Plenum den 14 december 2007 kl. 9.30

PLENUM den 14 december 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Olof Erland, ltl Margaret Lundberg, ltl Veronica Thörnroos, vtm Gun-Mari Lindholm.

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Gun-Mari Lindholm på grund av privata angelägenheter. Beviljas. Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Raija-Liisa Eklöw, orsak: deltagande i Nordiska rådets presidium i Reykjavik. Beviljas. Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Olof Erland, orsak: privata angelägenheter. Beviljas. Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Margaret Lundberg, orsak: annat förtroendeuppdrag. Beviljas. Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Veronica Thörnroos, orsak: privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2007. (FR 7/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman!

Landskapsregeringen förelägger ett förslag till andra tilläggsbudget för 2007 för lagtinget att behandla. På en uttrycklig begäran från lagtinget via talmannen och också via finansutskottets ordförande har landskapsregeringen valt att lämna ett, om vi kallar det för ett minimerat förslag där det finns bara några delmoment att behandla, sådana moment som fordrar ett avgörande under detta år, av orsaker som jag kommer att komma fram till längre fram.

 

Det finns en hel andra saker också som kommer att behöva behandlas inom året 2007, men de kommer vi att få behandla i början av nästa år i en ännu en tilläggsbudget för år 2007. Jag tänkte börja med att nämna om några saker som skall komma i den budgeten ännu, bara som information. Vi kommer att ge ett förslag om hur landskapet skall förhålla sig till de barnomsorgsavgifter som kommunerna får återbetala sina invånare. Alla kommer ihåg att det har varit en process där vissa kommuner uppbar för höga avgifter och nu har man bestämt sig för återbetalning. Landskapsregeringen kommer i förslag att komma till någon nivå av kompensation med stöd till kommunerna för dessa åtaganden. Under senaste vår fick vi se att väderleken på Åland påverkar jordbrukarna på vissa områden väldigt mycket. Vi kommer att i tilläggsbudget åtminstone starta en process med en skördeskadefond där utgångspunkten skall vara självfinansiering, men där det kanske behövs en del kapital från landskapet i initialskedet i varje fall. Jag kommer då att åtminstone kunna berätta om hur vi skall utforma denna fond. Det här kommer att kräva lagstiftning, men vi skall åtminstone kunna berätta om hur det skall utformas. Vi kommer också att ta ställning till de skador som skedde under 2007 och med all sannolikhet kommer vi att i tilläggsbudget presentera åtgärder för hur vi skall hjälpa våra jordbrukare med de sakerna också. Men det här kommer i januari.

 

Så till denna framställning. I enlighet med det som lagtinget sade och bestämde i samband med landskapsandelsreformen om att man skulle gå in för övergångsregler gällande anläggningsprojekt och stöd för dem har landskapsregeringen gett ett förslag som framgår av denna framställning om att vissa projekt skall få stöd enligt gamla regelverket. Det har diskuterats huruvida det här är tillräckligt, om inte de projekt som var anhängiggjorda i socialvårdsplanen för 2009 också skall få stöd enligt det gamla systemet. Jag önskar att lagtinget och finansutskottet tar ställning till den frågan i samband med tilläggsbudgeten så att landskapsregeringen kan få klara signaler. Jag begär att lagtinget tolkar sitt tidigare beslut; det har funnits oklarheter här. Den tidigare landskapsregeringen har gett avslag på de ansökningar som vissa kommuner har lämnat in, ansökningar som grundade sig på lagtingets tidigare beslut. Nåväl, vi har den situationen nu. Det här är utgående från den debatt som lagtinget hade i samband med ordinarie budgeten för någon vecka sedan.

 

Så till moment 48.20.20. Sjötrafiken – verksamhetsutgifter. Det är fråga om ett stort anslag på över 3,5 miljoner euro för att retroaktivt betala ersättningar till våra anställda inom sjötrafikflottan. Det grundar sig på en domstolsprocess i riket. Landskapsregeringen var inte part i den processen, men en person drev en process gentemot sin arbetsgivare i riket och genom ett högsta domstolsutslag år 2001 eller 2002 fick personen i fråga rätt att vederlagsledighet skall kompenseras på ett visst sätt. Efter att det utslaget blev klart har sjöfacken på Åland gentemot landskapet som arbetsgivare drivit en process att våra arbetstagare skall behandlas på samma sätt. Det har skett förhandlingar i flera omgångar, men i juni detta år kom sjöfacken och landskapsregeringen till ett slutprotokoll om att landskapet skulle återbetala ersättningar på samma sätt som domstolsutslaget i högsta domstolen gav vid handen. Landskapsregeringen skrev på ett sådant avtal och det beslutet har fattats i landskapsregeringen att så skall man göra. Anslaget är en följd av detta. Till den delen finns det inga tveksamheter. Landskapsregeringen har gått in för det här, skrivit på avtalet, nu fordras det budgetanslag för det.

 

Man kan fundera på och diskutera vad skall vi då göra? Det här ökar på kostnaderna för sjötrafiken. Vi har inlett vissa diskussioner med trafikansvarige, som kommer att redogöra för det påbörjade arbetet här ännu i dag, men utgångspunkten måste vara att vi skall bedriva trafik under det avtal som vi har så billigt och effektivt som möjligt. Jag vill inte säga att det finns brister i det system vi har haft nu, men jag vill i varje fall säga att allting kan säkert utföras effektivare. Det här kommer att vara en målsättning för det måste vara på det viset att vi skall få ut så mycket trafik som möjligt för pengarna. Det här är en beredningsprocess som vi säkert kommer att återkomma till, men landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson kan säkert här i dag berätta om den process som har startats.

 

Herr talman! Jag tror att det här räcker som presentation.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var så många saker så jag tror att jag skall återkomma i ett anförande. En sak vill jag ändå ta upp och det gäller det utökade anslaget på 3,6 miljoner euro till sjötrafiken. Jag har full förståelse för den problematik som nuvarande finansminister har ärvt, men det finns ändå en oklarhet när det gäller beräkningen av vederlagsledigheten. Ändå tar man 3,6 miljoner rakt av. När det gäller snuslagen fanns det också en oklarhet, en kostnad på kanske 2 miljoner, men den kostnaden tar man inte trots att effekten av det enligt mitt förmenande är betydligt allvarligare än vad det här är. Det kan t.o.m. leda till utflaggning. Jag tycker att det är en väldigt märklig prioritering. Hur ser finansministern riktigt på det här?

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Detta blir lite utanför budgetdiskussionen, men den summa som nämndes av ltl Anders Eriksson om snusfrågan finns det inga garantier för att håller sig vid 2 miljoner euro om lagtinget skulle fatta något annat beslut än det som uppenbarligen fattas här i samband med tredje behandlingen av den frågan. Det ärendet ligger för tillfället i lagtingets händer och påverkas inte mera utav vad jag säger här. Men det här anslaget är ett resultat av ett avtal som landskapsregeringen har skrivit med sjöfacken om ett sista betalningsdatum 31december detta år. Det är inte heller villkorat med att ifall lagtinget beviljar medel utan det är enligt avtalet utbetalning vid årsskiftet.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Som jag sade har jag förståelse för att det här är en problematik som man har ärvt. Däremot tycker jag inte att mitt resonemang är utanför tilläggsbudgeten, om summan blir 2-3 miljoner euro, det må vara hur det vill, men jag tycker att det är en synnerligen märklig prioritering för det finns de facto oklarheter i båda ärendena och det är det som jag är lite tveksam till. När det gäller det som sades om skördeskadorna som inte är med i förslaget men som minister Mats Perämaa så en skördeskadefond kan nog vara bra, men, som också sades, det är lagstiftning och det är en ganska lång process och jag tror att man faktiskt behöver göra någonting nu, för annars är det vissa unga jordbrukare som jag tror att faktiskt inte klarar av att hålla sina gårdar framöver. Här går det nog inte att knalla på hur länge som helst.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller skördeskadorna är det precis på det viset att det finns en framåtsyftande del och så finns det en retroaktiv del. I januari skall vi återkomma till den retroaktiva delen via ren budgetbehandling, men också med signaler om hur vi skall utforma den kommande fonden. Det är två delar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

När det gäller förslaget om landskapsandel för anläggningsprojekt är det egentligen så, när man tittar på det lagförslag som finansutskottet tidigare behandlade, att lagen om landskapsandelsreformen träder i kraft 1 januari 2008. Då blir det så att man aldrig kommer att hitta en absolut rättvisa. Det intressanta är att finansminister Perämaa själv satt i finansutskottet när ärendet behandlas, men där kom man inte heller med någon övergångsbestämmelse. Hur är det egentligen, vad tycker finansminister Perämaa? Är det så att man skall ha två lagar egentligen, den gamla, där man ger landskapsandelar och ger mera pengar, samtidigt som samma kommuner skall få ökat driftsanslag? Kommuner som kanske har projekterat färdigt för byggnader har inte samma möjlighet genom att för dem gäller den nya lagen redan 2007.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är en berättigad frågeställning. Det är inte alldeles kristallklart och enkelt att hitta en absolut rättvisa där. Jag satte med i finansutskottet när ärendet behandlades och många med mig har efteråt också sagt att den tolkning, som finansutskottet och som vi uppfattade att hela lagtinget gjorde, sträckte sig något vidare än den tolkning som den förra landskapsregeringen gjorde. De facto har den förra landskapsregeringen, i enlighet med sin egen tolkning, gett avslag på sådana projektbeskrivningar som har lämnats in. För att vi skall kunna ändra på det så tycker jag att lagtinget skall säga klart ifall, som jag uppfattar den tidigare tolkningen, var den korrekta. Det är komplicerat när vi går över från ett system till ett annat och det är tolkningsfrågor, men för att vi skall kunna göra något annorlunda fordrar vi ett klart besked av lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller landskapsandelarna hade liberalerna och ledamoten Mats Perämaa en klar uppfattning före valet hur man skulle tolka finansutskottets betänkande. Att nu komma till lagtinget när man har fått ett mandat och skjuta ansvaret ifrån sig tycker jag är lite märkligt. Det här är politik det! Vill nuvarande landskapsregering gå in för den tolkning som liberalerna och ledamoten Mats Perämaa hade före valet, då man fick mandat att ta ansvar och nu har, då kan man göra det. Jag tycker att det är fegt av ledamoten Mats Perämaa att inte våga ta sitt ansvar nu när man har fått mandat på det som man gick till val på.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Fegt eller inte, så vet ltl Jörgen Strand att om man sitter på den sidan måste man också ta det förvaltningsmässiga ansvaret. Nu har den tidigare landskapsregeringen, tillsammans med ltl Jörgen Strand, gett avslag på dessa projekt. För att man skall  ompröva avslag bör man ha andra motiv. Man bör kunna motivera det i varje fall väldigt bra. Visst kan man politiskt säga någonting, men i varje fall vill jag ha klart besked av lagtinget om den beställning som jag uppfattar att lagtinget tidigare gjorde är korrekt. Finns det en vilja till det i finansutskottet och i lagtinget så är jag gärna med och korrigerar. Min åsikt i frågan har inte ändrats.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Nej, jag står för de beslut jag har tagit. Det var en överenskommelse mellan dåvarande lantrådet och  finansansvarige tillsammans med kommunförbundet hur vi skulle gå vidare och ha bestämmelserna. Det följde vi och det står jag för. Men det märkliga är att liberalerna och ledamoten Mats Perämaa inte accepterar det här och man vann valet på någonting annat; då tycker jag att man skall ta sitt ansvar nu när man har fått mandat av väljarna och inte krypa bakom den gamla landskapsregeringen eller lagtinget. Nu sitter ledamoten Mats Perämaa med mandatet att driva frågan såsom han gick till val på. Gör det då!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Inte kan man påstå att jag gömmer mig bakom någonting. Jag står ju här i talarstolen inför också ltl Jörgen Strand och talar om min åsikt och hur jag tycker att det skall vara. Men vi skall komma ihåg, precis som ltl Jörgen Strand sade, att det skedde en överenskommelse mellan vissa parter, flera i den förra landskapsregeringen, emot – det medgavs ju här – det som lagtinget bestämde. Min utgångspunkt är snarare den att vi skall verkställa det som lagtinget bestämmer, men den utgångspunkten hade inte ledamoten Mats Perämaa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Borta är den kaxiga oppositionspolitikerna Perämaa och vi ser här en osäker finansminister som kommer till lagtinget och frågar hur vi skall göra! Det här är inte en kommunalfullmäktigeförsamling. Det är ett parlament, vi har en opposition och ett majoritetsparti. Vi tolkar inte lag, vi fattar beslut. Ledamoten Mats Perämaa sitter på ett förtroende. Det är han som skall tillämpa lagarna, det är bara domstol som tolkar lag! Ledamoten Mats Perämaa skall alltså inte komma hit och fråga hur han vill ha det, utan han skall bestämma hur han vill ha det och lagtinget prövar hans förslag.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Uppenbarligen vill inte ltl Barbro Sundback delta i den här diskussionen på ett konstruktivt sätt för om jag inte missminner mig var ltl Barbro Sundback i den tidigare positionen också med om att fatta beslut i samband med landskapsandelsreformen, såsom jag här har försökt beskriva det. Det är märkligt att man inte har sett det som angeläget att man skall verkställa de beslut som lagtinget har fattat. Nu har vi suttit i landskapsregeringen i några veckor. Den tidigare landskapsregeringen gav avslag på stödansökningar för projekt som jag uppfattar var i enlighet med lagtingets beslut. I den processen skulle man inte ha hunnit ompröva de tidigare besluten för att sedan komma till ett klart besked i samband med den här tilläggsbudgeten. Men det finns tid för det i januari. Därför det synnerligen lämpligt om lagtinget gör en bedömning: fattade landskapsregeringen det beslut som man ville att den skulle göra? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ledamoten Mats Perämaa skall föra den diskussion han håller på med här i landskapsregeringen. Tids nog gör vi våra beslut här i lagtinget. Det är inte vi som skall lägga fram förslagen utan vi fattar besluten. Det är nog viktigt att alla tveksamheter som finansministern nu presenterar avgörs av majoriteten och att majoriteten bestämmer sig för hur den vill ha det, vi tar ställning till om vi stöder eller om vi går emot. Det här är inte ett kommunalfullmäktige, det måste nog finansministern redan nu inse.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är precis det som är problemet att lagtinget fattar beslut! Och det uppfattar jag att lagtinget gjorde i samband med landskapsandelsreformen, men den regering som hade en socialdemokratisk finansminister verkställde inte i enlighet med lagtingets beslut. Det är därför vi har den här situationen som vi har här nu. Men det är helt korrekt som ltl Barbro Sundback säger: lagtinget fattar besluten och jag för min del anser att jag har den positionen att då lagtinget har fattat ett beslut skall man försöka genomdriva det som lagtinget vill. Regeringen med den socialdemokratiska finansministern hade uppenbarligen inte samma utgångspunkt!

