Plenum den 14 november 2008 kl. 9.30

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum fredagen den 14 november 2008 kl. 9.30

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulla-Britt Dahl, ltl Anders Eriksson, ltl Roger Jansson och ltl Jan Salmén)

Ltl Ulla-Britt Dahl, ltl Roger Jansson och ltl Jan Salmén infann sig efter uppropet.

 

26 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anders Eriksson på grund av tjänsteresa.

 

Från salen: Tjänsteresa? Är han på tjänsteresa?

Föredras för remiss, fortsatt behandling

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland år 2009. (FR 1/2008-2009 jämte finansmotionerna 1-68/2008-2009).

Föredras, fortsatt behandling

Landskapsregeringens meddelande angående resurs- och behovsplan för landskapet Åland. (M 1/2008-2009).

Lagtinget har beslutat att gemensam diskussion skall hållas om de båda ärendena som ansluter sig till varandra. Diskussion.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Under det här kapitlet finns ÅSUB och jag skulle vilja passa på att ge beröm åt den myndigheten. Jag tycker att ÅSUB levererar mycket bra rapporter och utredningar och jag är ganska stimulerad av att läsa den typen av texter och tycker att jag ofta riktigt kan njuta av att någon har gått mera på djupet i fråga om samhällsföreteelser och inte bara tyckt till. De här rapporterna kanske inte utnyttjas tillräckligt. De är inte så populära. Den utredning som ändå har haft den största genomslagskraften är den som handlar om den relativa fattigdomen på Åland som visar att hela 13 % av hushållen lever under den relativa fattigdomsgränsen. Den har satt igång många politiska diskussioner. Framförallt har vi försökt att förstärka ekonomin och situationen för de pensionärer som har det allra sämst ställt. Tyvärr, tillsvidare inte med någon större framgång.

Nu föreslår regeringen att vi skall höja TV licensen. Det har många av denna grupps representanter reagerat starkt på. De tycker att de inte får några förbättringar egentligen men 20 euro mer i månaden är ytterligare en avgiftsförhöjning som märks när alla de andra läggs till. Nu planerar regeringen att höja TV licensen vilket är mycket oroväckande just ur det här perspektivet. Vi föreslår att man skulle höja med endast 10 euro i år så får man se hur saken gestaltar sig nästa år. Det finns sådana här, som har föreslagit ingen höjning alls och det är säkert det bästa, men det finns ändå behov av en viss justering av avgiften för att hålla intäkterna på en någorlunda lika nivå.

Ålands radio och tv har redan diskuterats ganska mycket och det är en ständigt återkommande diskussion här. De som har makten skall vanligtvis göra ett nytt etermediaprogram. Det brukar vara det stående svaret när det gäller frågor om Ålands radio och tv. Det har gjorts flera program i vilka det ingår konkreta förslag men nästan inga av dem har någonsin blivit förverkligade. Det som man måste komma ihåg, är att Ålands radio och tv är ett programbolag. Det skall alltså producera program, radio- och TV-program och det är deras huvudsakliga uppgift. Men på Åland, vilket inte mera förekommer åtminstone i västvärlden där marknadsekonomi är rådande, äger Ålands radio och tv sitt sändningsnätverk. Det är ungefär som med eldistribution och ägande av elnätet. De har man separerat numera men på Åland är det fortfarande så att Ålands radio och tv äger hela Smedsbölesändaren och det som hör till den. Detta borde separeras. Det stående svaret är, "att det blir så besvärligt för då får vi två bolag." Det kan inte vara det argument som är avgörande. Nu har vi också på Åland flera privata mediaföretag som skulle vilja utnyttja sändarnätet. Det snedvrider konkurrensen när public servicebolaget skall förhandla med sina konkurrenter om utnyttjandet av det här nätet. Nu är det dags för lagtinget att slå knytnäven i bordet i den här frågan och se till att den här frågan löses på ett tidsenligt sätt. Det finns en del andra frågor som gäller bolaget som borde göras på ett annat sätt.

Vi har diskuterat den färiska modellen vad gäller uppbörden. Om jag har läst budgeten rätt kostar uppbörden 75 000 för de här avgifterna. På Färöarna har man ett sådant sätt att man skickar ut inbetalningsgiron till alla hushåll och de som inte betalar har bevisbördan att säga att jag har ingen tv och det kan då kontrollers. Hos oss skall vi hålla på och bära upp avgiften. Det är dags för lagtinget att ta bort de här pengarna och se till att det här sköts på ett modernt och effektivt sätt. Detta är två viktiga saker som man borde göra ifråga om Ålands radio och tv. Sedan finns den eviga frågan om det skall betalas över skatt eller licens. Med dagens ekonomi så betyder det att det blir ännu svårare att få ihop ekonomin under de kommande åren om man tänker krasst på saken. Det är inte det som är meningen med licensfinansieringen utan licensfinansieringen utgår ifrån att public servicebolaget är lyssnarnas bolag. Det är inte landskapets bolag. Det är bara vi som administrerar det. Vi har något fall där man ser att det har gått galet när landskapsregeringen skall börja ge pengar och förhandla med radion om att vissa program på det sättet skulle produceras. Det är inte så det skall gå till. Ja, herr talman det var mina 7 minuter.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! ltl Barbro Sundback föreslår i finansmotionen att höjningen skall sänkas från 20 euro till 10 euro. Landskapsregeringen har fått ta del av Ålands radio och tv ekonomiska situation och den var så kritisk att man redan var inne på att nöta på eget friskt kapital. Det kunde ha lett till svåra konsekvenser, kanske t.o.m. permitteringar och indragningar och klart minskande av sändningstider. Vi har gjort en indexhöjning sedan 2002 och det är det enda vi har gjort och det motsvarar dessa summor. Vi kan också nämna att i fastlandet och Sverige har man per automatik en indexhöjning per år. I Sverige har man två procent och i Finland har man konsumentindex plus en procent. Det här är bara att uppdatera verksamheten på samma nivå hos oss. Som jag tidigare har sagt är detta ett sätt att kunna fortsätta verksamheten och övervintra och med den här gruppen som får se på de problemställningar som ledamoten Sundback har tagit upp.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag känner argumentationen. Det är det enklaste sättet att argumentera för en höjd avgift. Nu tror jag nog att det finns synpunkter på hur de här programmen produceras. Man måste komma ihåg att under de senaste tio åren har tekniken på det här området förändrats kollosalt mycket och redaktörernas arbete har också förändrats mycket utgående ifrån den teknik man har idag. Man har precis samma utrymmen som man hade förut. Det skulle vara en långsiktig strukturförbättring, jättestora studiorum där det inte sitter så många människor. Det sker ingen, tycker jag, genomlysning av verksamheten för att man skulle anpassa den till den nya tekniken och också kanske jobba på ett annat sätt. Det här är svårt.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Ledamot Sundback sade att det här är svårt och det är det. Vi är medvetna om teknikförändringarna. De tekniska lösningarna skall radio och tv själva komma fram till, vi har inte den kompetensen. Vi har ett bolag med förvaltningsråd och styrelse och via dessa deltar vi i arbetet. Sundback nämnde i sitt första anförande om det etermediapolitiska programmet, det skall vi också se över. Det nuvarande är från 2003, om jag minns rätt, och det svarar utbildningsavdelningen för. Beträffande avgifterna som nämndes kan landskapsregeringen enligt gällande lagstiftning avstå från att indriva avgiften om det finns speciellt socialt eller ömmande fall. Möjligheten föreligger även med gällande regelverk. Avslutningsvis kan jag nämna att socialdemokraternas representanter i styrelse och förvaltningsråd har varit för en höjning.

Ltl Barbro Sundback, replik: Styrelsen?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik: Förvaltningsrådet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det sista stämmer inte. Jag tror att det är viktigt att man håller sig på ett principiellt plan. Om man nu tittar på vad som har skett med de public service bolag vi har i Sverige och Finland är det våldsamma omstruktureringar som har gjorts. Jag känner inte till i detalj, men jag har på känn att något sådant inte sker på vår radio. Nog finns det skäl att diskutera annat än lösa radions framtids utmaningar med automatiska indexjusteringar av avgiften. Det skall bli intressant att se vad det här etermediaprogrammet skall innehålla. Om det är dessa synpunkter som råder i landskapsregeringen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag håller med ledamot Sundback om masten, att man bör göra det möjligt för alla att sända på den här masten på lika villkor. Det är intressant om man kunde effektivisera uppbörden om man skall behålla den som licens på det sättet som man har nu. Det färöiska exemplet är väldigt intressant. Jag hoppas att det etermediapolitiska programmet snabbt kommer fram och där bör dessa saker klargöras.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det behövs inget nytt etermediapolitiskt program för det. Det finns två stycken där lagtinget har tagit ställning i de här frågorna. Om ltl Torbjörn Eliasson vill få något beslut i det här lagtinget är det bara att plocka fram de programmen i finansutskottet och besluta att nu skiljer vi på dessa två funktionerna. Nu skall uppbörden göras på ett annat sätt. Det här oändliga utredandet och våndan att fatta beslut som gör förändringar, det är det som kostar det här landskapet mest.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jo, det kan vi säkert göra men nu ser jag fram emot att vi får det här programmet snabbt och att man tar upp alla frågor som har att göra med det här så att vi får en total bild att ta hänsyn till.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag vill i så fall att utskottets ordförande sätter en tidsram i betänkandet. Skall vi ännu en gång komma fram till, det blir åtminstone tredje gången, till precis dessa två saker. Uppbörden måste ske på ett effektivare sätt. Programbolaget och Smedsbölesändaren skall separeras. Om utskottets ordförande måste vänta på ännu en utredning som säger det, då måste vi ha en tidsram. Annars är det parodiskt att det skall utredas en gång till när det finns två sådana utredningar som säger det redan. Det är ledningen för Ålands radio och tv som inte vill ha separationen. Det ligger i deras intresse att ha det här monopolet.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman! Jag kommer i centerns anförande att beröra två saker. Det ena är radio- och TV-verksamheten. Det andra är vindkraften och vindkraftens utvecklingsmöjligheter på Åland. Centern säger så här, vi vill ha en public service kanal. En public service kanal som är så fri som möjligt att politikerna med sina långa fingrar inte har möjlighet att peta, rusta och reda och eventuellt styra upp verksamheten. Det som också är viktigt för oss är att de sju nationella kanaler vi har sänder på svenska. Av gammal hävd, får man säga, har man valt att använda en av kanalerna att sända ut radio Suomi. Jag har ingenting personligen emot Radio Suomi eller finska språket, men jag anser att på det enspråkigt svenska Åland skall kanalerna sända på svenska. Man har tidigare hävdat att man av säkerhetsskäl måste använda kanalen till det. Det stämmer inte längre. Vi tycker också att det är viktigt, som tidigare anförts att man skiljer på produktion och distribution. Det är viktigt för hela Åland att alla har möjlighet att ta del av det programutbud som presenteras. Inte bara public service radio utan också även av de kommersiella kanalerna. Jag tycker att det var intressant igår när ledamoten Olof Erland lyfte fram att man kanske borde sälja ut delar av public service radions tid, ca 20 procent nämndes. För min och centerns del är vi beredda att låta marknadskrafterna ta hand om en av dessa sju kanaler som täcker hela Åland, med ett tydligt uppdrag vad som skall sändas. Skall det sändas nyheter i så fall hur ofta o.s.v.?

Det som också är viktigt för Ålands radio och tv är att skall man kunna bedriva en verksamhet effektivt och framgångsrikt måste man veta vad man har för inkomster. Man måste också veta vilka utgifter man har. Man måste helt enkelt inse att den verksamhet man har måste styras av inkomsterna man får. Det känns inte bra att gå ut och höja radiolicensen. Vi vet från RUAB:s undersökning att de flesta lyssnare är äldre och vi vet också att det många av våra äldre som har det svårt i samhället. Från centerns sida har vi inte varit väldigt positiva till höjningen av radio- och tv licensen, men i dagsläget så vi inga andra möjligheter. Däremot hoppas jag att det är sista gången vi skall behöva ha det så här.

Vad gäller ledningen av själva bolaget, känns organisationsformen gammalmodig. Vi har ett förvaltningsråd, en styrelse och en vd. Även organisationsformen bör ses över och man bör fundera på om det räcker med en styrelse och ge styrelsen ett tydligare uppdrag vad de skall göra. Allt det som vi vill, hoppas vi att vi inkommande år skall få se även delvis verkställt utgående från det etermediapolitiska programmet och från det resultat som den arbetsgrupp kommer fram till som nu tittar på Ålands radio och tv. Vi se fram emot det arbetet och vi kommer att ta en aktiv del i det.

När det gäller vindkraften tycker vi att den är bra. Vi har en vision om ett grönt Åland. I dagsläget är vindkraften det enda realistiska alternativet för att trygga elförsörjningen. Vi vet idag att vindkraften står för 17-20 procent av det totala energibehovet. Vi vet att med den planerade vindkraftsparken i Eckerö om sex vindkraftverk, kommer kapaciteten att öka ytterligare 18-20 procent, alltså sammantaget 40-42 procent. Om alla planerade vindkraftverk förverkligas är försörjningsbehovet täckt till ca 70 procent. Det tycker vi är bra. I dagsläget finns inga andra alternativ. Vi kommer att stöda de skrivningar som finns i budgeten. Man kan ifrågasätta om man skall gå in och stöda vindkraften nu? Skall vi låta marknadskrafterna råda här? Det är möjligt att marknadskrafterna på sikt reder ut den här situationen men vi har inte den tiden just nu. Vi har ett klimathot ett miljöhot som hänger över oss, vi kan gilla det eller vi kan inte gilla det, men så är verkligheten. Miljön blir allt viktigare för alla och därför kommer vi att stöda de satsningar som görs på vindkraftverk.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag ifrågasätter inte lagtingsledamot Thörnroos eller centerns vilja att stöda vindkraften. Där står vi sida vid sida för att fortsätta utvecklingen. Som vi vet, är läget sådant idag att skall man gå vidare med vindkraften måste ett visst stöd till från samhällets sida. Det som inte är bra är det skrivningar som finns i budgeten om villkoren för de här stöden. Det är inte attraktivt som det är utformat i budgeten. Jag hoppas att jag har centerns stöd att i finansutskottet se över villkoren för dessa stöd så att de blir ett sådant stöd som gör att vindkraftens utbyggnad går vidare.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Självklart skall finansutskottet titta på den här biten och fundera över om detta blev det optimala eller inte? Vi skall också komma ihåg att vi har en problematik genom att vi inte har behörigheten för utsläppsrättigheter utan att vi, så att säga ingår i rikets kvot. Det här är ingen lätt fråga. Det gäller också att stöda vindkraften på ett sådant sätt att det ligger i paritet med de EU-direktiv som finns vad gäller stöd för förnyelsebar energi.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är detta ett sunt sätt att stöda vindkraftssatsningar på, eftersom stödet fasas ut om lönsamheten ökar och om situationen ändrar och framför allt om det kommer något annat system för att hjälpa till såsom inmatningstariffer eller gröna certifikat o.s.v. Där uppmanar jag ltl Veronica Thörnroos som jag känner som en politiker som brukar sätta sig in noggrant i frågorna, att sätta sig in i det här systemet med inmatningstariffer och ta ställning till huruvida vi skall ge oss i "klinch" med det finska systemet eller om vi borde ha ett eget här på Åland. Det kommer att bli en viktig energipolitisk fråga.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det är sant att det är en viktig energipolitisk fråga och jag har också tagit del av systemet med inmatningstariffer och övriga system som gäller i Europa. Men om vi diskuterar behörighetsöverföring mellan riket och Åland tror jag att de planerade vindkraftverken kommer att få vänta avsevärt mycket längre. Jag tror att vi måste vara pragmatiska här och gå in och stöda på det vis vi kan så att vi får igång projekten. Det är viktigt. Inte bara för Åland utan även för hela världen, faktiskt. Tack!

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Först vill jag tala om radio och tv. Under många år var det ganska ojämn fördelning av kontrollerna och det fanns stora möjligheter, om vi säger så här, att lyssna på radio utan tv-licens. Där har vi ett problem. Det är kopplat till tv innehav och inte till radio innehav. För några år sedan beslöt landskapsregeringen att anlita posten för uppbörden. Det blev en kombination av postdistribution av licensinbetalningskorten och en kontroll. Posten kostar 75 000, kontrollanten kostar 30 000. Det är inte ett effektivt system, men den här landskapsregeringen, så vitt jag förstår, har inte kunnat ända på det. Men måste naturligtvis göra det och antagligen fristående från det mediapolitiska programmet. Det är alltså ineffektivt. Jag skulle föreslå att man tar den här diskussionen ordentligt nu och tar avgiften via skatten av många olika skäl. Det är i och för sig riktigt som någon sade här i högtalarna för en stund sedan, att det är lyssnarnas program. Inte är det landskapet som lyssnar och tittar utan det är lyssnarna. Precis som landskapet upprätthåller vägar för trafikanterna, där det kör och utnyttjar vägarna, så kan man säga att alla lyssnar på radio och de flesta tittar på tv. Man kan ta det via skatten men baserat på en lag där man lägger undan ett belopp under en överskådlig tid där man har indexregleringar m.m. för att få oberoendet från polisk påverkan. När det gäller vägar betalas de via skatten men där är det i högsta grad en politisk fråga hur vägsträckningarna görs och planeras medan media är en annan sak. Den bygger på en storts frihetsprincip. Där tycker jag att finansutskottet kan, om man vill, säga klart och tydligt vad som skall göras men jag förutsätter att landskapsregeringen går vidare med de här frågorna. Ltl Veronica Thörnroos nämnde beträffande mediapolitiken det här med public service och en uppdelning av olika kanaler. Det jag har talat för är principen, eftersom det blir allt mer vanlig att man har privata produktionsbolag och upphandlar program. Det görs i Sveriges radios P1 som är i princip en public service kanal. Där köper man in också väldigt dåliga program, tycker jag men det är en annan sak hur man ställer kvalitetskraven. Det här med mediapolitiska program är ingen lätt fråga men de behöver förnyas. Det har landskapsregeringen enats kring.

Herr talman! När det gäller vindkraften vet jag inte hur man skall uttrycka det men jag skulle uppmana finansutskottet att se på andra tilläggsbudget från 2003. Det var den tilläggsbudgeten som lade fram principerna för att utnyttja Båtskären. Det var ett avgörande steg i energipolitiken för Åland där vindkraften skulle expandera radikalt och där man i avvaktan på en rikskabel också satsade på gasturbiner som reservkraft. Där har saker och ting missuppfattats väldigt mycket. Också här i lagtinget var det en ledamot som sade att satsningen i Tingsbacka var ett misslyckande. Ja, det kan man säga det fanns inte så många alternativ just då. Det var dåliga tider och utgångspunkten var att gasturbinerna har ett marknadsvärde också när de inte kommer att behövas d.v.s. när rikskabeln kommer. Vi har haft reservkraft från år 2004 och säkert några år till. Det som var det viktiga med det beslutet, den principiella strategin 2003 var att vindkraften skulle byggas ut i parker, i princip havsparker där det är möjligt och det är Båtskären. Nu är inte ltl Jörgen Strand här men han förde igår ett resonemang som jag omfattar. Det vill säga att Båtskärsverken byggdes utan subventioner. Idag planerar man att bygga inomskärs mer eller mindre, vilket var emot de principer som lagtinget tog 2003 och man begär subventioner för detta för att det är sämre vindförhållanden. Nu skall inte jag raljera om det här, även om jag kanske gör det när jag säger att man kan bygga vindkraftverk i staden och säga att vindförhållandena är så dåliga att nu får landskapet betala 100 procent, för att uttrycka det på modernt språk: Men hallå! Man ger subventioner till vindkraftverk för att vindförhållandena är dåliga, då måste man väl vända på det och säga att man bygger där vindförhållandena är bra. Visst kan man diskutera finansieringshjälp om man har en strategi för vindkraften, men jag håller helt med ledamoten Strand i det här fallet. Man behöver inte säga att det är en doktrin men det är en grundläggande princip att man ser var det går att bygga och var det är rimligt att bygga och var det är effektivt både miljömässigt och samhällsekonomiskt.

En annan sak som jag skulle önska att finansutskottet särskilt tittar på när det gäller villkoren. Villkoren borde kopplas till möjligheten att producera vindkraft lokalt på företrädesvis landsbygden. Där man i sitt gårdshushåll eller sin jordbrukslägenhet producerar vindkraft och energi när det blåser tillräckligt. När det blir överskott så skall man kunna mata in det i nätet och där kan man koppla villkoren till eventuellt stöd på det sättet. Vindkraften byggs där det är effektivt, alltså i havsbaserade samlade parker. För det andra om man tillåter lokalt producerad energi att föras in i nätet kan det vara fråga om ett miljömässigt stöd. Fru talman hur har jag med tiden? (TALMANNEN: Den rekommenderade tiden är överskriden med drygt en minut.) Då avslutar jag här.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Ltl Olof Erland säger att man behöver stöd till vindkraftsutbyggnad för att vindförhållandena är dåliga, att man är dum och bygger på ett dåligt ställe. De projekt som finns har fortfarande god medelvind men den är inte lika bra som på Båtskären. Som jag sade igår, innebär en 10 procentig minskning på medelvinden ger 30 procent mindre produktion. De projekt som nu är aktuella har en lite lägre medelvind men investeringskostnaderna betydligt större än på Båtskär. Därför går det inte ihop på samma sätt vilket vi alla skulle vilja. Det går inte att säga som ltl Olof Erland att man skall gå ut i utskären och bygga vindkraftverk där det är goda vindförhållanden och samtidigt börja stöda enstaka vindkraftverk inne i byarna. Det är en vansinnig utveckling. Vi behöver stora vindkraftparker där det är så bra förhållanden som möjligt och där det också är realistiskt att bygga. Jag har kampat mycket med liberalernas inställning till vindkraft och man skulle önska att sakkunskapen skulle var lite större. Året 2003 nämndes, där hade vi en spörsmålsdebatt som var ganska uppslitande och som fick liberalerna någorlunda på rätt den gången, förutom när det gäller gasturbinssatsningen som gjordes i stället för en kabel till Finland. Man borde redan då ha byggt den här Finlandskabeln.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Realiteterna är att en kabel till riket planeras just nu. Det är fråga om finansiering, det är förhandlingar med handels- och industriministeriet om det är som tidigare och det är en lång process. Man kan säga i efterhand att det fanns brister i organisationen när man inte får igång turbinerna i Tingsbacka men det var en kalkylerad satsning på det sättet att för att kunna satsa på vindkraft måste man också ha reservkraft. Jag anser fortfarande idag att det var ett helt riktigt beslut. När ledamoten Sundman raljerar om liberalernas inställning till vindkraft så var det en kamp att få de här vindkraftverken på Båtskären . Det vara fråga om att ena grupper som var väldigt oeniga och inte gick det prata sig till vindkraft. Det måste planeras och det måste finansieras. Det är realiteter.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! När det gäller beslutet som togs 2003 eller ännu tidigare att inte satsa på en kabel till Finland, utan gasturbiner i stället så var de två projekten på samma startlinje. Man kunde redan då ha beslutat att bygga en kabel till Finland men man lyssnade på den delen av elmarknaden som förespråkade gasturbiner i stället, tyvärr. Det var inte en kalkylerad satsning utan det var en kalkylerad felsatsning. Vi skall inte träta om det som har varit, ltl Olof Erland är överens om att vi skall fortsätta att bygga ut vindkraft och nu skall vi äntligen få bygga den här kabeln till Finland som gör att vi får en mycket bättre situation på elmarknaden när det gäller reservkraften. Vi får bort många strömavbrott per år på grund av att vi har en kabel till. Det är på väg att ordna upp sig efter många år.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! På den tiden höll det på att bli som med IT-byn. Det planerades två byar och det skulle inte ha blivit någonting. Samma sak när det gäller vindkraften. Det planerades kabel och vindkraft och allt möjligt men planeringen tog inte några steg framåt. Därför var det så avgörande att vi kunde ena respektive lagtingsgrupp, liberaler och centern för att ta ett strategiskt beslut att satsa på vindkraft. Då gick inte det att kombinera med kabel. Nu kommer kabeln med en här landskapsregeringen det är jag säker på. När ltl Danne Sundman kallar det vansinne att ha lokal vindkraft på privata gårdar för att ta hand om den egna elen och mata ut i nätet när vindförhållandena är sådana, då vill jag hävda att ltl Danne Sundman inte är insatt i energiproduktion på modernt sätt. Det vågar jag påstå efter denna kommentar.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Jag har två kommentarer till anförandet. Beträffande frekvenser, är det så att arbetsgruppen har tittat på regelverket och kommit fram till att vi behöver vissa lagändringar. Vissa frekvenser har vi delat ut åt privata aktörer och sedan har det visat sig av olika orsaker att man inte har använt dem och då har vi egentligen inte haft några åtgärder i vår verktygsbox att kunna återkalla, ändra med eller ställa krav. Vi har bara väntat på att tiden skall gå ut för att sedan kunna ge dem åt andra aktörer. Det var det ena.

Det andra är att vi har en skrivning där vi överväger att stöda små gårdsvisa vindkraftverk. Vi är medvetna om problemen som kan vara med teknik och ekonomi. Vi skall se närmare på den här frågan. Det är bra om en jordbrukar ute på landsbygden har ett eget litet vindkraftverk. Det är bra för miljön.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Just det. Problemen idag är att man kan producera för sin egen elförbrukning men sedan när det blir överskott kan man visserligen tekniskt ackumulera det i vattentankar o.s.v. men det här system som finns i Tyskland och som man nu utreder i Sverige. Jag tycker att vi skall haka på det här på Åland. Nu har vi alltså en strategi för vindkraftsutbyggnad som etablerades i september 2003 och nu kommer en kabel. Vi kommer att få ett bra och miljövänligt system men det här med subventioner, det kan jag erkänna att det kommer lika mycket från ryggmärgen som från mjukdisken, men det är någonting som man allvarligt bör fundera på när man går in och styr. Som ltl Jörgen Strand argumenterade mycket tydligt för, om man styr det till dåliga förhållanden då är det inte bra. Helt enkelt, det som är dåligt är inte bra.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman! Jo, ltl Olof Erland vi skall titta på de här frågorna i finansutskottet och vi skall höra aktörerna och bilda oss en uppfattning om ärendet. I centern är vi för vindkraft. Vi tycker att det är viktigt att man bygger ut den och vi kan också tänka oss att man stöder den i motsats till vissa andra. Sedan är det så att det finns bara en Båtskärsarkipelag där vindförhållandena är optimala på Åland. Det är inte så lätt för de som skall bygga nya vindkraftverk att hitta andra områden. Man hittar inget sådant område till. Per automatik är det så att ju mer man bygger ut det här så måste man utnyttja lite sämre vindförhållanden.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det är bra att man hör aktörer. Men då skall man kanske också ha det bakhuvudet att varje aktör vill ha stöd och då måste man fundera på hela systemet med subventioner. Jag kan mycket väl tänka mig finansieringsstöd, d.v.s. räntestöd, men med villkor. Nu pratar jag för min egen person och inte för något parti och särskilt inte för två partier. Jag vill att villkoren skall vara sådana att man skall styra det mot bästa möjliga vindförhållanden och man skall styra det mot möjligheterna till gårdsproduktion. Det vill säga att man får betalt för att man bidrar till nätet. Vi kan får ett system med en kombination av centralt och en kombination med lokalt och det blir ofta en ganska sund princip. Vissa saker måste vara centralt medan vindkraften skall långt ut mot havet som möjligt, men med möjlighet att på gårdar producera för eget bruk och också ut i nätet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Självklart skall man styra mot optimala vindförhållanden. Men jag är övertygad om att aktörerna själva gör det. De söker sådana platser där de kan få optimala vindförhållanden. Det finns bara en Båtskärsarkipelag. När det gäller utformningen av stöden, i budgeten finns det en stödform med räntestöd och det är viktigt att de är tydliga att aktörerna vet hur villkoren är innan de gör sina satsningar.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Tyvärr är det så att vindkraftproduktionen söker sig inåt i skärgården. Jag tror att vi kommer att få ångra det mycket i framtiden när det gäller våra naturområden. Som jag sade från början, titta på andra tilläggsbudget 2003 när principer lades fast. Där står att vindkraften skall samlas i havsbaserade parker. Det har också sagts i något sammanhang att det skall vara planerade områden för vindkraft. Nu förs det ut lite här och där och det får man göra eftersom vi inte har något annat instrument än kommunalplanering men koppla finansieringsstöd till villkor och särskilt till det här med decentraliserade produktion, tycker jag. Den här landskapsregeringen hoppas jag är för decentralisering och minimala subventioner och subventioner som har mål och mening i sin utformning.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! Jag skall i mitt andra anförande under den här huvudtiteln prata om två saker. För det första min motion nr 23 som jag är första undertecknare på och som handlar om överlåtelse fastigheter där den obundna lagtingsgruppen gärna skulle se en högre takt på avyttring av landskapets ca 400 fastigheter. Vi vill i det här sammanhanget lyfta fram den alldeles utomordentliga kartläggning och utredning som ltl Johan Ehn tog fram i samarbete med andra visserligen, men som Ehn ledde. Det dokumentet bör man damma av. Det skall inte ligga och värma hytta utan bör ta fram det och titta vilka fastigheter man kan sälja och man bör ha en strategi för i vilken ordning och på vilket sätt. Eftersom de här fastigheterna i landskapets ägo inte gör så mycket nytta, de skulle göra mycket större nytta i privata entreprenörers händer och de allra flesta skulle skötas bättre vågar jag påstå och de skulle i förlängningen inte bara innebära engångsintäkter vid försäljning utan också intäkter för minskad drift. Bästa regering tag fram ltl Johan Ehns utredning och titta på den. I samma motion föreslår vi att landskapets område på ön Svinö utanför Mariehamn skulle exploateras. Det är dags nu att låta Mariehamn växa till Svinö. Där har landskapet ett område på hela 60 hektar. Svinö är idag ett s.k. utredningsområde. Jag såg i morse att Mariehamns stad nu från stadsarkitektkontoret har begärt uppgifter från landskapsregeringen om Svinö, om kulturminnen o.s.v. Man är på gång med planeringen. Där är landskapet en dominerande markägare. Om man på de här 60 hektaren planerar tomter på ungefär en tredjedel, ca 20 hektar innebär det 200 000 kvadratmeter bostadsmark som i sin tur innebär 100-150 tomter på Svinö. Detta skulle ge Mariehamn behövliga skatteintäkter och vara en naturlig expansions möjlighet för Mariehamn. Om man ser på kartan är det märkligt att en så stor del av Mariehamn är helt oexploaterat fastän det nästan är fast i landet. Det är bara en grund kanal emellan. Detta skulle vara ett viktigt projekt. Lite märkligt skulle det vara om landskapet själv skulle göra det, så man borde kanske bolagisera den här marken eller upphandla hela processen med planering, kommunalteknik o.s.v. Detta skulle medvetet göras för exklusivt boende att Mariehamn skulle få en möjlighet att konkurrera med de attraktiva områdena runt om och att man skulle bli lite mera jämlik med sina konkurrenter. Jag är dum som säger det här som lemlänning och det är säkert många jomalabor som inte tycker det här. Jag tycker ändå att Mariehamn som är en stad skall ha ett sådant här område. Så mycket mariehamnare är jag, efter mina sex år som mariehamnare att det skulle staden vara värd. Då måste landskapet agera som stor markägare.

