Plenum den 13 september 2006 kl 13.00

PLENUM den 13 september 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, vtm Johan Ehn, ltl Christian Beijar och ltl Gun-Mari Lindholm).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christian Beijar och vtm Johan Ehn på grund av sjukdom. Beviljas.

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om dels godkännande av avtalet med Azerbaidzhan för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatter beträffande skatt på inkomst och förmögenhet, dels godkännande av protokollet med Amerikas Förenta Stater om ändring av talet för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatter beträffande skatt på inkomst och förmögenhet och slutligen dels avtalet med Marocko för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatter beträffande skatt på inkomst och förmögenhet.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. (FR 14/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 11/2005-2006 om anordnandet av ungdomsparlament. (HM 5/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 22.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 12/2005-2006 om prioritering av svenskspråkig radio och TV. (HM 10/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 22.9. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens berättelse för år 2005. (LB 1/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2005. (RB 1/2005-2006).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 23 § arbetsordningen att gemensam diskussion tillåts angående ärende nr 4 landskapsregeringens berättelse för år 2005 och ärende nr 5 landskapsrevisorernas berättelse för år 2005 eftersom de båda berättelserna nära ansluter sig till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Efter avslutad diskussion remitteras revisionsberättelsen till finansutskottet medan lagtinget kan besluta om att anteckna sig landskapsregeringens berättelse till kännedom eller remittera den till utskott. Om förslag till bordläggning väcks avses båda berättelserna.

 

Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringen överlämnar härmed till lagtingets behandlingen berättelsen för år 2005. Som lagtingsledamöterna säkert har noterat har vi här försökt efterkomma lagtingets önskemål om en viss utveckling när det gäller det layout-mässiga och strukturen i berättelsen. Jag hoppas att lagtingets ledamöter och alla andra läsare uppfattar det här dokumentet som ett informativt och lättillgängligt sådant eftersom det är meningen att det skall vara det.

 

Fru talman!

Man kan konstatera att 2005 har varit ett ganska aktivt och intensivt år på många sätt. En ny landskapsregering tillträdde och drog igång sitt arbete. Antalet lagframställningar till lagtinget blev ganska stort, det var en ordentlig ökning från landskapsregeringens sida, så det innebar en hel del arbete för lagtinget, men man kan konstatera att lagtinget också har varit väldigt aktivt under 2005 och att antalet motioner, om man räknar både finansmotioner och hemställningsmotioner, de facto ökade med 50 procent, så det visar också på att det har funnits en stor intern aktivitet här i lagtinget.

 

Fru talman!

När det gäller de stora frågorna som har varit aktuella under året så är det utveckling av förvaltningen, det är sjöfarten och det är den s.k. PAF- och spelkonflikten som vi har med statsmakten. Jag har försökt beskriva dem i inledningen av berättelsen på ett så tydligt sätt som möjligt och jag tänker inte upprepa härifrån talarstolen vad som står där, men man kan bara konstatera det att de här frågeställningarna är fortsättningsvis synnerligen aktuella och någonting som vi fortsätter att jobba med också under 2006 för att försöka komma till konstruktiva lösningar och sådana lösningar som gör att det åländska samhället kan fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

När det gäller landskapsregeringens berättelse har jag ingen kommentar från centern utöver att vi har noterat vi också att ett visst förändringsarbete har införts, åtminstone är det nya pärmar, och det har också efterlysts många år.

 

Eftersom man behandlar båda ärenden, landskapsregeringens berättelse och revisionsberättelsen samtidigt tänkte jag bara kommentera några frågor i revisorernas berättelse. Vi vet att landskapets revisorer har en landskapslag till grund för sitt arbete och man hänvisar också i början till på vilket sätt man ser till att landskapets rätt och bästa skall tillgodoses. Det är huvuduppgiften för revisorerna.

 

Det finns också angivet exakta uppgifter vad man skall göra och bl.a. – det är egentligen det enda jag tänkte kommentera eftersom jag som medlem i finansutskottet kommer att gå igenom det här noggrannare – är det punkten f) i 2 § 2 mom. landskapslagen om landskapsrevisionen som säger bl.a. att ”under revisionen gjorda iakttagelser och dess konsekvenser samt anmärkningar mot landskapsstyrelsen eller dess förvaltningsbeslut till den del revisionen givit anledning till detta.” Det som vi har noterat är att revisorerna har påtalat systemet med överläggningar, såsom de bedrivs i dag, överläggningar inom landskapsregeringen mellan ledamöterna, många gånger utan tjänstemän; man har påtalat från revisorerna att det borde finnas formella protokoll eller beslut när det gäller överläggningar. Det tycker jag att kanske inte är riktigt rätt, det måste alltid finnas ett forum där de politiska medlemmarna i landskapsregeringen kan diskutera utan närvarande tjänstemän och i den mån diskussionerna leder till beslut i landskapsregeringen, antingen budgetbeslut eller andra beslut, blir de tagna och protokollförda på sedvanligt sätt, precis som alla andra beslut tas. Vi har diskuterat detta förut, men vi tycker i centern att detta är en viktig sak och möjligheten måste få finnas i en regering till politiska diskussioner.

 

I övrigt påtalas olika saker. Det ges både ris och ros i revisionsberättelsen och, som jag sade, detaljerna kommer jag för min del åtminstone att få vara med om och behandla i finansutskottet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är väl ingen som vill förhindra eller bromsa politiska diskussioner också i landskapsregeringen, men det är inte det som landskapsrevisorerna påpekar utan detta att man uppenbarligen – som man uppfattar det av revisionsberättelsen – mer och mer går in för att fatta beslut under icke protokollförda överläggningar, och det är någonting helt annat. Det måste vi komma ifrån. Beslutsfattandet är en kedja många gånger och man måste kunna följa besluten tillbaka genom protokoll; fattar man beslut under överläggningar bryts kedjan och då försvinner besvärsrätten för den person eller vem som helst som kan beröras av det här. Det är alltså två skilda saker: politiska diskussioner skall man självklart föra, men själva besluten måste vara protokollförda.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med om att besluten skall vara tagna, men det är så att i överläggningar utan tjänstemän kan man inte fatta beslut eftersom alla beslut som fattas i landskapsregeringen, också tjänstemannabeslut, görs antingen på enskild föredragning eller i plenum. Då blir det ett formellt och riktigt protokollfört beslut. Jag ser inte samma problem; man initierar hur beslutet skall se ut i diskussionerna, man kanske kommer överens om att, jo, i budgeten i nästa år kommer vi att ta upp det här, vi skapar ett stöd för det här och det här. Sedan är det upp till respektive ansvarig ledamot att förverkliga de diskussionerna och det förverkligar man genom ett formellt beslut.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Skulle verkligheten överensstämma med det arbetssätt som ltl Gun Carlson försöker beskriva skulle allting vara frid och fröjd, men landskapsrevisorerna påpekar just och exemplifierar det att man uppenbarligen har fattat beslut under överläggningar utan att senare i plenum ha fattat det formella beslutet med protokoll osv. Det är det här som är problemet. Kan vi komma från den verklighet som uppenbarligen enligt revisorerna finns nu till det som ltl Gun Carlson försöker beskriva så är också vi nöjda!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tror ändå att det är så att det inte finns någon möjlighet att fatta ett beslut i överläggning utan tjänsteman, utan någon förankring i den formella handläggningen därför att man kan inte förverkliga ett beslut som inte finns. Det går inte, så jag tror att det här problemet är överbetonat, man kan göra olika tolkningar och det är väl det som vi antagligen har anledning i finansutskottet att fundera på. Jag har också förstått att revisorerna har uppfattat det så här, men jag är inte av samma åsikt, ännu i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Landskapsrevisorernas berättelse för 2005 innehåller mycket matnyttigt om man är intresserad av att förbättra, effektivisera och demokratisera landskapsförvaltningen.

 

Jag föreslår en bordläggning till måndagen den 18 september; då kommer liberalerna att hålla ett allmänt anförande om landskapsrevisorernas berättelse.

 

Nu tänkte jag hålla mig till ett av de områden som jag speciellt har fäst mig vid, nämligen personalfrågor inom Gullåsen. Landskapsrevisorerna konstaterar att sjukfrånvaron är oroväckande. Att ha hög sjukfrånvaro från och till är i sig ingenting unikt inom hälso- och sjukvården. I en artikel från den norska facktidskriften Sygeplejersken beskriver man situationen i Flatanger kommun. Sjukfrånvaron har legat på mellan 12 och 15 procent de senaste åren och efter åtgärder låg sjukfrånvaron på 8 procent det andra kvartalet i år. Vad var det man gjorde? Jo, man satte fokus på arbetsmiljön, personalvård och uppföljning. Dessutom satsade man mycket på ökad fysisk aktivitet bland de anställda.

