Plenum den 15 april 2013 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 15 april 2013 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Remiss. 1

1    Vägarbetsdirektivet för egenföretagare

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2012-2013)

Första behandling. 16

2    Godkännande av avtalet med Botswana om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 13/2012-2013)

Enda behandling. 17

3    Ungdomsarbetslöshet och risk för marginalisering

Landskapsregeringens svar (S 3/2012-2013-s)

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. spörsmål (S 3/2012-2013)

Enda behandling. 63

4    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

Enda behandling. 63

5    Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)

Plenum slutar 63

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Talman Britt Lundberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i CALRE-möte. Lagtingsledamoten Mats Perämaa anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Remiss

1        Vägarbetsdirektivet för egenföretagare

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2012-2013)

Talmanskonferensens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.  

Diskussion.

Minister Veronica Thörnroos

Tack, fru talman! Bästa lagtingsledamöter välkommen till en ny arbetsvecka. Jag kommer idag att presentera landskapsregeringens lagförslag nr 14/2012-2013, vägarbetstidsdirektivet för egenföretagare.

Inledningsvis tänkte jag börja med en historisk tillbakablick, som kanske blir något långrandig men jag hoppas att fru talman visar överseende, för att därefter gå in på de mera substantiella frågorna i lagförslaget och landskapsregeringens prioriteringar.

Historien bakom denna lagframställning är väldigt intressant. Vägarbetsdirektivet antogs den 11 mars 2002. Direktivet tillämpades i huvudsak på arbetstagare som transporterade personer eller varor på väg och skulle då gälla från den 23 mars 2009 och då även för egenföretagare. Notera att vi skriver 2002 och kommissionen.

Vid beredningen av vägarbetstidsdirektivet motsatte sig Finland att förare som är egenföretagare omfattas av direktivets tillämpningsområde. Intressant! På Finlands förslag togs en artikel in i direktivet enligt vilken europeiska kommissionen, senast två år innan direktivet började tillämpas på förare som är egenföretagare, ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. I denna rapport ska det analyseras vilka konsekvenser det blir för vägtrafiksäkerheten, konkurrensvillkoren, yrkesstruktur och de sociala aspekterna av att förare som är egenföretagare utesluts från direktivets tillämpning. Notera, Finland arbetar således aktivt för att egenföretagare inte skulle omfattas av direktivet. Genast efter att vägarbetstidsdirektivet hade antagits 2002 väckte Finland och Spanien talan mot Europaparlamentet och rådet. De ansåg att direktivet stred mot EU-rätten. Finland lade för domstolen bl.a. fram att unionens fördrag inte ger befogenheter att begränsa egenföretagarnas arbetstid. Domstolen förkastade dock talan och bestämmelserna i direktivet ändrades inte.

Historien går vidare. Våren 2007 offentliggjorde kommissionen en rapport, precis så som hade beslutats redan 2002, där det framlades synpunkter om egenföretagare. Man ansåg att egenföretagarna inte borde omfattas av vägarbetstidsbestämmelserna.

I rapporten konstateras även att begränsning av arbetstiden kan leda till att företagarnas stressnivå stiger eftersom de vet att deras arbetsinsats behövs men de får inte utföra arbetet.

Kommissionen lade den 15 oktober 2008 fram ett nytt förslag till en ändring av vägarbetstidsdirektivet. Kommissionen föreslog att förare som är egenföretagare inte ska omfattas av direktivets tillämpningsområden.

Både statsrådet och riksdagen i Finland understödde kommissionens ändringsförslag. Europeiska Unionens transportministerråd behandlade kommissionens ändringsförslag och enades om en allmän riktlinje i ärendet i mars 2009. I den allmänna riktlinjen inkluderades egenföretagarna inte i direktivet.

Den här processen fortsatte. De skrev i den allmänna riktlinjen att före direktivet träder ikraft ska man utvärdera i konsekvenserna av egenföretagarna. Det här har alltså varit en långvarig historia, vi har gått från 2002 till 2009 och det finns ett kompakt motstånd till att egenföretagarna ska tas med i det här direktivet.

Den 23 februari 2009 förkastade Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor vid en omröstning kommissionens förslag enligt vilken egenföretagare skulle lämnas utanför. Europaparlamentet förkastade ändringsförslaget vid den sista sessionen i början av maj 2009, 332 ledamöter röstade ja, 307 röstade nej och 6 röstade blankt. Men eftersom det var val så kom ärendet ytterligare till en ny behandling. Den 16 juni röstades det på nytt då var det 368 som röstar ja och 309 som röstade nej. Till följd av detta återkallade således kommissionen sitt ändringsförslag. Parlamentet sade nej trots att kommissionen och alla andra hade sagt ja. Följaktligen har man från den 23 mars 2009 i Finland varit tvungen att vid vägtransporter tillämpa arbetstidsdirektivet på förare som är egenföretagare. Finland är inte ensam i det här fallet, inte heller Portugal, Malta, Frankrike, Österrike, Tjeckien, Spanien, Danmark och Sverige har tagit in bestämmelsen i sina lagförslag.

Var står vi idag, bästa lagting? Vi står inför ett problem. I oktober 2011 riktade kommissionen en formell underrättelse till Finland om försummelsen av att genomföra direktivet till den del direktivet skulle tillämpas på förare som är egenföretagare. Trots att Finland bl.a. meddelat att en regeringsproposition i ett lagförslag i ärendet skulle behandlas i riksdagen under 2012 valde kommissionen i april 2012 att gå vidare till nästa steg i överträdelseförfarandet med ett s.k. motiverat yttrande.

Den 13 december, på luciadagen, 2012 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till lag om arbetstidsvägtrafik för förare som är egenföretagare.

Den 21 februari 2013 beslöt kommissionen att väcka talan i det ovannämnda överträdelseförfarandet. Följande steg, om processen fortsätter, är att väckande av talan sker i EU-domstolen.

För närvarande behandlar Finlands riksdag motsvarande direktiv. Den 12 februari gick det på remiss till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet. Det utskottet har i sin tur efterhört grundlagsutskottets och kommunikationsutskottets synpunkter på det lagda förslaget. Vad jag erfar nu så kommer den första behandlingen i Finlands riksdag att äga rum den 16 april detta år, således imorgon.

Bästa ledamöter, vad är det för substantiellt värde i det här som gör att processen har varit så lång och så svår? Förslaget till ny lag om arbetstid i vägtrafiken gäller således förare som är egenföretagare. Syftet med lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare är liksom vägarbetstidsdirektivet att trygga säkerheten och skydda hälsan för förare som är egenföretagare och arbetar med vägtransporter, förbättra trafiksäkerheten och förhindra en snedvridning av konkurrensen.

Landskapsregeringen förslår att lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare görs tillämplig även på Åland genom en så kallad blankettlag. En blankettlag med undantag och enligt EU-direktivets artikel finns möjlighet till undantag. Det här undantaget, som vi vilar på nu, är möjligt på grund av att Ålands landareal är 1 552 kvadratkilometer och maxgränsen för att beviljas ett undantag är 2 300 kvadratkilometer. Landskapsregeringen har aktivt valt att använda sig av detta undantag.

Förslagets verkningar. Förslaget torde i huvudsak beröra åtta egenföretagare i skärgården som har trafiktillstånd utfärdade av landskapsregeringen, egenföretagare som således bedriver trafik mellan Åland och riket. Egenföretagare som enbart driver trafik på Åland omfattas således inte av direktivet eftersom landskapsregeringen i sitt förslag hänvisar till ett undantag. Förslagets verkningar torde bli att egenföretagarnas arbetsinsats i fråga om den operativa verksamheten kommer att förändras och det kan medföra behov av extra arbetskraft.

Avslutningsvis vill jag kort nämna det som grundlagsutskottet har kommit fram till. Det finns två frågeställningar från landskapsregeringen. Den ena är relationen mellan arbetsinsatsen som egenföretagare ger, huruvida den kan regleras, den andra är en fråga om behörighet mellan Åland och riket. Jag citerar ur vår lagframställning sidan 8: ”Vid riksdagens behandling av lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare fann riksdagens grundlagsutskott att begränsningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna i rikslagen var tillräckligt exakt och noggrant avgränsade, samtidigt som begränsningarna inte ansågs vara oskäliga med hänsyn till proportionalitetskravet. I och med att lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare föreslås bli antagen som en blankettlag uppkommer ingen konflikt i behörighetsavseende vad gäller de grundläggande fri- och rättigheterna.”

Med anledning av det anförda så är det landskapsregerings förhoppning att lagtinget kan processa förslaget och att vi kan sända det vidare sedan för granskning. Tack.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Jag läser på sidan 7 i framställningen att det berör åtta näringsidkare i skärgården. Då är frågan; har de blivit hörda under beredningen? Anser man att det här blir en likabehandling? Hur resonerar man i regeringen?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Tack för en relevant fråga ltl Torsten Sundblom. Huruvida det här är rättvist eller inte rättvist, det har grundlagsutskottet redan analyserat. Vi från landskapsregeringens sida har samma tolkning. Vad gäller de åtta egna företagarna i skärgården så har de inte hörts i den här processen, av den anledningen att landskapsregeringen bedömde att det inte fanns en valmöjlighet huruvida man ska implementera eller inte implementera. Vi har valt ett undantag till den delen det har varit möjligt. För de andra åtta företagarna finns det inte lagliga grunder att kunna ge större undantag än vad vi redan har gett. Det rör alltså transporterna mellan Åland och riket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve, replik

Tack, fru talman! Tack för ett briljant anförande. Det var riktigt behagligt att lyssna på ett så väl förberett anförande om en så komplicerad sak. Jag kan för egen del se att det finns få EU-ärenden som jag har retat upp mig på så mycket under åren som just det här ärendet. I omröstningen där Europaparlamentet vann mot kommissionen, att kommissionen inte skulle låta det sunda förnuftet regera, så där fanns jag på motståndarsidan. Vi gjorde vårt yttersta för att få igenom kommissionens förslag men det gick inte. Jag ser fram emot den fortsatta behandlingen av det här ärendet, det ska bli väldigt intressant.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Jag delar helt det historiska intresset av det här ärendet, det har verkligen processats. Det är flera länder som har gått samman och man har försökt påtalat att det som en privat aktör sätter in i sitt arbete är den egna tiden. Det är det som är arbetsinsatsen, det vet alla som har arbetat som egenföretagare och det försöker man nu begränsa från parlamentets sida. Jag delar helt ltl Wille Valves syn på att det här är beklagligt och det är synd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman. Tack för ett bra anförande. Det var en trevlig kronologisk redogörelse över vad som har hänt också vad gäller själva domstolsprocessen och den redogörs för här också i början på sidan 6. Man har först gett en formell underrättelse till Finland, sedan ett motiverat yttrande och nu väcker man talan. Berör det här då enbart Finland eller berör det här till någon del Åland eller har vi möjligen mera tid på oss?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Nej, vi är i exakt samma tidspress som man är i Finland. Vi har från landskapsregeringens sida valt att avvakta några veckor ytterligare så att vi skulle kunna använda Finlands lag som blankettlag. Vi hade kunnat processa det här lite tidigare men då hade vi inte kunnat använda blankettlagsmodellen, men vi är i exakt samma tidsnöd som Finland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det här är ett direktiv som ska implementeras här på Åland. Vad skulle skillnaden ha varit om vi hade haft tid att processa fram en egen lagstiftning? Finns det tolkningsmöjligheter i det här direktivet så att man hade kunnat undgå de här katastrofala följderna för skärgårdsföretagen, vilket det kommer att bli. Skärgårdsföretagen kommer i princip att få lägga ner sin verksamhet. Finns det inte någon tolkningsmöjlighet i det här direktivet?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Landskapsregeringens bedömning, som är mycket påminner om Finlands riksdags och regerings bedömning, är att det finns inget utrymme för tolkning. Vi har ändå aktivt medvetet valt att göra ett undantag på fasta Åland. Det här rör transportidkare, egenföretagare, som transporterar till och från fastlandet Finland. I det här fallet är de åtta stycken. Sedan vet jag inte hur hårt de här kommer att slå, men jag tycker att det är ledsamt och det är tråkigt att det är skärgårdsborna igen nu som får ”pisk”, ursäkta uttrycket, den här gången från parlamentet.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det är säkert som minister Thörnroos säger. Det är faktiskt ett tråkigt förhållande som uppstår här. Jag frågar därför att jag fick lite information på ett möte här i fredags om att man kan tolka direktivet lite olika, t.o.m. mellan Finland och Åland. Man upplevde att Åland har en tendens att tolka vissa direktiv som berör företagsamhet hårdare än vad man gör i Finland.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Den här landskapsregeringen har nog ingen ambition att vara bäst och strängast i klassen vad gäller implementering av EU-direktiv. Det här är en blankettlag, således en ”kopia” av rikets lagstiftning, med två undantag. Det ena undantaget är att egenföretagare inom Ålands gränser inte behöver följa direktivet. Vi aktiverar ett undantag där som man på rikshåll inte har gjort. Det andra är att tillsynsmyndigheten, den som kommer att kontrollera efterlevnaden av direktivet, kommer att bli landskapsregeringen till skillnad från riket där man har en extern myndighet som gör det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Asumaa

Fru talman! Landskapsregeringen föreslår att lagtinget ska anta landskapslagen om tillämpning på Åland av ”Lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare”. Lagen som är en blankettlag kommer direkt att påverka endast sådana privata egenföretagare som kör gods från Åland. Andra egenföretagare inom transportsektorn är undantagna.

 Vad är då syftet med denna lag kan man undra. Syftena är tre: För det första att harmonisera konkurrensvillkoren, för det andra att förbättra arbetsförhållandena för chaufförerna och för det tredje strävar man efter att förbättra trafiksäkerheten på våra landsvägar.

Inom EU finns ett gemensamt regelverk, vägarbetsdirektivet 2002/15/EG, som reglerar kör- och vilotider samt användning av färdskrivare. Åland har dock beslutat att gå in för ett undantag vad gäller användning av färdskrivare och körtider för sådana fordon som bara trafikerar på Åland och är egen företagare.

Det här innebär att en egen företagare som har ett trafiktillstånd på Åland och bara kör på Åland, inte heller behöver använda färdskrivare i sitt fordon från vilka körtider och vilotider normalt kontrolleras.

Alla chaufförer som är anställda av transportföretag berörs redan tidigare av denna lag medan de som kör gods från Åland behöver följa allt vad i lagen sägs om detta från och med att denna lag antas som en blankettlag på Åland. Övriga egenföretagare inom transportsektorn kommer som ovan redan nämndes att undantas.

Fru talman! Om vi tänker på att två av huvudsyften med lagen om arbetstid i vägtrafik är att för det första att harmonisera konkurrensvillkoren och för det andra att förbättra trafiksäkerheten så förefaller det lite konstigt att vi har ett undantag för vissa trafikidkare på Åland. Alla nya fordon är idag redan färdigt utrustade med digitala färdskrivare, så rent tekniskt och praktiskt är det här inget problem.

Förvisso så regleras arbetstidslagen även arbetstiden för de egenföretagare som inte behöver använda sig av färdskrivare genom detta undantag. Men hur kontrolleras arbetstiden för dessa personer?

Kontrollen av tung trafik på våra vägar görs som bekant av polisen i form av razzior där färdskrivare kontrolleras och bilar vägs. Men polisen kan inte kontrollera färdskrivarna och därmed arbetstiden för övriga egenföretagare som kör bara på Åland genom att de inte behöver använda sig av färdskrivare. Där har vi ett litet dilemma. Hur kontrollerar man de andra som inte behöver använda färdskrivare?

För att på något vis kunna kontrollera arbetstiden och se om dessa chaufförer följer arbetstidslagen så är enda möjligheten att lyfta upp arbetsskyddsinspektören från stadshuset i lastbilshytten och låta honom sitta med under dagen och se hur länge grabbarna kör. Det är det enda sättet vi kan kontrollera arbetstiden. De andra kan kontrolleras av polisen via färdskrivare. Alla vet att det inte är praktiskt genomförbart. Det betyder att följden blir att konkurrensen snedvrids och yrkesgruppen behandlas olika inför lag.

Fru talman! Landskapsregeringen bedömer att antagandet av denna blankettlag direkt kommer att beröra åtta egna företagare inom transportsektorn och då i skärgården, just på grund av att de kör gods från Åland till fastlandet, vilket betyder att de behöver uppfylla kraven som lagen ställer.

Vi vet att de transportföretag som fungerar i skärgården i de flesta fall är egna företagare så deras verksamhet kommer att begränsas eller fördyras om de anställer extra chaufförer.

Även när det gäller administrationen kring att registrera arbetstider så skriver landskapsregeringen att den kommer att medföra extra jobb. De företagare som jag personligen har pratat med anser att det här inte medför extra jobb för redan idag ser färdskrivarna som kreditkort som ”tankas” ner var tredje vecka och registreras. De som jag har pratat med anser inte att inte administrationen kommer att öka. 

Vi inom liberalerna förstår att lagen måste antas genom att EU hotar med repressalier. Vi hörde hur lagen har kommit till och det är historia. Nu är det bara att gilla läget. Men oberoende av brådskan så kunde åtminstone landskapsregeringen ha hört några av dessa åtta egna företagare under beredningen. Ingen av dem är hörda, det har vi också fått bekräftat av ministern. Det kan hända att det inte är så stora konsekvenser, men problemet är att de här företagarna inte ens vet att den här lagen träder i kraft eller att den behandlas här idag. Det skulle varit schysst rent informativt för dem att veta att den här lagen behandlas idag. Rent praktiskt kanske allt redan är på plats för dem.

Ministern sade här att hon tycker att det är ledsamt och tråkigt för skärgården och deras företagare att de hamnar på det här och det kan vi hålla med om. Det bästa skulle vara att harmonisera transportsektorn på Åland med omvärlden så att samma lagar gäller alla oberoende är du en anställd chaufför eller en egenföretagare i skärgården eller på fasta Åland. Då behöver man inte tycka synd om dem som bor i skärgården. Då kan vi tycka synd om alla efter det, men då skulle man komma ifrån att tycka synd om skärgårdsborna för det finns väl annat att också tycka synd om än detta.

Den här lagen är inte en sådan kioskvältare, den måste väl genom, men beredningen kunde ha varit lite schysstare.

Den här lagen begränsar inte heller cabotage trafiken som hela tiden utförs på Åland, utan det begränsar bara körtiden. I den här lagen hänvisar man många gånger till trafiktillstånden. Detta är den stora frågan i det här. För enligt lagen är det bara de som fått trafiktillstånd utfärdat av landskapsregeringen som får idka trafik eller personaltransporter på Åland.

I lagförslaget under punkt 1.3. skriver landskapsregeringen; ”att något sådant tillstånd har dock enligt praxis aldrig fordrats för företag från riket eller andra länder”. Här ligger den stora frågan när vi läser det här lagförslaget. Det är klart att om vi vill ha turistbussarna hit till Åland då behöver man blunda för om vi läser lagen så ska de inte ens få köra av färjan. Vill vi göra någonting för trafiken och trafikidkarna så borde lagen om yrkesmässig trafik 2 § punkt 1 revideras och harmoniseras med övriga länder och EU-lagstiftning. Tack, fru talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Asumaa tar upp i sitt anförande diskussionen kring olika behandling enligt lag. Då undrar jag vilka åtgärder liberalerna föreslår för att man ska förhindra olika behandling?

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! I mitt anförande här i fjärde sista stycket så uttalade jag mig att det bästa skulle vara att harmonisera lagstiftningen så att det skulle gälla för alla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Tack ledamoten för ett intressant anförande. Det intressanta är att liberalerna föreslår alltså en ökad administration. Man vill att alla småföretagare med en personbil eller två ska omfattas av direktivet och man tycker att det då blir mera rättvist och det blir ingen snedvriden konkurrens. Jag önskar gärna få det bekräftat för det är ju en ny linjedragning från liberalernas sida.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Vad gäller den ökade administrationen så tyckte jag personligen att jag var mycket tydlig. Vi har hört med företagarna ute i skärgården och de anser att det här inte ökar administrationen överhuvudtaget. Idag är tekniken är så välutvecklad att alla nya bilar har färdskrivare installerade med kort som ser ut som kreditkort. Så det är det minsta problemet när det gäller den ökade administrationen. Jag tror att ministern bara antar. Vi försökte säga att om man hade gjort beredningen lite bättre så hade också ministern också fått det här svaret från företagarna ut i skärgården.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Jag noterar att ltl Tony Asumaa inte vill svara på min fråga. Är det faktiskt så nu att liberalerna förespråkar en harmonisering? En harmonisering som innebär att samtliga åkeriägare på Åland, egenföretagare med en bil, ska in under samma lagstiftning för att därigenom harmonisera och undvika att vi snedvrider konkurrensen. Jag vill gärna ha ett svar på den frågan här i parlamentet.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Vi vet att den här lagen gäller bilar över sig 3 1/2 ton, det finns många som är undantagna och det vet också minister Thörnroos. De som verkar på samma område i samma bransch, nu pratar vi om samma typ av bilar, så det är klart att om det är lika regler och lika lagar som är åtminstone konkurrenssituationen likadan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tänkte ta fasta på det som sades här alldeles sist, lika lagar ger lika konkurrens. Det kan jag inte hålla med om. Kan det inte vara så att ett större företag får stordriftsfördelar genom att man kan ordna enklare administration och drifttjänster och det medför att man har konkurrensfördelar jämfört mot en egenföretagare som med sitt lilla företag ska klara av all den byråkrati som ett stort företag klarar av att göra på ett enklare sätt?

Ltl Tony Asumaa, replik

Säkert, desto mer administrativ personal man har så desto lättare att administrera saker men det betyder inte att det blir billigare.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jag vänder mig mot att detta skulle vara snedvriden konkurrens. EU-kommissionen har också kommit fram till den slutsatsen att när man inför det här direktivets bestämmelser för egenföretagare så skulle det innebära snedvriden konkurrens genom att större företag har stordriftsfördelar. Det har man konstaterat från EU-kommissionen, men ltl Asumaa har tydligen en egen analys.

Ltl Tony Asumaa, replik

Ltl Asumaa förbehåller sig rätten att ha en egen åsikt, ltl Carlsson.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Socialdemokraterna konstaterar att Åland har en föredragsenlig skyldighet att genomföra de här bestämmelserna. Mot den bakgrunden har vi ingenting att invända mot regeringens lagförslag.

Fru talman! Genom de föreslagna ändringarna i vägarbetstidslagen skapas nu likvärdiga arbetstidsregler för förare som utför yrkesmässiga transporter på väg oberoende av om det är egenföretagare eller anställda. I debatten har vi haft diskussion om det här.

Vi tycker att det är en ganska socialdemokratisk tanke när det gäller kör- och vilotider att alla som jobbar med vägtransporter ska ha goda arbetsförhållanden med rätt till regelbunden vila och rimligt långa arbetspass.

Om man se det här som ett EU-direktiv så måste vi komma ihåg var kommissionen sitter och hur deras verklighet är. Där finns långa motorvägar och långa transporter genom Europa där det säkert har funnits företag som inte ha skött om sin personal och därmed finns det säkert bakgrund i de problemen och olyckor som har skett när förare har varit trötta.

Enligt förslaget kommer nu egenföretagare att omfattas vilket vi har sett att eventuellt kommer att snedvrida konkurrensen. Men det främjar ytterligare också trafiksäkerheten. Ju fler företag som bevakas desto säkrare vägar får vi.

Det framgår även att lagförslaget väntas få stora konsekvenser, framförallt för enmansföretagen och i skärgården. Men i sammanhanget kan vi påpeka att EU-kommissionen i en tidigare framtagen konsekvensanalys, som vi också får beskriven här i beredningen, har bedömt att genom att låta egenföretagare omfattas av direktivets bestämmelse väntas större företag få konkurrensfördelar, som ltl Petri Carlsson försökte lyfta fram här i en replik. Eftersom företagens stordriftsfördelar gör att de t.ex. enklare kan hantera ökade kostnader för drifts- och administration till följd av att flera förare behöver anlitas för att kunna erbjuda samma antal godstransporttjänster.

Det här är alltså ett angeläget regelverk och det ger effekter på transportnäringen. Det här borde vi också följa upp från åländskt håll.

Socialdemokraterna ställer sig därför positivt också till att man enligt artikel 13 i vägarbetstidsdirektivet säger att medlemsstaterna vartannat år ska framställa rapporter om genomförandet av direktivet och att kommissionen utifrån dessa ska utarbeta en gemensam rapport om utvecklingen inom det berörda området. Här undrar jag dock hur Åland kommer att tillgodose den här rapporten?

Slutligen tog ministern också att det är landskapsregeringen som kommer att utöva tillsynen. Det står ändå på sidan 7 här i beredningen att tillsynen eventuellt kunde föras över på arbetsskyddsmyndigheten. En diskussion kring detta från utskottets sida skulle vara intressant att höra. Tack.       

Ltl Petri Carlsson

Talman! Bästa kollegor, vid några tillfällen har vi enhälligt hyllat vissa EU-direktiv och tyckt att de är riktigt bra. Detta är inte ett sådant tillfälle. Vägarbetsdirektivet för egenföretagare är bland de sämsta som den europeiska unionen har producerat. Det är en ren och skär kränkning av rätten att fritt utöva yrkesverksamhet och möjligen också av proportionalitetsprincipen. Just dessa argument använde både Finland och Spanien när de år 2004 väckte talan om ogiltigförklaring av direktivet till EG-domstolen. Tyvärr avvisade domstolen Finlands och Spaniens talan.

Här kan det dock finnas en liten juridisk öppning om man vill driva denna fråga vidare, nämligen att vid den tidpunkt som EG-domstolen kom med sitt avgörande så hade inte EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna blivit juridiskt bindande. I domstolen hänvisas ingenstans direkt till den rätt att fritt utöva yrkesverksamhet eller till den näringsfrihet som avses i stadgan. Grundlagsutskottet i Finlands riksdag har granskat denna fråga och gjort en egen bedömning att de inte tror att Europeiska Unionens domstol skulle bedöma direktivet och dess bäring på näringsfriheten annorlunda idag, så våra chanser är nog tyvärr minimala ur just det juridiska avseendet.

Efter domstolens avgörande har också EU-kommissionen tagit fram en konsekvensanalys där man bedömde att om man inför direktivets bestämmelser för egenföretagare så väntas större företag få konkurrensfördelar, precis som jag nämnde tidigare i en replik här, eftersom deras stordriftsfördelar gör att man t.ex. enklare kan hantera ökade kostnader för drift och administration.

Så sammantaget kan det finnas ett och annat juridiskt spår att driva, men den samlade bedömningen hittills verkar ändå peka på att chanserna är små. Utskottet kunde titta lite närmare på detta.

Talman! Enligt uppgifter från Sveriges Åkeriföretag kommer cirka 6 000 egenföretagare att behöva minska sin arbetstid. Av den svenska regeringspropositionen framgår att om förare som är egenföretagare ska omfattas av vägarbetstidslagen så ökar antalet tillsynsobjekt med nära 40 procent. Enligt statistikcentralen finns det i Finland ungefär 9 000 transportföretag. Av dessa har ungefär 80 procent 13 bilar. Där konstateras också att genomförandet av vägarbetstidsdirektivet kommer att begränsa verksamheten i små företag av detta slag, eftersom företagarnas arbetsinsats i fråga om den operativa verksamheten är betydande.

Precis som det står i lagförslagets verkningar så leder sannolikt en begränsning av arbetstiden för förare som är egenföretagare till att åtminstone en del företag måste anlita extra arbetskraft. Eller kanske ännu mer troligt så kan det leda till att företagen måste skära ned verksamheten. Det här är alltså inget bra direktiv, det leder bara till mer byråkrati för både småföretag och myndigheter samt sämre lönsamhetsförutsättningar och konkurrensmöjligheter för egenföretagare.

Ur ett annat principiellt perspektiv är också det här direktivet helt oförståeligt. Varför ska vi införa tvingande lagstiftning för andra än arbetstagare i arbetsrättslig lagstiftning? Det borde vara helt främmande för oss eftersom det inte är så vi brukar ha det. Inte ens de rödaste vänster-regeringarna i Sverige har gjort det, men nu tvingar EU oss till detta. Mycket tråkigt.

Ytterligare en sak som är värd att notera finns i 8 § i lagförslaget, dvs. skyldigheten att registrera arbetstider och spara uppgifterna i två år ytterligare. Det här har man tittat på i två utskott i Finlands riksdag och kommit till två olika slutsatser även om man har samma syn på effekterna. Både kommunikationsutskottet och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet menar att detta kommer att öka de små åkeriernas administrativa börda i onödan utan att tillföra företagaren någon konkret nytta eller göra tillsynen över arbetstidsbestämmelserna säkrare.

Men på rikssidan har man olika åsikter i hur man måste genomföra kraven i lagstiftningen. De som vill lätta på kravet menar att just denna hårda skrivning i 8 § har liten betydelse för trafiksäkerheten och att det är omöjligt att övervaka den faktiska arbetstiden, allt enligt en expertutredning. De påpekar att körtiden övervakas med färdskrivare och att ett av kriterierna på företagande är att företagare inte har någon arbetstid. Förare som är egenföretagare arbetar för sitt företag också när de inte kör bil. De planerar, marknadsför och avtalar om köruppdrag. De menar att arbetstidsregistreringen bara blir en skyldighet till som de facto inte ger någon tillförlitlig information om hur mycket tid företagaren lägger ner på sitt arbete. Artikel 9 i vägarbetstidsdirektivet styr detta så här finns skäl för utskottet att titta närmare på denna fråga och se om vi här på Åland kunde lätta lite på kraven i 8 §.

Tyvärr ser det ut som att vi ändå kommer att bli tvungna att godkänna detta lagförslag förr eller senare, och nu verkar det bli förr eftersom kommissionen nu i februari beslutat att väcka talan mot Finland i EU-domstolen. Finlands trafikminister Merja Kyllönen menade att det här dragits ut på tiden så länge som man bara kan och kommer att betyda att landet snart kan få betala 300 000 euro per dag i böter om man inte lagstiftar snabbt i denna fråga nu.

Jag vill ändå vädja till att utskottet tittar noggrant på de möjligheter som kan finnas i det som jag har anfört.

Om man nu ändå går in för det här så är det viktigt att man i betänkandet lyfter fram vikten av artikel 13 i vägarbetstidsdirektivet, precis som ltl Sara Kemetter framhöll, där det framgår att medlemsstaterna vartannat år ska framställa rapporter om genomförandet av direktivet och att kommissionen utifrån dessa ska utarbeta en rapport om utvecklingen inom det berörda området. Förhoppningsvis kan dessa rapporter sedan leda till mer förstående för egenföretagare i framtiden. Tack.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson öppnade sitt anförande med att det inte skulle vara bra för konkurrensen eller hur han uttryckte sig. Om man tänker på att långa arbetsdagar gör att även en egenföretagare blir trött. Hur resonerar ltl Carlsson i trafiksäkerhetshänseende, det drabbar ju medtrafikanter, bortser man då från den biten?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är en viktig fråga som ltl Sundblom lyfter upp. Det är ju de facto så att det finns andra regelverk för att titta på det här. Dessutom måste man komma ihåg, precis som jag anförde, att det är oerhört svårt att övervaka det här och på något sätt se hur man fullständigt skulle tillämpa den här lagstiftningen angående arbetstiden. Jag tror att det blir väldigt, väldigt svårt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Petri Carlsson nämner att det är inte något bra direktiv ur konkurrenssynpunkt. Jag kan till stora delar hålla med. Det kommer att drabba egenföretagarna. De stora logistikföretagen ser en möjlighet att bygga upp sin verksamhet och konkurrera ut egenföretagarna.

Jag begärde replik närmast för att ltl Petri Carlsson frågade om det finns en möjlighet att lätta på kraven i 8 §. Det var det som jag frågade efter tidigare när minister presenterade det här. Har vi tolkat det här rätt eller finns det möjligheter att tolka direktivet på ett annat sätt?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag lyfte frågeställningen att det kan finnas en möjlighet, däremot styr frågan om två års rapporteringsskyldighet. Man måste fördjupa sig ordentligt i den frågan och fundera om vi på något sätt kan lätta på kraven. Det tror jag att utskottet kunde titta lite närmare på.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson och jag sitter båda i utskottet. Vi får väl ta ställning till om vi kan fördjupa oss i det här. Jag tycker att det är skäl att faktiskt sätta sig in i det här så att vi inte bara godtyckligt klubbar igenom ett direktiv utan att undersöka alla möjligheter för att få en lindring.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det verkar som vi delar den uppfattningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! I kollegan Carlsons anförande, som var mycket initierat, saknade jag egentligen endast en diskussion om subsidiaritets- och proportionalitetskontrollen. Naturligtvis är vi alla medvetna om att det här är en rättsakt som tillkommit innan EU, framförallt kommissionen, respekterat subsidiaritet och proportionalitet. Min tanke är att om kommissionen idag skulle starta ett sådant här projekt så skulle det inte bara komma invändningar från de länder vi hörde. Det skulle hagla, det skulle komma störtflod av subsidiaritets- och proportionalitetsinvändningar. Hur dagsläget ser ut kunde utskottet också med fördel ta en titt på, också i ljuset av det som nämndes här stadgandena om de grundläggande rättigheterna i EU.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag hittade ingenting om att man har berört subsidiaritetsprincipen särskilt mycket. Däremot har man berört proportionalitetsprincipen och man har också kommit till slutsatsen att det inte berör den särskilt mycket. Nu kommer jag inte exakt ihåg vad det stod om den, men det fanns ett logiskt och godtagbart resonemang där både domstolen och grundlagsutskottet har tittat på just specifikt den frågan. Däremot tycker jag att den stora frågan är att man går in och kränker att fritt utöva yrkesverksamhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson sade i sitt anförande att vi måste anta den här lagen, det håller jag med om och det påstod jag också i mitt anförande. Vi kanske inte har något val, men vi får titta på alla detaljer som här har framförts. En detalj har varit att kostnaden av administrationen kommer att öka och medföra stora kostnader för egenföretagarna och därmed sämre lönsamhet. På vilka grunder påstår ltl Carlsson att administrationskostnaderna kommer att öka? Är det detta som står i lagförslaget eller är det också praktiskt förankrat ute i branschen?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, på den grunden att i den konsekvensanalys som EU-kommissionen har gjort så framgår de här bitarna. Dessutom i de underlag som finns från både Sveriges och Finlands riksdag framgår det tydligt att de kostnaderna kommer att öka.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Konsekvensanalys gjord av EU, konsekvensanalys gjord av Finlands riksdag och konsekvensanalys gjord av Sveriges riksdag. Vi måste komma ihåg att nu är vi på Åland och den lättaste konsekvensanalysen är ju att ringa en företagare i skärgården. Gör man detta så hör man att de här kostnaderna inte existerar, för de som har åkeri har haft det här implementerat i många år. De har redan haft detta implementerat, de ser överhuvudtaget inte några administrativa ökade kostnader i sin verksamhet och de kommer överhuvudtaget inte att påverka deras verksamhet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är ltl Asumaas uppfattning och undersökning. Jag kan bara konstatera om det som har tagits fram, det underlag som jag har läst och det faktum att man t.ex. förändrade 8 § och påför administrativa skyldigheter med två års upprätthållande så tillför faktiskt administrativ börda. Jag vet inte om de egenföretagare i skärgården, som Asumaa har pratat med, har varit fullt medvetna om alla de här detaljaspekterna, för det tog ganska lång tid för mig att sätta mig in i allt detta. Jag undrar om de har hunnit sätta sig in i alla de här frågorna?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Petri Carlsson för ett synnerligen intressant och balanserat anförande. Jag delar ledamotens synpunkter kring administrationen. Det är de facto fråga om förändrade administrativa rutiner för egenföretagare å ena sidan. Sedan ska vi också komma ihåg att någon, i det här fallet landskapsregeringen, också får utökad administration eftersom någon ska kontrollera och se till att direktivet efterföljs.

Jag är också glad att ledamoten så klart och tydligt tar ställning för förslaget. Tillsvidare är det således nu då bara liberalerna som inte tycker att lagförslaget är bra. Det gläder mig att jag har fullt stöd från moderaterna.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack ministern för den repliken. Jag lyfte också fram i mitt anförande att det innebär ökad byråkrati även för myndigheterna. Jag delar också den uppfattningen att det här med stor sannolikhet antagligen måste genomföras och det behöver vi göra. Men frågan är hur vi genomför det? Det kan möjligen finnas någon viss justeringsmån i någon paragraf.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Landskapsregeringen har varit väldigt tydlig med att vi har tagit ett aktivt medvetet beslut där vi försöker komma emot och hjälpa alla dessa småföretagare som finns på Åland så att de ska ha möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet och inte bara fylla i papper när de befinner sig hemma eller inte är ute i sitt fordon. Jag tycker att det är klokt att använda sig av det undantag som EU de facto ger möjlighet till den här gången.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag delar helt den uppfattningen att det var klokt av landskapsregeringen att använda sig av de undantagsmöjligheter som fanns i direktivet. Frågan är om man ytterligare kan förfina det och det kan vi titta lite närmare på. Jag delar också den uppfattningen att direktivet inte var bra, bara för att man vill anta direktivet så behöver man inte gillar det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mika Nordberg

Fru talman! Vi vill från obunden samlings sida säga att vi är glada för att regeringen har gjort vad som göras kan. Man kan säga ”räddas vad som räddas kan” när det gäller den här förordningen. Ju mera man börjar spjälka upp det här och titta på detaljerna desto mera komplicerat blir det nämligen.

När det gäller egenföretagare inom transportbranschen så det den egna arbetsinsatsen som gör att man får debet och kredit att gå ihop på sista raden. Man ska införskaffa ny utrustning och det är mycket som är kostsamt.

Tittar vi på själva lagförslaget så funderar jag över ett par saker. När man till exempel läser på sidan 4 så skriver man: ”Fordon kan således användas endast på Åland. Om innehavaren av trafiktillståndet väljer att använda fordonet utanför Åland förefaller undantaget, vilket medför att kör- och viloförordningen som helhet ska iakttas.” I texten längre fram när man säger vem som omfattas av detta så säger man; ”i huvudsak berörs åtta näringsidkare i skärgården”. Men det är ju de facto så att den här lagstiftningen berör samtliga egenföretagare på hela Åland. Om en transportör från t.ex. Eckerö väljer att en gång, under ett år, åka till Åbo för att hämta en artikel av ett eller annat slag, så omfattas han resten av året, som jag har förstått och läst det här, av kör- och vilotider.

Om man lagstiftar så är det också väldigt viktigt att man har en övervakning som fungerar. Hur ska då den övervakande myndigheten t.ex. kunna veta att näringsidkaren en gång har varit med sin lastbil till Åbo?

Det finns väldigt många saker som jag tycker att utskottet behöver titta på. Utskottet behöver se hur man av den här lagstiftningen kan skapa en uppföljning som också är relevant och rättvis.

Tittar vi sedan ytterligare på arbetstidsförkortningen så sägs att en trafikidkare inte får göra något arbete som omfattas av någon form av anknytning till själva fordonet. Man får alltså inte tvätta fordonet, man får inte laga en lampa som har gått sönder eller någonting annat på fordonet efter körningen som inte räknas till arbetstiden och samma sak gäller bokföring etc. Det här är absolut en sak som kommer att påverka dem, men precis som vi har hört tidigare så har vi inte så många val.

Det som man har reflekterat över tidigare är att vi har många andra yrkesgrupper som inte är begränsad i sitt utövande. Här nämns Finlands författningssamling 1257/1992, som har blivit reviderad i 1221/2007, ”fordon som uteslutande används på sådana öar med en areal av 2 300 kvadratkilometer som inte är förenade med fastlandet med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordonstrafik.” Det är där som Åland kvalificerar in att vara ett undantag från kraven av färdskrivare och körtider. Läser man vidare så finns det undantag. Där gäller kontroll och underhåll av vägar, alltså plogbilar omfattas inte av de här bestämmelserna. Det finns avfallsbilar, sopbilar, bortskaffade av hushållsavfall, det finns även mjölkbilar som samlar upp mjölkprodukter ifrån gårdsbruksenheter och vi har även djurbilar etc. Det finns alltså undantag idag redan. Det är inte enkelt när det gäller det här. Vi har även cabotage trafiken som inte berörs av det här.

Jag är glad att vi har möjlighet i finans- och näringsutskottet, där jag själv även har möjlighet att delta, att få fördjupa oss i det här för att få en lagstiftning som på bästa sätt går att följa upp vad gäller övervakningen. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Första behandling

2        Godkännande av avtalet med Botswana om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 13/2012-2013)

Talmanskonferensens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Det är dags för ytterligare ett avtal av skattenatur och jag tar på nytt gärna tillfället i akt att sprida lite ljus över frågor som inte hör till lagtingets vardag.

Botswana med sina två miljoner invånare är idag på sätt och vis en ekonomisk framgångssaga med knappt åtta procents arbetslöshet och ett BNP som i stort sett har vuxit varje år sedan självständighetsförklaringen från Storbritannien 1966. Skälet till det är den privata diamantindustrin som hållit landet under armarna och idag utgör en tredjedel av BNP och sjuttio procent av exportintäkterna. Trots det är det problemen som definierar Botswana och inte vilka problem som helst. Landet är världens hårdast drabbade av immunsjukdomen aids. Som mest har uppemot 40 procent av befolkningen under femtio år varit smittade. Även ekonomin vilar egentligen på en rätt svag grund och blir inte bättre av att man tror diamanterna tar slut om 20 år. Botswana är också en skatt när det gäller nationalparker, t.ex. finns hela Afrikas största bestånd av savanndjur i Botswana.

Det är landet i korthet. Men Botswana är mer än så. Det är också nummer 41 på listan över länder med vilka Norden nu har avtal om informationsutbyte i fråga om skatteärenden. Med bland annat dagens framställan som grund blir det svårare att undvika beskattning i fortsättningen. Det är ett viktigt arbete.

Myndigheterna i Norden rapporterar numera om indirekta effekter där nettoinflödet för betalningsströmmar ökat de senaste åren. Totalt kan det handla om mycket stora belopp. De nordiska ländernas skattemyndigheter får i och med avtalet med Botswana, tillgång till information om personer och företag som försöker undvika att betala skatt på inkomster och kapitalinvesteringar. Avtalet bidrar också till att avslöja tillgångar som inte har rapporterats i hemlandet.

Fru talman! Mot bakgrund av detta föreslår finans- och näringsutskottet att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder ikraft i landskapet Åland till de delar avtalet och protokollet faller inom landskapets behörighet. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med finans- och näringsutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

3        Ungdomsarbetslöshet och risk för marginalisering

Landskapsregeringens svar (S 3/2012-2013-s)

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. spörsmål (S 3/2012-2013)

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen och bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Ärendet kan bordläggas på begäran av två ledamöter.

Diskussion. Lagtingsledamoten Katrin Sjögren får först läsa upp klämmen.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Liberalerna har ställt en relevant fråga om ungdomsarbetslöshet och risk för marginalisering. Vi hoppas på en livlig debatt.

Hänvisade till ovanstående ställer vi enligt vad i 37 § lagtingsordningen föreskriver till landskapsregeringen följande spörsmål: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att minska ungdomsarbetslösheten samt förebygga marginaliseringen?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! För det första vill jag säga att arbetslöshet i allmänhet och ungdomsarbetslöshet i synnerhet inte är något den här regeringen tar lätt på. På samma sätt som oppositionen så vill vi alla våra unga väl och jag välkomnar en debatt kring detta viktiga område. Som ni säkert minns så diskuterade vi just den här frågan ganska ingående i budgetdebatten i december.

Även om vi på Åland har den högsta sysselsättningsgraden i Europa och även den lägsta arbetslösheten så håller jag med spörsmålsställarna att för den individ som inte har hittat sin plats i samhället eller den person som är arbets- eller sysselsättningslös är ett slöseri med resurser både ur ett mänskligt och samhällsmässigt perspektiv.

De senaste arbetslöshetssiffrorna visar att i mars var den öppna arbetslöshetsgraden 3,7 procent varav för unga 9,3 procent. Nivåerna sjunker jämfört med förra månaden men februari har alltid varit den månad på året där arbetslösheten är som störst och arbetsmarknaden sett som dystrast ut. Men tyvärr är arbetslöshetssiffrorna fortfarande högre jämfört med samma tid i fjol, men den är på 3,7 procent just nu.

Som jag sagt ett antal gånger både i den här salen och i media så ser vi några större positiva satsningar och investeringar på Åland som kommer skapa många nya arbetstagare. Dessa satsningar kommer även medverka till att det blir en rörelse på arbetsmarknaden där personer som varit arbetslösa en längre tid kan hitta sin plats och få en ny chans i något företag där någon annan slutar. Jag kallar det för en Maxinge-effekt, och vad består den då av?

Tittar vi på den åländska arbetsmarknaden ur ett kort perspektiv ser vi att Maxinge öppnar om 10 dagar, ingen vet riktigt vad det kommer innebära för arbetsmarknaden idag förutom att det kommer kräva många nya arbetstagare med tanke på köpcentret håller öppet alla veckans dagar och långa dagar.

Vi vet idag att S-Markets etablerande i Möckelö skapade cirka 50 nya arbetsplatser och den 9 juni öppnar de en butik till i Godby.

Vi vet att flera bolag inom livsmedelssektorn går bra och expanderar och att de ser positivt på framtiden. Likaså inom industrin och tillverkningsindustrin, där finns flera bolag som just nu räknar på nyinvesteringar och har en hel del expansionsplaner.

Inom turismen händer en hel del, Smakbyn har öppnat och flera hotell ligger i startgroparna att eventuellt börja byggas.

Hur ser då utsikterna för 2013? Den betydande osäkerheten i den internationella ekonomin gör sig också även påmind på Åland. Alla prognoser beträffande utvecklingen av sysselsättningen under 2013 är synnerligen osäkra. Om efterfrågan på arbetskraft minskar drabbas vissa delar av arbetskraften särskilt hårt. Det gäller exempelvis ungdomar och personer med nedsatt arbetsförmåga. Bland annat dessa grupper behöver ägnas särskild uppmärksamhet för att motverka tendenser till marginalisering och utslagning från arbetsmarknaden. I takt med att befolkningen och arbetskraften åldras är det av central betydelse att på alla plan verka för att så många som möjligt kan behålla sin arbetsförmåga så länge som möjligt.

Vad gör vi då? I budgeten för 2013 finns upptaget 500 000 euro för sysselsättningens främjande. Med det som finns reserverade från tidigare år ligger resurserna för åtgärder på samma nivå som de senaste åren. Medlen används för de sysselsättningsfrämjande åtgärder som faller inom ramen för AMS:s verksamhetsområde. Åtgärderna är dels projektinriktade, dels stödinriktade. Anslaget kan ytterligare användas för anställning av tillfällig personal med uppgift att bearbeta arbetsmarknaden för att underlätta för utsatta grupper eller enskilda att komma ut på den öppna arbetsmarknaden, motverka ”flaskhalsar” på arbetsmarknaden eller i övrigt bidra till att uppfylla de sysselsättningspolitiska målsättningarna.

AMS upphandlar två större projekt samt ett antal vägledande kurser för att främja sysselsättningen och stimulera arbetsmarknadsintegrering. Under våren 2013 anordnas bland annat följande:
- Ett projekt i samarbete med museibyrån för underhåll av byggnader och kulturmarker.
– Ett nytt grepp för unga arbetslösa prövas med början i april genom kursen ”Livet är ett göra-det-själv-projekt”, där fokus är på att stärka självförtroendet och självkänslan, vilket är väldigt viktigt.
– En kortkurs arrangeras som heter ”Våga välja väg” som riktar sig till vuxna personer som är arbetslösa.
– Förutom dessa så finansierar vi även några större projekt såsom Emmaus Byggretur och Katapult.

AMS håller även vägledande kurser och jobbsökarkurser för personer som varit längre arbetssökande, en på våren och två på hösten. Sysselsättningsstöd kan beviljas för:
1)anställning,
2)arbetspraktik,
3)läroavtalsutbildning,
4)deltidsarbete och
5)start av företagsverksamhet
Så jag vill redan nu säga att regeringen driver många olika projekt och gör många insatser för att förebygga marginalisering.

Men det är ingen hemlighet att det finns riskgrupper som exempelvis yrkesbytare med hälsoproblem, unga med anpassade läroplaner, inflyttade med bristande kunskaper i svenska som kräver speciella och mer krävande insatser. Vi vet också att män har generellt större svårigheter på arbetsmarknaden än kvinnor på Åland. Särskilt unga män utan yrkesutbildning.

Antalet unga arbetslösa under 25 år har i genomsnitt under den senaste åtta åren legat på drygt 70 personer men har under det senaste året ökat till i genomsnitt cirka 100 personer. Arbetslösheten för unga män ligger i genomsnitt högre än för kvinnor. Däremot måste vi vara så ärliga och säga att vi hittills har varit förskonade jämfört med hur det ser ut i övriga världen och Europa. Antalet ungdomar som varit utan sysselsättning längre än tre månader är inte och har inte varit så jätte många.

Det är dock oerhört viktigt att vi gör allt vi kan och lite till för att motarbeta arbetslöshet och visst finns det mörka moln på himlen trots att vi ser ljust på framtiden. ÅSUB har skruvat upp bedömningen för helår 2013 till 3,6 procent från 3,1 procent, vilket för landskapets budget tillsammans med indexjustering gör att arbetslöshetsersättningar om 2 600000 euro troligtvis inte håller. Det måste vi dock komma tillbaka i höst med när vi sett hur sommaren, konjunkturen och Maxinge-effekten påverkat Åland.

Det är lönsamma företag som står för ryggraden i den åländska ekonomin. Långsiktiga, trygga arbetsplatser finns bara i företag som genererar vinst och går bra. Det är egentligen inte svårare än så, det svåra är för företagen att göra just det och sedan hitta personer som vill, kan och fungerar efter företagets förutsättningar och behov. Jag har sagt otaliga gånger ifrån den här talarstolen att trygga arbetsplatser aldrig kan lagstiftas fram.

Sysselsättningspolitik genomsyrar mycket av de vi gör dagligen i regeringen. Det spänner över flera områden alltifrån näringspolitiken till den sociala sektorn och till utbildningen.

Kunskap och innovation är en förutsättning för ett livskraftigt och konkurrenskraftigt samhälle. Jag är helt övertygad om att det kommande tio åren inte kommer se ut ungefär som de tio vi just lämnat bakom oss. Det håller på sker stora förändringar i världen. För bara några år sedan flyttade tillverkningsindustrierna sina produktioner till låglöneländer men nu börjar vi se hur de flyttas tillbaka. Tyvärr ur ett sysselsättningsperspektiv så ersätts människan mer och mer av maskiner, robotar och automatiska lösningar som utför produktionen dygnet runt, alla årets dagar.

Utmaningen blir att hänga med i den snabba kunskapsutvecklingen och vidareutbilda och nyutbilda ålänningar för framtidens utmaningar. Fler ”robotoperatörer/programmerare” är framtiden inom industri och tillverkning. Samtidigt som tjänstesektorns behov kommer öka, där kunskap, innovation, forskning, design och utveckling kommer bli ledord.

Framtidens sysselsättningspolitik måste gå hand i hand med utbildningspolitiken, som måste gå hand i hand med företagens behov. Förr kunde man utbilda sig till vad man ville och det fanns ofta ett jobb att få inom den branschen, jag är inte helt övertygad om att det kommer att vara så i framtiden.

Vi ser redan idag högt utbildade duktiga akademiker som har svårt att få jobb inom vissa sektorer samtidigt som det skriks efter arbetskraft inom andra högkvalificerade områden.

Samtidigt som vi utbildar människor för att få ett jobb måste vi även uppmuntra till och visa att eget företagande också kan vara ett livsalternativ redan i tidig ålder. Där tycker jag Ålands näringslivsprojekt Ungt entreprenörskap och Sommarlovsentreprenörer är ett lysande exempel. Två projekt som vi finansierar till största delen. Vi måste i tidig ålder uppmuntra till kreativitet, initiativförmåga och entreprenörskap.

För att förebygga marginalisering är det även jätteviktigt att vi arbetar med integration. Ibland får vi höra i debatten om att inflyttade kostar mycket att inkluderas i samhället. Jag skulle vilja svänga på den tanken. Tänk på hur mycket vi investerar i våra åländska ungdomar, först nio år i grundskola, sedan ofta tre år till i gymnasiet för att ytterligare bekosta tre-fyra-fem år till på högre nivå. Det betyder 15-16 år på skolbänken, om vi då investerar några års utbildningsinsatser på inflyttade som redan har en kompetens så är det oerhört billigt och samhällsekonomiskt. Vi måste ta tillvara våra inflyttade ålänningars kunskaper och värdesätta deras kompetens bättre. Satsning på integration, språk och validering av deras utbildning är en billig investering. Regeringen satsar det här året ca 800 000 euro på integration, det kan minister Lindholm berätta mer om.

Gällande lagstiftningen så kan jag berätta att vi har satt igång arbetet med revideringen och förnyelse av landskapslagarna om arbetsmarknadspolitik och sysselsättningsfrämjande utbildning under det här året samt lagen om arbete i rehabiliteringssyfte. Dessutom ska studiestödslagen också ses över under mandatperioden. Tyvärr ligger utbildningsminister Johan Ehn i magsjuka idag annars vet jag att han skulle hållit ett långt anförande utgående ifrån hans ämnesområde som han behärskar ypperligt eftersom utbildningspolitiken är som en huvudnyckel för att motverka utanförskap för våra ungdomar.

I Europa och Finland har begreppet ”ungdomsgaranti” blivit ett modeord de senaste åren. I rådets rekommendation föreslås att åtgärder där ungdomar inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik.

I den finländska varianten av ungdomsgarantin som sjösattes vid årsskiftet 2012-2013, går den finska regeringen längre än de målsättningar som sattes upp i EU:s rekommendationer. I Finland har regeringen gått in för målsättningen att säkerställa att unga hittar en väg till utbildning och arbete och blir på så sätt delaktiga i samhället. Genom garantin erbjuds en utbildnings-, praktik- eller arbetsverkstadsplats eller ett jobb för personer under 25 år och för nyutexaminerade personer under 30 år inom tre månader från arbetslöshetens början eller efter examen.

Jag är beredd att säga att den åländska modellen för arbetsmarknads-, sysselsättnings- och utbildningspolitiken fungerar således enligt konceptet för ”ungdomsgaranti” redan idag.

Det innebär att det för alla arbetslösa arbetssökanden görs upp en individuell plan. Unga under 25 år som varit arbetssökande i mer än tre månader erbjuds en arbets-, praktik-, studieplats eller en sysselsättningsfrämjande åtgärd. Vi jobbar förutom det jag nämnt tidigare idag även med följande:
- Vi har cirka 30 procent fler studieplatser än vad det går ut elever från grundskolan.
– Landskapsregeringen strävar efter och jobbar för att vuxenutbildningsinsatser i Ålands gymnasium bereds.
– För att minska avhoppen och felvalen i studierna har landskapsregeringen dels erbjudit utbildningsalternativet Yrkesstarten och dels öppnat möjligheten att höja grundskolebetyg.
– Inom ramen för Ålands folkhögskolas ettåriga utbildning, NYA-linjen har skolan i samarbete med yrkesstarten vid Ålands yrkesgymnasium, Katapult och Ungdomslotsen tillhandahållit undervisning i matematik, svenska, engelska och fysik för att möjliggöra höjning av vitsorden i grundskolans lärokurs.
– För att öka inflyttade elevers möjligheter till integration och en positiv språkutveckling, stöder landskapsregeringen ekonomiskt kommunerna i deras uppdrag att ordna särskild undervisning i svenska för elever med annat modersmål.

Till slut vill jag säga några personliga reflektioner och tankar riktat till arbetssökande ungdomar och till företagen på Åland.

Vi har alla ett ansvar, föräldrar, skolor, myndigheter, politiker och näringsliv att hjälpa, stötta och sporra våra ungdomar att hitta sin plats i samhället. Men det yttersta ansvaret har dock varje individ själv över sitt liv och det ansvaret kommer man inte undan.

Till dig som är arbetssökande vill jag säga några saker. Sök inte bara jobb på företag som letar arbetskraft, ta kontakt med de bolag du är intresserade av. Ta med en CV, knacka på eller ring och erbjud dig och dina tjänster och berätta varför just du behövs i deras företag. De flesta arbeten tillsätts inte via arbetsförmedlingen, de tillsätts mellan arbetsgivare och arbetssökande utan inblandning av samhället.

Gör ett bra intryck, läs på om företaget, visa att du är engagerad och visa att du vill jobba på den arbetsplatsen. Ta hjälp av någon och skriv en CV, skriv den inte som alla andras, gör den personlig, berätta vem du är, vilka drömmar du har. Tänk på vilka bilder du lägger upp på dig själv på bloggar, instagram eller Facebook. Jag känner inte till någon arbetsgivare som inte googlar den tilltänkta arbetssökanden och ibland kan en bild säga mer än tusen ord och vara avgörande om du får jobbet eller inte.

Jag skrev ett debattinlägg för några veckor sedan som fått en del kritik. Jag kallade det 100-10-1. Jag uppmanade en arbetssökande att ringa 100 samtal, gör man det man få gå på 10 intervjuer och en intervju skulle leda till ett jobb. Det gäller dock för dig att ringa de där 100 samtalen och inte ge upp, du får inte sluta efter att du ringt det 61:a samtalet och fått ett nej, jag vet att det är svårt och tungt men ge inte upp, du behövs där ute.

Till alla företagare vill jag även säga några saker. Ni måste bli bättre på att svara när en arbetssökande hör av sig. Har ni inget arbete att erbjuda just nu, kom med positiv kritik och uppmuntra den arbetssökande att fortsätta söka, men framförallt svara på deras ansökan. Se den arbetssökande som den individ han eller hon är, det kunde vara din son eller din dotter.

Jag avslutar där, herr talman, även om jag har några sidor kvar, tiden har runnit ut. Jag återkommer.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi känner alla till att det görs väldigt många åtgärder. Man har gjort de här åtgärderna under flera år. Samtidigt konstaterar landskapsregeringen i sitt svar att på bara ett år har ungdomsarbetslösheten under 25 år ökat med 40 procent från i medeltal 70 unga kvinnor och män till 100. Vi måste fråga oss om vi gör rätt saker.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är klart att man alltid kan göra mer och det ska vi absolut göra. Vi kan stärka studiehandledningen i gymnasiet, vi kan se till att sätta in stödinsatser men i grund och botten så måste det finnas företag som behöver arbetskraft. Näringspolitiken är oerhört viktig. Näringsklimatet behöver gynnas så att man kan och vill anställa flera människor. Det här är ingenting som görs över en kafferast eller i en handvändning utan det är ett långsiktigt arbete där företag behöver klara av att generera vinst för att på så sätt också kunna växa och skaffa sig flera anställda. Det är ett jobb som är jätteviktigt. Vi kan inte trolla fram arbetsplatser, vi ska inte göra det heller, utan de ska växa organiskt.

Tittar man på Åland ur ett större perspektiv så har vi oerhörda förutsättningar just nu. Jag tänker på Maxinge, S-Market och Byggvaruhuset som bygger ut just nu, det kommer att finnas arbetsplatser där ute.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag håller med om att basen för arbeten är ett livskraftigt näringsliv. Jag tycker ändå att landskapsregeringens svar är lite väl enögt. Man pratar inte om de sociala problem som finns, man pratar inte om andra aktörer och man pratar inte om den här kraftsamlingen som man faktiskt gör på rikssidan, där man har med tredje sektorn, kommunerna och grundskolan. Jag saknar ett perspektiv i landskapsregeringens svar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Det görs mer än det som står i landskapsregeringens svar, dialog förs med kommunförbundet och mycket görs av tredje sektorn. Även om det låter mycket med en 40 procentig ökning så är det fortfarande en handfull personer som vi pratar om och som har varit arbetslösa längre än tre månader. Det har inte ökat så katastrofalt mycket som man vill framhålla. Med tanke på de positiva saker som vi ser i horisonten, med företag som expanderar, så finns det en plats för ungdomarna som är långtidsarbetslösa. Det betyder inte att vi ska sätta oss ner och vara nöjda och tycka att vi har gjort någonting bra, långt därifrån. Vi lever i en tuff och osäker tid där vi ändå har det bra på Åland jämfört med många andra ställen i Europa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, herr talman! Det är intressant att lyssna på näringsministerns inlägg om hur vi ska göra och utforma våra CV. Det har väl en och annan gjort några gånger så kanske vi har den kunskapen här i salen.

Att säga att vi inte har så många som är långtidsarbetslösa, ministern sade ungefär 40 personer, så målsättningen måste vara att en ungdom som är arbetslös är en för mycket. Minister nämner AMS och deras arbete. Det första som åtminstone jag personligen reagerade på är att man arrangerar passiva kurser, jobbsökande kurser. Enligt mitt sätt att se så borde AMS ta en mer modern och mer aktiv och kanske aktivt mera söka upp jobb åt ungdomarna än att passivt ha dem på kurs och berätta hur man ska söka jobb.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. I verksamhetsplanen för det här året gav jag AMS uppmaningen att man behöver vara mer aktiv mot företagen och fråga vad företagen har för behov av arbetskraft framöver och var företagen eventuellt behöver någon ny person. AMS har fått en uppmaning från näringsministern att bli mera aktiva och jobba inte bara mot de arbetssökande utan fokusera lite mera arbete mot företagen, leta upp och erbjuda personer som skulle kunna passa in i olika företag på Åland. Vi vet ju att vi har cirka 2 400 företag på Åland. Om en bråkdel av de företagen skulle anställa någon till så skulle det här inte vara något problem, det gäller bara att företagen gör det.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, herr talman! Det var ju trevligt att höra att ministern delar min uppfattning. Vi tänker kanske mycket lika i de här frågorna. Det är roligt att höra att ministern verkligen vill modernisera sättet på hur man ska arbeta på AMS, från passivt till aktivt uppsökande. Vi vet att vi har den moderna teknologin redan idag, arbetsplatserna finns där och ungdomarna behärskar alla medier idag. Man behöver inte gå en kurs på AMS där man berättar var man ska hitta jobb, det sköter nog ungdomarna om.

Vi ser fram emot att resurserna allokeras om och att det satsas mer på den uppsökande verksamheten än den passiva kursverksamheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Jag är lite inne på samma tema. I slutet av svaret skriver man: ”Unga under 25 år som varit arbetssökande i mer än tre månader erbjuds en arbets-, praktik-, studieplats eller en sysselsättningsfrämjande åtgärd.” Fungerar faktiskt det här tillfredsställande? Fixar man fram praktikplatser så det räcker?

Minister Fredrik Karlström, replik

Praktikplatser är viktiga. Det är ett bra sätt för personer som har varit arbetslösa en längre tid att komma in på marknaden och kunna skriva en rad till i sitt CV och visa att man har varit aktiv. Det förutsätter också att det finns vettiga praktikplatser hos företag att ta del av. Praktikplatser tillsätts väldigt ofta. Ibland är det lyckat, ibland är det mindre lyckat och det är ett jobb som tar mycket tid från arbetsförmedlingen. Även där tycker jag att man kan bli bättre, absolut. Man kan sälja in till företagen att den här möjligheten finns. Jag tror det är många företag som inte vet om att den möjligheten finns. Diskussionen som förs när det gäller sommarjobb är om det rätt att ta in en praktikplats under sommaren när företag har behov då borde de istället anställa sommarpersonal. Så det finns två sidor på det myntet.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! För att spinna vidare på den tråden, vilka ekonomiska resurser avser landskapsregeringen att sätta för att hjälpa till med praktikplatserna? Vi vet att det är många som kanske inte besöker AMS tillräckligt ofta och lätt faller utanför det här systemet. Hur ser resurserna ut för den uppsökande verksamheten?

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Resurserna i det här fallet är faktiskt inte det största problemet. För det finns resurser för praktikplatser. Däremot är tillräckligt med företag som har möjlighet att ta emot praktikanter en bristvara. Ett företag som tar emot en praktikant får avsätta ganska mycket tid, kraft och energi för att handleda den här personen. Jag har börjat föra en dialog med företagen om de skulle kunna tänka sig bli mer intresserade att anordna praktikplatser om de kanske fick en handledarpeng? Om man tar en eller flera praktikanter så kunde man få en viss ersättning från samhällets sida till företagaren som tar hand om praktikanten och man som får in en arbetslös ungdom i sysselsättning. Det är en väg som jag själv gärna skulle se att vi går vidare på. Men det finns vissa saker kvar innan vi är i mål med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Minister Karlström betecknade ungdomsgarantin som ett modeord. Det är inget modeord, det är ett medel för att skaffa meningsfull sysselsättning åt ungdomar som inte har det. Den ungdom som är utan sysselsättning är till hundra procent arbetslös. Jag skulle avråda från att beteckna åtgärder för att förhindra arbetslöshet som ett modeord.

Det andra i samma sammanhang som lät konstigt var att Finland har gått längre än EU i frågan om åtgärder för ungdomsgarantin. Det är ju precis tvärtom. EU försöker följa efter Sverige och Finland, Sverige startade med sin samhällsgaranti, Finland följde efter med ungdomsgarantin och nu lanserar EU en motsvarande ungdomsgaranti med förebilder i de första. Undra på att Finland har gått längre, Finland utgör ju en förebild för övriga EU.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Kanske jag formulerade mig tokigt, men det var det som jag menade. EU har en målsättning om en ungdomsgaranti. Den finska modellen som sattes igång 2012-2013 har gått längre än vad EU rekommenderar att man ska göra.

Ordet modeord kanske också är fel att använda i debatten. Jag vill komma till vad som är det viktiga. Är det viktigt att vi har åtgärder och resurser tillsatta för att kunna hantera det här? Eller frågar ltl Jansson efter en lagstiftning som vi borde ha? Enligt lagstiftningsmodellen kan man slå lagboken i bordet och säga; sysselsätt mig! Är det inte så att vi redan på Åland har en ungdomsgaranti enligt modell som är bättre än den europeiska modellen och i likhet med den finska?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är riktigt, vi är överens, ungdomsgaranti är egentligen inte någon lagstiftning. Det är ett program för att under många samhällssektorer skapa miljöer där ungdomsgarantin kan genomföras och måste genomföras nationellt, på Åland och i övriga EU som nu går under samlingsbeteckningen ungdomsgaranti. Om vi vill tala om lagstiftning inom lagtingets område så vore det i så fall en ungdomslagstiftning dvs. en ordning enligt vilken man kunde skapa ett sysselsättningspolitiskt ungdomsprogram, eller hur man nu vill uttrycka det, där alla aktörer med normativ makt, som lagstiftningen ger, medverkar och vid behov tvingats medverka. Men lag som sådan är jag inte ute efter, det är vi inte överhuvudtaget ute efter i det här sammanhanget, utan mera en programmatisk inriktning på en bred samhällsverksamhet.

Minister Fredrik Karlström, replik

Anser inte ltl Jansson att det som jag presenterade i min muntliga redogörelse fyller ganska mycket av det som ltl Jansson är på jakt efter i ungdomsgarantin, med alla de åtgärder som vidtas, alla de projekt som sätts igång och alla de resurser som allokerats just för att motarbeta marginalisering och utanförskap?

Att komma ner till en nollnivå är en drömvärld och den är säkert inte så enkel att nå. Vi ska inte ge upp förrän vi har nått dit. Men vi måste också sätta allt i proportion och relation. Vi måste också försöka lyfta upp de positiva exempel som finns därute med de investeringar som idag görs och som kommer att skapa väldigt många nya arbetsplatser på Åland.

Jag tycker att vi kan ta den här diskussionen igen efter sommaren och hösten. Då har vi förmodligen sett Maxingeeffekterna och hur det kommer att utspela sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ministern höll ett långt och bra anförande. Det här senaste rådet som ministern gav nu åt ungdomarna anser jag faktiskt att inte passar de ungdomar som är mycket trygga i sig själva och har ett socialt nätverk och stöd framförallt hemifrån eller från vänner. Jag upplever nog att problematiken inte riktigt handlar om de här ungarna, de som inte kan ringa och skriva osv. Inom tre månader har nog dessa ungdomar en plats och det har statistiken visat. Problemen ligger egentligen hos dem som efter tre månader inte har en plats och vad beror det på? Där har vi mycket andra faktorer som kommer in. Hur ser ministern på det?

Minister Fredrik Karlström, replik

Jag delar den synen. Det är där som problemen och bekymren är. Vi sätter också in ganska mycket resurser av våra gemensamma sysselsättningsfrämjande åtgärdspengar. Vi har Katapult, ungdomslotsarna och vi har uppsökande verksamhet. Det finns problem och vi behöver titta på flera konstruktiva förslag och idéer. Jag hoppas att det under den här debatten kommer fram vad som bör göras och på vilket sätt vi ska göra det. Varje person är hundra procent sysselsättningslös, för den personen är det inget alternativ och för samhället är det inte heller ett alternativ för det är kostsamt i båda ändor. Jag delar den åsikten. Precis som jag sade i mitt huvudanförande så är det vissa grupper som är svårare än andra och där har vi en utmaning. Det finns också många i tredje sektorn som gör ett oerhört viktigt jobb. Vi har också inom företagsvärlden många bolag som tar ett stort ansvar och sysselsätter personer som kanske inte har samma förutsättningar som majoriteten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är bra att ministern också lyfter fram tredje sektorn och framförallt Katapults verksamhet. I gruppen har vi diskuterat, och framförallt jag själv skulle vilja lyfta fram, de förebyggande åtgärderna, de tidiga insatserna. Man borde eventuellt kanske göra någon kartläggning i fyraårsåldern och bedöma redan då eventuella risker och vad man skulle kunna göra åt dem, sedan eventuellt i åttonde klass och sedan en ny bedömning i nionde klass för att hinna genomföra stödåtgärder. För det har faktiskt visat sig att ju tidigare man sätter in insatser desto mindre problem har vi. Jag tror att det gäller just sådana ungdomar där man inte har satt in rätt tidiga insatser, som blir de här som inte får Maxingegåvan efter tre månader.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det är synd att minister Johan Ehn inte på plats idag för han har full kontroll på många av de här frågorna och utvecklingen för skolan. Det finns mycket som vi kan göra bättre med samordning. Vi skulle kunna börja använda flera verktyg i vår verktygslåda för att också förebygga att sådant här uppkommer. Jag hoppas att andra ledamöter i salen som är aktiva och jobbar med de här frågorna delar med sig av sin erfarenhet och kunskap.

Det här är en fråga som jag tror att oppositionen och regeringen egentligen är rörande överens om att vi vill hitta en lösning på, vi vill göra det bästa tänkbara som vi bara kan. Det finns egentligen inte så mycket politik i det här. Det är bara frågan om hur man kommer vidare på bästa sätt. Vi vill lika väl allihop oavsett var och vem vi är.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Också jag reagerade på påstående från ministern att en ungdomsgaranti skulle vara ett modeord. Den här regeringen skrev in i sitt handlingsprogram att man skulle inleda det här systemet en ungdomsgaranti. Man hade det också så sent som förra våren med i den så kallade omställningsbudgeten. Från liberalernas sida handlar det här ytterst om att det ska vara en trygghet. En trygghet för alla, för alla de ungdomar som också hör till den gruppen som kommer i kläm. Jag delar också ltl Kemetters uppfattning att man mycket tidigare borde komma in och se till att elever och studerande ungdomar inte hamnar i kläm mellan olika stadieövergångar. Det finns väldigt mycket med den här ungdomsgarantin som kunde trygga människors situation.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag menade inte något negativt när jag sade ordet modeord. Det är ett ord som inte fanns i vår vokabulär för kanske fem år sedan, då pratade vi aldrig om en ungdomsgaranti, utan det är någonting som har kommit de senaste åren. På så sätt nämner jag ordet modeord. Som ltl Eriksson sade så finns ungdomsgarantin i vårt handlingsprogram. Men som jag sade i mitt anförande så tycker jag att vi uppfyller alla de krav som man kan tänkas kräva när det gäller att ha en ungdomsgaranti motsvarande den som finns i Sverige, Finland och Europa, med alla de åtgärder och insatser som görs. Inte sagt att vi inte kan bli bättre, att vi också kan börja jobba tidigare och med förebyggande åtgärder och att vi kan stärka ungdomar från tidigare ålder. Min tanke med ungdomsgarantin är att man inte får bli passiv i sitt sökande att ta ansvar över sitt eget liv. Man bör också ha ett aktivt och ökat individuellt ansvar över sitt eget liv.

Talmannen

Tiden är ute!  

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Modeordet ungdomsgaranti fanns tydligen i landskapsregeringens vokabulär när man skrev sitt handlingsprogram. Jag och vi från liberalernas sida tycker att man också ska gå vidare, för vi stöder verkligen den åtgärden för det ger en plattform och trygghet för ungdomarna.

Jag vänder mig mot det här påståendet om att man kan vända sig till 100 olika företag. Jag tycker att det är lite cyniskt från ministerns sida för alla har inte samma möjlighet att föra sin egen talan, som ministern själv har. Det finns de som inte kan tala för sin sak. Det är jättesvårt att vända sig till 100 företagare för att försöka hitta en arbetsplats. Jag håller med om att var och en har ett ansvar för sitt eget liv men alla kan inte klara av det. Då tycker jag att man ska ha respekt för det.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag har absolut respekt för det. Vi sitter ju väldigt mycket gemensamma resurser på det här också, det måste ni hålla med om att vi gör. Vi sätter resurser från AMS, fler studieplatser och mycket annat. Jag negligerar det inte på något sätt. Man kan konstatera att det finns personer som har svårare att komma ut på arbetsmarknaden än andra. Det som jag har sagt när det gäller tanken om 100-10-1 så gäller det inte bara att söka arbete, utan det gäller inom det mesta. Man måste vara ihärdig, man måste vilja och man måste jobba åt det målet. Sedan behöver vi hjälpa de människor som inte klarar av det. Vi är ett samhälle som värnar om varandra, det är helt självklart och som jag berättade om i min presentation så gör vi det. Vi har oerhört många insatser. Det görs oerhört mycket för att värna det som vi kan kalla den åländska ungdomsgarantin. Modeord är ingenting negativt ord.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Eftersom det har kritiserats en hel del här tidigare så måste jag hålla med minister Karlström att ungdomsgarantin just nu är ett modeord. För fyra år sedan kanske man kallade det någonting annat. Strunt samma vad vi kallar det, det enda som vi vill se är effekt och att det händer någonting. Jag tycker ändå att minister Karlström har sagt att man bör se över vad som händer och sker. Samma sak när det gäller utbildningssidan så tycker jag att utbildningsministern har jobbat för dessa frågor.

Däremot vänder jag mig lite mot den här Maxingeeffekten. Den gruppen som vi kommer att debattera idag så tror jag inte har så stor nytta av Maxingeeffekten.

Sedan detta med 100-10-1, många av dessa ungdomar orkar inte ens ringa fem samtal. Det har varit jobbigt redan i skolan. Tidigare fick jag jobba med att övertala dem att ringa ett samtal, för de hade fått ganska snäsiga svar tidigare. Där har ministern rätt, företagarna behöver också jobba på sitt bemötande.

Minister Fredrik Karlström, replik

Vi delar målet, vi vill nå samma mål där alla ungdomar ses vara en tillgång i samhället och det mår både samhället och ungdomarna själva bra av. Vi vet att det finns grupper som har det svårare att komma in på arbetsmarknaden än andra. Det viktiga med 100-10-1, som jag ser det, är att vi inte får locka in personer som kanske kan ringa 100 samtal att inte göra det, utan de lutar sig tillbaka och säger; ”landskapsregeringen har ju garanterat mig sysselsättning ändå.” Det är lite detta som jag vill motarbeta. Däremot ska vi hjälpa dem som behöver hjälp. Jag tycker att vi har resurser för det och vi alla 37 personer här inne har en vilja att göra det. Jag tycker inte heller att vi ska strida om påvens skägg.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Jag hoppas, som minister Karlström, att det här ska bli en konstruktiv debatt. Oberoende om man är i regering eller i opposition så tar man del av det här och ser vad vi kan göra. Oppositionen har bra idéer som man kan gå vidare med.

När man pratar om detta med bemötande så behöver man kanske se på AMS arbetssätt. Det kanske är för lätt idag för en ungdom som mår dåligt att hamna utanför, missar man en gång så hamnar man ut igen. Kanske ministern skulle behöva titta på hur man skulle kunna utveckla och förbättra detta, så att vi inte har ungdomar som trillar utanför systemet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Jag blev glad när jag läste i landskapsregeringens handlingsprogram och budget för 2013 att man ville genomföra en ungdomsgaranti. Det var ett stort steg framåt, som jag bedömde det. Men menar man allvar med en ungdomsgaranti och vill ge ordet ett faktiskt innehåll handlar det om tvärsektoriell politik som innefattar arbetsmarknad, utbildning, sociala frågor, kommuner, näringslivet och tredje sektorn. Det handlar om att ta vuxenansvar på riktigt, att visa 100 procent stöd och tillit. Det handlar om en kraftsamling i hela samhället.

Vi har unika möjligheter att vara bäst, när det gäller att se ungdomarna, att hitta och skräddarsy lösningar som passar både individen och vårt småskaliga samhälle. Låt oss utnyttja de möjligheterna!

Behovet av översyn av arbetsmarknadslagstiftningen och vuxenstudiestöd som landskapsregeringen redogör för är nödvändigt och bra. Nya grepp är också bra t.ex. kursen med syfte att stärka självförtroendet. Vi har en arsenal av åtgärder på Åland det är inte tal om något annat, men frågan vi måste ställa oss är om det är rätt saker vi gör, är de tillräckligt effektiva och ser vi människorna i systemet?

Både Katapult, ungdomslotsarna och yrkesstarten är tillfälliga projekt med den osäker framtid. Vi behöver ha en mångfald av åtgärder eftersom ungdomar som är arbetslösa och utan studieplats inte är en homogen grupp. Det är en ganska spretig grupp och behoven är helt olika när det gäller åtgärder och stöd. 

I grund och botten är det här en mycket liberal fråga. Det liberala grundfundamentet är alla människors lika värde, att alla ska ha en chans och en möjlighet att forma sin egen framtid, att vara och känna sig fri, att känna att man har framtiden i sina egna händer. Att vara arbetslös och ung innebär att inte kunna påverka sitt eget liv ens i självklara och banala frågor. För samhället innebär det ett ohållbart slöseri med ung, frisk arbetskraft och en outnyttjad begåvningsreserv. För de unga blir konsekvenserna svåra genom uteblivna inkomster och erfarenheter, ett uppskjutet inträde i vuxenlivet och en utestängning från den sociala gemenskapen som arbetslivet ger.

Liberala lagtingsgruppen träffade några ungdomar förra veckan som varit utan arbete en längre tid, längre än tre månader. Budskapet var tydligt och klart, önskemålen blygsamma men självklara. ”Jag fyller 22 i år. Jag skulle så gärna ha en egen lägenhet. Det är min högsta önskan förutom ett jobb”. ”Jag skulle vilja ha min bil kvar! Men bensinen är så dyr.”. ”Om jag skulle ha ett jobb skulle jag känna mig som en bättre person, mera levande och mera värd”.

Landskapsregeringen konstaterar i spörsmålssvaret att antalet unga arbetslösa under 25 år har i genomsnitt under den senaste åttaårsperioden legat på drygt 70 personer men har bara under det senaste året ökat till i genomsnitt nästan 100 personer. Det är en ökning på över 40 procent på ett enda år. Varje arbetslös ungdom är arbetslös till 100 procent. Vi vet med säkerhet att det finns ett mörkertal. Det finns unga människor som inte har kontakt med AMS, som befinner sig utanför systemet, och som bor hemma och blir försörjda av sina föräldrar. I riket uppskattar man mörkertalet till 30 000 unga vuxna. 

Landskapsregeringen konstaterar vidare att det som är bra beträffande arbetslöshet bland unga, under 25, är det få som är arbetslösa längre än tre månader. Det finns en annan verklighet bakom att det ordnar sig om man ringer 100 samtal.

Ungdomarna vi träffade vittnade om en annan verklighet. Att söka jobb kan lätt bli ett moment 22 för en ung människa, det krävs nästan alltid erfarenhet. Det har man inte som ung och helt nyutbildad. Det krävs dessutom ofta personliga kontakter för att överhuvudtaget få in en fot någonstans. En lärlingsplats kräver en arbetsplats osv. Många ungdomar är hänvisade till korta snuttjobb och tillfälliga arbetsplatser. De upplever att de blir utnyttjade ibland och att det kan ta lång tid tills man får lönen utbetald. 3-4 dagars jobb på en månad uppfyller inte drömmen om en egen bostad men den putsar upp den officiella statistiken.

Landskapsregeringen strävar efter att erbjuda ett tillräckligt antal studieplatser och dimensionerar antalet sökbara utbildningsplatser i förhållande till antalet elever som lämnar grundskolan, 1,35 studieplatser/elev. Det är bra, men också bakom den fina statistiken finns en annan verklighet.

I höstas hade alla som gick ut grundskolan en studieplats, plats i utbildningssystemet men redan till jul var Katapult mer än fullt. I dagsläget är det fullt och tidvis kö till Katapult. Både Katapult och ungdomslotsarna ser en tydlig trend att det är fler och fler ungdomar som mår psykiskt dåligt.

På gymnasialstadiet är barnskyddsanmälningar dessvärre ingenting unikt. Under 2012 avbröt 48 personer sina studier på gymnasialstadiet. Det finns också siffror på att 20 procent av de studerande inte slutför sina studier på gymnasialstadiet. I höst kommer det med all sannolikhet att finnas studieplatser enligt statistiken, drygt 1,3 platser/elev samtidigt som den sociala linjen, elteknik, frisör, media och kommunikation inte startar. Det blir dyra utbildningsplatser om avhoppen eskalerar ännu mer.

I några meningar i spörsmålssvaret nämner landskapsregeringen den ungdomsgaranti man genomför i Finland. Den uppfattar liberalerna som unik och något att ta efter, naturligtvis anpassat efter våra förhållanden. På rikssidan tar man ett humant och mycket sympatiskt helhetsgrepp. Syftet är att främja att unga deltar i utbildning och kommer in på arbetsmarknaden, förhindra långvarig arbetslöshet och förhindra marginalisering och utslagning bland unga.

Innan arbetslösheten har varat i tre månader erbjuds arbete, utbildning, arbetsprövning, jobbsökarträning, startpeng, lönesubventionerat arbete t.ex. lärlingsplatser eller ungdomsverkstäder.

Man har dessutom infört ett s.k. sassikort, det innebär personen får ett sassikort från arbets- och näringsbyrån som han eller hon kan använda vid sökande av arbete.

Lönesubvention kan beviljas för arbete som utförs i arbetsavtalsförhållande eller för läroavtalsutbildningar. Subventionen kan beviljas kommuner, företag och andra arbetsgivare inom den privata sektorn som t.ex. föreningar, stiftelser och sociala företag om de villkor för beviljande som gäller arbetsgivaren uppfylls. Det här ett totalt nytänkande och ett mycket bra nytänkande.

Man erbjuder yrkesvals- och karriärplaneringstjänster.

En grupp i ungdomsgarantin som är bortglömd i landskapsregeringens svar är de som har psykisk ohälsa, andra hälsoproblem eller drogproblem, de ska erbjudas rehabilitering och offensiva social- och hälso- och sjukvårdstjänster.

I ungdomsgarantin ingår också att den unga personen själv är aktiv. Det handlar inte om någon slags duttande, det handlar verkligen om att sätta ungdomarna i centrum och att de själva är aktiva. Man har en skyldighet att söka till utbildning och det finns t.ex. sanktioner när det gäller utkomstödet.

Hela samhället är delaktigt och har en skyldighet att handla. Det stipulerar den ungdomslag som finns i Finland, ett, sektorövergripande samarbete och uppsökande ungdomsarbete. Vi har ingen ungdomslag på Åland. Det är ingen som åläggs att göra det här. Vi gör en massa åtgärder men har vi kontroll? Sund är ett bra exempel, där genomförde man uppsökande verksamhet och tog faktiskt tag och hjälpte och stödde de här ungdomarna som var utan arbete.          

Kommunerna, grundskolan och tredje sektorn nämns inte i landskapsregeringens redogörelse. De är viktiga aktörer när det gäller barn och ungdomar. Grundskolan är en alldeles särskilt central aktör. En svag länk är stadieövergången mellan grundskolan och gymnasiet, det kompliceras också genom att vi byter huvudman hos oss. Det är lätt att dra en lättnadens suck när eleverna klarat nian, men det visar sig att många elever inte klarar av det man kan förvänta sig efter avslutad grundskoleutbildning. Istället för att få underkänt får man ”nådefemmor” som det visar sig vara svårt att klara av gymnasiet med. Både studiehandledning och specialundervisning borde utvecklas. På rikssidan finns rättigheter till stödundervisning, intensifierat stöd, särskilt stöd och individuell plan i skollagstiftningen. Om jag har förstått saken rätt på går en översyn av specialundervisning också hos oss. Landskapsregeringen ämnar även se över studiehandledningen, det är också bra.

Från liberalernas sida har vi flera förslag på hur vi kan genomföra en ungdomsgaranti och en kraftsamling i hela det åländska samhället. Det förutsätter ett nytt tänkande och ett övergripande samarbete.

Vi behöver utvärdera det vi gör. Vi behöver samordna och samarbeta. Vi behöver ta med kommunerna och näringslivet för att forma en ungdomsgaranti. Ett alldeles lysande exempel när det gäller tredje sektorn är Pelaren, dit unga vuxna kan söka sig om man har psykiska bekymmer. Där får man får stöd att klara av arbete och man får stöda för att klara av sina studier.

Vi behöver också se över hur vi för statistik. Vi behöver relevant statistik. Vi behöver ÅSUB som den stora kunskapskälla de är, men vi kanske behöver se på statistiken på ett annat sätt. Vi behöver uppföljning och resultatstyrning.

Vi behöver se hur vi kan underlätta för arbetsgivare, om det sedan handlar om sysselsättningsstöd, sassikort eller handledningspeng. Vi behöver flera praktikplatser och lärlingsplatser.

Vi behöver en strategi mot avhopp på gymnasialstadiet samt en strategi när det gäller det förebyggande arbetet hos unga. Vi behöver se över studerandehälsan, ÅHS-lagen tar in alla ålänningar och alla ålänningar har rätt till hälso- och sjukvård, men vi kanske borde marknadsföra studerandehälsovården också för de här unga vuxna. De faller också lätt genom stolarna när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster. Studiehälsan utgör ett viktigt kompetenscentrum.

När det gäller integrationen så står liberalerna fast vid sitt önskemål att när det gäller integrationsplaner så borde det vara obligatoriskt för kommuner när det gäller barn och ungdomar.

Vi behöver titta över språkundervisning. Jag vet att det här är ett rött skynke. Det är bra att man ser över svenska undervisningen, men samtidigt visar forskning att ungdomar och barn med andra modersmål riskerar att bli halvspråkiga. Man behöver stöda modersmålet också. Särskilt viktigt är det om man flyttar och man ska börjar skolan och samtidigt ska lära sig att läsa och ett nytt språk.  Det är också väldigt besvärligt att lära sig ett nytt språk när man börjar högstadiet och är i 13-14 års åldern. Vi behöver ta ett vidare grepp över språkundervisningen som vi har på Åland.

Talman! Det här var några förslag. Vi alla, lagting, landskapsregering, kommunerna, social- och hälsovården, näringslivet, tredje sektorn, vuxensamhället måste knyta ihop ett välfärdsnät och utforma våra system så att vi inte släpper igenom ett enda försummat barn, en enda vilsen och ensam ungdom. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är jätteglädjande att liberalerna och ltl Katrin Sjögren så här utförligt engagerar sig i den här socialdemokratiska frågan. Det var någonting som vi drev hårt i valet och fick med i regeringsprogrammet. Vi är mycket stolta över de åtgärder som regeringen nu arbetar med och kommer att fortsätta att arbeta med framöver i två år.

Jag tycker att det är farligt att jämföra statistik med riket. Åland har ju som känt haft bättre arbetslöshetsstatistik än riket. Det har visat sig att vi har mycket lägre ungdomsarbetslöshet när man jämför med både Finland och Sverige. Det är farligt att börja måla upp mörkare moln än vad de är på riktigt. Hur ser ni på det?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag hade vinnlagt mig om att vara konstruktiv i mitt anförande. Jag problematiserade spörsmålssvaret men jag kom också med konkreta åtgärder. Jag tog upp siffror som gällde riket, men vi kan med fog tro att vi har precis samma problem hos oss. Vi har den fördelen att vi exporterar vår arbetslöshet, man flyttar härifrån. Alla problem och utmaningar som finns i större samhällen finns också på Åland men i en mycket mindre skala. Jag håller med om att vi har alla förutsättningar att ta fram någonting unikt och fantastisk så att inte någon behöver falla genom nätet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ltl Katrin Sjögren lyfte också fram anpassade kurserna och de här nådefemmorna. Jag blev mycket förvånad att man tar upp det här i debatten. Jag sitter själv med i specialundervisningsgruppen som håller på med översynen inför läroplansarbetet. I den gruppen sitter det mycket duktiga specialpedagoger och där är man nog mycket restriktiv med att försöka ge anpassade kurser och nådefemmor är inte vanliga. Vi i gruppen lyfter framförallt fram de tidiga insatserna och försöker vara konstruktiva också nu inför det nya läroplansarbetet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är bra att man är konstruktiv. Jag tror också på tidiga insatser och förebyggande insatser. Jag hade också ett förslag om en strategi för det förebyggande arbetet när det gäller unga. Nådefemmor är ingenting som jag eller liberalerna har hittat på. Det har vi hört vid våra studiebesök och jag vet att jag har hört det flera gånger av ltl Göte Winé. Jag tar fasta på den sakkunskap som finns. Jag tror att det är ett problem eftersom det är flera som påtalar just detta, man är schysst, man ger en femma och så visar det sig att man sedan inte klarar av studierna på gymnasialstadiet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det som ltl Katrin Sjögren nämner gör vi redan. Vi samarbetar med tredje sektorn, vi träffar kommunerna regelbundet och vi träffar näringslivet, själv gör jag det dagligen. Vi försöker uppmuntra näringslivet att skaffa flera anställda i sina företag.

När det gäller den finska ungdomsgarantin så är inte allt skimrande på andra sidan skiftet heller. I Finland har man dragit ner på antalet studieplatser ganska rejält, det måste man också komma ihåg och det har vi inte gjort på Åland. Vi har fortfarande väldigt många studieplatser för våra ungdomar. När det gäller avhopp så vet jag att minister Ehn fokuserar väldigt mycket på det och prioriterar den frågan väldigt starkt. Jag, som den elaka ministern i regeringen, kan också tycka att man måste bita ihop lite. Man kanske inte ska hoppa av, särskilt i våra tider är utbildning livsnödvändigt. Man måste fortsätta att studera om man ska ha en chans på arbetsmarknaden framöver. Som jag sade i mitt anförande så kommer de kommande tio åren inte att se ut som de tio tidigare. Jag uppmanar ungdomar att inte hoppa av, bit ihop och kämpa genom gymnasieutbildningen som man har påbörjat!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Inte har jag pratat om någon skimrande saga. Jag har tagit fakta ur statistik som jag har fått, som jag har läst mig till och som jag tycker verkar väldigt, väldigt bra.

Ska man t.ex. ha ansvar över hälso- och sjukvårdsfrågor så förutsätts det att man ha någon slags hum om ekonomin. Ska man ansvar över arbetsmarknadsfrågor så förutsätts det också att man har någon slags hum om verkligheten. Det finns en verklighet där ute. Jag uppmanar näringsministern att prata med de ungdomar som är arbetslösa i mer än tre månader.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag tycker det är viktigt att vi inte får göra det mer attraktivt att hoppa av utbildningen. Det är någonting som vi från politiskt håll hela tiden måste tänka på. Man kanske går i en gymnasieutbildning och så ser man någon som inte gör det och som kanske har möjlighet att köpa bensin till sin bil eller moped tack vare att den personen är i en sysselsättningsfrämjande åtgärd, det är också en viktig aspekt som vi behöver beakta. Utbildning är nyckeln till framgång för dagens ungdomar. Jag är helt övertygad om det. Utan utbildning kommer det bara att bli tuffare om fem, tio och femton år.

Samtidigt vet vi att det finns de som är oerhört duktiga praktiskt och i framtiden behöver vi också praktiker som kan utföra jobb som måste utföras. Det är ett bekymmer och en utmaning som vi måste se till att vi matchar ihop. När det är sämre tider på arbetsmarknaden så är det oerhört viktigt att man skaffar sig utbildning och att samhället erbjuder de utbildningsplatserna.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Näringsministern behöver inte alls gå i försvar, inte alls. Vi har kommit med konkreta förslag här. Man ska inte underskatta problemet. Det står i landskapsregeringens eget svar till lagtinget att ungdomsarbetslösheten under 25 år har ökat 40 procent på ett år. Under år 2012 hoppade 50 studerande på gymnasialstadiet av. Jag tror att vi kanske behöver fundera på att göra saker på ett lite annat sätt. Jag tänker inte sabla ner det arbetet som görs. Vi vill ha den här debatten för att vi ska kunna få konstruktiva förslag och för att man ska kunna gå framåt. Som ministern sade så har vi ett gemensamt intresse i de här frågorna. Men snälla lyssna vad vi andra säger också!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Ltl Katrin Sjögren var i början av sitt anförande i en bisats lite negativ kring tidsbegränsade anställningar för ungdomar. Jag anser att tidsbegränsade anställningar kan vara just det som är särskilt viktigt för ungdomar. Då vågar arbetsgivarna faktiskt anställa ungdomar som inte har arbetslivserfarenhet och referenser som ungdomar har svårt att få. Jag vet inte om jag uppfattade ledamoten rätt, rätta mig gärna om jag har fel, men jag upplevde att det var lite negativt detta med tidsbegränsade anställningar.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag ska gärna rätta ltl Petri Carlsson. Det jag sade var mitt exempel som handlade om anställningar 3-4 dagar i månaden. Jag sade att det friserar arbetslöshetsstatistiken. Det är en omöjlighet att ha en egen bostad. Inte har jag någonting emot visstidsanställningar när det gäller ungdomar, men då handlar det väl om några månader och inte om 3-4 dagar. De berättelser som vi har fått höra är att man känner sig lite utnyttjad. Man anställer tio ungdomar och anställer dem i tre dagar och så kan det ta två-tre månader innan man får lön. Vi kan inte blunda för det problemet heller.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Nej, det är möjligt att vi inte ska blunda för det heller. Jag tror att man måste komma ihåg att också tidsbegränsade anställningar är viktiga. Varje dag som man får jobba tror jag är väldigt viktigt för självkänslan. Man måste komma ihåg att det är positivt om man får jobba.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Mitt exempel var att man blir anställd 3-4 dagar och det betalar inte en egen bostad. Man hade nog en känsla av lite hopplöshet. Man hade mycket, mycket gärna velat jobba 30,60, och 90 dagar om man bara skulle ha fått. Man uppfattar att arbetsgivarna utnyttjar systemet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ungdomar med psykisk ohälsa är bortglömda i regeringens svar menar ltl Sjögren. Det kanske inte står så fylligt just i det skriftliga svaret. Men det innebär inte att åtgärder saknas, snarare tvärtom. Pelaren är ett exempel där regeringen gått in med 200 000 euro för att trygga verksamheten under det här året. Vi har förordningar som kommer att träda ikraft i höst som bl.a. rör studerandehälsan. Speciellt när det gäller studerandehälsan så är tillgängligheten viktig. Vi för också diskussioner inom landskapsregeringen om hur vi ytterligare skulle kunna stärka upp den sidan eftersom vi vet att behovet finns.

Satsningar inom den tredje sektorn har gjorts och görs under det här året både när det gäller tjej- och killgrupper och fair sex osv. Jag tycker att det finns gott om resurser inom det här området. Sedan är frågan om vi använder resurserna riktigt rätt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det kan man fråga sig och det är en relevant fråga.

Tittar man på ungdomsgarantin på rikssidan så är rehabilitering en mycket klar och viktig del i hela ungdomsgarantin. Det handlar om att erbjuda ungdomar som har psykiska bekymmer, som har drogproblem eller som har hälsoproblem att rehabilitering är en del i den här ungdomsgarantin. Man ska vara offensiv när det gäller att hjälpa dem så att de så fort som möjligt klarar av att börja studera igen eller jobba. Jag anser att det är en sak som är bortglömd när landskapsregeringen pratar om sin ungdomsgaranti.

Minister Carina Aaltonen, replik

Rehabilitering finns faktiskt. Mycket av den verksamhet som ltl Katrin Sjögren beskriver görs bl.a. i ungdomsprojektet Katapult där många ungdomar med olika funktionsnedsättningar får stöd.

Det var också tidigare här tal om tidiga insatser. Det finns också mycket resurser inom bl.a. kommunerna när det gäller barnomsorg och skola, men även här kanske vi behöver kartlägga hur dessa resurser ska användas på bästa sätt. Jag tycker att det är lite orättvis kritik att säga att vi inte gör så mycket inom det här området, för det görs väldigt mycket. Vi är seriösa och vi värdesätter alla åtgärder som gör att unga inte marginaliseras.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag har inte sagt att ingenting görs. Det jag sade, precis som ministern sade, gör vi rätt saker? I dagsläget är det fullt på Katapult, man har tidvis kö och man ser att man börjar få ett bekymmer. Både ungdomslotsarna och Katapult vittnar om en ökande psykisk ohälsa bland ungdomar. Det måste vi göra någonting åt och kanske göra det på andra sätt än vad vi tidigare har gjort. Vi måste stöda upp de ungdomarna på ett annat sätt.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Jag tyckte att det var bra att ltl Katrin Sjögren i sitt anförande också nämnde klubbhuset Pelaren när det gäller sysselsättningsaktivitet för personer med psykisk ohälsa. Det har också framgått i diskussionen här idag att regeringen aktivt gått in och ekonomiskt stött den här verksamheten. För det är viktigt att framhålla också den gruppen, psykisk ohälsa ökar hela tiden i vårt samhälle. Jag kan konstatera att när det gäller klubbhuset Pelaren så är både ltl Katrin Sjögren och undertecknad aktivt engagerade i verksamheten.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ja, det är att vår gemensamma babys, ltl Beijars och min. Jag tycker att det finns en stor potential när det gäller Pelaren och när det gäller unga vuxna med psykisk ohälsa. Vi borde ha möjlighet att utveckla Pelaren men det hänger fast vid att få finansiering från kommunerna under nästa år.

Ltl Christian Beijar, replik

I det avseendet är ltl Katrin Sjögren och jag fullkomligt överens.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Herr talman! Det är ställt utom precis allt tvivel att arbetslösheten och bristen på arbetsplatser är varje samhälles allra största motståndare och farligaste hinder på väg mot framtiden. Till skillnad mot andra yttre fiender och utmaningar är arbetslösheten med tillhörande marginalisering dessutom ett fenomen som uppstår inom de egna leden vilket alltid är svårare att hantera. Arbetslöshet skapar en känsla av hopplöshet, utanförskap och såklart försörjningssvårigheter. Att inte känna sig behövd sänker självförtroendet hos den drabbade vilket gör det svårare att hitta fotfästet för att komma tillbaka. Inom centern är detta ett problem som vi ständigt diskuterar och analyserar. Bara med hjälp av sysselsättning och framtidstro kan vi fortsätta bygga hela Åland. Alla goda och framgångsrika samhällen börjar och slutar med arbetsplatserna. Hittills har vi klarat det bra. Åland hör enligt Eurostat hemma bland Europas 20 rikaste regioner. Vi har alltså möjligheter och resurser som många andra saknar och vi har ett levande näringsliv som i geografiskt hänseende är förbluffande utspritt på våra öar. Vi ska stödja där det behövs men i ännu högre grad inspirera där vi kan. Här är utbildningen ytterst viktig.

Men allt det där vet ni. När det handlar om arbetslöshet är det lätt att stapla floskler på varandra. Ni vet också att arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet är i stigande. Läget på Åland är långt ifrån katastrofalt men likväl utmanande för ett progressivt samhälle. Varje ålänning ska ha ett jobb och ett meningsfullt liv och där är vi inte för ögonblicket. Några av oss har ramlat igenom skyddsnätet och andra löper risk att följa efter. Därmed når man de definierande frågorna: Vem bär ansvaret för det och vad borde göras? Är det samhällets plikt? Är det näringslivets möjlighet? Är det individens skyldighet och rättighet? Dessa är såklart retoriska frågor för vi bär detta ansvar tillsammans, möjligen med tyngdpunkt på individen som ju är den som både är den drabbade och den som oftast sitter på lösningen. Det borde nämligen aldrig få gå så långt att ansvaret för det egna självförverkligandet vilar på någon annan än en själv, så länge hälsan är god. Svaret är därmed att det handlar om en kombination av olika åtgärder som arbetar mot samma mål.

När det gäller samhällets insatser finns det redan verktyg i lådan. Näringsminister Fredrik Karlström gick i sitt inspirerande och fylliga anförande igenom vilka konkreta åtgärder man i dag vidtar. Inom centern står vi bakom detta. Lösningarna är många och det finns fler. I budgeten finns till exempel medel att använda för olika sysselsättningsprojekt i främst kommunerna. Här är det möjligen en utmaning att samordna dessa projekt men det handlar om administration. Kanske kunde man involvera Ålands kommunförbund för att identifiera projekt och sedan fördela dessa medel över hela Åland. Det är ett praktiskt råd och en kortsiktig lösning som kunde göra stor skillnad. Allt entreprenörskap börjar med ett jobb och möjligheten att bidra. Ibland kan ett litet steg vara början på en lång vandring.

Det saknas absolut inte möjligheter för åländska ungdomar. Vi lever bara några kabellängder från Mälardalen som hör till världens allra starkaste tillväxtcentra. Vid det bordet är vi inom centern övertygade om att även ålänningarna behövs och har plats. I dag kan man till och med bo på ett ställe och arbeta på ett annat eller jobba på distans. Vi kan på Åland erbjuda en av världens främsta grundskolor och vidareutbildningar och ett boende och trygghet som inte finns någon annanstans. Av det skälet borde vi fortsätta investera i denna skola och göra den ännu bättre. Genom att förbättra det som redan är bra kommer även det som är mindre bra att utvecklas. Framgång föder framgång och skolorna och skolning är oerhört viktiga ingredienser i skapandet av framtidstro, både hos individen och i näringslivet.

När det gäller vad näringslivet kan göra tillsammans med det offentliga är möjligheterna långt ifrån utnyttjade. Man kan till exempel tycka att Ålands landskapsregering borde vara ännu mer aktiv när det gäller näringspolitiken. Det är lätt att hålla med om det mot bakgrund av hur det varit tidigare, men vi måste också se verkligheten. Vårt EU-medlemskap gör det extremt svårt att vara med och stödja annat än utbildning och forskning med skattemedel. I stort sett allt annat är reglerat.

På det privata näringslivet vilar därför ett stort ansvar. Vi är 28 000 människor som bor i ett självstyrt landskap. Det ger oss handlingsutrymme och viss frihet men skapar också krav på samarbete. Vi bygger vårt samhälle tillsammans. Jag minns med saknad tiden i början av 1990-talet då 43 åländska direktörer, därtill manade av Ålands handelskammare, gjorde gemensam sak och inom ramen för något som kallades för Näringslivets framtidsgrupp satte sig ner och analyserade och visionerade kring hela Åland. EU-inträdet stod för dörren och var en gigantisk omställning för det åländska samhället. Hoten var många och möjligheterna få, enligt den allmänna uppfattningen. Då slöt sig ålänningarna samman. Viljan från näringslivet att tillsammans med det politiska Åland göra det bästa av situationen var genuin och framåtinriktad. Idag råder av allt att döma nya tider. Här i salen debatterar vi friskt både visioner, möjligheter, utmaningar och lösningar för hela Åland. Inom betydelsefulla delar av det åländska näringslivet verkar andra vindar blåsa. Ibland får jag känslan av att man ägnar minst lika mycket, kanske mer, kraft åt att bekämpa varandra i konflikter om konstgjord makt än att koncentrera sina krafter i konkurrensen utåt. Det är synd, Åland är alltjämt en liten ö i en stor värld och vi borde verkligen jobba tillsammans så mycket som någonsin är möjligt framom att vinna enstaka omröstningar på bekostnad av helheten.

Inom centern är vi övertygade om att hela Åland har att vinna på att fler ungdomar till exempel bereds möjlighet till sommarjobb på åländska företag. Inte minst mot bakgrund av närheten till Mälardalen där det inte saknas arbetstillfällen. Om vi på Åland inte lyckas locka de som studerar i Sverige tillbaka till Åland under sommarloven är risken såklart stor att vi förlorar dem på lång sikt.

Från samhällets sida ska vi bygga infrastruktur i form av skolor, vägar, vård, omsorg och liknande. Inom näringslivet borde man aldrig missa chansen att understryka Åland som en framtidsregion och en plats där både företag och människor tillåts blomstra. Lite övergripande uttryckt finns det viktigare saker att sköta än att strida med varandra och sätta låtsasbetyg på landskapsregeringens arbete.

Vi står inte inför ett nytt EU-medlemskap men vi står inför utmaningar av samma kaliber. Den ekonomiska situationen runt om oss är extremt utmanande och ställer krav på nya åtgärder.

Slutligen, herr talman, några ord om individens eget ansvar och möjligheten att vara sin egen lyckas smed som det heter.

Jag utgår från att alla vill arbeta trots att många hävdar motsatsen. Det är som det har varit i alla tider. De som är äldre har i stort sett alltid tyckt att de som är yngre inte gör tillräckligt mycket eller försöker tillräckligt hårt. Föräldrar och deras jämnåriga har alltid ängslats över den kommande generationen. Ändå kan man inte blunda för att samhället byggts upp och man har fått det att blomstra tack vare exakt samma personer som för 30 eller 40 år sedan anklagades för att göra för lite eller inte passa in i systemen. Vi ska göra vad vi kan för att skapa arbetstillfällen men vi borde ägna mer jobb åt att utbilda modiga individer. Det är som bekant inte fisk man ska ge åt en hungrig, vilket allt oftare sker i dagens curlingsamhälle. Hen behöver ett nät och några ord på vägen. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag minns också, med en viss saknad, den tid som kollegan Pettersson här hänvisade till. Det var under den verkligt prövande perioden under början av 1990-talet. Jag kunde gå till 1970-talet vid behov och där hänvisa till hur man gjorde då, inte utan framgång, i ekonomiskt råd.

Jag har länge under den här debatten både i presentationen och i debatten hittills väntat att få veta vad den nuvarande landskapsregeringens tillväxtråd gör. Kan inte tillväxtrådet ha en roll i det här sammanhanget? Rådet är förutsatt i regeringsprogrammet och veterligen tillsatt, men var är rådet i den här framtidsfrågan?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Jag önskar jag kunde ge ett råd i det men jag är rädd för att jag först måste fråga råd av dem som vet bättre om detta råd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! Det här är en fråga som intresserar mig så jag vill tacka oppositionen för den här debatten. Kanske flera borde tacka för debatten, för jag anser att liberalerna och ltl Katrin Sjögren hade mycket konstruktiva idéer.

Jag kan redan nu förvarna om att här blir nog mitt längsta anförande under mina år här i lagtinget.

Att jobba politiskt med de här frågorna ser jag långsiktigt på och då är det inte bara den här regeringen som är ansvarig för det negativa och har del i det positiva här, utan där har även förra regeringen sitt ansvar.

Ser man på detta med att jobba med marginalisering så måste det börjas i ett tidigt skede, desto tidigare man kommer in med insatser desto bättre.

Först tänker jag ta mig tid att se på regeringens svar för det är väl ingen hemlighet att jag och näringsministern har haft lite olika synpunkter kring ungdomsarbetslösheten.

Angående det här med ungdomsgarantin så stämmer det säkert att det inte är så många som är arbetslösa längre tid än 3 månader. De senaste siffrorna jag hörde var 17 eller 18 personer, men att vara en av dem är desto jobbigare. Här måste man se hur man kan hjälpa dem.

Jag kommer längre fram att ha mitt lilla projekt 100 nya jobb, som jag meddelade i budgeten, så jag kommer att återkomma till det senare.

Jag är rädd för att man ibland vill förfina siffrorna eller att man jobbar med korta punktinsatser som t.ex. arbetspraktik, då får man en sysselsättning en tid, men vad händer när praktiktiden där sedan går ut? Man har ju då uppfyllt ungdomsgarantin om man skulle ha den i kraft, genom just att ge den där arbetspraktiken. Det är en kort ”duttinsats som är bra för stunden, men nu behöver vi se vilka långsiktiga insatser vi kan göra för att hjälpa.

Jag är fortfarande rädd för mörkertalet, dvs. de som är bara hemma och inte ens är anmälda hos AMS. Hur ska man hitta dem? Jag vet att ungdomslotsarna jobbar för fullt med det. Men jag tror att det finns ett alltför stort mörkertal.

Så vad vill man med spörsmålet om ungdomsgarantin? Jag känner mig lite osäker. Vi behöver kanske se vad det är vi behöver ge. Jag tror inte att namnet ungdomsgarantin räddar det. Däremot måste vi börja titta vilka resurser vi kan lägga och vilka förändringar kan vi göra för att uppfylla att vi får de unga i sysselsättning.

Genom kännedom i media och tidigare debatter kanske ungdomsgarantin just nu inte har så hög prioritet eftersom det är så få som blir berörda av den. Här behöver vi titta på hur vi kan gå vidare. Att ungdomsgarantin fungerar i praktiken att få ut de flesta ungdomar inom tre månader så det höll ju AMS med om i en debatt i radion tidigare.

På sidan 2 nämns ungdomars hälsa och psykiska och välbefinnande och där ser jag att det ligger mer på kommunernas ansvar, för det är i grundskolan man måste få mera tillgång till skolkurator och skolpsykologer än vad det finns idag. För man hör från flera håll att det är fler unga som mår dåligt psykiskt och det är också något som jag märkte när jag jobbade som ungdomslots. Här har vi en stor utmaning, vilka möjligheter till studier ska vi erbjuda dem som mår dåligt? För de klarar nog inte av de krav som ställs för att studera i t.ex. Ålands gymnasium och Ålands yrkesgymnasium. Här måste man se om man kan bli mer flexibel och frångå det nu beroende systemet av stabilitet och fasta strukturer, men då är det också en resursfråga. Det bör definitivt komma in mer resurser som skolkuratorer och skolpsykologer i grundskolan och då ner i åldrarna som 9-10 års ålder. Idag finns det inte tillräckliga resurser där. Tyvärr så verkar det alltför ofta som om skolans behov är viktigare än barnens.

Om jag nu lite mer ser på spörsmålssvaret så tycker att de som kanske behöver mest hjälp nämns minst i svaret, just de som mår dåligt psykiskt och inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden. För den gruppen, tror jag, blir allt större och mer marginaliserad, men inte om man inser sitt psykiska mående och får hjälp av t.ex. klubbhuset Pelaren. Det är en resurs som man borde se hur kan använda sig mera av.

Igen kan man säga; vad kan göra för att t.ex. använda oss mer av och få hjälp av tredje sektorn? Allt behöver inte utföras av den offentliga sektorn.

I stycket om ungdomsgaranti så skriver landskapsregeringen: ”Myndigheterna måste stödja ungdomarna, särskilt de mest utsatta, men också att ungdomarna måste ta aktiv del i processen och ta på sig skyldigheter och ansvar”. Det som skapat debatt och känslor den senaste tiden är näringsministerns generaliseringar om 100-10-1. Tyvärr har vi idag unga arbetslösa som inte ens klarar av att ringa ett enda samtal. Vi kan inte överge dem och där kommer samhällets roll in. Det är för dem som jag har pratat om mitt lilla projekt ”100 nya jobb ”. Vad krävs att få de runt 100 ungdomar, som är öppet arbetslösa, in i en sysselsättning? Jag är övertygad om att flertalet inte fixar att ringa på 100 jobb. Jag funderar på hur många av dem som är i sådant mående att de klarar av att vara tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden?  Det är så att alla inte klarar av att som t.ex. 14-15 åringar springa och sälja sina nybakta bullar i hyreshus.

Vi på Åland har många duktiga ungdomar som uppfyller alla politikers dröm om unga entreprenörer och unga som snabbt klättrar i karriären. Men vissa klarar inte det. Det är t.o.m. så att vissa klarar det inte utan stöd från samhället och där bör man se hur man kan gå in och stöda.

Projekten sommarlovsentreprenörer och ungt entreprenörskap är nog bra på sitt sätt, men är det bra att vi går in och stöder de projekten med samhällspengar? För många av de här skulle nog klara sig på egen hand. Här behöver vi fundera mera var vi går in och stöder med samhällsmedel. Här behöver vi från politiskt håll få reda på hur läget för de arbetslösa egentligen ser ut. Vi måste ta ansvar för helheten och se vilka som samhället bör gå in och stöda, för alla unga kan inte stöpas i samma form vare sig man vill eller inte.

Fru talman! Idag krävs det en utbildning för att få ett jobb. Utbildning är det första man frågar efter. Det har pratats om vad det står i CV, för det är det första man tittar på. Här är det jätteviktigt att vi ser de långsiktiga insatserna med studierna.

Inom utbildningen så har det gjorts bra saker på gymnasialnivå både av den förra och den nu sittande regeringen. Yrkesstarten är en bra tanke men missen var nog att man aldrig egentligen tänkt på vem som skulle leda den. Det finns tyvärr alltför lite lärarresurser till den. Men när man nu ser på Ålands yrkesgymnasiums hemsida så ser inkommande års möjlighet till valbara yrkesinriktade studier på yrkesstarten intressant ut, och man kanske nu har hittat formen och resurserna för den utbildningen.

Även folkhögskolans nya linje verkar ha hittat sin form i den yrkesförberedande utbildningen. Det är också roligt att samarbetet med de övriga skolorna nu äntligen börjat kommit igång för Ålands folkhögskola. Sedan gläder jag mig att man äntligen hittat ett sätt att läsa upp sina grundskolebetyg.

En sak som är gemensamt med de här nämnda punkterna som jag nyss tog upp är speciallärare. Där måste det börja fungera, för ekvationen av behovet och resurser så blir svaret idag underkänt med alltför lite resurser. Men där har jag förstått att landskapsregeringen ser på möjligheten att förstärka speciallärarresurserna.  Som jag ser det här så måste man gå in tidigt och jobba med de här frågorna. Som jag nämnde så behöver man jobba med de resurser tidigt och det gäller barnens behov och inte skolans.  Utbildningen måste vara anpassad lite för våra ungdomars utbildningsnivå. På gymnasialnivå så har vi enbart alltför teoretisk utbildning idag vilket gör att alla inte klarar av den. Vad händer sedan med dem som hoppar av? Ger man dem resurser och möjligheter? Det blir Katapult och vad händer sedan, ska man börja om från början? Vad har vi för möjligheter att erbjuda dem som inte är mogna att gå in i gymnasialutbildning när man går ut 9:an? Vi får inte glömma att vissa elever klarat av grundskolan med s.k. nådefemmor.

Vi kan också erbjuda nya linjen och vi har yrkesstarten. Jag nämner inte i det här sammanhanget Katapult för det är ju en sysselsättningsåtgärd för de unga som är arbetslösa. Vi ska egentligen se att man går vidare från nian. Vi måste se vilka utbildningsmöjligheter vi kan erbjuda.

Att jobba med marginalisering är viktigt, så desto tidigare insatser desto lättare kan man komma in senare med åtgärder.

En annan av frågorna i spörsmålet är; ”vilka åtgärder gör landskapsregeringen för att minska ungdomsarbetslösheten”? Där kan det vara att man tycker att man är loj från landskapsregeringens sida. Men ska initiativet komma från dem som jobbar med frågorna eller från politikerna? Nog är det ju de som möter de arbetslösa som ska komma med idéer, synpunkter och förslag. Sedan är det upp till politikerna att se över om möjligheter med resurser och lagstiftning.  

Ja, jag vet att vissa tycker jag börjar bli nötig men jag skulle vilja att man inventerar och ser vilka åtgärder som krävs för de cirka 100 unga, som är arbetslösa, för att få dem i sysselsättning. Klarar vi av att stöda projekt som 1000 nya kor, vilket också är en stödjande åtgärd inom arbetssysselsättningen, så måste vi också kunna stöda just en inventering över de unga arbetslösa. Det jag bl.a. skulle vilja veta i den inventeringen är: Dels åtgärder om unga som idag är i sådant skick att de egentligen inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden. Behöver man kanske se över andra utbildningsmöjligheter? Det är två av frågorna som jag vill att man gärna tittar på. Här har vi också kunskaper hos AMS, t.ex. en arbetspsykolog, som skulle kunna titta på detta mera. Vi på Åland är så få att vi kan vara flexibla och se möjligheter istället för att gömma oss bakom fasta strukturer.

Kort lite om arbetsmarknadspolitik. Det gäller för oss att skapa arbetsplatser genom infrastrukturella insatser som t.ex. Gullåsen och polishuset. Men här borde man också se andra möjligheter hur man kan främja genom samhällets insatser som främjar näringslivet. Där finns t.ex. näringsministerns satsning på sina 1000 nya kor. Jag pratade nyligen med en person i byggnadsbranschen som berättade om kringeffekterna och vad som hände när det företaget fick ett anbud och fick jobba vidare med en ladugård.

Det finns renoveringsjobb. Klarar vi av att ge stöd och renovera äldre hus, så vad innebär det? Det innebär att små företag, de mindre byggnadsfirmorna med 2-3 anställda, klarar sig. Jag har förstått att det är de som håller på att gå på knäna nu.

Men till sist, fru talman, vad vill jag? Jag vill jobba med att förebygga marginalisering från tidig ålder framförallt ge mera resurser till speciallärare, skolkuratorer och psykologer.  Slå ihop åländska skolkuratorer och psykologer till en enhet och se hur man kan få större möjligheter.

Höj statusen på att vara elevassistent, varför kan vi inte satsa på en utbildning där? Kanske det också blir en löneförhöjning då, tänker många. Visst, det blir dyrare för kommunerna. Men jag är helt övertygad om att med de resurserna så kan man spara in pengar på sikt.

Föräldrastöd, förra regeringen tog bort pengarna från Folkhälsan till projektet Föräldrakraft.  Jag läste för inte så länge sedan rapporten ”Bättre stämma i bäcken än i ån” gjord av socioekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog. Den rapporten handlade om att i Sverige skulle man kunna få föräldragrupper till fler än 300 föräldrar för den kostnad som det innebär att undvika att en enda etablerar sitt utanförskap i tonåren. Så här bör man se hur man kan stöda föräldragrupper för det är satsning som lönar sig på sikt.

Samorganisera bedömningar i de åländska grundskolorna. Idag finns det 3-4 olika system i våra grundskolor, allt från att curla ut eleven till att jobba med anpassad läroplan. För övrigt börjar jag personligen fundera om man kanske borde nivåanpassa studierna igen hellre än de förbaskade anpassade läroplaner som rent ut sagt utestänger elever från flera utbildningar idag.

Jag funderar på en praktisk yrkesexamen. Här borde man lära sig mer av Yrkesakademin i Österbotten och deras möjligheter till utbildning av praktisk yrkesexamen. Det är utbildningar som de också har non-stop intagning på. Utbildningen sker oftast genom läroavtal eller är arbetsplatsförlagd så att eleven kan göra största delen av utbildningen på en arbetsplats för att få praktisk färdighet inom yrket.

Tidigare har ungdomslagen nämnts här. Jag ser den som viktigare än ungdomsgarantin. Här kan vi ålägga myndigheterna att samarbeta och även i det uppsökande arbetet.

År 2010 gjordes förändringar i riket i ungdomslagen, bl.a. med sektorövergripande samarbete mellan myndigheter och det uppsökande ungdomsarbetet. Nu har inte vi ungdomslag på Åland, men här bör man nog se just på att t.o.m. i lag tydliggöra det sektorövergripande arbetet.

Kanske skolorna borde få betalt per elev? Nu tänker jag på gymnasialstadiet. Hoppar ungdomar av så måste man rapportera det och bidraget minskar till skolan. Då kanske man jobbar mer för att ha eleverna kvar i skolan.

Ltl Katrin Sjögren pratade om en strategi. Min personliga reflektion är att någonting bör man göra. Det nämndes i replikskifte att det är 50 ungdomar som har hoppat av gymnasialstadiet. Det är inte rätt att det ska vara så. Jag vill inte kommentera de siffrorna.

Jag tror att jag har förklarat till lust och leda vad jag menar med 100 nya jobb.

Nytt sysselsättningsstöd som underlättar att få svårplacerade unga att komma ut i arbetsmarknaden. Idag kanske vi ser litet smalt på hur man ska få ut unga i sysselsättning. Här borde man titta på vad som kan göras.

Ska vi förebygga marginalisering så måste vi satsa på våra unga och se över vilka resurser de erbjuds. Sedan måste vi noggrannare se över vad våra grundskolor ger för utbildning och kanske vi där bör kontrollera dem bättre än idag. Vi får inte curla sönder dem utan vi måste ställa både krav och ge stöd. En framgångsrik insats kring barn och unga i riskzon är i stort sett alltid utomordentligt lönsamt. Oberoende av opposition eller regeringsparti så bör vi jobba gemensamt för våra ungdomar bästa.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tyckte att det var en bra avslutning och det ställer jag gärna upp på.

När vi debatterar ungdomsarbetslöshet så sade ltl Winé att det är viktigt att vi ser helheten. Jag tyckte att ledamoten själv kanske inte riktigt såg helheten utan såg väldigt isolerat på detta med marginalisering. Marginalisering är också viktigt och jag vet att ledamoten har större kunskap än vad jag har.

Om vi pratar om helheten så är det väldigt viktigt att man har en aktiv näringspolitik, det är ju bara så som man skaffar jobb och den delen hade inte alls ltl Winé med i sitt anförande. Ltl Winé frågade vad vi ska stöda. Ska vi stöda sommarlovsentreprenörerna eller ska vi ha understöd med andra åtgärder, det som ibland kallas konstlade arbetsplatser? Det är inte jag som kallar dem för konstlade arbetsplatser, men de brukar klassas så ibland och de är också viktiga vill jag säga, ltl Winé så att inte bli något missförstånd. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man också kan stöda ungdomar att starta företag.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ltl Anders Eriksson. Näringslivet är jätteviktigt. Men när ni skrev under det här spörsmålet så fanns det ingenting om näringslivet. Det handlar om ungdomars arbetslöshet och marginalisering. Jag fokuserade på det. Sedan sade jag att ungdomsentreprenörer säkert är bra, men ska vi stöda detta med samhällspengar? Vi behöver se var vi sätter in samhällspengar, men där kanske ltl Anders Eriksson och jag har olika politiska värderingar och synpunkter och det accepterar jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Man kan givetvis se olika på det. Jag ser det på det sättet att det är svårt i dagens läge att starta företag. Det är en enorm byråkrati och ett enormt krångelsamhälle som man ska stånga sig in i. Det är ju givetvis ännu svårare för ungdomar. Därför ser jag projektet sommarlovsentreprenörerna som väldigt väl använda pengar och det säger jag inte bara för att Ålands Framtid väckte idén från första början, utan för att jag tror att det är väldigt bra. Får man ungdomar att starta företag och får de företagen att växa så skapar man ju faktiskt sysselsättning på det sättet.

Det här som brukar kallas för konstlade arbetsplatser, jag ber om ursäkt för att jag använder uttrycket men jag hittar inte på något bra samlat namn, jag tycker inte heller att det är dåligt, det är viktigt för det är många som faller igenom och inte klarar sig annars. Men måste jag välja mellan de här båda så tror jag faktiskt att samhället får betydligt mer tillbaka på sikt genom sommarlovsentreprenörerna om man blir tvungen att göra en strikt ekonomisk kalkyl. Ltl Winé trodde att sommarlovsentreprenörer går av sig själv och det tror jag däremot inte.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Nej, ltl Anders Eriksson, jag ser inte att det här går av sig självt. Däremot funderar jag vem som kommer in med pengarna? Sedan kan vi stå här länge och debattera om vart vi ska rikta in våra pengar. Här har ltl Anders Eriksson och jag olika värderingar. Det är helt normalt och ingen fara med det. Vi ser olika på saker, vi sitter i ett parlament. Eftersom vi just nu lever med en begränsad kista så måste vi prioritera och där har vi olika åsikter. Det är ingen fara.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé funderade över ungdomar som lämnar utbildningen och sedan kanske går till Katapult och han ställde frågan vad det sedan blir, man kanske börjar om från början igen. Jag tror att detta med 4-6 månaders praktikplatser skulle kunna ge möjlighet att prova på ett arbete som man sedan kanske kommer underfund med att passar. Sedan kanske man kan tänka på en utbildning eller läroavtal. Jag tror att det skulle vara ett väldigt bra sätt. Samhället skulle behöva lägga in lite för man måste ju få lite mera än vanligt arbetslöshetsunderstöd.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det låter ganska enkelt att uppfylla ltl Sundbloms drömmar, för egentligen är det så redan. När en elev har hoppat av och är arbetslös så går det att få en arbetsplatspraktik. Ersättningen är också högre än studiestödet. Däremot skulle det kunna finnas en liten belöningspeng som är lite högre än arbetslösersättningen, det håller jag helt med om. Fortsättningsvis ser jag det bara som en duttinsats. Vi måste se vad vi kan erbjuda för utbildningar. Vi måste börja titta på vad vi gör där. Det är jättesynd att minister Ehn är sjuk idag för att jag tror att ministern har funderat på vad man kan göra. Jag tror egentligen att det här är på bordet.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag vet att man försöker den vägen, men finns det tillräckliga resurser för det? Kan man då få fram tillräckligt med platser?

När det gäller belöningsbiten så måste det också finnas en morot för företagarna att stå till tjänst med praktikplatser. Det måste finnas en belöning, det var därför som jag tog upp det här.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det här har de som jobbar med frågorna funderat på. Men fortsättningsvis är kassakistan tom. Vi försöker få ekonomin i balans. Vi måste se hur vi klarar de här och var vi prioriterar. Vi måste också se om vi kan lägga pengarna på utbildning istället för att höja morotspengen. Just nu är det jätteviktigt att man försöker se att det finns ekonomiska möjligheter att utveckla Ålands yrkesgymnasium.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Även jag beklagar att inte minister Ehn är här han skulle säkert ha vidgat debatten.

Jag vill verifiera mina siffror. ”Knappt 50 personer avbröt studierna på gymnasienivå och 56 procent av dem var kvinnor”. Det är ur ÅSUB:s första statistikmeddelande från 2013. Det är svart på vitt.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Om det lät i mitt anförande som att jag betvivlade siffrorna så var det inte meningen. Jag menade att siffrorna inte är bra, och man måste ta tag i dem. Jag ifrågasatte inte siffrorna, utan jag är övertygad om att ltl Sjögren har tagit reda på fakta. Det var inte menat som kritik i så fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Ett Åland med jobben i fokus är det vi måste ha. Rent generellt så anser vi inom moderaterna att det måste vara mer lönsamt att arbeta och att alla som kan arbeta borde ha rätt till ett jobb, antingen som anställd eller som företagare. Om det ska bli fler jobb måste det finnas företag som vill anställa och fler entreprenörer. Det man ofta glömmer bort i den politiska debatten är att när det skapas fler jobb inom det privata näringslivet uppstår också de resurser vi så gärna vill ha till vård, skola och omsorg. Därför är en kreativ näringspolitik helt central för att skapa fler jobb, och dessa måste skapas inom det privata näringslivet. Hela landskapsregeringen måste ha fokus på detta. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att näringsministern och utbildningsministern förstås har centrala positioner i detta arbete och att de jobbar på mycket bra i rätt riktning.

Vad har generell näringspolitik med ungdomsarbetslösheten att göra då? Ja, det mesta. Generellt låg arbetslöshet ger också låg ungdomsarbetslöshet. Det finns ett starkt samband. Sedan finns det såklart speciella omständigheter kring ungdomar och arbetsmarknaden. Till exempel har man inte, av naturliga skäl, samma arbetslivserfarenhet och referenser som mer erfarna har. Dessutom är det oerhört viktigt att få ett jobb direkt efter studierna då det annars kan prägla resten av livet negativt. Att ha ett jobb stärker självkänslan och ger möjligheter att utvecklas, ta ansvar, sköta ekonomi och att kunna ta nästa steg mot att klara sig själv. En aktiv politik till stöd för ungdomar är därför viktigt, särskilt nu när konjunkturläget försämras.

Avhopp från skolan, brister i utbildningen och hinder på arbetsmarknaden är nog vanliga orsaker till hög ungdomsarbetslöshet. Så på dessa områden kan man ha särskilt fokus.

Alla människor är olika, så också ungdomar. Det kräver olika insatser för att förbättra möjligheterna för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi måste bättre ta till vara på varje elevs förmåga. Vi måste ha ännu bättre koppling mellan utbildningen och arbetsmarknadens behov. Vi bör också motivera ungdomar att slutföra studierna eftersom en orsak till arbetslöshet kan vara just det att man inte har fullständiga betyg.

Tidsbegränsade anställningar kan man tycka vad man vill om, men just dessa kan vara särskilt viktiga för ungdomar eftersom fler arbetsgivare då kan våga anställa personer utan arbetslivserfarenhet och referenser som just ungdomar oftast saknar, vilket jag också lyfte upp i en replikväxling.

Praktikplatser och lärlingsutbildningar är också särskilt viktiga för ungdomar.

Det behövs alltså en palett med åtgärder för att minska arbetslösheten och även ungdomsarbetslösheten. I landskapsregeringens svar till det här spörsmålet framgår också detta, vilket är bra. Fortsätt så och lägg ännu mer fokus på jobbskapandet och på de åtgärder för ungdomarna som vi kom överens om i regeringsprogrammet, så kommer ännu bättre resultat. Tack.

Ltl Carita Nylund

Tack, fru talman! Ltl Katrin Sjögren m.fl. ställer frågan: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att minska ungdomsarbetslösheten samt förebygga marginaliseringen? Jag tänker inte prata så mycket arbetsmarknadspolitik, som ni snart märker.

Marginalisering är i min värld ett ganska vitt begrepp, och arbetslösheten är bara en del av problemet. Svenska akademiens ordlista definierar ordet marginalisering: ”Förvisad till en undanskymd plats” och synonymordboken i min bokhylla säger: ”Överflödig, åsidosatt, utslagen”. Men den bästa beskrivningen jag hittar, på Wikipedia av alla ställen, är ett citat ur boken ”I marginalen - tre livsmönster bland unga med psykiska funktionshinder” där beskrivs ordet så här: ”Att vara marginaliserad innebär att individen inte på egen hand kan förändra sin livssituation till det bättre”.

En klok präst vid namn Arne Söderbäck sade en gång en sak som har följt mig i mitt arbete med ungdomar, och som jag tycker är grunden till allt arbete med mänskor överlag. ”Alla vill bli sedda med kärleksfulla ögon. Och om man inte kan bli sedd med kärleksfulla ögon, vill man åtminstone bli sedd.” De ungdomar som blir marginaliserade kanske får nöja sig med det senare och gör det genom kanske inte alltför hälsosamma handlingar alla gånger.

Fru talman! De flesta ungdomar idag mår bra, det ska vi inte glömma. Men de som inte gör det måste vi rikta våra kärleksfulla ögon mot. Det är min absoluta övertygelse att det viktigaste för att förebygga marginalisering är att det bakom varje ungdom finns åtminstone en trygg vuxen, inte nödvändigtvis en förälder, men en vuxen.

Det är en åsikt jag delar med Finlands president Sauli Niinistö som talade om ungas marginalisering på Institutet för välfärd och hälsas seminariet i augusti ifjol, där han sade: ”De vuxnas värderingar och attityder påverkar hur ungdomarna utvecklas som individer och därför borde alla vuxna ställa sig frågan vad just de kan göra för att förebygga marginalisering”.

För att hitta lösningen måste vi titta på vad det är som gör att unga hamnar i riskzonen för att bli marginaliserade, överflödiga, åsidosatta, utan makt att förändra sin livssituation till det bättre. Alkohol, familjevåld och mobbning kan vara orsaker, men också det att kontakten till vuxna är sämre idag än den var för några tiotal år sedan. Ungdomar som hoppar av skolan, som inte finns i ett sammanhang, som inte tar del av samhället, ligger i riskzonen. Unga som inte vet vad de vill och var de passar in, som inte klarar pressen av att som 16-åring bestämma vad man vill ägna hela sitt yrkesverksamma liv åt, ligger i riskzonen. Att komma nyinflyttad till ett nytt land, en ny kultur och en ny skola ökar även det risken. Unga som lider av psykisk ohälsa eller inte passar in i skolsystemet av någon anledning är högriskgrupper.

Fru talman! I höstas klubbade lagtinget en ny integrationslag, som ska hjälpa bland annat inflyttade ungdomar att integreras, något som är absolut nödvändigt för att bli en del av samhället man flyttar till.  Rätten till en integrationsplan är en rätt som även barn och unga har. I lagens 4 § regleras hur lagen ska tillämpas på barn under 18 år och kapitel två i lagen är ägnat åt åtgärder. Denna lag, tillsammans med barnskyddslagen och barnkonventionen, är viktiga och bra styrdokument att använda sig av för att undvika marginalisering, barnskyddslagens hela kapitel 2 är främjande av barns och ungas välfärd när det gäller lagstiftning. Men det är inte enbart med lagstiftning vi kan bekämpa marginalisering. Sociala faktorer, såsom föreningsverksamhet, kan vara ännu viktigare. Skoltrivsel, familj, vänner och hobbyer är viktiga faktorer för att undgå marginalisering. Tredje sektorns roll när det gäller att hindra barn och unga från att marginaliseras ska inte underskattas; idrottsverksamheter, teater, musik och var helst du kan hitta ett sammanhang där du har en plats och en samverkan med andra. Det är viktigt att vi, trots hårda ekonomiska tider, stöder dessa verksamheter. Annars kommer det oundvikligen att kosta oss mer i slutänden.

All fritidsgårdsverksamhet, tjejgruppsverksamhet, förebyggande åtgärder från fältare, ungdomsarbetare osv. är livsviktigt för den som riskerar bli marginaliserad.

Jag ser framför mig, när jag står här och pratar om detta, ett antal ungdomar som jag har kommit i kontakt med under åren och som jag är övertygad om har undvikit att bli marginaliserade tack vare att en eller annan ungdomsarbetare gjort just detta; sett dem med kärleksfulla ögon och trott på dem.

Den mellanmänskliga kontakten är viktigare än alla andra konstruerade åtgärder vi kan hitta på i den här salen. Det måste vi värna.

Men det är inte bara de ungas mående som påverkar. Även de vuxnas mående är en riskfaktor; alkoholproblem i familjen, familjevåld, mental ohälsa hos vårdnadstagare är saker som påverkar även den ungas förmåga att vara en del i samhället. Vi måste satsa på fler stödåtgärder för föräldrar för att minska den risken.

Så vilka konkreta åtgärder kan vi göra för detta? Jag håller med ltl Sjögren att vi måste veta att vi satsar på rätt saker. Vi måste utvärdera de projekt som vi lägger ner tid och pengar på. Jag har några konkreta önskemål.

 Skolhälsovården bör prioriteras. Det måste finnas tillräckligt med skolkuratorer och psykologer. Jag håller med ltl Winé där.

Tillräckligt många vuxna i skolan behövs, för att fånga upp de unga innan det är för sent. Jag har sagt det förut och jag säger det igen och igen; att införa skolvärdar i skolorna skulle vara en i mina ögon svårslagen satsning när det gäller att fånga upp dessa unga.

Elevvårdsgruppernas arbete bör tas på allvar och ges resurser. Varje skola har elevvårdsteam, vilka består av skolpersonal, som utöver sitt ordinarie jobb, tar på sig detta viktiga uppdrag. Detta uppdrag bör prioriteras och struktureras så att det ser lika ut på alla landskapets skolor. Alla ska ha samma rättigheter oavsett vilken skola eller enhet man går.

Elevråden bör lagstadgas. Långt ifrån alla kommunala skolor har elevråd idag och deras uppgifter varierar kraftigt. Att ge ungdomar en reell möjlighet att påverka sin egen vardag, och då menar jag inte bara att bestämma färg på toadörrarna, är ett ovärderligt sätt att skapa självkänsla.

Fru talman! Kommunerna bör skapa barn och ungdomspolitiska program, i likhet med det program som togs fram under den förra landskapsregeringens socialminister Katrin Sjögren.

Föräldrastödsmetoder bör ges möjlighet att utvecklas. Att vara förälder idag är bara en av de många roller man har som vuxen. Att ägna tid åt att utveckla sitt föräldraskap är något alla föräldrar borde få chans till. Vi lägger ner tid på att göra karriär, att hitta oss själva, att förbättra konditionen och hälsan och att bli en bättre partner. Men jag vet att ni håller med mig när jag säger att det viktigaste uppdraget vi har är just att vara förälder. Varför skulle vi inte lägga ner tid på att utveckla den förmågan?

Stödåtgärder och metoder för föräldrastöd redan från barnrådgivning, genom dagis och skola är något som jag skulle vilja prioritera.

Det förebyggande ungdomsarbetet behöver betydligt större resurser. För tillfället används mest pengar för att rädda dem som redan blivit utslagna, medan de som står på kanten står och faller lite på eget bevåg.

Med andra ord, vi öser ur båten, men ägnar ingen tid till att laga hålet. Mest akut, enligt mig, är behovet då det gäller unga i åldern 11-16 år. De behöver stödas i förmågan att klara av olika livssituationer oavsett om de utgör en riskgrupp eller inte.

Fru talman! Visst är arbetslöshetsåtgärder viktiga när det gäller marginalisering, men frågan är så mycket större än så. Jag vill faktiskt innerligt tacka oppositionen för att ni lyfter den här frågan så att vi får tillfälle att diskutera detta idag och se dessa ungdomar, förhoppningsvis med kärleksfulla ögon. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Tack ltl Carita Nylund hade ett mycket bra anförande. Jag tyckte att ledamoten lyfte upp ärendet på en helt annan nivå. Det gäller ungdomar i första hand som inte på egen hand kan förbättra sin livssituation. Här har vi en ypperlig möjlighet i.o.m att obunden samling sitter på näringsministerposten och socialdemokraterna på social- och miljöministerposten. Med ett gott samarbete dessa partier emellan så tror jag att vi kommer att komma mycket långt.

Ltl Carita Nylund, replik

Det är en förhoppning vi delar, ltl Kemetter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det var ett väldigt kunnigt och engagerat anförande. Jag delar ltl Nylunds synpunkter i mångt och mycket, speciellt när det gäller vikten av verksamhet som bidrar till att barn och unga blir sedda med kärleksfulla ögon. En stor del av verksamheterna, aktiviteterna och åtgärderna är sådana om finns inom den kommunala sektorn. Jag måste också i det här sammanhanget ta fram forskning från Finland som visar att under ”laman” på 90-talet när man drog ner mycket i kommunerna så kan man idag, 20 år senare, se resultatet på ungdomar som fortfarande lever i marginalisering och utanförskap mycket på grund av att man drog ner på resurserna på 90-talet.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, fru talman! Jag håller med, mycket ligger på den kommunala sektorn. Jag tycker att det också är viktigt att vi här i salen lyfter det och visar att det är viktigt att kommunerna satsar på det här.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, det är viktigt att man pratar om det inom kommunerna. Det är också viktigt att vi här från landskapsregeringen satsar på rätt saker. Jag tycker att vi från regeringens sida gör väldigt mycket. Vi jobbar gränsöverskridande och har samarbete mellan näringsavdelningen, utbildningsavdelningen och social- och miljöavdelningen för att komma åt det som ltl Nylund sade, att det här inte bara är en isolerad fråga för AMS eller arbetsmarknaden utan det spänner över ett brett fält. Här är vi med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar till stora delar ltl Nylunds analys att det också handlar om föräldraansvar och vuxenansvar i hela samhället. För att vi ska nå framgång så behöver alla dra åt samma håll. Det var ett bra anförande, tack för det!    

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Återkommande nämner man, också i den här debatten, kommunernas ansvar och kommunernas engagemang och det är riktigt. Kommunerna står ju för grundskoleutbildningen som en kommunal angelägenhet.

Det som mindre har nämnts här, och som faktiskt bekymrar mig, är att sedan när man går från grundskolan till nästa stadium så byter man också huvudman. Det uppstår ett glapp mellan den kommunala grundskolevärlden och gymnasialstadieutbildningen. I vårt fall är gymnasialutbildningen egentligen inte ens är landskaplig längre. Det är en myndighet som producerar och svarar för gymnasialstadieutbildningen. Alla minnesgoda minns att jag var starkt emot det här projektet och dagens debatt har inte gett upphov till att jag skulle ändra min åsikt.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, fru talman! Några av de här åtgärderna som jag räknade upp så håller jag med om att det finns ett glapp här när man byter skola, system och huvudman. Men många av de här åtgärderna går också att applicera på landskapets skolor, det är jag övertygad om. Men ett samarbete här emellan är nog av största vikt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Här gillar jag särskilt kollegan Carita Nylunds koppling till föräldrarna. Föräldrarna ändrar inte för att huvudmannaskapet för en utbildning i ett system till ett annat ändrar, hur väl eller dåligt de än utfaller. Men just det glapp, som jag tror mig veta att finns mellan grundskoleutbildningen och gymnasialstadieutbildningens myndighetsutövning, kan och måste föräldrarna hjälpa till med att överbrygga. Naturligtvis har landskapsregeringen och utbildningsavdelningen en väldigt viktig roll där. Men jag delar uppfattningen att här kommer föräldrarna in mycket kraftigt och måste göra det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag tycker att det har varit en ganska bra debatt om en viktig fråga. Det har pratats om att man ska se helheten, men jag kommer inte heller att prata om helheten. Många andra har pratat enbart om marginalisering och det är inte något fel i det. Det som man tycker är viktigt ska man plocka upp. Jag kommer mera att prata om ungdomsarbetslösheten.

Tittar vi på statistiken så talar den sitt tydliga språk. Sista mars för två år sedan var ungdomsarbetslösheten 5,3 procent, sista mars i fjol var det 6,9 procent och nu är det 9,3 procent. Som både arbetsmarknadsministern och jag vet så det här med statistik kan vara knepigt och jag hade problem själv i morse när jag tittade på det. Den totala arbetslösheten är 3,7 procent, men jag tycker att man också bör beakta att det finns 0,4 procent i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Sedan var det väldigt svårt att få fram siffor på hur stor grupp vi har i den så kallade sysselsättningsfrämjande utbildningen. Enligt vad jag kom fram till är det ungefär 0,5 procent också där, det är fyra ganska stora kurser som pågår. Så någonstans mellan 4,6 och 5 procent ligger den totala arbetslösheten på, enligt mitt sätt att se.

När det gäller det skriftliga svaret så är det ovanligt långt och det är inte kritiskt sagt. Det är en viktig fråga, jag tycker det är bra att man utvecklar sig, men det är svårt att hitta en riktig röd tråd i svaret. Jag tror att det kanske är ett litet hopkok av näringsministerns, efter dagens anförande så säger jag, tidigare uppfattning att tar man sig i kragen så går det bra, och tjänstemännens övertro på EU-strategin och sossarnas kanske lite politiska inspel i den här texten. Det gör att det är lite svårt att följa en rak linje. Man säger bl.a. så här: ”Landskapsregeringens arbete för att nå full sysselsättning och en modern närings- och arbetsmarknadspolitik är viktiga beståndsdelar i att förebygga utslagning på arbetsmarknaden”. Precis som ltl Petri Carlsson var inne på, så är det här själva grunden för att man ska ha en god sysselsättning.

Tittar vi vidare i texten så sägs; ”landskapsregeringen för en aktiv och tillväxtorienterad närings- och arbetsmarknadspolitik”. Det sägs också att landskapsregeringen bygger en ny näringspolitik med flera generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet på Åland.

Det är möjligt att det kan vara på det sättet, med det är väldigt svårt att utläsa vilka de nya åtgärderna skulle vara.

Våra vänner liberalerna ville gärna plocka upp ungdomsarbetslösheten medan vi från Ålands Framtids sida tyckte att man skulle ta upp näringspolitiken som en helhet. Men vi valde att göra ett skilt spörsmål om den här frågan p.g.a. att den är så pass viktig och meningen var att också att det skulle komma ett skilt spörsmål om näringspolitiken som vi tycker är synnerligen viktig. Tyvärr har vi inte hunnit leverera det. Det är hos oss som felet ska sökas för att vi inte kan föra den debatten lite bredare.

När det gäller arbetslöshet, om det så handlar om ungdomar på läktaren eller någonannanstans, så är det konjunkturen som är avgörande. I goda tider är det betydligt lättare att få jobb än i svåra tider, det är ganska självklart. Därför är just en aktiv näringspolitik för att motverka arbetslöshet så oerhört viktigt.

När det blir tuffare på en arbetsmarknad så visar statistiken att det är fyra grupper som har det svårare; det är personer med olika sociala problem och det är personer som har fått någon typ av slitningsskador eller hälsoproblem dvs. man har en speciell kompetens men man kan inte fortsätta med det arbete som man haft på grund av hälsoproblem och då är det svårt att hitta någonting nytt. Den tredje gruppen är sådana som har bristande språkkunskaper och den fjärde gruppen är de som vi har debatterat idag, unga utan erfarenhet.

Jag tyckte att minister Karlsson hade ett bra anförande idag. Men hans tidigare uttalande har åtminstone mig gett lite bilden av att ministern tar lite för lätt på de här problemen. Det var orsaken till att vi medverkade i det här spörsmålet. Vi tyckte att det var viktigt att ha ett spörsmål i den frågan. Det är inte bara att rycka upp sig och det är inte bara att ringa 100 samtal. Idag är det näst intill omöjligt att få ett sommarjobb och att få en praktikplats. Jag noterade att ministern sade att man inte ens får ett svar. I den dialog som man har med näringslivet så skulle det nog vara viktigt att man från landskapsregeringen kommunicerar ut hur det tas hos unga människor som kanske faktiskt inte har ringt 100 samtal, men åtminstone sökt 10 jobb och inte ens har fått ett svar.

Som ltl Sjögren sade så blir det lite moment 22, det är väldigt svårt komma in på arbetsmarknaden för man har ingen erfarenhet. Hur ska man få erfarenhet om man inte kommer in på arbetsmarknaden? 

Jag har noterat att man t.ex. från rederierna säger att man väldigt gärna vill ha en bra utbildning inom sjöfartssektorn och man vill ha åländskt manskap, men samtidigt är det fullständigt omöjligt att få en praktikplats ute på färjorna.

Innan man går in på den typen av utbildning, det är en speciell livsstil, så är det oerhört viktigt att man får prova på. Jag förstår inte riktigt varför man har den här inställningen. Vill man faktiskt ha åländskt manskap? Jag tänker inte på det som Eckerökoncernen hade en debatt om för någon månad sedan att man tog ett aktivt beslut om att anställa svenskar istället för ålänningar. Men med tanke på det som sägs i svaret, att landskapsregeringen för en dialog med alla när det gäller att motverka ungdomsarbetslösheten, så ser jag det som viktigt att man plockar upp de här problemen. Självklart kan inte landskapsregeringen tvinga näringslivet att göra någonting. Jag tror det är viktigt att man upplyser om vikten av att erbjuda praktikplatser och vikten av att medverka när det gäller att få lärlingsplatser. Min kollega Axel Jonsson kommer att ta upp lite nya tankar när det gäller den biten så jag ska inte gå in på det så mycket.

Ministern pekade på de stora satsningarna som har gjorts i Ålands näringsliv, det tycker jag är bra och jag håller med om det. Men de nya åtgärderna är lite svåra att hitta. Den redogörelse som minister Karlström hade om åtgärderna och att det är ganska många projekt som är på gång så det håller jag med om. Alla de projekt känner jag egentligen igen sedan många, många år tillbaka. Man gör mycket samma saker. Det är synd att ltl Winé inte är här just nu, men projekten sommarlovsentreprenörerna och ungt entreprenörskap tycker jag är väldigt kul för det är någonting helt nytt, det är någonting som inte har funnits tidigare. Som jag sade i ett tidigare replikskifte så tror jag att det är enormt värdefullt om man kan hjälpa till att starta företag.

I detta svar från landskapsregeringen nämns att vi har stora pensionsavgångar. Det är sant och det borde hjälpa till när det handlar om sysselsättningen. Men man räknar bara upp inom vilka sektorer inom offentlig sektor som det kommer att behövas folk framöver och man räknar också upp vilka sektorer som finns inom privat sektor.

Budget i balans, vi har ju en benägenhet i den här talarstolen att prata om en smal sak i taget, men ska vi lyckas få en budget i balans så är det nog väldigt viktigt att landskapsregeringen faktiskt har fokus på att försöka skapa sysselsättning i det privata näringslivet.

Det betonas att utbildningspolitiken bör koordineras med sysselsättningspolitiken i stycket om ungdomsgaranti. Jag har full förståelse för den ungdomsgaranti och det arbete man gör i EU-kommissionen med tanke på att man faktiskt har 7,5 miljoner ungdomar arbetslösa i Europa. Tittar man på detta som man vill uppnå utgående från EU-direktivet så är det många åtgärder som de facto användes här i landskapet redan på 90-talet när det gällde att motverka den lågkonjunkturen som vi hade då.

Att koordinera sysselsättningsåtgärderna mellan näringsavdelningen och utbildningsavdelningen är väldigt viktigt. Många talare har redan varit inne på att det är synd att utbildningsministern är borta, men är man sjuk så är man. Jag tycker att det är väldigt bra att man har den här helhetssynen.

Jag har en fråga direkt till näringsministern, det fanns tidigare någonting som kallades arbetsmarknadsutskottet, som både utbildningsministern och näringsministern satt med i, just för att jobba och få ihop helheten när det handlade om de här frågorna. Finns det kvar? Jobbar det fortsättningsvis? Eller arbetar man var och en för sig? Jag tycker att den typ av koordinering som fanns då var väldigt bra.

Jag avrundar här, herr talman. Jag hade två frågor till utbildningsministern men jag tror inte att någon annan vill ta sig an de frågorna.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det var mycket på en gång. Visst är det tuffare att få sommarjobb idag än var det var när ledamöterna Eriksson och Karlström var ungdomar. Då kunde man hitta jobb, allt från att rensa jordbruksland till att jobba i plåtverkstäder. Vi har lagstiftat om att man inte får vara under 18 år om man ska sälja cigaretter eller mellanöl i en kiosk. Vi har lagstiftat om att man inte får operera gräsklippare om man är under 18 år. Vi har gjort det svårare för ungdomar att få sommarjobb. Men det finns de facto en hel del sommarjobb där ute. Jag printade ut den här listan från AMS, det finns ungefär 40 sidor med lediga jobb på Åland varav hälften just nu är sommarjobb. Det finns allt från mera avancerade jobb till mindre avancerade jobb. Jag läste ett inlägg på Facebook, där alla är nuförtiden, det står så här: ”Får inte ekvationen att gå ihop, ökad arbetslöshet även på Åland. Folk säger att de skulle flytta till skärgården om där fanns jobb. Lappo handelslag finns i skärgården och erbjuder jobb både för dig som önskar ordinarie heltidsanställning och över sommaren. Alldeles för få söker. Välkommen till Lappo”. Varför söker man inte de jobben som finns?

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! Jag kan inte svara på den frågan i den här repliken.

Det är klart att det är annorlunda idag. Jag var lite bekymrad tidigare, över de utspel som var med all respekt minister Karlström, att det inte är så svårt bara man tar sig i kragen och ringer ett par samtal så ordnar det sig. Situationen är väldigt annorlunda idag och det visar det här anförandet, som ministern höll tidigare, att han också har insett det och det är bra.

Frågan är vad man kan göra för att hjälpa till? Man säger att man har en dialog med alla 40 för att lösa de frågorna. Jag ser det som oerhört viktigt att också kommunicera ut till företagen vikten av att man erbjuder praktikplatser och vikten av att man har lärlingsplatser. Det är mycket möjligt att man från landskapets sida på ett eller annat sätt kanske måste gå in och hjälpa till lite. Jag vet att det är en hel del arbete att hjälpa nya på en arbetsplats, det vet alla som driver företag. Alla åtgärder behövs.

Minister Fredrik Karlström, replik

Jag hann inte riktigt med allt som jag skulle säga i den första repliken. Det var också frågan om dialogen mellan utbildnings- och näringsavdelningen. Den dialogen är väldigt bra. Minister Ehn och jag diskuterar de här frågorna i stort sett dagligen. Vi håller också diskussion med arbetsmarknadens parter lite nu och då.

Jag kan berätta att utbildningsavdelningen håller för tillfället på att ge ÅSUB i uppdrag att ta fram statistikverktyg för att bättre kunna förutspå vilken kompetens och kunskap som företagen på Åland behöver ha i form av arbetskraft i framtiden. Det kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet för att ta fram den nya utbildningsplanen på Åland. Det sker en kontinuerlig dialog. Jag vet också att finansministern ofta pratar med kommunförbundet. Det finns en aktiv dialog, med visst kan den alltid bli bättre, det är heller ingen hemlighet.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller matchningen för arbetsmarknadens behov av utbildningen så var just detta en av de frågor som jag tänkte ta upp med utbildningsministern. Den är väldigt viktigt. Man blir lite förvånad när man ser hur mycket utbildningsplatser som det de facto finns kvar. Det måste ju vara matchningen som inte riktigt funkar när det gäller den biten.

Sedan när det gäller det som jag kallade arbetsmarknadsutskott så satt dåvarande utbildningsministern och näringsministern i detta utskott. Man såg då att arbetslöshetssiffrorna steg i ganska rasande takt och då var det ganska viktigt att man systematiskt kunde arbeta igen det här tillsammans med de ledande tjänstemännen.

Det är bra att ha en dialog, det är bra att diskutera på Facebook, i kafferummen och överallt. Men siffrorna just nu pekar på att det är viktigt att man har ett systematiskt angreppssätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack, herr talman! Tack för den livliga debatten som har varit. Det är helt klart att det här ett viktigt ämne. Jag är jätteglad att vi debatterar det en gång till.

”Trots att de europeiska regeringarna betalar stora summor skattepengar i både räntor och stödpaket till banker och finansinstitut så fortsätter arbetslösheten att öka och når nu rekordnivåer”, detta kan vi läsa i våra tidningar. Var fjärde spanjor och grek saknar arbete och även var fjärde svensk under 25 år saknar arbete. Så det här är ett mycket högaktuellt område.

Däremot ska man inte tro att det är lika farligt på Åland. Det kom fram att det tidigare var 70 personer och nu är vi uppe i 100 personer. Därför är vi jätteglada att vi redan nu, när vi märker att det sker en ökning, genast från lagtingets sida tar tag i det här. Det är berömvärt från både oppositionen och regeringspartierna.

För varje lågkonjunktur förvärras ungdomsarbetslösheten. Senast var minskningen av andelen sysselsatta personer under 25 år nästan fem gånger större än bland äldre personer. Dessutom har vi nu en generationsklyfta. Skillnaden i arbetslöshet mellan unga och äldre är större på Åland än i andra europeiska länder enligt vår statistik. 

Herr talman! Att ungdomar råkar värst ut i lågkonjunktur har strukturella orsaker. En orsak är den dåliga kopplingen mellan utbildning och arbetsliv, det gör att unga har svårt att hitta jobb. Det är de unga som ofta tvingas lämna sina jobb först vid neddragningar, generella regeln sist in-först ut.

Ungdomsarbetslösheten slår inte blint utan träffar framförallt unga som saknar färdig utbildning. Eftersom kontakter är så viktiga för att hitta jobb, speciellt på Åland, så är det också viktigt att vi förenklar vägen till det första arbetet. Vi kan göra det genom att sänka trösklar, vi kan se över lagstiftning men vi kan också bygga upp ett system som garanterar åtgärder för att ungdomsarbetslösheten på Åland ska minska.

Herr talman! Här anser socialdemokraterna att de åländska ungdomarna absolut måste få någon form av garantier. Skrivningarna i regeringsprogrammet kring ungdomsgarantin, som vi alla har ställt oss bakom, hoppas vi nu att också ska få ett resultat.

Den ungdomsgaranti i riket som trädde ikraft 1.1.2013 tillförsäkrar en utbildningsprövning eller en arbetsverkstadsplats eller ett jobb för personer under 25 år och för nyexaminerade personer under 30 år inom tre månader från anmälan som arbetslös.

Under diskussioner med ministern, och det har kommit fram också här i talarstolen, så är det inte frågan om så hemskt många som är utan arbete efter tre månader. Men det är ännu viktigare att vi just ser den här marginaliserade gruppen.

Många ungdomar som saknar jobb har inte fullvärdig gymnasieexamen. Det är just dessa som har den största risken att bli och förbli arbetslösa. Unga måste också få möjligheter att komplettera sin utbildning genom vuxenutbildning. Ungdomar får också hålla tillgodo med deltidsjobb och otrygga visstidsanställningar. Vi har sett att många akademiker inte får fast tjänst, man får inte lån och man kan inte bilda familj.

Man kunde eventuellt införa en begränsningsregel för rullande visstidsanställningar så att det skulle bli lättare för en tillsvidare anställning.

Herr talman! För att minska ungdomsarbetslösheten så behöver vi utveckla verksamheter som siktar på att motverka skolavbrott i den grundläggande utbildningen och vid övergången till andra stadiet. Målet skulle vara att utveckla och sprida verksamhetsformer för att förhindra att ungdomar hoppar av grundskolan och blir utan avgångsbetyg. Inom den grundläggande undervisningen behöver vi utveckla personliga undervisningsmetoder som tar hand om den enskilda eleven i beaktande med betoning på funktionalitet, användning av olika inlärningsmiljöer och framförallt inlärning i arbetslivet. Undervisningen behöver ordnas i små grupper på ungefär tio elever. För verksamheter i skolorna svarar det team som skulle bestå av en lärare, en ungdomsarbetare, en socialarbetare eller motsvarande. Undervisningen kunde följa den grundläggande undervisningens läroplan och den skulle också utgå från elevens individuella livssituation, det praktiskt inriktade och arbetsinriktade undervisnings- och arbetsformen. Här skulle man få stöd och rådgivningstjänster, både för den unga men också för hans eller hennes familj.

Herr talman! En annan förebyggande åtgärd är framförallt tidiga insatser för barn, som jag har nämnt här i repliker. Tidiga stödinsatser är en sammansättning av olika slags insatser för små barn och deras familjer som ges efter deras önskan vid en viss tid i barnets liv. Det täcker alla slags insatser som ges när ett barn är i behov av sådana. Man ska trygga och stärka barnets personliga utveckling, stärka familjens egen förmåga och framförallt främja den sociala inkluderingen av både barnet och familjen i samhället. Det här är en mycket viktig åtgärd. Med rätt stöd från skola och samhälle, men också framförallt från specialundervisningen så tidigt som möjligt, så ska eleven kunna ta till sig undervisningen.

Den enda nackdelen med den här garantin i riket har faktiskt lärarfacket fört fram. Facket har kritiserat ungdomsgarantin med att det just saknas tidiga insatser. Där är förslaget att alla barn, först vid fyra års ålder, sedan i åttonde klass och sedan ännu i nionde klass, skulle ges möjligheter att kartläggas och gås igenom. Då får vi tag i de här ungdomarna som är marginaliserade och där tror att vi har ett arbete att göra tillsammans med framförallt social- och miljöministern.

Herr talman! Det är också en resursfråga för både kommunerna och landskapet. Ska vi hjälpa de marginaliserade ungdomarna så kommer det att kosta pengar. Vi vet också att för varje ungdom som vi räddar så sparar samhället tio gånger mera.

Ledamöter! Vi ska klara av att garantera arbete för unga. Kärnan i det arbetet ligger i utbildningen. Framtidens arbete och konkurrenskraft kräver mer och mera och krav på kompetens. Ska våra barn och unga klara den globaliserade marknaden, där endast utbildade kommer att klara sig, så behövs det sättas in insatser och vi behöver starta idag. Jag upprepar tre saker; resurser, utbildning och tidiga insatser. Tack.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Det är en viktig debatt idag med många perspektiv. Konstruktivitet har efterfrågas från vissa håll. Jag ska göra mitt bästa för att bidra även till det. Jag kommer att hålla mina perspektiv ganska snäva idag så att vi får chansen att djupdyka lite i några få frågor i mitt anförande.

Jag tänker prata om läroavtal och en flexiblare arbetsmarknad som ett sätt att förbättra ungdomsarbetslösheten på Åland. Det finns många olika verktyg som vi har och många olika problem som kräver sina lösningar, men jag vill lyfta fram de här två sakerna idag.

Tittar vi på läroavtalen som vi har idag på Åland så har jag tittat på budgeten för 2012 och 2013 och noterat den statistik som finns. Antalet läroavtal minskar från 2012, då man beräknade att 25 personer skulle ta del av den här möjligheten, till 2013 då man räknar att endast 14 personer tar del av läroavtalsutbildningen. Jag kan tycka det här är lite märkligt med tanke på den ökade ungdomsarbetslösheten. Jag tror att läroavtal är ett bra sätt för ungdomar att på ett praktiskt sätt få ta del av både utbildning och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Det är lite märkligt, vad beror det här på? Jag vet inte, det är synd att utbildningsministern inte är närvarande idag. Han kunde kanske ha svarat på det. Kanske någon annan här i salen har kunskap om det? Jag tycker att det är olyckligt att utvecklingen kanske förhoppningsvis momentant har gått åt det här hållet. Vi har endast 14 personer som tar del av våra läroavtal idag.

Jag ser nämligen en jättestor potential i läroavtal. Hur ska vi då kunna utveckla vårt lärlingssystem enligt ltl Axel Jonsson? Ja, herr talman, förra veckan var jag nere i Sydtyrolen som är nära knutet till Österrike. I Sydtyrolen är de beroende av utbildningssystemen i Österrike för att deras ungdomar och befolkning ska kunna läsa t.ex. på tyska som är det stora språket i Sydtyrolen. De har många kulturella och språkliga band till Österrike. Jag skulle vilja påstå att Österrike antagligen har världens bästa och mest utvecklade lärlingssystem. Vad har de då lyckats skapa? Ja, de har satt ett likhetstecken mellan yrkesgymnasiet och lärlingsutbildningen. De har samarbete mellan skolorna, handelskamrarna, näringslivet, facken och det som motsvarar AMS i vårt fall. De har lyckats skapa ett system där 40 procent av 15-åringarna väljer att gå en till två dagar i skolan i veckan. De kommer ut ur skolan med tre-fyra års arbetslivserfarenhet. De får lön under hela sin utbildningsperiod och de har möjlighet att parallellt examinera fyra olika ämnen för att få högskolebehörighet. Det låter nästan lite otroligt när man tar del av det här. Hur har de lyckats skapa ett sådant här system? Ja, Österrike har förstås en annan situation än vad vi har. Jag tycker att det här är något som vi här på Åland borde fördjupa oss i och se hur vi kunde utveckla ett liknande system. Att knyta ihop ungdomarna med näringslivet redan från början i gymnasieåldern tror jag kan vara något som kan få mycket goda konsekvenser i det långa loppet.

I Österrike har det bl.a. lett till att färre ungdomar är arbetslösa. Man har fått en mer homogen elevsammansättning i den teoretiska gymnasieutbildningen, motsvarande Ålands lyceum hos oss. De elever som är praktiskt lagda och intresserade av att skaffa sig ett praktiskt yrke väljer då lärlingsutbildningarna i större grad eftersom man får betalt, man får arbeta praktiskt och man får de fördelarna som jag räknade upp.

Man får effektivare företag och flera företagare. De erfarenheter som man skaffar sig på en arbetsplats är ju en stor fördel om man funderar på att starta eget, så att man vet hur det fungerar ute i näringslivet. Lärlingarna tjänar egna pengar och har kanske möjlighet att bidra till familjens ekonomiska situation på ett annat sätt än om man väljer en teoretisk utbildning. Rekryteringsmöjligheterna förbättras även för de företag som inte tar del i lärlingsprogrammen eftersom man då har en större andel ungdomar som har arbetslivserfarenhet och man har lättare att hitta den personal som man efterfrågar. Det leder också givetvis till en större matchning mellan utbildningen och näringslivets behov eftersom näringslivet och handelskamrarna spelar en stor roll i utformandet av utbildningsplaner osv.  Även nya trender fångas upp tidigt. Det är inte bara lärlingarna som lär sig på arbetsplatsen utan även företag lär sig av lärlingarna. Det är ju trots allt ungdomarna som är deras framtida kunder. Företagen vittnar själva om den positiva effekten av att fånga upp nya trender genom att man har ung arbetskraft.

Att knyta ungdomarna närmare näringslivet och arbetsmarknaden är något som jag tycker att vi på Åland borde titta närmare på som ett sätt att tackla ungdomsarbetslösheten. Det är trots allt det som det handlar om, vi vill få ungdomarna ut i arbete i så stor utsträckning som möjligt.

Därför är det olyckligt att läroavtalen minskar när vi ser att det finns system som vi kunde ta stor inspiration av här på Åland. Vi i Ålands Framtid är övertygade om att det här kunde utnyttjas i mycket större utsträckning. Det kunde vara ett effektivt sätt att överbygga klyftor mellan ungdomar och arbetsplatser.

I den andra delen av mitt anförande så tänkte jag ta upp att en utvecklad arbetsmarknadsmodell skulle vara gynnsamt, i synnerhet för ungdomar som försöker slå sig in på arbetsmarknaden.  Jag tror att en ökad rörlighet på arbetsmarknaden skulle göra det betydligt lättare för ungdomar att konkurrera med sina äldre och kanske mera erfarna medmänniskor. Inspirationskällan har ni säkert hört talas om, den kallas flexicurity och det infördes först i Danmark där en låg anställningstrygghet kombineras med en generös arbetslöshetsersättning. Det här har lett till att arbetsgivare vågar avskeda och arbetstagare vågar sig upp sig eftersom man vet att det är lätt att hitta ett nytt jobb, när det händer. Det här har lett till att ungefär var tredje dansk byter jobb varje år. Skulle vi ha motsvarande rörlighet på den åländska arbetsmarknaden så skulle cirka 4 500 ålänningar byta jobb varje år. Idag räknar man att företagen rekryterar ungefär 700 arbetstagare varje år, som en jämförelse i sammanhanget.

Som vi säkert förstår så rör vi oss på behörighetsområden som inte enbart är åländska i det här fallet. Men vi har de facto, om man läser självstyrelselagen på den berömde B-listan, möjlighet att t.ex. ta över arbetsavtalslagstiftningen. Den kan genom en enkel rikslag och bifall av lagtinget överföras till vår behörighet och vi utökar våra möjligheter att faktiskt påverka de här frågorna i betydande omfattning. Även socialförsäkringar är något som vi kunde ha stor nytta av om vi väljer att inspireras av den danska modellen.

Därför uppmanar jag lagtinget att fundera på om det inte vore dags att vi nu tar över arbetsavtalslagstiftningen så att vi kan tackla vår ungdomsarbetslöshet och forma vår egen arbetsmarknad, speciellt eftersom man i Alec Aalto rapporten kritiserar oss för att inte ha utnyttjat B-listan. Fundera på det, kära kollegor!

Ett annat begrepp i sammanhanget, som förespås av vissa arbetsmarknadsforskare vara lösningen på framtidens problem, det är begreppet mobication som är en kombination av rörlighet och utbildning, en utveckling av flexicurity. Det innebär att vi i framtiden, med tanke på globaliseringen och den snabba tekniska utvecklingen, kommer att få ett ökat behov av att kunna vidareutbilda oss när vi har studerat klart och kanske även byta inriktning. Man kanske inte utbildar sig bara i början av sin karriär utan kanske mitt under den. Det tror jag är något som vi borde satsa mera på Åland och fundera på de här framtidsfrågorna. Hur kan vi t.ex. utveckla vuxenutbildning och möjligheten att omskola sig?

Till sist vill jag tacka regeringen för att man nu till sommaren tycks göra verklighet av den finansmotion som jag lämnade in för 1 1/2 år sedan, sommarlovsentreprenörerna. Vi tackar för det, det ska bli spännande att följa med utvecklingen av det projektet och se vad det kan leda till. Ett stort tack framförallt till näringsministern och hans kollegor i regeringen.

Sammanfattningsvis vill jag se att vi utnyttjar läraravtalen i större omfattning och ser vilken potential de faktiskt har bl.a. genom att studera exemplet från Österrike. Vi borde fundera om en flexiblare arbetsmarknad kunde vara någonting för Åland för att göra det lättare för ungdomarna att slå sig in på arbetsmarknaden.

I det sammanhanget borde vi också fundera på om det inte är dags att vi tar över arbetsavtalslagstiftningen och även framöver socialförsäkringslagstiftningen?

Med de orden, herr talman, tackar jag för mig.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Ltl Jonsson funderar varför läraravtalen minskar och att läraravtalen skulle vara en möjlighet för ungdomar. Vi får inte glömma bort att läraravtal kräver enormt med disciplin och eget ansvar när det gäller att läsa. Det viktiga är att veta hur det är att ha ett arbete och ha en lön. Det som kommer från landskapet är läropengen som tillfaller arbetsplatsen som betalar ut den.

Jag tror många av ungdomarna har svårt med det här idag.

Sedan är det lite allmänt ihopblandat detta med läroavtal och lärlingsutbildning. När det gäller läraravtal som är man placerad på ett arbete och jobbar med en vidareutbildning, medan man är placerad på en skola när det gäller lärlingsutbildning. Jag tycker att Österrikes exempel är intressant och något vi kan titta på, för de har trots allt en arbetslöshet enbart på 4,8 procent.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ytterligare kan man lyfta fram när det gäller Österrikes utbildning att de sparar personalresurser tre dagar i veckan när ungdomarna är ute på sin arbetsplats. I stället betalar de en symbolisk viss summa till företagen för att de har de här ungdomarna på sina arbetsplatser. Jag tycker att det är en intressant modell och vi ska inspireras av den. Jag är glad att ltl Winé delar den uppfattningen att detta kan vara någonting att titta närmare på för Ålands del.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Sedan kanske ltl Jonsson och jag ser lite olika på saker. Ltl Jonsson nämnde här i repliken att man sparar när ungdomar är på arbetsplatser, men man måste ändå ha personalen. Men däremot ger man fler antal unga en utbildning som medför att de får ett arbete, de får känna sig meningsfulla och de få komma in i vårt samhälle. Tyvärr släpper vi inte in alla i vårt samhälle och vi måste börja se vilka möjligheter det ger och inte vad det sparar in för pengar.

Som ltl Kemmeter nämnde här tidigare så varje satsad penning på de unga så är en väl investerad peng.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag delar den uppfattningen att vi ska satsa på det här området. Men vi behöver också tänka på hur vi gör det och att vi satsar på bästa möjliga sätt. Jag har en modell här som jag tycker att verkar synnerligen attraktiv och som vi ska titta närmare på för att utveckla hur vi satsar våra pengar, framförallt att vi kan erbjuda våra ungdomar ett arbete direkt efter utbildningen. Det är meningsfullt om någonting och förhoppningsvis är det målsättningen med den här debatten idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Jonsson hade ett bra anförande. Det är nya kreativa idéer som kommer från ltl Jonsson och det är bra. Sommarlovsentreprenörerna är ett exempel som förverkligas nu i sommar. Sista anmälningsdagen är idag om man är ungdom under 19 år och inte har ett sommarjobb så kan man anmäla sig till Ålands näringsliv.

Gällande att Österrike har världens bästa lärlingssystem så tycker jag också att det är en intressant modell. Jag vill ändå bara inflika att arbetslösheten är väldigt låg i Österrike och arbetslöshet är ännu lägre här. Kanske minister Johan Ehn och undertecknad borde göra en studieresa till Österrike.

På Åland har läroavtal direkt efter grundskolan visat sig att inte ha fungerat jättebra. Det har varit bättre utdelning per euro om man har satsat på unga vuxna. En person som är 15-16 år och kommer direkt från skolan kanske inte riktigt är mogen och passar in i alla de tänkbara modeller som finns därute.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, jag har förståelse för det och att vi säkert har en annan situation här på Åland. Nog tycker jag ändå att det är ett talande exempel att man lyckas skapa arbetsplatser åt 40 procent av 15-åringarna. Ungdomarna går till arbetsplatserna tre dagar i veckan och får praktisk erfarenhet, medan de befinner sig i en skola två dagar i veckan. Om de i Österrike kan så borde vi också kunna utveckla det här området på Åland, det är min absoluta uppfattning.

Ett studiebesök vore väl synnerligen passande för att ta reda på hur Österrike faktiskt gör det här i praktiken.

Minister Fredrik Karlström, replik

En sak till vill jag poängtera herr talman. Vi har de facto 1,3 platser, alltså 30 procent fler utbildningsplatser än vad de det går ut elever ur grundskolorna. Problemet är inte att det inte finns sysselsättning för ungdomarna. Sedan är ett problem om man hoppar av skolan. Då kanske läroavtal i alla fall visar sig kunna vara ett ganska bra alternativ.

Ltl Jonsson pratade också i sitt huvudanförande om att man skulle behöva ta över arbetsmarknadslagstiftningen från B-listan och det är någonting som jag själv också personligen har tyckt under hela mitt politiska liv. Det är bra att det finns stöd gällande den tanken. Sedan har jag kanske lite mer att jobba på internt med mina kamrater i regeringen, kan jag gissa, innan vi har fått över arbetsmarknadslagstiftningen helt. Men det jobbet fortsätter jag med.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är roligt att höra. Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa minister Karlström i den retoriken och plocka fram argument för att vi ska lyckas med vårt gemensamma mål i den frågan.

Jag tycker att man i Österrike har sagt att lärlingsutbildningen inte bara är ett alternativ utan det är någonting som borde tillämpas konsekvent. Alla ungdomar borde få den här möjligheten att varje vecka under tre till fyra år kombinera studier med ett arbete och skaffa sig praktisk och teoretisk erfarenhet på samma gång. Jag tycker att den här tanken är synnerligen sympatisk, den känns konstruktiv och det är något som åtminstone jag vill att vi tar inspiration av här på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Ltl Axel Jonssons engagerade anförande visar hur inställningen till arbete har undergått ändringar, det är alldeles uppenbart, en positiv sådan. Inställningen till arbete framförallt efter inträdet i EU är ett område som har ändrats oerhört mycket och det är bra, just i den riktning som vi här hörde.

När vi då talar om självstyrelselagens B-lista så är det riktigt att där är rättsområdet arbetsavtal förbehållet riksdagen, men kan överföras till lagtinget med enkel ordning och lagtingets bifall. Däremot har vi lagstiftning om läroavtal redan i lagtinget.

Mellan 1920 och 1993 har det förhållit sig så att arbetsrätten har funnits i lagtinget. Jag är övertygad om att ett sådant här initiativ som kollegan Jonsson nämner skulle vara enkelt att sköta. En sådan här behörighetsöverföring skulle till och med vara önskvärd, om inte annat så för att visa att det är möjligt och att riksdagen menar allvar med innehållet i självstyrelselagen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tackar för det stödet från ltl Jansson. Jag delar helt och hållet den uppfattningen att arbetsmarknadslagstiftningen inte är någon konstighet. Den finns på listan för att den förmodligen är ganska okontroversiell.

När vi i lag- och kulturutskottet t.ex. har behandlat semesterlagstiftningen så tycker jag att man ser ett tydligt behov av att just göra det här, med tanke på att vi kan reglera semester för våra offentligt anställda men inte våra privaträttsligt anställda i landskapet. Det här medför att vi i princip inte kan skapa en egen semesterlagstiftning för då får vi olika regler som gäller för privaträttsligt och offentligrättsligt anställda. Vid en sådan grundläggande princip som semester så är det kanske inte riktigt önskvärt.

Vi tackar för stödet från liberalerna och vi hoppas också att övriga regeringspartier, förutom obunden samling, kan haka på våra tankar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Inledningsvis måste jag också beklaga utbildningsminister Johan Ehn är sjukskriven.

När det gäller den här debatten så har vi vissa kedjor och ok som ligger på oss hela tiden när vi debatterar det här och det är en budget i balans. Vissa ledamöter är ganska duktiga på att lyfta fram det för annars skulle det kanske inte vara så svårt att vidta åtgärder, men det är alltid finansieringen som kommer emot.

När det gäller arbetslösa ungdomar eller ungdomar överhuvudtaget så är det ingen homogen grupp. Jag hörde två bröder, samma gener och samma uppväxt, diskutera utbildning. Den ena brodern konstaterade efter färdig examen; ”nu kan jag det här, nu ska jag ut och jobba”. Medan den andra brodern konstaterade; ” jag kan egentligen ingenting och jag kan inte så mycket, men tack vare skolan så har jag lärt mig att jag är bildbar, jag kan lära mig när jag kommer längre”. Därför är olika lösningar till olika personer ganska viktigt.

Det kanske skulle finnas utrymme för bemanningsföretag på Åland så småningom, att man samla de här grupperna i någon form av bemanningsföretag. Därigenom skulle man komma ut ganska snabbt i arbetsuppgifter och få den här arbetslivserfarenheten som är så viktig för den som hamnat utanför det man har jobbat med tidigare.

Herr talman! I mitt anförande tänkte jag ta upp folkhögskolan. När jag tidigare har debatterat folkhögskolan här så har jag konstaterat att inte bara folkhögskolan på Åland har problem med studerandeantalet utan det gäller också i Finland och Sverige.

De facto får jag för första gången en helt annan infallsvinkel, framförallt efter att ha läst ”Debatt i dagens samhälle”, en tidning för beslutsfattare på den offentliga marknaden i Sverige. Den 4 mars konstaterade man att regeringens satsning på 1000 nya folkhögskoleplatser under 2013-2014 är mycket välkommen. Satsningen på flera folkhögskoleplatser motsvarar dock det stora behovet som finns för närvarande på det här området. Varför det då? Ja, därför att folkhögskolan löser problemen för många av de här ungdomarna som har hamnat lite i utanförskap och som har missat lite skolgången. Det är en bra väg in. Det har också visat sig folkhögskolan passar för samtliga. Även för dem som är högpresterande, har bra betyg och är duktiga på mångt och mycket så kan det vara väldigt bra att ta ett år på en folkhögskola där man jobbar lite mer praktiskt och inte har betygshetsen som finns i vanliga skolor. Folkhögskolan är alltså betygsfri. Folkhögskolan tvingas tacka nej till många studerande.

Man konstaterade i ”Debatt i dagens samhälle” att man saknar folkhögskolor på många platser i landet. Det finns vita fläckar, det finns inte en folkhögskola där det finns problem.

Det problemet har vi inte på Åland. Här har vi folkhögskolan väldigt bra och centralt placerad, mitt i Finström.

Ser man vad folkhögskolan erbjuder idag så finns de traditionella kurserna kvar; vävning, skapande, sömnad och teckning. Det finns grafik, keramik, fritt skapande, drama, teater, metall, plåt, band blues och hård rock, musik på dator, kör, sport och idrott. Ofta är det 30 lektioner med det finns upp till 120 lektioner inom vissa områden. Jag pratar om nya linjen som har de här olika inriktningarna som man kan gå.

När man pratar om folkhögskolan så har man inte klart för sig vilket otroligt fint utbud det finns och vilka förutsättningar det finns för många ungdomar.

Sedan finns den tvååriga hantverkarlinjen och fotolinjen. Till folkhögskolan kommer också äldre som skolar om sig.

När det gäller arbetslösa ungdomar så vill jag också slå ett slag för att det finns många valmöjligheter, vi har folkhögskola som man bra kan satsa på. Tack.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag tycker att det har varit en intressant debatt på många sätt och vis. Jag vill föreslå en åtgärdsuppmaning vilken lyder: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utarbeta en ungdomsgaranti med utbildningsgaranti, orientering och stöd i arbetslivet, språkutbildning för inflyttade barn och ungdomar, uppsökande ungdomsarbete och rehabilitering för att trygga ungdomars möjlighet till en meningsfull sysselsättning”. Tack.

Ltl Gunnar Jansson

Tack talman! Jag ber först att få stöda förslaget till åtgärdsuppmaning av ltl Katrin Sjögren. Det kunde jag naturligtvis ha gjort från bänken, men jag vill ändå till denna debatt säga några ord på vägen om debatten, inte så mycket mer om innehållet, utom på en punkt. Vi får eventuellt ännu se om ministern avrundar det hela.

Om debatten först, även om vi här i Ålands lagting har olika åsikter och bryter åsikterna mot varandra såsom vi har gjort idag så finns det en grundläggande respekt bakom vårt sätt att uppträda. Det syftar i sista hand att hålla ihop samhället. Jag tycker att den här debatten har varit god till den delen, den har klart uppfyllt de hophållande effekterna som parlamentsdebatter ska ha. Enigheten kommer till uttryck, men enheten har inte ställts i fara och det gläder mig som gammal parlamentariker. Jag vill ändå påstå att det visar styrkan i vårt sätt att debattera. Nu har ämnet varit både abstrakt och väldigt person nära. Det är möjligt att just den goda kombinationen också har manat oss till den hållning som vi har hört idag. Det var min första iakttagelse.

Den andra iakttagelsen är det gläder mig också att åtminstone jag inte alls har hört eller noterat tendenser till att vi här i salen skulle göra det som man tyvärr i många politiska sammanhang gör; skylla orsaken till problemen på offren. Ni hörde rätt, det är tyvärr en väldigt vanlig politisk åkomma att man skyller orsaken på offren, att man har sig själv att skylla att man har problem. Det har vi inte gjort idag och det ska vi inte göra, det är inte parlaments roll att göra på det sättet. Vi ska istället fortsätta att jobba för de saker som vi har debatterat och hålla ihop vårt samhälle.

Därför, herr talman, när jag har jag stött klämmen ska jag inte försöka ens påverka dess innehåll men termen ungdomsgaranti har ju haft lite olika nyans och kraft här under debatten idag. Jag läser det klämförslag som vi nyss hörde på så vis att termen ungdomsgaranti egentligen ska innehålla ett ungdomspolitiskt utvecklingsprogram. Det kan ha uppfattats på det sättet att garanti finns överallt, det används och kanske missbrukas och i det ordet ryms nästan vad som helst utan att man ändå kanske fullt ut säger vad man menar. För mig är texten bra, termen står kvar och den är etablerad men jag läser som sagt i den termen ungefär en inriktning på ett ungdomspolitiskt utvecklingsprogram. Det handlar om bredare anslag än denna term. Det handlar om ungdomspolitik i vid skala. De av oss som minns ungdomsdebatten under förra perioden kommer väl ihåg det anslag som då var. Det handlar inte bara om inträdet i vuxenvärlden, utan också familjebildningen och utvecklande av hela det sociala mönster som där ingår.

Jag ser fram emot, så småningom när vi voterar i ärendet att åtminstone jag kan fortsätta att tänka i termer av att en åländsk ungdomsgaranti egentligen ska utgöra ett ungdomspolitiskt ungdomsutvecklingsprogram. Tack, herr talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Under diskussionen har lagtingsledamoten Katrin Sjögren understödd av lagtingsledamoten Gunnar Jansson lagt följande förslag till åtgärdsuppmaning: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utarbeta en ungdomsgaranti med utbildningsgaranti, orientering och stöd i arbetslivet, språkutbildning för inflyttade barn och ungdomar, uppsökande ungdomsarbete och rehabilitering för att trygga ungdomars möjlighet till en meningsfull sysselsättning”.

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till åtgärdsuppmaning bordläggs till plenum 17 april. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum 17 april 2013.

Enda behandling

4        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

Enda behandling

5        Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)

Ärenden 4 och 5 avförs från dagens föredragningslista och upptas till behandling 17.04.2013.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 17.04.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil