Plenum den 14 januari 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  14 januari 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Peter Grönlund på grund av arbetsresa till Åbo. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2003-2004 angående republikens presidents framställning om godkännande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 19.1. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i anslutning till den nordiska konventionen om social trygghet. (RP 10/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Beijar:

Fru talman!

Framställningen om godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet, som vi har oss förelagd kan vara intressant ur ett åländskt perspektiv. När man får sådana här konventioner och läser igenom dem har man svårt att på så här kort tid sätta sig in i vad det egentligen innebär. Men min uppfattning är den i alla fall att det också rör den tidigare diskussionen som vi har haft som berör pensionsproblematiken.

 

Nu såg jag, fru talman, att ledamoten för social- och miljöansvarsområdet lämnade salen, och det är synd för det skulle ha varit angeläget för ministern att höra på det som jag har att säga. Det sägs bl.a. i konventionen i artikel 10, att i artikeln bestäms om beräkningen av pensioner i en situation där rätt till s.k. återstående tid i fråga om pensionen uppstår samtidigt i fler än ett nordiskt land. För en sådan pension för återstående tid ges enligt artikeln från vart och ett av länderna en relativ andel beräknad utgående från försäkrings- eller bosättningsperioderna. Artikel 11 talar om övergångsbestämmelser gällande vissa perioder före år 1994, för vilka en person intjänat pension etc.

 

Eftersom jag själv sittter i lagutskottet förmodar jag att vi kommer att begära utlåtande av social- och miljöutskottet när det gäller denna framställning och jag tycker då också att det är viktigt att man ser över konsekvenserna i bl.a. pensionsfrågan, som berörs i artiklarna.

 

Orsaken till att denna fråga är så angelägen för socialdemokraterna är att vi under tidigare diskussioner i den här frågan också har berört den väsentliga frågan som berör återflyttade ålänningars dubbelbeskattning av den svenska delen av pensionen som lyfts i Sverige, där bl.a. Ole Norrback konstaterar i sin rapport om nordbornas rättigheter att ”En finländare bosatt i Finland som får sin pension från både Sverige och Finland betalar först svensk skatt på pensionen från Sverige, därefter betalas skatt i Finland på den finska pensionen, varvid den totala summan av bägge pensionerna tas till utgångspunkt för skatteprocenten, vilket höjer slutskatten. Därtill läggs i Finland separat socialskyddsavgift, medan den avgiften ingår i skatten i Sverige.”

 

Detta är en angelägen fråga och jag skulle vilja veta huruvida något i den här framställningen kan ge svar och tangera just den här frågan. Därför tycker jag att det är angeläget att landskapsstyrelsen har synpunkter i den här frågan. När man läser framställningen framgår det faktiskt vilka instanser som har gett sitt utlåtande om konventionen, och där nämns Ålands landskapsstyrelse. Det skulle vara viktigt att i det här ärendet få veta: Vad har Ålands landskapsstyrelse skrivit i sitt utlåtande beträffande den här konventionen?

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag hör till dem som gärna ser att det blir en möjlighet för social- och miljöutskottet att få ge ett utlåtande till lagutskottet som framkom av ltl Christian Beijar att eventuellt kommer att göras. Just pensionsfrågan är en fråga som engagerar alla partier, inte enbart socialdemokraterna, så det här är en konvention som jag tycker att vi kan lägga lite mera arbete på än vi kanske gör som regel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

De ålänningar som lyfter en delpension från Sverige är rätt många. Det är också rätt många finlandssvenskar som är i samma situation och det är ännu fler om man tänker på de finskspråkiga som har jobbat i Sverige och sedan återflyttat till Finland och avslutat sin yrkeskarriär i Finland eller motsvarande här på Åland. De berörs alla av den s.k. pensionsproblematiken som ltl Christian Beijar beskrev.