 

Liberalerna har i flera sammanhang talat om vikten av en god personalpolitik och landskapsregeringens ansvar som en stor arbetsgivare i landskapet. Vi har även i flera sammanhang genom finansmotioner och hemställningsmotioner fört fram att vi vill satsa på personalen inom ÅHS. Vi vill föra en modern personalpolitik.

 

Enligt ÅHS:s kvalitetspolicy skall personalen känna sig motiverade i sina arbetsuppgifter.

 

Rekrytering av ny personal kommer att vara en avgörande faktor för möjligheterna att kunna bibehålla en välfungerande hälso- och sjukvård. Inför de stora pensionsavgångarna kommer konkurrensen om arbetskraft att hårdna. Endast de arbetsplatser som målmedvetet satsar och investerar i personalresursen kommer att lyckas med både rekrytering och effektivisering. Det finns tre saker att göra:

 

  1. Att  satsa på friskvård och arbetshälsa, där ett av målen blir att minska just sjukfrånvaro och därmed vikariebehovet. Det är en sund investering. Friskvård och arbetshälsa kan innefatta allt från rökavvänjningskurser, kostrådgivning, personlig utveckling till direkta motionsaktiviteter  med t.ex. personlig tränare.
  2. Man kan utbilda och fortbilda personalen. När det gäller Gullåsen talar också landskapsrevisorerna om möjligheter till läroavtalsutbildning. Det låter som en mycket genomtänkt och god idé. Vi har läroavtalsutbildning i landskapet.
  3. Man kan titta över arbetstiderna. Det är en stor utmaning att få vårdpersonalen att orka jobba ända fram till pensionsåldern. Där kan man titta på hur nattjänstgöring ser ut och kanske heltid när du nått upp till en viss ålder innebär 80 procent av full tjänstgöring. Det finns hur mycket som helst att titta på och ta till sig.

 

Hälso- och sjukvården står som sagt inför stora generationsväxlingar. ÅHS:s och landskapsregeringens framtida utmaning är att se till att personalen mår bra och att bilden som arbetsgivare är modern och positiv.

 

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren var inne på den höga sjukfrånvaron på Gullåsen, som inte har varit bra, men som nu har börjat åtgärdas inom ÅHS:s styrelse och även att det kommer att vidtas olika åtgärder, bl.a. uppföljning. Men det jag lite fastnade vid var att ltl Katrin Sjögren pratade om att ÅHS borde få en bättre personalvård, om jag uppfattade ltl Katrin Sjögren rätt. Jag kan säga att bland de arbetsställen jag har varit på så tycker jag att ÅHS har varit bland de bättre.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Bakgrunden till att jag för fram det var en finansmotion som liberalerna skrev förra hösten, där vi önskade att vi skulle satsa ytterligare på personalvård och personalhälsovård när det gäller ÅHS. Jag kan informera ltl Göte Winé om att riktigt den uppfattningen har inte jag. Det har t.o.m. varit ganska svårt att få arbetsplatshälsovård på ÅHS när du har varit anställd.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren borde väl veta vad ÅHS har och framför allt tycker jag att det är skrämmande om det stämmer att personalhälsovården inte är tillräcklig. Ltl Katrin Sjögren pratade bl.a. om friskvård och motion. Jag kan räkna upp lite av det som ÅHS subventionerar för personalen: Avancia, boxersize, gymnastik, innebandy, träningsverket, Pilates, simning, massage, m.m., sådant som du kan ha i grupper. Det har använts inspirationsdagar för personalen med en otroligt uppskattad föreläsare. Man har försökt ha möjligheter till omplaceringar om man på det sättet vill byta. Vad jag har förstått är avdelningen ganska tillmötesgående med hur mycket arbetstider man vill ha, vill man ha heltid eller deltid för att kunna se på det.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Som vårdpersonal rör sig de allra flesta väldigt mycket under ett arbetspass. Man lyfter, som sliter på axlar och rygg och speciellt gäller det Gullåsen. Allt det som ltl Göte Winé räknar upp är bra, men jag tror att det appellerar till dem som redan är aktiva. Det finns många, många som överhuvudtaget inte är aktiva och där tror jag att man skulle kunna få in ett nytt grepp, t.ex. genom personlig träning osv. Bra kan alltså bli mycket, mycket bättre!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman

Fru talman!

Det här är frågor som vi har diskuterat många gånger i olika sammanhang och i stort är vi ganska överens. Det jag vill säga är lite samma sak som ltl Göte Winé sade, att det görs en hel del, men problemet är kanske just det som sades nyss att det är framför allt de som är engagerade och intresserade själva som tar till sig de här möjligheterna, medan de som egentligen allra mest skulle behöva det fortfarande är ganska passiva. Skall man lyckas med det måste man helt enkelt göra det på arbetstid, nästan på arbetsplatsen för att nå dem. Jag har själv sysslat med de här frågorna – visserligen för hemskt länge sedan – och ibland är det bekvämare att inte använda hjälpmedlen och då krävs det ganska mycket instruktioner och vägledning samt hur viktigt det är att man använder sin kropp på rätt sätt när det är ett så tungt arbete.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag tror att det är precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att det finns ett stort mörkertal bland vårdpersonalen som skulle ha en oerhörd nytta av t.ex. personlig träning för att kunna komma igång, för att må bättre och för att orka fram till pensionsåldern, så jag tror att det finns mycket att göra på det området.

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

En annan fråga när det gäller äldreomsorgen och Gullåsen är vikten av att skapa motivation för arbetet, man skall känna att det är trevligt och roligt att vara på jobb, för det är ett tungt arbete. Jag vet att ÅHS har sysslat ganska mycket med ledarskapsutbildning på olika nivåer. Man får hoppas att den kunskapen också omsätts i praktiken för ledarskapet där är oerhört viktigt. När det gäller Gullåsen är det också så att i dag har man på alla avdelningar, förutom demensavdelningen som har varit lite skilt, haft det ganska ”likriktat”; jag har den åsikten att om man skall komma fram till det som äldreomsorgsgruppen tagit fram i sitt betänkande, där man mera specialiserar sig på olika avdelningar, kunde man på det sättet göra arbetet intressantare.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det kan säkert vara en alldeles utmärkt idé, men förutom friskvården så tar jag också upp fortbildning och att man skall titta på läroavtalsutbildningen, speciellt på Gullåsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Under diskussionen har ltl Katrin Sjögren föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 18.9. Eftersom gemensam handläggning beslutats om landskapsregeringens berättelse och landskapsrevisorernas berättelse konstaterar talmannen att bordläggningsförslaget avser båda berättelserna. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon yttra sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 18 september. På talarlistan finns ännu ltl Danne Sundman, ltl Ronald Boman och ltl Anders Eriksson vilka bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag skall börja med landskapsregeringens berättelse vars layout är en av mina verkliga käpphästar; jag har i sex års tid propagerat för att man skulle uppdatera utseendet och till viss del innehållet i berättelsen. Nu har man gjort det och detta i sig är berömvärt. Man kan säga som socialdemokraterna i Sverige säger, att jag är stolt men inte riktigt nöjd! Man kunde fortsättningsvis ha lite mera bilder på folk som jobbar inom landskapsförvaltningen, man kunde ha lite mera diagram, lite lätt sommarläsning – för mig får den bli ännu tjockare bara den är lätt att läsa. Men om någon har sömnproblem så ha den på nattduksbordet, läs några stycken, så somnar man ganska snabbt! Skämt åsido, det har blivit mycket bättre och jag hoppas att man fortsätter med det. I övrigt är det inte så mycket att säga om berättelsen; den talar för sig själv, den är väldigt faktaspäckad och det är också intressant att jämföra vissa saker bakåt i berättelsen så ser man hur det utvecklas.

 

Fru talman!

Över till landskapsrevisorernas berättelse för år 2005. Det är alltid lika intressant att läsa landskapsrevisorernas berättelse. Som oppositionspolitiker får man ofta slutligt rätt landskapsrevisorerna har granskat saker och ting. Man får tänka på sig själv, att ja, vad var det vi sade! Sådana kvitton behöver man få som politiker att man vet att man inte var alltför mycket på vils!

