Plenum den 15 december 2008 kl. 13.00

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum måndagen den 15 december 2008 kl. 13.00

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Slotte) Ltl Roger Slotte infann sig efter uppropet.

29 ledamöter närvarande.

 

Meddelande

Talmanskonferensen har diskuterat tidtabellen för budgetbehandlingen. Plenum hålls såsom tidigare planerats den 17, 18 och 19 december 2008 alla dagar med början kl. 9.30.

Onsdagen den 17 december slutar plenum c:a kl. 17.00. Talmanskonferensen tar senare ställning till eventuellt kvällsplenum torsdagen den 18 december beroende på hur långt lagtinget har kommit i debatten.

Ledamöterna ombeds också reservera måndagen den 22 december för säkerhets skull i fall budgeten inte hinner klubbas på fredagen.

Meddelas vidare att lagtingsarbetet efter behandlingen gör uppehåll till onsdagen den 7 januari 2009 då plenum hålls som vanligt kl. 13.00.

Ytterligare meddelas att den drog- och alkoholpolitiska debatten som finns på dagens föredragningslista flyttas till fredagen den 9 januari kl. 9.30. Talmanskonferensen har således beslutat att avsätta en speciell dag för den återstående diskussionen eftersom dagens föredragningslista är mycket ambitiös och kommer att ta lång tid. Talmanskonferensen konstaterade därför att det är mest ändamålsenligt att ge den drogpolitiska debatten en egen dag med början kl. 9.30. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende 1

Lagutskottets betänkande nr 2/2008-2009 angående bifall till förordningen om ikraftträdande av ändringar av bilaga III till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP 3/2008-2009).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 7 januari 2009.

 

Föredras för bordläggning ärende 2

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2008-2009 angående  ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. (FR 5/2008-2009).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 17 december 2008.

 

Föredras för bordläggning ärende 3

Kulturutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om minneslund på Prästö. (HM 57/2008-2009).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 7 januari 2009.

Föredras ärende 4

Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2009. (V 8/2008-2009).

Enligt bestämmelserna i 3 och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång för finansåret 2009 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet. Listan upptar följande namn:  

Ordinarie revisorer: Tuula Mattsson, Sven-Anders Danielsson, Eva Thörnroos och Rolf Granlund samt som ersättare: Anthonio Salminen och Runa-Lisa Jansson.

Enligt 51 § i arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Talmannen förklarar därför de på kandidatlistan upptagna fyra första kandidaterna valda till ordinarie landskapsrevisorer för finansåret 2009, nämligen Tuula Mattsson, Sven-Anders Danielsson, Eva Thörnroos och Rolf Granlund samt som ersättare: Anthonio Salminen och Runa-Lisa Jansson.

Antecknas.

 

Remiss efter bordläggning ärende 5

Landskapsregeringens framställning angående ny lagstiftning om allmän ordning och säkerhet. (FR 9/2008-2009). /Lu/ (Bordlagd 10.12.2008).

Diskussion.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! När ledamot Sundman sade att han hade slutat läsa vid första sidan vid ordet blankettlag så bestämde jag mig för att verkligen lusläsa den här framställningen för att se hur det egentligen är. Jag hör till dem som de flesta andra också gör och tycker att blankettlagstiftning är motiverad när den är enkel och klar på det sättet att vi antar rikets bestämmelser fullt ut i enlighet med självstyrelseparlamentets uppfattning. Så fort det blir mera invecklat, att vi gör undantag och att vi gör flera undantag så närmar man sig gränsen för när blankettlagstiftning är en olycklig metod med tanke på medborgarnas förmåga att kunna ta till sig lagstiftningen och därmed följa lagstiftningen.

I denna framställning har jag noterat efter denna lusläsning att den här formen av lagstiftning, alltså blankettlagstiftning är osedvanligt omotiverad. Under presentationen blev jag som säkert många andra också här, förvånad över att det som framkommer av framställningen utökades med ett juridiskt tyckande utgående från något slag av personlig erfarenhet i ett annat jobb från ministerns sida. På sidan 10 redogör landskapsregeringen för motiven för blankettlagstiftningsmodellen och skriver att "förbuden och påbuden i landskapets ordningslagstiftning bör därför vara detsamma som i riket. Av den anledningen är det mest ändamålsenligt att härvid använda sig av blankettlagstiftningstekniken."

Om man fortsätter på sidan 12 under ett eget kapitel "Lagstiftningsbehörighet" som är på sex rader. Den texten på sidan 12 talar för att det bör vara en egen lag. Så långt landskapsregeringens framställning.

Jag har gått igenom den åländska landskapslagen som föreslås och konstaterar att vi har 18 stycken avvikelser som medborgarna skall hålla reda på och därmed tvingas att läsa bägge lagböcker parallellt för att överhuvudtaget följa den åländska lagstiftningen. Det blir nästan en omöjlighet för de 27 000 ålänningarna att klara av detta. Det blir svårt också för praktiserande jurister att göra det och för domstolarna att göra det. Min uppfattning är att lantrådet har missat den här verkligheten. Att vicelantrådet har missat den här verkligheten. Att finansministern har missat den här verkligheten. Socialministern, näringsministern och trafikministern har också missat den här verkligheten. Det räcker inte med de här problemen eftersom landskapslagen innehåller en 5 § som avslutas med, under rubriken "Särskilda bestämmelser" och som ledamoten Johan Ehn var inne på i förra remissdiskussionen, "att vad som därvid i övrigt skall iakttas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas" så kan då kommunfullmäktige fatta sådana beslut. Inledningsvis slopar man 11 § i kommunallagen som ger kommunfullmäktige den här möjligheten. I 5 § återinför man det i ungefär samma form. Det här är säkert en lagstiftning som inte i en lagstiftningskontroll klarar sig och den lagstiftningskontrollen menar jag och förhoppningsvis alla andra skall ske här i lagtinget. Det är här vi gör lagstiftningskontrollen. Nu har landskapsregeringen gjort en sådan här miss i förhållande till grundlagen som vi bör korrigera. Min uppfattning herr talman, är att landskapsregeringen bör ta tillbaka den här lagen och göra om den så att den är användbar för medborgarna. Det är en grundförutsättning för vårt arbete som lagstiftande parlament och för landskapsregeringen som lagförslagsställare. Om inte landskapsregeringen är beredd att göra det, hoppas jag att lagtinget enhälligt kan besluta om det.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Jag börjar där ledamot Jansson slutade med 5 §. Det är riktigt att det är ett nytt tänkesätt. Den här stöder sig på grundlagens 80 § där det framgår att man även kan delegera makten åt andra än i lagen uppräknade myndigheter. Då skall det här området vara avgränsat. Det här är ett sätt att tillmötesgå Mariehamns stads och övriga kommuners möjlighet att kunna ha dessa kommunala regler i och med att ordningsstadgorna upphävs. Tanken är att det skall komma på lagnivå. I övrigt kan jag informera om att när vi har diskuterat det här lagstiftningstillvägagångsättet i landskapsregeringen, så beträffande alla problem det rör sig om med grundläggande fri- och rättigheter, kom vi fram till att den här lagstiftningstekniken trots allt är den mest ändamålsenliga.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Minister Roger Eriksson tar upp den elfte av arton avvikelser. Den som finns i 5 § och hänvisar till grundlagen. Det är så att grundlagens delegeringar är behandlade i riksdagen av grundlagsutskottet genom åren på ett mycket tydligt sätt så att de delegeringar som görs på basen av grundlagens bestämmelser måste vara tydliga och avgränsade så att medborgaren när medborgaren läser lagen tydligt kan se inom vilken ram delegeringen är gjord. 5 § sista bisats innehåller en fullmakt in blanco och kan alltså inte vara förenlig med grundlagen.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Från landskapsregeringens har vi tillsammans med förvaltningen gjort den bedömning att det här bör vara helt enligt grundlagens stadganden. Man kan också dra paralleller till, det vi hade tidigare, med standardiseringar som vi hade i elsäkerhetslagen. Om det skulle vara så att laggranskningskontrollen skulle kommer fram till något annat faller enbart den här paragrafen och ingenting annat. I övrigt kan jag upplysa om, jag läser här från tidigare handlingsprogram, så står det "att blankettlagstiftning är att föredra inom områden som inte är av väsentlig självstyrelsepolitisk betydelse speciellt då för att garantera ålänningarnas rättsskydd." Det här handlar just om det. Egen lagstiftning skall närmast användas inom miljö, utbildning och kultur och andra sektorer som är viktiga för ålänningarna. Det här är från tidigare regeringens handlingsprogram i vilken även FS ingick.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Minister Roger Eriksson kan säkert inte i något regeringsprogram någonsin hitta en formulering som skulle ange att blankettlagstiftning är bra när det gäller rättssäkerheten inom ordningslagstiftning eller annan politiksektor där rikslagens antaganden erfordrar av självstyrelsepolitiska skäl och åländska skäl 18 stycken undantag för medborgare att sitta och bläddra i och hålla reda på. Jag tror inte det finns något sådant exempel i självstyrelsens historia men möjligen längre tillbaka i tiden, men inte under de senaste decennierna. Eftersom ledamoten har möjlighet att besvara frågan så är det orsak att klargöra i 3 § de olika landskapslagarna som inte finns. Hur skall medborgaren ta ställning till dem?

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag får inleda med att tacka ltl Roger Jansson för att han har underlättat min arbetsinsats om vi kallar det så. Det var föredömligt redogjort för de frågetecken som vi kan foga runt denna lagframställning. Alla kanske påminner sig om att vid den inledande remissen senaste vecka uttalade jag på Ålands framtids vägnar en hel del kritik av lagförslaget och det fanns en liten förhoppning om att landskapsregeringen skulle hinna tänka till idag och därmed återta förslaget. Men i och med att fallet inte är sådant får vi fortsätta att beröra de tveksamheter som lagframställningen innehåller.

Det var tyvärr som ltl Roger Jansson redan var inne på att remissdiskussionen i onsdags snarast stärkte oss kritiker än att vi fick se på frågan med nya ögon. Kansliminister Roger Eriksson listade då ett antal rättsområden som kan påverka lagförslaget men vars existens och därmed tolkningsvärde är oklart och berörs inte heller i framställningen. Jag vill understryka att vi här har ett lagförslag där lagtinget i allt väsentligt har behörigheten. Medan landskapsregeringens förslag är uppbyggt som om Åland utifrån självstyrelselagen inte hade lagstiftningsbehörighet i fråga om ordning och säkerhet annat än i mycket ringa mängd.

Beträffande tekniken med blankettlagar, d.v.s. att parlamentet här gör finska lagar tillämpliga inom landskapslagstiftningen, har det främst använts för att lagstifta om bestämmelser av teknisk natur, såsom livsmedel, produktsäkerhet, kemikalier, till viss del inom socialvårdslagstiftningen i och med att det är lagstiftning som ofta är mer förbehållet byråkrativärlden inte den enskilda medborgaren som sådan. En blankettlag kan också försvaras i vissa särskilda fall där man kan säga att det är angeläget att snabbt genomföra en lagstiftning. Ibland kanske till följd av ett EU-direktiv. Den sittande landskapsregeringen gör enligt min mening ett kardinalfel genom att tillämpa tekniken med blankettlag inom ett område där den åländska behörigheten utgör själva grunden och där alla oklara kompetensområden visst kan klarläggas vid en s.k. blandad lag där lagtinget med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen tar in rikslagstiftning i landskapslagen. Resultatet skulle i så fall vara en för medborgarna informativ lag och inte som i detta nu aktuella fallet där landskapsregeringen föreslår en lag som enbart är förvirrande för den vanliga ålänningen.

Herr talman! Jag vill avsluta detta relativt korta anförande med att citera er egen person år 1999 då talmannen i egenskap av vicelantråd stod i denna talarstol stod och sade så här: "Landskapsstyrelsen har valt att frångå den i beredningen av lagstiftningen tidigare föreslagna blankettekniken eftersom den här lagstiftningen särskilt berör såväl alla enskilda medborgare som också alla anställda inom polisen. Det är därför ett rimligt rättssäkerhetskrav som också hittills gällt att lagens innehåll i dess helhet kan finnas i Ålands författningssamling och inte uppdelad mellan dels Finlands och dels Ålands författningssamlingar." Ibland säger faktiskt ord mer än en bild. Tack för ordet!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag kan bara fortsätta där ledamot Jansson slutade. Jag kommer mycket väl ihåg polislagen som gjordes till en s.k. fulltextlag och jag tror att det var väldigt klokt av lagtinget. Nu är det förvånande att centern hattar fram och tillbaka i den här principiella frågan. Om polislagen berörde alla medborgare så gör den här lagen det i ännu högra grad. Det är få lagar som på det här sättet är någonting som förr eller senare rör den vanliga medborgarna. Det är kanske den allra äldsta formen av lagstiftning detta med ordning och säkerhet. Jag är besviken på centern. Liberalerna har alltid haft en ganska kallsinnig inställning till det här med fulltextlag och de har förespråkat blankettlagstiftning i många fall. De följer väl en linje de alltid har haft i dessa frågor. Men om det är så att den goda medborgaren som skall ordna någonting på allmän plats och får den här lagen från landskapet med dessa paragrafer i sin hand. Nio paragrafer som inte säger någonting egentligen utan är bara hänvisningar till annan lagstiftning så förstår vi alla att det varken är ordning eller säkerhet i fråga om den här lagstiftningen. Det är verkligen att skapa förvirring som ltl Harry Jansson sade. Jag hoppas också att det här lagförslaget tas tillbaka och att det görs till ett fulltextexemplar. Det hänger på centern i den här frågan.

Det var så att Mariehamns stad hade kolossalt mycket invändningar till det här förslaget. Speciellt för att det leder till att stadgorna tas bort. I Mariehamn har vi en ordningsstadga och en hamnordning som bygger på den paragraf i kommunallagen som tas bort i och med det här. Då skyndar man sig att lägga in en femte punkt, Särskilda bestämmelser. Det betyder, om jag förstår det här rätt, jag vill gärna ha det klart och tydligt förklarat eller bekräftat, att kommunfullmäktige i stort sett kan fatta beslut om utövning av näringsverksamhet, bedrivande av torghandel, uppsättande och avlägsnande av reklam på allmän plats, uppsättande av tillfällig reklam på enskilt område och utförande av arbeten samt vad som därvid i övrigt skall iakttas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas. Det är en kolossalt vid fullmakt. Men hur skall besluten se ut i fullmäktige? Skall det vara rubrik, Beslut om torghandel? Sedan fattar fullmäktige beslut och normerna skall kunna användas vid föreläggande av bot eller för att ålägga någon böter. För mig känns det kolossalt lättvindligt och oklart. Om det inte överensstämmer med lagstiftningen, vem skall gå och kontrollera det? Mariehamn fattar ett beslut som inte ligger inom ramen för den här lagstiftningen eller annan lagstiftning om fri och andra rättigheter. Det känns väldigt bristfälligt. Det var på sätt och vis bättre att vi har kvar möjligheterna att ha en ordningsstadga och en hamnordning för då kopplar det i alla fall till den här lagstiftningen. Det skulle vara bättre att göra en fulltextlag både med tanke på medborgarna och respekten för den åländska lagstiftningen.

Det var intressant att läsa om hur lagen slår med tanke på män och kvinnor. Det är roligt att landskapsregeringen försöker tillämpa den där skrivningen nu och kommer med olika förklaringar om vad lagen har för jämställdhetskonsekvenser. Det man inte nämner om, är att man bara talar om att män är mycket mera brottsliga än kvinnor och därför så drabbar den här lagen män mer än kvinnor. Det känns lite konstigt att det skulle vara så synd om männen när den här lagen kommer till för att då får de inte skapa osäkerhet och oordning på samma sätt som tidigare när den blir så effektiv. Det som man inte säger någonting om och som den här lagstiftningen blev väldigt berömd för är att det är ett försök att begränsa prostitution i Finland. I Finland tog man inte den här lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster men i stället kom det här in i 7 § att det är förbjudet att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster. När man ser vad allmän plats är, så är det vägar, gator, gångbanor, torg, parker, badstränder, idrottsplaner, vattenområden, begravningsplatser och andra motsvarande områden som kan användas av allmänheten. Det skulle vara intressant att veta om landskapsregeringen tycker att den här är relevant den här skrivningen för Ålands del. Det som jag tycker är direkt onödigt på Åland, det var någonting som ltl Gun Carlson var inne på att man skall börja reglera kattors beteenden. Om det är någonting som är betecknande för kattdjuret är att hon, för det är ett hondjur, hon undanordnar sig varken människor, lagar eller paragrafer. Hon gör precis som hon vill. Skall vi nu börja koppla våra kattor i tätorter? Skall vi se till att de inte rör sig på motionsslingor eller andra liknande löparbanor och att de inte får lämna kvar sina exkrementer i miljön inom en tätort eller ett område som underhålls?

Nej, herr talman, man behöver se över det här och befria katten från ett sådant här elände som landskapsregeringen föreslår.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Det var många punkter som framfördes i ltl Barbro Sundbacks anförande och jag börjar med det sista om kattorna. Om man läser 14 § ser man att det som bestäms i 1 mom. 2 punkt gäller även kattor. Det säger a contrario, tvärtom, så betyder det inte punkt 1 där vi säger att hundar skall hållas kopplade i tätort. Vi avser inte att kattor skall hållas kopplade inom tätort. Det skall vara lagens anda. Sedan har man förstås ansvar för att de inte rör sig på allmänna lekplatser i sandlådorna och sådana ställen. Det har man fortsättningsvis enligt gällande ordningsstadga för Mariehamns stad. En annan sak är att Mariehamns stads ordningsstadga i dagsläget är emot grundlagen. Den måste finnas på lagnivå speciellt när det ingår straffbestämmelser i 5 och 6 §§.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Min fråga till minister Eriksson är om han tycker att det relevant att åländska kattors beteenden skall regleras enligt punkt 2 och vem skall övervaka det? Vi skall inte få ha ordningsstadga men vi skall få ta beslut, föreskrifter i fullmäktige. De skall också kunna vara sådana att om man bryter mot dem så skall de leda till påföljder. Är det bättre det ur rättssäkerhetssynpunkt?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman! Väsentligt bättre. För då blir de på lagnivå. I dag är de enbart på en kommunal ordningsstadgenivå som de facto inte uppfyller grundlagens krav på rättssäkerhet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Om man har en ordningsstadga i stöd av den här lagen. Det är ett instrument som är normgivande. Det står i kommunallagen hur man antar stadgor men att fullmäktige skall ta några särskilda beslut i form av föreskrifter, det blir något löst papper här och där i en mapp som kanske ingen har koll på annat än kanslichefen.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det vore enkelt att avfärda den här blankettlagen genom att landskapsregeringen tar den tillbaka. Jag tycker att det är betydligt mera intressant för ett lagting att ta sig an frågan och reda ut vad en blankettlag betyder. Jag tycker att det är en alldeles lämplig tidpunkt. Vi har en hel del lagstiftning som är blankettlagstiftning renodlat, en hel del lagstiftning som inte är blankettlagstiftning och så har vi mellanformerna som vi nu ser exempel på. Jag tycker att den rätta instansen att bena ut det här är lagtinget. Därför har vi också 30 ledamöter, välavlönade eller inte, som bör engagera sig i lagstiftningsfrågor som stöd för den fortsatta lagstiftningen. Det finns många olika principiellt intressanta utvägar. Det är blandad lag, det är fulltextlag, likalydande bestämmelser i egen lag enligt självstyrelselagen o.s.v. Alla varianter är möjliga. Det som har diskuterats här i allmänhet, bortsett från kattornas beteende, är formen för lagstiftning och presentation. Nu har jag svårt att tänka mig att alla 27 000 medborgare skall läsa den här blankettlagen och pussla ihop bestämmelserna. Det måste en förvaltning och en myndighet göra på ett betydligt enklare sätt. Det skall tillämpas av dem som har ansvar för ordning och säkerhet och domstolar och på det sättet kan man också diskutera formen som sådan. Det vill säga att oberoende av blankettlagens omfattning göra en fulltextversion i Ålands författningssamling. Hur man sedan legaliserar eller gör bestämmelserna juridiskt är en annan sak. Men i lagstiftningen finns det dels den grundläggande lagen och sedan informationsplikten till medborgarna. Det är där man skall hitta former som gör att i princip alla 27 000 medborgare på Åland skall förstå vad det handlar om och experterna måste gå till en fulltextversion eller till olika lagstiftningsdelar som finns i en blankettlag. Jag tycker att lagtinget skall ta sig an den här uppgiften på allvar och sedan komma med förslag till landskapsregeringen om hur man utvecklar vår lagstiftning till form och naturligtvis alltid till innehåll.

 

Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det är klart att det är som ltl Olof Erland säger att alla 30 lagtingsledamöter skall engagera sig i lagstiftningen men enligt mitt synsätt tänker man fel när man från regeringsblockets sida, det är inte första gången det här nämns, d.v.s. man lämnar över någonting som inte är genomtänkt ifrån landskapsregeringen sida och sedan är det lagtinget som skall reda upp det. Det tycker jag är fel väg att gå. Vi måste ha en landskapsregering på det här området där vi i allt väsentligt har egen behörighet, som lägger ett förslag som är informativt och tydligt för medborgarna i stället för att vi här i lagtinget skall reda upp det. Så uppfattar jag ltl Olof Erland korta anförande. Kan man lita på det att man i lagutskottet, det är ju tillika lagutskottets ordförande, kommer att se till att vi får en ordentlig lagstiftning. Är det inte bättre att landskapsregeringen tar den tillbaka och gör om det här ifrån början?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det jag främst avsåg med mitt anförande var att man mot bakgrund av den diskussionen som förs skulle reda ut de principiella frågorna hur vi skall ha lagstiftningen i framtiden. Jag tycker att det är lagtingets uppgift. Lagens innehåll skall naturligtvis behandlas i vederbörlig ordning i utskottet men som en uppgift för framtida lagstiftning tycker jag att lagtinget har en roll.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det är klart att det alltid är intressant att diskutera de principiella frågorna men om vi håller oss på ett konkret plan har vi här ett lagstiftningsområde där vi i allt väsentligt har behörighet såsom jag sade tidigare. Lagförslaget har fått en förödande kritik här i lagtinget. Jag tycker faktiskt att det är väldigt viktigt att frågor som berör medborgarna att man på ett tydligt och informativt sätt ur den åländska lagstiftningen kan utläsa vad som gäller. Igen, jag upprepar min fråga. Är det inte bäst att landskapsregeringen tar tillbaka denna och gör om den så att vi får ordning på den? Vi behöver inte ha någon principiell diskussion om detta. Den övriga oppositionen har också varit tydlig med att när det gäller så här viktiga lagstiftningsområden måste de åländska medborgarna kunna utläsa från den åländska lagen vad som gäller. Är inte det, det viktiga i stället för att man har en framtida principiell diskussion?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Vi har en lag här som har beretts i förvaltningen av regeringen och den är värd att behandla. Jag har inte uppmärksammat någon förödande kritik. En diskussion om olika punkter i blankettlagstiftningens form är värd att diskutera. Lagens innehåll är av intresse och formen bör man se i ett större perspektiv. Det är min uppfattning.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag är lite förvånad över ltl Olof Erlands inlägg. Som jag uppfattar diskussionen hittills har den varit nästan enbart principiell. Den har rört sig om vi skall ha blankettlag, eller fulltextlag, eller skall vi ha en helt egen lag? Det är de tre varianterna. Går vi in för blankettlag blir det ingen diskussion om innehållet. Det är färdigt spikat det. Det skulle vara intressant att höra vad ltl Olof Erland har för uppfattning om vilken form lagstiftningen skall ha i det här aktuella ärendet.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag kommer under behandlingen av det här ärendet att delge min uppfattning efter att ha hört olika personer och studerat frågan. Jag har ingen anledning att ge ett entydigt svara idag. Jag var en av dem som var med och beredde polislagen i lagutskottet. Det var en nyttig erfarenhet och jag tror, att fulltextlagar är någonting som i presentationen är enklare att försvara. Däremot måste man alltid ställa arbetet med en blankettlag mot arbetet med en fulltextlag i belysning. Jag tror att det finns all anledning att diskutera olika former och tekniker för lagstiftning.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tycker att argumentet att det är mera arbetsdrygt att göra en fulltextlag inte är principiellt utan det är en praktisk eller pragmatisk inställning. Nog måste det centrala vara i en fråga som gäller lagstiftningen att den uppfyller vissa allmänna kriterier på god lagstiftning. För mig är det väldigt viktigt, att lagar som vi här har konstaterat rör så gott som alla medborgare, att de skall kunna läsa den utan att slå upp i flera olika lagböcker eller på något sätt vara osäkra om var den kan finna denna lagstiftning. Herr talman! Enligt min uppfattning är den principiella, det allmänna kriteriet utgångspunkten för lagstiftning. Den skall vara rättssäker, transparent o.s.v. Sedan kommer man till nästa fråga och det är den pragmatisk. Skall alla 27 000 ålänningar kunna läsa lagen? Svaret som jag skulle ge är i princip jag, men det finns alltid avvägningar man måste göra när det gäller arbetsinsatsen och lagen som sådan. Sedan har jag diskuterat tidigare presentationsformen som bör sikta på fulltextlag i någon form och lätt tillgänglig via Internet och i elektronisk form o.s.v. De finns mycket att diskutera rent pragmatiskt också.

Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr talman! Jag tror att trafiklagstiftningen och ordningslagstiftningen är de lagar som läses av de flesta. Det låter sympatiskt att lagutskottets ordförande här i plenum föreslår att man skulle vara så pragmatisk att man inför den finska lagen ihop med landskapslagen i Ålands lagtingssamling. Detta strider emot landskapslagen om Ålands författningssamling och det är inte heller teknisk möjligt eftersom det skulle bli lagstiftning i sig att göra på det sättet. Om nu inte landskapsregeringen drar tillbaka denna får vi ett onödigt arbete i lagtinget och vi nog annat att göra än onödigt arbete. Men om den kommer till lagutskottet hoppas jag att ordföranden snabbt ser hur enkelt en fulltextlag ändå kan göras, men den måste göras i beredningen i landskapsregeringen och inte här i lagtinget.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag tror att det har framgått tydligt att det finns många olika former av lagstiftning varav fulltextlag som sådan i juridisk mening är en sak. Fulltextlag som man presenterar i en sådan form att det är i syfte att upplysa medborgarna. Det finns alla möjligheter att hitta ett system som gör att lagstiftningen blir bättre. Därmed inte sagt att den här lagen i sig är dålig utan det är formen behöver diskuteras. Vi har ett lagting som har verkat sedan 1921 och lagstiftningen har funnit sin form under vissa perioder men nu är det dags att se över särskilt blankettlagstiftningen och den formen.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! I min värld och i min blåa lagbok finns det bara två sorters lagar. Det är fulltextlagar och blankettlagar. Den åländska blankettlandskapslagen bör, när man använder sig av ren blankettlagstiftning vara så kort och lättfattlig som möjligt för medborgarna om man i princip sätter den finska lagen i kraft. Så fort undantagen blir fler än två eller ett så blir det problematiskt. Här har vi en landskapslagsblankett med 18 undantag beroende på lite hur man räknar. Man kan komma till färre och man kan också komma till flera.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är en aspekt i det hela, hur många undantag man kan ha i en blankettlag? Jag tror att det inte är någonting som man kan fastställa med 17 ½ eller 18 undantag eller så exakta meningar, utan lagens syfte är att den skall vara rättssäker men den skall också vara pragmatisk, det vill säga att man skall kunna läsa den. Det kan man göra i olika former, blandade lagar, likalydande lagparagrafer som i rikslag eller fulltextlagar eller blankettlagar. Formerna är många men det finns en fråga som gäller lagarna i sig och hur man presenterar dem för allmänheten, de 27 000 medborgarna.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag vill först ansluta mig till dem som har en förhoppning om att landskapsregeringen återigen funderar på om detta är den rätta vägen att lagstifta när det gäller lag om ordning och säkerhet i landskapet. Jag tycker att diskussionen som har varit i salen visar på att det finns en hel del att fundera på om det här verkligen är rätt väg att gå. Jag tycker att landskapsregeringen själv säger att det finns ett jättebekymmer med sättet man har lagstiftat på genom att vara tvungna att införa 5 §. Med 5 § visar man på att det finns ett antal områden som man nu inte har klarat av att reglera genom lag som man i stället överlåter till en annan myndighet att göra. Vilket i praktiken skulle kunna innebära att det blir en helt olika behandling av medborgarna beroende på var man råkar bo, vilket kommunfullmäktige som fattar beslutet. Det tycker jag inte är riktigt tillfredsställande med tanke på det grundlagen stipulerar. Grundlagens grundtanke har varit det största motivet för landskapsregeringen att genomföra den här lagstiftningen och då tycker jag att man gör ett ganska rejält avståndsstagande från det genom 5 §. Jag förstår det rent praktiskt men det visar också på att man inte har tagit den tid man borde ha gjort för att se över vad det är som bör regleras i en åländsk lagstiftning på det här området.

Det är intressant att konstatera att man säger att det måste finnas stöd i lagen för straff som skall utdömas eller utmätas på grund av att man har brutit mot en viss förordning. Så säger man att det i kommunallagens 11 § inte skulle ha funnits det. Läser jag innantill i 2 mom. i 11 § i kommunallagen så står det: "att bötesstraff kan utsättas som påföljd för överträdelse av en ordningsstadga." I det lagförslag som finns här säger man i princip samma sak men här har man satt det i en särskild paragraf men grunden finns fortfarande. Grunden finns i båda lagstiftningarna. Så jag anser att argumentationen inte räcker riktigt ända fram vad gäller det här att man inte skulle ha stöd i lag i den ena men inte i den andra. Den springande punkten blir naturligtvis hur man skall tolka 5 § i det förslag som landskapsregeringen nu lägger. Är det så att det enbart är någonting som skall användas av kommunfullmäktige runt om i landskapet när det gäller näringsverksamhet? Är det på det sättet då är den något avsmalnad i jämförelse med det som finns i kommunallagen nu. Men om det är på det sättet å andra sidan så vet jag att för Mariehamns stads del så kommer problemet att finnas kvar vad gäller hamnstadgan. Jag har sett att man för ett resonemang i framställningen om hamnstadgan men jag har också fört resonemang med hamnförvaltningen i staden och man är inte på något sätt övertygad om att det resonemanget kommer att hålla ända i hamn, så att säga. Det beror på att det visar sig att det finns lite för många hänvisningar som man måste göra till annan lagstiftning och det är inte alls säkert att man täcker upp helheten.

Om det är så att den här framställningen skall fortsätta behandlas i lagutskottet hoppas jag att man från lagutskottets sida verkligen tar sig an och diskuterar med Mariehamns stad diskuterar kring dessa frågor. Jag vet att man har satt sig in i frågorna ordentligt för att se till att det skall löpa.

Härmed kommer jag in på den andra biten och som jag också lyfte upp senast när vi diskuterade här. Det gäller övergångsbestämmelser som nu helt och hållet saknas. Det kan gälla för hamnens del i Mariehamn och jag kan tänka mig att det också gäller Långnäs hamn. Det har jag ingen kunskap om nu. Men utan en övergångsbestämmelse kan man hamna i det att man inte från hamnens sida få till stånd ett regelverk som hinner täcka upp eftersom vi inte har någon lagstiftning på området klar. När lagen träder i kraft försvinner 11 § i kommunallagen, alltså grunden för de stadgor vi har i Mariehamn, vilket leder till att man inte kan tillämpa den, men man skall samtidigt hinna se till att få någonting som skall träda i kraft utgående ifrån den nya lagstiftningen. Här i lagen finns ingenting sagt om hur man skall hantera den biten. Det är viktigt.

Sedan skulle det också vara väldigt intressant att rent formmässigt, det finns inte något resonemang nu heller från landskapsregeringens sida, hur fullmäktigeförsamlingarna skall anta dessa? Hur skall de se ut, en särskild föreskrift? En särskild föreskrift är någonting nytt som nu skall börja antas nu av fullmäktigeförsamlingarna. På vilket sätt skall de formuleras för att de skall uppfylla kravet på rättssäkerhet? Det borde man också ha fört ett resonemang om när man föreslog att man skulle använda sig av detta. Jag tycker att det finns alltför många frågor kvar att få svar på innan man överhuvudtaget kan ta ställning till om förslaget som sådant är bra eller inte. Därför skulle det vinna på om landskapsregeringen nog en gång till funderar på om det är vettigt att vi skall göra det här arbetet i lagtinget. Som jag ser det tror jag att man hade vunnit på att man inom det här området, precis på samma sätt som man gjorde under förra perioden med räddningslagen. Den har ganska stora likheter. Det vill säga, man gick in och gjorde ett arbete med en egen räddningslag som är anpassad utgående från de åländska förhållandena. Det kunde man också ha gjort i det här fallet och fått en lag som hade varit heltäckande och som vi sedan från lagtingets sida hade kunnat se till att började gälla. Tack herr talman!

 

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagtutskottet.

 

Remiss ärende 6

Republikens presidents skrivelse med förslag till lag om  konsumentrådgivning och till lagar om ändring av 1 § i lagen om Konsumentverket och 30 § i självstyrelselagen för Åland. (RP 4/2008-2009). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Jag hör till dem som anser att man redan i plenum borde bestämma om utlåtande bör begäras från andra utskott eller organ i lagtinget men vi har inte den praxisen här. Jag hoppas att beslutet om att begära in lagutskottets betänkande i frågan, vilket är en självklarhet i det här fallet och så skall vi naturligtvis göra, i praktiken innebär att ärendets behandling kan fortsätta i självstyrelsepolitiska nämnden som sedan lämnar ett utlåtande till lagutskottet eftersom hanteringen som har förevarit det här ärendet har så breda självstyrelsepolitiska implikationer. Jag hoppas att talmannen eller någon kunde bekräfta att så kommer att bli fallet.

TALMANNEN: Förslaget från talmanskonferensen är remiss till lagutskottet men talmannen har också uppfattat att det redan finns ett påbörjat arbete i självstyrelsepolitiska nämnden som kommer att fortsätta. Jag hoppas att vi inom lagtinget kan koordinera oss på ett sådant sätt att vi får bästa möjliga slutresultat av det här ärendet också.

Godkännes remissen? Begäres ordet?

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Den här presidentframställningen berör konsumentrådgivningen och på vilket sätt den skall skötas. I riket har man under en längre tid berett en omstrukturering när det gäller konsumentrådgivningen och meningen är att konsumentrådgivningen kommer att överföras från kommunerna till staten till magistraten. Det betyder också att den här presidentframställningen när och om den antas, kommer att bli så i landskapet att staten tar över betalningsansvaret för konsumentrådgivningen. Kommunerna slipper ha ansvar över den och landskapet kommer att sköta det. I sak är själv ärendet helt bra. Det är bra att kommunerna slipper betalningsansvaret. Det är bra att landskapsregeringen fortsättningsvis sköter det. Det är bra att staten står för kostnaderna.

Problemet med det här ärendet är att propositionen har kommit så sent till lagtinget. Riksdagen har redan hunnit behandla propositionen och lagtinget får propositionen nu först på sitt bord. Det finns alltså brister i hanteringen.

Om jag lite kort skulle redogöra för bakgrunden så kom till landskapet den 9 oktober 2007 en begäran om utlåtande. Det var Handels- och industriministeriet som efterhörde landskapets syn på omstruktureringen och också berörde självstyrelselagen eftersom konsumentrådgivning enligt självstyrelselagen ankommer på självstyrelsen och att förvaltningen enligt 30 § 11 punkten är det kommunerna som betalar och landskapet, efter avtal med kommunerna, sköter konsumentrådgivningen. Den punkten föreslog Handels- och industriministeriet att man skulle ta bort så att i framtiden skulle magistraten i landskapet skulle sköta konsumentrådgivningen. Då varande landskapsregering gav ett svar på förfrågan, ett yttrande den 5 november 2007. I yttrandet säger landskapsregeringen : "Med hänvisning till ovanstående föreslår Ålands landskapsregeringen att ansvaret för de uppgifter som i framtiden ankommer på magistraterna i landskapet fortsättningsvis skall ankomma på landskapsregeringen, vilket kan ske genom en ändring av 30 § 11 punkten där termen kommunerna byts ut mot magistraterna eller rikets myndigheter beroende på om landskapet endast skall handha de uppgifter som ankommer på magistraterna eller även de uppgifter som ankommer på konsumentverket." Dåvarande lantråd Roger Nordlund undertecknade detta yttrande.

Därefter har landskapsregeringen den 4 juni tecknat till känna att det har överförts en proposition till riksdagen med en ändring där självstyrelselagsändringen ingick. Det som sedan inte har skötts korrekt från den finska regeringens sida är att man inte i ett tidigare skede också skickade hit motsvarande proposition utan den kommer nu först. Detta gör, i och med att riksdagen redan har klubbat den här lagen den 26 november och det därefter blir en tid inom vilken Presidenten måste stadfästa lagen, att lagtinget kommer i en position där man har en ganska kort tidsrymd att behandla den här propositionen på. Sett ur landskapets synvinkel, ur självstyrelsens synvinkel är det synnerligen viktigt att de parallella processerna faktiskt fungerar, att när riksdagen behandlar en självstyrelselagsändring också lagtinget på samma sätt får god tid att göra detsamma.

Så har alltså bakgrunden varit för det här ärendet. Som svar har man uppgivit, när vi muntligen har frågat Justitieministeriet att det har blivit ett glapp i hanteringen, att det beror på att det är ett annat ministerium som har ägt ärendet. Det har varit ihop med flera olika lagar där självstyrelselagsändringen har ingått som en del. Justitieministeriet har gett anvisningar till Handels- och industriministeriet som under den här processens gång har ändrat namn till Arbets- och näringsministeriet. Justitieministeriet har gett anvisningar men man har missat att skicka över propositionen till lagtinget. Det är egentligen där det har fallit mellan de olika ministerierna. Landskapsregeringen kommer att skicka ett brev där vi begär en ordentlig utredning från Justitieministeriet så att vi skall veta rent formellt varför det har gått till på det här sättet samt också för att det här inte skall kunna inträffa igen. Sedan finns ytterligare den problematiken hur det här ärendet har skötts i riksdagen, men det är inte landskapsregeringens sak att orda väldigt mycket kring det. Men där tycker vi också att man borde följa praxis. Grundlagsutskottet har inte varit involverat i processen och det tycker vi definitivt att det alltid skall vara. Grundlagsutskottet skall alltid vara hört och med i processen när självstyrelselagen ändras. Där finns möjlighet för lagtinget nu när man gör betänkandet att verkligen granska det här och göra ett yttrande kring den frågan.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Självstyrelslagen 69 § 1 mom. talar om hur ett förfarande skall gå till när självstyrelselagsändringar skall komma till. Enligt mitt sätt att se det har den här tillkommit på ett sådant stipulerat sätt och inte heller på lagenlig grund. Anser lantrådet för det första att, i motsats till min uppfattning, det har kommit till i laga ordning och kan vi och skall vi hantera och anta en sådan lag? Tack!

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Självstyrelselagen stipulerar att självstyrelselagsändringar skall antas av riksdagen i grundlagsenlig ordning och av lagtinget. Lagtinget skall ge sitt bifall med kvalificerad majoritet. Det är proceduren som nu fortgår.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag undrar om lantrådet och jag är överens om att det här inte har gått till på ett sedvanligt sätt. Det hoppas jag i alla fall att vi kan vara överens om. Jag skulle vilja höra vad landskapsregeringen som den verkställande makten på Åland har vidtagit för åtgärder, vilka diskussioner och vilka informationer man har angående tillkomsten av den här lagframställningen och propositionen som vi nu behandlar.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Landskapet har genom landskapsregeringen varit involverad i framtagandet av den här lagframställningen genom att man efterhörde landskapets synpunkter och landskapsregeringen gav ett yttrande hur man ville ha det. Sedan har det följts upp på ett sådant sätt, att man har sett till att den proposition som överfördes till riksdagen följde de riktlinjer som landskapet hade gett godkänt till. Så har det skötts. Däremot kan man konstatera att det inte har skötts till den delen att man är alldeles för sent ute med att skicka den till lagtinget. Så är det definitivt. Den andra frågan som inte heller är bra är hur det har hanterats i riksdagen.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag skulle be att lantrådet klargör om det faktiskt är så, att det från och med det att dåvarande landskapsregeringen den 5 november 2007 avgav ett första utlåtande på basen av ett utkast till regeringsproposition till den 4 juni i år då kansliminister Roger Eriksson har gett ett nytt yttrande på basen av den färdiga regeringspropositionen som Presidenten hade gett till riksdagen, inte finns några kontakter där emellan. Alltså inga kontakter mellan Justitieministeriet och landskapsregeringen i den här frågan under tiden? Det är ganska intressant hur en beredning kan gå till. Man måste komma ihåg att det som dåvarande landskapsregeringen gav i november i fjol var en första principdragning, där man förväntade sig ändringar. Alltså man återkom aldrig från berörda ministerium och sade att så här kommer vi att göra, utan man förde en färdig proposition till riksdagen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Så var det. Nu tolkar jag förstås hur man resonerade där, men därför att man helt har följt de riktlinjer som har angivits från landskapets sida. Man har följt de synpunkter som har framförts från landskapets sida. Däremot är det inte bra att man inte skickade propositionen tidigare till landskapet.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! I det här ärendet får man höja på ögonbrynen många gånger. Det är lite märkligt med tanke på att man i november i fjol angav hur man kunde tänka sig att det skulle se ut och sedan att berörda ministerium, Justitieministeriet och Arbets- och näringsministeriet på egen hand skulle föra hela det här ärendet vidare via Republikens president utan att ha ett definitivt besked, ett klarläggande från landskapsregeringens sida att den här propositionen svarar mot landskapsregeringens synsätt. Det som kunde ha hänt efter den 5 november ifjol, vi har ju faktiskt fått en ny landskapsregeringen sedan slutet på november i fjol, är att mycket kan ha hänt beträffande synsättet på den här frågan. Därför är jag förvånad över att man inte har bevakat här.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det har funnits den bevakningen att man den 4 juni konstaterade att förslaget till proposition följde de riktlinjer som landskapet hade gett uttryck för. Det kunde man konstatera den 4 juni. Skulle man i det skedet ha kommit med några andra förslag, är det självklart att landskapsregeringen skulle ha ingripit och sagt att det här stämmer inte överens med det som är linjen.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag tycker att det här är tråkigt. Det gamla ordspråket: "Liten tuva stjälper välter stort lass" känns som om det var på ingång igen. Jag skulle vilja ge en kommentar till lantrådets syn på det svar som dåvarande landskapsregeringen gav den 5 november. Förstår jag saken rätt? Är det inte landskapsregeringens sak att ge en syn på innehållet i propositionen? Inte kan det väl vara landskapsregeringens sak att ifrågasätta hur hanteringen skall ske på rikssidan? Jag känner glädje över att landskapsregeringen såg till att 11 § fick bli kvar, så till den delen är sakinnehållet helt korrekt. Men det är sedan det har fallerat. Vi måste vara så ärliga nu, när vi talar så allvarliga saker som självstyrelsen, att det har felats på rikssidan. Svar ja, men vi är inte heller felfria.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det kan vara så att vi borde ha begärt i början på juni att man kommer hit och hör landskapets synpunkt. Men man hade redan då hört landskapet. Så resonerade man från Handels- och industriministeriets sida. Problematiken är alltså det här, att man inte samtidigt hade den parallella processen och förde självstyrelselagsändringen till lagtinget.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det är helt korrekt. Nu har vi en samsyn liberalernas partiledare och centerns partiledare. Det har inte föregåtts parallella processer som självstyrelselagen kräver. Då kommer vi att vara tvungna att ifrågasätta här i lagtinget om Presidentens proposition har framkommit i laga ordning. Det är det som kommer att bli lagutskottets uppgift. Tack!

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Vtm Gunnar Jansson:

Tack för det herr talman! Ärendet illustrerar variationsrikedomen i det parlamentariska umgänget faktiskt. Kanske mera i det parlamentariska umgänget än i umgänget mellan parlament och exekutiv. Om vi läser noggrant vad Republikens president nu hänvisar till är det faktiskt inte någon proposition utan det är riksdagens svar på en proposition. Observera! Hur kan det vara så? Jo, därför att Presidentens makt över sin egen position som lämnades i maj 2008 till riksdagen upphörde den 18 november i år. Den 18 november beslöt riksdagen vilket ödet skulle bli för ifrågavarande proposition nr 54. Därför skulle det vara direkt fel att i det här skedet enbart hänvisa till en proposition om det överhuvudtaget skulle vara möjligt. Så långt är det i och för sig gott och väl. Som vi ser längst ned på Presidentens brev, med hänvisning till detta, står det en åtta ovanför, tillställs lagtinget den av riksdagen antagna lagen för behandling i den ordning 69 § i självstyrelselagen för Åland föreskriver. Det vill säga lagen om ändringen av 30 § självstyrelselagen. Därför har det här ärendet också förbryllat mig. När jag nu har någon erfarenhet av handläggningen i riksdagen.

Alla propositioner som kommer till riksdagen, kommer dit på numera tre sätt, elektroniskt, på papper och genom personlig delgivning. Avvikande från ordningen här i lagtinget anmäls alla propositioner till riksdagen av talmannen vid inledningen på varje plenum genom meddelande om att de och de propositionerna har republikens president avlåtit och de har nu delgivits ledamöterna genom att de har utdelats till envar av ledamöterna av Finlands riksdag. Det här var jag med om i tjugo år, så jag kan det här. Men sedan när det gäller den interna handläggningen i riksdagen och det här har vi redan diskuterat många gånger, min dyra kollega i centern, med flera inte kan Ålands lagting godkänna ett förfarande där riksdagen ändrar självstyrelselagen för Åland. Må det sedan handla om 30 § 11 punkt eller vilken annan grund för rättsordningen som helst, såsom en budgetlag. När vi följer handläggningen i riksdagen ser vi att hela handläggningen har präglats av de regler som gäller för behandling av budgetlagar. Naturligtvis kan man på ett slarvigt sätt säga, att här har vi att göra med en budgetlag som träder i kraft när budgetåret börjar och dess implikationer är de och de. Men det är bara det att självstyrelselagen för Åland kan vi aldrig någonsin gå med på att hanteras, än mindre ändras, upphävs såsom en budgetlag och därefter utan grundlagsutskottets medverkan. Om vi nu ser i själva riksdagens svar på sidan 2 i framställningen så hänvisas det uttryckligen där beredning i utskott. Ekonomiutskottet har i ärendet lämnat sitt betänkande si och så. Var är grundlagsutskottet? Var höll Ålands ledamot av Finlands riksdag hus?

Innehållet i det vi nu diskuterar handlar om någonting som inte direkt har med Åland att göra. Basen för det den här framställningen gäller och det som lagändringarna i riket gällde var struktur och servicereformen i kommunerna i riket. Det här är alltså en följd av någonting helt annat som har en sådan här spill over effekt i vårt samhälle. Men när den effekten går via självstyrelselagen och ingrepp i den måste vi följa den ordning som gäller för ändring av självstyrelselagen och därmed har jag också sagt jordförvärvslagen för Åland. Vi skall alltså minnas att vi har två lagar som är rikslagar av grundlagsnatur och förstärkt grundlagsskydd. Det är självstyrelselagen för Åland och det är jordförvärvslagen för Åland.

En sådan här ordning, med vilken man tar sig före att ändra på någondera av dem i en budgetlag är alltså en ordning som inte är tillfredsställande.

Min tredje och sista iakttagelse gäller lite det som vicetalman Lindholm berörde. Alltså den här ändringen av självstyrelselagen är inte behandlad i riksdagen i den ordning som är föreskriven i grundlagen, närmare sagt dess 74 §. Då kan man åtminstone med juridisk infallsvinkel på ärendet ställa ifråga är en sådan ändring lagligt gällande som inte har tillkommit i den ordning som är föreskriven för ändring av ärendet ifråga. Vi känner till den formella förutsättningen och den materiella möjligheten som omgärdar varje lagstiftningsåtgärd. Man får alltså och kan inte ändra självstyrelselagen för Åland hur som helst. Hittills har vi i diskussionen mestadels uppehållit oss vid de kraven på kvalificerad majoritet 5/6, 2/3 o.s.v. Man kan nog och det har jag alltid gjort för min del, i den diskussionen också inväga inte bara matematisk majoritet utan också konstitutionell handläggningsordning. Jag har alltså inte sagt att ekonomiutskottet inte skulle klara dessa saker men ekonomiutskottet har ingenting att göra med ändringar av självstyrelselagen för Åland.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Jag vill tacka liberalernas gruppledare för ett klart och tydligt anförande. Vi är helt av samma åsikt inom centern också att självstyrelselagen ändrar man inte. Man ändrar inte ett kommatecken i självstyrelselagen förrän lagtinget har gett sitt godkännandet till det. Jag tror att om vi inte här i Ålands lagting själva bevakar våra egna intressen kan vi inte vänta oss att andra skall göra det åt oss.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Vi kanske minns hur Republikens president som nu har bett om lagtingets ställningstagande i november i fjol här sade hur viktigt det var även för henne, i ett helt annat ärende det gällde upphandlingsregler och EU, att minnas att t.o.m. tolkningsjusteringar av tillämpningen av självstyrelselagen bara kan tillkomma på samma sätt som själva lagen har tillkommit. Alltså den formella rättskraftens princip som vi alla tillsammans övar på med jämna mellanrum. Det är alldeles klart att självstyrelselagen bara kan ändras på samma sätt som den har tillkommit. Därmed har jag också sagt att det är främmande för mig att självstyrelselagen skulle tillkomma på basen av ett betänkande i ekonomiutskottet. Jag delar helt kollegan Thörnroos åsikt.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Likaså vill jag tacka vicetalman Gunnar Jansson för ett informativt och klarläggande anförande. Jag skulle vilja ställa frågan till vicetalmannen utgående från hans gedigna riksdagsarbete och den juridiska bakgrunden som yrke, finns det som vicetalmannen ser det någon annan möjlighet för detta lagting att reparera den uppkomna skadan på ett annat sätt än att vi vägrar ett bifall, d.v.s. att proceduren tas om på nytt med början av parallella framställningar från Presidenten till riksdag och lagting och sedan vedertagen grundlagstadgad behandling i riksdagen av ändringen av självstyrelselagen? Finns det något annat som vi kunde åstadkomma en förbättring med?

