Plenum den 13.4. 2007 kl. 13.00

PLENUM den 13 april 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun Carlson, ltl Dennis Jansson, ltl Carina Aaltonen, ltl Fredrik Lindqvist, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Sune Mattsson, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Henrik Lagerberg och ltl Göte Winé).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Gun Carlson för annat förtroendeuppdrag: ÅHS-styrelse, ltl Dennis Jansson på grund av sjukdom, ltl Fredrik Lindqvist för privata angelägenheter, ltl Jan-Erik Mattsson för privata angelägenheter, ltl Sune Mattsson för privata angelägenheter och ltl Göte Winé på grund av privata angelägenheter för tiden  12-17.4. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga nr 11/2006-2007 kommer att avges vid plenum måndagen den 16 april 2007.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2006-2007 om dokument rörande Ålands folkrättsliga särställning. (HM 3/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I kulturutskottet fördriver vi tiden mellan varven med att behandla lite hemställningsmotioner. Nu har vi då behandlat motion nr 3/2005-2006 om dokument rörande Ålands folkrättsliga särställning. För övrigt kan sägas att vi har nu alla motioner behandlade från 2004-2005 och nu håller vi på med 2005-226 – som en liten brasklapp till övriga utskott.

 

I hemställningsmotionens kläm föreslås att alla relevanta dokument rörande Ålands folksrättliga ställning finns tillgängliga på samtliga bibliotek och görs nedladdningsbara via självstyrelseorganens hemsida på Internet.

 

Utskottet föreslår att motionen förkastas men att betänkandet bringas till landskapsregeringens kännedom, av flera orsaker. Jag skall uppläsa utskottets synpunkter:

 

” Utskottet konstaterar att i stort sett alla de internationella avtal som rör Åland samlats i publikationer som utgivits av Ålands kulturstiftelse r.s. Dokumenten finns även samlade på Internet och från lagtingets hemsida finns en länk till avtalen. I samlingarna ingår dock inte de i motiveringen efterlysta rapporterna från jurist- respektive rapportörskommissionen, men via biblioteksdatabasen Katrina går det att få uppgifter om att rapporterna finns tillgängliga exempelvis i landskapsarkivet och i lagtingsbiblioteket varifrån de kan beställas till samtliga bibliotek i landskapet.” I likhet med många specialskrifter kan de beställas mellan biblioteken. Man har dem inte i samlingarna därför att det handlar om s.a.s. beredningsdokument. Det finns i anslutning till alla dokument i samlingarna en uppsjö av olika beredningsdokument, t.ex. självstyrelselagen,  lagframställningar, utskottsbetänkanden osv. Det bedömer man inte är av sådan dignitet att det skall finnas i samlingarna. Utskottet konstaterar vidare: ”Rapporterna är dock inte som sådana publicerade på nätet vilket med fördel kunde göras, exempelvis på det officiella Ålands hemsida www.aland.ax.” Eftersom rapporterna är av så central roll i just Ålandsfrågans avgörande anser utskottet, utöver motionärernas kläm, att man borde överväga från landskapsregeringens sida att också publicera dem i Ålands lagsamling, ÅFS, under rubriken ”Lagar och avtal” som utgjort grund för självstyrelsen.

 

Med anledning av att klämmen delvis redan är förverkligad och att utskottet vill gå ett steg längre har vi valt att förkasta motionen. Som framgår av betänkandet är utskottet i stort sett enigt med motionären.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det låter lite lustigt när utskottets ordförande säger att vi är i stort sett helt eniga med motionären men vi har ändå förkastat motionen. Vi vet ju att det fungerar på det sättet! Även om kulturutskottets värderade ordförande sade att man fördriver tiden med att behandla motioner, så tycker jag ändå det är bra att man på i stort sett ett år har behandlat den här. Det som sägs i motiveringarna under ”Utskottets synpunkter” sammanfaller helt och hållet med motionen. Orsaken till att vi lade förslaget är att flera har konstaterat att det var i det närmaste omöjligt för en vanlig människa att få tag på de två rapporter från Ålandsfrågans dagar som låg till grund just för Nationernas Förbunds beslut i Genève 1921, dvs. Rapportörkomssionens och Juristkommissionens rapporter.

 

Jag tycker att det är bra att man från utskottets sida säger att det här är någonting som med fördel kunde publiceras på Ålands officiella hemsida. Däremot tycker jag att det är lite märkligt att utskottet anser att landskapsregeringen bör överväga. Även om lagtinget många gånger är väldigt tydligt med vad man tycker och tänker så händer det inte så mycket från regeringens sida och om vi nu bara ber dem att överväga tror jag inte att det kommer att bli så mycket bakom det.

 

För att göra en lång historia kort. Förslagsställarna, motionärerna/vi och kulturutskottet är i stort sett helt eniga, men det blir ändå ett förkastande. Jag har funderat att vad kan det bero på, men när jag ser dem som har tagit del i behandlingen kommer jag fram till att det är antagligen ltl Henrik Lagerberg som har tyckt att resonemanget är onyanserat, dvs. att man skall gå tillbaka till de internationella avtal som var viktiga när det gäller självstyrelsens tillkomst och därför kanske motionen i formellt hänseende har förkastats. Så kan det troligtvis vara!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Motionen har helt enkelt förkastats på grund av formalia; antingen föreslår man att klämmen godkänns eller att den förkastas. När i det här fallet klämmen redan är förverkligad – dokumenten finns tillgängliga på alla bibliotek – kan man enligt min uppfattning i alla fall inte godkänna klämmen. Vidare har utskottet ansett att klämmen inte är tillfyllest utan utskottet är i det här fallet progressivare än motionären och vill uppmana landskapsregeringen att publicera dem i ÅFS, så därför har vi valt det här sättet att förkasta klämmen men bringa det till landskapsregeringens kännedom. Går lagtinget på den linjen är det här ett mycket starkare beslut än bara motionens kläm från början. Inte är det någon enskild ledamot i kulturutskottet som har haft någonting att anföra mot dokumenten, de finns och har länge funnits. Mycket på grund av att vi ville var mera progressiva och få in det i lagboken har vi förkastat klämmen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi skall inte orda desto mera om det. Det viktiga är att de förslag vi lägger leder till någonting. Det har det gjort den här gången och det har det gjort många gånger tidigare, även om det har tagit betydligt längre tid innan förslagen har kommit upp. Jag ger kulturutskottets ordförande rätt på den punkten när han säger att utskottet de facto har varit mera progressiva än vad motionärerna har varit - det kan man väl ha olika åsikter om. Men när det gäller att dokumenten skall publiceras på Ålands officiella hemsida är det riktigt att det inte tas upp i klämmen och jag tycker att det är mycket bra att utskottet har kommit fram till det i behandlingen. I själva sakfrågan är vi i stort sett nöjda med behandlingen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är roligt att man kan tillfredsställa någon i alla fall! Formalia kan man förstås diskutera länge, men jag tycker nog att man skall hålla ganska hårt på det just med klämmens lydelse. Om lagtinget godkänner den är det uttryckligen en bokstavstolkning av klämmen som är det som lagtinget beslutar. Det är alltså så när man skriver hemställningsmotioner, att för det första är den skriven för över ett år sedan och det har kanske hänt saker på vägen, men hinner kanske inte göra riktigt research alla gånger osv. Att få en motion godkänd på det här sättet är egentligen starkare än att få klämmen godkänd; formalia tillåter, som sagt inte det och det skulle bli ett sämre beslut i så fall.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi har en lång lista i dag så vi skall inte förlänga tiden desto mera. Formalia i all ära, det är viktigt, men jag hävdar nog att det här är i stort sett en strid om påvens skägg för oavsett om motionen hade omfattats rakt av har ändå landskapsregeringen som ett verkställande organ all möjlighet att verkställa till viss del eller att lägga till ytterligare möjligheter. Nog hade det gått bra, om kulturutskottet så hade önskat, att godkänna motionen rakt av! Jag är som sagt ändå nöjd med behandlingen ganska långt, även om utskottet har varit litet onödigt formalistiskt!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt blanda mig i debatten. Jag har endast en kommentar att jag vill framföra ett tack till ltl Danne Sundman för att han på ett så föredömligt sätt beskrev hur ärendet hade behandlats och klargjorde för ltl Anders Eriksson att ltl Henrik Lagerbergs roll inte var av någon större betydelse i det här sammanhanget utan att utskottet var enigt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering, Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående behov av utbildning av

expertsjukskötare. (HM 13/2006-2007). (Bordlagd 28.3.2007).

 

Talmanskonferensen har beslutat om remiss till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Hemställningsmotion nr 13 berör behov av utbildning av expertsjukskötare. I vårt sjukvårdssystem och i satsningen på primärvård och förebyggande insatser för folkhälsan skulle den nya yrkesgruppen expertsjukskötare ha sin naturliga och självklara plats. Man har redan under 40 års tid i USA och under 20 års tid i Storbritannien använt sig av expertsjukskötare inom vården. I Sverige utexaminerades de första expertsjukskötarna eller ”avancerade specialistsjukskötare”, som det heter i Sverige, 2004. I Vasa utexaminerades de första expertsjukskötarna i Finland i december förra året. I Vasabladet kunde man läsa att det var 17 sjukskötare med lång arbetserfarenhet som kompletterat sin kompetens med 60 studiepoäng, två års studier. De nya expertsjukskötarna hade i genomsnitt tolv års arbetserfarenhet och medelåldern var 39 år. Det är sjukskötare med erfarenhet av inre medicin, kirurgi och hälsovård. De har sina arbetsfält både inom specialistsjukvården och primärvården. De nya expertsjukskötarna hade mycket höga förväntningar på sig. De har mer kunskap än sjukskötarna och det är meningen att de skall ta mera ansvar när läkarna inte hinner med allt. En av hälsovårdarna berättar att hon kommer ha stor nytta av sin nya utbildning. Den tjänst hon har på hälsocentralen kommer att utvecklas så att hon får mera ansvar. En annan sjukskötare, Anne-Maria Nabb, jobbar inom specialsjukvården med hjärtsviktspatienter och kan efter utbildningen ta emot egna patienter. Tanken är att expertsjukskötarna får ta mera ansvar, att undersöka patienter och bedöma hurudan vård de behöver.

 

Expertsjukskötarna i Vasa har fått bredare kunskap för att ta kunna ta större ansvar i arbetet, men de har inte fått några löften om löneförhöjning – typiskt! Här inför man ett nytt yrke som ökar flexibiliteten och effektiviteten i vården, men som vanligt när det gäller vårdpersonal får man inga löften om högre lön!

 

I samband med dimissionen i Vasa ordnades ett seminarium om expertsjukskötarnas nyckelroll i dag och i framtida hälsovård.

 

I utbildningen studerar man bl.a. hälsobefrämjande vårdarbete, sjukdomslära, medicinsk diagnostik, klinisk undersökning, anamnestagning, journalskrivning, förebyggande vård, rehabilitering, farmakologi samt ledarskap och administration.

 

Expertsjukskötare har sina naturliga arbetsplatser på preventivmottagningar, inom specialistsjukvården som diabetessjukskötare, hjärtsjukskötare, inom hemsjukvården och i skärgården som hälsovårdare. Som expertsjukskötare jobbar man självständigt och har förskrivningsrätt, dvs. sjukskötarna har rätt att skriva ut receptbelagd medicin, t.ex. antibiotika vid infektioner. Belastningen på läkarna minskar och hälso- och sjukvårdssystemet blir smidigare. Det är också ett sätt att spara tid och pengar åt patienterna och samhället.

 

En naturlig plats för en åländsk expertsjukvårdare skulle t.ex. vara som hälsovårdare i skärgården. Där kunde man göra sin egen bedömning, sin undersökning och konstatera att t.ex. en patient är i behov av antibiotika. Det medför i så fall att patienten slipper ta sig till staden.

 

En annan naturlig plats i det åländska hälso- och sjukvårdssystemet är äldreomsorgen. Det skulle kunna vara expertsjukskötare som är chefer för våra äldreomsorgshem. Det skulle medföra att man gör bedömningar på plats i stället för att kuska de äldre fram och tillbaka till sjukhuset t.ex.

 

Med anledning av det ovanstående föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ÅHS utvecklar ett system med expertsjukskötare samt att landskapsregeringen utreder hur utbildningsfrågan kan lösas.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett bra initiativ som ltl Katrin Sjögren har tagit när hon lyfter fram frågan på bordet. Jag tycker att vi på Åland har alla möjligheter att ligga på vågens framkant, så varför skall vi inte göra det! Jag önskar ett förtydligande. Jag har varit i kontakt med Vasa sjukvårds utbildningsenhet där de talar om en fortbildning på 60 studiepoäng och en annan som är på 90 studiepoäng och som då ger en högre yrkeshögskoleexamen. Min fråga till ltl Katrin Sjögren är: Kräver fortbildningen på 60 studiepoäng också en yrkeshögskoleexamen i botten eller räcker det med en examen på institutnviå?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vet att det har varit mycket prat om detta och som inte är någonting självklart. Det har varit mycket stridigheter, men det har varit förvånande att de som skulle ha möjlighet att utbilda sig till expertsjukvårdare är sådana sjuksköterskor som inte har en utbildning på institutsnivå. I den färska avgångsklassen hade 80 procent utbildning på institutsnivå. Där kan inte jag ge något riktigt svar utan det är fråga som man håller på bereder och tittar på.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Med anledning av centern sitter med i Ålands landskapsregering vet jag att frågeställningen om expertsjukskötare kommer att lyftas på ett väldigt positivt sätt i det kommande meddelande som rör Ålands hälso- och sjukvård. Det tycker jag är bra, det visar att vi tillsammans från oppositionsbänk och från regeringsparti verkligen kan jobba framåt när vi vill. Men det jag ställer mig lite tveksam till i ltl Katrin Sjögrens hemställningsmotion är hur vi här på Åland skall lösa utbildningsfrågan. Har vi faktiskt ett så stort underlag här på Åland att vi klarar av att fylla utbildningsplatserna, och om vi klarar av att fylla utbildningsplatserna, har vi då också möjlighet att skapa dessa arbetsplatser ute inom den åländska sjukvården?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos ger mig erkänsla för att jag har lyft den här frågan och säger att man på grund av min hemställningsmotion kommer att ha den med i landskapsregeringens meddelande från ÅHS. Det tackar jag för! Samtidigt är det jag som motionär som ställer frågan till landskapsregeringen – jag vill att man utreder behovet och hur man ser på utbildningsfrågan. Vårdinstitutet har haft samutbildningar med utbildningar från fastlandet tidigare, så det tror jag att skulle kunna lösa sig. Beträffande behovet så finns det redan. Vi har diabetessköterskor, vi har hjärtsviktsjuksköterskor, vi har sjuksköterskor som är chefer för äldreomsorgshemmen. Vi har hälsovårdare som är verksamma i skärgården. Det här skulle vara ett lyft för sjukskötarutbildningen och självklart skulle man då få lön efter sitt jobb.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det här är ett sätt att modernisera och bättre ta vara på de kunskaper som finns inom sjukvården. Det är ett mycket bra system. Redan i dag är det så att det finns åtminstone två åländska sjukskötare som studerar i Vasa och också studerar på arbetsgivarens bekostnad. Det är bra om ÅHS har beredskap att belöna dem som är villiga att studera.

 

Jag begärde ordet därför att i höst är det ny avtalsrunda på gång och då är det viktigt att man lyfter upp den här frågan så att det inte blir en lönefälla igen, dvs. att här tar igen kvinnorna hand om en viktig del av sjukvården och får inte den ersättning och den erkänsla som det absolut behöver i form av lön. Jag har själv skrivit under motionen, men ett tillägg kunde vara att landskapsregeringen också skulle titta på lönesättningen och verkligen belöna dem som går utbildning, oftast kvinnor, och som kanske i framtiden kommer att rädda hela det åländska sjukvårdssystemet, i brist på både läkare och kvalificerade sjukskötare. Vi måste faktiskt vara på vågens framkant, som ltl Katrin Sjögren sade.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är fullständigt enig med ltl Raija-Liisa Eklöw om att man behöver titta på lönesättningen här. Det är självklart och det har varit problem inom ÅHS, har jag förstått med diabetessköterskorna och sjuksköterskorna som tar ett större ansvar. När det gäller USA var ursprunget till expertsjuksköterskorna att läkarna där sökte sig till mera lukrativa områden än primärvården och äldreomsorgen. Därför inrättade man expertsjuksköterskorna. Det finns också utvärderingar från USA där man är mycket nöjd med det här systemet, både andra yrkeskategorier som jobbar inom sjukvården men också patienterna är väldigt nöjda.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Här är viktigt att landskapet skulle ha ett utvecklata arbetsvärderingssystem, åtminstone skulle det bevisa att yrkesmänniskorna har mera ansvar och att de får belöning för sin utbildning.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga att jag ger mitt fulla stöd till ltl Raija-Liisa Eklöw i hennes resonemang om lönesättningen för de kommande expertsjuksköterskorna. Nog är det märkligt i vår värld om inte en kvinnas arbete när hon skaffar sig en tilläggsutbildning inte på något vis skall generera mera pengar i fickan. Mitt fulla  stöd till ltl Raija-Liisa Eklöw!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

För att sjukvårdsfrågorna inte bara skall bli en kvinnlig angelägenhet har jag tänkt att jag skulle komma med lite synpunkter. Det är intressant med expertsjukskötare. Om jag är ärlig och uppriktig så är det första gången som jag hör talas om det. Nu övergår läkarna mycket till andra mera lukrativa områden och det ges s.a.s. utrymme för sjukskötare att delvis ta över vissa uppgifter. Det här är egentligen inte en ny fråga utan vi har diskuterat den i samband med ÅHS ett antal gånger tidigare, dvs. sjukskötarens roll som sådan; vi vet att det är en kvalificerad utbildning, vi har väldigt goda utbildningsmöjligheter här på Åland och vi har en väldigt bra sjukskötarkår, men de har aldrig s.a.s. sluppit till i hierarkin kring att ytterligare s.a.s. utveckla sitt arbete bl.a. när det gäller mediciner och liknande. Därför är detta en intressant diskussion. Frågan är om man måste ge en redan välutbildad yrkeskår möjligheter att ytterligare utbilda sig för att uppnå det som jag många gånger upplever att man skulle kunna göra i dag, men man ges inte den möjligheten.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det har funnits ett motstånd mot att sjuksköterskorna tar större ansvar och det kommer från läkarkåren. Det är också så att skall man ha förskrivningsrätt till låt oss säga antibiotika, värkmediciner osv., så kräver det tilläggsutbildning, det är helt klart. I Sverige har barnmorskorna i och för sig förskrivningsrätt, de kan skriva ut hormonspiraler, p-piller och sådana saker, så det här är en fråga som avancerar och jag tror att det skulle gynna, som ltl Veronica Thörnroos sade, att vara på vågens framkant. Jag tror att vi skulle få ett mycket mera flexibelt system. Jag understöder också det resonemanget att närvårdare och hjälpskötare kan ta ett större ansvar, men det har varit samma diskussion där med att dela mediciner och ge insulinsprutor och sådant. Jag tror att det finns mycket som man skulle kunna titta på i den här frågan.

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

I sak tycker jag att det skulle vara viktigt just när det gäller förskrivningsrätten att man faktiskt skulle få det utrett på vilka nivåer och vilka yrkesgrupper som har möjlighet att göra det. Enligt vad som framgår av diskussionen finns det många olika yrkesgrupper inom sjukvården som har medgetts en viss rätt. Men det verkar ändå lite oklart när det gäller regelverket. Regelverket borde vara betydligt klarare så att man också skulle veta de olika yrkesrollernas funktion. Det jag upplever med expertsjukskötaren är ytterligare s.a.s. ett snäpp utöver hälsovårdare och sjukskötare.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det skulle säkert underlätta med ett allmänt regelverk, men det fungerar redan i dag till viss del med delegering. Där har man som sjuksköterska tagit extra utbildning och man har intresserat sig för specifika saker, men jag är enig med ltl Christian Beijar att det skulle vara lättare om man skulle ha något slags allmänt regelverk. Det är också så med all hälso- och sjukvårdsutbildning att det är väldigt strikt vad du behöver ha; den är lagstadgad och det är efter konstens alla regler, för att man skall få en legitimation, för att man skall kunna vara verksam också i andra länder. När det gäller förskrivningsrätten är den faktiskt ganska avancerad i USA; där får t.o.m. sjuksköterskorna skriva ut narkotiska preparat, t.ex. inom avancerad hemsjukvård om man har cancerpatienter osv. Det är alltid under överinseende av en läkare, du har en läkarkontakt som ansvarar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående främjande av arbetskraftsinvandringen på Åland. (HM nr 20/2006-2007). (Bordlagd 30.3.2007).

 

Beslut har redan fattats om remiss till näringsutskottet.  Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag vill slå ett slag för hemställningsmotion nr 20 om främjande av arbetskraftsinvandringen på Åland.

 

Åland har som mål att inom en snar framtid vara 30.000 invånare. När det gäller arbetskraftsinvandring är det en viktig näringspolitisk fråga.

 

Åland berikas och vitaliseras när nya människor, kulturer och idéer möts. I dag har ungefär 30 procent av ålänningarna sina rötter utom Åland och det bor ca 70 nationaliteter i landskapet. Det finns två krav som är viktiga för att kunna integreras i det åländska samhället. För det första att det finns möjlighet att lära sig svenska och för det andra att man har ett jobb.  Dessutom borde löner, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor vara på samma nivå för inflyttade arbetstagare som för åländska arbetstagare. Det är dessvärre ingen självklarhet i dag.

 

De inflyttade vill lära sig svenska och jobba, men många upplever att de befinner sig i ett Moment 22, där lärande och jobb står i konflikt. Som ny ålänning är man skyldig att upprätthålla kontakt med många myndigheter och informationen upplevs ibland som både motstridig och bristfällig. Åland har i dag ingen samlad politik för att möta den ökade rörligheten av människor och arbetskraft. Landskapet borde samordna resurserna och utforma ett mera flexibelt system. Inom landskapsförvaltningen bör det finnas en person som ansvarar för de inflyttade som man kan vända sig till för att få råd och svar på frågor och som vid behov kan hänvisa vidare. En möjlighet som bör övervägas är att utnyttja diskrimineringsombudsmannens resurser och kompetens för att bistå de nya ålänningarna.

 

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsmyndigheterna samordnar information och tjänster som riktas till inflyttade och vid behov anvisar personella resurser för verksamheten.

 

Ltl Anders Eriksson,

Fru talman!

Det är en vällovlig motion som liberalerna har lämnat in med ltl Katrin Sjögren som första undertecknare. Hon sade i presentationen att det är en viktig näringspolitisk fråga. Det är det och jag håller också med det som sägs i första meningen, att Åland berikas och vitaliseras när nya människor, kulturer och idéer möts. Det är mera än en näringspolitisk fråga, men det är en viktig näringspolitisk fråga. Om de inflyttade skall kunna integreras på ett bra sätt i det åländska samhället är jag även här helt enig med motionären, dvs. att de för det första får möjligheter att lära sig svenska och för det andra att man har ett jobb.

 

Däremot är jag lite fundersam på det som står i motionen: ”Dessutom borde löne-, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor vara på samma nivå för inflyttade arbetstagare som för åländska arbetstagare. Detta är dessvärre ingen självklarhet i dag,” står det. Det är så att de lagar och förordningar som gäller på arbetsmarknaden gäller i precis lika hög grad inflyttade som infödda, så jag förstår inte riktigt vad motionärerna tänker på när det gäller det.

 

Det sägs också: ”Åland har i dag ingen samlad politik för att möta den ökade rörligheten av människor och arbetskraft.” Jag har inte kunskap om det är på det sättet, men frågan är viktig. Frågeställningen är viktig och det är beklagligt att vi igen har hela regeringsbänken tom. Vi har de facto bara ltl Henry Lindström från regeringsblocket, som jag får ge en eloge. Jag vet inte om han på regeringens vägnar vill svara på den här problematiken, men nog skulle det väl vara naturligt att åtminstone en pantfånge från regeringen kunde vara på plats när man diskuterar dessa frågor. Jag vet inte, men det är möjligt att motionären ltl Katrin Sjögren vet mera än vad jag, alltså finns det ingen samlad politik så är det inte bra. Jag hoppas och tror att det finns något slags helhetsgrepp i varje fall när det gäller dessa frågor.

 

Till sist sägs: ”En möjlighet som bör övervägas är att utnyttja diskrimineringsombudsmannens resurser och kompetens för att bistå de nya ålänningarna.” Det ställer jag också upp på till hundra procent. Det var precis det som jag framförde när vi debatterade inrättandet av den nya diskrimineringsombudsmannamyndigheten.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Min uppfattning är att det finns ingen samlad politik när det gäller integrering. Jag tror att man håller på och jobbar med den frågan. Den aktualiserades när vi diskuterade svenska undervsining genom en enkel fråga med mig som frågeställare. Det är svåra och komplicerade frågor, men de är otroligt angelägna för att det skall fungera optimalt på Åland.

 

När det gäller den tveksamhet som ltl Anders Eriksson uttryckte om att samma regler inte gäller för inflyttade som har jobb så är det min personliga erfarenhet när jag har diskuterat med inflyttade från jordens alla hörn. Från flera håll har det kommit, att man har inte samma lönesättning som ålänningar. Min skrivning i motionen grundar sig på erfarenheter som inflyttade har från flera håll och kanter.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Lönerna kan säkert vara på olika nivåer men också där finns det lagstadgade miniminivåer. Det nämndes också försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor. Det är en rigorös lagstiftning runt de här frågorna, och så skall det vara och den lagstiftningen gäller precis i lika hög grad dem som flyttar in som alla som bor här. Det var därför jag ställde mig lite frågande. Jag tycker att det är en bra motion och det är bra att de angelägna frågorna förs upp bordet. Är det som ltl Katrin Sjögren säger, att det finns ingen samlad politik från landskapsregeringens sida när det gäller detta så är det beklagligt, precis lika beklagligt som det är att vi står här och diskuterar med en tom regeringsbänk!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får väl ta landskapsregeringen i försvar! Jag vet att det finns frön; jag vet att AMS med chefen Lasse Karlsson i spetsen tittar väldigt noga på de här frågorna. Det behöver dock finnas en samlad politik och det som de inflyttade också hänvisar till är att det otroligt frustrerande att man måste gå hit och man måste gå dit och du kan inte få studiestöd när du läser svenska för att du inte har något folkpensionsanstaltskort och de upplever en frustration. Det finns absolut mycket saker att göra inom detta område för att förenkla och för att få människor in i systemet så snabbt som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I likhet med motionären och föregående talare är detta en väldigt viktig frågeställning och jag måste också förvåna mig över att man inte från regeringens sida kan bemöda sig om att ha en representant på plats, åtminstone en när vi har en sådan här dag där vi diskuterar mycket viktiga sakfrågor för oss i oppositionen. Det här är vårt sätt att föra upp frågor på agendan. Det här är ett slags härskarteknik. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringsledamöterna har någonting väldigt viktigt för sig och att man måste prioritera någonting annat som kan anses vara viktigare. Det är som det är och vi har ju vant oss vid det och de två från regeringspartierna som sitter här skall ha en eloge för att ni i alla fall är här.

 

När det gäller själva sakfrågan håller jag med motionären att det är viktigt att ha ett samlat grepp. Jag vill däremot ta förvaltningen i försvar lite. Man har nog mycket tankar kring det här och försöker möte utvecklingen. Jag skulle säga att det åländska samhället har nog i alla tider varit väldigt öppet och globaliserat tack vare sjöfarten; man är van att ha en jordglob hemma där man pekar var olika hamnar är osv. Det handlar åtminstone inte om attitydproblem när det kommer folk från hela världen och vill bo och arbeta på Åland. Däremot har vi mycket problem och i likhet med ltl Katrin Sjögren får man höra historier där de finska myndigheterna har en väldigt avog inställning och verkar ofta ha sådana regelverk att det är meningen att det skall vara krångligt – de säger det inte rent ut men underförstått skall det vara lite besvärligt – folkpensionsanstaltsproblem nämndes och det är en riksbehörighet, en finsk myndighet. Jag tror att här skulle det nog finnas någonting för självstyrelsemyndigheterna att uppmärksamma. Man kunde kanske göra en undersökning, en utredning hur de finska myndigheterna hanterar de nya ålänningarna. Jag tror att det finns ett och annat där som man kunde påpeka för riksmyndigheterna. Det är kanske självstyrelsens roll att göra det eftersom det ligger i vårt intresse, även om det inte är vår behörighet.

 

Jag vill också lyfta fram projektet Bo och arbeta på Åland som har en portal på Internet som heter Komhem.nu, där syftet uttryckligen var att locka dels tidigare ålänningar tillbaka, dels sådana studerande som har flyttat bort, dels bekanta och kanske ättlingar till utflyttade ålänningar, men också nya ålänningar till Åland genom att marknadsföra hela det åländska samhället, arbetsplatser, boende osv. Där får man också svar på frågor enkelt om man har någon fundering. Det tror jag att har hjälpt många nya ålänningar att komma till Åland.

 

Däremot är jag lite skeptisk till att använda diskrimineringsombudsmannen som ett slags stöd; där skall man nog vara försiktig med den oberoende roll som diskrimineringsombudsmannen trots allt skall ha. Handlar det om konkreta fall, där man har diskriminerats, så skall man förstås låta diskrimineringsombudsmannen utreda det. Det är kanske så att man borde bussa diskrimineringsombudsmannen på riksmyndigheterna som inte alltid är så smidiga! För att diskrimineringsombudsmannens status skall upprätthållas kan man inte förse den myndigheten med alltför mycket rådgivande funktion.

 

I övrigt står vi inför en stor pensionsavgång där fyrtiotalister går i pension. Alla känner till den demografiska fördelningen under de kommande åren; åtminstone under min livstid kommer det här att vara ett övergripande problem och vi kan inte heller låta bli att ta hand om dem som går i pension, de som har byggt det samhälle som vi tar över. Då måste vi ha hjälp av flera nya ålänningar som arbetar och förtjänar ihop den välfärd som vi behöver fördela. Det här är alltså en jätteviktig fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Vtm Viveka Erikssons  m.fl. hemställningsmotion angående internationell gymnasieutbildning. (HM nr 33/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det här är en motion som har rubriken ”Internationell gymnasieutbildning” och det handlar om den organisation som heter United World College som är en världsomsträckande organisation för utbildning för ungdomar på gymnasienivå.

 

Jag uppmärksammades på den här frågan av ett radioprogram där det var en före detta studerande som berättade om verksamheten. Han hade varit student i Röda Korsets skola i Norge. Det som kom fram av den diskussionen var att Åland har dragit in en del av understödet för att delta i verksamheten. Jag började fundera på det och tyckte att det kanske inte är så lyckligt.

 

United World College är alltså en internationell organisation. Den finns i 70 olika länder. Den går ut på att ungdomar i 16-19-års åldern får utbildning i två år på gymnasienivå; efter att man har gått grundåret i sitt eget hemland kommer man till den här skolan. Det som är vinsten med utbildningen, förutom att man förstås får en bra utbildning, är att man träffar människor från jordens alla hörn. De studerande lever tillsammans i två år med andra studerande som har en helt annan bakgrund, som har andra värderingar, har annan religion, annorlunda uppfostran, alltså en helt annan bakgrund. Det betyder också att man får kamrater från världens alla hörn, man lär sig om olika politiska system. Det här skapar förstås möjlighet att överbrygga barriärer, man får förståelse för andras situation.

 

För en åländsk studerande är detta en unik möjlighet. För Ålands del finns det ett samarbete där Röda Korset är med och det heter Red Cross Nordic United World College och det är en skola som finns i Norge. Skolan har existerat sedan 1995 och Åland har varit aktivt med i processen; Åland har haft en elev varje år. Det betyder att det har funnits två ålänningar hela tiden i skolan. Problemet är nu att genom nedskärningar har möjligheten minskat på det sättet att det skickas en elev bara vartannat år till skolan. Det här tycker vi i liberalerna att inte är någon bra lösning och vi tycker att man skulle återgå till det ursprungliga att varje år skapa möjlighet för en åländsk studerande att få en studieplats i skolan i Norge. Jag tror att vi alla är skyldiga till neddragningen för liberalerna har också varit med och godkänt budgeten en gång i tiden när nedskärningen gjordes. Men när vi nu har fått lära oss mera av vad som blev följden av inbesparingen så tycker vi inte att det är vettigt, utan vi tycker att man i nästa års budget skulle återinföra möjligheten.

 

Värt att nämnas är att de andra autonoma områdena i Norden deltar med en elev varje år, vilket Åland inte gör och jag anser att Åland har de ekonomiska musklerna likaväl som Grönland och Färöarna att utnyttja den här möjligheten. Vi föreslår alltså att landskapsregeringen åter i budgeten skulle ge möjlighet att varje år söka till den av Röda Korset understödda internationella gymnasieutbildningen Red Cross Nordic United World College.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående körkortsundervisning på gymnasialstadiet. (HM nr 26/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Den här hemställningsmotionen har skrivits med anledning av att vi har sett att det har funnits ett behov av en attitydförändring vad gäller trafiksäkerhetsfrågor. Tittar vi, som vi har gjort den här veckan, på andra sammanhang på utbildningsformer i Finland och Sverige, så bereds ungdomar i Sverige att på gymnasialstadiet läsa också inför körkortet. Man får den teoretiska delen som en fritt vald kurs. Den här möjligheten är väldigt populär, dels är den kostnadsfri för dem som väljer att göra det och man gör det också på skoltid. Den  här erfarenheten har som sagt visat sig vara väldigt positiv.

 

Vi vet att det är en väldigt stor kostnad att ta körkort i dag. Har man flera barn i familjen blir det ganska dyrt, även om många har ambitioner själva att stå för kostnaden. Men många väljer att göra det här privat. I dag har en ungdom alltså möjlighet att ta körkort genom att köra med en förälder och kan också ta trafikundervisningen tillsammans med föräldern. Man kan alltså helt och hållet på privat väg klara av sin körkortsundervisning. Det är säkert inget fel i det, det är säkert många som är väldigt engagerade och lär ut på ett bra sätt, men för att få en jämn och bra undervisning för alla så är det här nu ett sätt att ta sig an problematiken; det är säkert inte den enda bra lösningen, men det är ändå en bit på väg.

 

Meningen med motionen är alltså att man på gymnasialstadiet på Åland skulle ha möjlighet att välja en fritt vald kurs och kunna läsa den teoretiska delen vad gäller körkortsundervisningen på skoltid. Det här är naturligtvis en kostnad för landskapet, för det är meningen att de, som vi har tänkt i alla fall, privata bilskolorna skulle komma till skolorna och hålla undervisningen. Det här kommer då alltså skolorna att stå för.

 

Därför ber vi i hemställningsmotionen om att att man skulle utreda möjligheten att införa trafikundervisning på gymnasienivå i de åländska skolorna.