 

Jag vill rikta ett tack till landskapsrevisorerna och framför allt till numera lagtingsdirektören Lars Ingmar Johansson som har hållit i pennan. Det är ett digert arbete som ligger på vårt bord och det är kanske det allra viktigaste dokumentet vi får där vi sist och slutligen knyter ihop den förvaltning och politik som vi är satta hit av Ålands folk att genomföra.

 

Det är så med landskapsrevisorernas berättelse att ibland står det en hel del också mellan raderna och ibland upplever man att revisorerna skulle vilja skriva lite mera än vad man skriver, men man kan inte skriva lagtinget på näsan utan det som lagtinget bestämt kan inte vara fel för revisorerna. Ibland så önskar man att man hade riktiga revisorer som skulle vara helt fria att också säga om man tycker att lagtinget har fel. Sådana finns det förstås, det finns ungefär 15.000 stycken som nästa år i oktober ger sin revisionsberättelse, alltså väljarna, så vi får vänta till dess!

 

När det gäller revisionsberättelsen talar den som sagt för sig själv och det är mycket utförligt beskrivet om ärenden man granskar, men jag skall beröra några saker i den drygt 50-sidiga berättelsen. Jag börjar med förordningen om språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet. Där får regeringen ganska skarp kritik för att man har dröjt med behandlingen av detta ärende och det tycker jag också att är tråkigt. Det är en viktig sak att vi inte kräver oskäligt mycket kunskaper av våra statsanställda i landskapet och vi bör absolut medverka till att bestämmelserna moderniseras. Det har varit en långsam hantering och det har vi sett också tidigare från landskapsregeringens sida när det gäller det språkpolitiska programmet, som ju tog fyra år att få fram – en oskäligt lång tid, så där hoppas jag att man skyndar på.

 

Revisorerna berör som vanligt mycket i budgeten och där kan man konstatera att ekonomin är bra. Jag tror att det var revisorernas ordförande som sade att det här är det bästa bokslutet och det bästa resultatet någonsin, men man måste fråga sig, att är det bra när landskapet går med alltför hög vinst? Det betyder bara att vi har beskattat våra medborgare för mycket och pengarna borde delas ut tillbaka till dem som har betalat in, alltså till skattebetalarna, så frågan om ett allmänt skatteavdrag blir aktuellt när man kan konstatera att resultatet är så här gott. Det är som bekant Obunden Samlings linje att dela ut överskottet. Den del av överskottet som inte delas ut kan sättas i den s.k. utjämningsfonden, och där kommer revisorerna också med påpekande och kritik att man fortfarande inte har något regelverk för fonden. Bara det finns en majoritet i lagtinget går det i princip att ta ut alla pengar på en gång och göra vad som helst med dem egentligen, bygga någon kåk eller satsa dem på driften! Det är lite olyckligt för det borde finnas ett regelverk för utjämningsfonden, så den kritiken hoppas jag att man tar till sig.

 

Jag bläddrar vidare och kommer till sidan 30 där revisorerna tar upp elektronisk dokumenthantering. Fru talman! Med risk för att bli åthutad av en av ledarsidorna i landskapet vill jag säga att det här var ett projekt som jag startade på min tid i dåvarande landskapsstyrelsen. Jag skulle vilja säga att det är väldigt viktigt att det här skulle gå vidare. Det var så i början på seklet, om man får säga så, att dokumenthantering var ganska nytt. Man visste inte riktigt hur det skulle slå, hur det skulle se ut osv. Men på dessa sex år som har löpt har det här blivit mycket vanligare och det finns mycket system och leverantörer och de flesta stora företag och förvaltningar använder elektronisk dokumenthantering i någon form; det kommer mer och mer och i takt med tiden riskerar vi att bli hjälplöst bakom om vi inte tar oss an frågan. Vi är annars på Åland långt fram, t.ex. inom banksektorn när det gäller elektronisk dokumenthantering, där det nyligen har kommit en standardhantering, s.k. EU-fakturor. Det handlar mycket om finansförvaltning; det är egentligen vansinnigt att först sitter landskapsregeringen eller en leverantör/kund och skriver sin faktura på papper, så skickar man den till posten, sedan skall den hanteras elektroniskt, man betalar den elektroniskt, man bokför den elektroniskt osv. Varför ha den på papper överhuvudtaget? Det är endast om man vill skriva ut den och se den på papper som det egentligen behövs. Här borde man kunna etablera ett samarbete med de åländska bankerna och visa på att man kan effektivisera. Jag hade som IT-minister alltid en tanke med sådana här projekt att de alltid indirekt skulle gynna näringslivet, att man fick bygga upp ett system som man kanske inte annars hade behov av att bygga upp och som sedan kunde säljas.  Jag hörde en gång siffran att det går ungefär 12 pallar A4-papper i året  i förvaltningen och de flesta av papperen är bara tillfälliga informationsbärare, man kanske läser dem och så kommer de till återvinningen. Väldigt mycket A4-sidor kunde sparas. Nu har man börjat inköpa skrivare till förvaltningen som skriver dubbelsidigt och det kommer att spara papper, men det är inte bara papperet och arbetet att bära det utan det är också effektiviteten om man kan ha dokument centralt. Nu är det ofta så, vilket också berörs i berättelsen, att originalhandlingarna finns någonstans hos någon tjänsteman under beredningen och då blir det också problem att de inte finns tillgängliga. Processen tar tid och förvaltningen är långsam. Det är väldigt viktigt att skynda på den. I stället för att gå in för blanketter borde vi vara på vågens framkant när det gäller elektronisk dokumenthantering. Här hoppas jag att man läser revisorernas berättelse.

Jag skall inte desto mera ge exempel ur berättelsen eftersom ltl Fredrik Karlström på måndag kommer att ta upp några saker.

 

Jag vill ännu beröra revisorernas kritik som rent generellt berör förvaltningen och det politiska maskineriet på gränssnittet mellan förvaltning, politiken och landskapsregering och lagting; man säger att det är oklart med protokollföring, man påpekar att beslut har tagits, lite skämtsamt sagt, vid kaffebordet och korridorer, men det handlar om de s.k. enskilda överläggningarna. Visst är det så att en regering måste kunna överlägga enskilt; det skulle vara helt ohållbart om allt skulle vara offentligt, man måste få föra diskussioner också mellan partierna utan att det är offentligt, men måste vara på det klara med att man skall kunna följa ett beslut i varje led och det skall inte finnas något glapp där som har ersatts av diskussioner som inte har protokollförts och det är det problemet som revisorerna uppmärksammar och det ser man som oppositionspolitiker tydligast när man försöker följa en process. Vi har sett flera exempel, senast är hantverksskolans vara eller icke vara, där det är svårt att följa processen genom beslut. Det här är alltid en utmaning för man tänker inte alltid på det här och det måste man ständigt jobba med. Man skall också komma ihåg att det är ett ganska nytt fenomen; behovet av enskilda överläggningar fanns inte lika mycket förut när landskapsstyrelsen hade alla beslut kring bordet, man hade inte ministeransvarighetslagen och parlamentarismen, men nu har man det här bekymret och man måste hela tiden värna om demokratin och öppenheten.

 

Man kritiserar på flera ställen bristen på lagstiftning, brist på lagstiftning överlag eller brist på uppdatering och det är också en viktig sak att vi tar vara på den behörighet vi har. Vi är  villiga att stiga upp i talarstolen och önska att självstyrelsen får mera att säga till om, men vi måste också hantera och utveckla den behörighet vi redan har, det fögderi vi redan har fått; annars är vi inte trovärdiga att hantera mera.