 

Det råder naturligtvis delade meningar om det är fråga om en dubbelbeskattning eler inte, men pensionärerna upplever det väldigt negativt och det förekommer t.o.m. – som jag tror att de flesta av er känner till – att många helt enkelt inte tar sin pension till Finland utan den kommer in på något bankkonto i Sverige och så åker man och hämtar den. ”Dubbelbeskattningen” upplevs så kraftigt att det finns sådana som t.o.m. överväger att inte flytta hem innan de har fått sin slutliga pension i Sverige eftersom det är ekonomiskt så pass negativt för dem. Det här är illa med tanke på kampanjen om att ålänningar skall flytta hem. Det gäller ofta yngre människor som inte har så lång yrkeskarriär och är mitt uppe i livet och tänker naturligtvis inte på pensionen som man gör när man blir lite äldre. Den här frågan är oerhört viktig för många enskilda ålänningar och det är sist och slutligen ändå en finländsk fråga som måste lösas med skattemyndigheterna och regeringen i Finland, men man kan i hög grad söka argument för varför en förändring skall ske just i den nordiska överenskommelsen eftersom nordborna upplever att det inte skall finnas gränser av det här slaget mellan de olika länderna.

 

Det som hör till problematiken är ytterligare det att när den svenska pensionen skall falla ut sker det ofta med en lång fördröjning. Det betyder att pensionstagaren ofta retroaktivt får ta emot ett pensionsbelopp som gör att skatten blir mycket hög. Detta upplevs naturligtvis också som väldigt bestraffande av dem som har jobbat och äntligen ser fram emot att gå i pension och lyfta den pension som de har införtjänat i Sverige. Det här beror på att svenska och finländska myndigheter måste koordinera den byråkrati som krävs för att pensionen skall falla ut. Det arbetet tar alldeles för lång tid. Det kan t.o.m. ta år innan det är genomfört.

 

Fru talman!

Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen så att vi får höra landskapsstyrelsens inställning till konventionen plus vad som har hänt sedan sist. Under den förra landskapsstyrelsen jobbade dåvarande vicelantrådet och ”tillika”, som det brukar heta här i lagtinget, samarbetsministern för Åland i Nordiska rådet Olof Erland ganska mycket den här frågan och den blev ändå politiskt ganska klarlagd i det förra lagtinget och landskapsstyrelsen. Om inte någonting har hänt så kanske det ändå skulle vara viktigt med en uppdatering var landskapsstyrelsen står och vad man tänker göra i den här frågan, om man överhuvudtaget tänker göra någonting.

 

Men i det här skedet, fru talman, föreslår jag att ärendet bordläggs till måndagen den 19.1.

 

Ltl Christian Beijar: Fru talman! Jag ber att få understöda bordläggningen.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 19.1 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 19.1.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till tredje tilläggsbudget för år 2003. (FR 5/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Strand:

Fru talman!

Den tredje tilläggsbudgeten för 2003 är en s.k. städbudget. I budgeten upptas intäkter om totalt 2,7 miljoner euro.

 

Intäkterna består av bl.a. återbetalning av lån, dividendinkomster, en ökning av avräkningsbeloppet och diverse andra inkomster, bl.a. ett arv som föreslås överfört till en fond för Gullåsens framtida utvidgning och långvårdsavdelning.

 

Utgifterna är totalt 723.000 euro, vilket betyder att andra tilläggsbudgeten ger ett överskott om 1,98 miljoner euro och används för att minska budgetunderskottet för 2003.

 

Tittar man på de största utgiftsposterna i tilläggsbudgeten: anslag för sjötrafiken, kollektivtrafiken, täckande av kreditförluster, så kan man konstatera att dessa hänför sig till tidigare politiska beslut, fattade under år 2003, och när det gäller kreditförlusterna ännu längre tillbaka. En annan stor post är 86.000 euro till pensioner, vilket är ett resultat av att antalet pensionstagare ökat, inte minst lagtingspensionerna för tidigare lagtingsmän.

 

Tillägget för sjötrafiken består av lönekostnader på grund av tidigare beslut om turlistor som inte har varit i paritet med de ramar som har funnits i ordinarie budget. Där finns också långtidssjukskrivningar samt diverse andra mindre kostnader.

 

När det gäller anslaget till kollektivtrafiken justerades kilometerersättningen under året, också det ett politiskt beslut. Turerna till Kyrkby högstadieskola utökades på grund av trafiksäkerhetsskäl. Därtill ingår en avskrivning av en fordran om 34.000 euro gällande trafiken Mariehamn – Berghamn uppkommen år 2000.

 

I budgeten finns också ett äskande för ÅHS där man inom ramen för tidigare beviljat anslag vill göra en omdisponering och vill ha medel för anskaffande av ett radiologiskt informationssystem.