 (Från salen, ltl Sundback: nå, nå)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Gamla synder tycks vara ett kärt tema i dag! Till den kategorin hör sannerligen frågan om barnomsorgsavgifterna och den olycksaliga fadäs som uppstod 1 augusti 1997, dvs. att den kommunala friheten för de åländska kommunerna upphörde i och med en finsk lagstiftningsåtgärd som man tyvärr observerade här. Vad gäller landskapsregeringens ansvar för detta tror jag väl att ministern egentligen redan medgav att det finns ett stort medansvar i det som har hänt, oavsett vem som var ansvarig på den tiden. Det enda jag kan rekommendera landskapsregeringen är att man med Ålands kommunförbund för en allvarlig förhandling om nivån på kompensationen till kommunerna, så att vi undviker ännu en skadeståndsprocess, dvs. att kommunerna tvingas agera för att få i alla fall merparten av sina onödiga utgifter kompenserade domstolsvägen. Det är alltså en allvarlig uppmaning till finansministern att hitta rätt nivå.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag vill inte komma till nivån nu eftersom ärendet inte finns här. Vad gäller ansvarsfrågan vill jag inte heller här i talarstolen medge rakt av att frågan är landskapets ansvar. Däremot är jag villig att diskutera ett stöd för att kommunerna skall kunna återbetala avgifterna. Det är en viss betoningsskillnad som säkert ltl Harry Jansson uppfattar. Vi kommer, som sagt, att ha någon nivå, men var nivån hamnar får vi återkomma till.

 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vad gäller ansvaret måste det nog stå klart för alla att det åvilar lagstiftarna, därmed egentligen detta parlament och även landskapsregeringen, den dåvarande och även senare tillsatta, i och med att man inte gav kommunerna rätt information. Vi måste komma ihåg att man upprepade gånger frågade från det kommunala fältet: Är det möjligt att Åland kan fortsätta med en avvikande avgiftsnivå med tanke på vad som  hade hänt i riksdagen 1996? Svaret, som finns dokumenterat från landskapsregeringens hus, har varit ja, det är fritt fram! Det betyder att de facto borde landskapet kompensera kommunerna fullt ut. Men jag förstår att det kommer att bli en politisk förhandling om detta, och, som sagt, se till att vi slipper en skadeståndsprocess.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det måste förstås vara utgångspunkten. Jag är fullt medveten om den kommunikation som fanns mellan kommunrepresentanter och förvaltningen, men ändå är det på det viset att man kan inte bestämt hävda att en part eller den andra parten hade det absoluta ansvaret. Möjligen kan man sträcka sig till att det fanns någon form av delat ansvar. Lagtolkningar skall ändå kunna göras på kommunal nivå. Nog om detta. Jag tycker att det är en tillräckligt klar signal när vi säger att vi är beredda att stödja kommunerna i återbetalningarna, på någon nivå som vi kommer att presentera senare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Innan vi går vidare på talarlistan önskar talmannen framföra som förhoppning att vi håller oss till de ärenden som finns i föreliggande tilläggsbudget och återkommer till de övriga ärendena i samband med kommande framställningar.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Inledningsvis konstaterar jag att det är olyckligt att vi får en sådan tidspress i slutet av året, där dels den ordinarie budgeten för 2008 skall behandlas, samtidigt som vi också har en hel del saker som behöver regleras i tilläggsbudget för detta år. Det finns skäl att titta på budgetprocesserna för det handlar om så pass viktiga saker, stora pengar och berör många människor, så därför behöver vi se till att vi har ett system där ärendena kan behandlas utan att man hela tiden behöver ha tidspress både för lagting, finansutskott och personal. Det är inte bra som det har blivit, i synnerhet det kanske präglas detta år i och med att vi har haft ett val som också har varit sent på året.

 

Herr talman!

Från centergruppen stöder vi förslaget till andra tilläggsbudget som är framlagt. Det är viktigt att finansutskottet, som finansanvarige nämnde, tittar på frågorna eftersom det har funnits olika tolkningar av vad finansutskottet och lagtinget beslöt när man tog beslut om det nya landskapsandelssystemet.

 

När det gäller tilläggsanslag för sjötrafiken är det som nämnts också en väldigt stor summa, men utgående från de avtal som har ingåtts och beslut på rikshåll så har vi, som jag ser det, att ta denna smäll trots att det kostar mycket pengar.

 

Det hade varit viktigt att vi skulle ha fått med anslag också som hade reglerat i synnerhet – herr talman, jag dristar mig att nämna dem – skördeskadeersättningen i och med att det är en så pass omfattande sak. De drabbade odlarna står med stora utgifter, t.o.m. har det varit så att stora odlare i stället för att få en likvid har fått en faktura att betala på dyra utsädeskostnader och övrigt, samtidigt som de stöd, bl.a. miljöstödet, har försenats, basstödet för jordbrukarna kommer att betalas ut troligen i dag och vi har fortfarande inte programmet som skall gälla för 2007 godkänt av EU-kommissionen. Det finns även andra anslag som behöver regleras i en tilläggsbudget och där blir det ytterligare brådskande i januari att få alla dessa saker åtgärdade.

 

Utgående från det, herr talman, tycker jag att det är viktigt att man skulle titta på budgetprocesserna så att man ordentligt kan behandla dem så att de blir rättvisa och bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag noterade talmannens uppmaning om vilka ärenden vi skulle hålla oss till, men jag dristar mig ändå att ställa en kort fråga. Jag är helt enig med det som ltl Henry Lindström sade om skördeskadorna, men däremot känner jag en ganska stor oro för att det inte kommer att hända någonting. Jag råkar tyvärr sitta i en sådan situation att jag är i opposition och det är regeringspartierna som bestämmer detta. Kan ltl Henry Lindström lova att man verkligen gör någonting eller blir det som det har blivit många gånger förut – bara prat?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Det är en väldigt viktig fråga för oss i centern att vi kan reglera skördeskadorna som uppstod på grund av de exceptionellt stora regnmängderna som kom i slutet av maj och som drabbade en del odlare väldigt hårt. Vi kommer att agera kraftfullt för att man skall kunna ge skördeskadeersättningar för de skördeskador som konstaterades 2007.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett bra klargörande. Jag tror att det är många odlare som med spänning följer med faktiskt vilka löften som ges från regeringens sida. Jag är nöjd med att ltl Henry Lindström säger att man kommer att agera kraftfullt från centern för att det skall hända någonting när det gäller skördeskadorna. Jag behöver väl knappast påminna om att vi kommer att påminna om ifall det inte händer någonting!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag skall försöka hålla mig till tilläggsbudgeten och speciellt den punkt som gäller de retroaktiva sjölönerna. Jag måste gå tillbaka lite eftersom jag sitter inne med ganska god information i den här frågan.

 

Frisinnad Samverkan kunde inte i regeringsställning omfatta upplägget att göra utbetalningar retroaktivt och i förlängningen också en årskostnad på över 1 miljon euro som påspädning av driften. Varför vi inte var med på förslaget var att i beredningen fanns det en tudelning. Det var så att när vi fick information om detta fanns det en del som sade att domstolsutslaget är tillämpligt på Åland, medan det fanns en del som sade att det är inte tillämpligt på Åland. Den andra biten var att i riket hade man trots domen kunnat hitta lösningar utan dessa kostnadskonsekvenser. I Frisinnad Samverkan ansåg vi då i regeringen att man borde gå vidare och gå till botten med dessa frågor före man sväljer domstolsutslaget från Finland och som alltså berörde en person. Tyvärr, får jag lov att säga, så utmynnade den diskussionen i att ärendet togs på enskild föredragning. Systemet är sådant. Därmed befinner vi oss i den situation vi är i dag. Vi fick möjlighet att markera det här; det gjorde vi i samband med budgeten, där vi inte accepterade den årliga kostnadshöjningen på över 1 miljon euro i driftsbudgeten. Det blev 5-2 omröstning där Frisinnad Samverkan var i minoritet.

 

Det sjuka i det här är att trots att vi späder på driftskostnaderna med mellan 10 och 15 procent så får vi inte en enda mer arbetstimme utan en krass tolkning är att ju mera ledig man är desto mera betalt får man! Bekymret är i grunden att landskapsregeringen har begärt undantag från arbetstidslagstiftningen för att kunna schemalägga övertidstimmar och dessa övertidstimmar resulterar i att man får betala mer för vederlaget, om man tolkar domstolsutslaget som det har gjorts nu. Vi får alltså en årlig kostnadsökning på driften, mellan 10 och 15 procent; jag tror det var 15 procent i budgeten, men det fanns någonting till, men vi får inte mera trafik, och det är det som är det sjuka.

 

Det presenterades för oss olika förslag hur man delvis skulle kunna komma tillrätta med det här genom omläggning av arbetstidschemat och det tycker jag att nu sittande landskapsregering borde gå in för.

 

Alla skall veta att i medeltal kostar en anställd med löner och lönebikostnader mellan 75.000 och 80.000 euro årligen. Det är inte de anställdas fel utan det är vårt fel som politiker; jag tror de flesta partier har varit undfallna i den här frågan, men i vårt parti var vi beredda att den här gången sätta ner foten för att vi tycker att pengarna i stället kunde ha använts till det som har varit aktuellt i valrörelsen: till en jämställdhetspott för att jämna ut kvinnolönerna. För det fick vi dock inget gehör utan av olika politiska orsaker, där de två stora partierna inte vill röra denna heliga ko, medan socialdemokraterna kanske har andra orsaker, de är så involverade i fackföreningsrörelsen och har också representanter där. Vi är alltså ganska ensamma när det gäller att hitta nya lösningar för att få ner kostnaderna av driften för skärgårdstrafiken.

 

Vi var också beredda att förbjuda snuset därför att vi tyckte att det kostade för mycket. Det fanns för stora risker i böter, medan ett sådant här förslag som retroaktivt kostar 3,5 miljoner euro och årligen ytterligare 1 miljon, det sväljer vi med hull och hår utan att pröva det och gå till botten med de oklarheter som fanns! Personligen har jag jättesvårt att svälja det här.

 

Märkligt är också att vi har från Frisinnad Samverkans sida försökt i landskapsregeringen att hitta alternativa lösningar för driften. Vi hade en skrivning i 2007 års budget om att det skulle utredas bemanningsentreprenader. Men det var bara när man skulle ta budgeten som man var beredd att skriva in det här. Ingenting hände under resans gång och jag tror att kollegan  Runar Karlsson t.o.m. var ut i media och sade – utan att visa en utredning åt sina kolleger – att, nej, det här kommer jag inte att göra. Det finns skrivningar i 2008 års budget om att man skall se över systemen och liknande, men jag är lite rädd för att det är precis samma sak att det är vackra skrivningar, men sedan kör man på i gammal anda. På sikt tror jag att det här, tillsammans med de höga bränslekostnaderna, kommer att hota skärgårdstrafiken. Den dagen vi får det lite kärvare med pengar så kommer olika saker att ställas mot varandra. Tittar man på lönekostnaden på 75.000-80.000 per individ i förhållande till de kvinnodominerade yrkena tror jag att det kommer att bli len ganska hård debatt ute i vårt samhälle den dagen vi inte har pengarna att ösa in. Tillsammans borde vi alltså försöka hitta lösningar där vi får ner kostnaderna för att kunna bibehålla eller utveckla trafiken. Jag vet att man kommer att säga att, jo, det här gör vi genom kortrutt, men ingen har kunnat visa åt mig hur vi tjänar på kortrutten, däremot utvecklas trafiken internt i skärgården och kanske mot fasta Åland. Ingen har dock kunnat visa hur man skulle kunna tjäna pengar rent reellt. Där tycker jag att man exakt borde redogöra för hur man tjänar pengarna.

 

Till sist noterade jag igår på Text-TV att statsminister Vanhanen har sagt att som avtalsrörelsen drivs i dag, på ett icke-modernt sätt och på det sätt som de inkomstpolitiska förhandlingarna sker i dag, kommer den att ta död på Finlands konkurrenskraft; han aviserade till 2009 ett annat sätt att jobba med de här frågorna, där man genom skattelättnader skulle komma från dessa stora inflationsdrivande löneökningarna och som gör att vi inte får en reell köpkraft och liknande. Mycket av de tankegångar statsminister Matti Vanhanen hade igår på Text-TV omfattar jag. Som det är nu driver vi bara upp inflationen men köpkraften blir inte starkare.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag missförstod ltl Jörgen Strand när han sade att Frisinnad Samverkan röstade emot det här i landskapsregeringen. Då var det inte på det sättet, som jag förstod att ltl Jörgen Strand menar, att man röstade emot domstolsutslaget och menade att inte det skulle gälla utan man röstade för att dra ner anslaget med 1 miljon euro oberoende så att trafiken skulle minska i motsvarande grad. Det var mitt minne!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har kanske rent formellt rätt. Det var så att vi hade en överläggning om den här frågan där Frisinnad Samverkan hade avvikande åsikt. Naturligtvis väntade jag och min kollega landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman på att det här ärendet kommer upp till plenum så att vi får säga vår åsikt, men det gjorde inte det. Systemet är sådant att en ledamot kan ta ett ärende på enskild föredragning, och detta gjordes. Men när vi hade möjlighet att markera var i samband med budgeten och därför sade vi att vi accepterar inte den årliga kostnaden på 1 miljoner. Det finns omröstningsprotokoll på det.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det var mycket riktigt så att det här ärendet togs på enskild föredragningen, så jag hade inte heller möjlighet att reagera på det, men i och för sig upplevde jag att vi på överläggningar var överens om att vi inte hade möjlighet att undgå de här kostnaderna.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Till den delen har vi tidigare, bl.a. i radiofrågan, haft olika åsikter. Men det intressanta är när jag under åren i landskapsregeringen har diskuterat med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att då säger han ofta att när det gäller kostnadsutvecklingen så håller jag med dig, men tyvärr så går det inte politiskt i mitt parti att göra någonting åt det här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var intressant anförande. Jag vill säga som tröst åt Strand när han sade att Frisinnad Samverkan verkar att vara ensamma att Ålands Framtid också är med ganska långt när det gäller skärgårdstrafiken. Vi vill absolut ha en god skärgårdstrafik, men den skall vara ekonomiskt sund och den här typen av beslut gör förstås att man måste titta på alternativ. Det var en sak som gjorde mig lite betänksam och det var när Strand sade att landskapsregeringen tog det, som jag vill kalla principbeslutet, på enskild föredragning; då måste delegeringsbesluten ha ändrats ganska mycket. Det är väldigt märkligt att man inte tar ett beslut med en så här pass kostnadsdrivande effekt i plenum. När det gäller själva sakfrågan sade jag i min tidigare replik att det finns de facto oklarheter, och Strand sade också att det finns olika tolkningar om domstolsutslaget är tillämpligt eller inte på Åland och mot den bakgrunden är det märkligt att man inte prövar det med tanke på de kostnadseffekter det för med sig, så i sakfrågan är vi helt eniga. Jag hoppas att någon i finansutskottet tittar på ärendet ordentligt.

 

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När jag sade att FS var ensamt var det i förhållande till den landskapsregeringssammansättning som var senast. Jag tror att både obundna och Ålands Framtid har i stort sett samma uppfattning som Frisinnad Samverkan i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det verkar vara många som har samma åsikt här att man skall försöka driva trafik så billigt och effektivt som möjligt, och det gäller förstås också för oss. Den avgörande frågan blir förstås: vem gör någonting åt det? Frisinnad Samverkan och ltl Jörgen Strand har suttit i landskapsregeringen i väldigt många år och nu står vi behandlar resultatet av det. Den här landskapsregeringen har nu arbetat några veckor och vi har lite grunnat på orsakerna till höjningen av anslaget. Systemet är så, precis som sades här, att det blir mycket övertidstimmar, vilket leder till mycket vederlagstimmar vilka sedan kan tas ut som ledighet med en extra kostnad. Vi har tagit reda på saldot, hur många timmar det finns. Vi vet att det är överstort och det kostar oss som arbetsgivare mera att ge ut det i form av ledighet. Det här är saker som vi överväger att åtgärda med det snaraste för att inom avtalet bedriva trafiken så billigt som möjligt – det här efter bara två veckor i regeringsposition.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag sticker inte stol med att vi har misslyckats i den här frågan. Vi har hela tiden varit i minoritet i den här frågan. Det skall bli intressant att se på vilket sätt landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa får ner kostnaderna. Jag garanterar att Frisinnad Samverkan kommer att stöda de åtgärder som vidtas för att få ner driftskostnaderna. En annan intressant fråga som jag har debatterat med bl.a. partikamraten Ulla-Britt Dahl i media är jämställdhetsfrågan. Frisinnad Samverkan och jag tror hela regeringen var inne för att vi skulle sätta pengar i jämställdhetspotten, men tycker

ledamoten Mats Perämaa att det är rimligt med en lönekostnad med 75.000-80.000 euro i detta mansdominerade yrke i förhållande till de kvinnodominerade? Är det rimligt eller kommer man att göra någonting åt det?

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är uppenbart så att Frisinnad Samverkan har misslyckats i den frågan också. Här står man efter många år i landskapsregeringen och pratar om vad man skulle ha velat göra, men man har varit i minoritet och uppenbarligen inte kunnat förverka det här heller. Jämställdhetsfrågor allmänt sett är väldigt viktiga för vårt parti, likaväl som skärgårdstrafiken och det är den vi diskuterar nu. Jag sade under min presentation att för oss är det viktigt med en bra trafik till så billiga kostnader som möjligt, en effektiv trafik, och det skall vi sträva efter. Nu har vi ett avtal att följa, men vi skall försöka förverkliga trafiken inom avtalets ram på ett så bra sätt som möjligt.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringen med sossarna, centern och Frisinnad Samverkan var eniga och direktivet till våra förhandlare var att nu skall man verkligen göra någonting åt jämställdhetsfrågan. Jag förstår att det direktivet ligger kvar och ledamoten Mats Perämaa har avgörandet i sin hand, så vi får väl se resultatet nu när avtalen skall slås fast. Jag önskar ledamoten Mats Perämaa lycka till och vi kommer, vad jag har förstått nu, att få se mera jämställda löner, eftersom den förra regeringen inklusive liberalerna står bakom den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl:

Herr talman!

Mycket har sagts redan om tilläggsbudgeten. Vad gäller landskapsandelarna i tilläggsbudgeten kommer jag inte att orda om dem nu utan jag kommer att lite nämna om den redan mycket omtalade sjötrafiken, där man enligt en dom i riket har kommit till att vederlagsersättning har betalats på fel sätt.

 

Liberalerna anser att vi skall gå in för en rättvis lön och att avtalens paragrafer skall tolka på rätt sätt. Har beräkningarna gjorts felaktigt skall de naturligtvis rättas till. Lite förvånande är dock att tidigare finansansvarige har ingått ett avtal redan den 27 juni detta år där man beslutat att rätta till detta från 1.1.2002. Det handlar om ett tilläggsanslag på 2.987.000 euro plus kostnader för innevarande års höjning; eftersom beräkningssättet har ändrats tillkommer 391.000 euro. För att verkställa de retroaktiva lönerna har dessutom extra personal varit anställd som nu i brådskande ordning får räkna igenom det här utan att egentligen riktigt hinna kontrollera: är det här riktigt rätt?

 

Jag anser att den tidigare finansansvarige landskapsregeringsledamoten, som den 27 juni överenskom och skrev ett kollektivavtal, borde ha försäkrat sig om anslag i tilläggsbudget redan under hösten och inte lämnat över ärendet till en ny landskapsregering och lagting, som alltså nu måste verkställa utbetalningarna före den 31.12.2007 för att undvika avtalsbrott. Vi kommer inte ifrån det här eftersom ett avtal ingåtts, och ett ingått avtal måste fullföljas.

 

Det som man kanske kan hälsa till finansutskottet är att man bör titta på dels hur ärendet har skötts och om det faktiskt är tillämpligt på Åland, men för de retroaktiva lönerna måste ändå pengarna ut. I fortsättningen är ändå frågan om man inte kan titta på andra lösningar.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Jag vill ta upp lite om tilläggsbudgeten för sjötrafikbyrån. Redan 2003 blev dåvarande landskapsregering varse om att det fanns ett domstolsutslag som kunde appliceras på vår sjötrafikbyrå och lönerna. Alltsedan har dess förhandlingar pågått med sjöfacken. Vi för vår del har konsulterat våra jurister och våra experter både internt och extern och nu, fyra år senare, har vi konstaterat att det finns ingen annan möjlig lösning än att betala ut pengarna. Så kan man tolka domstolsutslaget och så måste vi helt enkelt tolka det. Det har varit en lång process och nu är vi vid vägs ände; för att kunna betala ut pengarna måste vi ha lagtingets godkännande. Det är som vi ser det oomstritt till den delen.

 

Det är alltid så, herr talman, att när skärgårdstrafiken kommer upp här i budgeter och i andra sammanhang säger man alltid att den är dyr, den är för dyr, man måste vidta åtgärder för att minska kostnaderna. Vi vet att samtliga partier här i salen förutom Ålands Framtid har suttit med och försökt göra någonting åt det här, och inte har vi desto mera kunnat pressa kostnaderna, men vi kanske kunde ha dämpat kostnaderna. Jag vill också påstå att det har vi gjort åtminstone de senaste fem-sex åren, vad som skedde före kan inte jag svara för när jag inte var med, men jag vet att lönekostnaderna under de senaste fem, sex, sju åren har hållit sig nästan oförändrade, de har ökat ytterst lite. Problemet har varit bränslekostnaderna som har skenat iväg och det har vi i landskapsregeringen svårt att besluta om; det är andra som gör det.

 

Vi vet att skärgårdstrafikens kostnader beror egentligen på kapitalkostnader, underhåll, bränslekostnader, tidtabeller, arbetslagstiftning och avtal. Många av frågorna är egentligen utom vår kontroll, om skall ha den trafik som vi har i dag. Kapitalkostnader och underhåll är så här mycket, vi kommer inte undan det; säkert finns det marginella saker som vi kan ta bort, men i huvudsak kostar det vad det kostar. I fråga om bränslekostnaderna vill jag säga att vi kör på maximalt förmånligt sätt. Vi har t.om. ändrat lite på turlistan så att man köra så ekonomiskt som möjligt med tanke på bränsleåtgången.

 

För att vi skall ha en rimlig chans att hålla skärgården levande måste det finnas bra kommunikationer; kommunikationerna är antagligen det allra viktigaste instrumentet för att hålla skärgård och glesbygd levande och därför har vi under många år satsat på skärgårdstrafiken. Vi har satsat på vägar osv. även på fasta Åland för att hålla periferin levande. Frågar man befolkningen, att hur skall man hålla hela Åland levande, så är det kommunikationerna som är det viktiga, att man kan pendla in och komma och fara lite som man vill. Det kan man förstås inte i skärgårdstrafiken för det är i alla fall en färja som skall köra på en viss tid, men vi försöker i alla fall upprätthålla den så maximalt som vi tror att det behöver vara. Därför är det mycket svårt att göra någonting åt tidtabellerna, vi vill gärna ha dem till den volym som de är i dag.

 

Arbetstidslagstiftningen är riksbehörighet. Vi har försökt påpeka för våra riksdagsledamöter att man borde se på detta och vi vet att det inte är så lätt att få fram det i riksdagen i och med att detta är en struntsumma för riksbudgeten; där kanske man ser detta som en form av glesbygdsstöd och låter därför arbetstidslagstiftningen på inrikestrafik vara förmånligare än utrikestrafik. Det är också utom vår kontroll. Vi är förstås en part i avtalen och där sitter vi och försöker förhandla med sjöfacken varje gång ett avtal går ut, och vi vet att sjöfacken är starka osv. Jag kan delvis hålla med om att vi lite har misslyckats, vi kanske borde vara ännu tufftare och försöka få avtalsparten att förstå att vi borde ändra lönesystemet för att komma till lindrigare löner, i och för sig oförmånligare för fackets medlemmar, och det är klart att de har också svårt att gå med på det.

 

Detta är inte alldeles lätt att komma åt och jag tror att om vi skall ha dagens trafikstruktur så kommer skärgårdstrafiken att kosta i stort sett så här mycket. Det går säkert att få ner någonting. Förra veckan hade vi en diskussion på trafikavdelningen där vi i princip har beslutat att vi skall projektanställa en expert som kan detta med avtal, arbetstidslag, arbetstidslistor osv., som gör upp förslag och visar oss hur vi kan göra detta förmånligare så att det följer avtal och lagar. Det jobbet kommer vi att sätta igång för att på det sättet åtminstone pressa ner ökningen, det är inte sagt att vi får ner kostnaderna märkbart. Vi vet att lönekostnaderna är på 8-9 miljoner, säg att vi skulle få ner dem 10 procent, vilket är jättemycket, så det rör sig om 700.000-800.000 euro som man kan få ner. På motsvarande sätt kanske bränslepriset stiger så det är totalt sett inte lätt att få ner det absolut.

 

Summa summarum skall vi försöka göra vad vi kan för att pressa ner kostnaderna för att kunna upprätthålla trafiken. Ett område där vi kan få ner driftskostnaderna är tunnelprojektet till Föglö; vi vet att får vi det till stånd kan vi visa att det är betydligt förmånligare än dagens trafik. Med det får vi återkomma till lagtinget den dagen som det blir mera konkret.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Jag kan bekräfta det som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson berättade, att vi förde återkommande samtal i detta ärende. Jag försökte driva de här frågorna både i regeringen och i riksdagen, men intresset var minst sagt svalt, av hänsyn till s.a.s. frågans begränsade omfattning i ett riksperspektiv. Därför umgicks jag, och gör det fortfarande, med tanken att den här typen av frågor kunde aktiveras enligt 29 § självstyrelselagen, dvs. en justering av behörigheten så att åtminstone den här typen av för oss stora arbetsrättsliga frågor skulle överföras till lagtingets kompetens, såsom det de facto var före 1993. Det här är någonting som ingick i det resonemang som jag förde tidigare med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson; det ingick i mitt sätt att tänka och jag har inte på något sätt släppt den tanken.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det stämmer att vi var i kontakt och jag är medveten om problemet att få det igenom i riket. Jag tycker att det som vtm Gunnar Jansson nu säger om överföring av behörighet är ett tänkvärt förslag som vi borde så mycket som möjligt i praktiken få till stånd. Vi tackar för tipset!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag har noterat att talmannen tillåter en ganska bred debatt med anledning av skärgårdstrafiken, med tanke på det anslag som finns i budgeten som handlar om en avtalsdetalj, kan man säga, som har tolkats på litet annat sätt. Jag hör också till dem som tycker att hanteringen är lite märklig, att man ganska lättvindigt har gått med på det här och därmed bakbundit oss här i lagtinget, som jag ser det. Det kan vara väldigt svårt i det här skedet att börja riva sönder papperet som den dåvarande finansministern skrev på, trots att det fanns olika uppfattningar i landskapsregeringen. Det är hedervärt av dem som var emot det och ifrågasatte förfarandet att man gjorde det. Där ingår också Åländsk Center eftersom lantrådet hade möjlighet att ta över ärendet och pröva det i plenum. till den delen var väl Frisinnad Samverkan ensam i regeringen – som med mycket annat när det gäller att hålla i landskapets pengar. Det är bara att beklaga, men detta är nu historia och vi står nu inför fullbordat faktum att vi har avtalet påskrivet och man vill ha pengarna på kontot under det här året, så därför står vi här i elfte timmen med tilläggsbudgeten.

 

Herr talman!

När det gäller skärgårdstrafiken har vi stått här – om jag i ”vi” räknar in tidigare landsting och lagting - i säkert tusen timmar och debatterat skärgårdstrafiken. När det gäller kostnaderna för skärgårdstrafiken har vi inget exempel, det saknar motstycke i landskapsförvaltningen, fast det finns många andra goda exempel också på kraftigt expanderande kostnader, men det här är kanske det allra värsta. Särskilt om man jämför med hur kostnadsbilden för sjöfart i övrigt har förändrats så har många sjömän gått ner i lön för att undvika utflaggning osv.; de har ställt för konkurrenskraften i hela vår region, men inte dessa sjömän. Vi skall för det första vara väldigt noga med det att vi skall absolut inte klandra de anställda. I inget sammanhang skall de anställda få bära hundhuvudet för att vi politiker upprätthåller en kostnadsineffektiv politik. Det tycker jag är väldigt viktigt. Det blir ofta så att de anställda används som slagträ. Det man först måste göra i skärgårdstrafiken är att bestämma: vad är den till för. Är den till för att det skall finnas transporter till och från och inom den åländska skärgården som är smidiga, som uppfyller behoven, som gör att skärgården kan utvecklas som region i sig och också handla och transportera sig till och från omkringliggande regioner? Eller är det här ett sätt att med löner stöda boendet i skärgården, ett slags ”respirator”, att betala ut justa löner till många skärgårdsbor så att de kan bo kvar i skärgården och regionen kan leva vidare utan att behöva skapa sig egen livskraft? – ett slags samhällsrespirator. Alltid när vi kommer till pudelns kärna är det just det som är pudelns kärna, att systemet avlönar många skärgårdsbor som i sig gör att de kan bo och leva i skärgården men som också betalar ganska mycket kommunalskatt, det är en avsevärd del av flera kommuners skatteinkomster. Det är en avsevärd del av flera kommuners skatteinkomster osv. Är det alltså den samhällsekonomiska aspekten som är det viktiga eller är det just trafiken? Därför kanske man borde börja med att – jag tror inte att det har gjorts – göra ÅSUB göra en utredning över de samhällsekonomiska effekterna av själva systemet. När man pratar om att driftsprivatisera skärgårdstrafiken, vilket skulle nedbringa kostnaderna med ungefär en fjärdedel, kanske ännu mera, så kan man inte garantera att det är skärgårdsbor som får jobba där, man kan inte heller garantera att det är ålänningar som får jobba där, utan det kan bli ester, boende på fasta Åland, finländare eller vad som helst.

 

Man måste bestämma sig för vad förutsättningarna är före man börjar fundera på hur man skall få ner kostnaderna. Problemet är nämligen att man ser detta som en helig ko därför att det är så otroligt viktigt för regionen, inte för transporternas skull, utan mycket för att det skapar arbetsplatser och inkomster. Mitt tips till regeringen är att vill man nedbringa kostnaderna skall man böra den vägen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vill nog bestämt hävda att trafiken är till för transporterna till och från skärgården och internt i skärgården. Det är helt självklart. Att det sedan jobbar skärgårdsbor och förstås även fasta ålänningar här är ett faktum, inte är det fråga om någon slags bidrag eller någonting sådant som ltl Danne Sundman vill påstå, utan vi måste ha trafiken för att skärgården skall vara levande. Jag tror att genom att driftsprivatisera trafiken når man ingen större förändring i kostnader. I enlighet med vad jag redan räknade upp är det kapitalkostnader, underhåll, bränsle, avtalsmässiga löner, tidtabeller och arbetstidslagstiftning som gäller, och det gäller även för de privata, inte är det någon skillnad, de måste också hålla sig till avtal och lagar. Risken är att bjuder man ut det får man någon helt utomstående som kanske t.o.m. är dyrare än dagens trafik och då tappar vi alla arbetsplatser också. Det vill inte vi medverka till. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är nog ingen risk att man får ett anbud som är dyrare. Jag tror inte att det är möjligt att driva trafiken på ett dyrare sätt. Den drivs nu på det absolut dyraste sättet; i alla detaljer görs det på ett sådant sätt att det blir så dyrt som möjligt. Vad jag säger är, och vilket bekräftas av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, att om man begär in ett anbud som är helt fritt från kopplingar kan det hända att ett företag var som helst i världen kan bjuda och skärgårdstrafiken flaggas ut; då kommer aspekterna in att det är ålänningar som jobbar där och de blir arbetslösa, deras kommuner blir utan skatteinkomster osv. Här är en väldigt viktig ingrediens som man inte kan blunda för. Det är inga problem att ta ner kostnaderna för trafiken, om det är trafiken som är viktig, med säkert hälften eftersom ett rederi som är flaggat i Estland inte är bundet av lagarna som nämns.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Skall man få ner kostnaderna med hälften skall de nog få båtar och bränsle gratis och varifrån de skall få det kan jag inte begripa! Vi vet att i riket gjorde man den här operationen och bolagiserade den egna verksamheten, man bjöd ut den på marknaden. Resultatet blev en dyrare prislapp. Det finns svart på vitt. Det hade förstås den turen att det var bara deras eget bolag som bjöd på det, men det kunde lika fort ha varit ett anbud som hade kommit utifrån som hade varit dyrare och då är man tvungen att ta det, och det vill inte vi medverka till. Det är nog så att vill vi ha den här trafiken i den här volymen så kommer prislappen att ligga någonstans här, säkert går det att pressa ner den något, och det tror jag de flesta är medvetna om. Det är lätt att i opposition göra allting enkelt!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är mitt resonemang något schematiskt och generellt. Jag vet att verkligheten är en annan eftersom vi också har medverkat i regeringen, men jag säger att för att komma till bukt med utvecklingen måste man angripa problemet på rätt sätt och se varför är det här en helig ko? Jo, delvis för att transporten är viktig, men framför allt skulle jag för den andra delen av kossan som jag försöker ta upp här. Skulle man bara se till att det är viktigt att skärgården har transporter skulle man kunna ha ett annat tänkande, men jag säger inte heller att vi skall göra det. Observera, jag säger inte att vi skall göra det; då skulle man för det första försöka bygga bort så mycket färjtrafik som möjligt med fasta förbindelser osv., det som vi nu är på väg att göra i vissa fall. Det är på sikt de allra största inbesparingarna vi kan göra att bygga t.ex. fast förbindelse till Föglö, kanske på sikt också till Kumlinge, t.o.m. till Brändö. Med de antal miljoner vi satsar på skärgårdstrafiken årligen bygger man mycket fasta förbindelser, men man måste gå tillbaka till det tänkande som i grunden är problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

I tidigare replikväxling var ltl Danne Sundman och trafikansvarige inne på det jag tänkte säga, nämligen att ett seriöst försök att privatisera verksamheten gjordes på den fastländska sidan och nu har man kunnat konstatera att det blev dyrare, så jag vet inte om man har bestämt sig för att återgå till att driva det själv eller så är man i färd att göra det. Där har det verkligen prövats i motsvarande trafik, så jag tycker vi skall överge det spåret. Det finns så liten konkurrens på detta område så det inte leder till någonting billigare. Däremot skall vi försöka driva vår trafik inom de avtal som vi har att tillgå. Vi skall försöka göra det på ett så effektivt sätt som möjligt. Jag har här aviserat att vi har vissa tankar på vad man kan göra och jag har för avsikt att göra vad jag för att komma till resultat på detta område. Jag säger det igen, att jag vill ha trafik för pengarna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vilket fastland ledamoten Mats Perämaa pratar om, men i både Finland och Sverige förekommer de exempel på privat drift av sådan trafik som är för offentligt bruk. Det har varit olika erfarenheter av det, och det skall det också vara när man konkurrensutsätter någonting. Man får olika anbud. När vi själva gjorde detta på Åland blev trafiken de facto 24 procent billigare enligt en opartisk undersökning, så här var det stor skillnad, det blev mycket billigare, men vi vet alla hur landskapet hanterade den leverantören av tjänster. Detta kan debatteras hur länge som helst och har säkert gjorts i tusen timmar, men huvudsaken är att man borde först gå till grunden med: varför har vi skärgårdstrafiken, Vi måste vara så ärliga, framför allt för de skärgårdsbor som sitter i lagtinget och måste möta både anställda och andra skärgårdsbor som måste möta dem på sina kalas och vid sina kaffebord.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är klart att det är intressant att diskutera frågeställningen varför vi har skärgårdstrafik, men uppenbart är själva trafikbehovet till och från skärgården. Det är grunden i det hela. Det är klart att det är stabilare också för skärgården som helhet om det finns några fasta arbetsplatser kvar. Ett fast arbete är förstås viktigt. Ännu viktigare är spåret som ltl Danne Sundman tidigare var inne på i sitt anförande om detta med kortrutt. Till den delen har liberalerna, jämte obundna, kanske varit de mest pådrivande i den frågan. Jag tror att det är den här vägen som man på ett avgörande sätt kan förändra hela strukturen och kanske kostnadsbilden också.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Avslutningsvis stämmer det som ledamoten Mats Perämaa säger, att där är liberaler och obundna helt överens och jag hoppas att man verkligen driver på utvecklingen från liberalernas sida, också ledamoten Mats Perämaa, som sitter på kassakistan. Det är enda sättet att nedbringa kostnaderna, en fråga som vi är ganska överens om här i lagtinget: att investera bort driftskostnaderna. När det är goda tider och landskapets kassa är fylld är det klokt att göra det inför sämre tider. Det borde egentligen ha gjorts mycket mera sådant redan. Där har ledamoten Mats Perämaa Obunden Samlings fulla stöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Vtm Gunnar Jansson:

Herr talman!

Vi kan inte ändra på historien, men vi måste kunna lära av den. Jag var medlem av denna församling mellan 1991 och 1994 och då fördes motsvarande resonemang. Det har varit lätt att följa med hur kostnaderna skenar iväg för den här aktiviteten, viktig som den är naturligtvis.

 

En av de tre grundpelare vi har i vår civilisation är avtalsbindande kraft – pacta sunt servanda – avtal skall följas. Det gäller parterna i avtalsförhållandet. Det kan inte bara gälla den ena, det gäller bägge parter. Vi ser i förslaget till tilläggsbudget, och alla kolleger hör att jag också uppehåller mig vid sjötrafiken, att här har tre arbetstagarorganisationer, Finlands Maskinbefälsförbund, Finlands Sjömansunion och Finlands Skeppsbefälsförbund, tillsammans med Ålands landskapsregering ingått en överenskommelse om det och det och det. Det reser åtminstone för mig tre frågor.

 

För det första: Vad var den bakomliggande händelsen som fick parterna i ett gällande avtalsförhållande att plötsligt ändra på tillämpningen av sagda avtal? Det är den grundläggande frågan. Vad hände för att man inte längre ville följa sitt kollektivavtal utan ingår under avtalsperioden ett kompletterande avtal? Naturligtvis denna dom i högsta domstolen.

 

Så kommer jag till den andra iakttagelsen. En dom i en allmän domstol gäller aldrig andra än parter. Såsom det redan i den första självstyrelselagens ikraftträdelsebestämmelse stod står det fortfarande i alla domar, av alla domstolar i högsta instans: ”Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.” Det här är en parentes vad gäller självstyrelselagen; jag bara noterar att i ett historiskt ljus utfärdades första självstyrelselagen för Åland som en dom, en konstitutionellt förhållande som är rätt enastående i ett internationellt ljus.

 

Där det emellertid handlar om oklarhet om tolkning och tillämpning av ett kollektivavtal är arbetsdomstolen behörig. Här har alltså arbetsdomstolen inte alls haft någon part i målet. Att från den här situationen komma över till att en dom i högsta domstolen mellan två parter, där landskapet inte är part, skulle vara tillämplig på det här sättet är en avancerad tolkning och tillämpning.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson berättade om studierna av fallet och den slutsats man kom till. Jag skall inte säga att man hade kunnat komma till en annan slutsats, men man kan inte utesluta det.

 

Därför, kolleger, vill jag i likhet med många talare att finansutskottet uttryckligen tar den tid utskottet behöver för att fördjupa sig i de här frågorna. Jag upprepar: under en pågående avtalsperiod går parterna in i ett gällande avtal och kommer till en slutsats med en retroaktiv effekt som går långt, långt utöver det som gäller enligt normala regler. Vi känner säkert alla till den klassiska regeln om att rättelser av löneutbetalningar gäller innevarande år och ett år bakåt. Vi vet dock att det finns avtal där retroaktiviteten har förlängts, men jag känner inte till ett enda avtal där den skulle vara fem och ett halvt år. Finansutskottet har orsak att också fördjupa sig i de frågorna.

 

Samtidigt är det så att grundlagen tillförsäkrar envar rätt, oberoende av anslag i budget, det han eller hon tillkommer, och naturligtvis är lönen i ett anställningsförhållande just en sådan lagenlig rätt som man har rätt till när man utför ett arbete. Men om man ser både i arbetslagstiftning och i kollektivavtalslagstiftning hur partsförhållandena fungerar är det en genomgående princip att arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning under dennes ledning och uppsikt och får för detta lön. Jag kommer alltså tillbaka till ursprungsfrågan: Vad har hänt när man under ett rådande avtalsförhållande kan komma till en så här totalt avvikande slutsats? Har arbetstagarna här inte fått det som avtalen tillförsäkrar dem? Har arbetsgivaren underlåtit att leda och övervaka arbetet så att arbetstagarna, av misstag eller av annan orsak, har hamnat i en sådan här situation? Dessutom är det en retroaktivitet som är mycket lång. Det här rör på djupet vid arbetsrättsliga frågor. Det kan hända att det blir svårt för finansutskottet att granska frågans alla aspekter, men åtminstone de aspekter som underlyder utskottets kompetens bör granskas. Där handlar det naturligtvis om ingående av det som kallas överenskommelse den 27 juni 2007.

 

Jag ansluter mig också till de talare som har anfört att en engångsutbetalning, vars legala grund i hög grad har ifrågasatts, och kan ifrågasättas, och som omfattar mer än 1 procent av budgetens slutsumma, huruvida en sådan sak kan avgöras med bindande verkan i enskild föredragning, som uppenbarligen dessutom binder både landskapsregering och kommande lagting. Vi känner till systemet och man har berättat hur man kunde ha förfarit, men för mig framstår detta som t.o.m. ett strukturellt problem i beslutsfattandet.

 

Med dessa ord, herr talman, önskar jag finansutskottet lycka till, men jag hoppas också att man i förvaltningen drar lärdom av detta, vidtar påkallade granskningsåtgärder om att titta efter vad som har hänt för att lära inför framtiden men också, och jag upprepar här inför den utredning som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson aviserade, att man än en gång undersöker om självstyrelselagen, 29 §, inte här kunde vara tillämplig och att man skulle komma till en kompetensförskjutning till förmån för Åland på ett för oss så här viktigt område, som dessutom omsluter så här mycket pengar och vars tillämpning inte får gå till på det här sättet. Det kan inte vara slumpen som avgör därför att om denna dom inte hade kommit i riket hade vi aldrig varit i den här situationen. Vi måste bättre kunna råda över våra egna förhållanden än vad det här antyder.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett mycket bra och klargörande anförande. Det är precis så, även om jag inte i mitt anförande gick in i detalj i tillämpningen på Åland och parterna här som diskuterades. Det fanns en tudelning i beredningen, så vi borde se över vårt sätt att fatta beslut också i dessa frågor så att det inte händer någonting liknande igen. Jag tycker att det som vtm Gunnar Jansson tog upp om behörighetsfrågan borde man verkligen ta upp och jobba för. Vi hade behörigheten före revideringen av självstyrelselagen och om jag minns rätt finns denna fråga på B-listan, så rent teoretiskt borde den gå att för över ganska enkelt. Jag tror att på  initiativ av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson provade vi faktiskt att få tillbaka behörigheten, men jag kan minnas fel. Det måste i alla fall föregås av en politisk diskussion.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Tanken bakom B-listan i självstyrelselagen är den att Åland skall ha större inflytande över behörighetsområden på den och så att riksdagen i ett normalt lagstiftningsbeslut kan verkställa sådan behörighetsöverföring. Det har aldrig förekommit. Man har diskuterat det inom olika rättsområden, inom registerområdet, inom alkohollagstiftningens område och möjligen har man berört det inom arbetsrättens område. Jag för min del tror att arbetsrätten kan vara den enklaste just därför, och av det skäl som ltl Jörgen Strand nämnde, att arbetsrätten har varit lagtingets behörighet från första början fram till den sista december 1992.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

”Pacta sunt servanda”! Jo, även i detta fall skall detta avtal följas. Problemet är när avtalet har tecknats att den som har tecknat inte kanske riktigt har haft den rättshandlingskraft som han borde ha haft, alltså den förra finansministern, utan man borde ha förvissat sig om att man har dem bakom sig som sedan skall ta räkningen av avtalet.  Det är det som är det politiska problemet här. Som jag sade i mitt anförande, tror jag också att när det har gått så här långt är det svårt att backa, men det finns en funktion att kollektivavtal som ingås skall godkännas av finansutskottet, men i det här fallet är inte det här ett sådant kollektivavtal som skall godkännas. Det här övergår i alla fall mitt förstånd. Eftersom det här avtalet är en komplettering till ett sådant avtal som finansutskottet skall godkänna, borde det också vara så att finansutskottet skall godkänna det. Det skulle vara intressant att höra hur vtm Gunnar Jansson ser på det.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Frågan är mycket intressant. Lagtingsordningens 36a § talar egentligen bara om tjänstekollektivavtal inom den offentliga tjänstesektorn på Åland avseende landskapets anställda och kommunalanställda till de delar där för utgår landskapsandelar. Vad gäller kollektivavtalsanställning, alltså privaträttsliga kollektivavanställningar innehåller vår lagstiftning inga anvisningar. Här har vi alltså en laglucka mellan just lista B i självstyrelselagen och lagtingsordningens 36a §. Det som ltl Danne Sundman pekar på är också ett viktigt element att ta med i den här diskussionen. Praxis har varit – åtminstone tidigare - att även om 36a § inte direkt förpliktar finansutskottet att följa med kollektivavtalsförhandlingar så har man gjort det ändå, och i alla händelser i sådana förhandlingar som har landat på den här nivån, alltså med ett så här högt utfall!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