Fru talman! Det andra jag vill beröra är språkrådet. Det har pratats en del språkpolitik här och helt kort kan man säga att skillnaden, som jag har upplevt under min andra halva period här i lagtinget, de senaste fem åren, är att vi har börjat arbeta mer konkret med språkpolitiken. Vi har börjat ta fram fakta och utredningar. Visserligen tycker vi en hel del och också olika fortfarande, men vi har fakta nu och en problembild som ingen kommer ifrån. Detta stöder min uppfattning. Jag som tidigare har påstått att det har funnits problem. Nu gäller det att ta tag i dessa konkreta problem och där ser jag som min utmaning att det stora jobbet nu är att få alla övertygade om de behövliga åtgärderna. Man har nu tillsatt ett språkråd och jag tycker att man har fått en bra mix av personer och kompetens i språkrådet och för det vill jag en eloge till landskapsregeringen. Men det är viktigt nu att man inte vara förlitar sig på språkrådet och skuffar hela problematiken på dem. Det handlar trots allt om hela självstyrelsesystemets grundbultar. Man kan inte bara förlita sig på språkrådet. Språkrådet kan jobba konkret med projekt och göra vissa konkreta saker, men de övergripande språkpolitiska linjerna, debatten och åtgärderna måste formas av politiker. De måste formas också här i Ålands lagting. Man behöver inte dra upp alla bekymmer som finns men åter igen i dagens tidning, jag vet inte för hur mångte gången, det påpekas att det handlar om lagstiftning när man pratar om kollektivavtal eftersom det är delegerad lagstiftning. I kollektivavtal är det lagbundna bestämmelser och de finns inte på svenska. Det betyder som jag ser det enligt självstyrelselagen att det inte finns kollektivavtal på Åland om de inte är översatta. Statsrådet är skyldigt att översätta de författningar som skall gälla på Åland. Alltså är åländska arbetstagare rättslösa. Detta är ytterst allvarligt och det kan bara kopplas till den långa räckan av andra dokument som för näringslivet enbart finns på finska och där man helt struntar i att översätta dem. Det tar flera år, står det i dagen tidning, att få kollektivavtal på svenska. Det finns många röda lampor som lyser. Det finns sedan också mindre problem och framförallt den stora strukturella förändring som vi behöver få till där vi måste ta bort hinder. Vi kan inte längre skydda oss mot någon utveckling, vi kan inte sluta oss och tro att de hjälper. Vi måste få bort de hinder som finns. Vi måste öppna gränserna och inte bara tvinga vårt näringsliv att agera till en marknad och med en marknad. Vi måste ge dem alternativ. Det här säger mina belackare, handlar om att man vill styra näringslivet. Det handlar inte om det, utan det handlar om att ge flera alternativ och att verka för större öppenhet. Det finns ett land väster om oss där 9 miljoner människor pratar svenska, varför inte rikta oss mera ditåt? Varför inte ge den valmöjligheten till det åländska samhället i större utsträckning? Det är så vi måste jobba. Det jag vill säga är att man bara inte kan förlita sig på språkrådet. Det är en jättebra åtgärd och det är en god idé att organisera sig så att man har ett språkråd som håller i de praktiska sakerna, men det övergripande linjer slipper vi inte ifrån även om det finns sådan som skulle vilja slippa det här och stuva undan det i något hörn i förvaltningen på en halvtidstjänst, men så fungerar det inte. Jag tänker inte låta det ske utan jag tänker fortsättningsvis hålla dessa frågor högt på agendan här i lagtinget. Tack!

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! ltl Danne Sundman har två huvudlinjer i sitt anförande, språkrådet och avyttring av fastigheter. Jag tackar för berömmet som vi fick för språkrådets sammansättning och kompetens och kan konstatera att vi har samma åsikt där. Beträffande fastighetsbiten är det riktigt att vi fortsätter utförsäljningen av fastigheter. Jag har alltid Ehns lista framme på mitt bord och vi går igenom den. Vi har också Guttorp till försäljning. Det har också omfattats och det står i tilläggsbudgeten och det skall vi återkomma till. Det är riktigt att vi har den avsikten men det har varit vissa problem. Det finns inga köpare till vissa fastigheter. Vi har inte kunnat komma överens om priset o.s.v. Man måste försöka titta också på dessa saker för nu har marknaden ändrat radikalt och vi kanske inte kan få de priser vi har väntat oss att få. Beträffande skogbruksmarken finns det, som vi ser det ett ganska stort reservkapital för framtiden, för ålänningarna och så har den ett stort rekreationsvärde för de ålänningar som inte äger skog och mark och vill ströva omkring. Samma gäller också för Svinöområdet söder om Mariehamn.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Om jag börjar med skogen, har vi debatterat det tidigare här i lagtinget. Jag tror inte om man skulle sälja skogen till privata, att den skulle bli otillgänglig för folk att rekreera sig, till den del man använder landskapets skog till det. Tvärtom kanske den skulle bli ännu bättre skött och man kunde få tillgång till den på annat sätt. Det finns ju allemansrätten. Man har rätt att gå i skogen så länge man inte går över privata tomter. Det där är absolut inte något argument fastän man försöker använda det. När det gäller försäljning av fastigheter tror jag det skulle vara av stor nytta att få en långsiktighet, att få en plan, så att investerare också i tid vet att vissa objekt kommer ut på marknaden. Det är inte bara att riva upp sina befintliga planer och köpa något om man är entreprenör. Det är bra att veta att ett visst objekt kommer till försäljning om två, tre år och då kan man försöka förbereda sig att vara med och köpa det. Jag tror, i dessa tider med skakig börs och finansmarknadsproblem, kanske fastighetsmarknaden är intressantare. Nu borde landskapsregeringen vara långt framme och bjuda ut ett stort bestånd för att se om det finns investerare som vill lägga sina resurser på det.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Vi har också den politiken att vi går igenom fastigheterna och vi försöker prioritera försäljning av bebyggda fastigheter för i dem ingår det ganska mycket driftskostnader. Skogsmarken har också ett ekonomiskt värde för landskapet i framtiden. Ingenting är hugget i sten utan man kan alltid överväga från fall till fall innan beslut tas. Vi har också haft försäljning av Godmans och Länsmansgården är på gång och på alla fastigheter har vi inte köpare och det är ett problem, men vi försöker föra ut attraktiva objekt som vi anser oss inte behöva.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det är bra att man försöker men man borde försöka lite oftare. Man borde ha ett större bestånd som man bjuder ut. Eftersom man inte har bråttom på det sättet som en privat fastighetsägare har, som skall köpa en annan fastighet i stället, så kan man ha objekt till salu under en längre tid och ha en långsiktig strategi så att när intresse finns så blir det sålt. Jag önskar att man skulle öka takten och använda sig mera av den av ltl Johan Ehn ledda utredningen. Det behövs inte mera utredningar och funderingar det är bara att plocka strategierna därifrån skulle jag säga. När det gäller Svinö, hoppas jag att man kan ha en dialog med Mariehamns stad och att man får området i användning. Jag tror inte att någon rekreerar sig på Svinö, kanske någon enstaka far dit och tar i land, men det är nog ingen stor förlust. Man kan planera det så att det fortsättningsvis finns parkområden m.m. och det kommer man säkert att göra från Mariehamns stads sida. Det är heller inget motargument.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag delar i mångt och mycket ltl Danne Sundmans synpunkter på svenska språket. Från centerns sida är vi minst lika oroade över den här utvecklingen som tenderar att bli allt tydligare i dagens samhälle. Det vill säga att viktiga dokument som vi enligt lagen har rätt att ta del av på svenska inte kommer. En viss eftersläpning kan accepteras men att tala om flera års eftersläpning är inte acceptabelt. Jag tror, förväntar mig och hoppas att vår landskapsregering här har möjlighet att via politiska påtryckningar ta en direktkontakt med regeringen i Helsingfors och fråga varför? Hur avser ni att möta det här problemet? Det är vi som drabbas av det men det oaktat är det egentligen Helsingfors som äger problemet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Visst kan man ringa till Helsingfors, visst kan man skriva brev och visst kan man hålla på och nojsa i evigheter. På sikt tror jag att vi måste inse att skall vi erbjuda ett samhälle åt ålänningarna som fungerar på svenska måste vi i större utsträckning göra det här själva, även om det är ineffektivt och kostsamt till vissa delar. Vi måste öka självstyrelsen bara för svenska språkets skull även om vi har exakt samma bestämmelser så måste vi, på grund av att Finland blir alltmer finskt, ta över den här behörigheten, ha egna regelverk som vi upprätthåller så att man kan få kompetensutveckling, att man kan läsa sig till saker och ting på svenska. Så är tyvärr framtiden utstakad för oss ålänningar om vi skall verka på svenska. Alternativet är att vi ger upp och blir tvåspråkiga. Det finns också de som förespråkar det, men jag tror inte att ltl Veronica Thörnroos hör till dem. Jag ber ltl Veronica Thörnroos fundera på den här nya regimen som vi står inför att börja utveckla självstyrelsen enbart för språkets skull.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag tror inte det ena utesluter det andra om man säger så. Jag tror att politiska påtryckningar hjälper. Jag tror att genom ett idogt arbete finns det möjlighet att få Finlands regering att inse att de också har ett ansvar. De har ett ansvar, vi är inte de enda svenskspråkiga i Finland. När det gäller övertagande av fler behörigheter delar jag också ltl Danne Sundmans åsikt att det troligtvis är den vägen vi skall vandra för att vi skall klara att hålla vår självstyrelse som det var tänkt en gång i tiden.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Att värna om svenska språket är jättebra och jag vill koppla till kollektivavtalen. Min erfarenhet är den att de flesta kollektivavtalen är översatta till svenska, åtminstone de större förbunden översätter kollektivavtalen. Jag har erfarenhet från ganska många förbund faktiskt, så jag vet att det finns. Alla offentliga kollektivavtal är översatta till svenska och alla lagar finns på svenska. För den skull inte sagt, att man inte skall kräva mera. Jag tycker också att man skall ha alla kollektivavtal översatta till svenska men alla de små förbunden som har medlemmar på Åland måste också själva agera och det kan man göra genom att ha någon att översätta avtalen på Åland, skicka fakturan till förbundet i riket som skickar den vidare till sin arbetsgivare. Jag tror att man småningom får det här löst bara man är aktiv själv. Man måste vara det. På banksidan har man varit det.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man skall egentligen inte behöva vara aktiv själv utan det här skall fungera. Tyvärr är verkligheten precis så som ltl Ulla-Britt Dahl beskriver den. Man måste själv ta tag i det här annars fungerar det inte. Är det hållbart på sikt att vara tvungen att nojsa sig till att få sina självklara rättigheter uppfyllda. Systemet är inte tänkt att fungera på det sättet utan det här skall åligga staten och samhället. Jag har själv erfarenhet av många kollektivavtal som har varit på svenska men jag har också erfarenhet som arbetsgivare att inte kunna läsa kollektivavtal p.g.a. att det har varit på finska. Mina anställda har inte heller kunnat läsa det, inte mina anställda men min sambos anställda. Det är ytterst allvarligt när en sådan situation uppstår. Jag anser att man skall tolka självstyrelselagen så att de inte gäller på Åland. Finska författningar gäller inte enligt självstyrelselagen. Statsrådet har krav på sig att översätta dem. Man är rättslös om de inte finns på svenska.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag funderar på vilka avtal på Åland som ltl Danne Sundman känner till som inte skulle vara översatta. Det kan tänkas att det finns något men det skulle vara intressant att veta vilket. Man kan hjälpa till för att få det här och fungera. Författningarna måste väl ändå finnas på svenska, jag kan inte tänka mig annat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Varför jag, lite provokativt kallar det för författningar är, när det står i lagen att detta och detta gäller om inte annat anges i kollektivavtal. Då ser jag kollektivavtalet som en slag lag, en författning. Många bestämmelser i arbetsavtalslagstiftningen är sådana att detta och detta gäller om inte annat anges i kollektivavtal och så kan man inte läsa vad som anges i lagen eftersom man inte kan läsa kollektivavtalet. Det kollektivavtal som jag talar om handlar om servicebranchen. Det förnyades i 2002-2003. Nu finns det på svenska för det har gått fem år. I dagens Nya Åland, jag säger tidningens namn, är det en stor artikel om att det är flera problem på den här fronten. Man säger att det tar ett två år så kommer det på svenska. Det är helt förkastligt. Det skall senast vara samtidigt som det kommer på finska som det skall komma på svenska. Annars kränks våra rättigheter som vi har fastställda ända upp i internationella sammanhang.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Det är skäl att precisera debatten. Den är viktig och kollegan Sundman är ute i ett viktigt ärende. Vi måste först skilja mellan tjänstekollektivavtal och kollektivavtal. Inom tjänstekollektivavtals kollektivet bestämmer vi själva. Inom kollektiv kollektivet bestämmer vi inte själva, men där har vi två distinktioner. För det första, allmänbildande kollektivavtal inom privata sektorn gäller som lag om de är allmängiltiga och allmängiltiga är det om mer än hälften av kollektiven är bundna utav dem. De allmängiltiga kollektivavtalen kan av domstolar och myndigheter på Åland tillämpas bara om de finns på svenska. Det följer direkt av självstyrelselagen. Vad sedan gäller de som kallas mindre kollektivavtal, där är det upp till parterna själva att bestämma. Det är inte samhället som bestämmer hur parterna inom privata sektorn förhandlar. Det sköter parterna själva.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det är en helt korrekt redogörelse av vicetalman Jansson. Som jag ser det finns det en bestämmelse i självstyrelselagen som säger, jag kommer inte ihåg exakt ordalydelse, att all lagstiftning och författningar som skall gälla skall översättas. Som jag ser det gäller det alla typer av kollektivavtal. Det måste vara lika för alla småföretagare oavsett vilken organisation ens anställda är knutna till måste kollektivavtalen finnas på svenska. Vad jag förstod var det just sådana typer av kollektivavtal som det var problem med, enligt artikeln i tidningen som jag hänvisade till. Det här är ett stort problem när företagaren och den anställde inte kan läsa sig till vad som gäller, utan tvärtom är man rättslös eller hänvisad till andra kollektivavtal som är mera allmänna. Om branschen inte har ett specifikt så kan det vara ett allmänt som gäller i stället. Man vet inte vad som gäller och man kan inte läsa sig till det. Det är bara en liten, liten del av språkproblematiken men ytterst allvarligt.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Det är ytterst allvarligt och jag delar den oron om man anser att kollektivavtalsbestämmelserna gäller som lag. Jag går inte in på den problematiken men däremot har jag från första början, så länge jag kan minnas, för en sådan hållning att företag på Åland som är delaktiga i sådana organisationer, förbund eller andra kollektiv som har rätt att teckna kollektivavtal går med på att vara bundna av dessa avtal enbart om de finns på det språk som Sundman här säger, d.v.s. svenska. Jag känner till det problem som det här kan skapa men jag efterlyser en skarpare hållning från parterna själva, med respekt för den maktindelning vi har i samhället mellan offentlig maktutövning och privat maktutövning.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det blir en detaljerad diskussion i och med att jag anser att självstyrelselagen gäller utan att man måste kontrollera att den gäller hela tiden. En lag på grundlagsnivå skall man inte behöva som enskild företagare jaga myndigheter med hela tiden eller andra organisationer. Det är inte så lätt för företagare att ta del i riksorganisationerna eftersom de också tyvärr fungerar mer och mer endast på finska när det gäller myndighetsinformation. Om man är med i någon företagarorganisation, det finns flera så kommer ofta informationen på finska eftersom man inte översätter den heller. På nivån utredningar och information översätts det väldigt sällan, tyvärr. Där är det viktigt att ett gränssnitt mot verkligheten för företagaren. Vi skulle ha det här i självstyrelsefögderiet och se till att åländska företag kan ta del av informationen på svenska i stället för att knyta sig till finska organisationer skall de kunna knyta sig till åländska och till svenska organisationer för att få information. Vårt system borde i stället för att anpassa sig till de finska kanske anpassa sig till de svenska.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! I mitt anförande kommer jag att ägna mig åt ett särskilt moment 43.40.74 renovering samt ombyggnad av självstyrelsegården och alldeles särskilt åt de skrivningar som finns på sidan 74. Det här är en sak som faktiskt har gått oss förbi. Hade jag läst det här redan tidigare hade vi säkert haft en motion om att man skulle ta bort de här skrivningarna. Därför vill jag nu att finansutskottet tittar på det här och jag vill anmäla en viss reservation och vi får se på det fortsatta arbetet när finansutskottets betänkande kommer på bordet.

Varför är vi tveksamma till det här? Det beror först på att det finns en skrivning som säger att lagtingshuset är beräknat med en utbyggnad om 180 kvadratmeter och det här skulle kosta en halv miljon euro. Det här är någonting som jag har uppfattningen om att vi har diskuterat i kanslikommissionen. Vi har inte tagit ställning och i så fall om vi har tagit

en viss ställning så har vi inte vi gått in för en utbyggnad av lagtingshuset. Det står inte i kongruens med den uppfattning jag har av det vi har diskuterat i kanslikommissionen. Det här är naturligtvis landskapsregeringens budget men den skall väl basera sig på den uppfattning som de som arbetar i huset har. Visserligen vet jag att huset är landskapsregeringens men jag vi så inte ett omedelbart behov för utbyggnad för tillfället.

Sedan säger man också att man skall bygga ut kanslihuset, men det finns inte medel. Men jag ser, att har vi gått in för den här skrivningen har vi konfirmerat det fortsatta arbetet och då kommer vi också på det sättet att ha skrivit under att man kommer med ett anslag för 2010. Det är så man säger här i skrivningen och jag är tveksam till om det verkligen behövs.

I landskapets förslag till budget för 2009 och alldeles särskilt i resurs- och behovsplanen talar man om personalavgångar. Man säger att fram till 2020 kommer det genom naturlig avgång genom pensioneringar 750 personer som går i pension. Man avser att minska personalen med 130 personer fram till 2020. Man avser, säger man i skrivningarna, att landskapsregeringen har som delmål att antalet anställd personal skall vara lägre vid slutet av mandatperioden än de var vid början. Alltså vi skall se redan i 2011 års budget och som läggs 2010 en personalnedgång. Jag inbillar mig att när tillbyggnadsprojektet med en våning till på kanslihuset skulle vara färdigt är vi redan inne på halva tiden fram till 2020. Då borde vi egentligen ha haft en personalavgång i storleksordningen ca 50 personer. Tar man och plussar till "tänket" från landskapsregeringens sida att man skall utlokalisera verksamheter, då behöver vi inte en våning till, enligt mitt sätt att se det. Det är lika många personer som det sitter på en våning, kanske 70-80 personer. Då måste vi fundera efter om det här "tänket" är i rätt fas. Vi talar om personalavgångar, men pratar fortsättningsvis om att bygga till en våning på kanslihuset. Detta vill jag att finansutskottet tittar på väldigt noga. Jag såg inget anslag på den här sidan, och om jag hade läst skrivningarna i sig som berättigar till ett fortsatt projektutbygge och ett fortsatt anslag, hade jag reagerat. Men jag vill redan i det här skedet avisera att vi är betänksamma till utbyggnaden, för att inte säga helt negativa. Som man säger i skrivningarna i budgeten finns det ingen kongruens i skrivningarna och i "tänket" och det önskar jag att man tittar noga på.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Som redan framkom är det 0 budgeterat för utbyggnaden. Vi ser framåt på det här området och beräknat byggstarten till 2010. Skrivningarna härrör från de uppgifter som vi har fått från förvaltningen som har varit i kontakt med lagtinget. Det finns redan långgående utredningar på hur det här skulle kunna se ut. Dem har vi tänkt använda och kanske modernisera lite. Vi har också en ambition och vilja att man skall ha en klar rollfördelning mellan lagtinget och landskapsregeringen. Kanslihuset blir som en hyresvärd. Hyresvärden d.v.s. landskapet står för de stora reparationerna och hyresgästen får lite friare händer med mindre reparationer. Redan i dagsläget har vi dubbelt så mycket personer anställda i det här kanslihuset så nuvarande behov av utrymme är stort. Det är så att nuvarande ventilation inte alls uppfyller dagens krav och vi har hyrt 15-16 platser ute i staden. Får vi tillbaka dem till det här huset, måste vi ändå bygga ut. Jag återkommer i nästa replik.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Uppgifterna beträffande lagtingets hus och utbyggnaden av detsamma, kanske baserar sig på något tidigare tankar man har haft ifrån lagtingets sida. Jag har den uppfattningen att när vi tog vår budget i kanslikommissionen såg vi inget omedelbart behov, utan det finns möjligheter innanför byggnaderna att omstrukturera och omdisponera utrymmena här. Det skulle väldigt intressant att se någon mera noggrann beräkning på antalet personer som finns i förvaltningen, kvadratmetrar, personalavgångar så att man skulle få en tydligare uppfattning om hur det egentligen står till.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det är just de här siffrorna som ledamot Lindholm efterfrågar som vi har tagit fram i förvaltningen. Hela idén är att det här skall bli ett ekonomiskt lönsamt koncept. Det finns siffror på att hyresutgifterna som vi har nu blir mycket dyrare än om vi, så att säga, skulle ta hem hela förvaltningen till det här huset. Vi måste också beakta att vi har funderingar på utlokaliseringar men trots utlokaliseringar måste vi ändå ordna personalens arbetsplatser på bra som möjligt. I framtiden kommer vi att få ett stort behov av kompetent personal och goda arbetsutrymmen är en viktig del i rekryteringsarbetet. Som det ser ut nu har vi dubbelt med sociala kostnader, data, kopiering o.s.v. i och med att vi har så många utlokaliserade. Alla synergieffekterna skulle vi få minskade om vi fick personalen tillbaka hit.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Kansliminister Eriksson säger att man har behov av kompetent personal. Det hoppas jag att man har redan idag att det inte enbart är ett framtida behov. Det är bra att de här uppgifterna redan finns. Jag hoppas att finansutskottet verkligen tittar på detta för enligt mitt förmenande finns det en diskrepans här emellan budgetskrivningarna på sidan 74 och speciellt den som finns i resurs- och behovsplanen. Det är bra om man tittar på det här. Tack!

Gun Carlson, replik:

Herr talman! När det gäller kanslihuset, så finns det ett behov av utbyggnad. Många sitter väldigt trångt och det finns behov av att förbättra arbetsutrymmena. Så långt är det riktigt. Men jag tycker också att det är väldigt viktigt att man faktiskt diskuterar om man kan omdisponera förvaltningen d.v.s. utlokalisera. Allting behöver inte finnas i Mariehamn. Då kommer jag förstås fram till att i Godby har landskapet 800 kvadratmeter som står outnyttjat i Godbycenter som med lätthet kan dubbleras. Man kan bygga en våning till där. Det skulle vara många fördelar för Finström men också för förvaltningen att man skulle dela på den. Det skulle inte vara någon nackdel. Jag hoppas också att finansutskottet tittar på det. Det har också sagts här i budgeten att man skall titta på det och då har man enbart tänkt på trafikavdelningen men jag vill gärna se att man kunde gå lite längre.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag uppfattar att ltl Gun Carlson och jag har lite samma funderingar och det tycker jag att är bra. Jag önskar att man tittar på detta i finansutskottet. Man säger att man sitter trångt men vi vet också att under mandatperioden skall man, skall personalen minskas. Det skall minska fram till 2020 med 130 personer. Man talar om utlokalisering. Jag får det inte att gå ihop att man skall ha en våning till på kanslihuset.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Många arbetsutrymmen idag här i landskapsregeringens utrymmen är för trånga. Det är ingen bra arbetsmiljö för många. Jag tror nog att man måste åtgärda det på et eller annat sätt. Men det är alldeles sant att man kanske behöver titta framåt ett tiotal år vad som kommer att hända. Jag vill ändå som sagt be finansutskottet att titta på de alternativa lösningarna, vilket landskapsregeringen också skall göra. Det är lovat

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jo, man sitter trångt idag, men det har man gjort många år redan. Man kanske kan tänka sig att göra det något år till om man vet att det framåt kommer att bli personalavgångar genom pensioneringar och att man på en 4-5 års sikt får en bättre fysisk situation. Tack!