 

På flera ställen pratar man också om ”långsam politisk hantering”. Jag skulle vilja säga att det finns ett övergripande problem på den politiska nivån: det är brist på utveckling av förvaltningen och en instabilitet som vi har upplevt, vi har bildat fyra regeringar på sex år och det är två för mycket. Dels innebär det att det kommer nya människor på nya stolar, vilka  helt förståeligt måste få tid att sätta sig in i hur saker och ting går till, då har man fullt upp med det och så har man fullt upp med det dagliga och man hinner inte följa med utvecklingen av sin butik s.a.s. Landskapsregeringen och dess förvaltning kan förliknas vid en supertanker och de som är sjömän vet att man inte kan få stopp den hur som helst – fast man slår av maskinen går den på ganska länge. Kritiken mot att supertankern inte riktigt har styrts landar faktiskt mycket på lantrådet Roger Nordlunds bord och jag har tidigare gett uttryck för den kritiken. Som jag ser det har inte någon riktigt hållit i rodret på sex års tid, egentligen sju år. Just utvecklingsfrågorna blir lidande när man inte har intresse av att driva; trots att man har intresse och driver dem så kanske det ändå inte räcker till, men om det finns ett ointresse blir det tydligt i kvadrat. Återigen till diskussionen om ökad behörighet för självstyrelsen så efter nästa val måste man sätta sig  ner och så måste man titta: vad är det vi behöver reda upp? Det behöver göras en generaluppredning i förvaltningen, alla regelverk och processerna som får kritik år efter år måste vi ta tag i och man måste göra en plan för att städa upp problemen. Det är så med förvaltningsutveckling att det ligger i huvudsak på politikernas bord, på de ansvariga ledamöterna, som det heter formellt, på ministrarnas bord. Visst har de ledande tjänstemännen också ett ansvar, men i huvudsak är deras uppgift att se till att det som politikerna beslutar genomförs och också det sätt på vilket man beslutar att det skall göras.

 

Slutsatsen av berättelsen, liksom de föregående, är att de har alla samma bekymmer i botten. Det finns ett ointresse för utveckling av landskapsförvaltningen, det måste vända.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman nämnde att landskapets ekonomi var för bra. Jag tycker att det är någonting som är väldigt bra och jag är också lite stolt över det. Vi har satt pengar i utjämningsfonden i flera år nu och det tycker jag är bra för framtiden. Vi kommer också att ta en lagstiftning som sänker kommunalskatten för alla åländska medborgare. Som information bara för ltl Danne Sundman har vid den på vårt bord i morgon, lagstiftningen är klar och nu skall den ut på remiss till kommunerna; den kommer sedan att sjösättas som en budgetlag i samband med framläggandet av budgeten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

 Det är bra att det allmänna skatteavdraget återinförs. Obunden Samling röstade emot att ta bort det och Obunden Samling var från början med och förde in det, så det är mycket bra att det kommer tillbaka, att man får dela ut flitpengen, den del av skattekakan som ålänningarna är duktigare på att betala, och att den alltså delas ut tillbaka till skattebetalarna. Det var fel att ta bort det och det ser vi nu. När det gäller utjämningsfonden tycker jag att det kan vara bra att lite lagrat i ladorna, men det får inte bli för mycket, man får inte beskatta sina medborgare mer än motiverat, så man skall kanske inte vara bara glad över att landskapet har ett bra resultat. Är det alltför hög vinst betyder det att vi tar ut för mycket skatt av våra medborgare, mer än vad vi behöver. Det är mycket bra att det kommer ett sådant här initiativ, det stöder vi varmt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tror att ålänningarna uppskattar att vi dels sparar för sämre tider och dels ger tillbaka till medborgarna så att man får mera köpkraft. Jag glömde bort att säga att vi kanaliserar pengar åt medborgarna genom att sänka avgifterna på ÅHS. Det är ingen ideologisk fråga; oberoende om man är fattig eller rik kan man vara sjuk, utan det är ett sätt att ge tillbaka pengar åt medborgarna som landar direkt i fickan hos respektive person.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Åter till utjämningsfonden. Det är viktigt att det kommer ett regelverk för den så att man inte t.ex. vid valår ta ut mycket och satsa vitt och brett som en dygnspridare det året man behöver s.a.s. från regeringens sida få sympatier. Den skall vara tillgänglig i nödfall.

 

När det gäller att sänka ÅHS-avgifterna så visst kan man tycka att det är behjärtansvärt, men inte gynnar det befolkningen, det gynnar försäkringsbolagen, för de som har låg inkomst har låginkomstskyddet och de som är mycket sjuka har högkostnadsskyddet. Det gynnar försäkringsbolagen eftersom alla som har råd har försäkringar och nu blir det mindre att ersätta för dem! Inte gynnar det mig som far i en barnfamilj, jag har råd med försäkringar och låginkomsttagare har låginkomstskyddet och de som är mycket sjuka har högkostnadstaket, så är ni på vils!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill erinra ltl Danne Sundman om att när vi behandlade tilläggsbudgeten i våras så beslöt lagtinget, genom att godkänna finansutskottets betänkande, att det skulle vara en lagstiftning om utjämningsfonden. Det är alltså inte bara revisorerna som har påpekat det utan även ltl Danne Sundman har varit med och påpekat det, så det borde råda total enighet i den frågan. När det gäller överläggningsproblematiken, som inte är så stor som man vill göra gällande, måste man komma ihåg att de måste alltid leda till beslut i landskapsregeringen eller i lagtinget. Ltl Danne Sundman nämnde hantverksskolan som ett exempel på att det finns formella beslut och då vill jag säga att det är ett förslag som ligger just nu i tilläggsbudget, som, genom att lagtinget tar beslut i en eller annan riktning, blir ett formellt beslut. Det finns många sådana här exempel på diskussioner som leder till olika förslag. Förslagen behöver inte vara formellt protokollförda eller beslutade medan besluten i sig innan de verkställs måste var formella. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson har helt rätt att det är så det går till, men det händer och tyvärr tycker jag och revisorerna att det händer för ofta att man hoppar över steg i utvecklingen av ett ärende som man inte sätter ner i beslutsprotokoll. Det finns också andra exempel i revisionsberättelsen: fastigheten Glamilders i Saltvik, där man har bestämt olika saker vid olika tillfällen och det  har inte alltid protokollförts så att en utomstående kan följa det ärendet och förstå sig på vad man har sagt. Det finns rent övergripande ett behov av att titta på hur man skriver protokoll. Det finns det i kommunerna och det finns också i landskapsförvaltningen, de är väldigt sparsamma; oftast är beredningen hemlig s.a.s., man protokollför inte beredningen som man gör i kommunerna. Det kanske alltså finns ett behov av att revidera protokollföringen - även om man gör rätt, så kanske man gör rätt på fel sätt!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Talar vi om att ändra protokollföringen av formella beslut är det en helt annan sak än det vi diskuterar nu eftersom det är överläggningarna som man vill påstå att inte sköts formellt riktigt. Jag vill hävda att det görs eftersom någonstans måste det alltid finnas ett formellt beslut innan någonting kan verkställas. Glamilders nämndes som ett exempel på att det inte har förfarits rätt, men lagtinget har tagit beslut om Glamilders och där kom det formella beslutet. Också här blev slutresultatet formellt korrekt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst har slutresultatet blivit formellt korrekt. Vi skall komma ihåg att jag bara rekapitulerar revisorernas kritik när jag säger att det finns luckor i beslutsprocessen. Till slut när det kommer hit till lagtinget och lagtinget besluter reder man upp det, men man skall komma ihåg att för att ett beslut skall vara lagligt hela vägen skall beredningen fungera vid alla tillfällen. När det gäller att man besluter sig för olika saker och ting på en överläggning försvarar jag det, en regering måste få tala ostört i ett slutet rum, men det kanske skulle vara orsak att se på hur formalia är utformat, för då kunde man redogöra för i protokollet att de här politiska diskussionerna har förts osv. Då blir ärendet mer genomlyst, men det beror på att vi inte har funderat på det här mot bakgrund av parlamentarismen, mot bakgrund av ministeransvarighetslagen osv., utan protokollen har sett likadana ut sen urminnes tider.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Jag skulle uppehålla mig vid landskapsrevisorernas berättelse för år 2005.

 

Jag har inte heller detta år anledning att applådera landskapsrevisorernas berättelse. Eftersom regeringsblocket besitter tre av fyra ordinarie platser blir resultatet av förståeliga skäl tämligen slätstruket. Jag vidhåller mitt tidigare förslag om att revisorerna borde väljas enbart från oppositionen. Denna gång har revisorerna bl.a. försökt legalisera ett ärende där jag var den enda som i någon större omfattning varit engagerad. Det gäller utbetalningen av 40.000 euro till ltl Dennis Janssons numera konkursade bolag Baltic Festival Ab. Revisorerna avslutar sin långa och krystade förklaring med följande:

 

”Mot bakgrunden av de fakta landskapsrevisorerna haft tillgång till konstaterar revisorerna att det i detta speciella fall funnits vägande skäl för att ingå ett förlikningsavtal, även om revisorerna, som framgår på annan plats i denna berättelse, anser att sådana avtal i allmänhet bör undvikas.”