 

Jag tänker inte hålla några stora politiska linjetal i samband med den här städbudgeten, men till sist vill jag nämna om bevillningsfullmakten för räntestöd till bostadsproduktion. Den utökas för att alla som har sökt under 2003 skall behandlas lika enligt det regelverk som är taget av landskapsstyrelsen och det budgetbeslut som fanns för 2003.

 

Med denna korta presentation vill jag överlämna budgeten till lagtinget.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Tilläggsbudgeten som är en städbudget och handlar om tidigare saker ger mig ändå anledning att ta upp kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är ingen billig historia för landskapsstyrelsen och för oss och det är jättebra att det finns en bra och regelbunden turlista på dagtid. Det är nämligen många på landsbygden som är jätteberoende av busstrafiken och att ta sig till och från stan just med buss. Men varje gång det görs någon utredning så är det samma svar: ungdomar vill ha kvällsturer.

 

Jag gick till Ålandstrafiken i dag och frågade efter en turlista. Det var ytterst få turer efter 17.05. Det enda man kan göra är att ta sig från Åland men inte t.ex. mot Lumparland eller Sund. Det är alltså jättesvårt efter kl. 17.

 

Vi har ungdomar som går på musikinstitutet, tränar idrott i någon av Mariehamns hallar: ishockey i Islandia, redskapsgymnastik i Bollhalla, innebandy i Baltichallen. Listan kan göras lång och jag är helt övertygad om att det är ungdomar som vill gå på någonting av dessa saker men inte har någon möjlighet till det. Det kan vara ungdomar till ensamstående föräldrar som har fler barn hemma, föräldrarna kan inte skjutsa, föräldrar som jobbar skiftesarbete och inte är hemma kan skjutsa, sedan finns det faktiskt föräldrar som inte har bil.

 

Just för våra åländska ungdomar skulle det vara bra om man i framtiden, när vi betalar sådana summor till bussbolagen, också börjar se på möjligheterna att åka från stan kvällstid. Tänk på de stackars föräldrar som kommer och 45 minuter senare tvingas skjutsa in till Mariehamn till en träning, körövning osv. Det här bör vi beakta när vi tittar på turlistan.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Winé var inne på kollektivtrafiken och kvällstrafik. Under min tid i landskapsstyrelsen jobbades det och funderades mycket på kvällstrafik. Det är lätt att tycka att vi skall ha trafik på kvällar och nätter, men problemet är så enkelt att det är ingen som vill åka kvällstrafik. Man har provat flera gånger på försök och det är tre-fem personer i en 60 personers buss, så det tycker vi att inte är ekonomiskt försvarbart. Därför finns det ingen kvällstrafik. Den dagen det finns behov finns det också kvällstrafik, det är jag övertygad om.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag kan berätta att de få gånger jag har åkt buss har det varit fyra-fem passagerare även på dagtid. Då finns det risk att den läggs ner även dagtid, så det tycker jag inte är den rätta motiveringen. Jag tror att börjar man så kanske också det kommer, för det är ändå inte så mycket folk som åker på dagtid och jag tror att det också kan öka på kvällstid om man sätter igång en tur. Är det inte så att man säger att man skall ha nära hem och då skall man väl också försöka hjälpa dem på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Av någon märklig anledning kommer jag som ltl Göte Winé in på precis samma sak, nämligen kollektivtrafiken. Jag måste säga att jag tycker att de skrivningar som fanns i ordinarie budgeten för 2003 inte kan vara tillräckliga för att motivera de kostnadshöjningar på 371.000 euro som vi de facto har från 2002 till 2003. Det måste finnas mera förklaringar. Min frågeställning är strikt: Vad är det för avgörande förbättringar som har skett i kollektivtrafiken eftersom kostnadsbilden ser ut som den gör? Den kan inte dikteras av inflationsjusteringar i varje fall. Det är ett som är helt säkert. Lite utförligare förklaringar på den punkten tycker jag skulle vara på sin plats.