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Jag sade inledningsvis i mitt anförande att detta ärende illustrerar variationsrikedomen i det parlamentariska umgänget. Jag skulle ogärna i ett så här tidigt skede i debatten dämpa lyskraften i den variationsrikedomen så därför är mitt svar att nu eller senare.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Gun Carlson:

Fru talman! Det här är återigen en gammal fråga som man nu försöker lösa och hitta en praktisk lösning på. Vi har redan hört bakgrunden till detta och det finns ingenting att tillägga beträffande det. Det är gott och väl tills man kommer till hur processen har gott till och då tycker jag för vår del, jag vill inte upprepa det som redan har förtydligats och sagts här flera gånger. Men nu ligger behandlingen av det här ärendet på vårt bord efter Presidentens framställning och det är lite annorlunda skrivningar om man noterar det, än det brukar vara. Jag vill uppmärksamma er på att det här sägs att man har behandlat lagförslaget på det sätt som föreskrivs 73 § 2 mom. i grundlagen. Det är korrekt. Problemet som jag ser det som hör till den här processen är att det i själva beslutet från riksdagen säger man att "det har tillkommit på det sätt som föreskrivs i 73 § grundlagen och Ålands lagtings beslut tillkommet på det sätt som föreskrivs i 69 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland av den 16 augusti 1991." Det här säger man i riksdagens beslut trots att det inte har skett så. Det tycker jag är anmärkningsvärt och det har jag redan sagt en gång redan från talarstolen. Det är antagligen en gammal ingress man använder för att göra det enkelt för sig men i det här fallet blev det helt fel. I den här processen nu så har centern några frågor som jag tycker att man under processens gång måste svara på och det första är att hur kunde det här ske? Det skulle jag vilja veta. Hur kunde riksdagen ta beslut på det sättet man gjorde? Man förde inte ärendet till grundlagsutskottet som alltid skall behandla självstyrelselagen. Man hänvisar i stället, som vi hörde av vicetalman Gunnar Jansson att det är en budget lag och låter ekonomiutskottet ta hand om det när det uttryckligen i 74 § står hur självstyrelselagsändringarna skall genomföras. Hur kunde riksdagen glömma 69 § som jag just läste upp och hävda att det har tillkommit på ett korrekt sätt?

Nästa fråga är hur kunde landskapsregeringen låta det passera? Jag anser att alla ändringar i självstyrelselagen som behandlas i Ålands landskapsregering skall behandlas i plenum och ingen annanstans. Här togs det på enskild föredragning och det anser jag vara fel. Jag tar gärna en diskussion om det, men jag tycker inte det är rätt. Den sista frågan i frågesammanställningen är varför reagerade inte vi i självstyrelsepolitiska nämnden när vi blev presenterade att den här ändringen skulle göras och att det var en ändring i självstyrelselagen. Jag kommer ihåg att vi konstaterade "att det är rysligt vad det går snabbt ibland". Då visste vi inte om att den var så här långt den här propositionen. Vi måste också se oss i spegeln liksom alla parter. Jag var inte medveten om att den här lagen var så gott som klubbad när vi fick den här informationen.

Det finns ett problem till i det här. Om lagtinget.skall hinna svara innan tidsfristen för stadsfästelsen går ut så måste behandlingen verkligen bli klar och tas enligt brådskande ordning i ordets sanna bemärkelse. Vi läster att tiden börjar räknas från 26 november och det betyder tre månader och det blir 26 februari. Det betyder att det här måste vara klart under höstsessionen om man skall hinna bli klar med det här. Det betyder någon gång i januari som vi alla känner till.

Lagutskottet måste bedöma hur den här hanteringen har gått till. En juridisk tolkning är verkligen nödvändig här och det efterlyser vi från centern. Jag håller med om att det är en självklarhet att det politiska skeendet också skall diskuteras i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är lite av ödets ironi att det här skall hända nu när vi har hållit på under året och förhandlat om mer inflytande och nått vissa framsteg till pappers åtminstone så visar verkligheten hur man idag hanterar oss i Finlands riksdag. Man kommer inte ihåg hur självstyrelselagen för Åland skall behandlas.

Den här regleringen som nu inträffar ger oss 42 000 euro per året. Jag vill säga det att för 42 000 euro i året säljer centern inte något av självstyrelselagen.

Jag tycker att vi har hamnat i en riktig julknipa med det här förslaget.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Det som ledamot Carlson förde fram i sitt anförande håller jag med om fullt ut. Dessa problem är akuta och ärendet har gått på ett dåligt sätt. Självrannsakan har diskuterats i landskapet och jag får väl säga att det kanske är jag som har missat här. Men om jag berättar hur bakgrunden var det så att Handels- och industriministeriet begärde ett utlåtande 9 oktober 2007. Landskapsregeringen gav sitt utlåtande 5 november. Sedan fick jag det på en enskild föredragning av en tjänsteman som förklarade att det här är i enlighet med tidigare utlåtande av landskapsregeringen. Då borde man ha varit mera kritisk och kontrollerat mera ingående hur det har gått till men så gjorde vi då. Med tiden och under budgetdebatten märkte vi att någonting har gått snett och på mitt initiativ tog vi upp det så fort som möjligt i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att det var i slutet på oktober. Jag vågar påstå att eventuella förbiseenden från vår sida är mycket mindre än från andra sidan.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det är klart och det är nog bra med självrannsakan som jag sade. Jag tyckte också att vi i självstyrelsepolitiska nämnden kanske borde ha varit mera observanta än vi var i den här frågan. Men det betyder inte att det inte har blivit en felbehandling hela vägen. Det är vi är överens om. Den stora frågan är hur skall vi reda ut det här?

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Man kan diskutera vem som har missat mest, de finländska myndigheterna eller de åländska. Men det som jag fäster mig vid i ltl Gun Carlsons anförande var att när det här presenterades, om jag är på rätt den 21 oktober, och självstyrelsepolitiska nämnden fick information om att det här vara på gång. Ledamoten Carlson sade att man inte riktigt reagerade på det. Var informationen som man fick från landskapsregeringen av sådan art att man inte riktigt kunde förstå att den här propositionen de facto fanns i riksdagen redan?

Jag kan inte annars förstå att man inte reagerade.

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Nej, det var det jag sade. Jag var åtminstone inte medveten om att propositionen låg praktiskt taget klar. Man hade inte börjat behandlingen i riksdagen för det gick ganska snabbt igenom riksdagen. Första behandlingen var, förvaltningsutskottet har gett ett utlåtande 21 oktober . Men 11 november var första behandlingen i riksdagen sedan 13 november och slutbehandlades den 18 november. I mitt protokoll står det 11.11, 13.11 och 18.11. Den 16 maj gick den till riksdagen.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det verkar vara lite dubbelt replikskifte den här gången. Jag tycker att detta är intressant, och man bör gå till botten med det här ärendet för ärendet är så pass allvarligt. Jag förstår ledamoten Gun Carlson på sättet att kanske inte kansliministern eller den som informerade ifrån landskapsregeringen heller visste vad som hände och skedde.

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag har inget minne av att vi skulle ha ställt frågan eller fått någon information om att den låg i riksdagen praktiskt taget klar för att behandlas. Det har inte jag något minne av och det försökte jag säga. Men man borde ha ställt några frågor till.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! I en bisats i självstyrelsepolitiska nämnden i oktober nämnde minister Roger Eriksson att en ändring av självstyrelselagen var på gång och att den torde ligga i riksdagen. Men mera information kunde han inte ge. Jag reagerade omedelbart på detta och vi hade en diskussion om det och jag frågade bl.a. om när presidentframställningen skulle komma och hur långt den var. Svar kunde inte ges. I anledning av vår diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden ringde tidningen Åland och intervjuade talmannen som inte kände sig alldeles uppdaterad så han hänvisade till mig och tidningen ringde till mig och det blev ett ganska stort reportage i oktober för den observante läsaren. Att vi inte skulle ha reagerat direkt i självstyrelsepolitiska nämnden det får stå för någon annan, men vi var nog flera som förde den här diskussionen. Däremot var jag något förvånad över att ledamot Roger Eriksson inte insåg storheten i att ändra självstyrelselagen, utan det var bara en teknisk förändring som man kunde göra på detta osynliga sätt.

Sakfrågan om ändring av självstyrelselagen är "okeyad" som vi vet. Den är "okeyad" av förra landskapsregeringen och där har förra landskapsregeringen gjort rätt. Men däremot har förra landskapsregeringen liksom den här regeringen gjort fel. Det är behandlingsordningen som är problematisk och här är det flera instanser inklusive våra egna instanser som tydligen inte har förstått vad det innebär att göra en förändring i självstyrelselagen. Någon kan säga att vi är småpetiga när vi diskuterar sådana här frågor i lagtinget men det kan man verkligen inte gå med på eftersom detta är fråga om självstyrelselagens och därmed självstyrelsens också jordförvärvslagens status både för åländska aktörer och för rikets aktörer i lagstiftningen. På det sättet blir den här lilla frågan en väldigt stor, väsentlig och principiell. Jag har gjort en genomgång av behandlingen ända sedan den kom igång i Arbets- och näringsministeriet i Helsingfors och noterar nio fel på vägen. Finn nio fel. Jag kan räkna till flera fel och jag kan också räkna till färre beroende på hur man resonerar under varje punkt.

Det första felet gjorde alltså den gamla landskapsregeringen 2007. Inte i och med att man "okeyade" den här formen för förändringar utan för att man inte observerade att det här är en stor fråga när det gäller ändring av självstyrelselagen och bör därför diskuteras i plenum i landskapsregeringen och bör diskuteras med lagtinget. Det har man uppenbarligen missat.

Fel nr två har gjorts i Arbets- och näringsministeriet i Helsingfors där man har blandat ihop ändringen av självstyrelselagen i ett paket som man har avsett att föra till riksdagen som ett budgetlagspaket. Det borde även ett sådant ministerium med de duktiga tjänstemän de har där inse, att så kan man inte göra. Arbets- och näringsministeriet har gjort ännu ett fel att inte på ett sakenligt sätt koppla in Justitieministeriet. Det tredje felet som begåtts står Justitieministeriet för och det är särskilt allvarligt eftersom det är det ministerium som ansvarar för självstyrelselagen. Varje form av diskussion kring självstyrelselagen är det Justitieministeriet som är utsett ministerium att hantera. Det finns också angivet i lagstiftningen. Justitieministeriet har alltså inte följt upp detta på ett korrekt sätt.

Det fjärde felet gjorde regeringen, statsrådet under 2008 när man inte har observerat att detta budgetlagspaket innehöll en ändring av självstyrelselagen med allt som det för med sig, bland annat att en skrivelse till lagtinget skall förberedas m.m.

Det femte felet har landskapsregeringen gjort under 2008 och det här kunde man naturligtvis dela upp i flera fel, men jag skall inte vara så småaktigt. Man har alltså inte fram till den 15 maj när det här ärendet kom till riksdagen eller egentligen tidigare fram till regeringen beslöt att skicka det till riksdagen, har man inte varit i tillräcklig kontakt med Justitieministeriet och regeringen och man har inte fört det till diskussion i lagtinget och inte heller till plenum i landskapsregeringen.

Det sjätte, sjunde och åttonde felet har gjorts i riksdagen. Ledningen för riksdagen har beslutat att det här ärendet inte behöver behandlas i grundlagsutskottet eftersom det här är en teknisk förändring av självstyrelselagen. Det här har alltid stått fullständigt klart i alla riksdagar hittills. Det kan både Gunnar Jansson och Roger Jansson berätta i diskussioner med alla som bestämmer i de tidigare riksdagarna har det fullständigt klart att både grundlagens 74 § och självstyrelselagens 69 § skall tolkas på det sättet att ändring i självstyrelselagen ändras på samma sätt som grundlag i hela processen inklusive behandlingsordningen i riksdagen. Det andra felet i riksdagen har Ålands riksdagsledamot gjort genom att inte den 16 maj observera att ärendet har lämnats till riksdagen och legat på riksdagsledamöternas bord den dagen och att remissdebatten hölls 20 maj då också beslut om förande till utskott fattades av riksdagen. Ingen reaktion kom då. Det tredje felet i riksdagen hänvisade Gun Carlson till. Där det alldeles felaktigt i riksdagens svar till regeringen efter behandlingen av det här paketet meddelas att Ålands lagting har beslutat såsom föreskrivs i 69 § att godkänna ändringen i självstyrelselagen. Redan det konstituerar en situation som gör det omöjligt för oss att acceptera den här behandlingsordningen.

Det nionde felet och det sista i min alltför långa lista står återigen Justitieministeriet för genom att inte under ett halvt år observera att ändring av självstyrelselagen skall föras via Presidenten till lagtinget.

Fru talman vad gör vi nu? Jag delar vicetalman Gunnar Janssons åsikt om att vi inte kan acceptera en sådan här behandlingsordning och därför bör den tas om från början. Självstyrelselagens 69 § är så klar på den här punkten att där får vi inte darra på manschetten vid vår tolkning av den, utan vi måste kräva att självstyrelselagen behandlas på samma sätt som det står i den paragrafen som grundlagen behandlas. Det innebär också behandlingsgången. Dessutom kan man inte acceptera på annat än ett synligt sätt att lagtinget har lämnats utanför processen trots att riksdagen felaktigt skriver så. Vi ser också att den här presidentframställningen som vicetalman Gunnar Jansson var inne på, är utformad på ett sådant sätt, som jag vill påstå, att vi aldrig har sett tidigare under självstyrelsens historia. Det är möjligt att det under mellankrigstiden förekom någon gång men det förutsätts vi inte minnas idag. Det kan jag inte svara på men säkert inte därefter i alla fall.

Fru talman! Avslutningsvis är det också så att enlig rimlig behandlingsordning av lagstiftningen här i detta parlament så åtgår det en viss tid. Det åtgår en viss tid i utskottsbehandlingen och i vår behandling i form av tre behandlingar och Presidenten ges fyra månader för behandling av våra beslut. Den brådska i förändring av självstyrelselagen godkänns inte i normala fall och att kalla det här ett onormalt fall kan man göra med beaktande av de många fel som har gjorts. Det berättigar inte oss att påskynda behandlingen eller ha den snabbare tillsammans med Presidenten vi normalt har när det gäller ändringar i självstyrelselagen. Tack!

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! I listan över felaktigheter och missar som vi långt är överens om hade jag på en ganska framträdande plats placerat det som framgår av riksdagens protokoll över handläggningen av detta ärende, nämligen att ärendet har behandlats som en budgetlag. Man får inte i repliker ställa frågor. Därför skall jag undvika att ställa frågor men säger så här att jag tror nog att om jag hade kunnat påverka den här listan hade jag placerat lagförslagets egenskap av budgetlag på en ganska framträdande plats.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Jag blev riktigt nervös över om jag hade missat något väsentligt men jag noterar i mitt papper och sade det väldigt tydligt att på punkt nummer två finns Arbets- och näringsministeriets hantering av det här ärendet. Dels självstyrelselagen i form av ett budgetlagspaket och dels bristande hantering gentemot Justitieministeriet. Vi är helt överens men jag kunde väl ha lagt in den här missen med budgetlagen i kritiken av särskilt riksdagens behandling av den. Så det stora felet hängde med så att säga. Vicetalman Gunnar Jansson och jag är helt överens på den punkten.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Nåja, det som gladde mig i kollegan Roger Janssons anförande var det som jag i mitt anförande, och som jag alltid och som jag tänker göra det, kalla fenomenet vid namn så ofta jag kan, nämligen den formella rättskraften. Jag tycker igen att detta ärende illustrerar mer än väl hur oändligt viktig respekten för den formella rättskraften är. Jag säger inte att den inte framträdde i kollegan Roger Janssons anförande. Jag bara använder den här termen, d.v.s. egentligen kan ingenting ändras eller upphävas i ett ordnat samhälle med en ordnad samhällsordning på annat sätt än just på det sätt som ifrågavarande akt har tillkommit. Jag säger att detta måste gälla såväl erforderliga majoriteter som förfarandena i majoriteterna.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Till den delen är jag inte alls oklar på min egen insats i sammanhanget eftersom jag noterade nio stycken fel just i den här kontexten i förhållande till det vicetalman Gunnar Jansson anförde. Även där är vi helt överens som jag uppfattar det.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Ledamot Roger Jansson hade en lång och bra lista på skall vi säga felsökning och jag tycker att den var bra och tackar för den. Det var ett bra grundarbete som har gjorts. Jag kan konstatera att på det område som landskapsregeringen på Åland eventuellt har missat är det som jag nämnde tidigare, när jag var inne på självrannsakan, den enskilda föredragningen den 4 juni i år. Man har konstaterat att den avges till riksdagen den 16 maj och det var i enlighet med tidigare landskapsregeringens utlåtande av den 5 november 2007. Tack!

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Jag tror inte att minister Roger Eriksson får slippa undan så lätt som han nu försöker göra. Vi gamla rävar i självstyrelsearbete har detta i förlängda ryggmärgen med självstyrelselagens betydelse och betydelsen av hur den hanteras både i Helsingfors och i Mariehamn. Jag sade i mitt anförande att jag inte tror att alla delar av landskapsregeringen har förstått och har den här samma känslan som nog är nödvändig och som det här ärendet med övertydlighet har visat när så många organ särskilt i Helsingfors men även faktiskt i Mariehamn. Det är flera tjänstemän och flera politiker som har varit inblandade i flera omgångar och inte har insett vad som håller på att ske och därmed borde ha slagit larm under våren 2008.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Det här är på intet sätt ett försök att kringgå sitt ansvar. Tvärtom. Jag står upp och säger att vi gjorde en felbedömning den 4 juni inte är det någonting annat.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Jag vill med bestämdhet framhålla att det största felet gjordes före statsrådet fattade beslut om att föra ärendet till riksdagen. Då borde landskapsregeringen ha reagerat och då skulle inte den här räckan av fel efter de tre första ha fortsatt utan då hade vi fått stopp på det. Det var det största felet som skedde i Mariehamn.

Gun Carlson, replik:

Fru talman! Just nu känns det väldigt bra att vi har två före detta riksdagsmän i vår krets här. Det visar sig att det är väldigt bra. Jag vill säga att jag stöder allt som Roger Jansson sade i den här frågan för det är så här det är. Så här allvarligt är det. Inte kan jag heller se någon möjlighet att vi kan hitta på något sätt att trixa oss runt någonting och lämna bifall till det här. Det är alldeles säkert. Jag vill ändå säga om diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden som vi normalt inte lämnar ut några uppgifter om, sade jag mest för min egen skull att jag inte uppfattade och framförallt uppfattade jag inte att vi hade ställts inför fullbordat faktum på det sätt som vi blev. Jag vill ändå säga att gå till pressen är inte samma sak som att agera i självstyrelsepolitiska nämnden även om det var väldigt bra att ledamoten Roger Jansson gjorde det.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Jag gick inte till pressen. Som jag sade var det en journalist som ringde upp mig efter att ha ställt frågan till talmannen. Frågan gällde huruvida vi i självstyrelsepolitiska nämnden hade diskuterat en sådan här fråga. Jag kunde informera om att det hade vi gjort och jag informerade journalisten om vilken problematiken var. Just exakt det som vi håller på och diskuterar idag men som vi nu har tagit betydligt mera reda på vilken bakgrunden är. Sedan det här som vicetalman Gunnar Jansson har understrukit att vi inte kan acceptera det här så är inte bara att säga nej från lagtingets sida till den här processen utan naturligtvis måste man föra en diskussion både med regeringen och riksdagen i Helsingfors och sedan se hur man lämpligast hanterar detta framöver. Inte är beslutet taget här i plenum idag på något sätt.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Bästa lagting! Det gamla ordstävet "Ju flera kockar desto sämre soppa" stämmer verkligen i den här frågan. Efter liberalernas och centerns inledande gruppanföranden känner man sig ganska lugn för att den här frågan kommer att få en mycket kritiska hantering inom lagtingets utskott och självstyrelsepolitiska nämnd. Man kanske inte behöver ta till så pass kraftiga ord som jag ursprungligen tänkte men likväl måste jag nog poängtera att vi från Ålands framtid finner det smått ofattbart att frågan om ändring av självstyrelselagen har kunnat avancera till beslut inom Finlands riksdag utan att detta lagting har fått en Presidentframställan att ta ställning till. När den kommer så är det efter det att riksdagen har klubbat lagpaketet där självstyrelselagen ingick som en av budgetlagarna som ledamot Roger Jansson redogjorde för.

Personligen tycker jag att larmklockan kunde ha klingat hos någon, inom landskapsregeringen, bland någon av tjänstemännen inom landskapsregeringen, inom Justitieministeriet, för Ålandsministern Astrid Thors, inom riksdagen. Där kan man tillägga till Roger Janssons lista över fel, även talmannens roll inom Finlands riksdag. Talmannen har en specifik roll att se till att ärendena handläggs enligt grundlagen. I och med att vi från åländsk sida anser att vår självstyrelselag är med grundlagen jämförbar lag, borde även den observationen ha gjorts från talmannens sida eller den då sittande talmannen. Vem som höll i klubban kan inte jag uttala mig om . Naturligtvis, som vi har konstaterat här borde även Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ha reagerat efter att den första chocken har lagt sig över att riksdagen har fått en proposition om ändring av självstyrelselagen på sitt bord, utan att hon som Ålands representant haft en blekaste aning om en sådan process. Jag har varit blåögd nog att tro att de regelbundna möten som landskapsregeringen håller med vår riksdagsledamot handlar om väsentligheter och går på djupet när det gäller åländska frågor. Så är tydligen inte fallet. Kansliminister Roger Eriksson har inledningsvis fått bära hundhuvudet och det är klart att man kan hålla med om att senast den 4 juni i år borde kansliministern ha noterat att det har avgetts en proposition till riksdagen och att det därmed skulle krävas en motsvarande framställan till lagtinget. Redan där borde det första samrådet ha hållits med självstyrelsepolitiska nämnden, alltså så fort landskapsregeringen var medveten om att det har gått en framställning till riksdagen. Förhoppningsvis borde nämnden där med sitt ansvar för Ålands författningsenliga frågor ställt sig frågan varför vi inte har en motsvarande framställning på vårt bord. Osvuret är bäst med tanke på att självstyrelsepolitiska nämnden vid sitt möte 21 oktober inte fick heltäckande information hur långt frågan hade avancerat. Principiellt och någonting som självstyrelsepolitiska nämnden bör diskutera är att den interna handläggningen inom landskapsregeringen har gjorts på enskild föredragning och inte inför hela kollegiet av ministrar och lantrådet som ordförande.

Ja, kan vi då godkänna en ändring av självstyrelselagen som vidtar i sin ordning som strider mot självstyrelselagens 69 § 2 mom., strider mot vedertagen praxis och utan att representanter för Åland hörts under riksdagens handläggning av ärendet. Svaret för Ålands framtids del är förstås ett entydigt nej. Så vi anammar den linje som redan har framförts från den här talarstolen, att den här proceduren måste göras om så att vi får en korrekt hantering från Justitieministeriets sida, statsrådets sida och riksdagens sida samt en handläggning som svarar mot självstyrelselagens juridiska ställning. Motivet för ett sådant handlande är att vi har en situation där grundlagsutskottet i riksdagen har ansett att man skall betrakta självstyrelselagen som en med grundlagen jämförbar ställning och det är inte som så att det bara får ske en sådan tolkning från grundlagsutskottets sida när det finns statspolitiska intressen att göra som i fallet med lotterilagen i början på 2 000-talet då grundlagsutskottet sannerligen tog sig friheter att både tolka och kränka självstyrelselagen. Nu skall vi kräva samma hantering av ändring av självstyrelselagen som grundlagsutskottet i övrigt anser att man kan vidta vad gäller självstyrelselagen. Det politiska ansvaret får vi återkomma till när lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden har tittat på den här frågan. Det frågetecken som bör rätas ut av nämnden eller lagutskottet gäller de ändringar som landskapsregeringen vidtog i september i år på basen av en lagframställning som inte är klubbad, eftersom man har man ändrat i systemet mellan landskap och kommuner. Kan en landskapsregering handla utan att ha lagstöd? Jag tänker på det som står i lagframställningen om landskapsandelar till socialvården där man antyder att man redan har vidtagit ändringar redan på basen av de då på gång varande ändringarna. För självstyrelselagens del kan vi konstatera att lagtinget ännu inte har klubbat den delen.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Jag har några kommentarer till ltl Roger Jansson och ltl Harry Jansson. För det första beträffande det ltl Roger Jansson sade om uppföljningen mellan det första yttrandet och fram till maj. Det stämmer att det borde finnas ett system för uppföljning och helt uppenbart har det varit någon form av brist. Jag antar utan att jag har granskat det närmare för att det var så väldigt klart hur man såg på den här ändringen av punkten och man såg att det inte var något större ingrepp i självstyrelsen. Därav kan det ha varit att man från förvaltningens sida faktiskt inte har haft en adekvat uppföljning vilket vi nu har diskuterat och kommit fram till att detta måste ses över. Det är självklart att om det har aviserats en ändring av självstyrelselagen så skall systemet fungera alldeles solklart. Jag noterar och tar också på mig ansvar. Man kan konstatera att det var i samband med budgetdiskussionen som det blev alldeles klart att här är en ändring av konsumentrådgivningen på gång. I det skedet gick också ledamoten Roger Eriksson till nämnden för att föra ett resonemang.

Det var det om uppföljningen och det är en sak som vi tittar på och som är igångsatt.

När det gäller diskussionen med regering och riksdag har det alltså varit en muntlig diskussion till Justitieministeriet och vi håller också på och förbereder ett brev som vi skall skicka till Justitieministeriet där vi ber om en formell redogörelse för hur det här ärendet har handlagts för att det igen skall vara klarlagt för alla parter hur en sådan här procedur skall skötas.

Ledamoten Harry Jansson var inne på enskilda föredragningar och vi har konstaterat i nuvarande landskapsregering att alla yttranden som ges till regeringen tar vi till plenum. Det är reglerna. Däremot har det faktiskt inte kommit någon förfrågan om ett yttrande under den här landskapsregeringens tid. Det kan vara en förklaring till varför det inte har varit upp i plenum. Det var först när vi diskuterade budget som vi i plenum också diskuterade den här frågan. Ledamoten Harry Jansson ställde frågan om det i samband med att vi antog budgeten ringde en varningsklocka där det krävdes viss ändring av lagen. Det var just då varningsklockan ringde och det var då man gick till nämnden och vi började granska det här ärendet, därför att det fick budgetkonsekvenser.

Sedan kan man ändå konstatera att den här processen med konsumentrådgivning såsom den är igångsatt i riket, den fortgår ju. Ansvaret kommer att överföras från kommunerna till magistraten och det betyder också att det nu förs diskussioner med länsstyrelsen om hur länsstyrelsen skall gå in och ersätta till landskapet den konsumentrådgivning som sker i landskapet från och med årsskiftet.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag får anknyta till det replikskifte som lantrådet och jag hade för drygt en timme sedan med anledning av lantrådets inledande presentation av ärendet. Då konstaterades att den enda bevakning landskapsregeringen hade ägnat sig åt var ett konstaterande i ett protokoll från den 4 juni på enskild föredragning av kansliministern Roger Eriksson. Då återkommer vi till min huvudfråga. Från den 5 november 2007 och inte ens i juni 2008 brydde sig berörda ministerier i Helsingfors om att informera landskapsregeringen om att självstyrelselagsförändringen var på gång och att det fanns en formell process att bevaka. Det blir den hemska sanningen att vilka ändringar som helst vidtas i den här propositionen utan att landskapsregeringen skulle ha haft en blekaste aning om vad som var på gång.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det var så att man hade fått direktiv på hur man såg på frågan från landskapets sida i november 2007. Sedan hade man följt exakt de synpunkterna och sedan hade man antecknat till kännedom i juni och konstaterat därvidlag att den föreslagna ändringen följde de riktlinjer som landskapet hade gett uttryck för. Jag understryker igen att skulle det i det skedet ha visat sig att man skulle ha gått emot landskapets vilja då skulle man förstås ha protesterat mot det. Men det följde den riktlinje som hade stakats ut.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Men snälla lantrådet om vi har en ändring av självstyrelselagen, det är ju inte att ändra vilken lag som helst. Nog är det väl märkligt att landskapsregeringen som politiskt ansvarig på Åland inte informeras om de löpande turerna. Vi talar nu om en regeringsproposition som redan var avlåten drygt tre veckor tidigare före det att kansliminister Roger Eriksson noterade att så hade hänt. Nog hade det hört till god ton att kontakta lagtingets kansli och gjort en förfrågan om hur det löper för er del. Är detta okey? Det är som om lagtinget skulle leva sitt eget liv sett hur landskapsregeringens synvinkel enligt det här förfaringssättet.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det stämmer som ltl Harry Jansson säger att landskapsregeringen fick ingen begärand om yttrande under tiden som förlöpte från november tills man gav den här propositionen. Där finns också en brist i beredningen. Jag tror att ltl Roger Jansson räknade upp den som en av bristerna. Det kom ingen begäran om att landskapsregeringen skulle ta ställning till ett liggande propositionsutkast. Så var det.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Med tanke på att det är fem ledamöter utöver kollegan Harry Jansson och jag i plenisalen just nu så kanske det är märkligt att vi båda pratar i det här ärendet. Jag tycker att det är så viktigt att jag önskar tala på ett par punkter och kanske lite utgående från en annan infallsvinkel.

Om vi tittar på själva grunden för detta har det i Finland genomförts en ganska omfattande kommun- och strukturreform. Det har också inneburit vissa ändringar när det gäller uppgiftsfördelningarna mellan staten och kommunerna. Det vi diskuterar idag, konsumentrådgivningen är en del, underhållsstödet var en annan sak samt dehär strukturella reformerna plus skattesänkningarna rent generellt som ju är någonting som är positivt. Men det som jag försökte ta upp för en vecka sedan, nog sitter självstyrelsen i baksätet när det gäller detta. Det blir invecklade ekonomiska transaktioner, det blir lagframställningar, vi har det här med konsumentrådgivningen, vi hade landskapslagen om underhållsstöd, vi hade höjningar av landskapsandelarna till socialvården o.s.v. Det är ganska omfattande förändringar men från självstyrelsemyndigheterna så släpar vi enbart med utan att det överhuvudtaget finns en åländsk tanke eller vision bakom dessa förändringar. Är det här någonting som är bra för Åland eller inte? I den senaste valrörelsen annonserades det om det nya ledarskapet. Om detta är det nya ledarskapet "så bevare Åland väl".

Det förra ärendet vi diskuterade handlade om ordning och säkerhet. En väldigt viktig framställning där det ganska klart visar att här vet inte landskapsregeringen riktigt vad man lämnar ifrån sig. Det var en lagframställning där det är näst intill omöjligt för enskilda medborgare att få reda på vad som gäller inom ett område som faktiskt berör enskilda medborgare ganska långt.

Som pricken över detta har vi en ensidig ändring av självstyrelselagen. Sedan kan man diskutera om den är ensidig eller inte men det är ändå riksmyndigheterna som har hållit i taktpinnen. Det pratas mycket om att det är en teknikalitet. Lantrådet var upp när vi diskuterade dessa frågor redan den 3 december och förklarade att det var ett misstag som har skett och det är det förstås. Men jag noterade att ltl Roger Jansson sade att det var nio punkter som han kom fram till i sin fellista. När jag räknade från hans anförande kom jag fram till elva. Låt säga att det var 9,10,11 fel. Det är alltför många. Man ställer sig frågan finns det faktiskt ingen kompetens hos de finska myndigheterna när det gäller hur självstyrelsen skall hanteras. Jag noterar att ltl Roger Jansson sade att på miniserierna finns det många duktiga tjänstemän. Det tror också jag. Det är för många fel för att det bara skall ha råkat gå snett. Jag vet att jag nämnde, när Finlands President valde att ensidigt ratificera Lissabonfördraget att det var en testballong. Man ville testa och se om ålänningarna verkligen menade vad de sade, när de sade att de inte kommer att omfatta Lissabonfördraget. Det var en testballong man skickade ut och att lantrådet, en av självstyrelsens främsta företräde, då i den situationen säger att det är fullt förståeligt och helt naturligt att man gör så, tycker jag är en skandal. Men det hör inte hit. Det är inte det ärendet vi pratar om.

Men igen om vi tittar på det här ärendet. En överflyttning av konsumentrådgivningen från kommunerna till staten, d.v.s. magistraten. Jag måste säga att den här debatten inte har klartgjort för mig, vad landskapsregeringen riktigt har att göra med det här? Ämnesmässigt är det en struntsak. En alltför stor struntsak för att börja ändra självstyrelselagen för. Men det är mycket möjligt att det är en testballong just p.g.a. att man tänkte i Helsingfors att man ifrån åländsk sida ser att arten av det här ärendet inte är värt att ställa till något större bråk om, utan att man kanske från åländsk sida accepterar, såsom sades den 3 december att det är ett förståeligt misstag. Det har gått snett, det är inte bra, men det är förståeligt. Då har vi infört en ny praxis.

Jag undrar varför inte det här hade kunnat stanna kvar på magistraten faktiskt, också när det gäller konsumentrådgivningen i landskapet? Om vi går in för att självstyrelselagen kan ändras på det här sättet. Om vi nu säger att det inte är ensidigt utan att man från landskapsregeringen har gett ett utlåtande, det må vara så, men det är ändå regering och riksdag som har hanterat det här ärendet. Går vi med på att vi blir något slag av vattenstämpel i efterhand så sitter vi verkligen i det självstyrelsepolitiska baksätet som jag sade tidigare.

Jag har haft glädjen att debattera med vicetalman Gunnar Jansson sedan 1987, tror jag. Vi har inte alla gånger riktigt förstått vad han har sagt, det skall jag öppet och ärligt erkänna, men det är få gånger han har varit så väldigt tydlig som han var idag och det gladde mig. I och för sig i replik med kollegan Harry Jansson blev det lite luftigare, men nog uppfattade jag att även vicetalman Gunnar Jansson m.fl. ställer sig väldigt tveksamma till om det är möjligt att omfatta detta förslag? Om det inte är någon proposition så kallar vi det för förslaget. Jag tycker definitivt inte att vi skall göra det. Jag hoppas att man verkligt noga tänker igenom att det här är inte bara en teknikalitet, det här är inte bara en struntsak utan vi går in på en helt ny praxis när det gäller ändring av självstyrelselagen. Det är för allvarligt för att man skall kunna ta det bara för ett misstag.

Till sist herr talman, har vi haft många ekonomiska överföringar emellan stat och kommun. Här har vi alltid tagit statens roll på oss utan att vi på något sätt har ändrat klumpsumman. Det finns många exempel på det i remissdebatten nämnde jag själv lantbruksstöden där vi bär en kostnad på ungefär 4,5 miljoner euro för sådant som hör till rikets behörighet. Någonting av det måste vi också ha med när vi gör en bedömning av detta. Skall vi bara per automatik ikläda oss statens roll, magistratens roll i det här sammanhanget och bära kostnaderna utan att klumpsumman överhuvudtaget justeras? Det är helt ohållbart på sikt.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Tack talman! Alldeles det sista i kollegan Anders Erikssons anförande vill jag bara kommentera genom att hänvisa till själva paragrafen. Det principiella anförande är naturligtvis riktigt. Kompetensöverföringar i riktning som riktning skall naturligtvis åtföljas av ekonomisk värdering och justering enligt de regler som gäller i självstyrelselagen. Vi har ett förenklat förfarande till den delen i själva lagen. Här står det de facto i 30 § 11 punkten i självstyrelselagsändringsförslaget att den här kostnadshanteringen av förvaltningen och skötseln av ärendena även skall till delar ekonomiskt del regleras i avtal mellan landskapet och stat.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vill också dra mig till minnes att det exempel som nämnde t.ex. när det gäller lantbruksstöden så där förde man också ett sådant resonemang. Men det gäller att föra resonemanget hela vägen i mål. Bara för att det står här i propositionen behöver det, tyvärr har det visat sig, inte bli så i verkligheten. Vi skall hoppas att det blir så denna gång.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Remiss ärende 7

Republikens presidents framställning om godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalen mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Republiken Montenegro samt Bosnien och Hercegovina å andra sidan samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalen som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2008-2009). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet.

Godkännes? Godkänt. Diskussion? Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Remiss ärende 8

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om fritidsbåtar. (FR 10/2008-2009). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns? Godkänt.

Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår några mindre förändringar i landskapslagen om fritidsbåtar. Bland annat föreslår landskapsregeringen att bestämmelserna om sjöfylleri ändras så att förhållandet mellan blodet och utandningsluftens alkoholhalt justeras så att 1 promille i blodet motsvarar 0,44 milligram per liter i utandningsluften. I nuvarande lagstiftning motsvarar 1 promille 0,55 milligram per liter. Ändringen bör göras på grund av de nya forskningsrönen.

Enligt nuvarande lag kan en båtägare bli straffansvariga för att ens båt inte är säkerhetsutrustad i enlighet med det som krävs i lagen. Denna bestämmelse är orimlig och den som framför båten är inte alltid båtens ägare. Den som framför båten kan välja att lämna säkerhetsutrustningen på stranden när han far ut på vattnet och därigenom ge båtens ägare skyligheter. Därför föreslår vi nu att det är den som framför båten som har ansvar för båtens säkerhetsutrustning vid färd på vattnet.

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår också att en ordningsbot införs för mindre förseelser i stället för de nuvarande som är dagsböter. Vi föreslår också att åtalseftergift kan göras vid mindre förseelser.

Till sist herr talman, föreslår vi också en paragraf om registreringsbestämmelser och när man skall registrera en båt. Tack!

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det här med ordningsbot är bra och angeläget att man får det ändrat. Så att man får en mindre avgift för förseelserna på sjön. Orsaken till att jag begärde replik var angående promillegränsen som är relativt hög. Jag vet av egen erfarenhet och av forskning att vid 1 promille börjar man ragla, man får svårt att prata, man får koncentrationssvårigheter. Man är märkbart påverkad. Med tanke på farkosternas storlek, är det verkligen nödvändigt att man skall behöva ha 1 promille som gräns i båttrafiken? Jag har i det egna partiet försökt föra fram dessa tankar men man ser enligt framställningen att jag inte har lyckats med det. Med beaktande av den drogdebatt vi har där detta diskuteras borde man kanske titta på den här biten.

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! Den här landskapslagen om fritidsbåtar öppnades upp helt för ett antal år sedan och man gjorde om den helt. Då diskuterades vilken promillegräns man skulle ha och då var majoriteten i alla fall i lagtinget för att det skulle vara en promille. Vi har inte diskuterat något annat nu utan det landskapsregeringen har diskuterat är förhållandet mellan promillen i blodet och utandningsluften. Den diskussionen har inte funnits och jag har den uppfattningen att det inte finns en majoritet i regeringen idag för att sänka promillegränsen.

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman! Det kan hända att den majoriteten inte finns här men hur ser trafikminister Karlsson på det här, kunde det inte vara värt att fundera på den här frågan? Det är trots allt ganska stora båtar som framförs. Det kan vara höga hastigheter. Borde man inte ge lite tydligare markering att man skall försöka vara nykter? Det borde i alla fall samma promillegräns som i vägtrafiken. Kan man fundera på det? Tack!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! Ltl Åke Mattsson frågade efter min åsikt och den är att en promille är ganska lämplig gräns. Det sker få olyckor på vattnet och trafiken är gles, så en promille tycker jag för min del är ganska lämpligt.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman! Jag begärde ordet för jag har några frågor. Det skall man om möjligt undvika i replik. Jag tycker att det finns mycket bra i den här framställningen i synnerhet det som beträffar vem som är ansvarig för att utrustningen är komplett. Nu är det alltså sagt att den som för båten är ansvarig och det tycker jag är bra. Tidigare kunde den som är ägare till båten bli ansvarig om den som lånat båten inte hade komplett utrustning. Den ändringen är bra och detta med böter tycker jag är bra. Däremot förstår jag inte detta med milligram/liter. Det tycker jag att man från landskapsregeringens sida kunde förklara lite mera om. Varför man ändrar detta från 0,50 till 0,44 och vad det betyder i praktiken? En annan fråga som jag själv har funderat på många gånger och som jag undrar om man överhuvudtaget har diskuterat, det kanske kom en aning om att man inte har diskuterat promillehalten i landskapsregeringen, är om man inte heller har diskuterat att det skulle kunna vara någon form av differentiering. Om man har en båt som har en mindre eller större motorvolym eller att man framför den i olika knop eller någonting sådant. Jag tycker att det är ganska stor skillnad om man susar fram i 35 knop eller om man seglar skötbåt utan någon motor överhuvudtaget medan samma promillehalt gäller i båda fall. Är det någonting som man har diskuterat? Om man har en båt som går 35 knop då tycker jag att den här promillehalten med en promille är ganska hög. Min fråga till landskapsregeringen är om man har diskuterat differentiering och en förklaring på milligrammen?

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman! Det är bra att vicetalman Lindholm tar upp den här debatten också angående promillegränsen. Den här differentierade promillegränsen har berörts och diskuterats lite. Det kan vara en bra tanke för att komma framåt i diskussionen att man använder den lagstiftningsmetoden än att man inte ändrar på det överhuvudtaget. Detta för att komma åt de båtar som går snabbt. Vi har också en lag för att man måste använda säkerhetsbälte när man kör bil. Man är alltså rädd om vad som händer människor. Vid en promille har man inte förmågan att avgöra hur berusad man är. Man kanske tror att man har en promille och så far man iväg och ställer till saker och ting för sig. Den som kör båten kan ha barn med sig. Man har ansvar för andra. Man kan köra in i andra även om man kör en snipa o.s.v. Är det verkligen genomtänkt helt och hållet detta med differentierad avgift på sikt eller är det tänkt att komma framåt bara?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag tycker nog att man skall kunna diskutera promillehalten. Den skall vara förknippad med hastigheten. Jag tycker inte det är rimligt att man sänker den för alla. Det är jättestor skillnad om man tar sig fram med drivvedshastighet eller om man kör 35 knop. Det är en otrolig skillnad. Det är kanske inte lätt att göra det. Men min fråga var att om man överhuvudtaget har diskuterat det och om det finns någon sådan diskussion i landskapsregeringen? Jag tycker att den diskussionen skulle ha varit intressant att ta del av.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det var en berättigad fråga och vi kommer att få svar på den när ledamot Runar Karlsson får ordet. Men jag vill ändå framhålla att man borde gå in och markera att det är viktigt att vara nykter på sjön, att man visar hänsyn och att man vet vad man sysslar med. Differentieringen borde kanske vara i straffmätningen, att om man har 0,5 promille, är det en lättare förseelse som t.ex. att man inte har flytväst på sig. Är man lite påverkad av alkohol och att man har en viss promille borde man få ett visst straff för en liten båt, kanske högre för en snabbgående, men man skulle dra en stram gräns. Att man skulle få vara full när man kör en snipa det tycker jag låter konstigt i mina öron.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Nej, det är helt riktigt. Man skall inte vara väldigt onykter på sjön. Vi har statistik som visar att den typiska drunknade är en man med gylfen nere, så det talar sitt egna språk.

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! Till det sista borde man tillägga, en liten båt i lugnt vatten. Egentligen borde det vara så att man skall vara nyktrast i en liten båt när det är lugnt om man skulle vilja differentiera promillegränsen, vilket naturligtvis är orimligt.

Herr talman! Beträffande milligram per liter har forskningen hittills sagt att, om man har 0,5 milligram per liter i utandningsluften har man 1 promille i blodet. De nya forskningsrönen säger att om man har 0,44 milligram i utandningsluften har man 1 promille i blodet. Om man väljer att använda precisionsmätare i stället för blodprov och då blåser 0,44 har du 1 promille i blodet. Det är en rättelse mot tidigare forskningsrön. Det här med differentierade alkoholhalter har nog diskuterats någon gång men det ingår inte alls i det här lagpaketet. Om man skall ta upp den diskussionen måste man börja med ett helt nytt lagpaket runt omkring det här. Det är för sent att börja baka in det. Jag tror inte på att ha differentierat utan promillegränsen skall vara över lag.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag tycker det är bra att vicetalman Lindholm tar upp den här frågan om differentierade promillegränser i sjötrafiken. Det är värt att allvarligt fundera på. Att framföra en båt i 15 knop börjar redan bli lika svårt eller svårare än att köra en bil på landsväg. När man kommer upp i 25-30 knop är det klart knepigare, vill jag påstå med lång erfarenhet av både långsamma och snabba båtar, segelbåtar och motorbåtar. Frågan har tidigare varit upp i den landskapsregering jag ledde men vi valde då att inte föreslå det för lagtinget men jag tror att lagtinget diskuterade det ändå i slutet av 1990-talet. Det är alldeles motiverat att man för dessa muskelbåtar eller kraftbåtar skulle ligga på 0,2 i utandningsluften efter det experiment vi gjorde här i lagtinget.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag tycker att det var värdefull information vi fick av ltl Roger Jansson. Jag skulle önska att lagutskottet på något sätt skulle ta ställning till det här. Om man inte vill göra det i den här lagframställningen men att utskottet kan säga att man skall titta på det här till nästa gång man ser över den här typen av lagframställning eller komma med idéer. Är det inte väldigt mycket jobb, så kan man kanske höra någon från sjöbevakningen som hanterar många av de här ärendena. Då kunde lagtinget få ta del av en värdefull synpunkt av dem.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag är av samma åsikt på den punkten som trafikministern att det kanske inte är lämpligt att göra en förändring nu. Men som vicetalman Lindholm säger att lagutskottet borde diskutera principfrågan och höra med ett antal sakkunniga, det finns många, om behovet av differentiering. Det skulle vara värdefullt för kommande förändringar i den lagstiftningen.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag är helt enig i med ltl Roger Jansson och jag tycker också att det här är en viktig del av den debatten som vi hade förra veckan och som kommer att fortsätta efter nyår. Det här har vi alla erfarenhet av när vi sommartid vistas mycket på sjön. Jag tycker också att vi behöver reglera upp den här verksamheten. Tack!

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman! Jag tycker att det är en bra framställning som landskapsregeringen har lagt fram. Som skärgårdsbo vistas jag mycket på sjön, kör egen båt mycket också, så vet jag hur oerhört viktigt det är att man har säkerhetsutrusningen med sig. Jag vet också att det många gånger har uppfattats som orättvist att man kanske saknar registreringssiffrorna på båten och då hamnar man till domstol för att förklara sig och får enorma böter jämfört med vad man får för en trimmad moped eller för att man saknar en registreringsskylt på en bil. Den förändringen är också är bra.

Beträffande promillegränsen i blodet tycker jag att det är intressant om lagutskottet vill titta på det. Det som skiljer mitt tankesätt från andra ledamöters funderingar är att jag utgår ifrån att den som hanterar och kör en båt använder sitt sunda förnuft. Med beaktande av hur dyra båtarna är och försäkringarna dito, är det min bestämda uppfattning att det är en väldigt liten del som sätter sig ner, dricker en stor mängd alkohol för att sedan sätta sig i båten och köra. Jag kör själv en båt som går ganska många knop och har alltid framfört den i nyktert tillstånd. Farten är inte heller bara beroende av alkoholhalten. Den är också naturligtvis beroende på väder och vind. Det finns ingenting som säger att man måste köra 30 knop. Man kanske väljer att bara köra 6 eller 7 knop.

Jag vet idag att 1 promille är mycket men jag tror också att det är den gräns som vi skall stanna kvar vid när det gäller sjötrafik. Jag tror nämligen på den enskilda människan. Jag tror på att enskilda människor själva förmår att fatta beslut vad som är bäst för dem och för sina passagerare och för sina medtrafikanter.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Jag tror också att folk utgående ifrån sitt sunda förnuft kan fatta beslut i dessa sammanhang, men är det sunda förnuftet bedövat av en mängd alkohol då kanske man inte fattar så smarta beslut. Jag tycker att större delen av dem jag har varit och satt fast för bl.a. rattfylleri har inte haft en aning om hur berusade de var. Börjar man komma upp i 1 promille är man ganska ordentligt berusad och påverkad. Man har inte förmåga att inse sin egen berusning. Man ställer till med stora problem och tar tokiga beslut i dessa sammanhang. Poliserna hävdar direkt att man kan avskeda kanske halva poliskåren eller tvåtredje delar av polisen om man tar bort alkoholen härifrån, just på grund av att man fattar väldigt dåliga beslut när man är påverkad. Jag tror också på människans förmåga men jag tror inte att den är så bra när man är full.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jo, Ltl Åke Mattsson har en samsyn. De beslut som fattas under alkoholens inverkan eller påverkan är vanligtvis avsevärt sämre än om man hade gjort det på nyktert huvud. De reflektioner som ltl Åke Mattsson gör hänför sig till land och till bilar men det är nog de facto lite andra förhållanden som råder på sjön.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Jag har en annan uppfattning där. Kanske man har en viss inställning till sjön och vattnet i skärgården, men vi kan inte bara lagstifta för skärgården utan detta gäller all övrig båttrafik. Man borde kanske ta hänsyn med omtanke till våra ungdomar och också andra och ha en lägre promillegräns samt att gå ut och peka på att det inte är lämpligt att ha 1 promille i blodet när man ger sig ut på sjön. Vi behöver inte ha så hård lagstiftning. Man kan ha det som en liten förseelse eller någonting måttligt. Men att däremot säga, var så god, drick sprit, kör full på sjön, det tycker jag inte är rätt signal varken till vuxna eller ungdomar.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag stöder ltl Åke Mattssons resonemang. Naturligtvis skall vi inte ge signalerna, drick sprit, sätt dig i bilen, drick sprit, ta båten. Det är helt självklart. Däremot har jag en större tilltro till den enskilda individen och det sunda förnuftet. Jag tror inte heller att det är klokt att lagstifta för att ett väldigt litet fåtal inte klarar av att hantera en situation. Det är min uppfattning.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Nu tror jag nog att ltl Veronica Thörnroos normalt goda logik kom ordentligt på villovägar i den här frågan. Inte har vi, "herrejestus", alkogränslagstiftning för dem som kör nyktra. Alkogränserna har vi mot dem som dricker och kör. När man riskerar andras liv och t.o.m. lemmar både på land och till sjöss. Det är både dyra bilar och dyra båtar som kraschar i fyllan. Vi har flera sådana exempel på sjön där båtar har kört långt upp på land för att föraren har varit full. Lyckligtvis är det så på sjön att eftersom båtarna är spetsskattade så är inte frontalkrockar så förödande som på land. Men om man kör in i sidan på en roddbåt med 3-5 passagerare kan det nog vara lika förödande som på land.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag förespråkar definitivt inte att man skall köra berusad varken på land eller till sjöss. Men det jag ifrågasätter är den här förbudsmentaliteten. Att det hela tiden måste komma förbud för att det är ett fåtal som inte klarar av att hantera en situation.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Frågeställningen blir då per automatik är det förbud att säga att man måste vara nykter när man framför en båt i högre fart än 15 knop? Är det att betrakta som ett förbud? Jo, mot några få. Men huvudsakligen är det att betrakta som ett skydd för dem som kan drabbas utan att ha någon skuld.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det är ett intressant resonemang som ledamoten Jansson för. Nej, visst så kan man också resonera. Det är några få stycken då "strängerar" vi lagen. Men om det är den grundpraxisen man hela tiden har i samhället och när det gäller lagstiftning att det är en förbudsmentalitet som skall in. Jag vill påtala att det är ett ytterst fåtal personer som det här rör sig om, som med berått mod dricker sig berusade för att sedan sätta sig en större båt och sedan köra den. Det är ett ytterst fåtal. Därför anser jag att det inte är nödvändigt med en strängare lagstiftning. Inte med den kunskap jag har i dagsläget.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Remiss ärende 9

Landskapsregeringens framställning angående ändring av bestämmelserna om utsläppshandel så att Kyotoprotokollets flexibla mekanismer kan användas. (FR 11/2008-2009). /Smu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Godkännes. Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Vi har nu på vårt bord landskapsregeringen framställning om utsläppshandel. Jag ber om ursäkt för min rostiga röst. Jag håller på att bli förkyld men det skall nog gå ändå. Bakgrunden till lagen är att man skall minska utsläppen av växthusgaser globalt sett över hela världen. En annan viktig del är att man skall förmedla vidare miljövänlig teknik, speciellt till länder som är i utveckling. Det vill säga att vår miljövänliga teknik skall vi exportera och den skall nyttjas även av andra delar i världen. Dessa tankar ligger till grund för klimatkonventionen och Kyotoprotokollet med sina tre mekanismer. Mekanismerna hur man skall ha det med handeln av utsläppsrättigheter kan jag inte gå in på för de är synnerligen komplicerade men det politiska budskapet skall jag klargöra här.

Med den här lagframställningen vill landskapsregeringen även göra det möjligt för åländska aktörer och verksamhetsidkare att delta i det här arbetet. I dagsläget är det inte möjligt för åländska företag att idka handel med utsläppsrättigheter och tillgodogöra sig Kyotoenheter enligt de mekanismer jag just nämnde. Det här avser handel utanför EU-området. Det är viktigt att komma ihåg den här uppdelningen.

Sedan har vi behörighetsfrågan, enligt självstyrelselagen 22 och 27 punkterna är det ganska klart för miljövård och näringsverksamhet är vår behörighet. I dagsläget är det så att vi redan har en blankettlag på det här området. Detta är egentligen en uppdatering av gällande lagstiftnings teknik, d.v.s. att man skall föra in Kyotomekanismerna i gällande lagstiftning. Det finns också ett HD fall 61:2005 som säger att man inte får dela upp landets utsläppsrättigheter mellan oss och riket för det kan leda till olika fördelningskriterier. Det får bara finnas en enda gemensam utsläppskvot för hela landet. Vi har i huvudsak behörighet på utsläppsrättshandel.

Som jag nämnde inledningsvis herr talman, regleras detta redan i dagsläget av en blankettlag angående utsläppshandeln. Det här förslaget innebär i praktiken att man upphäver det och för in rikslagen om Kyotomekanismer. I förslagets 1 och 2 §§ står det att med undantag som namnges i denna lag skall följande riksförfattningar gälla i landskapet, d.v.s. lagen om utsläppshandel och användning av Kyotomekanismerna. Kyotomekanismerna är det nya.

Åland anslöt sig till Kyotoprotokollet 2002 och i stöd av en överenskommelse får Åland sköta energimarknadsverket, det praktiska arbetet med registrering, register, övervakning och kontroll av utsläpp m.m. Detta är också orsaken till, med tanke på tidigare debatter, att skulle man ha haft en egen lagstiftning på detta område skulle det ha blivit ett stort problem, kanske omöjligt. Jag kan nämna att fortsättningsvis är det landskapsregeringen som beviljar tillstånd för utsläpp av växthusgaser för verksamheter här på Åland. Dessa räknas ut i riket där man på olika sätt har beaktat olika grunder. Man kan nämna att de åländska aktörerna hittills har fått ganska stora kvoter och även sålt dem vidare. Orsaken till det är att vi har haft ett gynnsamt referens år när man har beaktat utsläppskvoterna. Grundtanken med den här framställningen är att ge våra åländska aktörer möjlighet att delta i den internationella handeln med utsläppsrättigheter enligt utsläppshandelsdirektivet, det så kallade länkdirektivet som är kopplat till Kyotomekanismerna. I dagsläget är det så att kanske ingen åländsk aktör är aktuell här, eventuellt de stora samhällsägda kraftproducenterna. Men i framtiden kommer det i texten att det man även avsätter skall omfatta luft och framförallt sjötransportsektorn. Då är det synnerligen viktigt att man redan i det skedet har vår egen lagstiftning i skick för att bereda våra åländska aktörer möjlighet att delta i det här viktiga arbetet.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Enligt kansliministens uttalande är det ganska komplicerade mekanismer som utsläppshandeln bygger på och man behöver inte förstå sig på alla detaljer men man behöver förstå sig på det huvudsakliga syftet med den här och anslutande bestämmelser. Nämligen det som flera av personerna som uttalade sig i filmen "Den elfte timmen" som lagtinget såg, sade att det stora problemet är att det ekologiska och ekonomiska systemet inte är sammanbundna med varandra. Därför är det gratis att ta ur naturen och belasta naturen. Därför gör vi människor det idag i alltför stor utsträckning. Vi är för många, vi använder för mycket av jordens resurser så att planeten inte hinner förnya sig och ta hand om oss. När man konstruerar dessa system gör man en brygga mellan ekologi och ekonomi. Man sätter ett pris på miljöbelastning till den del det gäller utsläpp av växthusgaser. Det här är en mycket viktig sak att göra och det är så här man kan råda bot på klimatförändringarna inte på annat sätt. Man måste sätta ett pris på utsläppen. Man måste också, som den här framställningen möjliggör, runt om i världen skaffa sig dessa kvoter. Eftersom detta problem är globalt så skall det inte spela någon roll var man minskar utsläppen bara man gör det. Detta är ett bra komplement. Hela Kyotoprotokollet och utsläppshandeln inom EU har fått en hel del kritik och har inte riktigt fungerat, men man tror nu att det skall fungera bättre den kommande perioden därför att man kommer mot ett utsläppstak. Den minnesgode kanske kommer ihåg den debatt som jag och kollegan Eliasson hade före valet när Obunden Samling, som före valet hade en buss som vi turnerade runt med, köpte utsläppsrätter. Det ville man inte riktigt förstå från alla håll. De facto var att eftersom vi köpte utsläppsrätter så måste någon annan minska på sitt utsläpp i stället. På det sättet kan man handla med de tillbuds stående utsläppsrätterna. Sedan kan EU som övergripande organ minska antalet utsläppsrätter och då minskar förbrukningen. Detta har varit ett ganska grovmaskigt system eftersom väldigt lite av utsläppen har varit med, men nu talar man om att ta med flygtrafik och man diskuterar framförallt sjötrafik och då blir det någonting helt annat för Åland som är en väldigt stor utsläppskälla när det gäller koldioxid från sjötransporter. Detta bör man noggrant bevaka hur det här drabbar den åländska sjöfarten. Det får inte vara ohemult utan det måste vara rim och reson att man inte måste betala alltför mycket eller får sådana hinder för verksamheten att det blir ogenomförbart.

I det stora hela behöver man inte förstå detaljer men man bör förstå att det här är väldigt viktigt för att skapa kopplingen mellan ekologi och ekonomi att systemen är tillsammans.

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Remiss ärende 10

Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2007 - 31 oktober 2008. (RS 1/2008-2009). /SjpN/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet måtte remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Godkänns? Godkänt. Diskussion

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! I enlighet med lagtingsordningens 32 § överlämnar landskapsregeringen en redogörelse för tiden 1 november 2007-31oktober 2008 i enlighet med självstyrelsepolitiskt viktiga frågor. Landskapsregeringen har vinnlagt sig om att så fort som möjligt när det här året är slut föra över den här berättelsen till lagtinget att den skall ligga lite närmare i tid när vi diskuterar de ärenden som lyfts fram i redogörelsen.

Jag kommer att följa redogörelsen enligt rubrikerna och först som nummer två kommer svenska språket. Där redogör vi för de olika åtgärder som är vidtagna under redogörelseåret. Bakgrunden till att det beställdes två stycken utredningar från ÅSUB var att det språkpolitiska programmet som behandlades av det förra lagtinget. Den första ÅSUB rapporten har med anledning av ett spörsmål som man ställdes från oppositionen diskuterats ingående. Landskapsregeringen har också under året vid upprepade tillfällen i kontakterna med riksmyndigheterna påpekat och påtalat bristerna i att många gånger kontakterna fortsättningsvis mellan ministerierna och landskapsregeringen sker på finska och att det finns brister i möjligheterna att hantera ärenden på svenska. Det har vi på många olika sätt, både skriftligt och muntligt, varje gång påtalat.

JO kom under den här perioden med ett utlåtande där han säger att åtgärder måste vidtas för att man skall förbättra kommunikationerna särskilt vid beredning av EU ärenden. Som en följd av det har det också intagits i det så kallade principbeslutet som är antaget av regeringens ministerutskott en skrivning om att Åland skall kunna delta i beredning av EU ärenden på svenska och att man måste förbättra systemet till den delen.

Språkrådet tillsattes på våren och började aktivt jobba på sensommaren. Som ni känner till är språkrådets roll ganska brett. Man skall övervaka den språkliga utvecklingen, man skall ta itu med olika språkproblem, man skall komma med förslag till åtgärder till landskapsregeringen, man skall ge en årlig rapport och av den förväntar jag mig att man också kan läsa ut olika förslag till åtgärder.

I riket genomförs en översyn av grundlagen. Det har funnits en arbetsgrupp som har berett underlag för att en parlamentarisk grupp sedan slutgiltigt skall utforma förslag till ändring av grundlagen. I arbetet med att ta fram underlaget har landskapsregeringen haft möjligheter att föra fram sina synpunkter. Dels har också landskapsregeringen haft möjligheter att föra fram sina synpunkter, dels har representanter för landskapsregeringen medverkat vid ett inledande möte och sedan har landskapsregeringen vid två olika tillfällen skickat skriftliga synpunkter i frågan. Det vi särskilt har tryckt på från landskapsregeringen sida är att man skall fästa vikt vid att tydligare reglera självstyrelselagen i förhållande till grundlagen. Detta är en problematik som särskilt har kommit till uttryck i arbetet med EU frågor och alldeles särskilt i de diskussioner som har förts när det gäller möjligheten för landskapet att föra talan vid EG-domstolen.

Vi har också framhållit Presidentens roll och att det är viktigt att fortsättningsvis upprätthålla en stark presidentmakt i landet. Vi känner alla till Presidentens roll inom självstyrelsesystemet och därvid är det väldigt viktigt att vi också bevakar att inte presidentens makt urholkas.

Det är en parlamentarisk grupp som skall jobba vidare med grundlagsändringen. Det betyder en parlamentarisk grupp från riksdagen. Det är riksdagspartierna som har tillsatt den men vi anser att den har en så stor betydelse för landskapet att vi också bör vara delaktiga i det fortsatta arbetet och aktivt med. Så här långt är det så att riksdagsledamoten finns med i den parlamentariska grundlagskommittén men endast som suppleant. Så vi kommer väldigt noga att ändå följa det här arbetet på olika sätt och ha olika kontakter för att set till att våra frågor bevakas.

När det gäller EU-frågorna och Lissabonfördraget så har vi vid flera olika tillfällen haft möjlighet att föra en diskussion kring de frågorna. Jag har vid olika tillfällen både här i plenum och självstyrelsepolitiska nämnden också tillsammans med de olika partierna i lagtinget beskrivit läget. Läget är kanske inte nytt, men efter det senaste topp-mötet har Irland sagt att man kommer att ha en ny folkomröstning och det ges vissa eftergifter för Irlands krav.

Självstyrelselagsändringen som vi under de senaste månaderna har lagt mycket kraft på att få ändringen till den del det gäller talerätten i EG-domstolen, där finns nu utkast till ett betänkande som är på remiss och som kommer att vara på remiss fram till januari. Efter det är avsikten att skicka ett betänkande till riksdagen och till lagtinget. Jag fördjupar mig inte väldigt mycket i Lissabon- och EU-frågorna. Finns det frågeställningar så återkommer jag gärna beträffande dem. Däremot vill jag säga det, att när det handlar om EU-hanteringen så är det så att landskapsregeringen årligen brukar komma till lagtinget med årsredovisning i början på året över vilka frågor som är prioriterade inom landskapsregeringen när det gäller EU-frågorna. Nu har vi svängt lite på arbetssättet så att vi för det första måste vi bli mycket, mycket mer tydliga på att välja ut färre frågor för att verkligen kunna lägga ned ett bra arbete och nå resultat. Vi har alltså begränsade resurser för hur mycket vi kan jobba med EU-frågor och då gäller det att verkligen ta de frågor som är allra viktigast. Vi kommer att ha ett stramt urval av frågor. Ledamöterna kommer att gå till sina respektive utskott för att förankra de här frågorna, så att utskotten redan nu blir involverade i urvalsprocessen och också positionsutformningen. Det gör att meddelandesystemet blir lite annorlunda. Det är inte ett meddelande i första hand utan i första hand blir det en omgång tillsammans med utskotten. Vi tror att utskotten på det sättet mera kan involveras i sak i ett tidigare skede.

Är tiden slut herr talman?

Då kommer jag att välja vissa frågor och återkommer sedan när det blir frågeställningar.

Kort kan jag säga att om Storklubb och Kökars sjöbevakningsstationer har det alltså fattats ett beslut som har tagits efter årsredogörelsens slut. Storklubbs sjöbevakningsstation kommer att stängas och man flyttar över manskapet. Som löfte från gränsbevakningen har vi fått att personalen inte minskas. Den ena saken är att personalen skall finnas mera ute på sjön och mera ute bland människor och inte sitta på sina stationer. Den andra saken är att blir en gemensam grupp med kommunen och gränsbevakningen och landskapsregeringen där vi skall fundera på hur vi gemensam på ett bra sätt skulle kunna fortsätta någon verksamhet på Storklubb.

Lotsverksamheten är alltså den fråga där vi ganska snabbt insåg att vi får böja oss för att man förändrar lotsverksamheten så att man lägger stationen i Åbo. Det vi särskilt har un-

derstrukit är att man fortsättningsvis skall kunna få dessa tjänster på svenska.

Sjöfart och snus är frågor som har pågått under väldigt lång tid. Det som har hänt under året är att ändringen av lagen kom. Den tillämpas såsom den gör och alla känner till historien med olika sakkunnigutlåtanden där en del hävdar territorialvattensprincipen och en del hävdar flaggstatsprincipen. Där vi från Ålands sida alldeles starkt har understrukit att det är viktigt att fortsättningsvis kunna sälja snus ombord också på åländska fartyg som trafikerar svenskt vatten. Där har vi också starkt framhållit den här konkurrenssituationen. Nu är det som alla känner till så att det här tobaksdirektivet utgår från en hälsoaspekt. Men det här med snuset och möjligheten att sälja snus har också seglat upp som en väldigt stor konkurrens fråga där konkurrensen blir snedvriden och där vi både i kontakter med regeringen i Helsingfors och med Sveriges regering har framhållit att detta är en konkurrenssituation som är helt orimlig och att man måste få en ändring därvidlag. Det är pågående processer både via Helsingfors och via Sverige.

Beträffande den demilitariserade zonen kan jag bara konstatera att vi ännu inte har kommit vidare i den frågan. Den frågan handlar om att gränserna enligt självstyrelselagen och enligt Ålandskonventionen inte sammanfaller fullt ut. Här skall alltså Justitieministeriet komma med ett förslag på hur man löser den här frågan. Detta är en fråga som har varit pågående i flera år. Vi har tryckt på några gånger om att vi borde få ett slut på den här frågan.

Lotterilagstiftningen är en fråga som är väldigt aktuell. Fram till sista oktober hade det överförts en lagproposition till riksdagen som vi väldigt starkt har ifrågasatt. Landskapsregeringen har inte givits möjlighet att yttra sig om den propositionen med motiveringen att det inte direkt berör självstyrelsen eftersom det direkt berör det finska området och att lotterilagen bara berör Finland genom att Åland har egen behörighet och egen lotterilagstiftning. Men de facto är det så att den här propositionen ändå indirekt berör självstyrelsen, kanske inte självstyrelsen men framförallt PAF:s fortsatta möjlighet till Internetspel på den finska marknaden. Därför har vi på olika sätt protesterat mot den här propositionen och vi har också givit yttrande i en uppföljande proposition som regeringen nu har överfört till riksdagen.

Inom sociala sektorn har det varit ganska många olika kontakter. Dels pågår inom den finska regeringen arbetet inom den s.k. Satakommittén som tar fasta på olika sociala skyddssystem och hur de griper in i varandra och hur man på bästa möjliga sätt skall se till att de också samverkar för medborgarnas bästa, att de inte tar ut varandra. Satakommittén har ännu inte kommit med sina slutsatser. Däremot har vi efter den 31 oktober haft ett sammanträffande med en representant för Satakommittén och fått en viss information om vad som är på kommande. Det är väldigt viktigt för vår del, från landskapets sida, att man skulle nå ett resultat där inte våra åtgärder, t.ex. för att stöda pensionärer med låga inkomster, inte undergräver andra socialskyddssystem som kommer via den finska behörigheten. Det har varit ett problem när vi inte har kunnat föra in det direkt utan att det påverkar också bostadsstöder för pensionärerna. Men det skall jag säga att det är lagstiftning på gång inom landskapsregeringen. Vi avser att under våren komma med en lagstiftning till den här delen.

En fråga som har seglat upp som ett problem är att Folkpensionsanstalten har haft en praxis enligt vilken patienter som remitteras från Finland till Sverige får ersatt sina resor. Tidigare innan man införde den här praxisen var det landskapsregeringen som stod för dessa kostnader. Under ett antal år har nu Folkpensionsanstalten stått för kostnaderna. Nu har man aviserat att man kommer att ändra på detta. Där har vi också gjort uppvaktningar för att man inte skall ändra praxis. Det är väldigt viktigt för ålänningarna att vi skall kunna fortsätta att också utnyttja servicen i särskilt Uppsala som vi har avtal med.

Beträffande skattegränsen är fokus alldeles särskilt fokus inriktat på frågan om tullkodexen. Under en lång period tog man fram en ny tullkodex. Arbetet har hela tiden både från förra landskapsregeringens sida och också nuvarande varit att man skall se till att den här tullkodexen inte på något sätt försvårar att ha det förenklingssystem som man har byggt upp. Det nuvarande måste man kunna hålla kvar och också ytterligare kunna göra vissa förenklingar. Tullkodexen kan sträva i en annan riktning och därför har det varit viktigt att man ser till att det finns möjligheter att också gå in i föreskrifterna så att man också kan möjliggöra fortsatta förenklingar. Arbetet fortgår på så sätt att vi tillsammans med Finansministeriet jobbar för att de föreskrifterna faktiskt blir möjliga att tillämpa med vårt system.

Utbildningen är en fråga som riktar sig särskilt mot Sverige eftersom man inom Svenska högskoleverket har haft diskussioner om att man ändrar urvalsgrupp för dem som har utländska betyg, att det blir en särskild kvot för de som kommer från annat land än Sverige. Där har vi tryckt på från Ålands sida att de åländska studerandena inte borde falla under den utländska kvoten utan att man fortsättningsvis har möjlighet att komma in under den allmänna kvoten. Där hoppas vi att vi också skall ha framgång i den frågan.

Talman! Jag vet att det är vissa frågor jag inte alls har berört men det blev ändå väldigt långt.

Ltl Roger Slotte, replik:

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid lotterifrågan som lantrådet nämnde. Jag är bekymrad över utvecklingen därvidlag. Jag ser riksmyndigheternas hantering av lotterifrågan som i det närmaste liknar en krigsförklaring mot Åland och Penningautomatföreningen. PAF berör oss alla. Kanske mer än de flesta tänker på och det är en stor del av vårt föreningsliv som finansieras med hjälp av vinsten som PAF har i sin verksamhet. Dessutom kommer lotteriskatten samhället till del. Min uppfattning är att landskapsregeringen snarast bör vidta alla möjliga tänkbara åtgärder för att stärka kontrollen över PAF:s verksamhetsförutsättningar inklusive lotteriskatten.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Landskapsregeringen ser också den här frågan som väldigt viktig och väldigt svår eftersom PAF:s verksamhetsförutsättningar här i landskapet har så otroligt stor betydelse för allmännyttan men också för samhällsnyttan eftersom PAF också bidrar med ganska mycket medel för olika ideella verksamheter och för social verksamhet så är det väldigt viktigt. Men PAF:s verksamhet har också en stor samhällsekonomisk betydelse. Därför har vi och fortsätter jobba väldigt intensivt med den här frågan. Vi håller i den och vi har olika kontakter och jobbar på lite olika plan med frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Den 13 oktober uppvaktades lagtinget av Ålands natur och miljö angående kärnavfallsförvaret i Forsmark. De representerade en ganska stor grupp medborgare som är väldigt oroade över de stora radioaktiva utsläppen i Östersjön. De ville att frågan skulle gå vidare till landskapsregeringen och talmannen lovade att föra fram oron vidare till lantrådet. I den här redogörelsen noteras överhuvudtaget inte den här folkopinionen utan landskapsregeringen har bara konstaterat att man inte har något att invända.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag har inte tagit del av uppvaktningen eftersom den riktades till lagtinget. När frågan var upp beskrev ansvarig ledamot att uppvaktningen hade överförts till landskapsregeringen men det har inte varit ett aviserat ärende. Däremot fick vi faktiskt möjligheten att ge ett utlåtande när det gäller Sveriges planer och Sveriges miljökonsekvensbedömning. Det är som ltl Barbro Sundback säger att om man ser rent formellt och sakligt på det så har landskapsregeringen sagt att vi inte har någonting att invända mot upplägget och det har givits som ett yttrande. Sedan har vi också gjort en skrivelse till rikets myndigheter eftersom motsvarande process är på gång där och vi tycker att vi även där bör ha möjlighet att bli hörda.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Om regeringen anser att det inte finns någonting att invända så då konstaterar väl regeringen på Åland att den här folkopinionen inte är ute i ett angeläget ärende och att det inte finns någon anledning till oro och att man inte behöver beakta detta eller hur skall man uppfatta det? Någon måste ha fel i den här frågan, antingen regeringen eller den här folkopinionen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det kanske inte finns fel eller rätt i den här frågan. Däremot skall man ta den här oron på stort allvar och det är många som känner en oro för det som blir resultatet av kärnkraft genom att det uppbevaras under väldigt lång tid. Det är självklart att det finns anledning att verkligen fundera på vad slutresultatet blir. Samtidigt har man gjort bedömningen när det gälle det här specifika fallet att man har ett sådant system som anses tryggt. Jag har inte gått in i alla detaljerna hur man har diskuterat med svenska myndigheterna, men det är den bedömningen man har gjort från kända fakta från landskapsregeringens sida. Man har inte kunnat påvisa någonting annat.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande från centerns sida att ge beröm åt ett reflektoriskt tänkande och jag kommer också att ha en fråga avslutningsvis till lantrådet. Detta är en historiebeskrivning om hur landskapsregeringen har hanterat självstyrelsepolitiska frågor under det gångna året. Från centerns sida anser vi att landskapsregeringen har hanterat frågorna bra utifrån den verktygsbox man har, har man gjort ett bra arbete. Det är vår bestämda uppfattning. Men när jag läste igenom redogörelsen igår kväll och så läste jag den i morse igen så slogs jag av hur mycket problem vi har i relationerna till rikssidan. Är det en slump att det dyker upp så mycket eller har jag själv tagit på mig mera kritiska ögon eller fått mera kunskap.

Visst är det märkligt att man diskuterar en översyn av grundlagen, där man överväger att starkt minska presidentens makt. Presidentens makt är oerhört viktig för Ålands självstyrelse. Den här rapporten finns ännu inte på svenska. Det finns ett sammandrag. Jag tycker det är svagt måste jag säga.

Vidare funderade vi kring lotterilagstiftningen. Är det en slump igen att landskapsregeringen inte fick möjlighet att lämnat ett utlåtande till regeringen över propositionen? Är det en slump att man från rikshåll överväger att stoppa utbetalningarna via FPA för de ålänningar som söker vård i Sverige. Dessutom har man inte varit i kontakt med varken lagting eller regering utan det här är någonting som man efterhört från landskapsregeringens sida.

Beskattningen. På den tiden Sliterederiet var i sin välmakt fanns det ett avtal mellan Åland och Sverige. Jag kanske säger fel nu att avtalet låg mellan Finland och Åland. Jag får revidera mig lite där. Avtalet gjorde att man till de åländska kommunerna kunde tillgodoräkna sig inkomsten fastän den var intjänad på svenskt fartyg. Det avtalet gäller inte mera. Man skulle tycka att det inte bara skulle vara i ålänningarnas intresse utan även i rikets intresse att de skatteintäkter vi får kommer Åland tillgodo.

Jag hoppas att landskapsregeringen orkar arbeta vidare. Beskattningsfrågorna och sjöfarten är oerhört viktiga för Åland. Från lagtingets sida, från centerns sida kommer vi åtminstone att göra allt vi kan för att stöda landskapsregeringen i det här arbetet.

Som sagt, jag återknyter till ingressen. Det här är ingen kritik mot landskapsregeringen. Från centern anser vi att landskapsregeringen har gjort ett bra arbete men det är inte direkt mot ljusare tider vi går.

Avslutningsvis vill jag rikta en fråga till lantrådet som rör kapitlet EU-frågor och Lissabonfördraget där man skriver i 4 stycket som börjar "omfattande förhandlingar mellan landskapsregering och statsrådet har resulterat i ett förslag till principbeslut för statsrådet om landskapet Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden." Det stycket avslutas sedan med "Principbeslutet reglerar även landskapets ställning vid ikraftträdande av internationella fördrag." Min fråga till lantrådet är, vilka internationella fördrag är det som avses i det här sammanhanget? Tack!

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Nu blir det annat ljud i skällan. Den här landskapsregeringen med centern och liberalerna har suttit ett år vid makten och kommer nu med sin utrikesexternpolitiska redogörelse till lagtinget. Jag har bakom mig i självstyrelsens tjänst 29 år i direkt tjänst och sammanlagt 37 år. Jag tror att den här redogörelsen är den mest bekymmersamma eller innehåller mest bekymmer under alla dessa år. Det ger mig en fundering på att om den mjuka och vänliga linjens politik skall fortsätta att ge sådana här resultat så har vi alltså ett sämre samarbete med riksmyndigheterna än vad vi har haft någonsin.

 I den här redogörelsen har vi alltså sex punkter som är under all kritik när det gäller samarbetet. Jag kan inte förstå hur centerns partiordföranden kan vara nöjd med sakernas tillstånd. Hon hade några synpunkter på sådant som inte fungerar väl men tyckte att det här är jättebra skött.

Vi har lotterilagen som till sin första del som rikslag var en viss krigsförklaring, för man säga, mot självstyrelsen som ledamoten Slotte tidigare var inne på. Den andra lagframställningen är helt bedrövlig kan man säga. Vi har den just omdebatterade ändringen av självstyrelselagen och skötseln av den med alla misstag.

Vi har överföringarna av lotsverksamheten till Åbo som jag upplever som ett av de största skotten på lång tid mot sjöfarts-Åland. Vi har ändringen av grundlagen. Jag återkommer kort till dessa frågor. Vi har behandlingen av landskapet och självstyrelsen i det sammanhanget. Vi har en trolig ny förändring från FPA:s sida när det gäller de som är sjuka i landskapet och behöver vård utanför Åland, uttryckligen då västerut. Vi har den demilitariserade zonens behandling utgående från det resultat som förelåg från arbetsgruppen för två år sedan. I den här redogörelsen sex allvarliga punkter.

Låt mig börja med översynen av grundlagen. Där var det bra att landskapsregeringen var till självstyrelsepolitiska nämnden efter att man den 19 juni hade lämnat ett utlåtande till Justitieministeriet. Så gjorde man sedan, och det vill jag gratulera lantrådet till, den 18 september efter hörande i självstyrelsepolitiska nämnden en komplettering. I ursprungsmeddelandet var det en hel del bra saker naturligtvis och nu kom dessa till från nämndens sida.

Den första punkten är att grundlagen bör klarlägga att statsmakten i landet tillkommer folket som företräds av riksdagen och Ålands lagting enligt den fördelning som framgår av självstyrelselagen för landskapet Åland. Detta har lantrådet och vicelantrådet skrivit till statsrådet den 18 september. Det är bra. Det är så att grundlagen anger att folket i Finland representeras genom allmänna val av Finlands riksdag och inget annat. Sedan får man leta sig till undantaget självstyrelsen om man är väldigt positiv så kan man komma fram till det. Det finns också annat i grundlagen som är bekymmersamt. Bland annat möjligheten att via grundlagen göra intrång på lagtingets lagstiftningsbehörighet som landskapsregeringen skriver i sitt första utlåtande och att en sådan utveckling välkomnas inte av landskapet. Jag skulle säga att vi motsätter oss definitivt en sådan utveckling. Inte sant va? Det är nästan så att skulle det ske en sådan utveckling borde frågan tas upp på det internationella planet.

En annan fråga som vi borde intressera oss för är behovet av en konstitutionsdomstol i landskapet när det gäller behandlingen av självstyrelsen inom ramen för finsk konstitution. Eftersom det fler och fler gånger visar sig att det åtminstone finns försök och även någon gång lyckas man via nuvarande så kallad konstitutionella domstolsförfarandet som är grundlagsutskottet i riksdagen, alltså en samling politiker som sitter och gör dessa högsta grundlagsbedömningar och självstyrelselagsbedömningar. Det fungerar inte ur självstyrelsens synpunkt på ett tillfredsställande sätt och det bör därför ändras. Man bör i grundlagen ändra på det. Sedan tycker jag också att självstyrelsen borde få i grundlagen en betydligt mera framträdande roll i början av landets konstitution så att man ser den här tudelningen av statsmakten på ett tydligt sätt i ett eget kapitel och inte ihop med kyrklig och kommunal självstyrelse och universitetssjälvstyrelse som läget är idag.

Lotsverksamheten på Åland bedömde jag redan i inledningen och landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att det fanns rationella skäl för att flytta personalen vid Ålands lotsstation till Åbo lotsstation. Det är möjligt att det finns rationella skäl men det är inte rimligt när man tittar på kartan var Åland ligger i förhållande till de farleder som finns. Det enda rationella är att man har fortsatt full lotsverksamhet på Åland ungefär som man har det i dag.

När det gäller kapitel åtta är det den demilitariserade zonen så är det i oktober 2006 som det här förslaget om förändring av en hel del frågor har kommit upp och det har ännu inte föranlett några åtgärder från den finska regeringen. Det är klart att det inte är tillfredsställande med beaktande av de förnuftiga förslag som man gemensamt har kommit fram till.

Lotterilagstiftningen nämnde jag redan också så jag skall inte uppta tiden med den.

När det gäller socialvården så skriver man om Satakommitténs arbete att avsikten hos FPA är att göra en sådan förändring att de remitteringar som sker från ÅHS till Sverige, främst Uppsala som vi vet och ofta med helikopter som vi vet, så skall inte mera ersättning utgå. Vi lever i Europeiska unionen och vi är medlemmar liksom Sverige i Europeiska unionen. Hur man kan olika behandla våra sjuka människor om man reser österut för att få specialistsjukvård eller om man reser västerut till grannlandet för samma sak är fullständigt obegripligt? Det här är en ganska stor fråga om det här verkligen nu är på gång. Landskapsregeringen skriver på sidan 7 att sådan är avsikten.

Herr talman! När det gäller den sjätte punkten om ändring av självstyrelselagen har vi redan diskuterat den idag så jag tar inte upp tid med den. Tack!

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Nej, jag är inte nöjd med sakernas ting. Det jag är nöjd med är landskapsregeringens arbete. Landskapsregeringen har försökt seriöst, allvarligt, men man har inte nått ända fram. Det är jag helt överens med ledamoten Roger Jansson om. Det finns många saker här som är ytterst, ytterst allvarliga. Det kan jag också säga men min bedömning är att landskapsregeringen har försökt. Men däremot kan man också konstatera när man läser det här att viljan från den andra sidan, diskussionsparten, måste klassificeras som ytterst lågt.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det vore bra om ledamoten Thörnroos skulle säga, hur man när det gäller del två i lotterilagen har försökt? Det framgår inte riktigt av den här framställningen. Det är mera kring del ett som man resonerar. När det gäller ändringen av självstyrelselagen hade vi den uppe just och var väldigt missnöjda med alla parters agerande. När det gäller lotsverksamheten skriver landskapsregeringen att det finns rationella skäl till förändringen. Håller ledamot Thörnroos faktiskt med om det? När det gäller ändringen av grundlagen tycker ledamoten Thörnroos att de synpunkter jag här framförde var onödiga och att det är "okey" att landskapsregeringen inte har framfört alla de synpunkterna?

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Ltl Roger Jansson märker ord. Vi har en samsyn i många av dessa saker. Nej, jag tycker inte att det är bra att lotsverksamheten inte finns kvar på Åland. Som jag själv nämnde i mitt anförande vad gäller översynen av grundlagen finns det tveksamheter där. Nej, jag är inte nöjd med skrivningarna om lotterilagstiftningen. Men det som skiljer ltl Roger Jansson och mig åt, är att jag anser att landskapsregeringen har försökt. Man har försökt och man har kommit så långt man kan i det här läget men jag är inte heller nöjd med resultatet. Tack!

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag kan nog hålla med om att landskapsregeringen har försökt på de flesta punkterna. Men min huvudpunkt här i mitt anförande var faktiskt att har vi nu en så historiskt låg nivå på det goda samarbetet mellan Mariehamn och Helsingfors och att så här mycket problem uppstått på bara ett år som det här gjort under 2008. Det är väsentligt att föra den diskussionen eftersom det har samlats glödande kol på våra huvuden. Det går inte bara att skylla på motparten hela tiden. Det måste vara någonting annat i strukturen som fallerar.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! När det gäller patientströmmarna vill jag komma med ett förtydligande. Det var ett seminarium härförleden på Åland där man tog upp de svårigheter med patienter som rör sig också inom den Europeiska unionen och inom Norden. När det gäller specifikt det här och ett eventuellt nytt lagförslag så har det kommit till på grund av att man har stora patientströmmar från södra Finland till Baltikum och därför försöker man skärpa lagstiftningen. Det visar sig att det också drabbar ålänningarna men också österbottningarna och befolkningen runt gränsen vid Haparanda. Vi har framför exakt vår argumentation och vi hoppas att regeringen och riksdagen skall ta fasta på den.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det hoppas jag också. Det skulle vara otroligt orättvist, väldigt orättvist om man skulle sluta med de här ersättningarna som vi alla har varit med och betalat in till FPA och byggt upp den strukturen och att man skulle behandla människor skilt på det sättet som man enligt landskapsregeringen text avser att göra. Det som bekymrar mig är att det i texten inte framgår hur landskapsregeringen har agerat eller avser att agera förutom att man har fört en diskussion med minister Astrid Thors i den här frågan. Hon är ju inte ansvarig minister men naturligtvis på det sättet att hon är Ålandsminister är hon delansvarig kan man säga.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det här var ett sätt för landskapsregeringen att komma in i ett tidigt skede att redogöra för de speciella förhållanden som finns på Åland och också hålla Ålands sak högt. Vi informerade också om att styra patientströmmar från Uppsala till Åbo eller Helsingfors blir betydligt dyrare för Folkpensionsanstalten. Vi underströk också med stor vikt det oerhört viktiga för ålänningarna att kunna få vård på svenska. Vi agerade så tidigt vi bara kunde göra. Det finns ingen fullständig lagframställning ännu.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Vi delar ju den här problematiken och det är funktionaliteten i vården som också är väsentlig inkluderande språkfrågan men även annars. Där man har att hämta den bästa kvaliteten, dit skall man vända sig. Det har vi kunnat göra tillsvidare och det har varit en likadan behandling. Problemet är att man från regeringen Vanhanen II nu avser att agera på det här sättet gentemot de åländska patienterna. Det är ju bekymmersamt. Hur har vi så här många frågor där man agerar så ogint gentemot självstyrelsen?

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Jag tog visserligen mycket tid sist, men jag tar lite tid till för det är några frågor jag vill bemöta. För det första den här sista diskussionen om FPA. Det man planerar är inte riktat mot Åland ltl Roger Jansson utan det här är ett nytt system som man inför. Det kommer också att drabba de som bor i Österbotten och som har anlitat sjukvård i Sverige. Det är ett heltäckande system för hela landet som man nu har börjat diskutera att införa. Så här var det tidigare också. Det här är ett system som infördes för några år sedan. Före det var det landskapet som stod för dessa kostnader. Vi gör vad vi kan för att motverka att man nu sätter det här i kraft. Är det så att man ändå sätter det i kraft då kan inte enskilda patienter bli drabbade av det utan då måste man gå in från landskapets sida. Det här är inte någonting som riktar sig direkt mot självstyrelsen eller att man vill sätta åt oss utan detta är ett heltäckande system.

Sedan vill jag också påstå att den här redogörelsen innehåller många olika områden. Det kan också vara så ltl Roger Jansson att det tyder på en ganska stor aktivitet. Vi har tagit i ganska många frågor och jobbat med dem och därav finns det också mycket att redogöra för. Notera att det här inte är problem som har uppstått på ett år. Nästan uteslutande varje fråga här har funnits under många år och vi har fortsatt att jobba med dem och vi har tagit i dem. Att det nu skulle vara synnerligen dåligt samarbete, stämmer inte, utan det är många olika frågor som vi löser och kommer vidare med och har en stor aktivitet.

Sedan vill jag också förtydliga detta om lotsverket. Den praktiska orsaken hade att göra med att det var så ytterst synnerligen få fall av lotsning eftersom man bara behöver lots när man kommer utifrån. Jag minns inte alla detaljer men det var inte många per år. Därav fanns det en pragmatisk lösning i detta. Inte jättepositivt men att upprätthålla en hel lotsstation för några enstaka lotsningar per år var lite svårt att hävda.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag kan inte hålla med om att de ärenden jag räknade upp, sex punkterna, är sådana som är gamla. De två förändringarna i lotterilagen, särskilt den andra är en "affär" som uppkommit under 2008, då man gör detta anfall mot självstyrelsen, om jag säger så.

Ändringen i självstyrelselagen som vi just diskuterade här 2008. Började visserligen 2007 men den stora verksamheten har pågått under 2008.

Lotsverksamheten också delvis tidigare, men det här beskedet kommer 2008.

Ändring i grundlagen är en ny fråga för 2008.

FPA ersättningen 2008.

Beträffande demilitariserade zonen hade det för ett år sedan bara gått ett år efter betänkandet. Nu har det gått två år. Alltså huvudsakligen har problemet funnits under 2008.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag kan inte se att det i sig behöver vara ett problem att man avser att revidera grundlagen. Landskapsregeringen står på och jobbar för att vi skall få gehör för våra frågor. Jag förstår inte det här resonemanget att rada upp det som ett problem. Problem är det om vi inte alls får gehör för våra synpunkter. Men vi jobbar vidare med dem eftersom vi har ett aktivt förhållningssätt.

Sedan vill jag komplettera detta med lotterilagen. Det är så att spelfrågan har funnits i många år som en sten i skon. Inte är den någon ny fråga. Lotterilag två som ltl Roger Jansson efterlyste har kommit efter att den här tidsperioden tog slut, alltså efter 31 oktober har den gjorts klar. Därav finns det inte så mycket sagt om den. Alltså den här lagen som handlade om straffbestämmelserna.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Lantrådet är ju kunnigt i dessa frågor därför blev det rätt att av de här sex punkterna så är lotterilagen, långt ifrån enbart, och till stora delar inte ett ärende för 2008 men det exploderar nu med att man skall göra marknadsföring. Man skall specificera vad marknadsföring är i en lag som egentligen inte alls har med marknadsföring att göra utan gäller blott lotteriet. Det skulle vara en breddning av marknadsföringsbegreppet sålunda att alla andra juridiska områden som har att göra med marknadsföring som handel och sådant. Det är fullständigt orimligt. Det görs alltså 2008. '

När det gäller grundlagen vill jag nog ge lantrådet huvudsakligen rätt. Nu är frågan om hur vi lyckas i den här processen. Därför är det inte skäl till kritik mot landskapsregeringen i det här skedet annat än att man inte i sitt första utlåtande hade varit särdeles heltäckande som man sedan blev i sitt kompletterande yttrande.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vill bara säga det, att när det gäller lotterilagen så finns det nog olika bedömningar också. Inte bara hur vi ser på det, utan det finns också olika åsikter om lotterilagen om man tittar på Finlands riksdag beträffande det här med marknadsföringsbegreppet. Det är inte entydigt att det här är någonting som man gör mot Åland utan det finns en massa andra aspekter i detta så man skall verkligen inte se det bara att det är vi mot dem. Det finns detaljer som vi ytterligare har möjlighet att trycka på. Vi kommer alltså att höras i riksdagen och vi har under arbetets gång haft kontakter med Inrikesministeriet.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Nu blir det samma ljud i skällan som när ltl Roger Jansson höll sitt anförande. Jag behöver inte upprepa det som ltl Roger Jansson sade men jag kommer att beröra några av punkterna. Det är onekligen så att det är en bekymmersam bild som målas upp i den här redogörelsen. Vems förtjänst det är, kan man diskutera.

Jag vill börja under punkten två, svenska språket. Där har det hänt en hel del de senaste åren. Det viktiga framledes är att man inte stuvar undan problematiken i famnen på språkrådet i något mörkt hörn i förvaltningen utan att den fortsättningsvis finns på den politiska agendan och att vi här i lagting och landskapsregering bedriver språkpolitik aktivt. Det kan man inte lasta på språkrådet. Språkrådet kan sedan vara hantlangare i praktiska frågeställningar. De kan syssla med språkpolitiska frågor men de skall inte driva språkpolitik. Det kan vara bekvämt att stuva undan saker och ting om man inte tycker om att syssla med det, men jag ser det som en av lagtingets allra viktigaste uppgifter att just värna om svenska språket eftersom det är grunden i självstyrelsen.

Talman! När det gäller översyn av grundlagen och Presidentens roll i Finland och Ålands konstitution så har den korta historien lärt oss att ju mer parlamentarism ju mindre "presidentialism" vi har i Finland desto värre är det för självstyrelsen. Det är redan idag en stor brist att Finland inte har en sådan President som Finland hade tidigare när man kunde sätta honom, på det tiden var det en han, i en öka och dra upp en gädda och i samband med det staka ut självstyrelsens framtid. Idag är det betydligt mera avancerat system och kontaktytan är betydligt bredare. Därav stampar självstyrelsen mycket på stället. Vi försöker informera och skapa kontakter och sedan kommer det ett val och så byter det regering och nya människor kommer in. Det här känner ni alla till. Att ytterligare begränsa Presidentens makt innebär att allt av detta som tidigare var väldigt betydelsefullt kommer att vara borta. Då måste man från landskapsregeringens sida fundera på hur man skall göra för att kompensera detta. Då finns det många idéer, bland annat det att man skall försöka smalna av kontaktytorna till ett minimum. Det kan vara en lösning men det finns också andra saker för att kompensera detta. Det är hur som helst viktigt att fundera i ganska stora cirklar för att självstyrelsesystemet skall fungera överhuvudtaget i framtiden.

På tal om att fungera i framtiden så kommer jag till punkten fyra, EU-frågor och Lissabonfördraget och där har jag ritat en bild på en hand som håller tummen ner. Det inflytande man har kommit fram till handlar bara om pseudoinflytande som bekant. Det har vi diskuterat många gånger förut. Det är bara att beklaga att där har man inte på någon punkt fått fram fungerande lösningar för landskapets inflytande i EU-frågor endast korrigering av praxis. Sedan en kanske lite mindre sak men ack så viktig för den som berörs är punkten fem, där man slår samman Storklubb och Kökars sjöbevakningsstationer. Det här var jag starkt kritisk till när nyheten kom och då sade landskapsregeringen "att vi lägger oss inte i andra myndigheters bedömning. Det där är ingenting att bry sig om." Sedan när man förstod vad man hade sagt så har man ändrat sig och uppvaktat o.s.v. men då var det kanske lite sent att börja vända skutan. Vi skall hoppas att nedläggningen av Storklubb inte får så stora konsekvenser eftersom den kombineras med lite andra omorganiseringar. Men visst är det ett steg åt fel håll särskilt när vi förlitar oss på sjöbevakningen som polisresurs i skärgården också. Ju längre bort den är, längre tid tar det för den att komma om de behövs. Det här är någonting som har gjorts utgående från gränsbevakningsprioriteringar inte utgående ifrån skärgårdspolisprioriteringar. Det har jag också nämnt tidigare.

Sjöbevakningen är ett bra exempel på en statlig myndighet som ålänningarna tycker om och som ålänningarna tycker att fungerar mycket bra. Det är för att den finns här på Åland. Den har en ledning som tänker åländskt och på alla sätt och vis respekterar det åländska samhället och vill vara en del av det. Därför fungerar den mycket bra. Det är säker i teorin möjligt att alla statliga myndigheter kunde vara stationerade någon annanstans, men man för inte den lokala prägeln.

För att övergå till punkten sex, är anledningen till att jag säger det här, att när man tar bort lotsverksamheten på Åland, även om det är några fall per år så är det alltid en tillbaka gång när verksamheter flyttar bort från Åland. Vi kan bara ta det här exemplet med sjöräddningen när sjöräddningsinsatser leds från annan ort, Åbo. Så fungerar det inte lika bra som om den skulle ledas härifrån av någon som känner till de lokala förhållandena, att man kommer ihåg att använda alla resurser o.s.v. Varje sådant här steg är en stor tillbakagång även om verksamheten finns kvar och resurserna finns kvar. Om ledningen försvinner från Åland så blir det så gott som alltid en försämring tyvärr. Det är generellt så med den statliga verksamheten på Åland att den fungerar rätt så bra och är anpassade till det åländska samhället. De finns här och vi behöver inte alltid drabbas av omstruktureringar på samma sätt. Detta är ännu ett exempel där det riskerar att gå sämre om man flyttar bort.

Sedan till den sjunde punkten som gäller snuset. Om ni minns när vi tog den senaste ändringen av tobakslagen var jag starkt kritisk till det att lagtinget inte sade vad lagen betydde. Lagtinget tolkade inte ut huruvida det var den s.k. territorial- eller flaggstatsprincipen som gällde utan rederierna fick på egen kammare fundera på det. Lagtinget ansåg att det var deras roll. Nu har vi återigen läst att den här kommissionären, vad hon nu heter, tycker att det är både territorial- och flaggstatsprincipen som gäller eller åtminstone är det territorialprincipen som gäller i strid med vad man tidigare har sagt. Så det är enbart på svenskt vatten man får sälja snus. Det betyder att åtminstone något av de åländska rederierna gör fel som säljer snus också utanför svenskt vatten. Framförallt gör Tallink fel som säljer snus gladeligen hela vägen, på alla rutter på alla sorters vatten. Det här sätter fokus inte bara på snuset och allt kring det utan på det faktum att vi lever i ett rättssystem som är synnerligen rättsorsäkert. Det är inte före domstolarna har uttolkat regelverk som man vet vad som gäller. De så kallade "judge made laws", domartillverkade lagar som vi har, är inte det rättssystem som vi är vana vid. Vi är vana vid att kunna utläsa från lagen vad som gäller. Men nu har vi satt oss i sen sådan situation att vi är i EU:s våld och med hot om dryga böter så var lagtinget väldigt mån om att snabbt få den lagen till stånd. Som sagt förutsättningarna har ändrat igen.