 

Revisorerna har helt förbigått det faktum att pengarna betalades ut redan den 8 juli, fastän inga pengar fanns, utan dessa beviljades i tilläggsbudget som godkändes först den 21 november. Inte heller har revisorerna utrett om landskapsregeringen överhuvudtaget har rätt att besluta om och betala ut skadestånd. Ytterligare kan det var så att landskapsregeringen utbetalat skadestånd till en verksamhet som bedrivits olagligt.

 

Jag rekommenderar revisorerna att ta del av professor Markku Suksis bok Ålands konstitution.

 

Eftersom jag varken delar revisorernas eller landskapsregeringens åsikt om att ärendet gått rätt till har jag fört ärendet till justitiekanslern och när jag erhållit hans åsikt är min avsikt att föra ärendet vidare till hovrätten i Åbo. Min åsikt är att skattebetalarna inte skall stå för fel som gjorts av vår landskapsregering utan de felande skall naturligtvis ersätta skadan med egna pengar.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det tas upp i revisionsberättelsen fenomenet med elektronisk dokumenthantering. Det tar i och för sig främst sikte på fakturering och arkivering. Men med kännedom om det att ute i Europa pågår lagstiftningsåtgärder för att all dokumentation från myndigheter - när det gäller landskapsregeringen, typ beslut, förordningar, direktiv osv. – skall kunna avläsas via en gratis programvara. De flesta upplever väl t.ex. att man har Word i sina datorer, men om inte uppdateringar är gjorda är system inte kompatibla, utan jag har förstått att lagstiftningen går ut på att allt skall finnas i PDF-format. Det vore intressant, även om det är historiska saker vi pratar om när vi pratar om landskapsrevisorernas berättelse att få reda på om det är någonting på gång när det gäller detta från regeringsbänken.

 

Fru talman!

Det jag tänkte ta upp är tyvärr mera historia och det gäller systemet med avvecklingsstöd för fiskefartyg. Landskapsrevisorerna har ägnat stor uppmärksamhet åt detta ärende. Hela tanken med systemet var att lindra effekterna på grund av det drivgarnsförbud som drabbade fiskarna. Vi hade t.o.m. en spörsmålsdebatt om detta där vi från oppositionens sida hävdade att de värden på de fartyg som skulle skrotas var helt felaktigt uppsatt; det var mer eller mindre godtyckliga värden och vi kritiserade ganska mycket hanteringen av just detta ärende. Det är intressant att se vad landskapsrevisorerna säger. De säger för det första: ”Landskapsregeringen beviljade inte maximala stöd på basen av de värden som fås utgående från Rådets förordning, vilket är gällande regler, utan utgående från ett uppskattat marknadsvärde. Förordningen omnämner emellertid inte sådana beräkningsgrunder.” – alltså som landskapsregeringen använde sig av. Det går också att utläsa att de som har sökt stödet är totalt åtta båtar, varav en stor, som har beviljats stöd på 66,3 procent av det maximala värdet, medan de sju övriga fartygen skulle ha fått ett stöd som varierar på en skala mellan 15 och 40 procent av maximivärdet, enligt, märk väl, Rådets förordning. Det är den andra saken och det här var någonting som jagj själv tog upp i spörsmålsdebatten. Det sägs också så här: ”Revisionsbyrån har vid sin granskning funnit att medlen inom fiskeprogrammet skulle ha räckt till att bevilja flere av de sju mindre fartygen 66 procent stöd räknat på maximivärdet” enligt den förordning som jag har nämnt. Det fanns de facto EU-medel, ganska avsevärda EU-medel, som här gick landskapet Åland förbi.

 

Det sägs vidare i revisionsberättelsen på sidan 44: ”Landskapsregeringen förkastade inte anbuden som den ansåg vara för höga utan beviljade istället lägre stöd än anbuden och utgick då från uppskattat marknadsvärde. Landskapsregeringen har inte motiverat sitt beslut, vilket lagstiftningen om ärendenas handläggning i landskapsregeringen förutsätter.” – Också ett intressant konstaterande.

 

I fråga om handläggningen av detta ärende säger man att när det gäller den första större båten så tog en 1,75 år  - så kan man tydligen också räkna år! – att bereda ärendet, det tog nästan två år att komma fram till det felaktiga beslut som man tog! Man säger att för de mindre fiskefartygen blev handläggningen också utdragen till följd av den politiska beredningen inom landskapsregeringen. Det sägs vidare: ”Ett ärende skall behandlas utan onödigt dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från det ärendet anhängiggjordes. Om så inte sker skall föredragande, som i detta fall oftast var en ledamot, inom en månad därefter uppgöra och tillställa landskapsregeringen en redogörelse över varför ärendet inte upptagits i tid.”

 

Fru talman!

Sammanfattningsvis kan man om detta ärende konstatera när man läser landskapsrevisorernas berättelse att 1) de stöd som regeringen sade sig vara beredda att betala var uppgjorda på ett felaktigt värde och 2) kan vi konstatera att det finns ingen likabehandling mellan olika sökandena, vilket också är någonting som är väldigt väsentligt i en rättsstat. 3) kan vi konstatera att man inte har följt de regelverk som råder om ärendenas handläggning. 4) kan vi konstatera att det var en fullständigt orimlig tid för att få till stånd ett beslut överhuvudtaget.

 

Jag vill avsluta med att fråga lantrådet och näringsministern: Vad tänker man dra för slutsatser av detta?

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi har begärt en skriftlig promemoria från avdelningen när det gäller dessa frågor och de ställningstaganden som landskapsrevisorerna har grundar sig till största delen på en intern revision, där vi har bemött dem. Det kan finnas något formellt fel, men vi skall komma ihåg att grunderna möjliggjorde ett stöd på 0-100 procent utgående från tonnagestorlek och liknande, så skulle vi ha velat kunde vi ha gett ingenting. Det tycker jag är viktigt. En av huvudorsakerna till att minska fiskeflottan var att man skulle gå från 100 procent till 60 procent och utan att vi skulle ha betalat ut en cent så uppfyllde vi EU:s mål med att ha en fiskekapacitet i fiskeregistret på 60 procent, så det var en välvilja att gå in och stöda fiskarna med de här pengarna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det första jag sade var att förordningen omnämner emellertid inte sådana beräkningsgrunder, alltså det var ett hemsnickeri när det gällde det värde som landskapsregeringen kom fram till. För det andra tror jag inte att näringsministern skall hänvisa till avdelningen och något PM därifrån; vi kommer alla ihåg att tjänstemännen på avdelningen hade en annan åsikt och också landskapsrevisorerna är väldigt tydliga när de säger att det är till följd av den politiska beredningen inom landskapsregeringen. Det här ärendet har skötts under all kritik. Skuggan faller tung över näringsministern, men jag frågar: Vad tänker lantrådet och näringsministern dra för slutsatser av det som landskapsrevisorerna säger?

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag drar inga slutsatser alls! Vi anser inte att vi har gjort något fel, och om det finns några fel skall de i så fall rättas till. Det är ingen som ännu har kunnat påvisa det; det är en som har begärt rättelse i domstol och är det så att det visar att det skulle vara något fel i ärendet skall vi naturligtvis rätta till det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Detta är ganska märkligt för landskapsrevisorerna är väldigt tydliga. Landskapsrevisorerna går systematiskt igenom ärendet (Från salen, vicelantrådet Strand: de är politiska), men ändå säger den ansvariga ministern att vi har inte gjort något fel! Jag försökte, för att underlätta för näringsministern, strukturera upp det här i fyra punkter och jag tror, om man riktigt tänker efter, att man inser att det här ärendet faktiskt gick på snett! Och jag vidhåller min fråga: Vad tänker landskapsregeringen lära sig av detta?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Ärendena bordläggs till plenum den 18 september.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2005. (RB 2/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2005-2006 om godkännande av protokollet med Schweiz för att ändra avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet och därtill hörande protokoll samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 8:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2005-2006 om hjortdjur. (FR 18/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 18 angående hjortdjur där landskapsregeringen föreslår att jaktlagen för landskapet Åland ändras.

 

Som för närvarande skall också en fällavgift för hjortdjur uppbäras. Det nya är att avgiften kan fastställas till noll eller till ett i lagen angivet högsta avgiftsbelopp som landskapsregeringen årligen skall fastställa.

 

Utskottet har behandlat framställningen och delar landskapsregeringens åsikt att det är ändamålsenligt att i lagen ange en gaffel inom vilken hjortdjursavgiften skall fastställas. På så sätt bibehålls landskapsregeringens möjlighet att anpassa avgiften till hjortdjursstammens storlek och andra viltvårdsmässiga faktorer.

