Plenum den 14 november 2012 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL  

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 14 november 2012 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    En oberoende landskapsrevision

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2011-2012)

Remiss. 1

2    Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

Enda behandling. 31

3    Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2011-2012)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2011-2012)

Landskapsregeringens berättelse (LB 2/2011-2012)

Enda behandling. 31

4    Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2011-2012)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2011-2012)

Föredras. 42

5    Garanterad neurologisk vård

Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 13/2011-2012)

Föredras. 44

6    Vattengenomströmningen vid förnyandet av rörbroar

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 14/2011-2012)

Remiss. 46

7    Legalisera nettodebitering av el

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2011-2012)

För kännedom.. 52

8    Avslag på räntestöd

Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 2/2012-2013)

Plenum slutar 52

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Bordläggning

1        En oberoende landskapsrevision

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2011-2012)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 26.11.2012. Godkänt.

Remiss

2        Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras.  Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet men att utskottet begär utlåtande av social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Det här lagförslaget blir en liten försmak inför nästa veckas budgetdebatt. Lagförslaget anknyter i högsta grad till regeringens budgetförslag för 2013.

Det handlar om två ändringar av paragraf 39 i landskapslagen om hälso- och sjukvård. Den första ändringen ger unga upp till och med det år han eller hon fyller 27 år rätt till allmän tandvård. Det innebär att vi höjer åldersgränsen från nuvarande 25 år med två åldersgrupper.

Den andra ändringen ger fast bosatta i skärgårdskommunerna Brändö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Föglö rätt till offentlig bastandvård via en ambulerande tandvårdsklinik när den är på plats i skärgården.

Utökningen av den allmänna tandvården på Åland har varit något som regeringen har kommit överens om att ska göras i olika steg och som förstås är beroende av den finansiella situationen i landskapet. Det allra första steget inleddes med att vi tillsammans med ÅHS nu har definierat vilka patientgrupper som ska prioriteras av medicinska och sociala skäl och dessa gruppers rätt till allmän tandvård har fastställts av regeringen i ett beslut den 4 oktober.

Följande steg är det lagförslag som nu ligger på era bord, men redan nästa år kommer regeringen att ta fram kostnadskalkyler för olika servicenivåer av tjänster inom den allmänna tandvården. Vi avser att på basen av dessa kalkyler sedan kunna besluta om i vilken omfattning allmän tandvård ska erbjudas ålänningarna. Men i vilken takt som reformen ska genomföras beror förstås på hur den finansiella situationen ser ut i landskapet.

Men – nu kan vi i alla fall – trots ekonomiskt svåra tider – ta ett steg framåt beträffande utökningen av den offentliga tandvården. Det görs dels genom en omfördelning av patientgrupper som idag går till ÅHS och dels inom ramen av befintliga resurser.

De unga upp till och med 27 år kommer nu att ges möjlighet att fortsätt hos ÅHS tandvård, om de vill. Unga mellan 20-29 år är generellt sett en svår grupp att få till tandläkaren. Detta visar forskning från både Finland och Sverige. Det är en tid i livet då man ofta har en svag ekonomi, man studerar kanske eller bildar familj. Man kanske har haft en god tandhälsa i tonåren och skjuter eventuella tandproblem på framtiden. Det är bara drygt en fjärdedel av 18-29 åringarna på rikssidan som gått till tandläkare under de senaste fem åren – trots att man där har haft allmän tandvård i över tio års tid. Också i Sverige har denna grupp varit svår att fånga in – men genom att medvetet rikta högre tandvårdsstöd till denna grupp unga har också besöksfrekvensen hos tandläkarna ökat. 

Att vi på Åland nu går in för att höja till 27 års ålder nästa år gör att vi hoppas att denna förebyggande insats ska innebära en god tandhälsa och minska behovet av tandvård på längre sikt.

Antalet unga i en årskull är cirka 260 personer. Om alla 26 och 27 åringar skulle gå till ÅHS tandklinik så skulle det innebära ett nytillskott på 520 personer. Det är inte realistiskt att det skulle bli så. ÅHS egen statistik visar att cirka 150 personer per årskull av 19-25 åringarna fortsätter som patienter hos ÅHS, dvs. ungefär hälften. En del av 26-27 åringarna omfattas redan av rätten till att vara patienter hos ÅHS, de kan vara gravida eller tillhöra någon av de redan fastställda prioriterade grupperna som av medicinska eller sociala skäl får gå till ÅHS.  En del av dessa 26-27 åringar kanske studerar utanför Åland och sköter sin tandhälsa på studieorten.  Andra kanske har börjat gå till den privata tandvården och vill fortsätta med det. Min bedömning är att det kanske kommer att röra sig om i bästa fall totalt 250-300 nya patienter.

I och med att ÅHS personal inte längre kan fortsätta vara patienter inom den offentliga tandvården görs denna utökning inom ramen av befintliga resurser. Vi ska också komma ihåg att vi talar om betalande patienter. Det är bara till och med man fyller 19 år som man har avgiftsfri tandvård på Åland.

Den andra gruppen vars rätt nu skrivs in i lagen är de bofasta i skärgårdskommunerna Brändö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Föglö. Under 29 års tid har ÅHS haft en ambulerande tandvårdsvagn rullande i skärgården och under det sista verksamhetsåret 2009 hade man 218 patienter i alla åldersgrupper, också från den arbetsföra befolkningen. Från och med år 2010 så gick vagnen inte längre att använda. Den hade gjort sitt. Nu ska den ersättas med en ny, modern, topputrustad tandvårdsklinik som innehåller det mesta i utrustningsväg. Man ska kunna ta mindre röntgenbilder, sterilisera sina instrument, den ska vara handikappanpassad och man ska kunna göra undersökningar, lagningar och avlägsna tandsten m.m. Den är inte billig att köpa in men därför är tanken att den också ska kunna användas för fler målgrupper och på andra platser än i skärgården. Boende på institutioner och äldreboenden är en given målgrupp.

I Sverige, där tandvårdsbussar har blivit ett allt vanligare inslag som komplement eller som rent av ersätter mindre kliniker, ställer också upp vid skolor och gör det smidigare för skolelever att besöka tandläkaren. 

I och med att det finns i budgeten för 2012 ett anslag om 100 000 euro och i budgeten för 2013 föreslås 120 000 euro så kommer medlen att räcka till denna fina investering som förhoppningsvis ska rulla i hela det åländska landskapet, både i skärgården och på landsbygden, minst lika länge som den gamla tandvårdsvagnen.  Offerter som den ledande tandläkaren har begärt in ger vid handen att priset för en toppmodern, fullt utrustad mobil klinik ligger på drygt 220 000 euro.

Varför ger nu regeringen skärgårdsborna rätten till allmän tandvård? Varför gör vi det? Framför allt är detta ett regionalpolitiskt beslut men det är också, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, ett klokt beslut och jag vill hävda att det också är ett beslut som tänder en lampa hos skärgårdsborna.

Varför alla skärgårdsbor och inte bara barn och unga och de prioriterade grupperna? Regeringen anser att den ambulerande tandvårdskliniken bör användas så mycket som möjligt när den väl är ute på plats i någon av skärgårdskommunerna. Att ge alla som bor i skärgården rätt att besöka kliniken kan anses som positiv särbehandling och det är enligt 6 § i grundlagen om jämlikhet möjligt att göra om man då avser att trygga den faktiska jämlikheten, dvs. att man inför åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp, i detta fall de skärgårdsbor som har lång restid in till Mariehamn eller Godby.

I regeringsprogrammet säger vi att skärgården på grund av sitt perifera läge är i behov av särskilda insatser för att behålla en god levnadsnivå för sin bofasta befolkning. Man har inte samma förutsättningar om man bor i skärgården jämfört med om man t.ex. bor i Hammarland eller Saltvik. Det tar en hel dag att besöka tandläkaren om man bor på Kökar eller på Brändö. Man måste ta tjänstledigt från sitt arbete en hel dag för att åka in till centralorten för kanske en halvtimmes besök hos tandläkaren. Jag vet föräldrar som måste ta ledigt från sina jobb för att kunna skjutsa in sina barn för extra tandläkarbesök utöver de som görs kollektivt av skolan. Det är långt från skärgården till Mariehamn – men det tycks vara enorma avstånd från Mariehamn till skärgården. Att låta två personer i en ambulerande tandvårdsklinik förflytta sig till patienterna i skärgårdsregionen – är som jag ser det – mer samhällsekonomiskt försvarbart än att hela skärgårdsbefolkningen ska resa in till Mariehamn eller Godby för tandläkarbesök.

Beträffande de ekonomiska verkningarna rörande skärgårdsbefolkningen så är det också ett nollsummespel. Fram till och med 2010 så fanns det en personalresurs bestående av en tandläkare och en tandsköterska avsatta för den ambulerande verksamheten inom ÅHS tandvårdsenhet. Under 2010 fram tills idag har man inte minskat resurserna till tandvårdsenheten – trots att man inte längre har ambulerat - utan den resursen har kvarstått och används på Ålandsvägen.

Under 2013 så ska en bedömning göras av verksamheten och eventuella förändringar i personal och övriga resurser beaktas i budgeten för 2014. Då får vi också se om det är möjligt att redan år 2014 utöka den allmänna tandvården med ytterligare två åldersgrupper, dvs. för unga vuxna till och med 29 års ålder.

Med hopp om en konstruktiv diskussion. Tack, fru talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Liberalerna kommer att motsatta sig det här förslaget i den omfattning som här nu föreslås. Motiveringarna för detta och vad vi förespråkar kommer ltl Katrin Sjögren senare att framföra.

Lite gällande finansieringen. Enligt de uppgifter vi har så riskerar verksamheten på ÅHS att gå med 2,5 miljoner i underskott för detta år som nu pågår. Det finns ett glapp på intäktssidan på ungefär en miljon euro. Den sidan ska man åtgärda genom avgiftshöjningar. Men det strukturella underskottet i verksamheten finns. Ramarna för 2015 har inte beaktat detta faktum. Det föreslås inte inbesparingar som kan motsvara det här underskottet som följer med i verksamheten. Jag tycker att socialministern borde orda något om det här eftersom det ligger ett budgetförslag. Hon säger samtidigt att den här reformen är finansierad.

Minister Carina Aaltonen, replik

Om vi utgår ifrån kostnaderna på ÅHS tandvårdsklinik så under de senaste tio åren har man gjort ett överskott på 1,2 miljoner euro. I snitt har man haft en budget som har legat ganska högt över. Bokslutet har visat ungefär 200 000 euro i överskott de senaste två åren. Jag tycker minsann att ÅHS tandklinik har burit sina kostnader och också hjälpt till att finansiera underskott för övrig verksamhet vid ÅHS.

Ltl Mats Perämaa, replik

Talman! Jag är helt säker på att personalen vid tandvårdskliniken har skött sig bra och gjort ett bra jobb. Men nu ställer jag frågan utifrån att socialministern själv sade att det här kopplar ihop med budgeten och då kopplar det ihop med hela ÅHS budgeten. Om det finns ett strukturellt underskott i ÅHS budget för 2012, att verksamheten kostar 2,5 miljoner mera än vad man haft pengar och det följer med för år 2013, och om man inte har beaktat det i ramarna för 2013, då betyder det att underskottet finns kvar. Det betyder att nya reformer kommer att leda till nya underskott, alternativt att man drar in på någonting annat.

Frågan blir; vilken vårdform ska man dra in för att bekosta den här reformen?

Minister Carina Aaltonen, replik

Man kan inte låta bli att göra kloka reformer bara för att den stora myndigheten visar ett underskott. Det måste göras många reformer inom ÅHS. Vi måste omfördela pengar och resurser inom tandkliniken så att det räcker till en utökad ålderskategori, till 27 års ålder, och till skärgårdsborna. Det tycker jag att är en rimlig omfördelning av resurserna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! I förslagets verkningar ser jag ingenting skrivet om FPA. I den privata tandvården går FPA emellan med pengar. I det här fallet får ÅHS betala de pengar som annars delvis skulle ha kommit från FPA. Skulle ministern kunna utveckla vad detta egentligen betyder?

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag förstår inte riktigt frågan. FPA ersätter ltl Sundblom om han går till den privata tandvården. Inte kan man ju dessutom få ersättning från FPA och gå till ÅHS tandklinik. Personer i arbetsför ålder, över 19 år, betalar avgifter som till stora delar tänker tandklinikens verksamhetskostnader.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Den där saken känner jag till. Men nu ska ÅHS ta över kostnader som annars delvis skulle ha kommit från FPA till det åländska samhället. Det var den biten som det inte var något skrivet om här.

Minister Carina Aaltonen, replik

Nej, så är det verkligen inte. Ltl Sundblom kan ju inte få dra kostnaderna två gånger, dels få ersättning från FPA och sedan få gå till ÅHS tandklinik. Så fungerar det inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi blev nog förvånade över att regeringspartierna har enats kring åtgärden att skärgårdsbor speciellt skulle pekas ut och få allmän tandvård. Vi ifrågasätter om det här faktiskt fyller de krav som vi ställer på likabehandlingsprincipen. Vad pekar på att skärgårdsbornas tänder ska särbehandlas?

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Nej, inte är det just skärgårdsbornas tänder som pekas ut. Det är ju det faktum att man som skärgårdsbo inte har samma levnadsbetingelser som de som bor i Jomala eller Finström.

Jämlikhetsstadgandet som finns i grundlagen förutsätter inte att alla medborgare ska bemötas exakt likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Så står det i grundlagens proposition. Det betyder att det är annorlunda att bo på Kökar och ta sig in till stan. Man måste avstå en hel arbetsdag för att komma till tandläkare. Därför kan man göra en positiv särbehandling då det är nödvändigt eller ändamålsenligt med tanke på samhällsutvecklingen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi får väl se om det här håller hela vägen fram.

Angående jämlikhetsstadgande, vad är det för rättvisa att en person som bor i Föglö med höga inkomster ska få allmän tandvård, medan en person som bor i Vårdö med låga inkomster inte skulle få samma förmån från samhället? Är detta likabehandling? Det rimmar inte med jämlikhetsprincipen, tycker vi. Jag tycker till och med att man pekar ut skärgårdsborna särskilt. Jag är rädd för att det här också kan väcka ytterligare avundsjuka mellan olika delar av det åländska samhället. Människor som bor i andra kommunerna blir avundsjuka för att skärgårdsbor som kanske är rika också ska få allmän tandvård. Ert argument håller inte.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det står fullständigt klart för mig nu att vtm Viveka Eriksson inte tycker att Föglöborna ska omfattas av allmän tandvård. Eftersom Vårdöborna inte får allmän tandvård så ska inte heller Föglöborna få den rätten.

Jag undrar hur den tidigare regeringen hade tänkt sig när man i budgeten tog med pengar för att införskaffa en ambulerande tandvårdsklinik? Var det meningen att den skulle användas bara på fasta Åland eller bara användas för barn?

Detta med likabehandling kommer nog att hålla i en fortsatt behandling.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det var ett ganska intressant retoriskt anförande. Ministern sade att det inte är försvarbart att hela skärgårdens befolkning ska fara till stan för tandläkarbesök. Men hela skärgårdens befolkning far knappast samtidigt och de far säkert inte in till staden bara för ett tandläkarbesök heller.

Det intressanta som man inte kan utläsa ur förslagets verkningar är ekonomin. Nu fick vi höra att en tandläkarbuss kan kosta 220 000 euro, men driften kostar också en hel del. Ministern pratade om ett överskott. Men bara för att man tidigare har budgeterat mera än de verkliga kostnaderna, det lät som om det vore ett överskott från ett företag, men det blir nog en väldigt grekisk kalkyl, om jag får uttrycka mig på det sättet. De siffror som vi fick höra om här, med de problem som ÅHS har med att budgetramarna överskrids med 3,5 miljoner, så krävs det verkligen att man är noga överallt. Är det här riktigt ekonomiskt försvarbart? Är kalkylen trovärdig?

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, kalkylen är nog så trovärdig och så hållbar som de uppgifter som vi har fått till oss kan ge vid handen. Sedan är det klart att ÅHS har ett ekonomiskt svårt läge just nu. Men det utesluter inte att man omfördelar resurserna inom den verksamhet som redan bedrivs. Man flyttar ut ungefär 300 ÅHS personal och ersätter dem med nya åldersgrupper. Man använder sig också av de tidigare resurserna som fanns när man hade den ambulerande verksamheten, den avslutade man först år 2010.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det som sades tidigare att verksamheten har gått med överskott, menar ministern på fullt allvar att det har genererat en vinst för att man har överbudgeterat 200 000? Det är ett helt obegripligt ekonomiskt resonemang. Det är sist och slutligen samma pengar som vi pratar om. Nu säger ministern om man ska omfördela. Ja, det är intressant att man ska omfördela från de fattiga till de rika, vilket jag ska återkomma till. Men det tyder ändå på att vi har ett underskott på 3,5 miljoner.

Det pratades om att högkostnadsskyddet skulle höjas för att finansiera det här. Jag har läst budgeten noga. Jag hittar ingenting. Kommer högkostnadsskyddet att höjas eller inte som ett exempel på att få in pengar?

Minister Carina Aaltonen, replik

Bedömningen från ÅHS-styrelse när det gäller införskaffandet av den mobila enheten är att det ska göras inom ramen för befintliga resurser. I slutet av 2013 får det göras en utvärdering för att se hur de ekonomiska kalkylerna och budgeten håller.

Men visst är det så att man har överbudgeterat till ÅHS tandklinik de senaste tio åren eftersom man i bokslutet har visat ett överskott på ungefär 1,2 miljoner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Socialministern säger att skärgårdsföräldrarna har behövt ta en hel dag ledigt med sina barn när man ska fara till tandvården. Det är ett faktum som delvis kommer att behöva fortsätta. Så fort det rör sig om svårare och mera komplicerade ingrepp och tandställningar så måste skärgårdsbarnen fortsättningsvis in till stan.

Minister Carina Aaltonen, replik

Naturligtvis är det så. Den här frågeställningen kom upp när regeringen var på besök i Föglö och där var man mycket angelägen om att få ut den här ambulerande tandvårdskliniken. Föräldrar på Föglö vittnade om hur man måste ta tjänstledigt för att åka in till Mariehamn när det gäller rutinkontroller eller lättare lagningar. De åtgärderna kunde ha utförts av en ambulerande tandklinik på plats.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Liberalernas uppfattning är att just precis till detta ska den ambulerande tandvårdsenheten användas till; barn, unga och äldre i skärgården och för äldre på hela Åland.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det ska vi också använda den här tandvårdsbussen till. Men, däremot är det mera samhällsekonomiskt försvarbart att, när bussen väl är ute i någon av skärgårdskommunerna, så får hela befolkningen ta del av tandvården. En positiv särbehandling är inte förbjudet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Minister Aaltonen återkom flera gånger i presentationen till lagstiftningens förhållande till grundlagen. I framställningen eller i lagförslagets motiveringar har jag inte kunnat upptäcka något sådant resonemang. Om man hade ägnat den frågan någon uppmärksamhet så hade det varit vägledning för läsaren, dvs. lagstiftningsbehörighetens räckvidd som vi har här i lagtinget. Jag tycker att det är en trist att förslaget inte nämner en sådan här väsentlig sak som nu var ett ledande tema i presentationen.

Det andra som försvårar min förståelse är att visst redovisas det för beredningen av lagförslaget på sidan 6, men här har remissen fallit bort. För inte kan det väl vara så att en sådant här förslag, som gäller enskilda, inte har varit på remiss?

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag välkomnar ltl Gunnar Janssons iakttagelser över att just det resonemang som råder kring jämlikhetsstadgandet saknas. Vi beklagar att vi inte har det med. Därför handlade en ganska stor del av min presentation just om diskrimineringsstadgandet. Jag lovar att redogöra mera för det här i finans- och näringsutskottet och kanske vi kan få en redogörelse i finans- och näringsutskottets betänkande.

Beträffande remissen så har ärendet gått till förvaltningsdirektören på ÅHS och till den ledande tandläkaren på ÅHS.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack för den redogörelsen. Det blir säkert spännande i utskottet att fördjupa sig i den här typen av frågor, lagtingsbehörighetens kontakt med grundlagen 6 § och andra.

Det brukar också ingå i upplysande lagberedning att man i varje fall kort redogör för vad remissorganen har sagt. Jag ser inte heller att detta skulle vara med här. Finns det något att säga där eller ska utskottet höra dem som eventuellt inte har hörts eller ska utskottet fråga de hörda vad de har sagt? Man skulle underlätta beredningen med den här typen av information.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag förutsätter att dem som berörs, i första hand ÅHS ledande tandläkare, kommer att höras i utskottet. Man har också från ÅHS sida varit med i beredningen av bl.a. rapporten om prioriterade grupper inom mun- och tandhälsa på Åland. Man har varit med i det här arbetet och förberedelserna under hela det här året.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, fru talman! Det här är en kort lagtext. Jag ska ha ett kort anförande och kommentera den lite grann.

Från centerns sida stöder vi naturligtvis det här lagförslaget. Jag kan konstatera att det är bra när man kan göra förbättringar även under sämre tider som vi har nu.

Ministern har ingående i detalj förklarat vad lagen går ut på. Jag kan konstatera att det som är viktigt är ekonomin. I några repliker togs det upp hur ekonomin påverkas av det här. Bortsett från själva investeringen av tandvårdsbussen så ska det vara ett så kallat nollsummespel. Det ska inte förhöja kostnaderna för ÅHS och det är viktigt.

Det har redan varit mycket diskussioner i pressen om det här. Man har diskuterat just detta med likabehandling som vi just hörde i flera replikskiften.

Under den tid som jag var näringsminister så satt jag som ordförande för Skärgårdsnämnden. Jag kan konstatera att då var den ambulerande tandvårdskliniken en väldigt högt prioriterad fråga i diskussionerna på flera möten. Jag tror att jag inte säger fel om detta har 100 procentigt stöd från skärgårdskommunerna att man på nytt ska kunna få den här ambulerande kliniken, för den är så viktig.

Skärgården är vår yttersta region som har andra villkor än vad vi har här på fasta Åland. Där finns barnen, de äldre och de sjuka. Det har visat sig att under de 29 åren som den här bussen fanns så gjorde den ett jätteviktigt arbete. Det är behjärtansvärt att den kommer tillbaka.

Då kan man fundera på om den här tandkliniken ändå är ute på Kökar är det rätt eller fel då att en person, som inte tillhör någon målgrupp, ska kunna få lappa en tand, ta en röntgenbild eller något sådant? Ja, jag tycker att pragmatiskt praktiskt är det väl ganska självklart. Jag tror också att det är samhällsekonomiskt korrekt. Om man även kan göra andra insatser den dagen som man är på Kökar så ska man göra det. Därför ser vi inte heller några problem i det här. Vi vet att skärgården är den region som har det allra svårast och som vi kommer att få hjälpa allra mest. Kan vi på det här sättet göra en liten insats så är vi ifrån centern i varje fall beredda att göra det. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar till mycket stora delar ltl Torbjörn Eliassons uppfattning. I den riktningen vandrade vi också under den förra mandatperioden. I budgeten för 2012 fanns det en mobil tandvårdsenhet och precis detta att barn, unga och äldre i skärgårdskommunerna ska kunna få mobil tandvård. Men, självklart om den mobila enheten är på plats så kanske det finns något utrymme efter barn, unga och äldre. Men nu sätter man en rättighet i en lag. Tänker man då utöka resurserna? Annars är det ju precis som det var förut fast man skriver in en rättighet i en lag men man ger inte några resurser. Då blir det ju en tandvårdsbluff.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

 Tack, fru talman! Tandvårdsbluff var ett starkt uttryck. Det tror jag att vi inte kan uttala oss om nu. Kom igen när det här har testats så får vi se. Det här är en reform och vi vet inte exakt hur den kommer att fungera i praktiken, åtminstone vet inte jag. Jag tycker absolut att det praktiskt och korrekt att man även kan utföra andra åtgärder, än just till de här exakta målgrupperna, om man ändå finns på plats.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu måste majoriteten förklara skillnaden för oppositionen. Alla är med på att man skaffar mobil tandvårdsenhet. Man ska i första hand serva barn, unga och äldre. Finns det utrymme när tandvårdsvagnen är på plats ute i skärgårdskommunerna så lappar man på med andra som har behov. Så har det varit tidigare också.

Men man tänker inte att tandvårdsvagnen ska vara längre ut i skärgårdskommunerna. Man inför en rättighet i lagen och man tillför inte heller extra resurser. Då blir det ju inte någon skillnad.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det finns i varje fall en viktig skillnad och det är att den här ambulerande tandvårdskliniken kommer till nu. Det är en jätteviktig skillnad.

När det sedan gäller alla detaljer så kan jag faktiskt inte svara på dem. Dels får vi se vad framtiden utvisar och sedan tror jag att minister Aaltonen är rätt person att prata med. Sedan kan utskottet diskutera de sakerna också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag tackar ltl Torbjörn Eliasson för ett intressant anförande. Det som jag fick med av hans anförande var hans erfarenheter av Skärgårdsnämnden. Jag tycker att det är bra att ltl Eliasson, med den erfarenhet han har från posten som näringsminister, också här bekräftar att skärgårdens eget intresseorgan, Skärgårdsnämnden, de facto betonar vikten av att starta på nytt med tandvårdskliniken.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Ja, det kan jag definitivt bekräfta. Det här diskuterades under flera av våra möten. Att den här tjänsten skulle återinföras framfördes mer eller mindre som ett krav från Skärgårdsnämndens sida. Jag tror att oppositionen är beredda att hålla med om det och att de även tycker att det är bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Den ambulerande tandvårdsenheten har varit på tapeten ganska länge. Vi hade den faktiskt med i budgetsammanhang under den tid som vi satt i regeringen. Det är bra.

Från skärgården har man efterlyst att man skulle få tillbaka den här verksamheten, särskilt när det gäller barn, äldre och de som har svårt att röra sig. Men i det här lagförslaget ger man en rättighet till alla skärgårdsbor att få tandvård. Det är någonting helt nytt. Vi ifrågasätter hur det rimmar med jämlikhetsprincipen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Ja, man får diskutera den här saken vidare i utskottet. Jag kan inte svara på det här. Jag tror att ltl Viveka Eriksson tidigare här i någon replik talade om att en skärgårdsbo skulle känna sig utpekad. Det kan jag väl ändå inte tro. Om man bor på Kökar eller på Kumlinge och har den här möjligheten så tror jag att man kommer att tycka att det är okej att man slipper åka in till stan. Även om jag inte bor i skärgården så hoppas jag faktiskt att det ska fungera.

 Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi har också talat om att äldre personer som bor på institutioner skulle vara mera betjänta av att få den här servicen än friska skärgårdsbor som är rörliga och kan ta sig till tandvårdsenheter i Mariehamn eller i Godby. Man skulle titta på grupper som har särskilda behov, men skärgårdsbor har inte särskilda behov på grund av sina tänder. Det som skärgårdsborna har särskilda behov av är kommunikationer för att kunna ta sig från och till kommunen. Att man ha fungerande kommunikationer borde man i så fall ha fokus på, så att man kan uppsöka tandvård, läkare eller någonting annat som man har behov av.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag håller helt med vtm Viveka Eriksson. När det gäller patienterna som bor på institutioner på fasta Åland så kommer de också att bli hjälpta av den här investeringen. Det är de som sköter det här på jobbet som ska prioritera och inte vi. I varje fall kan inte jag ha en uppfattning om det. Men de som jobbar med det kommer att kunna prioritera, hoppas jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här behöver klargöras ordentligt. Nu hävdar centern, via ltl Eliasson, att systemet ute i skärgården ska vara sådant att äldre och skolbarn ska få vård i den ambulerande vagnen. Men i hålrum däremellan ska andra skärgårdsbor också kunna få tandvård. Och samtidigt vill man skriva en lag där alla skärgårdsbor har en rättighet att få sina tänder omskötta ute i denna ambulerande vagn i skärgården. Då måste ju systemet ändå bli sådant att vagnen kommer att behöva vara där så länge som det finns en skärgårdsbo som söker sig till tandvården där. Och då kommer det att kosta mera. Vi pratar om två skilda system. Man kan inte hävda att det här kommer att vara som tidigare, samtidigt som man inför den här rättigheten. Då blir det inget nollsummespel hur mycket man än hävdar det från talarstolen. Det här behöver redas ut.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Ja, det tycker vi att man ska reda ut. Det är något som utskottet kan titta på. Vi har fått den informationen att det inte ska förorsaka mera kostnader.

När det gäller hur många som kommer att anlita den här tjänsten inom de olika kommunerna så det är något som vi inte kan veta på förhand. Högst antagligen, om man tittar på den statistik som finns, så kommer det här att fungera ganska per automatik.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fungera per automatik? Alltså det är en tandvårdsrättighet som alla invånare i skärgården kommer att få. Då måste man ju utgå ifrån att ÅHS och tandvårdskliniken kommer att göra den så attraktiv så att medborgarna kommer att använda tjänsten också, annars är det ju ett stort misslyckande. Att ge en rättighet, säga att det ingenting kommer att kosta och säga att sannolikt kommer väldigt få att använda sig av tjänsten så i det finns så många motstridiga signaler. Jag ser framför mig att utskottet kommer att ha ett stort arbete.

Sedan vill jag återkomma till det som jag sade tidigare i en replik. ÅHS står inför ett stort underskott. Verksamheten inför nästa år är inte totalt sätt finansierad i det budgetförslag som ligger. Vill centern att man höjer på ramarna för ÅHS för detta eller vill man dra ner på någonting annat för att få ÅHS ekonomi i balans? Det är en konkret fråga.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Nej, vi vill inte höja på några ramar. När man budgeterar så uppskattar man och sedan får man i efterhand se hur det gick.

Reformer som innebär förbättringar ska man ändå i grunden ställa sig positiv till, tycker jag. Vi får väl se. Man kan säga att det här också är ett experiment, för det här har man inte gjort tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag vill rätta ett fel, om jag förstod kollegan Eliasson rätt. Han sade att det är rimligt att även andra, som befinner sig ifrågavarande kommuner när kliniken finns på plats, också kan få bastandvård. Så uppfattade jag uttalandet. Det är nog en åsikt som inte har stöd i 39 §. Går man till motiveringarna på sidan 3 så står det uttryckligen nere i tredje styckets sista mening: ” Förutom skärgårdens bofasta befolkning kan även klienter vid serviceboenden och institutioner i mån av möjlighet få tandvård vid den ambulerande tandvårdskliniken.” Men en människa som far och fiskar till Kökar är väl knappast klient på ett serviceboende eller en institution bara på den grunden att man råkar befinna sig i kommunen? Här är det något som inte stämmer.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det kan helt enkelt vara så enkelt att ltl Gunnar Jansson har missförstått mig eller att jag har sagt fel, jag vet faktiskt inte. Men jag menade precis det som ltl Gunnar Jansson säger.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Liberalerna är emot landskapsregeringens lagförslag som det nu är utformat.

Att utvidga gruppen barn och unga till och med 27 år, att fullfölja investeringen med en mobil tandvårdsenhet som ger service till barn, unga och äldre i skärgården fullföljer den linje vi har drivit.

Men istället för att ge alla skärgårdsbor allmän tandvård vill liberalerna att äldre på serviceboenden och institutioner på hela Åland ska prioriteras och ges allmän tandvård om det finns utrymme, och om detta råder det uppenbarligen delade meningar om.

Talman! Jag vidhåller min tes från valdebatten i fjol; det finns inte något parti som inte skulle vilja göra förbättringar inom tandvården. Men en väsentlig sak har saknats och saknas fortfarande och det är pengar.

ÅHS bedriver idag tandvård för barn och ungdomar, vissa prioriterade grupper, narkostandvård samt jourtandvård för hela befolkningen. Exempel på prioriterade grupper är personer med svåra neurologiska sjukdomar, reumatiker, flyktingar, cancerpatienter och psykiskt funktionshindrade. Jag tycker det är bra att landskapsregeringen har fullföljt den här prioriteringen och har nu ett väldigt bra dokument för dessa prioriterade grupperna.

Folkpensionsanstalten ersätter besök hos privat tandläkare och mun hygienist. På Åland kan man dessutom dra av tandvårdskostnaderna i kommunalbeskattningen, vilket kan inte kan göra i riket. Men det är ju ett förhållande som landskapsregeringen tänker ändra på genom att inskränka sjukdomskostnadsavdraget.

Ett första steg på Åland måste vara att rikta åtgärder till de som har de största behoven. De äldre är en viktig och växande målgrupp. Allt fler äldre har permanenta tänder. Man brukar tala om tandvårdsparadoxen.

Den mobila tandvårdsenheten ska betjäna skärgårdens barn, ungdomar och äldre. Men en viktig del när vi diskuterade att skaffa en mobil tandvårdsenhet var också att man skulle kunna serva alla äldre ålänningar som har sitt boende på servicehem eller institutioner.

Steg två skulle kunna vara att förebygga och förbättra hela befolkningens tandhälsa t.ex. genom tandvårdschecker. Men det är en stor reform och den är i framtiden, för vi vet alla här hur det ekonomiska läget ser ut och att finansiering saknas.

Landskapsregeringen lägger fram lagen om allmän tandvård för unga till och med 27 års ålder och ambulerande tandvård som en budgetlag och därmed har remisstiden varit mycket kort. Jag är inte helt säker på att om lagförslaget skulle ha gått på en bred remiss så skulle skärgårdskommunerna hade omfattat och välkomnat förslaget fullständigt. Det riskerar att väcka ännu större misstro mellan den faståländska befolkningen och skärgårdsborna. Frågar man skärgårdsborna är svaret att den överlägset viktigaste helhetsfrågan är en fungerande skärgårdstrafik. Frågan är om detta förslag inte är en politisk björntjänst.

Lagförslaget är heller inte likabehandling och som flera har tagit upp är frågan om lagen är enligt grundlagen.

Ett glasklart och mycket tydligt remissvar finns dock, från ÅHS:s förvaltningschef. Det är knivskarpt och sågar delvis landskapsregeringen förslag jäms med fotknölarna. Remissvaret delgavs till kännedom vid senaste ÅHS styrelsemöte. Det var förvånande osakligt av socialministern att påstå att förvaltningschefens sakkunnigutlåtande var personligt, som vi kunde läsa om i media här i helgen. Mycket av det som förvaltningschefen redogör för i remissvaret så omfattar liberalerna. Jag citerar förvaltningschefen: ”Lagförslaget är problematiskt till den del att den ger befolkningen bosatta i vissa kommuner större rättigheter än befolkningen bosatta i andra kommuner. Om landskapet och ÅHS menar allvar med de etiska principer som ska tillämpas när vi fördelar våra resurser finns inte möjlighet att genomföra lagförslaget i denna del.” Alltså ÅHS har tagit nya etiska principer som förvaltningschefen nu säger att det här direkt strider emot.

När det gäller hälso- och sjukvård och likabehandling så är regionalpolitiken underordnad.

Jag fortsätter med förvaltningschefens utlåtande: ”De motiveringar som anges fokuseras på skärgårdskommunernas problem med sjunkande befolkning etc. Dessa problem bör lösas på annat sätt än att stifta en lag som bryter mot våra prioriteringsprinciper och samtidigt tydligt diskriminerar delar av befolkningen. Att ge en rik och frisk Kökarbo lagstadgad rättighet till skattesubventionerad tandvård samtidigt som man nekar många sjuka och sämre bemedlade på fasta Åland samma sak är självfallet inte ett lagförslag som ÅHS kan stödja.”

På ledarsidan i Ålandstidningen har man också ett glasklart exempel; en frisk rik Kökarbo mot en ensamstående arbetslös mamma i Hammarland.

Jag vill påstå att det till vissa delar har varit en ganska mörk vecka för socialpolitiken i landskapet. I måndags diskuterade vi sjukdomskostnadsavdraget där vi också har exempel på hur snett det kan slå om man inte tänker efter före. En kärnfamilj med en höginkomsttagare och en föräldraledig förälder kan göra ett familjeavdrag och få göra 100 procent i avdrag för sjukdomskostnader, medan en ensamförsörjare, låginkomsttagare med 16 000 euro, bara får dra av till 50 procent.

Sedan om finansieringen där det också kommer motstridiga uppgifter. Förvaltningschefen som torde ha bäst insikt i ÅHS ekonomi skriver: "Om inte ÅHS kompenseras för kostnadsökningen kommer besparingarna inom andra områden av hälso- och sjukvården att behöva genomföras. Dessa konsekvenser är ej beaktade. Tillkommande betalande personer betalar endast en del av de verkliga kostnaderna som ÅHS har då våra taxor är lägre än självkostnadspris.”

Talman! Liberalerna stöder en ambulerande tandvårdsenhet, att man höjer åldersgränsen för den allmänna tandvården till 27 år. Det torde vara finansierat. Vill man sedan utvidga den allmänna tandvården och det finns finanser så är det äldre på hela Åland som ska prioriteras. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, talman! De äldre som bor på institutioner och serviceboenden ingår också i det här lagförslaget. Det står i lagförslaget vilka personer som kan omfattas av verksamheten vid den ambulerande tandkliniken.

Helt klart är att liberalerna helt och hållet motsätter sig att den arbetsföra befolkningen i skärgården ska ha rätt till allmän tandvård. Sedan vill man ta fram ekonomin. Faktum är att den arbetsföra befolkningen betalar den ambulerande verksamheten, de ger intäkter, så att verksamheten faktiskt ger ett ganska bra överskott.

Beträffande förvaltningsdirektör Peter Rasks utlåtanden så kan man säga att han talar med kluven tunga. Han har ett utlåtande i remissen men ett helt annat utlåtande i det budgetförslag som han har lämnat från ÅHS. Där säger han att den mobila tandvårdsenheten ska tillgodose skärgårdsbornas behov av bastandvård för klienter vid institutioner. Där talar han för att hela skärgårdsbefolkningen ska få bastandvård.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Interna stridigheter i landskapsregeringen och i ÅHS är ointressanta. Det här utlåtande som förvaltningschefen har skrivit är ganska graverande där han påpekar bristen på finansiering och tilltron till att det är svårt att genomföra.

Liberalerna är inte emot att utvidga tandvården, vilket jag tyckte att jag var tydlig med i mitt anförande. Men frågan är om man stakar in linjen på att det offentliga helt hållet nu ska sköta tandvården? Glömmer man allt detta med servicesedlar?

I rapporten, som socialministern har varit med och skrivit, står det när man diskuterar den mobila tandvårdsenheten: ”Förutom befolkningen i skärgården kan i framtiden även klienter i serviceboenden och institutioner få tillgång till tandvård”. Vi vill att de ska prioriteras nu, framom den arbetsföra delen av befolkningen, oberoende av var de bor på Åland.

Minister Carina Aaltonen, replik

I rapporten säger man en sak. I budgeten och i det här lagförslaget säger man en annan sak. Det finns en politisk vilja i regeringen att också möjliggöra för äldre boende på institutioner och serviceboenden att redan under nästa år infogas i verksamheten i den ambulerande tandvårdskliniken.

Det är inte lätt att ha visioner och att genomföra reformer. Det finns förstås ett naturligt motstånd från oppositionen, men det finns också ett ointresse från vår förvaltning. Det här är kamper som ska utkämpas. Ibland säger förvaltningsdirektören sak och ibland en annan. Men jag tror att beslutet från lagtinget kommer att visa i vilken riktning vi ska gå i den här frågan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tycker att det är väldigt, väldigt svårt att få någon slags grepp om det här. Hur mycket resurser finns? Vad kan de användas till? ÅHS ordförande viskar att det blir jättedyrt att ge tandvård till personer på serviceboenden och institutioner, medan socialministern säger att den ambitionen finns redan.

När den mobila tandvårdsenheten fungerade så var det unga, äldre som fick tandvård och sedan kunde man fylla på med skärgårdsbor.

Nu genomför man en rättighet. Tänker man då säga att tandvårdsvagnen ska vara längre ute i kommunerna? Eller fyller man upp utrymmet med skärgårdsbor som är i arbetsför ålder? Jag tycker att det är jätteviktigt att utskottet får reda ut det här. Hur mycket resurser har vi och vad räcker de till? Nu är allt en enda sammelsurium.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Ltl Katrin Sjögren citerar ivrigt här ur dokumenten och påstår att det här förslaget strider mot de etiska principer som ÅHS och regeringen har tagit. Jag delar inte den uppfattningen. Om det här skulle vara det enda förslag vi tänker oss, att det här inte skulle vara en del av en reform utan att det här är själva reformen, då skulle jag möjligen kunna förstå resonemanget. Men det här är ju det första steget för att genomföra allmän tandvård på Åland. Det kommer inte att gå snabbt på grund av de ekonomiska villkor som vi lever under. Men det kan väl ändå inte vara diskriminerande om man har en ambition att tandvården ska bli heltäckande men att man genomför den i etapper. Hur tror ltl Sjögren att det annars skulle kunna gå till?

Ltl Katrin Sjögren, replik

När det gäller etiska principerna som ÅHS och landskapsregeringen har fastställt så är det inte jag som påstår att det här lagförslaget strider mot det, utan det påstår förvaltningschefen på ÅHS.

Vilken reform kan vi förvänta oss när det gäller tandvården? Det skulle också vara ett intressant att veta. Är spåret att man bygger upp allmän tandvård inom det offentliga? För det är detta som man gör nu.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag är lite förvånad att ltl Sjögren med sådan emfas citerar uttalandet om de etiska principerna om hon inte själv omfattar det. Det är uppseendeväckande.

Visst vill vi genomföra allmän tandvård som en valmöjlighet, en fråga om valfrihet. Då finns det två alternativ. För dem som inte har råd att gå till den privata tandvården blir det här en möjlighet, kanske inte ens för alla det heller. Men det skulle i alla fall öka valfriheten för så många som möjligt på Åland att få sina tänder omskötta. Det förvånar mig att liberalerna tydligen inte har den ambitionen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Jag citerade förvaltningschefen. Jag inledde också med att säga att liberalerna omfattar till stora delar det som förvaltningschefen skriver i sitt utlånade.

Liberalernas funderingar och visioner om tandvården är: De offentliga medlen ska gå till dem som bäst behöver det.

Nu höjer landskapsregeringen åldern till 27 år och man ger de äldre rätt till allmän tandvård. Då finns det ett glapp där, den arbetande delen av befolkningen.

Vi tycker att ett helt bra och fullgott alternativ skulle kunna vara att den delen av befolkningen skulle kunna få tandvårdschecker, servicesedlar och bastandvård som man delvis betalar med skattemedel men man köper tjänsterna från de privata. Det har varit liberalernas linje.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Liberalerna använder likabehandlingsprincipen som ett argument mot det här lagförslaget. Då undrar jag hur ltl Katrin Sjögren ser på att alla möjliga principer faktiskt fördelas beroende på var man bor? Alla har olika förutsättningar att bedriva näringar, utbildningsmöjligheter osv. Vi har då olika subventionsåtgärder för att hjälpa beroende på var man bor. I riket har vi statsandelar och här har vi landskapsandelar som hjälper till på olika sätt. Då förstår jag inte riktigt ledamotens argument att det här faktiskt bara skulle handla om en likabehandlingsprincip.

Ltl Katrin Sjögren, replik

När det gäller socialpolitik och hälso- och sjukvårdspolitik så ska det vara lika behandling. Jag tycker att det är ett tydligt talande exempel om man jämför att en rik och välbeställd Kökarbo ska kunna få bastandvård medan en ensamstående mamma i Hammarland är hänvisad till den privata tandvården. Det anser jag inte vara likabehandling. Jag anser inte heller att det är att hushålla med de resurser som finns. Det blir sned fördelning.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det kan jag faktiskt hålla med om. Men då vill jag påminna ltl Sjögren att det här är första steget i den här reformen och det är vi jättestolta över. Vi hoppas att kunna ta flera steg.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Då blir det intressant att veta vad landskapsregeringen har för tidsplan? Måste den här ensamstående mamman i Hammarland bli så gammal att hon får vänta på allmän tandvård när hon bor på institution?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Jag tänkte beröra likabehandlingsprincipen som ltl Katrin Sjögren lite grann ifrågasatte.

Av ministerns eminenta anförande framgick att ekonomin bestämmer omfattningen och takten och det kan vi väl alla vara överens om. Då är det lite grann förvånande, åtminstone för mig, att liberalerna väldigt mycket ifrågasätter varför man nämner speciellt skärgården i det här lagförslaget. Utgående ifrån vårt resonemang så är skärgårdsborna i underläge i många avseenden när det gäller olika serviceformer. Men i diskussionen som förs här så uppfattar man att underläge är att man inte har ordentliga kommunikationer till centralorten. I det här fallet betonar vi klart och tydligt att vi behöver starta upp med skärgården och prioritera den.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det där har jag försökt förklara. När det gäller socialvård, hälso- och sjukvård så ska det i så stor utsträckning som möjligt vara likabehandling. Blir det rättvist om välbeställda skärgårdsbor ska få tillgång till bastandvård men inte de på fasta Åland som lever på marginalerna? Det kan väl inte vara rättvist och bra socialpolitik, ltl Christian Beijer?

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Den här reformen sker ju stegvis. Om man genomför en stegvis reform kan man då uppfatta det som diskriminerande? Man har ändå en helhet som mål men ekonomin omöjliggör att genomföra reformen totalt sett. Kan det då uppfattas som diskriminerande att man genomför reformen i olika etapper?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nej, det kanske det inte kan uppfattas som diskriminerande. Men det kanske finns andra saker som skulle ha varit mycket smartare att göra.

Nu får vi divergerande uppgifter. Finns det resurser eller finns det inte resurser för att serva alla äldre ålänningar som bor på serviceboenden och institutioner? Okej, säg att vi har de resurserna, men kanske man borde ha fått någonting då istället som understöder ensamförsörjarna. I alla rapporter är ensamförsörjarna en grupp som har det tufft att gå till tandläkaren. Kanske man borde ha riktat åtgärderna till dem?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Rätten till ambulerande tandvård är begränsad, vilket framgår i lagtexten såsom jag tolkar den, dvs. när tandvårdsvagnen är på plats i kommunen. Det finns ett ekonomiskt anslag som visar hur många sådana möjligheter man får. Det här är lite i linje med det som liberalerna presenterade i den gula boken för 2012 där man hade med den mobila tandvårdsenheten. Det här är, i enlighet med regeringsprogrammet, egentligen inte en så stor grej. Man tar emot lite fler patienter när tandvårdsvagnen är på plats.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Tack för det klargörandet.

Nu har vi under några år inte haft en mobil tandvårdsenhet, det får vi. Vi fortsätter med samma regim; barn, unga och äldre i skärgården ska prioriteras. Vi fyller upp hålen med den arbetsföra delen av befolkningen. Det är rimligt. Men sedan sätter man en rättighet i lag för alla skärgårdsbor att få bastandvård. Då blir det ju en bluff om man inte tillför resurser. Om det t.ex. är 5 Kökarbor som får plats när tandvårdsvagnen är där, men behovet är 15 personer?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Man säger här att rätten är begränsad när tandvårdsvagnen är på plats i kommunen. Hur ofta man har möjlighet att vara på plats beror på de ekonomiska resurserna vi har.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Precis så blir det och precis så har det varit tidigare. Det skulle heller inte ha krävt en lagändring att lagstadga rätten till bastandvård för skärgårdsborna. Det har varit en kutym, man har gjort så, man har varit smart och utnyttjat resurserna. Är man på plats så fyller man på med de som har behov. Men nu sätter man in en rättighet till bastandvård för skärgårdsborna, men man tillför inte mera resurser t.ex. att tandvårdsvagnen kan vara längre på plats ute i skärgårdskommunerna. Jag tycker att det är att luras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Herr talman! Det är förvånande att liberalerna motsätter sig att skärgårdsborna ska ha rätt att utnyttja den ambulerande tandvården då den väl är på plats. Liberalerna är tydligen emot att allmän tandvård införs steg för steg på hela Åland, i den mån det finns ekonomiskt utrymme för det. Allmän tandvård, steg för steg när det finns resurser, är den här regeringens linje.

Det finns mängder av olika regionala stöd, ta bara landskapsandelarna som exempel där behandlas vissa grupper mer förmånligt än andra. Är det diskriminerande? Är det oetiskt? Knappast!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Jag tycker att det är tveksamt när handlar om geografi. När det gäller social- och hälsovårdspolitik så ska det vara likabehandling. Vi motsätter oss inte vi omfattar att man höjer till 27 års ålder och att man servar äldre personer. Men frågan är om det finns utrymme till någon reform? Kanske man borde rikta det ännu bättre? Det slår ju ojämnt, det måste ju också ltl Fogelström inse.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Ja, skärgårdsborna är geografiskt i ett sämre läge än vad vi som bor på fasta Åland är. Hela skärgårdspolitiken går ju ut på att vi hjälper till och underlättar, det är väl detta som skärgårdsnämnden har diskuterat och de är för det här. Det som ni talar emot är skärgårdsborna för.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Vi är för, vi har drivit en ambulerande tandvårdsenhet. Vi har drivit att barn och unga i skärgården kan gå till tandvårdsenheten och även att man kan serva äldre. Det är precis den regimen som har förekommit under många år och att man fyller på när tandvårdsvagnen är på plats. Det som landskapsregeringen gör är att sätta rättigheter i lag, men man tillför inte ordentligt med resurser.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Herr talman! Bästa lagting, ja inte är det lätt att göra någonting för medmänniskorna. Framförallt är det inte lätt att göra något för skärgården.

När vi i regeringen gjorde omställningsbudgeten på våren så såg vi ett mycket tufft scenario för skärgårdens del. Jag tror att ingen säger emot mig när vi säger att det finns en region där det idag krävs både stora och små åtgärder för att den här regionen ska hållas livskraftig och levande. Det behövs stora och små åtgärder och framförallt behöver man ha en bra trafik och hälso- och sjukvård. Skärgården har särskilda omständigheter vad gäller sina kommunikationer. Geografin gör att skärgården lever under särskilda omständigheter. Särskilda omständigheter kräver särskilda åtgärder för att upprätthålla jämlik service på olika nivåer.

Landskapsregeringen har gjort den här åtgärden för att försöka hjälpa skärgården så gott det går. Vi har velat återinföra en ambulerande klinik som har funnits och rullat i skärgården i 30 år. Den gamla vagnen blev för gammal och gick i pension. Först togs upp det pengar för en ny klinik. Nu krävs det ytterligare en viss summa för att få en modern och fungerande klinik införskaffad och som stämmer överens med de behov som befolkningen har idag.

Den gamla regimen, som påtalades här, att i vagnen tar man hand om barn, äldre och däremellan, om det finns en lucka, så kan det få komma in en person som kanske jobbar på en fiskodling, på en industri eller jobbar på åker och äng eller som jobbar med någonting annat. Den nya ÅHS lagen tillåter bara patientgrupper som är prioriterade av medicinska och sociala skäl, i enlighet med landskapsregeringens beslut. Alltså, på vilka grunder kan de i vagnen ta in i dessa luckor personer som inte är barn, äldre eller medicinskt eller socialt prioriterad grupp? Det finns inget stöd för de här luckorna som ltl Sjögren pratar om.

Nu reglerar vi i lag en regim som tidigare har funnits. Samtidigt ger vi en särskild positiv särbehandling åt skärgården, så att de av nationalekonomiska skäl, totalekonomiska för samhället, istället för att lägga en hel dag i Mariehamn, kan gå till den här vagnen när den befinner sig i Kumlinge, Föglö eller i Brändö. Tandläkarbesöket kanske tar 15 minuter och sedan är man tillbaka i sitt produktiva arbete. Så har landskapsregeringen tänkt, som en positiv sak för skärgården. Men det är märkligt vilken motvind det möter framförallt i oppositionen, i förvaltningen bland personal och i media.

Jag vill verkligen vända mig mot retoriken angående bluff och lurendrejeri. Jag tycker att det är under lagtingets värdighet att tala i de termerna. All heder istället till minister Aaltonen som tar tag i den här saken. Regeringen försöker verkligen göra regionalpolitiska insatser samtidigt som man reder upp i en ganska vildvuxen flora av personer som har haft tillgång till ÅHS tandvård förr, utan några större regleringar huruvida de har varit medicinskt eller socialt prioriterade. Nu reds det upp både vad gäller den sidan och man får en positiv åtgärd till skärgården. Vi har haft goda avsikter från regeringens sida. Skärgården har tagit emot det positivt och jag hoppas att det ska bemötas positivt.

I likhet med vad ltl Eliasson var inne på så vet man inte i det här skedet hur många som är intresserade av att komma till vagnen när den befinner sig i skärgården och hur många som fortsättningsvis kanske passar på att gå till sin privata tandläkare när man ändå är i Mariehamn, Åbo eller någon annanstans. Tiden måste utvisa vad som blir det faktiska resultatet. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Lantrådet gav en ny infallsvinkel; man formaliserar, man sätter juridik bakom kutymen som har varit. Det är vackert så. Men då tycker jag heller inte riktigt att man ska marknadsföra det som en tandvårdsreform och att man nu tar första delen till att alla ålänningar skulle kunna få allmän tandvård.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Visst är det en framgång på det sättet att vi reglerar i lag något som tidigare på något pragmatiskt sätt har fungerat. I luckorna mellan barn och gamla har man ändå kunnat ta in den arbetsföra befolkningen för att lappa och laga.

Den modell som ltl Sjögren har proklamerat för menar jag att inte längre är gångbar, för det finns inget stöd för det i lag. Det finns heller ingenting i de prioriterade grupperna som skulle ge dessa människor tillgång till ÅHS tandvård.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Precis som jag sade så är det helt okej att strukturera, reda upp och sätta saker i lag. Men om man inte tillför resurser så tror jag nog att en och annan kommer att bli väldigt besviken.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det får vi se tiden an. Vi hoppas att vi ska kunna möta de önskemål som skärgårdsborna har i den här frågan. I och med den här lagförändringen så ges de rätt till bastandvård. Utöver detta, när det gäller mer komplicerade åtgärder, så får man vända sig någon annanstans. Vi har sett det här som en vinn-vinn situation både för regeringen, för skärgårdsborna och totalekonomiskt för den åländska produktiviteten och sysselsättningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Man reder upp vilka grupper som ska få rätt till allmän tandvård, säger lantrådet. Är detta arbete färdigt? Jag tycker att det börjar lysa frågetecken här i salen kring vad allmän tandvård egentligen innebär. Det har diskuterats allmän tandvård men inte till alla. Vad innebär i så fall en allmän tandvård? Vilken är regeringens linje och hur ser den framtida tandvården ut?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Allmän tandvård betyder ju tillgång till och möjlighet att få komma till den allmänna tandvården. Precis som allmän hälso- och sjukvård som betyder att var och en som lever i vårt samhälle har tillgång till den hälso- och sjukvård man behöver. Vad gäller tandvården så har den alltid varit separat från övrig hälso- och sjukvård. Den har inte varit öppen för alla ålänningar på Åland, utan den har varit riktad till vissa grupper. Men det har inte varit renodlat, utan man har ändå av olika skäl också kunnat ta in andra människor som inte haft några sociala eller medicinska skäl till ÅHS tandvård. Därför är det bra att landskapsregeringen har fattat beslut om vilka de prioriterade grupperna nu är. Vi sidan av detta lägger man nu också den här lagen för skärgårdsbor.

Ltl Axel Jonsson, replik

Herr talman! Kan man med det klargörandet tolka det som om tandvårdsarbetet är färdigt? Eller är de frågetecken som tidigare väcktes hos oss i Ålands Framtid fortfarande öppna från regeringens och socialdemokraternas sida? Vilken linje har regeringen? Vad tänker man göra framöver efter det här? Ska det bli någon allmän tandvård eller inte? Vad säger regeringens och dess parti?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, bästa ltl Axel Jonsson, det tar tid att införa allmän tandvård. I riket tog det 20 år att införa allmän tandvård. Det är en lång resa som man ger sig in på för den som strävar till och vill ha allmän tandvård. Men jag tycker att det här är ett bra första steg. Man reder upp i den struktur som finns redan idag. Man tar ett första steg på det här sättet. Sedan kommer regeringen att diskutera de kommande åtgärderna ytterligare i takt med att den ekonomiska situationen förhoppningsvis succesivt blir bättre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Jag blev lite fundersam på hur detta sluta? Ltl Sundblom omfattas ju sedan av den allmänna tandvården. Jag och alla vuxna Föglöbor beställer tid när vagnen kommer till Föglö. Vilka ska då gallras bort sedan när alla behöver ha en tid? Ni kanske skulle fundera lite på det.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, så är det för mig när jag ringer till min tandläkare, inte får jag tid direkt, men jag kanske får tid nästa vecka eller nästa månad. Så måste väl detta också fungera, att man ser över vilka behov som finns. Tandvårdsenheten är i Föglö och tar först emot alla prioriterade grupper och efter det så kommer ltl Sundblom och också vill in vagnen, men då kanske tandvårdsvagnen den dagen måste återvända eller åka till Kumlinge eller till någon annan kommun enligt schema. Då får man väl boka in ltl Sundblom vid ett senare besök. Det här går nog i praktiken att ordna.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack för förklaringen! Herr talman, då kan jag konstatera att det tydligen behövs skjutas till resurser i alla fall.  

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag hoppas i alla fall att man överväger, i sin nu häftiga kamp mot det här förslaget, att tanken har varit god att ge den här servicen till alla skärgårdskommuner. Som ltl Sundblom och vi tidigare diskuterade på kommunrundan i Föglö så önskade man särskilt att det också skulle omfatta Föglökommun, trots att Föglö ändå har de bästa kommunikationerna av alla kommuner. Jag hoppas att det någonstans inom ltl Sundblom också finns en viss tacksamhet över att det här förslaget nu finns på bordet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag är inte helt säker på om kollegan Torbjörn Eliasson är medveten om hur väl han slog huvudet på spiken när han sade att först budgeterar man och sedan får man se hur det blev. Så känns det lite med den här framställningen.

Vi har under debatten hört att ÅHS kanske ligger 2,5 miljoner över kostnadstaket samtidigt som man har 1 miljon för lite i inkomster, dvs. 3, 5 miljoner över ramen. Det borde leda till att en regering faktiskt omedelbart vidtar akuta åtgärder istället för att lägga fram nya förslag som vi inte vet vad kostar.

Jag tror att vården troligtvis kommer att behöva privatiseras i allt större grad framöver om man ska lyckas få ihop samhällsekonomin överhuvudtaget. Här har vi nu ett förslag som går i motsatt riktning, till på köpet utan att vi har någon prislapp på det.

Socialdemokraterna säger genomgående i debatten att det här är en delreform. Alla ska så småningom ha rätt till allmän tandvård, om jag förstår resonemanget rätt. Står faktiskt de så kallade borgerliga partierna i regeringen också bakom att vi är på väg mot en allmän tandvård för alla? Det vore väldigt trevligt om man från moderaterna, obundna och centerns sida kunde få ett klart svar på den saken.

När det gäller själva lagframställningen så vill jag inte uttrycka mig så kategoriskt före den har gått till utskottet, även om jag definitivt är tveksam på flera punkter.

Först skulle jag vilja ha klarlagt från minister Aaltonen sida när hon sade i presentationen att det handlar om två ändringar. Tittar man på lagtexten så får man den uppfattningen, men redan på första sidan i underrubriken ”Huvudsakligt innehåll ” tar man för det första upp att man skulle ha allmän tandvård för barn och unga upp till 27 år istället för 25 år som det är nu. För det andra tar man upp att skärgårdens befolkning ska ges bastandvård. För det tredje, som jag uppfattar det, ”kan även klienter vid serviceboenden och institutioner i mån av möjlighet få tandvård i den ambulerande tandvårdskliniken”. Av de här tre punkterna ser vi från Ålands Framtids sida definitivt den tredje punkten som den allra viktigaste, den vill vi prioritera. Men vi finner inget stöd i lagtexten för det som man skriver att den här framställningen innehåller. Jag vill att utskottet tittar speciellt noggrant på det.

När det gäller det första att man ska utöka för barn och unga så absolut, om man tittar på all forskning och alla undersökningar som har gjorts när det gäller tandhälsa så vet man att barn och ungdomar slarvar i betydligt högre grad än vad äldre personer gör. Man vet också att grunden för en god tandhälsa läggs om man sköter tänderna när man är barn och ungdom. Det är förståeligt och där kan man faktiskt utläsa i förslagets verkningar att det här finansieras i och med att ÅHS personalen inte längre har rätt till allmän tandvård. Jag uppfattade i tiden, när det beslutet togs, att det var ett av de sparbeting som man behövde ta inom ÅHS. Det är mycket möjligt att jag har missförstått, men jag förstod det så. Med tanke på det som har sagts om de problem som ÅHS har med sin budgetram så borde man nog försöka se till alla spar möjligheter som finns.

Herr talman! När det gäller att skärgårdens befolkning skulle ha rätt till bastandvård så ställer det flera principiellt mycket intressanta frågor. För det första, är det fördelningspolitiskt rätt att t.ex. en person med 100 000 euro i beskattningsbar inkomst på Kökar eller en person med 500 000 euro i beskattningsbar inkomst i Föglö ska ha rätt till offentlig bastandvård, men inte en person i Vårdö som har 15 100 euro? Flera har ju redan var inne på den här problematiken. Fördelningspolitiskt så tycker jag att det är ganska tveksamt.

För det andra, på vilka grunder särbehandlar man skärgårdsbefolkningen? Det sägs att skärgården behöver särskilda insatser. Nu har vi hört i de här retoriska anförandena att inga lampor kommer att slockna i skärgården om man inför det här. Om allmän tandvård inte införs så skulle det väl vara mer eller mindre svart framöver. Jag överdriver lite, men så kunde man förstå anförandena tidigare.

För mitt och Ålands Framtids vidkommande så stöder vi alla verkningsfulla förslag som kan bidra till att vi har en levande skärgård.

Om man ska jämställa befolkningsgrupper så är det intressant att när man diskuterar skärgårdstrafik så är alltid ett genomgående tema att syftet med skärgårdstrafiken är att jämställa förutsättningarna för befolkningen i skärgården och befolkningen på fasta Åland. Mot den bakgrunden så tycker jag inte att man kan införa ojämnställda tandsubventioner och det blir lite haltande.

Det sades i ett replikskifte tidigare att man inte tror att någon i skärgården kommer att känna sig speciellt utpekar på grund av det här lagförslaget och det är jag faktiskt inte alls så övertygad om. Jag pratar med många skärgårdsbor, färjeanställda och jordbrukare som upplever att man genomgående är väldigt utpekad och väldigt kritiserad. Sammanfattningsvis tycker jag att det här är ett litet märkligt utspel. Jag vet inte om det är för att dölja de problem som man har med skärgårdstrafiken i stort i landskapsregeringen eller om det är för att socialdemokraterna ska visa att man gör åtminstone något när det gäller sitt vallöfte om att man ska införa en allmän tandvård för alla, oberoende bostadsort, som jag minns att det stod i valprogrammet.

Det som jag sade inledningsvis att av de här tre förslagen som det flaggas för i början, som man tyvärr inte följer upp i lagtext, så är det viktigt att få frågan på plats om att få tandvård för dem bor på institution. De som är intagna på institution har inte rätt till offentlig tandvård, som den minnesgode kommer ihåg när vi hade den lagstiftningen i lagtinget. Det finns vissa prioriterade patientgrupper som av medicinska skäl kan få allmän tandvård. Det allvarliga är att de som bor på institutioner har inte heller rätt till ersättning för privat tandvård från FPA. Lagstiftningen går i stort sett ut på att 85 procent av den disponibla inkomsten går till avgift för den som är inlagd på institution. Med institutioner menas bl.a. Trobergshemmet, Det Gamlas hem och Sunnanberg. Dessa personer som bor på institutioner får bekosta sin tandvård helt och hållet själv av det som blir kvar efter avgiften. Lagstiftningen innebär att det belopp som de äldre får behålla höjdes ifrån tidigare 80 euro till 97 euro i månaden. Jag reagerade väldigt mycket på det där lagförslaget och jag gör det fortfarande, att en person som har arbetat hela sitt liv ska kunna behålla enbart 97 euro i månaden av den disponibla inkomsten. Vi vet alla hur äldre människor gärna vill hjälpa sina barn och barnbarn. Den här gruppen ska till på köpet inte ha rätt till allmän tandvård och inte heller rätt till stöd från FPA. Det är det som jag tycker att landskapsregeringen borde ägna sig åt och lösa på allvar istället för att lägga ut dimridåer om att man vill att lamporna ska lysa i skärgården. Tack, herr talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ltl Eriksson noterade att jag presenterade två ändringar av det här lagförslaget och ltl Eriksson får det till tre ändringar. Har ltl Eriksson noterat att just de äldre boende på institutioner och serviceboenden inte finns med i själva lagtexten, däremot finns de med beskrivna under den allmänna motiveringen. Där säger vi att i mån av möjlighet kan de få tillgång till tandvård vid den ambulerande tandvårdskliniken. Jag måste ärligen säga att jag hade räknat att detta skulle vara en av de grupper som numera ingår i de prioriterade grupperna, dvs. garantipensionärer. Att gå in för att införliva alla boenden på institutioner och serviceboenden skulle i det här skedet inte låta sig göras inom ramen för nuvarande budget.

Ltl Anders Eriksson, replik

För det första så är det inte någon direkt allmän motivering så där i svepande ordalag, utan det står ”Huvudsakligt innehåll” och då finns dessa tre punkter med.

När det gäller de som bor på institutioner och klassas som prioriterade så är det sådana personer som är insulinberoende, det är diabetiker, HIV-patienter, patienter som är strålbehandlade mot käke och hals, reumapatienter och patienter med reumarelaterade sjukdomar. Det är ett fåtal som kommer i åtnjutande av allmän tandvård. Jag tycker att det är en skandal att gamla människor som har jobbat hela sitt liv mer eller mindre blir medellösa på gamla dagar och till på köpet ska man inte rätt till allmän tandvård. Men rätt till allmän tandvård ska folk ute på Föglö som kanske tjänar en halv miljon i året eller mera ha. Den här landskapsregeringen står nog för en väldigt märklig fördelningspolitik.

Minister Carina Aaltonen, replik

I min vision av utvecklingen av den allmänna tandvården ska absolut alla få möjlighet till den allmänna tandvården, om man vill, oberoende om man bor på Föglö och är rik eller om man har lite pengar och bor på institution. Däremot måste vi i det här skedet se på vad den ambulerande kliniken kommer att kosta i drift och att vi verkligen kan klara av det här inom ramen av befintliga resurser och utöka detta stegvis inom ramarna eller utöka ramarna för verksamheten inom ÅHS tandklinik. Det här är i alla fall en början. Jag hoppas vi inom en snar framtid kan ge tandvård till absolut alla som bor på serviceboenden och institutioner. Nu skriver vi ”i mån av möjlighet”, det är försiktighetsprincipen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Minister Aaltonen säger; ”min vision är att det ska gälla alla” och det har jag hört att flera socialdemokrater har sagt tidigare. Men det går ju inte att finansiera tandvård för alla bara genom att man snickrar ihop egna kalkyler, utan det måste de facto också finnas pengar. Mot den bakgrunden tycker jag att det är oerhört viktigt att man prioriterar de mest utsatta grupperna. Enligt mitt och vårt förmenande så är den mest utsatta gruppen de som är intagna på institutioner. De får i stort sett bara behålla fickpengar av sin disponibla inkomst, men de ska inte ens få rätt till allmän tandvård och det tycker vi från Ålands Framtids sida att är en skandal.

Sedan är det också märkligt när ministern säger att vi får se sedan vad driften kostar. Man har inte ens reda på en sådan sak innan man i dagens kärva ekonomiska läge lanserar en sådan här reform. Det är direkt oansvarigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Wille Valve, replik

Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson frågade efter moderaternas syn på förslaget. Jag kan i korthet i tre punkter säga att vi stöder det som står i regeringsprogrammet, dvs. ”för att utveckla tandvården på Åland avser landskapsregeringen, tillsammans med ÅHS, definiera vilka patientgrupper som bör prioriteras.” Vi stöder socialministerns arbete med detta.

Vi står bakom förslaget med återinförandet av den ambulerande tandvården. Vi står bakom det som vi har kommit överens om.

Vi har inte kommit överens om att införa allmän tandvård för hela befolkningen och det står inte i regeringsprogrammet eller någon annanstans heller.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tackar för ett redigt och bra svar. Det vore också intressant att höra hur obundna och centern ser på detta.

När det ledande regeringspartiet de facto talar om att det här bara är en delreform, att alla så småningom ska ha rätt till allmän tandvård, då blir en ekonomiskt sinnad människa som jag lite fundersam och undrar hur de övriga borgerliga regeringspartierna ser på detta. Jag tolkar ltl Valve på det sättet att allmän tandvård för alla är något som man definitivt inte går med på eller kommer man att gå med på det också?

Wille Valve, replik

Ltl Valves uttalande ska tolkas som så att vi ifrån moderaternas sida håller oss till våra överenskommelser. Vi kan inte stå för vad andra partiers säger eller inte säger.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag sade inledningsvis i förra repliken så är jag nöjd med ett redigt och klart svar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Ltl Eriksson tog upp lamporna skärgården och halkade då väldigt fint in på skärgårdstrafiken för att avsluta med något om dimridåer. Jag kan upplysa om att många, som jag har pratat med i skärgården, tycker att den enskilt största frågan för att hålla lamporna lysande är nog trafiken och inte tandvården.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så är det säkert. I en replik ska man väl tillrättalägga eller motargumentera. Jag kan väl hålla med om att det är på det sättet. Lite märkliga är motiveringarna i den här lagframställningen och framförallt den retoriska presentationen av den, att skärgården mer eller mindre står och faller med den här framställningen. Det är nog att ta i lite väl, om jag uttrycker mig diplomatiskt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Jag ska i denna remissdebatt anlägga några synpunkter i allmänhet på lagförslaget och sedan några detaljer.

I den allmänna betraktelsen utgår jag ifrån den brist som vi upptäckte i ett replikskifte vid presentationen. Om det är så att ministern levererar de brister i motiveringarna, som vi nämnde, till utskottet så är det okej. Utskottet får sedan för egen del, så vitt jag kan se, bedöma om utskottet beställer en kompletterande motivering, en kompletterande framställning, ett kompletterande lagförslag eller om eventuellt social- och miljöutskottet ska höra lag- och kulturutskottet om de grundlagstekniska och lagtekniska frågorna. Detta får vi väl se. Någonstans går det en gräns där ett utskott inte ska behöva tolerera hur bristfälliga motiveringar som helst, allra minst i de här mest grundläggande frågorna och det är ju självfallet landskapslagstiftningens juridiska räckvidd enligt självstyrelselagen och sedan vad man egentligen avser med lagarna.

Här går jag nu över till det som avslutades i kollegan Anders Erikssons inlägg. Man brukar i vissa sammanhang tala om motiveringslagstiftning. Det är förvisso ett fenomen som är känt i många parlament och det är en styggelse. Fenomenet har på finska språket en väldigt målande term som jag inte ska använda här. Motiveringslagsstiftning betyder att man i lagtext avser införa sådant som inte finns där. Vad gäller frågan om klienter vid serviceboenden och institutioner, som ltl Eriksson pekade på, så återkommer den inte bara i allmänna huvudsakliga innehållet utan också sedan i frågan om den allmänna motiveringen i det sammanhang som jag i ett replikskifte med kollegan Eliasson här pekade på.

Jag går nu till själva lagtexten och sedan ska jag gå till de mera filosofiska aspekterna som jag ber att utskottet tittar på.

När vi ser på 39 § så utökas listan i 1 mom. 2 punkt med en ny. Lantrådet citerade redan denna punkt, den är värd att nämna, dvs. ”Ålands hälso- och sjukvård ska ordna mun- och tandvård för patientgrupper som i enlighet med landskapsregeringens beslut är prioriterade av medicinska och sociala skäl”. Det uppenbarligen inte varken medicinsk eller social grund att bo i skärgården, utan sannolikt en kommunikationsteknisk omständighet eller geografisk omständighet. Sådana geografiska omständigheter brukar de facto kallas för ekosociala, ifall de i sig innebär andra förhållanden än för folket i gemen.

Som jag ser det får den lista, som i så fall kunde ha kompletterats med geografiska skäl i punkt 2, två egna moment. Må så vara. Jag går nu till momenten. Jag ser det som lite problematiskt att uttrycka sig på det här sättet.

Först termen rätt i mom. 4, rätten till bastandvård gäller osv. I ett demokratiskt samhälle anses rätt vara något som en människa har. Om man nekas den ska man kunna gå till en domstol och säga; ”varsågod, skriv ut den här rätten åt mig”. Det är alltså det som är utmärkande för rätter i ett demokratiskt samhälle. Vi har en rättsapparat som genomför, vid behov, med våld det som är rätt, att var och en ska komma till sin rätt. Här kopplas rätten till det som paragrafen vill leverera vid var den apparaten råkar finnas. Kanske jag förstår det här fel? I sista hand kanske rätten kopplas vid färjornas tidtabeller? ”Ja, nog skulle ltl Sundblom annars få kliva in i den här vagnen, men färjan går nu så vi måste fara härifrån”. Det är problematiskt att koppla en rätt vid någonting som man inte kan påverka. Man brukar faktiskt försöka skapa det omvända i ett demokratiskt samhälle. Har man en rätt så ska man själv kunna ordna sig därefter så att man kommer till sin rätt. Det här är kanske något för utskottet titta på.

Det som kanske är mera problematiskt är själva momenten, som jag också tycker att man kunde leva utan. Ifall det här är en materiell lagstiftning och inte bara propagandistisk lagstiftning så är den rätt så slarvig får jag säga med all respekt.

”Den ambulerande kliniken ska vara på plats i kommunen”. I vilken kommun? Ja, när man läser mom. 4 så ska det vara någon av de i paragraferna uppräknade kommunerna. Låt oss säga att kliniken är i Föglö och en Sottungabo befinner sig i Föglö. Han eller hon ska då förnekas tillträde till kliniken. Kan det vara lagstiftarens avsikt? Det står här; ”Ålands hälso- och sjukvård skall ordna bastandvård för den som enligt lagen om hemkommun har sin hemvist i dessa kommuner.” Ltl Sundblom har hemvist i Föglö, hans rätt till bastandvård gäller endast vid den ambulerande tandvårdskliniken när den är plats i kommunen. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att här avses hemkommunen enligt lagen om hemkommun. Det här är onödigt klumpigt tycker jag. Jag vet inte om det är lagstiftarens mening eller om det bara har blivit på det här sättet. Jag ber att utskottet också granskar den frågan lite närmare.

Sedan till det som just saknas i framställningen. Det är väl om det kommer ett genomarbetat avsnitt till motiveringarna om det här säkert klarar sig i ljuset av de grundläggande rättigheter som genomsyrar all vår lagstiftning. Det är egentligen tre paragrafer som är till lämpliga här i grundlagen och självstyrelselagen 27 §. Det gäller först rätten till god förvaltning. Rätten till god förvaltning anses också gälla lagförslag. Ett parlament behöver inte ta emot dåliga lagförslag, åtminstone inte bristfälliga, men det har jag nämnt tidigare så jag behöver inte gå närmare in på det.

Vad sedan gäller hemorten så enligt grundlagen, som vi alla känner till, får man bo var man vill och röra sig fritt i landet. Här kan man då träffas av en negativ påföljd om man väljer att begagna sig av denna frihet i grundlagen. Då kan jag naturligtvis genmäla mig och säga att vid många andra omständigheter kan man då riskera att förlora eller kanske träffas av negativa följder, t.ex. skattenivån eller något annat utbud på service. Det här är också något som jag ber att utskottet lite funderar på. Kan man koppla en sådan här personlig rätt vid den kommun där man bor? Omvänt, ska man förlora den rätten för att man flyttar ifrån kommunen? Det är alltså inte särskilt lätt att koppla personliga fri- och rättigheter vid var man råkar bo eftersom rätten att bo var man vill är lika stark som de övriga grundrättigheterna. Vi har den här klassiska kollisionen mellan olika rättigheter och hur avvägningen mellan dem ska ske. Jag försöker inte ens lämna någon uttömmande bedömning av detta i det här sammanhanget. Det ankommer inte på mig att göra det. Jag pekar på det i denna remissdebatt för att utskottet förhoppningsvis ska ta sig an saken, antingen på basen av det som levereras från regeringen eller av det som möjligen utskottet kan inhämta ur lag- och kulturutskottet.

Den andra omständigheten, 6 § grundlagen som ministern hänvisade till i sin presentation, innehåller också ett diskrimineringsförbud som har sin grund i hälsotillstånd. Om en person bor på en institution i en skärgårdskommun på grund av ålder och om det på grund av ålderdomen tillstöter förändringar i hälsotillståndet så skulle den personen ha tillgång till bastandvård mer eller mindre bara på basen av tillfälligheter eller färjornas tidtabeller. Medan en fullt frisk arbetsför person hemmahörande i samma skärgård har denna rätt till hälsovård. Det kan finnas en risk för diskriminering här på grund av hälsotillstånd. När man tittar på de här grunderna är det nog skäl att också ytterligare lite fördjupa sig i 6 § grundlagen. Därför att de exempel, som minister Aaltonen nämnde i början, var riktigt återgivna men det var positiva åtgärder i huvudsak för att främja jämställdheten mellan könen. Nu finns det i 6 § grundlagen många exempel på diskriminering utöver jämställdhetssträvandena mellan könen.

Det här är de tankar som slår mig i denna i sig positiva sak. Ingen ska tro att jag är emot munhälsa och åtgärder för att främja den med alla de medel som står till buds. Tvärtom, ingen i den liberala gruppen är emot det. Men vi har den här typen av frågetecken kring det hela. Vi vill att utskottet tittar närmare på det hela.

Jag avslutar med en retorisk fråga: Inte kan väl det här vara ett förslag från landskapsregeringen och socialdemokraterna för att permanenta kommungränser? Vi har ju diskuterat i termer av en annan utveckling med tanke på samhällsservicestrukturreformen. Uppenbarligen ska kommungränserna här bestå, om det är som jag läser det. Man kan inte ens i skärgården hoppa över kommungränser för att få tandvård. Sedan ska det förhållande att man bor inom vissa kommuner vara en grund för särbehandling som inte gäller t.ex. Mariehamnare. Tack, herr talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! I själva lagberedningsarbetet har inte regeringen sett att det här lagförslaget skulle strida emot grundlagens 6 §. Det handlar inte enbart om diskriminering på grund av kön, det finns ju också diskriminering på grund av minoritet eller andra grupper. Då kan man ju tänka sig att skärgårdsborna är en sådan grupp. Därför har vi inte lagt någon större vikt på att förklara detta i själva lagtexten eller i de allmänna motiveringarna.

Men sedan när debatterna på tidningarnas ledarsidor och på hemsidor valde att fokusera på just detta med likabehandling så ansåg jag att det var nödvändigt att ta upp en ganska stor del av mitt anförande med att förklara hur vi ser på detta med likabehandling.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Många som läste det här lagförslaget tänkte säkerligen i samma banor som jag. Därför var det välkommet att ministern i presentationen tog upp de här aspekterna, man kan inte komma förbi dem när man särbehandlar människor. Det är ofta en sådan allvarlig sak att det måste finnas en laggrund och det måste finnas både objektiva och vänskapliga skäl att göra det. Det är faktiskt sant, för att särbehandla måste det finnas grund i lagen. Det räcker inte ens alltid med grund i lagen. Det måste också finnas objektiva grunder för den lagstiftningen. Jag säger inte att bo i skärgården inte skulle vara en sådan objektiv grund. Men det förhållandet att man på den grunden diskriminerar andra kan vara en förbjuden åtgärd.

Minister Carina Aaltonen, replik

Framförallt så måste det finnas godtagbara skäl och det menar vi att det finns eftersom avståndet till den närmaste tandklinik är så pass långt att det försvårar samhällsutvecklingen och livsförhållandena ute i de mest avlägsna skärgårdskommunerna.

Jag vill också nämna ekosociala skäl, som ltl Jansson tog upp. Vi hade också för avsikt att se om det var möjligt att föra in den här gruppen skärgårdsbor under någon av de redan existerande prioriterade grupperna men det var inte möjligt enligt våra rådgivare. Därför blev det ett eget moment kring den här frågan.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag ska med intresse ta del av de här tilläggsmotiveringarna i fall vi får dem hit till kammaren. Det skulle i så fall kräva ett kompletterande lagförslag. Om de kommer till utskottet så får vi väl så småningom del av dem då när ärendet kommer till fortsatt behandling här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! Det har varit en intressant debatt. Det har varit lärorikt att höra vad olika partier tycker om olika förslag och hur man ser på reformer och utveckling.

För inte så länge sedan hade vi ett spörsmål där en av frågeställningarna var; vad gör landskapsregeringen för att återupprätta den sviktande framtidstron som kortrutten i skärgården skapar?

Jag tycker att man ändå försöker visa att tandvårdsreformen är en sak. Man vill ge en utökad sjukvårdsservice i hemkommunen, att man får ut tandläkarenheten till sin kommun.

Herr talman! Att inrätta en mobiltandvårdsenhet är man rätt så överens om här i salen. Där råder det inget tvivel. Är det fel att man ger rättigheter för dem som är arbetsföra när man ändå är i skärgården? Sedan går det visst att prata sönder det med; får jag den rättigheten när vagnen så är där?

Skulle jag göra illa mig i t.ex. fotbollsmatch och jag skulle behöva magnet- röntgas vid den mobila enheten som kommer hit så inte har jag då heller den rättigheten när den enheten är här just då. Även då kan jag behöva vänta. Så kan det också vara i skärgården.

Jag tycker att det viktigaste är valfriheten. Många av dem som redan går till privat tandläkare kommer att fortsätta att gå till sin privata tandläkare.

Ge det här lagförslaget en chans. Är det sedan så katastrofalt som framförallt liberalerna påstår så såga sönder det, men ge det en chans.

Det har pratats om regional rättvisa och ska vi verkligen göra det här, det är ju inte likabehandling. Nej, men vi har också regionala skillnader i landskapsandelar och i näringsstöd. Nu försöker vi också utöka och förbättra en åtgärd i hälso- och sjukvården som man har begärt. Jag har förstått att det har kommit begäran både från skärgårdsnämnden och från kommunerna.

Bästa lagtingsledamöter! Ge det här en chans så ser vi. Jag tror att det här kommer att bli bra och jag tror också på utveckling.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet samt att finansutskottet begär utlåtande av social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Enda behandling

3        Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2011-2012)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2011-2012)

Landskapsregeringens berättelse (LB 2/2011-2012)

Enda behandling

4        Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2011-2012)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2011-2012)

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion tillåts i de båda ärendena. Kan förslaget omfattas? Förslaget är omfattat.

Efter avslutad diskussion börjar detaljbehandlingen av förslagen var för sig.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Finans- och näringsutskottet har behandlat landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011 samt revisionsberättelsen för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011. Dessa har vi hanterat i två olika betänkanden som vi ska hantera i samma presentation. Det handlar ändå om historien och vi vet att två reformer, den nya finansförvaltningslagen och den planerade nya landskapsrevisionsmyndigheten, är på kommande vilka båda får effekt på de brister som landskapsrevisorerna påpekat och utskottet erfar. Lite yvigt uttryckt kan man slå fast att finansadministrationen och den nuvarande landskapsrevisionen inte till alla delar fyller de krav man kan ställa på dagens samhällsbygge och dess konstruktörer.

Jag börjar med det man kanske mest av allt förknippar med bokslut och revisionen, alltså finansavdelningen. Ska man vara lite övergripande handlar en stor del av de frågor som landskapsrevisorerna lyfter upp om bristande intern kontroll och svaga uppföljningar. Det är absolut ingenting nytt. Ingenting är lika enkelt att kritisera som den tid som flytt och de beslut som fattats. Ändå tvingas vi konstatera att delar av påpekandena är om inte orättvisa så ibland ganska grundlösa. Utskottet har erfarit t.ex. att finansavdelningen aldrig hörts, inte i år och inte i fjol, av revisorerna under den pågående processen vilket möjligen kan förklara några av anmärkningarna. Man borde alltid höra det organ som revideras. Överraskande ofta finns plausibla förklaringar till uppfattade brister.

Det finns ändå viktiga avsnitt i revisorernas observationer. Det är till exempel inte alldeles enkelt att analysera bokslutet för landskapet Åland. Det saknas nyckeltal, vilket revisorerna påpekar, och som finans- och näringsutskottet efterlyser inför kommande bokslut. Dessutom gör väldiga reserveringar att siffrorna blir svårtydda.

Utskottet har dock med tillfredsställelse erfarit att den nya finansförvaltningslagen som träder i kraft 2015 i varje fall i viss del ska göra detta enklare i framtiden. Det är bra. Vi är övertygade om att professionaliseringen av landskapsrevisionen kommer att skapa bättre förvaltning i framtiden. För en sak visar revisionen tydligare än allting annat. Driftsutgifterna måste ständigt granskas och alltid hållas så låga som någonsin är möjligt. Dessutom finns det ett starkt mervärde i att även medborgare och beslutsfattare utan kommunalkameral bakgrund ska begripa om det går bra eller dåligt för landskapet.

En annan fråga som är värd att uppmärksamma är den åländska sjukvården som utgör i stora drag en tredjedel av hela den åländska kostnadskakan. Som bekant är verksamheten vid Ålands hälso- och sjukvård vår enskilt allra största kostnadspost. Det är därför synnerligen glädjande att landskapsrevisorerna den här gången tagit hjälp av en utomstående revisionsbyrå i syfte att granska ÅHS, dess organisation, innehåll och administration. Från finans- och näringsutskottets sida kan vi inte nog understryka vikten av att revisionsrapporten inte bara stannar hos landskapsregeringen och lagtinget utan blir ett konkret verktyg i ÅHS-styrelsens händer. En verksamhet som omsätter nästan 80 miljoner euro måste så klart granskas och följas noga. Inte på bekostnad av patientsäkerheten men med balans i allas vår gemensamma ekonomi som mål. Särskilt är det av största vikt att följa upp löneutvecklingen i organisationen för att försäkra sig om att utbetalningarna är såväl skäliga som rättvisa. Idag är det som utskottet erfarit 38 personer som har rätt att anställa och lönesätta inom ÅHS vilket kan skapa oklar praxis.

Revisorerna konstaterar också att det föreligger en svag intern kontroll inom ÅHS och efterlyser åtgärder kring detta. Det är inte bara de små utgifterna man blir rik på, det finns också skäl att hålla fokus på de stora. Det finns flera skäl till detta. Bland annat eftersom styrelsen enligt den nya ÅHS-lagen får ett ännu större ansvar för att verksamheten och budgeten sköts på ett effektivt sätt.

En annan och viktig del i granskningen av det officiella Åland är den gamla pensionsskulden som bör utredas mer omsorgsfullt än idag. Som bekant sköts dagens anställda av privata pensionsbolag vilket är förnuftigt. Men de landskapsanställda som tidigare jobbade i allmänhetens tjänst får idag sin pension från Ålands pensionsfond. Utskottet har erfarit att fonden idag är värd cirka 300 miljoner euro medan pensionsskulden utgör cirka 500 miljoner euro. Säkert är det dock inte varför det vore värdefullt och viktigt att bringa bättre klarhet i denna fråga.

Den digitala agendan är en annan viktig beståndsdel i skapandet av morgondagens samhälle. Men för att lyckas med det behövs kunskap, kraft och kompetens. Här hävdar revisorerna att berörda avdelningar saknar erforderliga resurser när det gäller utveckling. Inom finans- och näringsutskottet är samstämmigheten när det gäller den digitala agendan stor – hela utskottet understryker vikten av att bygga upp system som kan förenkla och effektivisera all form av administration och kommunikation gentemot medborgarna. 

Hemsidan är en viktig plattform gentemot allmänheten, den handlar om bilden utåt, och borde ges större prioritet än vad som hittills varit fallet. Utskottet understryker vikten av att den digitala agendan ges tillräckliga resurser för att den med kraft och inom rimlig tidsdräkt ska kunna genomföras.

Ålands folkhögskola, den geografiska grunden för vår självstyrelse, lyftes också av landskapsrevisorerna. Skolan dras idag med utmaningar. Färre studerande, byggnader som kostar pengar och inte används och oklara framtidsutsikter skapar oro. Utskottet konstaterar att det finns ett behov av en skola där ungdomar kan beredas möjligheten att läsa upp sina betyg. Utskottet har erfarit att det finns planer på samarbete mellan Folkhögskolan och andra ungdomsvårdande organisationer samt Ålands yrkesgymnasium vilket är lovvärt.

När det gäller skolor vill vi också lyfta frågan kring Högskolan på Åland. Här finns idag 600 studeranden på sju olika utbildningsprogram, 2000 deltagare i den öppna kursverksamheten samt 75 anställda. Det är alltså en betydande och uppskattad aktör inom åländsk fortbildning och spetskompetens. Utskottet konstaterar att skolans tyngdpunkt idag ligger inom sjukvårdsutbildningen vilket av allt att döma är en framtidsbransch.

Dessutom är det mycket på gång inom sjöfartsutbildningen som ju är det gebit som på många sätt utgör hjärtstocken i landskapet. Det är viktigt att erbjuda sådan utbildning som på olika sätt bidrar till exportinkomster till Åland.

Utskottet har dock erfarit att Högskolan idag upplever tillkortakommanden i förhållande gentemot landskapsregeringen. Idag finns till exempel inget utbildningsavtal vilket utskottet upplever som en brist och som något som med det snaraste borde åtgärdas. Det krävs tydliga riktlinjer för att gjuta framtidstro i högskolan.

Detta är av allt att döma nästsista gången som landskapsrevisorerna gör en granskning som denna. Inom kort har vi i lagtinget att ta ställning till en helt ny revisionsmyndighet som på ett annat och mer strukturerat vis ska granska allas vår gemensamma administration. 

Med hänvisning till detta föreslår ett enigt utskott att lagtinget bringar landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2011 till landskapsregeringens kännedom samt att revisionsberättelsen för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2011 antecknas lagtinget till kännedom. Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för ett mycket bra anförande. Jag blev kontaktad av lantrådet som meddelade att vi inte har med lantrådet i hörandelistan under ärendets behandling, vilket jag hoppas att ordförande kan vara så pragmatisk att vi korrigerar vårt betänkande från finans- och näringsutskottet. Jag kontrollerade också i mina anteckningar att lantrådet har hörts. Det skulle vara bra om vi skulle kunna korrigera det här.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Lantrådet gjorde ett oförglömligt intryck under själva hörandet. Från hela utskottets vägnar ber jag om överseende av vårt lilla misstag. Vi anför en rättelse till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Den anförda rättelsen antecknas.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Lagtinget har en speciell roll då det gäller landskapsrevisionen. Det är lagtinget som utser revisorerna. Revisionen uppgift är att granska landskapsregeringens hantering av allmänna medel så att lagtinget och indirekt väljarna ska veta att medlen används på rätt sätt.

Också nu då landskapsrevisionen görs om och professionaliseras gäller det ovansagda, att följa upp och kontrollera användningen av allmänna medel.

Utskottet säger i sitt betänkande att det är mycket angeläget att ÅHS styrelse får revisionsrapporten och i brådskande ordning behandlar den samma.

För att landskapsrevisonen ska fylla sin funktion måste revisorernas förslag och rekommendationer utan dröjsmål ges till de delar av landskapsförvaltningen som berörs. Det är sedan att viktigt att det sker en återkoppling till lagtinget, uppdragsgivaren, beträffande vilka åtgärder som vidtas i anledning av revisorernas berättelse.

Landskapsregeringen bör redogöra för lagtinget vad landskapsrevisorernas berättelse resulterat i. Detta är fortsättningsvis viktigt att beakta då vi nu står inför en ordning av landskapsrevisionen.

I detta sammanhang vill jag än en gång betona vikten av att utan dröjsmål införa affärsbokföring, förstås med nödvändiga modifieringar för att passa in i förvaltningen. Detta kommer också att underlätta för revisionen att följa upp och kontrollera hur de allmänna medlen används då budgetresultat och balansräkningar blir mer lätt tolkade. Tack.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Frågan om extern och intern revision behandlas just nu i den aktuella lagen om landskapsrevision så jag tänker uppehålla mig enbart vid frågan om intern kontroll som landskapsrevisorerna efterlyser förbättringar kring och som vi från finans- och näringsutskottet lyfter upp som en viktig fråga i betänkandet. Vi betonar särskilt att den interna kontrollen måste förbättras eftersom den inte riktigt är i ordning.  Vi måste ha system för intern kontroll som fungerar.

Arbete inom förvaltningen pågår men mycket återstår. I riket finns det nu en ny kommunallag där det finns med. Vi har inga krav om det i vår kommunallag, men borde ha det tycker jag.

En genomarbetad intern kontroll är en mycket viktig del i en bra styrning och uppföljning. Den kan bidra till att vi får bättre vetskap om att lagar och förordningar efterlevs, att vi får en ändamålsenlig, effektiv och säker verksamhet samt tillförlitlig finansiell rapportering och god ekonomisk hushållning.

Varför är det så viktigt med intern kontroll då? Ja, en väl fungerande intern kontroll gör att vi vet att det som ska göras blir gjort och att det sker på ett bra och säkert sätt.

Det kanske låter tråkigt med intern kontroll och jag tror att många politiker inte visar så stort intresse för frågan. Det är egentligen ganska underligt när vi ofta får läsa i tidningar om problem med upphandlingar och diverse andra saker. Intern kontroll ger ökad trygghet.

Vi ska komma ihåg att vi som förtroendevalda alltid har det yttersta ansvaret. Att ha ett bra system för intern kontroll innebär att man har hyfsad koll på läget. Det ger trygghet för våra medborgare, vår personal och för oss förtroendevalda. Att dessutom ha ett system för uppföljning i samband med den interna kontrollen gör att vi kan formulera nya frågor och få nya svar.

Vi politiker har ett större ansvar för den interna kontrollen än vad många tror. För att vi ska kunna ta det ansvaret krävs att vi har ett strukturerat arbetssätt och en plan för hur resultatet av den interna kontrollen ska återkopplas. Det skulle kännas mycket tryggare för mig som politiker om vi skulle ha den interna kontrollen i skick. Det måste vara en självklarhet att vi i en såhär stor organisation har den här kontrollen.

För oss politiker blir våra uppdrag mer och mer omfattande där fler och fler aktörer är inblandade. Riskerna för att det blir fel någonstans ökar. Vi har massor av delat ansvar och oklart ansvar i olika sammanhang. Vi får svårare att se helheter och veta hur det går. Jag tror också att förtroendet för oss politiker, rent generellt, är ganska svagt. Särskilt på grund av rapporteringar i media om att våra offentliga medel inte hanteras tillräckligt varsamt.

En bra intern kontroll kunde stärka förtroendet för oss politiker och därmed ytterst förtroendet för vårt demokratiska system. Undersökningar har visat på att engagemang på den högsta politiska nivån är en viktig framgångsfaktor för att få en bra intern kontroll. Jag vill med det här anförandet visa på att jag tänker engagera mig mer i den här frågan och hoppas att vi blir fler som visar ett starkt intresse framöver. Tack.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag ska inte upprätthålla mig länge vid revisionen men jag ska påpeka några punkter.

Jag tackar ordförande för en bra presentation. Vi har varit eniga i utskottet. Jag vill ändå lyfta fram några frågor som utskottet har tagit upp.

En vägkost till landskapsregeringen är att man börjar följa upp kostnadsdrivande saker.

Revisorerna har påpekat om språkrådets löneutbetalningar. Man konstaterar att verksamheten började 2008-2009 och då hade man 4 800 euro av det totala budgetanslaget på 21 000 euro. Under 2009 hade man 11 möten och använde totalt 21 400 euro. Under år 2010 håll rådet 4 möten och använde 24 800 euro. Man kan undra vad man har gjort på 4 möten för att använda 24 800 euro? Revisorerna påpekar att man delvis har haft bekymmer med ordförandeskapet. Landskapsregeringen borde ha tillsatt en ny ordförande för att få språkrådet att fungera. ”Revisorerna konstaterar att sekreterarens arbetstid har fyllts med andra arbetsuppgifter utan att budgetmedel har omfördelats.” Det är den här typen av budgetering och användning av budgetmedel måste styras upp så att man vet hur man använder pengarna. I det här fallet har sekreteraren gjort någon annan syssla inom verksamhet och då borde det finnas med i förklaringarna. I annat fall skulle egentligen pengarna återgå.

Jag tänkte ta upp ÅMHM. Jag citerar ur revisorernas skrivelse: ”Revisorerna finner det vara en svår uppgift att prioritera resurserna så att verksamheten hela tiden följer det krav som ställs i lagstiftningen”. Det kommer dessutom nya lagar och förordningar hela tiden. Jag tar upp det här för att jag har blivit informerad från min hemkommun om avgifterna till ÅMHM, som ligger på 5 000-6 000 euro i året för Eckerökommun. Det ska göras granskningar av privata näringsidkare, turistanläggningar, restauranger, badstränder och allmänna inrättningar. Resurserna räcker inte till att göra dessa granskningar, men man skickar ändå ut räkningar till kommunerna och de enskilda företagarna. Vi har frågat efter syneprotokoll och då får man till svar från ÅMHM att de gör visuella syner vart tredje, fjärde år och tätare syner där man anser det vara mera nödvändigt. Vissa ställen synar man också varje år. Men syner som man inte gör men skickar ut räkning på så det är det fel att företag och kommuner ska finansiera verksamheter där man inte ens kan få ett syneprotokoll. Det man kan fundera på i framtiden.

Ordförande presenterade Ålands Folkhögskola väldigt bra. Jag vill tillägga att landskapsregeringen borde på allvar fundera på om man kan avyttra framförallt rektorsbostaden. Det är en skam för landskapet att ha fina byggnader som man låter förfalla. Sälj bort huset med arrendetomt eller bryt ut en del av fastigheten och sälj bort. Det finns säkert någon nostalgiker eller någon som tycker om gamla hus som vill renovera. Det är ingen skönhetsupplevelse att se förfallna hus. Det samma gäller internatet. Det gamla internatet står mer eller mindre oanvänt idag. Sök möjliga mål och hitta folk som är i behov av tillfälliga bostäder eller något annat. Det är en resurs som finns men inte används utan bara kostar. Rent allmänt är alla byggnader på området väldigt kostnadsdrivande. De är dyra i uppvärmning och underhåll.   

Under rubriken ”Vägunderhållet” gör revisorerna ett påpekande. Det är det ständiga nötande om att man ska placera ut vägunderhållet till Godby. Man behöver bestämma sig och sätta ner foten om vägunderhållet ska flyttas ut, så att personalen vet vad de har att förvänta sig. Det stöder jag fullt ut. Jag stöder inte tanken på att flytta, men man behöver få besked om vad ska hända. Jag tycker att det är rent resursslöseri att man använder en sådan verksamhet till någon sorts regionalpolitisk etablering i Finström. Jag hoppas verkligen att Finström är så kloka att de kommer att neka landskapet att etablera vägunderhållet där.

Ltl Fogelström var inne på uppföljningen av revisorernas utlåtande. Den här typen av revison kommer att försvinna och det blir en myndighet. Men man borde på något vis få en bekräftelse till lagtinget att man har gjort en uppföljning av revisorernas påpekande. Idag vet vi inte hur uppföljningen går. Tar man till sig det här från landskapsregeringen? Försöker man överhuvudtaget rätta till det som är fel? Jag upplever att det finns saker som följer med hela tiden, år efter år. Enligt informationen som vi har fått så gör man inte en revision inom samma område och enhet varje gång utan man alternerar. Revisorerna har också svårt att hinna med och följa upp. Jag hoppas att det blir bättre när det blir en myndighet. Det är viktigt i framtiden att man följer upp och att man tar vara på revisorernas påpekanden. Tack, fru talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ltl Eklund tar upp ÅMHM:s verksamhet och i synnerhet ÅMHM:s avgiftsstadga. Jag tycker att ÅMHM är en mycket effektiv och bra myndighet som vi kan vara stolta över. Man har sedan en tid tillbaka ett sexårigt tillsynsprogram, där vissa verksamheter synas varje år, andra vartannat år och vart tredje år osv. Det är för att det inte ska kännas som en stor börda för företaget eller kommunen som man delar man upp fakturan på varje år, medan själva tillsynsverksamheten kanske bara sker vartannat år, annars kanske man skulle få en stor klumpsumma. Det här har uppskattats av företagarna. Man har nu också infört ett rabattsystem, de företag som sköter sig får rabatt.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Den informationen var intressant att man har delat upp avgifterna på flera år. Den som ska betala räkningen får inte informationen att det är en delbetalning för en syn som görs vart tredje år. Jag har överhuvudtaget inte kritiserat myndigheten. De är säkert effektiva, men de har en resursbrist och då blir det på det här viset. Jag förstår dem helt och hållet. Som företagare upplever jag att man får en avgift fast ÅMHM inte gör en kontroll. Om det är på det viset att man delar upp avgifterna så borde man ju skriva på fakturan att det är en delbetalning på en kontroll vart tredje år.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Min uppfattning är att den här informationen har gått ut till företagarna. Men om det inte är på det viset så borde det kanske förtydligas så att man känner till att avgiften är uppdelad på flera år.

Ltl Eklund tycker att avgifterna är för höga. När det gjordes en stor genomgång av ÅMHM:s verksamhet och man jämförde omgivande motsvarande myndigheters verksamhet så konstaterades att ÅMHM:s avgifter var ungefär 30 procent lägre än i t.ex. Finland eller Sverige. Det är väldigt förmånligt för våra företag att få tillsynen verkställd hos oss.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag märker att minister Aaltonen inte är företagare. Hon får inte de här avgifterna till sig och upplever därför att avgifterna är lite billiga. Men de som verkar inom turistbranschen upplever avgifterna ganska dyra, framförallt under de år när man överhuvudtaget inte får en syn och inte ens får ett syneprotokoll. Det upplevs dyrt. Vad har man fått för det som man har betalat? Det går lätt att säga att det är billigt

Nu föreslår landskapsregeringen att avgifterna ytterligare ska höjas. En person som driver en kioskverksamhet och verksamheten går plus minus noll, tillsynsmyndigheten ÅMHM gör ett besök och det kommer en räkning på 150 eller 300 euro, så då är det inte så billigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag vill i anledning av dessa digra ärenden, landskapsrevisorernas berättelse för 2011 och landskapsregeringen innehållsrika berättelse för 2011, lämna fyra kommentarer till finans- och näringsutskotts ändå relativa korta betänkande i det här stora ärendet. För det första när det gäller reserveringarna i landskapets budgeter, för det andra när det gäller ägardirektiven till underlydande bolag och myndigheter, för det tredje när det gäller Ålands hälso- och sjukvård och revideringen och kontrollen där och för det fjärde beträffande Ålands Utvecklings AB.

Revisorerna anser att reserveringarna av verksamhetsanslagen bör slopas. Det här är något som vi från vår sida har efterlyst. Men det ska göras i samband med en omläggning av landskapsregeringens budgetering, bokföring och bokslut. Det som vi populärt har kallat övergång till affärsbokföring. Nödvändigheten av det här kan inte nog understrykas. Vi hade gärna sett att det hade skett en förändring redan till 2013 års budget, men det visade sig vara tidsmässigt omöjligt. Nu har finansministern lovat att reformen ska genomföras till 2014. Jag framför förhoppningen till landskapsregeringen att de ser till att så verkligen sker. Nuvarande både budgetering och bokslut blir genom de här reservationsanslagen oläsbara, även för en ekonom, som jag tidigare har sagt ifrån den här talarstolen. Resultatet av denna svårtydbarhet blir sedan många missförstånd. Man kan till och med säga att det är omöjligt att veta hur det egentligen står till med många delar av landskapets ekonomiska fögderi på grund av reminiscensen från 1950-talet.

Utskottet skriver nere på sidan 2: ”Det är synnerligen betydelsefullt att man ger tydliga ägardirektiv för representanterna i bolagen”. De ägardirektiven kommer också direkt till bolagsledningarna på det sättet. Det är illa om man fortfarande, 2012, saknar sådana tydliga ägardirektiv i våra underlydande verksamheter och bolag. Det är i dagens värld en förutsättning för att man ska kunna fungera i bolag och i andra verksamheter i enlighet med ägarnas önskemål. Finns det inga önskemål så blir det ofta tjänstemannastyre eller en politisk styrning i vissa fall när man byter ut styrelsen vart fjärde år eftersom styrelsen är olycklig och inte har mycket med vår uppfattning här i lagtinget göra. Det är inte bra. Jag hoppas att landskapsregeringen inventerar allt som man har under sig och ser till att ägarstyrningen är på grej.

På sidan 3 under ”Ålands hälso- och sjukvård” skriver utskottet: ”Man förutsätter att styrelsen noggrant går igenom granskningsrapporten och fattar beslut om nödvändiga åtgärder för att rätta till de brister som tas upp i rapporten.” I fredags inledde ÅHS styrelse sin genomgång av den här rapporten. Vi ska observera att rapporten var en beställning från landskapsrevisorerna, lagtingets revisorer av ett privat företag i riket. Detta för att lagtingets revisorer skulle få ett underlag för sina synpunkter på förvaltningen av ÅHS. Vid noggrann genomläsning av den här rapporten kunde jag konstatera att den innehåller sådant som är mycket gott, men relativt små saker. Det finns egentligen inte några stora bekymmer som rapporten redogör för. Däremot ser man att rapporten är framtagen av någon som kan den finska kommunallagstiftningen och det som gäller för hälso- och sjukvårdsorganisationer i riket. Här på Åland har vi ett helt annat system och rapporten innehåller en hel del hänvisningar till rikslagstiftning som inte är relevant på Åland. Därmed är också en del av förslagen nulliteter. Det här är naturligtvis lätt att rensa bort men det visar att den här typen av rapporter måste man läsa med kritiskt öga.

Det som lagtingets revisorer skriver om ÅHS och det som finansutskott skriver om ÅHS i samband med revisioner och budgeter är väsentligt och bör följas upp av styrelsen. Men, det förekommer väldiga missförstånd om revideringen av ÅHS. Det sägs till och med inom ÅHS att vi inte har någon årsrevision av ÅHS och att styrelsen borde se till att det ska vara en årsrevision och en fortlöpande revision av ÅHS. Då skäller man vid alldeles fel dörr!

Revision finns av två arter; den externa revisionen och den interna revisionen. I landskapet har vi haft den externa revisionen skött av landskapets revisorer som vi väljer här och som lämnar sin rapport till oss. Sedan har landskapsregeringens organisation en intern revision där det vanligtvis har varit två revisorer anställda. Av olika anledningar har den externa revisionen inte ofta reviderat ÅHS men de har gjort det med ojämna mellanrum. Den interna revisionen på landskapet har av olika skäl, som jag inte ska gå in på här, låtit bli, i stort sett, att revidera ÅHS ända tills den nuvarande interna revisorn tillträdde. Enligt lagstiftningen är det landskapsregeringens och lagtingets ansvar att sköta dessa båda revisioner; externa revisionen och interna revisionen.

Precis som utskottet påpekar i landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård, och det gällde också med den gamla lagen, ska den interna kontrollen hanteras av ÅHS. Den interna kontrollen består av två delar. Ltl Petri Carlsson redogjorde här för den interna kontrollen som ett paket och det är riktigt. Men den interna kontrollen består ändå av två delar i det här fallet. Den interna kontrollen ansvarar ÅHS styrelse för. Utgående från detta gör man nu den här genomgången av den externa revisionsrapporten.

Sedan finns det något som är under den interna kontrollen som idag kallas egenkontroll. Varje projekt och varje verksamhet ska innehålla en kontroll av sina egna rutiner när det gäller genomförande av verksamheten. ÅHS styrelsen kan kräva att egenkontrollen är tillräckligt utvecklad. Men man kan inte göra egenkontrollen utgående från styrelsen, utan man ska se till att den fungerar. Båda de här nivåerna hör till Ålands hälso- och sjukvård att hantera.

Fru talman! Avslutningsvis när det gäller Ålands Utvecklings Ab så ska jag försöka hålla mig kort även om det finns mycket att säga. Jag har just suttit på ett politiskt och företagarmöte idag och diskuterat den frågan och även här förekommer det mycket missförstånd.

När Ålands Utvecklings Ab gjordes om för tio år sedan så skulle det vara en riskkapitalist som var beredd att ta risker. Det skulle vara en riskkapitalist som var beredd att förlora när andra riskkapitalister inte var beredda att förlora för att utveckla det åländska samhället och skapa nya modiga företagsinvesteringar och hjälpa entreprenörer som inte fick hjälp från annat håll. Privata riskkapitalister vill ha en ganska stor säkerhet före de går in i företag och banker omgärdas av en synnerligen stor restriktivitet när det gäller att ta risker. De har egentligen ingen rätt att ta några risker, utan det ska finnas en säkerhet bakom och de säkerheterna är ofta en trång sektor för entreprenörer, nystartade företag och även befintliga företag.

I Finland och Sverige finns det statsstödda organisationer, i det här fallet bolag, som kan gå in med riskkapitalet när risken är större än den som privata riskkapitalister är beredda att ta. På Åland har vi flera privata riskkapitalister, den mest kända efter Chipsaffären är Ålands Investerings Ab. Men vi har bara ett organ när det gäller att ta större risker, vid sidan av möjligen det som att man kan få ifrån Finland, och det är Ålands Utvecklings Ab som är landskapsägt. Företagare säger ofta att vi inte behöver Ålands Utvecklings Ab för vi har en massa privata riskkapitalister och banker osv. Det visar att man inte förstår det här behovet ur samhällets synpunkt, att våga satsa på även osäkra projekt ibland och på unga entreprenörer som har idéer som kan bli verkligt stora och väsentliga för Åland om de lyckas. Att inta den här positionen har varit Ålands Utvecklings Ab:s roll. Det betyder också att man har en längre så kallad exit period, före man kan gå ur dessa företag som man har gått in i, än vad de normala privata riskkapitalisterna har, ofta 4-5 år, här kan det behövas upp till 10 år före man har möjlighet att gå ur. Det innebär att den politiska frågan om kapitalisering av Ålands Utvecklings Ab är otroligt viktigt i ett näringspolitiskt perspektiv. Vi har varit jättedåliga med det under 2000-talet och vi har inte fört de diskussionerna. Det har varit svepande formuleringar att det finns så mycket privat kapital. Fortsätter man med den politiken så tas inte så mycket risker utöver de som är ganska säkra risker.

När landskapsregeringen uppmanas att se över sina ägardirektiv så är det viktigt att man diskuterar frågan om kapitalisering av Ålands Utvecklings Ab.

Avslutningsvis för det mig in på sista delen av kapitalisering av riskföretag och det gäller säkerhetsfrågan. Även den frågan bör diskuteras i det här sammanhanget. När det gäller topp säkerheter som banker och andra långivare kräver så på annat håll är det ofta samhället som får ställa upp med det och så bör det också vara Åland. Här har ofta näringsavdelningen ofta fått göra det direkt. Men jag är inte främmande för att Ålands Utvecklings Ab även skulle få det instrumentet i sin hand. Det är vanligt på annat håll och det kunde väl göras på Åland också. Tack.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort. Ltl Brage Eklund, bland flera, berörde Ålands folkhögskola i sitt anförande. Som direktionsordförande är jag väl medveten om problemen som folkhögskolan dras med. Det fanns en viss tolkning här i skrivningarna angående samarbetsproblem med andra skolmyndigheter. Från folkhögskolans sida är man väldigt ivrig att försöka inleda samarbete med Ålands yrkesgymnasium, Ålands lyceum, musikinstitutet och andra skolor. Ålands folkhögskola vill verkligen få till ett samarbete. De övriga skolförvaltningarna kanske inte upplever den här vinn-vinn effekten lika stor som folkhögskolan. Det är svårt att få till stånd det här samarbetet.

Nu är en ny grupp tillsatt. Jag hoppas att man kan tolka utlåtandet från finansutskottet så att man gärna ser att man också tar initiativ från gymnasialskolorna att man ska samarbeta med folkhögskolan för att få ned kostnaderna.

Fastigheterna utgör ett väldigt stort problem idag. De är alldeles för stora när det gäller att bedriva den typen av utbildning som man normalt har. Största problemet är kanske inte de fastigheter som finns på gården utan vi har också Ålands mest i särklass fallfärdiga ladugård på uppfarten till folkhögskolan. Den borde vi från direktionens sida titta på, man bör vidta åtgärder. Taket har delvis rasat in. Det är totalt livsfarligt att ens gå i närheten av den här jättestora stenladugården som finns där. Jag hoppas att den här frågan är väckt och att det kommer initiativ till att övriga fastigheter på området inte går samma öde till mötet. Det är för sent för räddning av ladugården, men rektorsbostaden är i förhållandevis fint skick, fast någon fönsterruta har börjat falla in. Man bör jobba för att komma till beslut vad man ska göra med rektorsbostaden, antingen renovera och använda den inom skolan eller annars säljer man bort bostaden. Som situationen är just nu så är ett sådant fint hus inte värt detta öde.

Ltl Göte Winé och jag gick lite utanför våra egna mandat när vi var och tittade på skolan. Vi såg också på den gamla rektorsbostaden och övervåningen. Vi konstaterade att man kanske skulle inleda samarbete med hotell och restaurangskolan. Det finns stora förutsättningar till konferenslokaler i den fastigheten. Möjligheter och förutsättningar finns för lokalen och man bör absolut göra någonting åt den. Tack.

 Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tänkte inte begära någon replik. Ltl Mattsson tog upp fastigheter och rektorsbostaden och jag tycker att det är synd när byggnader som rektorsbostaden står och förfaller. Har direktionen diskuterat några användningsmöjligheter, förutom konferenser för det har vi tillräckligt ändå inom landskapets ägo så det ska vi inte börja med där ute. Men har man diskuterat någon försäljning eller att bryta ut fastigheten och sälja?

När det sedan gäller ladugården så såg den också ut så där när jag gick i folkhögskolan för dryga 40 år sedan. Det är otroligt att den håller ihop.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Vi har diskuterat fastigheterna ganska mycket och i olika omfattningar. Även byggnadsbyrån ska säga sitt i det här sammanhanget. Just nu gör vi det bästa möjliga av dem, vi håller så låg temperatur som möjligt när det gäller gamla internatet. Man kan inte låta dem helt förfalla. Vi har haft brainstorming och funderat mycket kring hur man ska komma vidare och använda de här lokalerna på rätt sätt. På sikt kanske man bör fundera på om Ålands folkhögskola ska vara under en paraplyorganisation som Ålands gymnasium, men det är en lång väg dit. Man behöver titta på alla möjligheter för att skolan ska få vara kvar. Vi ska också ha en fri bildning här på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm i ärende nr 3 och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärende nr 3 är slutbehandlat.

Nu föreläggs betänkandets kläm i ärende nr 4 och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärende nr 4 är slutbehandlat.

Föredras

5        Garanterad neurologisk vård

Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 13/2011-2012)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Carina Aaltonen.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: På vilket sätt garanterar landskapsregeringen att ålänningarna får adekvat neurologisk vård och behandling?

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Svaret på den här frågan är att självklart garanterar landskapsregeringen att ålänningarna får adekvat neurologisk vård och behandling genom den verksamhet som bedrivs av Ålands- och sjukvård. Det handlar inte bara specifikt om den neurologiska vården och behandlingen.  Ålands hälso- och sjukvård har till uppgift att ha hand om hela den offentliga hälso- och sjukvården på Åland. För att kunna utföra sitt uppdrag erhåller ÅHS 41 procent av landskapets konsumtionsutgifter för år 2013, drygt 78 miljoner euro. Det är alltså genom budgeten till ÅHS som sedan myndigheten har i uppgift att tillgodose ålänningarnas behov av vård och behandling. 

ÅHS leds av en parlamentarisk styrelse som ser till att budgeten och verksamhetsplanen förverkligas i enlighet med lagtingets beslut. ÅHS garanterar på flera olika sätt att befolkningen får nödvändig vård inom området neurologi. Dels görs detta genom egen kompetens, just nu genom att ÅHS har en anställd läkare som har specialiserat sig inom det neurologiska området. Dels görs det genom anlitade av externa konsulter och vid behov genom att skicka patienter för extern vård utanför Åland.

De neurologiska sjukdomarna är många, de är olika och de kräver olika behandlingar. Det kan röra sig om allt från epilepsi, Alzheimers sjukdom, Parkinsons, Huntington sjukdomar, MS, olika ryggmärgssjukdomar, tumörer i hjärnan eller ryggmärgen, migrän osv. Idag finns det glädjande nog en neurolog anställd vid ÅHS som arbetar med neurologi 70 procent av sin arbetstid samt 30 procent av sin arbetstid vid neurorehabiliteringen. Jämfört med tidigare innebär det här en väsentlig ökning av läkarresursen på neurologsidan vid ÅHS. Fram till början av hösten 2011 sköttes den neurologiska vården som en köptjänst av en konsult, vilket innebar att det från Uppsala kom en neurolog som hade mottagning två hela dagar i snitt per månad på Åland. Man kan fråga sig om detta var tillräckligt då, med tanke på frågeställarens fråga? På vilket sätt agerade den tidigare landskapsregeringen för att tillförsäkra ålänningarna adekvat neurologisk vård och behandling?

Under innevarande år har neurologen som har sin framställning inom ÅHS, arbetat heltid, varav 30 procent med neurologi och 70 procent med neurorehabilitering.  Men det här har ändrats under den här hösten och fördelningen är det omvända; 70 procent av arbetstiden är neurologi och 30 procent av arbetstiden vid neurorehabiliteringen.

Landskapsregeringen kan således konstatera att tillgången till neurologtjänster på Åland är kvantitativt betydligt bättre nu än under föregående mandatperiod.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Inom neurologin har det länge varit undermåligt resursmässigt. I och med att Åland har varit så lyckosam att man nu har en egen neurolog så har det varit ett uppdämt behov.

Enligt uppgifter förra veckan så finns det ett 70-ral remisser som är obehandlade. Man har mycket svårt att ge akuta tider. Det finns helt enkelt inte några akuta tider alls. Kommer man in på akuten och har ett krampanfall så har man inga akuta tider om man vill komma till neurologen.

Behandlingsmetoderna utvecklas. I Finland finns en specialist på 17 000 invånare.

Kan landskapsregeringen garantera att vårdgarantin håller för de ålänningar som är i behov av neurologisk vård och behandling?

Minister Carina Aaltonen

Min uppfattning är att ÅHS ledning och verksamhet fungerar mycket bättre nu än det gjorde under t.ex. tidigare år. Nu har man förstärkt resurserna på neurologsidan till 70 procent istället för, som tidigare, 2 hela dagar per månad. Det är alltså en betydlig förbättring av verksamheten.

Sedan hur man organiserar arbetet och huruvida man uppfyller vårdgarantin kan inte jag i det här skedet svara på, men min uppfattning är att man uppfyller vårdgarantin.

I och med att vi har tillgång till en neurolog på heltid mer eller mindre inom ÅHS så har också antalet remisser ökat. Det är lättare för läkare internt inom sjukhuset att skriva en remiss för att t.ex. utesluta en neurologisk sjukdom. Det är också en förklaring. Det innebär inte att vi har en explosionsartat ökning av neurologiska patienter.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! De neurologiska sjukdomarna är mycket svåra, till 90 procent det också en anhörigsjukdom. På Åland finns det faktiskt släkter som har svåra neurologiska sjukdomar.

Vi konstaterar också att man har väldigt stark vilja att utveckla neurologin som har varit satt på undantag i många år. Man skulle gärna vilja ha vårdteam med socialsköterska. Man har helt nya behandlingssystem. Neurologer måste skriva mer och mer intyg för att patienter ska kunna fortsätta att ha sitt körkort osv.

Det är personalens starka uppfattning att neurologvården fortfarande är underdimensionerat. Det finns också starka indikationer på att arbetssituationen och arbetsmängden är övermäktig. Att Åland nu har en egen neurolog, en mycket eftertraktad och sällsynt specialitet inom medicinen, är fantastiskt. Men det har också mycket tydligt framkommit att den nya neurologen vill ha möjlighet att göra ett fullgott jobb med de mycket svårt sjuka patienterna, annars finns det andra potentiella möjliga arbetsplatser.

Om det blir ett faktum att ÅHS står utan neurolog, vilken är då ansvarigas plan B?

Minister Carina Aaltonen

Frågeställaren torde väl vara insatt i hur tillsättandet av tjänster går till inom förvaltningen och dess underlydande myndigheter. Det är inte landskapsregeringen som inrättar nya tjänster. Att inrätta en helt ny tjänst inom t.ex. medicinska kliniken mitt under pågående verksamhetsår låter sig inte göras om det inte finns upptaget i budgeten för 2012. Jag kan inte utläsa ur budgeten för ÅHS att en ny neurologtjänst eller sköterska finns med i de föreslagna inrättade tjänsterna under det här året. Men eftersom frågeställaren har varit med under ÅHS budgetberedning så kanske det här har varit något som frågeställaren har haft som prioritetsområde.

Jag menar att den här frågan lämnades in i samband med att det fördes en livlig diskussion i media, då neurologen, som hade haft hand om de neurologiska patienterna, sade upp sitt avtal. Den här frågan har sedan länge varit utredd och uppklarad inom ÅHS. Jag tror faktiskt att ÅHS inte heller kan ägna sig åt att skapa tjänster utgående från personalens behov, utan man måste hela tiden utgå ifrån patienternas behov av tillräcklig vård.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

6        Vattengenomströmningen vid förnyandet av rörbroar

Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 14/2011-2012)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Veronica Thörnroos.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur beaktar landskapsregeringen behovet av en bättre vattengenomströmning vid förnyandet av rörbroar?

Minister Veronica Thörnroos

Fru talman! Hela ingressen i den skriftliga frågan är egentligen riktad i första hand till Plåtströmmen i Föglö och hur landskapsregeringen avser att hantera den bron. Själva frågeställningen är sedan på ett mera principiellt plan. Därför tänker jag i svaret först tala om hur vi hanterar Plåtströmmen och sedan hur vi arbetar mera på det generella planet.

I det specifika fallet med Plåtströmmen begärde trafikavdelningen ÅMHM:s samt miljöbyråns synpunkter i ärendet. ÅMHM meddelade att de inte hade några krav vid utbyte av befintlig rörbro till en av motsvarande storlek.

Miljöbyrån hade ett längre utlåtande och skriver så här: ”Sundet skulle även utan vägen ha en starkt begränsad vattengenomströmning till följd av den naturliga topografin i kombination med landhöjningen. Vägbankarna har ytterligare begränsat genomströmningen. Muddringen av en ränna eller kanal på den östra sidan har bidragit till att vattenutbytet i delar av sundet ytterligare minskat. Genom att muddringsmassorna lagts på båda sidor om kanalen har det bildats två vallar som ganska effektivt förhindrar genomströmningen annat än genom den grävda kanalen. Utifrån flygfotot verkade det som om vallarna på det sättet skapat bakvatten, dvs. stillastående vatten där sedimentation med uppgrundning har skett. Det är således osäkert om en större trumma under vägbanken i någon betydande grad skulle förbättra vattengenomströmningen.”

Trafikavdelningen noterar också att vallarna inte ligger inom vägområdet. Därmed skulle det vara frågan om en ganska kostsam investering att göra och den bedöms därmed inte ändamålsenlig, främst på basen av de miljöutlåtanden som har kommit från ÅMHM och från miljöbyrån.

På det rent principiella planet kan man säga att för alla rörbroar som finns i vårt landskap har det krävts tillstånd för att få anlägga dem. Tidigare hade vattendomstolen hand om de här ärendena, numera är det ÅMHM. Vi har en miljölag och en vattenlag som styr processen.

Principiellt har landskapsregeringen följande ståndpunkt: I samband med inspektioner av rörbroar och när det finns ett planerat utbyte av en rörbro så konsulterar landskapsregeringen vid behov miljömyndigheterna, om de inte redan är aktiva ärendet, och även vår egen miljöbyrå för att få vägledning huruvida man bör anlägga en större bro eller om man på något annat vis bör hantera ärendet så att man inte försämrar miljövillkoren i området. Tack.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, herr talman! Det var bra att jag fick det svaret att man åtminstone har samarbetat och hört miljöbyrån i det här ärendet. För både när det gäller muddringar och anläggandet av broar så är det tillståndspliktiga verksamheter. Det är ju bra att den delen är gjord. Om man ser i budgeten så finns det kanske ett femtiotal rörbroar på olika platser i den åländska skärgården. Många av de här rörbroarna kommer så småningom att behöva bytas för de är väldigt dåliga och sönderrostade. Det är viktigt att man faktiskt gör en noggrann översyn och har kontakt med miljöbyrån så att man beaktar miljöaspekterna.

I det här specifika fallet, som gjorde att jag började fundera på det hela, så är muddringen till största delen gjord före rörbron kom plats, tidigare fanns det en vanlig bro där. Efter muddringen satte man dit en rörbro som har mindre genomströmning än den tidigare bron.

Sedan finns det också ganska många väldigt små rörbroar. Funderar man också på att kontakta miljöbyrån när de ska bytas?

Minister Veronica Thörnroos

Tack, talman! Om man får skoja lite denna sena timme så visst är det ganska intressant att vi diskuterar en rörbro i Plåtströmmen? Man kan leka lite med de orden faktiskt!

Tillbaka till ordningen. Vi har nu ett inventeringsprogram för samtliga våra broar och bryggor där man då gör en statusbestämning både när det gäller brons konstruktion i vilket skick den är, men också kringliggande miljö. Avdelningen har som policy att alltid, vid minsta misstanke om att det kan finnas en förändring i miljön förorsakad av den aktivitet som tidigare pågått där, ta kontakt med miljöbyrån. Jag vill påskina att man har formaliserat ett samarbete med miljöbyrån på ett helt annat sätt än tidigare. Som jag ser det har man också en god dialog med ÅMHM. Jag tror att vi alla inser och vinner på att vi försöker samarbeta kring miljöfrågor lika väl som kring andra frågor.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

7        Legalisera nettodebitering av el

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2011-2012)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack så mycket, herr talman! Att förnyelsebar energi hör framtiden till tror jag att vi alla på våra vindpinade öar är relativt överens om.

Inledningsvis vill jag poängtera att det är viktigt att skilja på storskaliga och småskaliga anläggningar för energiproduktion och deras förutsättningar.

Den här motionen tar sikte på att stöda de mindre producenterna, mikroproducenterna, varför jag enbart kommer att uppehålla mig kring dem i mitt anförande. Inte för att frågor som vindkraftsparker och stora biokraftverk är ointressanta, utan för att vi från Ålands Framtids sida tror att det finns en stor outnyttjad potential i att stärka hushållens roll som gröna energiproducenter. Vi vill jobba efter devisen ”Grön el från var mans tak”.

Men, herr talman, vad är det då Ålands Framtid vill göra med den här motionen för att få igång den gröna småskaliga energiproduktionen? Ja, enkelt uttryckt: Vi vill göra det möjligt att på elräkningen kvitta den el man konsumerar mot den el man producerar och endast betala mellanskillnaden på sin elräkning. Det låter väl inte så komplicerat? Kanske inte vid första åtanken, men ltl Gunnar Jansson och andra som har läst skatterätt vet kanske att man i Finland är skyldig att betala statsskatt både på den el man konsumerar och den el man producerar för eget bruk och redovisa dem separat. Det här blir ett bekymmer. Dessutom är det inte självskrivet att något elbolag är villigt att köpa den el du producerar och framförallt inte till marknadspris.

Detta sammantaget innebär att det är komplicerat och dyrt för både elbolagen och mikroproducenten att ha ett dubbelriktat energiflöde. Man kan förenklat säga att dagens system bygger på att de stora elbolagen producerar strömmen och fördelar ut den till konsumenterna, alltså ett till största delen enkelriktat system.

Och nej, det är inte omöjligt att som mikroproducent sälja ut el på nätet idag. Tvärtom, elandelslaget erbjuder de facto möjligheten idag, men det är inte särskilt lukrativt.

Herr talman! Gör vi då ingenting i dagsläget för att främja en energirevolution bland hushållen på Åland? Ja, visst gör vi det. Vi har ju ett moment i den röda budgeten som kan ge stöd på 40 procent för installation av exempelvis solceller och vindkraftverk för bostadsfastigheter.

Antalet anläggningar är idag 110 stycken som har beviljats stöd under perioden 2006 - 2011. Den teoretiska produktionskapaciteten hos dessa anläggningar uppgår till ca 470 MWh per år, vilket motsvarar energianvändningen i 20 moderna egnahemshus. Det här är mindre än 0,2 procent av den totala elkonsumtionen på Åland.

Vi kan inte tala om någon energirevolution, att något sådant har skett. Det är givetvis bra att man ger det här, men vi behöver söka andra möjligheter för att främja småskalig energiproduktion. Men vi ska inte gråta över det utan tänka framåt. Vad är att tänka framåt?

Jag ska ge ett konkret exempel. I Tyskland står idag solcellsproduktion för 4 procent av Tysklands totala elproduktion. I slutet av maj i år levererade de tyska solcellerna 50 procent av landets totala elbehov under en kortare tid. Hörde ni det? 50 procent av Tysklands totala elbehov från solceller! Visserligen under en kortare tid men det motsvarar faktiskt produktionen från 20 kärnkraftsreaktorer. Det tycker jag att är ganska intressant. Det här är inte stora solcellsparker, utan tak på butikslokaler, parkeringar till shoppingcentrum och vanliga människors hustak. Solel kan vara ett alternativ även på Åland, eftersom priset på världsmarknanden för solceller ständigt sjunker. Men vindkraft är definitivt ett alternativ. Biomassa och – gas ger också intressanta möjligheter för framtiden.

Men för oss som politiker handlar det inte främst om att skapa eller välja ut ny teknik, utan om att skapa möjligheter och trycka på via skatter och budgetmedel för en grön omställning. För ekonomiska incitament är det enda som kan åstadkomma en revolution av Ålands energiproduktion, i alla fall om man frågar Ålands Framtid.

För tänk er ett scenario där åländska hushåll ges möjlighet att banta sin elräkning med den el som mer eller mindre av sig självt alstras uppe på taket. Ett scenario där även ålänningarna tas med i imatningstariffsystemet och garanteras ett fast pris för den el man säljer på marknaden. Tänk efter? Hur mycket är det egentligen att fundera på när du 12 år framöver vet vilket pris du får för din producerade el.

Man behöver bara göra en uppskattning på hur många Watttimmar man tror att man kan producera och man vet omedelbart hur mycket man kan banta sin elräkning. Det här är något som skulle kunna locka ålänningarna för är det något som ålänningarna förstår så är det pengar.

Tänk också att man kombinerar det här scenario med framtidens smarta elnät, där konsumtionen kan styras efter produktionen. När det blåser mycket en dag under ett visst antal timmar då går t.ex. alla de åländska tvättmaskinerna igång. Hur häftigt vore inte det?

Men trots att målbilden är vacker, är vägen dit som sagt inte helt okomplicerad.

Nettodebitering har sedan 90-talet fungerat i både Danmark och Tyskland. I Sverige och Finland har frågan diskuterats och utreds för tillfället.

I Finland ser ju näringslivets struktur lite annorlunda ut jämfört med på Åland. Vi vet att den tunga industrin och de stora elbolagen lobbar hårt för sina verksamhetsförutsättningar och dumt vore det ju av riksdag och regering i Helsingfors att gå i motsatt riktning.

Man måste därför i sammanhanget komma ihåg att nettodebitering enbart innebär ett bekymmer för den tunga industrin och de stora elbolagen, eftersom en följd av ett ökat antal mikroproducenter givetvis ger större fluktuationer i elproduktionen, då den i större grad styrs av väder och vind och blir oberäknelig.

Rullande band och sågverk fodrar logiskt nog en jämn strömtillförsel, varför till exempel kärnkraft och vattenkraft är att föredra för industrin.

På Åland däremot passar dock mikroproduktion alldeles utmärkt och därför anser vi från Ålands Framtids sida att regeringen borde utreda frågan för att se vilka åtgärder vi kan vidta inom ramen för vår behörighet, samt var man borde jobba för att påverka rikets system, såsom skattelagstiftningen, tills vi åstadkommit en vidare behörighet. Vi måste vidga vyerna från att se Finlandskabeln i kombination med inmatningstariffsystemet som den enda saliggörande framtida lösningen.

Vi vill se ett framtida Åland som så långt som möjligt lever upp till devisen: ”Grön el från var mans tak”.

Herr talman! Det är ett konkret förslag som idag ligger på mina kollegors bord. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet kan titta närmare på detta när budgethysterin sedan lagt sig och initiera en mer detaljerad utredning i frågan inom kort. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det var ett mycket intressant anförande som ltl Jonsson höll. Socialdemokraterna är en stor förespråkare av grön energi. Vi ser också i regeringsprogrammet hur lantrådet med alla sina ministrar har drivit vidare den här frågan och förhandlar aktivt med riket kring tariffer. Det är i full gång från regeringens sida.

Jag har några frågor till ledamoten som jag gärna skulle vilja ha svar på. När det gäller de egna hushållen, småbrukarna, så när jag har diskuterat med större producenter av el här på Åland så har jag förstått att det ställer till lite problem. Våra kablar har inte den resursen att man ifrån varje hushåll skulle kunna mata ut el, att man skulle ha de här små kärnkraftverken intill varje hushåll och på det sättet mata tillbaka för att kunna få betalt. Det måste ju vara en ström som går av och an.

Varifrån har ledamoten tagit sina källor? Tyskland har en enorm industri och 50 procent av Tysklands industri skulle gå på solenergin? Jag ifrågasätter källorna till det.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Om vi börjar med den senare frågan så sade jag att 50 procent av energibehovet under en kortare tid produceras av solenergi. Det betyder inte att Tysklands el produceras till hälften av solenergi under ett helt år, utan i slutet av maj det här året var det på det viset. Det är bara att titta på Tysklands elstruktur och gå in i deras statistiska databas och ta fram siffrorna. Ltl Kemetter har möjlighet att kontrollera det om hon vill.

Däremot vad gäller elnätet och de tekniska lösningarna så finns redan det här i Danmark och Tyskland. Ja, det kan bli ett problem på sikt när varje hushåll producerar sin egna gröna el, men initialt är det inget problem, det klarar nätet av att hantera. Givetvis måste också elnätet uppdateras i takt med att man bygger ut den småskaliga gröna elproduktionen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ålands Framtid har säkert tänkt sig någon slags tidsram på detta. Vad jag har förstått så är det nog ganska stora kostnader om vi ska börja bygga om hela nätverket på grund av detta. Har ni någon tidsram och prislapp på det här?

Ltl Axel Jonsson, replik

Man ska ta den här motionen för vad den är. Den tar trots allt sikte på att utreda frågan närmare och se vilka möjligheter vi har, därför har vi inte heller gjort någon kostnadskalkyl och investeringsanalys i det här läget. Vi tycker att de som har kärnkompetens kring detta område ska kunna ta fram underlag och presentera det på ett utförligt sätt för lagtinget, så att regeringen och lagtinget kan jobba vidare med frågan. Vi lämnar detaljerna så här långt och så siktar vi på att få de här frågorna utredda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag vill bara i all korthet uttrycka den liberala gruppens intresse och stöd för den politiska målsättningen i denna motion. Vårt intresse för frågan kommer även att märkas i den kommande utskottsbehandlingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Det här är en intressant motion. Jag tänker på de små vindkraftverken i första hand, för vi har väldigt mycket vind här. Jag vill önska ltl Jonsson lycka till med den här motionen. Jag hoppas att motionen också faktiskt kommer att behandlas i utskottet och att det kommer ett positivt betänkande därifrån.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, herr talman! Javisst är det en intressant åtgärdsmotion som ltl Axel Jonsson lägger fram. Jag vill påskina att det är helt i linje med det arbete som landskapsregeringen gör och även i linje med det som den förra landskapsregeringen gjorde. Är det någonting som vi är bra på här på Åland, och där vi faktisk brukar kunna finna gemensamma lösningar, så är det just frågor om grön el och att utnyttja de naturresurser vi har som de facto ligger i vinden.

Tittar man sedan på skattelagstiftningen så vet vi att den är problematisk och då ska vi inte sätta fokus på den. Vi ska istället fundera på vad vi kan göra här, vilka är våra behörigheter och om våra konsumenter är beredda att investera i smarta nätet, för det är det som krävs. Jag vet att ett av våra bolag kommer att investera i timmätare som möjliggör på ett helt annat vis att komma vidare i den här processen.

I egenskap av minister med ansvar för energifrågor så jobbar jag gärna aktivt vidare med de här frågorna.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är bra att man jobbar för grön energiproduktion. Vi i Ålands Framtid har sett att man har fokuserat hemskt mycket på inmatningstarifferna och t.ex. på Finlandskabeln. De är givetvis viktiga åtgärder men vi behöver också fundera på hur vi kan stärka de små producenternas ställning och se hur vi skapa möjligheter för dem. Om alla kan vara med och hjälpa till och producera lite el för sitt hushåll och emellanåt skicka ut elen på elnätet till förmån för de andra konsumenterna så är detta något som vi alla vinner på.

Det är bra att man jobbar med de stora vindkraftfrågorna men vi måste också titta på hushållens möjligheter att producera el. Det borde regeringen poängtera mycket kraftigare och jobba aktivt för att skapa förutsättningar för detta.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, herr talman! Visst har mycket arbete lagts på inmatningstarifferna och på vindkraften. Men det betyder inte att det inte pågår ett arbete också kring grön energi. Jag kan bara konstatera att vi ifrån regeringens sida helt enkelt måste bli bättre på att tala om vad vi håller på med och informera lagtinget, men även allmänheten, på ett klarare sätt att vi jobbar med de här frågorna.

Jag vet att man lite har resonerat kring balanshanteringen. Nätet är ju ändå ganska litet på Åland med tanke på att många kanske vill vara med om det här. Man kan diskutera ekonomiska incitament inte bara för den enskilda utan även för de bolag som har systemansvaret. Vi ska tillsammans arbeta vidare.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är glädjande, men jag tycker ändå att vi måste titta på verkligheten och se vad landskapsregeringen gör idag. Vi ser att man ger stöd till 15 nya solpaneler per år för mikroproducenterna. Det är ungefär det som man kan bocka av på listan. Vi anser att det inte är tillräckligt. Det är glädjande om ministern delar den synen att vi behöver göra mera. Jag hoppas också att man kan ta den här motionen på allvar och utreda frågan en gång för alla och se vad vi kan göra för att åstadkomma ett nettobudgeteringssystem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, herr talman! Ltl Jonsson hade ett väldigt intressant anförande om en viktig fråga. Detta med grön energi är också en av mina hjärtefrågor. Det var mycket viktiga punkter som kom upp här. Jag ser fram emot att höra vad utskottet kommer fram till när det gäller den här motionen. Bara beröm idag!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tacka för det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Kära kollegor, ärade fåhövdade skara! Det är en mycket relevant och intressant åtgärdsmotion som har lämnats in av ltl Axel Jonsson.

Det är lätt att hålla med ltl Jonsson om att detta hör framtiden till. Det här har varit en käpphäst bl.a. i den svenska borgerliga regeringens energipolitik. Den stora frågan som man i Sverige har stött på är att man behöver förnya sitt elnät för att kunna ta i bruk detta i större skala.

Vad gäller motionens innehåll i övrigt så identifieras korrekt den finländska skattelagstiftningen som en utmaning. Men frågan är om inte vårt elnät utgör en ännu större utmaning.

Jag noterade vad ltl Jonsson sade om att Finlandskabeln inte kan vara en allena saliggörande ingrediens i vår energipolitik. Men icke desto mindre så förbättrar den vårt elnäts möjlighet att verkställa nettobudgetering på sikt.

Jag är för egen del beredd att ta upp detta med mina finländska kollegor i Nordiska rådet, dvs. skattelagstiftningsdelen. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet, i den mån utskottet fördjupar sig i motionen, särskilt tittar på de tekniska utmaningarna som vårt elnät står inför.

Sedan finns det ytterligare en sak som man kan fundera på. I en artikel i Ny Teknik kan man läsa om en person som har räknat ut hur mycket el han skulle kunna producera idag med sex, nio eller tolv solceller utgående ifrån vad han kunde ta betalt om man sålde 20 procent av elproduktionen. Han räknade ut att det tar 20 år innan den investeringen betalar sig själv. Allt det här kan förstås förändras med en annan skattelagstiftning och med en annan energipolitik. Men det finns betydande utmaningar. För egen del välkomnar jag den här motionen. Jag hoppas att utskottet tittar närmare på den. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är insiktsfullt av ltl Valve att inse att skattelagstiftningen är ett av de stora bekymren och även att vårt elnät är ett annat bekymmer.

Jag tycker att det är bra att ltl Valve kan åta sig uppdraget att lobba för frågan även på andra sidan av Skiftet. Det är trots allt en nyckelfråga om vi ska få det här till stånd. Jag hoppas att han också för det här vidare till sin regering som kan driva frågan med samma kraft som ltl Valve antyder här i sitt anförande.

Wille Valve, replik

Jag kanske inte skulle använda ordet lobba, men jag kommer definitivt att ta upp det till diskussion.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

För kännedom

8        Avslag på räntestöd

Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 2/2012-2013)

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 19.11.2012 klockan 13.00 då remissdebatten om budgeten 2013 inleds. Plenum är avslutat.

Originalfil