Plenum den 15 april 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL  

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 15 april 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelanden. 1

Andra behandling. 2

1    Ändring av ministerförsäkran

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

Andra behandling. 2

2    Avbytarservice

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2014-2015)

Andra behandling. 2

3    Ändring av blankettlagar om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

Första behandling efter bordläggning. 3

4    Ny körkortslag

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2014-2015)

Ltl Axel Jonssons åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)

Första behandling. 5

5    Europeiska unionens fiskerikontroll

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2014-2015)

Enda behandling. 9

6    Socialvård

Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)

Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)

För kännedom.. 54

7    Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)

8    Anpassningsbidrag för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2014-2015)

Plenum slutar 54

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Igge Holmberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.

Meddelanden

Talmannen meddelar att åtgärdsmotionerna 2,3,8 och 9/2014-2015  upptas till behandling vid plenum 20.04.2015, att åtgärdsmotionerna 6,10,11 och 12/2014-2015  upptas till behandling vid plenum 22.04.2015 och att åtgärdsmotionerna 1, 4, 5 och 7/2014-2015 upptas till behandling vid plenum 27.04.2015. Tiderna framgår även av de preliminära föredragningslistorna på lagtingets hemsida.

Andra behandling

1        Ändring av ministerförsäkran

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Avbytarservice

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2014-2015)

Även i detta ärende har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

3        Ändring av blankettlagar om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Jag föreslår att det här ärendet bordläggs till måndagen den 20 april.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, talman! Jag stöder ltl Torsten Sundbloms förslag likaså tiden för bordläggning.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Torsten Sundblom, understödd av ltl Jansson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 20 april 2015. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Senast den här frågan diskuterades hörde vi att hela regeringen och majoriteten har varit väldigt senfärdiga i den här frågan. Därför föreslår jag att vi ska genomföra behandlingen nu.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Torsten Sundblom, understödd av ltl Jansson, har begärt att ärendet ska bordläggas. Det är endast om bordläggningstiden man nu kan ha synpunkter om. Det har föreslagits ärendet bordläggs till den 20 april 2015. Finns det något annat förslag till bordläggningstid?

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Eftersom det är väsentligt att den här lagstiftningen träder ikraft så snart som möjligt så föreslår jag att nästa plenum hålls idag och att ärendet bordläggs till senare idag.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag ber att få understöda det alldeles utmärkta förslaget som ltl Petri Carlsson lade.

Talmannen

Ltl Petri Carlsson, understödd av ltl Barbro Sundback, har föreslagit bordläggning till nästa plenum.

Vi har nu två förslag på bordläggningstid. Omröstning kommer att verkställas om bordläggningstiden.

Nästa plenum är, enligt planerna, den 20 april, men vi kan ha en extra talmanskonferens och bestämma om en annan tidpunkt för nästa plenum.

Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för ltl Torsten Sundbloms förslag röstar ja, den som röstar för ltl Petri Carlssons förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Ja, för bordläggning till den 20 april och nej, för bordläggning till nästa plenum.

Jag ber ja-rösterna resa sig. Jag ber nej-rösterna resa sig, talmannen röstar nej. Majoritet för nej.

Ärendet bordläggs till nästa plenum.

Plenum avbryts för talmanskonferens några minuter.

Talmannen

Plenum fortsätter.

Talmanskonferensen meddelar att nästa plenum är den 20 april 2015.

Ärendet nr 3, Ändringar av blankettlagar om socialvård, bordläggs till plenum den 20 april 2015.

Första behandling efter bordläggning

4        Ny körkortslag

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2014-2015)

Ltl Axel Jonssons åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)

Ärendets behandling avbröts vid plenum 13.04.2015. Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Som framkom senast så finns det saker som behöver klargöras när det gäller körkortslagen. Vi var inne på kod 70 och att vi till betänkande ville foga omröstningsförfarandet.

Jag föreslår härmed att lag- och kulturutskottets betänkande återremitteras.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag tänkte först enligt 65 § hålla mitt anförande från platsen eftersom det är kortfattat, men det är bäst att gå hit upp för det kan bli långt när jag börjar tänka på den här saken.

Jag vill börja med att understöda förslaget om återremiss. Jag tycker att man kunde tolka arbetsordningens 27 § lite mindre strikt, där det står: ”Om inte annat bestäms i lagtingsordningen eller i arbetsordningen återtas ett ärende på samma sätt som det väcks. Den första undertecknaren av en motion eller ett spörsmål kan dock skriftligen återta ett ärende. Om ett ärende återtas upphör behandlingen av det.” Vidare står det: ”Talmannen meddelar i plenum om en framställning, ett förslag, ett spörsmål, ett misstroendeyrkande eller en motion har återtagits. I det här fallet handlar det om ett förslag från utskottet. Det är utskottets betänkande som ligger till grund för behandlingen. Det är alltså ett förslag.

Om utskottet skulle ha haft ett möte och beslutat att återta sitt betänkande så skulle det ha återtagits. Så var det inte nu, utan utskottsordförande meddelade att man återtar betänkandet utan att utskottet har haft möte. Jag tycker att man borde kunna tolka arbetsordningens 27 § så att utskottet kan, om man under behandlingen ser att något är fel, ha ett möte och besluta att återta betänkandet och så gör man det. Så tolkar åtminstone jag arbetsordnings 27 §. Det kränker inte någons rätt att göra på det viset. Utskottet bör ha den möjligheten så länge lagtinget inte har fattat beslut. Det var min uppfattning.

Jag stöder en återremiss, det går ju också bra.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är ett intressant resonemang. Den här repliken föranleds därav att arbetsordningen kommer att undergå förändringar, så det är värdefulla synpunkter.

Den hävdvunna praxisen hittills har varit att i första behandlingen av ett lagstiftningsärende ligger utskottets betänkande till grund för behandlingen. Men utskottet är ett lagtingsorgan, det är inget självständigt organ, t.ex. som en ledamot av lagtinget, därför är det plenum som äger ärendet. I ljuset av den tolkningen är 27 § formulerad på det här sättet. Det här är ingen stor fråga men den är värd att debattera inför kommande reformer.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Spontant tycker jag att en ledamot, t.ex. jag själv, kunde ha föreslagit något som jag sedan kan återta ända fram till dess att lagtinget ska besluta om det. Varför ska då inte ett utskott kunna återta sitt förslag? Att detta kan ske vid sådana här fall kunde som sagt förtydligas i förslagsvis arbetsordningens 27 §.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Under behandlingen har ett förslag väckts och understötts om att ärendet ska återremitteras till utskottet. Den sakliga behandlingen avbryts därför.

Kan lagtinget omfatta förslaget till återremiss? Lagtinget har beslutat återremittera ärendet. Ärendet behandling avbryts därför.

Ärendet återremitteras till lag- och kulturutskottet.

Första behandling

5        Europeiska unionens fiskerikontroll

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2014-2015)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det hjälps inte men det känns ganska beklämmande att stå här och på allvar föreslå att en ny lag ska stiftas för att bättre kunna kontrollera hur fisket sköts på åländska vatten. I en bättre värld tycker man att inget som inte är trasigt borde behöva repareras. Ändå är det precis det som nu sker.

Till följd av EU-inträdet och mindre nogräknade staters överutnyttjande av sina fiskevatten måste hela unionen skärpa sina kontroller och då dras även vi på Åland in i karusellen.

Mot den bakgrunden har finans- och näringsutskottet hanterat detta förslag och tillstyrker det motvilligt men enhälligt. Behandlingen var ändå inte onödig. Vi ägnade ändå en hel del kraft åt att begripa vilken betydelse fisket i dag har för det åländska näringslivet. Vi visste alla att sportfisket efter huvudsakligen gädda och lax är väldigt viktigt för vår turistnäring och vi vet numera att även det småskaliga fisket har betydelse för industrin.

Idag har vi färre än 300 registrerade yrkesfiskare på Åland. De allra flesta av dem har fisket som en biinkomst vid sidan av något annat. Typiskt åländskt kunde man tillägga. Fångsterna är inte väldiga men tillsammans skapar man volymer som är viktiga även för den industri som köper in, förädlar och exporterar. Därför är det en betydelsefull näringsverksamhet som sker i det tysta, långt från offentligheten. Detta är synd. Fisket kan vara en av de framtidsbranscher som Åland behöver. Vi har i utskottsarbetet erfarit att ingen fiskart norr om Gotland idag utsätts för överfiske. Tvärtom. Det skulle gå att öka uttaget och sälja ännu mer. Idag vet vi dessutom att saltvatteninflödet i Östersjön är historiskt stort och väntas sätta fart på tillgången av torsk på ett sätt som kanske motsvarar 1980-talet. Jag minns själv med stor saknad de tider då färsk torsk var självklar på bordet. De kan komma igen och då gäller det för näringen att stå redo.

Vi har från finans- och näringsutskottets sida många gånger lyft fram tre stora kluster vilka är betydelsefulla för vår framtida sysselsättning. Det är dels sjöfartsklustret, det är IT-klustret och det är livsmedelsklustret. Fisket passar mycket väl in i åtminstone två av dessa.

När det gäller konsekvenserna av denna föreslagna lagstiftning beskrivs de enklast som mer byråkrati och strängare straff om dessa nya regler inte efterföljs. Vi har frågat och vi har hört och från utskottets sida är vi hyggligt nöjda med svaren. Landskapsregeringen har tillsammans med branschen försökt skapa ett system som är så pragmatiskt och lätthanterligt som någonsin är möjligt. Det är inte det bästa men det är förhoppningsvis tillräckligt bra. Det klokaste för Ålands vidkommande hade naturligtvis varit om vårt fiske inte betraktats som kustnära utan mer av den insjökaraktär det oftast de facto handlar om. Det är dock ostridigt att vi hör till Östersjön och då ska vi såklart följa de regler som finns.

Utskottets förhoppning är ändå att myndigheterna tillsammans med de berörda fiskarna samt deras organisationer och industrin ska kunna hitta system som går att leva med och gärna på. Alla jobb vi kan skapa på Åland är välkomna och alldeles särskilt sådana som faller innanför ramen om hållbar utveckling, naturlig återväxt och grön tillväxt. Vi har sedan början levt av naturens överskott och det är nog en mycket god idé att fortsätta på det viset. Särskilt som vi lever mitt i naturen och har möjlighet att utnyttja den.

Talman! Mot bakgrund av detta är det ett enigt finans- och näringsutskott som föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som framgår av betänkandet.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack finans- och näringsutskottets ordförande Pettersson för anförandet. Jag håller med det som han framförde.

En precisering bara vad gäller Åland och insjöfiske. Insjöfisket var undantaget både i Finland och i Sverige. I någon mån kunde man tycka att fisket i Lumparn kunde betraktas som insjöfiske, men precis som ltl Pettersson sade så tolkas det som havsfiske eftersom det är vattenkvaliteten som bestämmer. Om det är bräckt- eller saltvatten så räknas det som havsfiske, om det är sötvatten så räknas det som insjöfiske och därför tolkas vi som kust- eller havsfiskeområde.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för förtydligandet. Det är precis den vägen det är. Vi kan tycka att våra sjöar mera är att betrakta som insjöar. Hör man till havet så hör man till havet och det har haft sina fördelar även historiskt sett även för Åland att kunna åka ut i världen på andra sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag delar det som ordförande Pettersson nämnde här. Vi har inte några skilda åsikter i utskottsbetänkandet. Vi har varit eniga i behandlingen, det finns inte några omvälvande saker där.

Det som jag blev fundersam på var det som ordförande också var inne på, hur länge kan våra näringar anpassa sig till ett regelverk som överhuvudtaget inte har anpassats till våra små näringsgrenar, t.ex. komplementfiske, en binäring till andra näringar? Det har konsekvenser när det gäller att uppfylla alla krav.

Jag såg på sociala medier att en fiskare har blivit ålagd att på sin båt installera en varmvattenberedare som skulle kosta upp mot 1 000 euro för att uppfylla ÅMHMs krav på hantering av livsmedel. Jag kommer inte ihåg siffrorna men fiskaren räknade upp hur många abborrar han måste fiska för att komma upp till den här summan. Det var helt otroliga mängder. Jag kommer inte ihåg mängden men jag tror att det var 1 000 kilo. Det säger ganska mycket. Hur många är intresserade av att dra upp 1 000 kilo fisk för att betala en liten investering som är stor för fiskaren?

Har vi råd med detta? Alla månar vi om våra binäringar och vi vill att de ska fortsätta, men vi håller på att undergräva deras möjligheter att kunna fortsätta. Vi behöver nog fundera skarpt på om vi ska fortsätta på det här viset.

Ministern var inte alls nöjd med det här, men tyvärr är det en uppföljning av det som man måste göra. De har försökt tolka det så lindrig som möjligt och det ska de ha all kredit för. Men ändå kommer det att innebära att många överhuvudtaget inte kommer att fortsätta som binäringsfiskare eller yrkesfiskare. Det här håller på att ta livet av allihop.

Fortsättningen på detta tål att funderas på. Alla politiker som är engagerade och kan vara med och påverka borde börja fundera på hur vi ska möta upp detta. Vi bara stämplar av antal lagar och anpassar oss till det värsta. Det här är kanske en lindrig lag men vi har lagframställningar där man har omvandlat åar och floder till diken för att ställa något sorts krav på verksamheter. Det här är värt att fundera på.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Ja, ltl Eklund så där är det. Oroväckande för mig är att av tradition har många skärgårdsbor drygat ut kassan med att fiska lite. Många skolungdomar har fiskat lite på sommarlovet och fått lite fickpengar. Det är synd att det här kan försvinna.  En handfull, eller kanske tio binäringsfiskare, kanske tar in lika mycket fisk till fiskindustrin som en heltidsfiskare. Det här är värdefullt. Det är en värdefull näringsgren som behövs i skärgården.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag delar ltl Sundbloms åsikter helt och hållet. Det är inte bara binäringsfiskarna som lider av det här, utan det är industrin också. Fångsten från binäringsfiskare är en del av fiskindustrins inköp och verksamhet för att kunna ha förädling.  Vi vet att det finns olika små och större företag som förädlar fisk och en del av deras verksamhet bygger på leverans av färskvara. Vi håller på undergräver allting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi är fullständigt eniga i det här. Jag tror att jag kan prata för hela utskottet, skulle vi ha hittat en metod där vi hade kunnat förkasta den här kontrollfunktionen, men ändå behållit möjligheterna till EU-finansiering via fiskeriprogrammet, så skulle vi ha gjort det och säkert enhälligt. Men det var de valen vi hade att välja mellan.

Däremot bör vi göra vad vi kan för att hitta andra sätt att uppmärksamma de yrkesfiskare och binäringsfiskare som håller på med den här verksamheten. Det har blivit klart för oss alla att det är oerhört viktigt för uppköpare och förädlingsbranschen att fiskarna levereras.

Jag tänker på att vi lyfte upp skogsnäringen här tidigare, kanske vi kunde göra detsamma med fiskerinäringen? Då visar vi åtminstone att det offentliga lagtinget värdesätter det som de gör.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Jag har ingen svarsreplik, för jag delar uppfattningen med Mats Perämaa. Vi har lyft upp jordbruket och skogsnäringen i olika program, men vi har kanske inte lyft upp fiskerinäringen på det viset.

Jag gick upp och höll ett kort anförande därför att jag ville påvisa effekterna av de beslut vi fattar. Tjänstemännen på fiskeribyrån och ansvariga borde fundera på om man kan lösa det på något vis. Jag är medveten om att det inte är någon lätt ekvation. Man blir lite frustrerad över regelverket som undanröjer våra yrkesfiskares möjligheter att fortsätta om man bara implementerar allting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag kan bara hålla med ltl Eklund om att det här är frustrerande. Vi upplever och känner alla att det här är onödig byråkrati och överarbetade system som vi tvingas införa. Det är viktigt att man försöker lindra det så mycket som möjligt i själva införandeskedet och kommunicera ut att det här inte är hela världen. Tyvärr måste vi göra det här för att få andra fördelar, fast det ibland är svårt att se vilka de fördelarna kan vara. 

Det här är någonting som man borde kommunicera åt Europeiska unionen när de står i sina höga salar med blanka fasader och funderar varför Europa inte kommer på fötter. Det beror just på sådant här. Alla sådana här små fall när man påför folk hinder för att börja med, fortsätta eller utveckla sin näringsverksamhet. Ska Europa fortsätta så här så kommer det att bli Europas fall. Det här är Europas största problem.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tror att vi är rörande eniga.

När det gäller det som ltl Sundman lyfte i slutet av sin replik om att uppmärksamma vår litenhet i hela EU-apparaten så tror inte att det finns någon förståelse för våra verksamheter. Man anpassar lagar och direktiv till stora verksamheter och stora industrier. Vi lever i ett helt annat förhållande. Vi borde fundera på hur man ska lyfta fram våra förhållanden. Kanske vi faktiskt borde ha en tjänsteman som på heltid skulle jobba med sådana frågor och lobba riktigt på allvar. I förlängningen kanske det är bra investeringar pengar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.. 16

Föreläggs förslaget till landskapslag om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

6        Socialvård

Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)

Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion. Vtm Viveka Eriksson får först läsa upp klämmen.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Hur kommer det sig att landskapsregeringen inte haft framförhållning och sett till att landskapets socialvårdslagar moderniserats i samma takt som i landet i övrigt för att trygga ålänningarna en god och rättssäker social omsorg och hur tänker landskapsregeringen avhjälpa den osäkerhet som råder i kommunerna som en följd av landskapsregeringens agerande och senfärdighet?

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Först vill jag tacka för möjligheten till att vi idag kan föra en bredare diskussion om den stora reform som pågår i riket inom det sociala området och på vilket sätt vi bör förhålla oss på Åland. Jag anser att själva spörsmålet i visar tydligt på den okunskap som finns hos liberalerna när det gäller rikets pågående lagstiftning inom det sociala området och blankettlagstiftningsproblematiken i synnerhet och beträffande det lagförslaget som borde ha antagits idag, men som nu liberalerna fördröjer. Liberalerna medverkar aktivt till att bordlägga lagar om socialvården och de försenas ytterligare.

