Plenum den 15 januari 2007 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  15 januari 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Åke Mattsson).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Åke Mattsson av annan orsak: vittnesmål i hovrätten och ltl Anne-Helena Sjöblom på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2006-2007 angående ny blankettlag om livsmedel. (FR 1/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 4/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ändring av 53 § räddningslagen för landskapet Åland. (FR 6/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag tänkte säga några ord om den enda paragrafen som betänkandet de facto berör. Det har också varit tidigare upp när vi behandlade den s.k. räddningslagen då ett enigt lagutskott presenterade ett betänkande som togs här i salen, men det visade sig att vi fick back i laggranskningskontrollen. Högsta domstolen skickade det tillbaka och det gällde alltså 53 § räddningslagen. Högsta domstolen har framfört att det ursprungsförslaget innebar ett bemyndigande för landskapsregeringen att bestämma grunderna för en avgift, i detta fall sotningsavgiften, till det allmänna. Det var alltså en behörighetsöverskridning, varför paragrafen förföll. Den avser egentligen en avgift till kommunen, men grunderna för avgiften bör på ske på lagnivå, allt detta enligt grundlagens krav.

 

Jag kan kortfattat berätta att vi har egentligen fyra möjligheter på Åland enligt vår nyligen antagna räddningslag att ordna utförande av sotningen. Fastighetsinnehavaren kan ingå avtal med en sotare, kommunen kan ingå ett avtal, fastighetsinnehavaren kan ge kommunen i uppdrag att utföra det här eller under vissa kriterier kan en fastighetsägare själv beviljas rätt att utföra sotning av sin egen fastighet under kommunens överinseende, närmast brandmyndigheten.

 

Problemet har varit huruvida det allmänna, dvs. landskapsregeringen, kan sätta en taxa för en privat näringsidkare och att grundlagen skyddar näringsfriheten.

Det framkommer också i framställningen att landskapsregeringen betonar kravet på regional rättvisa, att sotningstaxorna skall vara ungefär lika i skärgården, landsbygden och i tätorterna. Det framkommer helt klart av regeringens skrivning att man anser att sotning är en s.k. reglementerad näring och det innebär att avgifterna inte får sättas rakt av på marknadens villkor. Då kommer vi till pudelns kärna och det innebär att sotningsavgiften inte får sättas på marknadens villkor och hur skall det ske? Jo, grundlagen säger att det skall vara på lagnivå och inte på någon annan nivå och det här som vi fick bakläxa förut.

 

Lagutskottet har alltså beaktat detta och finner att regeringens framställning uppfyller kraven enligt grundlagen. I det nya förslaget framkommer i lagtexten att ”Sotningsavgiften skall fastställas så att den täcker de kostnader som sotningen föranleder.” Det här är det nya som har till kommit i lagtexten jämfört med den som förföll. Grunden är ”täcka de kostnader som sotningen föranleder”. Vi i utskottet har kommit fram till den synpunkten att det här är tillfyllest. Vi har även kontrollerat med rikets dito och konstaterar att det är ungefär samma lydelse där. Man kan inte heller anse att näringsfriheten är kränkt med det här förslaget. Liknande arrangemang har förekommit bl.a. vid trafiktaxor och det är också så att det här är på en lagnivå, vilket egentligen har varit den springande punkten i hela problematiken.

 

Med dessa ord förordar lagutskottet lagförslaget.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Precis som lagutskottets ordförande presenterade strandade lagstiftningen på en paragraf och det var att vi hade en för vid förordningsfullmakt i lagen när det gäller sotningsavgifter. Politiskt är det egentligen det uppdraget vi har givit till förvaltningen sedan att man skulle formulera en paragraf så att den räcker till utgående från grundlagens bestämmelser. Den juridiska kompetensen anser att vi nu i lag har tillräckligt mycket och nu hör vi också att lagutskottet håller med om att det räcker att formulera det på det sättet att avgifterna täcker kostnaderna för sotningen. Varje enskild individ kommer inte att betala så att det täcker utan man räknar ut det här på en klumpsumma av vad sotningen kostar och så delar man upp det på dem som tar emot sotning, och det anses alldeles korrekt att göra så på en delvis reglementerad näring. Drömmen vore förstås att kunna släppa sotningen helt fri, men vi vet att vi har en väldigt liten marknad och att det finns en risk att kanske inte alla skulle få sina fastigheter sotade om vi skulle göra på det sättet. Vi tror alltså att det här är en bra lösning.

 

Jag vet också att det har gått diskussioner i lagutskottet om man skulle ha haft en mer detaljerad lagstiftning, men vi tycker från landskapsregeringens sida, och det var också tjänstemännens förslag, att det är onödigt att låsa upp sig vid detaljer som man sedan måste gå till lagtinget och ändra. Sotningsverksamheten är en väldigt känslig näring och den är också svår att få att fungera på ett optimalt sätt, så därför har vi valt att vi skall reglera det så litet som möjligt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws förslag till hemställningskläm med anledning av ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. spörsmål om principer för lönesättning inom förvaltningen. (S 1/2006-2007).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 10 januari, har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl Roger Eriksson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i samråd med ÅHS-styrelsen klargör regelverk och principer för lönesättning inom organisationen. Landskapsregeringen skall även i det  utlovade meddelandet om ÅHS klargöra för lagtinget hur gällande principer efterlevs och hur landskapsregeringen tar sitt ansvar som övervakande myndighet för att garantera rättssäkerheten i besluten.”

 

Detta kallas ltl Raija-Liisa Eklöws förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas för kännedom röstar ja och de som röstar för ltl Raija-Liisa Eklöws förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen. Omröstning sker efter upprop.

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: avstår, Anders Eriksson: avstår, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom borta, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson borta, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej. 

 

Omröstningen har gett vid handen 16 ja-röster, 10 nej-röster medan 2 ledamöter har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2007 och verksamhet år 2006. (M 1/2006-2007).

 

Ärendet bordlades den 10.1.2007. Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Som ansvarig för europapolitiken inom landskapsregeringen är jag självklart mycket glad över det mottagande som EU-meddelandet och vår förda och Europapolitik och presentation hittills har fått.

 

En snabbanalys och sammanfattning av debatten så här långt ger vid handen att lagtinget i stort sett är nöjd med den förda och tänkta politiken.

 

Det finns ett brett stöd för prioriteringarna vi föreslår. I debatten har vi fört diskussioner om migrationspolitik och  slutsatsen blir att energin skall läggas på att föra en god migrationspolitik lokalt framom att driva migrationsfrågor på högre EU-nivå. Någon funderade över om livsmedelsfrågorna borde prioriteras högre. Detta har vid flera tillfällen diskuterats inom regeringspartierna. Bedömningen är gjord främst ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv. Livsmedelspolitiken är viktig och kräver enormt med sakkunskap och särskild expertis - vilket vi inte har och om vi skulle lyckat få tag på den skulle det leda till en betydande utökning av förvaltningen.

