Plenum den 15 april 2005 kl 9.30

bPLENUM den 15 april 2005 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Johan Ehn, ltl Sune Mattsson, ltl Anders Englund, ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Veronica Thörnroos).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Sune Mattsson på grund av uppdrag i Ålands tingsrätt, ltl Veronica Thörnroos för tiden 15-18.4 på grund av Interreg-möte, ltl Jan-Erik Mattsson från dagens plenum på grund av privata angelägenheter samt ltl Anders Englund på grund av möte med Svenska lantbruksproducenterna. Beviljas.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående försäljning av Ålands husmodersskola. (EF 5/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Landskapsregeringen har sålt f.d. husmodersskolans fastighet till ett lägre pris än vad som tidigare bjudits. Landskapsregeringen har skött försäljningen i egen regi utan att anlita fastighetsmäklare.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Avser landskapsregeringen att i fortsättningen anlita fastighetsmäklare vid avyttring av fastigheter eller fortsätta att göra det i egen regi?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringen förbehåller sig rätten att in casu-bedöma när fastighetsmäklare anlitas vid avyttring av fastigheter.

 

När det gäller hälsocentralen valde landskapsregeringen att anlita en fastighetsmäklare, men det var fråga om ett mycket komplicerat fall eftersom det handlade om mögel och den frågan ännu var ganska ny och känslomässig. Därför ansåg landskapsregeringen då att det var lämpligt att anlita en mäklare. När det gäller den försäljning som hänvisas till i frågan är bedömningen att samma resultat skulle ha uppnåtts även om man skulle ha använt sig av en fastighetsmäklare, förutom det att nettot ytterligare skulle bli aningen mindre eftersom man även då skulle ha fått minska nettot med fastighetsmäklararvodet.

 

Självklart var vår förhoppning att vi skulle få in fler bud och kunna hålla auktion och därmed skulle vi då ha fått ett högre pris. Flera intressenter hörde av sig på förhand efter det att fastigheten var utannonserad, men som vi alla vet kom det in endast ett anbud. Det kan ha göra att med att fastigheten Ålands husmodersskola med sina tre byggnader inte är så enkel att ta i bruk av vem som helst. Om man skall tänka sig den som en bostad och sedan kanske kombinera det med någon form av Bed & Breakfast osv., så har man en väldigt stor anläggning som är mycket dyr att hålla i drift. Har man tänkt sig en mera avancerad övernattning gäller det för dessa i dag kräsna turister att också anlägga toaletter och duschar kanske i anslutning till varje rum osv. Vi har också tidigare berättat att fastigheten är dyr att hålla i drift. Det går mycket olja där varje år.

 

Som vi vet kom det in ett anbud om 250.000 euro plus att man var beredd att betala 5.000 euro för inventarierna. Vi hade en diskussion i landskapsregeringen och vi hade ett val, när det gällde fortsättningen, att anta budet eller förkasta det. Efter det att anbuden kom in vet ni alla att då kan man inte börja ringa runt och höra ifall att det är flera som vill komma med, utan i så fall måste man förkasta budet och börja om från början med en ny anbudsrunda om det är så att man tycker att det är för lågt. Vi gick in för att hålla ytterligare förhandlingar med anbudsgivaren och vi lyckades få upp anbudet med 10.000 euro, så det stannade alltså på 260.000 euro. Sedan var det absolut stopp och anbudsgivaren hänvisade till att han har stora renoveringar framför sig som krävs för att få fastigheten i det skick som behövs för den tilltänkta verksamheten.

 

Vi har förstås också funderat på andra möjligheter för husmodersskolan, vi har diskuterat ÅHS:s behov, vilket också skulle kräva omfattande renoveringar och vi har också, som sagt, vägt in hur mycket oljeförbrukning det har gått.

 

Men jag vill också, fru talman, passa på att vända på frågan, hur frågan skulle ha varit om vi skulle ha valt att förkasta budet. Då tror jag att man skulle ha kritiserat oss för att Saltviks kommun ville ha den här verksamheten i Saltvik, stödde försäljningen och skulle då tycka att vi är orättivsa mot Saltviks kommun, framför allt i jämförelse med Tulludden i Föglö, som vi faktiskt skänkte från landskapets sida, vilket man också skulle ha kunnat tänka sig att sälja och fått ett högt pris för om man tyckte att det var det som skulle vara det viktigaste.

 

Jag kan också höra hur man skulle tala om att nu finns det äntligen en entreprenör som är villig att satsa och få till stånd en verksamhet som först skulle ge byggarbete och senare ett tiotals nya arbetsplatser i privat regi till en landskommun. Det tror jag också vi skulle ha fått hård kritik för. Dessutom vet vi alla att det finns i dag, enligt mina procentuella uträkningar, närmare 300 barn och deras familjer som har ADHD, Aschberger, autism och andra neurologiska störningar, som nu kommer att kunna erbjudas träning för att bättre hantera sitt handikapp här hemma på Åland. Det har länge funnits en efterfrågan på hur man skulle kunna ge ökat stöd för den här stora gruppen, som vi dagligen möter i våra skolor och på dagis och som kämpar med att få sin vardag att fungera.

 

Som sagt, jag tror att frågan skulle ha rungat att allt det här säger landskapsregeringen nej till bara för att man nu då fick några tiotusen mindre än vad man skulle ha fått om man skulle ha antagit budet förra gången. Det är klart att man också kan fundera på om man borde ha antagit budet förra gången. Det gjorde man inte nu, och nu kommer det som sagt en annan lösning och som jag tror att kommer att bli riktigt bra.

 

Som alltid när det är utveckling på gång, när det är förändring, så finns det oro, det är många som funderar på att vad skall det bli, vad kommer det att bli för verksamhet där? Jag kan bara berätta alldeles kort att det handlar om individuell träning i vardagsbestyr.

TALMANNEN: Ursäkta, nu måste jag påminna landskapsregeringsledamoten om den ganska snäva frågan som handlade om fastighetsköpet.

 

Slutligen, fru talman, skall jag då säga att de som har ringt och hört av sig har fått samma information, det handlar om utgångspris och fastigheten har varit utannonserad för att alla skulle få chansen att lämna in anbud. Mäklare skulle, som sagt, för den här affärens fråga inte har gjort någon skillnad och även i fortsättningen kommer vi att in casu-bedöma om man vill eller inte vill anlita fastighetsmäklare. Jag vill också påpeka att sista ordet i den här frågan har lagtinget.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Svaret var vida utanför frågeställningen. Jag har inte ifrågasatt själva försäljningen, den verksamhet som kommer att bli eller den entreprenör som har köpt fastigheten. Tvärtom verkar det mycket intressant. Det förefaller som om det skulle ha varit huvudorsaken till vilken anbudsgivare man helst såg, och det är lite märkligt. Då borde man i så fall redovisa detta i tilläggsbudgeten.

 

Bästa landskapsregering, bliv vid er läst! Landskapsregeringen skall inte syssla med sådant som privata företag gör lika bra eller bättre. När det gäller fastighetsförsäljning gör en fastighetsmäklare ett mycket bättre jobb. En mäklare arrangerar försäljningen på ett sådant sätt att ingen i efterhand känner att ett för lågt anbud antagits eller att försäljningen på något sätt kan ifrågasättas. En mäklare har nätverk på och kännedom om marknaden och kan identifiera potentiella köpare. En mäklare känner processen, eftersom han eller hon dagligen sysslar med att köpa och sälja fastigheter. Jag rekommenderar landskapsregeringen att tänka om och besluta att alltid anlita mäklare vid avyttring av större fastigheter. Om man inte gör det finns risken att själva sakfrågan drabbas negativt, nämligen det att vi borde avyttra en stor del av fastighetsbeståndet som inte direkt gör någon nytta för verksamheten som landskapet driver. Om man klantar till det på det här viset varje gång så riskerar det att gå som med konkurrensutsättning av skärgårdstrafiken: det goda blir det ondas fiende.

 

När det gäller kostnaden för mäklare så inte är landskapsförvaltningen gratis, långtifrån! Tjänstemännen har nog nyttigare saker att göra, det som de är bra på, så jag vädjar till den politiska landskapsregeringen att pina inte förvaltningen att göra sådant som privata kan göra bättre.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag håller inte med orden som ltl Danne Sundman säger att vi skulle ha ”klantat till” den här affären på något sätt, utan det handlar om att fastigheten har bjudits ut tidigare och då råkade andra intressenter lämna in anbud. Nu har den varit utbjuden på nytt och nu råkade det finnas bara en enda som gav anbud. Ingen fastighetsmäklare eller någon skulle ha kunnat göra det här på något annorlunda sätt. Vi måste nämligen komma ihåg att det är vi i sista hand som ger ett förslag till lagtinget och som kan teckna förhandsavtal. Finns det bara en som bjuder är det så att då måste man anta eller förkasta. Man kan inte gå in och på något sätt ringa runt och försöka uppbåda mera intressen när man vet var anbudet står. Vi skulle, som sagt, ha kunnat förkasta anbudet och provat på nytt, det är vad vi skulle ha kunnat göra annorlunda, men det valde vi att inte göra den här gången eftersom vi tyckte att trenden var åt det hållet att de som har hört av sig visade sig att fastigheten inte passade för deras verksamhet eller var för dyr. Vi måste komma ihåg att det är en ganska unik verksamhet som skall passa in precis i den här miljön: tre stora byggnader, en vävstuga, huvudbyggnaden och ett internat. Det är inte så många verksamheter som kanske är skräddarsydda för just det här och som inte fordrar stora ombyggnader för att de skall passa in.

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag kan bara säga, att läsa tidningarna, far ut på gator och torg, fråga folk vad de tycker, hur har det gått med försäljningen av husmodersskolan, man kan inte negligera det att det på kalasen pratas mycket om det här och att det ifrågasätts om man har kompetens att sälja fastigheter. En mäklare skulle i det här fallet ha ringt runt till de intressenter som förut har varit aktuella och verkligen efterhört om de har intresse och försökt uppbåda flera köpare. Det skulle inte alls ha gått till så här om en mäklare hade skött det.

 

När det gäller detta ärende förefaller det nu som om man har sålt fastigheten inte för att få högsta möjliga pris utan för att få en viss verksamhet till kommunen och då tycker jag att det är fel om man inte först frågar lagtinget: är det okej att vi säljer fastigheten på de här premisserna, priset är inte det viktigaste utan det är viktigare att man får arbetsplatser osv. Det är säkert något som kan få stöd här i lagtinget, men nu förefaller det som om det här skulle vara något politiskt projekt som centerpartiet har igångsatt och sedan har man liksom givit order att det här anbudet skall antas och inga andra skall efterfrågas. Det är i så fall mycket märkligt, då skall man nog ha lagtingets lov i botten före man säljer!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Annonseringen efterföljdes av många intressenter och många samtal till landskapsregeringen. Det fanns alltså ett stort intresse för fastigheten på förhand. Det var dessa fakta sedan som kom till; bilden i annonsen var på mangårdsbyggnaden. Den åsikt som råder är att huset såldes för billigt: 260.000 euro och då jämför man med de höga fina pris man får ut av egnahemshus, så det är klart att man tycker att det är otroligt att Ålands husmodersskola kan säljas för samma pris som ett i och för sig alldeles nytt men stort egnahemshus i samma kommun. Diskussionen har också blåsts under av en felaktig information om att man på landskapsregeringen på något sätt skulle ha agerat felaktigt, och det vill jag med det bestämdaste säga ifrån. Vi har följt regelverket när vi har sålt fastigheten, vi har ett anbud och det har vi att anta eller förkasta. Vi kunde ha förkastat det och vi kunde då ha stått i dag med noll köpare. Det var vi inte beredda att ta, utan vi tyckte att ta det anbud som fanns. Ett starkt argument i vår bedömning var att det skulle ge Saltviks kommun nya arbetsplatser.

 

När det gäller frågan om fastighetsmäklare och att vi säljer själva tycker vi inom landskapsregeringen att det är väldigt viktigt att alla försäljningar går öppet till, att det finns en stark kontroll från landskapets sida hur det här sköts eftersom det är offentliga medel som hanteras. Därför vidhåller jag att vi in casu-bedömer när vi använder fastighetsmäklare och när vi sköter försäljningen själva.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående utvärdering av Högskolan på Åland. (EF 6/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Enligt uppgift i massmedia har landskapsregeringen beslutat att utvärdera förverkligandet av Högskolan på Åland intern inom förvaltningen i mindre omfattning p.g.a. att anbuden för extern utvärdering bedömts vara för höga. Detta trots att behovet av en adekvat extern utvärdering måste anses nödvändig  mot bakgrund  av de problem  Högskolan på Åland haft under uppstarten.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Gör landskapsregeringen den bedömningen att en intern utvärdering av Högskolan på Åland är tillräcklig för att visa på lösningar på de utmaningar och problem som finns inom Högskolan på Åland?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Svaret på ltl Danne Sundmans fråga är ja. Jag skall förklara varför jag anser att det är korrekt.

 

I ett beslut i december 2009 konstaterade landskapsregeringen att det föreligger ett behov av att göra en utvärdering av högskolan på Åland och gick ut med en anbudsförfrågan. Anbuden som kom in under vårens lopp visade att en sådan omfattande utredning skulle bli mycket kostsam. Jag kunde då konstatera att sådana pengar inte fanns upptagna i budgeten för 2005. Det budgetkonto som man hänvisade till 46.01.04, Utvecklingsarbete, skulle man då ha tagit de nödvändiga medlen för den omfattande utvärderingen skulle man ha tömt det konto för allt annat utvecklingsarbete och den prioriteringen ville jag inte göra. Därför har vi nu gått in för att inom de resurser vi har på avdelningen och på högskolan göra en mindre utvärdering för att ta fram det aktuella faktaunderlag som behövs innan man går igång med att skriva ett nytt avtal. Det nya avtalet skall arbetas fram under hösten.

 

En annan orsak till att en mindre utvärdering är att föredra i det här skedet är det att enligt det gällande avtalet mellan landskapsregeringen och högskolan står det mycket tydligt vem som ansvarar för utvärderingar. Det är högskolan själv som ansvarar för utvärderingarna. Skall man då gå in för en så här omfattande utredning, som det här är fråga om, så bör man göra det tillsammans med högskolan. Man skall alltså då avtala om tidpunkten för utvärderingen eftersom den bygger på intervjuer och på att skolans personal skall serva med ett ganska omfattande material, så behöver man helt enkelt anpassa tidpunkten så att det passar också skolan.

 

Jag anser alltså att man nu i de avtalsförhandlingar som kommer inför perioden 2006-2008 överenskommer med högskolan om att under läsåret 2006-2007 göra den här mera omfattande och genomgripande genomlysningen av högskolans verksamhet. Jag tycker personligen också att en utvärdering av den här omfattningen i det här skedet är lite för tidig. Skolan har endast haft ett par, tre hela verksamhetsår, om man inte tar fasta på försöksperioden.

 

Svaret på ltl Danne Sundmans fråga är: ja, i det här skedet räcker det med en mindre utvärdering som görs med de resurser vi har men att en större utvärdering av högskolans organisation och utbildningsprogram bör göras inom nästa avtalsperiod.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag har ställt den här frågan ur lagstiftarperspektiv. Vi har här i lagtinget tagit en lag om högskolan och det är det yttersta styrinstrumentet för högskolans verksamhet. Därför skulle det ligga i lagtingets intresse att få en extern utvärdering av högskolan. Jag skulle inte säga att det är för tidigt utan nog känner man till de problem och utmaningar man har. Man behöver se det här med externa ögon, för vi är så inne i den process, både här i lagtinget som vi hade om lagstiftning och också i förvaltningen som man har haft om förverkligandet av högskolan. Också högskolan i sig själv kanske har svårt att se strukturerna från ovan eftersom man sysslar med det dagligen. När det gäller kostnaden är det eftersträvansvärt att hålla igen, men om man ser på den tilläggsbudget vi just har fått på bordet tror jag nog att det finns saker man kan stryka där och ta det här i stället, för det är en väldigt viktig sak för framtidens Åland att vi har en högskola som täcker våra behov och fungerar effektivt.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

 

När det handlar om utvärderingen anser jag också att det skall vara en extern utvärderare, så det är det som är aktuellt. Men tidpunkten blir en annan, den blir 2006-2007. Jag anser att så länge vi har ett avtal behöver vi följa det. Där står det att utvärderingarna skall skötas av högskolan och initiativen skall komma från högskolan och huvudmannen tillsammans. Det har också stöd i den lagstiftning som föreligger. Därför tycker jag att man kan mycket väl starta en utvärdering efter att man har budgeterat för det och planerat in tidpunkten tillsammans med högskolan.

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Då kan jag konstatera att svaret på min fråga inte är ja utan det är nej, att man avser att göra en extern utvärdering men tidpunkten är en annan. Tack för det!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det är korrekt ja!

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående främjande av distansarbete. (HM 64/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Den liberala hemställningsmotionen nr 64 om främjande av distansarbete med mig som första undertecknare har två syften. För det första är det att belysa att det inom förvaltningen saknas ett tydligt regelverk och vana att på ett ändamålsenligt sätt understöda distansarbete. Hur skall man förbehålla sig till restiden, om man arbetar i skärgården? Kan jag räkna det som arbetstid? Hur stor del av arbetstiden skall man vara på plats och hur mycket kan man arbeta hemma? För det andra att landskapsregeringen främjar distansarbete, att landskapsregeringen framstår som en modern arbetsgivare. Arbetslivet förändras. Man har inte samma tjänst under hela sitt yrkesverksamma liv. Arbetslivet blir mer och mer flexibelt. Både distansarbete och projektanställningar blir allt vanligare. Vi anser att landskapsregeringen borde föregå med gott exempel och vara en förebild för det privata näringslivet. Vid varje ledig tjänst inom förvaltningen borde en konsekvensbedömning göras. Går det att arbeta helt eller delvis på distans? Går det att omfördela arbetsuppgifter inom enheten för att främja distansarbete? Ett sådant förfarande anser vi att skulle kunna skapa arbetsplatser i skärgården.

 

Med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en strategi för att främja distansarbete inom förvaltningen snarast utarbetas.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag tycker att det är en bra motion och den sammanfaller ganska långt med den motion jag hade själv här senaste onsdag om utlokalisering av arbetsplatser. Det som är lite olyckligt och som jag blev varse just nu är att den motion jag hade om utlokalisering gick till näringsutskottet och det här som är ett väldigt likartat ärende går till finansutskottet. Jag får ta skulden på mig själv delvis i och med att jag är med i talmanskonferensen. Det är lite olyckligt att vi har två förslag om samma sak som går till olika utskott, för det här är en så pass viktig fråga att man borde ta ett helhetsgrepp på saken. Det vore intressant att höra hur motionären ser på det.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Anders Eriksson. Det är viktigt att man tar ett helhetsgrepp på frågorna för att nå ett resultat. Jag understöder alltså ltl Anders Eriksson.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det är en intressant motion och det skulle finnas mycket att säga om detta med distansarbete. Det kanske ändå inte är ett så entydigt begrepp. Motionen är dessutom begränsad på det sättet att den bara upptar distansarbete som man eventuellt kunde skapa inom landskapsförvaltningen. Men jag tror att om man vill leva upp till det som motionen ändå ytterst syftar till, dvs. att man kan arbeta ute i skärgården eller i Mariehamn eller på landsbygden och har s.a.s. hela världen som sitt arbetsfält, vilket globaliseringen för med sig, så finns det en förutsättning, oberoende om det är landskapsförvaltningen man har distansarbete i eller om det är det privata näringslivet och det är det att Åland måste ha effektivare bredbandsförbindelser. Alldeles särskilt måste situationen förbättras för skärgården. I dag är den kapacitet man har helt otillräcklig, den fungerar inte så att man verkligen kan jobba på distans från alla platser i skärgården. Det andra är att bredbandssystemet eller man kanske mera skall tala om det som kommer att bli den framtida infrastrukturen, ett optiskt fibernät, måste vara operatörsoberoende. Det kan inte ägas av ett företag som samtidigt producerar tjänsterna för då får vi ingen verklig konkurrens. I dag har vi t.ex. en sådan situation att det finns i Jomala unga människor som vill producera nättjänster, men de har inget nät att sälja det i. Om vi verkligen vill vara med och skapa förutsättningar för ett samhälle där man skall kunna arbeta oberoende var man bor gentemot kunder och uppdragsgivare, inte bara inom Åland, utan också utanför, så måste vi ha ett sådan infrastruktur och jag anser att det är samhällets uppgift. Landskapsregeringen och lagtinget måste ta ett finansieringsansvar här och se till att vi får till stånd en sådan infrastruktur. Den här har ungefär, som jag ser det, samma värde som vårt vägnät, en fiberoptiskt nät är det moderna kommunikationsnätet för hela Åland. Då spelar det verkligen ingen större roll, åtminstone rent tekniskt var man bor.

 

Jag tror att den här saken skall man koppla till den här diskussion; annars blir det lätt bara en byråkratisk omgång till inom förvaltningen, för de verkliga förutsättningarna för distansarbete finns inte i dag.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är enig med vtm Barbro Sundback att bredbandsfrågan är av central betydelse när det gäller distansarbete. Men jag tycker ändå att det är på sin plats att landskapsregeringen också går i bräschen när det gäller distansarbete, att visa på möjligheter, för att få arbetsplatser i skärgården.

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är alltid viktigt att landskapsregeringen och den offentliga sektorn går i spetsen för utvecklingen. Det har kanske inte alltid varit så att utan i allmänhet sker innovationerna i vårt samhällsliv inom den privata sektorn. Det är väl kanske mera så att offentlig förvaltning sedan försöker hänga med. Det är en from förhoppning, men jag tror att förutsättningarna för det är ganska begränsade i dag. Jag delar själva målsättningen, den är bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback kom in på kärnan i problematiken och vad som är grundförutsättningar för ett framgångsrikt distansarbete och en framgångsrik utlokalisering. Det är självklart att tekniken med bredband är kärnan.

 

Jag skulle börja med att säga att samhället har nog så här långt misslyckats med bredbandsutbyggnaden, speciellt i skärgården. Det fanns förhoppningar och löften tidigare om att det skulle förverkligas, men så har inte skett. De bredbandsmöjligheter som finns i skärgården är mycket begränsade och ganska svaga rent tekniskt. Eftersom jag är medveten om att åtminstone norra kommunerna i skärgården, närmast Kumlinge och Brändö, har utfört en förprojektering just i bredbandsfrågan tillsammans och kommit fram till att man nu skall enas om att gå in själva förverkligandet av projektet – det gäller att rent fysiskt bygga en optisk fiberkabel genom skärgården och vidare över Skiftet till Houtskär så att Åland på samma gång skulle få en bredbandslänk till Finland. Projektet drivs vidare och det kommer att så småningom leda till en finansieringsansökan hit till lagtinget, så därför dristar vi oss också att gå steget vidare och fundera på hur man skall använda den optiska fibern. Då tycker jag att diskussionen om utlokalisering och distansarbete passar mycket väl in i diskussionen just nu. Vi kommer här att få ta ställning till det så småningom, om vi vill hjälpa till med att finansiera den konkreta optiska fiberkabeln genom skärgården.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett bra resultat av motionen och också den som gäller utlokalisering om det öppnar upp ögonen för beslutsfattarna vad man måste göra för att få till stånd operatörsoberoende fiberoptiska kabelnät i skärgården och på fasta Åland. I staden håller vi på och jobbar med det här och det kommer att bli möjligt, oberoende av var man bor på Åland, förutsatt också att landsbygdskommunerna kommer med, att kunna jobba gentemot hela världen. Det är det som kommer att bli fallet också i regioner omkring oss. Det är alltså mycket viktigt för att både vårt näringsliv och enskilda företagare skall kunna följa med utvecklingen och bibehålla sin konkurrenskraft.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är kanske att gå händelserna i förväg och diskutera alltför mycket om projektet som pågår i skärgården just nu, men jag kan ändå inte låta bli att informera om att det arbete som har utförts hittills visar med all tydlighet att det t.o.m. kan vara rent driftsmässigt lönsamt att bygga en fiberkabel genom hela skärgården, speciellt om man kopplar den till fastlandet över Houtskär. Det blir då en fiberkanal för företag och institutioner på Åland också att använda. Det kommer, och har diskuterats så, att det skall vara operatörsoberoende på det viset att fiberkabeln förhoppningsvis skall kunna ägas av ett bolag ute i skärgården som säljer tjänsterna, kapaciteten på kabeln, som kan utnyttjas av vem som helst mellan Finland och Åland. Det här torde kunna ge t.o.m. lönsamhet, så det som vi har uppfattat som ett stort problem att det kommer att kosta pengar och föra ut fiberoptikern till skärgården visar sig nu att kanske blir en lönsam affär, så de personer som har jobbat med det här har gjort ett mycket bra arbete och det är synd att inte landskapet förmådde utför det här för många år sedan.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vi skall väl inte fördjupa oss i det som har varit men lagtinget och landskapsstyrelsen gick en annan väg och trodde att marknaden skulle lösa detta. Den erfarenheten har man gjort i Finland också att det inte fungerar. Det intressanta för skärgårdsprojektet, precis som för oss i Mariehamn, är möjligheterna att få stöd från landskapsregeringen. Om man jämför med två projekt i Svenskfinland, ett i Närpes och i ett Hindersby, har båda dessa fått statsstöd för att bygga ut näten och de har gått på tvärs med den övriga utvecklingen i Finland. Det beror antagligen på att de i hög grad har tagit intryck av den policy som man har och har haft i Sverige, som inte är problemfri, men där finns alltså en annan uppfattning om vem som har ansvaret för att en infrastruktur skapas. Jag önskar ltl Mats Perämaa lycka till med sitt projekt i skärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Frågan om bredband och fiberoptik har vi redan belyst ganska mycket, så den behöver jag inte gå in på desto mera. Det mesta har sagts i frågan. Det är viktiga frågor och jag vill också påminna om att lagtinget i budgeten för detta år har skrivit – om vi säger att utlokalisering och distansarbete är två olika begrepp på ungefär samma sak – att under det här året skall ske resultat vad gäller utlokalisering, så jag hoppas landskapsregeringen arbetar med det och ser till att man kommer igång med. Det har varit lagtingets önskan och order till landskapsregeringen att det skall ske resultat.

 

Fördelarna och vilka effekter det kan ha för glesbygden behöver vi inte desto mera gå in på, men jag vill bara säga att vad gäller utskottsbehandlingen av dessa två ärenden i olika utskott tror jag att det blir lämpligt om jag t.ex. i finansutskottet för fram att vi vad gäller den här motionen skall höra näringsutskottet, så att man i ett enda utskott kan behandla motionerna parallellt och få en heltäckande behandling.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna. (HM 1/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

I denna motion för föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen får i uppdrag att utarbeta ett lagförslag beträffande landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna avseende mellanskillnaden i säkerhetsvärde för mark i skärgården respektive på fasta Åland.

 

Det fanns redan en grupp tillsatt 1973 när man utarbetade jordförvärvslagen och som blev färdig 1975. Den gruppen hade också som uppdrag att komma med någon form av kompensationsförslag när jordförvärvslagen trädde till. Man kunde redan då se att skärgårdsbornas mark skulle ha ett sämre värde efter det att jordförvärvslagen trädde till. Man har alltså betalat ett högre pris i skärgården för jordförvärvslagen än som man har gjort på fasta Åland.

 

Redan på sjuttiotalet fick dåvarande landskapsstyrelse i uppdrag att utarbeta ett förslag till kompensation till den här delen av ålänningarna och marken. Det har fortfarande inte blivit av.

 

Obunden Samling har tagit haft en liknande motion och då sade man att skärgårdsnämnden har fått det här arbetet på sitt bord och man skulle jobba fram ett förslag därifrån och antaligen föra det vidare till dåvarande landskapsstyrelse för att sedan komma med ett lagförslag till lagtinget. Det här har inte heller blivit gjort.