 

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Jag vill bara lite komplettera det som ledamot Roger Eriksson sade. För det första, diskussionen om lagtingets behov, det är alldeles klart att den fortsatta planeringen och processen sker tillsammans med lagtinget. Det är också så man har arbetat tidigare. Planerna har tidigare funnits i olika omgångar och lagtingets tidigare kanslikommissioner har tidigare varit involverade arbetet och har haft synpunkter på de olika ritningar som har funnits. Det finns ritningar sedan tidigare där man planerade en påbyggnad på kroppen som går mellan förvaltningsbyggnaden och lagtingsbyggnaden. Det är alldeles självklart att det här fortsatta arbetet sker i nära samverkan. Det är också viktigt att understryka att i budgeten står att under året planeras, med konsekvensanalyser av beslut om utlokaliseringar eftersom i årets budget finns trafikavdelningen som ett exempel. Det finns också andra frågor kring utlokaliseringsfrågeställningarna. Det finns en grupp som särskilt tittar på det här. Sedan vill jag säga något om den diskrepans som vtm Gun-Mari Lindholm tar upp, att det skulle finnas en diskrepans mellan resurs- och behovsplanen och målet att sänka antalet anställda inom landskapet. Jag vill poängtera att det just är landskapets anställda. Det är inte enbart den allmänna förvaltningen som skall krympa med det här stora antalet personer utan det är hela gruppen av landskapets anställda. Jag vill igen nu understryka att det är väldigt mycket en personalpolitisk åtgärd. Man har haft dessa planer ända sedan början av 2000-talet. Man har varit långt på väg och man har stoppat om- och tillbyggnaden. Människor sitter otroligt trångt, man har inte gjort någonting åt huset under de här åren. Det görs regelbundet genomgångar där man tittar på personalens välbefinnande och det har visat sig att väldigt mycket av personalen mår dåligt rent fysiskt av dålig ventilation, dåliga tätningar i fönster o.s.v. Det måste göras någonting åt det här huset, det är alldeles klart.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Vad beträffar lagtingshuset har tidigare kanslikommissioner och tidigare lagting talat om att man skulle ha en påbyggnad av matsalen och det före detta rökrummet. Idag har vi tänkt om. Vi anser att vi ryms här i alla fall med viss omdisponering av det befintliga. För min egen del och gruppens del vill jag ha en viss reservation till de här skrivningarna. Beträffande pensionsavgångarna är det för hela förvaltningen men man säger också i skrivningarna att man skall utlokalisera. De två åtgärderna tillsammans gör att totalantalet minskar. När det gäller välbefinnandet för personalen är det klart att en stor del av det beror på ledarskap. Idag kanske vi har ett annat ledarskap, men det har varit mycket illamående i förvaltningen tidigare.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är uttryckligen så att i den utredning som är gjord har man pekat på de fysiska utrymmena, beträffande välbefinnandet. Det är så pass många i personalen som sitter i sådana utrymmen som inte är bra. Det måste vi göra någonting åt. Det är vår skyldighet som arbetsgivare. När det handlar om utlokalisering och behovet av utrymmena är det så att idag hyr vi upp, nu kommer jag inte ihåg alla siffror men vi hyr upp otroligt många olika lokaler runt om i Mariehamn som gör att arbetet inte bedrivs på bästa och effektivaste sätt. Man får också en massa synergieffekter som man går minste om. Även om vi minskar personalen, gör utlokaliseringar så kommer vi att behöva tilläggsutrymmen för vår personal.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det är precis som det skall vara. Lantrådet skall försvara sin budget. Det har jag full respekt för. Jag hoppas också att man har full respekt för att jag har vissa dubier runt detta. Jag hoppas fortfarande att finansutskottet skall titta på det här och det fanns också vissa frågetecken från centerpartiet genom Gun Carlson på dessa skrivningar. Vi får ta debatten igen när den kommer igen från finansutskottet.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det här kommer att presenteras för lagtinget eftersom det står i budgeten. Det skall bjudas ut först i höst efter att det har gjorts flera klargöranden och vissa frågetecken har uträtats. Lagtinget kommer att få diskutera det när det finns ännu mera konkreta förslag.

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Jag får göra lite avbön med anledning av att jag överskred min taltid igår så skall jag försöka ta in den tiden idag så att det blir ett nollsummesystem. Jag har sju minuter på mig nu och jag skall försöka sluta innan det. Jag har några motioner under kansliavdelningen. Den ena var den om att sänka tv licensen som jag hade igår och den andra handlar faktiskt också den om Ålands radio och dess verksamhet. Det är finansmotion nr 25 som jag är första undertecknare på från Obunden samling. Det är egentligen är ett ganska konstigt moment i budgeten eftersom man har hävdat att radion skall finansieras med licensavgifter men å andra sidan har man velat att upphovsrätten skall betalas av skattebetalarna. Det är en argumentation som inte går ihop och framförallt är det ett konstigt sätt att finansiera upphovsrätten på. Man skall de facto veta att den här upphovsrätten som finansieras via skatten, är bl.a. den kommersiella tv kanalen TV4:s upphovsrättskostnader på Åland och hur kommer det sig att man väljer att finansiera just den? Var går gränsen för andra kommersiella kanaler? Till exempel de andra radiokanalerna på Åland uppbär sina egna upphovsrättskostnader, vilket inte är en liten summa utan en stor summa. Jag anser att det här är en sådan sak som definitivt måste tittas över i den arbetsgrupp som är tillsatt för att se över radions framtid och dess finansiering. Det är självklart att man inte kan ha två olika system som man skall finansiera radions utgifter på. Det handlar om 240 000 euro som skattebetalarna skall betala ytterligare förutom det två miljoner man redan betalar idag. Den här motionen går ut på att man skall ta bort det här anslaget och ersätta det med följande, att momentet även avser ersättningar för upphovsrättskostnader som bolaget har i moment 43.05.60. Det är den motionen som jag hoppas att finansutskottet också tar och diskuterar grundligt och noga.

Om jag går tillbaka lite om radio och tv har man diskuterat jämförelser med andra länder. I Finland kostar det så mycket, på Färöarna så, Island så och i Sverige kostar det så mycket och sålunda borde vi ha samma nivå på Åland. Jag tycker att man inte kan jämföra det. Om man t.ex. tar Sverige så har man, förutom radioproduktion, tv-produktion, utbildningsradio, 6-8 olika radiokanaler, man har allt produktion på hemsidan. Tv-licensavgiften där täcker allt där. På Åland går tv-licensavgiften nästan alltihop till radioproduktion, så man kan inte använda det som ett argument. Det är återigen viktigt att arbetsgruppen tittar över vad man vill ha. Vad är det public servicebolaget skall syssla med och hur skall det finansieras och på vilket sätt skall det göras mest ekonomiskt förmånligt för radiolyssnarna som betalar produktionen? Nu har jag pratat 3 minuter sålunda har jag sex minuter kvar att spara till nästa tal. Jag minskar min taltid här.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det var bra att tidsramarna höll så blir det ett bra medeltal. De här frågorna har redan debatterats tidigare. Beträffande public serviceverksamheten på Åland har man varit tvungen att betala för upphovsrättskostnaderna själva i och med att vi tar mycket sändningar från utlandet, d.v.s. Sverige. När vi övertog behörigheterna var systemet sådant. Ålands radio betalar i dagsläget för sina upphovsrättskostnader till den del de berör radioverksamheten. Det är uppgifter som behöver framföras ännu en gång. Sedan är det också så att uppbörden i dagsläget har blivit väldigt dyr och kostnaderna far i väg. Beträffande public serviceverksamhet och kommersiella kanaler, skall samhället betala för alla upphovskostnader. Att dessa saker kommer att diskuteras i gruppen, kan nämnas i det här fallet.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Det är precis det jag har sagt under alla dessa år som det här momentet har funnits. Argumentet håller inte hela vägen att man skall ha en tv-licens som man tar betalt av folk. Folk har tv som används för produktion av radio, men tv-licensen täcker inte upphovsrättskostnaderna ens för televisionen utan den skall man betala skilt via skatten. Det är underligt att det bara har fortsatt år efter år. Som tur är fick vi höra att förändringar är på gång och att man ser på nya sätt för att försöka lösa det här. Detta är en ohållbar situation. Skulle det ha fortsatt vet jag att det finns de som funderar att dra ärendet vidare för att titta på det i EU perspektiv, att olika bolag blir lika behandlade. Det kommer inte att ske nu om det blir en förändring.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag fortsätter på samma tema om Ålands radio och tv. Vi hörde att finansutskottets ordförande redan innan frågan hade behandlats var beredd att vänta på en utredning igen. Jag måste säga att det retade upp mig något, eftersom de här frågorna har utretts så många gånger. Därför vill jag berätta för lagtinget att ett etermediapolitiskt program gjordes 2001 när talman Roger Nordlund var lantråd, ltl Olof Erland var finansminister och ltl Gun Carlson var kulturminister. Det här meddelandet behandlades av lagtinget, av kulturutskottet där ltl Jörgen Strand var ordförande, jag var medlem och där satt ledamöterna Hasse Svensson och ledamot Britt Lundberg och ledamot Per-Erik Eriksson. Meddelandet innehöll precis de frågor som vi här har diskuterat, d.v.s. skall vi skilja åt distributionsbolaget och nätägaren? Regeringen, var som typiskt är för en sådan regering, å ena sidan och å andra sidan. Kanske i det här fallet mest å andra sidan.

Sedan var det fråga om en långsiktig finansiering av programverksamheten. Min principiella uppfattning har varit hela tiden att de här funktionerna skall separeras. Programverksamheten skall finansieras av licensen eftersom det är lyssnarnas radio. Det är inte regeringens och det är inte lagtingets.

De upphovsrättsliga kostnaderna måste man ändå principiellt säga att tillhör programverksamheten. Men tillsvidare har radion inte med licenser finansiera det här. Om man vill gå ett steg längre i fråga om den här licensen, kunde man ge förvaltningsrådet eventuellt rätten att höja licensen eller sänka den för att finansiera sin verksamhet. Nu skall den ju gå via lagtinget. Det är en komplicerad problematik och den tänker jag inte gå in på. Men det här meddelandet som kom 2001 tyckte inte lagtinget var bra så vi efterlyste ett nytt och vem satt i en arbetsgrupp för att fördjupa sig i frågorna, jo, där satt ltl Gun Carlson, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Hasse Svensson och ltl Lisbeth Eriksson. Det kom med ett nytt etermediapolitiskt program där samma frågor ältades och det var väldigt oklart vad den här gruppen ville. Sedan tog lagtinget hand om det igen med Jörgen Strand som kulturutskottets ordförande, mig som deltagare, ledamot Britt Lundberg som var en av dem som var med och fattade beslut och ltl Raija-Liisa Eklöw. Det är ganska många här i salen som vid det här laget borde känna till problematiken och ha åtminstone en åsikt och inte fortsätta och utreda utan komma till beslut. Det gjorde faktiskt lagtinget 2003 i den principiella frågan om man skall ha ett separat nätbolag och ett separat programbolag. Men det har inte verkställts. Det har legat hela perioden på minister Runar Karlssons bord och han har inte lyft ett finger i den här frågan. När vi var med i regeringen var vi på honom några gånger men det var så besvärligt. Det skulle bli ett bolag till. Om inte landskapsregeringen orkar bilda ett bolag till, då är det dåligt med förändringskraften. Det finns alltså redan beslut. Det finns utredningar. Det gäller att ta ställning, det gäller att handla, det gäller att göra ändringar. Förändring! Inte utredning fru talman.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Det var en intressant historiebeskrivning som ltl Barbro Sundback så förtjänstfullt framförde. Jag tycker utredningar över lag har en tendens att dra väldigt långt ut på tiden och jag delar de synpunkter ledamoten har, att vi många gånger har svårt att komma till verkställighet. Det är uppenbarligen inte något nytt fenomen utan det har verkat så här länge. Vi får säga så här, att då är det tredje gången gillt nu, som man brukar säga, när det är tredje utredningen som kommer nu. Däremot tycker jag inte om det sätt som ledamoten hanterar finansutskottets ordförande på. Jag tycker finansutskottets ordförande visar en ödmjuk inställning och är villig att lyssna till de synpunkter som kommer fram i lagtinget. Jag tycker att han förtjänar respekt för det.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Ltl Veronica Thörnroos och jag diskuterade i morse var man har sina lojaliteter och jag påstår bestämt att i det allra flesta politiska sammanhang, är kvinnor oberoende av parti lojala med män. Men det fungerar nästan aldrig tvärtom. Det här var ett ganska bra exempel på det. Det är synd om ledamot Eliasson tycker ledamot Thörnroos. Jag tycker inte synd om honom. Jag tycker att han har ett viktigt uppdrag och att han skall ta sitt ansvar och fatta beslut som är lagtingets viktigaste uppgift. Sedan det här med utredningar, ledamot Thörnroos tycker inte om utredningar, men hon vill igen ha en. Om man skall utreda, är det viktigt ifall man inte har kunskap. Men det har vi ju. Det andra skälet är politiskt att begrava en fråga för att man inte vill ta eller kan ta beslut.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack fru talman! Nej, jag tycker inte synd om ledamoten Eliasson. Däremot tycker jag, om man sitter inne i en pågående process som vi gör nu när finansutskottets viktigaste uppgift här i salen är att ta del av de "in putar" som kommer från det egna regeringsleden men också ta del av den information och de synpunkter som oppositionen har. Det vore att föregripa processen genom att här och nu säga, "nu skall vi göra så här". Jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt eget anförande om vad centern vill göra. Tack!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Det är bra om någon vet vad centern vill göra för i den här frågan har man vacklat i åtta år småningom. Det är trevligt, men jag vet inte vad centern har för åsikt i den här frågan. När frågan har beretts på regeringssidan vill man inte bilda ett bolag till och sära på ägandet för det är så jobbigt. När man kommer hit och för ett principiellt resonemang då är man för det.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag håller till stor del med ltl Barbro Sundbacks inlägg. Jag håller fullständigt med om att man borde skilja på program och distribution. Det jag inte riktigt tänker likadant om är finansieringsformen, där ltl Barbro Sundback säger att det är lyssnarnas radio. Den är inte lagtingets den är inte landskapsregeringens den är lyssnarnas radio. Om det vore så borde lyssnarna få välja om de vill vara med och betala den radion. Det skulle de facto inte fungera. Det skulle inte få så mycket pengar de behöver för att producera den radion som vi politiker tycker att vi måste ha. Det blir lite fel att säga att det är lyssnarnas radio, men politikerna skall bestämma att lyssnarna måste betala oavsett om de lyssnar eller inte. Därför anser jag att det är ett klokare system att ta det via skatten men särskilja på distribution och program. Man kunde kanske diskutera att särskilja på teknik och administration också på något sätt att man verkligen låser fast pengarna för programinnehållet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Beträffande att det är lyssnarnas radio är det samma resonemang som vtm Gunnar Jansson predikar om, "vi företräder folket" och ni känner till den retoriken. Den folkvalda representationen står för folkets åsikter i den här frågan. Detsamma är det med public service radio, att det finns en representation som skall återspegla de olika åsikterna och intressena i samhället. Olika länder har försökt lösa finansieringen på olika sätt men jag tror faktiskt det var ltl Olof Erland som under sin tid som finansminister som lanserade det här med en tv och radiofond, men han har tydligen ändrat sig på den punkten. Jag tycker det är en bättre kompromiss än över skattsedeln.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Enligt regelverket fungerar det så att landskapsregeringen skall fastställa tv-avgifter på framställning av förvaltningsrådet. Det är så som lagen säger i paragraferna 4 och 5 landskapslag om rundradioverksamhet för Åland. Sedan framförde Sundback här att det inte händer någonting, fastän det finns utredningar och papper om allt. Det är riktigt. Men den här gruppen som jag just har pratat om ser på dessa frågor för att kunna diskutera organisation, finansiering och lagstiftning angående Ålands radio och tv framtida verksamhet på Åland. Vi tar dessa frågor på allvar och går in i dem på djupet och kommer att ha ganska många förslag. Vi har kommit ganska långt beträffande lagstiftningsförslag och den stora biten är förstås finansieringen som alla känner till är kärnpunkten i hela resonemanget.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag vet att ledamot Roger Eriksson är en hårt arbetande minister och han går på djupet med frågor och han berättar ofta för oss hur det skall gå till. Det som ändå är en politikers kanske främsta uppgift är att förklara vad man vill med den makt man har och som man utövar. Det är väldigt sällan minister Roger Eriksson vill någonting. Nu kunde han kanske ändå ha vänligheten, när han upplyser oss om alla möjliga saker varför det är si eller så, berätta vem som sitter i den här gruppen och vad skall de komma fram till? Till exempel den här frågan, är det ett uppdrag för dem att säga huru vi skall separera program och distribution inom Ålands radio och tv?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Gruppen vill laga regelverk för att kunna trygga Ålands radio och tv fortsatta verksamhet med public service verksamhet. Det är själva grunden. Hur finansieringen skall ordnas tittar vi närmast på. De självklara frågorna är om det skall vara fortsatt tv-avgift, på något annat sätt eller skall det vara skattefinansiering? Det är dessa frågor vi undersöker noggrant för att se vilka konsekvenser de kan ha. På fastlandet och Sverige har man tittat på dessa frågor och bestämt sig för fortsatt licensavgift. Det är inte riktigt säkert att vi kommer att ha det på Åland, men vi får se. Vi skall hitta på en lösning som är så smidig som möjligt. De som ingår i den här gruppen är företrädare för regeringspartierna och bl.a. vd för Ålands radio och tv.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Ja, det var inte någon ny fråga precis. Man undrar om det är några nya ansikten med i den här gruppen. Jag förstår inte varför minister Eriksson inte kan uppge namnen på dem som ingår i arbetsgruppen. Är det något hemligt med den? Kan vi inte få veta namnen när vi får veta så mycket annat om hur arbetet går till i regeringen?

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Lagtingsledamot Barbro Sundback begär förändring i det här ärendet och jag vill bara tillägga, ja vi kan!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Obama syndromet sprider sig som en epidemi och alla försöker nu leva efter det. Jag skulle nöja mig med att vi fick programbolaget och distributionen för Ålands radio separerad.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det finns två likheter mellan USA:s nya president och problematiken kring public service och alla delproblem och det är att hittills har det varit mycket snack. Nu hoppas jag att det från båda håll skulle bli verkstad. Där tror jag att ltl Barbro Sundback delar min uppfattning.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Det är en intressant fråga vad som är likt och vad som är olikt men det som är väldigt olikt är att den förra regimen i USA har störtat hela världen i en ekonomisk avgrund p.g.a. en överdriven tilltro till marknaden. Det har inte varit så hos oss under motsvarande tidsperiod. Ålands radio och tv har inte någon dålig ekonomi på det viset. De vill naturligtvis hela tiden ha mer pengar för att kunna göra mer saker som de som jobbar på radion tycker är viktigt. Den rätten har de men som jag ser det krävs det förändringar eftersom under de senaste tio åren har vi haft digitalisering, det har kommit fram privata aktörer på marknaden o.s.v., då kan man inte fortsätta såsom man alltid har gjort.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Johan Ehn:

Fru talman! Vi skall ändra fokus i debatten nu. Jag tänkte gå in på området inom kansliavdelningen som berör brand- och räddningsväsendet. Sedan 2007 har vi en ny gällande räddningslag här på Åland och det var på tiden att den kom. Den då gällande lagen hade varit gällande sedan mitten av 1970-talet och var hopplöst föråldrad. Det fanns en tro och ett hopp om att den nya lagen också skulle bli en vitaminspruta för utvecklingen av brand- och räddningsväsendet på Åland. Till vissa delar har den också blivit det. Man har fått en större inriktning på det förebyggande arbetet och man har börjat jobba med de sakerna. Men för egen del finns det också saker som jag får uttrycka min stora besvikelse över att man inte har kommit vidare med.

I den gamla brand- och räddningslagen som fanns på 1970-talet var det åländska brand- och räddningsväsendet starkt bundet till organisationen, såsom den var gjord på rikshåll. Det betydde att utbildningssystem och liknande av anpassat efter hur man hade det på rikssidan. Den nya lagen gav möjligheter att anpassa reglerna för verksamheten så att de också skulle ta i beaktande att världen hade förändrats och att man hade ett större utbyte också med den svenska sidan. Framför allt tog man i beaktande att man hade haft en sådan utveckling på finska sidan att utbildningen på svenska inom det här området var svårt att få. Framför allt beträffande de frivilliga brandkårerna är kurssystemen viktiga för att få dem på en rätt nivå så att man kan bevara ett aktivt arbete ute i kårerna som dels kan utföras på ett säkert sätt men också så att det inte ställer för höga krav på kårerna och kårmedlemmarna så att de inte orkar med att fortsätta sitt arbete. I lagen fanns skrivningar om att man från landskapsregeringens sida kunde utarbeta ett direktiv eller anvisningar för hur utbildningen skall ske. Det var 1.1.2007 som den här lagen trädde i kraft. Idag skriver vi 14 november 2008 och vi har fortfarande ingenting framarbetat vid gäller utbildningskraven för de frivilliga brandkårerna runt om. Man lever mer eller mindre i ett laglöst tillstånd. Det man har lyckats åstadkomma är två stycken anvisningar, i princip rakt av från det som inrikesministeriet har utfärdat. Sedan har man lagt till att man skall anpassa kraven på Åland enligt lokala förhållanden. Lokala förhållanden, inga andra riktlinjer är givna. Detta gäller framförallt inom rökdykning och höghöjdsarbete. Åt dessa bitar måste man nu göra någonting. Utbildningsfrågorna skulle förtjäna att ganska snart få sin lösning och jag hoppas att man under nästa år kommer att se det. Från både avtalskårernas och de kommunala räddningsmyndigheternas sida har man påpekat det här faktumet att man inte har klara och tydliga direktiv hur utbildningen skall ske och vilka kompetenskrav man kan ställa. Än så länge har vi inte sett de konkreta förslagen som gäller detta.

I brand- och räddningslagen finns också en räddningsdelegation som är tänkt att användas för att jobba med den här typen av frågor. Den utsågs också den för nästan två år sedan men den har ännu inte sammanträtt en enda gång. Det tycker jag är lite märkligt. Den skulle kunna bistå landskapsregeringen med att lyfta upp och bereda anvisningar och liknande och skulle precis som lagen föreskriver att det anpassas till åländska förhållanden och visar vilka de åländska förhållandena är och hur regelverket skall vara. Jag hoppas också att vi så småningom kommer att se den i arbete. Överlag är det så att när man har ett system som det åländska som bygger på frivillighet till största delen, måste man se till att ge systemen är klara och tydliga så att man vet vad man skall jobba efter. Här har vi en bit kvar att jobba med. Lagen ger förutsättningarna nu gäller det bara att se till att det blir verkställt. Tack fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Jag känner till frågorna och anvisningarna om rökdykare och höghöjdsarbete. Vi tog dem på vårvintern. Jag kan hålla med ltl Johan Ehn, jag vet att han brinner för de här frågorna, och jag kan informera om att ett möte har aviserats för brand- och räddningsdelegationen under november månad, så fort som möjligt för att reda ut dessa frågor. Jag har meddelat att det är ett område som jag inte har någon sakkunskap på men får vi igång systemet med brand- och räddningsdelegationen skall vi utarbeta planer. Jag inser också behovet av detta och kan nämna att det har kommit en ny tjänsteman på området som behöver en viss tid att sätta sig ini ärendena för att kunna ha föredragningar för mig.

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Jag har förståelse för att det har varit byte på posterna men samtidigt är det också på det sättet att vi väntat två år, minister Eriksson har inte suttit två år på den här posten det skall erkännas, och nu är det viktigt att vi får dessa frågor att löpa. Det fanns som jag nämnde i mitt anförande, en grundläggande tro från första början på fältet att lagen skulle ge vitaminkicken. Den har inte riktigt kommit därför att de nämnda anvisningarna kanske jobbade lite i andra riktningen så att säga. Man ställde väldigt höga krav och var det slutar återstår att se.

TALMANNEN: Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Harry Jansson:

Fru talman! Jag vill börja med att ge Ålands framtids fulla stöd till den motion som Obunden samling lämnat in vad gäller förbättrande av vindkraftsbolagens förutsättningar nr 22, denna period. Det är med förvåning man tar del av budgetförslaget till den delen som gäller förutsättningarna för vindkraften. Menar man allvar med klimathotet och Ålands behov att göra sin del, så ställer man inte heller krav på vindkraftbolagen som försvårar deras viktiga arbete. Jag tycker att vindkraften över huvudtaget på Åland har haft tillräckligt med motgångar. Vi vet hur motståndet mot Nyhamn skadade projektet och förhindrade en EU insats om 3 miljoner euro. Jag tycker att det räcker för att ha försvårat för vindkraftsentusiasterna och för dem som faktiskt bidrar till en bättre miljö för oss alla.

Från vindkraft är det lätt att gå över till Ålands framtids motion nr 19 där vi föreslår att man skulle förlänga tiden för utgivande av stöd för installation av värmepumpar. Vi har tidigare konstaterat att landskapsregeringen är lite ryckig i sin budgetpolitik och därmed ryckig i sitt förhållningssätt till hushållen särskilt. Detta är enligt vår menig alldeles för abrupt att nu omedelbart klippa av möjligheterna att få stöd för att i första hand komma bort från oljebaserad uppvärmning. Intresset är otroligt stort just nu bland de åländska hushållen för att lämna oljepannorna och då bör vi som övergripande beslutsfattare ge en liten insats för vår del. Under det seminarium som ordnades för någon vecka sedan, visade det sig att det är många som fortfarande står på kö. De vill göra denna förändring men av olika anledningar inte haft möjlighet att förverkliga sina planer.

Det viktigaste för självstyrelsen är språket. Jag måste återkomma till språkfrågan därför att, vi har under debatten hittills kunnat konstatera att det finns lite olika synsätt vad gäller behovet av insatser från politiskt håll. Jag stöder till fullo ltl Danne Sundmans plädering vad gällde språkrådets roll och man får den känslan när man läser budgetförslaget för nästa år. Landskapsregeringen vill sätta den viktigaste frågan vi har, d.v.s. svenska språkets vardagssituation i famnen på ett språkråd som saknar varje form av egen beslutsrätt, saknar resurser både personella och ekonomiska att göra någonting åt språksituationen. När vi drar oss till minnes problemen med att få språkrådet att fungera överhuvudtaget. Vi tvingades från Ålands framtid att driva på och försöka få pengar i form av tilläggsfinansiering som misslyckades inför första skedet av budgeten för år 2008. Sedan kom det tilläggspengar därför att man insåg mycket riktigt från landskapsregeringen sida att det ursprungliga anslaget var alltför njuggt. När det väl var i hamn visade det sig att den resursfråga i form av en tjänsteman drog ut på tiden. Vi tvingades igen från Ålands framtid att gripa in och formulera ett pressmeddelande där vi ställde krav på att någonting skulle hända. Mycket riktigt kunde landskapsregeringen sedan komma ut och säga att man nog hade tagit tag i frågan. Det är synd att oppositionen och Ålands framtid till synes måste driva på språkhanteringen hela tiden.

När det gäller bristerna har det från den här talarstolen och sedan i replikskiftena hävdats att det egentligen inte skulle finnas något problem med kollektivavtalen. Man undrar riktigt var landskapsregeringen står i förhållande till näringslivet. Tror man att näringslivet och deras företrädare, intresseorganisationerna pratar strunt när de klagar på brister i hanteringen av kollektivavtal m.m. på svenska? Det finns över 200 kollektivavtal om jag kommer ihåg rätt och till stor del, tyvärr drabbar bristen på svenska översättningar åländska företagen och även arbetstagarna rakt av. Därmed blir rättsosäkerheten enormt stor. Vi får återkomma till det. Jag hoppas att finansutskottet kommer att höra näringslivets företrädare både vad gäller skattegränsen som vi var inne på häromdagen och när det gäller språksituationen. Det går inte för ett ensamt språkråd utan formell makt som skall hålla i vår viktigaste framtidsfråga.

Allmänt när det gäller språkfrågan allmänt är det oundvikligt att man måste kommentera den kritik som har riktats från t.o.m. justitieombudsmannahåll mot den bristande språkservice som ges på svenska. När man tar del av utlåtandena, det är faktiskt mer som ett utlåtande än ett verkligt beslut som JO fattar, så tassar man alltid runt själva huvudfrågan, d.v.s. vem som bär det slutliga ansvaret för att se till att självstyrelselagen om språkstadgarna fungerar. Tar vi det beslut som kom här i början på sommaren, så konstaterade JO att landskapsregeringen farhågor är befogade när det gäller möjligheten att uppfylla självstyrelselagens syften. Det slår de fast. Men precis som JK gjorde tidigare vad gällde revisorernas bristande rättssäkerhet så ställs aldrig någon instans till svars utan man låter det passera. Det är här, vi från åländsk sida, hamnar in i ett Moment 22. Vi vet att vi har rätten på vår sida, vi vet att vi via rättsprocesser och prövningar kan få rätt även från de granskande instanserna men i och med att ingen vågar ta i själva huvudfrågan, d.v.s. ställa krav på i första hand stadsrådet i Helsingfors och underlydande myndigheter så fungerar det ändå inte i verkligheten. Vilken instans, vilken tjänsteman orkar hela tiden bråka med det som händer? Tack fru talman!

Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Ltl Harry Jansson tog upp tre huvudpunkter som berör mitt område. Först det här med språkrådet. Det är synd att ledamot Jansson tycker att det är synd att man kan påverka från oppositionsroll. Jag har själv suttit tre år i opposition och vi tyckte att det var trevligt när vi kunde fram våra synpunkter. Vi har i alla fall ökat anslaget under det här momentet så vi har en gemensam syn på behovet av detta.

Beträffande vindkraften har vi ett stödsystem som baserar sig på räntestödslån och jag redogjorde ganska ingående för det igår och tänker inte upprepa diskussionen hur det är systemet är tänkt. Det är olika parametrar, räntekostnader, ersättning och vindkraftens produktion som påverkar det här. Sedan har vi två huvuduppdelningar i drifttid och byggtid. Mera säger jag inte om det. Landskapsregeringen har tagit sitt ansvar i den här frågan och vi anser att det är viktigt för att uppnå klimatmålen och vindkraften är en av våra energiproduktioner förutom skogsråvaror. Jag kan också nämna att vi har stött många infrastrukturella satsningar, t.ex. har vi arrenderat ut våra holmar för att bygga dessa vindkraftverk.