I så fall är det min uppfattning, och jag tror att den också delas av vtm Gunnar Jansson, att man borde ändra lagstiftningen så att alla sådana här kollektivavtal omfattas av samma process,  både kollektivavtal och tjänstekollektivavtal, eftersom en liknande situation högst troligen skulle kunna undvikas om finansutskottet hade fått detta till sin kännedom och fått ge sitt godkännande. Då får det återverkningar bakåt i processen, man inser att det här skall föreläggas finansutskottet. Det skulle vara intressant att veta om vtm Gunnar Jansson är beredd att driva en sådan lagändring att detta tas med i finansutskottets behörighet s.a.s.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Om man åstadkommer en kompetensförskjutning i den riktning jag nämner, så är det en logisk följd av det att landskapet för sina arbetskollektivavtalsförhandlingar med organisationer i landskapet, uttryckligen i landskapet, såsom man gör inom den offentliga sidan i tjänstekollektivavtalssystemet, och en sådan här kompetensjustering skulle enligt min mening också ha det goda med sig att då skulle framför allt sjöavtalsförhandlingarna bli åländska och lättare att hantera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Vi har bara hunnit få vårt betänkande om budgeten på bordet så får vi börja diskutera nästa ärende, tilläggsbudgeten i finansutskottet, så det blir fortsättningsvis ett högt tempo där. Jag var redan inne på ett replikskifte om detta: hur gå vidare, vad gör man och framför allt nämnde finansminister Perämaa att förra landskapsregeringen inte följde finansutskottets beslut. Däremot anser jag att förra landskapsregeringen följde lagen på det sättet att från årsskiftet är det den nya lagen som gäller. Men vilken lag är det egentligen som gäller eftersom finansutskottet inte var med och ändrade övergångsbestämmelserna för när lagen skall gälla? Detta är en tolkningsfråga som vi i finansutskottet måste sätta oss in i. Landskapsandelarna till kommunerna är en knepig fråga. Det är en hel del kommuner som står med stora investeringar framför sig och när man tittar på vad förra finansutskottet sade i det föregående betänkandet om landskapsandelssystemet var det: ”för anläggningsprojekt skall projekt som är anhängiggjorda och intagna i socialvårdsplanen behandlas enligt gällande regler”. Då uppstår frågan: Vad är gällande regler? När vi har socialvårdsplanen, så kan man vara med, man kan ha ganska lösa planer på att bygga, medan andra kommuner kan ha gått mera in men inte satt in det i planen utan man vill utreda mera. Jag sitter själv med i en kommun som har hållit på och jobbat med att utreda driften och tittat på det, men när man lämnade in det var för man för sent ute, för man var inte med i socialvårdsplanen. Däremot hade vi mera exakta uppgifter om kostnaderna. Vi vet att det här måste vi göra. Men vi slapp inte med i planen och det här är alltid en tolkningsfråga, att kommer man med det här nu så borde man också titta på sådana projekt som är inlämnade tidigare under året. Fortsätter vi med att ge pengar till anläggningsprojekt som har varit med i planen och inte kommer förbi att den nya lagen gäller, så är det en tolkningsfråga vad man skall göra med sådana som har lämnats in under året. Framför allt har jag hört talas om att kommunförbundet och landskapet hade en överenskommelse om det var anhängiggjort i augusti så borde man finnas med, men man är inte med om man har meddelat det inom augusti och samtidigt kommer socialvårdsplanen för 2007, så det står ord mot ord och det är tolkningsfrågor. Det är någonting som vi måste sätta oss in i ordentligt i finansutskottet. Vem är det som har rätt? När skall man ha lämnat in en ansökan för att den skall vara godkänd? Jag har själv läst ett avslag som vi fick i juni från förra landskapsregeringen i min kommun Sund men där vi egentligen hade allting klart när det gällde kostnaderna. I finansutskottet måste vi titta på: vem är det som har rätt till landskapsandelar? Jag säger inte, att från årsskiftet klipper man av och då skall ingen ha, men börjar man ge måste man också titta på annat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Detta är en berättigad frågeställning och det framförde jag i samband med presentationen. Det har blivit en oklar situation därigenom att det dryftas om vem som gjorde rätt tolkning, och vi har fått signalen att landskapsregeringen fattade sina beslut utifrån en överenskommelse i landskapsregeringen, kanske inte så mycket utifrån lagtingets beslut. Det står i betänkandet precis som ltl Göte Winé sade, att man skulle följa de gällande reglerna. Det gällde de projekt som fanns anhängiggjorda i socialvårdsplanen just då. Projektet i Sund tror jag inte att fanns där då, men jag är inte helt säker. Läser man också stenografiska protokollen och den presentation som dåvarande finansutskottsordförande gav så blev det nog väldigt tydligt att de projekt som fanns nämnda i socialvårdsplanen skulle få stöd enligt det gamla landskapsandelssystemet. Så uppfattade jag det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag kommer mycket väl ihåg presentationen som finansutskottets ordförande gjorde. Men fortsättningsvis är det fråga om vad landskapsregeringen skall göra sedan, eftersom finansutskottet inte ändrade på övergångsbestämmelserna i lagen. Det blir nu en diskussion och tolkning av lagen – där man kan säga vem är det som har gjort fel. Ledamoten Mats Perämaa sade helt riktigt, att Sund var inte med i socialvårdsplanen, för vi ville också utreda kostnaderna för driften när man bygger upp. Ser man i gamla lagen, 4 kap., om landskapsandelar för anläggningsprojekt behöver det bara göras en projektplan och lämna in. Samtidigt har vi fört en diskussion i kommunen: har vi råd? Vi måste också se på driften. Vi kan inte bara lägga in och lova kommuninvånarna någonting och sedan har vi inte råd. Man måste se till att vi verkligen har råd med; det gjorde vi och efter att vi räknade ut driften blev det ett otroligt dyrt projekt för oss.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det sistnämnda är säkert ansvarsfullt och så bör kommunpolitiker naturligtvis agera: bedöma vilka kostnader som driften kan föranleda. Om situationen var komplicerad, med tanke på lagen när det tidigare lagtinget behandlade landskapsandelsreformen, så är det ännu mera komplicerad i dag när vi närmar oss årsskiftet med en ny lagstiftning som träder i kraft och detta att den tidigare landskapsregeringen gav avslag på projekten. Det är därför som det nu krävs ett ställningstagande från lagtinget i denna fråga; kommer man till ett stöd för projekten som fanns i socialvårdsplanen blir det någon form av positiv diskriminering egentligen mot den gällande lagen. Det fanns ingen möjlighet att bereda inför tilläggsbudgeten för den nya landskapsregeringen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Finansansvarige Perämaa, det är faktiskt så att detta är komplicerat och det var därför jag ville lyfta fram det. När man hörde det tidigare anförandet att det var förra landskapsregeringen som hade gjort ett fel och därigenom måste man ta fram det, men det är ändå inte så klart och jag ville lyfta fram att det finns saker som man sätta in. Man måste titta på vad det är som egentligen gäller. Vi är helt eniga, ledamoten Mats Perämaa och jag, att det är en komplicerad sak att se på och det kommer att ta tid att verkligen hitta rättvisa, för jag tror att det är otroligt att hitta rättvisan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Värderade herr talman!

Tack vtm Gunnar Jansson för de mycket juridiskt och förvaltningsmässigt klarläggande synpunkterna som här kom fram. Vi behöver i lagtinget den typen av kunskap. Den här diskussionen om tilläggsbudgeten, inte minst moment 48.20.20 Sjötrafiken – verksamhetsutgifter ställer nu, trots den brådska som tidigare landskapsregering har satt oss i på grund av att det här nu kommer i en sen tilläggsbudget på det här året och brådskar att få klart inom året, ställer finansutskottet i en mycket svår situation. Här har uppstått åtskilliga frågor som finansutskottet inte kan låta bli att reda ut och ha synpunkter på, möjligen på det sättet att man sedan måste i finansutskottet konstatera att man inte klarar av att reda ut allting och det måste sedan resultera i uppgifter åt landskapsregeringen att komma med tilläggsklarlägganden på de punkterna, inte minst när det gäller retroaktiviteten, som vtm Gunnar Jansson också tog upp.

Jag tycker att både vtm Gunnar Janssons och tidigare landskapsregeringsledamoten Jörgen Strands inlägg har varit av den arten att både våra massmedia och finansutskottet nu måste ordentligt reda ut situationen som vi är i när det gäller de skenande kostnaderna för skärgårdstrafiken. Man kan säga att vi i decennier har varit en pantfånge i systemet genom vår extrema sårbarhet. Nödvändigheten att upprätthålla dessa landsvägar ut till skärgården har gjort att vi alltid har varit i svaga avtalssituationer och fått gå med på sådant som inga andra i motsvarande avtalssituationer har gått med på. Och det här resulterar i vad då? Jo, det resulterar i mindre möjligheter att upprätthålla skärgården, sämre möjligheter att upprätthålla den nödvändiga skärgården. Det blir mindre trafik för de pengar som vi kan få löst för skärgårdstrafiken, mindre turtäthet, mindre satsningar på tonnage och annat. Någon gång har det gjorts en jämförelse med våra sjöavtal inom skärgårdstrafiken och de kommersiella småtonnageavtalen. Då har det visat sig att man kanske kunde upprätthålla med småtonnageavtalen, om man kunde nyttja dem i vår skärgårdstrafik, avtal som är på en mycket god nivå i vårt samhälle, klart över 20 procent mera skärgårdstrafik än vad vi har i dag. Det här är en intressant jämförelse på det sättet att den ger oss orsak att tänka på hur har det blivit på det här sättet och vad kan vi göra åt det?  Jag förstår att nuvarande landskapsregerings tvenne ledamöter här i salen är beredda att se på detta, även om nuvarande trafikministern lät, försiktigt uttalat, något uppgiven. Men det tror jag inte att man någonsin får bli när det gäller det tunga ansvaret som ledamot av Ålands landskapsregering; särskilt när det rör sig om så här stora värden för vårt samhälle som skärgårdstrafiken är och de väldigt höga kostnader som det är fråga måste man ständigt vara öppen för nya lösningar. Naturligtvis innebär det här igen, som vi tydligen måste acceptera, ytterligare ett grundslag mot en hög nivå på skärgårdstrafiken i framtiden. När vi har talat om att skärgårdstrafikkostnaderna tenderar att öka onödigt mycket på grund av bränslekostnader och annat, så har vi inte räknat in den här typen av kallduschar i de synpunkterna, så det är klart att vi redan har kommit till den situation där skärgårdsborna själva måste fundera att hur har landskapsregeringarna kunnat låta det här inträffa så att vi inför framtiden antagligen får svårigheter att upprätthålla volymen på skärgårdstrafiken, eftersom penningtillströmningen till landskapets kassa, med de andra behov vi har, de stora utgifter vi skaffar oss, inte ständigt kommer att kunna innebära att vi kan öka andelen av vår budget till skärgårdstrafiken.

 

Jag hoppas verkligen att finansutskottet tar sig en ordentlig funderare i anledning av de synpunkter som har kommit fram och redogör för oss, så att vi sedan när vi får ärendet tillbaka, kan fortsätta den här nödvändiga diskussionen som aldrig kan ta slut.

 

Jag ber också finansutskottet titta på det faktum att avtalet per 27.6.2007 har tillkommit i landskapsregeringen genom en förändring i delegeringsbestämmelserna, jämfört med hur det har varit tidigare i landskapsstyrelserna. Det verkar vara en olycklig förändring man har gjort när det gäller så här stora ekonomiska värden. Varför har den delegeringsförändringen kommit till och finns det orsak för landskapsregeringen att ompröva den? Svaret synes i dag i det här fallet vara ja, men det är värt att finansutskottet tittar på det.

 

Samtidigt måste man säga att den här typen av beslut i anledning av delegeringsrätten rimligen aldrig tillkommer utan överläggning i landskapsregeringen och då är frågan varför det då har funnits en sådana vilja i hela landskapsregeringen eller möjligen då blott i en majoritet att acceptera att ett sådant här delegerat beslut tas.

 

Ytterligare en sak som berördes här i debatten och som finansutskottet bör studera i anledning av avtalet per 27.6.2007 är finansutskottets egen ställning i avtalsbehandlingen inom självstyrelsemyndigheterna. Under min tid i finansutskottet i många år och under min tid i landskapsstyrelserna i rätt många år var det alltid en självklarhet att finansutskottet skulle följa med avtalsförhandlingarna, särskilt när det rörde sig om större ekonomiska frågor, och hade det någon form av ekonomisk inverkan på budgeten så skulle det alltid behandlas i finansutskottet. Om det finns ett annorlunda regelverk i dag som har förändrat finansutskottets uppgift på den här punkten så bör man titta på lagstiftningen, men politiskt har det alltid varit fullständigt klart att finansutskottet skall ha den här rollen som ställföreträdare för lagtinget i avtalsförhandlingarna och ingenting skall s.a.s. slinka emellan utan att lagtinget genom finansutskottet har fått säga sitt. Om systemet är ändrat eller är upplagt på ett sådant sätt att man kan undvika den politiska beställningen, så bör systemet ändras. Jag hoppas att finansutskottet redogör för hur rättsläget och det politiska läget är på den här punkten.