Jag ser fram emot dagens debatt eftersom området socialvård, men även socialpolitik i stort, behöver lyftas fram och diskuteras betydligt mer både i landskapet och i kommunerna och i synnerhet här i Ålands lagting. Socialvård och sociala omsorgen rör alla människor någon gång i livets olika skeden och ju mer vi tryggar individens rättigheter och behov, desto mer stärks den enskilda människan. Det gynnar hela samhället. Ju fler trygga och självständiga människor desto tryggare och stabilare samhälle.

Jag menar att landskapsregeringen gör allt för att trygga att ålänningarna har en god och rättssäker social omsorg. Vi verkar också för att den socialvård som erbjuds ålänningarna bygger på en analys av vilka samhällsföljder, inte minst i fråga om kostnader, som följer av den finska lagstiftningen och hur socialvårdslagstiftningen på Åland kan anpassas våra strukturer.

Vi inför ny lagstiftning först när vi noga har utrett konsekvenserna för hur lagarna kan förverkligas i våra kommuner.

Det som pågår i riket just nu är ett enormt reformarbete inom hela den sociala sektorn. Enormt. Ett tjugotal lagar är under översyn och har kommit olika långt i beredningsarbetet. Det haltar nu betänkligt eftersom helheten inte håller ihop längre i och med att vårdreformen fick skjutas upp till efter valet. Ingen vet idag hur det de facto kommer att bli med alla förändringar innan den nya regeringen har valts på söndag och tillträder och ett nytt regeringsprogram antas.

Landskapsregeringen har aktivt, åtminstone från år 2010, följt rikets arbete med förnyande av socialvårdslagen, men säkert längre än så. Arbetet med att förnya den nya socialvårdslagen har pågått i minst tio år. Inte förrän i mars i fjol fick arbetsgruppen klartecken hur organisationen skulle ordnas. Då kom det finska regeringspartierna tillsammans med oppositionen överens om att man skulle ordna social- och hälsovården i 5 sjukvårdsdistrikt och sedan gick det undan. Propositionen om till riksdagen i slutet av september och i december i fjol godkändes den nya socialvårdslagen av riksdagen.

Då först fick vi se lagens slutliga utformning. Den lag som liberalerna tycker att vi är så senfärdiga med att ta fram skulle vi alltså ha pressat fram på någon månad till 1 april. En helt omöjlig ekvation om man känner till hur blankettlagstiftning går till och om man vill att kommunerna ska få vara med och yttra sig i processen.

Vi visste redan i somras att vi inte kommer att kunna ha samma tidsplan som i riket och det informerade vi ministeriet om i början av juli.

I början av november 2014 informerade socialvårdsbyrån kommunerna på Åland om att den nya socialvårdslagen inte skulle sättas ikraft till den 1 april och vi informerade om att den gällande socialvårdslagen skulle förbli ikraft tillsvidare. Det här sade vi också i socialvårdsplanen som antogs i januari.

Vår avsikt var att behålla rättsläget så oförändrat som möjligt med beaktande av att vissa bestämmelser i socialvårdslagstiftningen är riksbehörighet, och de träder ikraft automatiskt, och vissa speciallagar skulle ändras.

Detta är också helt i enlighet med skrivningarna i budgeten för landskapet Åland för år 2015 som enhälligt omfattades av lagtinget. Även liberalerna var med på detta beslut.

I budgeten säger vi att socialvårdslagstiftningen i riket genomgår en totalrevidering och att landskapsregeringen under år 2015 tänker ta fram ett lagförslag till förnyande av socialvårdslagen, men också annan lagstiftning som hänger samman med den.

Vi säger också att det är viktigt att det görs en grundlig analys av reformarbetet i riket och hur landskapets socialvårdslagstiftning kan anpassas till de åländska strukturerna. Vi säger inte att vi ska ta en blankettlagstiftning rakt av, utan vi måste först ta reda på om våra 16 kommuner kan klara av dessa nya uppgifter.

I riket har man alltså påbörjat att stegvis införa en reviderad social-vårdslagstiftning. Från 1.1.2015 trädde bestämmelserna om hemservice för barnfamiljer i kraft och från 1.4.2015 övrig lagstiftning, sedan kommer det ytterligare förändring för brådskande placering av barn i barnskyddslagen som träder i kraft den 1.1.2016. Vilka effekterna blir av lagstiftningsreformen för klienterna och kommunerna i riket vet vi ännu inte. Ibland kan det faktiskt vara bra att få fakta innan går ostad och sätter igång en lagstiftningsprocess. Det kan vara bra att veta vilka effekter det har fått på fastlandet.

Syftet med reformen i riket är att stärka socialvårdslagens ställning som central allmän lag, man vill främja jämlik tillgång till socialvård och att den ska vara tillgänglig. Man flyttar fokus i socialvården från att ingripa då problemen är ett faktum till främjande av välfärd och tidigt stöd. Man vill sätta klienten i centrum, se till helheten och se till att människor får stöd i sin egen dagliga miljö.

Landskapsregeringen delar de målsättningar som socialvårdsreformen i riket har. I den här riktningen måste vi också gå. Tidiga insatser och att utgå från den enskilda människans behov. Det handlar om att kommunerna ska ge ålänningarna rätt service i rätt tid så att barn, unga, personer med funktionsnedsättningar och alla andra får den service och det stöd de har rätt till enligt grundlagen.

Men en rättssäker socialvård uppnås inte enbart genom att stifta lagar. Rättssäkerheten bygger i hög grad även på att de som ansvarar för socialvården ute i kommunerna har en tillräcklig och bra utbildning, att de har möjlighet till fortbildning och möjlighet till samarbeta med andra samt att de kan göra en likvärdig tillämpning av lagstiftningen. Vi behöver också se över arbetsmetoder och samverkan. Hur jobbar man smartare med de resurser som står till buds?

Det behövs också tillräckliga både personella och ekonomiska resurser och en fungerande tillsyn. Har alla kommuner det idag? Inte alla. Inte alltid. Har landskapsregeringen tillräckliga resurser för att kunna ge anvisningar och för att kunna göra bra tillsyn? Förstärkning pågår. Det finns förbättringspotential.

För att vi ska kunna trygga en likvärdig service, få till en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen, en större integritet, en stärkt anonymitet och en rättssäker social omsorg så har landskapsregeringen arbetat med att ta fram en lagstiftning för kommunernas socialtjänst som är en mycket viktig grundläggande del för att modernisera socialvården.

Ett lagförslag kommer att lämnas till lagtinget nu i april. Jag menar att en samlat kommunal socialtjänst är grunden till att vi överhuvudtaget ska kunna införa rikets nya socialvårdslagar på Åland. Det behövs ett beslut om att Åland ska utgöra ett socialvårdsområde, inte 16, för att överhuvudtaget kunna anta den nya socialvårdslagen hos oss. Den ställer stora, nya krav på kommunerna.

Det kommer att bli bättre för klienterna. Vi vet att det är bättre att förebygga problem istället för att åtgärda dem, och med rikets nya socialvårdslag kan man ta ett stort kliv i den riktningen. Jag är övertygad om att man inom socialvården, de som jobbar på fältet, tycker att det är bra att man kan göra rätt insatser i tid och att servicen är tillgänglig för dem som behöver den. 

Vad står det då i det nya socialvårdslagen, som liberalerna vill att vi snabbt skulle gå in för.

Ja, kommunerna ska ordna en socialjour, utöva socialt arbete, ge social handledning, social rehabilitering och familjearbete. Nytt är att också barnfamiljer med särskilda behov ska få subjektiv rätt till hemservice. Man ska jobba med alkohol- och drogarbete, mentalvårdsarbete, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor, ha övervakat umgänge mellan barn och förälder – och det gäller också på Åland eftersom det är rikets behörighet.

Sedan ska man ge annan service som är nödvändig för klientens välfärd och som tillgodoser de behov som bland annat syftar på grundlagens § 19, om rätten till oundgänglig försörjning och omsorg. Dessutom finns det bestämmelser om socialservice i flera speciallagar.

Klarar faktiskt våra 16 kommuner, när vi har allt från 100 till 11 000 invånare, av att ge den basservice som socialvårdslagen kräver att man ska erbjuda? Jag vet inte vad liberalerna anser om detta, men min övertygelse är att det behövs ett större upptagningsområde. Ett socialvårdsområde för hela Åland på kommunal nivå.

För att vi ska kunna ta fram en bra lagstiftning som är anpassad för de åländska förhållandena så måste det också finnas bra informationsunderlag. ÅSUB har därför på uppdrag av landskapsregeringen att fortsatta ”Utredningar om ekonomisk utsatthet” i syfte att kartlägga och utvärdera det sociala trygghetssystemets fungerar. Det här arbetet blir klart i april och kommer att presenteras i början angående maj.

När utredningen är klar används fakta för att förbättra socialskyddssystemet.

Ett familjepolitiskt program blir klart i maj 2015. Programmet ska anvisa vägen för en modern familjepolitik med ett tydligt barnperspektiv. ÅMHM, tillsynsmyndighetens personalresurs har år 2015 förstärkts under april med ytterligare en inspektörstjänst. Nu är de två.

På social- och miljövårdsavdelningen har en juristtjänst inrättats från 1.4.2015. Socialvårdsbyrån planerar därtill att förstärka med en tjänst som socialinspektör nu under våren och sommaren.

Vi följer utvecklingen men ser nödvändiga behov av att analysera lagstiftningsläget i förhållande till landskapets samhällsstruktur och förhållanden. Vi har dragit i bromsen nu. Vi behöver bestämma en position i förhållande till lagstiftningen och en färdriktning måste anges.

I det fortsatta arbetet med att förnya socialvårdslagstiftningen ser landskapsregeringen det som viktigt att reformarbetet fokuserar på gemensamma lösningar för att möta behoven inom den sociala sektorn. Det är precis rätt tid att göra det nu. Vi har inte sett helheten, inte beträffande rikslagstiftningen och vi vet inte hur det kommer att sluta. Vi är på god väg med KST-reformen, men vi har ännu inte hört klubbslaget.

Jag anser att liberalerna hetsar helt i onödan på mig och på lantrådet. Hade spörsmålet handlat om att landskapet skulle underlåta att agera när barn far illa på Åland, att kommuner inte ger personer med funktionsnedsättning rätt stöd och service eller att vi verkligen inte gör något inom det sociala området, då hade jag haft förståelse för ett spörsmål. Men nu gör vi verkligen allting. Vi gör ett grundarbete för att utveckla strukturerna på Åland så att alla ska kunna få en likvärdig kvalitativ god social service på Åland. Det skulle vara värt att också oppositionspartiet liberalerna lyfter blicken lite och deltar i det här arbetet för det behöver göras. Vi från landskapsregeringen kan inte göra det ensamma. Vi gör alldeles för mycket redan idag. Vi gör faktiskt väldigt mycket på min avdelning som borde skötas av ett kommunalförbund. Men vi har tagit på oss det här arbetet att samarbeta, samordna och se över de olika vårdkedjorna och var de brister. Vi känner oss väldigt ensamma i det här arbetet. Vi behöver faktiskt ta ett gemensamt tag för att faktiskt komma framåt för de mest utsatta ålänningarnas bästa, inte med tanke på kommundirektör, inte med tanke på personer som jobbar inom den här sektorn utan för just de människor som vi är här för att jobba för, ålänningarna bästa. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är precis det jag tycker att ministern gör; glömmer bort dem som är i behov av sociallagstiftning, innehållet i sociallagstiftningen.

Förbättringar i barnskyddslagen, som ministern säger att är bra, men det vill man stoppa för att man har problem med organisationen. Ministern glömmer faktiskt klienterna och tar inte klientperspektivet i det här. Förbättringar i barnskyddslagen gäller nu och det vill man stoppa, allt det här förebyggande arbetet.

Får inte landskapsregeringen stora trovärdighetsproblem om de kritiserar kommunerna för sitt arbete och så har landskapsregeringen inte ordning och reda på sin egen lagstiftning? Det blir faktiskt en rättsosäkerhet som landskapsregeringen är skyldig till. 

Jag är chockad över att det inte finns flera linjedragningar från landskapsregeringens sida.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tror ltl Katrin Sjögren att det enda sättet är att titta på barnskyddslagens bestämmelser? De ändras visserligen men de kommer ikraft igen i 37a § 1 mom. så fort vi får den här stopp-paragrafen på rätt.

Det pågår ett väldigt stort analysarbete. Vi har gjort en ny familjevårdarlag. Vi har ett tvåårigt projekt som drivs av Rädda Barnen för att analysera hur familjevården ytterligare ska förstärkas.  Vi jobbar tillsammans med utbildningsbyrån för att ta fram potential för förbättringar att samarbeta mellan olika myndigheter för just barn och ungdomar så att de inte ska falla igenom stolarna. Vi gör ett stort sådant arbete på avdelningen. Vi har inte glömt dem som är mest utsatta.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Men nog ger ministern det intrycket. Ministern borde hålla sig för god för att kritisera minoritetens rätt att ställa ett spörsmål. Jag blev väldigt förvånad över tonen som minister hade. Det är vår fulla rätt att ställa spörsmål.

Vi kan säga hur liberalerna vill prioritera. Vi vill till exempel prioritera handikappservicelagstiftningen och barnskydd framom det som ministern för fram; hemvårdsstödslagstiftning där man dessutom gravt har beräknat totalt fel vad kostnaderna blir för kommunerna. Är det hemvårdsstödslagstiftning framom barnskyddslag stiftning som ministern vill prioritera? Det vill inte liberalerna!

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! I spörsmålssvaret handlar det mera om procedurer och förvaltning än om själva innehållet. Kanske liberalerna kunde ställa sig upp och säga vad de egentligen vill. Ja, de vill att vi snabbt skulle dra igenom en blankettlagstiftning utan att desto mera analysera varken ekonomiska eller andra konsekvenser. Jag tycker att liberalerna lite grann siktar in sig på fel sak för att komma åt just den här ministern.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Socialministern Aaltonen sade att landskapsregeringen har informerat kommunerna på Åland i november om att man ska införa en stopplag.

När det gäller betydande lagstiftning och annat som påverkar kommunerna och landskapet så har vi en samrådsdelegation som brukar hantera de här ärendena. Den 10 oktober fick vi följande information från landskapsregeringen till kommunförbundet som sitter i samrådet: ”Landskapsregeringen har informerat om aktuell lagstiftning inom sociala området.” Det var den 10 oktober, efter det har inga kommuner eller kommunförbund fått någon information överhuvudtaget, före i mars 2015.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag har en annan information som har gått ut från socialvårdsbyrån i början av november. Vi har ju inte avsett att ändra socialvårdslagen, den fortsätter. Det är samma socialvårdslag som var i november, i mars och som gäller just nu. 

Vi informerade om att ändringen av speciallagarna inte kommer att träda ikraft på Åland. Tyvärr, av olika omständigheter, så lyckades vi inte få den lagen till lagtinget i december eller i november när vi borde ha haft den.

Vi har det här exceptionella läget nu. Jag tycker att det rättsläget har vi rätt ut ganska tydligt. Kommunerna har under flera varv fått information och anvisningar om hur man ska agera nu under den här tiden.

Ltl Tony Asumaa, replik

Det är lite underligt att man har informerat kommunerna, men kommunförbundet, som representerar 15 av 16 kommuner på Åland, har överhuvudtaget inte informerats. Jag vet inte vart den informationen har tagit vägen då i så fall och hur den informationen har sett ut. Att man så väl har informerat kommunerna kan inte stämma överhuvudtaget när man fyra timmar före de här lagarna ska träda ikraft får information om hur man ska tolka. Det kan väl inte vara god information?

Sedan sade ministern att man gärna vill ha kommunerna med i processen. Hur kan man få kommunerna med i processen när man inte ens pratar om vad man håller på med? Det gör man fyra timmar före lagarna träder ikraft och det ter sig lite smått underligt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag uppfattar det nog så att information från socialvårdsbyrån går direkt till de sociala kanslierna i kommunerna. Det informeras kontinuerligt vad som är på gång. Jag beklagar om inte kommunförbundet är med på den mailinglistan. Det kanske vi kan se över.

Avsikten var hela tiden att de förändringar som sker i riket sker inte på Åland den 1 april, vilket informerades om i november. Det står också i budgeten och i socialvårdsplanen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är en välkänd metod att anfall är bästa försvar. Faktum är att socialministern har haft ansvar för socialvården i landskapet i snart fyra år och behöver också stå till svars för det som är gjort, utan att gå till attack på dem som frågar.

När kontakterna till kommunerna beskrivs så är det en envägsinformation. Landskapsregeringen har skickat information i november. På vilket sätt har landskapsregeringen och socialministern involverat kommunerna, sakkunniga och socialarbetare som ska verkställa socialpolitiken i landskapet? På vilket sätt har de varit de varit involverade under processen från november fram tills idag?

Minister Carina Aaltonen, replik

Socialarbetarna har fått information per mail. Några har deltagit i möten när det gäller hur vi ska komma vidare med just det här rättsläget som pågår nu. Tanken är att vi ska status quo. Det ska vara precis samma läge som det var i november. Det har inte hänt någonting nytt. Först när vi sätter igång med en ny lagstiftning så är det dags att involvera personalen. Inte kallar vi heller in människor från andra sektorer och säger vad som sker i riket och funderar hur vi på Åland ska förhålla oss till det här området om det inte sker någon förändring.

Däremot har vi jobbat ganska aktivt med kommunerna och fått in ganska mycket remissvar när det gäller andra lagstiftningar som pågått under hösten.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag blir nog minst sagt förvånad. Här händer stora omvälvande saker när det gäller lagstiftning och den lagliga grunden för socialpolitiken i landskapet. Det här har vi vetat om i fem-sex år och man har inte involverat kommunerna i det arbetet. Man har inte förankrat sina tankar om hur socialpolitiken ska se ut i framtiden. Landskapsregeringen har informerat att de tänker komma med en stopplag. En information i november.

Minister Carina Aaltonen, replik

Men bästa vicelantrådet, kommunerna har minsann varit involverade under de här åren. Jag tror att det har varit minst tre bredgruppsmöten med över 100 representanter på plats för att delta i arbetet med reformer inom just det här området. Vi har ju haft en annan process än i riket. Vi har tittat på hur det här ska organiseras och sedan kommer vi med när det gäller innehållet. Men först måste vi ta ett beslut om det ska vara 16 kommuner, ska det vara 3 kommuner, ska vi ha ett socialvårdsområde? Nu går vi in för kommunernas socialtjänst och sedan vet vi hur vi kan fylla på med innehåll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är ett faktum och det torde vara ostridigt att landskapsregeringen, under ledning av minister Carina Aaltonen, har försenat sig allvarligt i lagstiftningsförslagen. Det har satt invånarna och socialarbetarna i en mycket besvärlig situation där man inte vet vad som gäller. Informationen om hur man ska tillämpa den här oklara situationen har kommit ut väldigt, väldigt sent. Det är ostridigt.

Vi för vår del gick in i den här debatten för att se om det finns en ärlig avsikt hos landskapsregeringen och ministern att åtgärda dessa problem så gott det går. Vi hade förväntat oss en viss ödmjukhet med tanke på den situation som nu har uppstått. Ödmjukheten finns inte överhuvudtaget. Ministern anklagar kommunerna och liberalerna i en sällsam blandning, den ena efter den andra. Med tanke på det kan det mycket väl sluta med att vi måste ifrågasätta förtroendet för ministern.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag skulle gärna vilja att ltl Mats Perämaa förklarar på vilket sätt invånarna har drabbats av den här förseningen? På vilket sätt har man drabbats? Och på vilket sätt kan inte socialarbetarna använda sig av den här lagstiftningen? Vi har gått ut med dels skriftlig information och sedan har man rätt att komma med frågor också. Vi har beredskap hela den här perioden både med lagstiftningsresurser och med personal från socialvårdsplan. Man kan få hjälp med tolkning på hur man ska agera framöver. Vad är problemet? På vilket sätt drabbas de enskilda ålänningarna idag?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Efter tre och ett halvt år av ministerskap så levererar minister Aaltonen en lagstiftning alldeles för sent. Resultatet är att social- och miljöutskottet ger en allvarlig kritik till ministern, det utskott som leds av socialdemokraten Beijar. Det enda som ministern kan komma med i det här skedet är att fortsättningsvis försöka sätta ansvar på liberalerna och kommunerna enligt det faktum att ministern allvarligt har försenat sig i sitt arbete och satt socialarbetare och människor på Åland i en mycket oklar situation.

Det är dags nu att visa lite ödmjukhet och hellre börja prata om hur vi ska åtgärda den här situationen på bästa sätt. Att bara anklaga andra för egna misstag leder nog bara till att förtroendet kommer att bedömas vara förbrukat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Misstag, man kan säga att det var ett misstag att socialvårdsbyrån levererade en lagstiftning. Vi hade anlitat en extern lagberedare för att ta fram lagar och vi lämnade över det till lagberedningen. Misstaget är väl att det inte fanns tillgängliga resurser så att vi kunde få lagen vidare till lagtinget. Det ansvaret får jag väl ta på mig. Jag menar att vi nu ändå kan reda ut den här situationen. Det handlar om procedurerna här i förvaltningen, i självstyrelsen givetvis.

När det gäller misstag som sker ute i kommunerna, när barn, ungdomar och andra far illa, det är i irreparabla som vi inte får låta ske. Därför är det så viktigt att vi lämnar den här diskussionen och går in på innehållet. Vilken socialpolitik ska vi ha, vilken socialvård ska vi ge våra åländska invånare?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Individen och individens rättssäkerhet ska sättas i centrum. Det får inte sker något glapp. Det här är andra fallet, vi hade bostadsbidrag slagen genast efter nyår och nu kom den här socialvårdslagen.

Det är ministerns ansvar att se till att det inte blir luckor och att lagar kan träda ikraft när andra lagar upphör så att paketen hålls ihop.

Vi har rätten att kritisera och därför är detta igång.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ltl Anders Eriksson sade förtjänstfullt i måndags; ”nu har det här misstaget hänt, är det inte dags att gå vidare?”. Vi kan inte låta det vara ogjort. Det är som det är nu. Vi borde kanske ha mycket mera förstärkning inom den allmänna förvaltningen. Men vi lever under sådana förhållanden att det inte alltid riktigt lyckas. Det är fantastiskt att vi kan upprätthålla en självstyrelse med en sådan liten men effektiv förvaltning. Det är jag stolt över, trots allt.

Det sker misstag ibland, här kan det få ske tycker jag. Vi måste också komma ihåg att misstag inte får ske ute i verksamheterna, ute i kommunerna, där verkliga människor av kött och blod kan komma i kläm. Inte ens den skarpaste lagstiftningen kan skydda oss från det om det inte finns människor som agerar ute i kommunerna.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! I det här fallet har socialarbetare och människor som behöver nyttja sociala tjänster hamnat lite i kläm. Det här ärendet kommer vi att lämna bakom oss, men spörsmål är till för att utkräva ansvar också. Vad fallerar nästa gång? Nu har vi haft två ärenden, fast nog finansministern hade namnet på framställningen av bostadsbidragslagen och den här lagen är socialministerns. Vilken blir nästa?

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, det får väl se. Det kan vi inte garantera för vi lever i en sådan verklighet att vi inte kan jämföra oss med rikets social- och hälsovårdsministerium där de har hundratals anställda som kan producera. Vi är en sårbar förvaltning. Vi försöker göra det absolut bästa med de resurser vi har och det ska vi också komma ihåg.

Jag tycker att det här spörsmålet är lite tunt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Minister Carina Aaltonen betonade i slutet av sitt svar hur viktigt det är med en riktig lagtillämpning. Det är ett omdöme som jag delar helt och fullt. Naturligtvis är det så.

Vi har domstolsväsende som sedan i sista hand säger vilken som är den riktiga rättstillämpningen i ett enskilt fall. Jag vill dock betona och upplysa om att för att man ska kunna komma till en riktig lagtillämpning så måste man veta vilken lag som gäller. Jag har åtminstone för egen del betydande svårigheter att veta vilken lagstiftning som gäller idag inom landskapet Åland på de områden där lagtinget har lagstiftningsbehörighet på socialvårdens område. Det gäller inte bara att tillämpa rätt, det gäller också att veta vad som gäller och det är lagstiftarens ansvar att säga vad som gäller i varje stund.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, det är nämligen så att det är socialvårdslagen FFS1 710/1982 som är tillämplig på Åland, enligt landskapslagen 1995:111 om tillämpningen i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, dvs. den här blankettlagen om socialvård. Den lagen har varit tillämplig på Åland väldigt länge och den fortsätter att vara tillämpning. Socialvårdslagen förblir alltså ikraft på Åland inom landskapets lagstiftningsbehörighet utan särskilda lagstiftningsåtgärder. Även om det har trätt en annan socialvårdslag ikraft i riket så gäller den gamla socialvårdslagen fortfarande på Åland.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ja, och inom de områden där riksdagen har behörighet så gäller någonting annat på Åland. Man ska vara ganska inkommen i ämnet för att veta vilken den rätta lagtillämpning en är, som ministern själv nämnde.

Det här är inte som det ska vara. Därutöver har vi sju andra lagar som kan tillämpas på det sätt som nämndes här. Från rättsskyddssynpunkt är det inte tillfredsställande. Vad sedan gäller rättsmedel, ändringssökande och rättelseyrkande så befinner vi oss i en ännu mera komplicerad situation.

Det här kommer att lösas men läget är inte såsom det var tänkt med självstyrelse för Åland.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det är alltså bara mindre ändringar i lagarna om handikapp; klientavgifter, utkomststöd, klientens ställning, privat socialvård och barnskydd som inte ska tillämpas på Åland. Det är bara ändringarna i barnskyddslagen som är betydande. Andra övriga tekniska uppdateringar av hänvisningar i rikslagar, så att de hänvisar till den nya socialvårdslagen, är inte tillämpliga på Åland. Då menar vi att man inte ska ta hänsyn till de här ändringarna eftersom vi inte har implementerat den nya socialvårdslagen. Det är 1982-års socialvårdslag som gäller.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Ingen framförhållning, ingen styrning och nu tvärstopp! Socialministern har dragit i nödbromsen på tåget som för socialpolitiken in i framtiden. Just nu står tåget där mittemellan två perronger. Eftersom tågföraren inte klarat av att styra för att hålla tåget på banan har hon dragit i nödbromsen med följden att hjulen har låst sig. Frågan är, kommer tåget att fortsätta framåt eller ska det backa?

I flera års tid har social lagstiftningen i riket varit satt under lupp. Experter och grupper har analyserat och sökt nya vägar för den kommande socialpolitiken. Ett moderniseringsarbete genomförs och nya lagar utarbetas. För Åland har det stått klart länge, åtminstone sedan 2010, jag tror att det var redan 2009 som man började följa den här frågan. Det har varit klart att vi måste vidta åtgärder, grunderna för våra blankettlagar förändras och vi måste förhålla oss till den verkligheten. Det har vi alltså vetat sedan 2010.

I svaret på spörsmålet sägs att ”landskapsregeringen aktivt har följt rikets arbete med förnyande av socialvårdslagen”. Vad då? Vad har den aktiviteten i så fall lett fram till för resultat?

Vår kritik bygger främst på att aktivitet saknats. Vi vet att resursbristen på socialvårdsavdelningen varit stor och att de tjänstemän som finns där gjort sitt allra bästa för att hänga med. Men den ansvariga ministern, socialminister Aaltonen har brustit i sitt ledarskap genom att inte styra upp arbetet och se till att tillräckliga resurser avdelats för utvecklingsarbetet. Chefstjänster har varit obesatta och för få personer har fått lov att axla ett alldeles för stort verksamhetsfält. Därför har inte arbetet med att följa utvecklingen, analysera läget och ta fram lagar fungerat som det borde för att trygga den åländska socialpolitiken och förnya den lagliga grund på vilken kommunernas socialservice vilar.

Bristen på aktivitet har lett fram till dagens konkreta besvärliga situation där socialarbetare och kommundirektörer skriver skrivelser och uttrycker sin frustration över ett synnerligen osäkert läge.

Vi står just nu på spåret med låsta hjul och får lov att vänta tills presidenten godkänt den s.k. stopplagen som gör det möjligt att backa tillbaks till det läge vi befann oss i innan rikets socialvårdslag trädde i kraft den 1 april.

Det tråkiga i sammanhanget är att vi måste backa och inte istället fortsätter framåt. En fortsatt god socialvård i landskapet måste tryggas och vi behöver modernisera vår lagstiftning inom området. Landskapsregeringens vägval innebär ingen utveckling.

Landskapsregeringen säger i sitt svar på spörsmålet att de informerat, märk väl informerat, kommunerna om sina avsikter att inte anta rikets socialvårdslag. Detta skulle ha skett i november. Vid en kontroll med kommuner om den informationen verkligen gått fram och diskuterats uppstår frågetecken. Möjligen kan en sådan information gått ut men definitivt har inte kommuner och sakkunniga involverats på något sätt eller hörts om deras synpunkter eller behov.

Vidare har, enligt svaret, landskapsregering angivit sina avsikter i budget och socialvårdsplan från januari i år. Landskapsregeringens avsikter var uttalade redan på hösten men varför gjordes ingenting åt saken? Varför fördes inte stopplagen till lagtinget så att den kunde tillämpas från den 1 april? Då kunde vi ha sluppit den oro och osäkerhet som nu råder på det kommunala fältet.

Enligt den informationen så fanns en lag redan i början av november den s.k. stopplagen. Lagen hade upphandlats av utomstående lagberedare och levererats till landskapsregeringen. Varför hamnade lagen då i någon skrivbordslåda eller var den nu låg? Ministern sade tidigare att lagen låg hos lagberedningen. Ministern skyller ifrån sig. Jag anser och jag vet att det är alltid en ministers ansvar att se till att lagar verkligen förs fram i landskapsregeringen. Man kan inte skylla på lagberedningen. Det var ett väldigt svagt argument, tycker jag.

Vad jag förstår så var det ganska små ändringar från ursprungsförslaget. Skulle man ha fört den lagen till lagtinget så kunde man ha tagit den medan det fanns tid.  

Sett ur ett kommunalt perspektiv hände sedan ingenting och ingenting ända fram till mars. Det var fullständigt tyst. Då började det pysa för att så småningom explodera för då antog landskapsregeringen den s.k. stopplagen och överförde den till lagtinget som remitterade lagen till utskottet den 9 mars. Då först hördes företrädare för kommunerna, av utskottet märk väl, lagtinget gav sig tid att lyssna på kommunerna! Och då fick också kommunfolket lagen i sin hand. Tidigare hade man inte fått lagförslaget om man inte själv hade gått in och aktivt sökt den förstås. Detta var en dryg halv månad innan rättsläget förändrades för socialvården.

Från landskapsregeringen var det tyst. Inga kontakter ingen information till kommunerna. Fast inte helt tyst, ett informellt möte hölls i början på mars med några kommuners socialarbetare men till det mötet var inte alla inbjudna, endast tre kommuner. Alla kommunerna var inte ens inbjudna.

Jag förstår inte varför inte landskapsregeringen i det läget gick ut till alla kommuner och bjöd in dem och berättade om situationen?

Det som också hände i samband med att stopplagen överfördes till lagtinget, den 9 mars, var att socialdemokraterna, lantrådet Gunell och socialminister Aaltonen, gick ut i en insändare och talade om egen socialpolitik, att vi ska frångå blankettlagstiftning, stifta egna lagar, att riktlinjer ska dras upp under våren i form av ett meddelande om socialpolitiken. I slutet av mandatperioden? Många av oss såg utspelet som ett försök att sprida dimridåer för att dölja det faktum att de inte skött sitt jobb, inte haft framförhållning och inte sett till att lagstödet för socialservicen vilade på stadig grund.

Det som var särskilt förvånande var att socialministern och lantrådet går ut i pressen och framför allmänt tyckande. På den nivån bör man ha torrt på fötterna. Lantråd och socialminister har ett ansvar att det som förs fram från landskapsregeringens sida är genomtänkt, vederhäftigt och förankrat. Att det finns ett underlag i form av analyser, någon form av förarbete där följder och konsekvenser för kommuner och människor framgår. Inom socialpolitiken behövs verkligen framförhållning och stabilitet, människor berörs i sin vardag på områden där de är som svagast. De som sköter socialservicen måste ha klara regelverk, åtgärder griper in i människors liv och är också integritetskränkande i vissa fall. I det läge när oron börjat sprida sig och framtiden verkade osäker behövdes ett uttalanden från högsta ledningen för att skapa framtidstro och tillförsikt. Utspelet hade dock motsatt effekt, istället för att gjuta olja på vågorna, lugna det nu allt mer oroliga kommunfolket och förmedla saklig information om läget väcktes ännu mera oro och osäkerhet av utspelet.

Under de följande veckorna blev oron bland socialarbetare och kommunfolk framförd i insändare och artiklar. Det efterlystes information om laglighetsgrunderna och rättsläget efter 1 april då rikslagen trädde i kraft. Vad skulle gälla på Åland och hur skulle mellantiden tills stopplagen var i kraft fungera? Som landskapsregeringen själv säger i svaret; ”läget är inte optimalt!” Nej.

I mitten av mars, ett par veckor före den 1 april, först då, skickas information om vad som gäller ut till kommunerna, men dessvärre ändras informationen och det kom kontraorder. Under de här veckorna kom det minst två pressmeddelanden med olika budskap. Nya bud kom, särskilt frågan om rättelseyrkande har väckt stor förvirring bland dem som ska tillämpa lagarna. Det som sägs nu, efter en halv månad, är att det fortsättningsvis är osäkert vad som gäller och vad och vilken del av informationen det går att lita på.

Den sista informationen till kommunerna landade i kommunernas mailboxar kl. 19.55 kvällen före den 1 april innan lagen ändrades. Då hade kommunerna gått och väntat ett tag på att de skulle få den här informationen. Det är väl knappast god framförhållning, inte god förvaltning och synnerligen ojuste att försätta kommunernas socialarbetare i ett så besvärligt läge. Som social- och miljöutskottet utrycker det ”den uppkomna situationen är otillfredsställande och försätter kommunerna i en besvärlig situation”! Minst sagt!

Lyckligtvis är kommunerna begåvade med duktiga och ansvarsfulla socialarbetare som kommer att göra allt som står i deras makt för att de som behöver servicen ska få den på ett professionellt sätt också under det rättsläge som råder ett tag framöver. Och förhoppningsvis kommer ingen i kläm, varken socialarbetarna eller klienterna.

Det råder stor besvikelse ute i kommunerna över hur socialpolitiken skötts under mandatperioden. Landskapsregeringens respekt för kommunernas tjänstemän och för kommunernas åsikt har brustit.

I spörsmålssvaret sägs: ”Rättssäker socialvård uppnås inte enbart genom att stifta lagar. Rättssäkerheten bygger i hög grad även på att de tjänsteinnehavare i kommunerna som ansvarar för socialvården har en tillräcklig och bra utbildning”. Med andra ord, landskapsregeringen bollar tillbaks bollen till kommunerna och säger att de problem vi pekat på i spörsmålet inte beror på brister i landskapsregeringens lagstiftningsåtgärder och agerande utan på brister i sociala personalens yrkesutövning.

I diskussionen om KST har det ofta framskymtat påståenden om att reformen behövs för att servicen i kommunerna inte skulle skötas på ett rättssäkert sätt. Det är ett synnerligen dåligt argument. Om landskapsregeringen misstänkt stora brister i socialservicen borde tillsyn ha genomförts och problemen pekats ut. Svepande påståenden om brister faller över alla som jobbar inom socialomsorgen och det är inte en juste metod att peka finger till en hel yrkeskår för att förstärka sin egen argumentation för en viss åtgärd.

Vi hävdar att landskapsregeringen varit senfärdiga och inte haft framförhållning. Brister i ledningen och avsaknad av resurser är en orsak som jag redan pekat på. Vi påstår också att en orsak är det stora fokus som landskapsregeringen haft på KST under mandatperioden. Regeringen har varit fullt upptagen med att bygga ett hus, en organisation för gemensam socialvård och därför glömt att lägga energi på grunderna för en god socialvård, modernisering av socialvårdslagar. KST är ett hus som byggts i snart fyra år men som nu visar sig vara byggd på synnerligen ostadig och osäker grund när lagar, som utgör grunden för KSTs verksamhet, inte utarbetats och när stödet från dem som ska verkställa är verkligt svagt.

En del av reformarbetet i riket berör specialomsorgs- och handikappsservicelagarna. De kommer att slås samman och den lagen ska träda ikraft 2017.  Vi har också här blankettlagar som grund för service i landskapet till personer med funktionsnedsättning och utvecklingsstörning. Det är nu mindre än två år till den reformen genomförs. Om inte landskapsregeringen nu tar ett aktivt grepp om den lagförändringen så kan vi 2017 stå utan lagstöd för specialomsorgens verksamhet. Det är oroande! Vi förutsätter att landskapsregeringen i den här frågan har ett aktivt grepp.

Trovärdigheten och respekten för landskapsregeringens socialvårdspolitik har fått sig en rejäl knäck. Vårt förtroende för socialministerns förmåga att leda det fortsatta reformarbetet är rubbat, ytterst är lantrådet ansvarig.

En fråga av den här digniteten, med allt schabbel som uppdagats, borde förstås ha utmynnat i ett misstroende. Vi valde i första hand att lyfta ärendet som ett spörsmål. Vi kommer att lyssna på debatten och avväga vad vi gör när den lider mot sitt slut.

Just nu står vi kvar på spåret med låsta hjul. Vi kommer att backa tillbaks när presidenten godkänt stopplagen. Det är fel riktning, vi måste köra vidare och framåt och modernisera socialvårdslagstiftningen för att trygga en god social service framöver. Konkreta svar ges inte i spörsmålssvaret hur landskapsregeringen tänkt arbeta för att föra tåget framåt igen. Men vi liberaler, ålänningarna och socialarbetarna måste få betryggande svar snarast om hur framtiden ska formas.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Om arbetet med socialvårdslagens sattes igång 2009 vad gjorde dåvarande lantråd och socialminister för att påbörja arbetet med att revidera den åländska socialvårdslagen? Det ser jag inget spår av.

Däremot tycker jag att vi är på samma räls i alla fall. Vi har inte avvikit eller stannat upp. Det här tåget tuffar nog på.

Vi gjorde däremot ett medvetet val sommaren 2014. Det är också att ta ett aktivt beslut om att inte låta rikets socialvårdslagstiftning träda ikraft på grund av att vi inte visste vilka ekonomiska konsekvenser det kommer att få och hur organisationen kommer att se ut. Ska vi ha 16 små stugor eller handlar det om en rejäl villa? Vi tycker att det skulle ha varit oansvarigt att föra på kommunerna nya uppgifter utan att ha konsekvenserna utredda.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Socialministern fortsätter att frånhända sig sitt ansvar. Snart fyra år har ministern suttit på stolen i landskapsregeringen och haft ansvar för utvecklandet av socialpolitiken. Det finns ett utbrett missnöje med den förda politiken och det arbete som har genomförts. Det finns ingen anledning för ministern att gång efter annan peka finger åt liberalerna.

Ta ansvar! Förklara hur vi ska komma framåt från det låsta läge där vi står just nu.

Minister Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det finns ett mycket bra läge att gå vidare ifrån. Vi kan nu få grunden och strukturen på plats allra först. Kommunernas socialtjänst utgör den kommunala myndighet som all socialvård, förutom barnomsorg och äldreomsorg, kan verka utifrån. Vi behöver samla kompetenserna. Vi behöver få en mera rättssäker och likvärdig socialvård på Åland. Det här är ett viktigt arbete som den här regeringen har varit med och axlat. Det borde ha legat på kommunerna men vi från regeringen har tagit det här ansvaret för att inte människor ska falla mellan stolarna och för att inte de mest utsatta ska fara illa.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! I replik efter replik skyller ministern ifrån sig. Nu var det kommunerna som borde ha agerat, socialarbetarna gör fel och liberalerna borde göra någonting. Det är inte snyggt. Ansvaret ligger hos ministern.

Strukturerna till KST, som ministern hänvisade till, handlar om ett husbygge, ett projekt som måste vila på en grund och grunden är lagarna. Det är lagarna som anger vad man ska göra i huset. Har man inte grunden på plats så kommer inte huset att stå, då faller huset ihop. Därför måste man komma vidare med sociallagstiftningen och få den på plats för att komma vidare med samordning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Vtm Viveka Eriksson månar nu väldigt mycket om kommunerna och det har varit mycket om procedurer, datum och information. I slutet av sitt anförande talade hon om innehållet i lagstiftningen.

År 2017 ska man i riket slå ihop specialomsorgen och handikappservicelagen. Min fråga till Vtm Viveka Eriksson är: Hur tänker sig liberalerna att den här lagen ska skötas? Är det av 16 kommuner? Ska specialomsorgen bli ett kommunalt ansvar för alla kommuner eller hur ska det gå till? Ska vi ha ett kommunalförbund och dessa 17 institutioner ska sköta samma lagstiftning?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Sundback använder sig av samma metod att försöka peka finger åt liberalerna. Tar nu ansvar! Ni sitter i regeringen och har möjlighet att påverka. Min oro är att landskapsregeringen inte får fram lagstöd för specialomsorgen till 2017, såsom med socialvårdslagen.

Vi kan vi finna oss i en situation där grunderna för vår specialomsorg snart försvinner och vi har inte en ny. Om man inte har börjat jobba med den lagen så rekommenderar jag ltl Sundback att påminna sin minister om att det är dags att börja jobba med den nu. Man kan inte bara aktivt följa, man måste också göra någonting.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vtm Eriksson pratade om att regeringen inte tar sitt ansvar. Visst tar regeringen sitt ansvar! Kanske lösningarna inte är desamma som vicelantrådet vill ha. Vi vet inte vilka de lösningarna är.

Oppositionen har också ett ansvar att komma med lösningar och det hör vi inte mycket om nu.

I vtm Erikssons hemkommun finns det personer med funktionsnedsättningar som åtminstone tre gånger i rad har fått rätt i domstol för att kommunen inte klarade av att tillämpa handikappservicelagen. Det är nog bäst att titta på sina egna ansvarsområden först innan man far ut mot regeringen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag vill påpeka att det inte var ett schyst grepp att peka ut enskilda personer i enskilda kommuner. Det var inte snyggt!

Ltl Sundbacks parti, med sitt stöd av regeringen, försätter kommunerna, inklusive Finströms och ltl Sundbacks egen hemkommun, i en svår sits när man inte ser till att det finns lagstöd för en social verksamhet som är stabil och trygg. Det är läget just nu och man är osäker på framtiden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Vtm Viveka Eriksson sade att landskapsregeringen inte har tagit sitt ansvar. Jag tycker att ministern klargjorde på vilket sätt man nu ska hantera den här lavinen av ny lagstiftning som nu sker i riket.

Man tar inte alls hänsyn till att Finlands riksdag under fyra år har arbetat med sote-reformen och gör enorma förändringar. Hur ska vi då på lilla Åland, som är ett mikrosamhälle, kunna ta hänsyn till den lagstiftningen? Riket har behörighet och vi har också vår egen behörighet.

Landskapsregeringens ministrar har lyft fram kommunernas socialtjänst som ett förslag på hur vi vill reda upp det. Men då går liberalerna ut i varenda kommun och motarbetar att vi ska kunna lyckas med KST. Ni har röstat gång på gång på gång på kommunal nivå. Hur tänker liberalerna förverkliga de kommande lagarna?

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! I riket, som här på Åland, har man tittat mycket på organisationsmodeller och hur man ska komma vidare med dem. Både i riket och på Åland måste organisationsmodellerna ha stöd i lag för att man ska ha klart för sig var man ska göra. Vilket är innehållet? Vilken service ska klienterna få? Den lagen, som ltl Kemetter kallar för en lavin med lagar, den lagstiftningen har vi inte på grej just nu. Just nu lever vi i ett osäkert läge. Vi vet att det blir en stopplag och vi backar tillbaka men vi borde gå framåt. Nu borde vi se på framtiden och hur vi ska bygga vår socialvård i framtiden.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är ju det enda smarta man kan göra i det här skedet. På rikets sida försiggår ett virrvarr och då ska vi väl inte börja sätta igång ett enormt arbete för att sedan göra stora förändringar.

Jag är faktiskt intresserad av hur liberalerna tänker garantera den likvärdiga servicen på hela Åland, för det är inte likvärdig service idag. Det finns barn som faller mellan stolarna. Hur tänker liberalerna garantera att så inte sker? Genom att stoppa, att säga nej till kommunerna socialtjänst och säga att vi alltid ska ha det som det har varit? Fixa någon lagstiftning, gör en utredning, men man kommer ingen vart på det sättet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag måste igen säga att socialdemokraterna använder sig av metoden att försöka peka finger istället för att tala för vad man gör i regeringsställning.

För att man ska ha ett rättssäkert och jämlikt förhållningssätt gentemot olika personer som är beroende av socialservice på Åland så måste det finnas en stabil laggrund att bygga verksamheten på. Just nu har vi inte detta säkrat och tryggat. Vi vet inte och vi vet ännu mindre efter socialdemokraternas utspel vad som kommer att gälla i framtiden. Egen socialvård, vad betyder det? Vad betyder egen socialvård när det gäller resurser, sakkunskap och experter som behövs för att hjälpa dem på rätt som tillämpar lagarna? Vi vet i alla fall inte vad socialdemokraterna vill.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Herr talman! Vtm Eriksson citerar ur social- och miljöutskottets betänkande där vi konstaterade; ”därför att den uppkomna situationen är otillfredsställande och försätter kommunerna i en besvärlig situation”. Vtm Eriksson efterlyste också i sitt anförande vad regeringen gör i den här situationen. Det framgår ju klart och tydligt av betänkandet; ”för att avhjälpa situationen har utskottet erfarit att landskapsregeringen utarbetat anvisningar och ytterligare information som tillställts kommunerna under mars månad om hur den berörda sociallagstiftningen ska tillämpas under övergångsperioden”.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Visst, fem i åtta kvällen före kom det anvisningar, som till vissa delar omkullkastade tidigare information som man hade fått två veckor tidigare. Är det bra förvaltning ltl Beijar? Som socialarbetare vet ltl Beijar minsann hur viktigt det är att man har ordentligt lagstöd i sin verksamhet, att man ha framförhållning och att man tryggt kan vila mot lagarna. De åtgärder en socialarbetare gör kan vara väldigt svåra. Man måste vara trygg i laggrunden för att göra rätt åtgärder.

Christian Beijar, replik

Herr talman! Vi lever inte i ett laglöst tillstånd. Fortsättningsvis grundar det sig på lag. Det har varit en speciell situation. Men vi kan ändå konstatera att landskapsregeringen har gett anvisningar och även rekommenderat att om kommunerna ytterligare har oklarheter så kan de vända sig till landskapsregeringens social- och miljöavdelning och diskutera och utreda vidare den här frågan.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är ju det enda raka att göra i det här läget. Socialvårdsbyrån borde ge mera råd och stöd till kommunerna nu när man har frånhänt sig sitt ansvar som tillsynsmyndighet. Socialvårdsbyrån borde ta tillbaka rollen att stöda och ge anvisningar. Sedan kan inte en anvisning ersätta lagstödet. När olika åtgärder vidtas måste man ändå grunda de åtgärderna på det som sägs i lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Landskapsregeringen har varit relativt ödmjuk i sitt spörsmål. Vi är fullt medvetna om att vi just nu befinner oss i en svår situation. Det beror dels på de omständigheter som råder och det system som vi lever i men också på orsaker som vi själva delvis har medverkat till, tyvärr, och det har vi beklagat. Vi har samtidigt försökt göra vårt bästa för att det ska bli så bra som möjligt för kommunerna och för ålänningarna. Man ska kunna leva i ett så rättssäkert samhälle som möjligt under den här övergångsperioden.

Jag har själv blivit lite mera aktiv i socialpolitiska sammanhang genom KST. Det här är kanske det viktigaste området för ålänningarna. Jag har ibland försökt hitta konsensus vad det är som de åländska politikerna vill och hur strukturen ska se ut i framtiden. Jag har ännu inte lyckats i tidigare debatter och ännu mindre idag få någon bild av vad liberalerna vill. Hur ska liberalerna möta framtiden och de utmaningar som vi har inom socialvården? Vilken struktur ska vi ha?

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vicelantrådet säger att man har varit ödmjuk. Jag tycker inte att det är schyst när man pekar finger mot kommunernas socialarbetare och underförstått säger att man inte riktigt sköter sitt arbete där. Socialministern stod just i talarstolen och sade detta i den riktningen. Jag tycker inte att detta är ödmjukt och det är inte schyst.

Det är tillsammans med kommunerna som landskapsregeringen ska föra hela utvecklingen av det kommunala arbetet vidare. Det är också tillsammans med kommunerna som landskapsregeringen borde ha haft framförhållning och ha lagarna på plats och tänkt på framtiden tillsammans med de sakkunniga i kommunerna. Det har inte landskapsregeringen gjort. Landskapsregeringen har försuttit chanserna att ta med kommunerna i det arbetet.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Jag vill säga väldigt tydligt att landskapsregeringen inte pekar finger mot socialarbetarna och kommunerna i den här frågan. Tvärtom, vi känner största möjliga respekt för det jobb som görs under den svåra situation som vi har under den här övergångsperioden. Vi måste alla hjälpas åt både kommunerna och landskapet. Jag tycker att det är viktigt att vi här i lagtinget hjälper till att minska på den osäkerhet som de facto ändå finns i viss mån, det måste vi erkänna. Vi borde hjälpas åt istället för att peka finger åt varandra här i lagtinget.

Jag upprepar det jag sade tidigare; hur ser den liberala strukturen ut? Jag är väldigt intresserad av att höra liberalernas målsättningar och visioner om de finns. De åländska partierna måste söka en bred lösning tillsammans. Det är ett komplicerat område som vi rör oss i, vi har både landskapets behörighet och kommunal behörighet och då måste de åländska partierna visa vägen. Hur ser den liberala visionen ut här?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När det gäller att landskapsregeringen inte pekar finger åt socialarbetarna så kan jag informera vicelantrådet om att socialarbetare i kommunerna faktiskt känner sig utpekade. Man använder en sådan argumentation att KST behövs för att socialarbetarna inte klarar av det och att de inte ett bra jobb. Det är dålig argumentation, då pekar man finger på ett fult sätt.

När det gäller hur vi ser på organisationsmodellen KST så har vi fört fram det i olika sammanhang, vilket vicelantrådet vet. Vi väntar nu på den lag som landskapsregeringen snart ska föra hit om KST. Vi har förstått att det ska komma en sådan lag, det hörde vi senast här idag, och då kommer vi att föra den diskussionen mera ingående.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Vtm Viveka Eriksson har redogjort för liberalernas befogade frågeställningar och den förtjänade misstron mot landskapsregeringen.

Jag ska nu kort redogöra för hur liberalerna skulle ha velat och vill föra en åländsk socialpolitik där medborgarna, både stora och små, är i centrum. En modern politik som är i fas med utvecklingen i de övriga nordiska länderna och som är effektivt till både service och kostnad.

Vad händer på rikssidan? Ja, man för hälso- och sjukvården samt socialvården allt närmare varandra. Det är ett modernt och effektivt sätt att tänka och framförallt gagnar det dem som är i behov av service. Det synsättet försöker i alla fall göra upp med gamla strukturer och gammalmodiga sätt att se på de människor som är i behov av stöd.

Jag ska ge ett exempel. En påsk för många, många år sedan var jag i tjänst som sjukskötare på akuten. Som jag minns var det ganska lugnt och plötsligt stannade det en bil utanför porten. En medelålders man klev ut och försökte med stor möda väcka och baxa ut någon ur baksätet. Det lyckades inte och jag gick ut för att hjälpa till. Mannen var gråtfärdig. I bilen låg hans son, en ung man i 25-års ålder, kraftigt drogpåverkad. De hade ringt kommunen, de hade varit till alkohol- och drogmottagningen, de hade varit till den psykiatriska akuten i Grelsby och ingenstans fick de hjälp. Den somatiska akuten återstod. Då för 15 år sedan fanns det en tydlig uppdelning mellan psykiatri och missbruk. Gränsen för kommunalt och landskapets ansvar var otydligt. Idag pratar man på ett helt annat sätt och det är den riktningen som lagstiftningen har. Man pratar om samsjuklighet, om dubbeldiagnoser och man kan inte särskilja på psykisk sjukdom och missbruk i vissa fall.

Hur borde den här komplexa frågan hanteras? Liberalerna är i opposition, vi har inget inflytande i landskapsregeringen. Som jag bedömer det så lyssnar landskapsregeringen inte överhuvudtaget på liberalerna, trots utfästelser om parlamentariska grupper och trots att vi har varit positiva och velat ha tilläggsinformation t.ex. om KST. Det har varit kalla handen.

För liberalernas del drogs riktlinjerna delvis upp i budgeten för 2012. Den var den sista budgeten som vi i förra landskapsregeringen lade och som den sittande regeringen, av naturliga skäl, förstås inte fullföljde eftersom det var en annan regering. Men i vår budget 2012 fanns klara tydliga riktlinjer hur man skulle gå vidare med den här frågan. Socialvården var aktuell sedan 2009-2010 och vi visste inte hur socialvårdens skulle utformas. Vi visste att finansieringen också var en väsentlig del i det hela. I budgeten för 2012 stod det att ett nytt landskapsandelssystem skulle utvärderas och omformas. Det skulle genomföras generösa samarbetsunderstöd, det skulle bli piska men också saftiga morötter.

Först nu i vår, fyra år senare, har det här fundamentala arbetet startat. Vid referensgruppens möte, så sent som i måndags, lyfte en medlem upp den här frågan. Nu riskerar vi att hålla på ”smådutta”. Först får vi en jättedebatt om kommunernas socialtjänst, vem som ska ansvara och vem som ska betala. Vi diskuterar vem som ska betala för skolan, för äldreomsorgen och hur kostnadsfördelningen ska utjämnas. Så har vi ytterligare en debatt om ett nytt landskapsandelssystem. Det är inte ett hållbart sätt att arbeta anser liberalerna.

Hur skulle man ha gått vidare? Ja, man skulle ha hållit sitt löfte om att ha en politisk parlamentarisk referensgrupp till socialvården. Det skulle också ha varit på sin plats att man skulle haft en sakkunnig referensgrupp bestående av kommunerna, landskapsregeringen och socialarbetarna som skulle ha bevakat, analyserat och följt processen på rikssidan. Den processen är organisatorisk men den har också ett materiellt innehåll.

Vilken betydelse har det att man på rikssidan nu diskuterar att föra över utkomststödets grunddel och stöd för närståendevård till FPA? Ska vi ha det eller ska vi inte? Vill vi ha det? Detta tänker man genomföra på rikssidan 2017 och vi står här som levande frågetecken. Hur ska vi ha det? Ska vi med i det systemet eller inte? Det borde vi ha vetat redan nu och därför är jag chockad. Jag är chockad för att man inte kan ge de riktlinjerna eller ha en politisk linje i de här frågorna. Ja eller nej, fördelar och nackdelar? Det tänker man ta fram nu.

När det gäller ÅHS-lagen, som var en parallellprocess till socialvårdslagen, så reformerade man hela hälso- och sjukvårdslagen på rikssidan. Det gjorde vi också på Åland. Vi följde processen hela tiden. Inte är det på det viset att lagen trädde ikraft och så öppnade sig Pandora ask. Man har utkast, man ser vad som händer och precis på det viset arbetade vi med ÅHS-lagen. Vi tog skelettet av rikslagen, den stadfästas i december 2010 och i april 2011 hade lagtinget en ny ÅHS-lag på bordet.

Tittar man på ÅHS-lagen så ser man hela det här tankesättet med socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det är barnskydd, missbrukarvård, vård och omsorg av personer med funktionshinder, både psykiskt eller fysiskt och det finns väldigt starka beröringspunkter mellan hälso- och sjukvården och socialvården. Detta finns i ÅHS-lagen, i paragraferna 1, 35, 40, 41 och 48. Ingenting av den riktlinjen ser man i kommunerna socialtjänst. Det finns ingenting av det här samarbetet.

När det gäller prioriteringar så har jag varit inne på det också. Här är det politik. Liberalerna vill prioritera barnskydd och handikappservice och det gjorde vi också under den förra perioden. Då antog vi blankettlagar inom handikappservice och barnskydd. Det är komplicerad lagstiftning, det gäller rättsäkerhet, det finns forskning och man griper in i människors fundamentala rättigheter. Liberalerna tog det ställningstagandet att när det gäller handikappservice och barnskydd så ska vi ha som blankettlagar. Det var den politiska ambitionen. Så fort man gör förbättringar i de lagarna så ska de börja gälla direkt på Åland. Man måste följa med vad som händer för att man ska kunna ha en diskussion med kommunerna. Det var absolut en prioritet för oss och det stoppar landskapsregeringen nu.

Landskapsregeringen prioriterar istället hemvårdsstödslagstiftning och där har landskapsregeringen grovt kalkylerat fel vilka kostnaderna blir för kommunerna. Ministern går ut i pressen och säger att man är ledsen över att man inte kan införa förbättringar i tandvården eller reformera ÅHS-avgifterna. Här har vi ju instrumentet i våra händer och inte heller där vill man göra politik. Landskapsregeringen skyller på någon annan fel och det håller inte.

När det gäller egen socialpolitik så vill jag hålla med vtm Jansson. Jag känner inte igen diskussionen om att vi inte skulle föra en egen socialpolitik. Jag förde socialpolitik, Harriet Lindeman förde socialpolitik, vi har egen barnomsorgslag och vi har egen hemvårdsstödslag. Sedan kan man också föra socialpolitik delvis inom ÅHS och inom andra områden. Så det känner jag heller inte igen. Jag tycker att det var en dimridå som man kom med.

När det gäller hur liberalerna skulle ha agerat så handlar det också om resurser och hur man prioriterat politiskt i landskapsregeringen. Vi vet, och där finns det en samstämmighet, att den sociala sektorn har fått för lite resurser.

Nå, hur har den här landskapsregeringen prioriterat under den här mandatperioden? Ja, inom trafikavdelningens allmänna förvaltning har kostnaderna stigit kraftigt. Vi har inrättat flera myndigheter, vi har mera byråkrati och det kan vara nödvändigt till viss del. Men vi står här nu med skägget i brevlådan.

Det som också har kommit fram när liberalerna har börjat röra och föra i den här processen gäller kommunerna stöd för en reform. Landskapsregeringen hade stöd bland socialarbetarna och det stödet är borta nu för att man har hanterat frågan så dåligt. Landskapsregeringen har inte hört facken och landskapsregeringen har inte personalen med sig. Landskapsregeringen kan inte ge klara besked hur det kommer att se ut för de arbetstagarna ute i kommunerna som har försörjningsplikt, huslån och barn.

Jag upprepar min kritik; jag tycker att det är väldigt, väldigt dåligt skött.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ltl Katrin Sjögren sade att vi redan nu borde ha varit igång med arbetet att reformera socialvårdslagen. Jag ser i ett utlåtande som ltl Katrin Sjögren gjorde 2010, då trodde man också att den här lagen skulle träda ikraft 2011. Som avslutning säger Katrin Sjögren; ”servicestrukturen ser annorlunda ut på rikssidan än på Åland och det innebär att den planerade lagen kommer att kräva en annan utformning på Åland”. Så är det.

År 2012 besökte vi social- och hälsovårdsministeriet och år 2013 var de på besök här och vi frågade hela tiden vad som händer med den här lagstiftningen och varför den inte går framåt. Man kunde inte bestämma sig vilken form den skulle ha. Först i mars 2014 bestämde man sig och då kunde man komma vidare.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag upprepar det som har sagts vid otaliga replikskiftena här: Det är minister Aaltonen som har ansvaret nu. Så är det. Jag skulle ha förståelse och vi skulle till och med från liberalernas sida kunna godkänna den här den här stopplagen om vi skulle ha haft någon slags mera riktning. Hur blir det med FPA? Hur tänker man sig? Inom vilken tidsrymd kan vi göra de materiella förbättringarna som vi nu sätter stopp för? Hur tänker landskapsregeringen kring det? Jag skulle haft förståelse för det, men samma dag som det börjar brinna i buskarna går lantrådet och socialministern ut och säger att nu ska vi ha egen socialpolitik. Det är nog ”god morgon yxskaft” om man inte har haft en tanke tidigare. Jag förstår precis att man har lagt allt krut på KST, men även det som händer på rikssidan har betydelse för KST och hur mycket personal det tarvar.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ska vi springa efter det de gör eller inte gör i Finland? Vi har erfarenhet av det också. Vi satte igång ett lagberedningsarbete, lagen om patienters och klienters självbestämmande och den lagen skickade vi ut på remiss till kommunerna under hösten. Det var ett prioriterat arbete för det rör verkligen den enskilda människan på Åland. Men sent på hösten bestämde sig den finska regeringen för att inte föra det här till riksdagen överhuvudtaget. Det var ett arbete som vi hade lagt ner mycket tid och kraft på. 

Ska vi springa efter det som sker eller inte sker i Finland eller ska vi försöka utforma någonting eget? Kommunernas socialtjänst är grundläggande för att vi sedan ska veta vilket innehåll vi ska sätta på den här strukturen och fundamentet. Jag tycker att vi har valt en egen väg här.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi vill veta vad den egna vägen är. Vi vet att vi ska få något slags diffust meddelande här i slutet av mandatperioden om den framtida socialpolitiken. Det borde naturligtvis ha kommit för länge sedan och stopplagen borde ha varit tagen så att vi inte hade fått det här glappet som vi har. Självklart borde det vara på det viset.

Klart att vi ska en egen socialpolitik som vi alltid har haft, men vi har begränsade resurser. Jag tror att Åland aldrig kommer att få de resurserna som finns t.ex. när man ska utforma en ny barnskyddslag. Man går in i familjerna och tar bort barnen från familjerna. Då ska man absolut ha torrt på fötterna. Absolut!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Ltl Katrin Sjögren höll ett väldigt engagerat anförande. Jag tycker att det skulle vara bra om ltl Sjögren också kunde vara lite tydligare med hur liberalerna ser på den framtida strukturen. Det är lätt att vara kritisk, men det är svårt att bygga upp och få samförstånd. Jag lyssnar gärna på liberalerna. Jag har vid flertal tillfällen talat med Katrin Sjögren och försökt lyssna in liberalernas åsikter. Viljan har kanske inte varit allt för stor att medverka i det här arbetet och det kan jag förstå med tanke på de roller vi har.

Men för den skull behöver vi en ny struktur här på Åland för att möta utmaningarna. Hur ser den strukturen ut? Ska det vara 16 olika enheter, som idag, när det gäller den sociala servicen eller ska vi söka samordning? Det är själva huvudfrågan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vicelantrådet vill ha klara besked och det ska han få. Under förra mandatperioden tog dåvarande lantråd Eriksson och jag som socialminister fram den första undersökningen om hur den framtida socialvården skulle se ut, trots kompakt motstånd från centern och trots att centern sågade den utredningen jämt med fotknölarna. Vi från liberalerna har varit hyfsat tydliga när vi har haft meddelande till lagtinget och när vi har varit i kommunerna. Vi ser att ni politiskt har bestämt er. Inget samgående av kommunerna, inget till ÅHS, det ska vara kommunalförbund. Men snälla, please, lyssna lite, lite: Vi vill ha finansieringen klar. Titta på andra alternativ, se t.ex. på ÅHS! Det har vi sagt i kommunerna, vi har sagt det i lagtinget och det är kalla handen från landskapsregeringen.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Finansieringen kommer säkerligen att ordna sig i samband med landskapsandelsreformen för tidsperspektivet börjar bli sådant att det går att sammanföra de här två projekten.

Ska jag tolka ltl Sjögren på det sättet att liberalernas linje är att föra bort den här kommunala behörigheten upp till landskapsnivån, till ÅHS?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det har varit liberalernas förslag. När det gäller de här smala delarna som handikappservice och barnskydd så är de extremt regelstyrda. Vi såg en vinst, det fanns strukturer.

Vi har fört fram att man skulle ha ett hälso- och sjukvårdsben och ett socialvårdsben, det kan inte vara någon hemlighet. Vi vill i alla fall varit ganska hovsamma hittills i just den begäran, men det har landskapsregeringen helt och hållet ignorerat.

Nu vet vi att på rikssidan kommer saker att föras över till FPA. Ska vi vara med på det tåget eller inte? Ska vi göra nya strukturer och system när vi kanske kunde vara lite smarta och utnyttja de system som finns på rikssidan inom FPA? Då kunde vi sätta det krutet på någonting annat t.ex. förebyggande inom barnskyddsområdet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Man blir nästan darrig i knävecken att komma upp efter det engagemang som Katrin Sjögren visade.

Flera i regeringsblocket har undrat om det är en spricka i oppositionen och hur allvarligt det här är. Det är nog inte allvarligt alls, vi har haft ett gott samarbete och det goda samarbetet vill vi gärna fortsätta med. Just i den här frågan har vi helt enkelt olika uppfattningar och det är orsaken till att vi inte är med på spörsmålet.

Det finns många befogade frågor i det här spörsmålet. I vissa fall tycker jag att man skjuter över målet. Jag ska återkomma till det.

Jag tycker också att landskapsregeringens svar tyvärr är rätt mediokert. Pratet om en egen socialpolitik verkar tyvärr försvinna lika fort som det dök upp och man tittar på det här svaret. Jag ska även återkomma till det.

Liberalerna anser i spörsmålet att landskapsregeringen är senfärdig, otydlig och ryckig, vilket jag inte har någon avvikande åsikt om. Det ligger en hel del i det. 

I spörsmålet sägs vidare: ”Landskapsregeringens agerande har inte ökat allmänhetens respekt för och tilltro till landskapspolitiken och dess möjligheter.” Det är sant. Det är tyvärr ett generellt problem även om minister Aaltonen och hennes avdelning kanske haft mest missar på sistone. Jag kan hålla med om att den här typen av agerande när man kommer så otroligt sent med så här pass viktiga frågor så är det klart att det inte ökar allmänhetens respekt och tilltro till landskapspolitiken och dess möjligheter.

Vi skulle inte alls ha haft något problem med att skriva under det som noteras överst på sidan 2 i spörsmålet. Det är precis samma sak som jag sade i måndags när vi diskuterade de så kallade stopplagarna. På grund av att landskapsregeringen har lagt nästan alla resurser som man har kunnat uppbåda på utvecklingsarbetet kring detta KST-projekt så har situationen blivit som den har blivit när det gäller blankettlagarna för sociallagstiftningen och bostadsbidraget osv.  Vi vet att de här lagarna kom är enormt sent.

Det sägs också i spörsmålet att man har svårt att förstå det partipolitiska utspelet. Man skriver: ”Om landskapsregeringen har verkliga avsikter att förändra inriktningen på socialpolitiken borde ett beredningsarbete ha genomförts och hållfasta planer presenterats”. Det är helt sant, det är väl det minsta man kan begära.

Spörsmålet tar i början väldigt mycket sikte på vad som har hänt i Finland och hur viktigt det är att vi följer det, till och med den finska lagstiftningen räknas upp i början av spörsmålet. Det sägs även att de s.k. stopplagarna förhindrar befolkningen på Åland att ta del av de förmåner som föreslås i den nya rikslagen. Jag ställer mig frågan; vilka förmåner menar man? Man pratar också om att man vill frysa socialpolitik i landskapet och att det här kommer att få omfattande följder. De omfattande följderna skulle då vara att ovanstående socialpolitiska reformer uteblir eller skjuts på framtiden, barnen blir de största förlorarna och kommunerna ställs inför nära nog övermäktiga utmaningar i lagtillämpningen på grund av det oklara rättsläget. Här tycker jag att man faktiskt skjuter en hel del över målet.

Att barnen skulle bli de största förlorarna låter ju väldigt allvarligt och därför har jag satt mig in ganska noga i det här.

Man kan konstatera tre saker. Tar man alla sju så kallade stopplagarna så är det egentligen mest materiella förändringar i sex av lagarna. Men när det gäller barnskyddslagstiftningen så finns det vissa ganska omfattande ändringar. Den största förändringen är att anmälningsskyldigheten för dem som arbetar med barn utvidgas. Det gäller fogdeämbetet, tullen och så vidare. ”I stället för brådskande placering ska placering inom öppenvården eller andra stödåtgärder kunna användas.” Den här ändringen är tänkt just p.g.a. att man inte vill vidta så mycket åtgärder mot de berördas vilja. Jag uppfattar att man de facto jobbar ganska långt på det sättet redan idag på Åland.

Den tredje stora förändringen är att andra kapitlet i barnskyddslagen om ”Främjande om barns och ungas välfärd” flyttas till socialvårdslagen. Man behöver då ha klart för sig att när lagframställning nr 7, dvs. stopplagarna, träder ikraft så gäller faktiskt det här också i landskapet Åland.

Tittar vi på landskapsregeringens svar så det som bekymrar mig mest är att det ljus som vi har sett i tunneln när landskapsregeringen har börjat pratat om en egen socialpolitik, vilket vi anser vara intressant, men samtidigt skriver man redan i andra stycket att man vill göra en analys ”inte minst i fråga om kostnader, som följer av den finska lagstiftningen”. Det är ju ett fullständigt obegripligt resonemang som man har i början. Man säger också: "I riket syftar reformarbetet till att stegvis i kommunal regi integrera socialvården med hälso- och sjukvården. På Åland har hälso- och sjukvården och socialvården skilda huvudmän”.  Detta bekräftar precis det som jag sade första gången när man från socialdemokratiskt håll började prata om att man skulle ha en egen socialpolitik. Man känner en väldigt stor oro för att KST skjuts i sank.

Det sägs också: ”Landskapsregeringen har aktivt från år 2010 följt rikets arbete med förnyande av socialvårdslagen.” Kom igen! Inte har landskapsregeringen riktigt gjort det, inte hade vi befunnit oss i den här situationen då.

Det mest förvånande är när man skriver längst ner på sidan 1; ”att landskapsregeringen avser att under år 2015 ta fram ett lagförslag till förnyande av socialvårdslagen och lagstiftningen som sammanhänger med den samt att det är viktigt att det görs en grundlig analys av reformarbetet i riket och hur landskapets socialvårdslagstiftning kan anpassas till de åländska strukturerna”.

Längst ner på sidan 2 räknar man upp hela syftemålet med reformen i riket och man pratar om att man i stort sett kan förena sig med det.

När det gäller landskapsregeringens svar så skriver man: ”En rättssäker socialvård uppnås inte enbart genom att stifta lagar”.  Det är förstås sant, men nog måste man ändå ha de grundläggande rättigheterna i en bra lagstiftning. Man pekar istället på att kommunerna socialtjänst på något sätt skulle vara komplement till att man inte riktigt har lagstiftningen i skick. Jag hoppas verkligen att jag läser första stycket på sidan 3 fel.

I svaret nämns att man har tagit fram utredningar om ekonomisk utsatthet och man säger att ett familjepolitiskt program blir klart i maj 2015. Men det här är ändå bara en liten, liten del av en heltäckande socialpolitik.

Till sist säger landskapsregeringen i sitt svar: "En position i förhållande till lagstiftningen behöver bestämmas och en färdriktning anges." Nog är det lite väl uppe i det blå, som jag tror att någon sade tidigare. Ansvarig minister Aaltonen sade att nu måste vi gå in på innehållet. Men vilket innehåll vill landskapsregeringen ha i en egen socialpolitik? Vi tar gärna del av resonemanget om en egen socialpolitik. Det har i stort sett under hela mandatperioden pratats om en parlamentariskt tillsatt referensgrupp men det har inte blivit någonting.

Jag hoppas och jag vädjar till landskapsregeringen; menar man någonting överhuvudtaget med resonemanget om en egen socialpolitik så borde man ju ändå inse att man inte har någon möjlighet att genomföra den själv under den här mandatperioden. Tillsätt nu snabbt en parlamentarisk grupp för att få någonting på plats när det gäller den här biten. Gör det av två orsaker, för det första så har vi ett nyval på gång och det andra är att landskapsregeringen i det här svaret väldigt tydligt pekar på att man inte riktigt vet själv vad man vill.

Jag vill avrunda med att peka på fem exempel som vi från Ålands Framtid gärna skulle vilja ha med i en egen åländsk socialpolitik. Vi har i många sammanhang föreslagit olika åtgärder för att motverka barnfattigdomen i landskapet. Vi har motionerat om utredningar och då har vi fått svaret att det inte behövs, vi har alla svar vi behöver. Men det ledde i alla fall till att vi nu har fått den här utredningen om ekonomisk utsatthet, så det är alltid någonting.

Vi har också rent konkret föreslagit att ensamförsörjartillägget skulle fördubblas, men inte heller det har majoriteten velat gå med på.

Jag nämnde i måndags att vi har flera motioner på gång om sociallagstiftningen. Vi ska återkomma mera i detalj. Jag vill nämna ett par exempel.

Vi vet att det är svårt att kombinera pensioner för folk med funktionshinder och lön i dagens system. Det är en otroligt stor utmaning. Detta skulle vi vilja ha lösningar på. Folk som har haft olika problem på arbetsmarknaden, funktionshindrade eller långtidssjuka har inte en sådan arbetserfarenhet som förutsätts för att få arbetspension. Man får istället folkpension och stora delar av folkpensionen försvinner så fort man tar det minsta lilla arbete. Det här skulle vi vilja få en lösning på.

Vi vill också åstadkomma en mera jämställd föräldraledighet. Vi vet att det ofta är så att den i familjen som har den högsta lönen jobbar vidare och får pensionspoäng, och den som har en lägre lön blir hemma och får inte några pensionspoäng överhuvudtaget. Den här orättvisan borde utredas så att arbetspensionen helt enkelt skulle delas lika mellan föräldrarna under den tid som någon av föräldrarna är hemma med barnen. Det är ju ändå ett gemensamt åtagande att sätta barn till världen.

Jag ska avrunda med att konstatera att min tid har gått ut, fru talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ltl Anders Eriksson räknade upp tre områden där det eventuellt skulle kunna vara lite problematiskt. Det gäller det andra kapitlet i barnskyddslagen; ”Främjande av barn och ungas välfärd”, som nu upphävs men som kommer att komma ikraft igen. Vi har analyserat konsekvenserna lite närmare och vad vi behöver göra för att snabbt komma vidare. Vi behöver komma igång med en översyn av barnskyddslagen så fort vi får ledig kapacitet på lagberedningen.

Det stora reformarbetet måste faktiskt vänta så att vi vet vad som händer på Finlands sida eftersom vi har så pass mycket sociallagstiftning som ändå är fastknuten i det finska systemet. Vi är lite grann i kölvattnet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Nackdelen när man pratar utan ett helt komplett skrivet manuskript är att man kanske glömmer vissa saker.

Minister Aaltonen sade att man ska komma igång med en analys nu så fort som möjligt. De stora ändringarna som förekommit i barnskyddslagen träder ikraft i landskapet på grund av att det är riksbehörighet. Sedan kan man tycka att det är bra eller dåligt, men det spelar egentligen inte så stor roll hur vår lagstiftning ser ut.

Dessa punkter som jag nämnde är rikslagstiftning, utom andra kapitlet i barnskyddslagen när man för över det till socialvårdslagen. Men även detta faller på plats när stopplagarna på plats, om jag har förstått det rätt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Som jag har sagt tidigare hänger inte allt bara på lagstiftningen. Vi har just nu en omfattande översyn och utvärdering angående metoden ”barnhusprojektet”. Vi får ett svar och en rapport på detta i augusti. Vi håller också på med ett utvecklingsprojekt inom Rädda Barnen där vi utbildar familjevårdare för att förbättra familjevården. Vi jobbar nog mycket med barnskyddsfrågorna. Dessutom pågår ett samarbete på tio fokusområden mellan utbildningsbyrån och socialvårdsbyrån där vi försöka förbättra samverkan så att inte barn och ungdomar ska falla mellan stolarna. Mycket görs inom det här fältet. Vi har verkligen aktivt och praktiskt gått in för att förbättra området som gäller barn och ungdomar, men kanske inte så mycket med lagstiftning ännu.

Ltl Anders Eriksson, replik

Lagstiftningen måste vara i skick, vilket jag sade i mitt huvudanförande. Sedan är det mycket annat som återstår.

Minister Aaltonen sade i sin första replik att man skulle analysera barnskyddslagstiftningen och se vilka problem det finns. Jag tror inte att det sist och slutligen finns så stora problem. Resterna av repliken gick åt till att säga att man ska vänta vad som händer på den finska sidan.

Det lilla, lilla ljus jag har sett i landskapsregeringens tunnel är att när landskapsregeringen börjar pratar om en egen socialpolitik så trodde jag faktiskt att man menade något, att landskapsregeringen ville ha samtliga partier med sig och sätta sig ner och diskutera vad som är det bästa för åländskt vidkommande. 

När vi tittar t.ex. på bostadsbidragslagen så var det en nyhet för mig när jag fick reda på hur det slår vid en separation. Den föräldern som barnen är skrivna hos får alla förmåner; bostadsbidrag, barnbidrag osv.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Det var på något vis en lättnad och ett andrum att lyssna på ltl Anders Eriksson. Han ville ändå blicka framåt och tala om innehållet i den framtida socialpolitiken, även om han sin vana trogen uttryckte väldigt stark misstro mot sittande regeringsförmåga att klara av de här frågorna.

Jag noterar med intresse Ålands Framtids önskemål att diskutera hur man motarbetar barnfattigdom och ensamförsörjarnas behov av stöd. Sedan när det gäller invalidpension och möjligheten att jobba och tjäna pengar så är det en riksangelägenhet, likaväl som jämställd familjeförsäkring. Men trots det är det viktiga frågor. Vi kan också utöka vårt socialpolitiska arbete genom att i högre grad försöka påverka rikslagstiftningen.

Fru talman! I det här spörsmålet har vi fått en tung beskjutning från liberalernas sida. Jag tycker att man ändå har missat målet ganska kraftigt. Man har talat om det osäkra rättsläget och att det inte skulle finnas stöd i lag för den socialvård som nu bedrivs i kommunerna.

Sedan har mycket detaljerad kritik framförts om behovet om information till kommunerna. Allt som har gått galet har man lyft fram för att visa på hur regeringen och särskilt minister Aaltonen på något vis har misslyckats i sitt arbete. Jag som har sett det här arbetet från ganska nära håll kan säga att minister Aaltonen är säkert en av de mest engagerade och ansvarsfulla ministrarna i den här regeringen. Hon har levererat flest lagframställningar under den här mandatperioden och hon är genuint intresserad av sociala frågor. Man kan faktiskt inte lasta henne för att lagstiftningen i riket har varit osäker in i det sista. Jag tycker att kritiken på något vis är lite gnällig till de delarna.

Sedan kommer ett allvarligt kapitel när vtm Viveka Eriksson försöker framställa oss i majoriteten som att vi skulle ha något agg i sidan till socialarbetarna på Åland och en misstro deras kompetens. Det kanske kan uppfattas så. Hela diskussionen om de små kommunernas kompetens har inte att göra med enskilda personers utbildning, utan om de kommunala resurser som läggs på socialvården och som kan läggas på socialvården. De resurserna kan inte förväntas vara tillräckligt stora för att möta de krav som rikslagen om socialvård ställer på kommunerna. Det är ju detta som är problematiken om man vill införa den som blankettlag. Hur skulle det vara möjligt för alla kommunerna att upprätthålla en socialjour? Det är helt omöjligt. Det måste ske någon sorts samordnad form. Det betyder ju inte att någon av oss hyser agg eller att vi ser ner på socialarbetare. Det tycker jag faktiskt är en ganska oansvarig oppositionspolitik, i så fall vill jag att sådana exempel konkretiseras.

Om man ska klara av en modern socialvård på Åland så är det sociala upptagningsområdet det viktigaste.

När grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen var här så diskuterade vi frågan om tvingande bestämmelser att gå in i KST. Han uttryckte och formulerade det väl; när det gäller medborgarnas rätt till jämlik social omsorg så går det före kommunernas självbestämmanderätt. I 6 § grundlagen finns det en bestämmelse om lika rätt inför lagen. Varje ålänning ska få sina sociala behov och rättigheter tillgodosedda oberoende av var de bor idag. De flesta av oss uppfattar att det inte fungerar på det viset. Det beror inte på politisk ovilja i kommunerna eller på bristande kompetens hos socialarbetarna. Det beror på att resurserna är otillräckliga för att möta det kravet.

Det är ju därför som regeringen och majoriteten diskuterar två typer av reformer. För det första; KST för att få en organisation som är tillräcklig resursstark för att möta alla de krav som lagstiftningen ställer. För det andra; att titta på om det faktiskt är rikslagen som vi ska ta som blankettlag eller om vi ska göra vissa anpassningar till de åländska förhållandena. De här hänger ju ihop.

På något vis är det lite beklämmande att just den här frågan ska bli en stridsfråga. Vi borde ju gemensamt försöka hitta lösningar för alla ålänningars bästa.

För några dagar sedan var det en väldigt avslöjande artikel om en flicka som i åratal hade vanvårdats av mycket tragisk orsakar. I flera år for den här flickan illa. Hon hade kontakt med sociala myndigheter, med skolan och med ÅHS. Men varje gång hon kom i kontakt med myndigheterna så vek man undan och det blev inte bättre för henne. Till slut tog sjukvården hand om henne. Hennes pappa, som inte bor på Åland, kämpade i åratal för att få vårdnaden om flickan och det lyckades till slut. Det här tar jag inte upp som ett exempel på bristande resurser. Jag tar upp detta för att den vård- och omsorgsmodell som vi har haft hittills vill vi inte ha i framtiden, dvs. att hälso- och sjukvården sköter sitt, socialvården sitt och skolan sitt och det här gäller speciellt barn och unga som är utsatta. Det måste finnas ett större integrerat arbete mellan de institutioner som kommer i kontakt med barnen, för att man i de här ytterst svåra fallen ska lyckas med gemensamma krafter att hjälpa och stötta barn och unga.

I våra väldigt små samhällen är det ytterst svårt att överhuvudtaget synliggöra barn och unga som blir utsatta för olika typer av missförhållanden eller övergrepp, eftersom samhällena är så pass slutna. Det här medför också att det är nödvändigt att ha en större och starkare specialiserad organisation som inte har grannar, bekanta eller svågrar i varken socialnämnder eller som tjänstemän på socialkanslierna. Det är det som är problemet med rättssäkerheten inom socialvården. I våra små samhällen tystas svåra övergrepp ner innan de ens kommer till en tjänsteman. Jag tycker att det här ansvaret mer och mer försvinner i lagtinget när vi närmar oss valet. Alla tänker på vad kommundirektörer och alla möjliga andra säger. Nu plötsligt är frågan om likvärdig service för alla, när det gäller socialvården på Åland, inte central. Det är faktiskt särintressen och egenintressen i politiken som hotar dessa människors socialvård och trygghet.

Jag vädjar till lagtinget att vi kanske den här gången ändå ska försöka överse med våra egna partiintressen och tänka på tredje parts behov av stöd och hjälp. Det gäller många gånger barn och unga människor som är mycket svårt utsatta. Tack, fru talman.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Eftersom vi månar om tredje parts stöd är vi angelägna om att den grundläggande lagstiftningen är på plats, att man har trygghet i lagen. Det är ju det som hela den här diskussionen handlar om.

Ltl Sundback sade att vi kommer med oansvarig kritik när vi pekar på den kritik som man från ledande håll i landskapsregeringen har riktat mot socialarbetare som yrkeskår. Det är ett faktum att socialarbetarna upplever det på det sättet. Den informationen har jag fått från flera håll. Socialarbetarna uppfattar att en svepande kritik, om kanske ett enda fall, leder till att alla känner sig träffade av kritiken. Ett exempel finns här i en tidningsartikel där man pekar på det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! För det första tror jag inte att Vtm Viveka Erikssons bedömning av kompetens som har diskuterats inom socialvården är riktig. Ingen från regeringen eller oppositionen har riktat kritik mot enskilda socialarbetare. Jag tror att det är en väldigt destruktiv väg att gå om man vill diskutera hur vi ska försöka förbättra situationen. Det är att föra vidare missuppfattningar som inte håller i verkligheten och jag tycker att det är väldigt oansvarigt. Det är att skapa motsättningar och känslosamhet som inte grundar sig på verkligheten. Det är illa för den här processen, oberoende av vilken åsikt man har i sak.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det här är ingenting som jag själv har hittat på. Det gäller inte ett enstaka exempel. Jag har hört det från olika håll. Socialarbetarkåren känner sig faktiskt påhoppad, det är ett faktum. Nu försöker ltl Sundback släta över det med att man menar småskaligheten och en massa andra saker. I verkligheten har enskilda uttalanden på ministernivå lett fram till att man har uppfattat saker på det här sättet. Jag är budbärare i den här frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det kan väl så hända. Men jag har förklarat för min del, för mitt parti och för den regering jag representerar att det i så fall är en missuppfattning. Jag hoppas att budbäraren för det vidare till de berörda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi är överens om att vi ska samordna och samarbeta. Det som vi diskuterar är organisationen för samarbetet.

Ledstjärnan för liberalerna har hela tiden varit en samordning, vilket det också var i förra landskapsregeringen och då var vi ganska ensamma.

När det gäller det ärende som ltl Sundback tog upp i talarstolen så var det mycket allvarligt. Det var mycket sorgligt och hemskt att läsa. Varje gång sådant här sker så borde man ha någon form av haverikommission. I det här ärendet måste man också komma ihåg att efter det så fick vi en ny barnskyddslag. Vi fick en barnskyddsjour som mycket lätt skulle kunna utvecklas till en socialjour. Barnskyddslagen är väldigt, väldigt tydlig. Vi skrev också i 48 § i ÅHS-lagen att man i barnskyddsärenden har en skyldighet samarbeta med kommunerna. Metoderna finns.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag tror inte att det är möjligt att diskutera det här enskilda fallet här i lagtinget i repliker och anföranden. Jag tog det som ett exempel på att det sätt som man jobbar så fungerar det inte vid alla fall när man har väldigt vattentäta skott mellan olika institutioner och de lagar som berör barn och unga. Det fungerar tyvärr inte i de svåraste fallen, där krävs mera samarbete.

De nya rikslagen innehåller mycket strukturer där man utgår ifrån att flera med olika kompetenser måste ta sitt ansvar så att inte de allra svåraste fallen skyfflas från den ena till den andra myndigheten.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är precis också det som har varit liberalernas linje; att ha ett hälso- och sjukvårdsben och ett socialvårdsben där man ser de här komplexa områdena som går in i varandra, vilket jag också försökt säga i mitt anförande, och där man kräver ett samarbete och ger lagstöd åt ett samarbete. Det är precis på det viset som liberalerna har diskuterat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är glad att höra det. Vi behöver diskutera de sektorer som berör särskilt barn och unga men även andra personer som har behov av vårt gemensamma stöd. Om vi kan diskutera det så tror jag säkert att det här arbetet kommer att gå framåt i en god takt och med tanke på tredje parts bästa.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Tack för ordet. Det känns som att tonläget efter ltl Sundbacks anförande kom i ett sådant läge att diskussionen börjar bli konstruktiv och vi kanske kan lyssna på varandra och inte bara agitera från där vi står.

Jag skulle nu vilja säga, så att det blir glasklart för alla i den här salen och för medierna som för ut det som sägs här i salen, att någon kritik av socialarbetarnas arbete har det aldrig någonsin varit tal om i frågan om kommunernas socialtjänst. Däremot ser vi hur socialarbetarna i små samhällen ofta jobbar ensamma, de är ganska utsatta i sitt arbete och det är mycket kompetenskrävande att jobba som ensam socialarbetare i en kommun. Det är många lagar som du ska kunna och du ska sköta ärendena rättssäkert och bra för alla de berörda.

Det här har socialarbetarna påtalat och det är heller ingen nyhet för det här parlamentet. Diskussionen om möjligheten till specialisering, möjligheten till fördjupning, möjligheten till kolleger och möjligheten till framförhållning och förebyggande arbete har funnits på vår önskelista under lång tid.

Även i den utredning om socialvårdens framtid, som togs fram under den förra liberala socialministern, diskuterades precis de här sakerna. Hur ska man inom socialvårdens område och inom missbrukarvården kunna stärka så att man också främjar rekrytering? Det är inte det som vi har idag som vi ska försöka bevara och frysa läget. Vi ska bereda oss idag inför det som vi ska skörda imorgon.

Vi har sett hur saker och ting förändrar sig väldigt mycket. Under hela den här mandatperioden riket genomfört enorma förändringar och drivit enorma förändringsprocesser inom struktur och organisation vad gäller hälso- och sjukvården i den så kallade sote-reformen.

Socialvårdslagarna skrevs också utifrån att de ska tillämpas i en verklighet. En verklighet som ska bestå av gigantiska organisationer i relation till det åländska småskaliga samhället. Detta har vi sett.

Samtidigt har vi på Åland också vårt eget förändringsarbete inom det sociala området. Det är ett förändringsarbete som gör att vi ska stå starka i morgondagens utmaningar med all dess nya lagstiftning som kommer från rikets sida, men också där vi själva på Åland vill förbättra och skapa ett gott liv för alla ute i kommunerna.

Helt tydligt och klart sagt härifrån talarstolen; det finns ingen kritik mot enskilda socialarbetare ute i kommunerna. Jag hoppas att liberalerna hjälper till att föra fram det budskapet till alla dem som i så fall har känt att de har blivit utpekade på det sättet. Det är snarare att måna om socialarbetarnas arbetsförhållanden och deras möjligheter att kunna utveckla deras professionella skickliga yrkeskunnande och vår vilja i landskapet att se till att de kan möta alla klienter på ett rättssäkert och tryggt sätt.

Jag tror också att man måste fundera kring hur vi ska ha det och hur vi ska samverka på Åland i framtiden. Det är de facto det kommunala planet som har ansvar för de sociala områdena. Det finns ingen som har ett ansvar för att samordna kommunal sektor, för att skapa gemensamma lösningar för att spara pengar tillsammans, för att upprusta och se till att man är skickliga tillsammans.

Kommunförbundet, som idag består av 15 kommuner och inte av Mariehamns stad som har lämnat förbundet, har inte ett ord om utveckling i sitt uppdrag. Kommunförbundet är intressebevakare.

Vi kan helt enkelt konstatera att funktionen att leda och utveckla det kommunala på Åland saknas. Det gör att landskapet hamnar i en situation där vi ser, det som här citerades kring grundlagen, att medborgarna har rätt framom kommunernas självbestämmande. Då blir det ju landskapet som lagstiftare som ska träda till och se till att grundlagen också gäller Åland och att de åländska klienterna har samma rätt till service. Därför är kommunernas socialtjänst ett otroligt viktigt svar på hur vi ska organisera socialvården i framtiden.

Liberalernas modell att socialvården skulle föras till Ålands hälso- och sjukvård så är det inte kalla handen att vi inte har utrett den varianten. Det är ju ett medvetet val. Vi har helt enkelt konstaterat att landskapet inte ska påta sig kommunala uppdrag. Vi vill att socialvården ska vara kvar på den kommunala nivån. Det är kommunernas rätt att besluta om de här områdena. Vi anser att kommunerna är starka nog att kunna sköta det här tillsammans. Så ska det vara också i framtiden. Jag tror att det är otroligt viktigt att socialvården får möjlighet att utveckla på sina villkor och inte bli en del av hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdens intressen är drivna av läkarnas intressen. Jag vill inte se en socialvård som ska kämpa om resurserna vid sidan av specialistsjukvården. Jag tror inte att det främjar en stark och förebyggande socialpolitik i landskapet.

Det är definitivt inte kalla handen. Det är ett politiskt ställningstagande som vi tog för länge sedan när vi gav oss ut på den här färden. Det är en modell som vi inte har funnit intressant att utreda. Det finns inte mandat till det.

Det har också kritiserats att socialministern och jag gick ut i media i ett debattinlägg i samband med att lagstiftningarna togs. Vi har anklagats för att föra ut någon slags dimridåer. Jag och socialminister Aaltonen har initierat en viktig debatt. Nu håller vi delar av debatten idag. Vi kommer att fortsätta att hålla debatten.

Vi står inför ett vägval där mer och mer av lagstiftningarna i riket, innehållet i lagarna och organisation blir mer och mer sammanflätade. Det medför att lagarna blir mindre och mindre tillämpbara på de småskaliga organisationer som vi har på Åland. Det här måste vi på något vis förhålla oss till. Det här blir en väldigt viktig fråga. Diskussionen kring ett underlag och ett material, den ger vi åt oss alla som sitter i det här parlamentet och till alla dem som sitter i det här parlamentet från den 1 november, det nya lagtinget. Det är ett underlag som varje regeringsbildare måste ha i sin hand för att kunna veta hur man ska välja väg och hur man ska gå vidare.

Jag håller till fullo med om att vi alltid på Åland kommer att vara beroende av ministeriernas kunnande i riket. Vi kommer att vara beroende av deras resurser när det gäller att ta fram underlag, när det gäller specialistkunskaper och allt det som krävs när det gäller studier och utredningar. Vi kommer inte att ha de resurserna någonsin och kunna tävla mot dem. Det kommer alltid att finnas ett beroendeförhållande. Vi kan heller inte hålla på med teknisk verkställighet av rikslagar, den tiden tror jag att är förbi. Ju mer storskaligt det blir på rikssidan så ju mindre och mer känsligt blir det för oss här på Åland.

De här oförenligheterna har vi i det här debattinlägget tagit fasta på. Vi behöver ett underlag för att studera vidare om hur vägen framåt ska se ut. Det är inget påbud från regeringen utan det är att ta initiativ till en viktig diskussion som vi alla behöver vara delaktiga i. Tack, fru talman.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tar den sista delen först. Jag tror att lantrådet och socialministern lite har missuppfattat sin roll om man anser att man ska starta ett debattforum. De har ju makten och ansvaret över att socialpolitiken i landskapet sköts på ett bra sätt och att lagstiftningen är på plats. Då går de ut och ska initiera en debatt mitt i ett osäkert läge där kommunerna faktiskt är väldigt oroliga för vad som ska hända. Då borde väl lantrådet och socialministern ha kommit med lugnande information till dem som såg den här osäkerheten komma. Jag förstår inte att lantrådet och socialministern via massmedia ska gå ut och tycka. Det finns ju initiativ att ta via lagtinget då i så fall.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi får konstatera med vtm Eriksson och tidigare lantråd Eriksson att vi i så fall ser mycket olika på våra roller. Jag tror att det är viktigt att landskapsregeringen, inom alla politikområden, för debatten framåt, tar initiativ till nya frågor och för fram en argumentation som man vill vidareutveckla tillsammans med andra debattörer. Det var precis det som var målet med det här. Vi har också gått ut i andra viktiga frågor och fört fram nya tankar.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! I det här specifika fallet fördes inte debatten framåt. Det här var en dimridå som dessutom väckte ännu mera osäkerhet om vad som komma skall för dem som jobbar med de här frågorna och behöver ha framförhållning och stabilitet. Det blev en osäkerhet. Det var kanske inte så klokt att gå ut i en sådan debattartikel just i det skedet.

Annars håller jag med om att den politiska ledningen alltid ska komma med nya initiativ, men man kan också vara lite taktisk hur man gör det.

Angående att det är glasklart att ingen kritik har riktats mot socialarbetarna, kan då lantrådet berätta hur det kommer sig att socialarbetarna ändå uppfattar att det har kommit svepande kritik som angetts som argument för KST? Kanske man inte har formulerat sig så bra alla gånger när man har fört den här argumentationen?

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vtm Eriksson gör sig till företrädare för alla socialarbetare i landskapet. Hon vet vad som har väckt oro och hon vet också vilken svepande kritik som socialarbetarna har uppfattat si eller så. Jag tror att det är bättre om dessa personer, som i så fall upplever det så, skulle komma till mig och regeringen och ta den diskussionen så ska vi förklara oss. Nu hoppas jag att vi har klargjort den frågan här.

Sedan var det precis tvärtom mot det som vtm Eriksson sade om debattartikeln. Det var ju precis i ljuset av hela processen med socialvårdslagstiftningen, det som har skett och det faktum att sote-reformen också gick i graven. Efter den 19 april kommer det en ny riksdag som igen ska ta upp frågan. Vi vet inte ens hur länge den här socialvårdslagen, som träder ikraft den 1 april, kommer att vara ikraft. Eller om en ny hälso- och sjukvårdsorganisation på rikssidan kommer att innebära förändringar i nu liggande hälso- och sjukvårdslag?

Nej, det var ett klokt beslut att dra i stoppbromsen och vänta och se tills vi säkert vet hur saker blir på rikssidan när det lugnar ner sig och när vi själva vet hur vi ska ha det här hemma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Visst var det ju kalla handen! Landskapsregeringen gick in politiskt för ett kommunförbund för det var den enda politiska framkomliga vägen. Vi hade velat se för- och nackdelar med andra system, men det ville inte landskapsregeringen göra.

Kanske vi så småningom börjar komma till pudelns kärna. Det handlar om materiellt innehåll i socialvårdslagstiftningen och det handlar om den organisatoriska utvecklingen som är komplex och som har konsekvenser på Åland.

De facto skrev lantrådet och socialministern; ”ska vi gå in för en egen socialpolitik och en helt egen lagstiftning inom det sociala området?” När vi debatterade det här så fick vi inget svar. Landskapsregeringen har inte svarat på om vi ska ha egen barnskyddslagstiftning. Nu säger lantrådet; "nej, det ska vi nog inte ha”. Det har varit mycket oklart.

Faktum är, lantrådet, att regeringskumpanerna till lantrådet inte hade någon aning om det här. De var helt som frågetecken.

När det gäller personalen så har man haft en bas men det har också förekommit att socialarbetare har tagit kontakt med liberalerna. Det har förekommit uppgifter att alla ska sägas upp i och med KST, vilket man har fått gå ut och avfärdat. Det är mycket rykten igång och det är inte liberalernas fel.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Tyvärr kanske det är förknippat med förändringsprocesser. Saker och ting förändras, då sätts saker och ting i gungning och det uppstår frågor som är oklara. Det ser vi i den här förändringen och det har vi sett i alla förändringar som landskapet har genomfört. Det är så att när människor berörs så uppstår oro.

Nu är vi lagstiftare i den här frågan, men det åvilar ju också kommunerna ett jättestort ansvar hur vi tillsammans förvaltar det här och hur vi går vidare så att vi skapar trygghet i förändringen. Det är mycket, mycket angeläget. Kommunerna bör nu bli aktiva spelare i den här förändringsprocessen och vara delaktiga för det är kommunernas personal.

Jag säger det igen; varför tar landskapet på sig ett sådant här arbete som att skapa en kommunal organisation? Ja, därför att vi inte har någon enda person som är ansvarig för att samordna och förändra på det kommunala planet. Därför gör vi det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Visst har lagtinget metoder; budget, lagstiftning och man kan styra genom lagstiftning. Så är det definitivt. Det fundamentet som fanns när man gjorde den första socialvårdsutredningen, där socialarbetarna sade just detta, det börjar vara förbrukat. Det är en delorsak till att det gnisslar. Det handlar förstås om hur man genomför en organisationsförändring och vilket ledarskap man har. Det är precis det här som vi hör, man är orolig om man kommer att ha sitt jobb kvar osv. Man måste nog ge tydliga besked.

Sedan skulle det ha varit på sin plats, vilket jag har sagt många gånger, att man i samband med stopplagen skulle ha haft riktlinjerna klara för sig. Man kanske kunde sambehandlat meddelandet om framtidens socialpolitik då.

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det finns säkert mycket som kunde ha varit si eller så. Det är en brist och jag beklagar att det här glappet har uppstått. I övrigt finns det inte så mycket annat att anmärka på tycker jag.

 Saker och ting lever vidare. Det som är viktigt nu är den framtida diskussionen både kring socialvårdens innehåll och hur den ska organiseras på Åland. Det är viktigt för de människor därute som är beroende av det. Det är viktigt gentemot tredje part och det ansvaret måste vi ta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Lantrådet sade i anförandet att ingen bär ansvaret för samordnandet, ledningen och utvecklandet av socialvården på Åland. Det modifierades här i ett svar till att gälla kommunerna. Det var ett anmärkningsvärt påstående så vitt jag uppfattade den första delen av det hela.

De flesta av de närvarande var också med vid seminariet här i huset den 9 april 2013 när ambassadör Alec Aalto presenterade den så kallade Aaltogruppens rapport om synpunkter på reformeringen av självstyrelsesystemet. Han inledde med att konstatera att det yttersta ansvaret för människors väl och ve, alltså socialvården på Åland, bärs av republiken Finland. Här har vi landskapet Åland emellan, landskapet kan inte svära sig fri från ansvar för socialvårdens ledning, samordning och utveckling.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag förtydligar om det behövs ännu ytterligare. Jag påpekade att vi har en strukturell brist i vårt samhälle. Varför landskapsregeringens representanter är tvungna att gå in och sköta förändringsprocessen kring kommunernas socialtjänst och samordning av organisation på det kommunala området är för att det på det kommunala fältet saknas en sådan funktion, en sådan mekanism. Det var det som jag sade.

Naturligtvis har landskapet ett övergripande ansvar för socialvårdens utveckling i landskapet Åland. Det har vi naturligtvis.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! I en normbunden samhällsordning har vi lagar för att fylla ut det där glappet så att man i lagar säger hur de här funktionerna ska skötas och då naturligtvis lagar som man vet vilka de är och huruvida de är ikraft. Jag kan inte hålla med uppfattningen om att ingen inom det kommunala bär ansvar för det och det. Vi här i lagtinget kan säga; "nu förhåller det sig på det här sättet". Den behörigheten har lagtinget och då följer kommunerna de normer och regler som lagtinget utfärdar.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Exakt och därmed är det vår avsikt att komma med en lagstiftning om detta ämne, nämligen kommunernas socialtjänst, under den närmsta tiden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var ett lite märkligt anförande som lantrådet höll. Jag skrev upp vad hon sade. Hon nämnde strukturer, reformer, organisationer, samordna, förändringsarbete och lite berörde hon personalens arbetssituation. Det var som ett anförande av en organisationskonsult, inte av en ledande politiker.

Jag saknade innehållet i socialpolitiken. Vad vill man göra för den funktionshindrade? Vad vill man göra för de barn som har det svårt? Jag blev otroligt förvånad över det här anförandet. Det gör att jag blir ännu mera tveksam till om faktiskt socialdemokraterna vill ha en egen socialpolitik? Det skriftliga svaret pekade inte på det och lantrådet anförande pekade inte heller på det.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Därför att debatten idag handlar om spörsmålssvar och jag gick i svaromål mot olika anklagelser som har kommit här i salen.

Hur socialpolitiken som helhet ska organiseras, dess innehåll och organisation, så tycker jag att jag har upprätthållit mig ganska mycket vid den diskussionen, framförallt organisationen. Men också innehållet är av central betydelse. Det är ju därför som jag tycker att ju mer och mer oförenliga rikets lagstiftning blir med våra små strukturer desto mindre kan vi ha av teknisk verkställighet av blankettlagstiftning från riket. Vi måste analysera dess innehåll, vi måste se hur det utfaller i vårt samhälle och vi måste överhuvudtaget ta ställning till om det här är en bra förändring för Åland. Eller har vi det redan, kanske vi uppfyller det på något annat sätt? Våra samhällen skiljer sig åt. Det är lilla Åland och de stora makrostrukturerna som nu tar form på rikssidan.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag teaterviskade under lantrådets anförande, exakt det har Ålands Framtid sagt i 12 år så vi har inga problem överhuvudtaget att vi ska börja tänka själva.

När man pratar om strukturer, reformer och organisationer så nog måste väl någon gång diskutera vad vi vill göra av den egna socialpolitiken. Det var detta som jag ville ta upp exempel på i vårt anförande.

Jag brukar tänka på Ole Norrback som var ordförande för gränshinderforum och som jag har träffat många gånger i Nordiska rådet. Han har alltid sagt när han har hållit sitt anförande; "använd makten medan ni har den, för tro mig jag vet, ni kommer att ångra er sedan". Det är ju det märkliga. Diskutera innehållet, diskutera på vilket sätt vi kan förbättra för ålänningarna. Lantrådet sade att vi står inför ett vägval, vi har viktiga framtida diskussioner. Visst har vi det, men vi är beredda att redan nu börja diskutera innehållet i en framtida egen åländsk socialpolitik och inte bara organisationsutredningar i det oändliga.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

För mig är det ytterst intressant att se vad det blir av sote. Vad kommer nästa regering att göra? Hur kommer det hela att utforma för på rikssidan? Jag är också mycket intresserad av att se hur vi kan föra kommunernas socialtjänst i hamn. Jag är nästan övertygad om att den som skriver socialvårdslagen vill också veta hur tillvaron ser ut för dem som ska tillämpa och utöva dessa lagar. Hur ser den organisationen ut? Är det 16 mikrokontor eller är det de facto är stark organisation med förmå på att klara det här bättre tillsammans och också möta de utmaningar vi har? Det är jag intresserad av.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Socialpolitisk lagstiftning innehåller huvudsakligen två delar; den organisatoriska delen och den operativa delen. Det är faktiskt inte mera krångligt än så. De här förhållandena har flämtat förbi i diskussionen. Jag ville nämna det här för att det finns en struktur också i den här typen av reglering eller normering.

Det blir svårt när man väver ihop de här två och kanske talar om dem rent av på samma gång. Jag brukar många gånger använda ÅHS som bra exempel där man har gjort åtskillnad på organisation och operativ verksamhet. Lagstiftningen inom Ålands hälso- och sjukvård reglerar huvudsakligen organisationen medan den operativa verksamheten följer en annan logik i många stycken. Vad sedan gäller mottagarna av dess service, klienterna, så formuleras klienternas ställning och rättigheter i en helt annan lagstiftning.

Vad spörsmålet, så vitt jag förstår och med min underskrift, går ut på är att få ordning på den här lagstiftningen som sådan. Det förhållandet att vi kan ha problem med socialvårdens organisation på Åland får ju inte leda till att vi glider in i ett tillstånd av en normlöshet. Jag ska berätta varför.

Socialpolitisk lagstiftning med organisatoriska normer och operativa bestämmelser syftar inte till något annat än att trygga människans värdighet, dvs. materialisera klientens ställning och rättigheter.

Vad är då människans värdighet? Ja, jag kommer snart till pudelns kärna. Människans värdighet är den främsta mänskliga rättigheten som man känner till i vår del av civilisationen. Man brukar säga den sanningen är faktiskt universell och ska och bör gälla universellt. Det är tveksamt om det uppfylls. Vår hela rättsordning bygger på människans värdighet och respekten för människans värdighet. Den föreskrivs av naturliga skäl i en mängd internationella fördrag; i grundlagar, i självstyrelselagen och i sociallagstiftningen. Sociallagstiftningen uttryckligen på lagnivå, för det handlar om dessa rättigheter.

Vi har i Finlands grundlag till och med på flera ställen beskrivet att man kan utfärda normer på lite olika nivåer beroende på ärendets art. Men ett område går man inte och fingrar på; grunderna för människans rättigheter och skyldigheter måste alltid framgå i lag. Så står det också i självstyrelselagens 21 §. Med lag avses här normer som man vid en viss tidpunkt vet vilka de här och hur de gäller. Det här motsvaras av att den offentliga maktutövningen måste ske under lagarna och utövare är myndigheter, just för att ansvaret och laglydnad ska fullföljas annars kan man inte trygga den mänskliga värdigheten.

Nu har det sagts flera gånger att i detta oklara rättsläge som råder, vi behöver kanske inte diskutera enskildheter mera i den omständigheten samsyn förefalla råda därom, så gör man det bästa av situationen. Naturligtvis måste man göra det. Dem som jag uppfattar som våra hjältar i samhället, socialarbetarna, kämpar på och ser till att kohesionen fungerar och att klienter tillförsäkras den värdighet som konstitutionen föreskriver.

Men om anvisning för tillämpningen börjar närma sig normgivning, att man ersätter lagar med anvisningar, då kommer vi väldigt nära in på ett område som vi ska hålla oss bort därifrån, dvs. styrning med dekret. Vi har i stort sett enbart negativa erfarenheter av styrning med dekret, dvs. normgivningen ska vara på lagnivå och den ska utövas av lagtinget. Därför är åtminstone min oro betydande i det här läget, dels med tanke på dem som producerar socialvård i landskapet under lagarna men ännu mer på de klienter som har rätt, med tanke på sin värdighet, att vara mottagare av socialvård enligt principen att klientens ställning och rättigheter ska kunna definieras och genomföras.

Tack, det var mina tankar så här långt, fru talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Under den korta tid som jag har suttit i lagtinget har jag fått lära mig mycket av ltl Gunnar Jansson och jag har fått stor respekt för att ledamoten alltid hänvisar till lagen och kan den. Men nu säger ltl Gunnar Jansson att vi lever i ett osäkert rättsläge och att samstämmighet råder härom. Nu blev jag alldeles konfunderad. På vilket sätt lever i ett osäkert rättsläge? Den finska lagstiftningen från 1982 tillämpas nu i landskapet med vissa avvikelser just för att garantera att vi inte ska ha ett osäkert rättsläge.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag kan fatta mig kort. På de grunder som anförs i social- och miljöutskottets betänkande, till exempel över förslaget till det som kallas stopplag, men också genom den rent praktiska tillämpningen av regelverket. Jag är inte ensam om att känna oro och osäkerhet för vad som gäller. Jag tycker att debatten här idag har genomsyrats av det, såväl från spörsmålsställarna som från regeringsbänken som besvarat en del inlägg och invändningar.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag är nog inte alls osäker. Den åländska lagframställningen har inte hunnit träda ikraft till den 1 april 2015 och då tillämpar man den finska socialvårdslagen från år 1982. Jag tycker att det är mycket klart och tydligt hur man ska göra just i den här situationen före det kommer en ny lagstiftning. Det är inte oklart tycker jag. Jag tycker inte att någon här är osäker förutom liberalerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Jag vill ytterligare förtydliga att rättsläget är klart. Det är 1982 års socialvårdslag som är och förbli tillämplig också efter den 1 april.

Jag tycker att liberalerna lite försöker föra ut dimridåer. Det är en beklaglig missuppfattning men det är faktiskt så att socialvårdslagstiftningen aldrig har upphävts.

Osäkerhet kan jag däremot känna när jag öppnar vår lagbok och går in på socialområdet eftersom vi har så pass mycket hänvisningar till blankettlagstiftning. I framtiden vill jag att vi ska ha fulltextlagar också på det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman. Jag är också inne på samma diskussion. Jag är något besviken över att ltl Gunnar Jansson, som jag har stor respekt för, använder sin auktoritet för att sprida ut oro och osäkerhet härifrån lagtingssalen, utan att kunna ange konkreta exempel på vilket sätt rättsläget är osäkert. Han antyder att regeringen skulle styra med dekret utan att ange hur. Det enda som vi fick var en hänvisning till utskottets betänkande som inte talar om något osäkert rättsläge. Utskottet anser att den uppkomna situationen är otillfredsställande och det tycker vi alla, men det har att göra med tekniska orsaker. Jag är besviken. Ge exempel! Det är illa om man börjar sprida rykten.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Liberalerna sade att de vill höra debatten före de tar ställning till ett eventuellt misstroende så jag tänkte kort beskriva hur jag tänker.

Om man tänker sig att landskapsregeringen är kejsaren så är liberalerna pojken som pekade på att kejsaren är naken. Nu kanske landskapsregeringen inte är helt naken i det här fallet utan snarare kanske bara något avklädd. Det är ju bra om man gör ett fel att man erkänner det och är lite ödmjuk i sin framtoning och det tycker jag att vicelantrådet uttryckte bra i en tidigare replikväxling här idag.

Sedan är det viktigt att man tar tag i problemet och agerar för att rätta till problemet så långt det är möjligt.

Nu har landskapsregeringen, visserligen väldigt sent, skickat ut tillämpningsanvisningar gällande mellantiden med situationen fr.o.m. den 1 april till den nya stopplagen träder ikraft. Man erbjuder också ytterligare stöd vid behov, vilket är bra. Det är ju självklart att det uppstod en oro och förvirring i kommunerna. Landskapsregeringen borde ha levererat stopplagen tidigare. Det här beskrev jag häromdagen i talarstolen och social- och miljöutskottet har beskrivit det tydligt i betänkandet om samma lag.

Dock så bör man ge landskapsregeringen en chans att rätta till situationen innan man går till de mest drastiska åtgärderna såhär i slutet av mandatperioden.

Summa summarum avgörs förtroendet av hur man agerar nu i närtid och framåt på det sociala området.

Vad gäller landskapsregeringens svar på spörsmålet så anger man att KST-lagen ska lämnas över till lagtinget nu i april. Det är ingen hemlighet att jag är tveksam till det som föreslagits och jag hoppas verkligen att landskapsregeringen tittar igenom de remissynpunkter som inkommit från kommunerna och beaktar dem innan man går vidare. Ursprungsplanerna var att vi skulle ha lagförslaget på vårt bord den 15 april, dvs. idag. Då jag kan konstatera att det inte är med i listan idag så tolkar jag det som att det pågår något i den riktningen. Det känns åtminstone lite lovande trots en del uttalanden i salen idag. Åtminstone jag har uppfattningen att alla vill ha samordning av den sociala sektorn på Åland. I ett ärligt uppsåt att få en så bra och effektiv socialvård som möjligt har jag påpekat brister i det lagförslag som gick ut på remiss. Det är viktigt att lyssna, diskutera och svara om man ska lyckas med större förändringar. Så lite mer ödmjukhet är bra.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ja, ltl Petri Carlsson, nu vet jag inte om ledamoten har övergått till liberalerna eller sitter ensam i opposition. Nog vet ju ledamoten precis vad det är som pågår för han är ju faktiskt en del av regeringen. Ledamoten vet ju vad vi diskuterar.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag är inte medlem i det liberala partiet och jag sitter inte regeringen. Jag förstår inte alls den här replikväxlingen och vad det är som skulle pågå här idag.

Ltl Sara Kemetter, replik

Ltl Petri Carlsson har varit med i regeringsförhandlingarna, har varit med och tagit fram kommunernas socialtjänst och har suttit på möten tillsammans med oss övriga ledamöter i de gemensamma grupperna som stöder regeringen. Ledamoten vet nog minsann att man tar hänsyn till de påståenden som kommunerna har kommit med, man diskuterar dem och därför kanske inte lagförslaget ligger idag på bordet. Att ledamoten säger att han inte vet vad som pågår är ju lite löjligt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår inte alls. Jag har fört fram mina synpunkter i precis alla sammanhang, även i diskussioner med regeringspartierna. Det är ingen hemlighet för ltl Sara Kemetter. Ingenstans i regeringsprogrammet ser jag att det står att socialvården ska samordnas i ett kommunalförbund. Det finns ingenting sådant skrivit i regeringsprogrammet. Jag har fört fram mina åsikter.

Jag sade ingenting om att jag inte vet vad som pågår. Jag sade att jag tolkar som att det pågår någonting i den riktningen att man är på väg att lyssna och svara och det tycker jag att är bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är klädsamt av kollegan Petri Carlsson att ändå visa denna ödmjukhet i en sådan här allvarlig fråga. Frågan är allvarlig. Debatten idag har väl om något vittnat om det.

Även om ärendet är allvarligt så vill jag återge en gammal politisk sanning som jag fick lära mig tidigt. Om man åker fast för någonting mindre hedervärt så är det tre saker man ska jag iaktta. För det första; erkänn genast, för det andra; visa ånger och för det tredje; lova bättring.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Absolut, det gäller ju förstås också oppositionen och inte bara landskapsregeringen eller enskilda ledamöter.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det gäller naturligtvis oss alla. Det är så.

Jag tyckte att kollegans anförande andades samma insikt. Regeringen har lämnat en öppning för kritik. Då är det inte bara vår rätt utan vår skyldighet här i lagtinget, som övervakar den exekutiva makten, att reagera, vilket vi har gjort från liberalernas sida.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! I det här skedet av debatten har det mesta redan har blivit sagt som jag tänkte säga. Det är väl så.

För det första vill jag ge en eloge till mina partikamrater i regeringen. Jag tycker att de i sina argumentationer, inför det här ärendet, har gjort ett jättebra jobb. Jag är imponerad.

Varför jag begärde ordet beror på diskussionen om socialarbetarnas oro som bl.a. vtm Viveka Eriksson har anfört, att socialarbetarna känner sig väldigt oroade över den här situationen.

Jag är sekreterare i den åländska socialarbetarföreningen Talentia Åland. Vi har diskuterat den här frågan tidigare. Oron har i alla fall inte varit så stark att man har anfört att man skulle uppta det som ett speciellt ärende i fackföreningen Talentia Åland. Det finns säkert de som känner oro, det är alltid så. Det har också framkommit i diskussioner att när det bli frågan om organisationsförändringar så skapar det naturligtvis en osäkerhet. Men vi har tidigare hållit oss informerade kring den här processen och vad den eventuellt innebär. Därför tycker jag nog att påståendet är något överdrivet.

Hur ser organisationen ut och vilken lagstiftning behöver man ha? Det är ju inte någon hemlighet att jag också tillhör dem som stöder KST. Det gör jag främst just tack vare att det stärker det sociala arbetet. Det stärker socialarbetarna i deras arbete.

Om man utgår ifrån den lagstiftning som är på kommande så då räcker inte resurserna till i framtiden. Därför måste man stärka det sociala arbetet och det gör man genom en samordning, KST.

Jag kan ta ett exempel. När jag började jobba som socialarbetare 1976 så angående barnskyddsarbetet på Åland då så gjorde man statistik på omhändertagande av barn bara i Mariehamn. Under många år var det barnskyddsarbete av den karaktären endast i Mariehamn. Då frågade man sig vad det berodde på. Var det på det viset att halva Åland, landsbygden och skärgården, inte hade några barnskyddsfall? Om vi är riktigt ärliga så tror jag att inte någon tror det. Orsaken var naturligtvis den att man inte hade resurser, och det är ingen kritik mot någon enskild yrkesgrupp eller enskild kommun. Skärgårdskommunerna och landsbygdskommunerna hade inte de sociala resurserna som skulle ha behövts. Det tyngsta och svåraste arbetet inom det sociala arbetet är barnskyddsarbetet, det vet många socialarbetare som har legat och svettats på nätterna. Dessutom är det många socialarbetare som just på den grunden har slutat sitt arbete och börjat jobba med någonting annat, just på grund av den psykiska pressen som det kan innebära att ändra ett barns liv i samband med omhändertagandet.

Varför jag vill säga det här nu beror på att KST skulle ytterligare förstärka exempelvis barnskyddsarbete och ge det styrka till hela Åland och en likvärdig barnskyddsservice. Med detta menar jag inte att det skulle vara någon speciell kritik mot någon enskild kommun, utan det skulle stärka det som vi pratar om, tredje part. Man skulle faktiskt kunna få ett mera kraftigare och stärkt socialt arbete. Tack.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, fru talman! Nu företräder vi lagtinget här, det oaktat så är många av oss lagtingsledamöter även engagerade ute i kommunpolitiken. Jag är själv engagerad i Jomala kommun där vi har gjort en reform och plockat bort socialnämnden. De frågorna ligger nu på kommunstyrelsen. Jag kan hålla med om att det i viss mån skulle vara en förbättring om vissa saker kunde handhas av KST istället för av kommunerna, såsom det är idag. Jag vill ge ett visst medhåll i ltl Beijars anförande.

Christian Beijar, replik

Jag tackar för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Socialminister Carina Aaltonen har ansvaret för det allra viktigaste politiska området som landskapet har att sköta, hälsovården och socialvården. Det här är områden som berör människor då de kan vara som allra mest sårbara.

Människor i behov av sjukvård och socialvård behöver veta att den politiska ledningen har kontroll över lagstiftning och resurser. Vi behöver alla veta att det finns en minister som träder fram och ta ansvar för de områden som hon eller han är satt att leda.

Vi tycker dessvärre att minister Carina Aaltonen inte har tagit den roll och position som man kan förvänta sig då stora hälsovårdsmässiga eller socialvårdsmässiga frågor diskuteras.

Vi vill nämna några exempel. I frågan om KST finner vi det obegripligt att socialministern inte har tagit en större roll i själva processen att driva fram den sociala reform som det de facto är frågan om. Det är ju på det viset att finansministern har ansvaret för den reformen efter att kansliministern hade ansvaret tidigare, inte socialministern.

I samband med sjukvårdstrejken kunde vi alla notera att socialministern inte fann någon roll i den politiska debatten om hur den frågan skulle lösas. Det var närmast sjukhusledningen som fick ta dusterna som uppstod i samband med detta.

När det gäller fallet med denna fråga, rörande sociallagstiftningen, och det som råder efter den 1 april så har lantrådet till stor del fått ta den politiska diskussionen om situationen.

Den liberala gruppen har mycket att fundera på nu efter att vi har fått ta del av det skriftliga svaret och den verbala delen av svaret av spörsmålssvaret. Vi har även fått höra övriga försvarstal.

Vi måste få fundera på vad vi ska göra åt detta. Regelverket i samband med spörsmål säger att vi kan äska om en åtgärdsuppmaning för landskapsregeringens del. Vi måste fundera på om vi nöjer oss med detta eller om vi måste ta till det tyngsta redskapet, dvs. begära att ett misstroende ska riktas mot landskapsregeringen.

Vi behöver ha tid för detta och därför föreslår jag att ärendet bordläggs till måndagen den 20 april.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Man kan nog säga att det här är den här mandatperiodens grövsta personpåhopp. Det hedrar inte ltl Mats Perämaa. Nu är det inte bara frågan om socialvård, just handlade det om hälsovård och sjukvårdsstrejken. Det här går helt utöver det som spörsmålet gäller, men det kanske inte är så viktigt med proceduren just nu när det gäller att hitta någon som man kan hacka på.

Om ltl Perämaa behöver ytterligare tid för att hitta fel hos minister Carina Aaltonen så ska han få det.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är i så fall inte ltl Sundback som beviljar oss den tiden. Det är en rättighet som vi har. Vi har rätt att bordlägga detta ärende om vi så önskar.

Det här är inte ltl Perämaa som uttalar de här orden gällande möjlig åtgärdsuppmaning eller ett möjlig misstroende. Det är inte heller bara ltl Perämaa som uttalar bakgrunden till våra överväganden i samband med detta. Nu talar jag för hela den liberala lagtingsgruppen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, då kan jag säga att det inte hedrar hela den liberala lagtingsgruppen. Det här var rena rama personpåhoppet.

Kom då med sakfrågan! Vad är det som är fel? Är det de så kallade kaotiska rättsläget? Är det detta som är fel eller vad är det? Är det fel på en människa? Är det fel på ministerns karaktärsdrag? Vi får väl höra det efter den formella bordläggningen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! När man talar om förtroenden så är det frågan om ett politiskt förtroende mellan parlamentet och landskapsregeringen. Det är inte frågan om personpåhopp eller frågan om karaktärsdrag.

Landskapsregeringen bedöms hela tiden under dess värv av lagtinget och lagtinget kan ta ställning till om det finns förtroende för det arbetet som har utförts.

Jag nämnde tre till exempel där vi har funnit att socialministern har tagit en förvånansvärt osynlig roll. En minister som har ett sådant viktigt ansvarsområde bör ta en tongivande del och en ledande roll i den politiska diskussionen och vi saknar detta, vilket jag säger för den liberala lagtingsgruppen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, jag är mycket förvånad över att ltl Mats Perämaa, som ändå har suttit som ledamot i landskapsregeringen, har så lite kännedom om vilka ansvarsområden som man har på respektive avdelning.

När det gäller kommunernas socialtjänst så handlar det först och främst om en kommunal organisatorisk fråga. Det är kansliministern som har hand om de frågorna. Under processens gång blev det sedan ett väldigt starkt fokus på finansieringen av KST och då föll det sig naturligt att finansministern tog över eftersom det nu handlar mycket om hur pengarna ska fördelas.

Beträffande vårdstrejken så ligger avtalsfrågorna under finansministern och jämställdhetsfrågorna under lantrådet. Det förvånar mig verkligen att ltl Mats Perämaa inte kände till det.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag känner mycket väl till arbetsfördelningen vid landskapsregeringen. Jag känner mycket väl till i vilken mån en finansminister och en kansliminister har ansvar för lagstiftningen i kontaktytan med kommunerna bland annat.

Landskapsregeringen har ju betonat väldigt starkt att det här är frågan om en social reform. Landskapsregeringen har betonat att man gör detta för att man ska kunna ge en bättre och mer jämlik socialvård ute i alla våra bygder. Det finns en väldigt stark betoning på att KST är en social reform. Då menar åtminstone vi att det skulle vara väldigt bra om en socialminister kunde ha en tongivande roll i framtagandet av reformen.

Gällande finansieringen av KST så löser man bara en liten del via landskapets direkta finansiering. Den största delen av finansieringen ska kommunerna själva ta hand om.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag kan försäkra ltl Mats Perämaa att jag jobbar och tar ansvar för innehållet både när det gäller hälso- och sjukvården och när det gäller det socialområdet innehållsmässigt. Men när det gäller organisationen så kan jag faktiskt inte ta på mig det ansvaret också. Jag tycker nog verkligen att det här var ett fult påhopp.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här är den liberala gruppens syn på hur landskapsregeringen har agerat i den här frågan. Minister Carina Aaltonen har dessa ansvarsområden som är tydliga. Vi förväntar oss en socialminister som engagerar sig synligt i samband med sociala frågor, såsom i KST och även i den här sociallagstiftningen där läget är ytterst osäkert, men även i sådana frågor som sjukvårdsstrejker. Det är det som vi förväntar oss av en minister i landskapsregeringen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Jag understöder en bordläggning och bordläggningstiden.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Mats Perämaa, understödd av Vtm Viveka Eriksson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 20 april 2015. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till måndagen den 20 april 2015.

För kännedom

7        Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)

Självstyrelsepolitiska nämnden underställde i samband med beredningen av yttrandet ett utkast för debatt i enlighet med lagtingsordningens 21 §. Debatten hölls vid plenum den 4 mars 2015. Nämnden underställer nu på nytt det färdiga yttrandet för en debatt som kommer att hållas 20.04.2015.

8        Anpassningsbidrag för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 20.04.2015.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 20.04.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil