern. Det är inte längre konservatismen som skall råda. De beslut som man har tagit kring bildandet av ÅHS, högskolan, miljöskyddsmyndigheten, är det dåliga beslut som tidigare centerledamöter har tagit genom årens lopp enligt ledamoten Thörnroos? Jag har också svårt att förstå vem det är hon polemiserar mot när hon säger att alla skall ha det lika. Jag tror inte att någon har sagt att alla kan ha det precis lika. Däremot skall servicen vara likvärdig. Det är väldigt viktigt. Det har medborgarna rätt till oberoende var de bor.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det är sant att reformen av ÅHUS och reformen av Högskolan på Åland inte till alla delar har fungerat. Tack, ledamoten Barbro Sundback! De har inte till alla delar fungerat. Däremot inte sagt hur verkligheten skulle ha sett ut idag om man inte hade gjort någonting. Jag riktar ingen kritik mot tidigare landskapsregeringar, vare sig från centern, liberalerna, obundna, socialdemokrater o.s.v. De beslut man tog då, tog man basen av de fakta som man då hade. Man tog det, för att man trodde att man gjorde det för Ålands bästa. Till vissa delar har det blivit förbättringar men visst finns det förbättringsmöjligheter att göra ännu. Det är min fasta övertygelse.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Man gjorde så gott man kunde, låter det på ledamoten Thörnroos. Ltl Veronica Thörnroos använder nu det här resonemanget om att stora enheter är dåliga och därför skall man inte gå vidare kring kommunfrågan, därför att stora enheter inte är bra. Jag skulle vilja påminna om att skolor hotas av stängning med nuvarande kommunstruktur. Både Pålsböle och Lappo är sådana små skolor som hotas av indragning. Det är center och liberaler som genomför dessa indragningar trots den kommunstruktur vi har.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! När det gäller skolan i Finström har jag för dåligt beslutsunderlag för att kunna säga om beslutet är rätt eller fel. Det är för övrigt inte min sak som lagtingsledamot. När det däremot gäller beslutet angående indragning av Lapposkolan så är det ingenting jag står bakom. Det är den s.k. nya kommunalledningen som har påtagit sig det ansvaret, eftersom man anser att det är det bästa för kommunen.

Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr ordförande! I likhet med ltl Veronica Thörnroos hör jag till dem på Åland som inte tror att kommunsammanslagningar är det allena rådande för att nå bättre resultat. Men när verkligheten kommer emot och utvecklingen visar att man måste göra någonting och att det inte fungerar såsom det har fungerat i hundratals år. Då måste man göra någonting. Hela Åland skall leva säger centern gång efter gång och man har varit i ledningen, men resultatet då? Hur går det i Sottunga? Hur går det med barnkullarna på Kökar? Hur går det i Geta och Finström? Hur går det med Lapposkola som skall läggas ner? Nog finns det undantag från den här principen om att man skall bibehålla kommunindelningen i alla sammanhang. Jag vill bemöta den här myten som uppstod här igår och också idag, att alla kommunsammanslagningar har varit av ondo och förlorare är glesbyggarna. Gotland är ett gott exempel. Bromarfborna har ingenting emot att de i tiden blev sammanslagna med Ekenäs och en annan kommun. Kimitoön m.fl. exempel finns.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack herr talman! Det är glädjande att vi har en samsyn ltl Roger Jansson och jag när det gäller kommunstrukturen. Jag har också sagt att vi från centerns sida är beredda att föra en diskussion om man kan göra det ett annat sätt. Jag tror inte att man kan bibehålla närservicen, bibehålla närdemokratin på ett annat sätt än som vi har det organiserat idag. Däremot finns det naturligtvis möjlighet till utökade kontaktytor och ett samarbete över gränserna som jag tror att kommer per automatik så småningom.

Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr talman! Det var en annan centerledamot här i lagtinget som för några timmar sedan redogjorde för problemet med samarbetet över kommungränserna i form av kommunalförbund där man helt enkelt tappade styrningen. Det är ingen bra lösning de heller. Det finns en bra lösning naturligtvis genom att köpa tjänster av varandra. Medis har visat sig vara ett bekymmer i det sammanhanget. Ett stort bekymmer där många kommuner motsätter sig huvudkommunens politiska linjedragningar. Det är bra om den här fundamentalismen när det gäller kommungränserna och att de fler hundraåriga kommungränserna krackelerar lite inom centern, så att man att är beredd att diskutera det i alla fall när verkligheten kommer emot.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack herr talman! Det finns ingenting som krackelerar inom centern. Vi har en otrolig samsyn när det gäller kommuner och kommunstrukturerna. Däremot är vi beredda att ta en diskussion. När det gäller kommunförbunden där håller jag helt med. Centerns styrelse har tillsatt en kommitté vars uppgift är att titta på alternativa lösningar i stället för kommunförbunden. Om vi tar de Gamlas hem som exempel så står inflytande inte i proportion till vad man betalar för till exempel. Det delade ansvaret gör att det inte är någon som har ansvaret. Kommunförbunden var en god lösning när de så tillkom, men dagens tid kräver andra lösningar. Därmed inte sagt att det måste vara en kommunsammanslagning.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag vill ta fasta på en sak som jag tror är universell och som ltl Veronica Thörnroos på sitt sätt tror jag formulerar ganska tydligt. Nästan oberoende av vilka politiska beslut som fattas idag så sker det en befolkningsrörelse där landsbygd och glesbygd avfolkas allt mer och att allt fler av jordens befolkning lever i städer och i centra. Det är ett universellt problem idag. Det finns nog ingen regering eller forskare som kan ge ett eller ens två svar på hur den frågan skall lösas. Det där ser man på Åland genom att befolkningen kontinuerligt minskar i skärgården. Det skulle vara intressant att höra om åtgärder som ändå mattade av den här avbefolkningen och där borde ltl Veronica Thörnroos ha erfarenheter att komma med.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack herr talman! Ltl Barbro Sundback säger att det här är ett universalt problem att urbaniseringsprocessen fortgår och går på och hon ber mig i en replik på en minut att tala om hur vi på Åland avser att stoppa den här processen och vad vi tänker göra. Naturligtvis arbetar vi målmedvetet och tar små steg framåt. Det som är det allra viktigaste är att man har visionen, riktningen klar dig vad du vill. Sedan är det därmed inte sagt att man alltid kan säga exakt vilket steg du skall ta, men man måste åtminstone veta vart du är på väg och det anser jag att vi vet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Om man är medveten om den här processen och har ett politiskt ansvar och samtidigt som jag förstår att ltl Veronica Thörnroos är beredd att acceptera att det inte behöver vara likvärdiga serviceformer i glesbygd och i staden, betyder i praktiken att de som bor i glesbygden skall vara beredda på sämre samhällsservice. Det måste bara leda till en sak att avfolkningen går ännu snabbare. Det där är inte en partifråga utan det är ett gemensamt ansvar som vi har att diskutera avfolkningen av skärgården. Kommunreform är kanske en del av problematiken men långt ifrån den ända.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det är sant det som ledamoten Sundback säger att vi tillsammans borde försöka lösa de här problemen om det är det vi vill. Om vi vill att hela Åland skall leva och skärgården skall leva så måste vi naturligtvis hjälpas åt för att lösa det. Jag tar den utsträckta handen. När det gäller likvärdig service ser jag att det är omöjligt. Det kanske är möjligt på Gotland där det bara finns en liten ö, Fårö med färja till. I den åländska skärgården är det omöjligt att skapa en exakt likvärdig service för alla medborgare. Det tror jag nog också att man är beredd på. Däremot inte heller sagt att det bästa alltid produceras i Mariehamn eller på fasta Åland. Det finns tjänster och det finns service som produceras i skärgården som är minst lika mycket värd om inte mera än vad som görs på fasta Åland och i Mariehamn om man vill polarisera.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Min uppfattning om kommunreform är i stort sett liknande som den som ltl Veronica Thörnroos har. Det man nämligen sparar pengar på om man är ute efter det, är att rusta ner småskaligheten genom att centralisera och skapa stora enheter. Det vill inte jag i likhet med ltl Veronica Thörnroos. Jag vill att det perifera boendet i de små kommunerna skall finnas kvar liksom de små skolorna och de små dagisen. Problemet när det gäller att få strukturerna effektiva, vi kan nämna Finströms kommun där centern har varit ledande och det finns också andra exempel, är att man ser makten som ett mål inte som ett medel. I stället för att bara sitta med så borde man bry sig om att ta tag i de här problemen i kommunförbunden i de här myndigheterna som nämns. Man borde försöka komma med kreativa förändrande lösningar som får ner kostnaderna, men om man bara sitter med och låter allt gå vidare och låter tjänstemännen bestämma, då blir det tokigt.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack herr talman! Jag tackar för det stöd från ltl Danne Sundman vad gäller hans syn på småskaligheten. Åland är ett småskaligt samhälle. Ett småskaligt samhälle kräver småskaliga lösningar. Därmed inte sagt att det bara är sol och sommar överallt på Åland hela tiden. Vi har kommuner som har problem. Vems fel det är eller inte är det kan vi resonera om men jag kan inte lösa dem här ifrån talarstolen i Ålands lagting, det är en kommunal angelägenhet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man kan alltid diskutera vems fel saker och ting är men det finns många problem som indikerar att kombinationen center och liberaler i kommuner i landskapet inte alltid är den bästa när det gäller att få ekonomisk effektivitet. När det gäller centerns problem som är partiets stora bekymmer, kan detta ändra. Jag ser faktiskt vissa tendenser under lagtingsledamot Thörnroos ledning att det går till det bättre. Jag önskar ltl Veronica Thörnroos lycka till med sitt parti till den delen. Jag är som ledamoten hör väldigt starkt engagerad också i centerns framtid.

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman! Jag skulle vilja tacka ltl Veronica Thörnroos för ett bra inlägg. Jag håller till fullo med den här småskaligheten. Jag håller till fullo med den s.k. nedriggningen av samhällets funktioner. Jag håller till fullo med om att ta bort kommungränserna och centralisera med främmande kommuner är inte bra för glesbygden. Det viktiga är och där vi samsyn igen, att vi har en långsiktighet även för de här små kommunerna. Att man kan reglera och att man inte som just nu när man står inför en kris att beslutsfattandet bestäms av oljepriserna som växlar från dag till dag, utan det skall vara långsiktighet. Där tror jag att vi har en samsyn. Jag vill tacka för det.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag tackar från stödet från liberala ltl Leo Sjöstrand. Det värmer. Tillsammans Leo, tillsammans.

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman! Jag tänkte inte säga någonting mera bara tacka ledamoten för detta.

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman! Mycket av diskussionerna har rört kommunstrukturen på Åland, men det gäller våra hemtrakter vi diskuterar, våra närmaste grannar och deras välfärd och deras möjligheter till service.

Liberalerna anser och har alltid sagt att det är inte systemet som är avgörande utan det är den service som kommunerna ger åt sina invånare som räknas. Service som ofta är lagstadgad. Nöjda kommuninvånare är måttstickan. Om det sedan är kommunen, kommunala samarbetsorgan eller landskapet som ordnar servicen är av mindre betydelse. För att initiera och underlätta kommunala samarbetsprojekt finns det ekonomiska morötter i budgeten. Det är bra för kommunerna att ta den moroten och nyttja den.

Liberalerna är för utökat samarbete och den utredning som kommunförbundet initierat, som ltl Johan Ehn talade om tidigare idag, verkar intressant. Men att per automatik gå in för kommunsammanslagningar som våra grannregioner har gjort det köper vi inte. Men märk väl, om några kommuner vill göra det av egen vilja, så önskar vi lycka till.

En stor orsak till de problem, som åtminstone de fastländska kommunerna haft, är att de blivit tvingade ihop. Märk väl, tvingat ihop dem, är därför att sjukvården i sin helhet legat på kommuner, likaså utbildningen. Vad har vi gjort på Åland - ju överfört dessa tunga områden till landskapet? Både hälso-och sjukvården och gymnasialstadieutbildningen ligger på landskapet. Där har ju en stor ekonomisk belastning tagits från kommunerna. Inte heller har man i Finland kunnat bevisa att storkommuner fått ekonomiska besparingar till stånd - tvärt emot, har det blivit dyrare.

Herr talman! Landskapsregeringen har i resurs- och behovsplanen lyft upp frågan om kommunal service särskilt på de smala områdena inom specialomsorgerna. Landskapsandelssystemet som är i kraft för i år har ju redan tagit ett mera rättvist grepp om dessa specialomsorger till kommunernas bästa. Jag citerar det som står i resurs- och behovsplanen om samordnandet av specialomsorgerna: "Tänkbara samarbetsformer och behörighetsöverföringar mellan kommuner och landskap kommer att granskas och konsekvenser utredas. Inom smala kompetensområden eller gränsöverskridande verksamhet kan landskapet i större utsträckning än idag vara huvudman. Ett exempel är smala serviceområden där det är angeläget med en enhällig servicenivå i hela landskapet eller där det krävs sådan kompetens och ett stort befolkningsunderlag att det är mest ändamålsenligt att hela landskapet utgör bas för verksamheten ifråga som medel att nå målsättningar om effektivitet."

Herr talman! Samarbetsförutsättningar mellan kommuner beror enbart på oss politiker. Vill vi ha samarbete så finns det många områden att jobba på utan kommunsammanslagningar. Men då måste vi börja tänka om. Och att ha en så tvär inställning till de existerande kommunalförbunden som vi redan har hört här idag från flera politiker gör mig nästan allergisk. Vem skyller vi på när vi skyller på dessa kommunalförbund? Ja, vi skyller på oss själva och underkänner oss själva. Det är ju vi som politiker som deltar i styrelser och fullmäktigen. Vem är MISE? Vem är Omsorgsförbundet? Det är vi själva och ingen annan som har ansvaret över hur de sköts. När ltl Veronica Thörnroos som inte är här, tidigare talade om att kommunerna har så lite inflytande i beslutsfattande i dessa organ, vill jag inflika att vi har inflytande bara vi deltar. Till exempel i tisdagens omsorgsförbundsfullmäktigemöte saknade vi Brändö kommun helt och hållet. Man har stora fordringar på kommunförbunden men man deltar inte i arbetet. Tack herr talman!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag uppfattar att ltl Raija-Liisa Eklöws huvudtanke vara den att det inte spelar någon större roll hur strukturerna ser ut utan att det hänger på personen. Man skall ta sitt politiska ansvar och samarbeta, då finns det inga problem. Samtidigt stöder hon den här skrivningen att vissa kompetensområden kunde föras över till landskapet, alltså centraliseras. Helt oberoende av hur strukturen är, följer inte av det resonemanget, inte ens hos ltl Raija-Liisa Eklöw. Jag tror att det är viktigt att visa respekt för dem som har andra strukturförbättringar än at man bara för över på landskapet sådan som kommunerna inte klarar inte klarar av.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Struktur behövs det till alla verksamhet, men det som liberalerna säger är grunden för den här strukturen måste vara den enskilda människans, invånarens behov av service. Vem som ordnar servicen, om det är kommunen, om det är ett privatföretag, om det är kommunförbund, kommunalt förbund, om det är landskapet, det anser vi vara av mindre bemärkelse. Att vi talar om att landskapet skall överta, är ändamålsenligheten just i den servicens kvalitet och säker också pris i slutändan. Det ropar vi efter med det här systemet. Men vi binder oss bara till en enda kommun.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Som jag ser det är det viktigaste att alla på Åland skall ha i stort sett likvärdig samhällsservice oberoende av var man bor. Efter det skall strukturen anpassas. Sedan tror jag inte att det är ovidkommande vad strukturen kostar. Den kommunstruktur vi har nu den kostar mycket och den kan inte leverera jämlik service. Nu föreslår regeringen att vi skall få en överkommun, Ålands kommunförbund, som skall ta över en stor del av primärkommunernas ansvar vad gäller ekonomi och lagstiftning. Tycker ltl Raija-Liisa Eklöw att det är en bra utveckling?

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Så länge arbetet för invånarnas bästa blir skött, jag sade det också tidigare, så anser jag inte att det är så stor skillnad på vem som utför det. Vi har inte någon skild uppfattning om det här med strukturer annat än att vi inte per automatik talar för kommunsammanslagningar. Att landskapet tar över några funktioner som ekonomiskt är betungande för små kommuner och kanske också för Mariehamn är bara bra, för då samlar man både det ekonomiska ansvaret och det kompetensmässiga ansvaret. Jag tror att vi pratar om precis samma saker. Skillnaden mellan oss är att vi inte per automatik talar om kommunsammanslagningar.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Man får en känsla av, när man hör ltl Raija-Liisa Eklöw att det är ett både och anförande. Å ena sidan försvarar hon den nuvarande kommunstrukturen men samtidigt är hon lite kritisk vad gäller kommunalförbunden och möjligheten till inflytande. Hon formulerar sig som så att det kan bli problem med närvaron och annat på mötena. När man hör att det ställs in möten på kommunalförbundsnivå, när det är dags för förbundsfullmäktigemöten och stämmor och att man inte är beslutsförda p.g.a. frånvaro, då undrar man nog hur kommunerna samtidigt kan kritisera just bristen på inflytande. Det man saknar i ltl Raija-Liisa Eklöws anförande är samsynen som vi hade på morgonsidan att någonting måste göras. Vi måste titta över den kommunala sektorn för det här kommer inte längre att fungera p.g.a. ekonomiska obalanser.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Nu har ledamoten Harry Jansson missförstått mig helt. Jag sade att jag var kritisk mot dem som kritiserade kommunalförbuden och kritiserade att man inte hade något inflytande där, just på de premisserna att kommunalförbunden har precis de politiker i sina bestyrande organ som vi har valt dit. Men om dessa väljer att inte gå på mötena så ska man inte heller efteråt komma och säga att det inte fungerar. Beträffande samsynen tycker jag att vi liberaler har samsyn så långt som att vi inte per automatik köper kommunsammanslagningsstrukturen. Vi kan tänka oss det senare, om det är det folk vill och om det blir ändamålsenligt.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag beklagar om jag har missuppfattat anförandet till den delen det gällde kommunalförbunden och inflytandesidan. Likväl måste vi hitta en samsyn om att någonting måste göras på grund av de ekonomiska obalanser som är på väg att uppstå i vårt åländska samhälle. I Finström får man 19,5 procents skatt och några hundra meter bort, i Saltviks kommun beskattas folk med 16,5 procent. Då har vi alltså en sådan obalans och är på väg mot en sådan orätttvisa att någonting måste göras. Naturligtvis ihop med de 3,6 miljoner som skall till Finström som ett extra stöd under sex år tvingar oss att ta oss an dessa frågor. Det som ledamot Slotte var inne på här i förmiddags, var att få ett system där vi har ett kommunalförbund drivet av en kommun som säljer tjänster. Det är någonting som vi alla måste börja ta till oss.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande, om vissa kommuner vill gå ihop önskar vi bara lycka till. Jag sade också i mitt anförande att utredningen som Ålands kommunförbund kommer att utföra, blir ett bra underlag för diskussion när den kommer fram. Jag tror att vi sist och slutligen är vi väldigt eniga. Vi är alla intresserade av att innevånarna i våra kommuner skall ha det så bra som möjligt.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Det var bra att ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp det här med kommunalförbunden och man har hört många klagomål på att det inte fungerar men jag håller precis med ltl Raija-Liisa Eklöw om att det är vi själva som skall titta oss i spegeln och begrunda om vi deltar i de möjligheter som finns och förankrar vi besluten innan vi går till förbunden. Jag tror att det skall fungera bara vi själva tar oss i kragen.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det är roligt att se att det är så mycket ungdomar på läkaren. Man kan faktiskt säga att det är Ålands framtid som sitter på läktaren. Jag tänker ta upp tre stycken självstyrelsepolitiskt intressanta frågor. Den första är skrivningarna om en egen åländsk konstitution. Jag har ingenting emot det. Jag tycker det mycket intressant. Från landskapsregeringens sida säger man att man vill igångsätta arbetet med att utarbeta en konstitution för landskapet Åland. Jag ser att lantrådet är inne, så det skulle vara intressant att få veta tankarna bakom.

När jag hör ordet konstitution, tänker jag mycket å en självständig stat av olika anledningar. Man säger också vidare "att syftet med konstitutionen är att samla det spridda konstitutionella föreskrifterna i självstyrelsesystemet i en enhetlig och sammanhållen landskapslag av grundlagsnatur." Grundlagsnatur, då tänker jag igen på självständig stat. Märk väl, jag har ingenting emot om landskapsregeringen vill göra lite grundläggande arbete för mitt slutmål, det tycker jag är mycket trevligt. Men ändå, det vore intressant att höra hur man riktigt tänker sig det här? Jag har heller ingenting emot att vi har en konstitution för självstyrelsen, där vi kan stärka självstyrelsens ställning i det system vi har idag. Jag har ingenting emot det utan tycker det bra, men jag skulle vilja veta lite mera. Jag skulle framförallt vilja veta hur landskapsregeringen ser på den komplettering som igen den enade oppositionen har lagt fram. Det vill säga "arbetet med konstitutionen sker parallellt med förnyelsen av det ekonomiska systemet och självstyrelselagen som ramlag i och med att konstitutionens status som grundlag först förutsätter en särskild reglering i självstyrelselagen för landskapet Åland." Den kompletteringen skulle vara intressant att höra. Är det någonting som landskapsregeringen välkomnar eller gör man det inte.

Jag vill ändå understryka att det är ganska intressant att en enig opposition motionerar om att vi skall ha en ramlag, typ modell från Färöarna. Det kan vara värt att notera och det hoppas jag också att regeringspartierna skall ta till sig.

Herr talman! Den andra saken jag ville ta upp är det som landshövdingen tog upp när han öppnade lagtinget. Han nämnde att en region som har valt att gå med i EU har en skyldighet att medverka till de återkommande fördragsrevisionerna. Det är klart att landshövdingen har all rätt att tycka det, fastän jag kanske inte delar den uppfattningen. Han nämnde också att lagtinget har haft hela fem månader på sig att behandla presidentframställningen om Lissabonfördraget och att den tiden borde ha räckt till. Det har också landshövdingen rätt att tycka fastän jag inte delar den uppfattningen. Däremot vill jag citera ett stycke i hans anförande när han sade: "I detta sammanhang vill jag avslutningsvis tillkännage den respekt som jag känner inför det arbete och det resultat som landskapsregeringen under ledning av lantrådet Viveka Eriksson har förmått att uppnå i konstruktiva förhandlingar med statsmakten gällande självstyrelsen inflytande och medverkan i EU processen." Det är klart att landshövdingen också har rätt att tycka det här. Det är vida känt att landshövdingen har ganska stora sympatier för det liberala partiet men ändå tycker jag att med det självstyrelsesystem vi har borde landshövdingen hålla utanför partipolitiken. Jag kunde ta flera exempel ifrån valrörelsen och debatter som vi bl.a. har haft från Ålands framtids sida. I självstyrelsesystemet har landshövdingen en klar och tydlig roll. En roll som jag tycker att behöver vara opolitisk.

Herr talman! Den tredje saken jag tänkte ta upp är också principiellt intressant på ett självstyrelsepolitiskt plan. Jag vill igen med hänvisning till min motion 52 där jag noterar att landskapsregeringen har 3 miljoner i kostnader för kompensationsbidraget, det som i dagligt tal kallas för LFA-stödet. Man har ytterligare 1,4 miljoner för miljöstödets och LFA:s  nationella tilläggsdel. Det här är någonting enligt mitt förmenande som helt klart hört till rikets behörighet. Landskapet betalar år efter år 4,4 miljoner är det för nästa år för någonting som hör till rikets behörighet. Igen, jag har ingenting emot att behörighet övertas från riket, tvärtom jag vill ju ta över allt på sikt, men då bör också de ekonomiska konsekvenserna av ett sådant övertagande hänga med. Tittar vi på självstyrelselagen så ser vi att styrning av lantbruksproduktionen typ strukturstöd och sådan, det hör landskapets behörighet. Det kan vi utläsa i självstyrelselagen 18 § punkt 15 medan priset på lantbruksprodukter hör till rikets behörighet. Det ser vi i självstyrelselagens 27 § 15 punkt. De här frågorna har börjat gå alltmer in i varandra så det är inte så lätt att avgöra vad som prisstöd och vad som är strukturstöd. Men ändå enligt mitt förmenande har vi här ganska stora kostnader för sådant som de facto hör till rikets behörighet.

Det intressanta finansminister Perämaa är att jag tror att det kan finnas flera sådana här fall. Det borde man gå igenom noggrant ifrån förvaltningens sida. Vi föreslår i den här motionen att under året upptas förhandlingar med riksmyndigheterna om att uppnå en justering av klumpsumman för att kompensera de merkostnader landskapet fått p.g.a. övertagande av stöd som hör till rikets behörighet. Det är specifikt motionen men jag tycker att man på ett principiellt sätt plan ska titta igenom det här. Det var det jag tänkte framföra nu.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Tre kommentarer till kollegan Erikssons anförande. För det första, visserligen har landshövdingen rätt att tala här i kammaren t.o.m. fram om andra. Men i hans frånvaro vore det nog parlamentariskt juste att vara försiktig med den där typen av kommentarer framförallt i hans nu, som jag hoppas tillfälliga frånvaro. För det andra vad sedan gäller konstitutionen så diskuterade vi redan dess kopplingar till ramlagsprojektet i våras. Jag var för det och mitt parti är för det. Därutöver kan man säga att vad gäller skillnaden mellan konstitution och grundläggande natur eller grundlagsnatur, är det så att termen konstitution på många språk använder man i vida större bemärkelse än grundlag. Då uppstår problem med termen grundlagsnatur. Med det avser, förstår jag, landskapsregeringen en lag av grundläggande natur. Vi brukar skilja mellan lagar av grundläggande natur och organisk natur i författningsrätten. Det här som nu budgeten talar om  är lag av grundläggande natur eller grundlagsnatur, eller i korthet tvåtredjedelskaraktär.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! När det gäller den första kommentaren, visst vicetalman Jansson, känner jag till att landshövdingen har full rätt att tala och det skall han också ha. Däremot tycker jag att jag också har full rätt att kommentera. Jag behöver inte vara försiktig. Så mycket behöver jag inte buga för överhögheten att jag måste vara försiktig med att säga det jag vill säga. Jag har synpunkter på landshövdingens roll i självstyrelsesystemet.

 När det gäller Ålands konstitution igen, så tror jag att det rent av var författaren bakom de här orden som uttalade sig. När man definierar en lag i grundlagsnatur så har jag svårt att se hur de skulle passa in i självstyrelsesystemet. Jag vill understryka att jag inte har någonting emot det men jag har svårt att se hur det skulle kunna passa in. Samtidigt är jag tacksam om man vill göra ett grundläggande arbete så att vi har en helt självständig konstitution den dag vi behöver den.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Jag har den uppfattningen om lagstiftningsprocessen just nu att när de här ärendena som ligger först i handlingsprogrammet avseende hembygdsrätt, näringsrätt, rösträtt och andra inflytandefrågor är avklarade kommer följande till konstitutionen. Jag har också förstått och utgått ifrån att när det projektet går vidare här i det parlamentariska Åland vi också skall bereda oss på ingrepp i både Finlands grundlag och självstyrelselagen för Åland. Inte så långt ifrån, enligt min mening, de tankar som finns i motionen.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Allt det där låter bra. Tillåt mig nu att ha mina dubier. Om vi får en starkare konstitution för Åland blir ingen gladare än jag. Det vore intressant, nu vet jag att vicetalman Jansson inte kan svara på det tyvärr, att veta om den komplettering den samlade oppositionen föreslår hur den passar in i de tankar man har ifrån regeringens sida. Det var egentligen min huvudfråga.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! När landshövdingen talade till oss här den tredje november kunde vi inte svara. Eftersom landshövdingen har rätt att tala här så fort vi har plenum så kan han kommenteras, vilket gjordes här. Landshövdingen sade, att är man en gång medlem så har man en skyldighet att medverka till fördragsrevisioner. Tyvärr har Irland, Frankrike, Holland, Storbritannien inte förstått det här som landshövdingen säger. Inte heller vi här i lagtinget förstår det eftersom vi lever i en annan värld idag än för tretton år sedan när vi blev medlemmar. Vi har lärt oss väldigt mycket under resan för att kunna delta i det som konstitutionen inom EU säger så måste vi som lagstiftande församling ha någon rätt att agera. Därför är det viktigt att man här i lagtinget för den diskussionen som ledamot Eriksson gjorde.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det är onödigt att man tackar för det som den ena och den andra säger men det var inte någon direkt replik emot mig. Däremot tycker jag att det var en bra komplettering till det som jag sade. Så jag bugar lite försynt.

TALMANNEN: Replikväxlingen är därmed avslutad.

 

Ltl Jan Salmén:

Fru talman! Som centerledamot i lagtinget tänker jag inte kommentera de ekonomiska sakerna så ingående för vi har diskuterat dem redan. Jag tänkte ta upp lite andra saker som har diskuterats i samhället nu på senare tid. Först tänkte jag ta upp den här resurs- och behovsplanen. Det största problemet med den var vems idé det var när den kom. Jag tycker själv att det är en bra början att den äntligen har kommit nu. Den är kanske lite vag i formuleringarna om vad vi skall göra när det blir kärvare tider men det kanske går att förbättra den under tiden. Det jag skulle önska som ett utlägg från resurs- och behovsplanen framöver är en plan för ekonomisk styrning eller en kostnadskalkyl för de olika projekt landskapet investerar i att man får klart för sig vad hela projekten kostar. Till exempel att man inte bara får ihop pengarna till bygget eller bara början av bygget är det ofta, utan att man får till hela projektet och vad det kostar i framtiden. Vi har haft dåliga exempel på det. För t.ex. KK-huset fick man ihop pengar till nästan hela huset, men sedan måste det skjutas till extra och nu har vi hört här i debatten att det inte är klart hur driften skall gå till. Det tycks inte vara någon som vill vara där. Därför borde man ha en plan på alla större satsningar så att man kan se i framtiden vart pengar går och hur mycket det blir i drift när projekten är förverkligade.

Sedan tänkte jag också kommentera några saker som har varit upp i diskussioner och i tidningar. Det har ju tillsatts en kommitté som skall se över näringsrätt och jordförvärv. Det har diskuterats att t.ex. hembygdsrätten nästan skall avskaffas. Det är jag själv emot. EU har godkänt detta som ett instrument för att vi skall kunna använda det i vår självstyrelse och det tycker jag vi skall ha framöver. Det kan hända att vi behöver ändra en del på den för t.ex. studerande, som det framgick här i tidningen, ofta är borta längre än fem år. Tiden behöver kanske förlängas så att man inte tappar hembygdsrätten men som vi vet är det inte så svårt att få tillbaka sin hembygdsrätt när man kommer tillbaka. I debatten låter det som om man har tappat hembygdsrätten för evigt, men det stämmer inte.

Näringsrätten som vi har anses så byråkratisk och besvärlig. Men den erfarenheten jag har ifrån de branscher jag sysslat med, tycker jag inte att det har varit något bekymmer. Det har inte varit svårt att få hit olika underentreprenörer som inte har näringsrätt och jobba utan ofta är det en fördel när de förstår att vi har ett eget system. Jag tror att vi får en översyn och en debatt om detta framöver.

Beträffande jordförvärvsrätten har det kommit nya sätt, man kan kanske inte säga att de kringgår, men i varje fall har man genom aktiebolag sålt tomter med hus på. Förfaringssättet kan användas till en viss del men det behöver vara ganska restriktivt och på planerade områden med klara villkor när man sätter igång. Jag hoppas att diskussionsunderlaget, när arbetsgruppen har sitt utkast klart, att vi kan få klarare direktiv och i synnerhet att vi får allmänheten att förstå vad vi har för regelverk här så att vi kan utveckla samhället och till en viss del släppa systemet fritt med aktiebolag men inte helt och fullt. På Åland finns ett ordstäv "Det r bättre att mjölka kon än att slakta den." Det är mera långsiktigt att vi skall ha en turistnäring som inte dör ut så fort.

Jag vill prata om att vi här på Åland har en bra färjtrafik som gynnas utav vårt undantag i skattereglerna. Men nu blir man lite bekymrad när man vill ha undantaget kvar, men flagga ut vissa utav fartygen och tjäna ännu mera på taxfreeförsäljningen. Vi får hoppas nu att vi får sådana regelverk att vi kan komma tillbaka och bli åländska rederier och hjälpa till med de infrastrukturella satsningarna som behövs och som vi behöver gemensamt med våra rederier och andra företag inom den här näringen.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Ltl Jan Salmén tog upp de här frågorna om näringsrätt, jordförvärvsrätt och hembygdsrättsfrågorna. Det är riktigt att vi har en parlamentarisk arbetsgrupp som arbetar med de här frågorna och alla partier som är företrädda i den här församlingen jobbar med de här frågorna. Jag kan försäkra att vi ser på frågorna seriöst och arbetar på ett genomgripande och duktigt sätt. Farhågorna har vi förstås tittat på och försöker lösa hur det här regelverket skall se ut i framtiden. Det som skrivs i tidningarna om slopande av hembygdsrätten, det kan jag garantera att jag personligen inte för någonting sådant. Jag tror att Salmén kan ha full förståelse och lita på att den här gruppen gör ett gediget arbete.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Det hoppas jag verkligen. Debatten har inte blivit emot sagd. Det är synd tillika för vissa saker är inte riktiga som har sagts i debatten i tidningen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det äger givetvis sin riktighet att vi måste bli bättre på att kunna beakta driftskostnader av investeringar i vår budgetering också. Visst beaktas det, men det syns inte tydligt i samband med själva anslagen för byggandet. Det diskuteras inte så väldigt mycket heller i samband med budgeteringar. Men jag hävdar att det jag anförde igår när vi inledde debatten, att jag och landskapsregeringen skulle föredra att man går över till affärsbokföring i stället för den budgetuppföljning vi har i system nu. Vi har dem parallellt kan man säga. Där belastas driftsbudgeten av avskrivningar vilket också är drift och kommande renoveringar och underhåll av de investeringar som man gör. Jag tror att om vi skulle komma över till det så kommer vi att få en bättre bild av driftskostnaderna framöver också.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Jag håller med om att det blir överskådligare och mera lättläst med en annan bokföring. Men beträffande projekten är det en brist när man skall ta ställning till dem eftersom man vet att summorna nästan säkert är i underkant tagna bara för att man skall få igång projekten. Sedan vet man att de kostar mycket pengar i framtiden som man inte ens har räknat ut utan man gör en gissning. Vi vet att så fort man bygger någonting så blir det kostnader som följer med.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Beträffande skatteundantaget är det så, och det var grundbudskapet i det som ledamoten Salmén anförde som jag uppfattade det, att vi måste ha sådana regelverk och stödformer på EU-nivå och nationellnivå och också på landskapsnivå att våra rederier flaggar åländskt allra helst. Det är det bästa givetvis. Men jag vill ändå för min del säga att jag inte kan medverka i en diskussion där man skulle ifrågasätta skatteundantaget i sig. Eftersom skatteundantaget har haft en oerhörd betydelse för våra rederiers verksamhetsförutsättningar.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Då uppfattade nog ledamot Perämaa mig fel om han trodde att jag var för att ta bort skatteundantaget, men det är ju så att utnyttjar man det så måste man också ta ett visst samhällsansvar också. Man kan inte bara mjölka kon man måste också ge den lite mat. Man måste kunna vara med i samhällsutvecklingen och inte bara ta fördelarna.

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Ledamoten Jan Salmén tog upp de här frågorna som den parlamentariska kommittén för jordförvärv, näringsrätt och hembygsrätt arbetar med. Den kommittén arbetar och vi kommer att så småningom komma med en rapport och jag kan inte på något sätt föregå någonting där, annat än att säga att vi arbetar väldigt seriöst och grundligt med den. Det andra som hörde till det här arbetet var att det i tidningarna har framförts olika saker, rapporter o.s.v. som inte alltid har varit helt riktiga. Det har också kommittén valt att inte kommentera i det här skedet. Däremot har vi tyckt att det borde ligga i landskapsregeringens intresse att kommentera sådant som inte är korrekt i de rapporter från olika organisationer som har offentliggjorts. Jag håller också naturligtvis med om det här citatet "att det är bättre att mjölka kon och inte slakta den". Vi har också sagt i gruppen "att vi skall inte såga av den kvist vi sitter på."

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Jag får tacka för den informationen. Jag har saknat det att den här debatten inte har varit emot sagd utan man har fått föra buskpropaganda här som jag tycker att inte har varit riktigt saklig. 

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Vtm Gunnar Jansson:

Fru talman! Näst efter rätten till livet är rätten att yttra sig och att ha åsikter, den viktigaste och mest grundläggande mänskliga rättigheten. Vi äger alla ordets frihet burkar det utformas. Jag är den sista som skall föreslå någon ordning, men sättet varpå vi begagnar dessa friheter är oftast avgörande i det mänskliga umgänget. I politiken är ordet vårt redskap såsom i kyrkan. Jag talade igår om förtroende. Hur jag föreställer mig att man bygger förtroende, bevarar det och i bästa fall både förädlar och förkovrar förtroende.

När vi talar om en konstitution för Åland, så åtminstone i min värld har mervärdet med ett sådant projekt huvudsakligen gått ut på två saker: För det första, stabilitet, för det andra, förtroende. Jag har den uppfattningen, baserad på det jag har varit med om, att en konstitutionell ordning i självstyrelsesystemet enligt vilken den offentliga makten på befolkningens vägnar, ålänningarnas vägnar utövas av oss under ordnade former. Jag säger att de inte nu är ordnade, men med en stabilitet och sammanhållning och samlat grepp, tror jag gör att den röst och de ord självstyrelseorganen använder vinner i stabilitet och i tilltro. Jag menar alltså att i det förtroende som alla behöver i hela världssamfundet, ingen är längre isolerad, behöver vi i vårt samhällsbygge tillsammans med våra grannar av följande skäl:

För det första, när vi utvecklar självstyrelsen i självstyrelsesystemet är det inte för systemets skull utan det är för människornas skull. Självstyrelselagen för Åland är en lag som Finlands riksdag stiftar. Vi stiftar den inte ensamma men vi har inflytande och mycket stort inflytande, både över dess tillkomst och lagstiftningsprocess samt godkännande och uppföljning. I själva verket är det så att uppföljningen ankommer på oss. När vi förenar de här två sakerna, ett konstitutionellt projekt för att skapa stabilitet och förtroende här hos oss med ett projekt om ändring och förbättring av självstyrelsesystemet och troliga ingrepp i grundlagen för Finland, självstyrelsesystemet i en riktning mot ramlag, krävs förtroende. Vi klarar inte av det här själva. Jag sade igår att Finland behöver en Ålandspolitik och Åland behöver en Finlandspolitik så är det inte för att fjäska för någon eller göra sig till eller underkasta sig eller vad man nu ibland hör i debatten. Tvärtom! Skapa ett förtroende där vi talar i egen sak men under de realistiska normer och former som omger vårt självstyrelsesystem och det bygger på förtroende och det är framkomligt om det förtroendet är ömsesidigt. Det här låter lite tjatigt men tro mig på mitt ord. Det är så. Därför förmenar jag ingen rätten till ordet. Men nog säger så här, att när landshövdingen enligt självstyrelselagen på Republikens presidents vägnar öppnar lagtinget och anför de åsikter han anför, kan man ha olika åsikter om värdet i det förtroendeskapandeskapande projekt det innebär att här i vederbörandes, och därmed Presidentens frånvaro, den var fysisk, medan landshövdingens ombudsmannaskap omspände Presidenten och gjorde landshövdingen till ombud, kunde hanteras på ett annat, möjligen mera konciliant sätt. I korthet, jag vill inte göra den här frågan till någon stor fråga eller större än vad den behöver vara men det gav mig ett tillfälle att återigen tala för behovet av förtroende, ett ömsesidigt sådant. Som jag tror, att ett konstitutionellt projekt på Åland i hög grad kan medverka till att forma.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! När det gäller landshövdingens rätt att använda sitt ord så fritt som möjligt, så har han givetvis den rätten. Det hoppas jag att också jag har. Däremot om jag tycker att han går in för mycket på det partipolitiska, lägger för mycket partipolitiska värderingar i vad han säger, så anser jag att jag också har rätt att framföra det. Vi kanske lämnar den biten. Det intressanta är det här med ny konstitution. Vicetalman Jansson säger att med en ny konstitution så skulle vi få mera stabilitet, vi skulle få mera förtroende jämfört med vad vi har idag. Nu förstår jag inte riktigt skillnaden mot dagens system. Det kan säkert vicetalman Jansson förklara för mig, med den stora erfarenhet och det kunnandet han har när det gäller de här frågorna. När det gäller en landskapslag av grundlagsnatur som landskapsregeringen föreslår, det förstår jag inte riktigt heller. Vi har inte den möjligheten att instifta någon sådan lag inom självstyrelsesystemet men det är möjligt att det någonting som jag har fått om bakfoten även där.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Det kan vara en lek med ord, men lagtingsordningens nuvarande § 55 är formulerade såsom den är och den som då tillkom i början på 1970-talet är basen för det här tänkandet. Om och när lagtinget antar en landskapslag innefattande en konstitution för Åland så kan det bara ske med stöd av 55 § lagtingsordningen. Den har den utformning den har och lagstiftningsordningen är där tvåtredje dels majoritet i lagtinget, punkt. Naturligtvis kommer en sådan lag att undergå efterhandskontroll, troligen en mycket noggrann sådan. Men det är de instrument vi har i självstyrelsesystemet, att stifta det som jag kallar grundläggande lag, till åtskillnad från organisk lagstiftning. Jag vet att termerna på svenska är komplicerade, basic law, organic law, så heter de på engelska.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Jag vet inte om jag fick det här med grundlagsnatur klart för mig med den här förklaringen men vi lämnar den biten. Det som tyckte var speciellt intressant, var att vicetalman Jansson sade att med ny konstitution, och notera att jag redan i mitt tidigare anförande sade, att jag har ingenting emot en sådan, tvärtom. Jag välkomnar den. Men han sade att det skulle medföra mera stabilitet och mera förtroende och då upprepar jag min fråga, vad skulle det tillföra nytt jämfört med det system vi har idag? Det tycker jag skulle vara intressant.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Om jag får uttrycka det så här. Jag har tänkt mig det i all anspråkslöshet. Det är ett dokument som jag har delat ut. Jag föreslår där i första kapitlet i konstitutionen, själva grunderna för rättsordningen och samhällsordningen, basen för självstyrelsesystemet, dess syfte både horisontella och vertikala utsträckning men därutöver sedan grundläggande bestämmelser om demilitariseringen, språkskyddet och en utfyllnad av de luckor som de facto råder i den nuvarande konstitutionella ordningen för Åland, t.ex. självstyrelselagen 40 § om ordningen för stiftande av undantag från språkskydd inom undervisningssektorn eller hur landskapet medverkar eller motverkar värnplikt för ålänningar. Det finns en uppsjö av grundläggande bestämmelse som för närvarande saknar reglering. Det är det jag avser med stabilitet och förhoppningsvis förtroende.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Vicetalman Gunnar Jansson har nu vid flera olika tillfällen talat om den åländska konstitutionen och alla har vi fått det intrycket att det här är hans samlade erfarenheter i frågor av den här naturen och den är säkert värdefull den erfarenhetsmassan. Men åtminstone ur socialdemokratisk synvinkel är jag inte beredd att köpa grisen i säcken om jag får uttrycka mig så vanvördigt i det här sammanhanget. Vi måste nog få se mera konkret vad det här förslaget skulle innebära, annars är det för mig mera teologi tillsvidare än politik. Jag vet att vicetalman Jansson också har dragning till det kyrkliga, så han får tona ner de klangerna och komma till "the point". Vad är meningen med det här och på vilket sätt skulle den åländska självstyrelsen bli bättre?

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! För att där skulle de spridda konstitutionella bestämmelserna som nu finns i fem olika lagar samlas i en lag. Där skulle syftet med självstyrelselagen slås fast på en konstitutionell nivå. Där skulle språkskyddet tryggas på ett helt nytt sätt. Där skulle det ingå normer hur demilitariseringen och neutraliseringen upprätthålls också från befolkningens sida på Åland, ja som en angelägenhet för andra och där skulle alltså en närmare finfördelning än för närvarande gäller i landskapsregerings lag och lagtingsordning ingå hur medborgarnas medverkan och påverkan i den här maktutövningen skulle förkovras.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Det var en bra precisering det där men det som fortfarande, tycker jag är lite metafysiskt är att man talar om konstitution. I vilket hänseende kommer det här att ha verkningar utöver Åland? Hur kommer det att inverka på självstyrelsen, eventuellt på Finlands grundlag om konstitution bara används i symbolisk bemärkelse? Det känns mest som ett städjobb att få de här centrala lagarna i ett paket. Det här med konstitution, och det har jag sagt åt vicetalman Jansson, det kräver också att det finns en domstol som i tvister i relation till konstitutionen kan avgöra det. Det har jag inte hört någonting om hur det skulle gå till. Vi måste få se ett konkret förslag.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Det här får inte bli en hemlig basar. Absolut inte. Tvärtom. Vi äger ordets frihet, yttrandefrihet och allt skall ske under stor öppenhet. Som jag nämnde i en tidigare replikväxling är min bild av tiden den, att viktigare saker har nu gått före i regeringens handlingsprogram och att det här projektet som naturligtvis måste ha en parlamentarisk beredning, inte kan bli en religiös eller annan föreställning från en enkel vicetalmans sida, kommer sedan när tiden är mogen. Jag är övertygad om att lantrådet är mera kompetent att vägleda oss i den frågan om hon eventuellt har tid att lyssna. Tack så mycket!

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman! Det har varit en intressant debatt och jag har lyssnat på debatten. Jag vill först göra en rättelse angående finansmotion 1. Där har det sagts att den samlade oppositionen har skrivit under den, men det stämmer inte för jag har inte skrivit under den. Anledningen till att jag inte har gjort det är av olika orsaker. Dels finns det indikationer i budgeten som säger att landskapsregeringen skall vidta åtgärder när det gäller den ekonomiska politiken. Jag tycker att man hade fel inriktning när man fokuserade på resurs- och behovsplanen som jag i och för sig tycker är ett omodernt instrument. Att göra planer för flera år när man vet att ekonomin kan ändra på några månader. Jag tycker att de mångåriga planerna gick i graven med öststaterna och Sovjet. I stället för att fokusera på resurs- och behovsplanen skulle jag ha velat ha in mera fokus på en strukturomvandlingsplan. Vad skall vi göra för strukturförändringar i vårt samhälle för att klara ekonomin? Och den sista orsaken till att jag inte skrev under, förrän jag lämnar det här och går in i sak, är att jag av princip och p.g.a. ett vallöfte aldrig kommer att gå i allians med självständighetsrörelsen.

Det som bekymrar mig idag har varit, som jag och ledamot Sundback och lantrådet var i ett replikskifte i, faktauppgifterna i resurs- och behovsplanen, där man sätter ett utgiftstak på år 2010 på 324 miljoner. Då har man satt nivån på utgifterna, men man säger inte vad nivån på intäkterna är annat än att man som enskild måste söka upp dem. Då hittar man, för det första att utgifterna ökar från 318 miljoner till 324 miljoner. Där har man 6 miljoner ofinansierat. I årets intäkter tar man till 318 miljoner, 10 miljoner av tidigare års överskott. Där har man 16 miljoner ofinansierat. För det tredje säger man att skattegottgörelsen kommer att vara 13-14 miljoner jämfört med årets 22 miljoner. Det är minus 7, 8, 9 miljoner lite beroende på. Då är man uppe i nästan 24 miljoner i förhållande till årets budget. Sedan säger man att får man igenom den här rederibeskattningen så kommer skattegottgörelsen att sjunka till 8 miljoner. Då är vi uppe i närmare 30 miljoner minus nästa år om siffrorna som landskapsregeringen har lagt fram stämmer. Det utgår jag ifrån att de gör utgående från de fakta och den statistik man har idag.

Nå, vilket är mitt bekymmer? Jo, det är precis samma som man beskrev här tidigare, 2001, 2002, 2003, 2004 när jag själv var finansansvarig att man måste göra strukturförändringar. Då tittar man i resurs- och behovsplanen. Vad är målet de kommande tre åren med kanske ett ackumulerat underskott under de tre åren på 75 miljoner, om de här siffrorna skulle slå in? Åtgärden är att möjligen ta bort eller strukturera om så att man sparar 25 personer. Vad gör 25 personer i pengar? Låt säga att det är en medelkostnad för landskapet på 50 000, det gör 1,25 miljoner. Vart kommer vi med det? Det förstår alla att det inte ser så bra ut om de här inkomstsiffrorna slår in, vilket jag tror att det finns risk för att det gör. Ytterligare en hotbild är PAF intäkterna som är enorma idag. Vi vet inte vad Finlands riksdag stiftar för lag om några månader och vad den får för konsekvenser för PAF. Vad vidtar myndigheterna sedan på basen av den lagstiftningen för åtgärder? Det är ytterligare ett hot. Finansoron och den konjunktur vi är i, tvärt emot vad ledamot Jan-Erik Mattsson sade igår, är vi oerhört beroende av vår omgivning när det gäller export. Det är bara att ta hela rederinäringen, ta Crosskey, Chipsen, Trädgårdshallen, Optinova och liknande, alla är beroende av vår omgivning och därmed finanskris. Visst, skulle jag vilja se lite mera konkreta åtgärder och fastare tag. Jag har själv suttit i opposition, jag har stött regeringen, jag har suttit i regeringen o.s.v. Därför vill inte jag stå här och peka ut någon att det är dens fel och jag har varit duktig och den har varit duktig. Jag tror att det enda sättet att lösa det och ta Åland igenom det här, är att vi gör en bred partipolitisk överenskommelse mellan alla partier, där ingen har populistiska utspel när man måste vidta åtgärder. Det tror jag vi skulle tjäna på och det skulle också visa att vi är mogna att ha ett parlament i en krissituation.

När man går in på åtgärder, kan jag personligen framföra förslag som att jag inte tycker att vi skall hålla på med eget skogsbruk t.ex. Jag ifrågasätter att vi skall hålla på och projektera täckdikning och vägar. Det kan privata göra. Vi borde göra någon form av reform på gymnasialstadiet. Vi borde hitta andra lösningar i skärgårdstrafiken. Per anställd kostar det landskapet enligt budgeten 81 561. Det är orimliga kostnader. Jag är inte ute efter någon enskild, inte efter skärgården och inte trafiken, men vi måste hitta nya lösningar. Jag tycker det är lite synd i ett sådant här läge.

Vi har våra EU program som i grunden är bra när det gäller investeringsstöd för konkurrenskraft och dylikt. Vi har samma möjligheter inom jordbruksprogrammet som andra regioner och de har vi gått med i. För att ge samma villkor har jag inte någonting emot dem men det som är lite förvånande i ett sådant här läge är att nya bidrag som inte behövs införs. Jag tänker på flis, vindkraft, kanske hur man läser om bostäder, miljöbilar och dylikt. Vi har inte råd med det här om era egna siffror slår in. Men kom ihåg vad jag sade. Jag är inte ute efter någon enskild, jag är inte ute efter landskapsregeringen, jag har inte skrivit på finansmotion nr 1 utan jag hoppas att hela lagtinget vågar ta ett samlat grepp. Tack fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Fru talman! Med talmannens tillåtelse har jag fått en möjlighet att svara på frågorna i form av ett anförande. Det är säkert bra eftersom en minut är en kort tid.

Jag uppskattar den ansvarfulla ton som ledamoten Strand hade i sitt anförande och uppfattar den ärliga viljan att vi tillsammans skall ta oss genom finanskrisen och lågkonjunkturen som kommer. Det har många sagt här också jag. Det är otvivelaktigt så att vi står inför en besvärlig situation. Jag sade själv här vid presentationen av budgeten igår att vi kommer att få, jag tror jag sade fula men media skrev sura det spelar ingen roll, i budgetar och bokslut framöver. Siffrorna och diagrammen som vi väljer att presentera visar just det här också. Men det finns så många osäkerhetsmoment på intäktssidan så det är inte ändamålsenligt att vara mera detaljerad än så här. Visst kan det bli, under de kommande åren, kan det bli underskott på flera tiotal miljoner euro. Slår allt på intäktssidan ut såsom vi har beskrivit att det kan göra, så blir det på det sättet. Vi kan nå en budget i balans ser jag, såsom oppositionen förutom ltl Jörgen Strand har begärt i sin finansmotion nr 1, att inkomsterna och utgifterna skall balansera. Om vi stryker investeringarna, om vi går till finansministeriet att vi inte vill ha någon tonnageskatt, om vi frångår de skattelättnader som vi själva vill ha, men jag tycker absolut inte att vi skall göra på det sättet. Absolut inte. Som jag sade tidigare jobbar vi för ett tonnageskattesystem, vi vill investera och stimulera den vägen under lågkonjunkturen. Vi vill också bibehålla de skattelättnader plus det som vi föreslår i budgeten. Gällande tonnageskatten skulle jag säga det, att i det diagram som finns i resurs- och behovsplanen är det beaktat som att det slår fullt ut som så att alla rederier med sina fartyg skulle gå med i systemet. För det första är det inte säkert att det blir på det sättet tyvärr eftersom vi, utgående från den finska propositionen vet att det finns problem i det lagförslaget, så att det inte är säkert att våra passagerarrederier går med. Det skall vi försöka ändra på. Men i diagrammet för skattegottgörelsen finns det ett utslag från dag ett, alltså 1.1.2009 att vi tappar 5-7 miljoner euro. I den proposition och den lag som kommer att komma och bli beslut om finns det en 36 månaders period inom vilken rederierna skall ha möjlighet att gå in i systemet. Det är först när de går in i det som det här skattebortfallet faller ut. Här finns en 20 miljoners skillnad under den här valperioden som man inte vet hur det går med. Det kommer att bli underskott med all sannolikhet, men vi vill ändå och tror bestämt att det är bättre att stimulera under lågkonjunkturen för att vi skall vara bättre rustade och komma bättre ur den än om vi bara skulle ha det som första mål att ha budgeten exakt i balans och inte göra någonting över huvudtaget.

Jag tänkte ännu säga att även om det här blir underskott har landskapet så stora reserver att om inte siffrorna ändrar från detta dramatiskt, vilket de också kan göra, så kommer vi att klara av att hantera detta utan att röra utjämningsfonden.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Jag har inte talat om att strypa investeringar eller stimulans till olika sektorer, tvärtom. Det är viktigt, men bekymret är strukturen och kostnadsstrukturen. Oberoende om det var 2,2 eller 5,9-6,2 har man inte brutit trenden på det. Samma diskussion har hållits i vårt fullmäktige att bryter vi inte trenden, vi hade kurvor på det utgående från tidigare år, och fortsätter med samma struktur skulle en skattehöjning ätas upp på två år. Det fanns otroligt fina nyckeltal. Man kan överföra dem och jag satte i går kväll och gjorde det på landskapets budget. Ändrar man inte strukturerna och får ner kostnaden på driften och konsumtion så kommer man bara att äta upp överskotten i balansen och i förlängningen i utjämningsfonden och så står vi där med fel struktur i alla fall. Detta måste vi tillsammans ta tag i. Det brådskar om de här siffrorna skulle slå in bara till hälften.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Jag håller med om det där till hundra procent. I det arbetet som vi har igångsatt och som vi har utlovat i resurs- och behovsplanen, även om ledamoten Strand tycker att det är ett gammalmodigt sätt att arbeta, så har vi förbundit oss till att vi skall minska på förvaltningen och därigenom minska på driftskostnaderna. Vi har också angett för majoritetsblockets del vilka de kärnområden är som vi prioriterar högre. Det här är en strukturell omvandling att man fokuserar mera på vissa områden och mindre på andra. Det här arbetet är igångsatt och det kommer att leda till resultat redan under år 2009. Eftersom situationen har förändrats kommer det att fokuseras än mer på det arbetet under 2009 än vad budgetboken anger. Vår ledningsgrupp har börjat jobba med frågan och vi skall nå resultat och jag är mycket glad att vi till synes kan göra det tillsammans.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Jag sade att jag inte tycker om de fleråriga Sovjetplanerna, men däremot finns det ganska mycket innehåll i det här som man kan plocka siffror och se och det är bra. Det var kanske något missförstånd. Det som var intressant är att ledamot Mats Perämaa sade att han har presenterat, inom majoritetsblocket, vilka förändringar och prioriteringar man tänker göra i framtiden. Det skulle vara intressant om ledamot Perämaa kunde lyfta upp dem annat än på det generella planet vård, skola, omsorg, för det är vi totalt eniga om att vi skall prioritera. Men för att få ner kostnaderna och göra struktur kommer vi att vara tvungna att ta tag i eget skogsbruk eller vilka prioriteringar man väljer. Det kan säkert variera lite mellan oss partier.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Jag förstår intresset av att diskutera detaljfrågor sedan, men i och med det här dokumentet har vi satt igång arbetet och det här betyder givetvis det att också lagtinget säkert kommer att få diskutera de konkreta åtgärderna under nästa, kanske i ett tidigt skede.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det skälls mycket på EU:s konsumentstöd eller som det kallas i dagligt tal, jordbruksstöd i alla sammanhang. Många jordbrukare mår verkligt illa. Jag visade i finansmotion nr 52 på en modell där man kunde spara faktiskt 4,4 miljoner av de här pengarna. Märk väl, utan att det drabbar jordbrukarna. Jag förväntar mig att finansministern eller näringsministern på något sätt skulle kommentera om det här är ett intressant förslag och någonting som man skall vidta åtgärder för eller? Varav denna tystnad?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! I budgeten  under rubriken "Beredskap att möta framtida utmaningar", skriver vi om det ekonomiska systemet och klumpsumman hur den har utvecklats i förhållande till att samhället har utvecklats. Under den rubriken och målsättningen under den, så finns det gott och väl utrymme för att lyfta den frågeställning som ledamoten Eriksson här nämner och nämnde i sitt tidigare anförande. Det har vi tagit till oss.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Begärs ordet? Ingen diskussion. Den inledande allmänna diskussionen är härmed avslutad och lagtinget övergår till att diskutera huvudtitlarna 42 och 43. Landskapsregeringens och kansliavdelningens förvaltningsområde.

Begärs ordet?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Fru talman! Nu har vi kommit så här långt att vi har kommit in på avdelningarna. Jag kan inledningsvis informera om att det har varit mycket intressant att delta i budgetarbetet. Det är första gången för mig och som ni alla förstår har det hänt ganska mycket. Vi började staka ut hur det skulle se ut i början av augusti och efter det har det hänt ganska mycket i finansvärlden. Men i det budgetförslag som ligger har vi beaktat de senaste siffrorna och har gjort våra prioriteringar som ni alla har läst.

Det mest akuta som ligger på mitt bord, hela regeringen är ansvarig förstås, är PAF och lotteridiskussionen som nämndes kortfattat igår av lantrådet. Lagstiftningen som är på gång i riket kommer att stadga att vi eventuellt inte skulle ha rätt att ta emot spelare på finska fastlandet. Det här rör sig om stora summor, kanske 20 miljoner euro. Där har nuvarande landskapsregering en beredskap att försöka tackla den här utmaningen. Vi har varit i kontakt med den fastländska regeringen, vi har diskuterat med tjänstemän, vi har gett utlåtanden och försöker på alla sätt påverka via politik och tjänstemän. Vår egen lagberedning har också inlett ett arbete med ett licensförfarande lagstiftning som baserar sig på Franckes utredning från Sverige för att en så bred beredskap som möjligt att kunna möta dessa stora utmaningar.

Jag går nu in på frågorna. Jag har ganska många så jag försöker plocka ut dem som är mest politiskt intressant. Jag börjar med radio- och TV-frågan som tidigare har debatterats här i lagtinget. Som ni ser är förslaget på media-avgift 220 euro. Det är inte licens utan en media-avgift vårt handlingsprogram men i talspråk talar man om licensavgift. Ålands radio och tv har ett public serviceuppdrag, en allmän nyttig rundradioverksamhet. Enligt reglerna skall den främja demokratin och garantera åsiktsfrihet och en obunden journalistik. Den skall också informera om självstyrelsens grundläggande principer och utgöra ett allmänbildande forum. Förhöjningen som vi har i förslaget är enbart en indexjustering sedan 2002. Sedan dess har det inte skett några förhöjningar. Uppbörden och indrivningen är dyr och belastar radions anslag med drygt 100 000 euro. I riket är licensavgiften 224 euro. Motiveringen till förhöjningen här är att kunna fortsätta med nuvarande verksamhet. Vi har gått igenom budgeten med röd penna och Ålands radio och tv är inget undantag. Förhöjningen innebär att de kan fortsätta med nuvarande verksamhet men det ger inte möjlighet att gå in på ett eget tv-spår. Detta för att hålla kostnaderna nere. Vi har haft täta diskussioner med Ålands radio och tv och förvaltningsrådet och situationen är ganska kritisk nu. Det egna kapitalet var nästan slut så åtgärder behövs för att kunna fortsätta. Detta motiverar höjningen till 220 euro. Upphovsrättskostnaderna för radioverksamheten betalar Ålands radio själv. Kostnaderna tas inte av samhällsmedel utan radion betalar själv för radioverksamheten närmast från Sverige för att kunna återsända public service kanaler därifrån. Detta faller också våra åländska kabelbolag till godo. De får också återsända public service kanaler från Sverige tack vare systemet jag just beskrivit.

I budgeten finns det också en skrivelse om att vi har en grupp som ser på dessa frågor. Gruppen har mandat att se på organisering, finansiering och lagstiftning för att få ett helhetsgrepp om Ålands radio och tv:s framtid. Det här är en ganska stor fråga och vi har kommit ganska långt i diskussionerna. Lagstiftningsförslag har vi redan medan organisering och finansiering är andra frågor som vi håller på och benar ut frågeställningarna för att se vad som skulle vara det bästa. Klockan tickar snabbt.

Jag går direkt in på en annan stor fråga som har diskuterats och det är stöden för vindkraft och ärenden i anslutning till den. Vi försöker komma med i finska "feed-in" tariffsystemet som kortfattat innebär att på den faktura som konsumenten får finns en summa som går direkt till producenten av grön energi. Vi har utarbetat ett stödsystem för aktörerna på Åland som finns beskrivet. Det finns givna ramar med maxtak och vissa summor man inte får överskrida under byggtiden och under driftstiden. Generellt kan man säga att stödnivåerna för vindsatsningarna är beroende av tre faktorer, räntekostnaderna, ersättning per kilowatt timme och den produktion som vindkraftverken kan ge upphov till. De här tre parametrarna kan förändras på kort sikt också hela verksamhetsförutsättningarna både åt det sämre eller bättre hållet.

Satsningarna i energiproduktion med vindkraft innebär rätt höga investeringskostnader men relativt låga driftskostnader för aktörerna. Den här regeringen är positiv till nyetableringar och anser att stödsystemet som vi föreslår ger en viss stabilitet åt aktörerna innan "feed-in" systemet träder i kraft. Enligt uppgift skall det komma år 2010. I dags läget är det bara Finland och Malta i hela Europa som har system med direkta stöd. Det har levt ut sitt liv, om man säger så.

Räntestödet skall ges för de investeringskostnader för elproduktionsanläggningar som är byggda med konventionell teknik. Detta är viktigt för det finns en gruppundantagsförordning som säger att så här får man göra utan att behöva notifiera de här summorna. Det finns strikta regler att följa och vår förvaltning följer regelverket till punkt och pricka så den här summan på 400 000 som jag snart kommer till är helt klarerad både av mig och våra avdelningar samt förvaltningen. Systemet fungerar så här.

Beträffande stöd för byggtid och driftstid och en viss gaffel och ett maxtak. Under driftstiden kan det vara problem och vi betalar stöd om lönsamheten sjunker under en viss tid, till viss nivå till följd av att elpriset understiger finansieringsrätten som överstiger angiven gränsnivå. Här kommer svårigheterna in med de tre parametrarna. Det här kan snabbt andras. Förvaltningen håller på att utarbeta en stödordning som håller sig inom de givna ramarna som jag just nämnde. Det kan också vara så att ett bra pris kan leda till en viss överkompensation men på det här sättet avser landskapsregeringen att fasa in de lokala aktörerna så småningom i det här feed-in systemet. Jag kan nämnda att under byggtiden är det lite lättare, för då har vi en gaffel på 4-6 procent och utgångspunkten är bankräntorna som aktörerna betalar på sina banklån. Om exempelvis bankräntan är 5 procent så kompenserar vi med 1 procent, är bankräntan 6 procent eller mera kompenserar vi med max 2 procent. Det här är beräknat på en summa om max 20 miljoner och max 400 000 euro per år. Så här är systemet uppbyggt och stödordningen beaktar parametrarna som jag just nämnde och sifferexercisen tänker jag inte gå in på, för den är inte riktigt klar än. Själva politiska budskapet har jag just berättat.

Avslutningsvis herr talman, vill jag nämna en tredje sak som är väldigt viktig i dagen samhälle. Det är integrationen. Vi har ett anslag här för att få igång arbetet. Alla känner till att vi avser att Åland skall växa, folk skall flytta hit, komma in och bli integrerade i det åländska samhället på bästa möjliga sätt. Vi har ett anslag för en integrationssamordnare. Förvaltningen har idag gett mig ett namnförslag på en person som är intresserad och sedan avser vi att kunna få delfinansiering från EU. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Mitt resonemang i repliken kommer att upprätthålla sig kring radio- och TV-verksamheten. Jag blev inte riktigt säker på vad landskapsregeringsledamot Roger Eriksson menade vad gällde upphovsrätterna. Jag tror att det skulle vara bra om ledamoten kunde göra en utvikning och berätta om på vilket sätt upphovsrätterna i dagen system finansieras. Jag uppfattade att ledamoten sade att det var Ålands radio och tv som finansierade upphovsrätterna. Jag skulle gärna vilja få en beskrivning av på vilket Ålands radio och tv finansierar upphovsrättskostnaderna.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Till den del det berör radioverksamhet, har vi ett moment om 240 000 euro som landskapet betalar för upphovsrättskostnaderna på basen av avtal med Teosto och Kopiosta o.s.v. och TV4 i Sverige. Men för radioverksamheten så är det så att Ålands radio betalar själv upphovsrättskostnaderna ur sin egen budget.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror att det var ett mycket viktigt förtydligande, därför att i ministerns huvudanförande kunde man få den uppfattningen att de upphovsrättskostnader vi har, enbart finansieras via licensmedel och så är ju inte fallet. Utan man gör på det sättet nu att man har en summa på 240 000 som finansieras exakt såsom ministern sade och sedan finansieras 50 000 över licensmedlen. Under den tidigare landskapsregeringen fanns ett resonemang om att upphovsrättskostnaderna småningom i högre utsträckning skulle finansieras också via licensmedlen. Man påbörjade arbetet med att föra över 50 000 i det här skedet och det fanns också en plan på att gå vidare. Har den nuvarande landskapsregeringen resonerat i liknande tankar? Det här är en fråga om är ganska viktig eftersom upphovsrättskostnaderna för tv är tydligt kopplade åtminstone för allmänheten till just tv-avgiften.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Ledamot Ehns påpekande var riktigt. Möjligen var jag oklar på den punkten till den del det gäller radioverksamheten men nu har vi fått ett klargörande. Beträffande upphovsrättskostnaderna är det så att dagen system bygger på licenser eller media-avgift som Ålands radio och TV uppbär och skall på det sättet finansiera sin egen verksamhet. Sedan har landskapet upphovsrättskostnaderna i en skild budget. Den här gruppen som ser på en totalreformering av hela systemet, har diskuterat detta, men några längre gående tankar om att detta skall ingå helt och hållet har vi inte.

Ltl Camilla Gunell:

Herr talman! Jag vill gärna beröra några frågor som finns under kansliavdelningens förvaltningsområde och under landskapsregeringen. Jag vill först lyfta två saker som jag tycker är mycket bra. Det är viktigt att landskapsregeringen går vidare med den integrationspolitik som startades under den förra regeringen. Det är ett väldigt viktigt politikområde, det är nytt för Åland och det är inte alldeles enkelt. Man kunde nu konstatera, att särskilt med de svenska kurserna verkar vi alltid vara lite efter vad gäller behoven. Nu var det 92 sökande till Medis svenska kurser och 20 lämnades utanför. Det är ett stort jobb att få alla med. Att få alla, som vill bo på Åland att känna sig integrerade i det här samhället. Det är ett brett politikområde och jag tror att det är nödvändigt med en koordinering. Där får landskapsregeringen plus.

Likaså tycker jag att jämställdhetsarbetet håller en hög målsättning och annat skulle vara förvånande med en landskapsregering som nu leds av två kvinnor. Dessutom fick lantrådet förra året utnämningen som årets feminist. Jag hoppas att det här arbetet går väl och att insatserna också riktas utåt inte bara inom förvaltningen. Även om jag minsann också vet att det behövs där. Framförallt om man lyckas i den här "genderbudgeting" som man vill lansera inför nästa år, tror jag att man behöver börja jobba med finansavdelningen för att få ett tankesätt där som gör att man faktiskt nästa år kan presentera en budget som visar på hur mycket av de offentliga medlen som går till kvinnor respektive män. Det skulle vara ett stort, stort kliv framåt om man lyckades med det. Vi hoppas verkligen att det löftet kommer att infrias.

Sedan är det två motioner som jag har under det här området. Den ena är under kapitlet 42.05.05 utredningar. Landskapsregeringen föreslår att det momentet skall stiga med 150 procent från 40 000 till 100 000. Under förra perioden hade landskapsregeringen ett mål om att göra en demokratiutredning. Den blev aldrig gjord tyvärr. Därför tycker jag att man nu i stället borde sjösätta en utredning, en maktutredning, likt den utredning som har gjorts på Grönland 2003 som hette "Makt och demokrati i Grönland". Det här är också någonting som vi har diskuterat i tankesmedjan om en åländsk maktutredning. Det är så, tro det eller ej, att det finns intresseorganisationer som har ett väldigt stort inflytande inom den åländska politiken. Det vore viktigt att försöka synliggöra det här. Vilka intressen är det som finns bakom enskilda politiker, bakom vissa partier o.s.v. Vem är det egentligen som styr Åland? Det här skulle också medvetandegöra medborgarna hur det egentligen ser ut, man skulle också försöka få reda på var det finns ett verkligt demokratiunderskott. Vilka grupper blir aldrig lyssnade till? Vilka personer får aldrig höras och komma till tals tillräckligt i det åländska samhället? Det här är något som vi för vår del vill framhålla framom konstitutionen för Åland. Vi ser hellre att man börjar med det arbetet genom att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Vi föreslår att konstitutionen i det här skedet utgår och ersätts av en parlamentarisk kommitté och att man i stället tillsätter en åländsk maktutredning.

En annan fråga som intresserar mig finns under Ålands polismyndighet. Redan i november 2006 lämnade en arbetsgrupp en utredning om skärgårdspolisen. I den arbetsgruppen ingick både centerns nuvarande ordförande ltl Veronica Thörnroos och nuvarande finansministern Mats Perämaa. Man blir lite förundrad över att det inte kommer något ställningstagande nu i den här frågan. Vad jag förstod var arbetsgruppen överens om hur det här skulle lösas. Nu skriver landskapsregeringen att det skall bli ytterligare en utredning. Där tycker vi att det skulle vara dags att sätta ner foten och komma fram till en lösning. Det är inte riktigt att skärgårdsborna skall leva i en mindre trygg situation än befolkningen på övriga Åland. Därför föreslår vi nu att landskapsregeringen fattar beslut i den här segdragna frågan och att en skärgårdspolistjänst inrättas under budgetåret. Vi tycker också att man kunde jobba nära sjöbevakningen, alltså gränsbevakningen på Åland och kanske till och med att arbetet kunde utgå kunde utgå från sjöbevakningsstationen på Kökar. Det finns redan ett nära samarbete mellan sjöbevakning och åländska polis genom polis, tull och gränsbevakningssamarbete. Eftersom sjöbevakningen har resurser i form av båtar så kanske inte landskapet behöver införskaffa sig en särskild polisbåt, vilket tidigare var under diskussion. Vi föreslår också att den gällande överenskommelseförordningen om gränsbevakningens uppgifter i landskapet Åland omgående ändras. Det här arbetet har varit på väg en lång, lång tid och att sjöbevakningens patruller ges rätt att agera då brott uppdagas eller om medborgarnas liv och säkerhet på något sätt hotas. Tack! Det var bra så herr talman.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det här konstitutionsutredandet står landskapsregeringen fast vid. Det här nya inslaget med maktutredning är förstås intressant men vi har många utredningar på gång och någonstans måste man dra ett sträck. I framtiden kan man kanske se på den frågan.

Beträffande gränsbevakningen pågår ett arbete om en överenskommelseförordning om hur arbetet mellan polisen och gränsbevakningen skall skötas på Åland.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag blir lite fundersam över det här momentet som är höjt med 150 procent, alltså till 100 000 euro. Där ingår valkommittén, den är redan klar. Där ingår jordförvärvskommittén och den blir klar vid årsskiftet. Där är två kommittéer som redan mer eller mindre är färdiga före 2009. Vad skall de här pengarna användas till riktigt? Då är det konstitutionen kvar och någonting till. Jag tycker att det borde finnas utrymme här för ytterligare en sådan här viktig utredning.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Den här utredningen för EU medlemskapets konsekvenser har visat sig vara ganska dyr. Arbetet är inlett och vi har diskuterat med forskare och prislappen tycks bli för dyr så vi försöker på något sätt få en lösning till stånd på det här viset.

Beträffande skärgårdspoliser är det riktigt som ledamot Gunell säger att arbetet pågår. Tidigare har vi haft skärgårdspolistjänster utannonserade, men vi har inte fått någon sökande dit. Nu har vi ett nytt inslag i debatten och det är sjöbevakningen. Trots våra protester kommer man att lämna Storklubb. Men där kommer det att finnas mycket utrustning och behov av personal på plats och om det har vi inlett diskussioner med gränsbevakningen och våra polismyndigheter att man skulle kunna få en sjöpolisenhet till stånd. Vilka båtar man använder kan man diskutera, men det verkar kunna vara en fruktbar lösning som skulle tillfredsställa behovet av poliser ute i skärgården och gränsbevakningspersonal på platsen. Vi tror också att en sådan här arbetsuppgift skulle vara mera lockande än en arbetsplats som skärgårdspolis, till vilken tjänst det inte har varit några sökanden.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag instämmer i det senare. Jag tror att ett nära samarbete skulle göra arbetet mera effektivt för båda parter och likaså mera attraktivt för dem som skall jobba med det hela. Sedan tycker jag att det skulle vara viktigt att ledamot Eriksson kunde svara på EU:s konsekvensutredning, vad skall den leda till? Varför sjösätter man en sådan utredning? Vad är målsättningen? Kanske ledamoten Eriksson kan återkomma.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Jag skall försöka fatta mig kort. När det gäller skärgårdspolisen gav redan kansliansvarige svar beträffande det. Vi för diskussioner med gränsbevakningen precis i den här riktningen som ledamot Camilla Gunell förde fram. Alltså hur man skall kunna samarbeta bl.a. om båt. Och alldeles särskilt nu med anledning av att man har planer att dra in Storklubb, vilket vi har motsatt oss men processen går vidare. Mot det har vi fört diskussioner att i så fall vill vi ha verksamhet där och det kunde vara ett samarbete med polisen. Diskussionerna pågår. Det är positivt att också socialdemokraterna lyfter upp den här frågan.

Beträffande utredningspengarna är det så att utökningen beror på att vi i enlighet med vårt handlingsprogram, i enlighet med det meddelande om EU som ligger i lagtinget sedan flera månader, där säger vi att vi skall göra en utredning om EU medlemskapets konsekvenser. Det här är en beställning som har funnits under väldigt många år från lagtinget, att man faktiskt skall få en bättre bas och plattform att stå på när man diskutera EU medlemskapet. Att faktabakgrunden skall bli större. Det är själva utgångspunkten. Det visade sig när vi tog ett ganska stort grepp och försökte få in både politiska, ekonomiska och andra konsekvenser så blir det en väldigt bred utredning. Just nu ligger det här på is för att vi skall fundera på vilken inriktning vi skall ha. Det är utökningen. När det gäller att byta ut konstitutionsutredningen mot en maktutredning, vill jag säga det att det står i enlighet med vårt handlingsprogram att vi skall gå vidare med den här demokratiutredningen som man satte igång redan under förra perioden. Det finns med på agendan.

Konstitutionen, självklart kommer det arbetet att också förankras i en parlamentarisk grupp så är de tänkt. Men det kommer att krävas också personalresurs för att jobba med dessa frågor. Där av finns det med här. Det är särskilt EU medlemskapet som har föranlett de här utökade kostnaderna. Sedan tycker jag att det är positivt det som ltl Camilla Gunell sade om integration och jämställdhet. Vi jobbar på med de frågorna och prioriterar dem väldigt mycket. Det kan noteras att både i budgeten och resurs- och behovsplanen lyfts både jämställdheten och integrationen fram i ett mycket tidigt skede och framhålls. Vi jobbar också utåtriktat inte endast inom förvaltningen. Vi har projekt inom skolan på gång, vi sätter i gång projekt inom barnomsorgen och jämställdhetstanken skall genomsyra verksamheten inom förvaltningen. Därför har vi många olika skolningstillfällen också internt

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag är glad för både arbetet med jämställdhet och med integration. Det är viktiga politikområden där har ni vårt fulla stöd. Jag är också glad om demokratiutredningen går vidare. Jag rekommenderar att man tittar lite grann på den här Grönländska utredningen för det är ett jämförbart samhälle i befolkningsstorlek och annat. Man kan titta på vad den har särskilt utrett vad gäller påverkare som inte är så synliga alla gånger för betraktaren. Kring sjöpolisen är skrivningarna så otydliga i budgeten så det är svårt för en utomstående att förstå vilka planer landskapsregeringen har. Jag är glad för att man arbetar i den riktning som vi också tycker att är den riktiga.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Den utredning som gjordes av polisdelegationen och där man gav förslag, visade sig vara ganska kostnadsdrivande. Därför försöker man nu hitta lite olika lösningar för hur vi ska sköta det här. Det finns ett undertryckt behov inom polisverksamheten på flera tjänster och vi har hållit tillbaka alla tjänster som bara har gått att hålla tillbaka i den här budgeten. Där av finns den här problematiken. Men vi försöker hitta lösningar för att också få till stånd den här skärgårdspolisverksamheten.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! En annan fråga gäller det lantrådet redogjorde för beträffande konsekvenserna av EU medlemskapet. Har jag förstått det rätt är det en beställning från lagtinget att en sådan skall göras, men vad skall den leda till? Hur skall den hjälpa Åland framöver i EU sammanhang? Jag tror det skulle vara väldigt bra om man kunde klargöra att man nu inte bara utreder för att det verkar intressant utan att man har ett politiskt mål.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag får hänvisa till det meddelande som ligger i självstyrelsepolitiska nämnden och som nämnden skall behandla. Det meddelande som vi lämnade i våras. Där har vi som ett av delmålen att det skall göras en sådan här utredning just för att det skall finnas mera konkret information om vad som hände med Åland efter att vi blev medlemmar i EU. Det kommer alltid upp i diskussionerna när vi diskuterar EU om vi skall fortsätta att vara medlemmar. Skall vi säga ja eller nej till olika fördrag som kommer? Då har det hela tiden funnits underliggande i diskussionerna att man behöver ytterligare mera fakta. Det kan vara så att det här är någonting som det här lagtinget inte är särdeles intresserat av. Man kanske kommer fram till det när man behandlar det här meddelandet. Vi får återkomma till den diskussionen i nämnden och när nämnden presenterar sitt betänkande.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag skall presentera några av de motioner som anknyter till denna huvudtitel. För det första så skall vi prata bostadspolitik. Under moment 43.25.83 fortsätter landskapsregeringen med de i våra ögon, inte alltför lyckade enhetslånen. Vi har under ett antal år från vår sida tydligt och klart visat på att vi inte tror att de här enhetslånen är ett bra sätt att stimulera produktion av hyresbostäder med. Vi tycker att det finns en hel del problem med de här sakerna.

För det första är det principiellt fel att landskapet skall agera bank. Vi tycker inte att det är ett rätt sätt at sköta det på. Man borde i stället se på andra möjligheter. För det andra, i och med att medlen eller den möjlighet man har att få det här enhetslånet är begränsad, så att det i princip är enbart offentligt byggande som kan få möjlighet till lånen. Skulle det vara så att man också begränsade användingsmöjligheterna för de här såsom EU beskriver i sina regler kring hur man får stöda bostadsbyggande för socialtboende "socialhousing" då skulle detta kännas betydligt mycket mera vettigt. Men så är inte fallet i det man nu föreslår och det som har pågått under en längre tid. Landskapsregeringen är bunden vid tidigare års fullmakter. De uppgår till 2,5 miljon och man föreslår nu också att man skulle få 2,5 miljon ytterligare. Vi föreslår från vår sida i vår finansmotion nr 13 att dessa stryks. Samtidigt tycker vi att landskapsregeringen har ett ansvar att föra ett resonemang med de privata aktörerna. Hur kan man få i gång ett byggande även från deras sida? Vi riskerar att hamna i en situation där de enda som bygger hyresbostäder är offentlig sektor. Det tycker vi från vår sida inte är bra. Vi säger inte att det är fel att offentlig sektor bygger, absolut inte, när det gäller hyresbostäder, men det får inte bli på det sättet att man förfördelar dem på ett sådant sätt att det enbart är de offentliga som bygger hyresbostäder.

Herr talman! Vi har två motioner som gäller Ålands radio och tv. Den första gäller licensen som också minister Eriksson var inne på. Som ministern nämnde har man tillsatt en arbetsgrupp som ser över det etermediapolitiska programmet. Det tycker vi är bra. Det är det dokument som skall styra över den politik som skall föras kring radio- och TV-verksamheten och också andra media på Åland för hur man tycker att utvecklingen skall vara. Vi finner det därför lite märkligt att man i den situationen när man just har tillsatt en grupp som skall köra i gång en översyn, då föreslår man en förändring av tv-licensen till 220. Vi föreslår därför att avgiften skulle bibehållas detta år, alltså 2009 på 200 euro. Vi har inte valt att ta bort pengar i det här skedet utan vi hoppas på att man ytterligare kan effektivera den uppbörd man har eftersom vi vet att det finns ett visst svinn, om man säger så, vad gäller uppbörden av avgiften. Det vara vår finansmotion nr 10.

Jag övergår till vår finansmotion nr 9 som handlar om, det som diskuterades i ett replikskifte mellan mig och minister Eriksson. Den handlar om upphovsrättskostnader. I diskussionen med minister Eriksson framkom att vi i dagsläget går in med 240 000 euro per år för att finansiera tv-sändningarna. Jag redogjorde också då för situationen att den tidigare landskapsregeringen förde ganska långt gående diskussioner om att avgiften för upphovsrätter borde finansieras via tv-licensen. Det verkar klokt, tycker vi. Vi föreslår därför att man i denna budget skulle göra på sättet att de övriga 240 000 som man har satt på upphovsrättskostnadskontot skulle påföras kontot för tv- och radioverksamhet. Det som heter 43.05.60. Det var motionerna som jag tänkte beröra i detta anförande. Jag kommer eventuellt senare att återkomma i andra frågor.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Jag börjar med motion nr 13, sänkning av anslaget för bostadslån. Den här landskapsregeringen har fortsatt på den tidigare inslagna politiken och vi finner att enhetslån och räntestöd är utmärkta medel för att stimulera byggnadsverksamheten på Åland. Resultaten har visat sig goda sedan tidigare, vid tidigare lågkonjunkturer. Sedan kan man förstås diskutera summorna. Vi har ett försök att plocka ut privata aktörer på marknaden med det här systemet. Det har visat sig vara svårt. I dagsläget har vi stor mobilitet på Åland. Vi vill ha inflyttning till Åland och folk flyttar hit till Åland och de har behov att snabbt få bostäder. Vi har också fått signaler från näringslivet att många företrädare i näringslivet vill ha hyresbostäder för att deras arbetskraft snabbt skall få en bostad här. Det har visat sig att vissa näringsidkare inte har fått hit arbetskraft för att det har varit brist på bostäder. För detta har det också funnits en arbetsgrupp sedan tidigare, där även en företräder för FS har ingått.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror inte att någon behöver betvivla målsättningen med att bygga hyresbostäder och att det skall finnas ett utbud av hyresbostäder. Det tyckte jag att mitt anförande tidigare också andades. Det är snarare medlen för att nå fram dit som vi inte är riktigt överens om. Jag förstår inte riktigt heller ministerns utsaga här om att detta med enhetslån skulle "trigga" fram privata aktörer. När man samtidigt skriver att de huvudsakligen beviljas till offentliga samfund och till ickevinstdrivande samfund. Sedan finns det i och för sig en liten, liten passus som säger att samfund med ett definierat begränsat vinst intresse kan söka. Nog är signalen klar från landskapsregeringens sida att det här handlar om, att det här i första hand skall göras av offentlig sektor.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Jag avsåg räntestödssystemet som vi har i vår palett av olika stödåtgärder. Jag återgår sedan till motionen beträffande radio och tv frågorna. Vi berörde dem delvis redan tidigare men höjningen till 220 euro är för att Ålands radio och tv skall kunna fortsätta med nuvarande verksamhet, inte att behöva skära ned. Jag sade tidigare att deras aktiekapital var på upphällningen och det här är ett sätt att kunna fortsätta verksamheten medan den här gruppen ser över de stora frågorna. Det var så att skulle man ha hållit vid lägre summor så skulle man bli tvungen att skära ned radikalt i verksamheten och t.o.m. bli tvungna, enligt uppgift, att börja permittera folk. Det här är ett sätt att övervintra medan gruppen reder ut frågorna.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag noterar att det står i budgeten det som ledamoten Roger Eriksson säger. Jag har en viss förståelse för att man resonerar på det sättet som landskapsregeringen gör samtidigt tycker jag att fokus ändå borde ligga på, effektivering av uppbörden av dessa avgifter. Eftersom vi vet att det fortfarande är på det sättet att det är en ganska stor del som inte betalar för sig vad gäller tv-avgiften. Tillbaka till det, att man fortsätter med samma nivå på arbetandet med enhetslånen. Man tvingar inte in dem på det som jag tror att EU framförallt trycker på när det gäller offentlig finansiering av bostäder d.v.s. social boende. Här borde man ta sig en funderare från landskapsregeringen som jag ser det kring hur det skall ske framöver. Det finns en uppenbar risk, enligt vårt sätt att se, att hyresbostadsbyggandet kommer att ligga helt och hållet i famnen på den offentliga sektorn och det skulle inte vi vilja se.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Frisinnad samverkan fortsätter envist att diskutera de här bostadsproduktionsstöden och jag är precis lika envis för jag har inte riktigt samma uppfattning som Frisinnad samverkan. Det här systemet som vi gick in för i början av 2000-talet med enhetslån och räntestödslån, där enhetslånen i huvudsak har gått till det offenliga och icke vinstgivande byggandet och räntestödslånen på privata sektorn har fungerat bra. Det har gett goda resultat när det gäller bostadsproduktionen också. Det stora problemet här är egentligen de höga byggnadskostnaderna som leder till höga boendekostnader. Det är boendekostnaderna för de enskilda som är det stora problemet, därför att höga hyror begränsar konsumtionsmöjligheterna hos dem som inte har så mycket pengar. Som inte har råd att bygga eget utan bor på hyra.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Hyresnivåerna och bildningen av hyresnivåerna kan man diskutera en lång stund. Det var bra att ledamoten Sjölund kommer in på det. Jag tror att prismekanismerna oftast åtminstone när man hör till den blåare sidan på skalan och som också ledamoten Folke Sjölund gör i och med att han ansluter sig till liberalerna, brukar tro på att konkurrens också föder en viss prisnivå. Det betyder att om man inte får en konkurrens som fungerar i en sektor som i t.ex. hyresbostadssektorn så kommer också det att leda till att nivåerna på hyrorna stiger. Jag ser en uppenbar risk i det att det finns ett för litet intresse för att gå in och satsa på hyresbostäder från det privata så länge det är på det sättet att man ser att en så stor del av subventionerna går till det offentliga.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Det viktiga är att vi har en stadig bostadsproduktion som ökar tillgången på hyresbostäder, just för att bredda skattebasen i våra kommuner genom en inflyttning. Det finns en sak som inte alls har berörts här och jag tycker att det är någonting som vi gemensamt borde kunna ägna oss åt och det är faktiskt att titta på hurudana bostäder det byggas. Vilken standard har de? Är det nödvändigt att man bygger med toppstandard? Kan vi titta på exempel från andra håll där man producerar bostäder med god boendestandard betydligt billigare. Det finns exempel på sådana här områden i Sverige, t.ex. i Västerås finns det ett relativt nytt område som kunde vara värt att studera. Det här är någonting som vi behöver titta på.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Till det sista kan jag bara hålla med ltl Folke Sjölund att det är också saker man måste se på för att få igång det här. Visserligen har ledamoten rätt i det att hyresnivåerna, om de blir för höga är ett problem, men då skall man inte heller tro att den lösningen som finns är att landskapet agerar bank och den vägen tro att man gör en välgärning. Som sagt var, det som jag ser som det stora problemet framåt är, är det bra för landskapet, är det bra för Åland, är det bra våra eventuella inflyttare att den enda som producerar hyresbostäder blir samhället? Jag och vi tror inte det. Därför borde man föra det här resonemanget också med privata satsare om hur man kan komma vidare för att få hyresbostäder som produceras av olika delar av det åländska samhället. Det vinner vi alla på.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Under kansliavdelningen finns många intressanta saker och jag har tre motioner som jag vill presentera helt kort på den tid som jag har till mitt förfogande. Jag får eventuellt återkomma i ett ytterligare anförande. Först till finansmotion nr 2 där det gäller stöd till vindkraft. Till att börjas med är det bäst om all typ av energiproduktion skulle klara sig utan samhällssubventioner men så är inte fallet, långt ifrån. Allt från kärnkraft till bioenergi till vindkraft kräver idag stöd och får också stöd, varför marknaden inte är riktigt oberoende av stöd. När det gäller vindkraft är den det positivaste exemplet vi har på Åland. Det är flera projekt på gång, bl.a. det stora "Båtskärsprojektet" som har klarat sig utan samhällsstöd. Det beror på att man hamnade i en fördelaktig sits på basen av dels fördelaktiga offerter på själva vindkraftverken och framförallt fick en sådan byggplats att medelvinden är så hög att det lönar sig. I vindkraftsammanhang är det så att om medelvinden ökar bara 10 procent så ökar produktionen 30 procent. Det är en otrolig skillnad från plats till plats. Alla vet hur mycket det blåser i Båtskärsarkipelagen. Men om man går upp på land till andra projekt är medelvinden betydligt lägre och ekonomin sämre. Det stöd som landskapsregeringen föreslår i budgeten ser jag som en bra början. Jag tror på att gå in för räntestöd. Det har flera fördelar framom att ge ett investeringsstöd. Det är sundare, det är mer marknadsanpassat och det ger en möjlighet att med olika verktyg fasa ut stödet så att man inte först får ett stort investeringsstöd och sedan börjar tjäna en massa pengar på en investering, som kanske mot bakgrund av vad som komma skall, skulle ha lönat sig utan investeringsstöd. Det är ett sätt att stöd projekt på ett sunt sätt i sådana tider där vi nu är. Nu är vindkraften i den fasen att det är en stor efterfrågan. Vindkraftverken är väldigt dyra och skulle man inte få ett stöd i dag, skulle man inte kunna förverkliga de projekt som är på gång. Det finns givetvis skillnader mellan projekten. Det stöd som landskapsregeringen föreslår finner jag lite problematiskt. Särskilt mot bakgrund av det att det är svårt utläsa ur motiveringarna, det nämnde jag också i mitt huvudanförande, vad som egentligen gäller. Att man bara får stöda skillnaden mellan konventionell produktion och vad dessa projekt kostar, det är väldigt tolkningsbart. Vad är det, som det står i katekesen? Vad är skillnaden? Man skall komma ihåg att skillnaden den gäller om man ger investeringsstöd. Ger man räntestöd måste man räkna om det, till lika stor skillnad i investeringsstöd. Det betyder att man kan ge räntestöd som jag ser det. Det här får finansutskottet botanisera i förhoppningsvis. Jag föreslår, att i stället för att ha den där regeln så säger man att man kan ge räntestöd på 2/3 delar av investeringen. Medan aktörerna själva får anskaffa 1/3 del av kapitalet helt på marknadsmässiga grunder. Vidare föreslår jag att man strängerar upp det här, att det skall vara minst två megawatt vindkraftverk man stöder. Man skall inte stöda små plottriga vindkraftsutbyggnader utan de skall vara två megawatt och de skall placeras i parker om två eller flera verk för att de man skall koncentrera stödet till vindkraftparken.

Landskapsregeringen har i budgeten en skrivning om att man skall fasa ut stödet om företagen börjar visa vinst, vilket förfarande jag finner mycket märkligt. Ett företag måste gå med vinst för att attrahera privatkapital. Det finns inga gratis luncher om det finns någon som tror det. Då tappar man den tredjedelen som måste få gå med vinst och ge en avkastning. Alla pengar kostar också de som sätts fast i vindkraftverk. Därför föreslår jag istället att man skulle fasa ut stödet mot elpriset. Om elpriset stiger ökar lönsamheten och då fasas räntestödet ut eller om räntan sjunker, som är i likhet med landskapsregeringen förslag, så fasas det också ut eller om räntan går över en viss hög nivå då fasas stödet ut. Den stora skillnaden mellan landskapsregeringen förslag och mitt är att man knyter det till elpriset i stället. Det är bättre och mindre tolkningsbart och mer rättssäker faktor att knyta det till för vindkraftsleverentörerna. Vidare är motiveringen i min motion ungefär lika som landskapsregeringens. Det får vi återkomma till i finansutskottet. Som det skrivet i budgeten idag ser vi inga nya vindkraftverk, tyvärr. Därför ser jag det här som en väldigt viktig fråga. Jag hoppas att vi kan finna en gemensam lösning över partigränserna.

På det två minuter jag har kvar vill jag nämna motion nr 27. Där för vi, från Obunden samlig fram en sjöpolisenhet, som också socialdemokraterna har nämnt i sin motion. Det var en intressant diskussion som utspelade sig här om idén att Storklubb skulle bli en bas för sjöpolisen. Det passar alldeles utmärkt in i vårt resonemang där vi vill gå steget längre och också till Ålands polismyndighet försöka föra delar eller hela sjöbevakningen som verkar i det åländska territoriet. Varför kunde inte en åländsk myndighet genom en överenskommelseförordning utföra en riksmyndighets uppgifter? Då kanske vi skulle få service på svenska garanterad och man kunde i princip överta samma resurser och personalen och man får total kontroll över hela sjöräddningsresursen. Man kan också knyta de frivilliga krafterna till den här myndigheten och få en helt annan kontroll så att den frivilliga sjöräddingen inte behandlas som idag, att man inte ens kallas in. Man kan också ta in fiskeguiderna och andra frivilliga resurser som finns ute i samhället som har god lokalkännedom vid sjöräddningssituationer. Jag tycker att det är helt förkastligt att en sjöräddningsinsats på Åland skall ledas från Åbo när vi har sådan otroligt lokalkunskap på Åland. Den behövs när man skall leta upp någon har fallit i vattnet i de inre vikarna. Det kommer man inte ifrån. Vi föreslår att man se på det ur den synvinkeln att sjöpolisenheten också tar över delar av sjöbevakningen.

I övrigt när det gäller polismyndigheten har jag någonting som har blivit mer eller mindre en käpphäst vid det här laget. Det är nämligen den grafiska profilen på polisen, polisbilar och uniformer. Det var ganska tunga steg lagtinget tog när vi gick till gudstjänsten den 3 november och det skall det vara, det är ett högtidligt tillfälle. Det var jobbigt att gå förbi en poliskonstapel som hade finska på kepsen. Nu vill jag inte peka ut den enskilda konstapeln utan jag vill peka ut Ålands polismyndighet som måste tillse att man åtminstone har svenskspråkiga kläder på sina konstaplar. Det är myndighetens absoluta ansvar. Det säger lite vad behovet är av att revidera den grafiska profilen. Det här är en viktig symbol som vi låter gå förbi när vi inte har egen design på våra polisbilar och på våra poliser i större utsträckning. Jag tycker att de är värda att lyftas fram som självstyrelsens polismyndighet.

Herr talman! Jag får återkomma till den sista motionen.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Om vi börjar med vindkraftsmotionen som Obundens samling har skrivit och som jag tagit del av. Jag tackar för stödet ni har gett oss, för att befrämja räntestöd i stället för direkta stöd. Det finns mycket likheter. Problemet är parametrarna under drift, som jag nämnde tidigare, och som förvaltningen jobbar ut en stödordning för med reglerna, de absoluta summorna och procentsystemet. Det är också så att vårt förslag är en kombination av nivån på låneräntorna och priset på megawatt timme. Där har vi bakat in ett system med bägge två i vårt stödsystem. Den andra frågan som nämndes här var räntestöd för 2/3 delar av den godtagbara investeringskostnaden. Man kan fundera på det och det är en intressant tanke om de två nya aktörerna här skulle gå in på det. Då skulle vi komma upp till många hundratusen t.o.m. nästan en miljon per år i stöd som projekten nu är projekterade.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! För det första kan man inte förverkliga alla de här vindkraftprojekten som nu finns på ritbordet utan man måste prioritera dem som är mest förnuftiga och de som har bästa ekonomin. Man kan inte heller i oändlighet stöda från samhällets sida utan man måste sätt ned foten någonstans vid ett förnuftigt stöd. Det anser jag att mitt förslag är. Det är att sätta kyrkan mitt i byn och det möjliggör för åtminstone ett eller två av de här projekten att förverkligas. När det gäller villkoren som kansliministern nämnde här framgår de inte av budgeten. Jag kan inte veta vad man har för interna funderingar bakom de här skrivningarna. Det är det jag har varit kritisk till när det bara står att när man börjar göra vinst då blir man av med subsidiär. Man kan inte gå till en investerare som säger "jag stöder din investering men börjar du gå med vinst då drar jag undan mattan". Då säger det sig självt att man låter bli att överhuvudtaget utsätta sig för risken att ta det här stödet. Det måste vara tydligare villkor och i stället knytas mot inkörningsmöjligheterna. Om de stiger tar man bort stödet och då vet man exakt vad som gäller och då klarar man sig själv när elpriset stiger.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Jag redogjorde i mitt anförande för hur reglerna ser ut och stödordningen som utarbetats hålls inom de givna ramarna som finns i budgetförslaget. Sedan skall man också beakta de parametrarna som jag just nämnde. Principiellt är det intressant att höra att Sundman anser att man eventuellt skall ge samhällsstöd till ett bolag som går med vinst. Vindkraftbolagen har kanske den fördelen framom många andra bolag, d.v.s. att det troligtvis finns en säker åtgång på deras produkt. Beträffande sjöräddningen framkom det i en tidigare debatt hur vi ser på dessa frågor och det intressant det som finns i motionen. Men om vi skall överta hela det här kommer det att föranleda ganska stora driftskostnader om vi skall överta sjöbevakningens båtar och helikoptrar. Helikopterverksamhet ingår i sjöräddning så vi måste ha en ekonomisk förnuftig gränsdragning mellan dessa två saker. Beträffande profilförhöjningen finns den beskriven i vår budget.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! När det gäller företag som går med vinst kan man inte genom ett stödsystem avkräva företaget att sluta gå med vinst. Särskilt inte när det gäller den delen av kapitalet som skall vara privat som skall hämtas in på helt kommersiella grunder. Sedan kan man begränsa den vinst som man kan göra på basen av att man har fått ett samhällsstöd. Det vill jag göra. Jag vill möjliggöra att det går runt, men inte att man förtjänar grova pengar på någonting som har fått samhällets investeringsstöd. Det blir osunt. Det vill jag undvika. Sedan när det gäller ekonomin för sjöpolisenheten, när det gäller gränsbevakningen så finns en mekanism i självstyrelselagen att man justerar klumpsumman om man övertar riksförvaltning. Kostnaderna är desamma men pengarna förs direkt till landskapet i stället för att föras till gränsbevakningsväsendet. Det här kräver diskussioner med riksmyndigheten och det är kanske så att man får nej i de diskussionerna. Jag tycker åtminstone att man skulle försöka för det skulle vara mycket mera naturligt att samla det här under Ålands polismyndighet. När det gäller profilen på polisen har lagtinget beslutat om den redan förra budgeten. Under det här året har det inte hänt någonting beträffande profilen. Nu är det bra att det finns i budgeten. Vi kanske får strängera det i finansutskottet.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag ids inte dess mera gå in i debatten om räntestöd för vindkraften. Jag känner det som att vi har samma mål och strävar åt samma håll. Det finns vissa detaljer i förslagen som avviker men i grunden är det detsamma. Jag tror att vi skall nå en enighet om att få det här igenom och förhoppningsvis få åtminstone ett projekt, gärna flera förverkligade. Beträffande förslaget att ta över, hantera och driva sjöbevakningen och obundna vidhåller det här förslaget kommer man att vara tvungen att ta till omröstning om och när resurs- och behovsplanen behandlas i finansutskottet. Kurvan för att minska personalen på Åland kommer då att vridas upp och höjas igen.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det att man skall börja prioritera bland landskapets tjänster skall inte helt stoppa utvecklingen och framförallt inte stoppa självstyrelsens utveckling. Med ett sådant här förslag kommer också automatiskt finansieringen genom att justerar klumpsumman enligt självstyrelselagens mekanismer åt ena eller andra hållet beroende på vem som tar över verksamheten. Det är kostnadsneutralt på det viset. Jag tror att man kan göra det här ännu mera effektivt. Sjöpolisen kunde man delvis få finansierad med de här resurserna som finns idag. Det finns sjöbevakning idag och idag förlitar vi oss helt på sjöbevakningen när det gäller polisiära uppgifter i skärgården. Ålands polismyndighet begär handräckning av riksmyndigheterna. Jag vill att det skall vara tvärtom. Det kommer inte mera kostnader, men flera anställda. Det är inga problem man kan minska personalen på andra ställen i stället.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag måste säga att jag är lite förvånad utgående från den ideologi som ledamot Sundman brukar bekänna sig till. Att han står här och talar för stora samhällsstöd till vindkraften som har klarat sig på marknadsmässiga villkor och gjort någonting fantastiskt med t.ex. Båtskären. Här fordras en förklaring. Sedan bör man komma ihåg att det här stödet och bidraget via räntestödet fortfarande inte är notifierat. Man måste också internt inom landskapsregeringen reda upp sina dokument där LBU-programmet inte tillåter gårdsvisa vindkraftverk och liknande. Jag tror att man har kastat hit den här skrivningen utan att gå igenom sina interna stödordningar och regelverk. Jag tror i grunden och hoppas att finansutskottet kommer att ta bort det här stödet helt och hållet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Förklaringen och svaret på ledamot Strands fråga gav jag i mitt anförande när jag sade att Båtskärsprojektet gick att genomföra på marknadsmässiga grunder på grund av att kostnaderna var på en viss nivå och medelvinden så god att produktionen blir stor. Nu när man går upp på land och priserna på vindkraft är mycket högre, går det inte att förverkliga med privatkapital till 100 procent. Därför förespråkar jag ett stöd och jag tycker att det här stödet är betydligt sundare än att gå in med investeringsstöd som senare kan innebära att man tjänar grova pengar på basen av det som samhället har stött. Då är det bättre med ett investeringsstöd som fasas ut om lönsamheten, elpriset går över en viss gräns. Jag har inte ändrat ideologi till någon del. För miljöns del har jag tidigare varit beredd att stöda vindkraften med dessa stöd. Det finns också exempel ltl Jörgen Strand har lämnat sin ideologi för vissa projekt.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! För att de som har förverkligat Båtskär har varit duktiga entreprenörer och kunnat köpa sina verk när det har varit bra tillfälle på marknaden, för att man har valt rätt plats, för att man har fått med sig investerare, därför skall de enligt Sundman få konkurrens av andra, för att de har varit duktiga. Det är ungefär som att den som är duktig och beställer en färja när stålpriset är lågt, när konjunkturen viker och får den till ett visst pris, betyder det att man skall gå in och stöda den som bygger en färja under högkonjunktur när stålpriset är dyrt o.s.v. Det här resonemanget håller inte överhuvudtaget som ledamoten Sundman för. Jag har varit i regeringsställning och kompromissat med min ideologi flera gånger men i oppositionsställning tycker jag att man som parti åtminstone kan framföra sin egen och partiets ideologi. Den sviktar rejält hos ltl Danne Sundman i det här fallet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Sundmans och Obunden samlings ideologi har gått mot det bättre om man säger att vi nu förespråkar räntestöd i stället för investeringsstöd som vi har förespråkat förut för vindkraftens utbyggnad. Vi ser att vindkraften som sådan blir mer och mer marknadsanpassad. Därför kan man i stället gå in för räntestöd, det är sundare som vi ser det. Vi strävar mot den ideologi som ledamot Strand förespråkar. Det måste väl vara en ändring till det bättre. När det gäller konkurrens, så är det för det första delvis samma aktörer som nu vill bygga vidare på vindkraften och för det andra så konkurrerar inte de här nya vindkraftverken med de gamla. Man går inte in och konkurrerar på samma marknad på det viset att det blir en nackdel för de befintliga vindkraftverken. Det finns en mycket större efterfrågan än vad vi kan leverera från Åland. Därför är det ingen fara på det viset. Jag har inte hört från någon annan vindkraftaktör att man skulle motsätta sig det här stödet. Tvärtom är det i ett av de här projekten ungefär samma aktörer i botten.

TALMANNEN: Nästa anförande ledamot Fredrik Karlström, sju minuter. (Från salen: skratt)

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Jag lovar att jag skall hålla mig inom sju minuter den här gången. Det förra anförandet var så pass viktigt tyckte jag. Nu handlar det också om viktiga frågor men kanske inte lika samhällsrevolutionerande som förra anförandet. Jag har faktiskt kämpat från den första dag jag kom in i lagtinget 1999 mot ett orättvist system som vi har här på Åland. Det orättvisa system jag har kämpat emot är just avgiften för innehav av televisionsmottagare. Jag tänker inte sluta den kamp som jag började en gång i tiden utan jag tänker fortsätta den och uppenbarligen måste jag det när jag läser landskapets budget.

Förra budgetdebatten pratade jag en hel del om hur fel jag tycker att det här systemet är. Det är så att nästan alla familjer på Åland tvingas betala en avgift om 200 euro skattade pengar för att man har en tv-avgift. Det är mycket pengar för många familjer och inte nog med det, så vill landskapsregeringen höja den här kostnaden till nästan 200 euro. Tv-licenssystemet används till största delen för att till fullo finansiera Ålands radios verksamhet. En radiostation som enligt en lyssnarundersökning, beställd av Ålands radio, endast har ca 28 procent av lyssnarna och där den största kategorin är över 65 år. Det här är enligt den lyssnarundersökning som genomfördes av RUAB i Sverige för några år sedan. Förutom att avgiften i sig är en logisk kullerbytta då man betalar för innehav av tv, med nästan hela beloppet används i radioproduktion, slår avgiften väldigt fel. Den kan närmast ses som en regressiv skatt som dessutom slår oproportionerligt fel. Hushåll med låga inkomster tvingas betala en proportionellt större del av sin disponibla inkomst för tv-avgiften än hushåll med högre inkomster. Även ensamhushåll och pensionärer behandlas orättvist jämfört med de hushåll som har flera medlemmar och bättre betalningsförmåga. Förutom att dagens avgiftssystem också innebär en dyr uppbördskostnad och ett komplicerat kontrollsystem är det ganska allvarligt att politiker i praktiken förbjuder medborgare som har sämst ställt att följa nyhetsflödet i vårt samhälle, något som snarare torde vara en mänsklig rättighet än en avgiftsbelagd förmån. Vad man i praktiken lite hårddraget gör är att man förbjuder de med sämst ekonomisk förutsättning att på lika villkor få ta del av samhällsinformationen. Vanligtvis när vi proportionellt sätt tar lika mycket betalat för något oberoende av hur mycket man nyttjar det, gör vi det genom skatter. Alla är med och betalar och betalar via skattesystemet för saker de inte alltid utnyttjar men det går vårt demokratiska system ut på att det majoriteten tycker att alla skall vara med och betala det finansieras via skatter, allt utom public service. Där skall helt plötsligt ett avgiftssystem beroende på om du har tv eller inte komma in.

Vår motion nr 24 efterlyser ett nytt system för finansiering av public service radion på ett modernare men framförallt rättvisare sätt. Jag är absolut inte emot public service radio, tvärtom tycker jag att det behöver finnas ett bolag som inte drivs av kommersiella intressen som en motpol mot den idag allt större mediakoncentration som samhället får. Bolaget skall arbeta för alla ålänningar genom att granska makten och värna om den åländska kulturen och självstyrelsen men man måste kunna göra det utan att kräva en finansieringsform som missgynnar de allra svagaste i vårt samhälle. Även om jag inte är emot public serviceradio som sådan har jag mycket synpunkter på hur bra eller "dåligt" ibland Ålands radio lyckas med det här uppdraget och göra radio för alla ålänningar. Uppenbarligen tycker landskapsregeringen det också eftersom man tillsatt en arbetsgrupp 2008 som enligt budgeten har till uppgift att bl.a. se över behovet av ändringar i landskapslagen om rundradioverksamhet samt finansieringsformen för public serviceverksamheten. Det är bra men jag tycker att det finns ett fel med den här arbetsgruppen och det är att VD:n för Ålands radio och tv är med. Hon borde bli kallad som hörande men inte sitta med i arbetsgruppen. Tyvärr lär jag inte få möjlighet att påverka innehållet förrän det kommer till lagtinget för behandling och då brukar det vara för sent att komma med konstruktiva förändringar. För om jag är ärlig, tror jag inte att den här arbetsgruppen med den sammansättningen kommer med så jättestora revolutionerande förändringar. Men jag hoppas att jag har fel. Den politiska viljan, alltså majoriteten på Åland är för att det skall finnas en åländska public service radiokanal och sålunda anser jag att även ansvaret för finansieringen bör ligga på politikerna. Det faktum att den tekniska utvecklingen främst inom distribution av medier går framåt med en svindlande hastighet ökar behovet att se över det här. Exempelvis kan man se hela Sveriges tv-produktion på Internet utan tv-licens. Vari ligger då logiken att man måste betala Ålands radio för att man har en tv-apparat hemma. Med dagens licenssystem behöver inte heller de personer som väljer att vara utan tv vara med och finansiera den åländska public service radion, trots att de har all rätt att utnyttja tjänsten. Det innebär i praktiken den orimliga situationen att de som ville lyssna på radio men inte titta på tv slipper betala för sin radiokonsumtion, medan de som vill titta på tv men inte lyssna på radio måste betala för just det de inte använder. Det är sannerligen aningen underligt. Jag anser att den enda rimliga lösningen är att radions verksamhet bör finansieras på sikt via skattesedeln. Jag har haft ett förslag som jag fortfarande står bakom, men jag ser att tiden börjar rinna ut, men det går ut på att man skulle sätta en viss procentsats i budgeten som skulle hänföra sig till en produktion av media. Jag skall inte gå in på det. Med det tankesättet som jag har haft och fortfarande har som ni kan läsa i förra årets, och året för det och året före det, tio år tillbaks i budgetdebatten går det förslaget ut på att radion får ändra munnen efter matsäcken att inte bara sjukvård och skola är beroende av hur konjunkturerna ser ut. Utan att vid eventuellt lägre skatteintäkter skulle även radion vara tvungen att rätta sig efter den verkligheten genom att dra ner kostnaderna. Samtidigt om tiderna blir bättre och skatteintäkterna ökar så har man möjligheter att ge den åländska lyssnaren/tittaren ännu mera. Helt enkelt en långsiktig lösning som radions anställda och ledning kan jobba efter och använda pengarna på bästa sätt för att trygga utbudet av radio och tv på Åland i framtiden och sålunda föreslår vi i finansmotion 24 att anslaget under moment 33.05.60 minskas med 169 000 euro samt att första stycket i motiveringen förutom första meningen stryks och med det så är det 20 sekunder kvar så jag återkommer om upphovsrättskostnaderna i ett annat anförande. Tack!

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! I handlingsprogrammet och i diskussionerna mellan partierna på sid. 53 i budgeten står det om en översyn av mediapolitiskt program. Jag tycker att det ligger mycket i det som Fredrik Karlström säger. Det är helt enkelt så att landskapet ligger, som man säger "baketter" i utvecklingen av media. Det gäller tekniken men det gäller också produktionen, distributionen och licenssystemet. Jag tycker för det första som ledamot Karlström att över skatten är det rimliga. Men sedan skall man också ställa villkor på att det landskapsögda produktionsbolaget Ålands radio och TV skall upphandla det som jag föreställt mig, minst 20 procent av produktionen från privata entreprenörer. I alla fall skall man se till att man har en balans på marknaden mellan det som är public service och som man måste ha kontroll över och annan produktion.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Tack herr talman! Det var en väldigt positiv replik måste jag säga med tanke på att jag har fört den här diskussionen i tio år. Det är väl så att tiden har kommit fast även lagtinget, att det är dags att förändra det här systemet. Tanken att man skulle kunna köpa 20 procent eller mera av kommersiella producenter är ett bra initiativ. Det gör man på många andra ställen också. Jag börjar inse att det är så man skall göra, för vari ligger skillnaden om man får ta ett exempel, underhållningen "Mitt på dan" på Ålands radio jämfört med underhållningen på kommersiella stationer "Mitt på dan" som är egentligen är lika samhällsvidgande och folkbildande? Jag tror inte man kan ställa så stor skillnad mellan de olika produktionerna utan det handlar om att man riktar sig till olika lyssnargrupper. Det ena är public service det andra inte. Det ena är vackert och det andra är fult. Men människorna måste få välja vad de vill lyssna på.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Landskapsregeringen har många utmaningar och det här tycker jag skall vara en som ligger relativt långt framme i prioriteringen. Det finns intressanta utredningar från alla skandinaviska, nordiska länder som man kan ha som utgångspunkt men jag tycker att de här principerna med skattefinansiering och en uppdelning privat/offentligt, är man överens om dem är det en bra grund.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Jag vill bara återigen säga det gläder mig att man börjar se i lite nya banor och jag hoppas verkligen att arbetsgruppen som landskapsregeringen har tillsatt kan försöka se det här på ett lite nyare sätt och frångå de gamla principerna. Det finns många andra sätt man skulle kunna utnyttja, både de privata intressena som finns för att komma ut med information till samhällets lyssnare också. Det är bra. Kanske vi får se en förändring inom kort.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det som ledamot Karlström nämnde inledningsvis med avgiftens benämning, radio eller tv-licens. I vårt handlingsprogram har vi medialicens som skulle vara neutralt. Det är riktigt som han säger att det här kan misstolkas. Man tror att man betalar för tv och får radio eller tvärtom. Detta har kanske väckt lite onda tankar. En medialicens skulle vara ett neutralt begrepp här. Det gruppen arbetar med, som jag sade inledningsvis, är frågorna organisering, lagstiftning och verksamhetsformer och det som nämndes i föregående replikskifte är ett starkt inslag i debatten som vi har i gruppen. Jag skall inte föregripa vår slutpunkt men det här nämns. Höjningen som jag försvarade i mitt anförande är för att övervintra och under året kunna reda ut dessa frågor.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! De känns som om det är förändring på gång och det tycker jag är positivt. Sedan tycker jag att man skulle kunna avvakta den här höjningen tills man har fått den här utredningen och landskapsregeringen har behandlat den och sedan skulle lagtinget ha fått säga sitt. Jag tror att man med en så stor budget och en så stor omsättning som den radion har kan man göra saker och ting effektivare och kunna spara de åländska tv-mottagarna 169 000 euro. Det är fel att höja avgiften för innehav av televisionsmottagare nu, särskilt innan man har fått de nya riktlinjerna från landskapsregeringen.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Förhöjningen motiverades, som jag sade i mitt anförande, att Ålands radio och tv är inne på sitt eget aktiekapital och det här är ett sätt för att kunna fortsätta verksamheten i nuvarande form. Det är också så att röda pennan har gått kraftigt fram och även Ålands radio och tv har blivit utsatt för det så att de inte har kunnat expandera. Om det här leder till nedskärning av personalen det vågar jag inte svara på men sådana diskussioner har förts med det här varande beslutet. Jag kan också nämna att förhöjningen av avgiften var uppe i Ålands radio och tv:s förvaltningsråd, där två medlemmar från de obundna också förespråkade höjningen.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Jag vet att förvaltningsrådets medlemmar har förespråket detta och det förvånar mig med tanke på hur kraftligt vi gick ut i valrörelsen med banderoller längs vägarna där det stod att vi vill avskaffa tv-licensen. Men jag vill inte gå in på hur de resonerade där. Jag har en del personliga erfarenheter av att driva radio, inte public service radio jag vet att den kostar betydligt mycket mer, men tekniskt och administrativt går det att göra saker och ting billigare än Ålands radio och tv gör. Jag tror att man kan om man vill spara de här 169 000 till tv-licensmottagarbetalarna, så kan man det. Det är klart att det är mycket enklare att komma hit och begära en höjning av licensen och så behöver man inte en gång till sätta sig ner och se om man kan spara de små procenten.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Public service radio behöver diskuteras ordentligt här i lagtinget. Det har gjorts många men det skall göras i samband med eventuella ändringsförslag och ett etermediapolitiskt program så att vi får den här riktiga debatten. Jag såg det som omöjligt att komma med så radikala ändringsförslag om finansiering innan vi har fått ha den debatten. Att bara ta det i budget utan den debatten är fel. Men personligen ser jag inga bekymmer alls att den skulle finansieras över skatt. Det skulle vara ett tryggare system t.o.m. att ha en lagstiftning och ta det som en skatt. Det kunde också vara en stimulansåtgärd under lågkonjunktur att föra över pengar till invånarna genom att ta det över landskapsbudgeten via en lag. Det vi skriver i resurs- och behovsplanen om produktionseffektivitet skall förstås också föras över till våra bolag. Det kravet kommer vi att ha på våra bolag, att de skall vara effektiva.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Jag förstår att man inte vill göra så mycket mer i budgeten det här året med tanke på att arbetsgruppen är tillsatt och att man förväntar sig också uppenbarligen nu också att det kommer att ske lite förändringar och det tycker jag är bra. Däremot tycker jag att det är fel med samma argument att höga licensen till 220. När man går in på att ta licensen via skatt eller avgift, så ser inte jag det farliga att ta det via skatten. Man har hävdat från journalistiskt håll att helt plötsligt kan politikerna styra och ställa över inkomsten och över innehållet och annat mer än vi bör göra. Det kan vi de facto göra idag också. Vi skulle kunna ta ett beslut om att tv-avgiften skall vara 100 euro. Det gör vi inte för vi anser att vi behöver en public service radio. Om man har förståndiga politiker i majoriteten i lagtinget så kommer man att värna om public service friheten som behövs, sålunda kommer man att ge dem en radio som vi tror att ålänningarna är beredda att betala för. Men via skatten så det blir rättvist i stället för att ha pensionärer och ensamstående att betala lika mycket som stora familjer.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! I det första meddelandet som den här landskapsregeringen gav till lagtinget, var ett jämställdhetsmeddelande. Det var en tydlig signal till oss här i lagtinget och till det åländska folket att nu sätter den här regeringen jämställdställdhetsarbetet högst upp på den politiska agendan. Det var bra. Riktigt bra. I debatten som följde i anledning av jämställdhetsmeddelandet tog jag upp familjevåldet. Mäns våld mot kvinnor och barn något som även landskapsregeringen beskriver som ett av de grövsta brotten mot jämställdheten. Vi hade en bra diskussion som även lagutskottet tog fasta på i sitt betänkande och därför är jag besviken på resultatet. Jag uppfattade att det fanns ett starkt stöd och en uppriktig vilja hos både lagting och landskapsregeringen att se till att polisen på Åland skulle få i uppdrag att införskaffa överfallslarm för våldsutsatta och hotade kvinnor. Lagutskottet pekade på vikten av detta och nu anser jag att det är dags, att det är hög tid för minister Eriksson att få någonting gjort på det här området. Larmen är en livlina och en trygghet för dem som lever under ständigt hot. Överfallslarm behövs i synnerhet i de fall mannen bryter mot besöksförbudet. Tekniken kan även ha en avskräckande funktion för de män som inte kan respektera det besöksförbud som ålagts dem. Polisen kunde även ges i uppdrag att utreda andra elektroniska övervakningssystem eller metoder för att skydda våldsutsatta och hotade kvinnor. Alla skall kunna känna sig trygga på Åland. Barn och deras mammor, det är polisens uppgift att se till att de skall kunna känna sig trygga. Nu lägger jag det här ansvaret på minister Roger Eriksson. Tack herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Den här frågan som ltl Carina Aaltonen tar upp är viktig. Inledningsvis kan jag nämna att jag i mitt tidigare yrke, tyvärr, har handhaft r sådana här ärenden och det är ett problem. Det som kommer fram här i texten är riktigt, att överfallsalarmen ger trygghet och kan avskräcka männen som bryter mot besöksförbuden. Överfallsalarmet torde gå att ordna redan inom det gällande budgetmomentet.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Jag är tacksam för det svaret av ledamot Eriksson. Men om det går att ordna inom gällande moment då hoppas jag verkligen, att man genast i brådskande ordning ger den åländska polisen i uppdrag att ta fram ett trygghetslarm. Det finns andra larm inom ÅHS. Tandvården på ÅHS har de redan överfallslarm och det finns på andra ställen också, varför skall då inte utsatta hotade kvinnor och deras barn också kunna få den här möjligheten?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det är riktigt. Trygghetsalarmen har visat sig effektiva. Åldringar har dem också. Jag ser inga hinder till varför inte de utsatta kvinnorna skulle kunna ha ett alarm. Tekniken finns redan och det är inte speciellt dyrt. Den 24 november har vi ett möte med polisen, räddningsverket, jämställdhetsdelegationen, jämställdhetsinspektören m.fl. och jag själv. Då skall vi diskutera de här frågorna för att komma till en ekonomisk och teknisk lösning.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Tack herr talman! Jag förväntar mig verkligen att det skall bli lite aktion efter det mötet. Nu är det hög tid att dessa kvinnor, det handlar inte om många, kan känna sig trygga i det åländska samhället.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Under dessa kapitel skall jag ta upp blott en sak, som faller under kapitel 42.40 Lagberedningen. Detta är och har egentligen alltid varit en problemverksamhet inom förvaltningen. Där man har resursbrister på olika sätt. Det är en problemavdelning förutom för landskapsregeringen också för lagtinget. Problemavdelning på det sättet att man ständigt måste diskutera avdelningen och dess verksamhet och dess produktivitet eftersom parlamentet är helt beroende av att det kommer framställningar och att framställningarna innehåller och upprätthåller en stor rättssäkerhetskvalitet. Framställningarna skall vara utformade så att de följer den politiska beställningen. Domstolarna skall sedan göra bedömningarna av lagarna utgående ifrån den politiska viljan som har legat till grund för lagstiftningsarbetet. Det här är en av svårast uppgifterna som finns i samhällsförvaltningarna att hantera. I den här landskapsregeringen liksom i tidigare, förstår jag att det är lantrådet som är ansvarig för lagberedningen och därför är jag tacksam för att lantrådet närvarar just nu. När jag talar om problem och problemavdelning menar jag inte de personer som arbetar väl med lagberedning och det har vi flera stycken och har alltid haft flera stycken. Men vi har problem med kvaliteten. Vi har en ojämn kvalitet från lagberedningen som vi särskilt märker av i lagtingets utskott. Jag har suttit ett år, efter många år i stort sett alla andra utskott, i det utskott som visar sig ha den största volymen av lagpaket, social- och miljöutskottet. Det är en växlande kvalitet och en otillfredsställande kvalitet ibland. Men det finns också god kvalitet ibland. Volymen har vi ständigt synpunkter på här i lagtinget.

När jag satt riksdagen konstaterade jag och alla där att det var samma problem. Man slet med samma problem. Men organisationen där är helt annorlunda på det sättet att varje ministerium har sin egen lagberedning. Lagberedningen är alltså delegerad ut på det som hos oss kallas avdelningar. Genom åren har man försökt förbättra situationen genom att anställa jurister också på avdelningarna.

Jag blir lite besviken när jag läser budgeten där det på sidan 40 finns det som är sagt om lagberedning. Läser ni den ser ni att det är ingenting egentligen sagt om den. Det man säger är att man för arbetet med lagsamlingen 2008 har varit tvungen att låta en lagberedare verka som redaktör. Går man vidare i texten och läser att inför lagsamlingen 2012 skall man göra sammalunda av skäl som jag inte förstår av texten. Man skriver att "en konsekvens är således att resurserna för det egentliga lagarbetet minskar." Enligt föregående mening med en person. Det här är inte alls tillfredsställande. För att råda bot på detta gjorde dåvarande kanslichef 1995-1996 ett fantastiskt fint arbete som jag upplevde det och alla andra också tror jag. Kanslichefen lade upp ett system för hur lagarna initieras hos allmänheten, på avdelningen, av riksskäl på grund av ändringar i rikslagstiftningen och av många olika skäl. Utgående från det skulle man göra en första sållning, en politisk sållning, hur prioriterar man detta arbete? Hur prioriterar man det jämfört med annan lagstiftning som är på gång? Hur lägger man upp arbetet? Skall vi ha en arbetsgrupp, skall vi lägga det på en person på en avdelning, skall vi lägga det på någon lagberedare eller skall man skapa en grupp av dessa i varje enskilt fall? Sedan går man vidare med själva lagberedningsarbetet genom att involvera flera människor de som är verkligt engagerade. Jag har nu träffat på några lagframställningar i social- och miljöutskottet där tjänstemän kommer till utskottet och säger att vi har inte alls varit involverade i den här lagstiftningen trots att det är t.ex. en sociallagstiftning som har berört utbildningsavdelningen så har inte utbildningsavdelningen varit involverad o.s.v. Den här modellen slogs fast i dåvarande landskapsregering, jag tror det var 1996. Men jag har konstaterat genom åren när jag har följt upp det här, och nu igen att den implementerades aldrig. Därför att den ansvarigaste, nej inte den för det är lantrådet, men sedan ner i organisationen gjordes det aldrig. Det är inte ett bra system nu utan man har sina egna system.

Problemet blir det vi har upplevt genom åren och att man inte får en förbättring. Sedan har vi ett annat problem som visar sig. På andra håll är lagberedningsfunktionen nästan som ett yrke, ett särskilt yrke. Det är verkligen specialister som jobbar med det och det är ofta människor med lång erfarenhet. När det kommer nya, inlärs de nya av de gamla i systemet, därför att det är ett så svårt jobb. I vår organisation har vi uppenbarligen problem med inlärningsprocessen och att vi får erfarna jurister som söker jobben o.s.v.

Jag skall avsluta med att vi skriver i motion nr 5 på följande sätt. "att finansutskottet ändrar motiveringen så att man skriver att lagtinget uppdrar åt landskapsregeringen att omforma sättet för förvaltningen att bredare involveras i beredandet av lagstiftning för att öka produktiviteten, underlätta för lagberedarna och förbättra kvaliteten på framställningarna." Jag avslutar med att säga, överse ledningsfunktionerna på lagberedningen, t.ex. med bistånd från andra lagberedningsorganisationer. Beträffande ledningsfunktionen har lantrådet ett särskilt ansvar och tidigare lantråd har det i lika hög grad. Jag hoppas att man kunde komma till en utveckling av den åländska lagberedningen.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! I väntan på landrådets kanske bredare beskrivning så behandlar motion nr 5 ett angeläget ärende. Det kan inte tillräckligt understrykas att lagtingets och folkets representanters viktigaste styrmedel för utvecklingen det offentliga Åland är lagar och budget. Nu sammanfaller dessa två intressena i behandlingen av budgeten. Vad vi kan göra för att kanske inte bara förkovra budgetlagproduktionen utan lagproduktionen och dess kvalitet i största allmänhet skall göras. Där tror jag att det råder en så bred folklig enighet att den här frågan kan inte vara partiskiljande. Det dokument som kollegan Roger Jansson hänvisar till från 1990-talet är troligen mycket intressant men antagligen för lite känt. När man här i motionen hänvisar till andra lagberedningsorganisationer, vill jag hänvisa till landskapsregeringens handlingsprogram som redan där omnämner återinförandet av en laggranskningsnämnd för att undanröja ganska många av de problem som har talats om. Ärendet är angeläget och jag tror att det går att uppbåda stor enighet i kammaren.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr talman Roger! Det var glädjande att vi kan se en sådan här möjlighet till enighet. Jag är rätt övertygad om att vi som sitter i utskotten och jobbar och utskottsordförandena och sekreterarna har samma syn på den här problematiken ungefär. Det är farligt om någon känner sig påhoppad i det här sammanhanget. Jag hoppas att man inte skall se det på det sättet utan att vi är ute i ett angeläget ärende. Bra vore om man skulle plocka fram Lindbäckska dokument som är tolv år gamla. Jag tycker att de fortfarande är väldigt fina och under min tid i Helsingfors konstaterade jag att man rätt mycket använde samma resonemang i deras lagberedningsarbete ute på avdelningarna.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Tack herr talman! I en sådan här situation brukar det i parlament gå, nu skall jag inte säga att jag vet hur det går i lagtinget ännu, så att parlamentsutskotten lite hamnar in i en situation där man bereder och sysslar med lagberedning. Jag säger inte att fallet är sådant nu, men om det är så, som det är i andra sammanhang också här hos oss, så finns det antagligen i utskotten och dess presidier och sekretariat en betydande kunskap om ämnet som det i vår lilla organisation handlar om nu, utan vidare borde tas tillvara.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Vi är helt överens om den här problembeskrivningen. Också om faktabeskrivningen när det gäller kunskapen. Jag tror att det idag i lagtinget ligger en hel del framställningar där vi brottas i utskottet med problemet att ge sig in på lagberedning. Lagarna fordrar så stora ändringar att det egentligen blir ett lagberedningsarbete i lagtinget och så skall det inte vara. Det är klart att det är en flytande gräns när man ändrar i lagar, vad som skall betraktas som lagberedning och vad som är korrigeringar som kan göras i parlamentet. Ibland hamnar vi nog över den här gränsen och börjar göra sådant som borde beredas i en öppen process, vilket är landskapsregeringens arbete och skall vara det på ett annat sätt än utskottsinterna arbetet. Sedan tror jag också med Lindbäckska modellen att lag granskningen betydligt skulle underlättas med en sådan struktur på arbetet.

TALMANNEN: Dagen sistan anförande ges med förtur till lantrådet.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Utvecklingen av lagberedningen och lagberedningsarbetet är en mycket en viktig fråga. Den har också varit väldigt viktig för landskapsregeringen. Vi har diskuterat det ganska mycket hur vi skall utveckla arbetet och hur vi skall producera bra lagframställningar och hur vi skall producera flera lagframställningar. Det dokument som ltl Roger Jansson hänvisade till är framplockat och jag har tittat på det. Det arbetet har måste jag ändå säga, även om det i motionen sägs att det inte har förts vidare, så har det förts vidare. Tidigare landskapsregeringar har också har brottats med den här frågan. Jag vill bara beskriva det system som det tidigare har upplags riktlinjer för tidigare, men som vi nu har satt väldigt systematiskt satt i system och som jag också tror att man måste ha.

Man måste ha ett systematiskt arbete när man bygger upp en lag för att man skall få en god kvalitet. Det kanske inte är laggranskningen, även om jag tror att det bra att ha laggranskning i sista ändan, men det viktiga är ändå själva uppbyggnaden av hela lagen. Utgående från ett PM som tidigare landskapsregeringar har tagit fram, som jag tycker att till viss del bygger på Roger Janssons dokument, så har man ett system där man börjar med själva problemformuleringen. Där finns de olika berörda med för att göra ett PM. I ett inledande skede skall man göra avvägningarna på vilken nivå krävs det lag? Är det förordning? Behövs någon annan form av beslut? Det är liksom första steget. Nästa steg är att man gör ett PM där ansvarig ledamot är involverad och ansvariga tjänstemannen och lagberedningen. Det PM:et förankras politiskt i de två regeringsgrupperna för att man skall ha en politisk acceptans att de skall vi gå vidare med det här. Därefter sätts lagberedningsarbetet igång, först när man har angivit riktlinjen. Så har vi gått in för att jobba, för att bygga upp strukturen. Som sagt det är väldigt viktigt att grundarbetet görs till först.

Sedan har vi också, precis som vi har gjort med andra frågor konkretiserat vårt handlingsprogram, så att vi också inom landskapsregeringen har gjort ett prioriteringsprogram för olika lagframställningar som bygger på handlingsprogrammet. Vi prioriterar i vilken ordning vi tar in dem i arbetet och lägger upp dem på en tidsaxel för mandatperioden. Sedan finns också strukturen som blev en följd av arbetet som gjordes i mitten av 1990-talet. Det anställdes flera stycken avdelningsjurister som också nu finns runt om på avdelningarna. De juristerna är delvis inkopplade i lagberedningsarbetet, men ganska lite. Det här är en frågeställning som vi har lyft upp och vi tittar över huvudtaget över vissa strukturer i förvaltningen. Vi tittar också just på den här strukturen och vi funderar på rättssäkerhetsfunktionen såsom vi redan beskrivit i samband med revisorernas berättelse. Då förde vi en diskussion om rättschefsfunktionerna. I samband med det, finns det anledning att fundera på de olika avdelningsjuristernas roll och också på lagberedningens roll. Det här arbetet är faktiskt pågående. Vi vill föra det vidare.

Jag vill säga att olika landskapsregeringar har fört det här arbetet vidare och försökt strukturera upp, därför att det är så att resurserna på lagberedningen är begränsade. Det beskrivs i budgeten att man nu samtidigt också skall göra lagsamlingen på nätet samtidigt som den görs i pappersform. Det här är ett arbete som är väldigt svårt att lägga ut. Därför har delvis lagberedningstjänster, eller en person som är lagberedare måste jobba med det arbetet. Där av finns förklaringen i budgeten. Som alla känner till här i lagtinget så har vi varit väldigt restriktiva med att tillföra ytterligare tjänster, men lagberedningen är nog en av de avdelningar där man gott kunde ha en lagberedare till för att kunna möta alla önskningar och krav som kommer dels från landskapsregeringen och dels från lagtinget.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag tackar lantrådet för den tydliga beskrivningen. Jag vet att den beslutade systematiken i lagberedningsarbetet från den politiska nivån, alltså landskapsregeringen, var lantrådet Roger Jansson i tiderna nöjd, men det är så länge sedan så det bör man inte bry sig om mera. Men jag tror också att lantrådet Roger Nordlund var nöjd med det och jag tror också att lantrådet Viveka Eriksson kommer att vara nöjd med det som man har beslutat. Men sedan är det implementeringen av det och hur det fungerar i praktiken som man kan vara mindre nöjd med, att man löser misslyckanden när de kommer, att man är flexibel och kan ändra sig i lagberedningsarbetet när den politiska diskussionen visar att man måste göra det o.s.v. Jag tror också att vi kan utnyttja resurserna vi har på bättre sätt om vi har ledningsfunktionerna särskilt "up to date" och att vi kan följa upp systemet att det fungerar som det skall.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det sättet som jag beskrev systematiseringen på och genomgången vi har haft av arbetet med lagberedning, bygger också på att få implementeringen och att man skall kunna följa det. Just det som är så viktigt, att det är under uppbyggnaden man bygger in kvaliteten i lagen. Det är en väldigt viktig utgångspunkt.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det låter bra. Jag är nöjd med svaren till den delen och önskar lycka till. Sedan har vi samverkan mellan lagtinget och landskapsregeringen. Det borde föras aktiva diskussioner mellan utskotten och landskapsregeringen just om de problem som utskotten upplever så att landskapsregeringens ledning ständigt är medveten om de vardagliga problem som vi upplever i det här huset i vårt huvudarbete, lagstiftningen. Som ett komplement på samma sätt som lantrådet aktivt samverkar med självstyrelsepolitiska nämnden särskilt i externpolitiska frågor, så kunde det här vara en fråga där man kunde samverka också.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det tycker jag är bra. Jag vet eftersom jag också har suttit i utskott i lagtinget och har en viss erfarenhet från det arbetet, så känner jag också till en viss del av de här frågeställningarna. Men de frågeställningarna förändras så självklart skall vi också till den här delen ha en dialog. Egentligen antar jag och förutsätter att också de ansvariga ledarna eftersom de hörs i utskotten, får insikter i vilka problem som uppstår under arbetet. Det är viktigt att det finns en återkoppling till lagberedningen i de frågeställningarna.

 

TALMANNEN: Klockan är 16.49.40. Diskussionen avbryts härmed och återupptas i morgon, fredag klockan 9.30.

 

Nästa plenum hålls fredagen den 14 november kl. 9.30.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. )

Originalfil