 

Avslutningsvis, herr talman, något om vtm Gunnar Janssons synpunkter om den kompetensförskjutning som skedde i nya självstyrelselagen när det gäller arbetslagstiftningen. Ända sedan den tiden – 15-16 år sedan – har det varit omöjligt att få regeringarna i Finland att gå med på förändringar utgående från den s.k. B-listan i självstyrelselagen, så på det sättet kan man säga att spåren förskräcker när det gäller möjligheterna att komma framåt. Men nu kanske situationen är annorlunda. Regeringschefen i Finland Matti Vanhanen är störd av den situation som råder på avtalsområdet i landet överhuvudtaget och har en stor förståelse för att förändringar behöver göras. Kan man lägga fram den här saken på ett sakenligt sätt utgående från inte minst det vi just har varit med om är det mycket möjligt att det skulle finnas en positivism inom den högsta statsledningen för att för första gången ta B-listan i bruk och göra en sådan här förändring. Men, som vi vet när det gäller förändring av självstyrelsen och självstyrelsens innehåll, brukar egentligen problemet sitta i den här salen, att man inte vill, man kan inte uppamma en tillräcklig majoritet för att vilja och därför brukar det inte bli så mycket. Men jag understöder på den här punkten till alla vtm Gunnar Janssons resonemang.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det har nu framkommit här i slutskedet av debatten att det råder tveksamheter från vissa ledamöter att det skulle vara ett felaktigt förfarande att betala ut pengarna i fråga. Finansutskottet skall förstås se på frågan och reda ut det. Vi står inför den delikata situationen att den gamla landskapsregeringen genom en enskild föredragning beslutat att betala ut 3,5 miljon euro, man har skrivit avtal med sjöfacken och vad händer sedan om lagtingets tveksamheter sprider sig så att lagtinget tar ett beslut att icke betala ut dessa pengar?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag hör till dem som tolkar lagtingsordningen så att de får innehålla hur mycket frågor som helst, även om det framgår att det inte får ställas en direkt fråga, men det är inget problem i vår politiska jargong att uttrycka oss på det sättet. Därför blir det en lek med ord till den delen. Jag tycker att den frågeställning som minister Runar Karlsson ställde också är en fråga som erfordrar ett resonemang från finansutskottet. Jag är rätt säker på vad resultatet blir när det gäller pengarna i budgeten, men man bör föra det resonemanget att vad inträffar ifall man inte beviljar pengarna, så att vi också på den punkten får ett klart ställningstagande från lagtingets sida.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Jag har missat halva debatten och förstått ungefär hälften av det som har sagts sedan jag kom hit, så jag skulle vilja ställa två frågor, eftersom det här inte är replik, till den minister som är kvar. Det här är ett förslag, om jag har förstått det rätt, att rensa upp det som har varit; beslutet har gått till på ett sätt som kanske socialdemokraterna här i salen har redovisat för, eftersom man medvetet har gått förbi delegeringsbeslutet. Det är väl en fråga för sig. Den första egentligen frågan till landskapsregeringen är: Vad avser man att göra i fortsättningen med den här typen av vederlag och avtalslösningar? Den andra frågan är till landskapsregeringen: På vilket avser man att långsiktigt effektivera trafiken i skärgården överlag när det gäller bränslekostnader, teknologiutveckling, bemanningskostnader, kortrutt osv., vad är s.a.s. färdplanen för trafiken?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag kan på denna korta tid inte svara fullständigt på den frågan. Som jag sade i talarstolen tidigare kommer vi att projektanställa någon som ser över det vi kan se över i dag. Frågan om det långsiktiga, kortrutt osv., återkommer vi till i en kommande budget. Vi gör vad vi kan och vi kommer att presentera den dagen vi kan presentera någonting till lagtinget, via en budget eller på annat sätt.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag skall ge möjligheter till svar också på den andra delen av frågan, dvs. hur är resonemanget i fortsättningen när det gäller avtalen? Hur kommer vederlagssystemet att se ut och ersättningar att ske i framtiden? Finns det några överväganden till den delen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

För det första har vi hittills tolkat domstolens utslag såsom vi har gjort och såsom vi har presenterat i ordinarie budgeten för nästa år och i tilläggsbudgeten, så det ligger kvar. Hur vi sedan i framtiden skall tolka avtal är, återigen, att vi skall ha en person som skall se över hur vi kan tolka avtalen till förmån för oss kostnadsmässigt. Det finns säkert en del att göra och hur långt man kommer i den processen är omöjligt att säga i dag, men vi kommer att gå djupare in i det och se vad har vi för möjligheter rent avtalsmässigt att få ner kostnaderna och för det kommer vi att ta hjälp av utomstående expertis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jörgen Strand: Avstår.

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2007-2008 om förbud mot saluförande av snus. (FR 4/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! Med samma motiveringar som jag anförde i samband med förslaget om remiss till stora utskottet kommer jag att under detaljbehandlingen föreslå att ärendet förkastas.

 

TALMANNEN: Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Jag föreslår att lagtinget måtte förkasta lagförslaget.

 

Ltl Fredrik Karlström: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall antas röstar ja och de som röstar för ltl Danne Sundmans förslag att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har i tredje behandling beslutat att anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

     

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2007-2008 om barnbidrag. (FR 2/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Ärendet gäller framställning nr 2 om ändring av barnbidragslagen. En sammanfattning är att landskapsregeringen föreslår att barnbidraget och ensamförsörjartillägget höjs för att förbättra barnfamiljernas och särskilt ensamförsörjarnas ekonomiska situation. Dessutom föreslås att beloppen skall anges i en landskapslag, i stället för som hittills i en landskapsförordning.

Framställningen sammanhänger med landskapsregeringens budgetframställning för år 2008 och avsikten är att höja barnbidraget.

 

Vi i utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med en ändring så att lagens ikraftträdelsebestämmelse stryks och i stället infogas ett bemyndigande för landskapsregeringen att med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen bestämma när lagen ska träda i kraft. Här, herr talman, vill jag göra en rättelse. I utskottets förslag har efter självstyrelselagen ”för Åland” ramlat bort. I lagtexten bör alltså införas ”för Åland”. Jag vill påpeka detta för justeringsutskottet.

 

När det gäller utskottets synpunkter har vi tagit del av ÅSUB:s rapport ”Ekonomisk utsatthet”. råder Det råder en stor politisk enighet att åtgärder måste vidtas för att hjälpa de mest utsatta i det samhället. Under utskottsberedningen har det också framkommit att bland ensamförsörjarna och familjer med många barn har man de mest ekonomiskt utsatta familjerna. Utskottet stöder mot denna bakgrund avsikterna med detta lagförslag.

 

Vi har i utskottet konstaterat att det finns olika uppfattningar med den stigande skalan för barnbidraget. Vi uppmanar därför landskapsregeringen att se över om den nuvarande fördelningen är ändamålsenlig och rättvis, alltså att barnbidraget stiger per barn ju flera barn man skaffar. Det här kan man se på olika sätt. Vissa hävdar att det är det första barnet som kostar mera och andra hävdar att ju flera barn man har i familjen desto flera är det som skall vara med och dela på den lön som man har, att andelen lösa pengar från lönen skall fördelas på allt flera personer.

 

Så till den mest centrala frågan i lagförslaget och den lite spektakulära, nämligen detta med budgetlag.  Det är första gången som Ålands lagting tar en riktig budgetlag. I framställningen anges också att lagförslaget är avsett att behandlas som en s.k. budgetlag. Ett problem är att det inte i framställningen redogörs för vad det  innebär för behandlingen av lagförslaget eller vilka överväganden som ligger till grund för att den här framställningen  skall behandlas som en budgetlag.

 

Eftersom det är första gången som en budgetlag behandlas i lagtinget har vi i utskottets betänkande redogjort för det avvikande förfarandet som tillämpas när en budgetlag antas och sätts i kraft.

Vi anser att det är viktigt med enhetlighet även framöver och landskapsregeringen uppmanas därför att beakta utskottets ställningstaganden. 

 

Bakgrunden är att genom den senaste ändringen av självstyrelselagen  som trädde i kraft den 30 januari 2004 fogades ett nytt 3 mom. till lagens 20 §. Bestämmelsen lyder:

 

”Förutsätter ett anslag i landskapets budget att en landskapslag stiftas och finns det särskilda skäl för att landskapslagen skall träda i kraft snabbt, kan lagtinget bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis skall träda ikraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. Om presidenten därefter förordnar att landskapslagen helt eller delvis skall förfalla, skall landskapsregeringen genast, i den ordning som gäller för publicering av landskapslagar, meddela att lagen eller en del av den upphör att gälla räknat från den dag då meddelandet publiceras.”

 

Det är viktigt när det är fråga om den första budgetlagen som vi behandlar att man följer det som sägs i lagen. För att det skall vara fråga om en budgetlag krävs det för det första att det finns ett anslag i budgeten som förutsätter att en landskapslag stiftas. För det andra skall det finnas särskilda skäl för att lagen skall träda i kraft före republikens president fattar sitt beslut. För det tredje skall lagtinget bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis träder i kraft redan innan republikens president har fattat sitt beslut.

 

Den första förutsättningen är alltså att det finns ett anslag, och det finns det. I landskapsregeringens framställning om budget för 2008, som nu är under behandling i lagtinget, finns ett anslag under moment 45.10.53 som är avsett för utbetalning av barnbidrag. I den här lagen höjer man anslaget med 500.000 euro för att kunna betala ut ett högre bidrag. Därmed kan utskottet konstatera att lagförslaget har den anknytning till en budgetlag som förutsätts enligt 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

 

För det andra skall det finnas särskilda skäl för att lagen skall träda i kraft före lagstiftningskontrollen är slutförd. Här kan vi från utskottets sida konstatera att landskapsregeringen inte har angett vilka dessa särskild skäl är. Under behandlingen i utskottet har vi erfarit att FPA, som med stöd av en överenskommelseförordning sköter utbetalningarna av barnbidraget, behöver en tillräckligt lång tidsfrist mellan lagtingets beslut och tidpunkten då lagen skall börja tillämpas för att kunna klara av utbetalningarna. Vidare har vi fått uppgifter till utskottet, att det inte är möjligt att göra utbetalningar retroaktivt. Då har vi utskottet konstaterat att höjningen av barnbidraget och ensamförsörjartillägget är mycket angeläget och då det inte är möjligt att retroaktivt betala ut avgifterna och man behöver ha denna tidsfrist föreligger den speciella orsaken att behandla lagen som en budgetlag.

 

Så går jag vidare till ikraftträdelsebestämmelserna. Landskapsregeringen föreslår i framställningen att lagen skall träda i kraft den 1 mars 2008. Det här vi egentligen ingenting att invända mot i utskottet, men tittar man på ordalydelsen i självstyrelselagens 20 § 3 mom. och också tar del av högsta domstolens utlåtande, som berör detta betänkande, så anser vi att ikraftträdelsetidpunkten skall lämpas öppen. Lagtinget skall vid antagande av en budgetlag bemyndiga landskapsregeringen att bestämma om lagen helt eller delvis träder i kraft vid en tidpunkt, så det är ganska tydligt skrivet här och därför har vi beslutat att stryka den biten. Anledningen till att vi lämnade det öppet är för att landskapsregeringen skall ha möjlighet att överväga vilken tidpunkt som är mest lämplig för att låta den träda i kraft. Saker och ting kan förändras, så därför är det onödigt att fastslå den. Det är också med tanke på individens rättssäkerhet och likställdhetsprincipen, vilket man också hänvisar till i HD:s utlåtande.

 

När det gäller ikraftträdelseformuleringen har vi tagit del av flera olika alternativ, men slutligen har vi tillsammans med lagtingets kanslipersonal fastnat för en formulering som vi tycker att är ändamålsenlig och lämplig. Vi föreslår därför att till den nya lagens ikraftträdelsebestämmelse fogas ett helt nytt moment enligt vilken landskapsregeringen bemyndigas att med stöd av 20 § 3 mom. i självstyrelselagen bestämma när lagen helt eller delvis träder i kraft.

 

Med beaktande av betänkandets motiveringar och de föreslagna ändringarna föreslår vi att lagtinget antar lagen.      

 

TALMANNEN: Justeringarna beaktas.

 

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Från centergruppens sida är vi också beredda att stöda social- och miljöutskottets betänkande. Utskottets ordförande redogjorde för de överväganden som vi har haft att beakta i behandlingen i social- och miljöutskottet och som nämndes har vi dels tagit ställning till det som berörs i framställningen om barnbidraget men också lagt ner en hel del tid på att klargöra de ställningstaganden som hör samman med att det är fråga om en budgetlag.

 

Barnbidraget som sådant är till för att säkra grundtrygghet för alla barn, oavsett familjernas inkomster och ekonomisk bärkraft. Genom framställningen avser man från landskapsregeringen att förbättra barnfamiljernas ekonomi och särskilt ensamförsörjarnas situation. Vi har kunnat konstatera i behandlingen att detta ensamt inte förmår att så väldigt mycket förbättra, men det är en bit i strävandena att förbättra för dem som är mest ekonomiskt utsatta. Bl.a. kommer detta att framgå när vi kommer in på följande ärende om utkomststödet där barnbidraget spelar en viss roll.