Vidare är det punkten tio som jag vill beröra till. Den handlar om lotterilagen. Där är det också väldigt svårt, nästan som ett EU-direktiv, att veta vad syftet är och vad följderna kommer att bli av den lagen. Jag är benägen att hålla med ltl Roger Slotte att om man läser den som en viss potentat läser bibeln så kan man mellan raderna hitta onda aningar. Vi skall hoppas att det inte blir så. Vi skall framförallt hoppas att landskapsregeringen mäktar med att försvara penningautomatföreningen. Tack herr talman!

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det är oroväckande tyst om lotterilagen. Jag har fått den informationen att Svenska folkpartiet godkänner den här lagen och lagstiftningen. Vi har inte något stöd att vänta från regeringen i den här frågan. Om det är fel vill jag få det bekräftat här. Men tillsvidare har jag förstått att både Ålandsministern och representanten i förvaltningsutskottet stöder regeringens proposition. Det hjälper alltså inte att ha kontakt bara med ett parti i riksdagen om Åland skall kunna driva sina frågor effektivt utan det krävs ett bredare politiskt kontaktnät annars kommer vi att vara väldigt sårbara i viktiga frågor för Åland. Det tycker jag är en stor besvikelse. Vi har inte fått veta någonting om det dagsaktuella läget och det finns kanske någonting mera positivt att berätta. Jag är inte så uppdaterad på den här frågan men är det så att grundlagsutskottet har uttalat sig i frågan eller skall man göra det? Det är hoppet vi har i den här frågan att de på någon laglighetsgrund kan förändra lotterilagen, speciellt den där marknadsföringsparagrafen. Annars ser det ganska mörkt ut.

Jag vet inte om det är första gången det står socialvård i redogörelsen. Det är i alla fall ganska sällsynt att frågor som rör socialtjänsten kallas socialvård i den här redogörelsen som ju skall handla om konstitutionella frågor. De har varierat från år till och under olika tider så jag tycker inte man kan dra så mycket politiska växlar på det. Det är för självstyrelsepolitiska nämnden att bedöma varje fråga för sig och jag tycker att det är ganska naturligt när vi lever i en värld som blir alltmera integrerad att det är alltfler frågor som vi måste lösa tillsammans med omkringliggande regioner.

Den här frågan om de utsatta pensionstagarna på Åland och möjligheter att ge dem ett litet ekonomiskt stöd, har man hela tiden från regeringens sida hävdat att det inte är möjligt inom vår nuvarande lagstiftning, och den åsikten delar inte vi socialdemokrater. Det finns inom ramen för den vanliga utkomststödslagen möjlighet att sköta det. Nu får vi se vad regeringen hittar på. En tid förlitade man sig på Satakommittén och här står det att man har haft två informationstillfällen tillsammans med representanter för Satakommittén. Jag tycker att regeringens uppfattning, det kan hända att jag har fel, men jag tycker att den är lite begränsande. Satakommitténs kanske viktigaste fråga är inkomstrelaterade försörjningsstöden och hur de skall finansieras i framtiden. Det är alltså en oerhörd attack mot fackliga rörelsen och löntagarorganisationerna om man förändrar det systemet. Nu tror jag inte man vågar det eftersom vi kommer att få sämre tider. Det är en parallell diskussion till det svenska fallet när man förändrade A-kassan och nu har man ångrat det i Sverige. Det är kanske den viktigaste frågan. Satakommittén kommer inte att avlämna ett enda betänkande tydligen, utan den kommer att kalva av sig olika betänkanden. Om det förverkligas, så kan det vara till nytta för de åländska pensionärerna är att centerpartiet i Finland har sagt att folkpension skall höjas till minst 650 euro i månaden. Men med dessa försämrade tider så skulle man väl inte bli överraskad om inte det heller blev av. Det verkar ändå så att när det blir sämre tider så är det alltid de som har de dåligt de får de inte bättre då heller. Men det återstår att se. Det jag tycker att jag saknar i diskussionen om Satakommitténs arbete är hur de påverkar de åländska löntagarna och pensionärerna. Vad förväntar sig regeringen Åland att det skall ha för effekter och hur påverkar det olika grupper. Det är så att stödnivåerna i Finland är väldigt låga och eftersom vi har så höga levnadskostnader på Åland så är det många som har svårt att klara sig som är hänvisade till utkomststöd av olika slag för sin försörjning. Här förväntar jag mig en mera fördjupad och precis diskussion.

Man nämner också om att man har diskuterat tvångsvård av missbrukare så att lagstiftningsbehörigheten skulle föras över till Åland. Det är diskussioner i någon bisats. Jag tror att det är ett ganska hopplöst företag måste jag säga. Det verkar lite apart att det skulle vara en av de viktigaste hörnstenarna i självstyrelsens konstitution att föra över just den behörigheten. Inte för att jag har någonting emot det men jag undrar om man ändå inte fäster uppmärksamheten på en sak som inte är av avgörande betydelse för självstyrelsens utveckling.

Sedan herr talman, talas det om resorna till Sverige för patienter från Åland. Det är lite sökt men det är nog dags att tänka på resorna till Finland också. Det har gått en vecka sedan den här frågan aktualiserades och ännu har ingenting gjorts. Vi kan inte ha en så ineffektiv förvaltning och ett så ineffektivt politiskt system att människor som lider av svåra sjukdomar, det kan ändå vara fråga om liv och död, inte skall få sina resor tryggade till Åbo. Inom den här veckan förväntar jag mig att regeringen har löst detta. Landskapet är högsta tillsynsmyndighet och har en tjänsteman som väl har landskapets högsta lön och han skall nog förbaske mig se till att det här blir ordnat. Det är på tiden att det görs någonting från den sitsen. Inte bara följa med på möten utan här krävs det faktiskt handling.

Jag var inne på det här med Östersjön och radioaktiviteten. Jag tycker för min del att de som engagerar sig i Natur och miljö i den här frågan tar upp ett otroligt viktigt miljöproblem och framförallt en säkerhets fråga. De menar att Östersjön är det mest radioaktiva innanhavet som finns. De oroar sig över utsläppen från kärnkraftverken runt om Östersjön. Forsmarks mellanförvar skall tydligen nu då motståndet är mindre övergå till att bli ett slutförvar. Också Olkiluotos förvar kommer antagligen att påverka Östersjön. Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden skall ägna den här frågan stor uppmärksamhet. Det låter väldigt byråkratiskt och eftergivet att man bara konstaterar att det inte är några problem utan man får fortsätta som planerat. Det känns nästan som om man inte vill ta upp frågan, alltså själva sakfrågan. Är det så att radioaktiviteten är hög och är inte det här i så fall ett hot mot Åland. Jag skulle säga att det är stor risk för det.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det var synd att landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren avstod. Jag hade hoppats att hon skulle komma med den förlösande meningen att det här har man skött och jag tänker då på transporterna som ltl Barbro Sundback tog upp. Jag vill lämna den informationen från ÅHS styrelsemöte senaste fredag och då aviserade vi den här frågan på initiativ av ltl Jan Salmén. Där gav man då ett alldeles tydligt direktiv för att inte säga krav från styrelsen att det här skall vara löst senast måndag eftermiddag. Den börjar löpa slut småningom så det borde vara löst. Att ge den här långa respiten hela veckan, så långt tänkte vi inte ge ifrån ÅHS styrelse i alla fall.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Man kan säkert diskutera om social- och miljövården överhuvudtaget skall ingå i det här betänkandet men trots det, ingår det detta år och då vill jag passa på att ha ett inlägga om de ansvarsområden som berör just social- och miljöbyrån.

Landskapsregeringen följer med stort intresse Satakommitténs arbete och landskapsregeringen tar varje tillfälle i akt att bevaka och påpeka för riksmyndigheterna också de ålänningars situation som har små pensioner. Den lösning som skulle vara överlägset bäst är att höja folkpensionen. Att pensionärerna helt enkelt skulle få en större disponibel inkomst. Landskapsregeringens uppfattning är att det här är en av de avgörande och viktiga frågorna för Satakommittén. Visserligen finns det om jag kommer ihåg rätt 16 undergrupper som arbetar med olika frågor men man har också sagt att det är en av de absolut viktigaste infallsvinklarna att försäkra inkomsterna för dem som är mest utsatta i samhället. När det gäller folkpensionsersättningarna så har det lite att göra med Ålands ställning. Bakgrunden är att man har stora patientströmmar från södra Finland till bl.a. Baltikum och Folkpensionsanstalten har haft stora utgifter för resorna. Här har riksmyndigheterna i Helsingfors haft storstadsglasögon på. Ett lagtillägg som diskuteras skulle försvåra situationen inte bara för ålänningarna utan också för österbottningarna och torneåborna. När det faktumet uppdagades genom goda kontakter till Folkpensionsanstalten for landskapsregeringen omedelbart till Helsingfors för att med kraft föra fram Ålands sak. För det första att vikten av vård på svenska är avgörande för Ålands del men också det faktum att det är ekonomiskt mycket fördelaktigare att ålänningarna har möjlighet att resa till Uppsala för att få vård än att man måste flyga till Helsingfors eller Åbo.

Slutligen herr talman några ord om kärnkraft och kärnavfall. När det gäller Forsmark har landskapsregeringen under året givit ett utlåtande till den svenska regeringen om hur man lägger upp miljökonsekvensbedömningen, alltså hur man utformar miljökonsekvensbedömningen. Där hade vi ingenting att tillägga. Alltså inte om själva slutförvaret utan om miljökonsekvensbedömningen. Det vi har konstaterat är att den möjligheten fick vi genom Miljöministeriet i Finland och när det gäller Finlands egen utbyggnad av kärnkraften och slutförvarsanläggningar kunde vi konstatera att där har vi inte fått lika nogsam information. Det har gått ut ett brev från landskapsregeringen att vi kräver en sådan information att landskapsregeringen Åland kan hålla sig uppdaterade med vad som händer och att vi anser att det är mycket viktigt att användbart bränsle tas om hand på ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart sätt samt att det är mycket viktigt att rutinerna för skötseln av byggandet och driften av ett kärnkraftverk är tillräckligt säkra och att bra rutiner finns för information om olyckstillbud. Vi har också konstaterat att vi är särskilt intresserade av om bränsle eller avfall kommer att transporteras sjövägen till eller från det planerade kärnkraftverket. Vi försöker hålla oss informerade. Min åsikt är och jag tycker också att det är mycket bekymmersamt för Ålands del. Vi får slutförvar ovanför Åland på båda sidor i Forsmark och genom Olkiluoto. Vi pratar om slutförvar i 100 000 år. Jag tycker att det är mycket bekymmersamt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag får tacka för informationen om slutförvaret av kärnkraftsavfall. Jag tycker att det var värdefull information. Jag har två frågor i anledning av dem. För det första, delar ministern den uppfattningen att Östersjön är det mest radioaktivt nedsmittade havet i världen som Natur och miljö säger? Den andra frågan är, har Åland några formella möjligheter att påverka förvaren?

Sedan skulle jag ännu säga om Satakommittén att jag inte tror att huvudmålet var att höja nivåerna på stöden utan huvudsyftet med reformen var att organisera om stöden så att de blev mera transparenta.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Jag vill svara beträffande Satakommittén först. Det är landskapsregeringens uppfattning att det visst är ett av målet att höja nivåerna. Man pratar om att höja folkpensionen. Det är en av de allra viktigaste sakerna. Men man pratar också om att Satakommittén ser över 100 lagar och man hoppas få allt i fas tills Finland firar 100-årsjubilem. För det andra har jag ingen anledning att misstro den information som Ålands natura och miljö kommer med att Östersjön skulle vara ett av världens mest radioaktiva hav.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ifråga om Satakommittén har vi olika uppfattningar. Ursprungligen var den här kommittén till för att reda upp i det här lagträsket och den höjning av folkpensionen som här nämns, den har föreslagits av centerpartiet i regeringen inte av Satakommittén.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är min uppfattning att det här är en allvarlig sak som man diskuterar internt i Satakommittén. De här inte kommit med något slutförslag eller något betänkande ännu och centern i Finland föregick hela Satakommittén. Det kan man ha åsikter om men det är min bestämda uppfattning att folkpensionärerna är en prioriterad grupp.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Landskapsregeringens redogörelse innehåller en hel del värt att kommentera men för att inte förlänga den redan långt utdragna diskussionen under denna session, detta plenum så skall jag uppehålla mig vid självstyrelselagen, Ålands status inom Finlands konstitution.

Jag finner till att börja med det anmärkningsvärt med tanke på att landskapsregeringen godkände meddelandet till lagtinget den 4 december att man inte, i den här redogörelsen under punkt 16, omnämner det faktum att lagtinget inte parallellt med riksdagens framställan eller proposition fick en parallell proposition eller framställan från Presidenten. Det borde ha inrymts här som ett uppmärksammat inslag på de brister som annars finns väl nedtecknade i redogörelsen. Men det är någonting som självstyrelsepolitiska nämnden får komplettera med så att vi får en bra bild av det år som har varit. När det gäller självstyrelselagen så måste vi nog konstatera att Ålands självstyrelse är under ett ständigt testande som man kan kalla det från den finska statens sida. Den här nedklassningen av självstyrelsesystemet inleddes med den nu gällande grundlagen i Finland år 2000 när vi inte lyckades det som dåvarande landskapsregering var ute efter, det vill säga att uppnå ett eget kapitel i grundlagen som klart skulle ha reglerat Ålands självstyrelselagsställning och lagtingets mandat, befogenheter att agera utöver det. Idag är självstyrelselagen helt och hållet under-ställd den finska grundlagen. I teorin innebär det här att Finlands riksdag när som helst skulle kunna stifta en undantagslag som sätter hela eller delar av självstyrelselagen ur system. Nu kommer naturligtvis vänner av teoretiskt resonemang att säga att det är ju skyddat genom internationellt fora o.s.v. Sanningen är den att det blir en mycket omständlig process för att få igång en sådan utvärdering, att få det internationella samfundet att fungera. Tyvärr är statusen för Ålands självstyrelse sådan idag. Den här bilden förvärras naturligtvis av att alltfler rättsteoretiker anser, att även internationella fördrag som Finland ingått efter att Ålands frågan avgjordes 1921, att även de äger företräde före självstyrelselagstiftningen. Det går att räkna upp en hel del experter som har kommit till den slutsatsen. Man måste komma ihåg att visa att om det uppstår konflikter i samband kontroller av människorättskonventioner så är det Finland som skall försvara oss även där. Så vi har en intressant utgångspunkt. Jag finner det, med tanke på det jag just sade, som exceptionellt att Åland inte har beretts plats i den parlamentariska kommittén som tillsattes i Helsingfors. En suppleant är alltid en suppleant, just med tanke på behovet av att uppgradera självstyrelselagen inom ramen för Finlands grundlag skulle det var helt nödvändigt. Vill man se illavarslandet är det två parallella spår som jag ser det. De ena är naturligtvis grundlagsutskottet som vi redan har varit inne på idag, som i olika sammanhang har tagit sig tolkningsföreträde. Man anser att det är grundlagsutskottet, som jag styggt kallat i andra sammanhang lekmännen, de juridiska lekmännen i ett politiskt utskott som skall stå för uttolkning av självstyrelselagen, alltså inte en samling juridiskt skolade personer. Om vi tar t.ex. när vicetalman Gunnar Jansson var han en av få jurister som var med och tog ställning, till exempel i samband med lotterilagskonflikten. Räknar jag rätt fanns det tre juridiskt utbildade av 16 ledamöter i grundlagsutskottet. Det här är oroväckande när det blir politik och inte juridik som styr Ålands status. Det som förvaltningsrådet Niilo Jääskinen konstaterade i samband med konflikten 1999-2001 var att Finland i avsaknad av en författningsdomstol så är man ingen rättsdemokrati enligt västerländsk demokratisk rättsuppfattning. Det är bara att beklaga att vi upplever en utveckling där Republikens President kommer att få en marginaliserad roll på ett sätt som inte alls svarar emot Presidentens roll i självstyrelsesystemet. Här krävs det krafttag från landskapsregeringen sida när det gäller kontakterna till Helsingfors för att få Ålands särställning reglerad på rätt sätt inom ramen för den reviderade grundlagen i Finland. Man kan säga att Lissabonprocessen har, i all sin tacknämlighet, visat vad som händer när vi har en situation där intressena i Mariehamn och Helsingfors står emot varandra. Jag tror att vi en gång för alla måste börja sätta ned våra fötter när det gäller de åländska intressefrågorna. Vi har det nu i samband med aktuella ändringar av självstyrelselagen, vi har det i samband med Lissabonprocessen och vi måste även ha det i samband med revideringen av Finlands grundlag även om naturligtvis våra faktiska, formella möjligheter att påverka den processen är av förståeliga skäl rätt marginella. Det är dags att vi börjar föra liv om sådant som på sikt hotar att underminera hela självstyrelsesystemet.

Vid sidan av grundlagsutskottet är det Högsta domstolen som jag personligen har sett som en viss garant för att det finns en trygghet i att vara åländsk självstyrelsepolitiker men när man ser på hur Högsta domstolen, först i samband med upphandlingslagstiftningen ansåg att man kunde beröva Åland i efterskott en redan given behörighet och sedan hur Högsta domstolen tolkar landskapsregeringens ställning att bemyndiga den i form av förordningar, d.v.s. att man klassar ner landskapsregeringen till att vara en annan myndighet enligt 80 § 2 mom. i grundlagen, då börjar man bli orolig för vart vi är på väg. Det vill säga att grundlagen används emot oss i allt flera sammanhang. Jag har ingen klocka här, men jag slutar ändå nu.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Ltl Harry Jansson hävdade att jag var en av tre jurister i grundlagsutskottet med 16 medlemmar. Jag vill upplysa om att det är 17 medlemmar i grundlagsutskottet.

 

Från salen: Skratt.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag vill tacka vicetalman Jansson för den poängteringen. Jag menade tre jurister av de 16 ledamöterna som deltog i ärendets avgörande behandling 2001.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Enda behandling ärende 11 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2008-2009 om landskapsregeringens EU-program 2008-2011. (M 3/2007-2008).

Först tillåts diskussion. Därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade talman! Den offentliga makt, mina damer och herrar som EU fått i uppdrag att utöva, ett uppdrag som medlemsländerna givit EU saknar i praktiken parlamentarisk kontroll inom unionen. Detta förhållande bygger på den ordning som kännetecknat EG/EU från allra första början. Integrationen skall skötas av medlemsländernas regeringar inom de områden där länderna är överens om att samarbeta på unionsnivå. Den parlamentariska kontrollen över maktutövningen sköts i de nationella parlamenten varav lagtinget är ett och faktiskt det enda på det rättsområden där lagtinget är behörigt att stifta lagar och fördela budgetmedel. I övriga ärenden sköter Ålands riksdagsledamot kontrollen i riksdagens stora utskott på den åländska befolkningens vägnar. Dessa strukturer kräver ett fungerande snabbt och effektivt samarbete mellan alla aktörer. Samarbetet kräver också att strukturerna i lagtinget och landskapsregeringen är utformade för att svara mot tidens krav att trygga ett reellt inflytande i EU för våra demokratiska institutioner. EU sett av dessa iakttagelser här har självstyrelsepolitiska nämnden formulera föreliggande betänkande över EU-programmet för åren 2008-2011. Nämnden omfattar regeringens mål, regeringens förslag till medel och prioriteringar och anför därutöver följande:

För det första, handläggningen av unionsärendena bör avdramatiseras de skall ingå i den normala regeringsverksamheten såsom normal lagstiftning, såsom normal penninganvändning och normal övervakning.

För det andra, nämnden välkomnar prioritering av och fokusering på utvalda kommissionsinitiativ i ett så tidigt skede av beredningen som möjligt och att lagtinget kontinuerligt och planmässigt hålls underrättat av dessa ärenden och skötseln av dem.

För det tredje, förvaltningens medverkan i beredningsprocessen bör vara stabil, kontinuerlig och överskådlig t.ex. med en manual som grund. En manual som gäller ungefär lika för alla.

För det fjärde, vid genomförandet att EU:s rättsakter bör motsvarande kontinuitet och planmässighet leda verksamheten både vid beredningen och vid genomförandet. I lagtinget har talmanskonferensen startat ett projekt om översyn och uppgradering av lagtingsordningen och lagtingets arbetsordning. I det arbetet gärna att lagtingets handläggning av EU:s rättsaktier ägnas särskild uppmärksamhet vid sidan av alla de övriga tekniska och delvis politiska ingrepp som skissats. Målet för detta projekt skall vara att stärka lagtingets medverkan, inte minst från synpunkten av att strama upp den ovannämnda parlamentariska kontrollen över regeringens hantering av EU-ärenden. Specialutskottens engagemang bör stärkas. Det bör även övervägas om lagtinget skall få ett Europautskott eller ett utrikesutskott. I alla händelser bör både den horisontella och den vertikala dimensionen i lagtingets medverkan trimmas så att lagtinget och dess olika organ i varje skede och i varje ärende kan svara mot den uppgradering som planeras inom förvaltningen och som nämnden avser och anser att är påkallad i allra högsta grad, som vi redan hörde tidigare idag.

Slutligen, herr talman, har nämnden granskat sakinnehållet i regeringens meddelande närmast jordbrukspolitiken och havspolitiken. Bägge av betydande intresse för åländskt näringsliv. Nämnden stöder regeringens positioner och hemställer om uppföljning av dessa politikområden likasom av de övriga i den prioritetsordning som angivits. Vad gäller havspolitiken har nämnden av naturliga skäl fokus på Östersjöstrategin och fäster särskilt avseende vid behovet av en samlad Östersjöpolitik inom regeringen med en kartläggning av existerande strukturer och med tydliga mål och medel för de strukturer som gäller såväl regeringssamverkan som den parlamentariska dimensionen i Östersjön och runt Östersjön och för Östersjöstrategin. Slutligen hänvisar nämnden också till de möjligheter att påverka Östersjöstrategin som sammanhänger med Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen under andra halvåret 2009. Jag äskar därmed bifall till nämndens hemställan. Tack!

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Jag hade fördelen att vara med på ett hörn, även om det inte framgår av betänkandet. Det var nämligen så att jag var ersättare när justeringen skedde. Det finns inte så mycket att orda om detta men en sak som jag tycker är viktig och det förvånar mig att landskapsregeringen dess mera funderat på det, men att man nu när ett stort grannland som har en roll i åländsk historia, nämligen Sverige skall vara EU-ordförande borde man ta tillfället i akt och försöka påverka det program man har för ordförandeskapet till den delen som det inte redan är fastställt. På alla sätt och vis borde man försöka blanda sig i, så sker ofta när ordförandeskapet turnerar runt i Europa så är grannländerna engagerade i just sådana frågor som är relevanta. När det gäller vår relation till Sverige finns det många frågor, framförallt Östersjöstrategin. Men också utbildningsfrågor och andra områden där vi har tätt utbyte med det forna moderlandet Jag hoppas att landskapsregeringen kan, faktiskt de allra sista orden i betänkandet till sig och försöka knyta kontakter med Sveriges regering i syfte för att få fram de åländska synpunkterna på dessa frågor. När det gäller Östersjön framförallt så kan Åland bistå med värdefull kunskap om saker och ting samt idéer i det här sammanhanget. Det är min förhoppning att landskapsregeringen tar tillfället i akt nu när Sverige när ordförande under andra halvan av år 2009.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!  Det är pinsamt för lagtinget att det här betänkandet kommer så sent. Det skulle gälla åren 2008-2011 och var tänkt ändå som ett svar p regeringens meddelande. Det kommer nästan ett år förs sent. Vi kommer just att få ett nytt meddelande och jag tycker att man nu måste ändra på det här förfarandet. Det är ju ingen mening med att vi sitter och jobbar med det om det liksom läggs fram här. Det berörda åter ät utgånget. Det berör visserligen flera år men det visar på två saker, för det första det här förfarandet är inte ändamålsenligt och det andra är att vi inte har ett fungerande system att behandla EU-frågor och rättsakter som berör EU. Det ha jag länge ansett och jag tycker att vi får bara mer och mer bekräftat att vi måste göra förändringar. Vicetalman Gunnar Jansson var inne på det. Det system vi har, det horisontella, tycker jag att visar att detta skulle är tillräckligt. Det måste finnas ett organ som inom lagtinget har ett övergripande ansvar för lagtingets och landskapets EU-politik. Det är också ett utskott eller en nämnd som kan samla på sig kunskap och dokumentera lagtingets ställningstagande och åsikter i olika EU-frågor. Det behövs också någon tjänsteman som blir kunnig och kompetent och har detta som sitt ansvarsområde. Jag ser fram emot den diskussionen men risken är väl att det stannar som så många gånger vid att vi inte skall göra någonting. Jag hoppas inte det men man blir lite luttrad i den här församlingen när det gäller att göra förändringar. Sedan sägs det i inledning att nämnden anser att lagtinget och landskapsregeringen måste bli bättre på att i god tid identifiera de EU-ärenden som från landskapets synpunkt är viktiga att följa upp. Det måste man indirekt tolka som att det inte fungerar tillräckligt bra idag. Det har jag också haft synpunkter på och jag tycker att jag får dem bekräftade. Det måste finnas en politisk prövning av vilka rättsakter och EU-ärenden som skall föras vidare i den politiska behandlingen. Nu skjutsas ärenden på tjänstemannaförslag ut till andra tjänstemän och det är klart att för dem har det inte så stor betydelse om det inte finns några fatalietider men deras politiska intresse saknas förstås i dessa frågor. Tanken med en aktiv utrikesminister med EU-frågor på sin agenda tror jag är nödvändigt att utveckla och den personen skall också ha ansvar för att det tas fram sådana frågor i god tid som rör Åland och Ålands intressen. Beträffande EU:s jordbrukspolitik var det ett intressant anförande vi fick ta del av och det siktar på framtiden och det visar att de specifika stöden för olika produktionstyper kommer att försvinna. Det visar sig också det att sådana gårdar som får mer än 5 000 euro i direktstöd, så den överskjutande delen, de pengarna kommer att läggas i landsbygdsutvecklingsfonden. I förlängningen betyder det att Åland får mera pengar. Jag tycker att detta om någonting måste påverka jordbruksavdelningens, vi har inte riktigt någon näringsavdelning utan jordbruksavdelningens sammansättning. Vi kan inte ha människor att sitta och dela ut stöd när det inte finns i den klassiska bemärkelsen något mera. Nu skulle man redan börja hur den avdelningen skall se ut i framtiden när jordbruksstödet i praktiken har försvunnit och allt blir landsbygdsutvecklingspengar. De pengarna är inte bara till för jordbruket utan tvärtom för en massa typer av företagare. Det väsentliga är att de lever och verkar på landsbygden och i skärgården. Om man inte annars lyckas förändra avdelningen så finns det strukturella skäl utgående från det här. '

Sedan herr talman, har vi från socialdemokratiskt håll har vi tidigare påtalat bristen av en sammanhållen Östersjöpolitik. Nu har nämnden beslutat hos landskapsregeringen efterfråga ett meddelande just i den här frågan. Det är ganska svårt för enskilda lagtingsledamöter som sitter med i HELCOM och Östersjökommittéer av olika slag att på egen hand föra politiken. Eftersom nu Östersjön säkert är den viktigaste internationella politiska frågan för Åland och Ålands framtida möjligheter att fungera så måste vi få en gemensam politik. Den borde vara klar i god tid före Sveriges ordförandeskap träder till så att man också kan försöka påverka Sverige med de skrivningarna och de uppfattningar som lagtinget har. Beträffande Östersjöstrategin är det oklart ännu om landskapsregeringen har gjort några som helst ställningstaganden i den frågan eller om man fortfarande funderar. Det kunde vara en del just av Östersjöpolitik meddelandet. Man skulle slå ihop de två frågorna så att vi skulle få det hit så snart som möjligt. Tack!