 

 Utskottet noterar dock att landskapsregeringen för innevarande år har fastställt en fällavgift för rådjur vilken är hälften så stor som föregående år och avsikten är att fällavgiften för rådjur år 2007 skall fastställas till noll euro i syfte att öka avskjutningen. Enligt vad utskottet fått erfara har fällavgiftens storlek i praktiken mycket liten påverkan på avskjutningens omfattning, eftersom avgiftens storlek är liten i relation till övriga kostnader för jakten. Enligt utskottets mening bör landskapsregeringen därför utvärdera utfallet av den för året sänkta avgiften för att därefter ta slutlig ställning till en eventuell total reducering av avgiften.

 

Utskottet föreslår några mindre ändringar av lagtexten. Av framställningens 34 § framgår när den årliga indexjusteringen skall företas och utskottet föreslår att det av paragrafen även skall framgå när avgiftens storlek skall fastställas av landskapsregeringen. Enligt utskottets förslag skall avgiften fastställas omedelbart efter att beloppen indexjusterats.

 

Vidare föreslår utskottet i förtydligande syfte att det av paragrafen skall kunna utläsas att avgiften skall fastställas på viltvårdsmässiga grunder. På så sätt framgår grunderna för avgiften också i lagen. Slutligen föreslås några mindre språkliga ändringar av 34a §.

 

 De tankegångar som utskottet har resonerat kring torde också överensstämma med landskapsregeringens avsikt i den här frågan, också vid närmare kontroll med jaktvårdskunniga på näringsavdelningen.

 

 

Utskottet föreslår enhälligt att lagtinget antar framställningen i lagförslaget. Dock med de förtydliganden som utskottet föreslår i 34 § och de språkliga ändringarna i 34a §.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag anser att framställningen är bra. Det är bra att landskapsregeringen har tittat på frågan om avgifter för hjortdjur, i synnerhet för rådjuren där vi åtminstone på fasta Åland har en överstor stam. Vi har stora trafikskador osv. Det kan hända att borttagandet av fällavgifterna kan stimulera i viss mån till avskjutningen; å andra sidan är det precis som ltl Anders Englund sade att det är en väldigt liten del av kostnaderna som är fällavgift.

 

Däremot skulle jag önska att landskapsregeringen skulle fastslå avgiften till noll för tre år i taget för rådjur, eftersom alla rådjursjaktlag får beviljade avskjutningslicenser för tre år. Det skulle vara bra för jaktlagen att veta vilken ekonomi de har, vad de behöver ta in och hur de kan bedriva jakten.

 

Faller detta väl ut ser jag det som en möjlighet till fri jakt i framtiden. Det man har anfört mot fri jakt på rådjur har nämligen ofta varit att man får ingen kontroll över det, man har ingen kontroll på vad som avskjuts. Kan man påföra jägarna en skyldighet att om de har skjutit en alla så skall de meddela detta till landskapsregeringen, så nog kan man påföra varje jägare när man skjutit ett rådjur, även om det är fritt, att man måste meddela varje år om man har skjutit rådjur så att man kan ha kontroll över stammens storlek.

 

För närvarande hoppas jag att landskapsregeringen trots det här kan fastställa en treårsperiod för fällavgifterna för rådjur.

 

TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1-31.12.2005. (NRB 1/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom. Diskussion.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Delegationens berättelse över Nordiska rådets arbete 2005 berör givetvis inte enbart de insatser som har gjorts från åländsk sida utan den tangerar i allra högsta grad också Nordiska rådets verksamhet i övrigt, eftersom vi som deltar i Nordiska rådet deltar på många andra områden än sådana som direkt berör Åland och det är det som det nordiska samarbetet går ut på.

 

Ålands delegation i Nordiska rådet består av två av lagtinget valda ordinarie medlemmar och två ersättare; samtidigt sitter hela landskapsregeringen också i Ålands delegationen och det är en unik konstruktion för Åland. I de andra nordiska länderna är det enbart parlamentariker som sitter i delegationen, men vi har det ordnat så här på Åland för att få största möjliga information och största möjliga effektivitet i våra insatser i Nordiska rådet.

 

Åland blev medlem i Nordiska rådet redan för 30 år sedan; först kom parlamentarikerna in och sedan landskapsstyrelsemedlemmarna. Vi deltar i arbetsgrupper som oftast är tillsatta på det sättet att vi representerar de olika politiska grupperingarna i Nordiska rådet. Både jag och andra medlemmen ltl Raija-Liisa Eklöw är därför fullt sysselsatta i vissa grupper här, inte enbart som åländska representanter utan som representanter för de politiska linjedragningar som finns i det nordiska samarbetet. Det är så att mittenpartierna bildar en grupp, socialdemokraterna en annan och de konservativa en tredje och de vänstersocialistiska gröna en fjärde. Det här samarbetet vitaliserar det nordiska arbetet och i mångt överskuggar det samarbetet som finns mellan länderna i Norden, och på det sättet rivs de nationella gränserna ner till förmån för det politiska/ideologiska samarbetet. Jag skulle säga att det här fungerar rätt bra. De nämnda grupperna har egna sekreterare och har möjlighet att göra framställningar och medlemsförslag till Nordiska rådet och från åländsk sida har vi upplevt att det är ganska lätt att få fram de åländska förslagen inom ramen för respektive partigrupp.

 

Om man ser till kontentan av samarbetet är det klart att de gemensamma nordiska frågorna dominerar; det gäller kulturella frågor, näringspolitik, miljö osv. Den nordliga dimensionen och samarbetet runt Östersjön är en mycket viktig del i det nordiska arbetet. Det har blivit allt viktigare i den takt som de baltiska länderna, Ryssland och också Tyskland kommer med som stora medspelare när det gäller att jobba runt Östersjöproblematiken och inte minst i fråga om vad man skall göra för att klara föroreningen och rena Östersjöns vatten.

 

En fråga som berörs i Ålands delegations berättelse är när vi redogör för vad som har sagts från åländsk sida i Nordiska rådet är problemen som vi har runt spel- och lotterimarknaderna. Vi är alla medvetna om konflikten mellan PAF och inrikesministeriet och den hade också sina utlöpare också i det nordiska samarbetet. Det var nämligen så att för ett och ett halvt år sedan kom det ett medlemsförslag i Nordiska rådet som gick ut på att man skulle bibehålla det statliga monopolet i Internetspelet och försöka skaffa ett undantag i EU från tjänstemannadirektivet. Som en bilaga till detta medlemsförslag fanns det en beskrivning över spelbolagen i Norden och då hade man inte tagit upp penningautomatföreningen  på Åland som ett särskilt bolag, utan inrikesministeriet hade tagit sig friheten att beskriva spelet på Åland. Och vi förstår alla att sakligheten var inte hundraprocentig i den framställningen. Här lyckades jag som medlem av kultur- och utbildningsutskottet att få en ny presentation och beskrivning av spelet på Åland och jag ville ytterligare förtydliga detta genom att hålla det här mera pedagogiskt inriktade anförandet om spelverksamheten på Åland eftersom det inte var alldeles klart för alla, inte heller för de finländska delegaterna i det sammanhanget.

 

Det här kan jag nämna som ett exempel på att man också kan föra fram specifikt åländska frågor i ett större sammanhang och på det sättet väcka intresse för Åland som ett självstyrt område i Norden.

 

Det vi nu står inför som är intressant för Åland i Nordiska rådet är hur man skall behandla de självstyrande områdena och deras möjligheter att få större inflytande i det nordiska samarbetet. Färöarna lämnade redan 2003 in en medlemsansökan där man ville bli fullvärdig medlem i Nordiska rådet, jämställt med de övriga fem länderna. Sakbehandlingen började först detta år på det sättet att samarbetsministrarna beslöt att man skulle göra en expertutredning där man skulle beskriva självstyrelserna Grönland, Färöarna och Åland och göra en jämförelse. Denna jämförelse har blivit gjord. Det är ett mycket digert, omfattande och sakligt dokument, där experter från Finland, Sverige och Danmark har bidragit, alltså statsförfattningsexperter. Denna utredning visar att Ålands självstyrelse rent konstitutionellt har en mycket stark ställning, ja t.o.m. mycket starkare ställning än Färöarnas och Grönlands. Rapporten kommer upp till diskussion på Nordiska rådets session i oktober i Köpenhamn och därefter kan man förvänta sig att det blir någon form av ställningstagande i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

 

Från Ålands delegations sida i Nordiska rådet har vi sagt att vi skall inte lägga några hinder i vägen för Färöarnas ansökan; vi kan stöda den, men vi anser att alla tre områden borde behandlas lika i det nordiska samarbetet.