Harry Jansson, replik:

Fru talman! Jag tror att kansliministern har missförstått oppositionens roll. Vi vill gärna påminna vi vill gärna driva på men när lagtinget har formulerat t.o.m. enhälliga riktlinjer vill vi inte hela tiden stå i kön och gnälla att det inte händer någonting. Det gäller skyddsrummen, det gäller den åländska profilen på polisbilar m.m. och även behovet att förverkliga det språkpolitiska program som faktiskt lagtinget enhälligt står bakom. På alla dessa tre punkter har landskapsregeringen nonchalerat lagtingets hemställan. Vi påminner gärna, vi tar oss gärna den rollen men varför skall vi behöva tjata om självklarheter. Det är synd med tanke på respekten för lagtingets beslut.

Roger Eriksson, replik:

Tack fru talman! På tal om respekt för lagtingets beslut, kommer vi in på nästa ärende, värmepumparna. De infördes mot dåvarande regeringens vilja genom ett beslut här i lagtinget. I budgetförslaget har vi tagit bort stödet för värmepumpar och tänker att vi skall ha innovativa tankar, rida på vågens framkant och stöda nya miljövänliga tekniker. Värmepumpsystemet är redan inarbetat i det åländska samhället. Det går bra och det finns på många ställen och folk använder dem. Nu är det dags att gå framåt. Vi vill stöda solpaneler, solvärmesystem m.m. för att gå framåt och få ny teknik introducerad i det åländska samhället. Det är tanken med vår budgetskrivning under det här momentet.

Harry Jansson, replik:

Fru talman! Det är här som vår syn på verkligheten och de faktiska förutsättningarna går kraftigt isär. Solpaneler kan aldrig ersätta vårt behov att hitta nya värmeformer för hushållen året runt. Solpaneler ger ett tillskott under stora delar av året om vi har hyfsade somrar, men det är under den kalla perioden vi har behov av det extra värmetillskottet. Att förlita sig på solpaneler är då rätt bortkastat. Vi måste få en fortsatt aktivitet bland hushållen att komma ifrån behovet av fossila bränslen. Det är synd att landskapsregeringen vill klippa av den viktiga men lilla insatsen som vi från landskapsregeringen och landskapsregeringen kan bidra med.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Installation av värmepumpar är ekonomiskt lönsamt för fastighetsägarna. Byggande av vindkraftverk vid våra kuster är ekonomiskt lönsamt för investerarna. Ltl Harry Jansson  föreslår ändå bidrag av skattebetalarna. Det synes så att antalet bidragsfördelande partier på Åland växer stadigt. Finns det bara ett borgerligt parti kvar i landskapet?

(Jörgen Strand från salen: Olof Erland hade samma åsikt)

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Man kan formulera sig som så att vi tycks ha olika åsikter vad gäller behovet att vidta kraftfulla åtgärder mot klimatförsämringarna, d.v.s. vårt bidrag till att motverka en försämrad miljö. Att säga att det är lönsamt för hushållen att installera värmepump är en sanning med modifikation. Det förutsätter att hushållen för det första har tillbudsstående medel för att göra det och sedan kan oljepriset göra att intresset för att byta till värmepumpar, komma bort från oljepannor, kommer att sjunka. Då har vi, beslutsfattare meddelat kör med olja ni därför att priset har gått ner. Det är miljön vi måste tänka på när inte enskilda hushåll kan eller vill.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Finns det för en marknadsekonomisk tänkare något kraftfullare incitament för att vidta miljöbefrämjande åtgärder än ekonomisk lönsamhet. Mitt svar är definitivt nej. Att samhället då skall börja kasta sig in och påverka marknaden, när marknaden fungerar perfekt själv, känns närmast socialistiskt och onödigt. Oljepriset har gått upp med långt över hundra procent under de senaste åren. Att det skulle börja sjunka i sådan grad som ltl Harry Jansson tänker att möjligen kunde ske, finns det inget sakligt underlag för. Tvärtom. Kanske ltl Harry Jansson kan redogöra för de motiven att tro så, i så fall. I närtid föreligger inte några sådana motiv.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag kan upplysa ltl Roger Jansson det finns en hel del hushåll som har börjat tänka om nu i och med att oljan har blivit avsevärt billigare. Ltl Roger Jansson bör titta på bensinstationerna varje dag när han far förbi så kommer han att se att det har skett en stor förändring som är positiv för konsumenten, men den är inte positiv för miljön. Du får gärna kalla mig socialist om det betyder att man är socialist när man bryr sig om att vi skall ha en hållbar miljö. Vi måste uppnå att få bort bruket av fossila bränslen och därmed se till att ansträngningen på miljön minskar. Jag tycker framförallt att vi för Ålands del borde ha ett större miljösamvete, p.g.a. att våra kommersiella och landskapsfärjor avsevärt förhöjer vårt bidrag till ett icke hållbart samhälle.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Jag är glad att Ålands framtids Harry Janssons stöder vindkraften och anser att man skall stöda den. Det tycker jag är bra. Vindkraften har alltid betytt mycket för Åland och kan betyda i framtiden. Förr hade vi vindkraft på alla gårdar när man hade väderkvarnar och tänk vad vindkraften har betytt för segelsjöfarten. Så stöda vindkraftsutveckling idag måste vi för att få en hållbar utveckling.

Det andra jag tänkte kommentera är språkrådet. Som vi hörde här har det ingen formell makt men jag anser att det skall agera kyrkstöt som vi diskuterade igår i debatten. Det är språkrådet som skall observera och uppmärksamma alla märkvärdiga incidenter som dyker upp. Jag tänker på pojken som hamnade i fängelse för språkets skull och nu hörde vi om avtalen som inte finns på svenska. Där skall språkrådet reagera, agera och vända sig till landskapsregeringen och påpeka och kanske också till media för att visa på vad man anser är fel.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Ja, absolut. Vi delar samma syn där både på språkrådet och på behovet av vindkraftsbolag. Det är där vi har lite avvikande åsikt jämfört med landskapsregeringen. Det vill säga att vi inte exakt delar samma syn på lönsamhetsbiten.

Språkrådet kan få en viktig roll men det förutsätter kanske att man har en större resurs än 40 procent med tanke på det område som skall täckas in. Jag hoppas att finansutskottet kommer att höra även representanter för språkrådet att finns det överhuvudtaget förutsättningar att inom ramen för en 40 procentig tjänst att göra de insatser som landskapsregeringen förväntar sig. Tack herr talman!

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag vet inte heller om det är tillräckligt med en 40 procentig tjänst. Det vet vi inte. Vi har inte ännu hört någonting från språkrådet egentligen. Jag tror att vi måste vänta och se hur det tänker lägga upp och agera. Jag hoppas att de blir kraftfulla i sina aktioner och verkligen jobbar för svenska språket. Men vi måste vänta och se.

Ltl Harry Jansson:

Ja, det är här vi har lite olika syn. Vi måste komma ihåg att språkrådet verkar enligt ett reglemente. De har bara en rådgivande roll. Det är landskapsregeringen som skall förverkliga. I budgetförslaget saknas skrivningar som skulle ge ett fortsatt resultat av det som språkrådet gör. Det är därför vi har valt att lägga ett förslag om att landskapsregeringen parallellt med språkrådets arbete skall ta fram någon form av strategidokument så att vi alla kan följa med vad man gör på enskilda områden. Vi vet hur många interna brister vi har när våra tjänstemän i landskapsförvaltningen, särskilt de som sysslar inom EU beredningssektionerna egentligen bryter mot självstyrelselagens bestämmelser. Kontinuerligt på grund av att man tvingas bedriva en stor del av kontakterna på finska språket.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! Jag börjar med att säga det att jag har precis lika stark känsla för och intresse för det svenska språket som Harry Jansson har och vill naturligtvis se till att vi på Åland skall kunna fungera på svenska. Målsättningen är inget problem. Däremot har vi antagligen skiljaktig syn på hur vi skall hantera situationen när vi har problem. Lösningen är inte att lägga någon järnridå i Skiftet eller att utestänga andra språk. Det är tvärtom så att det är bara bra om vi ålänningar lär oss så mycket olika språk som möjligt. Lösningen på våra språkproblem måste vi jobba själva med och hitta pragmatiska lösningar på. En lösning kan vara att vi själva har en översättningsbyrå som finansieras av finska staten där vi själva går igenom och ser vad vi behöver ha för dokument och information översatt till svenska. Det är ett sätt. Det här tog jag vara som ett exempel för det gäller att hitta praktiska, pragmatiska lösningar.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Ja, vi önskar sannerligen ltl Folke Sjölund inom den liberala gruppen lycka till i att medverka till de nya aktiviteterna och lägga ett konkret förslag om översättningsbyrå. Det är avsaknaden av påtagliga initiativ som gör oss oroliga med tanke på hur den språkliga situationen ser ut. Som jag får upprepa är det inte för nöjes skulle som bl.a. arbetsgivarorganisationer, industriorganisationer o.s.v. kritiserar det faktum att man upplever ett alltför handfallen politisk skara som skall se till att självstyrelselagen fungerar. Ingen talar om järnridå. Vi talar om att försöka se till att vardagslivet på Åland, så långt det är möjligt, vid sidan av de nödvändiga handels- och turistkontakter som vi behöver där vi tar till främmande språk, men i övrigt skall vi kunna fungera på svenska språket och det kan vi inte göra idag i tillräckligt hög grad och utvecklingen är alarmerande.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! Det är bra om vi tillsammans kommer fram till att det behov som det facto finns av andra språk på Åland, skall vi också kunna hantera i viss mån själva genom att vi själva lär oss sådana språk vi behöver som ett led att hitta de pragmatiska lösningar på de språkproblem som finns framförallt gentemot finskan. För mig är det absolut inte något större problem att jobba i den riktningen. De här pragmatiska lösningarna innefattar nog också det att man inte skall utestänga möjligheten för ålänningar att lära sig de språk som behövs för vi skall kunna umgås med våra omgivande regioner.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Det är som vanligt när vi diskuterar språkfrågan att liberalerna tenderar att ta ett mycket allmänt grepp på behovet och att som goda universala medborgare kunna så många språk som möjligt är en självklarhet. Vi som behärskar finska relativt väl klarar naturligtvis av vardagen i kontakterna med Finland när vi behöver inklusive som turistföretagare, men vi talar nu om grundbultarna i vårt åländska samhälle. Det skall gå att leva och bo här utan att behöva kunna finska på en mycket hög nivå. Det är där vi har problemet med dagens självstyrelsesystem. Vi har ett Finland som inte ens klarar av att serva oss inom den offentliga sfären och än mindre inom den privata. Särskilt i de fall privata arbetsgivarorganisationer som skall stå för översättningar av kollektivavtal m.m.

TALMANNEN: Talmannen vill påminna ledamot Harry Jansson om tilltalssättet i salen.

Ltl Harry Jansson, replik: Tack för det.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Jag skall direkt haka den här debatten om språket. Jag är ett levande bevis på en person som nog pratar finska men på ett sådant sätt att ingen annan än jag själv förstår. Jag har läst finska i många år för länge sedan och glömt det mesta. Jag har haft sådana befattningar att jag har haft väldigt mycket att göra med ministerier och med Helsingfors i allmänhet. Jag har alltid pratat svenska, ibland engelska, men när det har varit officiella utredningar som jag har deltagit har jag krävt att tala svenska och jag har tolk med mig i den mån jag behöver. Det har inte varit alldeles givet men jag har sett det som ett principiellt krav. På Åland kan man mycket väl klara sig utan att kunna finska i stora delar av näringslivet och i landskapsförvaltningen. Däremot är det bra att det finns personer som kan finska i den mån det behövs snabba insatser.

Det problem som jag har lyft fram och som är en tendens i statsförvaltningen i Finland är att där minskar kunskaperna i svenska och övergår till engelska. Där finns det problem med språklagen. Jag har påpekat det här med att kvalificerade utredningar inom mitt område, ekonomi, inte finns på svenska. Det finns mer och mer på engelska men inte på svenska. Det tycker jag att man skall kunna kräva. Problemet med översättningsbyrå här på Åland är att då tar vi på oss själva att klara det och sätter inte kraven på riket. Det tycker jag faktiskt man måste göra hela tiden.

En annan fråga som också gällde ltl Harry Jansson som sade att solfångare är ingenting att ha. Det är på sommaren när det är varmt och på vintern när det är kallt fungerar det inte. Problemet är inte värme och köld utan solstrålning. Problemet är att solen ligger lågt på vintern men ungefär 60 procent av året klarar man varmvattenförsörjningen med solfångare och det blir mer och mer lönsamt om man ser till helheten att komplettera en solfångare med t.ex. värmepump eller varför inte vindenergi en del av året. Det som jag har föreslagit i ett par insändare och sagt till regeringen är att man skall se till att idrottsanläggningar som är igång på sommaren och där det finns duschrum, t.ex. för fotboll och annat, där skall man medverka till att tekniskt instruera hur man får en solfångare att fungera. Den kommer man att tjäna in så snabbt så det behövs inget stöd, det behövs talka-arbete en instruktör och anvisningar om hur man bygger en sådan här. När det gäller värmepump och olja kan jag ta ett konkret exempel. Vi installerade för något år sedan en värmepump när oljepriset var 50 cent. Inbesparingen är att kostnaden nu är en tredjedel av det som var med olja. Det är stora besparingar. Man kan säga att vi hade ideala förutsättningar för att spara, d.v.s. ett dåligt energisystem som byggde på olja, men besparingarna är väsentliga. Sedan kan man naturligtvis diskutera principen att det drar lite el men totalt sett är det en besparing. Det framkom redan här i salen att åtminstone min tolkning av det liberala partiet är att marknadsekonomin är, liksom för Frisinnad samverkan, grunden för hur man styr och reglerar därför att det är en mycket stark kraft. Kraften om man inte styr den, och har tömmarna i handen, gör att det skenar iväg eller att det går snett som i USA. USA skall återupprätta marknadsekonomin på ett anständigt och reglerat sätt. Det är den väg som finns. Inte finns det några socialistiska alternativ.

Sedan fru talman hoppas jag att jag har tid att beröra en av de viktigare frågorna som har kommit fram här i debatten. Det vill säga att det finns någonting har i bakgrunden som gör att ltl Barbro Sundback agiterar för skild produktion och distribution men hon gör det inte genom argument. Hon gör det inte genom att säga vad som skulle bli bättre utan hon gör det genom att trycka ner centern och liberalerna, hänvisar till gamla utredningar som gjordes på en tid då man redan då ansåg att utvecklingen är så snabb att man inte exakt kunde säga hur det skall vara. Det är alltså fråga om tv:s intåg på Åland. Det är fråga om digital teknik. Det är fråga om medialandskapet med två tidningar som kommer ut sex dagar i veckan på morgnarna och där ekonomin totalt sett borde vara orimlig. Det är fråga om vilken makt media har, vilken vanmakt de som är beroende av media kan ha när det gäller att få information, belysning o.s.v. Allt det här borde utredas och det är därför vi har sagt i våra partier som stöder landskapsregeringen att det behöver vara en mediapolitisk programutredning. I den skall man se på det jag tidigare talade för, tv-fond och det här med skatt. Det är egentligen samma sak för att tar man mediafinansieringen via skatt, det kan också gälla tidningsdistribution, då måste man hitta ett regelverk, eller en lag där man har en fondkonstruktion. Dock inte det jag trodde en gång tiden att man bygger upp en fond med mycket pengar som ger avkastning. Det har vi inte råd med men däremot reglerat och stabilt indexreglerat o.s.v. Jag lånar lite tid av Karlström som sparade in tid i morse. Jag skall bara säga det, att det som gäller produktion och distribution är inte fråga om att det är två bolag, det är fråga om hur man sätter regelverket att man uppfyller kriterierna. För det första att vi ha public service av hög kvalitet det vill vi ha och för det andra fri konkurrens för andra producenter och då kan man komma till den tredjepunkten att marknadsproducenter och public service inte utesluter varandra utan man kan samverka. Vi är så små när det gäller mediasituationen här att tidningarna går in och stör varandra både ekonomiskt och kanske innehållsmässigt, att radiokanaler, tv-kanaler att de också går in och påverkar varandra. Det borde vi reglera. Jag tror att skilda bolag, det kan man undersöka, det behöver inte vara komplicerat, men det viktiga är att distributionen sker på marknadsmässiga villkor. Alla betalar vad det kostar och då konstruerar man det också så att vårt public service bolag idag Ålands radio och tv, också har en marknadsmässig kostnad för det här och också en privat produktion av public service. Jag talar om 20 procent det är bara för att det är så enkelt att säga det. Åttio-tjugo regeln finns överallt men det kan vara någonting helt annat, men det här behöver utredas. Inte skall vi här i lagtinget låta oss förledas av agitation som socialdemokraterna ägnar sig åt. Vi skall tänka efter.(TALMANNEN: Två minuter över rekommenderad tid.) Idag har vi en bra radio, bra radioalternativ, tv på gång och det måste bli mer tycker vi konsumenter, men förändringar måste vara behärskade och genomtänkta. Det hoppas jag att både Obama och lagtinget inser. Tänk först och sedan ändra. Tack! Tiden skall jag spara i ett annat sammanhang.

TALMANNEN: Det är endast rekommendationer.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Det var ett riktigt intressant anförande om tv och radiosituationen. Det man skall komma ihåg är att frekvenser som både public service och kommersiella utnyttjar är en naturresurs. Det går inte att få hur många som helst och det går inte att sända på hur stark nivå som helst. Det är där jag tycker att det är viktigt att man särskiljer program från distribution för idag har programbolaget Ålands radio och tv tagit monopol på alla bra frekvenser som sänds ut över hela Åland. Man sänder på 10 000 watt på alla public service stationerna och låter kommersiella stationer sända med 200 watt och 1 000 watt vilket gör att de inte hörs. Det går inte att förhandla från de kommersiella bolagens sida med Ålands radio och tv för de vill naturligtvis inte ha den konkurrensen och så sitter de på de mäktiga frekvenserna. Det är jättebra att man börjar särskilja på detta och ser att man bör göra någonting åt det.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Ledamot Karlström vet mycket mer än jag vet om de tekniska frågorna men jag skulle säga att den principiella utgångspunkten är att vi som lagting vill, förmodar jag, garantera public service men det behöver inte vara en producent utan andra kan komma in och mixa också med andra program. Det tycker jag inte vi skall utesluta på utredningsstadiet. Då menar jag att principen är de kommersiella aktörerna såsom ledamot Karlström skall ha möjligheter till likvärdig distribution. Public service är inte finare än kommersiella program. Folk vill ha olika saker. Men från politiskt håll måste man garantera public service. Det är grundläggande av vår mediakultur.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Vi är rörande överens ltl Olof Erland och jag i den här frågan. Svenska regeringen har gjort en utredning på 400 sidor om kommersiell radio och jag skall läsa den nu i helgen. I Sverige har man givit TV4 som är ett kommersiellt bolag, rätten att sända över hela Sverige på marksändare de hade, förutsatt att TV4 hade visst debattprogram, vissa nyhetsinslag, vissa så att säga finare inslag så att det kommersiella inte får styra allt och det är en kombination som visar att människor tycker om TV4. Detta även om det är kombination av public service, som ett krav från samhällets sida som skall uppfyllas och även ge dem friheten att låta dem producera de program och sända de program som de kan tjäna pengar på.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det låter intressant och jag tycker att det visar att vi inte skall bita oss fast vid de utredningar som gjordes 2002-2003 utan inse att medialandskapet förändras och då behöver vi ha en genomtänkt förändring från landskapets sida.

 

TALMANNEN: Diskussionen avbryts här för att återupptas idag kl. 12.45. Klockan 12.35 sammankommer talmanskonferensen.

 

LUNCHPAUS

 

TALMANNEN: Plenum fortsätter. Från talmanskonferensen meddelas att konferensen föreslår plenum måndag med start klockan 9.30, sedvanlig lunchpaus och därefter debatt tills budgetremissdebatten är slut. Vid behov med middagspaus mellan kl. 17-17.45, sålunda att budgetens remissdebatt avslutas vid det plenum som börjar på måndag kl. 9.30. Därmed inte sagt att plenum behöver sluta på måndag.

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman! Jag tänkte beröra min motion som handlar om ett nytt personalpolitiskt program. Den här motionen skrev jag utgående ifrån den budget som låg och de motiveringar som fanns under momentet 43.95 när det gäller personalpolitik. Där fanns flera goda åtgärder men jag saknade det som vi borde ha gjort eller också hade för avsikt att göra men inte hann med i förra landskapsregeringen. Det är ingen kritik utan det är bara en påminnelse. Jag blev förstärkt i min övertygelse att man bör ta fram ett nytt personalpolitiskt program utgående från att vi står inför en massa förändringar när det gäller personal och liknande vilket senare aviseras i resurs- och behovsplanen. Det är också min absoluta uppfattning och det märkte jag av redan när jag var i landskapsregeringen att det finns inte en policy inom olika områden som gropjusteringar. I stället blir det mycket add hoc lösningar och liknande när det gäller gropjusteringar, rekryteringsförfarande, inrättande av ordinarie tjänster och liknande. Det var så under min tid också så det är ingen kritik mot den här regeringen och Mats Perämaa men finans har alltid haft en förmåga att glida före alla andra avdelningar när det gäller tjänstetillsättningar och liknande. Därför borde man ta fram ett policydokument när det gäller den här biten. De som har gjort mig ännu mera övertygad var när jag idag på lunchen läste den nya policyn när det gäller budgetöverskridningar. Alla vet att landskapsdagarna där jag själv var ansvarig minister, där förekom en budgetöverskridning och här har man haft en åtta månaders revision, ibland nästan jakt på en tjänsteman som jag upplever det. Nu har landskapsregeringens nya ledarskap börjat en policy att man går ut i en stor presskonferens. Sätt det här i relation till budgeten. Jag utgår då ifrån att man använder samma policy, samma praxis när det gäller budgetöverskridningarna på KK huset, 750 000, när det gäller färjan Föglölinjen 700 000, när det gäller upphandlingen av trafikbokningssystemet, när det gäller upphandling av inredning, när det gäller förseningen av igångsättandet av dokumenthanteringssystemet. Jag kan göra listan lång. Jag tror att förvaltningschefen kommer att på fullt upp med att pricka folk och ha offentliga presskonferenser. Vad kommer att hända med dem som har orsakat det här 750 000, 1,6 miljoner på färjfäste, 700 000 på färja, kommer man att behandla dem likadant med 8 månaders revision, klappjakt och offentliga presskonferenser? Jag ställer frågan till landskapsregeringen.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Många av de här frågorna som ltl Jörgen Strand tog upp är viktiga och vi har uppenbarligen en samsyn beträffande att personalen trivs och mår bra och kan arbeta med sitt arbete och ha bra och goda förhållanden. Vi har en policy för handledning och rekrytering som jag har här. I den finns ett utkast från september i år och den skall fastställas av landskapsregeringen i år. Här finns det punkt för punkt hur man skall gå till väga och sköta de här frågorna. Detta är framtaget av vår förvaltning och här finns t.ex. ansvar, regelverk, behovsanalys, kravspecifikation etc. Detta är en manual som förvaltningen kan gå igenom vid rekrytering av personal. Vi känner alla till de kommande utmaningarna med att få kompetent personal och högutbildad personal till vår förvaltning och för att trivas i dessa, många gånger väldigt utmanande arbetsuppgifterna som vi har.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Centern har tagit del av det här beslutet om presskonferens just i det här ärendet och med förvåning. Vi upplever nog att det känns som ett olyckligt beslut och kommer säkert att återkomma till de här frågorna. Vi är rädda för att sådan här beslut kan försvåra kommande anställningar inom landskapsregeringen. Vi har redan tjänster som har svårt att få sökande.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag uppskattar det rejäla ställningstagandet som centern tar i denna fråga.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag är mycket förvånad över att man tar upp en egen sak i lagtinget och hänvisar till en presskonferens där lagtinget inte har fått något underlag. Där vi inte har fått veta vad innehållet är, utan det här måste vara en förvaltningsfråga. Det är inte personpolitik man skall bedriva här i lagtinget.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Delvis håller jag med ledamoten Erland, men i och med att man hela tiden har gått till val och hela tiden poängterat det här nya ledarskapet, är jag förvånad över den här nya policyn som landskapsregeringen tydligen har gått in för nu med offentliga presskonferenser när människor har gjort fel. Alla människor gör fel. Det är mänskligt att fela, men att ha sådan här offentliga tillställningar där man berättar om prickningar. Det är okey.

Ltl Olof Erland, replik:

En presskonferens har man för att det har förekommit spekulationer i massmedia och ganska häftiga spekulationer. Jag har inte deltagit i någon presskonferens, jag har inte sett något pressmeddelande men jag vet minsann vilken typ av ledarskap det har varit i landskapsregeringen när jag var tjänsteman i förvaltningen. Det behöver jag kanske inte påminna ledamoten Strand om.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Ett personalpolitiskt program behövs och det finns ett, men det är gammal och det är dags för ett nytt. Det har varit planerat i många år. Men frågan är dock om ett sådant kan korrigera en förvaltningsmässig och politisk skandal som dagens prickning av avdelningschefen Linnea Johansson är. Jag var med i Helsingfors och såg från sidan och kunde noga följa med den här processen och de överskridningar som där gjordes av en person. Ingen annan har väl som t.f. avdelningschefen försökt undvika överskridningar i detta ärende. På det sättet hör detta inte ihop med den fråga som ledamot Strand anförde om personalpolitiska programmet. Min fråga till honom är, knappast kan väl det undvika den här typen av beslut.

Regeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag måste säga att det som ledamoten Strand hänvisar till här om presskonferens, det är inte resultatet av någon politisk process över huvudtaget. Jag känner ingen kännedom om det, så det blir svårt att svara på de frågorna. De kanske inte hör hemma här heller. Däremot är det på det sättet att den här landskapsregeringen kommer att ta tag i frågan om budgetöverskridningar på ett mera handfast sätt. Vi vill i finansförvaltningslagen klargöra de här sakerna och sträva till att det skall fungera bättre, men absolut är vi inte ute efter att märka personer. Det är inte fråga om det. Men stegvis måste det bli en process mot någonting bättre. Ledamot Strand räknade upp många exempel där det eventuellt, ledamoten Strand känner till det, att det kanske har felats på något sätt.  Det måste vara vårt gemensamma mål så långt det är möjligt att undvika sådant här i framtiden.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Visst hör den hemma här. I budgeten har vi två konkreta moment, det ena är överskridet med 750 000 euro och det andra 700 000. Och min fråga till landskapsregeringen är, kommer man att ha samma policy med skriftlig prickning och liknande mot de människorna som man har haft med näringschefen. Nog måste man ha någon konsekvens i sitt handlande för detta är en politisk beställning enligt min uppfattning. Jag har fått rapporterna men inte sagt någonting om dem, men idag har det blivit offentliga så vem som helst kan läsa dem.

Regeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Mig veterligen är prickningar av människor en förvaltningsåtgärd. Det är ingen politisk åtgärd. Det sker i slutet av en förvaltningsmässig hantering men ledamoten Strand försöker uppenbarligen göra det här till politik och det är allvarsamt, om vi uppfattar regelverket så olika, att ledamot  Strand uppfattar det som att en politiker kan gå, i det här fallet till förvaltningschefen och säga att nu skall det göras det ena eller det andra, när regelverket säger det motsatta. Uppenbarligen har vi stora otydligheter i den förvaltningslag som man kallade den, som ledamoten Strand var med och förelade för lagtinget att besluta om. Vi behöver uppenbarligen diskutera det här mycket.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Att ledamoten Perämaa här nu kryper bakom förvaltningen, tycker jag är fegt. Jag kommer ihåg när det här uppdagades, hur landskapsregeringen och lagtinget stod här och sade att det här skall man gå till botten med. Man skall beställa en intern revision och man skall driva det här så att alla som har gjort något fel skall stå till svars för det och jag kan respektera det, ledamot Perämaa, men då måste man vara konsekvent mot de här överskridningarna på 750 000 och 700 000. Sätt en åtta månaders revision på var och en av dessa och vidta åtgärder. Det står t.o.m. under budgetmomentet när det gäller KK-huset att det är bristande planering. Vem har ansvarat för den bristande planeringen? Ta och red ut det för det är det som är konsekvenserna sedan när det blir 750 000. Det är konsekvenserna och jag respekterar det förvaltningsmässiga men det politiska skall landskapsregeringens stå till svars för.

 

TALMANNEN: Den inledande allmänna diskussionen är därmed avslutad till denna del och lagtinget övergår nu till att diskutera huvudtitel 44 och 49. Diskussion. Begäres ordet?

Regeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Flera saker som också finns under huvudtitel 44 Finansavdelningen berörde jag under min budgetpresentation här i onsdags. De sakerna tänker jag inte återkomma till i det här skedet utan väljer att nämna några andra viktiga områden.