 

Ingen har kommenterat förslaget till utvecklingen av meddelandet. En redovisning för regeringens färdriktning, visioner och de stora målen med enskilda politikområden vart fjärde år medan man årligen följer upp och redogör för vad som gjorts och vad som inte blev som man tänkte.

 

I debatten ansåg någon att nästa regering borde ha en särskild EU-ministerpost. Det var särskilt intressant för mig att höra, som vid mitt tillträde att många av er var fick känslan av att ni var oroliga för att jag inte skulle ha tillräckligt att göra.

 

Debatten och funderingarna kring om Åland från början skulle varit med i EU eller inte är alltid lika intressanta och lika svåra att få svar på. Det är väl det som är politik långt - att tycka och tro. Trots att frågan anses mycket intressant har regeringen valt att lägga energin på att jobba med den verklighet vi lever i och kämpa för förändring där vi står och därmed arbeta aktivt för att öka vårt inflytande - både formellt och informellt. Jag tror att vi alla är överens om känslan av utanförskap när det gäller inflytande medan vi minsann är fullt inne när det gäller att leva upp till skyldigheter. Det är lätt att vara efterklok men självklart vore det bra om man aktivare lagt energi på att fundera på medlemskapet före man väl gick in i EU än att idag börja spekulera över hur det kunde vara utanför - för det kan ingen veta -  vilka förmåner och rättigheter vi skulle få efter att ha varit medlemmar och träder ut ur EU. Det vi vet med säkerhet är att EU inte vill ha några goda förhållanden för dem som lämnar unionen. Det blir i så fall en bra praxis och en dörröppnare ut för kanske flera. Det är dessutom viktigt att minnas att dessa förhandlingar i så fall skulle föras av Finland, mellan Finland och EU, om vårt utträde. 

 

Den enda formella platsen Åland har i EU är platsen i den rådgivande regionkommittén. Kommittén består av drygt 300 medlemmar som tillsammans representerar 450 miljoner gräsrötter ute i Europa. Eftersom länderna har olika konstitutionella system representeras länderna och dess regioner på olika sätt.

 

Jag har kollegor som är ministrar i lagstiftande regioner, t.ex. EU-ministern i Bayern. Jag har också med mig Salzburgs f.d. motsvarighet till lantrådet, men i regionkommittén finns också kommuner och städer representerade. Både Finland och Sverige har kommunförbundet som beredande organ för regionkommitténs frågor och det är således kommunförbundet som medlemmarna representerar medan självklart de lagstiftande regionernas representanter arbetar på ett annat sätt.

 

Självklart skulle det varit bra för Åland och mer stimulerande att arbeta i regionkommittén, om endast lagstiftande regioner skulle vara representerade tex. men det är lätt att inse det orimliga i att åtta av EU:s länder skulle ha ett särskilt organ som bara de finns representerade i. Dessutom är även de lagstiftande regionerna väldigt olika - det skulle säkert vara problem att dra en gräns mellan vilka som skulle få vara med och vilka som skulle hamna utanför samt varför.

 

Den här diskussionen har minsann förts och den har inflammerat hela regionkommittén. Jag har fått berättats att någon vid regionkommitténs första möten startat en diskussion om vilka som egentligen. borde fått vara medlemmar där,  och många av de nyutnämnda ledamöterna kände sig självklart kränkta och förolämpade - det var att väcka frågan i lite sent stadium.

I dag finns ett samarbete mellan de lagstiftande regionerna i Europa både på tjänstemanna- och politisk nivå. Där har gjorts ett bra grundarbete och en bas finns för utvecklingsarbete men det finns mycket som jag skulle vilja utveckla och förändra i det arbete för att få det mera aktivt och konkret än vad det är idag. Det är inget lätt arbete. Mycket skiljer de olika regionerna åt både till konstitution och kultur.

 

Senaste år var jag också med och grundade  ett samarbetsforum mellan de lagstiftande regionerna inom regionkommittén. Huvudsyftet är att vi bildat ett nätverk, att vi blir bekanta med varandra, kan ge varandra utbyte och information om hur det fungerar i de olika lagstiftande regionerna runtom i Europa samt att förstås stöda varandras förslag och idéer.  Arbetet är ännu bara i sin linda. Från åländsk sida har vi skaffat oss en central position i arbetet och vi har alla möjligheter att forma det framtida arbetet vi och borde också göra det snart innan rutiner skapas och cementeras.

 

Om det är något värde i ansträngningarna vi gör inom regionkommittén eller inte är fritt upp till alla att bedöma. Min inställning som representant i tre år är att det är den plats vi har och då gäller det att göra det bästa av den.

 

Målsättningen med regeringens EU-politik och mina insatser inom regionkommittén har förstås varit mycket att hålla samman eftersom jag i båda fallen ansvarar för dem. Därför har jag inom regionkommittén lagt mitt krut på marina strategin, maritima strategin och frågorna kring EU:s arbetssätt och öppenhet. Jag inbillar mig att det varit av visst värde att jag utsetts till mittengruppens skuggrapportör och därmed fått föra partiets talan i fråga om maritima strategin och därmed också fått tillfälle att träffa centrala personer.

 

Jag tror också att det med önskvärd tydlighet framgått att jag och landskapsregeringen upplever en stark frustration över att Åland inte passar in i EU:s nationstänkande. En ljuspunkt är att Åland verkar vara unik med sin självstyrelse och att det samtidigt ger en gnutta hopp om att kunna använda det för att nå en bättre position. Åtminstone finns det idag en kunskap inom EU och Europa att det finns problem med Åland och EU. Nu gäller det bara att smida vidare och arbeta för att få till en förändring. Det kan ses som svårt, men gör man ingenting så kommer det i varje fall inte att ske någon förändring.

 

Vi har från åländsk sida på olika sätt tagit oss in i Europaparlamentet och drivit för Åland viktiga frågor genom andra politiker. Mycket enklare vore det självklart om vi hade vår rättmätiga plats att agera utifrån.

 

Åland är också medlem i olika organisationer, varigenom vi konsekvent drivit våra positioner i olika för Åland viktiga sakfrågor. Lyckas man driva en viktig fråga tillsammans med andra länder och regioner så väger den förstås mycket tyngre än om vi driver frågor ensam.

 

Det kan vara intressant att konstatera att inom EU så är det egentligen ingen som bestämmer. Alla kan göra sitt föra att påverka. Det hänger långt på egen aktivitet. Kommissionen och dess medarbetare är sist och slutligen människor som du och jag.

 

Det man ofta glömmer bort är att det sist och slutligen är ländernas regeringsrepresentanter som fattar besluten. Kommissionen föreslår och regeringsrepresentanterna besluter. Jag ser ett stort problem med att rådsmötena där ländernas regeringsmedlemmar deltar inte är öppna för allmänheten. Som medborgare har vi ingen möjlighet att följa upp hur de olika representanterna debatterar och röstar, vilket också ger möjlighet för beslutsfattarna att välja hur man presenterar resultatet hemma - ofta genom att skylla på EU när man fattat ett svårt beslut för det egna landet. Skulle vi var och en kunna följa dessa möten tror jag att en del av spöket runt EU kunde spräckas. Dessutom skulle kravet på politikerna öka.

Fru talman!

Vårt mål att öka inflytandet inom EU kräver uthållighet, tålamod och många ansträngningar. Vi har under året varit ett intressant ämne i medierna runt om i Europa vilket jag tror att är bra för vårt arbete. Åland har också varit ämne för debatt i parlamentet initierat av en holländare - helt utan anknytning till Åland. Vårt mål med EU-politiken är sist och slutligen är att göra det bästa möjliga för ålänningarna, vårt näringsliv och allas vår vardag.

 

Så här långt beslutsprocessen, fru talman. Sedan finns den andra sidan: uppföljningen och tolkningen av EU:s regelverk, statsstödsreglerna t.ex. som försvårar våra möjligheter att bedriva regionalpolitik och för att stärka den åländska konkurrenskraften trots våra små förhållanden och vår lilla marknad. Det är viktigt att föra fram vårt insulära läge, våra hittills bristande möjligheter att använda skatteinstrumentet  samt vår småskalighet för att få förståelse för våra behov och för vår överlevnad. 

 

Till allra sist, fru talman. Frågan om vi skall agera när det gäller planerna på en gasledning i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland så har vi till förvaltningen fått en förfrågan i samband med miljökonsekvensbedömningen  och den är just högaktuell. Vi kommer inom kort att formulera våra ståndpunkter kring frågan och särskilt  göra en bedömning ur Kökars perspektiv, som kommer att bli den som blir mest berörd på Åland.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Bara en liten detalj här. Ledamoten Britt Lundberg sade att statsstödsreglerna kan stoppa regionalpolitiska åtgärder. Kan jag få ett exempel på vilka regionalpolitiska åtgärder som har stoppats av statsstödsreglerna?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag sade att det försvårar vår möjlighet att bedriva regionalpolitik. Då tänker jag t.ex. på att man kan ifrågasätta om man har rätt att ge ett stöd som vi kanske har en nödvändighet av att göra för att det inte finns tillräckligt med underlag och tillräckligt med kunder och att vi ändå vill stöda för att det skall finnas en sådan rörelse. Det kan t.ex. vara det  som går över de minimis-reglerna men ändå måste under granskning s.a.s. och blir förbjudet för att man anser att man ger pengar till privata företag, men som inte skulle bära sin grund utan ett stöd från landskapet. Det är det jag tänker på.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var bra att vi fick detta klargörande. Jag kan nämligen inte ihåg att det skulle finnas något konkret, åtminstone inte ett investeringsprojekt, där man skulle ha försökt rikta in sig regionalpolitiskt och göra en investering ute i regionen som skulle ha stoppats på grund av detta. Dessvärre visar det i sin tur på att investeringsviljan ut till regionerna inte är så särdeles stor just nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill gärna lyfta fram några aspekter i EU-meddelandet som berör utbildningsväsendet och EU-frågorna. Målen i Lissabonstrategin som reviderades 2005 är mycket höga och utbildning är ett centralt medel för att uppnå de högt ställda målen i fråga om konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen i Europa.

 

För perioden 2007-2013 börjar det på många sätt ett nytt liv vad gäller Åland och EU. Det finns nya fräscha EU-pengar från Europeiska Regionala Utvecklingsfonden och Europeiska Socialfonden. Det sistnämnda administreras av utbildningsavdelningen. Målen där är förstås att få en ökad förädling inom produktion. Det handlar om att öka kunskapsinnehåll och kompetens hos människor och här är det väldigt viktigt att medlen fokuseras på sådana projekt som vi ändå är  stadda att utveckla, att EU-projekten går in i den lokala utvecklingen, precis där vi är i dag och att de används för insatser som landskapsregeringen, det åländska samhället och arbetsmarknaden verkligen är i behov av. Sådana aktuella teman som den Europeiska Socialfondens medel kunde användas på Åland och som landskapsregeringen också har föreslagit är framför allt integrationen. Det handlar om utbildningsinsatser för människor som på olika sätt har marginaliserats och befinner sig utanför arbetsmarknaden samt att titta på framtidsprojekt av olika slag, i likhet med det projekt som landskapsregeringen gjorde under förra perioden när man kartlade utbildningsbehovet i ett längre perspektiv.

 

Vi behöver få bättre verktyg för att prognostisera, för att titta in kristallkulan och se vad Åland är i behov av för typ av fortbildning, så att vi också efter 10-15 år har en fortsatt god sysselsättning och en stor konkurrenskraft.

 

Projekt som har initierats och som nu är under arbete som jag tycker är väldigt positiva och som går in i den åländska utvecklingen precis där de befinner sig men där man kanske behöver gå in och stöda upp ytterligare är t.ex. ”Kvalitet i service och värdskap” som hotell- och restaurangskolan är ägare för och som handlar om att höja kvaliteten inom hotell- och restaurangnäringen. Vi har också Åland Form-projektet som handlar om design och om hur Åland kan skapa större attraktivitet vad gäller olika produkter och där konst och kultur kan samverka med näringslivet på ett fruktbart sätt.

 

Vi har också ett idrottsprojekt inom Ålands lyceum för ökad hälsa och idrott. Nya interaktiva medier som handhas av högskolan och vi har också Flex Learn-projektet som går mot sitt avslut i år.

 

De här tycker jag just är exempel på tillfällen där EU-medlen kan användas och stöda upp en utveckling som annars kanske måste göras enbart med nationella medel. Det här är då därför ett väldigt bra tillskott.

 

Jag tycker också man kan med tillförsikt se fram emot det nya programmet Central Baltic. Det som tidigare har varit ett Interreg-samarbete mellan Ålands, Stockholms och Åbolands skärgårdar förändras nu från 2007 och det blir ett stort program med Östersjöländerna i fokus. Förutom Finland och Sverige kommer också Estland och Lettland med i bilden och det blir ett jätteprogram med en 8 miljoners befolkning. Där kommer Åland att få ett underprogram för skärgårdsregionen med ett sekretariat på Åland. Underprogrammet heter Archipelago and Islands och det betyder att Stockholms, Åbolands och Ålands skärgårdar nu också kompletteras med Gotland samt några av de estniska öarna. Här tycker jag att det kan finnas väldigt mycket spännande att utveckla, framför allt inom näringslivsutveckling, turism, miljö, kultur och social sammanhållning.

 

Det som jag har nämnt hittills är projekt som skolorna kan vara delaktiga i och som ger skolorna en möjlighet till en fördjupning men också till ett samarbete med näringslivet på olika sätt.

 

Vad gäller landskapsregeringens Europapolitik gällande utbildningsfrågor finns det också en mer kontinuerlig uppföljning och det handlar om en mera långsiktig anpassning av det åländska utbildningsväsendet i enlighet med de mål som Lissabonstrategin strävar efter. Där kan nämnas Struktur-07-processen som ger bättre möjligheter för unga att kombinera studier och välja så att de har bästa möjliga förutsättningar för vidare studier. Lissabonstrategin eftersträvar också en mer effektiv och flexiblare resursanvändning inom hela utbildningssystemet och detta tar också Struktur-07-reformen sikte på.

 

En flexibilitet i detta är att i och med att antalet unga inom ungdomsutbildningen minskar så ser vi däremot ett större behov av fler vuxenutbildningsplatser och man måste tänka på att de människor som går ut i arbetslivet i dag skall finnas kvar där till 2040-2050. Det är mycket troligt att dessa människor vid upprepade tillfällen måste återgå till utbildningssystemet och ges kompetenshöjning och annan utbildning och det gäller för oss nu att förbättra våra organisationer så att vi hänger med i den här utvecklingen.

 

En bred och flexibel utbildning både till innehåll och organisation ger fler kunniga människor och det är grunden för informationssamhället. Det är också en organisation som bättre kan bemöta de krav som arbetslivet och omvärlden ställer.

 

I december 2006 deltog jag i en av EU:s utbildningsministrars möte i Helsingfors. Det var väldigt intressant och man kunde då direkt vara med och lyssna på de diskussioner som fördes. Det här är ett sätt som jag tycker att vi borde utveckla ytterligare. Man kan säga att första gången som man från Finlands regering tog med Åland i EU-sammanhang var när dåvarande statsminister Lipponen tog med lantrådet till toppmötet i Laeken. Jag tror att det här är en kanal för inflytande som vi har jobbat för lite med. Det är viktigt att vi har sådana relationer mellan landskapsregeringen och regeringen i Finland att ministermöten, i samband med EU:s ministermöten, att också de åländska ministrarna kan delta. Det är otroligt värdefullt att på plats få vara med och höra de direkta diskussionerna. Det som avhandlades i Helsingfors i december var yrkesutbildning och yrkespraktik, ett område som hela Europa i dag diskuterar, framför allt för att vi behöver bättre gemensamma system för att känna igen de olika ländernas yrkesutbildningar så att man skall kunna ha en ökad mobilitet både inom utbildning och förstås vad gäller arbetskraft.

 

Man kan väl säga att hela Europa i dag nu fokuserar på yrkesutbildningen. Man ser en ökande äldre befolkning i hela Europa, man ser att fler yrkeskunniga människor behövs. Arbetsmarknaden måste s.a.s. ta tillvara både de unga krafterna och få dem intresserade av olika typer av yrkesutbildningar för att tillgodose behoven på arbetsmarknaderna men också att få tillbaka äldre in i utbildning så att har de kvalifikationer som behövs vad gäller arbetsplatserna i dag. Det som också påtalades väldigt starkt är att göra yrkesutbildning mer attraktivt och vi kan säga att de åländska målsättningarna för 2007, att 40 procent av niondeklassisterna skall gå i teoretisk utbildning, 60 procent i yrkesutbildningen, ligger ganska väl i takt med de övriga målen i Europa. För att få yrkesutbildningen mer attraktiv så ordnar man nu på europeiska och internationella mässor, olika typer av World Skill-mässor där man visar upp och tävlar i yrkesskicklighet på ett annat sätt än man har gjort tidigare för att visa vilket värde det också finns i det.

 

En fråga som vi på Åland har jobbat alldeles för lite med men som är direkt kopplad till detta med mobilitet och att känna igen vad människor från andra länder kan när de kommer till våra regioner och söker arbete är validering av kompetenser. Där har vi i dag inget bra system för hur vi värderar ett betyg eller yrkeskvalifikationer från andra platser. Det är viktigt att man kan få ett intyg över vad man kan och har förvärvat under sin livstid så att man också i åländska sammanhang kan få ett fast arbete. Det här har vi tittat på under olika perioder men inte ännu kommit igång riktigt med och det är en viktig fråga vad gäller vuxnas kunskaper framför allt.

 

Migrationen är också ett tema som tas upp i EU-meddelandet och där kan man nu säga att landskapsregeringen har tillsatt både en tjänstemannakommitté och en politisk referensgrupp för att dra upp strategierna för den fortsatta integrationspolitiken. Tjänstemannakommittén har representanter från AMS, från utbildningsavdelningen, Medis, stadens flyktingkontor, den mångkulturella föreningen och social- och miljöavdelningen. Kommitténs arbete handlar om att ta fram mer kunskapsbaserade eller faktabaserade förslag till åtgärder för att främja integrationen och framför allt med fokus på arbetsmarknad, språk, sociala och kulturella aspekter.

 

Kort några ord om kulturprogrammet så kan man konstatera att kommissionen i december också har fattat Europaparlamentets och rådets beslut från den 12 december om inrättande av program för kultur 2007-2013 och där har nu beslutet publicerats och vi börjar nu ta del av det för att analysera om programmet kan vara mera användbart för åländska projekt än vad som tidigare program har varit. Det är inte alldeles enkelt att få in åländska initiativ i kulturprogrammen som är så pass stora att den minsta summan som är relevant är 50.000 och uppåt, men det gäller för oss att fundera ut vad som kunde vara aktuellt. Det som nämns i meddelandet är bl.a. Bomarsund, det är Ö-spelen 2009 och eventuellt också projekt inom ungdomsarbetet, eftersom där kan finnas goda möjligheter för den nya generationen, dvs. de unga EU-medborgarna att bättre lära känna varandra. Programmet överensstämmer också med landskapsregeringens kulturpolitiska program. Det finns för att främja kulturutbyte och samarbete, för att den kulturella och språkliga mångfalden i Europa skall respekteras och främjas samt att de europeiska medborgarnas kunskaper om andra kulturer i Europa skall förbättras. Här finns också en punkt som lyfter fram kultursektorn som arbetsgivare och de klara samband som finns mellan investeringar i kultur och ekonomisk utveckling och att det därför är viktigt att stärka kulturpolitiken på regional, nationell och europeisk nivå. Här finns också kulturen som integrationsfrämjande kraft, vilket också nämns i det kulturpolitiska programmet.

 

Jag skulle vilja säga att vad gäller de här områdena vi är väl i takt med EU:s målsättningar och vi jobbar kontinuerligt förstås med att hela tiden förbättra systemen.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som utbildningsminister Gunell höll och det är kanske den här typen av frågor vi oftare borde diskutera i samband med EU-frågor. Det ser jag när jag pratar med ungdomsgruppen inom Ålands Framtid att hos ungdomarna finns det ett stort intresse för EU och vad den här typen av gränsöverskridande samarbete kan ge, framför allt på kulturområdet som nämndes, medan vi – jag vill inte erkänna äldre politiker – som har varit med ett tag och sett de problem man har när det gäller konstitutionen och, för att använda minister Lundbergs uttryck, problemen att få Åland att passa in inom EU.

 

Det första jag tänkte kommentera var just frågan om EU-stöden. Det är kanske mera en fråga för näringsavdelningen, men om vi pratar om näringslivsutveckling och kompetenshöjande åtgärder så hoppas jag att utbildningsavdelningen och näringsavdelningen fortfarande jobbar mycket sida vid sida. Det är i sådana sammanhang som EU-stöden kan vara viktiga. EU-stöden medför en oerhörd byråkrati för små åländska företagare. Jag hörde själv till dem när jag var involverad i skärgårdssamarbetet som blev kritisk till att det blev myndigheterna själva som drev allt mera av projekten. Det är naturligt att det är så till viss mån. Det krävs ett samarbete, det krävs också gärna ett gränsöverskridande samarbete och då blir förvaltningen involverad, men den typen av näringsstöd som vi har tänkt oss för att få den åländska entreprenörssjälen att blomma är väldigt svåra att anpassa till EU-världen, så jag tror att det är viktigt att man från landskapsregeringens ännu tydligare skulle särskilja vilken typ av stöd man vill rikta direkt till näringsutövarna för att minska byråkratin.

 

När det gäller de exempel som minister Gunell gav: kvalitet och världskap eller Åland design, så där tror jag att man faktiskt kan göra någonting bra när det gäller EU-medel. Men ofta är det så att man försöker mixa ihop det, man försöker också få ut EU-pengar direkt till enskilda näringsutövare och det blir allt knepigare. Det vore intressant att höra hur man resonerar när det gäller detta från regeringens sida.

 

EU-politiken blåses ofta upp som om det skulle vara någonting oerhört märkvärdigt och att man måste ha en speciell sorts institutioner för att hantera EU-frågorna, men jag tror att det är bra om man mera kan se EU som vilket politikområde som helst. Om jag exemplifierar igen och vi tittar på miljön, så inte är det någon som tänker sig att miljön skall vara något sorts ämnesområde som är inkapslat för sig utan miljöhänsyn måste gå in i alla politikområden, och på samma sätt tror jag också man måste börja hantera EU. Jag vet att det är så, t.ex. på näringsavdelningen, att det som hör till näringsområden så hanteras där som vilket annat arbetsområde som helst. Det är inte direkt jämförbart, men inte har vi några speciella institutioner heller när det gäller det nordiska samarbetet på ministerområdet utan var och en sköter det som ligger på hans/hennes lott.

 

Minister Gunell pekade på vikten av att ta del i EU:s ministerrådsmöten och jag tror att det är viktigt för de åländska ministrarna att kunna delta där. Samtidigt vet vi att vi har en otydlig konstitution, dvs. det finns ingen automatik att de åländska ministrarna skall delta på samma sätt som man t.ex. igen gör inom Nordiska rådet. Vi brukar ibland från Ålands Framtids sida bli beskyllda för att vi alltid kritiserar Finland och inte ser oss själva i spegeln, men om vi tittar på det här området så är det mycket de åländska ministrarna själva det handlar om: hur aktiv man vill vara. Inte vill jag stå som många andra och prata i jag-och-jag-termer, ändå är det så att om man verkligen vill ta sig in, så nog kommer man in, men det gäller att vara aktiv från åländsk sida. Problemen är två som jag ser det: för det första att vi är involverade i den finska beredningen och vi vet att den beredningen går på enbart ett språk, dvs. på finska. Samtidigt är det så att om man har en ärlig och öppen dialog med de finska ministrarna så är det inte några problem att ta del av beredningsmaterialet från svensk sida, inte de interna beredningsmaterialet, men när det gäller EU:s material så att man skall kunna fungera också på svenska. Det är det som gör att det är så svårt att hänga med i mötena: vad är på gång, hur ser beredningen ut? När det gäller att vara med på de direkta mötena och snappa upp saker och ting går nog bara man är aktiv från åländsk sida.

 

När det gäller kulturprogrammen vill jag minnas att ministern sade att minimisumman var 50.000 euro och det är klart att det är ingenting som man direkt går ut till en enskild åländsk hantverkare med. Exemplen som nämndes, Bomarsund och Ö-spelen,  är också bra exempel.

 

EU-minister Lundberg kanske inte är fullt så känslosam som hon var förra gången när vi diskuterade EU-frågorna och jag igen väckte frågan att man mera borde granska frågan hur alternativet skulle vara att Åland i formellt hänseende står utanför EU men att vi har ett anslutningsavtal. Minister Lundberg sade att det enda vi vet är att man skulle få sämre villkor än vad vi har nu. Man skulle få sämre förhållanden, det vore intressant att veta hur man kan veta det! Däremot har minister Lundberg fullständigt rätt när hon säger att det är Finland som förhandlar för oss om vi helt plötsligt skulle gå in för en sådan situation att kopplingen vi har till EU blir ohållbar för oss, vi måste få en annan typ av koppling till EU. Vi vet att det är Finland som sist och slutligen förhandlar för oss och det är ett av de absolut största problemen. Ett annat problem är att vi har en stympad skattebehörighet och just detta gör att det är så svårt att få Åland att passa in i EU. Det är också en av de absolut grundläggande motiven till att vi från Ålands Framtid driver den politik som vi driver. Det är också fullständigt onödigt att stå här och spekulera och spekulera. Man kan bra göra utredningar bara viljan finns: vad är det som skiljer Åland i förhållande till andra autonomier som har använt sig av en helt annan koppling till EU, dvs. de har tillträde till den fria marknaden, moderländerna har sett till att de har fått de fördelar de behöver ha för att de skall fungera i dagens EU-värld, men de är inte med i formellt hänseende och det betyder att snusdirektiv, fågeldirektiv osv. inte gäller där.

 

Minister Lundberg sade att det finns olika sätt att få frågor väckta via andra EU-parlament och det nämndes en holländare. Det kan vara intressant att veta att den fråga som ställdes i Europaparlamentet om varför måste man ha finländskt medborgarskap för att man skall kunna erhålla åländsk hembygdsrätt, den frågan väcktes efter att vi från Ålands Framtids sida tog upp den i EFA och på det sättet fick upp frågan på bordet. Det är klart att det går att jobba på det sättet. Vi försöker göra vad vi kan och jag hoppas också  att övriga gör vad de kan, men det är ändå inte samma sak som om vi har en, om uttrycket tillåts, självständig representation när skall diskutera EU-frågor.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja säga att det är så att EU-stöden och målprogrammen på ett väldigt konkret sätt har fört samman utbildnings- och näringsavdelningen i samarbete, så det är på det sättet en god sak. Min uppfattning är att målpengarna kan ha både privata och offentliga projektägare och att majoriteten i dag ändå är olika företag som har utbildningsprojekt och kompetenshöjande projekt för sin arbetskraft. På det sättet skall de ju fungera. Vi ser ibland mera generella projekt som gynnar samhället mer generellt och då är det bra om också offentliga instanser kan nyttja EU-medlen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt och det är bra om samarbetet i närings- och utbildningsfrågornas förvaltning integreras när det gäller det här, det är viktigt. Det som är ännu viktigare är också att man får näringslivets roll med, dvs. att också näringslivsorganisationerna är med när man samarbetar. Det som jag ändå upplever som ett bekymmer är att det är svårt att få den här typen av stöd att passa in för de enskilda företagarna, de har svårt att förstå på vilket sätt kommer det här oss till nytta, och det var det jag ville säga i mitt första anförande. Jag tror att det är bra om man på något sätt kan särskilja projekten. Man har projekt på en mera övergripande nivå och sedan också verkligt konkreta åtgärder att gå till mötes när det gäller de enskilda näringsutövarna.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Min uppfattning är att när det gäller de pengar som har funnits för kompetenshöjning har väldigt många företag nog förstått vad det handlar om och de har sett ett bra tillfälle nu att få ett visst offentligt tillskott för att kunna vidareutbilda sin arbetskraft. Det här är väldigt positivt, det är precis det som målprogrammen eftersträvar. Däremot är det säkert så att bättre information hela tiden gynnar frågan och där finns det alltid saker att förbättra, men jag tror att ansökningshandlingarna och de processerna också är en vanesak, de som hanterar EU-ansökningar blir också bättre och bättre på det efter vad tiden lider. Målet med kompetenshöjning har vi nått. Däremot är det svårt att genom projekten få till stånd nya arbetsplatser.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att EU-ansökningar osv. kan bli en vanesak, men sett ur en enskild företagares synvinkel upplever man det som en väldigt trög process. Jag kanske var otydlig, men det är inte landskapsregeringens fel utan kraven är ganska stränga från EU:s sida just för att man skall undvika fusk, mygel och sådant som kan förekomma runtom i Europa när det gäller EU-medel, men den typen av kontroll behöver vi inte ha på samma sätt här på lilla Åland och därför tror jag att det är bra om man kan försöka särskilja det som man direkt vill gå ut till de åländska företagarna med och sedan sköta ”EU-byråkratin” på ett litet högre plan, där också förvaltningen kan vara involverad vissa gånger.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är sant att det hänger på allas vårt engagemang om vi vill vara med och hitta informella vägar att påverka och få direkt kontakt med de andra. Det har bl.a. minister Gunell och jag gjort genom att komma in på ministerrådsmöten, men jag vet inte heller vad det här skulle ha att göra med att beredningen i ärendehanteringen görs på finska. Jag ser inte det som något hinder utan det här handlar om att få direkt kontakt med de andra regeringarnas ministrar och andra länders ministrar, vilket är värdefullt att få. Det är klart att alla vill ha formella positioner i stället. Det är klart att vi skulle vilja sitta där på en formell plats och ha full rösträtt osv., men det är någonting man får arbeta för. Det är just på det sättet vi arbetar här: att försöka förändra, och det är kanske där som ltl Anders Eriksson uppfattade att jag var känslosam, men det är kanske ”mera engagerad” som skulle vara rätta ordet. Mitt påstående var att man gärna från Ålands Framtid flyr och drömmer i stället för kämpa med verkligheten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Om vi igen försöker hålla debatten på ett sakligt plan, så det jag menar med att ta del i den finska beredningen är att det är ett omfattande material, om man skall ta del i EU-ministerrådsmötena med någon annan målsättning än att man bara skall sitta och titta, utan att man också vill tillföra någonting, ta del i diskussionerna och åtminstone förut fanns enbart det materialet i republiken Finland på finska. Det var det som gjorde att det var svårt att ta del i samarbetet på samma sätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Ministerrådsmötena går på EU:s alla 21 språk, så det är inte några problem att följa med där, oavsett vilket modersmål man har. Ltl Anders Eriksson undviker frågan med att han hellre talar om ett utanförskap än att problematisera och fundera på just dels vad vi gjorde när vi gick in i EU, vilka ställningstaganden vi tog då, men också det faktum att om man redan är inne i ett samarbete och vill gå ut så skall utanförskapet föregås av en förhandling, en förhandling som vi inte kan veta hur skall sluta. Därför väljer vi från Ålands sida, även om många kanske skulle fundera att det kanske skulle ha varit klokast, i stället för det som ltl Anders Eriksson 1995 föreslog att vi skulle gå in i unionen, att vi skulle ha stannat utanför, men det är kanske då man borde ha lagt ner lite mera energi och funderat på vilka konsekvenser har det här medlemskapet. I dag tycker vi dock att det är viktigare att jobba för att få ett större inflytande inom EU där vi redan är än att spekulera i hur det kanske kunde bli utanför.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller EU-situationen i dag vill jag påstå, åtminstone till skillnad från minister Lundberg, att jag anser inte att Ålands EU-koppling är bra. Vi har ingen bra situation. Inte är det fråga om att försöka fly sitt ansvar om man kommer underfund med, att det här inte är bra. Vi tar och granskar: varför står alla andra autonomier i stort sett utanför EU, men har ett anslutningsavtal? Varför är det på det sättet? Det är givetvis på grund av det att de har kommit fram till att vi inte kan existera inom den storskaliga EU-byråkratin som en fullvärdig medlem, det är helt omöjligt, det är därför man har kommit fram till det. Jag tycker ändå att det är bra att minister Lundberg säger att man inte kan veta vilket förhållande man skulle få om vi går ur; tidigare sade hon att det enda man vet är man får sämre förhållande. Och, som jag har sagt, det är onödigt att stå och spekulera utan vi borde utreda också det här. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Bara för någon dag sedan lanserade EU-kommissionen sina klimatmålsättning för att bekämpa växthuseffekten och den globala uppvärmningen. Det är förstås självklart att landskapsregeringen kunde inte i detta meddelande ha med de målsättningarna eftersom de målsättningarna lanserades efter det meddelandet gavs. Kommissionen kom ut med sina målsättningar t.o.m. efter att vi bordlade diskussionen senast. Det finns en överenskommelse om att vi skall utskottsbehandla meddelandet, så därför finns det en möjlighet för utskotten att ta upp den här diskussionen.

 

Målsättningarna som kommissionen har lanserat kallas för 2020-målsättningen: fram till år 2002 skall vi reducera koldioxidutsläppen med minst 20 procent. Det här är rätt så radikalt om man jämför det med den överenskommelse som finns inom ramen för Kyoto-protokollet. Det är bara 13-14 tills 2020; så småningom måste vi också för oss själva klargöra hur vi skall uppnå samma målsättningar. Som medlemmar i EU kommer vi att åläggas att följa och uppnå de här målsättningarna också.

 

Det är klart att en sådan här fråga fordrar en ingående bredning från förvaltningen, men jag uppmanar ändå för min del att speciellt social- och miljöutskottet kanske inledningsvis kunde börja lite fördjupa sig i den här frågan för att se på vilka områden man kan uppnå reduceringarna och hur skall vi nå det här. Landskapsregeringen nämner i meddelandet under rubriken ”Energiområdet” vissa åtgärder som man som bäst håller på och genomför och planerar att genomföra. Ingenting ont om det, de är kanske ganska självklara och har diskuterats tidigare, men däremot finns det ingenting som anger i meddelandet om hur stor reducering av koldioxidutsläpp man uppnår genom de åtgärder som planeras.

 

Det här i varje fall ett intressant steg som kommissionen tar. Det är ganska radikalt och vi måste också börja fundera på de här sakerna.

 

Kanske man borde överväga att ett sådant här meddelande i framtiden skulle innehålla också långsiktiga målsättningar så att man kunde se inte bara vilka åtgärder som planeras inför nästa år utan de åtgärder som man stegvis planerar att genomföras, t.ex. som i detta fall fram till år 2020. Helt självklart kan inte allting genomföras år 2019 eller 2020 för att göra reduceringarna utan det måste ske stegvis. Kanske meddelandet kunde innehålla en tabell på detta område, kanske på andra områden också, hur man stegvis uppnår en längre målsättning.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är intressant att ltl Mats Perämaa lyfter fram Kyotoprotokollen och de miljömål som EU har. Men jag skulle vilja påminna om två saker som vi har jobbat väldigt mycket med från landskapsregeringens sida. Det ena är det miljöhandlingsprogram som lagtinget nyligen har godkänt och som också är radikalt i många frågor och kanske så pass radikalt att ltl Mats Perämaa har haft svårt att smälta de målen, i alla fall vad berör Östersjön och vattenbruket. Jag skulle också vilja säga att vad gäller den maritima strategin och andra strategidokument, som EU arbetar med, så har Åland på faktiskt ett väldigt framgångsrikt sätt varit med och påverkat, speciellt genom att lyfta fram Östersjön och vad man från EU-håll kan göra för vattenmiljön.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag gick endast in för att prata om klimatfrågorna och den globala uppvärmningen i mitt anförande medan ledamoten Camilla Gunell valde att i sin replik, emot mitt anförande, diskutera den i sig viktiga maritima ekologiska situationen, men jag var inte inne på den frågan. Det här kanske visar det problem som fanns i miljöhandlingsprogrammet, att landskapsregeringen fokuserade väldigt mycket på den maritim-ekologiska situationen, viktigt i sig, men däremot mycket mindre på klimatfrågorna. Nu pratar jag om det som skall ske i ett EU-samarbete. Vi skall komma till gemensamma lösningar. Det är det vi har sagt också vad gäller Östersjösituationen och maritim-ekologiska miljöfrågorna, dvs. att vi skall lösa dem gemensamt. Jag försöker uppnå det genom att föra fram de här sakerna.

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Östersjön är väldigt viktig när det gäller miljöfrågan för Ålands del och även för alla öar i Östersjön är den central. Men det är så att vi implementerar ju de EU-direktiv på Åland som också unionen går in för så att på det sättet blir EU:s miljöpolitik och den åländska ändå väldigt intimt förknippad. Jag tycker att det blev en väldig fokusering vad gällde miljöhandlingsprogrammet på Östersjöfrågorna och den särskilda frågan om vattenbruket, men det programmet tar de facto fasta på en mängd olika åtgärder som också har med energiförbrukning och som har med miljömålen att göra. Men det blev i debatten en fokusering på Östersjön.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

På något vis vill ledamoten Camilla Gunell komma in på frågan om Östersjön, fast vi försöker föra en debatt i det här sammanhanget om klimatförändringen, och vackert så, man för förstås en diskussion om det som man kanske har fokuserat in sig på att föra. Men ibland måste man kunna diskutera någonting annat än fiskodling också, ledamoten Camilla Gunell! Jag anser att klimatfrågan är så viktig för vårt samhälle, för hela jordgloben, för vår fortlevnad som ras t.o.m. att den är väl värd att någon gång lyftas upp specifikt utan man måste diskutera andra miljöfrågor samtidigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Vad det nu i dag är som är bra med att vi är medlemmar i EU och vad som är dåligt med att vi är medlemmar i EU är en intressant fråga och en evighetsdiskussion samt också en diskussion som i mångt och mycket leder framåt och som leder till nya idéer och nya infallsvinklar osv. Men klart är i alla fall att innan Åland gick in i EU – det är väldigt lätt att vara efterklok – så skulle det ha varit klokt att ha lagt ner mer energi, mer arbete på att fundera på vilka konsekvenser kommer EU-medlemskapet att ha för lilla självstyrda insulära Åland? Det här hävdar jag att man inte har jobbat tillräckligt med innan man föreslog att Åland skulle gå in i EU. Det är bara så. Det här har vi fått klara bevis på med t.ex. vårfågeljakten som vi fortsätttningsvis har mycket arbete med. Vi skall ner till Bryssel och diskutera det den 2 februari. Det har tagit oerhört med engagemang och tid från regeringens sida att klara sig undan böter. Det är ju det som är det värsta att vårfågeljakten ändå blir förbjuden.

 

Jag vet att man från Ålands Framtids sida tycker precis som från Åländsk Centers sida och från andra partier också i regeringen att det skulle vara berättigat att ge de åländska skogsbrukarna ett bidrag för att få större lönsamhet när det gäller att ta den första gallringen av skogen, dvs. att införa ett s.k. flisbidrag. Men som vi alla vet är det här ett nytt bidrag, ett nytt stödsystem för Åland, och nya stödsystem när man är EU-medlem måste föras ner till EU för notifiering innan man kan införa det. Det här behövde inte Finland göra därför att jord- och skogsbruksministern i Finland var framsynt nog att se till att införa stödet innan man gick in i EU. Den stödform man hade innan man gick in EU behöver inte notifieras. Nu har vi sagt att vi gör upp ett stödsystem, vi notifierar det och blir det godkänt kommer det i första bästa tilläggsbudget.

 

Därför tycker jag att det skulle vara klädsamt om det skulle finnas en litet större ödmjukhet från Ålands Framtid och framför allt ltl Anders Erikssons sida när det handlar om kritik mot EU-medlemskapet och landskapsregeringens EU-arbete, nu tolv år efter att vi har gått in i EU.

 

När det gäller frågan om att stå utanför EU är det klart att det är intressant och vi kan spekulera och vi kan fundera över vilka avtal vi skulle kunna ingå, hur vi skulle kunna bedriva handel, vad som skulle vara enklare då och hur det skulle se ut. Men vi har i varje fall ett faktum att EU:s mål är att få ett harmoniserat EU med så lite undantag som möjligt, alla skall helst gå under samma regler, och det är säkert mycket bra med det här. Om vi t.ex. diskuterar med ungdomar så är det många ungdomar som är mycket EU-positiva därför att de ser att det ger stor rörlighet, de får större möjligheter att utveckla sig osv. Många företagare välkomnar den öppna marknaden osv. Men det finns många problem också och vi har en stor belastning inom EU-enheten, också inom hela förvaltningen och det betyder att vi därför måste prioritera hur vi arbetar. Därför har vi valt att jobba med att försöka förändra verkligheten i en så positiv riktning som möjligt, att ta tillvara EU-medlemskapet, utveckla EU-medlemskapet och framför allt också jobba för att få ett större inflytande. Det här leder till att vi har inga resurser om vi inte skall ha en oändlig förvaltning. Att sedan ytterligare börja prioritera att folk skall jobb med att fundera på hur det kunde se ut efter en förhandling med ett utanförskap!  Det är säkert en intressant studie där man skulle kunna fundera på olika scenarier hur det skulle kunna vara, men säkert veta kan man inte.

 

Som sagt, med tanke på att EU:s mål är ett harmoniserat EU med så få utanförskap och så få undantag som möjligt är det nog tyvärr så att jag tror inte att de utträdesavtalen skulle bli alldeles fördelaktiga för Ålands del.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ledamoten Britt Lundberg nämnde flisstödet och notifieringen. I budgetdebatten kritiserade jag landskapsregeringen för att man inte har tagit upp anslag i budgeten. Jag står fortfarande fast vid den åsikten för hade man velat påskynda stödformen efter att den notifierats hade man inte sedan behövt ta upp anslag utan anslaget hade då funnits i budgeten. Det var ett försök från Ålands Framtids sida att vara lite smidig och som vi också tycker att landskapsregeringen kunde ha varit, men jag vet att det har varit delade meningar i centerleden angående stödet och det tror jag att fortfarande finns. Jag ser det här mera som en förhalning och ett sätt att inte alls införa stödet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag märker att tongångarna är helt annorlunda nu än under budgetdebatten och det gläder mig att det har klarnat. Vi anser inte att man sätter in pengar i en budget och mer eller mindre ger ett sken av pengarna finns. Det finns ingen oenighet inom Åländsk Center när det gäller stödet till skogsägarna. Vi har sagt att vi vill att stödet skall gå till skogsägarna. Vi har sagt att det skall tas fram en stödform, den skall notifieras och omedelbart när den är notifierad kommer det en tilläggsbudget, så där blir det ingen förhalning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det blir precis en förhalning, för det blir igen en debatt om själva stödformen och anslaget. Jag känner mycket väl till att det har varit delade meningar inom centerrörelsen om stödformen. Det har retat många centerpartister för att det är vi i Ålands Framtid som har drivit den här frågan och att inte centern har varit framme i den här frågan. Hela tiden har stödformen också sammankopplats med investeringsstödet till pannan och vi har sagt att man måste skilja på dem.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag känner inte till att det skulle finnas delade åsikter inom mitt parti när det gäller den här frågan. Sedan kan jag förstås inte ha varenda en medlems ord på det, det kan finnas någon medlem av alla dem som finns som kan tycka annorlunda. Men hos dem som sitter i lagtinget och i regeringen är det fullkomlig enighet och hela landskapsregeringen har gått in för att det skall tas fram en modell för stödet, det skall notifieras och införas i tilläggsbudget, så inte där heller finns det någon oenighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag väljer fortfarande att vara mera sakorienterad än personfixerad. När det gäller EU ställer jag upp till hundra procent på EU:s grundtanke, dvs. bevarandet av freden i Europa. Den värnar jag starkt om. Däremot ser jag att Åland har en sådan koppling att vi har alla skyldigheter, men vi har inga rättigheter. Vi har ingen talerätt. Regionkommittén är inte så fantastisk när det gäller den biten. Det är klart att i en sådan situation börjar vi fundera: Hur har de andra små självstyrda områdena i Europa löst sin koppling till EU? Hur har man ordnat sin EU-vardag? Det är när vi noterar det som vi vill gå vidare, som vi igen vill försöka leda den politiska utvecklingen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Vi är fullkomligt eniga. Det är nästan som om ltl Anders Eriksson tog mitt anförande i miniformat här i sin replik: hur allvarligt vi ser på att vi står utanför när det gäller inflytande, medan vi är fullvärdiga medlemmar när det gäller skyldigheter. Det är det ingen från landskapsregeringen som har haft en annan åsikt om. Det är inget märkvärdigt med det. När det gäller självstyrda områden som har valt att stå utanför har vi t.ex. Färöarna som aldrig gick in! Grönland är det område som har backat ur, men det är väldigt svårt att göra en jämförelse direkt med Grönland som i sin tur är väldigt lite beroende av EU. De har en överenskommelse med Danmark hur fiskepolitiken skall skötas; i övrigt vänder de sig till Amerika!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi har autonomier som hör till England, typ Isle of Man, vi har autonomier som hör till Spanien, vi har autonomier som hör till Portugal och i samtliga fall kommer man fram till att de har en helt annan koppling till EU. När man har kontakt med politiker där, vilket också kan vara intressant, så får man genomgående det svaret, att det är omöjligt att bevara den konstitution vi har inom EU, vi måste stå utanför. Det är därför som vi har försökt säga i alla sammanhang att man borde försöka titta på det här, det är ingen populism, det är inga dagdrömmerier utan det är en allvarlig oro för hur Åland skall kunna behållas sin välfärd framöver, det är det handlar om. Det är den oron som man från regeringens sida faktiskt kunde ta på allvar i stället för att bara slå ifrån sig och säga att det är så bra som det är och vi jobbar på och vi gör det ena och vi gör det andra! Det är omöjligt om vi är innanför EU, det är ett fullständigt omöjligt projekt som EU-minister Lundberg har gett sig in på.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tror aldrig ltl Anders Eriksson har hört mig säga att det är bra som det är. Och den dagen som ltl Anders Eriksson får uppleva att jag är nöjd, så den tror jag inte man kommer att se för jag kommer alltid att jobba vidare, så det kommer inte att finnas en sådan dag. Det informella inflytandet är kanske det som jag har jobbat hårdast med under alla dessa tre år och det är klart att vi har kontakter till alla dessa olika autonomier som finns runtom i Europa. Men att sätta till en stor utredning med folk som skall anställas osv. för att sätta till pappers någonting som egentligen är mer en spekulation! I vardagsfrågorna, i diskussioner kring hur har ni löst det här, så finns det kontakter till Azorerna, det finns kontakter till Kanalöarna, vilket vi inte har så väldigt många gemensamma punkter med sist och slutligen, men det finns många andra också. Sedan har vi alla dessa självstyrda regioner inom Europa, men de allra flesta av dem har delegerad makt och då blir det ett lite annorlunda scenario, men ändå finns det mycket utbyte man kan ha och mycket kloka idéer man kan få av varandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelande till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Talmanskonferensens framställning om talmannens representationsersättning. (TMK 1/2006-2007).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av fördraget om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (Prümfördraget) och lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget. (RP 5/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 17.1.

 

 

Finansutskottets redogörelse för behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2006. (FUR 1/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 17.1.

 

Landskapsrevisorn Birgitta Gustafssons anhållan om befrielse från sitt uppdrag. (D 1/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är hålls i dag kl. 14.50. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.25).

 

 

 

 

 

Originalfil