 

Vi har också under beredningen fått en fråga från Nordiska rådets president, som heter Ole Stavad från Danmark, en fråga som har riktats till alla självstyrande områden, huruvida vi kan ordna sessioner här på Åland, huruvida vi vid en självständig ställning kan handha presidentuppgiften i Nordiska rådet, huruvida vi kan delta i presidiets arbete – det är en form av styrelsearbete, tio personer representerar presidiet i Nordiska rådet och har hand om övergripande frågor, huruvida vi kan vara med i kontrollkommittén, som är en form av revisionskommitté i Nordiska rådet och huruvida vi också kan delta i Nordiska rådets finansiering.

 

Ålands delegation har svarat på det här i form av ett PM som vi överlämnade till självstyrelsepolitiska nämnden, och självstyrelsepolitiska nämnden har meddelat Nordiska rådets president om Ålands inställning. Man kan bara konstatera att vi har ordnat sessioner på Åland, senast hösten 1991, men efter det har sessionerna blivit så stora att vi inte längre ryms i denna sal utan vi måste vänta på större utrymmen. Vi har också haft hand om presidentuppgiften i Nordiska rådet, inte specifikt att det var en ålänning som blev vald utan det råkade sig så att en ålänning fick förtroendet att sköta uppgiften på förslag i första hand från finländsk sida. Vi har också haft en ålänning i kontrollkommittén och i presidiet är det ingen diskussion om att vi inte klarar av det.

 

När det gäller finansieringen av Nordiska rådets arbete vet vi att parlamentarikersamarbetet kostar ungefär 30 miljoner och ministerrådssamarbetet ligger på ca 830 miljoner danska kronor. Detta gör att det nordiska samarbetet på parlamentarikersidan kostar ungefär 1,50 svenska kronor per person och på ministerrådssidan ungefär 30 kronor, så det är inte några stora summor vid ett eventuellt medlemskap som det blir fråga om. Finlands andel är 18 procent av de nämnda summorna; kostnadsfördelningen är utgående från bruttonationalprodukten.

 

Vi står alltså inför ett intressant år, där jag tror att det finns möjligheter att förstärka de självstyrande områdenas ställning. Vi borde åtminstone komma så långt när det gäller det formella samarbetet att vi på de områden där vi har egen behörighet också skulle få ha egen rösträtt när det gäller Nordiska rådet. Sedan är det en annan sak att Nordiska rådet skall vara enhälliga för att egentligen ha någon tyngd. Det är konsensusprincipen som råder; det kan aldrig bli några drastiska beslut i likhet med de beslut som fattas i Bryssel och inom EU. Men vi har också konstaterat att om de nordiska länderna släpper fram de självstyrande områdena till fullvärdiga medlemmar så skulle vi också ha beredskap för det.

 

Vår syn på vårt medlemskap har ju varit att vi har alltid konstaterat att vi är medlemmar i Nordiska rådet, medan Färöarna säger att de är associerade medlemmar i Nordiska rådet och det är en viss nyansskillnad som vi egentligen aldrig har reflekterat över på åländsk botten. När det gäller Grönlands situation har de en översyn där av självstyrelselagen och i avvaktan på den har de egentligen inte givit några klara besked vad de tycker i den här frågan.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag börjar där ltl Ragnar Erlandsson slutade om de självstyrande områdenas självständiga status i Nordiska rådet. Vi har varit tämligen självstämmiga i självstyrelsepolitiska nämnden om att vi går på den här linjen att vi stöder Färöarnas ansökan, men samtidigt lyfter vi fram att vi själva också är intresserade av att få samma status och således att alla tre områden måste behandlas lika. Vi kan inte hamna i den situationen att en av områdena har status som självständigt område medan andra blir på sidan om. Det är alltså en viktig sak som vi politiskt måste se till att våra moderländer Finland och Danmark sköter om och, som också ltl Ragnar Erlandsson sade, att alla länder måste vara med, Norge som inte har något självstyrande område, likaså Sverige och de måste också acceptera det här. Det finns alltså mycket att göra och vi får väl försöka lägga orden väl nu i debatten som blir i Danmark, som tyvärr kommer att bli den 1 november när vi har lagtingets högtidliga öppnande och vi också har vissa viktiga saker i lagtinget. Där har vi också ett problem. Vi måste alltså arbeta på att få sessionsdagarna ändrade.

 

Fru talman!

Ordföranden i delegationen kom med en bra redogörelse över berättelsen. Jag har ingen orsak att gå in på den mera, men jag vill lite beröra de saker som det utskott som jag sitter i har sysslat med, nämligen miljö- och naturresursutskottet. Jag beklagar också att vi inte har tillgång till alla utskott, t.ex. välfärdsutskott som behandlar många ärenden som skulle vara av betydelse för Ålands del, t.ex. just gränsproblematiken och andra sociala frågor som är väldigt aktuella på Åland. Gränshinderproblematiken har diskuterats här i lagtinget och det gjordes också på initiativ av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet en utredning av Poul Schlüter, så själva problematiken är väl katalogiserad och konstaterad, men det är långt förrän alla problem är ur världen därför att varje land anser sig ha rätt till sin lagstiftning och då är det väldigt svårt att släppa de principer och de lagar som man har. Det är tyvärr många enskilda människor som hamnar emellan, men i mittengruppen, där både ltl Ragnar Erlandsson och jag sitter i, har vi sagt hela tiden att den här frågan skall hållas aktuell och den är med i det program som görs där.

 

Miljö- och naturresursutskottet har förstås haft Östersjön som ett tyngdpunktsområde och där har Åland varit aktivt tidigare och fått till stånd att det är ett PSSA-område. Det som kommer upp i Köpenhamn är ett initiativ med mig som första undertecknare om ett totalförbud av toalettutsläpp från fartyg samt också att få ett kontrollsystem till stånd. Det var egentligen väldigt lätt att få alla i mittengruppen att skriva på. Sedan får vi se hur de andra politiska grupperna tar sig an den här problematiken. Frågan har gått vidare så att olika intresseföreningar, rederier, hamnar i olika länder, likaså styrelser samt regeringar har fått besvara frågan, men jag har inte sett deras svar. Vad jag har förstått har det i alla fall från alla intresseorganisationer på Åland kommit en positiv respons för att få till stånd ett förbund mot toalettavfallsutsläpp.

 

Energifrågorna i Norden har också varit aktuellt. Priserna på energi håller på att gå upp hela tiden, så där finns det mycket att göra för att få en samstämmighet.

 

Kemikalieförordningen från EU har också fått en gedigen behandling i Nordiska rådets miljöutskott. Intressant var att miljö- och naturresursutskottet gjorde en sommarresa till Murmansk-området, där vi under fyra dagar fick se allt det vackra och allt elände som finns. Inom ramen för den nordliga dimensionen har Nordiska rådet satsat mycket pengar på att förbättra förhållandena där. Enligt vad de som har varit längre med än mig berättade så fick vi nog komma in i sådana områden och se sådana saker som man annars inte skulle ha fått komma in i; vi fick komma in på områdena med kärnkraftsbestyckade u-båtar, så det var en mycket intressant resa. Varje utskott gör nämligen en resa varje år för att bekanta sig med aktuella problem inom ett område, och Nordryssland är nära fastän det känns långt för oss.

 

Ofta diskuterar man Nordiska rådet och det nordiska samarbetet och antingen är man för det eller så är man emot det. Det är förstås viktigt att försöka inse att det ger oss på Åland en mycket bättre möjlighet att bli bekant med de problem som finns i våra omgivningar; vi tar kanske inte på vår lilla ö så mycket hand om det som finns runt omkring oss, så åtminstone anser liberalerna att detta med nordiskt samarbete är mycket viktigt och vi är beredda att jobba för fortsatt samarbete inom de ramarna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ett mycket vällovligt förslag om att få stopp på avfallsutsläpp från fartygen och det tackar vi för, ni har gjort ett gott arbete i Nordiska rådet. Jag vill bara berätta att jag tillsammans med mina kolleger ltl Göte Winé och ltl Veronica Thörnroos för ungefär två veckor sedan på den 15 parlamentariska Östersjökonferensen hade förmånen att få driva detta ärende vidare på en ännu bredare och större arena, så det här arbetet fortplantar sig. Jag hade förmånen och möjligheten att läsa remissvaren till initiativet från de åländska intresseorganisationerna och tyvärr får man väl säga att landskapsregeringens svar, även om det var i princip positivt, så problematiserade frågan lite grand. Till den delen kanske gensvaret inte var till alla delar så fullständigt positivt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Tack för det klargörandet. De svaren har jag ännu inte sett. Men om frågan har blivit problematiserad från landskapsregeringens sida så kan vi hoppas att de problem som tas upp går att reda ut. Vi måste också inse att det inte är alldeles lätt med övervakningen, om det är det som landskapsregeringen problematiserar. Jag vet ju inte vad det är fråga om. Vi måste alla kämpa vidare och det vet jag att ltl Mats Perämaa säkert också menade.

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Avsikten i det som jag säger är att vi måste skapa ett brett stöd lokalt och det tror jag nog att vi kommer till. Jag måste ändå tolka det som att landskapsregeringen nog kommer att stödja våra delegater i Nordiska rådet och på andra arenor också. Jag vill få bredast möjliga stöd från åländskt håll för att vi skall kunna ha kraft att driva igenom de här frågorna på andra arenor.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi får hoppas på det och vi har ju vår samarbetsminister Lasse Wiklöf som också har arbetat mycket för det här, så i det här fallet ställer vi faktiskt vårt hopp till vår regering att de stöder oss parlamentariker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

En stor och viktig del av det nordiska arbetet är det kulturella samarbetet och det är just nu föremål för en större omstrukturering som har varit utredd och diskuterad i många, många år och som jag ifjol 2005 fick vara med och fatta beslut om. Omstruktureringen skall vara genomförd redan i januari 2007 och det återstår väl att se om den tidtabellen kommer att hålla.

 

Bakgrunden till att man såg ett behov av att omstrukturera kultursamarbetet inom Norden var att man ansåg att alltför mycket av kulturpengarna var knutna till administration och fasta kostnader som gick till institutionerna som fanns i en stor mångfald och att för lite av pengarna gick direkt ut till kulturlivets olika aktörer.

 

Beslutet, som fattades 2005, har den konsekvensen att flera organ, där Åland också har varit med under årens lopp kommer att läggas ner och nu skall i stället nya strukturer och samarbetsmodeller uppstå, då modeller som är mera inriktade på kulturlivets egna aktörer och mindre på institutioner, och det här skall genomföras i olika typer av temaprogram.

 

Eftersom ltl Ragnar Erlandsson nu har blivit utsedd att vara med i den finländska arbetsgruppen för det kulturpolitiska samarbetet så hoppas jag att vi kan ha en nära kontakt och ett gott samarbete i det här fallet. Från Åland försöker vi nu se omstruktureringen som en möjlighet att försöka få hem olika typer av arbetsuppgifter till Åland så att Åland kunde administrera vissa uppgifter för Nordens del här hemma och framför allt kanske inom Nordens Institut, som under många, många år har fungerat som en förmedlare av nordisk och åländsk kultur. Om vi lyckas med det här skulle det ge flera värdefulla arbetsplatser inom kulturadministration och kulturproduktion. Jag hoppas att alla som deltar i det nordiska samarbetet på olika nivåer faktiskt försöker jobba för att vi kunde få hem någon uppgift till Åland. Färöarna har nu lyckats få hem administrationen av det nordiska musikpriset och jag vet att också Finland jobbar mycket för att få administrationen av Kulturkontakt Nord, som då skulle placeras i Sveaborg.

 

Från åländsk sida deltar vi också i omstruktureringsarbetet i en gemensam arbetsgrupp med de självstyrande områdena Grönland och Färöarna. Där är vår position den att Åland och de självstyrande områdena skall vara med i det nordiska samarbetet på samma villkor som de stora länderna, men vi önskar förstås att särskild hänsyn tas till våra särförhållanden, till att vi rätt små och i många fall har mindre resurser än nationalstaterna.

 

Vi har alltså konstaterat att den nya strukturen också beaktar de självstyrande områdenas intressen och det är vi förstås nöjda med. Det är viktigt att hela tiden framhålla att det är de självstyrande områdena som bidrar till mycket av den särprägel som Norden har. Samarbetet har för vår del varit väldigt fruktbart. Det är viktigt att både på politisk nivå, på tjänstemannanivå och också för de enskilda kulturarbetarna att få ha den nordiska dialogen. Det ger ofta mycket ny kunskap om hur man hanterar frågor på andra ställen. De nordiska husen och instituten har också fått en bibehållen och kanske t.o.m. stärkt ställning i omstruktureringen och det är också väldigt viktigt för vår del.

 

I Nordiska kulturfonden som har varit och blir även efter förändringarna en stark aktör i det här arbetet har Åland nu ett fullvärdigt medlemskap och vi har också möjlighet att knyta olika sakkunniga till bedömningar i olika frågor gällande kulturfondens fördelning. Därefter strävar man förstås till fler ansökningar från Åland. Vi har under årens lopp varit ganska dåliga på att få in ansökningar; där finns alltså nordiska kulturpengar att fördela och Åland kunde komma i åtnjutande av dem om man hade lite mera ambition och vilja att söka dem, så det skall vi från landskapsregeringens sida försöka uppmuntra till.

 

En annan fråga som kommer att vara aktuell under hösten och som ministrarna skall ta ställning till men kanske också Nordiska rådet, om det hinns med, är språkkonventionen. Den diskuterar vi som bäst inom landskapsregeringen och jag hoppas att vi närmare kan få presentera den för lagtinget i samband med det språkpolitiska programmet som förhoppningsvis kan läggas fram för lagtinget i november.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Till först vill jag säga att jag stöder helt och fullt ordföranden i Ålands delegation Ragnar Erlandssons mening om värdet av att vara med i Nordiska rådet och jag tror att vi alla är överens om det. Detta gör jag i egenskap av att jag har varit medlem också i Ålands delegation i många år och så har jag suttit med i Nordiska ministerrådet i åtta år och är nu medlem av Nordiska kulturfonden. Man får lov att säga att Ålandsfrågorna i Nordiska rådssammanhang, både i Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och kulturfonden alltid får stor respons i nordiska sammanhang. Man kan lugnt påstå att där har vi talerätt, där har vi en parlamentsplats. Skulle vi ha samma respons inom EU skulle det vara fantastiskt, men det är bara att önska – man ser ju att det går i stora sammanhang att få komma till tals.

 

Jag vill också som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden verifiera det som vi hörde av ltl Ragnar Erlandsson, att vi har behandlat detta i självstyrelsepolitiska nämnden, svarat Nordiska rådets presidents Ole Stavad att vi mycket väl kan ha möjligheter att klara av Nordiska rådssessioner, även om vi inte just nu har utrymme, men det kommer vi att få när vi får kk-huset. Men vi har redan visat genom presidenten Olof Salmén att vi klarar av det. Också självstyrelsepolitiska  nämnden har svarat att man kan klara en representation i både presidiet och kontrollkommittén och vi tycker att det är ganska självklart. Vi har också från självstyrelsepolitiska nämnden konstaterat – inte med de ord jag använder nu – att vi kan i princip finansiera, men vi har också konstaterat att vi redan finansierar det genom våra avräkningsgrunder, där Finlands del också betyder Ålands del.

 

Vi har alltså svarat positivt på det sättet och det betyder att vi stöder Färöarnas ansökan men tycker också, precis som vi hörde av ltl Raija-Liisa Eklöw, att man förväntar sig samma behandling för alla tre självstyrande områden. Detta ville jag bara tillägga.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag stöder absolut ltl Gun Carlsons uppfattning och erfarenhet att Åland kanske har hög status inofficiellt och vi har fått våra saker hörda. Det betyder att vi också måste kämpa för att också få en officiell status. Man har lite den uppfattningen att så här inofficiellt är det inte så långt kvar till officiella, men det är ändå det officiella som blir det svåra och som vi faktiskt måste ta itu med nu.

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi har samma uppfattning där. Jag var med i Nordiska ministerrådet när vi började processen med att Åland skulle få en självständig plats i Nordiska Kulturfonden. Förut hade vi ett rullande system mellan de tre självstyrande regionerna. Numera har Åland ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska Kulturfonden, där vi har full rösträtt och beslutanderätt som alla andra och den processen gick precis bra inofficiellt, alla var överens; innan man hade kommit till alla avtal och alla underskrifter så tog det något år längre än man trodde, men nu är det genomfört och det fungerar bra. 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är måndag en den 18 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.50).

 

 

 

.

 

Originalfil