Vad skulle då vinsten vara förutom att det skulle bli en kostnadsfri undervisning för eleverna om det är så att det skulle bekostas med skattemedel? Vi tror också att det här skulle ge en kanske annan och vidare diskussion angående just trafiksäkerhetsfrågor och trafikattitydsfrågor. Man sitter i sitt bekanta, trygga klassrum, i den miljö man hoppelunda är relativt trygg i och kan föra de här diskussioner, kanske i motsats till vad man gör i dag. Jag har ingen erfarenhet av hur mycket av de här frågorna man tar upp i dag, men man borde ännu mera sätta fokus på de här frågorna, för vi har sett bevis på att det finns ett behov. Det här är alltså ett försök att komma närmare och närma sig den problematiken och hoppelunda finns det också andra sätt att ta sig an det.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att motionen har sitt berättigande. Det är så att största delen av problemen som vi har i trafiken på Åland i dag är att det tyvärr är unga män som gör sig skyldiga till de grova äventyrandena och rattonykterheten. Jag kan tala av erfarenhet. Det behövs alltså en attitydförändring och att det kommer in på gymnasialstadiet tycker jag är en alldeles utmärkt idé. Det är tyvärr också så att Mariehamn är landets mest trafikfarligaste stad och detta måste åtgärdas. Mycket av detta bottnar i, som ltl Gun-Mari Lindholm, att det behövs en attitydförändring. Jag tycker att det här är ett bra initiativ.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar ltl Roger Eriksson för stödet för motionen. Det är väldigt kort tid kvar på mandatperioden så hemställningsmotionen lär säkert inte bli behandlad, men vi får hoppas att regeringen, trots att ingen är närvarande fysiskt i dag kan ta del av diskussionen och kanske ändå göra någonting åt det. Det är så det brukar fungera att man inte kan ge ett godkännande i första skedet, men det kommer upp i någon annan form lite senare, får vi hoppas – om någon har väckt frågan! Jag tackar för stödet från liberalt håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill också ge mitt understöd till hemställningsmotionen och tycker att det är ett bra initiativ. Vi har problem med attityder i trafiken och man behöver lyfta fram det generellt, inte binda det till körkortet utan titta över undervisningen redan på högstadiet så att man får rätt attityd till trafiken. Det kan vara ganska svårt att förändra den oavsett hur bra undervisning man har. Det är ett steg framåt, framför allt att man tar in professionella människor som jobbar med det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande av ltl Gun-Mari Lindholm. Jag uppfattar motionen och efter att ha hört ltl Gun-Mari Lindholm att förslaget går ut på att den teoretiska undervisningen när det gäller körkort skulle övertas av gymnasialstadiet för de personer som går där. Är detta korrekt uppfattat?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är korrekt uppfattat till den delen om det är så att väljer det som en fritt vald kurs. Det har visat sig, om man tittar på erfarenheterna från Sverige att så har man valt att göra. Den är kanske inte kostnadsfri eftersom det är skattemedel som går till det, men för den som är i den situationen är det inget eget utlägg för den här biten. Då skulle det göra att man får en ganska jämlik undervisning vad gäller den teoretiska delen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Om förslaget skulle gå igenom med en fritt vald kurs så kan man skäligen tro att de flesta som går i gymnasialstadieskolorna skulle gå den här kursen och det skulle då innebära att den gruppen skulle s.a.s. få sin teoriundervisning gratis och mycket av verksamheten som i dag bedrivs av privata bilskolor skulle, om jag uppfattar ltl Gun-Mari Lindholm rätt, flyttas över till gymnasiet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är rätt uppfattat. Jag vill inte på något vis att de bilskolor som i dag bedriver en väldigt bra undervisning skulle sidsteppas utan det är meningen att de i så fall skulle komma in i skolan och hålla undervisningstimmar i respektive klassrum.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

I det här sammanhanget skall man komma ihåg också att trafikundervisningen börjar redan i daghemmen och i grundskolans läroplan finns också stadgat om undervisning. På lågstadiet ger man en undervisning; man får också hjälp av polisen och polisen gör ett mycket populärt arbete ute i skolorna. Det får man absolut inte dra ner på. På högstadiet har dessutom funnits tillval där man har haft möjlighet att ta s.k. mopedkörkort och det har också varit bra. Man får alltså inte glömma att man skall lägga de grundläggande attityderna mycket tidigare än på gymnasialstadiet. När det gäller gymnasialstadiet kanske det går lättare att genomföra det här nu genom Struktur-07, där man kan samordna undervisningen i alla skolor! Det här är alltså ett sätt för Struktur-07. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I hemställningsmotionen nämns ingenting om att man skulle dra in på det nuvarande och möjligheten att kunna ta mopedkörkort. Jag tror inte att det är så väldigt många som gör det, trots allt, eftersom den möjligheten är förlagd efter skoltid och ni vet alla som bor på landet i alla fall att man skall åka med bussar och det skall passa, och det gör sig inte möjligt, det är inte många föräldrar som på eftermiddagen kan komma och hämta sitt barn från skolan när man har haft mopedkörkortsundervisningen efter klockan tre. Uppfattar jag det här rätt så är kanske också centern för att möjligheten skall utredas? Jag hoppas kunna tolka det på det sättet!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag talar för mig själv här. Vi har inte diskuterat motionerna i partiet, men givetvis är vi med om utökad trafikundervisning. Men vi vill också se vad man drar in på gymnasialstadiet för man kan inte lasta på gymnasialstadiet hur mycket som helst heller utan jag förmodar att de har sin dag också ganska full. Därför är det viktigt att man i samband med samordningen Struktur-07 kan skapa tid för just trafikundervisning, och till den delen är det värdefullt. För övrigt tror jag också att motivationen för att lära sig trafik är störst i bilskolorna – då har man som mål att klara av körkortet och då lägger man nog alla resurser till att för lära sig så mycket som möjligt. Det kanske man inte gör om det blir obligatoriskt på gymnasialstadiet.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Obligatoriskt tror jag inte att man skall försöka få det, men en fritt vald kurs. Det har man redan i dag på gymnasialstadiet. Det finns en visst fastspikad ram för kurser, t.ex. i Ålands lyceum med sina 75 kurser, men inom det finns det också fritt val där man kan välja mera idrott t.ex. och då kan man i stället byta ut det till en sådan här kurs och få den medräknad inom sina 75 kurser. Vare sig vi vill det eller inte så kommer det kanske att bli någonting av Struktur-07 och då får man ta med detta, så motionen är alldeles rätt i tiden!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion om projektet "Den kulturella skolryggsäcken". (HM nr 15/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Några dagar efter att jag hade skrivit hemställningsmotion nr 15 projektet den kulturella skolryggsäcken hörde vi i kulturutskottet kulturdelegationen om det kulturpolitiska programmet Växtkraft. En av de saker som kulturdelegationens medlemmar framhöll att saknades i det kulturpolitiska programmet var kulturen i skolan.

 

Pisa-rapporten, som säkert alla lagtingsledamöter känner till och som visar att Finland har strålande resultat när det gäller grundskolan, bäst bland OECD-länderna, har detaljstuderats av ped.dr Viking Brunell på uppdrag av Svenska kulturfonden. Brunell konstaterar att föräldrars yrkesval och kulturintresse styr barnen skolframgång och att grundskolan inte är så jämlik som många vill tro men att skillnaderna kan jämnas ut. Brunell fortsätter att det har betydelse hur många poesiböcker som står hemma i bokhyllan, men det är inte det enda tecknet på hur en elev kommer att klara sig i grundskolan.

 

Tankegången med den kulturella skolryggsäcken är att det skulle vara ett åländskt utvecklingsprojekt där målet är mer konst och kultur i grundskolan. Eleverna skulle få lättare tillgång till, bli bekant med och få ett positivt förhållande till olika konst- och kulturuttryck. Ett sådant här projekt kräver ett nära samarbete mellan kultur- och skolsektorn på olika nivåer och den kulturella skolryggsäcken har en norsk förebild. Den kulturelle skolesekken på norsk är ett populärt och gott förankrat projekt i skolan och är etablerad över hela landet. Det visar en evalueringsrapport som man har sammanställt i Norge. Den kulturelle skolesekken är en nationell satsning och den har haft som syfte att bidra till att eleverna i grundskolan får möta professionell konst och kultur av olika slag. Innehållet i skolesekken är präglat av ett mångfald av konstarter och har en stark lokal förankring, helt i enlighet med Stortingets intentioner. Enligt evalueringsrapporten har man gjort en mängd olika positiva erfarenheter och man vill fortsätta projektet; man diskuterar om att utvidga det till barnomsorgen och till gymnasialstadiet.

 

Barn och ungdomar bör få jämlika möjligheter att möta olika kulturyttringar och kulturutövare. De bör också få möjlighet att lära känna sin lokalhistoria och sin närmiljö. Kunskap och kännedom om vår lokala kulturhistoria styrker känslan av tillhörighet. Grundtanken är att eleverna skall få med sig en liten ryggsäck med upplevelser som de senare kan dra nytta av i olika sammanhang. Kulturupplevelser kan vara en positiv motvikt till andra mera negativa påverkningar i dagens samhälle, att själv få möjlighet att vara kulturutövare, utveckla fantasin och kreativiteten.

 

Nyckelpersoner i ett sådant här projekt blir t.ex. musiklärare, musiker, bildlärare, konstnärer, slöjdlärare, konsthantverkare, modersmålslärare, författare, dramalärare, skådespelare och filmare.

För att optimera resurserna skulle det också vara naturligt att samarbeta med NIPÅ, Ålands museum, Ålands konstmuseum, sjöfartsmuseet, muskininstitutet och dansskolan m.fl.

 

Den kulturella skolryggsäcken skulle alla möjligheter att bli en viktig åländsk kulturpolitisk satsning.

 

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att förberedelser för att starta projektet den kulturella skolryggsäcken snarast inleds.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Också här vill jag erinra om att i dagens grundskola finns betydande inslag av det som ltl Katrin Sjögren nämner, alltså författarbesök, teaterbesök osv. Utbudet finns inte på det sättet specificerat att man kallar det en kulturell skolryggsäck, men innehållet i grundskolans läroplan uppfyller i mångt och mycket det här. För närvarande är det Barnens litteraturdagar som är aktuella, och det är precis det som det också är fråga om i motionen. Jag väkomnar syftet, men man skall inte glömma att det görs ett gott arbete redan i dag i de åländska skolorna.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är jag fullständigt medveten om, men jag anser att ett sådant här projekt skulle kunna gälla för alla skolor. Jag tror det är väldigt olika på skolor i dag, hur mycket kultur man har tillgång till som grundskolelev.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Givetvis kan det vara så. Det beror också mycket på lärarnas intresse för olika saker. I det stora hela finns det nog ett rätt stort utbud. Ofta är det så att det finns så mycket aktiviteter och så mycket temadagar att man glömmer bort kärnämnena, det som har gjort att Finland har blivit nummer ett i Pisa-rapporten. Där är det den hårda skolans profil som gäller, alltså att man sitter och läser matematik, språk osv., så att man kan det teoretiska. Det har man kanske inte betonat så mycket i övriga länder.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Samtidigt visar ped.dr Viking Brunells undersökning att föräldrarnas yrkesval och kulturintresse styr barnens skolframgång. Man kan alltså inte särskilja kärnämnen och kultur; jag tror att det gagnar skolan med att de två bitarna går hand i hand.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Vtm Viveka Erikssons  m.fl. hemställningsmotion angående en litterär kanon för Åland. (HM nr 34/2006-2007).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Vem känner väl inte igen inledningen till Hemsöborna av August Strindberg!

 

Vi har en stor kulturskatt i det svenska språket, i den svenska litteraturen. Men vi har också otroligt många källor att ösa ur själva.

 

”Torpet kallades Kungens därför att det var det minsta stället i byn. Petter, som hade fått bryta ut det ur Norrgårds uppe på backen, hade varit olycklig och generad över namnet. Frans, hans son, bar det med heder. Han skämdes inte över namnet, det klädde honom bra. Oberörd var han av tillvarons begränsningar. Han som inga fiskevatten hade i skärgården fiskade så elegant på andras vatten att ingen kom sej för att ta saken till tals ens när man mötte honom ute på sitt eget vatten och Kungen storsint och glad lyfte handen till hälsning.” Ulla-Lena Lundbergs Kungens Anna.

 

”Då berättade far  historien om frifågel. Gud som visste huru människan skulle bliva rovgirig på allt, förstöra allt och icke bry sig om växter och jur blevo utrotade eller ej bara människan fick tillfredsställa sin rovlystnad, hade även skapat frifåglar. Det var en några par fåglar av varje sort. Dem kunde icke människan förgöra varken med list eller våld, vare sig med bössa eller kniv. Det var frifåglarna som skulle bevara och hålla sina arter vid liv intill ändan.”  Joel Petterssons Frifågel.

 

Tanken bakom en litterär kanon är – det här är en kanon motion! – att man skulle lista ett antal av de framstående litterära verk som vi har i vår kulturskatt. Den listan skulle utgöra en bas för bl.a. undervisningen i svenska i de olika skolorna, på olika nivåer, den kunde användas på olika sätt allmänt i studiecirklar. Listorna skulle vara själva basen utifrån vilken enskilda sedan kan söka sig vidare bland våra litterära skatter.

 

Det var i det föregående ärendet diskussion om skolornas roll när det gäller kulturarvet och kulturverksamheter. Förutom den här listan skulle lärare bygga vidare på basen och utifrån utveckla den och stärka elevers och studerandes intresse för det svenska språket, litterära verk och för litteraturens historia.

 

Det är ingen lätt uppgift att börja lista vilka verk som skulle ingå i en litterär kanon. Jag har valt några axplock som jag tycker att är framstående. Ni som sitter här har andra axplock som ni tycker att är mera framstående. Därför föreslår vi i motionen att olika sakkunniga skulle kunna utgöra en kommitté och de skulle i sin tur kunna diskutera frågan och ge förslag på hur man skulle bygga upp en baslista.

 

Katrina var den äldsta av tre systrar, dotter till en bonde i norra Österbotten. Hon var den vackraste, den gladaste och den stoltaste av de tre systrarna. Stark var hennes unga, högresta kropp och arbetet gick som en lek vare sig det gällde att hugga timmar i skogen, plöja och harva på åkern eller spinna och väva inne i huset. Det var en vacker syn att se Katrina återvända från skogen med sitt timmerlass en vintereftermiddag, när solen sjönk bortom den snötäckta slätten.” Men Katrina, som ni kommer ihåg, hon mötte sitt öde i Johan. ”Johan var hans namn, gick med sin vaggande sjömansgång bredvid Katrina, hans blå ögon lyste skälmskt under den ljusa, orediga luggen…” Han vann Katrinas hjärta och han pratade utan uppehåll på sitt lediga sätt och med en betagande främmande dialekt, och han lockade Katrina med det fantastiska åländska landskapet samt framför allt de blåa äpplena!

 

”Bergigt ölandskap likt fresk av Benozzo Gozzoli. Klippväggarna stupar brant i havet. Ser ut att vara tillhuggna med yxa i hårt trä eller täljda med kniv i horn. Havet sköljer upp mot dem i spetsiga vågor med vita toppar. Koggar och snäckor kastas redlöst omkring i vågorna. Ett bastubaliknande vidunder, naggat i trattens kant, håller på att sluta ett av fartygen.” Valdemar Nymans Broder Kilian.

 

Tanken är alltså en litterär kanon, en bas där man skulle samla viktiga åländska litterära verk från olika historiska skeden i Ålands historia.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Litteratur är viktigt för alla, oberoende av ålder. Jag tycker att Åland är på vågens framkant i litteraturhänseende. Vi har Alandica-samlingen, där alla åländska verk är samlade på ett och samma ställe i stadsbiblioteket. Vi har litteraturdagar, vi har barnlitteraturdagar, vi har skolbibliotekarier, specifika skolbibliotekarier vid grundskolorna i Mariehamn och så har vi också läromedelscentralen. Vi har alltså en väldig resurs i dag, också personella resurser som jobbar med de här frågorna och en frivillig aktivitet. På något vis tycker jag ändå att vtm Viveka Erikssons förslag att välja ut verkar för mig personligen i alla fall lite långsökt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är just en diskussion som också förs på annat håll huruvida man skall skapa sådan här listor. Tänker man sig att man har en kanon, en bas, där man samlar de viktiga verken finns det ändå som en bas för allt det som ltl Christian Beijar beskriver. I undervisningen i skolorna vill jag påstå att lärarna är väldigt duktiga i dag redan, men detta skulle kunna vara som ett hjälpmedel för att verkligen lyfta de olika litterära verken. I dag bygger det på var och ens eget engagemang och intresse för att söka, ta reda på och man har väldigt olika intresse för det. Det här skulle bara stärka det som ltl Christian Beijar räknade upp. Det skulle vara ett komplement.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker att de resurser som vi har i dag räcker till och de skapar mångsidighet. De som skall använda sig av resurserna kan fritt själva välja också vad de tycker att är viktigt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi har nyligen haft en språkdebatt här i lagtinget. Det är väldigt viktigt att stärka svenska språkets roll. Det är väldigt viktigt att också stärka insikter, kunskaper om åländska litterära verk. Det här skulle vara ett hjälpmedel för hur man skulle göra det ännu bättre. Systemet i dag är att alla måste söka från alla olika breda källor; det kanske inte är alldeles lätt att hitta alla kornen. Ta parallellen med Hemsöborna och den inledande strofen – det är en välkänd strof för hela svenska folket, också en stor del av ålänningarna känner just den strofen. På samma sätt kunde vi också lyfta upp vissa pärlor från vår litteratur för att initiera intresset att gå vidare och fördjupa sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Frågan är också aktuell i Nordiska rådet och det har funnits olika motioner. Den är inte slutbehandlad, men det har framkommit att problemen uppstår när man skall börja välja ut de litterära alster som är av kvalitet, man har så olika uppfattning. Vi hörde citaten från vtm Viveka Eriksson som är vackra och fina, men begär man citat av någon annan så kanske man får höra en annan sorts form av litteratur. Erfarenheten från Danmark, där man har genomfört detta, har visat att det har blivit väldigt kraftiga nationella inslag, man lyfter upp det nationella och tendenser till det finns också i Norge. Vi vet hur man firar Syttende maj t.ex. Det upplevs som ett problem när man skall samordna det här i Norden, man vill tona ner det nationella där och försöka få en nordisk gemenskap.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Diskussionen som sker i de olika länderna just nu är intressant och där tycker jag också att Åland skall föra sin egen diskussion, hur man skulle kunna se på ett system med en sådan här lista. Som jag redan sade i mitt anförande är det väldigt svårt att en person skulle  komma och peka ut sina favoritförfattare eller stycken. Därför föreslår vi i motionen att personer från lite olika inriktningar skulle utgöra kommittén som skulle ta fram ett förslag. Det får man sedan fortsätta att bearbeta. En person kan inte sitta och bedöma vad alla andra människor skall tycka att är mest framstående. Det här skulle ändå skapa incitamentet för människor att engagera sig mera i litteratur samt berika det svenska språket.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles klart att det skulle berika och man skulle väcka en diskussion också runt den litterära produktionen på Åland. Men risken är också här på Åland att vi får en stark politisk styrning av det alster som man bygger upp för någon skall också utse kommittén. Då ger det antagligen en återspegling av lagtinget, och vi såg i språkdebatten att spännvidden var ganska vid. Jag tror att intressekonflikterna kommer också fram när det gäller att välja åländsk litteratur. Förhoppningsvis är det bra om man kan komma till konsensus vad som är viktigt här, men det kan också skapa en ganska stor förvirring vad skolorna egentligen skall ta upp.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag hade inte tänkt mig att lagtinget skulle börja diskutera huruvida Valdemar Nyman och Ulla-Lena Lundberg skall ingå i den här listan utan jag menar faktiskt att det här är sådana som sysslar med litteratur, olika kulturarbetare, människor som har mycket insikter just i litteratur som skulle diskutera. Det skulle alltså inte vara någon parlamentarisk grupp och den skall definitivt inte vara politiskt styrd, det är ingenting som vi har eftersträvat med motionen, utan, tvärtom, att förstärka intresset att fördjupa sig i åländska litterära verk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående profilbärande utbildningar. (HM 30/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

När jag växte upp i Mariehamn var det helt klart att det fanns någonting som hette navigationsskolan. Jag tror att det var ganska vida känt också utanför Mariehamn. Det var så att Mariehamn och Åland blev satta på kartan genom navigationsskolan. Alla visste vad den var till för och var den låg. Den hade en väldigt hög profil och de kom från alla möjliga håll för att utbilda sig inom den skolan. Många hade också inneboende studerande för då fanns det inte några studielägenheter från samhällets sida.

 

Vi har fortfarande sjöfartsutbildning på Åland. Vi är – jag tror att jag har rätt – den enda högskolan runtom oss är erbjuder en helhet vad gäller sjöfartsutbildningen, alla tre olika linjer, både el, maskin och sjökapten. Det här vill vi att man skall värna om; vi skall värna om den fina utbildningen som har varit profilbärande för Åland och som är det alltjämt. Konkurrensen från olika områden runtom oss är förstås benhård. Då gäller det att höja nivån. Det är angeläget att man också har ett gott samarbete med skolor som ligger på nivåerna under, att man kan rekrytera elever. I dag har man samarbete med t.ex. sjömansskolan från högskolans sida, men det kan man säkert ytterligare utveckla för att också stimulera och uppmuntra elever till utbildningen som dessutom ger en god praktisk erfarenhet och säkert en enorm motivation.

 

Vad är det då som gör att man kan hålla en hög nivå? Naturligtvis måste man satsa på utbildningen. Det gäller nya investeringar för att vara med och ha modern teknik. På tio år blir mycket gammalt när det gäller teknologi i dag och då gäller det att man är med på vågens framkant för att locka studerande till sig. Det gäller att hålla en hög nivå på lärarna, på deras utbildning. Det gäller att man har forskning inom sin högskola så att man står sig i den internationella konkurrensen. Det gäller att de åländska rederierna och de som har mycket med sjöfartsverksamhet att göra att de engagerar sig i sjöfartsutbildningen, att dessa två, verksamheten som man bedriver och utbildningen, står nära varandra och att man ser de synergieffekter som man kan ha av varandra. Jag tänker t.ex. på praktikplatser. Där är det väldigt viktigt att man har förståelse från de åländska rederierna att det skall erbjudas praktikplatser och det är också ett sätt att i framtiden rekrytera personal till sig. Just den delen i sjöfartsutbildningen vill vi slå vakt om och att man fortsättningsvis har en väldigt hög nivå på den här profilbärande utbildningen på Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förfarandet vid utnämning av landshövding på Åland. (HM nr 6/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Landshövdingens tillsättande och landshövdingens roll är så pass viktig att det t.o.m. intogs en särskild skrivning i den s.k. Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige redan 1921. I punkt 5 i Ålandsöverenskommelsen står det: ”Ålandsöarnas landshövding skall utnämnas av Finska republikens president i samråd med Ålands Landstings ordförande. I händelse överenskommelse dem emellan icke kan träffas skall republikens president till landshövding utse någon person inom en förteckning på fem kandidater, föreslagna av landstinget, vilka besitta nödvändiga förutsättningar för öarnas goda förvaltning och statens säkerhet.” Det här skrev man redan 1921. Ålandsöverenskommelsen fogades också till Nationernas Förbunds beslut också samma år, 1921. Det var den andra saken som gjordes. Den tredje är att i självstyrelselagens 52 § finns det egentligen samma text fortfarande; i stället för ”samråd” pratar man om ”efter överenskommelse med lagtingets talman”, men innebörden är densamma.

 

Ända fram till 1991 har detta fungerat bra. Man har från den finska statsmaktens sida hanterat frågorna i enlighet med överenskommelsens anda och mening.

 

Men 1991 föregicks det av ett förfarande utan respekt, märk väl, för såväl Finlands internationella förpliktelser som självstyrelselagen, och det där har vi alla reagerat på. Utnämningsprocessen baserades på finsk lagstiftning och man skulle endast beakta personer som har allmänt intresse till inrikesministeriet. Också med stöd av justitiekanslern ställdes allmänna krav för tjänsten, bl.a. förmåga att förstå finska. Den gången valde president Ahtisaari att ignorera de egna ministeriernas tolkningar och dåvarande och nuvarande landshövding Peter Lindbäck kunde utses på förslag av dåvarande talmannen Ragnar Erlandsson, som gjorde ett bra jobb då. Det var de facto Ahtisaari och dåvarande talmannen Erlandsson, får man väl lov att säga, som förhindrade att Ålandsöverenskommelsen och självstyrelselagen kördes över.

 

2007 stod vi alla i samma sits igen, och det gjordes oss förvånade. Problemen blev inte så stora den här gången i och med att det var bara en sökande. Men man kan ändå konstatera att självstyrelseorganen har misslyckats med att övertyga berörda ministerier i Helsingfors om att utnämningen enbart skall ske utgående från stadgandena i självstyrelselagen.  Med det menar jag inte att självstyrelseorganen inte har gjort någonting. Man kom överens 1999 att man skulle tillsätta en arbetsgrupp med både landskapets och rikets företrädare. Det tog ändå till 19 maj 2006 innan gruppen kunde tillsättas av inrikesministeriet. Enligt gruppens mandat skulle den fastställa författningsgrunden, alltså hur förfarandet skulle gå till och de åtgärder denna förutsätter. Vidare skulle eventuella motstridigheter i författningar eller i tolkningen av dem kartläggas. Det är intressant att notera att gruppen höll sitt första och enda sammanträde den 13 septembeer 2007 och kom därför inte att fullgöra sitt egentliga uppdrag.

 

Fru talman!

Inrikesministeriet uppgjorde den 22 januari 2007 ett PM om förfarandet för tillsättande av landshövding på Åland,  men detta PM motsvarar inte alls de krav som ställdes på arbetsgruppen från första början. Detta som en kort tillbakablick.

 

Motionen innehåller egentligen tre förslag. Det är för det första att Finlands president och lagtingets talman inte i sina diskussioner får vara bundna av bestämmelser som är underställda självstyrelselagen. För det andra skall det entydigt framgå att lagtinget utser sina fem kandidater enligt 52 § 2 mom. i självstyrelselagen utan några andra utgångspunkter än att de uppställda personerna anses besitta nödvändiga förutsättningar att klara av tjänsten. För det tredje bör det också framgå att just på grund av att den åländska landshövdingens arbetsuppgifter avviker i stor grad jämfört med övriga landshövdingars i republiken att man har en långvarig erfarenhet av självstyrelsepolitiska aspekter. Det är någonting som bör väga tungt.

 

Till, sist fru talman, kan klämmen kanske uppfattas som lite annorlunda i och med att vi hemställer om att lagtinget ger självstyrelsepolitiska nämnden i uppdrag att i samråd med lagutskottet föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder beträffande talmannens och lagtingets förfarande i samband med utnämning av landshövding på Åland. Det normala är att man hemställer till landskapsregeringen, men efter att vi har väntat i åtta år på att lösa frågan på ett formellt riktigt sätt så väljer vi att lägga klämmen på det här sättet i stället.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Det här är en viktig fråga för Åland och självstyrelsens integritet, det skall betonas. Jag vill ytterligare ge en kompletterande bakgrund till varför vi har hamnat i dagens situation. Det var nämligen så att när man i riket genomförde den s.k. länsreformen där man slog ihop 13 län till 6 län, så stiftade man en lag om hur den nya förvaltningen skulle se ut. I den lagen stadgades också hur man skulle utse landshövdingar. Då blev det förfarande som vi nu har upplevt också här på Åland. Den första och största missen gjordes i Finlands riksdag när man stiftade länsreformen för då skulle man ha undantagit Åland från lagen och helt enkelt sagt bara att för Åland sker utnämningen av landshövding i enlighet med självstyrelselagens stadganden. Men länsreformen genomdrevs mycket starkt av dåvarande inrikesministern och det har blivit någonting genomgående att inrikesministeriet i Finland har haft en mycket hård attityd till Åland, det har vi alla fått uppleva i samband med  PAF-konflikten. Det var kanske inte så mycket annat att vänta än det här.

 

När landshövding skulle utses 1999 hamnade både talmannen och presidenten i en besvärlig sits. Det visade sig att det här förfarande inskränker också på presidentens befogenheter på ett sätt som man inte gör så där bara med en enkel lag i Finlands riksdag, alltså presidenten fick inte den suveräna rätten att tillsammans med lagtingets talman komma överens om vem som skulle bli landshövding på Åland, utan det skulle i fortsättningen ske genom ett ansökningsförfarande osv. där man enligt konstens regler givetvis skall utse den lämpligaste och skickligaste, enligt inrikesministeriets uppfattning och inte enligt de fordringar vi ställer här på Åland på en landshövdingskandidat.

 

Mot den bakgrunden förstår man också att republikens president var mera positiv då när jag som talman förde fram det här och jag hade ett mycket gott samarbete med presidentens rådgivare. Jag kan säga i det här sammanhanget säga att han hette Martti Manninen; han kom sedermera att få sparken av nuvarande republikens president i samband med konflikten då Finland första kvinnliga statsminister var tvungen att avgå. Det blev i alla fall så att jag försökte få det här avgörandet till stånd innan man hade tagit ställning till de tiotal ansökningar som fanns; skulle alla som ringde och frågade mig som talman ha sökt, så hade det väl varit närmare 20 som skulle ha lämnat in ansökningar! Därför kunde jag som talman komma överens ganska snabbt om vem vi skulle föreslå. Som talman gjorde jag givetvis som nuvarande talman gjorde att jag hade ett samråd med lagtinget.

 

Det jag nu är lite fundersam om är förslaget i klämmen, att man skall lagstifta om talmannens och lagtingets förfarande i samband med utnämningen av landshövding på Åland. Är det meningen nu att man borde stifta en lag om vad talmannen skall göra i samband med utnämningen av landshövding? Då leder det igen till den situationen att man inskränker på talmannens fria rätt att samråda med presidenten. Jag vill för min del varna för att vi skall inte klassa ner talmansuppdraget så att vi binder talmannen till någon särskild lagstiftning utan talmannen skall ha befogenheter och friheter att göra det som ankommer på en talman med vida ansvar och ett stort förtroende.

 

Det kan väl inte vara motionärernas avsikt att vi skall göra precis om inrikesministeriet har gjort med presidenten: dra ner presidentens befogenheter. I så fall vill jag nog protestera mot en sådan lagstiftning, tvärtom borde vi höja talmannens rätt att agera å landskapets vägnar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan ge ltl Ragnar Erlandsson rätt på den punkten att klämmen kanske inte är så alldeles finurligt formulerad därvidlag. Vi skriver i det sista stycket: ”Det naturliga vore att självstyrelselagens 58 § kompletteras med ett nytt moment samtidigt som den finska länsstyrelseförordningen ändrades sålunda att däri utsägs att utnämningen av landshövding på Åland sker i enlighet med förstnämnda lag.” Det var nog det som var meningen och jag såg lite sent att formuleringen inte blev så där alldeles fiffig. Vi ville ändå ta upp den här frågan för det var just efter den enskilda överläggningen som lagtinget hade som vi fick uppfattningen att det inte var någon som riktigt ville ta i frågan och vi var orolig för att det skulle rinna ut i sanden.

 

Den historiska tillbakablicken om länsreformen osv. som ltl Ragnar Erlandsson gav är helt rätt, men jag ville inte ta i så mycket den här gången. Men det är klart att det igen är ett väldigt tydligt exempel på att man inte respekterar den åländska självstyrelsen.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är lite speciellt också för inrikesministeriet; därför är det kanske inte bra att hysa alltför stora förhoppningar att det här ändras till nästa gång. Om man vill ta initiativ till en ändring från lagtingets sida skulle det väl vara då att göra en motion till Finlands riksdag och få det här ändrat. Det kanske är större chanser att få det den vägen än att gå via några andra organ. Jag tror att här borde det inte finnas något hinder för att få det kompletterat den vägen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Också där har ltl Ragnar Erlandsson rätt. Det är klart att inrikesministeriet är det största Ålandsätarministeriet om vi säger så, men det är inte bara inrikesministeriet som vi har problem med. Ändå tycker jag att det är den åländska regeringens skyldighet att se till att grunderna för självstyrelsen respekteras. Det blir lite uppgivet om vi säger att man inte har några förhoppningar att få en förändring till stånd just på grund av att det är inrikesministeriet. Det är så här det är när vi skall försöka hävda den åländska självstyrelsen. Igen, på vilket sätt man gör det må vara öppet, men det viktiga är att vi inte igen om åtta år står här och konstaterar att ingenting har hänt. Vi ville få upp frågan formellt på bordet så att det inte rinner ut i sanden. Vi fick lite den känslan när vi var på den enskilda överläggningen att risken var ganska stor.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Oberoende vilken regering vi har så tror jag det här är en fråga för lagtinget speciellt att hantera. Till den delen är självstyrelsepolitiska nämnden den riktiga instansen. Jag tror att det är lagtinget som skall driva frågan och inte regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående landskod för telefontrafik.  (HM nr 28/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Den här motionen som jag har lämnat in är en självstyrelsepolitisk fråga. Självstyrelsen har flera viktiga symboler: flaggan, frimärken, egna registerskyltar på bilarna och det senaste tillskottet är ax.domänen som gör att vi blir synliga internationellt och inte bara på Åland. Min motion tror jag skulle kunna vara ett ytterligare steg att gå för att visa sig lite mer internationellt, att vi är lite annorlunda på den här ön. Det handlar om landskod eller landsnummer för telefontrafiken och det är alltså det numret som man slutar efter utlandsprefixet när man skall telefonera till utlandet; exempelvis slår vi här på Åland 82, om vi ringer med det åländska telefonbolaget och exempelvis 1 om vi skall till USA. Är man i Sverige och vill ringa till Åland slår man 00358 till Finland, 18 till Åland och 25000 om man exempelvis skall till landskapsregeringen.

 

Mitt förslag skulle vara att man skulle få bort 358-18 till att bli ett nummer för Åland. Det kunde exempelvis vara 888 som inte är upptaget. Om man är i Sverige och vill ringa till Åland skulle man slå 00888-25000. Man skulle minska ner antalet siffror och det skulle bli att sticka ut lite mera och visa Åland synligt internationellt. Det här kanske tycks vara en ganska oväsentlig och liten fråga, men jag tror att det kan vara en av de frågor som några år framåt i tiden också kan vara väldigt viktig; går man ut i världen och tittar exempelvis i Asien är telefonnummer otroligt viktiga, vilka nummer man har, vilken kombination av siffror man har. Många asiater bjuder över varandra gällande vissa sifferkombinationer, bl.a. där många åttor ingår är oftast väldigt dyra nummer. Det kunde alltså vara ett sätt för Åland att synas lite – vem vet var det kan sluta! Vem trodde att Internet skulle bli som det blev! Vem kan veta vart svaret på de här frågorna kan leda i framtiden! Grönland och Färöarna har egna landskoder, varför skulle inte Åland kunna ha! Det finns t.o.m. stora internationella företag som har egna landskoder, sådana som sysslar med satellittelefoni osv.

 

Mitt förslag går ut på att landskapsregeringen skulle ges i uppdrag att ta kontakt med riksmyndigheterna och sätta igång en förhandling om att Åland skulle få en egen landskod för telefontrafiken. 888 ser jag som ett väldigt bra exempel, men det kan finnas någon anledning till varför inte det numret är upptaget. Det kan säkert ta några år, men börjar vi nu så kanske vi når målet inom kort.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är en intressant tanke, ltl Fredrik Karlström! Om vi kommer ihåg när vi började prata om ax-koden, så var det många som tyckte att det där är väl onödigt och varför måste vi ha det, men i dagens läge är det nog ingen som skulle vilja bli utan den. Det skulle också innebära att vi skulle synas i internationella telefonkataloger. En mycket intressant tanke!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion angående handlingsplan mot korruption. (HM nr 38/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Ett mått på graden av demokratisering i ett samhälle är hur korrupt samhället anses vara. Med korruption avses möjligheten att med hjälp av ekonomiska påtryckningsmedel direkt eller indirekt påverka beslutsfattare på ett otillbörligt sätt. Allmän och lika rösträtt har funnits i 100 år på Åland och har nyligen firats. Idén att alla medborgare har en röst i val och lika stor påverkningsmöjlighet är något mycket värdefullt som skall värnas. De nordiska länderna ligger högt på listan över länder i världen med lägst korruption. Ett litet samhälle som Åland är sårbart för korruption och det är lätt att situationer uppstår där nämnda principer frångås. För att undvika sådana situationer föreslås att ett handlingsprogram mot korruption skulle framtas med förslag på åtgärder för att motverka korruption för beslutsfattare och myndigheterna inom landskapet och kommuner.

 

Talman!

Att prata om korruption i det åländska samhället kan tyckas vara drastiskt när man tänker vad ordet appellerar till i internationella sammanhang, men även i samhälle som Åland måste man fundera på de här frågorna och aktivt uppmärksamma det och sprida kunskap om vad korruption kan vara. Även om all åländsk korruption kan anses vara s.k. snäll korruption finns det alltid, särskilt i ett litet samhälle. Därmed inte sagt att man helt kan komma ifrån det; vi känner alla varandra och har nära kontakter osv., men jag tror att det är viktigt att uppmärksamma och att lyfta fram de här frågorna. Det är ungefär att jämföra med jämställdhet. Det finns ett klassiskt beslut från dåvarande landskapsstyrelsen på åttiotalet där man helt enkelt beslöt att landskapet redan var jämställt. Varför det? Jo, för att man visste inte, man såg inte strukturerna. Samma sak kan det vara med just de här frågeställningarna, att man ser inte att vissa med hjälp av ekonomiska påtryckningsmedel kan skaffa sig fördelar och påverka direkt och indirekt. Jag vill inte peka ut någon särskild affär, person eller företag osv., men det är viktigt att man från myndigheternas sida åtminstone skaffar sig kunskap och informerar om hur man skall undvika att sådana här situationer uppstår.

 

Upprinnelsen till motionen är många kontakter vi har fått från partifält och från övrig allmänhet om just den här frågan, att borde man inte titta på utvecklingen. Därför föreslår vi att lagtinget skulle hemställa hos landskapsregeringen om att handlingsplan mot korruption tas fram och föreläggs lagtinget som ett meddelande. Jag tror, som sagt, att den informativa rollen är väldigt viktig här, att man informerar om vilka situationer som bör undvikas. Det här är en mycket viktig fråga, men ingen begär väl ordet – som vanligt!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående informationskampanj om språksituationen riktat till det åländska näringslivet. (HM nr 8/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår bordläggning av motion nr 8 till den 18 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 18 april har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 18 april.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Katrin Sjögrens hemställningsmotion angående utvärdering av Eckerö Hallen. (HM nr 21/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Hemställningsmotion nr 21 berör en utvärdering av Eckeröhallen. Idrottsturism är en viktig och alltjämt växande del av turismen på Åland. Idrottsanläggningarna i landskapet är många och i gott skick och en av dem är Eckeröhallen.

 

Eckeröhallen är en modern allhall och Ålands största byggnad. Hallen innehåller en fullstor fotbollsplan med konstgräs och goda träningsutrymmen för inomhusidrottare. Hallen har plats för ungefär 5.000 personer och de har också en cafeteria samt en högklassig ljudanläggning. Enligt uppgift är beläggningen under höst- och vinterhalvåret kvällstid mycket god, medan den är betydligt sämre under dagtid och under hela vår- och sommarhalvåret.

 

Driften handhas av Eckerö kommun tillsammans med privata näringsidkare. Inom några år, närmare bestämt 2010, kommer driftsavtalet att upphöra och såvida det inte fortsättningsvis finns privata intressenter blir Eckeröhallens drift landskapets ansvar.

 

Vad har Eckeröhallen haft för närings- och regionalpolitiska effekter för Eckerö kommun? Kan man göra något ytterligare för att öka beläggningen? Är marknadsföringen rätt? Finns det fortsättningsvis intresse att driva hallen från driftsbolaget? Går den att flytta och är det ekonomiskt försvarbart?

 

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utvärdering av Eckeröhallen görs och att man inleder diskussioner med driftsbolaget.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Byggandet av allhallen som sedermera döptes till Eckeröhallen var en av förra seklets stora tvistefrågor och ingen som var här glömmer väl det tillfälle när lagtinget beslöt att med rösterna 15-15 förverkliga anläggningen ute i Eckerö. Det var en ödesmättad stund, om man får säga så och talman Ragnar Erlandsson avgjorde med sin utslagsröst till Eckerös fördel. Jag var då en av dem som slitit mycket hår för anläggningen, jag ville till en början ha den insprängd mellan yrkesskolan och Idrottsparken i berget, men en majoritet av stadsfullmäktige ville annat, tyvärr, och den gled Mariehamn ur händerna trots desperata försök att rädda den. Då kom man från Eckerös sida upp med ett alternativ där man hade allting klart och det såg ut att vara ett bra koncept. Resultatet blev att man byggde hallen i Eckerö. Det är lätt att vara efterklok nu. Visst kunde hallen på sätt och vis ha haft bättre beläggning i Mariehamn, men det är inte någon som kan garantera det heller annat än att man i efterklokskap kan spekulera i det.

 

Man kan också spekulera huruvida hallen i övrigt har lyckats med sina syften. Jag tycker motionens förslag om en utvärdering är bra för 2010 kommer snabbt emot, det är mitten av nästa valperiod och då borde man titta på de här frågorna. Jag tror att det finns mycket att göra i Eckeröhallen annat än just det som den huvudsakligen är byggd för, fotboll, och det kanske borde funderas en del på hur hallen kunde anpassas för övrig verksamhet. Jag hade ifjol fördelen att inviga vårmässan, som också hålls i år, och då sade jag i mitt invigningstal att det är just sådana här evenemang som man tänkte sig när man byggde en allhall, inte bara fotboll. Men i samband med mässan, där jag också var del av en utställare, upptäckte jag flera brister som man borde ta upp i en utvärdering och det är bra att nämna dem här. Det är t.ex. så att man får inte in en trailer eller en buss i Eckeröhallen, dörrarna är för små. Det är 24 meter till taknock, men dörren är för liten för en trailer eller en buss. Det är en för hög brant utanför och sådana saker, det fanns inte trådlöst Internet. Parkeringen utanför är bara grus och det dammar, hela hallen blir igendammad av grusparkeringen; när det är vått så släpas det in grus osv. Det finns många detaljfrågor som man borde göra en stor utvärdering av. Själva hallens tekniska utrustning och övrigt skick och sedan också hur den skall säljas, vilket profil den skall ha.

 

Jag tror att som många andra satsningar kanske hallen kom lite sent, den kunde ha varit ännu tidigare och varit mer framgångsrik. Det fanns en stor brist på sådana här arenor i Stockholmsområdet, sedan poppade det upp nya arenor lite här och där, då fick man större konkurrens. Ändå skall säga, och det tycker jag är viktigt, att den har gjort en stor nytta för turistnäringen. Visst har man dragit nytta av den på Eckerö som man inte annars skulle ha kunnat göra, men jag tror att det finns stor potential i hallen och med lite tilläggsinvesteringar och lite nya tankar tror jag att det här kan bli en lyckad satsning. Man måste ge sådant här lite tid att sjunka in och bli etablerat och inte bara sucka och skylla på placeringen. Vi skall också komma ihåg att Eckerö upplever lite av ett generationsskifte, många turistanläggningar byter ägare och det kommer nya människor in med nya idéer och engagemang och det kan också hjälpa till att lyfta en sådan här anläggning. Det planeras också andra anläggningar på Eckerö som har klara beröringspunkter med den här anläggningen, så jag tror absolut att Eckeröhallen har en framtid.

 

Jag understöder motionen, förutom de två sista frågeställningarna!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har helt rätt att det pågår en del positiva saker i Eckerö som förhoppningsvis vitaliserar hela turistlivet i Eckerö kommun. Det är byte på campingplatser och på hotellanläggningar och sådana här saker. Skulle man fortsättningsvis kunna ha ett privat driftsbolag så vad är bättre än det! Där är jag helt enig med ltl Danne Sundman.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Att hallen skulle vara i landskapets egen drift är också för mig helt otänkbart. Men för att man skall undvika det, vilket är den sista utvägen, måste man i tid, som motionären mycket förtjänstfullt påpekar, göra en ordentlig utvärdering och se hur man kan uppdatera hallen, kanske bygga om och till, förbättra den, så att den mer kan fylla de ursprungliga syftena. Annars tror jag att intresset från eventuella driftsaktörer blir än mindre. Man kan också vara efterklok och tänka på hur driftsbolag har agerat osv., men jag tror att man måste sätta sig ner och diskutera igenom det här för det var obruten mark när anläggningen byggdes och det kan hända att nästa driftsperiod kan bli mycket mer framgångsrik om man får ett fruktbart samarbete mellan ägare och den som sköter driften.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Eftersom Eckeröhallen är aktualiserad via motion och kom upp till debatt här skall jag beröra den med några ord. Efterklok nämndes här och det är väl så med alla anläggningar som byggs att de kalkyler och de förväntningar man har när man gör upp investeringarna kanske alltid är lite väl optimistiska. Det var väl också en alldeles för optimistisk utvärdering av möjligheterna till utnyttjande av Eckeröhallen när den presenterades, åtminstone på det möte jag var på talades om att hela Eckerös anläggningar skulle utnyttja den vintertid som har vinterboende och även att man måste hyra in sig i Mariehamn, och det kanske inte har blivit riktigt på det viset, men dock finns det anläggningar som har kunnat ha öppet året runt tack vare Eckeröhallen, så helt orätt är det inte.

 

Tiden för driftsbolaget kommer att löpa ut 2010 är ett faktum. Det är helt okej att man gör en utvärdering av driftsbolaget. Det borde man göra när det gäller flera stora satsningar. Vi kanske kan göra en utvärdering om några år på satsningen på två simhallar på Åland, om det var nödvändgit och om det var rätt samt vad det har inbringat till de åländska kommunerna och till turistnäringen. Det är bra med utvärderingar, men att däremot försöka flytta hallen tror jag är en sak som vi skall glömma bort! Jag tror inte att den är så konstruerad att det går att flytta den.

 

Det var så när man byggde hallen att det fanns ett tak på investeringen. Om jag inte missminner mig skulle den byggas för 30 miljoner mark. Det förorsakade att det fattas en del av utrustningen när man skulle börja driva hallen. Det har också påpekats från driftsbolaget efteråt att man skulle ha velat ha kompletterande utrustningar för att ha ett större utnyttjande och framför allt under lågsäsong. Här har vi ett problem när man går så hårt in för ett tak på en investering så att man inte får den fullvärdigt utrustad. Vem är det som skall stå för tilläggsutrustningen sedan? Är det driftsbolaget eller är det den ursprungliga byggherren, i det här fallet landskapet som skulle ha haft en fullvärdig som man hade hyrt ut till driftsbolaget. Jag vet att driftsbolaget i något skede har försökt få kompletterat och jag tror att man har fått vissa kompletteringsinvesteringar också men kanske inte allt som man har begärt. Man bör komma ihåg när man gör sådana här investeringar för ett mångutnyttjande av olika idrotter att den bör utrustas så att man också kan använda den fullt ut.

 

Lågsäsongen för hallen är när högsäsongen är för turismen. Det är där man borde hitta på ett komplement att man också skulle få inkomster sommartid. Jag hoppas i framtiden att det är någon fiffikus som hittar på ett bra alternativ till användning sommartid som kan inbringa så pass mycket intäkter att man skulle få hallen att gå runt ekonomiskt. Det är väl ingen som har förväntat sig några stora avkastningar, men åtminstone att den är självbärande skulle vara ett önskemål.

 

Summan av kardemumman är att med facit i hand är alla kloka, som föregående talare sade. Det fanns ett visst motstånd när hallen kom till Eckerö att den inte skulle utnyttjas på grund av lång färdväg och jag har nog viss förståelse för det; fast man inte tycker att sträckor är långa på Åland, men om man skall se till en förälder som skall skjutsa barnen från Finström eller Mariehamn på träning till Eckerö, så blir det ganska långa kvällar. Man kanske inte då utnyttjar den fullt ut för juniorverksamhet som man skulle ha önskat om den hade varit mera centralt placerad.

 

Jag stöder motionen till de delar att man gör en utvärdering av sådana här satsningar så att man vet i framtiden om man gör likartade vad man gjorde fel och vad man skulle ha gjort annorlunda. Åtminstone kunde man ha gjort annorlunda för att det skulle ha blivit ett bättre koncept, men i och med att det har bytt många nya entreprenörer inom turistsektorn i Eckerö får vi hoppas att man också har nya idéer också när det gäller Eckeröhallen.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Som ltl Brage Eklund påpekade var det primära i min motion att utvärdera och dra erfarenheter. Jag representerar ett parti som tycker att regionalpolitik är viktigt. När det gäller själva flyttandet av Eckeröhallen har jag förstått att det är absolut ingen omöjlighet, men det är klart att det skall vara en ny sula, det skall finnas en plats att flytta den till och om man skulle flytta den skall man vara i det närmaste säker på att det har sådana effekter att beläggningen verkligen ökar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är ganska självklara saker som ltl Katrin Sjögren räknar upp. Börjar man ta till sådana drastiska åtgärder att man funderar på att flytta hallen skall man vara ganska klar på vad det innebär och att man vinner ekonomiskt på det. Jag tror personligen inte på en flytt utan man skall nog arbeta utifrån att hallen är där den är och om man kan öka användningsmöjligheterna turistiskt. Själv skullle jag väldigt gärna se att man kunde ha den öppen under högsäsong och ha den var man nu har den, men att någon skulle komma på en bra idé så att man skulle utnyttja den under sommarmånaderna så att den inte är stängd då. Då skulle det inte vara några bekymmer med att få driften att gå ihop.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att lite grand kommentera diskussionen, som är intressant. Jag hade förmånen att vara med när beslutet fattades om att placera hallen i Eckerö. Jag var en av de 15 som var emot placeringen. Den föregicks av en lång diskussion. Det är också intressant att höra lagtingsmannen och turistföretagaren Brage Eklunds argumentation i den här frågan. Mycket av det som han tog upp var vi som var kritiska till hallen också medvetna om och diskuterade. Det gällde bl.a. diskussionen att man sade att det var lika långt mellan Mariehamn och Eckerö som det var mellan Eckerö och Mariehamn, och det var liksom en argumentation för att hallen skulle utnyttjas lika mycket av mariehamnarna som om den skulle ha varit i Mariehamn. Det har visat sig, svart på vitt, att idrottsföreningarna, varav den största befinner sig i Mariehamn och dess närhet, utnyttjar hallen betydligt mindre än vad de skulle ha gjort om den skulle ha blivit placerad norr om Mariehamn.

 

Det visar sig klart och tydligt att hallen inte har uppfyllt målsättningarna. Frågan är sedan vad man skall göra för att lösa det här. I själva jämförelserna som ltl Brage Eklund gör mellan två simhallar finns det en stor skillnad och det är – om jag talar för Mariehamns stad – att vi vet att när vi byggde Mariebad så visste vi att den kommer aldrig att gå på vinst, det vet alla förtroendevalda i fullmäktige. Däremot skulle Eckeröhallen när den tillkom gå på vinst! Siffrorna visar nu annat.

 

Det är alltid en svårighet när man har olika kalkyler och förväntningar plus att det också var en hundraprocentig infrastrukturell satsning från landskapet där man bekostade den till 100 procent, vilket naturligtvis gör att motivation och allting kan komma på en annan nivå ute i kommunerna när det gäller att driva verksamheten.

 

Summan av kardeumman är att hallen placerades på fel ställe, den har inte nyttjats för det som den var tänkt till plus att det inte finns någon sidoverksamhet runtomkring utan det är lika ödsligt där som det var när den byggdes. Vi sade också i samband med planeringen att den bör alltid ligga nära ett centrum för att de personer som besöker hallen, bl.a. fotbollsjunior, anhöriga osv. skulle nyttja olika servicefunktioner, medan ungdomarna spelar i hallen. Det har tyvärr visat sig att det här kommit på skam ute i Eckerö, även om man har försökt göra vad man har kunnat. Jag tycker att det skulle vara en bra idé om man skulle fundera på att flytta hallen närmare Mariehamn. Det tycker jag skulle vara en alldeles utmärkt idé.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Hallen byggdes inte för de lokala idrottsföreningarna utan för att gynna turismen, det skall man komma ihåg och när den byggdes ansåg man att det spelar ingen roll om den är i Eckerö eller någon annan kommun utan det viktiga är att den är nära en turistkommun som kan i övrigt försörja turisterna. Där ansågs Eckerö vara bra, men Mariehamn kanske var ännu bättre. Problemet var där att socialdemokraterna aktivt var emot den placering som man ville göra i anslutning till Idrottsparken, nuvarande Wiklöf Holding Arena. Det skulle ha varit en suverän placering att ha sprängt in den i berget, man skulle bara ha sett taket på den och ena vägen skulle ha varit med röd granit, belyst osv. Det var ett fantastiskt projekt, men socialdemokraterna var emot och hallen byggdes i Eckerö, det är den bistra sanningen för mariehamnarna!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Om vi går in på detaljer när det gäller placeringen i Idrottsparken sammanhängde det med hela trafikinfrastrukturen. Det hade varit en omöjlighet. Därför tyckte vi att det var bättre att på sikt förlägga den norr om staden.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det fanns välfungerande trafiklösningar. Det finns bl.a. grusplanen som man kunde ha använt för parkering, de flesta gäster kommer med buss osv. Det var bara en idé man hade att den inte skulle byggas där. Mariehamn stad, genom den majoritet som då bestämde, tackade nej till hallen och därför byggdes den i Eckerö. Inte är det någon hemlighet att det var så. Jag var själv som sagt för att hallen skulle byggas i Idrottsparken, men framför allt socialdemokraterna var emot. Man skall inte stå här och säga att det var fel då för man får skylla sig själv, eckeröborna kom med ett bra koncept som det förrförra lagtinget tog!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Socialdemokraterna tackade inte nej till hallen utan vi hade ett annat alternativ.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tog ordet ur min, men jag ville poängtera att hallen byggdes inte för någon juniorverksamhet på Åland i första hand, utan det var en infrastrukturell satsning som skulle stöda besöksnäringen och eftersom staden inte kunde visa någon tomtplats för den blev Eckerö det alternativ som förverkligades och där hade man både hotell- och stugbyanläggningar samt goda förbindelser till Eckerö. Därför blev det den naturliga platsen som vi 15 ansåg att vi kunde satsa på. Staden sade vid samma tid också nej till att landskapet skulle bygga ett badhus, exakt på den plats där Mariebad ligger nu, men man blev mycket förnärmad över det erbjudandet från landskapets sida och så sökte man många andra alternativ för Mariebad.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag är naturligtvis medveten om för vilket ändamål som Eckeröhallen byggdes för totalt sett. Varför jag nämnde fotbollsjuniorverksamheten som ett exempel var därför att förespråkarna hela tiden bl.a.. hävdade just att därför skulle den utnyttjas precis lika mycket av mariehamnarna, för det var lika långt mellan Mariehamn och Eckerö som det var mellan Eckerö och Mariehamn! Det var ett av huvudargumenten som jag minns när det gällde frågan om den idrottsliga verksamheten. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på varför man inte fullt ut har lyckats dra till sig annan verksamhet i hallen. Vi har haft hundutställningar och dansgalor och liknande där.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Driftsbolaget har tagit sitt ansvar och skött Eckeröhallen och man har, vad jag vet, inte begärt en euro i bidrag från vare sig kommuner eller landskap. Det skall driftsbolaget ha all heder för. Hallen har inte varit till något bekymmer för landskapet så här långt. Vi byggde den, det blev en bra hall, enligt den tidens mått mätt, men utvecklingen har som sagt gått framåt och den borde säkert kompletteras i dagens läge. Men nog har den utnyttjats; storföreningarna i Stockholmsregionen har haft fotbollsturneringar och läger och har varit mycket imponerade över Eckeröhallen, så den har fyllt en viktig funktion. Men om man ser så inskränkt på det hela som ltl Christian Beijar gör och säger att den skulle byggas för Mariehamns stad, ja, då har han antagligen rätt!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller bekymmersfri eller inte så tycker jag att hemställningsmotionen i alla fall andas framtida bekymmer med Eckeröhallen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Verkligheten är den idag att hallen är i Eckerö och jag tror att den där kommer att förbli. Att ödsla tid på att utreda om den är möjlig att flytta är bara onödig energi. Det finns annat att använda den energin på. Jag håller med ltl Danne Sundman och ltl Ragnar Erlandsson om att det var för turismen man byggde hallen. Jag är ganska säker på att hade inte Eckerö tagit initiativet plus det företag som är med i driftsbolaget, så skulle det överhuvudtaget inte ha funnits en Eckeröhall på Åland i dag. Vi skall vara glada att vi har den för det är också en orsak till att Mariehamn kan vara i högsta division i fotboll; skulle man inte ha haft träningsmöjligheterna skulle man inte ha varit där. Om det sedan är bra eller inte må andra bedöma.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Brage Eklunds åsikt när det gäller att Mariehamns IFK har lyckats bra; om det sedan har med Eckeröhallen att göra eller inte kan jag definitivt inte svara på. Däremot delar jag inte hans åsikt när det gäller påståendet att om inte beslutet hade tagits om Eckerö så skulle inte hallen ha funnits i dag. Där är jag av annan åsikt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att verkligheten hade nog varit så. Nu är hallen i Eckerö och det tycker jag att man skall ha som utgångspunkt och göra det bästa möjliga av det. Den dagen driftsbolaget upphör med sin verksamhet får man hoppas att landskapet lyckas förhandla med någon annan part, kanske ett nytt driftsbolag. Nog tror jag att hallen kommer att leva vidare. Som tidigare talare har sagt, både i replik och i anförande, så utvecklas hallen mer och mer under tiden. Nog har den en turistisk nytta. Som ltl Ragnar Erlandsson sade är det många ungdomar som kommer från Sverige vintertid. Problemet är som sagt att när vi har högsäsong har hallen lågsäsong och det borde man möta upp med så skulle problemen var lösta.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Framtiden får utvisa!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar tar upp en intressant aspekt i sitt anförande och det är detta med vinst. Det är väl så att det finns två kommunala verksamheter på hela Åland som går med vinst: Långnäs hamn och Västerhamn. Det blir lite fel när ltl Christian Beijar påpekar att man pratar om vinst när man pratar om kommunala verksamheter. Jag vill bara förtydliga att när jag pratar om eventuella möjligheter att flytta hallen så tänker jag inte bara på Mariehamn utan jag tänkte mig axeln Mariehamn-Jomala-Finström.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När jag använde ordet vinst om Eckeröhallen var det en av de stora argumenten för hallen när den skulle byggas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Jag tror inte att det lönar sig att vara kritisk i det här skedet. Det lönar sig inte heller att hålla på och spekulera om var hallen skulle ha varit ifall den inte skulle ha varit i Eckerö! Det här är historia och nu gäller det för oss att kunna dra lärdom av det här och se framåt. Det är naturligt att ägaren utvärderar det som har skett under de gångna åren.

 

När det gäller flyttning tror inte jag på att man kan flytta Eckeröhallen till ett vettigt pris. Där håller jag nog med ltl Brage Eklund. Nu gäller det att utvärdera projektet och starta en kreativ process. Vi måste ta ansvar för det här, oberoende vad man tycker om placeringen. Det är mycket som också har varit bra med Eckeröhallen, som har framkommit här i debatten, den har haft många positiva fördelar, fast de inte har varit tillräckligt bra. Förhoppningsvis går det att förbättra. Då måste vi utgå från att Eckeröhallen skall stå kvar i Eckerö även i fortsättningen. I processen är det nödvändigt att man utvärderar den tid som har varit, vad som har varit bra och vad som har varit dåligt och vad man kan göra mera för att få det att snurra i framtiden, vilket vi skall hoppas att går att lösa.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 16 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.09).

 

 

 

 

Originalfil