 

För att inte förlänga debatten ytterligare och upprepa det som ordföranden redan har sagt här är vi från centergruppen beredda att omfatta detta förslag.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Vad gäller social- och miljöutskottets betänkande kan man ge både ris och ros. Om jag börjar med rosorna är det bra att utskottet har tagit fasta på de domstolsutslag som förmyndarskapsprövningen av åländsk lagstiftning har resulterat i denna gång. Det är sannerligen en liten hemläxa till den nya landskapsregeringen att verkligen se till att de särskilda skälen finns angivna när det är dags för budgetlagar i framtiden. Det är oerhört viktigt när vi har det system vi har att vi faktiskt ser vilka signaler som rättsinstanserna ger till oss som lagstiftare. Men det förutsätter, som sagt, att vi har lite vägkost.

 

Vad gäller riset kan jag ta vid där ltl Henry Lindström slutade, där han konstaterade att barnbidraget inte ensamt förmår förändra ensamförsörjarnas och andras ekonomiska situation i tillräcklig omfattning. Det är i ljuset av det och i ljuset av ÅSUB:s utredning om den relativa fattigdomen på Åland, där det klart sägs att det är de ensamstående med barn som har den lägsta självförsörjningsgraden. Omvänt blir det den största andelen skattefria transfereringar i den disponibla inkomsten ett oerhört viktigt inslag för den kategorin.

 

Jag vill alltså redan nu avisera att i kommande behandling av lagförslaget kommer vi att föreslå att vår finansmotion, som är en parallell till budgetförslaget, skall beaktas så att ensamförsörjarna kommer att få en höjning av beloppet från 50 euro, som landskapsregeringen har föreslagit, till 80 euro per barn och månad. Jag tycker att det finns goda grunder för att lagtinget faktiskt tar fasta på det förslaget just med tanke på omtanken om att barnen skall ha en någorlunda likvärdig uppväxt och där ekonomin är oerhört central. Jag noterade i det budgetbetänkande, som finansutskottet kom med för en stund sedan och som vi skall behandla senare, att finansutskottet har föreslaget förkastande av Ålands Framtids finansmotion, men jag hoppas att lagtinget som  helhet skall ta sig en allvarlig funderare till på den här saken.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kan direkt säga att vi känner till motionen och vi har beaktat den i ett annat sammanhang. Vi ser åtgärderna som kommer som ett stort paket. Det här är bara en liten del i ett stort paket; att sätta pengar på barnbidraget blir en ganska ojämn fördelning, det är väldigt många som har det bra ställt och som kanske sätter in barnbidraget direkt på konto åt barnet för att använda längre fram i livet osv. Det kostar mycket för samhället. För min del och också från liberalernas sida ser vi hellre att man satsar specifikt på bra åtgärder för dem som är hårt utsatta. Där kanske inte barnbidraget är det allra bästa utan det finns andra, bättre sätt att komma vidare på; annars kanske vi framöver också får ta till det här sättet att stöda barnfamiljerna, men inte i det här skedet utan vi skall gå vidare och utreda det bättre.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi diskuterade redan i samband med remissen att vi kommer aldrig att nå det optimala systemet där vi har rättvisa, dvs. att våra åtgärder alltid träffar rätt. Det är trots allt som så med den begränsade arsenal av instrument som vi har att vi måste bruka dem vi har och då kan det inte hjälpas att barnbidragsinstrumentet träffar ovanligt bra, som jag ser det. Det är ett faktum att det trots allt är relativt få ensamförsörjare som har det ekonomiskt välställt och som kommer att vara i den lyckliga sitsen att de kan spara barnbidraget för sina barns kommande behov. Som sagt, optimal rättvisa får vi inte.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med om det, men vi är inte beredda att i det här skedet att gå in för denna lösning utan vi vill titta på andra som vi tror att är mer ändamålsenliga och bättre. För den skull vill jag framhålla, att vi drar inte ett streck över att ytterligare höja barnbidraget, vi är definitivt inte emot det, men vi vill utreda saken bättre.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tar utskottsordförande Mattssons avslutningsord till vägkost inför den här mandatperioden och jag lovar att vi kommer att återkomma och se att denna fråga verkligen följs upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottet s betänkande nr 2/2007-2008 om utkomststöd. (FR 3/2007-2008)

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Den här framställningen är en direkt följd av det lagförslag som vi just har behandlat. Det är alltså social- och miljöutskottets betänkande om landskapsregeringens framställning om utkomststöd nr 3/2007-2008. Landskapsregeringens förslag går ut på att man avser att ge barnfamiljer som lyfter utkomststöd full del av de höjningar barnbidraget och ensamförsörjartillägget föreslås få i landskapsregeringens budgetförslag för 2008. För att inte behöva ändra lagen vid framtida höjningar av barnbidraget och ensamförsörjartillägget föreslås att avdragen inte som nu anges i eurobelopp utan i stället anger man en andel i procent av barnbidraget och ensamförsörjartillägget.

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om utkomststöd ändras så att 20 procent av barnbidraget respektive 50 procent av ensamförsörjartillägget inte beaktas som inkomst för barnfamiljer som beviljas utkomststöd.

 

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med beaktande av motiveringar och ändringsförslag.

 

Vi stöder förslaget som rättvist och ändamålsenligt med hänvisning till att de föreslagna höjningarna annars inte i praktiken skulle innebära någon större ekonomisk förstärkning för en familj som lyfter utkomststöd. Vi konstaterar också att höjningen av barnbidragen och ensamförsörjartillägget tillsammans med avdraget kommer att vara en väldigt liten förstärkning av familjernas ekonomiska situation. På initiativ av ledamöter i utskottet föreslår vi därför att landskapsregeringen utreder möjligheten att genom en lagändring undanta kanske hela 100 procent av barnbidraget vid beräkningen av utkomststödet, så att man överhuvudtaget inte beaktar det som en sådan typ av inkomst som skall beaktas vid utbetalning av utkomststödet.

 

 I framställningens motivering föreslår landskapsregeringen att bestämmelserna om justering av grunddelen och beräkning av tilläggsdelen som nu finns i landskapsförordning  skall tas in i den här landskapslagen om utkomststöd. Genom någon sorts förbiseende har det förslaget inte tagits in i själva lagtexten. Eftersom bestämmelser om individens rättigheter och skyldigheter enligt självstyrelselagens 21 § skall utfärdas genom lag omfattar vi i utskottet naturligtvis förslaget och föreslår att detta skrivs in i  lagtexten. Som en naturlig följd av det här föreslår vi att landskapsförordningen (1998:67) om utkomststöd upphävs eftersom den inte innehåller någonting som har att göra med de här bestämmelserna.

 

Utskottet konstaterar också att det är angeläget att se till att det här lagförslaget kan träda i kraft så snabbt som möjligt och börja tillämpas från samma datum som barnbidragslagen är tänkt att bli antagen, alltså 1 mars 2008. Utskottet föreslår därför att både lagtinget och landskapsregeringen prioriterar lagförslaget    

 

I övrigt förordas lagförslaget med hänvisning till framställningens motiveringar.

    

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

När det gäller förslaget och betänkandet om utkomststödet är det en viktig bit att försöka komma till rätta med ensamförsörjarnas svåra utsatthet; vi anser också från centergruppen att det är viktigt landskapsregeringen nu kunde se över möjligheten att hela barnbidragets del skulle kunna undantas vid beräkningen av utkomststödet.

 

I övrigt nämnde utskottets ordförande de överväganden som vi har diskuterat i utskottet och jag kan tillägga att varför är då detta inte att betrakta som en budgetlag? Jag vill hänvisa till att här måste kriterierna uppfyllas för att det skall kunna vara en budgetlag och i det här fallet är det så att det inte finns ett budgetmoment i landskapets budget som vi kan hänvisa till. Därmed har vi inte den första grunden för att det skall kunna betraktas som en budgetlag, men trots det, som utskottets ordförande nämnde, ser vi det som väldigt viktigt att man påskyndar behandlingen så att lagen kan träda i kraft i stort sett samtidigt som de förändrade barnbidragen genomförs.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

I landskapsregeringens framställning och i förslaget från social- och miljöutskottet föreslås att 20 procent av barnbidraget och 50 procent av ensamförsörjartillägget inte skall beaktas som inkomst för barnfamiljer som beviljas utkomststöd.

Socialdemokraterna föreslår, och vi har tagit upp den diskussionen också i utskottet, att varken barnbidrag eller ensamförsörjartillägg skall beräknas som inkomst när man söker utkomststöd. Det här är en rättvisefråga och ett sätt att verkligen konkret försöka hjälpa upp ekonomin för de familjer som lever under väldigt små  ekonomiska förhållanden. I utskottets betänkande föreslås också att landskapsregeringen bör se över detta.

 

Enligt ÅSUB:s statistik från 2005 fanns det 87 hushåll med ensamförsörjare och 30 hushåll med två vuxna som lyfte utkomststöd. Totalt handlar det om ungefär 200 barn som lever i familjer där man tidvis eller helt behöver utkomststöd för att klara sin vardag och sin ekonomi. Om man tänker att både från riket och från Sverige kommer det ständigt rapporter om att barnfamiljers och i synnerhet ensamförsörjares ekonomiska situation försämras finns det all anledning att följa med utvecklingen här på Åland. Det är inte bra om vi har barn som växer upp i familjer där det inte finns något som helst ekonomiskt utrymme.

 

Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen i brådskande ordning ser över hur man ytterligare kan förstärka och hjälpa de familjer som behöver utkomststöd.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Eftersom jag har deltagit i en del resonemang kring ensamförsörjaravdraget, barnbidragets roll i utkomststöd osv. tycker jag att det är viktigt att understryka att landskapsregeringen har en roll här att komma med ett åtgärdsförslag där man ser på helheten. Det framgår väl också av handlingsprogrammet. Det finns annars en risk att man sätter in lite här och lite där och det påverkar sedan helheten. När det gäller utkomststödet tycker jag att utgångspunkten skall vara att det är ett tillfälligt stöd för dem som har hamnat i svårigheter och man skall få stöd så att man klarar det, men samtidigt skall man aktivera arbetsmarknadsåtgärderna. Samtidigt som ett utkomststöd ges skall man alltså göra så att man kommer ut på arbetsmarknaden. Däremot finns det andra åtgärder som man kan se på. Jag vill särskilt betona för landskapsregeringen att det skall finnas ett stöd till hushåll som har ekonomiska svårigheter men inte som kommer in i utkomststödsystemet. Där finns det en hel del att fundera på. Man höjer barnbidrag, utkomststöd, man kan se på skatteavdragen osv., men jag tror också att det behövs en särskild form av stöd som inte utgår från svårigheter som utkomststödet förutsätter och som inte heller innebär att man på något sätt är sjukskriven eller behöver vårdstöd. Det finns alltså ett glapp i det säkerhetssystem som ligger utanför utkomststödets sfär.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag vill hålla mycket om det som ltl Olof Erland sade. Det behöver göras någonting och att man ser på det hur man kommer ur det. Just nu är systemet sådant att man inte kommer ur det; genom att det är en så pass låg summa blir det så att man blir ständigt beroende och man orkar inte. När det gäller frågan om komma ut i arbetet har kommunerna en viktig del i att uppmuntra och stöda dem. För dem som är just utanför utkomststödsgränsen finns det förebyggande utkomststödet. Där är det upp till kommunernas prövningsrätt att titta på hur man kan hjälpa där. Det är ett sätt för kommunerna att kunna hjälpa lite. Annars vill jag tacka för ett bra anförande!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det finns många olika former: förebyggande utkomststöd, utkomststöd, men för min del tycker jag att när nu utredningen finns till grund, med 13 procent som lever under den relativa fattigdomsgränsen, att man skulle hitta ett system som täcker in så många som möjligt utan att man har särskilda prövningar i kommunerna, att man har det generellt via avdraget eller via ett särskilt hushållsstöd som gör att de som ligger s.a.s. på gränsen till vård, på gränsen till ett socialt stöd, kan vara hemma med ett visst ekonomiskt stöd. Det är min idealbild av det hela.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning om offentlig upphandling. (FR 8/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 19.12..

 

 

Föredras för tilläggslista för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2007-2008 angående budget för landskapet Åland 2008. (FR 1/2007-2008 jämte finansmotionerna nr 1-52/2007-2008).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets plenum måndagen den 17.12.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 17 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.10).

 

Originalfil