Landskapsregeringen avser att under nästa år utarbeta och eventuellt uppgradera, vad man nu kallar det, ett nytt IT-politiskt program. Där här kan man göra på många olika sätt. Vi väljer den utgångspunkten att det skall göras till ett program som är heltäckande för det åländska samhället och inte bara ett internt utvecklingsdokument här i huset. Vi har de tankarna att vi skall anlita utomstående expertis och vi har många här på Åland som kan det här sakerna väldigt bra, att vi får ett kundorienterat, hela Åland täckande IT-politiskt program som förhoppningsvis bistår den goda trend vi har haft inom IT-utvecklingen i vårt näringsliv. Parallellt med detta fortsätter vi arbetet mot slutmålet om ett ekonomiskt räkenskapsverk. I ett första skede skall vi få vårt elektroniska dokument och fakturahanteringssystem operativt. Det är en nog så besvärlig inkörningsprocess, men under året skall vi ha det i full funktion. Det här skall leda till att dokumenthanteringen förstås, man kommer ifrån pappershanteringen, skall ske på ett snabbare sätt genom förvaltningen och via olika beslutsnivåer så att man också kan följa var ärendet är och finns och det skall leda till en försnabbning av processen. Det politiska beslutsfattandet kan i vissa frågor, givetvis vara svårt och ta sin tid, men den byråkratiska delen måste kunna vara snabbare än den är idag. Fakturahanteringen som är den del av detta skall givetvis ha samma mål att till landskapet inlämnade fakturor skall kunna hanteras och betalas snabbare än vad som har skett tidigare. Vi har alla kunnat ta del av de brister som har funnits tidigare, att ibland har landskapet inte varit den bästa på att betala sina räkningar i tid p.g.a. byråkratisk hantering som har försinkat detta. Det här skall bli bättre.

Sedan tänkte jag nämna en sak som berör trafikavdelningen men eftersom finansavdelningen har ansvar för avtalsfrågor så väljer jag att nämna det här eftersom det också står nämnt under huvudtitel 44. Landskapet har i senaste avtal med skeppsbefälsförbundet fått in en överenskommelse om att vi skall inleda ett försök med att ha enhetslöner för våra, åtminstone vissa, befälhavare på våra skärgårdsfärjor. Det här är ett av stegen vi tar mot att vår flotta skall vara mera likt vilket rederi som helst. I andra rederier är det så att befälhavaren har en fast månadslön och p.g.a. det inte ett intresse, det är kanske fel ord men, det finns en tydlig ägarrepresentantroll i det att mer eller mindre övertid påverkar lönen. Så här gör man på annat håll och det är korrekt att vi går in för det också i vår färjeflotta. Alltså på några fartyg skall vi införa på försök enhetslön för befälhavarna. Det här är också ihopkopplat med det som egentligen hör mera trafikavdelningen till. Vi vill inrätta en tjänst som vice avdelningschef som skall få redaransvaret så att det blir en mera effektiv verksamhet, alltså produktionseffektivitets tänkandet skall genomsyra vår färjeflotta också.

Sedan vill jag säga någonting om kommunerna och de stöd som lagen tillåter att landskapet kan ge någon sökande kommun i vissa situationer. Förutom det som är lagstadgat det och vi betalar ut finns det möjlighet till "samarbetsunderstöd" och "särskilt understöd". Eftersom frågan om en kommuns behov av väldigt mycket pengar per år i flera år framöver har diskuterats här i salen, vill jag ändå säga det för landskapsregeringens del att det begrepp, den lagparagraf som heter "särskilt understöd" kommer inte att bli någonting som liknar de tidigare stöd enligt prövning. Det kommer inte att vara lätt att få ta del av pengar enligt den här paragrafen. Det kommer att krävas en väldigt noggrann och stram plan som skall antas i sökandekommunens fullmäktige för att det skall kunna leda till extra pengar från vår sida. De första beslut som vi kommer att få fatta i den här frågan utifrån de ansökningar som finns leder givetvis till en praxis hur man hanterar det här, men med tanke på det jag just sade och det som är andemeningen i lagstiftningen så kommer det inte att bli lätt. Men ändå, vill jag säga att lagparagrafen finns där, så det är inte uteslutet.

Vi skriver också om samarbetsunderstödet, kanske tydligast i resurs- och behovsplanen. När vi utför en utvärdering av landskapsandelsreformen som vi har utlovat och som skall göras under den här valperioden, kommer vi speciellt att fokusera på de mekanismer som främjar samarbete. Ja, herr talman jag tror det får räcka.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Finansminister Perämaa var inne på det här med särskilt understöd och där vet vi att systemet har ändrat. Samtidigt vet vi att det finns kommuner, särskilt en nämligen Finström, som är i en sådan situation att ingen ens kommer i närheten när det gäller den ekonomiska situationen. Man begär stort stöd från landskapsregeringen och min fråga till minister Perämaa är, hur han ser på det här när det går så på tok som det har gått i Finströms kommun? Hur pass detaljerat skall landskapsregeringen gå in och styra den här kommunen på rätt? Jag anser att man måste vara ganska tydlig med villkoren för att bevilja eventuella stöd så att det absolut kommer på rätt. Har finansministern några tankar kring det?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Givetvis eftersom jag har ansvarsområde för detta. Vi kommer att träffa Finströms kommun inom en och en halv vecka, vi har datum utsatt. Då skall vi diskutera läget men min utgångspunkt är att den plan som kommunen själv måste anta, måste vara mycket detaljerad och där man helt klart kan se slutmålet att man kommer till en sundare ekonomisk situation. Vi kommer att utforma en praxis, för att någon sedan framöver skall kunna söka ett sådant här stöd, så skall man kunna svara detaljerat på ett antal frågor hur man skall hantera situationen. Utformandet av praxis är förstås just nu en viktig del av hur lagstiftningen hanteras i framtiden.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! En annan sak som jag har reagerat på men som vi inte har berört i motion och som det skulle vara intressant att höra finansministerns syn på, är när man skall bygga ett nytt serverrum i Bergsskyddet, för att få som det står i budgeten en redundant utrustning, alltså en back up Det finns flera åländska framgångsrika företag som har sådan här utrustning och sådan här utrymmen, varför har man inte undersökt möjligheten att i samarbete med dessa ha de här servrarna? Jag tänker på bl.a. Ålandsbankens dotterbolag Crosskey och också PAF Eget som har hög datasäkerhet. Det skulle vara ett konkret tips, i stället för att börja själv med någon ny verksamhet som kanske på sikt kräver personal. Åtminstone kräver det investeringar. Man skulle komma billigare undan, högst troligen, om något företag skulle få en part som delar på kostnaderna.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag får erkänna att jag inte har detaljkunskap just nu huruvida man har hört sig för om dessa möjligheter eller inte. Det kan jag inte svara på. Däremot är det väl värt att överväga.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman! Jag skall i mitt gruppanförande diskutera kommunerna, säga några ord om PAF, pensionsfonden och allmänna ekonomiska utvecklingen.

Herr talman! Det finns stora skillnader i uppfattningarna om hur kommunstrukturen långsiktigt ska se ut. Igår framfördes en sund och resonlig inställning till hur vi ska närma oss frågan och söka sanning och samsyn. Ledamoten Johan Ehns utspel är välkommet. Att landskapet, kommunerna och kommunförbundet gemensamt utreder hur vi ska optimera kommunernas tjänsteproduktion ser vi i centern fram emot.

Det nya landskapsandelssystemet ger förutsättningar att behålla Ålands unika närdemokrati och småskalighet. Systemet har knappt ett år på nacken och måste få visa vad det går för. År 2020 ska första utvärderingen göras. Vi i centern tror inte på tvångsmässiga kommunsammanslagningar, däremot på samarbete och vi är inte heller negativa till eventuella sammanslagningar om de initieras av kommunerna själva – det vill säga talet 16 är inte heligt för oss. Vi hävdar bara att förändringar aldrig får göras över huvudet på människorna!

De som vill slå ihop kommunerna till en, två eller tre bör fråga sig för det första: Kommer servicen i skärgård och randkommuner att finnas kvar då? För det andra: Är det rätt att följa den globala trenden och flytta alla till centralorterna? För det tredje: Är det rätt att offra vårt unika, småskaliga Åland för några futtiga miljoner? För det fjärde: Blir det någon ekonomisk vinst överhuvudtaget?

Den totala bärkraften blir inte större i en storkommun – vi har lika många slantar att fördela, lika många människor att serva, inga fler skattebetalare. På kostnadssidan händer tyvärr inte mycket heller. Om vi förutsätter att service på landsbygden och i skärgården inte ska försämras, så måste vi ha servicepunkterna kvar, poststationer, skolor, daghem, omsorgshem, bibliotek osv. Och allt ska fortfarande skötas av människor som ska ha lön.

Vari skulle vinsten finnas? Jo det går säkert att organisera administrationen effektivare, men blir det så stora inbesparingar som reformförespråkarna tror? Nej, de stora vinsterna kan nog uppnås bara genom en hård centralisering, vilket vi motsätter oss i centern!

Alla vet vad strukturrationaliseringar leder till, när ett större företag köper ett mindre eller när flere företag fusioneras, så minskas personalen och mindre effektiva produktionsenheter läggs ned. Inom företagsvärlden är det ibland nödvändigt och accepterat, men tillämpar vi den metoden på kommunerna så kommer många människor och familjer att drabbas hårt. Landskapet har ett annat ansvar än aktieägare i storföretag!

Herr talman! På sidan 89 i budgeten kan vi läsa:

”Med beaktande av Ålands Penningautomatförenings meddelande om den beräknade nettoavkastningen … osv.  … föreslås att 20 000 000 euro upptas som inkomst”. Pengarna går till: Social verksamhet 2 226 000 euro, miljöverksamhet 500 000, ungdomsarbete 263 000, idrott 1 552 000, kulturell verksamhet 3 740 000, evenemangsbidrag 100 000, övriga bidrag 1 000 000, projektbidrag 7 604 000 euro, och i lån: Ungdomsarbete 15 000 euro samt övriga lån 3 000 000 euro. Så har vi i många år slentrianmässigt kunna skriva i budgeten, 20 miljoner euro är ett hisnande belopp. Frågan är nu idag – vågar vi räkna med så stora belopp i framtiden?

Hotbilden är avskräckande: Vad gör finska staten? Hur går det med lotterilagen? Vad händer om RAY och Veikkaus med sina muskler satsar fullt på nätet? Hur stor marknadsandel hinner de internationella spelbolagen klösa åt sig medan det åländska spelbolaget sitter bakbundet?

Paf arbetar visserligen hårt på att bredda och internationalisera sin verksamhet på nya marknader, men det är ett jobb som kräver hög konkurrenskraft, mycket pengar och stor uthållighet. Att rekrytera ny vd efter Lasse Porko är nog styrelsens viktigaste uppgift på mycket, mycket länge!

Politiskt måste landskapsregeringen med ett enigt lagting i ryggen göra sitt yttersta för att säkerställa Paf:s verksamhetsförutsättningar!

Herr talman! Enligt budgeten uppskattas Ålands pensionsfonds totalbehållning vid slutet av år 2009 uppgå till ca 270 miljoner euro värderat enligt marknadsvärde – förutsatt att läget på finansmarknaderna stabiliseras. Enligt lagen skall Ålands pensionsfond förvalta anförtrodda medel så att de blir till största nytta för landskapets pensionssystem. Fondmedlen skall placeras med krav på god avkastning, långsiktighet, riskspridning, betryggande säkerhet och tillfredställande betalningsberedskap. Fonden har skötts väl, men med tanke på finanskrisen, som självklart påverkar fondens marknadsvärde, så skulle jag önska att finansansvarige Mats Perämaa beskriver nuläget och situationen på längre sikt för lagtinget.

Till sist, herr talman! Finansutskottets uppgift känns extra ansvarstyngd i dessa ekonomiskt tuffa tider. Många kloka ord har sagts och kommer att sägas i remissen och vi ska inte sky de svåra frågorna. De långsiktiga konsekvenserna av förändringarna i landskapets inkomststruktur, kostnadsutvecklingen, prognoser med mera ska vi genom höranden syna i sömmarna för att om möjligt få bilden av landskapets ekonomiska situation att klarna ännu mer. Att få en budget i balans kommer att vara svårt de närmaste åren, frågan är egentligen hur stort underskottet blir och vad vi kan acceptera. Att utnyttja utjämningsfonden är självklart en möjlighet – den är ju till för att klara sämre tider utan att behöva uppta lån, men först skall kostnadsstrukturerna skärskådas.

Läget är allvarligt. Landskapsregeringen har, som alla andra regeringar, drabbats av dålig tajming. Finanskrisen slog till när budgeten i princip låg klar. Nu gäller det att vara tydlig och visa gott ledarskap inte skrämma upp folk och visa uppgivenhet. Landskapet Åland har inga ackumulerade budgetunderskott, ingen tyngande upplåning och en unikt låg arbetslöshet. Krismedvetenheten har infunnit sig och landskapsregeringen har en positiv fokusering på problemlösning. I centern har vi framtidstro och beredskap att jobba hårt! Tack, herr talman!

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag tror det är väldigt viktigt att man pratar om kommunerna och kommunstrukturen på ett balanserat sätt och jag tror inte att det är till nytta för diskussionen om man för en väldigt stark skräckpropaganda om att små enheter kommer att dras in. Landsbygds- och skärgårdsbutikerna skall bara stängas. Det handlar absolut inte om det. Snarare om att hitta system som ser till och kan garantera att alla medborgare får likvärdig service. Det är i alla fall vårt politiska mål med en diskussion om kommunreform.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Ja, ltl Camilla Gunell jag ställde bara frågan, att de som ivrar för en reform bör ställa sig frågan, kommer servicen i skärgård och randkommuner att finnas kvar då ifall man gör en kraftig kommunreform och centraliserar? Jag ställde frågan. Sedan sade jag också redan tidigt att vi välkomnar att landskapet tillsammans med kommunerna och kommunförbundet, precis som lagtingsledamot Johan Ehn föreslog igår, att vi skall utreda detta. Då får vi se hur vi skall göra den kommunala servicen effektivare på sikt.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag har för min del inte förstått vad det var för skillnad på ltl Johan Ehns och mitt eget resonemang annat än att han är karl och jag är kvinna. Jag tror att det är viktigt i den här diskussionen att lyfta frågor också kring kompetens, rättssäkerhet, individernas integritet o.s.v. Det är viktiga inslag också för kommunerna. Jag tycker att vi i utskottet skall höra representanter från kommuner som Finström, Kökar och andra som nu har en väldigt, väldigt svår ekonomisk situation. Jag tror det kunde belysa frågan på ett bra sätt.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Ja, ltl Camilla Gunell jag gör ingen skillnad på om uttalandet kommer från en man eller kvinna här i salen. Jag respekterar det som ltl Camilla Gunell säger och välkomnar det. Vi skall titta på det här i finansutskottet.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Ltl Torbjörn Eliasson har många goda tankar när det gäller kommunstrukturen, vi skall tänka över det väldigt noga och initiativet skall helst komma från kommunerna själva. Det anser vi också inom liberalerna. Det man funderar på, är att man inte bara skall tänka krasst ekonomiskt på detta vad vi kan spara? Jag tror sist och slutligen att rent ekonomiskt sparar vi inte så mycket. Vi kanske får en samlad kompetens om man gör något slag av omfördelning av strukturen. Vi måste också tänka på medborgarna, en del kommer att tappa närservicen är jag rädd för, men det återstår att se.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det är säkert så med detta liksom de flesta andra frågor, att det finns fördelar och nackdelar med alla alternativ. Det finns nackdelar med nuvarande struktur och det kommer att finnas nackdelar om man skulle ändra på den här strukturen och ha färre kommuner. Det finns också fördelar med bägge. Därför är det väldigt bra om man tillsammans med kommuner, kommunförbund och landskap ser hur man skall effektivera den kommunala servicen. Det handlar ju om det. Ju effektivare vi får den desto lättare är det att hålla den kvar överallt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Tack ordförande! Eftersom det var jag som drog igång hela den här kommundebatten är jag glad nu eftersom det känns som det skulle finnas en dialog i det hela. Det är trevligt om Johan Ehn får äran åt sig men det tyder på att män ser män och det är vi vana vid. Som sagt var, var det jag som inledde den diskussionen och därför känns det bra nu. Men utjämningsfonden, ltl Torbjörn Eliasson den tycker jag inte är till för att förvaltningen skall saneras. Den är till för sämre tider. Alltså när det uppstår arbetslöshet och när det privata näringslivet inte klarar av att hålla befolkningen sysselsatt. Det var inte vår avsikt att bygga upp en utjämningsfond för att den offentliga förvaltningen fortsättningsvis skulle vara för stor.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Tack för att det känns bra att vi har en dialog i kommunfrågan. Det känns bra för mig också. Däremot tror jag att det var ltl Johan Ehn som föreslog att man skulle göra den här utredningen tillsammans igår. Därför nämnde jag hans namn. När det gäller utjämningsfonden är det självklart att den inte skall användas specifikt till sanering, men vi har att ta ställning till hela budgeten och till en viss summa pengar och kommer man i ett nödläge är det meningen att man skall kunna använda utjämningsfonden. Därför har vi fonderat pengar. Sedan prioriterar man naturligtvis inom budgeten. Men utjämningsfondens pengar finns till för att sträcka till när skatteintäkterna, alltså klumpsumman och alla andra inkomster inte räcker till.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Den här utredningen som det talas om var jag med och beslöt om på kommunförbundets möte när jag drog fram den. Dessutom kan finansutskottet mycket väl titta på de utredningar som gjordes under senaste perioden. De är av grundläggande karaktär. De är alldeles excellenta. De är gjorda av utredare Katarina Fellman och de är verkligt bra. Det som krävs nu är att man går vidare. Det stoppades under förra perioden av centern. Utredningar finns igen, det gäller bara att gå vidare. Komma ner på den konkreta nivån. Beträffande utjämningsfonden fortfarande, om inte klumpsumman räcker till så finns det ett annat sätt, det är att man måste strukturförändra. Man kanske måste göra en kombination men att tömma den såsom det nu är upplagt det är dålig politik.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag börjar med det sista. Det är självklart att vi skall strukturförändra och det säger också regeringen här. Men vi blev tagna på sängen och det har alla andra regeringar blivit. World wide, över hela världen så det är ingenting konstigt med det. Nu måste vi sätta igång från och med första januari och se till att vi får till stånd en strukturförändring. Beträffande utredningarna har jag också läst dem och de är ett bra underlag att jobba vidare ifrån. Tack!

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade. För att besvara frågor ger jag nu med stöd av 33 § Arbetsordningen regeringsledamoten Perämaa ordet framom andra. Var så god.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Tack herr talman! Jag fick en specifik fråga om pensionsfondens utveckling så jag valde att besvara den i form av ett anförande eftersom tiden annars knappast skulle ha räckt till. Pensionsfonden och pensionsfondens styrelse som tillsätts enligt lagstiftning där arbetsmarknadsparterna är med landskapsregeringen och andra personer, följer en placeringsplan. Placeringsplanen som nu föreligger är exakt densamma som tidigare. Det har inte skett några förändringar. Även om man förstås i pensionsfondens styrelse kontinuerligt diskuterar den är den fortsättningsvis densamma. Den planen utgår ifrån ett konservativt långsiktigt tänkande får jag säga, där man minimerar riskerna så till vida t.ex. att placeringar riktar sig mot Norden, Europa men inte till USA. Vilket har varit tur i den här situationen. Man anlitar externa portföljförvaltare, det ingår i systemet. Den diskussionen för vi också om man eventuellt skulle börja utföra en större del av själva förvaltningen, placeringarna i egen regi, i stället för att anlita utomstående förvaltare. I det här läget har diskussionen lett till att vi fortsätter med det system vi har. Det har visat sig vara framgångsrikt med den här långsiktigheten och systemen är bra. Långsiktigheten innebär givetvis också att då avvaktar man och väntar lågkonjunkturer och dykningar med den insikten att så småningom stiger värdena på placeringarna igen. Det är först om man realiserar placeringarna till ett lågt värde som förlusten uppstår. Däremot finns det en värdeminskning under tiden, att portföljens värde är lägre i lågkonjunkturer. Jag har siffror på en beräknad utveckling för pensionsfonden från och med 1 januari och det är förstå inte några trevliga siffror. Värdet i pensionsfonden har sjunkit precis som för alla andra. Läget ligger på ungefär -10 procent sedan 1 januari. Sedan har jag siffror på jämförelser med andra motsvarande fonder. Den jämförelsen är från årsskiftet fram till 30 september, alltså en månad gamla siffror. De duger som jämförelse ändå. Landskapets Ålands pensionsfond hade tappat - 7 procent, medan statens pensionsfond hade tappat 9,8 procent. I den jämförelsen har vi klarat oss rätt bra. Man kan inte säga att det är bra när man tappar i värde men i jämförelse har vår pensionsfond klarat sig rätt bra. Detta på grund av att, i ett skede för ungefär ett år sedan hade man den lyckliga situationen att i bedömningen av olika fondförvaltare så valde man, detta är en regelbunden bedömning man gör, att byta fondförvaltare och frigjorde ett större belopp som därefter har placerats med korta ränteplaceringar. Det här var förstås bra för pensionsfondens totala utveckling och man fick en avkastning på flera procent i stället för att de låg i aktier som har tappat värde under samma tid. I jämförelsen, inte bra siffror för pensionsfonden men i förhållande till motsvarande inrättningar har vi klarat oss hyfsat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! När det gäller pensionsfonden tror jag att vi kan vara ganska trygga med hur den förvaltas. Det har gått bättre för vår pensionsfond än för Finlands. I sådana här tider när börsen sågar upp och ner kan en skicklig förvaltare dra nytta av en börsnedgång. Det här är helt andra siffror än de vi läste i tidningen där det stod att den gått ned med 27 procent. Däremot vänder jag mig mot det att när fondens värde är lågt i sådan här tider när börsen är usel borde man inte öka uttaget ur den. Det blir mycket dyrare att ta ut ur fonden. Nettouttaget borde om möjligt minskas i stället sådan här tider och man borde följa det. De pengar man tar ut ur fonden nu är jätte dyra jämfört med att ta ut dem när det var uppsving eller kommer att bli uppsving igen. Man borde anpassa sig och inte öka med 900 000 som man ökar uttaget med. Det är inte bra. Vad säger finansministern om det?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det är inte så att ett uttag sker och att aktier säljs till lågt värde för att man skall kunna ta ut medel. Samtidigt tillförs det medel pensionsfonden och det är ett argument till varför man nog kan fortsätta ta ut. Lagstiftningen medger att man tar ut en viss del och vi har inte närmat oss övre kant i uttag vad lagstiftningen medger utan vi har tagit ut motsvarande procent som man har gjort tidigare. Sedan kan man ställa sig frågan å andra sidan om man som tidigare år har fört över pengar till utjämningsfonden, vilket i sig är en positiv fråga? Men man har också tagit nästan motsvarande medel från pensionsfonden. Om man börjar ifrågasätta detta, då måste man ifrågasätta varför ta ur en fond och sätta i en annan fond?

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man borde inte ta ur fonderna i dessa tider när de är dyra att göra uttag ur. Det gäller alla landskapets fonder. Det går inte att komma undan det att om pengarna skulle få vara kvar i fonden, oavsett hur de är placerade så i dessa tider särskilt kan man göra bra klipp. Man kan köpa aktier billigt som sedan ökar i värde så en förvaltare kan använda det ekonomiska utrymme som finns att förbättra fondens värde på sikt. Effekten blir i kvadrat och kubik när man tar ut mera ur fonden i sådana här tider än annars. Jag tycker att man borde ha sparat på landskapets utgifter i större utsträckning och inte låtit konsumtionsutgifterna växa med 6,2 procent. Då kunde man ha låtit bli att ta den här extra slanten och till och med minskat uttaget ur pensionsfonden. Det är dit jag vill komma.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Bara för att det skall bli tydligt för alla så måste man ändå säga bestämt att det förs in mera pengar i pensionsfonden än det tas ut och det står det tydligt i budgeten. Via de system som leder till att det förs in pengar, alltså personalens löner o.s.v. Det här är absolut ingen dränering av pensionsfonden utan den följer de konservativa sätt att hantera den, vilket har visat sig vara framgångsrikt. Jag vill ännu säga det att i förhållande till stater och regioner runt oss har vi en betydligt högre framtida pensionsteckning i vår pensionsfond än vad andra har. Beträffande pensionsfonden är jag inte det minsta bekymrad.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! En del av det förra replikskiftet berörde en del av det jag tänkte säga så jag väljer att fokusera lite på skötseln av fonden i sig. Enligt handlingsprogrammet för landskapsregeringen antaget för ett drygt år sedan så sägs det att man skulle beakta behovet av särskild kompetens när landskapsregeringen tillsätter styrelser i olika underlydande organ och därav bolag och naturligtvis också pensionsfonden. Är det någonting man har beaktat när det gäller pensionsfonden, har det skett förändringar utgående från handlingsprogrammet eller hur ser det ut? Följdfrågan blir naturligtvis, styrelsen har inget direkt inflytande över aktieplaceringen i sig utan det är fondförvaltarna som har anlitats som självständigt utför den delen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Styrelsen kan påverka aktivt såsom styrelsen har gjort att man har valt att hålla avsevärda belopp i korta ränteplaceringar i stället för att sätta dem i aktier. Men sedan i valet av olika aktier fattar inte styrelsen själv utan det sker via förvaltare. Detta är diskussionen huruvida man själv skall ha en mera aktiv roll i det eller inte. Vi har ändå valt att följa det nuvarande systemet. Skall vi själv hantera allt det där kräver det oerhört mycket resurser. Vad gäller kompetensen i styrelsen säger lagen att fackföreningarna skall ha vissa platser och det följer vi naturligtvis och sedan kan man mera fritt anlita andra. Men det har visat att i tidigare styrelser fanns det några väldigt kompetenta personer utan politisk anknytning och de sitter kvar fortfarande.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag tycker att det är intressant det här med kompetensen. Det är betydande belopp som förvaltas på samtliga ålänningars vägnar. När det gäller kompetenssidan inom PAF, Posten o.s.v. finns det kurser som man kan gå, i professionellt styrelsearbete. Vore det inte lämpligt att uppmana landskapsregeringens representanter att ta den här kursen. Jag har förstått att Postens styrelse har gått på kurs för att lära sig det grundläggande. Det är bra men jag skulle nog vara lite mer tillfreds med situationen om man på förhand har den kompetens som ett uppdrag förutsätter. Tack!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Kompetens är alltid bra och alla skall lära sig mera under sitt liv så tanken är säkert god. Det är bra att man har gått den här kursen på Posten men samtidigt vill jag påminna om att Posten har varit en framgångsrik organisation och utvecklats väldigt positivt även utan denna kurs.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande tror jag att den här fonden sköts bra och det visar också den rapportering vi fick av finansansvarige Perämaa. Om man jämför med omvärlden och vad som har hänt så tycker jag att en 10 procents sänkning är ett gott resultat i dagens läge. Sedan gäller det bara att vara långsiktig och det är alla portföljförvaltare. Det här kommer att hämtas in igen när vi får se en annan trend på marknaden. Tack i alla fall finansansvarige för rapporten.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Roger Jansson:

Tack herr talman! Efter 65 års vandring i vår både goda och onda värld är jag inte lätt att chockera mera. Men jag är ännu i chocktillstånd efter att ha läst Ålandstidningens hemsida, hört ledamoten Strand bekräftad av ledamoten Gun Carlson om vilken politik den här landskapsregeringen för.

Herr talman! För att underlätta talmannens arbete trots att vi har bara rekommendationer till vilka huvudtitlar och avdelningar vi skall hålla oss, vill jag ändå säga att min inledning i mitt anförande berör finansavdelningen på det sättet att det berör finansministern som är närvarande i salen.

Det nya liberala ledarskapet som vi lästa så mycket om inför valet i annonser visar nu att de duktigaste tjänstemännen skall prickas, andra går uppenbarligen fria. I finansministerns tidigare replik till ledamoten Strand gav han information om sin egen politiska roll i det spel som jag har hört talas om i de politiska kuloarerna under en längre tid nu. Jag tenderar att tro på finansministern. Nu har jag fått sådan information att jag inte mera kan göra det.

Herr talman! Sanningen är lika viktig i den här salen och i landskapsregeringen som att följa lag. Jag har haft förtroende för finansminister Mats Perämaa. Nu kan jag ha det, bara om finansministern ser till att putsa upp sin moraliska sköld och rakryggat och med sanningen som ledstjärna förklara sin roll här i kammaren i det här ärendet som vi har blivit informerade om för en stund sedan. Den till synes huvudsakliga politiska prickningen av en av våra duktigaste tjänstemän som dessutom råkar vara kvinna och därför i den här informationen i pressen säger att, "jag tar på mig skulden".

Herr talman! Jag satt i riksdagen när Ålandsdagarna planerades och kunde nära följa med i den process där de ansvariga här i huset försökte undvika det med alla medel. Men mot osanningar kämpar även de bästa förgäves.

Herr talman så över till det som jag egentligen begärde ordet för, huvudtitel 43 som jag menar att skall kunna behandlas i samband med det som talmanskonferensen inte har angivit regler för, inkomstavdelningarna. Här är det fråga om inkomst avdelning nr 39. I motion nr 4 föreslår vi att användningen av skattegottgörelsen för täckande av kostnader i landskapets budget skall lagfästas. Landskapsregeringen säger själv att den nivå man nu ligger på om 22 miljoner snabbt torde gå ner till 12 miljoner och möjligen ända ner till 8 miljoner. Det skulle vara ett tapp i den åliga budgeten på inkomstsidan på 14 miljoner per år. Att använda sådana pengar till löpande driftsutgifter förstår säkert finansutskottet att inte går. Det är en fullständigt oansvarig politik. Jag hoppas att man tar seriöst på det här förslaget om att man skall lagfästa vad skattegottgörelsen skall användas till och ingen del av det får vara löpande driftsutgifter. Då sätter man sig i en båt som ohjälpligt kommer att sjunka en vacker dag man och allt. Jag har föreslagit att skattegottgörelsen skall kunna användas till återbetalning till medborgarna, i andra former än driftsutgifter eller investeringar. Helst i investeringar som ger en framtida avkastning. Det tror jag är ett klokt grundresonemang som finansutskottet sedan kan spinna vidare på.

Den tredje och sista punkten jag avsåg att beröra här är Penningautomatföreningen. 20 miljoner euro har vi redovisat som inkomst. Den lagstiftning som pågår i riket och som mera passar i en bananrepublik än i en republik som bygger på lag och ordning, är det ett oansvar gentemot alla medborgare. Det gör att Penningautomatföreningens långsiktiga inkomster i vår budget kan riskeras Hör och häpna, genom att man i riket för ett resonemang om att i den här speciallagstiftningen skulle man tolka marknadsföringsbegreppet på ett sätt som ingen annan någonstans i världen tolkar marknadsföringsbegreppet på. Om markandsföringsbegreppet stadgas i helt annan lagstiftning än i den här typen av lagstiftning. Naturligtvis kan inte ett sådant resonemang som förs i riket hålla i en granskning i internationella domstolar, än mindre vid granskning av andra internationella organ både av politisk och annan natur. Min frågeställning till finansministern är här vad har landskapsregeringen vidtagit för åtgärder under beredningsarbetet? Då hjälper det inte att komma dragande med att vi inte har blivit tillfrågade. (TALMANNEN: Den rekommenderade tiden är till ända.) Min tid är dock inte till ända ännu på en trettio, fyrtio år. (TALMANNEN: Bara den rekommenderade.) (Från salen: skratt.)

Jag ville tillägga frågan till landskapsregeringen, huruvida man under beredningen har vidtagit sådana åtgärder som är motiverade när man rimligen måste ha sådana kanaler till regeringen att man vet vad det är för lagstiftning på gång. Den här lagstiftningsförändringen har skett relativt öppet. Riksdagsledamöterna har känt till det inklusive vår egen riksdagsledamot. Åtskilliga av oss andra har känt till det. Penningautomatföreningen har känt till det o.s.v. Där finns det föresten en passus i självstyrelselagen som är klar och tydlig att när lagstiftningsberedning gäller både på det internationella och nationella planet men särskilt på det internationella planet gäller självstyrelsens behörighetsområde, så skall självstyrelsemyndigheterna inkluderas. Så det här ärendet är samma som det här dubbelbeskattningsavtalet i Norden.

Landskapsregeringen talar om det goda samarbetet med Finlands regering och det är viktigt att ha ett sådant. Men ett gott samarbete betyder inte att den ena parten lägger sig gång efter annan för den andra parten utan att man står upp rakryggat och håller på sin rätt. Min fråga till finansministern är, på vilket sätt har landskapsregeringen gjort det? Att berätta om vad man nu gör i riksdagen är för mig helt ointressant. Jag vet hur den här lagen kommer att behandlas i riksdagen. Jag har suttit där själv och ni kommer inte att ha någon framgång, ni är för sent ute i så fall.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Presskonferensen idag som tycks ha försiggått här i huset, kände jag inte till överhuvudtaget på förhand. Jag fick reda på att den hade skett efteråt. Jag hade ingen roll i den. Det om det. Beträffande lagstiftning om skattegottgörelsen så att den skall användas för vissa ändamål är intressanta tankar. Vi för fram, som vi har diskuterat här, att vi skall lagstifta om utjämningsfonden för att användas i vissa situationer. Det här är välbehövligt. Jag har hört diskussioner idag om vad utjämningsfonden är till för. Det här behöver vi lagstifta om . Överskott som vi reserverar för framtida ändamål skall lagstiftas om så att vi vet vad vi skall använda det till. Jag återkommer till PAF.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det lättar mitt korta anförande så var jag är inte intresserad av finansministerns roll på presskonferensen. Det framkom av tidningen vem som hade haft presskonferens. Det jag har fått information om och det som jag vet när det gäller finansministerns roll gäller bakgrunden, orsakerna till denna presskonferens. Varför har det nya ledarskapet drivit den här frågan så här långt och på det sätt man har gjort? Jag önskar ett ärligt svar på den frågan.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Jag hävdar herr talman att det är en förvaltningsmässig åtgärd. I presskonferensen var jag inte med och hade ingen del i den och ingen som helst kunskap eller delaktighet i någonting som ledde fram till en presskonferens. Absolut inte. Det är säkerligen en förvaltningsmässig åtgärd det också. Min roll är noll i den processen.

Beträffande PAF är det oerhört viktigt att vi kan trygga PAF:s verksamhetsförutsättningar antingen på det sättet som det är nu eller på något annat sätt. Vi har strategidiskussioner med PAF för att hitta metoder att klara oss och klara PAF ifall scenariot med lotterilagstiftningen blir det värsta tänkbara. Jag vill ändå hävda att också PAF själva blev överraskade när propositionen kom. Vi hade kunskap om att den var på gång och då inledde vi arbetet men inte ens PAF visste om hur fort den skulle komma från regeringen till riksdagen. Så det blev en överraskning för alla parter.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Tärningen är kastad. En åttamånaders skådeprocess mot en tjänsteman övergår nu i en politisk process där jag hoppas att massmedia deltar ivrigt.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Jag känner inte överhuvudtaget igen mig i Roger Janssons beskrivning av landskapsregeringen eller av liberalerna. Grundinställningen hos liberalerna är att särskilja politiker och tjänstemannarollen. Att t.ex. ha avvikande åsikt som tjänsteman är ingenting anmärkningsvärt och väljer politikerna att ta ett annat beslut så ska man kunna motivera det till tänderna. Jag har blivit förvånad under det här året som jag har varit i huset. Jag har fått upprepade frågor om det är korrekt att ha avvikande åsikt som tjänsteman från politikerna. Det finns säkert en hel del diskussioner som man borde ha mellan politiker och tjänstemannarollen. Men som sagt var jag känner inte överhuvudtaget inte igen mig i de insinuationer som ledamot Roger Jansson kommer med. De är fullständigt verklighetsfrämmande.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Om detta kommer de två ledamöter som värderar lagtingsarbetet så att de är inne just nu och svarar på frågor, att få detaljinformation om naturligtvis i den fortsatta processen. Jag hoppas att det nya ledarskapet inte talar med dubbla tungor.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! En annan grundinställning hos liberalerna är att vara rakryggad och ärlig.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Jag vill också börja med att kommentera prickningen av näringschefen. Jag har följt det här ärendet i detalj i finansutskottet och jag måste säga att det lämnar en hel del övrigt att önska. Om man får citera Jesus när han hängde på korset sade han "Min Gud förlåt dem, ty de veta icke vad de göra." Ungefär så får näringschefen säga. Prickningen som den här tjänstemannen har fått är för att hon är kvinna och gift med en aktiv politiker i ett oppositionsparti i huvudsak. Sedan finns det en spik att hänga upp det på. En konkret sak som man har gått till botten med, en budgetöverskridning. Jag vill inte blanda mig i detta på det här viset.  Jag tar inte den process i försvar som man drev mot den förra näringschefen och på det sätt den tjänstemannen, ltl Olof Erland behandlades och som nu finns här ibland oss här i lagtinget. Den var jag också kritisk till. Jag vill absolut inte ta denhär processen i försvar som jag anser att har klart politiska förtecken. Utan tvekan. Men däremot är det bra om man nu inför ett nytt ledarskap så att man tar dessa saker på allvar så att tjänstemän som begår fel får tillsägelse och begår man grova fel får man prickning. Begår man flera grova fel så får man sluta med anledning av att man inte kan sköta din tjänst. Det är bra nu då om det här är en ny regim så att vi slipper se alla de exempel som vi tidigare sett under åren när det gäller budgetöverskridningar och när man inte får projekt genomförda fastän lagtinget har beställt för flera år sedan o.s.v. Det är inte roligt att stå här som politiker och rekommendera att man behandlar sina anställda hårdare. Men det är inte heller roligt att stå inför Ålands folk och säga att vi behandlar inte så hårt. De får göra lite misstag, vi har lite överseende. I så fall, föredrar jag den metoden som står i de verktyg som finns i tjänstemannalagen, när man gör fel. Det vill jag säga. Jag hoppas att det leder till att man slipper se andra exempel. Eftersom jag började med att citera Jesus så kan jag säga att jag hoppas verkligen att näringschefen inte blir någon ny förvaltningens Jesus som har fått korsfästas för alla andras synders skull, utan alla får samma behandling och stå till svars för sina handlingar. Det skulle också vara intressant att få ett besked om man tänker förfara lika i fortsättningen. Om man också tänker gå tillbaka åtminstone lika lång tid med pågående andra affärer inom förvaltningen och reda upp dem på samma sätt. Det vill jag gärna höra från landskapsregeringen.

Sedan herr talman till en motion nr 63 under huvudtiteln som jag har tillsammans med mina Obundna kamrater som handlar om Penningautomatföreningen och där det ur motiveringen framgår just det som många har nämnt här under debatten att Penningautomatföreningen har haft en osannolik framgångssaga de senaste åtta åren. Från det att man 1996 tog en trevande start och anhöll om att få utveckla Internetspel på försök, har man kommit till en situation där man idag har ca 0,5 procent av världsmarknaden. Det är en otroligt hög andel av världsmarknaden gällande Internetspel och man är en aktör som verkligen kan konkurrera och utvecklas. Vi vet också som vi skriver i motiveringen, att det finns många orosmoln för PAF och det största orosmolnet kommer från öster över Skiftet. Det är svart och det blixtrar i det, nämligen inrikesministeriet och dess tjänstemän som till varje pris vill stoppa PAF. Nu är man på väg att göra det. På god väg att få en lag, ett verktyg i sina händer att stoppa PAF utan att vi kan hävda vår rätt genom de instrument som finns i självstyrelselagen. Utan att prövas i rättegång kan man stoppa denna verksamhet. Det är uttryckligen riktat mot PAF och ingen annan. Man kommer inte åt någon annan med det verktyget. Det räcker bara fram till PAF.

 Jag är bekymrad men jag hoppas att landskapsregeringen har samma inställning och är lika på alerten när det gäller att försöka förhindra det här. Om vi får den kallduschen till i dessa tider, att PAF stoppas, då är det verkligt, verkligt illa. Det vill jag säga. Det här är ett av våra absoluta guldägg i självstyrelsen som vi måste värna om till varje pris. Därför föreslår vi i den här motionen att man skall överväga en bolagisering av PAF. Det har diskuterats sedan länge. Det skulle ge flera fördelar bl.a. det, om man skall växa och förvärva andra aktörer på marknaden är det väldigt dyrt att göra det som offentligrättslig förening och betala i reda pengar jämfört med om man till viss del eller helt kan förvärva andra genom aktiebyte och sådana saker. Det finns klara behov av sådan expansion i PAF:s strategi och därför vill jag lyfta den här frågan så att man åtminstone kan utreda det. För att ytterligare öka PAF:s legitimitet och försvåra för dess motståndare borde man överväga, när man har bolagiserat, dela ut aktierna till ålänningarna för att göra så att ålänningarna får ta del av PAF medlen via aktieavkastning. Men framför allt för att få ett folkägt bolag som det är betydligt svårare att ge sig på än att det bara ägs indirekt av Ålands folk.

Det här initiativet kommer att följas upp med andra initiativ i liknande ordning. Det skulle göra att man får en handel med en lokal aktie som skulle vara intressant. Vi har flera sådana exempel som vi kunde skapa och ge ut åt ålänningarna som en slags skatteåterbäring. Därför föreslår vi ett litet komplement till motiveringen. Den tid jag sparar här nu herr talman, kan tillräknas ltl Fredrik Karlström.

 

TALMANNEN: Det kan behövas.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Till inledningen av ltl Danne Sundmans anförande vill jag säga att när det gäller tjänstemän så lyder de under tjänstemannalagen och där finns det instrument. Det finns prickning och det finns tjänstedelegationen. Vi kan för "tusan hakar" inte ha det på det viset att vi håller på att lagstifta bort tjänstemän och köper bort dem o.s.v. Det måste finnas ett system.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag håller till fullo med och det har jag tutat ut från den här talarstolen många gånger att det är de verktyg som finns i tjänstemannalagen som skall användas. Vad jag frågar mig nu är, kommer man att använda dem konsekvent och fortsättningsvis? I så fall får jag säga tyvärr, men det är den utvecklingen jag kommer att stöda. Men tyvärr, säger jag därför att det inte har gjorts hittills. Det blir alltid diskussion när det blir en förändring till det sämre för någon. Jag tycker att man skall göra så inte lagstifta bort tjänstemän.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Det är klädsamt att ändra sig. Under ett replikskifte i förra veckans debatt här i kammaren invände jag mot kollegan Danne Sundmans uppfattning om att, om det är mycket oegentligheter i förvaltningen så är det bäst att inte röra i. Jag har glömt vad saken gällde. Jag lägger märke till att nu menar ltl Danne Sundman att nu skall vi titta på det som skall tittas på. Det betraktar jag som en klädsam hållning. Lagstiftningen är neutral, alla är lika inför lagen och som jag sade redan då och vill upprepa det nu, hela vår offentliga förvaltningsutövning bygger på det personliga ansvaret. Det är ett tvång men det är också en enorm styrka att så är fallet och jag tycker att vi inte skall ge avkall på det, utan med förutsebarhet och proportionalitet upprätthålla den samhällsordning som lagstiftningen anger.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Förutsägbarhet och proportionalitet är precis det jag efterlyser. Det jag sade i förra veckan var samma sak som jag säger idag att man inte bara kan lyfta upp vissa problem inom förvaltningen man måste behandla alla problem lika. Man måste behandla alla problem. Det vi hade en liten polemik om vtm Gunnar Jansson och jag var huruvida det finns också andra problem och hur många de är till antalet. Där valde jag att inte nämna några konkreta fall men om vtm Gunnar Jansson så önskar kan jag nämna dem för honom. Det har varit känt i debatten att det finns andra bekymmer och som vi har varit kritiska till när det gäller revisorernas rapporter och när det gäller finansutskottets behandling av de här ärendena.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Gällande hanteringen av olika ärenden i förvaltningen så utgår jag givetvis ifrån att de skall hanteras på samma sätt enligt ett visst system. Det är min utgångspunkt och det är landskapsregeringens utgångspunkt och så måste det bli. Arbetet med finansförvaltningslagen och de arrangemang som sker inom finansavdelningen med att klargöra systemen och rutinerna, så alltihopa har samma syfte. Det är självklart att alla skall behandlas lika.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det gläder mig att vi får det beskedet och den som lever får se. Den som får vara kvar här i Ålands lagting får se huruvida man efterlever dessa löften vilket jag hoppas att man gör.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Om PAF och den motion som de obundna har lämnat in vill jag säga så mycket om en eventuell bolagsbildning att det scenariot också är ett element i våra strategidiskussioner för alternativa hanteringssätt ifall vi skulle gå emot det sämsta tänkbara scenariot i riksdagen gällande lotterilagstiftningen. Den tanken finns också med som en del i andra scenarier. Det måste vara ett tryckfel i motionen när det står att man skall dela ut aktier, inte var det väl det som de obundna hade tänkt sig.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag försöker läsa klämmen. Det är inget stavfel det står "dela ut en del av bolagets aktier till ålänningarna." Jag vill ge ålänningarnas aktier till ålänningarna direkt så att de själva får utöva den ägarmakt de har. Om man ger en minoritet eller majoritet det måste man överväga. I praktiken blir det så att man låter sina representanter, som väljs via lagtinget, att ändå sköta ruljansen eftersom en stor del kommer att högst troligen vara kvar i landskapets ägo. Jag och den obundna gruppen vill framföra det att vi vill dela ut bolaget till ålänningarna. Då kan man handla med de här aktierna också. Det blir en lokal handel med aktier i PAF. Ruskar man på huvudet åt det här samtidigt som man har en borgerlig ideologi då måste man genast sluta med att ha borgerlig ideologi eller ruska på huvudet.

(Från salen: Skratt.)

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Om jag inte totalt missminner mig så deltog ltl Danne Sundman i finansutskottets arbete där det enhälligt beslöts att skriva att Ålandsdagarna skulle granskas av revisorerna. Vilka var förväntningarna hos ledamoten Sundman då om han menar att man skall granska men att inte följa upp vad granskningen bevisar? När ledamoten undrar om övriga överskridningar i budgeten kommer att förfaras på samma sätt med så har han full rätt att föreslå det i finansutskottet igen och uppmana landskapsregeringen att göra sina granskningar. Om jag har fel om Sundmans deltagande ber jag om ursäkt.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Ltl Raija-Liisa Eklöw har rätt. Jag var både psykiskt och fysiskt närvarande och synnerligen alert i den diskussionen och det stämmer precis det som ltl Raija-Liisa Eklöw redogör för. Däremot förväntar jag mig att finansutskottet inte skall vara tvunget att agera brandkårister när det är eldsvåda i förvaltningen utan det skall fungera som det har fungerat idag. Där har man letat upp den ansvariga och gett den ansvariga tjänstemannen en prick. Det är i så fall det man skall börja med från och med idag i ny regim att man tar tag i problemen i förvaltningen. Det har jag ingenting emot även om jag anser att det här fallet blir lite av en korsfästning för andras synders skull. Å andra sidan kan man motverka det genom att konsekvent förfara så här i fortsättningen.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Till saken hör att landskapsregeringen redan då, vad vi fick erfara, startat den här revisionen så det var inte på uppmaning från finansutskottet det skedde. Vi har en politisk skyldighet i lagtinget att följa upp de här överskridningarna. Sedan anser jag och liberalerna att det fortsatta arbetet måste skötas efter bestämmelserna och särskilt med beaktande av personalpolitiska riktlinjer. Det verkar så idag att allt som görs hänförs till liberalernas nackdel och det får vi ta och försöka tala för vårt ställningstagande.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag säger inte att det här är till liberalernas nackdel. Den som lyssnade på mitt anförande vet att jag också tar avstånd från sådana saker där man har behandlat en tjänsteman med liberal anknytning illa. Jag vill behandla alla lika, det är en väldigt viktig princip. Det jag vill säga när det gäller den här aktuella prickningen som vi nu diskuterar, är det min enskilda uppfattning att man inte hade verktygen i tillräckligt bra skick för att den här tjänstemannen skulle kunna utföra sitt arbete. Där för tycker jag personligen att det här inte var motiverat. Det har också finansutskottet i sitt betänkande konstaterat att nu sätter finansavdelningen igång med att förbättra de verktyg som tjänstemännen använder. Därför tycker jag personligen att det var något överdrivet hur detta hanterades. Man borde ha väntat på att verktygen skulle ha förbättrats, som finansutskottets slutsats i betänkandet var.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Jag håller med ledamoten Sundman om att framtiden för PAF är oviss och osäker. Dels beror det på den kommande lagstiftningen som inte är slutbehandlad i riksdagen dels beror det också på hotet om åtal mot förra lantrådet och kansliministern som ännu inte är beslutat. Det har lett till att PAF:s utveckling i riket har stagnerat därför att PAF inte tar risken att marknadsföra någonting, medan däremot icke finländska bolag, alltså utländska spelbolag har lyckats väldigt väl. De har utvecklats mycket starkt och plockar stora pengar från finska marknaden. PAF:s spelvinster stannar i landet till nytta och nöje för många finländska spelare, så där tycker jag att man har missat en del. När det gäller den andra frågan om PAF:s bolagisering så känner jag mig osäker och tänker att hur skall man få en bra fördelning till alla som behöver PAF pengar om man har en aktiefördelning som dels fördelar aktierna och sedan också dividenderna. Det känns osäkert.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Visst känns det osäkert i det här skedet när det bara står några meningar i en kläm. Men det är just det här vi till en början föreslår att man skall fundera på. Det här kan man utforma hur man vill, t.ex. ge alla som har hembygdsrätt en aktie och ha så mycket aktier i bolagets ägo att man kan ge en aktie varje gång någon får hembygdsrätt. Så att man får en premie en grundplåt. Det är närmast ett miljöpartistiskt förslag. Ett slags medborgarlön genom att man får en aktie i ett bolag. Nu får jag väl höra om min ideologi förvisso, men det är en intressant konstruktion tycker jag. Det skulle vara mycket speciellt för Åland om man gjorde en sådan här grej. Det finns kanske andra bolag man kunde dela ut till ålänningar helt eller delvis för att stimulera handeln med aktier och stimulera ålänningarnas kapitalism. Nu kompenserade jag ideologin.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det låter intressant och bra. Kanske det ligger någonting i det, vad vet jag? Men jag och många med mig har varit med på fördelningsrådsmöten när PAF:s fördelningsbara vinst skall fördelas och bara där vet man vilken svår kamp det är att få rätta pengar till rätta företag, organisationer, frivilligsektorn, idrotten, kulturen o.s.v. Skulle man dessutom dela ut aktier till personer, så ser jag inga enkla lösningar här.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Om man skall börja gå in i detalj, är det för det första så att idag redan är det bara hälften och knappt det av PAF:s vinst som delas ut i PAF medel. Det kan man gott och väl fortsätta med om landskapet behåller ca hälften av aktierna i egen ägo då får man så stor del av dividenden att man kan dela ut lika mycket PAF medel som hittills. Frågan är sedan om det är sunt att ha en massa PAF medel att dela ut och skapa nästan större offentlig sektor med PAF medel. Men andra halvan skulle gå till dividender till de ålänningar som väljer att behålla de här aktierna, som väljer att handla med dem och köpa på sig flera aktier i PAF. Det blir ett slags skatteåterbäring och jag ser gärna att man delar ut resurserna åt ålänningarna och framförallt åt dem som är unga ålänningar som har livet framför sig och skall göra stora investeringar i familj och boende. Det kan vara välkommet för dem att få en aktie i PAF som årligen avkastar en liten slant. Jag tror det här är väldigt positivt för ålänningarna.

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Jag tar gladeligen emot de minuter jag fick av ledamot Sundman så att jag inte behöver korta ner mitt anförande den här gången. Jag är väl medveten om att jag fortfarande är skyldig lagtinget ca 6 minuter men herr talman jag vet att det jag föreslår i min motion nr 68 om att införa resandeavgift är ett ganska kontroversiellt förslag och medför en stor förändring gentemot hur det är idag. Jag har föreslagit det här tidigare men tyvärr har ingenting hänt på området och lika envis som vattendroppen som urholkar stenen så lämnar jag samma förslag igen. Sista jag lämnade det här förslaget behandlades det inte ens i näringsutskottet och därför har jag lämnat in det nu igen för att förtrösta mig på finansutskottet att de allvarligt skall ta och titta på det här förslaget och de det en chans. Jag skall försöka förklara och beskriva idag hur jag ser på det här systemet och jag tror att det skulle kunna gynna både sjöfarten och turismnäringen på Åland. En sak som man bör komma ihåg när man pratar om den eventuella resandeavgiften är att det skatteundantag vi har finns till för att transporterna till och från Åland skall finnas kvar och vara humana i pris samt till en viss del säkerställa och bibehålla de arbetsplatser som finns ombord. Det är viktigt att skatteundantaget är till för att gynna Åland i första hand och inte gynna rederierna som trafikerar Östersjön. Det är viktigt att man förstår det. Som det är idag enligt landskapslagen om resandeavgift så har landskapet rätt att ta ut en avgift av alla de passagerare som stiger av på Åland. Som vi vet görs inte det och jag hoppas att det inte heller kommer att bli aktuellt. Enligt det sätt jag föreslår så skall det göras på ett annat sätt. Jag vill ha en total revidering av den här lagen så att man skall ta ut en passageraravgift av de personer som anländer till en åländsk hamn, förutom av de passagerare som stiger i land. Pengarna som kommer in skulle därefter placeras i en fond och investeras på land för att generera ännu flera resenärer i framtiden. Skulle man ha gått in för min motion förra gången jag lämnade in den och infört det här systemet och upptagit en avgift om låt oss säga en euro per passagerare skulle vi idag kunna diskutera vilka satsningar som kunde göras inom ramen för den fonden. Fonden skulle idag uppgå till minst 10 kanske 15 miljoner euro men troligen ännu mer. Marknaden för passagerartrafik med färjor mellan Sverige, Finland och Baltikum som anländer till någon av hamnarna på Åland har ökat konstant de senaste åren. Tyvärr, finns det ingen riktig statistik idag för hur många passagerare som passerar våra hamnar årligen men vi vet att de är väldigt många. Uppskattningsvis och ganska lågt räknat passerar 7,7-8 miljoner människor de åländska hamnarna varje år. De flesta dock utan att stiga av och jag anser att både rederierna och politikerna bär ett ansvar för att den siffran inte skall minska utan kontinuerligt öka.

Ett sätt att på sikt få passagerarmängden att öka är att erbjuda Åland som destination. Alltså att erbjuda passagerarna ombord något som gör att man vill resa till Åland och stiga av båten. Det är både rederinäringen och politikerna överens om. Åland behöver mer attraktioner och fler evenemang. Det jag föreslår är inte något som man ser resultatet av på en gång men på några års sikt tror jag att Åland kunde bli Nordens turistattraktion nr 1. Men för att nå dit krävs pengar och ganska mycket pengar. Som ni alla vet anser jag att det inte är de åländska skattebetalarna som till största delen skall betala KK-hus, golfbanor och motorbanor. De investeringar som behövs för att göra Åland till en attraktiv turistdestination kan skattebetalarna vara med och betala till 30 procent som vi diskuterade i den förra budgeten och den nu aktuella, men resten måste komma någon annanstans ifrån. Det har alltid varit och är fortfarande min åsikt. Det här förslaget är i den linjen. Jag brukar prata om här i salen att vi måste utöka våra behörigheter men jag brukar också säga att vi måste använda oss av de verktyg vi har. Landskapslagen om resandeavgift är ett instrument som vi kan använda så varför inte göra det.

Tanken är alltså att man skall införa en passageraravgift och den behöver inte vara stor på grund av att antalet passagerare är så många. Vi politiker tillsammans med rederierna skall jobb för att den mängden inte skall minska. Vad man kan tänka på när man funderar på passageraravgift är det inget nytt i världen. Alla resenärer som kommer till Åland med flyg idag betalar en sådan avgift. Beroende på vart och varifrån de reser är avgiften olika men ungefär 10 euro per passagerare kostar det i passageraravgift att komma till Åland idag. De pengarna går till Luftfartsverket. Så mycket föreslår jag inte att man skall ta betalt men varför inte en euro eller 50 cent per passagerare av dem som transiterar våra hamnar. Dessa pengar skulle absolut inte ingå i landskapets stora budget utan de skulle vara helt fristående från den och fonden skulle kunna administreras av t.ex. av rederierna och landskapet gemensamt. Ett krav som måste finnas på pengarna är de skall placeras på Åland och investeras i anläggningar som skapar ökande turistströmmar hit. Man kunde tänka sig att rederierna själva tog initiativ och investerade och/eller understöda verksamheter i land för att öka Ålands dragningskraft och att de investeringarna skulle vara avdragsgilla inom det här systemet. Det skulle uppmuntra rederierna att destination Åland och i förlängningen bli mer intresserade att i större utsträckning sälja Åland som resmål. Jag har egentligen svårt att förstå varför egentligen något rederi som trafikerar åländska hamnar skulle se negativt på ett sådant här förslag. Det handlar om att investera för framtiden inte bara för turistnäringen i land utan lika mycket för de kommande passagerarna ombord. För varje passagerare som betalar en avgift betalar konkurrenternas passagerare lika mycket vilket totalt sett resulterar i att fondens kapital ökar och investeringarna i land ökar, vilket i sin tur medför ett ökat intresse för Åland och på sikt flera passagerare. Det skulle givetvis mest gynna de rederier som använder Åland som bas och inte bara som hållplats. De investeringar som den här fonden skulle kunna göra och storleken på de investeringarna räknar jag med att skulle kunna ligga runt 150 miljoner euro eftersom investeringarna kan skrivas av på 20 år. Någorlunda snabbt skulle vi alltså kunna bygga tio stycken KK-hus inom ramen för den här fonden. Tänk det!

Ingen av oss vet hur framtiden kommer att se ut men inte är det otänkbart att det finns fler rederier som funderar på att börja färdas via Åland. För några år sedan fanns det bl.a. tankar på trafik från Gävle. Vem vet kanske någon gång i framtiden börjar trafiken från Lettland och Litauen börja gå till Stockholm och Sverige och då är det inte mer än rätt att Åland får en del av den här kakan eftersom skatteundantaget de facto är ålänningarnas inte rederiernas. När eller om det inträffar att rederierna börjar utöka och kanske åka till de baltiska länderna borde det här systemet redan vara i gång. Det här systemet gynnar rederier som vill transportera människor till Åland medan de som bara är ute efter att använda vårt skatteundantag för att sälja taxfree produkter skulle bidra till att gynna den åländska turistnäringen på det här sättet.

Herr talman! Jag föreslår med det här att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen till lagtinget kommer med en framställning om ändring av landskapslagen om resandeavgift i enlighet med mitt resonemang. Tack!

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Ltl Fredrik Karlström är en stor visionär och intressant att lyssna på. Det som slår mig när jag hör allt det här som det säkert kan vara mycket bra idéer i, är att jag tror att administrationen kan bli mycket stor. Vem skall sköta den administrationen? Skall landskapet sköta den eller skall man lägga administrationen på rederierna?

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Jag väl medveten om att det finns många öppna frågor i det här och det kan man gärna titta på i finansutskottet om man vill. Till exempel hur skall man veta om någon övernattar ombord och hur skall man göra ett sådant system? Jag är medveten om att det är komplicerat men med den mängden människor det handlar om är det fortfarande bara ett datasystem som måste till och med tanke på att det är 7,5-10 miljoner människor som åker via de åländska hamnarna per år och en euro per passagerare så är det 10 miljoner. Då kan man ta en del medel från de 10 miljonerna utan att det gör något för att finansiera administrationen av ett sådant här system. Det viktiga är att man skulle se på det här på ett nytt sätt och använda de instrument vi de facto har.

Ltl Camilla Gunell:

Herr talman! Jag har några frågor som jag gärna vill lyfta under finansavdelningens ansvarsområde. Finansavdelningen har väldigt mycket att göra det ser man på de punkter som är nämnda under utvecklingsarbete. Det är stora krav som kommer att ställas på finansavdelningen under 2009. Bl.a. tycker jag personligen att samordningen av IAKT och det offentliga räkenskapsverket vore två väldigt, väldigt viktiga frågor och framtidsfrågor som faktiskt skulle öka produktiviteten för hela det offentliga Åland på sikt genom ett mer effektivt löneutbetalningssystem. Det är lite svårt med de kortfattade skrivningar som finns i budgeten att förstå riktigt vad som är landskapsregeringen målsättning med det här. Jag tycker att det är viktigt att man poängterar att förutom landskapets förvaltning borde också  ÅHS, gymnasieskolorna, högskolan o.s.v. men även kommunerna integreras i det här systemet. Det skulle vara den största vinsten för både landskap och kommun. Det vore också viktigt att säga inom vilken tid det här arbetet skall genomföras och när det borde vara klart. Sedan skulle jag vilja återvända till resurs- och behovsplanen eftersom jag ser att också där kommer förvaltningen i efterhand att vara tvungna att lägga mycket kraft på de siffror som det här politiska dokumentet kommer att få framöver. Jag tror att det är ett stort räknearbete som återstår att göra. Bl. a. måste man se vilka konsekvenser i praktiken de utgiftstak som landskapsregeringen nu ger. Det kommer att behövas en översyn av verksamheterna. Var skall man dra ner? Var skall man bibehålla nuvarande nivå? Var skall man satsa? Det här arbetet borde naturligtvis ha startat tidigare men viljan har inte varit särdeles stor och den ekonomiska verkligheten har heller inte varit sådan att den har varit tvingande. Efter det som har sagts här i lagtinget under de senaste dagarna om de kommande budgetårens utfall är det några frågor som jag tycker det vore synnerligen viktigt att landskapsregeringen klargjorde för lagtinget.

Igår i debatten hävdade lantrådet att budgeten 2011 kommer att vara i balans. Kommer den ledamoten Perämaa att vara i balans 2011 och i så fall hur ser siffrorna ut i utjämningsfonden 2011? Är det så i praktiken att utjämningsfonden kommer att tömmas fram till 2011? Om man sitter och tittar på sidan 8 i resurs- och behovsplanen så skriver landskapsregeringen "en landskapsbudget i balans där utjämningsfonden utnyttjas endast om minskningen av inkomsterna blir exceptionellt hög." När infaller detta? När blir minskningen av inkomsterna exceptionellt hög? Är det inte så att man med de siffror man nu har ställt upp faktiskt måste gå in i utjämningsfonden redan 2010 och sedan igen 2011? Om det är så känns det väldigt hårt, att alla de medel som regeringarna innan har sparat försvinner under en så kort tid. Lite ironiskt är det också att de här pengarna i så fall räddar den här regeringen med center och liberaler fram till nästa val 2011. Är det så vi skall förstå siffrorna utgående från tabellen på sidan 9 och de siffror som där har getts för de här åren? Varför är i så fall landskapsregeringen inte tydligare med att detta är det som kommer att ske? Nu blir det nästan som en rebus där lagtingets ledamöter själva skall lista ut att det är så här verkligheten ser ut. Jag tycker inte att vi kan ha det på det sättet. Vi måste veta. Det är synnerligen viktigt att landskapsregeringen ärligt och öppet redovisar hur de faktiska siffrorna kommer att bli att vi inte skall här och lägga ned en massa arbete att lista ut det själva. Vi måste ha en öppen dialog om detta. Detta är ett ansvar som vi alla bär att se till att ekonomin för Åland håller framöver. Om det är så att man är otydlig, vilka motiv ligger i så fall bakom denna otydlighet? Är det så att man inte vill oroa ålänningarna? Jag tycker att det vore väldigt viktigt att ledamoten Perämaa kom med raka svar på dessa frågor. Det blir annars någonting vi absolut måste titta på i finansutskottet. Jag hörde en politiker från Finström säga att man nu på allvar funderar på om man måste dra proppen ur simhallen i Godby för att den kostar kommunen 1 000 euro per dygn. Den här symbolen är väldigt stark. En simhall utan vatten. Det är en symbol som man inte skulle vilja ser framför sig när man tänker på landskapets finansiella situation. Det är ett allvarligt läge och vi vill veta vad det här handlar om. Själv får jag anledning att återkomma i och med finansutskottets arbete men jag tycker att det är viktigt att hela lagtinget får klarhet i om det är detta situationen de facto handlar om?

Jag har 33 sekunder på mig. Frågan om näringschefen har varit upp. Jag vill själv säga att vi vet för lite i det här läget. Personligen har jag undrat över varför den här utnämningen har dröjt så länge. Vad man har haft för vånda med det beslutet har varit svårt att förstå och sedan när hon äntligen är utnämnd så kommer det här. Den här frågan hoppas jag att vi får återkomma till och jag hoppas att man också från landskapsregeringen kan få något besked i den här frågan.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! De kurvor och siffror med utgiftstak som vi presenterar, är de facto en presentation av hur vi med dagens prognoser tror att det kommer att bli. Det att man måste räkna själv det är en utgångspunkt, men vi presenterar det vi tror är läget. Det leder till underskott under kommande år. Sedan finns det en massa osäkerhetsfaktorer som jag har presenterat här. I kurvan för skattegottgörelsen har vi lagt in att tonnageskatten kommer i kraft fullt ut. Det kan betyda en skillnad på 21 miljoner euro under den här perioden, huruvida den kommer i bruk eller inte. Det finns så väldigt många osäkerhetsfaktorer så man kan inte sätta en exakt siffra där under. Jag sade inledningsvis att det blir fula siffror men jag återkommer till frågan i nästa replik.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Essensen i min fråga är den, kommer man att tömma utjämningsfonden som det nu ser ut under de två kommande åren?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag sade det också igår att landskapet har oerhört stora reserver. Vi ha budgeterade överskott ackumulerat på 160 miljoner euro, varav utjämningsfonden är en del. Vi kan hantera den här situationen enligt de siffror vi har presenterat utan att röra utjämningsfonden. Men det är en dramatisk situation. Den kan förvärras ytterligare. Förvärras den ytterligare och redan utgående från den situation vi har idag inleder vi arbetet med att strukturellt förändra. Den processen har vi satt igång. Sedan har ledamoten Gunell också ett ansvar i, det innevarande år vi lever nu, här idag, med den omfattning offentliga sektorn har, har ledamot Gunell varit med och föreslagit i form av en budget för lagtinget. Ni har också ett delansvar. Det är inte liberalerna som har skapat den omfattning vi har idag.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Nej, det säger jag absolut inte. Vi har alla ett ansvar. Alla vi som har föreslagit budgetar under tidigare år. Alla vi som har godkänt budgetarna här i lagtinget under tidigare år. Vi bär alla ett ansvar. Men nog blir man lite svag i sin tro över hur det liberala ledarskapet skall hantera ekonomin framöver om man nu tänker på simhallen och situationen i Finström. Jag måste säga, att jag får sätta min tilltro till finansminister Perämaa att han klarar ut det här.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Det var bra att ledamoten Gunell faktiskt konstaterade att hon också har ett ansvar. Hon har suttit tre år i landskapsregeringen och har varit med om och uppgjort budgetar och den ekonomi och omfattning vi har idag. Jag skulle rekommendera socialdemokraterna att studera John Maynard Keynes nationalekonomi och hur man bedriver konjunkturpolitik. För mig är det viktigt att om det blir en lågkonjunktur så skall vi bedriva en aktiv konjunkturpolitik vilket betyder att man underbalanserar budgeten och varför? Jo. därför att det behövs stimulans för ekonomin. Man måste stöda sysselsättningen och vi måste ta hand om dem som är arbetslösa. Det är alldeles självklart. Det här är naturligtvis med tanke på målet att garantera medborgarnas utkomst. Den här aktiva konjunkturpolitiken kan betyda att vi också måste nalla på utjämningsfonden. Det är inget problem att göra det. Inte är det någon statisk storhet i vårt samhälle som skall finnas för all framtid, utan det måste finnas ett syfte med den.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Nog blir jag lite orolig när ltl Folke Sjölund säger att det inte är något problem med det. Jag undrar om ens regeringspartiet centern håller med, att det inte är något problem? De har också varit med och sparat i ladorna under åren. I och för sig har den ekonomiska situationen sett helt annorlunda ut. Vi har haft tillväxt. Ekonomin har gått bra. Men nu är vi i ett annat läge. Är det så att det är den politik man vill driva och kommer att driva , att för att klara en konjunkturpolitik för att kunna stimulera samhället så kommer man att vara tvungen att under dessa två kommande år tömma i princip det som finns i reserverna. Då måste man redogöra för det. Man måste berätta det klart och tydligt för lagtinget så att vi alla förstår hur läget faktiskt är, hur allvarlig situation vi står inför.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Jag sade inte alls det. Utjämningsfonden är ett instrument av flera andra. Finansministern redogjorde för att det finns ackumulerade överskott att använda också. Men jag sade att det inte är något självändamål att vi har en reserv som skall ligga för evärdliga tider. Dessutom är det på det sättet att när man pratar om strukturåtgärder så är det uttryckligen så att sådana strukturåtgärder bör vidtas när det är högkonjunktur, när det är goda tider, när man har pengar. Det är mycket fiffigare att göra så. Då borde man ha gjort det här faktiskt under den tid socialdemokraterna satte i landskapsregeringen.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Det står i resurs- och behovsplanen att man skall använda utjämningsfonden endast om minskningen av inkomsterna blir exceptionellt hög. Man tror att det ligger någonstans i framtiden men det här sker redan nu och det sker redan nästa år. Jag tycker att man måste klargöra det här mycket tydligare än med en sådan här skrivning. När blir minskningen av inkomsterna exceptionellt hög? Tydligen redan nu.

 

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag hade egentligen en fråga till lantrådet eller till minister Perämaa men de har flytt fältet och det är lite trist för då måste jag ändra på mitt anförande. Jag tänker på det här med lotterilagen. Vi har inte fått information av regeringen hur det går med den i riksdagen. Vi har själva fått luska ut vad som är på gång. Det är kanske inte ändå oppositionens huvuduppgift att få information på egna vägar enbart utan landskapsregeringen ansvariga ha en skyldighet att informera oss och Ålands folk hur det går. Det som vi har hört är ganska oroväckande. Det ser inte alls bra ut. Nu har vi ett nytt system vad gäller riksmyndigheterna och deras ansvar för Åland. Vi har en s.k. Ålandsminister, Astrid Thors som jag beundrar mycket. Hon har en diger politisk erfarenhet och hon är väl insatt i åländska förhållanden. Den lotterilag som ligger i förvaltningsutskottet i riksdagen den måste i något skede ha passerat Finlands regering och där borde Ålandsministern ha tagit ställning till ändringen i propositionen, ändringarna i lotterilagen. Eftersom det inte har varit några, vad jag vet i alla fall, noteringar om att Ålandsministern på något sätt skulle ha försökt påverka eller ändra lagen eller att hon har tagit avstånd från det, så måste man väl utgå ifrån att hon antingen inte har förstått eller varit insatt eller så har hon ansett att det skall bli så här som regeringen förslår. Det vill säga att man i praktiken försöker ta kol på PAF:s möjligheter att bedriva spel i Finland. Det är väldigt besvärande, för det visar att det här med en Ålandsminister är någonting som vi inte kan styra härifrån utan det blir upp till Ålandsministern att avgöra om det här är rätt, dåligt eller fel för Åland. Jag skulle, dels vilja ha en förklaring till hur regeringen ser på den här situationen just nu? Om det skulle gå så illa att PAF:s möjligheter att jobba i Finland begränsas, vad har man då för alternativ, och dels för det andra har Ålandsministern den funktionen, den länken eller vad man nu kallar det, har det fungerat i det här fallet? Är det så att Ålandsministern tycker att det här lagförslaget är bra? Det är den viktigaste frågan och i så fall är det illa för Åland att ha den funktionen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Gällande strategier för tryggande av PAF:s verksamhet i fall att det här skulle utfalla enligt det sämsta tankbara scenariot, så har vi fört och för vidare diskussioner med PAF:s ledning och det blir fråga om ställningstaganden där. Men det är inte läge att föra fram de informella diskussionerna här idag. Det finns planer på alternativ utvägar ur det här. Vad gäller Ålandsministerns roll i lotterilagstiftningsfrågan håller hon tillsammans med andra regeringsledamöter och i samarbete med oss och utformar ett klargörande vad detta här innebär, eller snarast ett klargörande att det inte skall påverka PAF. Ålandsministern deltar i processen tillsammans med oss för att undanröja det här hotet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tackar för den informationen. I den senare frågan, jag vet inte om jag tolkar det rätt, men då måste utvecklingen har varit den att Ålandsministern i det första skedet, det vill säga att när regeringspropositionen gick till riksdagen och den godkändes av regeringen så hade hon inga invändningar och hon hade ingen kontakt med Åland. När man nu har uppdagat att den här lagstiftningen är väldig dålig för Åland att den hotar PAF och också våra inkomster, då har man börjat ett arbete att försöka tillrättalägga situationen. Om det är på det sättet, då är det inte bra. Det är så att minister Thors inte kan vara Ålandsminister bara ibland i regeringen utan hon måste vara det hela tiden och då är det viktigt för regeringen att arbeta mera på hur samarbetet skall fungera.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det sista ledamoten Sundback sade håller jag med om till punkt och pricka. Systemet är absolut inte fulländat ännu och det har sina nackdelar med att ha en speciell Ålandsminister eftersom den personen inte kan ha den exakta sakkunskapen om alla områden och då blir det så att människor reagerar utifrån sin egen sakkunskap. Då kanske man inte ens själv inser hur en fråga kan påverka, i det här fallet, Åland i förlängningen. Det här sättet med Ålandsminister eller eventuella andra sätt att arbeta är någonting som behöver finslipas betydligt ännu.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! När det gäller lotterilagen måste man komma ihåg att från början var det en finska anpassning till EU lagstiftningen för att man skulle slippa åtalas för att man bryter mot monopolet. Under den processen, tror jag att den finska regeringen var helt med på noterna, sedan har man inte hunnit med när man införde skärpningen av marknadsföringen om jag får kalla det så. När grundlagsutskottet besökte Åland i höstas, flera av lagtingsledamöterna var med då, var den här frågan okänd för dem också. Då lovade de att ta denna lagstiftning till grundlagsutskottet och vad jag vet har man gjort det också. Det är också sant att man inte tog någon kontakt till Åland trots att den här lagstiftningen berör Åland, vilket man borde ha gjort. Strategin som har PAF har nu är att man måste söka alternativa marknader och det arbetet är igångsatt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! I den här frågan har vi via våra socialdemokratiska kontakter i riksdagen ganska god insyn i den här frågan. Det känns ändå tyvärr ganska oroande hur det skall gå med det hela. Åtminstone har vi i den här frågan nog försökt göra vad vi kan och vi har socialdemokrater i grundlagsutskottet den här gången som har stort intresse av att försöka rätta till det här också i förvaltningsutskottet. Men det räcker inte med en representant och speciellt inte en oppositionsrepresentant. Det är väldigt viktigt att svenska folkpartiets representanter drar åt samma håll och som representerar ett regeringsparti.

 

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! En sak som har diskuterats här och som också har diskuterats i media är den s.k. skattegottgörelsen eller flitpenningen. Jag tror att det finns anledning att reda upp begreppen. En skatt är en inkomst som bärs upp från skattebetalarna men den går alltid in i budgeten som en ospecificerad inkomst. Den har alltså inte koppling till något särskilt ändamål. Man kan ta ett annat exempel. Inkomsterna som tas ut från bolaget PAF och dem kan man använda för vissa ändamål eftersom det inte är en skatt. Det har också sagts i massmedia och står också på FS hemsida att flitpengarna borde gå tillbaka till dem som är flitiga. Det är naturligtvis en tanke men då måste man ställa sig frågan vem är den flitiga? I debatten har man sagt att det är företagen som skall ha det här, för att de är de som står för skatten. Så är det inte utan det är för det första löntagarna som betalar skatt på sin lön. Det är företagarna som betalar samfundsskatt och det är också enskilda medborgare som har kapitalinkomstskatter. Det är en av de viktiga skatterna för Åland. Kapitalinkomstskatterna har kontinuerligt ökat medan samfundsskatten har gått ner. Kapitalinkomstskatten är en statsskatt som delvis kompenseras till kommunerna, det vill säga den del som kommer från näringsidkare och yrkesföreträdare. Den delen som är en mindre del av kapitalinkomstskatten i de flesta kommunerna. En orsak till den kommunala fördelningen av landskapsandelar och att den slår ojämnt i förhållande till skatteunderlaget, är att man inte räknar in hela kapitalinkomstskatten. Det betyder att en kommun som har personer som har höga dividendinkomster eller tar ut sina om vi kallar det löner i stället som kapitalinkomst så går den kommunen miste om kommunalskatten. Det är viktigt att betona principen för skattegottgörelsen. Man kan naturligtvis budgetera en särskild summa som motsvarar det här, aktivt i budgeten till ett ändamål, men principen är den att man inte skall koppla den i någon sorts formell mening till ett ändamål som automatiskt får skattegottgörelsen.

När det gäller överskott och underskott och vad landskapets ekonomi har för inkomster och utgifter måste man för det första konstatera att det är fråga om prognoser som visar att skulle man fortsätta så är det detta utfall. Det viktiga är det åtgärder man nu sätter igång och gör för att privatisera, gynna privatiseringen något mer för att ändra strukturen, för att ändra tidfördelningen av vissa överföringsutgifter. Vi har t.ex. EU medel som sätts in i början av den här perioden 2007-2013 för att budgeten skall göras lite mera tung när det gäller utgifterna och därmed skapa andrum för kommande år. Ser man på möjligheterna att göra åtgärder för komma ner när det gäller överföringsutgifterna, finns det möjligheter. Kommer det en chocknedgång av klumpsumman som det kom 2001-2002 så finns det möjligheter att göra någonting åt överföringsutgifterna t.ex. lägga dem senare i perioden. Men det viktiga när det gäller den politiska linjen i en kommande lågkonjunktur eller om den är på gång så att säga, är att se på vad det är som gör att samhällsekonomin rullar på. Jo, det finns två principiella områden. Det första är företagande och sysselsättning. I och med att folk har jobb och det har man i stor utsträckning på Åland, så genererar de sin egen inkomst. Det är det viktiga. Den inkomsten är det viktiga. Den går till banklån, investeringar, konsumtion o.s.v. Det andra är att stimulera konsumtion i samhället genom att folk får mera pengar i plånboken. Därför förmodar jag att landskapsregeringen har bedömt att allmänna avdraget ligger kvar, statsavdraget som kompenseras till kommunerna skall också finnas kvar. Sedan ville jag i det här sammanhanget nämna en liberal motion för några år sedan och en sak som jag har talat för länge, som när avdragssystemet togs kallades för ett rikemansavdrag. Många har förvånat sig över att socialdemokraterna driver dubbelspelet att man är med och späder på men när det gäller utkomststöd till fattiga pensionärer och när det gäller golv för avdraget som skulle gynna de låg- och mellanavlönade, där går man en annan väg. Det är möjligt att det här kommer att bli aktuellt så småningom därför att det är en typisk lågkonjunkturåtgärd. Det vill säga de som behöver konsumera mest, mellanskiktet om vi kallar det så, de behöver få en extra stimulans. Det är vad jag tror. Det är inte aktuellt för dagen utan det är en sak man borde utforma färdigt för att parera en lågkonjunktur. Det står också i budgeten lite om beredskapen och att landskapsregeringen kan ta fram olika paket för det och det tror jag är väldigt viktigt att det fördelningsmässigt är viktiga åtgärder som gynnar konsumtion av dem som behöver konsumera.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag antar att rikemansavdraget som ledamoten Erland talar om är det allmänna avdraget. Det var till debatt under den förra perioden och då ville liberalerna se att det allmänna avdraget skulle vara differentierat. Varför är det inte differentierat nu när liberalerna sitter vid makten? Man talar också om privatisering. Den enda privatisering som fanns i budgeten är från tidigare. Den kunde ha genomförs 2009 och det var Ålands sjösäkerhetscentrum. Den privatiseringen har man strukit.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det finns många områden där privatisering är aktuellt. Det är omsorgstjänster. Det är hälso- och sjukvårdstjänster. Det är tandvård m.m. Där skall man hitta en balans mellan privat och offentligt. Ålands sjösäkerhetscentrum kommer nu antagligen in i ett system som gör att man kan utnyttja det för kommersiella ändamål, men det betyder inte att man bara behöver kasta iväg livbåten ut i sjön utan besättning eller utan kontroll o.s.v. Jag tycker att landskapsregeringen är på rätt kurs om man får uttrycka sig i sjötermer. Rikemansavdraget finns nu i alla fall i bakfickan för landskapsregeringen när det blir ännu kärvare. Såsom läget är idag skall man inte experimentera alltför mycket. Därför är det mycket välbalanserat av landskapsregeringen att göra en pragmatisk budget där man försöker vara stram.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag har hört talas om privatiseringen i många år, men jag tycker det är mycket prat och lite verkställighet. Det fanns ett förslag om sjösäkerhetscentret som faktiskt var utrett och ganska redo för beslut men till och med det har man tagit bort. Det finns full möjlighet för landskapsregeringen att differentiera det allmänna avdraget såsom man önska, men det har heller inte tagit itu med så det är nog bara att försöka omsätta dessa frågor till praktik och handling.

Ltl Olof Erland, replik:

Ja, för den repliken kunde man sätta upp en spegel  åt socialdemokraterna. Prata retorik är vad som har funnits. Nu är det alltså handling i ett svårt ekonomiskt läge där det krävs att hela det avdraget finns med som ett paket. När det gäller sjösäkerhetscentret så är det viktiga inte att man säger att man skall privatisera utan att man säger att man skall använda det på ett sätt så att det blir kommersiellt gångbart genom att samordna de olika delarna för sjöfarten. Här kommer det nog handling också baserad på utredningar som socialdemokraterna inte vill ha. Därför blir det inte heller så mycket resultat med socialdemokratisk politik. Vi har sett gymnasiereformen där man började i fel ända så att säga. Nu kommer det kanske någonting annat som kan fungera.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade. Därmed lämnar vi huvudtitel 44 och 49 Finansavdelningen och går över till huvudtitel 45 Socialavdelningens förvaltningsområde.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Här gäller det att tala snabbt. Social- och miljöpolitiken är ett område som berör ålänningarnas vardag direkt. Det är ett område där det finns stort politiskt engagemang och kunskap över hela det politiska fältet. Det är också ett område som innefattar stora delar lagstadgad verksamhet och som utgör en betydande post i kommunernas och landskapets budget.

Några axplock ur budgetförslaget: Inom socialpolitiken finns flera tyngdpunktsområden. Ett är barn och ungdomar. Grunden för hälsa och social välfärd skapas redan i barn- och ungdomsåren. De ungas liv är på många sätt rikare än någonsin. De kan själva göra sin vardag mångfaldig men det krävs social talang, fysisk och psykisk styrka eftersom man själv på många områden måste söka sig fram. Majoriteten av ungdomarna mår alltså bättre än tidigare men sedan finns det en grupp unga som mår verkligt dåligt. De lever ett eländigt liv och lider hela livet ut. De har inte resurser att utnyttja alla möjligheter som finns. Psykisk ohälsa har blivit allt vanligare. Landskapsregeringen tänker stärka det förebyggande arbetet med barn och unga som riskerar att utveckla psykisk ohälsa genom en tvärsektoriell satsning med fokus på barns psykiska välbefinnande. Vi behöver också se över hur vi erbjuder service åt våra ungdomar. Dagens unga har flyttat en stor del av livet till datorn och Internet. Flera yrkesgrupper som arbetar med ungdomar börjar inse att de också måste finnas på nätet. En ny tjänst blir möjlig inom ÅHS, en barn- och ungdomspsykiater är ett mycket välkommet tillskott. Också det så kallade elevvårdshuset blir en viktig faktor. Här finns en direkt koppling till missbruksfrågan. Ungdomar som dricker mycket löper upp till femdubblad ökad risk att må psykiskt dåligt. Det finns ett tydligt samband mellan att må psykiskt dåligt och att dricka mycket/ta droger. På fackspråk brukar man prata om dubbeldiagnoser.

Rapporten ekonomiska levnadsvillkor för funktionshindrade på Åland utgör grunden för ytterligare kartläggning av familjer med barn med särskilda behov. Behov och åtgärder kommer att föreslås för att förbättra familjernas situation och ett likvärdigt stöd i alla kommuner. Den länge efterfrågade rehabiliteringskoordinatorn kommer att inrättas som ett projekt vid ÅHS under 2009. Att funktionshindrade får möjlighet att vara yrkesverksamma, att de har möjlighet att delta i arbetslivet är en mycket vikig fråga. 30 000 av Finlands sjukpensionärer vill gå tillbaka, om inte helt så delvis till arbetet.

Inom äldreomsorgen pågår och startas flera utvecklingsprojekt. I samarbete med kommunerna skall kvalitetsrekommendationer angående tjänster som riktar sig till äldre utarbetas. Meningen är att skapa ett utvecklings- och utvärderingsredskap angående servicen till äldre. Dessutom ses de avgifter över som kommunerna tillämpar för olika serviceformer för äldre. Utkomststödet till pensionärer med små pensioner fortsätter under tiden som en ny lagstiftning bereds. Det är ett delmål i att försöka stärka det ekonomiskt utsatta pensionärerna.

Missbruk är ett svårt och komplext problem med stora konsekvenser för såväl drabbade som anhöriga och i samhället i stort. Skydden i alkohol- och drogpolitik är det förebyggande arbetet, att hindra tillgången av illegala droger samt en god tillgänglighet till vård. Fokus på barns och ungdomars psykiska hälsa samt konkreta projekt i skolorna såsom "Stegvis" är viktiga delar i det förebyggande arbetet. En viktig del i att behandlingen skall lyckas vid ett etablerat missbruk är att eftervården fungerar. Under året utreds hur ett så kallat halvvägshem, halvvägsstöd, skall kunna fungera på Åland. Inom psykiatrin skall man genom ett utvecklingsprojekt höja avgiftningsvårdens nivå genom utbildning och handledning.

Herr talman! ÅHS har en arbetsam och bra sammansatt styrelse med lagom blandning av erfarenhet och nytt blod. En översyn av ÅHS lagen är nödvändig och en målsättning som finns i landskapsregeringens program. Även reglementet behöver en översyn. Där finns saker som definitivt behöver regleras i förordning. ÅHS är mitt uppe i en expansiv byggnadsfas. Etapp tre som innefattar psykiatridelen är på gång och på nästa tur är Gullåsen. Utflyttningen till Grelsby har trots allt fungerat över förväntan. ÅHS är också mitt uppe i en rekryteringsprocess av en ny förvaltningschef, ett av Ålands viktigaste och svåraste jobb. Nuvarande förvaltningschef Björn-Olof Ehrnström har tjänat ÅHS gott i tio år genom sin arbetsamhet och noggrannhet, ett inte ett helt lätt hål att fylla. Ett viktigt fokusområde är rekryteringen av både läkare och vårdpersonal. Under året skall ett hälsopolitiskt program tas fram och tillställas lagtinget som ett meddelande. Det preventiva arbetet har om det är lyckosamt alla möjligheter att minska lutningen på den brant stigande kurvan för kostnadsutvecklingen inom vården. Det finns viktiga socioekonomiska faktorer att ta hänsyn till i utarbetandet av ett program. Det gäller också att ta grepp om de stora folksjukdomarna, hjärt- och kärl, diabetes, cancer och psykisk ohälsa men också att förbättra rehabiliteringen och tillgången till psykoterapi. I enlighet med handlingsprogrammet inleds en översyn av tandvården. Diskussioner med privata vårdproducenter avancerar för att kunna nå synergieffekter både för patienterna och för ekonomin. Detta är en del av framtiden.

Herr talman! Den tredje generationens miljöpolitik handlar om ett helhetsperspektiv. Både miljö och hållbarhets aspekter skall genomsyra all politisk verksamhet både Östersjön och klimatförändringarna är viktiga. Min vision är att miljöministrar blir onödiga i framtiden. Jag ser fram emot konkreta instrument som hållbarhetsredovisning och nyckeltal som visar hur hållbara vi är på Åland. Men också en stark sammankoppling mellan näringsliv och miljö i syfte att få en grön utveckling och grön tillväxt.

Landskapsregeringen jobbar med Östersjön på internationell, nordisk, nationell nivå men också alldeles konkret. Landskapsregeringen har tagit fram en första position om en Östersjöstrategi där vi har koncentrerat dokumentet kring miljöaspekterna eftersom det är avgörande för en framtida stark ekonomi.

På nordiska nivå arbetar vi aktivt för en samordning av hastighetsbegränsningarna i skärgården, nya differentierade farledsavgifter samt för en harmonisering av regelverket gällande små båtars utsläpp. Inom HELCOM driver vi på för att förhindra utsläpp av avloppsvatten från fartyg och att minska luftutsläppen från fartygen.

På det lokala planet skickar vi snart ut ett åtgärdsprogram på remiss baserat på vattenlagen, EU:s vattendirektiv samt HELCOM:s åtgärds plan. Producentförbundet har initierat ett projekt för förbättring av vattenmiljön. Målet är att inrätta våtmarker i alla åländska kommuner. Det finns också ett intresse av att inrätta skyddszoner. Landskapsregeringen är i uppstartningsfasen av ett tvärsektoriellt samarbete för att ta fram information hur vi skyddar våra havsvikar som är viktiga lekplatser för fisk. Det är uppenbart att detta är en kunskapsfråga. Det har betydelse hur vi muddrar, dikar och bygger vägtrummor. Ett riktigt framtidsprojekt är musselodling, ett nytt verktyg mot övergödningen och som kan rädda havsmiljön. Projektet är uppstartat genom småskalig odling i Eckerö och Kumlinge och går nu vidare. Resultatet på Åland är inte färdiganalyserat men möjligheterna svindlar. Havsforskare i Sverige förordar att 50 000 ton musslor odlas längs Bohuskusten. Om man överflyttar de siffrorna till Åland kan vi konstatera att samma mängd musslor skulle för Ålands del innebära att vi tar upp 500 ton kväve och lågt räknat 25 ton fosfor. Utsläppen från t.ex. fiskodlingarna är idag 28 ton fosfor och 244 ton kväve. Det är också min förvissning att det går att göra pengar på detta. Det går att göra foder och gödsel av musslorna. Vi skulle kunna få till ett kretsloppssystem. Dessutom fortsätter samarbetet med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet med att ta fram ekofoder, recirkulationsprojekt samt odling på land.

Slutligen några ord om avfallshanteringen. Det är en stor utmaning för det åländska samhället att få hela avfallshanteringen att fungera bra och enhetligt. Landskapsregeringen har beredskap att stöda infrastrukturella satsningar som har möjlighet att sänka konsumenternas avgifter. Under året har det också arbetats intensivt med att få producentansvaret för förpackningar att fungera. Nu finns en lösning som har möjlighet att fungera. Det är dags för kommunerna att ta större ansvar när det gäller Mise. När Mise tog över renhållningsansvaret infördes principen att förorenaren skall betala fullt ut. En konsekvens av detta är att även lagstadgade uppgifter som tidigare betraktades som kommunal service, tillsynsarbete, städning, upprättande av insamlingsplatser för avfall och fakturering, allt detta faktureras på de enskilda hushållen. Tack!

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jo, det sista är viktigt att kommunerna och Mise måste ta sitt ansvar. Men det är inte det som är problemet utan Mise fick ÅPAB i famnen. Det var inte skött enligt att brukaren skall betala. Men min fråga gäller äldreomsorgen. Enligt socialplanen är kommunernas uppgifter att bereda boende, hemtjänst och att samarbeta med hemsjukvård. Men i de allmänna motiveringarna sägs på sidan 20, jag antar att det här är ledamot Katrin Sjögrens skrivning, att "Kommunerna bör tillse att behovet av medicinsk kompetens tillgodoses samt att personaldimensioneringen är anpassad till den faktiska vårdtyngden inte till enhetens benämning." Det är ett betydligt större ansvar än det som sägs i socialplanen. Det betyder om jag läser det rätt, att kommunerna skall börja anställa mera vårdpersonal och betala för eventuellt läkarservice för det äldre som bor ute i äldreboende i kommunerna. Eller har jag fel?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det här är en fråga om ofta är på tapeten. Inte kan kommunerna anställa vårdpersonal och på det sättet få läkarservice. När det gäller den medicinska behandlingen, skall den skötas av ÅHS. Det finns också betydande medicinska insatser som man måste göra på servicehemmen. Det är väldigt svårt att dra gränsdragningen där.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Man har alltid skyllt på den där gränsdragningen. Den är enkel i teorin och vad gäller huvudmannaskapet. Vad betyder detta? Det står uttryckligen att vårdtyngdmätningen kräver institutionsvård. Kommunerna har inte vårdansvar. De har institutionsboende. På det sättet gör man gränsen väldigt oklar och då skall man tillse behovet av medicinsk kompetens samt att personaldimensioneringen är anpassad till den faktiska vårdtyngden inte till att det heter serviceboende eller effektiverat boende. Det är det som den här texten betyder.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det scenario som finns nu är att kommunerna tar hem mer och mer av sina åldringar. Men det är ett faktum att äldreomsorgen inte är helt likartad. Många kommuner har också tagit bort sina patienter från De gamlas hem. Vi har egentligen förlorat en nivå inom hela äldreomsorgen. När det gäller vårdtyngden är det ett vedertaget system att mäta hur stort vårdbehov en äldre människa har. Det är på det sättet att tar man hem t.ex. patienter som är sängpatienter, räcker det inte med en enda vårdpersonal på natten, då måste man vara flera. Detta som ett konkret exempel.

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman! Tack för de orden regeringsledamot Katrin Sjögren att arbetet med hastighetsbegränsningarna i skärgården fortsätter. Detta är ett av mina intressen som jag önskar att det skall hända någonting med. Nu kan drabbade fastighetsägare fortfarande ha hopp om en rättvis behandling och se framtiden an.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Den här frågan är svår och orsaken till det är att man har satt hastighetsbegränsningar i Åbolands skärgård och i Stockholm skärgård men inte har dem på Åland. Jag tror att en framkomlig väg i den här diskussionen är att försöka lyfta frågan på nordisk nivå och se hela skärgårdsleden som en helhet och tillsammans ta beslut om var det är känsligast längs hela farleden. Vi vet att det mycket väl att det finns känsliga skärgårdsområden också på Åland. Mot det har vi förstås rederiernas vinstintressen och 24 timmars regel och allt det. Jag tror att en framkomlig väg skulle vara att få frågan lyft på ett nordiskt plan och se farleden som en helhet.

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman! Ja, man får inte dela ut fartbegränsningarna bara på en del, utan man behöver dela ut dem till alla lika. Inte kan man särbehandla någon grupp i det fallet.

TALMANNEN: Vill ledamoten Sjögren svara?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik: Nej.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Min replik gäller fiskodlingarna och miljöarbetet kring dem. Jag känner mycket väl till detta eftersom jag har jobbat mycket med det i landskapsregeringen. Det som bekymrar mig är när ledamot Sjögren tar upp musselodlingen och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets eko-foder. Det var två åtgärder som är bra i sig, det håller jag med om. Men de är marginella när det gäller miljöinsatsen. Att ta upp strömmingen ur havet, rena den och sedan ha den som foder och musslorna som kan växa till viss del. Det här är småsaker. De absolut intressantaste projekten är de landbaserade odlingarna i Danmark. Det projektet verkar landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren och den här landskapsregeringen ha lagt ned. Jag har skickat allt material till ledamot Sjögren, ta och läs igenom det. Där är det möjligt att rena över 90 procent av utsläppen. Men man vill inte på något vis i världen driva det här projektet vidare. Det var i slutet av min tid i landskapsregeringen och jag hade förhoppningar på landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det stämmer inte. Alla möjligheter och metoder som vi kan forska på som vi kan se för att minska belastningen från fiskodlingen är intressanta. Det här är saker som Åland svårligen kan utreda själv och därför fortsätter den här kontakten och detaljstudering av projekten genom Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Jag tror tvärtom mycket på musselodlingen. Om vi skulle få till stånd ett fungerande system så tror jag att man t.o.m. skulle kunna göra pengar på det här också.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag håller med om musselodlingen, men jag tror inte det får den genomslagskraft ledamot Katrin Sjögren hoppas på. Lyssnar man och läser den rapport vi beställde från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet så är de helt inriktade på befintliga odlingar. Läs slutsatserna där det finns inte så mycket att göra på den biten. När de gäller de landbaserade så behöver man inte reda ut dem. Man kan ta och stjäla tekniken till stora delar. Man investerar redan i Danmark på marknadsmässiga villkor med hjälp av strukturfonden och vi har samma EU strukturfond här och det finns pengar, det finns teknik det är bara att åka dit och ta hem den hit. Men vill man inte politiskt sjösätta ett pilotprojekt här så då kommer det inte att hända någonting.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det finns stor vilja att sjösätta pilotprojekt. Jag har ingenting emot att man fortsätter att titta på det här. När det gäller musslorna så går det in i fas tre och där har vi ett samarbetsprojekt när det gäller fiskodlarna och hushållningssällskapet.

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman! Först får jag tacka ledamot Sjögren för ett snabbt och rappt anförande nästan inom tidsramen. Det är ett stort område så det kanske borde ha fått lite mera tid för att hinna gå igenom det hela. Jag har en liten undran under "understöd och samhällsvatten och avloppsåtgärder" där står det om de privata projekten för avloppsanläggningar att det skall vara för fem eller flera hushåll. Jag måste säga, eftersom jag vet hur det ser ut i byarna, så är det mycket tilltaget. Jag skulle gärna ha sett att man hade lämnat bort fem. Men jag kan kanske få en förklaring hur man har tänkt.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det som var fritt i förra årets budget var just understödet till enskilda avlopp. Man hade ingen reglering på hur många personer, ekvivalenter som skulle ingå i det. Det har man tagit bort. Det här var sista året man kunde understöd för det. Vi har försökt lägga oss på en nivå helt enkelt. Den kan man förstås alltid diskutera.

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman! Just antalet fem, om man tänker i en liten by och några har ganska nya avlopp redan, så är det lite drastiskt att man kan torpedera de goda intentionerna. Vi får hoppas att finansutskottet kan se på den här femman, det är ju bara en siffra. Katrin Sjögren talade om våtmarker och jag undrar om det är det som är nämnt under "understöd för miljöverksamhet" som är ett nytt moment med 500 000 eller kan man få reda på lite mera vad det handlar om 45.25.53?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Nu har inte jag momentsiffrorna exakt i minnet men gäller det 500 000 euro så finns det möjligheter att söka för företag och vissa föreningar att göra miljöprojekt. När det gäller våtmarker, musselodlingar, och att förbättra fiskevatten så finns det mycket sköna, gröna pengar på näringsavdelningen. Miljöavdelningen har väldigt lite pengar när det gäller miljöförbättrande åtgärder. Det var det jag försökte prata för att knyta samman miljö- och näringspolitik. Det är på näringsavdelningen det finns rejält pengar.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Bästa lagtingsledamöter! Jag tror att de flesta vet att det här är ett område som jag värnar om väldigt starkt och initialt vill jag säga det att jag kommer att tala om endast ett par delområden. Jag kommer att återkomma senare eftersom det finns mycket inom det här området som är värt att diskutera. Ett stort område vad gäller den ekonomiska budgetkakan är ÅHS. Där har jag möjlighet att vara möjlighet att vara med, bearbeta och arbeta fram den budgeten, vilket jag också har gjort. I år har vi varit eniga om att vi skall försöka få lagtingets välsignelse för att inrätta en ny tjänst, en rehabiliteringskoordinator. Vi har också höjt problematiken med barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt och där har man prioriterat personalen inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Orsakerna till att ungdomar upplever ohälsa kräver en kraftansamling precis som ledamot Sjögren har sagt. Jag håller däremot inte med om att det bara är ungdomar som lever under knappa resurser som har känslan av ohälsa. Den finns i alla samhällskategorier. Man upplever en stressad situation, man har höga krav på sig själv när det gäller att vara högpresterande i sin skola för att sedan komma in på vidare utbildning. Det är mycket krav som ställs på ungdomarna idag. Under det här momentet hade jag hoppats på att vi skulle se en klarare fördelning, politisk prioritering. Jag hade hoppats på att man skulle prioritera förmåner och förbättringar för barnfamiljer och pensionärer med låg inkomst. Det gick vi ut i val med och det har jag upplevt att vi har haft någon form av enighet kring att göra förbättringar för dessa två olika grupperna. Men det kan jag inte läsa ut av budgeten. Däremot föreslår man en avgiftshöjning i ÅHS budget vad beträffar de olika taken och jag tycker framförallt att det som är mest anmärkningsvärd är att också höja taket för pensionärer. Det betyder en höjning om 55 euro per år. Man ger med ena handen åt en pensionär som har en inkomst på 699 euro och en förbättring via utkomststöd med 17 euro men taket höjs med 55 euro. Det här tycker jag är en dålig politik. Jag tycker att man skall ha en annan fördelningspolitik än denna. Detta kommer vi förmodligen att få som en lagframställning till lagtinget och där har vi då möjlighet att komma med ett ändringsförslag, vilket jag också kommer att göra. Men det har förstås en inverkan på de beräknade inkomsterna under ÅHS budget.

För att fortsätta tala om pensionärerna med låg inkomst så har vi motionerat och debatterat detta från vår sida under en längre tid. Vi gick med ifjol på ett försök som vi upplevde, för en begränsad tid som man gjorde en punktinsats med den här formen av utkomststöd. Man skulle komma med ett förslag till förändring där det skulle ske mera automatik. Vi har talat om ett Ålandstillägg. Vi har förstått att det här har varit svårt att införa och genomföra men jag upplever att den här frågan inte har haft högsta prioritet inom landskapsregeringen och inom förvaltningen. Därför vill jag skjuta på det med lite mera fart. Vi har en motion som säger att det här skall prioriteras och att man skall komma till lagtinget med ett mera hållbart och mer användbart system och det skall man komma med senast 1 mars 2009. Som det är idag används det väldigt lite och det är inte det vi vill. Vi vill att människor som är i behov av detta verkligen skall kunna använda sig av det, inte gå och begära ett utkomststöd, det gör inte människor som är i den här ålderskategorin idag. Det hör liksom inte hemma i deras värld. Det måste bli ett enklare sätt.

Den andra motionen som vi har skrivit inom det här området är av förekommen anledning, eftersom vi också hade trott att man skulle få en lagframställning vad beträffar hemvårdsstödet och en höjning från 390 euro till 500 euro, är en skrivning under kapitel 45.10 om att man skall komma med en tilläggsbudget för att kunna möjliggöra ifall det är så att vår lagmotion går igenom, som vi hoppas att den gör. Tack!

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Först vill jag komma med ett förtydligande. Jag har aldrig sagt att ungdomar och barn som lever under knappa förhållanden mår psykiskt dåligt. Det måste ha blivit ett missförstånd. Beträffande avgiftsnivån inom ÅHS så krävs det en förändring av lagstiftningen. Jag ser det här förslaget som utarbetats av ÅHS:s styrelse som ett förslag. Sedan skall landskapsregeringen ta det i beaktande och försöka få en helhetssyn på frågan. En avgiftsändring tarvar lagändring. När det gäller att förbättra situationen för de ekonomiskt utsatta pensionärerna kan jag garantera att det har varit en av de frågor som har haft absolut högsta prioritet inom förvaltningen men det har varit en väldigt snårigt och komplicerad fråga. Jag har här i min hand en rapport som just är färdig där vi har lagt ned massor med tid för att försöka åt olika åtgärder. Det här med förebyggande utkomststöd är en tillfällig lösning. Det har varit i kraft sedan sensommaren och nu förbereder vi ett lagförslag.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag uppfattade att ledamot Sjögren sade just det här i sitt anförande alldeles nyligen. Inte med samma ord men att man lever under knappa förhållanden och det ville jag vända mig emot. När det gäller avgiftsändringarna så är det helt klart att det måste komma en lagändring. Det måste finnas en lag som avgifterna baserar sig på. Jag har uppfattat att landskapsregeringen vill gå in för det här eftersom landskapsregeringspartierna i ÅHS:s styrelse gick in för det där. Jag tror att de var en ledamot från centern som röstade med mig medan de andra inte gjorde inte. Därför har jag uppfattat det så. Men det är bra om jag har uppfattat det fel och att man tänker annorlunda. Det är jättebra i så fall att vi är ense om insatserna för pensionärerna och att man inte skall ta ut mera från gruppen.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! En av de centrala punkterna i en förändring av avgiftstaxan inom ÅHS var just det här att sjukpensionärerna och invalidpensionärerna var utanför. De hade ett högkostnadstak om 300 euro medan ålderspensionärerna hade 125 euro. Det var en av de centrala uppgifterna för den här arbetsgruppen. Nu finns det ett förslag till den delen, men nivåerna skall landskapsregeringen ta ett helhetsgrepp om och komma med ett lagförslag till lagtinget.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Ja, det stämmer att avgiftsgruppen som jag själv också var med i satte in sjukpensionärerna, vilket framförallt socialdemokraterna, som jag har uppfattat det, ofta har anfört att det finns ett behov att få in den gruppen. Den finns med nu men vad beträffar de olika nivåerna så hoppas jag att man ändrar på det som majoriteten i ÅHS styrelse nu har gått in för och kommer med ett annat avgiftstak för pensionärer. Där har vi också sagt att man borde titta på möjligheterna att föra in någon form av familjehögkostnadstak och inte som det är nu.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vill beröra hemvårdsstödet. I lagmotionen om höjning av hemvårdsstödet med 110 euro i månaden som oppositionspartierna utom ledamot Strand har skrivit under, hävdar man att denna höjning skulle kosta landskapet ca 100 000 euro per år. I den här lilla skriften "Kvinnor och män på Åland 2008" som ÅSUB har skrivit framkommer det att det fanns år 2006 ca 800 hemvårdsstödstagare på Åland. Det betyder att en summa om 110 euro per månad gånger 800 gör 88 000 per månad, alltså 1 038 000 euro per år. Jag är inte emot förhöjt hemvårdsstöd men jag tycker om fakta.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag tycker att det är jätteroligt om det är så att vi har funnit varandra med att man skall höja hemvårdsstödet. Vi tycker inte lika när det gäller barnomsorgspengen men den här har jag uppfattat att vi alla var eniga om så jag förväntar mig att den här motionen går igenom. Om man fortsätter på den här skrivningen i lagmotionen så har vi sagt att det här inte gäller alla barn under tre år utan bara två-tredje delar. Sedan är det också så att de barnen som är mellan 0 och 9 månader kommer inte att få hemvårdstöd utan de har föräldrapenning.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Under den inledande debatten kring allmänna motiveringarna höll ledamoten Roger Jansson ett anförande för den frisinnade gruppens del och då konstaterade han att enligt våra synpunkter saknades det en hel del konkreta åtgärder kring framförallt vår, som vi ser det, största miljöutmaning d.v.s. Östersjöns tillstånd. Jag tycker nu att ledamoten Katrin Sjögren i sitt anförande presenterade många bra, konkreta förslag om vad man vill jobba med. Det återstår fortfarande det att i budgeten kan vi inte läsa ut dessa förslag. Det finns inte skrivet. Antagligen handlar det om på vilket sätt man väljer att göra detta. Men jag vill för vår del deklarera det att om vi skall kunna föra en miljöpolitisk diskussion under budgetdiskussionen så behöver det finnas också angivet i budgeten vilka medel man ämnar använda för att uppnå de mål man beskriver. Målformuleringarna tycker vi att är bra, medelformuleringarna är väldigt, väldigt vaga. Det finns en skrivning som vi från vår sida tycker är riktigt, riktigt bra. Den förvånar oss lite, men vi tycker att den är bra och det är att landskapsregeringen nu säger eller den liberala miljöministern Katrin Sjögren att man skall följa det antagna miljöhandlingsprogrammet. Om jag inte minns helt fel var liberalerna de stora kritikerna av det miljöhandlingsprogram som togs men vi är glada för att det nu fallit på läppen och att man driver det vidare. Det vi skulle vilja se är de konkreta förslagen på hur man tänker sig att förverkliga detta? Hur tänker man gå vidare för att uppnå förslagen? Jag återupprepar det jag inledningsvis sade, att i ministerns inledningsanförande kom en hel del sådana saker men jag skulle ändå vilja se betydligt mera projektbeskrivningar. Jag skulle vilja se betydligt mera kostnader som knyts till detta, därför att i budgeten går det inte att läsa ut på vilket sätt vi satsar på det som vi ser som den största miljöutmaningen, d.v.s. återigen Östersjöns tillstånd.

I miljöhandlingsprogrammet lyftes läckaget av övergödningsämnena, näringsämnena upp som det stora problemet. Man lyfter fram dels fiskodlingarnas stora andel i det. Vi hörde minister Sjögren referera till ett antal siffror som blir intressanta när man tittar på dem totalt. Jag tror att utsläppen från fiskodlingarna skulle ha varit 24 ton fosfor. Det totala utsläppet av fosfor från Åland år 2007 är 42, 8 ton så det är en stor del som de har. Det är fortfarande inte i regeringens budget beskrivet hur man tänker ta sig an detta. Jag hörde i anförande att man har projekt med musselodlingar o.s.v. men åter igen så saknar jag helhetsplanen. Hur tänker man genomföra det som står i miljöhandlingsprogrammet?

Som sagt var vi hoppas på att landskapsregeringen nu, och det är mycket som tyder på det efter att vi har hört ministerns uttalande, kan presentera en mycket konkret plan på hur det här skall göras. Vi hoppas att man kan göra det i en första tilläggsbudget där man beskriver vilka åtgärder man tänker göra och vad man anslår för resurser för att få detta gjort, så att vi verkligen ser att vi också här på Åland tar krafttag tas för att dra vårt strå stacken för att minska föroreningen av Östersjön. Tack herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Men nu är lagtingsledamot Ehn lite väl gammalmodig. Titta på näringsavdelningen. Titta på fiskeripengar. Titta på jordbrukspengar. Pengarna som finns på miljöavdelningen är blygsamma mot vad det finns på näringsavdelningen. Nu skall vi koppla miljö och näring tätt, tätt ihop. Där finns alla pengar. Musselprojektet kommer att finansieras med pengar från fiskeridelen. Producentförbundets våtmarksprojekt kommer att finansieras av jordbrukspengar. Det är där pengarna finns.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Nej, jag är definitivt inte gammalmodig. Vi har sett de projekt som nämns från ministerns sida men vi kräver mera. Vi kräver mera av beskrivningar om hur man tänker ta sig vidare vad gäller miljöfrågorna så att vi också har en möjlighet att se att det faktiskt leder framåt det här miljöarbetet. Jag tycker de satsningarna man gör också på näringsområdet. Jag tycker att det är bra att man tar det här helhetsgreppet. Det skall sägas och jag har lyft fram att det finns mycket, mycket bra i budgeten och framförallt målformuleringarna men beskrivningarna av vägen fram, minister Sjögren de saknar vi från den frisinnade gruppens sida.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

 

Herr talman! Jag kan förstå en viss frustration eftersom FS hade miljöministerposten under förra mandatperioden. Man fick direkt information. Men ta och granska 2008 års budget, det går inte läsa så jättemycket i den heller. Jag ställer gärna upp och förklarar. I december kommer vi att skicka ut ett åtgärdsprogram för vattenmiljön på 75 sidor. Där kommer FS att få detaljmotiveringar och man kommer att få möjligheter att komma med input till landskapsregeringen. Åtgärderna i programmet kommer att bli bindande när det har varit ute på remiss.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag är definitivt inte frustrerad. Definitivt inte frustrerad, snarare hoppfull. Ju mera jag lyssnar på ledamoten Sjögren desto hoppfullare blir jag. Jag har ingenting att skämmas för beträffande den förra perioden. Vi var med om att ta fram och lägga ett miljöhandlingsprogram som var progressivt, framåt syftande och innehöll mycket konkreta åtgärder. Nu vill se att det verkställs som fanns i miljöhandlingsprogrammet, som man skriver att man tänker börja genomföra. Men det finns inte sagt var och hur man tänker göra det här. Nej, jag vidhåller det, upp till bevis och visa att saker och ting händer.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Jag begärde replik för ett tillrättaläggande. Det miljöhandlingsprogrammet som kom förra perioden så liberalerna bakom till 100 procent när det gällde miljön. Däremot när det gällde att man inskränkte på den enskilda personliga integriteten i mångt och mycket att påverka sin egen situation, man ger företagarna och näringslivet väldigt stora möjligheter att inflika på miljön på ett sätt som inte har varit tidigare. Det var det som ifrågasattes. Jag begärde också ordet för att det var jag personligen som drev det här väldigt hårt i partiet. Det här var ingenting som fördes till omröstning i salen utan det var jag själv som lyfte fram det här. Vi har ingen reservation i betänkandet som näringsutskottet lämnade i ärendet. Jag reserverade mig i social- och miljöutskottets utlåtande till näringsutskottet. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Med största respekt för ltl Åke Mattsson så pratar jag om miljöhandlingsprogrammet, inte om miljölagen. Jag tror att det är miljölagen som ledamoten Mattsson nu pratar om. Vad gäller miljöhandlingsprogrammet, så skall jag inte ta gift på det här i stolen, men jag är 99 procent säker på att det blev en omröstning. Man hade ett antal olika frågor som man ansåg att miljöhandlingsprogrammet inte uppfyllde och som man från liberalernas sida ville ha. Framförallt handlade det om att man tyckte att de satsningar som föreslogs just i syfte att minska näringsämnesutsläppen inte skulle genomföras.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det smärtar mig att medge att jag hade fel. Ltl Johan Ehn hade rätt i sitt påstående att jag blandade ihop lagstiftningarna i och med att de ligger så nära varandra. I och med att diskussionen hade varit tidigare där man har beskyllt liberala partiet för att gå emot detta, men det var jag personligen som gjorde det. Det är fullständigt korrekt det som ltl Johan Ehn framförde här. Debatten fortsätter på måndagen. Det passar bra då är vi kanske uppmärksammare och alertare.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Därmed är diskussionen för dagen avslutad och avbryts när det gäller bägge ärendena och den fortsätter vid nästa plenum.

Nästa plenum är måndagen den 17 november kl. 9.30.

Plenum är avslutat.

 

(Plenum avslutades kl. 15.49.)

Originalfil