 

Jag tror att det här är en väsentlig fråga för skärgårdsbor. När man skall starta företag, när man kanske skall bjuda på en privat linje i skärgården, så är man hastigt i behov av en stor summa pengar. Går man då till en bank för att ansöka om lån så begär man en säkerhet och då har den marken som jag äger och besitter i skärgården ett lägre värde än om den är på fasta Åland eller åtminstone närmare fasta Åland. Har man mark i perifera Åland är det svårt att få upp den summan. Här menar jag att det skulle vara bra om landskapsregeringen skulle träda in och borga på det här sättet genom att lämna en garanti på mellanskillnaden, vad marken skulle vara värd om den vore på fasta Åland.

 

Vi vet att det är svårt att åtminstone emellanåt få företag att etablera sig i skärgården. Det här kanske skulle vara ett sätt att hjälpa till på vägen det också, men framför allt tror jag att bara vetskapen om att den mark jag äger de facto kan ligga som grund till ett lån har betydelse.

 

Man kan också säga att den mark som skärgårdsborna äger, som kan vara stora områden, den har tyvärr en väldigt liten marknad också på Åland, men däremot har den en marknad ”österifrån”. Det tar kanske 5 minuter med båt att passera Skiftet från den holmen till den andra. Det råkar sig vara så att den ena är i Finland och den andra är på Åland och priset kan vara så att för den ena holmen kan man få 10.000 euro för och den andra 100.000 euro för. Det här är helt klart ett dilemma för våra skärgårdsbor och det är dem jag nu ömmar för i den här hemställningsmotionen.

 

Vi har ett beslut som man har tagit i regeringen ganska nyligen om ett område i Brändö där man, som jag ser det i alla fall, har frångått principerna om räntestödslån, där man har beviljat ett företag lån på andra grunder än vad man har gjort tidigare, så man kanske på något vis har luckrat upp det här, men den informationen kanske man i så fall kan ge från regeringens sida att man har gjort det lättare och då får vi hoppas att möjligheten faktiskt gäller alla, alltså att man har ändrat principerna för räntestödslånet. Vi har inte sett att man har kommit med det, men det är kanske någonting som man har gjort i regeringen. Annars hoppas jag på en behandling i utskottet. Vi har som sagt från de obundnas sida haft motionen tidigare, men då föll den på grund av att det var val emellan. Nu hoppas jag verkligen på ett positivt arbete i utskottet i detta angelägna ärende.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ett lovvärt ärende och en näringspolitisk fråga i allra högsta grad, viktig för skärgården. Den här saken har diskuterats flera gånger och den har inte kommit något vidare, men jag har själv sett saken på det viset och jag uppfattar det som att ltl Gun-Mari Lindholm var inne på det också att det är effekten av jordförvärvslagen som har lett till att skärgården, som ltl Gun-Mari Lindholm sade, har drabbats hårdare. Detta skulle man då vilja kompensera genom det här systemet att man skulle konstruera ett högre markvärde som skulle ge upphov till en landskapsgaranti. Jag har själv tyckt att det skulle vara bättre att gå in på själva kärnan i problematiken att man kanske kunde se på jordförvärvslagarna och reglerna, kanske t.o.m. olika system för skärgården än för fasta Åland kunde tänkas; jag har hört flera som har uttryckt de åsikterna också. Men jag vill inte gå in alltför mycket på den diskussionen för motionen rör precis den här lösningen, så jag tycker att det är bra att man en gång för alla skulle fundera i de här banorna och utreda om detta kunde vara möjligt. Jag ser risker med det, det kan ge upphov till markspekulation också att man börjar köpa upp mark för att lagen säger att då får man en garanti för att låna upp pengar till ett högre värde än vad marken än värd. Kan man koppla ihop det med något slags krav på att man måste etablera en näringsverksamhet specifikt just i skärgården så kanske att det löser den problematiken, men jag är gärna med och diskuterar den här saken och den kommer till finansutskottet, så jag kommer för min del att försöka få en seriös behandling av motionen i utskottet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det kanske inte framgår på det sättet i motionen, men det är andemeningen i alla fall att det skall vara specifikt för att etablera skärgårdsföretag. Det är där som problemet är för skärgårdsborna.. Meningen med motionen är inte att man skulle göra något i spekulationssyfte. Däremot har jag ett annat sätt att se på jordförvärvslagen än ltl Mats Perämaa, där jag tycker att det här är ett sätt att kringgå försöket att ändra jordförvärvslagen. Enligt mitt sätt att se är jordförvärvslagen väldigt väsentlig i självstyrelsen och en av grundbultarna som jag absolut inte vill ändra på. Men det här är ett sätt att möta upp den problematik som finns i specifikt skärgården på grund av jordförvärvslagen, som man redan på sjuttiotalet, när man skrev jordförvärvslagen, kunde förutspå, och då man hade uppdraget att göra någonting åt det, men tyvärr har man inte gjort det. Jag tycker att det är dags att man möter upp till det som man faktiskt en gång lovade för 30 år sedan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Förvisso är det hög tid att man möter upp till sådana avgivna löften, och det bör göras och det skall jag, som sagt, för min del försöka medverka till i utskottsbehandlingen. När det gäller frågan om jordförvärvslagar kontra det här sättet att lösa problemet vill jag bara säga, att inte vill jag heller för min del luckra upp jordförvärvslagarna utan att först ingående analysera vilka effekter det har.  Det är helt självklart så att det är ett av de stora fundamenten i självstyrelsen och vi måste vara noggranna med om vi går in för ändringar i den frågan. Ändå brukar jag se på problemlösningar på det viset att jag helst går in i kärnan av problematiken och tittar på det i stället för att försöka åtgärda symtomen. Det här förslaget är mera inriktat på att avhjälpa symptomen till själva problematiken, så jag tycker ändå att man bör koppla ihop diskussionen om jordförvärvsreglerna i viss mån i varje fall i diskussionen om att lösa det genom markgarantier.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Vi kan bara konstatera att vi har olika utgångsläge i den diskussionen och ltl Mats Perämaa får gärna ha den där åsikten och jag kommer alltid att ha den här åsikten, den ruckar jag inte på. Den är så väsentlig i hela självstyrelsesystemet. Det här är nu ett försök att mota Olle i grind för jag vet att den där diskussionen finns och jag är rädd för att den får större utrymme än själva kärnan i vårt samhälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är en intressant och relevant problemformulering som ltl Gun-Mari Lindholm för fram i sin motion. Det är säkert ett problem i skärgården när det gäller värdet på marken. Man kan konstatera att eftersom det här var aktuellt redan på sjuttiotalet finns det säkert någon orsak till att det inte har hänt någonting. Förmodligen är det en väldigt svår fråga att lösa, men för den skull skall man naturligtvis försöka göra det. Jag undrar om ltl Gun-Mari Lindholm har någon synpunkt på var man skall dra gränsen i så fall. Marken är ändå mest värd i Mariehamn, om vi tittar i Mariehamnskärnan är marken mest värd där och så blir den mindre och mindre värd ju längre ut man kommer. Det här är ett problem som säkert också finns på fasta Åland om vi kommer ut i randkommunerna. Det måste vara en rättvisefråga: har ltl Gun-Mari Lindholm någon synpunkt på hur man i så fall skulle göra en gränsdragning?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tror att centern har varit med under alla de här åren som det inte har blivit gjort. Det fanns också centermän som gav den här rekommendationen från kompensationsgruppen som då satt och jobbade, så centern har varit med i evärdliga tider och behöver nog titta sig i spegeln när det gäller att det här inte har blivit av i alla fall. Det är säkert svårt att dra gränser, för hur mycket är t.ex. en svåråtkomlig holme i norra skärgården norr om Geta värd? Hur mycket är en holme i Kumlinge eller Brändö värd? Föglö har ett annat värde. Det är svårt,  men någon form av medelpris på fasta Åland måste man säkert kunna räkna ut och på det sättet ha som utgångsläge när man tittar på resten av markområdena. Jag har inte det här klart för mig, men jag tycker att det är en sak för utskottet att kunna titta på.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Om vi går tillbaka till sjuttiotalet tror jag ändå knappast att man bara kan skylla på centern. Alla har väl ett ansvar för att den här frågan ännu inte är löst, och den är säkert väldigt svår. Vi kommer naturligtvis att göra en seriös behandling i finansutskottet – som vanligt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det här är ett så segt och gammalt ärende, så jag hoppas verkligen att man säger någonting om det åtminstone, bä  eller bu , så att man inte står här efter 30 år igen, 2035, och läser upp ur protokollet att det här sade man och så finns det ett gammalt protokoll från ytterligare 30 år tillbaka! Det kanske inte går, jag kanske är helt på fel, men då är det bättre att man säger det än att man inte säger någonting alls.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående redovisning för kostnaden för samhällsservice. (HM 13/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Den offentliga sektorn på Åland bestående av kommunerna, landskapet och staten producerar årligen service för medborgarna till ett värde av flera hundra miljoner euro. Till allra största delen finansieras servicen med skattemedel men en viss del finansieras med avgifter av brukarna. Dessa avgifter får ofta kritik för att de är för höga. Detta kan bero på att medborgarna – brukarna – inte förstår det verkliga värdet av den service som erbjuds.

 

Några exempel. De avgifter som upptas på skärgårdsfärjorna utgör i sista ändan endast 5 procent av utgifterna för skärgårdstrafiken och tar man ett snabbt räkneexempel, en avgift på 9 euro, så är tjänsten egentligen värd 180 euro, om man tänker att man betalar t.ex. för att få åka ms Knipan till Föglö. Det är generellt sätt räknat. Det kan hända at avgiftstäckningen är större på enskilda linjer, men storleksordningen är 5 procent. Likadant har ÅHS samma storleksordning på avgiftstäckningen; betalar du 27 euro för ett besök är den verkliga kostnaden 540 euro. Det är en väsentlig skillnad.

 

För att visa på värdet borde man i samband med avgiften redovisa också den verkliga kostnaden. För att det skall vara lättadministrerat att göra detta kan man tänka sig en viss förenkling och schablonmässighet så att åtminstone storleksordningen framgår. Det här leder säkerligen också till ökad medvetenhet om vad samhällsservicen kostar och i förlängningen till ökad sparsamhet med skattebetalarnas pengar bland brukarna/medborgarna.

 

Med anledning av det sagda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att det i samband med avgifter som uppbärs för offentlig service redovisas den verkliga kostnaden för samhällsservicen för skattebetalarna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det skulle vara ganska intressant att veta hur det här skall gå till, framför allt om ltl Danne Sundman är ute efter att utöka antalet offentligt anställda för att kunna gå igenom det här och redovisa det?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Svaret på den frågan är nej. Det här kan absolut göras inom de resurser som finns. Det finns många som har till uppgift att sköta redovisning och ekonomi i landskapsförvaltningen och, som jag sade, behöver man inte vara exakt utan man kan ha med en text att inom skärgårdstrafiken är kostnadstäckningen 5 procent; det betyder att du egentligen betalar för en tjänst som medelmåttligt kostar 9 euro men det kostar egentligen 180 euro. Det behöver inte vara något exakt, utan storleksordningen. I stora organisationer som ÅHS t.ex. kanske man har resurser att spjälka upp det här lite, för där skiljer det ganska mycket på vad det är för typ av besök man får. Det finns också möjlighet att göra det i ekonomisystem man har, så det här kräver inte extra personal.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag är rädd för att ltl Danne Sundman inte riktigt kan se sanningen här hur mycket arbete det innebär. Det kommer att bli betydligt mera arbetsdrygt än vad det ger. Vi vet att det här är saker som skattebetalarna är med och betalar, men de flesta är också tacksamma för möjligheten till välfärd.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Visst är det så. Det är också ett syfte med motionen att man skall inse att den samhällsservice vi upprätthåller är fantastisk jämfört med andra regioner i världen och inse värdet av den. Systemet finns redan på labben inom ÅHS, där man införde det för att visa på vad kostnaden är – för att minska kostnaden. Jag tror att alla åtgärder som ökar medborgarnas förståelse för att vi måste hushålla resurserna är bra, och det här är en typisk sådan åtgärd att folk förstår vad det egentligen kostar. Det verkar så abstrakt med skattepengar, de kommer från någon sedelpress, så vevar politikerna fram dem och sprider ut dem! Sanningen är att de kommer ur medborgarnas ficka; medborgarna jobbar och betalar skatt, och det är dessa medel vi har här, det finns inga andra medel. Därför tycker jag att man skall visa på kopplingen däremellan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag tycker på något sätt att det här känns som en mindre angelägen motion, även om det är viktigt att medborgarna får upp ögonen för vad allting kostar. Det är bara att läsa budgeten. Vi skall komma ihåg att i landskapsbudgeten, i vartenda moment, kan man skilja på inkomster och utgifter och det blir en väsentlig skillnad. Man kan titta på utbildningen, där är det moment för inkomster och för utgifter och skillnaden är markant naturligtvis. Det som inte täcks av inkomster betalas av samhällsmedel till medborgarnas fromma och så här kan man gå igenom varje moment i budgeten, så det finns egentligen redan om man bara vill. På trafikavdelningen kan man titta på hur mycket skärgårdstrafiken kostar, hur många passagerare som berörs, det är mycket lätt att se och så ser man också vad inkomsterna inbringar för del av de totala kostnaderna. Det här tycker jag nog att kanske är en av de mindre angelägna motionerna. Det man måste diskutera här är också: Hur realistiska och relevanta är samhällets krav på samhällsservice, vad kräver medborgarna? Det kanske inte var avsikten med motionen, men det är minst lika viktigt. Naturligtvis kommer finansutskottet också att titta på motionen och fundera och grunna på frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Mot bakgrund av landskapets ekonomiska situation tror jag inte att motionen är mindre angelägen. Tvärtom är den ytterst angelägen. Jag tror att alla som ingår i regeringspartierna har ganska mycket rynkor i pannorna med anledning av den rambudget man skall lägga fram för lagtinget. Detta med all rätt, för det är väldigt tight att få medlen att räcka till och då behöver man ha förståelse för det bland folket. Därför kunde man införa detta. När det gäller upplysningen att det redan finns, så tackar jag för det, det visste jag förstås, men det handlar inte om lagtingsledamöter, utan det handlar om Ålands folk som inte har landskapsbudgeten i innerfickan hela tiden och inte känner till ordet ”moment”. När man får ett kvitto när man har köpt en tjänst från trafikavdelningen, ÅHS eller från någon annan avdelning skall det stå vad subventionen för skattebetalarna är. Det kan vara väldigt enkelt, det kan bygga på det förhållande som finns i momentet för verksamheten med en liten upplysning att det kan vara mindre eller mer, men att man förstår att det är en subventionerad verksamhet man tar del av, så det är absolut ingen liten angelägenhet detta.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag anser fortfarande att det är ganska lätt att inse vad samhällsservicen kostar i förhållande till vad man betalar, om det möjligen kan vara bra med någon speciell information i samband med behandlingar i lagtinget. Vi har olika möjligheter att få ut information, men jag tror inte att man behöver lägga så hemskt mycket arbete på det här. Jag menade med mitt inlägg att det faktiskt redan är tydliggjort i alla budgeter, i alla budgetmoment kan man komma till det här.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det här är lite frustrerande! Det handlar inte om oss här i lagtinget. Det handlar om Ålands folk, den vanliga ålänningen som troligtvis aldrig har sett landskapsbudgeten och som på sin faktura eller sitt kvitto skall få en upplysning om vad subventionen är. När det gäller påståendet att det är lätt och finns redan, så säger jag att man kan göra det på ett lätt sätt, och det var väl snarare ett svar från ltl Gun Carlson till ltl Göte Winé, som ville hävda att det skulle ta tjänster i anspråk. Det är ingen stor grej, det är bara att ta principen och så inför man det på fakturamallarna samt sätter in det i ekonomisystemet. Det är inget problem. Jag tror att effekten av den här lilla åtgärden skulle vara väsentligt stor när folk får se vad samhällsservice egentligen kostar. Då kommer man in på detta med krav som ltl Gun Carlson talade om; då kanske man förstår att man kan inte bara kräva och kräva, utan det finns begränsade resurser och de skall i första hand räcka till vissa prioriterade saker och sedan, om vi har råd, kan vi satsa på annat. Här i lagtinget vet vi alla hur det är, men Ålands folk har aldrig sett det här.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det kan hända att Ålands folk inte känner till alla detaljer och hela budgeten, det håller jag med om, men Ålands folk läser väl i alla fall våra tidningar och jag vet inte hur informationen annars skulle gå till. Jag lovar, igen, att vi i finansutskottet skall försöka ta till oss det här och fundera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående väntstuga vid färjfästet i Svinö. (HM 54/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Den liberala hemställningsmotionen nr 54 i ordningen: väntstuga vid färjfäste i Svinö med mig som första undertecknare har ett enda syfte och det är att få till stånd en väntstuga i Svinö. Väntan på färjan eller bussen blir ofta både kall och lång, förutom under sommarmånaderna naturligtvis. Flera äldre föglöbor, företrädesvis äldre damer, har påtalat problemet. Och vill man kan man faktiskt göra den här frågan till delvis en genusfråga: damerna far till staden för att uträtta ärenden av nödvändig karaktär, det är läkarbesök, apoteksbesök osv. I generationen 60+ är det ofta mannen som har körkort, vilket gör att av äldre personer är det mest kvinnor som nyttjar bussen. Är man dessutom ensamstående eller änka är man ofta hänvisad till bussen. Det är naturligtvis inte bara äldre människor som nyttjar bussen utan det är också ungdomar, barnfamiljer och många turister. Att förbättra servicen på väntetiden kanske skulle åka bussåkandet till gagn för miljön. Enligt uppgift finns det möjlighet att vänta på färjan i uppvärmda väntstugor både i Kumlinge, Hummelvik och på Brändö. En väntstuga skulle också kunna komma till nytta för bilisterna. Det blir kallt att sitta i en avstängd bil vintertid. En väntstuga är enkel i sitt utförande men ger skydd för den allra värsta blåsten och kylan. Man kunde kanske tänka sig infravärme som man knäpper på när man stiger in och som automatiskt slår av efter 10-15 minuter.

 

Med anledning av det sagda föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en väntstuga snarast bör uppföras vid färjfästet i Svinö.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Detta ärende får sin lösning i kommande ärenden här, men man kan förstås tänka sig en tillfällig lösning till dess. Jag har faktiskt själv varit med om en gång när jag var till Föglö så var det en japan som satt och huttrade i busskuren som skulle från Föglö och hade missat att bussen hade söndagsturlista. Han blev jätteglad när jag kunde sätta honom i min bil och skjutsa honom till staden. Det är nog angeläget för det blåser rysligt där i Svinö, men när tunneln kommer kör man direkt till Degerby!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Med all respekt, men jag tror nog att vi får vänta på den där tunneln. Det finns en tillfällig lösning i Svinö och det är en busskurliknande sak med tre väggar, men föglöborna fryser, så jag anser det här som ett litet men angeläget ärende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående tunnel till Föglö. (HM 30/2004-2005).

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utredning om tunnel till Föglö. (HM 41/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att motion nr 30 och motion nr 41 behandlas i ett sammanhang eftersom de har nära anslutning till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

En fastförbindelse till Föglö, för all del också från Föglö, har diskuterats länge. Projektet har dock tidigare setts som orealistiskt av den stora allmänheten tills Obunden Samling 2003 bjöd den norske tunnelexperten Eivind Grøv till Åland. På basen av de erfarenheter man har från tunnelprojekt i Norge, på Färöarna och Island, som Eivind kunde redogöra för, är det fullt realistiskt att inom de ekonomiska ramar som Föglötrafiken i dag har förse Föglö med fast förbindelse. Jag skall kort redogöra för det. Eftersom förbindelsen måste korsa en farled som kräver minst 50 meter frihöjd är en tunnel det enda realistiska. En tunnel till Föglö kostar 5.500-8.200 euro per meter. Det är spannet som de befintliga tunnelbyggena har kostat i investering. Beroende huvudsakligen på vilken trafikmängd tunneln byggs för, tunnelns mått, säkerhetsanordningar och ventilation, exempel på vad som är avhängigt av trafikmängden. En förbindelse till Föglö bör dimensioneras för i storleksordningen 1000 fordon/dygn vilket torde innebära att man skulle röra sig i de lägre kostnadsintervallet. De geologiska förhållandena är gynnsamma på Åland, vilket också förbilligar ett tunnelbygge, bra berggrund och relativt grunt hav. En tunnel kostar mellan 27-50 euro per meter och år i drift. Också här torde driften för en tunnel till Föglö ligga i det lägre intervallet på grund av gynnsamma förhållanden: låg trafikmängd, relativt grund tunnel.

 

Utmaningen är att bygga rätt tunnel för behovet och optimera driften, fläktar, belysning, pumpar osv. för att få en så kostnadseffektiv drift som möjligt.

 

Om man skulle förse Föglö med fast förbindelse i form av en kombination av broar, bankar och en tunnel så skulle tunnelns längd bli ca 4 kilometer. En investeringskostnad mitt i det lägre intervallet skulle då bli ca 25 miljoner euro och driften skulle årligen kosta 135.000 euro enligt samma nivå, tillkommer utbyggnad med broar, bankar och vägar för ca 15 miljoner. En förbindelse direkt Svinö-Degerby, ca 7 kilometer, skulle kosta kring 40 miljoner euro, alltså skulle det kunna bli ungefär samma kostnad att bygga tunnel hela vägen. Kostnaden skall jämföras med dagens kostnad för ms Knipan som uppgår till 1,78 miljoner euro per år exklusive investering i nytt tonnage, som var aktuellt för ca 10 miljoner euro. Det ingår inte heller s.k. overhead-kostnader, de som man har på avdelningen för styrning av verksamheten. På 30 års sikt kostar Föglö-trafiken, försiktigt räknat, närmare 65 miljoner euro med dagens nivå. Dagens nivå täcker inte behovet, visar det sig. Det torde alltså t.o.m. vara avsevärt billigare att bygga fast förbindelse. Till det skall man givetvis lägga dels investeringskostnader för färjfäste på östra Föglö för Kökartrafiken och dels de inbesparingar på driften som kan eventuellt kan göras inom Kökartrafiken.

 

Slutsatsen är, även om man räknar högt, att en tunnel är billigare än fortsatt färjtrafik. En tunnel till Föglö kan lämpligen förverkligas genom ett s.k. PPP – Publikt privat partnerskap – där ett företag avtalar med landskapet om förverkligande av drift av projektet under en viss tid enligt modell från bl.a. Island och Färöarna där det fungerar alldeles utmärkt. Det finns dessutom åländska intressenter som är beredda att förverkliga och driva tunnelprojektet.

 

Föglö kan få en fast förbindelse för samma pengar som man i dag satsar på att köra ms Knipan. Vad väntar vi på, fru talman! Ja, vi väntar på att landskapsregeringen skall få ändan ur vagnen och komma till lagtinget med ett förslag på hur projektet skall förverkligas. Tyvärr har man på tjänstemannanivå inom trafikavdelningen bestämt sig för att stämpla detta projekt med den beryktade nej-stämpeln. Det är nu upp till bevis för kaxige herr trafikministern att visa vem som bestämmer! Det är dock oroväckande med det uttalande som kommer att trafikministern tycker att ett förkortat färjpass fortfarande är aktuellt, vilket ju som bekant innebär höga driftskostnader, lika höga som i dag plus en rejäl investering för att få en relativt liten förbättring i trafiken. De kalkyler som trafikavdelningen har presenterat är överdrivna, de bygger på fel normer, de bygger inte på de norska normerna som man använder på Island och Färöarna och jag vill påstå att de har endast ett syfte: att motverka utvecklingen, tyvärr! Man måste sålunda använda positivt tänkande och erfaret folk utifrån. Det är dags att sätta borren i berget. Två år har nu gått till utredningar och funderande. Enligt erfarenheter från nämnda områden som byggt tunnlar kan ett liknande projekt färdigställas inom tre år från att beslut tas om förverkligande.

 

Denna satsning är inte allena saliggörande men skapar förutsättningar och löser upp en knut för utveckling av skärgårdstrafiken och skärgården; för kökarsborna skulle detta vara en lottovinst – från att ha varit en vindpinad och eftersatt utpost i landskapet får man efter detta endast 45 minuter till fast land, vilket förkortar restiden dramatiskt. Vidare är det helt otänkbart att kunna försörja en golfbana med gäster med en redan överbelastad trafik. Tunneln är en förutsättning för golfbanans framgång på Föglö.

 

Fru talman!

För att ge möjlighet till diskussion om en fast förbindelse och sprida information om projektet har lokala eldsjälar på Föglö startat en s.k. Blogg på Internet, en sida där man får veta mer och kan ge sitt understöd till projektet. Som ni ser här på OH-bilden är adressen

 

                                            WWW.TUNNELTILLFOGLO.NU

 

Det finns mycket att orda om detta projekt och jag fortsätter gärna diskussionen i Cyberspace.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som information kan jag meddela att utgående från den budget som togs upp 2003 för en utredning av projektet har vi kommit så långt nu att utredningen börjar bli klar och vi ämnar i den här frågan komma till lagtinget med ett meddelande så småningom. Jag tror att det aldrig har varit så konkret som det just nu är, vad det sedan blir är förstås upp till lagtinget. Man jobbar seriöst på frågan och det finns ingen, vare sig tjänstemän eller politiker som aktivt jobbar emot frågan, snarare tvärtom, man försöker titta så neutralt som möjligt på frågan för att se vad som är bäst för Föglö.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är positivt att höra. Jag har då en undran: Är det så att man nu följer de norska normerna när man gör utredningen eller håller man fortfarande på och funderar med andra normer, vilket fördyrar projektet avsevärt?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag är inte riktigt säker på vad ltl Danne Sundman med norska normer och andra normer. Det finns EU-normer för detta, där man kanske har möjlighet att välja vilken säkerhetsstandard man sätter på tunneln, om man väljer bara en tunnel eller en evakueringstunnel. Kraven vet vi inte exakt själva ännu och det är kanske sist och slutligen en fråga för lagtinget och landskapsregeringen när det gäller den säkerhet som man bör ha; man kan bygga allting mer eller mindre säkert då. Det är som sagt fråga om vilken nivå vi väljer att lägga oss på, och det skall vi själva bestämma. Men det finns en EU-norm i grunden om man säger så.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

De EU-normer som finns rör betydligt större tunnlar än den här lilla tunneln till Föglö som dimensioneras för storleken 1000 fordon/dygn. Det finns inga hinder att använda de norska normerna. Det har utretts av landskapsregeringen förut och de norska normerna har i sin helhet lämnats till landskapsregeringen och också vidare upplysningar om hur de kan användas. Jag har dem här på min bänk. Det är lite förvånande att inte trafikministern är så pass engagerad i projektet att han känner till vilka normer som används och hur utredningen görs, för om man inte utreder enligt de norska normerna är det här projektet dödfött. Det kan jag säga från början, för det blir för dyrt med en överdimensionerad säkerhet som inte är befogad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi har redan fått höra att en utredning pågår och att den kommer att framläggas, så kanske motionen inte är så aktuell mera, men jag kommer ändå att påpeka och belysa hur viktigt det är för att vi tillgriper vissa åtgärder. Ltl Danne Sundman har redan redogjort för stora delar av vad det kan tänkas kosta, och det vet man inte förrän man har slutdokumentet på bordet.

 

Anledningen till att vi från Ålands Framtid tycker att en mera omfattande utredning om möjligheten att bygga en tunnel till Föglö bör göras så fort som möjligt och att den utförs av expertis som har erfarenhet av tunnelbyggnation skall jag försöka förklara.

 

Politiskt har väl alla partier i något sammanhang sagt att vi vill ha en levande skärgård. Vi vet att kraven på en ökad turtäthet är ett önskemål från skärgården. Mot det talar en ökad kostnad för trafiken, en ekvation som inte är alldeles lätt att lösa och därför måste vi tänka långsiktigt och rationellt. Därför är det viktigt att först skapa kostnadseffektiva flexibla kommunikationer mellan fasta Åland och Föglö som det går att bygga vidare på. Vi pratar ofta om att skapa möjligheter för att öka sysselsättningen, en aktiv regionalpolitik och en utlokalisering av vissa verksamheter inom landskapsförvaltningen till skärgården, allt för att hålla en levande skärgård. Vad har hänt? Ja, inte är det mycket! När det gäller utlokalisering av verksamhet har man inom landskapsregeringen börjat diskutera om en utflyttning till Godby, vilket jag inte anser att är en aktiv regionalpolitik.

 

Landskapsregeringen funderar fortfarande på hur man skall lösa skärgårdstrafiken, vilket skulle ha varit gjort för länge sedan. En förutsättning för att uppnå företagsetableringar i skärgården är att vi har en välfungerande infrastruktur med så snabba och kostnadseffektiva förbindelser som möjligt. Hur skall man uppnå dessa önskemål? Vi från Ålands Framtid anser att det enda sättet är att bygga bort färjrutter där det är ekonomiskt försvarbart, alltså till ett s.k. kortruttssystem. Vi vet att Föglö har en fiskeindustri som har ett stort behov av bra förbindelser. Det är många av lokalbefolkningen som pendlar till arbetet och sommartid kommer ytterligare turister och fritidsstugägare och belastar trafiken. Att man ytterligare planerar att bygga en golfbana på Föglö minskar inte behovet av en bra trafiklösning.

 

Att bygga en tunnel till Föglö på det kortaste sjöpasset, ca 4 kilometer, som redan nämndes här, rör sig om en kostnad på ca 30-40 miljoner euro inklusive anslutningsvägar enligt den norske tunnelkonsulten Eivind Grøv. En tunnel gör det samtidigt möjligt att kostnadseffektivt styra den södra och den tvärgående trafiken över Föglö, vilket minskar behovet av nya färjinvesteringar.

 

Även om vi skulle fortsätta med trafiken som vi har i dag så står vi inför stora investeringar som redan nämndes av ltl Danne Sundman: ca 60 miljoner. När man räknar och kalkylerar kostnader för en tunnelbyggnad är det viktigt att veta att avskrivningstiden har en avgörande roll för årskostnaderna.

 

Vi från Ålands Framtid anser att vi i lagtinget står inför ett linjeval. Vill vi ha en levande skärgård måste vi bestämma oss att satsa på framtiden. I det ingår möjligheterna att skapa ett trafiksystem som är så effektivt och kostnadsbesparande som möjligt. Därför bör landskapsregeringen ge ett officiellt uppdrag till en konsult/expert på tunnelbyggnad att utreda möjligheterna att bygga en tunnel till Föglö. Det kanske landskapsregeringen redan har gjort och i så fall är det inte så nödvändigt, men i vilket fall som helst anser jag att det här är en så viktig fråga att all expertis som kan tillgå bör anlitas.

 

Parallellt med utredningen bör man även efterhöra möjligheten till en finansiering från EU. Det är ganska viktigt att om det finns medel att satsa på sådan infrastruktur som det här innebär så bör man utreda detta.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att nödig expertis anlitas dels för att utreda det mest förmånliga sättet att bygga en tunnel till Föglö och dels för att kartlägga möjligheterna av en EU-finansiering av projektet.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Detta tunnelprojekt jämte de planerade golfbaneprojekten i skärgården är de två viktigaste åtgärderna vi diskuterar om skärgården för att vända den negativa befolkningsutvecklingen, också den negativa trend som för övrigt finns i skärgården just nu. Vi måste vända det negativa till en spirande optimism och det här är en av kärnorna. Därför kan jag också här meddela att liberalerna nu som parti står helt bakom ett tunnelprojekt till Föglö.

 

Fördelarna med det har nämnts tidigare här i debatten. En fast förbindelse mellan Föglö och fasta Åland kan utgöra en ny kärna i hela skärgårdstrafiken. Södra linjens trafik blir betydligt kortare, kökarborna får en mycket bättre trafik på det här viset, även möjligheten att binda ihop den norra skärgården och den södra skärgården genom den tvärgående linjen blir mycket bättre genom det här. Det finns bara fördelar. Det är stora investeringar, men dessa stora investeringar leder till avsevärt lägre driftskostnader. Det tror jag att alla är eniga om i det här skedet, så det behöver man kanske inte desto mera diskutera.

 

Finansieringen? Det finns många alternativ. Ålands Framtid för fram möjligheten till EU-finansiering. Det måste förstås utredas, men jag tycker också att om man inte i lagting och landskapsregering vill använda egna kassamedel för en direkt investering, så tycker jag personligen att det kan vara intressant att utreda det som de obundna föreslår, att man skulle gå in i ett s.k. PPP-partnerskap, ett partnerskap mellan det publika och det privata. Det kunde vara ett pilotprojekt på det viset att man i det här fallet kunde se hur ett sådant partnerskap framskrider, hur det utvecklas och det kunde ge möjligheter för framtiden. Det är intressanta tankar och jag ser gärna att man utreder det noga.

 

Faktum är ändå det att om landskapet själv har kassamedel torde det vara det förmånligaste att använda dem för en sådan här investering därför att all form av privatkapital i det här sammanhanget betyder ändå att det finns ett stort intresse av det privata att få ränta på kapitalet, så det behöver inte betyda att det blir billigare genom ett PPP-partnerskap, men i varje fall kan det ha många andra fördelar som man bör överväga.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson säger att man tänker komma med en beskrivning i ett meddelande till lagtinget hur man planerar detta. Det är i och för sig bra att man nu planerar att på något vis föra diskussionen till lagtinget, men i varje fall har vi den uppfattningen att vi nu till lagtinget så småningom eventuellt skall få en rambudget för behandling. Detta, om något, är ett rambudgetsärende. Finansieringen kommer att vara över många år. Det fordras en miljökonsekvensbedömning inledningsvis som kostar pengar, så jag tycker i varje fall att landskapsregeringen borde göra sitt yttersta för att ge sitt förslag till tunnel till Föglö redan i rambudgeten; annars måste jag tolka det som så att landskapsregeringen har svårt att komma till ett enigt förslag och man vill närmast efterhöra lagtingets åsikt från början. Men om liberalerna med sju mandat säger att man är för tunnelprojektet, de obundna säger likadant och Ålands Framtid blir det tolv mandat här i lagtinget som är för det. Nog vore det väl underligt om inte landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson bland majoritetsblocket kunde hitta tre personer till som är för det. Jag tror väl inte att alla i majoriteten är bakåtsträvare.

 

Jag tror att lagtingets positiva syn här kunde leda till att regeringen kommer med ett förslag till åtgärder till tunnel redan i rambudgeten. Det är mitt önskemål; om inte så är fallet kommer jag för min del att göra mitt yttersta för att för vår del föra in ett anslag om det i samband med rambudgetsdiskussionen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att alla partier i lagtinget tycker att det här är ett mycket viktigt projekt. Jag tror att vi är alla överens om det. Vi är alla överens om att vi skall se om det finns EU-medel att söka. Vi är alla överens om att det skall vara experter som gör projekteringen av det här, om vi kommer så långt att vi skall bygga en tunnel. Vi är alla överens om att vi skall söka olika finansieringsformer för att se vad som är det bästa, om vi skall bygga en tunnel. Här är vi alla överens. Det finns ingen som strävar bakåt. Både liberalerna, Obunden Samling och Ålands Framtid har varit uppe och sagt det här och jag vet själv var regeringspartierna står, så vi är alla positiva till att göra någonting och just därför tycker vi att ett meddelande är ett bra instrument för att höra lagtingets åsikt. Det är nämligen ett projekt som måste fortgå även över nästa val, så det är viktigt att man är överens och inte bara pratar sönder det så att vi på det sättet kan gå vidare, om vi skall bygga en tunnel, för det är ett så stort projekt att vi alla måste vara överens. Det får inte bli någon liten enkel majoritet utan det borde vara brett i och att det är ett så stort projekt för Ålands folk, mycket pengar osv. Om man implementerar det i rambudgeten och sist och slutligen i en riktig budget, så kan man också göra, så jag tycker att det viktiga är att vi alla är överens om att vi skall se om vi kan göra det. Sedan kan det sluta med att vi inte skall bygga någon tunnel, vi vet inte om det ens tekniskt går att göra det förrän man har gjort en rejäl geologisk undersökning som i sig kostar 150.000-200.000 euro, så det blir nästa steg om vi tycker att tunnelspåret är det rätta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Självklart om det är så att landskapsregeringen inte förmår ha ett förslag i rambudgeten i den här frågan och kommer med ett meddelande i stället kan jag för min del gärna gå upp och upprepa vad jag har sagt här i dag vid det tillfället också och säga att liberalerna står bakom detta. Det att jag en gång säger det borde räcka för landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att inse att så gör vi. För vår del behöver vi alltså inte diskutera om det skall vara tunnel eller inte i samband med ett meddelande mera utan jag säger det klart hur vi anser i den här frågan. Om man ser principiellt på det är ett meddelande till lagtinget någonting som man vill informera om, men det här är det största projektet rent penningmässigt, den största satsningen på hela Åland torde det vara som vi diskuterar här, och om inte det skall finnas med i en rambudgetsdiskussion, vad skall då finnas med där? Det är min fråga, så jag tycker för min del att diskussionen måste komma upp i samband med rambudgeten. Det finns ingen möjlighet att vi kringgår projektet i samband med rambudgetsdiskussionen. Om landskapsregeringen kan komma med ett förslag i samband med rambudgeten så tycker jag att det är det mest ändamålsenliga. I samband med det kan utskottet förstås diskutera hur man placerar, den diskussionen återstår, men landskapsregeringen bör komma med sin syn på saken först.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi kan gärna implementera projektet i en rambudget. Ett mellanbeslut måste tas när de geologiska undersökningarna har gjorts precis på det ställe där vi eventuellt skall bygga tunneln och då visa en mera exakt kalkyl; då vet man vilken nivå. Om man kommer så långt att man skall begära in anbud tas det slutliga avgörandet. Ingen vet ännu vad projektet kostar. Det kan ju bli så dyrt att det inte går att genomföra. Det kan också bli ett sådant pris att det går att genomföra.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Huvudsaken är nu att vi kommer vidare med fart. Jag ser det som helt nödvändigt att vi budgeterar inför nästa år att det skall utföras en miljökonsekvensbedömning på den plats vi valt för tunneln. Den måste utföras. Det tar förmodligen ett år att utföra och det måste ske under nästa år. Annars riskerar saken igen att t.o.m. hamna i ett skede att det slutliga beslutet går över val till nästa valperiod och då vet man förstås inte vad som sker sedan, vilka majoriteter som finns då och vilken sammanslutning som finns bakom projektet, så hemskt gärna en diskussion, ett förslag i samband med rambudgeten så att vi kommer vidare.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl Mats Perämaa för att han tydligt och klart redogör för liberalernas inställning till frågan. Som jag sade i mitt anförande är det viktigt att vi gör ett ställningstagande inför framtiden om skärgårdens möjlighet att överleva. Det är klart att vi är tvungna att titta på kostnaden. Men som jag också nämnde är det viktigt hur man räknar, var man lägger en avskrivningstid, lägger man den på 20-30 eller 40 år, det påverkar mycket den totala årskostnaden. Det skall förstås stå i relation till investeringarna i färjtrafiken. I och med replikskiftena nu uppfattar jag att de flesta är positivt inställda till att man fortsätter med utredningarna. Det är viktigt att det inte stannar upp.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är övertygad om att vi, Ålands Framtid och ltl Brage Eklund har mycket samma åsikter om den här saken, och det är bra. Det fordras en stor samsyn för att vi skall nå resultat i ett sådant här jätteprojekt. Summan som krävs för att förverkliga detta är stor, men den måste man hela tiden ställa i relation till de höga driftskostnader vi har i skärgården och som har föranlett en debatt här i den här salen alla år i samband med varje budget. Det här kan leda till en mycket bättre trafik till lägre driftskostnader om man betalar projektet under ett visst antal år, så det finns inga hinder som jag ser det på den punkten heller.

 

Det kommer förstås också att bli en diskussion om var man skall placera tunneln. Jag har en egen åsikt och vi i partiet har också en åsikt om var det är mest ändamålsenligt att bygga tunneln, men det är ändå en så pass liten diskussion som jag ser det i det här sammanhanget att jag kommer inte att driva saken till sin spets bara för att tvinga igenom den placering som jag själv anser mest ändamålsenlig, utan  kan vi enas om att vi skall bygga tunnel måste vi alla kunna vara flexibla i diskussionen om var den skall vara.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!  Det var bra att ltl Mats Perämaa tillade det sista i repliken. Det måste vara det väsentliga att det blir en tunnel och inte att vi hakar upp oss på placeringen igen och att det blir liknande tidigare diskussioner när vi har diskuterat olika hallar och kk-hus, så att det nästan faller till intet. Om det är ekonomiskt möjligt och försvarbart är det viktigaste att det blir en verkställighet och placeringen måste vi överlåta till experterna.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja fråga ltl Mats Perämaa hur man kan resonera så att budgetmedlen inte har några räntekostnader. Det finns alltid en alternativ intäkt eller kostnad för pengarna.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart så att det finns en räntekostnad med värdeminskning av kapital, om man tar pengar ur den egna kassan. Kraven på ränta på kapitalet är förstås större: Det är underförstått inom det privata näringslivet att man skall ha en viss ränta på kapitalet om man gör en investering och det privata näringslivet gör förstås en bedömning när man skall placera sitt kapital: var får man ut mest ränta för sitt kapital, så den här diskussionen är ändå annorlunda vad gäller investeringar med samhällsmedel.  Ltl Peter Grönlund har rätt att visst måste man räkna på en ränta på det egna kassamedlet också eftersom det annars blir en värdeminskning.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag måste lägga ut texten lite om detta med PPP - Publikt Privat Partnerskap. Det är precis som här har sagts att ett företag, ett aktiebolag, har i uppdrag att förtjäna pengar åt sina ägare. Det är ingenting fult med det, tycker jag. Jag tycker tvärtom att det är fint att det finns entreprenörer som gör business, anställer folk och skapar välfärd, tillväxt i samhället. När det gäller partnerskap är själva idén att det privata företaget kan göra detta på ett bättre sätt så att det förutom att det blir billigare när samhället gör det själva blir det dessutom lite över som blir s.k. vinst, ränta på pengar eller ränta på insatt kapital i sådana här kapitalintensiva verksamheter som just det här bygge, det är ingenting fult med det. Vi slår oss för bröstet och säger att vi är borgerliga, men egentligen är vi det mest socialistiska samhället som är kvar i åtminstone den här delen av världen för vi har väldigt lite av den offentliga verksamheten utlokaliserad på privata företag. Om man gör ett räkneexempel och en sak kostar för oss 10 euro att göra, så kan ett privat företag erbjuda oss det för 8 euro, fast de sist och slutligen kan göra det så effektivt att det kostar bara 6 euro, men för att få det 2 euro billigare så ger vi 2 euro åt företaget. Det är ett enkelt sätt att förklara det här. Ungefär så fungerar det också med PPP. I ett sådant här projekt handlar det också om att skall landskapet punga ut med de här pengarna direkt måste man låna dem, vi har inte sådana här medel i kassan. Då är ränteskillnaden sist och slutligen ganska liten jämfört med var man lånar, men en grej är att om man avtalar både om förverkligande och drift så har företaget också möjligheter att göra affärer kring det, t.ex. det att man bygger en stor stugby på Föglö, samma företag, så lockar man kunder att köra i tunneln och får avgifter den vägen. Det sporrar också näringslivet att göra investeringar på andra sidan om projektet. Det har visat sig också på annat håll att det har den effekten. Det blir en ”win-win situation” på det sättet att samhället får bättre service till lägre kostnad samtidigt som ett företag skapar tillväxt och givetvis får vinst. Det är som sagt ingenting fult med det. Det är det som PPP bygger på, men det är en ny oprövad sak för Åland och det finns tydliga modeller för hur det görs. Det åländska näringslivet har erfarenhet av det på annat håll, så det är nog inte några problem.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är absolut inget fel att näringslivet tjänar pengar, det skall näringslivet göra. Som jag sade tidigare att speciellt om man är i den situationen att man inte själv har kassamedel utan måste låna pengarna för en sådan här satsning, så blir det förstås ytterligare intressantare att gå in för ett sådant här förfarande. Jag tycker, som sagt, att det här projektet skulle vara väldigt lämpligt. Det blir ett storskaligt försök till partnerskap mellan samhället och det privata näringslivet och jag tycker att det är precis lämpligt, för projektet är så stort att det fordrar en speciell kunskap att både planera och projektera det samt att förverkliga det. Den kunskapen torde vi inte ha i våra korridorer här i det här huset. Kan man enas om den här finansieringsformen – efter att man kanske utrett en EU-finansiering, men det ena behöver inte utesluta det andra – är det för mig en fullt framkomlig väg att man ingår ett partnerskap.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förbättring av trafikförbindelsen mellan Isaksö och Äppelö. (HM 37/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag uppskattar att trafikministern tar sig tid att vara med här i lagtinget när vi diskuterar trafikfrågor. När skärgårdsfrågor diskuteras glöms ofta den skärgård som är belägen väster om Åland. Jag kommer ihåg att när jag kom in i lagtinget 1987 pratade man alltid om ”den glömda skärgården” och det var i samband med den kampanj som drevs för att Isaksöbron skulle byggas. Vi vet att den bron nu är byggd och det innebär att Andersö och Isaksö har landförbindelse med Geta. Holmarna ytterom Isaksö har fortfarande inte landförbindelse trots att det finns fast bosättning där. Bl.a. en av de fast bosatta ägnar sig åt turism, så det finns ett behov av att förbättra förbindelserna där.

 

När det gäller frågan om förbättring av trafikförbindelserna mellan Äppelö, som hör till Hammarlands kommun och Isaksö, som hör till Geta kommun, så är det någonting som har diskuterats länge och det har gjorts flera utredningar och de berörda kommunerna uppvaktade landskapsstyrelsen om dessa frågor, men när det visade sig att det långt är en kommunal angelägenhet avtog intresset från kommunalt håll på något egendomligt sätt. Oavsett detta kvarstår behovet för dem som bor på Äppelö.

 

Det har också gjorts en utredning att specifikt utreda bättre förbindelser just för äppelöborna. I den utredningen pekar man på två alternativ. För det första att man skulle anlägga ett färjfäste på sydvästra Isaksö och det innebar att man skulle bygga ungefär 2 kilometer väg över Isaksö. Det har också visat sig att det färjfästet är väldigt väderberoende; man skall ta sig över öppna vatten på Finbofjärden.

 

Det andra alternativet, som vi också förordar i motionen, är Bussviken, också på Isaksö. Fördelar med det förslaget är att det är betydligt kortare väg, det är betydligt mera skyddade vatten därifrån och det har också muddrats en hel del för Tärnan i dessa vatten och de muddringarna skulle också komma till nytta, om vi pratar om det här alternativet.

 

Avslutningsvis, fru talman, vinsten för dem som berörs är ungefär 25 minuter restid. För att komma till Hellö brygga måste man köra runt Isaksö. Vi hemställer alltså om att man skulle utreda möjligheterna att lägga ett färjfäste vid Bussviken och jag har försökt sätta mig in i ärendet och konstaterar att den utredning som har gjorts tidigare tog man inte reda på exakt vad kostnaden skulle vara för att anlägga ett färjfäste, så det är egentligen det som är det viktiga att utreda, sedan får man ta ställning till om kostnaden står i relation till behovet. Men finns det några synpunkter från regeringens sida redan nu så är det alltid intressant att ta del av dem.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan delvis hålla med ltl Anders Eriksson att det inte görs alldeles för mycket i den här regionen. Trots allt muddrade vi här för tre år sedan så att man fick ett betydligt kortare far till Äppelö. Det betydde en kortare restid, så det har nog gjorts. De alternativ som ltl Anders Eriksson nämner har funnits, nämligen det sydvästra och Bussvikens alternativ och som jag ser det behövs det inte göras några mera utredningar utan vill man bygga det, så måste man sätta in pengar i budgeten, med allt vad det innebär. Det är klart att det har man också funderat på tidigare. Det har inte varit alldeles lätt att komma fram här, av olika orsaker. Nog vet vi vad det kostar osv., så några utredningar behöver inte göras utan nog är det fråga om en reell vilja penningmässigt och framför allt en prioritering.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var i så fall ett intressant klarläggande. Åtminstone enligt den information som jag har försökt få tag på har det inte funnits några uppgifter om vad det skulle kosta att anlägga ett färjfäste. Men om de kostnaderna finns – trafikministern nämnde i och för sig inte kostnaderna, men han kan säkert nämna dem då – så går det snabbare för finansutskottet att ta ställning till att det här är en väldigt bra motion som man på en ganska kort tid kan omfatta förstås!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det finns en gammal kostnadskalkyl på Bussviken-projektet som visade sig vara onödigt dyrt. Just efter det införde vi våra nya vägnormer på Åland som är lite mera anpassade till trafikintensiteten. Tidigare var det fastländska normer som man följde som var orimliga för oss. Kan man nu följa de nya normerna, vilket man kan, så blir projektet förstås oerhört mycket billigare. Det är förstås inte så lätt i Bussviken, där det är ganska högt och kuperat, men det är ingen svårighet att få fram kalkyler utan det är en prioritering, som vi alltid måste göra: vad kommer före annat som man gärna vill göra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag upplever att kostnaderna för projektet är lite svävande. Riktigt ärligt, jag har försökt att via tjänstemännen på trafikavdelningen få reda på vad kostnaderna är för att anlägga projektet och de säger att det inte finns några färdiga kalkyler, man har inte riktigt aningen om vad det sist och slutligen kunde handla om. Det är klart att det är lätt att säga, utan att man vet kostnaden, att det här prioriterar vi punkt slut, kör! Vi från Ålands Framtids sida har i alla sammanhang försökt driva en ansvarsfull politik och vi hemställer om att ta reda på förutsättningarna. När man vet att det här är prislappen, det här är nyttan, så får man väga det mot varandra. Givetvis är det så, trafikminister Karlsson, att vi tycker att det är ett angeläget projekt - annars skulle vi inte motionera om det!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående förnyelse av kollektivtrafiksystemet. (HM 17/2004-2005).

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förändring av kollektivtrafiken till ett attraktivt alternativ till bilåkandet. (HM 57/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att motion nr 17/2004-2005 och motion nr 57/2004-2005 behandlas i ett sammanhang eftersom de har nära anslutning till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Landskapet understöder årligen de åländska bussbolagen för upprätthållande av kollektivtrafik. Stödet har, vill jag påstå, karaktären av ett näringsstöd som möjliggör för bussbolagen att ha en modern busspark. De båda på Åland verkande bussbolagen har nu kapitalstarka ägare, så stödet kunde kanske utformas till att mer styra kollektivtrafiken enligt behov och efterfrågan samt göra den mer attraktiv för användaren.

 

Turtätheten och rutterna borde ändras och ökas. De tider när folk vill åka borde prioriteras. Mer kvällstrafik har t.ex. ständigt efterlysts. För att möjliggöra detta kunde man införa beställningsturer där bussen beställs över Internet eller ett automatiskt telefonsystem. Om ingen beställer körs inte turen, enligt modell från skärgårdstrafiken. Att köra mer med mindre fordon skulle också vara möjligt, turer som beställs av mindre än tio personer kan köras av lokala taxiidkare. Avgiftssystemet borde också ses över för att locka fler passagerare. Storkonsumenter av kollektivtrafik borde uppmuntras och kostnaden för kollektivtrafiken borde ur miljösynpunkt mätas i subvention per passagerare.

 

Inom ramen för nuvarande stödnivå kunde man få mycket fler passagerare för pengarna med lite kreativa lösningar. Jag vill påstå att det krävs ett nytt tänk där man tar sig en ordentlig funderare vad man vill med kollektivtrafiken. Det tror jag inte man har riktigt gjort hittills utan det gamla systemet har rullat på år efter år och också i stort sett lika, det sker några förändringar, man sätter till någon tur, tar bort någon tur osv., men jag skulle i grund och botten vilja se ett helt nytt system där man verkligen funderar varför det här behövs. Det är så på Åland att vi är inte på det viset beroende av kollektivtrafiken att vi räknar med den; de allra flesta familjer som bor utanför Mariehamn kan transportera sig utan kollektivtrafik. Man kunde  t.ex. ha ett sådant mål att familjer på Åland skall klara sig med en bil; personligen har jag en sådan princip att i vår familj skall vi försöka klara oss med en bil och det är ett stort åtagande. Det kräver att man åker mycket buss och planerar sitt körande. Då sparar man miljöbelastningen från en bil och också kostnaderna för den. Man skulle kunna sätta upp en sådan målsättning med kollektivtrafiken att familjer skall försöka klara sig med en bil, ibland har man t.o.m. tre om man är lite aktiv i familjen, många barn osv.

 

Just sådana saker, att se att kollektivtrafiken byggs utgående från att skona miljön, tror jag skulle vara viktigt. T.ex. i Mariehamn är det många som bor och lever utan bil. Där behöver man ha en annan typ av kollektivtrafik; den fungerar rätt så väl i Mariehamn, där har mana lyckats möta behovet ganska bra. Man pratar om att man har gratis buss, det har man inte, man har avgiftsfri buss. Det kan man tycka vad man vill om, jag har varit förespråkare för det försöket och det har inneburit att subventionen för passagerarna avsevärt har minskat, om man räknar så, att det lilla tillskottet i stadens ekonomi som avgifterna utgjorde var ett stort hinder för brukarna och när man tog bort det ökade brukarna och subventionen per passagerare minskade. Man skall givetvis hålla den ram som är i dag; jag tycker inte att man skall behöva satsa ännu mera pengar på det här, men man kan använda det på ett annat sätt.

 

Med anledning av det sagda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen under året tar fram ett nytt system för kollektivtrafiken som redovisas i 2006 års budget.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är vårt gemensamma mål är att alltid förnya och förbättra oss, även så för landskapsregeringen. I fråga om busstrafiken har vi en gång per år genomgripande system där vi ser över trafiken, hur vi kan förbättra, tillsammans med kommunerna och inför sommaren kommer vi exempelvis att införa kvällstrafik till Godby på försök med två turer per dag, som vi tillsammans med Finströms kommun har kommit överens om. Kreativiteten finns både hos landskapsregeringen och också hos kommunerna som vi jobbar för. I dag vill jag påstå att vi har en bra kollektivtrafik och vi har också många turer med många som åker. Vi har s.k. arbetarturer som i stort sett går fulla. Vi har också en kombination med skolorna, där linjetrafiken är inbegripen i skoltrafiken och som är synnerligen förmånligt för kommunerna. Där har många omkringliggande regioner nog att ta efter oss. Det här har vi haft länge. Det är också så att vi har också en bil i vårt hushåll numera och jag själv åker buss när det är så att jag måst på grund av att vi har bara en bil. Från Saltvik är det inga problem alls, trots att jag har oregelbundna arbetstider att åka kollektivtrafik, det kan jag bra göra. Det står också i budgeten att vi skall titta över om man i framtiden kan strukturera om det ännu mera, så det är vårt gemensamma mål och det försöker vi göra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Visst finns det ingredienser som fungerar alldeles utmärkt i dagens kollektivtrafiksystem. För mig personligen är det t.o.m. så att jag har busshållsplatsen på tomten, så det fungerar alldeles utmärkt att stiga på bussen utanför trappan kan man säga. Men för en som bor på en sidoväg 2 kilometer in måste man ändå ta sig ut till huvudvägen och det finns många sådana hushåll på Åland som inte har busshållsplats på tomten. Jag menar att man från landskapsregeringens sida ta ett lite fastare grepp och tänka själv s.a.s. Visserligen skall det sedan förankras både bland aktörerna och hos kommunerna, men det blir lite så att man låter det här systemet rulla på och så blir det några förändringar som kommunerna tar initiativ till och så kommer det ett brev till från Ålands bussförbund, att nu kostar det så här att köra buss, det höjs nu. Det är en kartell som jag tror att inte är riktigt tillåten enligt EU:s statsstödsregler, men det är sedan en annan diskussion. Det är tillåtet att stöd kollektivtrafik, men det skall finnas en tanke bakom det, det skall inte bara vara ett förtäckt näringsstöd. Det är det fastare greppet och lite nytänkande som jag efterlyser.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Danne Sundman hade och jag omfattar till stora delar den biten, men jag tänkte komma med en annan vision, en liten annan infallsvinkel på frågan. Det är ett initiativ som har kommit från ungliberalerna och man förespråkar gratis buss även på landsbygden på Åland och man har tittar på fördelar och nackdelar.

 

En av de största orsakerna är att man är orolig för den globala uppvärmningen, Östersjöns katastrofala tillstånd och andra vedertagna effekter på miljön som har kommit på grund av människans användande av fossila bränslen. Det finns en befogad oro att det t.o.m. kan vara för sent att göra någonting åt det här, att processen har gått överstyr och att det kan vara svårt att stoppa den, men oaktat det måste åtgärder vidtas och det är framför allt trafiken. Sett ur ett större perspektiv är det uppenbart att trafiksektorns miljöbelastning måste minska. För närvarande expanderar den enormt. Den europeiska bilparken ökar med 3 miljoner bilar varje år och vägtransporterna står i dag för 84 procent av alla utsläpp av växthusgaser av det som kommer från transportsektorn. Åland är biltätast per invånare i hela Finland; det finns uppgifter, som jag inte fått bekräftade, på att vi kanske skulle vara trafiktätast i hela världen, det är helt säkert att vi ligger väldigt bra till. Det här är kanske en effekt av vårt välstånd, men troligen också på grund av dåligt fungerande lokaltrafik. Bilen är i dag en avgörande faktor för att man skall kunna bo och verka på Ålands landsbygd. Det är ändå förvånande att vi har så här pass mycket bilar med beaktande av de korta avstånd vi har.

Landskapsregeringens trafikavdelning har ansvar för en välfungerande infrastruktur i alla delar av landsbygden. Detta ansvar innefattar också en rimlig kollektivtrafik som skall fungera och upprätthållas i glesbygden.

 

Tyvärr har en del linjer redan lagts ner och i sådana fall är det både den bofasta befolkningen som turisterna som drabbas av det. Landskapsregeringen måste medverka till att göra det ekonomiskt möjligt för bussbolagen att utveckla, inte avveckla, sin verksamhet. Dessutom leder lågt utnyttjande av kollektivtrafiken till försämrad turtäthet, en i sin tur negativ konkurrensfaktor. Den egna bilen startas direkt vid hemmet, körs till destinationen, körs hem, precis när man så önskar. Det enda sättet att få kollektivtrafiken mer konkurrenskraftig i förhållande till privatbilismen är därför ökad turtäthet och väsentligt lägre biljettpriser. Det optimala är naturligtvis nolltaxa, dvs. att de resande åker kollektivtrafik helt gratis. En stor andel av kollektivtrafikresandet är en viktig del av ett hållbart system eftersom kollektivtrafiken är miljövänlig, trafiksäker och minskar trängseln på vägarna. Bra kollektivtrafik bidrar till ökad välfärd, regional utveckling och jämlikhet genom att göra samhället tillgängligt så att människor kan nå arbetsplatserna, skolor och service. Det är också av stor betydelse att kollektivtrafiken även då beläggningen är låg kan anpassas så att människor kan utnyttja den, också då till skola och arbetsresor, men även för pensionärer samt för dem som vill ta del av aktiviteter och nöjen under kvällar och helger. På mindre belastade linjer borde fullstora bussar undvikas och matartrafik med taxiåkare med minibussar skulle vara det naturliga alternativet.

 

Ser man på fördelarna med nolltaxa skulle nästan alla tjäna på införande av gratis bussar. Den allra största fördelen kommer genom en kraftig överströmning från privat bilism till kollektivtrafikresande. Som vi tidigare hörde betalar redan nu skattebetalarna merparten av den tjänst som alldeles för få utnyttjar. Ytterligare höjda biljettpriser leder bara till färre resande, lägre intäkter och sämre turtäthet och linjer kommer att läggas ner på sikt, alltså en negativ spiral. Allt detta är samhällsekonomiskt helt orimligt och miljöekonomiskt helt förödande.

 

Det är dessutom samhällsekonomiskt betydligt mer framsynt att satsa på en miljöanpssad trafiksäker kollektivtrafik jämfört med stora nyinvesteringar i vägnätet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På bilden ser vi hur det ser ut med fordonstrafiken i Mariehamn. På Östra och Västra utfarten passerar det 14.500 bilar. Från Östra utfarten och Västra utfaren 12000, sammanlagt 26.500. Men man har konstaterat att en del av trafiken går över till andra sidan s.a.s., så man uppskattar det är ungefär 18000 bilar som passerar in eller ut från Mariehamn per dygn. Det här är alltså ett medeltal per dag på årsbasis. Under sommaren är det betydligt högre siffror som det rör sig om och på vintern naturligtvis lite lägre. På Västra utfarten ser vi att det minskar drastiskt från 12000 till 3600 på Svibybron och i Gottby har det minskat med ytterligare 1000 till 2500. På väg 2, som går ut mot Godby, är det 14500. När man kommer fram Dalkarby har det minskat med vägen dit till 9500 och efter Dalkarby, ut mot Godby, är det 7000 kvar. Väg 3 mot Lemland, vid Askuddsvägen, är det 6200 och när man mäter det i Kalmarnäs har det minskat till 4200.

 

För att förstå storleken av detta kan jag säga att Finland överväger man tvåfiliga körbanor då trafiken överstiger 12000 fordon på årsmedeltal per dag.

 

Vi har alltså en väldigt hög trafiktäthet här på utfarterna och gör man ingenting åt det måste man så småningom börja på tillbyggnader där också.

 

Jag återgår till frågan om bussar och frågar mig: Vad händer den dagen om vi kommer till ett sådant beslut att vi skall ha gratis kollektivtrafik? Naturligtvis ökar kollektivresandet kraftigt, miljöutsläppen minskar, tätare turer kommer att behövas, trafikolyckorna minskar, slitaget på vägarna minskar, biljetthanteringen: försäljningen och redovisningen upphör, mindre personal behövs till administration och biljettredovisning naturligtvis. Det blir kortare åktider när biljetthanteringen upphör. Folkhälsan ökar. Man kommer att vara i rörelse till och från bussarna när man går hemifrån eller när man kommer till jobbet i Mariehamn. Enligt de senaste rönen på detta område är detta en väldigt viktig aspekt. Man har konstaterat att vid utbrändhet och stress samt vid alkoholanvändning i stora mängder, att man har ett direkt missbruk, tar hjärnan ganska stor skada och blir förstörd av det här och det gäller förresten också vid stroke, hjärnblödning. Är man kraftigt fysiskt aktiv blir skadorna betydligt mindre på hjärnan. Har man varit aktiv före man får ett missbruk eller före olyckan hände repareras det mycket fortare.

 

Det är alltså en viktig sak om vi får människor att röra sig så pass mycket att man går till bussen och till arbetet, så är vi en bit på väg och har en stor vinst där.

 

Det är också mindre risk för utflyttning från mindre orter. Det är en stor fördel för turisterna. Naturligtvis förstärks den privata ekonomin och här måste man kanske ha en liten väntan att man skall få det här att fungera för i dagens läge har i princip alla familjer så många bilar i hushållet som man har personer som har körkort; är det fyra personer i familjen som har kört, så har man fyra bilar. Man säljer inte bort dem i brådrasket, så det kommer att ta några år innan man ser den fulla effekten av en sådan här sak.

 

Åland skulle få en ekoprofil och bli ett föredöme.

 

Med beaktande av det sagda föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en analys kring hur bussåkandet kan stimuleras på landsbygden och möjligheten att införa gratis taxa.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson tar upp väldigt intressant saker och de har också diskuterats tidigare här i lagtinget. Det är klart att det finns ett önskemål om att det skall finnas en avgiftsfri kollektivtrafik på Åland. Jag minns att under den förra lagtingsperioden behandlade finansutskottet också den här typen av motioner och vad man glömmer bort är att bakom bussarna finns faktiskt privata företagare. Det jag särskilt minns är att de är inte beredda att satsa på nya bussar när det gäller försöksverksamhet. Man kan inte på osäkra premisser gå in och säga att i 2006 års budget skall ålänningarna få åka avgiftsfri buss, utan för att de skall satsa på bussar så att det skulle räcka till för avgiftsfri kollektivtrafik skall det vara mycket mera långsiktiga planer och garantier från samhället att man ställer upp med medel. Saken är intressant och jag kan hålla med om mycket av det som ltl Åke Mattsson sade. Mycket av det han sade existerar på axeln Eckerö – Mariehamn och via Hammarland, där man har man en bra linjetrafik och en bra kollektivtrafik och folk är ganska nöjda, men det beror på att det finns en färjhamn i Eckerö.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är väl medveten om problemet och det är kanske det största problemet vi har i det här sammanhanget som ltl Anne-Helena Sjöblom pratade om. Bussarna är fullt använda i dag; det finns inte tillgång till bussar just den tiden som folk vill ta sig till arbetet. Man får titta om man får någon lösning på det och hitta på någon långsiktig plan för detta och eventuellt att man har gratis bussar på andra tider än när det är rusningstid, så att man har en viss avgift då.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

När ltl Åke Mattsson talar om busstrafik på andra tider än i rusningstid, så vem är det då som skall åka på andra tider än i rusningstid, finns det då så stora behov? Min uppfattning är att det är när människorna skall ta sig till och från sina skolor och arbeten. Det är då det är det största behovet av kollektivtrafik och det är då den största biltrafiken också är igång på Åland.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det där stämmer ganska bra som det ser ut i dag, men ingenting är statiskt, kanske det finns möjlighet att man kan förändra arbetstiden när man pendlar. Att det är gratis är någonting som gör att det blir attraktivt att prova på det; vid polisen och många arbetsplatser går det att skjuta på tiden, man har bestämt att det är åtta eller nio som man skall börja, men för den skull kan det finnas möjligheter till flextider att man kan styra upp det på ett annat sätt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tror att de flesta av oss är positiva till en utvecklad kollektivtrafik. Slanten har dock två sidor. Vi vet alla att bilen är ett suveränt bekvämt åksätt, även om det är mycket negativa saker när det gäller miljön och liknande. Jag har en fråga som berör bilen. Vi känner också till att samhället stöder biltrafiken genom att man ger ett kommunalt skatteavdrag för kilometerersättning för användande av bil mellan hemmet och arbetet. Det är naturligtvis ett starkt stöd för ökad biltrafik. Jag undrar vad ltl Åke Mattsson har för synpunkt på det?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var en mycket viktig poäng som ltl Christian Beijar kom fram till. I något skede har jag tänkt på den frågan, men den har fallit bort, att det är ett mycket bra verktyg att använda i det här sammanhanget för att styra över pengar till kollektivtrafiken. Som det är nu används avdragen också för att man inte skall komma på sidan om för att man bor på landsbygden och man främjar boendet där, men man kan också göra det genom att styra över pengarna till kollektivtrafiken. Vi är helt överens där.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Är liberalerna beredda att göra det?

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har inte diskuterat den här frågan fullt ut, men jag kan säga att jag kommer att göra vad jag kan för att övertyga om att det är en bra idé.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det finns många idéer om hur man kunde förbättra kollektivtrafiken, men ett problem är den spridda bosättningen på Åland. Den medför att det nästan är en nödvändighet att hålla sig med egen bil. Gör man inte det är det ganska obekvämt att utnyttja de bussar som finns. Det här med gratistrafik skulle kanske vara en idé, men den blir förstås säkert också att kosta och då är frågan den: Leder en gratis trafik till ökat åkande för dem som bor längre bort från linjerna? Jag kunde tänka mig ett experiment här att vi i lagtinget har gratis busstrafik alla dagar, för vi får ersättning för våra resor, antingen med bil eller med buss. Vi kunde komma överens om att vi lämnar bilen hemma och så åker vi gratis med bussen som ett gott exempel för alla andra; då får vi själva känna på hur det är att åka gratis trafik, om det är ett alternativ till bilen. Vad säger ltl Åke Mattsson om det?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett sofistikerat förslag från ltl Ragnar Erlandsson! I den mån att det passar med arbetstider osv. kunde det vara ett bra alternativ. Man måste se på nettot vad det kostar. Vi har de facto inte gratis buss för vi måste ändå betala biljetten, så det försvinner en liten summa från plånboken varje dag och den är inte så liten i dag. Problemet kvarstår på det sättet, att helt gratis har vi det inte. Tanken är tilltalande ja.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ja, den lilla del vi betalar på biljetten får vi ju tillbaka på vår reseräkning till lagtinget, så det kostar oss ingenting att åka buss. Men det är just passusen i ltl Åke Mattssons anförande ”om det passar ens arbetstider”. Det är där som vi alla ålänningar önskar att vi skall komma två minuter före arbetstidens början och inte en halv eller en timme före, för då är det obekvämt. Det är säkert också obekvämt för oss i lagtinget om vi måste anpassa våra resrutiner efter bussarna. Men jag tror att det är vi här som skulle ha de största möjligheterna att göra det eftersom vi har väldigt oreglerade arbetstider.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson och jag är inne på helt samma linje och det är därför man försöker ta till så drastiska metoder som gratis buss för att styra över folk. Jag tror att det är otroligt svårt att få ålänningarna att åka buss om man inte vidtar drastiska åtgärder;  man är ett bilburet folk och det skulle vara en ganska bra känsla om man fick tänka efter själv hur det skulle vara att försöka klara sig på bussen en månad framåt. Det minsta är nog gratis buss, känns det som, för att man skall åka med den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli i detta sammanhang när vi diskuterar kollektivtrafiken att lite kort nämna om den kommunalt finansierade kollektivtrafiken i Mariehamn och våra erfarenheter. När finansutskottet behandlar ärendet skulle det vara bra om man skulle ta del av den utvärdering, som har gjorts av kollektivtrafiken i Mariehamn. Den är avgiftsfri. Det som överhuvudtaget krävs för att man skall se ett resultat där är långsiktigheten. Där tycker jag att ltl Anne-Helena Sjöbloms tankar med riskerna för bussbolagens investeringsbitar också måste tas i beaktande, just med tanke på att skall man börja med ett dylikt projekt måste det vara en långsiktighet och framför allt för att se hur resultatet blir. I Mariehamn har det varit på det sättet att det sades i början att det var bara ungdomar som åkte, det hände ingenting, utan ungdomarna blev slöare och de slutade cykla och i stället åkte de buss, men undersökningarna har efterhand visat att majoriteten av dem som åker avgiftsfri kollektivtrafik i Mariehamn är den äldre befolkningen. Det kräver dock en långsiktighet och framför allt är det intressant att se att beträffande ungdomar som var unga när den avgiftsfria kollektivtrafiken genomfördes vilka förändringar i attityderna kan det ge upphov till längre fram. Förhoppningsvis skall den gruppen i alla fall resa mera kollektivt än vad kanske deras föräldrar gör just med tanke på att man har lärt in från början att använda kollektivtrafiken. Frågan är väldigt intressant, men min åsikt är när det gäller den avgiftsfria kollektivtrafiken i Mariehamn att vi gjorde ett rätt beslut och jag tror också att vi är på fullkomligt rätt väg.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående väganslutning till huvudväg 2 i Gölby. (HM 76/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Näfsbyvägen mot Gölby fungerar med trafik ända från Eckerö, så det är naturligtvis viktigt att åtgärder vidtas för en säkrare trafikanslutning. Anslutningar på en sådan led måste vara ändamålsenliga. Kvalificerade utredningar och trafikplaner har gjorts över området vid flera tillfällen, senast en från Vägaffärsverket 2002. Objektiva trafikexperter konstaterar entydigt att den bäst fungerande lösningen är att öppna en ny korsning till Godbyvägen som en direkt förlängning av Näfsbyvägen. Då kan korsningarna i Björsby och Ämnäs läggas ner. Något annat förslag har enligt vad jag fått fram inte var aktuellt bland experter och kunniga som arbetat med frågan.

 

Det här är ett led i den stora ombyggnad som har gjorts i det här området sedan tidigare. Den sista trafiklösningen som gjordes här var att man byggde om korsningen i Ingby, man flyttade den korsning som kom ut där något mot Godby och gjorde två stycken T-korsningar i stället för en fyrvägskorsning.

 

 

 

 

Anslutningsregleringarna vid Gölby och Björsby.

 

 

 

 

 

Delar av det ser vi på kartan på overhead-bilden. Det krävs inte expertkunskap för att förstå det här. Vägen är enligt trafikavdelningen undermålig, den har två farliga kurvor och behöver repareras om den skall bli kvar. Detta har man väntat med i avvaktan på vilken lösning man skall få på det här området. Ålands Vatten går fram här, korsningen är över 90 grader och den är så brant och så pas farlig i dag att den måste göras kortare, vilket innebär att vattenledningen måste grävas upp och tas fram till kostnader som man inte kan beräkna ännu, men det är åtskilliga tiotusentals euro som bara den åtgärden kostar.

 

Vi har också här Ämnäskorsningen, där vi har en mycket farlig fyrvägskorsning och den kommer alltså att försvinna; i stället blir det en T-korsning som går att göras ändamålsenlig och trafiksäker. I området där man skulle gå fram finns några hus nära, men det går att dra vägen lite mera än vad det här visar.

 

Det finns i ett område ett mycket stort antal fornlämningar som är mycket fint bevarade, så det kommer aldrig att bli aktuellt att bygga hus på södra sidan om området.

 

Fyrvägskorsningarna är väldigt farliga genom att det är hög hastighetstrafik där, de är inte lika farliga om det går långsamt. Det krockas inte så mycket i korsningarna, men när det smäller så smäller det rejält, som man sade från försäkringsbolaget. Även om det blir en extra fyrvägskorsning här är det en helt annan kaliber på den.

 

Det kommer också att bli tydligt att bygga vägen, man visar vilken som är huvudled och vilken som är fåfartsled, vilket också gör det betydligt bättre. Här kan man lägga ner mycket resurser på att göra ordentliga avkörningsfiler och påkörningsfiler och satsa resurserna på det området.

 

Ser man till bykärnan tycker man som utomstående att det skulle vara en stor fördel för Gölby, för den genomfartstrafik som kommer i dag här, bilarna från Chips osv. som skall vidare till Ålands Trädgårdshall, kommer inte att köra genom byn längre utan de kommer att köra s.a.s. på sidan om. Det här kommer att bli ett betydligt lugnare och bättre område på det sättet. Trots det finns det olika åsikter om att man förstör byn och man protesterar mot det. Det måste man ha full respekt för och försöka bygga vägen på mest ändamålsenligt sätt.

 

Det finns i och för sig en möjlighet att man bygger Gölbyvägen raka spåret hit???, men enligt kunniga på det här området kommer det att kosta otroliga summor och vara betydligt större ingrepp att verkställa någonting sådant. Då måste man ändå bygga påkörningsfiler här.

 

Fyrvägskorsningarna är, som sagt, de farligaste korsningarna och det är där som dödsolyckorna inträffar i många fall. Det är ofta negativt för dem som skall upplåta mark för vägar, men det är tyvärr en del av samhällsutvecklingen. Där är man från liberalerna lite fundersam om trafikministern tänker visa hänsyn till alla markägare vid vägbyggen, för då kommer vi nog att få stryka ganska stora väganslag i budgeten. Man bygger alltid på skog, mark eller åker som tillhör någon annan. Vi är mycket förvånade över den ställning som vår trafikminister har tagit att man har gått ut i massmedia och överallt och beslutat sig för att man skall stryka den här ganska naturliga och ändamålsenliga lösningen.

 

På samma gång måste man se det positiva i det hela, att det är bra att vi har en trafikansvarig som agerar miljöminister – det omvända skulle kunna ställa till med stora problem och kan ställa till med stor förstörelse i vårt landskap, så på samma gång måste jag ge honom en eloge för att han visar hänsyn till vår miljö och tar den i beaktande när han bygger väg. Men, som sagt, ser man inte skogen för bara trän, så måste frågan lyftas fram.

Mycket anmärkningsvärt här är att trafikministern planerar att bygga smitfiler med trafiksäkerhetspengar vid Björsbykorsningen. De pengarna borde användas till att spränga bort farliga bergsknallar, öppna rörtrummor åtgärdas och gammalmodiga farliga räcken borde också åtgärdas samt andra mindre säkerhetsåtgärder. Även om man bygger smitfiler kommer Ämnäs fyrvägskorsning att finnas kvar i nuvarande utformning.

 

Vi skall veta att genomförs de här trafikplanerna som nu har tagits fram och redovisats här, så beräknas olyckorna minska med 70 procent i anslutningarna och med 60 procent i hela området. Hela området är naturligtvis sedan också klart utformat så trafiksäkert som det är realistiskt att göra ett sådant här område i dag.

 

Vi anhåller därför att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen verkställer de åtgärder för anslutningstrafik till huvudväg 2 på avsnittet Näfsby – Gölby och fastställer det i enlighet med den helhetsplan som finns.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det här är ganska mycket och jag kan inte säga vad som är bra eller dåligt i förslaget, men jag får fördjupa mig i de här frågorna i finansutskottet så småningom. Men det är en sak jag funderar på, nämligen att ltl Åke Mattsson säger att fyrvägskorsningar är det farligaste som finns. Det här förefaller att bli både en fyrvägskorsning och en T-korsning. Jag utgår från att farterna kommer att öka rejält här och det kommer att smälla många gånger. Nu finns det en fyrvägskorsning i norr och en i söder. Jag förstår inte varför det skulle bli mindre trafikolyckor för att det blir en fyrvägskorsning och en T-korsning efter varandra. Finns det någon trafikexpertgrupp som har sagt någonting om det eller vad beror det på?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Fyrvägskorsningarna är farliga vid hög hastighet. På Godbyvägen har det tidigare varit 90 km/h och de olyckor som har inträffat där har varit dramatiska. Det finns för närvarande två fyrvägskorsningar på huvudleden med hög hastighet, en i Ämnäs, där Gölbyvägen kommer ut mitt emot Ämnäskorsningen, så finns det en till i Björsby, där Näfsbyvägen fortsätter rakt över till andra sidan upp mot Björsby by. Ämnäskorsningen och fyrvägskorsningen kommer att försvinna och i stället kommer det att komma en enda T-korsning där. T-korsningarna är inte på något sätt lika farliga. Som jag visade tidigare flyttade man Andersbölekorsningen i Ingby flera hundramter åt sidan för att man ville undvika att ha en fyrvägskorsning där. Man bygger aldrig huvudleder i dag med fyrvägskorsningar utan man undviker det till varje pris för man vet hur pass farliga de är. Däremot är det hög hastighet, det kommer att bli en fyrvägskorsning här som det ser ut i dag, men det blir inte med samma hastighet och där kan man ta ner hastigheten ordentligt. Man kan t.o.m. bygga en rondell där om man tycker att det är ändamålsenligt för att ytterligare dämpa farten. Jag tror att det kommer att ta så mycket utrymme att man inte vill ha den i byn där, men den är som sagt inte av den kalibern och den kategorin som är en farlig fyrvägskorsning.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

När man ser kartskissen blir man förundrad över varför man har haft den här lösningen. I tiden när Näfsby-Gölbyvägen byggdes så fanns inte nya Godbyvägen och därför fanns det ingen Näfsbyväg att ansluta till Godbyvägen. Nu är det precis som ltl Åke Mattsson säger att nu har det öppnat sig för nya lösningar i och med att infarten till Andersböle har flyttats. Då kan man, precis som kommunstyrelsen har föreslagit, också gå in för en sträckning som går rätt fram, samtidigt som man reglerar de andra korsningarna. Det förefaller som om det skulle ta väldigt lång tid innan man kommer fram där eftersom det stöter på markproblem och det har tidigare inte varit fallet när man byggde ut Näfsby-Gölbyvägen, utan då upplät markägarna t.o.m. åkermark för ändamålet. Det skulle vara viktigt nu i det här läget att man gör upp en intern trafikplan över Gölbyområdet så att den skulle tillfredsställa alla som bor där. Jag tror att det är så, som det ofta är på Åland att man är väldigt orolig för alla förändringar, men jag och alla som trafikerar den här linjen skulle gärna se att man kommer rätt fram där. Men det kan ta tid och under den här tiden tror jag att man också borde göra någonting åt nuvarande Björsbykorsning, alltså att tillfällligt bredda eller göra någonting annat. Det har kommit ljus dit, men det var också väldigt sent och det tydde på att man ville vänta på en ordinarie slutlig lösning.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, relplik:

Fru talman!

Jag tror att samtliga som kör den här vägen vill se den här lösningen och man kanske inte är medveten om problem vintertiden och har sett vad som händer med många som försöker ta svängarna med för hög hastighet, så det är nog av största vikt om man skall tänka trafiksäkerhetsmässigt på det att man får en ändring till stånd. Det var en viktig poäng som ltl Ragnar Erlandsson kom med att man måste försöka göra det i samråd med markägare på bästa möjliga sätt att man öppnar en dialog där och tar hänsyn till dem så gott det nu bara går.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Anslutningen hör till väg 40, alltså den väg som går mellan Näfsby och Gölby och det är en väg med mycket tung trafik på. Det körs väldigt mycket grustransporter, asfalt, det körs jordbruksprodukter av olika slag, det körs mycket stock på vägen och så är det en betydande del av Eckerölinjens trafik som går där. Det mesta går faktiskt genom bykärnan, som vi ser på kartskissen, mot Godbyhållet, ut i Gölby. En del går också till Trädgårdshallen och går in på vägen mot Björsbykorsningen. Det är mycket bilar som kör och det här är alltså situationen i dag. Det här är ett känt problem för oss som kommer från Hammarland och Eckerö, förutom finströmarna som kör den här vägen. Nog tycker jag också att det är skäl att komma ihåg att helhetslösningen som finns, och som finns ännu, inte är den borttagen på något sätt, utan det som har hänt är att det har varit en hel del olyckor i nuvarande Björsby vägskäl som är en fyrvägskorsning och där man anser att man av trafiksäkerhetsskäl behöver göra en tillfällig lösning, medan man väntar på den permanenta lösningen. Vi hörde redan av ltl Ragnar Erlandsson att den permanenta lösningen kanske inte går så fort på grund av markägarproblem. Det är ingenting nytt. De förbättringar som man vill göra är enligt den helhetsplan som existerar. Jag håller också med om att det är viktig att vi håller kvar helhetslösningen och försöker hitta en så bra lösning som möjligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.

 

Att det finns en oro har vi sett och hört, man är rädd för vad en ny väg kommer att innebära, men samtidigt tror jag nog att de överens om att det är betydande störningar många gånger när den tunga trafiken går genom bykärnan. Jag tror att får man det här presenterat på ett bra sätt med de lösningar som finns, så blir det bra. Det här betyder att jag i och för sig anser att motionen är bra, men landskapsregeringen torde vara inne på den här linjen såvitt jag vet, men det här skall vi naturligtvis reda ut i finansutskottet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var goda nyheter som kom från ltl Gun Carlson. Anledningen till motionen är trots allt att trafikministern gick ut och uttalade sig väldigt klart och tydligt med ett nix, det blir inte den här vägen, utan man kommer att bygga den andra vägen. Jag hoppas att man har ändrat sig på den punkten efter vad som har framkommit här. I det fallet är motionen onödig.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kommer inte ihåg det uttalandet, men det jag redogör för nu är egentligen centergruppens åsikt. Vi har diskuterat den här frågan i centergruppen och kommit till att det kanske är förnuftigt att göra en tillfällig lösning i Björsbykorsningen, någon typ av smitfil eller vad det skall kallas, och vad det blir vet jag inte medan man väntar på den permanenta lösningen. Så har diskussionen gått i centergruppen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 18.4. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.20).

 

Originalfil