 

Landskapsstyrelsen har i åratal haft den stora vänligheten att finansiera kollektivtrafiken för 15 kommuner men inte för 16. Vilka är de juridiska hinder som gör det omöjligt för landskapsstyrelsen att också till någon del kunna likabehandla skattebetalarna i Mariehamns stad och ge stadsbussen bidrag? Det synes fullständigt omöjligt, även om vännen Runar Karlsson en gång i tiden lät undsläppa sig ett halft löfte om att detta nog skulle kunna tillgodoses det också. Nu är den tiden förbi och nu är det nya kvastar som sopar, men jag måste verkligen säga att vi har ett landskapsandelssystem som är till för att utjämna betalningsförmåga och ansvarsfrågor mellan våra kommuner. Vi har också ett EU-system som mer eller mindre förhindrar staden från att komma i åtnjutande av olika EU-stödformer. Vi kan inte i det oändliga hålla på och dränera Mariehamns stad på det ena efter det andra. Jag tycker att någon sorts likabehandlingsprincip här vad gäller kollektivtrafiken vore på sin plats så att också skattebetalarna i landskapets motor Mariehamns stad någon gång skulle kunna få känna att de också finns med inom självstyrelsens system.

 

Jag har en fråga till: Är det nu så att landskapsstyrelsen äntligen har kommit därhän, när vi är inne på kollektivtrafiken, att de frågeställningar som tidigare var så intimt förknippade med varandra, nämligen att det skulle krävas linjetrafiktillstånd för att man skulle få bedriva chartertrafik? Det var ett absolut axiom, en absolut förutsättning. Är det nu äntligen så att man har kommit därhän att linjetrafiktillstånd icke längre är en förutsättning för att få bedriva chartertrafik, vilket EU har krävt? Jag vill ha svar på de här frågorna. Som ett förtydligande kan jag säga att kollektivtrafiken i Mariehamn kostar ca 450.000 euro per år och den står skattebetalarna till 100 procent för i Mariehamns stad.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf hade några frågor som riktade sig till landskapsstyrelsen, men i och med att jag jobbade med dessa frågor och det kanske är mitt fel att de här siffrorna finns här avser jag att svara på de frågorna. En fråga var varför kollektivtrafiken har ökat med över 370.000 euro på ett år. Det stämmer inte, utan det beror på att man förändrade avgiftssystemet för de skolor som använder kollektivtrafiken till sin skolskjuts; man sänkte avgifterna för kommunerna och landskapet påtog sig mera kostnader. Förut var det så att man hade en betydligt högre avgift för eleverna än för den vanliga passageraren. Det var ett gammalt konstigt system som antagligen härrör från det gamla ekonomiska systemet. Nu är det samma kostnader om en elev åker till skolan eller om en vuxen åker till sin arbetsplats. Kilometerstödet till bussbolagen ökar i och med att bussbolagen får behålla skolavgifterna. Jag vet inte om jag har förklarat tillräckligt tydligt, men jag försöker göra så gott jag kan. Det betyder ingen kostnadsökning för samhället i stort utan det är en större fördelning på landskapet.

 

När det gäller frågan om linjetillstånd är det bara att läsa i årets budget, där det står att man skall rätta till problemet. Ltl Wiklöf har alldeles rätt att det är fel. När det gäller kostnadsökningar för landskapet och minskningar för skolorna finns det förklarat i fjolårets budget hur det är upplagt.

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är väl naturligt att landskapets andelar stiger om kommunernas minskar, om det skall vara balans, så mera komplicerat än så var väl inte det. Men jag tycker att kostnaden är väldigt stor och då undrar man om det är några andra förmåner, favörer eller förbättringar som på något sätt har inträtt. Jag är absolut en förespråkare för kollektivtrafiken. Jag vill att den skall vara bra, men jag skulle vilja veta om det ligger mera saker till grund för kostnadshöjningarna än bara det som var aviserat i budgeten för 2003, dem har jag nog läst.

 

Den avgörande frågan på slutet fick jag inget svar på: Vilka juridiska hinder föreligger för att också Mariehamns stad eventuellt kunde komma i åtnjutande av någon support någon gång på det här området från landskapsstyrelsen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

 Att få kollektivtrafiken att fungera är ingen lätt uppgift, varken i staden eller på övriga Åland. Staden har trots svårigheterna med att få kollektivtrafiken att fungera beslutat för kanske fem år sedan att i stället för att dra in turer och höja avgifter att drastiskt öka och förbättra kollektivtrafiken i staden och lyfta bort avgiften. Det gjordes först under en försöksperiod och plötsligt kunde vi se att resandeantalet ökade mycket. I dag upplevs trafiken som väldigt viktig och den nyttjas speciellt men inte enbart av skolungdomar. Om man tänker på den förklaring som ltl Runar Karlsson kom med att den subvention, som ges till bussbolagen som trafikerar på landsbygden, den kommer sig av att man på sätt och vis från landskapsstyrelsen tar över en del av kostnaderna som kommunerna har för skolskjutsarna, så tycker jag nog att man här måste hitta en modell där skolungdomar i Mariehamn som nyttjar Mariehamnstrafiken skall räknas in och att staden kan kompenseras i någon form för att vi ordnar vad man kunde kalla skolskjuts för skolelever via den allmänna busstrafiken i staden. Bussen har blivit så populär att man förstås vill ha flera turer och så är det väl överallt att det är turtätheten som avgör hur bussarna används. När ltl Runar Karlsson säger att det inte finns något behov på kvällarna på landsbygden så tror jag att man måste se på det långsiktigt. Det är två faktorer som avgör om det skall ske en utökning av resenärerna: det ena är att trafiken är tillräckligt utbyggd och det andra är att man ger den tillräckligt lång tid för att de som har möjlighet och intresse att nyttja den får in tidtabellen och hela kollektivtrafiken i sitt vardagliga tänkande. Det är så att de flesta av oss överhuvudtaget inte tänker oss att vi skall använda kollektivtrafiken utan det är de som inte har något annat alternativ som intresserar sig för trafiken. Men det experiment som vi har gjort i Mariehamn och som nu tydligen blir permanent visar att med tillräcklig och god information, så visst nyttjas kollektivtrafiken och därför tror jag inte heller riktigt på förklaringen att det inte finns något behov, utan det är fråga om att bygga upp en service som kan användas av dem som har nytta av den.

 

Till syvende och sist vill jag säga att visst är mariehamnarna förfördelade i fråga om de här pengarna och om man inte hittar någon annan modell tycker jag att utskottet skulle se på frågan om skolelever i Mariehamn som använder kollektivtrafiken. Vi försöker i Mariehamn också utveckla trafiken som ett alternativ till Färdtjänst. Det är förstås så att villkoren i staden och på landsbygden är helt olika. Mariehamn är egentligen idealiskt för det är så litet och så packat för att just utveckla kollektivtrafiken och det är helt andra villkor för landsbygden, men det borde vara en utmaning att försöka lösa problemet och skapa bättre service för dessa 6 miljoner mark än vad man nu kan erbjuda i dag.

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

På landsbygden är det så att sträckorna från 0-2,5 kilometer står inte kommunerna för och då får barnen som har just de kilometrarna ta sig till skolan på föräldrarnas omsorg. Hur är det egentligen i staden? De flesta har ändå där skolorna på så pass nära håll, så hur ofta blir det en sträcka på över 2,5 kilometer. Skolskjutsarna som subventioneras på landsbygden är de långa högstadieresorna som från min hemkommun Lumparland är 36 kilometer, så det är en helt annan sak. Det skulle vara intressant att veta hur många elever i staden som har så långt till skolan.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Som jag sade är villkoren helt annorlunda i Mariehamn och på övriga Åland och det går säkert inte att jämföra så där direkt av. Det var därför jag sade att det här är en modell att utgå från; om man alltså har den politiska viljan och önskemålet att stadens skattebetalare också skulle få ta del av stödet, så kunde man kanske se just på frågan om skolelever som använder bussen i staden. Det beror på var de går i skola, var de bor och det där kan man säkert sitta och räkna ut, men inte tycker jag att det egentligen är det centrala utan det är det att Mariehamn också borde få del av pengarna. Om man jämför med riket, så inte är det bara landsbygdskommuner som får stöd för kollektivtrafiken, utan nog är det också kollektivtrafik i städerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2003-2004 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 8/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar.

 

I detaljbehandlingen föreläggs det i presidentens framställning ingående lagförslaget för lagtingets godkännande i andra behandling.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets godkännande. Lagtinget har för sin del i andra behandling godkänt det i presidentens framställning ingående lagförslaget.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning nr 4/2003-2004 angående talmannens representationsersättning. (TMK 4/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 19.1.

 

 

Ltl Anders Erikssons enkla fråga angående kurser i de svenska allmänna material- och arbetsbeskrivningarna för byggnadsarbeten. (EF 3/2003-2004).

Ltl Anders Erikssons enkla fråga angående utnämningen av rektor för Högskolan på Åland. (EF 4/2003-2004).

 

Svar på frågorna skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågorna. Kan frågorna inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 19.1. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.40).

 

 

 

Originalfil