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Jag tycker att det var en god idé av självstyrelsepolitiska nämnden att komma med krav på ett meddelande för det här är också en fråga som har förbryllat mig lite. Man har dels parlamentarikerna och dels landskapsregeringen och att man inte har det systematiserat och driver en linje. Sedan kan jag meddela att landskapsregeringen försöker ligga på vågens framkant när det gäller Östersjöpolitiken och har formerat en Östersjöstrategi.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är bra det. Det är en naturlig grund för ett sådant här meddelande. Då kanske vi kan få det hit redan i januari 2009 för att fortsätta den här diskussionen. Jag tycker att det är en gyllene chans nu när Sverige har ordförandeskapet. Men det måste vara klart i god tid för att man skall kunna lobba för det. Kommer det i december 2009 som det här, då är loppet kört igen. Vi har lite dålig effektivitet i våra arbeten och kommer alltid lite för sent. Men om det är så här långt hunnet detta, finns det gott hopp om att vi skulle få ett sådant här meddelande. Det behövs faktiskt av många olika skäl.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Vid detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandet motivering. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad.

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende 12

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Harry Janssons enkla fråga om fastighetsmäklarprov. (EF 1/2008-2009).

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttrande samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Enkla frågan nummer 1/2008-2009 lyder som följer: "Ålands landskapsregering beslöt den 22 mars 2005 att det fastighetsmäklarprov som anordnas av Central handelskammaren i Finland också skall ordnas på Åland. För att bli registrerad som fastighetsmäklare på Åland skall därtill den enskilde genomgå en ett kompletterande prov som anordnas av den av landskapsregeringen tillsatta fastighetsmäklarnämnden. För registrering bör båda prov vara godkända. Landskapsregeringen har uppenbarligen valt detta förfaringssätt eftersom Ålands lagting saknar lagstiftningsbehörighet på de rättsområden som huvudsakligen omfattas av fastighetsmäklarverksamheten. I och med att allt mindre facklitteratur på svenska språket ges ut i Finland blir det dock allt svårare att kunna följa med vad som händer inom olika fackområden för de personer, som inte till fullo behärskar finska språket. Resultatet är att det idag i praktiken är omöjligt att med framgång avlägga ett godkänt fastighetsmäklarprov anordnat i Centralhandelskammarens i Finland regi ifall vederbörande inte besitter synnerligen goda kunskaper i finska. Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att det skall gå att avlägga fastighetsmäklarprov på Åland utgående från svenskspråkig rättslitteratur?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Först skall jag ta lite bakgrundsfakta. Fastighetsmäklarverksamheten är en reglerad verksamhet genom landskapsordning om fastighetsmäklare. Enligt självstyrelselagen 18 § 22 punkten är landskapet lagstiftningsbehörigheten. Landskapsregeringen anser att reglementeringen av fastighetsmäklarverksamheten är en synnerligen viktig för att garantera fastighetsverksamhetens funktion. Reglementeringen utgör ett skydd för parterna vid överlåtelse av fastigheter och bostäder. Dessa överlåtelser får i många fall stora ekonomiska följder för de inblandade. Ofta är det så att ett köp av en fastighet är den största affär som en privatperson gör i sitt liv, därför måste man ställa mycket höga krav på den sakkunskap som krävs av fastighetsmäklarna, bl.a. mögelproblem och annat som har dykt upp här i samhällsdebatten hos oss. Ifråga om denna sakkunskap har landskapet lagstiftningsbehörighet på vissa, men inte alla områden. Det gäller framförallt byggnads- och planväsendet, inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter, hyra och hyresreglering, arrende, vattenrätt, jakt, fiske och vägar. Man måste även nämna att en mäklare på Åland bör ha mycket goda kunskaper i de åländska jordförvärvsreglerna.

Riket har lagstiftningsbehörighet inom de flesta områden som berör fastighetsmäklarnas vardagsarbete. Dit hör t.ex. äktenskaps- och arvsrätt, sakrätt, fastighetsbildning och skatterätt. Egentligen hör all civilrätt till det område som Åland inte har behörighet för. Här kan nämnas förmyndar- och intressebevakare, lag om bostadsköp, jordabalken, handelsbalken, skuldebrev m.m. Tillgången på svenskspråkig litteratur inom dessa rättsområden är begränsad. Det är ett problem som det är svårt att komma tillrätta med. Trots allt är det möjligt att till stora delar inhämta samma kunskaper från lagtext, förarbeten och befintlig rättslitteratur som ändå finns. Regeringens propositioner finns alltid på svenska och utgör ett utmärkt studiematerial. Man kan även tänka sig att i tillämpliga delar läsa svensk litteratur, som jag nyss nämnde. På detta sätt kan man komma långt. Ja, även bli godkänd i mäklarprovet.

Man bör även nämna att själva provet och bedömningsgrunderna samt svaren finns på svenska. Beslutet att kräva två godkända fastighetsprov på Åland dels av Centralhandelskammaren anordnat prov dels ett kompletterande åländskt prov fattades av dåvarande landskapsregeringen så sent som 2005. Orsaken var att det tidigare systemet med enbart lokal prov utsattes för massiv kritik. Proven ansågs som alltför svåra och inte lika omfattande som det finska provet. Det nya gällande systemet har med andra ord varit i kraft endast några få år, vilket är en för kort tid för att göra en tillförlitlig utvärdering av dess konsekvenser. Speciellt när man beaktar att relativt få personer har avlagt fastighetsmäklarexamen. Personligen har jag inte hör någon kritik mot det gällande systemet. Tvärtom har en person kontaktat mig, och tyckte att det här systemet var bra och t.o.m. berömde de. Men om det visar sig att personer utan kunskap i finska och just av denna orsak blir underkända i det riksomfattande provet, då bör systemet naturligtvis ses över. Här kan det finnas flera olika alternativ. Ett troligt är att man skulle anordna föreläsning i de aktuella ämnena. Här kunde Ålands högskola vara ett alternativ. Vidare, herr talman kan man uppmärksamma språkrådet på den här problematiken så att frågan följs upp och eventuella åtgärder kan vidtas.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Jag konstaterade inledningsvis att kansliministerns svar på den enkla frågan inte är något egentligt svar på själva huvudfrågeställningen, d.v.s. vad man tänker göra för att det skall finnas svenskspråkig rättslitteratur att tillgå? Det är huvudproblematiken. Vi får snarare här en redogörelse för och t.o.m. beröm av systemet fastän systemet rimmar mycket illa med självstyrelselagens anda och mening. Jag är nästan frestad att citera Justitiekanslerns slutsats från i somras i en annan språkfråga då hans skrev att "farhågorna är befogade när det gäller möjligheterna att uppfylla självstyrelselagens systen." När det gäller den tillgängliga rättslitteraturen d.v.s. den förteckning som Centralhandelskammaren bygger provet på, eller dess mäklarnämnd så finns inte en enda av de 12 böckerna på svenska. Inte en enda av de 12 angivna rättslitteraturkällorna, där välrenommerade författare också författare som de facto är upphovsmän till lagstiftningen och står för uttolkningen av lagtexterna, är på svenska. Kansliministern föreslår att en ålänning som inte behärskar finska skulle kompensera böckerna med att "Befintlig rättslitteratur som ändå finns." Den naturliga följdfrågan blir då, varför återfinns inte den här befintliga rättslitteraturen på svenska i Centralhandelskammarens förteckning i så fall om det är någonting som man kan anvisa ålänningar? En annan rekommendation var att svenskspråkiga ålänningar skulle läsa svensk litteratur. Menar verkligen ministern att vi skulle rekommendera ålänningar att fördjupa sig i Sveriges rättstradition på området och sedan fara till Helsingfors eller avlägga ett prov här hemma baserat på finska rättsgrunder? Lite märklig rekommendation. Sedan tröstar oss kansliministern oss som är bekymrade, åtminstone skriftligt. Han läste inte upp det, men i det skriftliga svaret tröstar han oss med att det finns kurser på svenska vid Helsingfors universitet som skall kompensera de böcker som finns endast på finska. Menar ministern att man skall skriva in sig vid Helsingfors universitet om man vill bli auktoriserad fastighetsmäklare med Åland som hemmabas. Det är lite märkliga rekommendationer här. Jag får återkomma och fortsätta repliken.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Jag gjorde en beskrivning av det nuvarande läget och också konstaterat att till vår kännedom har det inte kommit fram att någon ålänning skulle ha blivit underkänd på grund av att det inte har kunskaper i finska. Jag nämnde också att den rättslitteratur som finns, närmast förarbetena och lagtext gör att man kan bli godkänd i det här provet. Sedan hade vi att i tillämpliga delar läsa svensk litteratur får man ta med en nypa salt, men man får vissa begrepp förklarade för sig. Sedan har jag också kontrollerat upp förordningarna. Det finns ett hundratal förordningar och de är alla på svenska men det här är ett problem om man skall tenta det och det inte finns. Vad skall vi göra då? Ja, det är det jag just nämnde att man kunde ordna kurser och föreläsningar på Ålands högskola för att kunna tenta bort de här finskspråkiga tentböckerna. Det nämndes också här även av ltl Harry Jansson att i Helsingfors universitet har man kurser just i juristutbildningen där man kan kompensera bort vissa tentböcker. Det var inte avsikten att alla skulle skriva in sig i Helsingfors universitet det vore att ta i, men jag vill med det här påpeka att det finns möjligheter att ta hit gästföreläsare för att kunna få dessa problem lösta.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Skall man tolka det här som så att landskapsregeringen, det riktades hård kritik mot detta redan 2005, 2006, är nöjda med det här systemet? Man kommer inte att vidta några åtgärder för man väntar på att någon ålänning skall reagera. Känner inte kansliministern till att som systemet är idag skrämmer det bort personer som inte behärskar finska redan från början? Vi har en situation där vi har ett indirekt yrkesförbud som jag ser det. Då tycker jag att det är viktigt att vi som lagstiftare och ansvariga för ålänningarnas väl och ve funderar på vad det är för system vi har?

När jag bekantade mig med Centralhandelskammarens mäklarnämnds frågor noterade jag att i frågeställningarna som man ställer till de prövande, så anger man ofta bygglagstiftning som en del av den problematik som föreläggs de som skall skriva provet. Hur skall vi tackla det sett ur åländsk synvinkel? Vi har en egen bygglag, egna regler. Hur skall en ålänning att klara av att få in hela problematiken? Skall man även lära sig finsk bygg- och planlagstiftning för att kunna bli auktoriserad förmedlare på Åland? Nu är det här en svår fråga och jag förstår att landskapsregeringen är lite vankelmodig i den här frågan. Det nytillsatta språkrådet har just börjat sitt jobb, så jag är beredd att ge respit till september fram till september 2009 sedan vill jag se konkreta förslag annars får vi nog fundera på vilka politiska eller juridiska aktioner som detta yrkesförbud kan föranleda.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Ltl Harry Jansson nämner uttrycket yrkesförbud. Jag måste medge att det inte är någonting som har kommit till landskapsregeringens kännedom att det skulle finnas sådana tendenser i samhället att ålänningar avstår från att gå igen mäklarprovet på grund av att de misstänker att det inte klarar av det på grund av att de inte har kunskaper i finska. Det förfarande jag just beskrev är hur det går att tillgodogöra sig litteraturen även på svenska. Om det visar sig att det inte räcker till då måste man överväga tillvägagångssättet och då kan man, som jag anförde här, ta hit gästföreläsare eller på annat sätt ge undervisning i rättslitteraturen så att man skall kunna avlägga examen med godkänt betyg.

Med plan- och bygglagstiftningen har vi som alla känner till, två parallella system. Den tidigare landskapsregeringen 2005 har infört dem på grund av tidigare massiv kritik. Om det sedan visar sig att det här systemet är otympligt för man överväga, men vi har gjort den slutsatsen, att helt revidera systemet. Det har de facto bara varit i kraft tre år.

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras ärende 13

Landskapsregeringen svar med anledning av ltl Carina Aaltonens enkla fråga om finansiering av flygresor till Åbo för patienter inom ÅHS. (EF 3/2008-2009).

TALMANNEN: Samma regler gäller som vid föregående fråga.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Många ålänningar reser till Åbo för att få olika sjukvårdsbehandlingar. Resorna sker med Turks Air som nu ser sig tvungna att upphöra med förskottering av patienternas flygbiljetter. Patienterna uppmanas nu själv betala sina sjukresor för att därefter söka ut ersättning från FPA. En service som Turks Air tidigare har tillhandhållit. Det är inte acceptabelt av varken ekonomiska eller etiska skäl att patienter som har remitterats till Åbo skall sköta betalningen av sina flygresor själva. För patientgrupper som t.ex. cancerpatienter med många behandlingar i Åbo är det viktigt att de får de bästa tänkbara villkoren för vården. ÅHS måste här gå in och ta ett ekonomiskt och organisatoriskt ansvar så att patienterna inte behöver oroa sig över hur flygresorna skall betalas. Med hänvisning till 48 § 2 mom. i lagtingsordningen ställer jag vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: När och hur tänker landskapsregeringen agera så att alla som är i behov av vård och behandling i Åbo inte själva behöver förskottera sina patientresor?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Som svar på ltl Carina Aaltonens enkla fråga önskar landskapsregeringen ge följande svar.

Först herr talman, några ord om bakgrunden. Turku Air har ett fullmaktsavtal med Folkpensionsanstalten som gör att Turku Air har förskotterat flygresans pris t/r Mariehamn-Åbo. Resans pris är 379 euro minus självrisken på 18,50 euro. Patienten betalar självriskandelen på 18,50 och lämnar nödvändiga handlingar såsom läkarintyg till flygbolaget som i kraft av avtalet kan lyfta ersättning från FPA. Systemet är smidigt har varit smidigt då det fungerade. I det fall när patienten av medicinska skäl inte kan åka och inte kunnat avboka sin biljett går ÅHS in och ersätter flygbolaget. Ifall där patienterna utan medicinska skäl inte åker och inte har avbokat har patienterna fått en faktura. Det som har varit problem och som gör att Turku Air vill sluta med servicen är att det händer alltför ofta att en del patienter inte slutför sin del av processen. Självrisken blir obetald man lämnar inte över nödvändiga handlingar till Turku Air, avbokar inte resan, eller dröjer alltför länge med att uppfylla sina förpliktelser mot flygbolaget. Flygbolaget blir tvunget att ligga ute med stora summor samt att det inte är helt lätt att få patienten att förstå hur systemet fungerar. flygbolaget har meddelat att man upphör med servicen den 15 december 2008, alltså idag. För patienternas del har det inneburit att patienten enbart har behövt erlägga självriskandelen för sin resa under förutsättning att han/hon överlämnat nödvändiga dokument till flygbolaget för att de i sin tur kunnat debitera FPA. Det har inneburit en stor ekonomisk fördel för patienterna i synnerhet om det har varit fråga om många resor. Vid t.ex. en två veckors strålbehandling har Turku Air förskotterat 10 gånger 360,50, totalt 3 605 euro och patienten har betalt 185 euro i självrisk. Det är inte heller ovanligt att en strålbehandling pågår i tre, fyra veckor. Tyvärr har det visat sig att allt för många lämnar sina förpliktelser ouppfyllda vilket raserar ett annars fungerande system. FPA betalar ersättningar endast för faktiska utgifter och beviljar inte några förskott. Behandlingstiden av enskilda ansökningar kan ta upp till 4-5 veckor. Ersättningen till ett ombud Turku Air i det här sammanhanget som förskotterat kostnaderna utbetalas endast med stöd av ett fullmaktsavtal. Tidigare har Ålands cancerförening givit samma service som Turku Air. Systemet har dock varit arbetsdrygt och svårhanterligt. En grov bedömning av tidsåtgången för att hålla systemet rullande är en arbetsdag per vecka. Landskapsregeringen har ingen färdig eller fullgod lösning ännu. Landskapsregeringen har diskuterat några alternativ till lösningar.

För det första, om patienten inte kan betala för sina resor eller invänta ersättningar från FPA kan han/hon vända sig till socialkansliet i sin kommun och ansöka om utkomststöd. Det är ett förslag som inte föredras, det är omfattande byråkratiskt och har stor tidsförlust.

För det andra att Turku Air fortsätter som tidigare och där förs det diskussioner. Man håller kvar systemet tills vi kan förstärka eller ersätta det med ett annat. Då kunde ett alternativ vara att landskapsregeringen ställer en årlig garantisumma till Turku Air s förfogande för att företagets ekonomi inte skall belastas samtidigt som patienternas fördel tillvaratas. Systemet skulle annars fungera som tidigare med Turku Air som utförande part. En redovisning kunde ske kvartalsvis.

För det tredje att ÅHS övertar systemet. Det har diskuterats i styrelsen senast fredag och där var man eniga att det måste få en lösning. Turku Airs system har riktat sig till alla Åbo-patienter. Frågan är om man behöver rikta sig till cancerpatienter eftersom de utgör en speciell patientgrupp? De har många behandlingar inom en kort tidsrymd. Patienterna måste lägga ut stora summor som i vissa fall är rent omöjligt ekonomiskt och det kan ta flera veckor innan man får sin ersättning från Folkpensionsanstalten.

Sammanfattningsvis är detta en mycket angelägen fråga och den måste få sin lösning. Förslag nummer ett är att Turku Air fortsätter och att landskapsregeringen upptar en garantisumma. Enligt uppgift fungerar systemet just nu hyfsat bra efter den mediala uppmärksamheten och alternativ nummer två är att ÅHS övertar ansvaret.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Jag är utomordentligt besviken, för att inte säga upprörd över att ÅHS och landskapsregeringen inte kan ge ett klart och tydligt besked på hur man tänker lösa problematiken för de patienter som har remiss från ÅHS och som skall behandlas i Åbo och som reser med Turku Air. Att Turku Air har haft hand om administrationen med att söka ut flygbiljettkostnaderna från FPA för patienternas räkning har varit ett bra system och inneburit en god service under flera år, men det är samtidigt någonting som man inte kan kräva av ett privat flygbolag skall sköta. Det primära för Turku Air är att upprätthålla flyglinjen mellan Mariehamn och Åbo och det gör dem utan samhällssubventioner. Jag anser att det är ÅHS som måste ta ekonomiskt och organisatoriskt ansvar för patientresorna till Åbo på samma sätt som man redan gör idag för patienter som skall på t.ex. prostatacancerbehandling i Uppsala. Då bokar en läkarsekreterare, det finns två som har hand om det här inom ÅHS, de bokar resan, patienten tar båten till Kapellskär. Där väntar en taxi som kör till Uppsala. Fakturan från taxibolaget går direkt till ÅHS som i sin tur har hand om att söka ut resekostnaderna från FPA. Om ÅHS kan administrera detta beträffande patienter, och det här gäller alla patienter inte bara cancerpatienter som behandlas i Uppsala, så måste man även ha ett system som även gör det möjligt för patienter som behandlas i Åbo. Det är en rättvisefråga. Vi får fler och fler patienter som behandlas på sjukhus utanför Åland. Utvecklingen har gått i den riktningen i många år, därför måste ÅHS ha beredskap och system som underlättar för patienterna. Därför är nu min följdfråga: När kan jag och framförallt de patienter som skall påbörja sina strålbehandlingar i Åbo efter jul på ett besked när kommer landskapsregeringen att se till att det är ÅHS som ordnar upp det här?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Jag är helt enig med ledamot Aaltonens åsikt att Turku Air har haft en service som har varit någonting utöver det vanliga. Faktum är att problemet är nytt för landskapsregeringen och för ÅHS. Så fort vi har en lösning på den här frågan kommer allmänheten att få reda på den. Vi jobbar vidare.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Man kan inte förvänta sig att alla patienter har råd att betala i förskott för sina flygbiljetter och inte är det acceptabelt att ens föreslå att man skall söka upp socialkansliet i sin hemkommun för att det skall kunna stå för dessa kostnader inledningsvis. Det är en svår situation att få besked om sjukdom. För de flesta personer och deras anhöriga som drabbas av ett cancerbesked innebär det också ett trauma. Alla krafter och all energi bör sättas på att försöka tillfriskna. Inte tvingas att oroa sig över om man skall ha råd att betala flygresorna till strålbehandlingen i Åbo. Problematiken med att Turku Air förändrar sina rutiner och upphör med att söka ut resekostnader från FPA det fick jag veta för 11 dagar sedan. Jag började då ringa runt till ÅHS för att få klarhet i frågan. Jag insåg ganska snabbt att de personer jag behövde få tag i fanns inte på plats och de kände inte till ärendet. Det är 10 dagar sedan jag lämnade in den här enkla frågan. Det har funnits gott om tid att ordna upp det här och ta fram system för hur man kan lösa detta så att patienterna inte drabbas. Jag är glad över att ÅHS styrelse har haft upp frågan och har krävt att en lösning skall finnas på bordet senast idag den 15 december. För min del kräver jag att den här frågan skall lösas helst den här veckan men senast den 1 januari så att de patienter som skall påbörja sina strålbehandlingar i januari inte kommer att drabbas.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Vi kan konstatera att vi är helt eniga. Det här är det sista man skall behöva oroa sig för om man har en tuff behandling framför sig och har fått en cancerdiagnos. Som sagt var, så snart vi har en lösning så presenterar vi den och där har ÅHS styrelse varit helt eniga. Vi skall hitta en lösning.

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

För kännedom

Lagtingsledamoten Danne Sundmans enkla fråga om upphandling av vägunderhållstjänster. (EF 4/2008-2009).

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges.

Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 10 december.

 

Debatt

enligt bestämmelserna i 49 § lagtingsordningen om alkohol- och drogpolitik. (Deb. 1/2008-2009).

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett extra plenum fredagen den 9 januari kl. 9.30.

 

Bordläggs från tilläggslista ärende 1

Finansutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om budget för landskapet Åland 2009. (FR 1/2008-2009 samt FM 1-68/2008-2009).

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 december 2008.

 

Bordläggs från tilläggslista ärende 2

Finansutskottets betänkande nr 2/2008-2009 om resurs- och behovsplan för landskapet Åland. (M 1/2008-2009).

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 december 2008.

 

 

Bordläggs från tilläggslista ärende 3

Finansutskottets betänkande nr 3/2008-2009 om höjning av landskapsandelarna för socialvården. (FR 7/2008-2009).

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 december 2008.

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 17 december kl. 9.30.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.11.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil