Plenum den 15 mars 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 15 mars 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 3

Bordläggning. 3

1   Handikappservice

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)

Remiss. 3

2   Ny barnomsorgslagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)

Remiss. 50

3   Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)

Första behandling. 50

4   Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Första behandling. 51

5   Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

Första behandling. 51

6   Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Första behandling. 51

7   Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Första behandling. 51

8   Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Första behandling. 51

9   Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 15 2009-2010)

Föredras. 52

10  Skapande av en gemensam räddningsmyndighet

Ltl Johan Ehns enkla fråga (EF 6/2009-2010)

Enda behandling efter bordläggning. 52

11  Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)

Enda behandling. 53

12  Temporär ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot

Talmanskonferensens framställning (TMK 6/2009-2010)

Enda behandling. 54

13  Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009

Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)

Enda behandling. 55

14  Självstyrelseambassadörer

Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)

För kännedom... 55

15  Religionskunskap i grundskolan

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2009-2010)

16  Förlust av hembygdsrätt för studerande

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)

17  Utflaggningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

18  Öppna standarder och öppen källkod

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2009-2010)

19  Kommittéarvoden

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 4/2009-2010)

20  Frivilliga brandkårerna

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2009-2010)

21  Ungdomsparlament

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

22  Sjöräddningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

23  Förhindrande av sjöolyckor

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 8/2009-2010)

24  Bolagisera turistmarknadsföringen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 9/2009-2010)

25  Social och emotionell kompetens som skolämne

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 10/2009-2010)

26  Båttvätt

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 11/2009-2010)

27  Utryckningskörning med privat fordon

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2009-2010)

28  Sommarjobb

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

29  Bolagisering av Visit Åland

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2009-2010)

30  Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

31  Hälsofrämjande aktiviteter i skolan

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 16/2009-2010)

32  Sänkning av körkortsåldern

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 17/2009-2010)

33  Minskning av antalet ledamöter i lagtinget

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2009-2010)

34  Revidering av straffskalorna

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2009-2010)

35  Sjukfrånvaroförsäkring för småföretag

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 20/2009-2010)

36  Parlamentarisk kommitté för strukturomvandling av näringsavdelningen

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 21/2009-2010)

37  Parlamentarisk kommitté för framtida program inom lantbruket

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 22/2009-2010)

38  Samordnad sjöfartsutbildning

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

39  Fosterdiagnostik

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 24/2009-2010)

40  Samkönade föräldrars rättigheter

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 25/2009-2010)

41  Mätning av varmvattenförbrukningen

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

42  Reform av föräldraledigheten

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2009-2010)

43  Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

44  Internationaliserad högskoleutbildning

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

45  Åländskt medlemskap i International Maritime Organisation (IMO)

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 30/2009-2010)

46  Tilläggsexamen som eko-frisör

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

47  Definition av basservice i skärgården

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 32/2009-2010)

48  Allmän vaccinering mot kondylom

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 33/2009-2010)

49  Balningsanläggning för sopor

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

50  Tillämpningsdirektiv för handikappanpassade hjälpmedel

Vicetalman Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

51  Bättre tillgänglighet för funktionshindrade på Åland

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

52  En vegetarisk måltid per vecka

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2009-2010)

53  Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

54  Sänkt åldersgräns för mammografiscreening

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2009-2010)

55  Ny organisationsmodell för offentliga Åland

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion (HM 40/2009-2010)

56  Hjälpmedel enligt behov

Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

57  Ökade kunskaper om våldsutsatta kvinnor

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 42/2009-2010)

58  Bullerlag

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

59  Åländsk representation i Helcom

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2009-2010)

60  Översyn av Posten Ålands verksamhet

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 45/2009-2010)

61  Sammanhållen sjöfartsutbildning

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

62  Livsmedelsstrategi för Åland

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

63  System för jakträtt kopplad till viltvårdsinsatser

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 48/2009-2010)

Plenum slutar. 58

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande. Om ledighet från dagens plenum anhåller Ulla-Britt Dahl på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1      Handikappservice

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 mars 2010. Godkänt.

Remiss

2      Ny barnomsorgslagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns? Godkänt.

Diskussion.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Bästa lagting! Jag vill påstå att vi idag inleder debatten av en av den här periodens mest intressanta lagframställningar. Framställningen har allt; självstyrelsepolitik, genusperspektiv, starka känslor, omsorg om samhällets minsta, ideologier, ekonomi, arbetsmarknadspolitik och framförallt berör framställningen en framtidsfråga, våra barn.

Lagtinget ska idag behandla förslaget till en ny åländsk barnomsorgslag. Det har gjorts flera, många försök att revidera barnomsorgslagen men den har alltid stupat på mållinjen.

Barnomsorgslagen är en lag som väcker ovanligt stort intresse. Det finns många synpunkter, starka och divergerande åsikter och ett mycket stort engagemang.

Förslaget till ny barnomsorgslag innehåller förbättringar på flera punkter både ur barnens-, familjernas- och ur kommunernas perspektiv. Men den innehåller också en inskränkning som vållar mycket debatt.

Jag vill vara väldigt tydlig så här inledningsvis att barnomsorgslagen inte skuldbelägger någon men lagen är mera riktad och den följer arbetslinjen.

Barnomsorgen är ett av grundfundamenten i kommunernas service och svarar för knappt en tredjedel av kommunernas driftskostnader för socialvården. Det sker knappt 300 födslar årligen på Åland, varav omkring 6 är tvillingfödslar. Av statistiken framgår också att det i landskapets dryga 7 500 familjer finns 1,74 barn per familj. Knappt 13 procent av familjerna utgörs av en ensamstående far eller mor med barn. I ett nordiskt perspektiv har Åland låg nativitetsgrad.

Något som är högt är däremot landskapets sysselsättningsgrad, speciellt bland kvinnor. För hela befolkningen är den omkring 76 procent. Sysselsättningsgraden för kvinnor i så kallad barnafödande ålder (25 – 39 år) är omkring 88 procent. En av de nordiska ländernas största konkurrensfördelar är att det finns så många yrkesarbetande kvinnor. En totalt sett hög sysselsättningsgrad är viktig för välfärd och stabil samhällsekonomi. En effektiv och serviceinriktad offentlig sektor verkar stödjande för ett dynamiskt näringsliv. Barnomsorgen är således viktig även sett i detta perspektiv.

Det grundarbete som gjorts i flertalet lagförslag, som aldrig nått enda fram, har delvis tagits tillvara. Processen med barnomsorgslagen har tagit drygt ett år och fodrat en massiv arbetsinsats på både lagberedningen och socialvårdsbyrån. Förutom sedvanlig och ovanligt omfattande remissrunda har landskapsregeringen haft möten med kommunrepresentanter, både politiker och personal som är verksamma i socialvård och barnomsorg. Eftersom barnomsorgen är en service som direkt eller indirekt berör en stor del av befolkningen har det funnits möjligheter att ställa frågor, kommentera och diskutera på landskapets hemsida. Möjligheten har marknadsförts via annonser i lokalpressen. På mitt eget dagis sattes informationsblad upp som uppmuntrade föräldrar att höra av sig.

Diskussioner har förts otaliga gånger med kommunernas tjänstemän för att pröva skrivningarna, allt i syfte att få en lag som inte tolkas så olika som den nuvarande.

Barnomsorgslagen är en publik lag och landskapsregeringen har vinnlagt sig om en ny läsarvänlig disposition. Lagen har en ny portalparagraf, § 2 som innehåller målsättningar, allt enligt barnkonventionens anda och mening.

Ur barnens och familjernas perspektiv är avsikten med lagen att garantera barnen en bra och rolig barnomsorg och deras mammor och pappor goda förutsättningar att kombinera familjeliv med yrkesliv.

En avgörande faktor för en god barnomsorg ur barnens perspektiv är kvalitetsaspekterna. Tunga viktiga förutsättningar för god kvalitet är personalkompetens, personaldimensionering och lokalernas storlek.

Kommunernas har ett ansvar för barnomsorgens personaldimensionering. Grundläggande är att varje barns säkerhet tryggas. En förutsättning för att klara detta och ha en barnomsorg som klarar lagens målsättning är dels att personalen är yrkeskunnig, dels att de är tillräcklig många. Den nya barnomsorgslagen tydliggör övertalighet och överinskrivningar. Överinskrivning ska vara möjlig i en daghemsverksamhet om det därför inte medför en övertalighet av barn. Överinskrivning innebär t.ex. att barn delar på en dagisplats. En familj utnyttjar kanske dagis tre dagar i veckan medan den andra familjen nyttjar två dagar eller så kan man dela upp dagarna i t.ex. för- och eftermiddag.  

Förundervisningen är en pedagogisk verksamhet som ska ge barn en grund inför skolstart och livslångt lärande. Det finns i nuläget inga särskilda krav på behörighet för dem som leder förundervisningen. Kvaliteten på förundervisning kan variera betydligt. Därmed finns en risk att barn från olika daghem får olika förutsättningar för sin skolstart. Landskapsregeringen föreslår att rätten till förundervisning blir tydligare uttryckt än hittills. I lagen framgår det klarare att förundervisning kan förverkligas som en integrerad del av daghemsverksamheten. För att säkerställa kvaliteten i förundervisningen ska barnträdgårdslärarbehörighet krävas.

Grunden för hälsa och social välfärd skapas redan i barn- och ungdomsåren. De flesta riskfaktorer vad gäller tillväxt och utveckling kan upptäckas redan i den tidiga barndomen. Att jobba preventivt minskar marginalisering, utanförskap och onödigt lidande. Det är dessutom det smartaste man kan göra ur ett ekonomiskt perspektiv. 

För barn i behov av särskilt stöd finns i några kommuner barnträdgårdslärare med specialpedagogisk tilläggsbehörighet, så kallade specialbarnträdgårdslärare. Sådant stöd mottaget i tidiga år kan avhjälpa eller motverka uppkomsten av hinder eller funktionsnedsättning hos barn med svårigheter av fysiskt-, emotionellt-, socialt- eller inlärningsmässigt slag. Tidigare fanns en tendens att pojkar har varit överrepresenterade bland dem som fått särskilt stöd inom specialbarnomsorgen, då de har tenderat att uttrycka sina behov mer utagerande och därför fått mer uppmärksamhet. Under senare år har denna skillnad jämnats ut då pedagogerna blivit mer uppmärksamma på att svårigheter också kan ges uttryck i passivitet och inåtvändhet, vilket har tenderat att vara vanligare bland flickor. I nuläget finns en orättvisa i att specialpedagogiskt stöd är beroende av hemkommun, eftersom inte alla kommuner kan erbjuda sådant stöd. Avsaknad av skolpsykologer kan ytterligare bidra till att skolstarten för barn i dessa kommuner kan bli onödigt svår.

Stödet ska alltid vara individuellt anpassat för varje barn. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid "de tysta" barnens behov (ofta flickornas), som det är viktigt att tidigt uppmärksamma för att de ska kunna få det stöd de behöver för att utvecklas väl. Stödet ska alltid ges i samråd med vårdnadshavaren.

För barn i behov av särskilt stöd föreslår landskapsregeringen att det ska finnas tillgång till specialbarnträdgårdslärare i varje kommun. Tillgång till specialbarnträdgårdslärare lagstadgas således.

Kärnan i barnomsorgslagen är att det ska gå att kombinera familjeliv med yrkesliv. Stora delar av den yrkesverksamma åländska befolkningen jobbar inte kontorstid. Kommunerna ska fortsättningsvis erbjuda barnomsorg även då vårdnadshavaren arbetar så kallade obekväma tider.

För många familjer utgör skolstarten och det omsorgsbehov som kan uppstå för barnen, efter de inledningsvis korta skoldagarna, en prövande utmaning. Inte alla vårdnadshavare kan eller önskar minska sin arbetstid och därigenom få del av det partiella hemvårdsstödets ersättning. Detta gäller särskilt vårdnadshavare som är ensamförsörjare.

Fritidshemsverksamhet avses bli en lagstadgad rättighet för barn i grundskolans årskurs 1 och 2, under den tid då föräldrarna arbetar eller studerar. Alltså en ny lagstadgad rätt till fritids. Här kan man jämföra med tidningsartiklar i Huvudstadsbladet som har rört Esbo. När kommunerna måste spara inom den sociala sektorn är det naturligtvis icke lagstadgad verksamhet som ryker i det här fallet fritids.

Barn som fullgör sin läroplikt inom träningsundervisning har behov av fritidsverksamhet även efter grundskolans årskurs 2. Sådan verksamhet ges framför allt vid specialfritidshem, av en kommun eller av flera kommuner i förbund. En lagstadgad rätt för funktionshindrade barn och ungdomar underlättar för deras föräldrar att också kunna vara yrkesverksamma.

Lagen stipulerar också att om ett barn behöver gå dagis ett extra år, ett s.k. skoluppskovsår skall skoluppskovsåret vara avgiftsfritt. Det får inte ha betydelse att dagis har en avgift och skolan är avgiftsfri.

Beträffande avgifterna har landskapsregeringen utarbetat avgiftsgrunder som ska vara lika i varje kommun. Lagen stipulerar också ett golv och tak. Avgifter täcker i genomsnitt ca 13 procent av kommunernas barnomsorgskostnader.

Landskapsregeringen föreslår att i lagen intas en regel om den högsta månatliga barnomsorgsavgiften. Den ska bestämmas enligt familjens storlek och inte få uppbäras av en familj vars månadsinkomst understiger ett visst belopp. När en avgift fastställs ska dock alltid hänsyn tas till hur många som faktiskt ingår i familjen medan vid beräknandet av familjens inkomst endast ska beaktas det barn som är i fråga och med barnet sammanlevande vårdnadshavare.

Landskapsregeringen föreslår en maxavgift på 230 euro som den högsta barnomsorgsavgiften per barn och månad. Oavsett i vilken kommun en familj bor skall ingen betala mer. Som inkomster beaktas såväl skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster som skattefria inkomster. Följaktligen skulle avgiftsgrundande inkomster exempelvis vara dividender och hyresinkomster, arbetslöshetsersättning, dagpenning och livränta på grund av olycksfallsförsäkring.      

Nedanstående förtecknade inkomster ska inte beaktas vid inkomstprövning som kan göras avseende vårdnadshavares betalningsförmåga för barnomsorgsavgift. Sådana avgifter är t.ex. barnbidrag, handikappförmåner, bostadsbidrag, studiestöd, sysselsättningsstöd, närståendestöd och hemvårdsstöd.

Förslaget till ny barnomsorgslag innehåller förbättringar på flera punkter men den innehåller också en inskränkning som vållat mycket debatt; ej lagstadgad rätt till dagisplats för barn under tre år med en vårdledig förälder. Lagen stipulerar en oinskränkt rätt till barnomsorg för arbetande, arbetssökande och studerande föräldrar. Barn över tre år som har en vårdledig förälder har rätt till barnomsorg halvtid.

Med undantag av moderskapspenningsperioden avses ingen rätt till barnomsorg finnas för barn som är under tre år om inte särskilda skäl föreligger, så som om ett barn har behov av särskilt stöd eller att det i familjen finns omständigheter som gör att barnet kan anses behöva omsorg utanför hemmet t.ex. flerbarnsfödslar, sjukdom och funktionshinder.

Lagen stadgar ett minimum. Det är fullt möjligt och fritt fram att erbjuda utökad service. Det förehåller sig redan så i dagsläget i de åländska kommunerna att det finns skillnader i avgifter och det finns skillnader i servicegrad.

Landskapsregeringen anser att det finns alternativ för de barn som är under tre år och har vårdlediga föräldrar. Det finns församlingarnas verksamhet, Öppna förskolan och parkverksamhet.

En välkommen förändring ur kommunernas synvinkel är möjligheten att ordna barnomsorg i gruppfamiljedaghem. Möjligheten innebär en ökad flexibilitet för barnomsorgen att möta stora variationer i årskullarnas storlek, inflyttning m.m. Ett gruppfamiljedaghem kan startas med kortare varsel än ett småbarnsdaghem. Det kan också bli ett alternativ till vanlig familjedagvård då personalrekryteringen troligtvis kommer att underlättas.

Före år 1997 fanns en möjlighet för två familjedagvårdare att arbeta tillsammans i ett så kallat gruppfamiljedaghem. Denna verksamhetsform kan ur barnets synvinkel vara ett bra alternativ till daghemmens större grupper. För en familjedagvårdare kan det vara mer attraktivt att i en lokal utanför hemmet få dela sitt arbete med en kollega. För en kommun är gruppfamiljedaghemsverksamhet en flexibel resurs, som är lättare att skapa än ett fullt utbyggt daghem.

Under senare år har landskapsregeringen på försök, med ett positivt utfall, tillåtit etablering av ytterligare några gruppfamiljedaghem. En särskild reglering av gruppfamiljedaghemmen har inte tidigare funnits.

Lagens ekonomiska verkningar: Barnomsorgen är en kommunal i huvudsak skattefinansierad uppgift. Fördelat på samtliga kommuner täcker avgifterna från vårdnadshavarna omkring 13 procent av verksamhetskostnaderna, som tidigare påpekats. Mindre skillnader finns till följd av kommunernas särförhållanden och olika lösningar. Detta förslag innebär regeländringar som påverkar kommunernas kostnader för barnomsorgen.

I framställningen finns en ekonomisk kalkyl. Slutsatser har dragits efter teoretiska bedömningar om behov och kostnader. Förslagets kostnadseffekt kan variera väsentligt mellan kommunerna. För några kommuner medför inte förslaget några väsentliga kostnadsändringar. Effekterna har sin grund i den service en kommun har valt att ha. Utfallet är dessutom beroende av de avgifter en kommun väljer att fastställa samt hur de ordnar sin barnomsorg. Reformerna i barnomsorgslagen anser landskapsregeringen är nödvändiga.

När det gäller påverkan på miljön så har lagförslaget inte några kända verkningar. Inom bygg- och miljölagstiftning finns bestämmelser vars syfte är att minimera miljöpåverkan också av sådan infrastruktur som barnomsorgen fordrar.

Herr talman! I debatten har det ifrågasatts om barnomsorgslagen är i enlighet med 44 § i självstyrelselagen. I 44 § står det att lagtinget, när budgeten fastställs, skall sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst detsamma som i riket. I förarbetena till självstyrelselagen framkommer det att den fria budgeteringsrätten förutsätter att lagtinget, med beaktande av sitt politiska ansvar, tillgodoser befolkningens sociala behov. Stadgandet är till sin natur deklamatoriskt och ger uttryck för en allmän målsättning. Lagtinget skall vid sin fria budgeteringsrätt sträva efter att ålänningar kommer i åtnjutande av minst de sociala förmåner som gäller i riket. Med sociala förmåner avses särskilt social service, utkomststöd, sociala understöd och därmed jämförbara åtgärder med avseende på enskilda personers eller familjers sociala trygghet. Lagtinget kan besluta om längre gående förmåner till den del lagstiftningsbehörigheten ankommer på landskapet. Stadgandet innebär inte något krav på likformighet.

Markku Suksi drar å sin sida slutsatsen att de åländska förmånerna inte behöver vara exakt likadana som på rikssidan, men att den sociala lagstiftningen bör förverkliga de grundläggande rättigheter som finns i grundlagen.

Herr talman! Behovet av välfärdstjänster är omättligt. Det största hotet mot den nordiska välfärdsmodellen är att vi bygger upp omfattande välfärdsordning som inte är finansierbar och en offentlig sektor som är så stor att den drar arbetskraft från det privata näringslivet. Det blir speciellt svårt om fler verksamheter blir rättighetsbaserade och binder offentliga resurser.

Den åländska socialvården står vid ett vägskäl. Min uppfattning är att också den åländska kommunstrukturen står vid ett vägskäl. Den åländska socialvården är ett fokusområde på socialvårdsbyrån under 2010. Socialvårdsbyrån kommer att verkställa en stor kartläggning och undersökning av den åländska socialvården, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Tack för en bra presentation av lagförslaget. Minister Sjögren säger att lagen innebär en inskränkning av den subjektiva rätten. Så är det vad gäller vårdnadshavare som är hemma med nyfött barn. Man måste då ta hem sitt barn under tre år från dagis. Jag förstår att ministern anser att det där inte är något problem för det finns alternativ för det här barnet som inte mera får vara på dagis. Det finns församlingen och lekverksamhet. Men finns det garantier för de alternativen i alla åländska kommuner?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Min uppfattning om de åländska kommunerna är att man försöker vinnlägga sig om att gå barnfamiljerna till mötes. Det finns inte någon lagstiftning beträffande församlingarnas verksamheter eller folkhälsans parkverksamhet. Min uppfattning är att det finns alternativ.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nu vill jag ha lite mera fakta. Hur många kommuner kan erbjuda dessa alternativ? Det är klart att det kanske finns i Mariehamn och Finström ett visst utbud av servicetjänster som tillhandahålls av andra aktörer än kommunen. Det är viktigt för oss att få veta om det finns i alla kommuner eller bara i vissa kommuner.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag kan inte exakt för lagtinget redogöra för hur det ser ut i samtliga åländska kommuner. En känsla är att det ser bättre ut på fasta Åland än vad det ser ut i skärgården. För den skull så finns det möjlighet att utveckla verksamheten. Ta som ett exempel; om man har barnomsorg och dagisverksamhet så kanske man kan föra sin tvååring att vara ute i tre timmar under eftermiddagen. Det finns alla möjligheter att förbättra servicen i kommunerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag har två reflektioner efter denna goda presentation. Den ena handlar om jämställdhetsanalys. Varför finns det inte något grundläggande jämställdhetsresonemang i den här framställningen? Med tanke på den profil som landskapsregeringen vill hålla, när det gäller jämställdhetsfrågor, så är det något förvånande att man inte resonerar djupare, särskilt efter inskränkningen av den subjektiva rätten.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Om man läser framställningen så finns det jämställdhetsanalyser. Det finns ett genusperspektiv som genomsyrar hela framställningen. Det finns i målsättningsparagrafen, det finns när man analyserar behovet av fritidshemsverksamhet, det finns när man analyserar behovet av specialbarnomsorg så det finns genusperspektiv i hela barnomsorgslagen.

När det gäller den subjektiva rätten, vård av barn under tre år och när man pratar om föräldraledighet, så är det också en del som både kvinnor och män kan ta ut.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag får återkomma till min andra fråga. Jämställdhetsanalys brukar ju finnas under förslagets verkningar, en genomgripande analys av jämställdhetsperspektivet. Här tycker jag det blev väldigt oklart. Vi vet ju fortfarande att det trots allt är kvinnor som i huvudsak drabbats av den här försämringen. Jag tycker att resonemanget saknas på vilket sätt och även alternativ. Det är ju inte säkert att kostnaderna blir mindre för kommunerna. Kostnaderna kan till och med bli högre därför att man inte har, som jag ser det, gjort en tillräckligt genomlysande jämställdhetsanalys här.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När det gäller inriktningen på nya barnomsorgslagen så är det min uppfattning att den på flera punkter stärker jämställdheten. Vi lagstadgar rätt till fritids, vi lagstadgar rätt till fritids för ungdomar med funktionsnedsättning och vi möjliggör för fler kvinnor att kunna vara yrkesverksamma. Sedan vet vi alla när det gäller omsorgsbördan som utförs i samhället så är den till stora delar utförd av kvinnor. Det gäller småbarnsåren, det gäller också de som har stor omsorgsbörda när det gäller funktionshindrade barn och ungdomar och vi vet också att närståendevårdarna hos äldre är till stora delar kvinnor. Så ser verkligheten ut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag får tacka för en god presentation och särskilt insikten att man bör organisera landskapet Ålands offentliga sektor på ett annat sätt för att bibehålla den goda service vi har inom det sociala området.

Jag begärde replik utgående ifrån att landskapsregeringen tog tillbaka en lag och kom med en ny. Man kommunicerade ut till media att det här berodde enbart på formalia. Det här fick mig att läsa de två framställningarna parallellt. Då noterade jag en ganska stor politisk sak i paragraf 10 när det gäller undantag för lokaler. Jag tycker att den gamla lagen var mycket bättre där man definierade när man skulle få undantag.

I den nya framställningen, som landskapsregeringen lägger fram för lagtinget nu, så kan man få undantag utan att detta definieras. Jag undrar vad är det politiska motivet till att man ska kunna bygga lokaler och sedan få undantag fast lokalerna inte är ändamålsenliga?

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Orsaken till att lagen togs tillbaks och var in och vände till landskapsregeringen var att det fanns önskemål att göra de här skrivningarna tydligare. Det har hela tiden varit samma mening och samma anda i lagen, att man ska kunna få dispens för verksamheter som har funnits i gamla lokaler. Självklart, när man bygger nya lokaler så gäller paragraf 10. Det fanns önskemål om ett förtydligande.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! I gamla lagen var det tydligt när man kunde få undantag. I den nya framställningen kan man bygga nya lokaler och få undantag fanns de inte uppfyller kriterierna. Ur barnens perspektiv och jämbördigheten mellan kommunerna så tycker jag inte att det här är bra. Nu blir det ett politiskt godtycke. Man kan ge undantag fast man har byggt lokaler som är för små. Det tycker jag att utskottet borde titta på och gå tillbaka till den ursprungliga lagparagrafen, paragraf 10 sista momentet. Nu är det ett politiskt godtycke som kommer att gälla.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det stämmer inte. Lagen stadgar yta för rummen och för personalen. Ingalunda ska man få ett sådant undantag för nya verksamhetslokaler. Så är det inte meningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det är synd att man en sådan här dag bara har 30 minuter på sig i sitt anförande. Jag har kortat ner det till sju minuter.

Det är ändå ganska fascinerande att vi har ett parlament på 30 ledamöter, än så länge får jag väl säga, som kan en behandla en fråga som är så viktig för ett samhälle som barnomsorgen. Precis som minister Sjögren sade här så behandlar det självstyrelsen, genus, känslor, omsorg, ideologi, arbetsmarknad och framförallt barn som innefattar allting.

Jag vill först säga att den här framställningen är föredömlig, även om den naturligtvis kan innehålla saker som diskutabel. Framställningen är en redig och välskriven sammanställning med mycket faktaunderlag. Det finns också ett resonemang om jämställdhet, även om det inte är långt så är det ganska tydligt, enligt min uppfattning.

Jag ska ägna mig åt två saker som egentligen berör de övergripande samhällsfrågorna. Det är två saker som är viktiga här när det gäller samhällsformen. Det är välfärden i vårt samhälle jämfört med det som man kallar för välfärdsstaten, ofta den nordiska modellen. Vad är det för samhälle vi har och vart är vi på väg? Och den andra frågan är självstyrelseaspekten. Hur mycket är vi bundna av den paragraf som finns i självstyrelselagen, paragraf 44 och den så kallade garantilagen?

Tar man först välfärden så handlar det om en grundläggande rättighet för alla samhällsmedborgare att kunna leva i trygghet. Det här utvecklades på 1800-talet i Tyskland. Det utformades så småningom 1940 enligt den så kallade nordiska modellen med inspiration också från England. Det var den generella välfärden där det viktiga var att se till att de som inte hade det bra ställt skulle få en anständig i nivå. Här ligger en av de grundläggande principerna, att det finns en så kallade grundtrygghet, som också vår grundlag talar om. En trygghet som ska gälla för alla när det gäller hälso- och sjukvård, skolgång o.s.v. När det gäller välfärden så finns det en diskussion här som är viktig. Tar man barnomsorgslagen så kan man säga att vi har avdelat en viss summa till den, en tredjedel av kommunernas utgifter ungefär. Ska vi prioritera om inom barnomsorgslagen? Ska vi t.ex. ge subjektiva rättigheter för en förmån på bekostnad av en annan? Det är ju det som är den politiska diskussionen och ideologin. I den här framställningen ser man att ideologin naturligtvis är barnets bästa. Sedan kommer nästa steg, vad som bäst för barnet. Sedan kommer ytterligare ett steg, vad som är bäst för familjen. Där följer man den så kallade arbetslinjen. Många ser att det finns en risk att världen blir så allmän, förmånerna blir så många, att det blir en s.k. förmånsdemokrati. Politikerna slåss om att ge förmåner till sina grupper. Det betyder att en välfärd där alla får alla förmåner blir till slut så att ingen får någon förmån därför att man inte har råd. Det urholkar ekonomin. Då är det viktigt att i välfärdssamhället föra in samspelet mellan solidaritet och tillväxt.

Solidaritet betyder att man fördelar resurserna. Ska man fördela dem genom att ta ifrån de rika och fördela till de fattiga? Då får man en bidragsrundgång, högt skattetryck. Eller ska man säga att vi ska använda våra resurser för att skapa nya resurser, d.v.s. ekonomisk tillväxt? Då kan vi också skapa jämlikhet.

Just nu pågår en intensiv debatt, i många länder, som grundar sig på en bok som heter jämlikhetsanden d.v.s. jämlika samhällen mår bättre. Diskussionen är precis den här om man ska skapa jämlikhet genom fördelning eller ska man skapa den igenom grundtrygghet och ekonomisk tillväxt?

I det här fallet har landskapsregeringen prioriterat vissa insatser för barnomsorgen som bygger på barnets bästa och arbetslinjen enligt den argumentation man har. Man har sagt, när det gäller barn under tre år, att det finns ett intresse av att gynna att familjen att ta hand om barnens uppfostran i den åldern för barnen, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Man kan ju leka med tanken att om vi utvecklar förmånerna också till de allra minsta barnen och rättigheten att få den här förmånen för alla, så kommer barnen i framtiden inte att säga; när jag växte upp hade jag en mycket bra familj som tog hand om mig. Utan barnen kommer att fråga varandra; vilken kommun hade du när du var barn? Vilken kommun fick du dina förmåner ifrån? Mammorna och papporna kommer säkert att finnas där.

Det var ett replikskifte här där minister Sjögren sade att man på fasta Åland tar man mera hand om fritidsverksamheten för barn i formell mening, och att man gör detta mindre i skärgården. Min slutsats av det, kanske något hårddragen, är att i skärgården lever fortfarande de sociala nätverken starkare. Barnen finns i familjernas närhet, även om kommunen har aktiviteter så är familjen fortfarande en viktig välfärdsfaktor. Det är inte staten, det är inte kommunen och det är inte landskapet som råder över alla livets skeden. Föräldrarna, familjen, om den är ensamstående eller inte, är en viktig del. Jag tycker att lagstiftningen också ska utgå ifrån det.

Herr talman! Så långt när det gäller välfärden. Det finns mycket att säga, men om jag sammanfattar min ideologiska syn och liberalernas syn så är den att familjen kommer före kommunen. Det betyder inte att kommunerna är oväsentlig.

Sedan, herr talman, en viktig självstyrelsepolitisk fråga. I början på 80-talet, när man diskuterade en ny självstyrelselag, så fanns det en viss oro för att den större budgeteringsfriheten skulle leda till regional orättvisa och social orättvisa. Då stiftade man en garantilag som sade att man skulle ha minst samma förmåner som i riket. Det här är aktuellt idag genom en lagmotion. Detta har också varit aktuellt i diskussionen i massmedia. När man inte har subjektiva rättigheter för barn under tre år att man får samma förmåner som man har i riket, är det då någonting som strider emot i den här lagen? Man kan för det första säga att lagen är deklamatorisk, den anger en viss riktning, där socialvården på Åland inte allmänt sett ska komma i en sämre dager. Å andra sidan kan man gå till tidigare självstyrelsesystemet, med enahanda förmåner, och se att här ska vi mäta och här ska vi se vad som är mera förmån och vad som är mindre förmån, d.v.s. en återgång till ett system som alla mer eller mindre enigt har lämnat.

När den här lagmotionen var aktuell i lagtinget hade socialdemokraterna en reservation genom landstingsledamoten Roald Karlsson. Han hade två principiella invändningar mot motionen. Den första invändningen var att den kom för tidigt eftersom självstyrelselagen skulle vara gällande en tid. Det var för tidigt att stifta den här lagen. Och det andra var att den skulle genomgå sedvanlig beredning. Sedan togs den här lagen av en majoritet i lagtinget. Det har inte väckt några diskussioner om att ändra på lagen till den här delen, att det skulle vara en ny beredning eller att lagen skulle vara dålig. Vi kan väl ändå utgå ifrån att det är en lag som har omfattats och gäller. Nu blir den här frågan både legal och semantisk, minst samma förmåner som i riket. Har vi det eller har vi det inte i barnomsorgen, äldreomsorgen och i socialvården i allmänhet? Nu har jag inte haft möjlighet att gå in i detalj i det hela. Om man ser på de olika komponenterna i barnomsorgen i socialvården så hittar man många förmåner där de åländska förmånerna är betydligt större. Det gäller inte bara avdrag för amorteringarna på studielån, vilket i sig är någonting ganska unikt att dra av amorteringar, men det är i alla fall en förmån för våra studerande.

Tittar vi till exempel barnbidraget och skillnaderna gentemot riket. Jag räknar in barnbidraget som en del av barnomsorgen även om man kan säga att det är en mänsklig förmån för barnbefolkningen. Familjer med ett barn får 120 euro tillägg. En familj med två barn får 400 euro. En familj med tre barn från drygt 1 000 euro. En familj med fyra barn får drygt 1 600 euro. En familj med fem barn får 2 500 euro mer per år. Eller i procent; 10 procent för ett barn, 19 procent för två barn, 24 procent för tre barn, 30 procent för fyra barn och drygt 31 procent för fem barn. Dessutom har vi ett ensamförsörjartillägg på 50 procent. Det här är bara ett exempel. När man jämför förmånerna för socialvården så måste man göra en helhetsbedömning, tycker jag. Har våra barn, våra familjer och våra föräldrar sämre förmåner än i riket när det gäller de lagliga rättigheterna? Mitt svar är; absolut inte! Däremot kan man säga, när det gäller de faktiska förmånerna, så finns det ytterligare förmåner på Åland som kommunerna frivilligt tar på sig.

När det gäller välfärden och den sociala omsorgen så tycker inte jag att vi ska gå och fastna i någon sorts legalitetsideologi där vi jämför för varje päron och varje äpple som finns på rikssidan med vår höga kvalitet på våra frukter och vår sammansättning av fruktträdgården, d.v.s. barnomsorgen.

Herr talman! När det gäller välfärden så tycker jag att vi ska vara försiktiga när det gäller att gå mot mera kommunalhet, mera statlighet där familjen mer eller mindre kommer i skymundan.

När det gäller självstyrelsen så tycker jag att vi redan i början på 80-talet var överens i stora drag över att vi har kompetens, vi tar ansvar och vi har en moralisk skyldighet för våra familjer och barn att göra det så bra vi kan. Det vi kan, det behöver inte vara det bästa, men det är i alla fall demokratiskt och det är någonting som vi gör i det åländska samhället. Sedan får andra säga att de har det bättre i riket, men jag tror inte på det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack herr talman! Ltl Olof Erland tycker att familjerna ska ta ett större ansvar gentemot det ansvar som kommunerna tar inom barnomsorgen. Han tyckte att det är bra att barn under tre år inte går på dagis. Då är det familjerna som sköter omsorgen. Det är familjen före kommun. Men de familjer som vill ha den här servicen, har dess familjer fel?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det kan aldrig vara fel att ha behov. Däremot måste man diskutera det som är den gemensamma sektorn. Vilka behov ska man tillgodose? Ska man tillgodose allas behov så blir det egentligen ingen som får någonting. I allt elände med den ekonomiska krisen har vi fått en ram penningmässigt där vi ska prioritera. Landskapsregeringen föreslår en prioritering. De föräldrar som är hemma med små barn kan också kan ta hand om andra barn upp till tre års ålder, om det inte finns särskilda behov. Det finns alltså möjligheter. Man vill prioritera eftis, man vill prioritera funktionshindrade och man vill prioritera integration o.s.v. Det är den här prioriteringen som vi diskuterar. Inte har någon familj fel som vill ha någonting av samhället. Men det är samhället som måste säga; vill ni ha allt så räcker pengarna egentligen inte till någonting. Det blir en utspädning av förmånerna och välfärden.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Men det är ju en annan sak. Då är det ju inte familjernas status eller värderingen att det är det bästa för barnet. Frågan är nu om ekonomin, att kommunerna inte ska behöva betala för den barnomsorg, för barn upp till tre år, som man har gjort hittills. För den här regeringen prioriterar ner den valfriheten. Det finns heller ingenting som säger att det skulle finnas mera pengar vid en behovsprövning. Den blir ju mycket varierande från kommun till kommun och beroende på de ekonomiska villkoren i kommunerna, plus att man som enskild familj och förälder ska redogöra för sina prioriteringar och värderingar. Det tycker jag inte är någon bra utveckling av den nordiska välfärdsmodellen.

Ltl Olof Erland, replik

Det finns alltid anledning att diskutera vad kommunen ska ge och inte ge i förmåner. Det gör man på det kommunala planet. Det finns en kommunal demokrati. Som minister Sjögren här sade så utreder man socialvården i sin helhet när man utreder kommunstrukturen. Om man säger att vi ska prioritera arbetslinjen och familjens möjligheter att ge också de barn som är syskon möjlighet att vara tillsammans med de minsta barnen så är det då en ideologisk värdering. Inte är det fel på någon familj som tycker annat. Det är inte ens fel på ett parti som tycker annorlunda. Det är ju en opinionsbildning. Jag tycker för min del, och liberalerna omfattar den här framställningen, att det är en prioritering som är bra för vårt samhälle. Jag ser själv att det kan vara ganska bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland för ett långt resonemang om familjen som utgår från en kärnfamilj och att man i synnerhet i skärgården dessutom har stora nätverk. Jag anser att man inte kan lagstifta utgående ifrån att dagens familjer ser ut såsom ltl Erland beskriver. På Åland finns det idag cirka 20 procent som är ensamförsörjare. Här har vi också många inflyttande med små, om ens några, nätverk. Jag anser att definitionen familj är betydligt mer mångfacetterad än vad ltl Erland framhäver.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ibland hörs det bra vad man säger och ibland hörs det inte alls. Jag sade faktiskt att med familj menar jag också ensamförsörjare. Det är en familj med en som försörjer. Finns det ett barn så är det en familj som är större än en person. Det räknas in, det står ju också här i framställningen hur många ensamförsörjare det gäller. Det finns ju alla möjliga kombinationer; mambo, särbo, sambo och tillfälligt boende så det är ingenting märkligt med det. Jag tycker att den här framställningen genomsyras av hela betänkandet att det finns olika situationer och olika genusuppsättningar o.s.v. 

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Då kanske det också borde finnas lite mera tvingande åtgärder. Nu kan man t.ex. anordna barnomsorg vid obekväm arbetstid, men det sägs ingenting om att kommunerna ska tillhandahålla sådan barnomsorg som kan underlätta för ensamföräldrar att jobba på obekväm arbetstid.

I paragraf 23 där man beaktar inkomsterna, när man fastställer barnomsorgsavgiften, ingår också betalda underhållsbidrag för barn. Det är ju någonting som speciellt ensamförsörjare tycker att inte borde ingå som en grund när man fastställer barnomsorgsavgiften. Eftersom underhållsbidraget ju går till barnet.

Ltl Olof Erland, replik

I framställningen står det att 13 procent är ensamförsörjare, 975 personer, enligt statistiken. Jag nämnde också i mitt anförande att vi på Åland har 50 euro per månad i tillägg för ensamstående.

Sedan när det gäller de kommunala åtaganden, vad som ska finnas i lag eller inte, så är det en diskussion som vi nu har möjlighet att föra här i lagtinget. Det är ju värdefulla synpunkter som ltl Aaltonen kommer fram här med. Men jag tror att man måste bestämma sig för att man ska prioritera och inte lägga på och lägga på. Det är klart att vi kommer in på en sådan diskussion om vem vi tar pengarna ifrån. Är det ifrån de äldre, de handikappade eller de sjuka? Det är alltså en sak där man måste säga att vi prioriterar det här i stället för eftis och sådant som följer i arbetslinjen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Tack, herr talman! Det gällde det liberala resonemanget om hur man ska tolka garantilagen. Kan vi jämföra förmåner på Åland med förmåner i riket och titta på om de är likvärdiga eller inte? Vår synpunkt är att vi måste ha minst lika rättigheter när det gäller lagstadgad verksamhet. Nu är den subjektiva rätten lagstadgat i riket. På Åland har vi då en sämre situation. Jag anser att det strider mot vår egen garantilagstiftning.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det här visar självstyrelsepolitiken i koncentrat. Ltl Gunell anser att det här strider emot garantilagen. Jag anser inte det, mot bakgrund av att vi bör kunna säga att det inte behöver vara likformigt, det behöver inte vara samma utan man ska värdera grundtryggheten. Jag tog ett exempel med barnbidraget där vi har enormt mycket större förmåner. Jag har inte haft tid att jämföra alla förmåner. Men på det hela taget, när det gäller socialvården, är de åländska förmånerna betydligt bättre om man jämför vår situation. Vill man föra det här på legalitets grunder istället för att föra det på politiska grunder, ja, då för man det här naturligtvis till rättsinstanserna, vilka är de enda som kan avgöra. Men jag anser att politik ska föras i parlamentet. Vill man förtydliga lagen så gör man en lagmotion.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Camilla Gunell, replik

Vi har just gjort en lagmotion, så den ligger ju till grund. Det är i politiska forum man skapar den legala grunden. Det är just det som vi diskuterar nu. Jag menar att man måste jämföra äpplen med äpplen, åländska äpplen med riksäpplen och åländska päron med finländska päron för att titta på motsvarigheter. Det står ju i lagen att vi ska ha minst samma förmåner som invånarna i övrigt under motsvarande förhållanden. Då hjälper det ju inte de mammor, som är hemma med två barn under tre år, om de får bättre fritids eller bättre äldreomsorg. Då jämför man äpplen och päron. Man måste genomföra äpplen med äpplen och päron med päron. Då får vi ett tydligt jämförande system. Vi har inte samma rättigheter, bl.a. utkomststödet ligger idag ungefär 20 euro lägre på Åland än i riket.

Ltl Olof Erland, replik

Till allt det här finns det förklaringar. Men i yttersta ändan, om man tror att garantilagen säger att äpplen i riket och äpplen på Åland ska vara likadana, tror jag att det är fel. Vi har bättre trädgårdar, bättre skötsel, bättre kunskap och vi har utmärkta äpplen av hög kvalitet. Päron är det värre med, de får de odla i riket. Vill man likställa, likrikta och att vi ska göra samma sak som i riket, då har vi sagt att självstyrelsen är nog ingenting för de bestämmer bättre i riket, inte familjerna, inte kommunerna, inte landskapet utan titta vad de gör i riket, så ska vi ha på varje liten punkt. Såsom vi hade förr, enahanda förmåner i detalj, nej tack!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Talmannen beklagar att inte ltl Sundback fick presentera sin motion först.

Ltl Barbro Sundback

Tack, herr talman! Jag tror jag överlever. Jag har nog varit med om värre saker i den här kammaren.

Först vill jag ge mina varmaste gratulationer till minister Katrin Sjögren. Hon har lyckats med det som ytterst få har lyckats med, att presentera en vid barnomsorgslag som kanske till och med har förutsättningar att gå igenom. Detta är en stor drift i sig. Den här diskussionen som försiggick här om garantilagen och någon socialdemokratisk reservation verkar lite överkurs, tycker jag. Det var faktiskt ett liberalt förslag, det genomfördes och den lagen gäller. Sedan är frågan hur man ska tolka det. Men vi drar den slutsatsen att subjektiv rätt är en lagstadgad rätt, och om man ska ha motsvarande förhållanden på Åland så är det väl det som ligger närmast till hans. Vi får se hur det går med den saken. Jag till och med skrivit en text så jag ska inte stå här och pratar alltför mycket om det ena och det andra utan jag ska försöka hålla mig till sak.

Herr talman! Enligt regeringens utredning om barn och ungdomars hälso- och sjukvård på Åland, som publicerades så sent som i januari detta år, föds det minst barn på Åland jämfört med de övriga självstyrande områdena och de övriga länderna i Norden. Födelseöverskottet på Åland var år 2007 endast 1,4 om man jämför med Island 8,4, som är ett barnrikt område. Tack vare inflyttning har Åland ändå en befolkningstillväxt. Utan inflyttning skulle den åländska befolkningen minska. Det låga födelsetalet är en uppgift som förvånar och manar till eftertanke. Vad det beror på att åländska kvinnor föder så få barn framgår inte av regeringens rapport.

En annan intressant uppgift är, den som redan diskuterades här, att ganska få barn lever i s.k. kärnfamiljer, nämligen hälften. Närmare bestämt är ensamförsörjarna 20 procent av familjerna och sambofamiljerna är 30 procent.

Det är ett större problem att nativiteten är så låg. Färre barn leder till att de offentliga investeringarna i dagverksamhet och skolor kostar mer och mer ju färre barn vi har. Den offentliga kostymen blir för stor. På sikt minskar antalet skattebetalare och försörjningsbördan växer för framtida generationer samtidigt som andelen äldre av befolkningen ökar. Denna obalans är ett verkligt hot mot välfärden. En välfungerande barnomsorg är en av hörnstenarna i samhällsbygget. Barnomsorgen är en välfärdstjänst som syftar till att underlätta för barnfamiljer att välja och planera sina liv. Lagstiftningen ska vara neutral och avstå från värderingar om hur och på vilket sätt vårdnadshavare utnyttjar den barnomsorg som erbjuds. Socialdemokraternas strävan är att kontinuerligt förbättra och utveckla barnomsorgens tjänster och service, särskilt med tanke på vår låga nativitet.  

Den troliga förklaringen till den låga nativiteten är att kvinnor utbildar sig och man har en lång utbildningstid. Man familjeplanerar. De flesta föder sina barn 30-34 års ålder. Rätten att välja när och med vem kvinnor vill ha barn har radikalt ökat jämställdheten mellan män och kvinnor. Dagens kvinnor har efter århundraden av kamp, numera frihet att välja när de vill sätta sina barn till världen. En oerhörd frihet om man jämför med kvinnor i andra delar av världen som fortfarande tvingas till äktenskap och barnafödande på mannens villkor.

Jag brukar säga att barnomsorgen, när någon frågar mig, är nog den fråga som politiskt varit intressantast under mina år i politiken. År 1979 var jag med i det första valet. Socialdemokraterna gick i det valet ut med löftet att jobba för heltäckande barnomsorg för alla. Motståndet var kompakt och anklagelserna haglade om hur vi socialdemokratiska kvinnor tvingade ut kvinnorna i arbetslivet och barnen på daghem, där de enligt våra vedersakare förvarades och for illa under allt för många timmar om dagen. Papporna teg still både i de politiska församlingarna och i media. Det var en fight mellan kvinnor. De som ansåg att det bästa för barnen var att växa upp i hemmet helst med den biologiska moderna och de som ansåg att det måste finnas kommunal barnomsorg för de mammor som måste eller ville jobba.

Idag, tyvärr, är debatten delvis densamma, men bara delvis. Det som skett är att den kommunala barnsomsorgen blivit en av vår tids största politiska framgångar. Dagis med sin professionella personal och familjedagvårdarna har blivit mer än en verksamhet som löser tillsynen av barn vars föräldrar förvärvsarbetar. Den kommunala dagverksamheten har blivit viktig för barnen själva, deras sociala liv och personliga utveckling. Eller som en partisyster berättade en gång för mig; hon frågade sitt barnbarn om hon älskade sin pappa. Flickan svarade med eftertryck jaa men jag älskar också jag dagis. Det är väl ett fantastiskt omdöme om en kommunal verksamhet, att en liten flicka på 3-4 år vet att hon älskar dagis.

Med tanke på den sjunkande nativiteten, vårdnadshavarnas rätt att välja och dagverksamhetens stora betydelse för barnen är det minst sagt ofattbart att regeringen föreslår inskränkningar i den subjektiva rätten till barnomsorg. Protesterna har inte låtit vänta på sig. Den subjektiva rätten till dagverksamhet för barn under tre år, som får ett syskon, som vårdnadshavaren är hemma med, är inte en väntad reform. I dagsläget lär det röra sig om cirka 50-60 barn.

Socialdemokraterna vill behålla denna valfrihet och subjektiva rätt. Vi utgår ifrån att vårdnadshavarna dvs. familjen själv ska få välja hur de vill ordna sin barnomsorg. Om man utgår från att föräldrarna själva vet vad som är bäst för sina barn så är det inte följdriktigt att frånta föräldrarna ansvaret för sina barn när de bedömer behovet av dagverksamhet för sina barn. De som vill ha sina barn hemma påverkas inte av denna rätt. De får givetvis ha sina barn hemma. De kan få vara hemma ända tills det blir studenter, det spelar ingen roll. Det här är ett erbjudande till dem som av olika skäl vill ha den här servicen som vi har erbjudit i många år.

Socialdemokraterna har lämnat in en lagmotion i vilken den subjektiva rätten till daghemsverksamheten kvarstår. Den uppgår till högst 25 timmar i veckan i vårt förslag. Så har praxis varit tills nu. Det verkar föräldrarna vara nöjda med. Alltså 25 timmar subjektiv rätt till dagverksamhet för alla. Det är vårt krav och önskemål.  

För alla, det betyder att det är en generell rätt, den är inte behovsprövad. När ltl Olof Erland står här och pratar om den nordiska modellen så verkar han inte riktigt veta vad han pratar om. Behovsprövning, den sammanfaller inte med den nordiska modellen annat än för grupper som har alldeles särskilda behov, t.ex. om man har funktionsnedsättning. Det behovet finns ju delvis tillgodosett här genom paragrafen om rätt till daghemsverksamhet om man har särskilda behov. Det här är samma som att alla har rätt till hälso- och sjukvård, alla har rätt till grundutbildning och alla ska ha rätt till barnomsorg. Det önskar den här regeringen inskränka i. Rätten till 25 timmar skulle prövas för föräldrar med nyfött barn. Man kan också tänka sig att den subjektiva rätten ska vara högre för barn under tre år. Det finns en paragraf i det här lagförslaget som gör det möjligt att pröva det. Men grundrättigheten skulle vara 25 timmar.

Sedan säger man i lagförslaget att heltidsplats i daghemsverksamhet tillkommer vårdnadshavare som förvärvsarbetar, studerar eller är arbetssökande. Socialdemokraterna förslår att den utökas till vårdnadshavare som är personer med funktionsnedsättning. I regeringens förslag skall vårdnadshavare som har bestående funktionsnedsättning utsättas för behovsprövning. Det tycker vi inte är bra. Det är för kraftig diskriminering. Vi utgår från att vårdnadshavare som har funktionsnedsättningar ska ha rätt till heltidsdaghemsplats för sina barn. Det är upp till dem att bestämma hur mycket de vill utnyttja det. Det ska inte vara en prövning för personal, socialnämnder eller någon annan. Vi anser att de föräldrar behöver all tänkbart stöd, därför ska de falla under samma grupp som dem som förvärvsarbetar, studerar eller är arbetssökande.

Vi har länge oroat oss över att den subjektiva rätten skulle inskränkas under sämre tider. Nu är vi här. Det är en besvikelse för oss att den här regeringen kommer med det här förslaget. Under långa tider har kommunala politiker och tjänstemän mullrat om att barnomsorgen är så dyr och att den subjektiva rätten borde begränsas. Samtidigt talar samma kommunala myndigheter sig varma för att barnfamiljer ska flytta in just till deras kommun för att de har så bra barnomsorg och fina tomter. Det går inte ihop. Dagens unga mammor och pappor familjeplanerar. Att sätta barn till världen är ofta ett medvetet och rationellt val. Regeringen borde stöda och uppmuntra genom en stark subjektiv rätt till barnomsorg, inte genom försämringar och inskränkningar.

Till sitt försvar säger regeringen att kommunerna givetvis kan erbjuda mer, att detta är minimum och att inbesparingen ska läggas t.ex. på äldreomsorgen. Det finns inte några sådana garantier. Det kan gå till konstgräsmattor, golfbanor och allt möjligt. Det finns ingen koppling till äldreomsorgen. De övriga rättigheterna inom barnomsorgen utökas och därför kan vi inskränka i den subjektiva rätten.

Inget av detta duger. Tar man bort en rättighet eller minskar på det så är minskningen hundra procent.

Därför, herr talman, kommer vi att kämpa för den subjektiva rätten på 25 timmar och att vårdnadshavare, som har bestående funktionsnedsättningar, ska ha rätt till heltid om de så önskar.

I övrigt har vi synpunkter på den här framställningen, men det här var de viktigaste kraven som vi har på förändringar.

Jag tror sedan att det finns många andra synpunkter på detta som jag hoppas att mina partisystrar för fram. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tror att en viss förklaring till Ålands låga nativitet är, just det som ltl Sundback tog upp, att kvinnor i allt högre grad utbildar sig. Framställningen visar också att sysselsättningsgraden är extremt hög bland åländska barnafödande kvinnor, 88 procent.

Island, som ltl Sundback tog upp, är en föregångare när det gäller föräldraledigheten. Jag tror att det också har betydelse att man delar på föräldraledigheten, en tredjedel, en tredjedel och en tredjedel. Jag vill också understryka att lagstiftningen är neutral och inte har kärnfamiljen som utgångspunkt. Vi har hela tiden försökt se barnomsorgen ur ett brett perspektiv. Just en av reformerna, att lagstadga rätten till fritids, har stor betydelse för ensamförsörjande kvinnor.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag undrar om minister Sjögren har tänkt på konsekvenserna av den här inskränkningen? Man måste väl ändå utgå ifrån att de flesta kvinnor familjeplanerar idag. Det kan faktiskt betyda ännu lägre nativitet, när man tar bort rättigheten att ha sitt barn under tre år på dagis. Man drar ut på födslarna. Det kan bli en konsekvens. Då blir det antagligen ännu färre barn eftersom fertilitetsåldern kommer att vara kortare. En annan effekt kan vara att kvinnorna går ut i arbetslivet ännu tidigare och lämnar två små barn på dagis, vilket ju blir dyrare för kommunen.

Minister Katrin Sjögren, replik

Har man den lyckan att man faktiskt kan familjeplanera, det är långt ifrån alla som kan göra det, så kanske man också kan ha lite längre spann mellan sina barn, om man tycker att man får en stor omsorgsbörda om man har mindre barn.

När det gäller barnomsorgen så ska den finnas där och den ska ha starka kvalitetskrav när det gäller dimensionering, utbildning och lokalernas standard. Det är ofrånkomligt att barnomsorgen är en viktig, viktig del i att kvinnor ska kunna vara yrkesverksamma. Därför är kvalitetsaspekten en av de viktigaste sakerna i barnomsorgslagen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Om kvinnor, så fritt som möjligt, ska kunna välja att både föda barn och arbeta, så kan man inte komma till att inskränkning i den subjektiva rätten stärker kvinnors möjligheter. Den försämrar och försvårar. Det är den enda riktiga svagheten i den här lagstiftningen. Det är tråkigt att det blev på det här viset.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Jag vill också uttrycka mitt beröm för minister Sjögrens presentation av en bra framställning. Jag ska försöka att inte upprepa allt för mycket. Jag vill ändå ge några kommentarer.

När vi nu diskuterar barnomsorgen vill jag tro att vi faktiskt diskuterar det utifrån barnens perspektiv och tänker på barnens bästa. Föräldrarnas ansvar är en sak och samhällets ansvar är en annan sak, båda är viktiga medspelare i den här frågan. Med idag är det främst, som jag ser det, samhällets ansvar vi ska diskutera. Vad kan och vad skall samhället ansvara för?

Barnen är vår framtid, en kliché? Javisst är det så, men den är sann. För de flesta familjer är det förenat med stor lycka att få ett barn eller flera. Idag svänger vi oss alltför lätt med benämningen; ”vi ska skaffa barn”, precis som det skulle vara att trycka på en knapp och göra en markering i kalendern att då skall barnet födas. Det är nog inte så, familjeplanering i all ära men det är trots allt inte självklart. Den som får barn skall vara lycklig över det.

Det första året, när man har rätt till samhällsstöd föräldraledighet, brukar gå bra. Allting brukar vara lätt, roligt och nytt. Sedan växer barnen upp, snabbare än man tror, då är det inte lika roligt och lätt längre. Då blir det dagis, fritids, barnvakten TV:n och dataspel som får axla rollen som fostrar av barnen medan mamma och pappa förverkligar sig på olika sätt.

Förr var det mycket vanligt, precis som vi hörde nyss av ltl Sundback, att pappan arbetade borta och var frånvarande. Idag är också mamman frånvarande från familjen.

I Svenska Dagbladet nyligen refererades en undersökning som visade att barn har samtalskontakt i snitt tre minuter per dag med pappa och fem minuter per dag med mamma. Vad berättar det? Det leder till det som vi kan läsa om i tidningarna att våra ungdomar mår illa och gör illa. Det är inte ovanligt att vi kan läsa om det. Det är inte länge sedan våra barn var små barn och då var de bara gulliga. När detta händer idag hjälper det inte är bara att ropa på mera BUP-resurser, det är inte lösningen.

Jag säger det här för att jag igen lyfter föräldrarnas ansvar och hoppas att hemmen skulle bli vad de borde vara; en trygg plats för barn där barn får det stöd de behöver.

Förslaget om minskad subjektiv rätt är den del i framställningen som har väckt mest en debatt. Det är inte ovanligt. Det finns naturligtvis alltid två sidor av den här medaljen. Men det är i alla fall en allmänt vedertagen uppfattning, också enligt forskning om barn, att barns första tre år är det viktigaste när det gäller att skapa hållbara anknytningar till en vuxen, vanligen mamman, kan vara pappan, mormor eller någon annan.

Grundtrygghet får barn genom en stark anknytning under de första åren. En stark i grundtrygghet skapar grunden till barn som mår bra. Denna grundtrygghet ska naturligtvis en bra barnomsorg förstärka. Men den allra första grunden skall ges hemma, det är min inställning.

I och med den här framställningen kommer givetvis en del barn att beröras av de ändrade reglerna, de som är under tre år och redan är i dagisverksamhet och får ett nytt syskon. Hur många som kommer att beröras av övergången beror på när ikraftträdandet kommer att bli. Vi har en tabell på sidan 4 som visar att 2008 fanns det cirka 30 ettåringar i barnomsorgen och kanske 50 tvååringar som berörs, av totalt 160. Vi hörde just ltl Sundback prata om 50-60 barn, det kanske ligger där omkring, vi vet inte riktigt. Det kan alltid bli någon som drabbas negativt i ett övergångsskede. Det är alltid svårt att undvika när man byter system. Här vill jag efterlysa en portion sunt förnuft och förståelse i de gränsfall som blir särskilt behjärtansvärda. Det kommer säkert att finnas sådana gränsfall. Det blir också upp till varje enskild kommun att fundera över. Det finns ingenting som hindrar kommunerna att ställa upp om det är något barn som bara skulle behöva vara hemma 2-3 månader. Det kanske inte kan vara rimligt. Här efterlyser man sunt förnuft.

I den livliga debatten, som har föregått den här debatten, har många synpunkter kommit fram för och emot förslaget om att barn under tre år skall få vara hemma med familjen och ett nyfött syskon. Märkväl, jag säger inte; tvingas vara hemma, utan de får vara hemma, vilket är en fördel om barnen får vara hemma. Jag hörde i en replik att kvinnorna kommer att drabbas av försämringen. Det är alltså en försämring att ha sitt barn hemma hos sig? Det är ganska grymt, tycker jag.

Argumenten mot förslaget är väl kända. Det bygger på att föräldrar anser att det är samhällets ansvar att ta hand om barnen och betala för det.

Glädjande ur min synpunkt är alla argument som stöder förslaget: Barnpsykologer, daghemspersonal och vi har flera insändare. Speciellt var jag tilltalad av insändaren under signatur; son, far och skattebetalare och av insändaren fyrabarnsmamman, vilka visar på att många inser sammanhanget mellan skattemedel och barnomsorg i kommunens regi. Det har förts fram argument om att barnen inte kan förstå att de helt plötsligt inte kan få gå på dagis mera, i de fall de skulle bli hemma med mamma. Men då vill jag säga att inte håller ett- och tvååringar reda på veckodagar, helger och semestrar. Inte gråter de om de får vara hemma med mamma eller pappa och syskon hela dagen och till och med flera dagar i sträck. Skulle det vara på det viset så är det nog något större fel i den familjen.

Det är familjen och hemmet som skall stå för kontinuiteten för barnen, inte dagvården, som aldrig kan eller skall bli en ersättning för hemmet utan ett komplement.

Påståendet, också i en insändare, att när man för sitt barn till dagis, trots att man är hemma med ett nyfött barn och ändå får sin ersättning av samhället, så är det som att ha en barnflicka betald av samhället. Det påståendet tycker jag att träffade rätt.

En försvarare av fortsatt subjektiv rätt säger att dagis inte behöver vara dåligt för barn. Nej, naturligtvis inte! Vård i kommunala daghem är det näst bästa alternativet. Vi har ytterst bra daghem, dagvård och barnomsorg. Det är ingen som säger någonting annat. Säkert alla här, jag också, är ense om att vi ska ha och måste ha daghem för barn som är tillräckligt stora när föräldrarna behöver arbeta eller vill arbeta. Det är ingenting som man ska tvinga åt den ena eller den andra riktningen. Många gånger behöver det åländska samhället alla kvinnor som kan arbeta. Det hörde vi också i presentationen.

Centern stöder den här lagframställningen. Målsättningen med den här nya barnomsorgslagen är att samhället även i fortsättningen ska ha medel att upprätthålla den goda barnomsorgen som vi de facto har. I en tid när skattemedel minskar måste man prioritera. Denna framställning visar att landskapsregeringen har prioriterat genom bl.a. rätt till avgiftsfritt skoluppskovsår, krav på tillgång till special barnomsorg och rätt till fritidsverksamhet för skolbarn i årskurs 1-2. Undersökningar har också visat att barn som är för mycket ensamma efter skolan blir osäkra, otrygga, känner sig ensamma och mår följaktligen dåligt.

Nu införs fritidsverksamhet för elever inom yrkesträningsverksamheten och möjligheter till gruppfamiljedaghem som egentligen kanske är det allra bästa alternativet efter hemmet. Nu kan man också skapa gruppfamiljedaghem där det behövs. Det tror jag att blir en bra fördel. Och som sagt, vi minskar den subjektiva rätten.

Förändringarna i sin helhet tror jag kommer att bli mycket mer betydelsefulla ändringar för barnens bästa. Det kommer att kunna skapa verkliga förbättringar för de barn som behöver mera stöd. Inte bara för de små barnen som är hemma med sina föräldrar och syskon utan faktiskt för dessa barn som verkligen behöver stöd.

Jag skulle också önska att föräldrar skulle komma till insikt om att de två-tre år, som förälder ändå vanligen vårdar sina barn i hemmet, är väldigt långa och väldigt betydelsefulla för barnen, men ytterst korta i vuxenlivet för föräldrarna. De som har större barn än ettåringar vet hur snabbt barnen växer upp. Det här är naturligtvis en mormor som talar. Men det är verkligheten, så här är det. Det är därför som hoppas att föräldrar skulle tänka några varv innan de har för bråttom ut. Man hinner med karriär och man hinner samla pensionspoäng i alla fall.

Till sist vill jag bara önska social- och miljöutskottet lycka till med behandlingen. Det blir säkert en inte alltför enkel behandling, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det var ett väldigt värdeladdat inlägg. Var och en drar väl sina slutsatser av det.

Jag drar mig till minnes, jag kan minnas fel, men var det inte så att under den tid ltl Gun Carlson hade ansvar för hälso- och sjukvården på Åland så infördes den subjektiva rätten till barnomsorg? Tycker hon nu att det var fel att införa den, eftersom den ändå inte tycks vara det bästa för barnet, om jag har uppfattat det här inlägget korrekt?

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Ja, det var rätt intryck. Det var säkert värdeladdat, det kommer jag aldrig att komma ifrån. Ja, det är också sant att jag var social- och hälsovårdsminister. Det var min första lagframställning som minister i lagtinget tror jag till och med. Den subjektiva rätten infördes. Vi var lite osäkra på den men den infördes. Ingen, tror jag, kunde förutse hur den skulle utnyttjas. Det var väl det som var problemet. Så småningom började jag, åtminstone under den tiden, få signaler ifrån daghemspersonalen som tyckte att det var så sorgligt att ta emot gråtande två-, treåringar som inte fick vara hemma med mamman fast de hade en baby hemma. Kommunerna tycker i allmänhet att man kanske har överutnyttjat det här, eller så får man erkänna att det blev för dyrt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Som jag uppfattade det har barnomsorgen varit en politisk framgång. Det är det som föräldrar vill ha. Att man nu, på grund av de professionellas värderingar, octycker att det är viktigt att dra tillbaka vissa delar av den här förmånen, det är ju inte att lyssna till föräldrarna. Här talas det om och om igen att det är föräldrarna, det är familjens bedömningar som ska ligga till grund för lagstiftningen. Men det är ju inte så. Det är några andra saker. Dels att man tycker att det inte är bra för barn, under tre år, att vara på dagis eller att det är för dyrt. Men vi är ju här för att tjäna folket.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Ska man fråga någon som skulle kunna svara så skulle det vara barnen. Det är inte säkert att alla barn vill vara på dagis. Är det så att man ska diskutera barnomsorg och framföra det som om jag, landskapsregeringen eller partierna bakom inte skulle vilja ha barnomsorg så är det ju fel. Vi vill naturligtvis ge bästa möjliga barnomsorg, men samtidigt se till att vi också kan tillfredsställa andra behov inom barnomsorgen. Det handlar inte bara om de första månaderna när man är hemma med en ny baby och har ett större syskon, det är inte hela barnomsorgen. Det är en liten, liten del som troligen och förmodligen kommer att tas bort, eftersom det är det som förslaget handlar om. En förälder som inte har nya barn, så får det enda barnet naturligtvis vara på daghem. Detta gäller ju när man är hemma och är vårdledig med ett yngre barn.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! När det gäller den subjektiva rätten till barnomsorg så är det en viktig synpunkt som lyfts fram. Kommunerna har ju fortfarande sin fulla rätt att ge så mycket dagvård man vill. Man begränsar det inte på något sätt. Man har sänkt ribban något på ett litet specifikt område. I huvudsak har man barnomsorgen kvar.

Någonting som har kommit lite i skymundan i den här lagstiftningen är förundervisningsprogrammet som finns här i landskapet. Varje gång man läser det blir man lika imponerad av det. Det är otroligt bra. Det är pedagogiskt och informativt om vad förundervisningen egentligen ska handla om. Jag skulle gärna ha sett en skrivning om att man skulle ha lyft in att tillämpliga delar skall användas i alla dagisverksamheter. Det här är väldigt bra. Man leker på ett sådant sätt att man lär sig saker. Man riktar verksamheten på att man hela tiden ska lära sig saker på olika sätt. 

Ltl Gun Carlson, replik

Talman! Förundervisningen är mycket bra. Är det så att någonting saknas så har ltl Åke Mattsson god chans att få in det i samband med utskottsbehandlingen. Jag har inte upplevt att det är för lite skrivet om det. Jag håller med om att förundervisningen är väldigt viktig och en väldigt bra förberedelse för barns skolgång genom att de får ta del av förundervisningen. Jag tror att förundervisningen är väldigt bra i alla kommuner. Det är ingen som tänker förstöra barnomsorgen genom det här förslaget. Barnomsorgen blir förbättrad genom att det kommer till nya saker. Man kan inte få allt här i världen, det har vi lärt oss. Det finns säkert någon som säger; varför kan vi inte ha alla de här nya sakerna, som man inför, och dessutom hålla kvar den subjektiva rätten? Det är säkert lätt att säga, men det måste ändå betalas av någon.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var mest med tanke på föräldrarnas roll som jag tänkte på det här. Just när det gäller förundervisningen, i samband med alla måltider, när man går ut och vid alla lekar, att man hela tiden ska tänka på att förbättra beteendet, förbättra den sociala färdigheten och gemenskapen på olika sätt och vis. Det är extremt viktigt för det finns alldeles för många ungdomar, och också äldre, därute som sätter barn till världen innan de överhuvudtaget har fått sin egen situation under kontroll. Det finns många som har en mycket bråkig uppväxt, det är viktigt att framförallt de barnen får tillgång till det här. Man kan tycka att man daltar för mycket med alla föräldrar och man tar en del av föräldrarollen ifrån dem, men för att vi ska få ett jämlikt och jämställt samhälle är det nog viktigt att man har en hög nivå på den här förundervisningen också. Föräldrarna har sin roll och samhället har en extremt viktigt roll där. Jag tror att vi är ganska överens i den här frågan.

Ltl Gun Carlson, replik

Ja, absolut jag har inte något att invända mot de här synpunkterna, tvärtom. Förundervisning är bra. Förundervisning bjuder samhället på och föräldrarna har naturligtvis del i det också. Man kan tänka sig att man skulle utveckla de här tankarna och på barnrådgivningarna idag satsa mycket mera på föräldrarskolor om man upplever det så att föräldrar inte är mogna att få barn. Det är en stor process det också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Camilla Gunell, replik

Tack, herr talman! Familjepolitik lockar fram mycket värderingar. Ltl Gun Carlsons anförande var ett av de mest konservativa jag har hört under min politiska bana.

Jag måste säga att jag känner mig faktiskt kränkt som småbarnsförälder i dagens värld. Bilden, som ltl Gun Carlson målar upp om den moderna familjen, handlar om föräldrar som bara förverkligar sig själva, vill att staten och kommunen både ska betala och ta hand om barnen och dessutom när de kommer hem så får placerar de barnen framför TV:n och dataspel. Är det här ltl Gun Carlsons och centerns syn på den moderna familjen, så är det verkligen tråkigt.

Ltl Gun Carlson, replik

Talman! Jag ska erinra om att jag refererade en undersökning från Svenska Dagbladet. Undersökningen angav de här minuterna, tre minuter prat med pappan per dag och fem minuter prat med mamman per dag. Nog är det anmärkningsvärt. Det är klart att det är värdeladdat, därför att jag är så gammal som jag är och jag tillåter mig det. Vem är värd att tala om på ett värdeladdat sätt om inte barnen?

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag tycker för min del att det är fel att kränka dem som är föräldrar i dagens samhälle. Det ställer väldigt stora krav på föräldrar att få vardagspusslet att gå ihop med både barn och familj. Jag tycker också att det är att skuldbelägga de föräldrar som i något skede i sitt liv tvingas se sina barn få en diagnos, uppsöka BUP eller annan hjälp från samhällets sida. De ska alltså känna nu att det är för att de har försummat sina barn? För att de har haft barnen framför TV:n eller fört dem till kommunalt daghem ska de känna skulden och skammen.

Ltl Gun Carlson, replik

Jag är inte alls, herr talman, förvånad över att jag fick tillmälen att jag hade ett mycket värdeladdat anförande. Jag är inte heller förvånad över att ltl Camilla Gunell tar upp frågan att skuldbelägga eller inte. Det brukar alltid komma när jag säger någonting om barn eller föräldrar. Jag anser att vi håller på att tappa bort föräldrarnas ansvar. Det är ingen som orkar, man gör så mycket andra saker. Man har sitt liv fullt av sitt arbete, ja okej. Man har sitt liv fullt av allehanda sociala kontakter utanför hemmet, utan barn. Visst är det så att föräldrarna måste ta sitt ansvar. Jag tycker att man kan öppna vilken tidning som helst så ser man. Man kan dra slutsatser och man kan skylla på samhället om barn eldar upp kyrkor eller gömmer barn i snödrivor, men någonstans har det gått fel. Man måste erkänna det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Gun Carlson tar upp den svåra prioriteringsfrågan. Man kan inte sticka under stol med att lagen är mera riktad och den innehåller en prioritering. Visst skulle det ha varit politiskt oändligt mycket lättare att plussa på. Det skulle det definitivt ha varit. Det är ingen lätt sak att försöka driva igenom det här. Samtidigt ser jag hela tiden helheten. Jag ser behovet i kommunerna. Jag ser behovet inom hela socialvården, inom äldreomsorgen, inom handikappservisen. Jag ser också att vi har sociallagstiftning som släpar efter. Så fort det kommer lagstiftning som berör socialvården tenderar kommunerna att kraftigt protestera.

Ltl Gun Carlson, replik

Talman! Jag håller med allt som minister Sjögren säger. Jag tycker att landskapsregeringen, trots svårigheten, har gjort en bra prioritering. Jag tror att de nya sakerna, som man nu har infört, kommer att ge större effekter på barns framtida hälsa än om man skulle ha hållit den subjektiva rätten kvar. Det är min bestämda uppfattning. Jag håller i övrigt helt och hållet med minister Sjögren.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Barnomsorgen är ett grundfundament. Det framkom att ltl Gun Carlson var med och införde den subjektiva rätten. Då var det på det viset, om jag inte missminner mig, att man inte tillhandahöll dagisplatser för barn till yrkesarbetande kvinnor. Det är det som är kärnan i hela barnomsorgslagen. Att man ska ha en oinskränkt rätt om man arbetar, söker arbete eller studerar. Det var det som var kärnan när man har slagits för det på 70-talet. Det är det som är kärnan i den här lagen också när man börjar diskutera rättigheterna till barnomsorgsplats. De är oerhörd viktiga för välfärdssamhället.

Ltl Gun Carlson, replik

Jag håller bara med igen. Jag har ingenting att tillägga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, bästa kollegor, kan vi säga att vi har en ny framställning om barnomsorgslagen. Inledningsvis kan vi från vår sida säga att vi tycker att den är bra.

Det finns några saker som jag kommer att be utskottet att titta lite närmare på. De övergripande frågorna som man nu har gjort någon form av förändring i är; rätt till avgiftsfritt skoluppskovsår, krav på tillgång till specialbarnomsorg, rätt för förvärvsarbetande och studerande föräldrar till fritidsverksamhet för barn i årskurs 1-2, rätt till fritidsverksamhet för ungdomar i yrkesträningsundervisning upp t.o.m. gymnasialstadienivå, begränsad rätt till barnomsorg för barn, under tre år, med vårdlediga föräldrar och gruppfamiljedaghem. Vi tycker att det här är bra. Flera av de här ingredienserna som man nu lagfäster gör att hela Åland får en likvärdig behandling på de här områdena, som en del kommuner ändå de facto har erbjudit sina invånare fastän det inte har varit lagstadgat. I min egen hemkommun, Lemland, har vi redan erbjudit många av de här olika ingredienserna fastän det inte har varit i lagstadgat. Det är någonting som vi ifrån vår sida har tyckt att varit väsentligt för att erbjuda en god service till barnfamiljer.

Gruppfamiljedaghem är också en sak som kommunerna alldeles särskilt har efterlyst. En del kommuner har begärt dispens för att kunna införa det. Det har slagit väldigt väl ut och har varit uppskattat av både föräldrar och personal. Man har en trygghet att jobba tillsammans i en lägenhet eller ett hus och ha åtta barn i sin verksamhet. Jag tycker att det är jättebra att det nu också finns lagfäst.

Det har funnits frågetecken inom förundervisningen. Jag har själv jobbat på dagis i många år så jag vet att när det står i lagen att det skulle vara 20 timmar för undervisningen så ville föräldrarna, som kanske hade heltidsplats åt sitt barn, få veta vilka tider som det var förundervisning. Man trodde att det skulle vara en alldeles särskild dag och en särskild tid. Därför är det bra att man säger i lagstiftningen att förundervisningen kan förverkligas som en integrerad del av daghemsverksamheten. Det är jättebra, det blir tydligt på det sättet.

Vad beträffar avgifterna, en sak som jag tycker att skulle vara värdefullt att utskottet skulle titta på; gäller det senare stycket på sidan 27, momentet 2 i paragraf 22, där man säger; ” barnomsorgsavgift får inte tas ut för den familj som har en inkomst som uppgår till högst det belopp som anges i tabellen nedan”. Här visas en tabell om familjens storlek och inkomstgränser. Här tycker jag att man kan titta på om det finns skäl att man har någon form av minimiavgift. Det har många kommuner efterlyst. Man får ju de facto morgonmål, lunch och mellanmål. Det skulle åtminstone vara värt någonting så att det inte skulle vara helt avgiftsfritt eller gratis. Jag förstår tankesättet att man vill underlätta för familjer med väldigt låg inkomst. Jag har också den uppfattningen att många känner att man ändå vill försöka bidra med den del man kan. Man kan lägga det på väldigt låg nivå, men ändå någon form av avgift.

Sedan när det gäller den fjärde lagen som också är tänkt att ändra, landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund, där skulle jag också ha ett önskemål att man tittar på den hemställningsmotion som jag lämnade in i mars i fjol. Där talar jag om att man borde titta på tiden för personen som ska arbeta med barn. Idag säger man att den som jobbar mer än tre månader ska kunna redovisa att man inte har någon form av brottslig bakgrund. Den tiden borde förkortas, enligt mitt sätt att se det. Och även när det gäller för barn i yrkesträningsprogrammet. De kan vara över 18 år och borde också omfattas av lagen om kontroll av brottslig bakgrund. Många av dem kanske kan uppfatta ett sexuellt närmande från någon som jobbar med dem som någonting annat än det som det är tänkt att vara. Där tycker jag att utskottet absolut behöver titta på om man behöver ändra den lagen. Den lagen är från 2004. Jag hoppas att man gör det. Personal som jobbar med det här upplever ibland att det finns behov för det.

Sedan när det gäller den kanske mest omdiskuterade delen i den här lagframställningen, den subjektiva rätten, så kan man konstatera att när den här infördes så hade vi halvdagsbarnomsorg, max 25 timmar. Vi har fått bakläxa på det, det var inte var möjligt. När lagen infördes så gällde det mest barn över fem år. Man ville uppmuntra leken och man ville att barn, som snart skulle börja skolan, skulle knyta kontakter med sina blivande skolkamrater. Det här har gått ner i åldrarna. Det ännu mera vanligt för barn över tre år och det är också idag vanligt för barn under tre år.

Från vårt perspektiv, med är de kontakter och erfarenheter vi har, är att den här lagframställningen är på rätt, det är ett tänkt. Men, vi vet också att det är många som har reagerat på detta. Därför har vi tänkt att utskottet skulle kunna titta på frågan för dem som nu har gått in i förfaringssättet efter den nu rådande lagen att det är okej att ha sitt barn under tre år är i dagvård när man är hemma med en baby. Kan man titta på om man kan ha någon form av övergångsbestämmelser? De barn som nu är i rullarna skulle få fortsätta. Lagen skulle vara gällande för barn som föds efter det att lagen har trätt i kraft. Då vet alla vilka förutsättningar som blir rådande. Men att avbryta det som gäller idag känns fel. Fast i princip tycker vi ändå att lagen är på rätt väg.

Det är de tankar som vi har angående den här lagframställningen. Vi är i princip positiva till lagen. Men med dessa frågetecken; avgiften, den som är tänkt att vara helt avgiftsfri och sedan någon form av övergångsbestämmelser och vidare vad gäller landskapslagarna om kontroll av brottslig bakgrund, där man särskilt bör titta på tiden på tre månader och sedan också att ungdomarna som går på yrkesträningsprogrammet inryms i detta. De inryms inte i dagens läge när det står under 18 år, för de är de facto äldre än 18 år, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att det är intressant, som många talare tycker, att man måste backa vad gäller den subjektiva rätten. Det är till och med bra på vissa sätt. Vtm Gun-Mari Lindholm erinrar här om det kanske i första hand var barn över fem år vars föräldrar utnyttjade den här rätten till en början. Jag ser det precis på motsatt sätt. Det är en enorm framgång för barnomsorgen. Idag är barnomsorgen inte bara som ett stöd för föräldrarna att gå ut i förvärvslivet utan det finns ett egenvärde i barnomsorgen, för att barnen tycker så om den. Det här vill man tydligen inte alls se idag när man talar om barnets bästa. Nu svänger man kakan och nu ska det stramas åt.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag har inte överhuvudtaget i mitt anförande talat om barnets bästa. Det har säkert också ltl Sundback noterat. Barnomsorgen, enligt vårt sätt att se det, har tillkommit för den förvärvsarbetande föräldern, när man inte kan vara hemma. Man har gått ut i arbetslivet och då är det någon som ska sköta om barnet medan man själv arbetar. Jag respekterar ltl Sundbacks hållning till det här ärendet. Jag hoppas också att man ifrån socialdemokraternas sida kan respektera den hållning vi har, och som vi alltid har haft i det här ärendet. Det här är ingenting nytt ifrån vår sida. Den här ståndpunkten har vi alltid haft i den här frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Den hållningen har säkert många. Men hela framställningen talar faktiskt också om barnens bästa utgående ifrån barnkonventionen. Naturligtvis är det viktigt att barnomsorgen också är till barnens bästa. Jag menar att det är precis det som resultatet har blivit, bland annat av den subjektiva rätten, att barnen i mycket hög grad trivs på dagis.

Sedan den här avgiften att man har en grupp som är befriat p.g.a. ekonomiska skäl är väldigt viktigt. Om man har en lagstadgad rättighet som man inte kan realisera p.g.a. svag ekonomi då förefaller den rätten för just den gruppen individer. Det är det som jag tycker att är det centrala, inte att det ska vara primärt till social fattigvård.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Jag har förståelse för det sistnämnda som ltl Sundback säger. Men jag vet också många föräldrar som är stolta över att man kan få betala för den servicen man erhåller. Därför ber jag att utskottet tittar på det. Jag har inget konkret ändringsförslag. Men jag önskar att man också tittar på det ur det perspektivet.

Vad beträffar barnets bästa har vi säkert många olika utgångslägen och värdegrunder. Min värdegrund för detta är ganska privat egentligen, tycker jag.

Vi har en lagframställning som vi ska ta ställning till utifrån det som lagframställningen anger. Vi tycker att den i princip är bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Man kan diskutera olika värdegrunden och perspektiv. Jag tycker att det känns som en styrka att den här framställningen får stöd från många olika håll. Den passar in i tiden och det finns rationella argument för dem som söker arbete och studerar att de får en avlastning.

Det var två saker jag tänkte på. För det första; i lagutskottet ligger den här motionen om brottsregister, den ska behandlas nästa tisdag. Det är möjligt att vi hinner medverka till den behandlingen.

När det gäller övergångstiden så har jag läst framställningen som att man ska ta hänsyn till barnens situation som är nu när lagen ändras, om den ändras, och att det finns möjlighet att ordna det. Utskottet kan mycket väl titta om det räcker eller om det behövs lagändringar. Men jag håller med om resonemanget.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det kanske mera är en filosofisk fråga när ltl Olof Erland säger att lagen passar in i tiden. Det kan man säkert också ha olika synpunkter på. Även om jag tycker att lagframställningen är bra så kanske jag inte håller med resonemanget att den passar in i tiden. För tiden är kanske inte sådan. Tyvärr kan många människor uppleva att det är en tillbakagång. Ur vårt perspektiv är den, trots det, en bra lagframställning.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Ur mitt perspektiv passar den in i tiden på det sättet att den, för det första, gör prioriteringar på ett medvetet sätt i de ekonomiska tider vi har. För det andra, stöder den arbetsledningen, d.v.s. i slutändan kan vi se ekonomisk tillväxt som gör att vi kanske t o m har råd med flera subjektiva rättigheter. Det var det som jag menade med tiden.  

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det var bra med ett förtydligande. Det är säkert många som annars inte förstod, jag förstod inte heller, när man säger att det passar i tiden. Vi ser på antal barn, under tre år, som är i barnomsorgen att det är många fler än vad det tidigare har varit när föräldrarna är hemma. Om man vill prata om någonting som passar in i tiden så gör lagen de facto inte det. Vi kommer också till ett ärende senare idag som jag hoppas att vi ska hinna diskutera. Där har jag ett förslag där man också kan hjälpa upp situationen för barn under tre år och föräldrar som har barn under tre år.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Bästa kollegor, jag vill börja med att rikta ett stort beröm till minister Katrin Sjögren för att hon har fått fram den här lagstiftningen. Vi tycker ifrån vår sida att det är väldigt bra. Det förslag som nu ligger på bordet faller oss också, till stora delar, på läppen. Jag vill också lyfta fram att det var roligt att höra ytterligare en gång från talarstolen att man från liberalt håll nu är väldigt öppen för att diskutera kommunstrukturen. Det tycker jag också att är väldigt bra för det hör faktiskt till den här frågan om hur vi i framtiden ska klara av att på ett bra sätt diskutera de sociala förmåner som vi har i samhället. Detta sammanknyter också till en motion som vi har lämnat in precis nu.

Men till själva framställningen; det är positivt att man faktiskt också har lyssnat till kommunerna, d.v.s. de som i första hand har varit anordnar av de tjänster som den här barnomsorgslagstiftningen nu reglerar. Det är väldigt glädjande. Vi befinner oss i en sådan situation att kommunerna, mer eller mindre, dignar under de krav som lagstiftningen ställer på dem. Den här regeringen har ju lovat att man tillsammans med kommunförbundet och kommunerna ska se över lagstiftningen så att man har en större möjlighet att friare bestämma sig för på vilken nivå man ska lägga saker och ting. Till vissa delar tycker vi att man har lyckats med det i den här lagstiftningen. Ett exempel på det är den mycket omdiskuterade, men av oss stödda förändringen, om att inte ha en subjektiv rätt till barnomsorg för barn under tre år om man samtidigt är hemma. Vi tycker att det här är rätt väg att vandra, rent ideologiskt och utgående ifrån hur vi ser på saker och ting.

Vi "ger tillbaka lite av ansvaret till familjerna" att faktiskt ta hand om barnen. Utvecklingen går mot att samhället får ta hand om mer och mer av det som är våra angelägenheter. Vi börjar från vaggan och vi följer det ända till graven. Man kan säkert angripa det här och säga att vi kringskär friheten. Ja, frihet ska vi ha men vi måste ju ändå hela tiden också bestämma oss för på vems och vilka villkor som ska gälla. Här tycker vi att landskapsregeringen har gjort en god bedömning. Man konstaterar att det finns alternativ för den här gruppen av barn. Man konstaterar att det också finns andra behov som vi ska tillgodose. Man gör satsningar på annat håll vad gäller den här lagstiftningen. Man ger med en hand och tar med en annan. Det är så man måste göra. Det är det som är politik, att göra bedömningar på var man ska satsa och var man vrider ner fokus. Jag vill säga att det här är en av de mycket positiva bitarna.

Den andra mycket positiva biten är att man nu går in och reglerar gruppfamiljedaghemmen och gör dem berättigande i lagstiftningen, så att man kan bedriva den här verksamheten utan att söka dispens från landskapsregeringen från landskapsregeringen. Det har visat sig, i en växande kommun som Mariehamn, att vi har haft stor nytta av att kunna använda oss av gruppfamiljedaghem för att möta upp tillfälliga behov. Detta är en synnerligen perfekt form för barn i åldern 0-3 år, vilka vi nu diskuterar här och som behöver ha en annan typ av barnomsorg än den barnomsorgen för lite äldre barn.

Vtm Gun-Mari Lindholm tog upp minimiavgift inom omsorgen. Vi hör också till dem som, när det gäller avgiftstaxan, har velat föra ett resonemang om att det alltid finns ett värde i den tjänst man får. På det sättet som Lindholm också tog upp den här frågan att det finns ett värde i maten, som ligger utanför det som man kan kalla den riktiga socialvården, så borde man kunna resonera om man inte kunde få in en minimiavgift för att vi lite ska markera att vi alla ska vara med och betala för de tjänster som vi får. Vi kommer ju ändå aldrig att få en hel täckning för de här tjänsterna, utan en stor del kommer att vara skattefinansierat. Kommunerna ligger idag någonstans mellan 10-15 procent i avgiftsfinansiering på barnomsorgen. Därför tyckte jag också att man borde kunna föra en diskussion kring detta med en minimiavgift.

Sedan kommer vi in på de frågor som vi vill att utskottet skulle titta lite närmare på och där vi kanske inte riktigt hänger med och kan stöda hundra procentigt i dagsläget. Det gäller införandet av nya rättigheter som jag var inne på här tidigare. Här finns någon slags ekonomisk konsekvensbedömning av de här sakerna. Detta gäller specialbarnomsorg och obligatorisk fritidsverksamhet o.s.v. Där skulle vi vilja se, innan man slutligt slår fast att man ska göra på det här sättet, att utskottet behöver titta lite närmare på de ekonomiska konsekvenserna av detta för kommunerna. Det som finns i framställningen visar tydligt på att man totalt sätt lättar på bördan för kommunerna, om kommunerna så önskar. Men, i och med att man inför den här typen av nya krav bör man också vara säker på hur de kommer att slå ut på kommunerna sedan.

Någonting som den här framställningen egentligen inte berör speciellt ingående, fokus har som bekant legat på annat, är möjligheten att bedriva enskild barnomsorg. Tittar vi på de paragrafer som finns är det i mångt och mycket väldigt lika som dagens. Här tror jag att det skulle ha varit bra att ta sig en funderare på vad det beror på att vi i kommunerna idag har väldigt lite alternativ till den kommunala barnomsorgen. Varför ser det ut på det sättet? Skulle det finnas behov av att göra lagstiftningen mera attraktiv för att starta upp de här sakerna? Vi ifrån vår sida har ju tidigare lyft upp diskussionen om en barnomsorgspeng/servicesedel för barnomsorg. Vi har en motion som ligger inne om det. Där kanske man, när man kommer till behandling i social- och miljöutskottet, också kunde tänka sig att göra gemensam behandling av det här förslaget och av den motion som ligger inne.

Om jag inte är fel underrättad, så har vi i dagsläget en enda privat givare av barnomsorg vad gäller daghemsverksamhet. Det är Steinerpedagogiken som har ett daghem. Tidigare hade vi flera men de kapitulerade gentemot kommunerna av någon orsak. Nu beskrivs här att man måste skydda kommunerna mot att det kan bli för dyrt att ha den här typen av platser. Det finns till och med en omskriven paragraf. Däremot för man inte resonemanget om att man kunde uppmuntra. Jag hör till dem, och mitt parti hör till den kretsen, som tror på att vi i framtiden kommer att ha ett betydligt större behov ute i kommunerna att också hitta andra arrangörer av välfärdstjänster. När man nu har öppnat den lagen så borde man också ta sig en ordentlig funderare kring det.

Jag slår ett slag för att nu faktiskt lyfta motionen om barnomsorgspeng. Det hänger kanske till vissa delar ihop med det som kommer att resoneras om i följande punkt på föredragningslistan. Jag ville ändå lyfta det i det här sammanhanget för att jag tycker att det finns en tydlig koppling till hur vi ska få flera att engagera sig för att skapa alternativ barnomsorg.

Sedan, herr talman, ytterligare en sak som jag vill lyfta fram här. Ministern lyfte upp att man får en reglerad möjlighet till överinskrivning. Det må jag säga att den verkligen blir reglerad. Den kommer att göra det i det närmaste omöjligt att ha någon form av överinskrivning. Det här kommer att bli ett problem för de flesta kommuner. Vi vet att behovet av barnomsorg har en förmåga att fluktuera ganska mycket över tid. Med de skrivningar, som finns i lagstiftningen nu, gör man det nästan omöjligt för kommunerna att, under vissa perioder, köra med överinskrivning. Här tycker jag att utskottet framförallt behöver titta på hur den totala beläggningsgraden ser ut på våra daghem idag. Det är den intressanta diskussionen egentligen. Tittar vi på beläggningsgraden på daghemmen t.ex. i Mariehamn, om vi går två år tillbaka i tiden, så låg vi på 70 procent och just under det. Det tyder på att trots att vi kanske har fullt vad gäller antalet inskrivna barn, så är ändå närvaroprocenten väldigt låg. Här borde man skapa flexibilitet för kommunerna, att kunna utnyttja sig av den biten också. Jag vet att det kan ställa till problem under vissa tidpunkter på dagarna, som också beskrivs här i den här framställningen. Där måste vi ta i beaktande att kommunerna måste ha en möjlighet att på ett rimligt sätt ordna servicen till familjerna. Jag hoppas att utskottet kan ta sig en liten närmare titt på den skrivning som nu finns om överinskrivning. Det är bra att den regleras på ett eller annat sätt, men den får inte bli så reglerad att det leder till att man de facto kommer att stoppa det. I dagsläget är det flera kommuner som använder sig av möjligheten till överinskrivning eftersom man inte haft möjlighet att följa med utvecklingen. Man ser också nu att man kan utnyttja skillnaden mellan verklig inskrivningsgrad och hur den dagliga beläggningsgraden ser ut.

Det var de synpunkter som jag ville föra fram. Än en gång ett stort tack för att framställningen nu ligger på bordet. Vi ser positiva saker, men också några saker som vi vill att utskottet funderar vidare på, gärna tillsammans med landskapsregeringen som säkert kan kommentera de saker som nu har lyfts upp här.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Ehn tar i sitt anförande upp att man behöver göra en total översyn av socialvården i landskapet. Det är ett arbete som har inletts på socialvårdsbyrån. Jag ser också vikten för de åländska kommunerna att samarbeta och också vikten av att diskutera kommunstrukturerna. Men, vi har social lagstiftning som släpar efter. Min ambition är att fortsätta att uppdatera den lagstiftning som släpar efter. Nu står utkomststödslagstiftning på tur. Vi har en gammal bostadsbidragslagstiftning osv.

När det gäller överinskrivning och övertalighet så har det funnits ett starkt önskemål från kommunerna att definiera överinskrivning och övertalighet. Man får visst överinskriva men man ska inte sätta övertalighet i systematiskt bruk.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! När det gäller den första delen så var berömmet, över att se över socialvården, riktad till att se över kommunstrukturerna. Det är där som nyckeln finns att kunna få det här att fungera på ett bra sätt, även framåt. Det är en skild mässa som vi säkert kommer att diskutera i den här salen så småningom.

När det gäller överinskrivning och övertalighet så är det nog ändå så, minister Sjögren, att läser man lagförslaget så görs det nog nästintill omöjligt för kommunerna att använda sig av det eftersom det står att det får ske högst två-tre dagar i följd. Dessutom ska det vara någon typ av oförutsedd händelse som leder till det här. Ska det bara vara två-tre dagar blir det lätt så att man kommer att tolka i förvaltningen att risken är väldigt stor när man överinskriver.

 

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Man kan ha en avdelning på 15 barn på ett dagis. Men man kan ha 18 eller 19 barn inskrivna om man delar på dagarna. Den stora risken är övertaligheten, om man har 18 barn där samtidigt. Det kommer fler och fler domstolsprocesser där barn har råkat illa ut för att man inte har haft tillräcklig personaldimensionering. Det har funnits ett önskemål från kommunerna att landskapsregeringen skulle förtydliggöra detta.

När det gäller minimiavgifterna så pratade vi om kanske 15-20 euro. Då får man väga det mot den stora byråkrati det innebär att administrera minimiavgifter på 15-20 euro. Så har landskapsregeringen resonerat.

När det gäller de privata daghemmen så har den största stötestenen nog varit kommunerna, som inte har varit så där jättepositiva till de privata daghemmen, tyvärr.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Vad gäller minimiavgifterna så förstår jag också att det finns överväganden som ska göras när det gäller administrationen. Det får utskottet titta vidare på.

Jag välkomnar också en reglering av överinskrivning så att man får det tydligt. Med den skrivning som finns nu är jag rädd för att det här inte kommer att gå att använda i praktiken, det behöver också utskottet titta på.

När det gäller de privata daghemmen, som ministern tar upp i slutet på sin replik, även om det är så att kommunerna är bekymret så kanske man borde ha tagit upp det på ett eller annat sätt och man borde ha försökt hitta lösningar, om det är så att man välkomnar flera privata daghem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var närmast om den privata dagvården som gjorde att jag begärde replik, men jag fick det förtydligat längre fram i anförandet sedan. Jag tänkte om det också gällde familjedaghem och s.k. dagmammor, det är något som börjar utgå mer och mer. Det är likadant i Sverige, framförallt i tätorter är det ett problem att få tag i dagmammor. Men det var inte det som var problemet i det här sammanhanget.

När jag en gång har ordet kan jag hålla med om det här som man ifrågasatte med överinskrivningarna. Jag har själv haft lite synpunkter och vi har diskuterat det lite. Det är ju en kompromiss som med allting annat. Man kanske får acceptera och gå framåt.

När man kommer till skolan pratar man inte mera om gruppstorlek och rumstorlek. Här är det millimeter som gäller. Gruppen i sig har väldigt stor betydelse. Det kan finnas väldigt stökiga grupper, där det måste vara små grupper. Är det många flickor så kan det vara ganska stora grupper. Ursäkta att jag tillät mig att skämta lite. Nej skämt åtsido, det är ett allvarligt ämne. Man måste beakta omständigheterna också i dagvården.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det låter bra att utskottets ordförande också har haft funderingar kring den biten. Det garanterar att den här frågan kommer att beröras i utskottsbehandlingen också på det sättet. Den infallsvinkeln, som ordförande nu gör och jämför med skolan, kunde vara en framkomlig väg även i det här fallet för att föra diskussionen kring gruppstorlekar osv. Det är kanske någonting som utskottet också kunde använda sig av när man funderar vidare. Det är ingen tokig tanke alls.

Ltl Åke Mattsson, replik

Nu dristade jag väl mig att spåra ur lite här. Det är också så att man kanske inte ska stanna där. Tittar vi på skolan och vem som ska vara huvudman i barndagvården kanske det finnas en naturlig följd. Det kanske blir en annan debatt om det. Är det socialen som ska vara huvudman eller är det kanske skolan?

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är en sak som man inte hinner beröra på en replik. Det är en diskussion som säkert också behöver tas huruvida man ska ha dagisverksamheten inom skolan eller inom socialväsendet. Jag tycker för min del att organisationen som man har i dagsläget är tillfredställande i alla fall. Det beror lite på hur man ser på vilken funktion barnomsorgen fyller. Landskapsregeringen går nu steget framåt och man säkrar upp förskoleundervisningen på ett sätt som man tidigare inte har haft i lagstiftningen. Det är väl ett steg i den riktningen att man närmar sig skolan. Samtidigt är det en mässa som kanske behöver tas helt separat såsom ltl Åke Mattsson också antyder.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det är precis som minister Sjögren sade, den här framställningen handlar om Ålands framtid, i det här fallet om våra barn.

Ltl Barbro Sundback gav en liten historisk tillbakablick hur det var inom barndagvården när hon började som politiker. För min del var det nästan tack vare den obefintliga dagvården som jag engagerade mig i politiken. År 1982 på vintern, när jag skulle försöka få en dagvårdsplats i Jomala, så fanns det inte några platser överhuvudtaget. När man diskuterade med det parti som man kände sig nära, så sades det att farfar eller farmor kan väl ordna det. Det var väldigt svårt att få engagemang för frågan. Det var faktiskt tack vare det som jag ställde upp i valet 1983.

Jag ser barndagvården som fundamental för arbetsmarknaden, för jämställdheten, för barn, för familjer och för hela samhället. När jag pratar om barndagvård så behöver den nödvändigtvis inte vara kommunal. Trots att jag stöder framställningen i stort så tycker jag att man kunde önska sig lite större flexibilitet när det gäller den biten. Precis som ltl Johan Ehn nämnde så är det egentligen nästa framställning, vård av barn i hemmet, som det handlar om. De här framställningarna kunde kanske, med facit i hand, ha behandlats parallellt. Jag ser det lite som kommunicerande kärl.

Om vi tittar på den här framställningen så har det varit en lång process att få fram den här lagen. Jag hör också till dem som är glada över att vi har kommit så här långt. Jag tycker att det var en bra presentation som ministern gav. Det är en bra framställning i stora drag. Målsättningen i paragraf två är bra. När det gäller första meningen; ”barnomsorgen ska ha sin grund till barnets bästa " så har debatten idag visat, som så många gånger tidigare, att det kan finnas olika bedömningar av vad som är barnets bästa. Jag tycker det är bra att det står i den första meningen att det är barnen som det handlar om. Det är inte för föräldrarnas bästa och det är inte för personalens bästa, som man också har råkat ut för ibland.

Det sägs också att barnomsorgen ska vara ett stöd för vårdnadshavarna, inte ersättning och barnomsorgen ska bedrivas i nära samverkan med hemmet. Allt detta tycker jag är mycket bra och jag stöder det fullt ut.

I sista momentet sägs det; " vid barnomsorg ska särskild uppmärksamhet ägnas åt att varje barn ges gynnsamma förutsättningar för en god skolstart”. Jag noterade att ministern i sin presentation sade att alla ska ha en likartad skolstart. Det är en bra målsättning, men för att uppnå den målsättningen är det krav på kompetens. Man kan inte styra det på så många andra sätt. Alla personer är olika, också daghemspersonal. Läggning, lämplighet och engagemang styr sist och slutligen detta. Målsättningen att det ska vara en likartad skolstart för alla är väldigt bra. Men vi vet att det kan variera p.g.a. olika orsaker.

Olof Erland sade i liberalernas gruppanförande att liberalernas ideologi var att familjen skulle komma före kommunerna. Då räknades också barnen till familjerna. Det ser jag som ganska naturligt. Vem tycker annorlunda? Den frågan blev lite hängande i luften.

Det en sak som jag speciellt vill att utskottet ska titta på. Det är onödigt att jag upprepar allt som har sagts tidigare. Det har ändå varit en lång debatt. Tittar vi på paragraf 9 och 10, som tar upp verksamheternas personaldimensionering och inomhusstrukturer så har det pratats mycket om likartade förutsättningar och likvärdig behandling. Det tycker jag också att är bra. Det är lite förvånande att det inte har pratats så speciellt mycket om det kommunala självbestämmandet. Vi vet att det har framförts kritik från de små kommunerna över de orimliga krav som ställs på barndagvården. Någonting sådant har man egentligen inte hört idag. Vi får väl lov att konstatera att likartade förutsättningar för alla, oavsett vilken kommun man kommer ifrån, är målsättningen med den här framställningen och tydligen också målsättningen för lagtinget. Sakta men säkert är det en attitydförändring som är på gång här.

Om man tittar på verksamhetens personaldimensionering anger det för det första, att det ska vara minst en personal per fyra barn eller om barnen är tre år eller äldre minst en personal på sju barn.

Tittar vi på inomhusutrymmena i följande paragraf när det gäller rumsytan sägs det att det ska vara minst sex kvadratmeter per barn om barnen är tre år eller äldre eller minst åtta kvadratmeter per barn om barnen är under tre år. Det som gjorde mig lite fundersam är att det också i lagen skrivs om personalytan. Den ytan ska omfatta minst tre och en halv kvadratmeter per barn om daghemmet har färre än 60 platser för barn. Om man tittar på paragraf 9 och 10 så blir jag lite förvånad över vilka ytor man i lagen slår fast att ska vara för personalens behov. Jag undrar om det har blivit något räknefel här? Jag ber utskottet speciellt titta på den här biten. Det står i och för sig i paragraf tio att man kan medge undantag. Det kanske också gäller personalytan, det vet jag inte? Med den här ekvationen kommer man till ganska stora personalutrymmen. Ska vi verkligen slå fast detta i lag?

Den näst sista saken jag ville ta upp är paragraf tolv, om språket. Svenska är verksamhetsspråket inom barnomsorgen. Svenska är verksamhetsspråket inom barnomsorgen som kommunerna ordnar genom att köpa barnomsorgstjänster av annan huvudman. Det är bra att vi vet bakgrunden till att det står så här i barnomsorgslagstiftning. Jag vill lyfta upp följande mening; ”verksamheterna ska stöda barn med annat modersmål än svenska”. Också det är bra. Men här har åtminstone jag flera gånger fått signaler ifrån olika kommuner på Åland att detta börjar bli en väldigt stor utmaning för daghemmen att klara av den här biten. Det många som flyttar hit från Baltikum, Thailand och andra länder utan att barnet överhuvudtaget har några kunskaper i svenska. Alla är förstås välkomna. Men, jag har hört att personalen tycker att man måste lägga oerhört mycket tid på integrationen. Man känner att resten av arbetet kan bli lite lidande. Detta hoppas jag också att man kunde ha ett speciellt hörande om i social- och miljöutskottet för att titta på hur det riktigt förhåller sig. Jag ville nämna det för att jag har inte hört att det har tagits upp i debatten tidigare.

Till sist så stöder jag framställningen. Vi vet alla vad det har varit mest kritik om, att man inte skulle kunna ha en dagvårdsplats om man är vårdledig. Jag skall inte recensera alla insändare som har skrivits åt det ena eller det andra hållet. Det är alltid så att om man ändrar någonting så blir det kritik. Det är ofrånkomligt. Jag undrar ändå lite om vtm Gun-Mari Lindholms resonemangs om man skulle ha någon typ av övergångsarrangemang. Jag tror att man skall vara försiktig med att hamna i en diskussion att de som är hemma med sina barn är bättre föräldrar än de som har barnen på dagis och vice versa. Det här är ett regelverk som har gällt. Om vi pratar om familjernas valfrihet så tror jag att familjerna har byggt upp sin livssituation utgående ifrån de premisser som har rått nu.

Jag ber att social- och miljöutskottet också kunde titta på om det finns några möjligheter till någon sorts övergångsarrangemang? Om det inte är möjligt så kommer inte jag att lägga något ändringsförslag när lagen kommer tillbaka, men frågan är ändå så pass viktig. Det är den tredje punkten som jag ber att social- och miljöutskottet speciellt ska titta på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När det gäller paragraf tio, inomhusutrymmena, så skiljer sig paragrafen inte i sak från bestämmelserna om lokalerna som var i den tidigare barnomsorgslagen. Det enda vi har förtydligat är personalytan när där vi har klargjort och egentligen begränsat det lite. Man kan få en jättestor personalyta om man har ett stort dagis med flera avdelningar. Ett av de stora kvalitetsargument, och det som är extremt viktigt för barnomsorgen, är att man har ändamålsenliga och tillräckligt stora lokaler.

När det gäller språket så är ltl Anders Eriksson helt inne på rätt i sitt resonemang. Vi är bara i begynnelsen av att stöda barnen som har annat modersmål än svenska. Där har landskapsregeringen utarbetat ett program och stöd för de här barnen. Vi har också ett litet budgetmoment som kommunerna kan söka för att underlättar de här barnens integrering. Det finns ett stort, stort arbete att göra i den här frågan. Vi är, som sagt var, bara i begynnelsen.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller den första delen så är jag också den första som ställer upp på ett det ska vara ändamålsenliga utrymmen. Det är mycket möjligt, minister Sjögren, att det har varit så här detaljerat tidigare. Jag blev förvånad att det var så pass detaljerat i lag hur personalytan skall vara utformad. När jag började titta på att det ska vara en personal per sju barn och när det i följande paragraf står att det ska omfatta tre och en halv kvadratmeter per barn, när vi pratar om personalytan, så blir man lite förvånad när man räknar ihop det där. Men det ber jag speciellt social- och miljöutskottet att titta på.

När det gäller språket så är det bra att ministern bekräftar att det är en utmaning. Väldigt mycket av resurserna går åt att hjälpa dem som inte klarar sig språkligt. Kan man göra någonting åt detta? Det här vill jag också att utskottet tittar på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Det är en pedagogisk utmaning. Det är viktigt att barn med annat modersmål än svenska får stöd i sin språkutveckling. I motsats till den allmänna uppfattningen så är det inte alltid så lätt för små barn att tillägna sig ett nytt språk. Barnomsorgen behöver ägna extra kraft åt de barn som har annat modersmål än svenska. Vi är bara i begynnelsen av detta arbete. Vi vet hur många språk vi har på Åland, hur många nationaliteter vi har och vi har ett stort arbete framför oss.

Ltl Anders Eriksson, replik

Igen, värderade minister, jag har ingenting emot det här. Det är inte någon kritik. I och med att jag inte har noterat att det har lyfts upp tidigare så vill jag lyfta upp just den här frågan. Det är självklart att dessa barn ska få stöd i sin språkliga utveckling. Det är oerhört viktig. Det gäller att se till att resurserna, i den krympande ekonomi vi har, räcker till överallt. Kan man göra det här på något annat sätt? Är det här ett bekymmer eller inte? Det hoppas jag att man kan få svar ifrån utskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Som ordförande i social- och miljöutskottet är jag lite fundersam om det finns några tankar hur man ska hantera den här frågan? Vi behandlade frågan när det gäller språk ganska nyligen när vi tittade på nya handikapplagstiftningen. Detta är någonting som kommer att bli ganska dyrt och kostsamt. Det här är viktigt för Åland. Vi ser att födelsetalet går ner och vi välkomnar dem som kommer hit utifrån. Men är det en flaggning för att vi ska vara medvetna om att det kommer att bli en kostnad som kommer att läggas på kommunerna eller finns det någon lösning på frågan. Man har lyft bollen, men kan man lägga bollen i någon riktning? Om det finns någon lösning på det här så är vi tacksamma om vi fick den med oss.

Ltl Anders Eriksson, replik

Nu förstod jag inte riktigt frågorna, men de var antagligen riktade till mig. Nej, jag har inga färdiga tankar, jag har ingen patentlösning på det här. Jag är inte medveten om man ifrån utskottet och landskapsregeringen känner till att man har en problematik här, som man givetvis ska lösa. Alla ska vara välkomna att flytta till Åland. Alla ska få stöd att klara sig när det gäller den språkliga integrationen. Det är inte det som jag kritiserar. Jag ville lyfta frågan.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag funderade om ltl Eriksson hade någon tanke som låg bakom, så skulle det ha varit bra om han hade utvecklat den. Men vi får titta förutsättningslöst på det här. Vi har heller inte något konkret att komma med. Men det kan hända att man lyckas hitta någon väg framåt ur det här och att man får ned kostnaderna. Jag tror att man är väldigt överens om att man ska ta hand om dessa barn på bästa möjliga sätt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag hade tio punkter som jag hade tänkt ta upp i mitt anförande. Men i och med att de flesta punkter har nämnts så plockade jag bort punkter och valde att ta upp dessa tre punkter. Jag ska grunna mera på den här problematiken och återkomma till utskottsordförande Mattsson med lite tankar. Det lovar jag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Hela barnomsorgslagen och det som bra med den är att lag reglera, att säkerställa och att ge alla lika rätt. Den tanken är god och den är genomgripande på alla punkter utom en. Tyvärr är det så, med en lag som innehåller många bra saker men en dålig, att fokus blir på det som är dåligt. Om man redan har en uppnådd rättighet och medvetet går in och försämrar så blir det naturligtvis kritik.

Det är lite tråkigt att man i punkten om inskränkningar i den subjektiva rätten för barn under tre år, frångår det som tidigare har varit en uppnådd rättighet och som ändå har uppskattats mycket.

Jag har en principiell invändning mot att man frångår en princip om generell rättighet och övergår till en princip om prövning, eftersom som vi alla här talar om den nordiska modellen och välfärdssamhälle. Varje steg man tar av från vägen blir ett steg bakåt för välfärdsmodellen.

Den andra principiella hållningen som vi tycker är fel är med hänvisning till den s.k. garantilagen, landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning. Där anser vi att vi har en lagstadgad situation där åländska mammor får sämre rättigheter än en mamma i motsvarande situation i riket. Det hjälper inte att säga att den åländska mamman får bättre lagskydd vad gäller rätten till fritidsplats, specialbarnomsorg eller någonting annat. Man hänvisar till en helhetssituation. I lagen står det att man ska ha minst samma förmåner som invånarna i riket i övrigt under motsvarande förhållanden. Det är det som man måste jämföra med. Jag skulle vilja att man i social- och miljöutskottet tittar på det här. Det som vi menar att är hela grunden för självstyrelselagens skrivningar. Garantilagen handlar om att när man reglerar i lag ska man ha en miniminivå. Om vi sedan på Åland vill plussa på med andra förmåner, att vi har det bättre vad gäller barnomsorgen i övrigt, så det är en annan sak. Det är någonting som vi har en möjlighet och rättighet att göra.

Jag tycker att det definitivt inte handlar om att likrikta eller ha behov av att göra samma som i Finland. Jag tycker att det är viktigt att leva upp till vår egen lagstiftning om minst samma rättigheter i motsvarande situation. För det är så det står.

 Man måste utgå ifrån att den här lagstiftningen kommer att prövas i domstol eftersom vi vet av tidigare domslut att den subjektiva rätten är stark. Det är väl kanske först då som man med säkerhet kan veta om det här är felaktigt.

Jag tycker det är synd, med en väldigt bra lagstiftning, att den missar på den här punkten. Skulle man ha bibehållit den subjektiva rätten fullt ut så skulle ingen vara gladare än vi att också stå här och säga att vi tycker att den här lagen i sin helhet är mycket bra.

Försämringen har, som jag ser det, bara en enda målsättning och det är att spara pengar inom kommunerna. Det är i och för sig en god tanke. Men det finns inte några garantier för att de pengar som möjligtvis blir över kommer att gå till någon annan social verksamhet som äldreomsorg eller någonting annat. Förlorarna i det här fallet är föräldrarna, och särskilt kvinnor eftersom det är kvinnor som fortfarande är i majoritet bland dem som är föräldralediga.

Jag undrar om resonemanget. att man inom kommunerna ska spara, faktiskt är långsiktigt hållbart?

Om en mamma är hemma med två barn under tre år och inte har någon laglig rätt till avlastning från samhällets sida. Det är mycket troligt, eftersom livssituationen kan vara så pass betungande, att man istället snabbare går ut i förvärvsarbete, om man har ett jobb att gå till. Då lämnar man helt enkelt två barn under tre år till dagis. Jag undrar om man har tittat på ett sådant scenario? Har man några utredningar i det fallet? Det är också helt möjligt att det går på det sättet.

Det andra är, som ltl Sundback inne på, familjeplanering. Man kanske ser till att barn 1 hinner bli tre år innan man får barn 2 så att man har möjligheten att ändå få avlastningen från samhällets sida.

Om jag har förstått det rätt så är det ett av de starka motiven till att man har kvar det här också på rikssidan, eftersom man betonar småbarnsfamiljernas situation, där många drabbas av överbelastning och utbrändhet. Det är en viktig grund för att den subjektiva rätten finns kvar.

En annan fråga som jag skulle vilja lyfta upp, som ltl Anders Eriksson var inne på, är paragraf tolv, där man talar om barns språkliga och kulturella rättigheter. Det är helt riktigt att möta den ökade inflyttningen i det åländska samhället med att vilja ägna de här grupperna av barn extra kraft. Men i paragrafen står det att man ska ge alla barn en god grund för sin kulturella och språkliga identitet. Det här ordet sin, om jag kommer ifrån Thailand eller Estland, vad är då min språkliga och kulturella identitet? Det borde ju rimligen vara thailändska eller estniska identitet. Är det här en öppning för språkduschar, hemspråksundervisning eller handlar det om att hjälpa till för assimilation och att stärka den språkliga svenska identiteten? Det vore intressant att få det lite mera utvecklat. Jag tror att jag stannar här, tack.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Som jag sade tidigare så skulle det ha varit oändligt mycket enklare att bara plussa på hela vägen. Det finns en ekonomisk idealism som jag tycker att delvis saknas hos socialdemokraterna. Det är svårt att matcha den här överbudspolitiken. Landskapsregeringen har förhållit sig till fakta och till hur verkligheten ser ut.

När man pratar om generell välfärd så handlar det mycket om politiska ideologier men som kan ha liten förankring i verkligheten. Vi ser att vi har generell välfärd som inte når fram till dem som bäst behöver det. Vi på socialvårdsbyrån ser stora behov inom äldreomsorgen, inom handikappservicen och inom barnskyddet. Det är en sak som vi hela tiden analyserar och försöker förbättra.

Ltl Camilla Gunell, replik

Som jag ser det finns det inga garantier att det blir pengar över med den här inskränkningen i den subjektiva rätten. Jag tror inte att man har tänkt tanken fullt ut vad det faktiskt kan leda till. Med tanke på den låga nativitet som vi har på Åland så krävs det alla ansträngningar som finns för att det ska bli fler barn på Åland. Onekligen är det billigaste alternativet för kommunerna att kvinnorna ställer upp och vårdar både barn och nära anhöriga hemma. Men det är ett otroligt gammalmodigt tankesätt och någonting som man måste komma bort ifrån. Jag tror att det finns mycket pengar att spara på annat sätt. Speciellt genom administrativa lösningar, som tidigare också har nämnts här i debatten, än att gå ner och skära i verksamheter som man redan har sett till att finns och som också har ett viktigt värde.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tyckte att det var ltl Camilla Gunell som inledningsvis var lite gammalmodig i sitt anförande. Hon pratade om mamman som var föräldraledig och mamman som var ledig med hemvårdsstöd. När det gäller föräldraledigheten så finns det möjligheter både för kvinnan och mannen att vara föräldraledig och också när det gäller att vara hemma och sköta barn som är under tre år.

När det gäller hela socialvården och landskapsandelarna för socialvården så vet vi att de har ökat enormt under de här åren. Det är jättebra, men det finns en brist i landskapsandelssystemet och det är kontrollfunktionen att pengarna faktiskt går till socialvården. Det anser jag som en viktig del när man reformerar landskapsandelssystemet nästa gång.

När det gäller valfriheten inom socialvården så vet vi att om någon får mer valfrihet så blir det mindre valfrihet för någon annan. När det gäller den stora omsorgsbördan, som till stora delar utförs av kvinnor, så vet vi att det t.ex. finns ett stort behov hos funktionshindrade och närståendevårdare.

Ltl Camilla Gunell, replik

Nu finns det inga garantier för att de här pengarna, som möjligtvis blir över, går till någon annan socialvård. Det kan inte minister Katrin Sjögren garantera och ingen annan heller. Pengarna kan lika gärna gå till någonting annat. Jag vill inte försämra den här rätten. Jag tycker att vi ska acceptera att det finns många olika föräldrar, det finns många olika familjer, det finns många olika behov och situationen ser olika ut i kommunerna om vad man kan erbjuda från kommunalt håll. Det är en klar försämring och inskränkning av valfriheten. Det förvånar mig att man på en punkt inte följer logiken i övrigt som vill lagstadga, säkerställa och förbättra. Att minska valfriheten, jag är förvånad över att det kommer från minister Sjögren, som annars, tror jag, jobbar för kvinnornas rättigheter, men inte på den här punkten!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag blev inspirerad av ltl Johan Ehn när han tog upp frågan om privat barnomsorg eller enskild barnomsorg. Han kallade det för privata alternativ. Det är ett begrepp som är ganska tydligt. Men i lagen talar man om fysisk eller juridisk person som kan godkännas som huvudman.

I Mariehamns stad har vi sedan lång tid tillbaka, utgående från motsvarande paragraf i gällande lag, betalat ut ett ganska omfattande stöd till Mariehamns församlings barnomsorg. Jag har nog för min del tyckt att det inte är privat eller enskild barnomsorg. Församlingen och kyrkan är ju ett offentligträttsligt samfund med rätt att själv uppbära skatt för all sin verksamhet. Det grundar sig hela vår folkkyrka på. Jag har tagit upp den här frågan. En gång gick jag till och med så långt att jag besvärade mig men och oturligt nog så räknade jag fel på dagarna, så besväret kom in för sent. Men det hade varit väldigt intressant att få det prövat. Jag menar att kommunen inte har rätt, med stöd i den här paragrafen, att betala pengar till ett annat offentligträttsligt samfund som har skatterätt. Det är att använda de kommunala skattemedlen på fel grund. Jag har försökt att fråga de kloka i det här huset men inte har jag fått några svar. Frågar man jurister så säger de å ena och å andra sidan, det är egentligen kanske bara domstolen som slutligt kan avgöra detta. Det kunde också klargöras av lagstiftaren. Jag vill att social- och miljöutskottet tar upp den här frågan. Om ni tänker själva så är det ju konstigt att kommunen, som ett offentligträttsligt samfund, skulle betala pengar till församlingen. Det är som att Mariehamns stad skulle betala pengar till en annan kommun för deras dagisverksamhet och kallade det enskilt. Det här har långa tider varit ett huvudbry för mig. Jag tycker att det skulle vara intressant att utskottet närmare tittar just på den saken.

Vad gäller privata daghem så har det ofta framkommit här, speciellt av vtm Lindholm, som har erfarenhet av det här, att det är investeringskostnaderna som är problematiska. Vill man satsa på utrymmen som är lämpliga, och som uppfyller alla lagens krav på verksamhet för barnomsorg, så är det ganska dyrt och kostsamt. Där går inte samhället in och ger tillräckligt med stöd. Den verkliga pålen i köttet för den här verksamheten är kommuner som direkt har motverkat privata alternativ. I åtminstone två landskommuner har man sett till att enskilda daghem inte har kommit till stånd. Om de har kommit till stånd så har de frusits ut eller så har man med olika medel sett till att det har blivit så svårt för dem att verka så att de har upphört. Argumentet är att kommunen, genom den här paragrafen, får dubbla daghem och det finns inte behov för dem. Det kommunala daghemmet blöder p.g.a. det privata och kostnaden blir för stor. Då ska man ju inte ha en sådan här lagstiftning. Då vill man ju, de facto, inte ha enskilda daghem, åtminstone inte i landskommunerna. Där är det väl regeringspartierna som har makten i så gott som alla kommuner. Det är nog viktigt att ni bestämmer er nu en gång för alla. Vill ni ha enskilda dagis eller inte? Och på vilka villkor vill ni ha dem, så att de inte kan torpederas?

Jag tycker nog att vi måste få ett klargörande av ministern på vad som avses med sista meningen i § 12 när det gäller språkparagrafen; ”verksamheterna ska stöda barn med annat modersmål än svenska och ge alla barn en god grund för sin kulturella och språkliga identitet”. Med det kan man väl inte mena någonting annat än en annan kulturell och språklig identitet än den åländska och det svenska språket? Eller varför har man den här? Hur ska man ge stöd till ett sådant barns språkliga identitet om det inte är på deras eget modersmål? Eller ska man ge språkligt stöd på svenska till ett barn som t.ex. har estniska som modersmål?

Jag tycker att den här skrivningen är bra men jag undrar hur den ska tillämpas i praktiken? Man vill att den här paragrafen ska smygas in och sedan börjar man tillämpa den i efterskott. Kanske det till och med får förekomma annat språk än svenska på dagis, inte mig emot. Motståndet har ju varit starkt tidigare, speciellt ifrån centern men också ifrån andra partier. Det får absolut inte användas några andra språk än svenska i vare sig dagis i eller skolor. Naturligtvis får man ha undervisning i skolorna enligt läroplanen i engelska, franska och till och med i finska. Men att man skulle få stödja ett barn som har en annan språklig identitet, som jag ser det så kan det inte betyda någonting annat än att man kan prata med barnen på deras modersmål. Är det då alla andra språk utom finskan som avses? Det är väl det som är den springande punkten. I så fall är det revolutionerande med 12 §, inte mig emot, jag tror inte att Ålands enspråkiga status hotas av detta. Men en förklaring av minister tarvar det nog. Tack, herr talman.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Det var en väldigt viktigt aspekt i den här framställningen som ltl Sundback tog upp. Möjligheter för enskilda daghem att erhålla någon form av stöd från samhället när det gäller anläggningskostnader. Det är precis på samma sätt som andra företag också får. Jag vet av egen erfarenhet att detta är helt omöjligt idag och har varit helt omöjligt. Jag har också noterat att landskapsregeringen har givit en form av stöd som anläggningsbidrag till Stiftelsen Hemmet i Lemland. Det är säkert också numera möjligt för andra typer av företag av sociala tjänster att få stöd, tänker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Verksamhetsspråket inom barnomsorgen på Åland är svenska. Landskapsregeringen har tagit fram en rapport där vi har kartlagt situationen och vi kommer med konkreta åtgärder för att underlätta att barn med annat modersmål än svenska ska få en god grund för sin kulturella och språkliga identitet. Det finns också ett undervisningsmaterial som vi har utarbetat och distribuerat till kommunerna. Jag anser att det är en stor tillgång för Åland att ha barn som kan många språk. Det kommer det åländska samhället att ha stor nytta av i framtiden i en allt mer globaliserad värld.

När det gäller hemspråksundervisning så har vi varken resurser eller tillgångar till detta ännu, vill jag påstå. Vi måste ge barnen en positiv känsla för sitt eget ursprungshemland och sitt språk.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag delar de ambitionerna. Jag hoppas att den här skrivningen innehåller just detta. Jag tycker fortfarande att ministern går som katten kring het gröt i den här frågan. Är det möjligt, med den här utgångspunkten, att tala olika språk med barnen på dagis eller riskerar man då att hamna i tidningen som någon slags landsförrädare?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det är väl kanske egentligen en fråga om påvens skägg. Om vi har 70 olika språk på Åland, hur skall vi då kunna tillgodogöra alla språk? Jag tänker mig olika temaveckor på dagis, man får höra hur man räknar på thailändska eller engelska. Allt för att man ska understyrka och se det som en rikedom att barnen har möjlighet att tala flera språk.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, om man får räkna på thailändska så får man väl räkna på alla andra 70 språk och kanske lära sig att säga; god dag, tack så mycket och glad påsk osv. Det är ett stort framsteg mot tidigare diskussioner och den förra barnomsorgslagen, där det var kalabalik med det här och situationen var en helt annan. Jag får bara gratulera ministern för att man kan se en skymt av att man kan driva integrationspolitik med stöd av 12 § i barnomsorgslagen. Jag hoppas att utskottet bekräftar det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Jag tycker också, som andra har sagt här, att landskapsregeringen och minister Katrin Sjögren i spetsen har gjort ett bra jobb och försökt pussla ihop lagstiftningen tillsammans med andra lagstiftningar med tanke på den ekonomiska situation vi har i landskapet. Jag tycker att socialdemokraterna kör på ungefär som vi skulle ha en sedelpress i källaren och att vi inte alls skulle beröras av den ekonomiska situationen i världen, vilket vi gör mer och mer och kommer att göra. Det är inte slut ännu. Vi kommer antagligen att behöva dra åt tumskruvarna ännu mera.

Landskapsregeringen och lagtinget har sagt att utbildning och sjukvård ska prioriteras. De andra områdena måste vi se över. Inom detta område har man sett över den subjektiva rätten för föräldrar som är hemma. Man må tycka att det är bättre att satsa resurserna på dem som inte klarar sig själva istället för dem som klarar sig själva. Jag tänker på sjuka, handikappade och andra. Här har man sytt ihop lagstiftningen om utkomststöd för pensionärer som har dåligt ställt. De kan få lite till från kommunerna. Handikapplagen ger också mer stöd till dem som verkligen behöver det på bekostnad av barn som har föräldrarna hemma. Det måste man säga att är en bra prioritering. En tydlig prioritering av resurserna har också socialdemokraterna efterlyst. Här har man verkligen prioriterat. Det ska vi gratulera landskapsregeringen för. Det stöder jag och centern naturligtvis.

Kommunerna har också ett trångmål i.o.m att vi inte kan räkna med högre skatteintäkter för kommunerna de kommande åren, antagligen lägre. Indexjusteringen till kommunerna för detta år har slopats. Det är nog en början på lite mera åtstramningar för dem som klarar sig själva.

Herr talman! Det har kommit in en liten språkdebatt här. Vi får väl hoppas att utskottet tittar exakt på vad man menar. Om vi har så många språk på Åland, vilket vi har tack vare inflyttningen, blir det orimligt att personalen ska kunna alla språk för att prata med barnen. Det faller på sin egen orimlighet. Jag hoppas att utskottet ser på detta med tanke på Ålands enspråkiga status, att den inte rubbas på något sätt.

Herr talman! Till sist angående landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning som socialdemokraterna i en motion hänvisade till. Det står i § 1; ”vid handhavande av landskapets hushållning och vid anslagets fördelning i årsstaten skall iakttas vad denna lag föreskriver.” Man menar ju då landskapets hushållning. Man kan indirekt läsa också kommunernas service. Landskapsregeringen gav för några år sedan ett rejält tillskott till kommunerna för att kunna handha en social service som väl motsvarar det finska. Jag tycker att till den delen har man uppfyllt den här lagstiftningen också.

Vi borde nog faktiskt fundera på om inte den här lagstiftningen borde slopas med tanke på ramlagsdiskussionerna vi har haft här. Det måste ju vara orimligt att ha en sådan här lagstiftning som så här intimt förknippar oss med den finländska lagstiftningen fast vi har egen behörighet. Om ramlagsdiskussionerna blir konkreta så kommer antagligen den här lagstiftningen att falla automatiskt. Vi kan inte å ena sidan bestämma allting själva, å andra sidan titta i finska lagen vad vi ska få bestämma om. Man borde titta över den här lagstiftningen om man vill ha en självstyrelse.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det sista tyckte jag var det mest fantastiska, att vi ska ha ramlag också inom barnomsorgen. Det finns en grundlag i Finland, där regleras rätten till sociala förmåner. Det kanske skulle vara värt att läsa den. Rätterna ska regleras i lag, landskapslag för oss, just för att regeringar inte ska kunna göra ena året si och andra året så. Jag tror inte att vi ska ha ramlag inom barnomsorgen.

I Finland har man prioriteringen av den subjektiva rätten kvar, trots att den finländska ekonomin är mycket sämre än den åländska. Minister Runar Karlsson gör sig till tolk för en behovsprövad socialpolitik, d.v.s. den gamla fattigvården, som man tog bort med den generella nordiska välfärden.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Jag tror att ltl Sundback inte förstår vad jag egentligen sade. Vi ska ju ha en ramlag för Åland. Då är frågan om vi ska ha en lagstiftning som binder upp oss så mycket till den finska lagstiftningen? All lagstiftning och budgetering sätter nivån på vilken servicenivå vi vill ha. Man har en lagstiftning men sedan kommer man inte emot med pengar i budgeten. Vad är det för mening med det?

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag kan berätta för ltl Runar Karlsson att det faktiskt är ännu värre på Åland. Vi har vare sig tillräcklig lagstiftning eller tillräckliga medel inom socialpolitiken. Det är många års försummelser som ligger bakom det. Fokuseringen i ltl Runar Karlssons parti har varit mera på primärnäringarna. Därför har vi nu en ekonomi där pengarna slukas till skärgårdstrafik, primärnäringar och sedan till hälso- och sjukvård. Socialpolitiken har varit försummat under många år.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Som ltl Sundback vet så har ju centern suttit i regeringsställning sedan 19 76 och byggt upp den här välfärden, som vi har på Åland, att vara är unik i Norden och kanske också i världen. Vi har gott och väl bättre socialvård än i omkringliggande regioner. Det vet jag själv. Jag har anhöriga inom de inrättningarna så jag vet att vi har det väl så bra ställt som alla andra, bättre antagligen. Så detta tror jag inte på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Runar Karlsson har helt rätt. Jag hade ett uppdrag att se till helheten och jobba parallellt med barnomsorgslagen, förebyggande utkomststödet och handikappservicelagen. Vi har flera sociala lagstiftningar som vi behöver uppdatera t.ex. utkomststödet.

 När det gäller socialvården så dristar jag mig till att hålla med ltl Barbro Sundback. Också Åland lever under grundlagen. När vi diskuterade självstyrelselagen så säger bl.a. Markku Suksi att den åländska sociala lagstiftningen behöver förverkliga de grundläggande rättigheter som finns i grundlagen. Vi kan inte helt och hållet mixtra själva här hemma.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Om det är så som minister Sjögren säger, att vi inte följer grundlagen, då är det förstås allvarligt. Naturligtvis måste vi också följa grundlagen. Då är vi inne på att det ska prioriteras, någonting annat ska tas bort istället. Vi kan inte bara plussa på och plussa på. Det går inte längre. Om två år måste vi börja ta upp stora lån i landskapet om vi fortsätter så här. Men naturligtvis, grundlagen ska följas även här. Det håller jag med om. Vi får väl se hur landskapsregeringen agerar med kommande prioriteringar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag vill ge beröm till ltl Barbro Sundback som tog upp detta med enskilda daghem. Hon hade verkligen en poäng i sitt anförande och tog upp en väldigt väsentlig sak vad beträffar möjligheterna att starta och upprätthålla enskilda daghem. Det här är någonting som jag verkligen skulle vilja att utskottet skulle titta på; de enskilda daghemmens möjligheter att erhålla någon form av finansieringsstödet ifrån landskapsregeringen. Den här frågan har varit på tapeten i många andra sammanhang. Frågan hör inte direkt till detta ärende men det är en verksamhetsförutsättning för enskilda daghem.

Vi har sett att det finns olika behandlingar mellan olika typer av social omsorg. Vi har exempelvis det privata äldreboendet, Villa Carita, som inte erhållit någon form av finansieringsstöd, medan vi har Stiftelsen Hemmet i Lemland som de facto har fått stöd. Det skulle vara väldigt viktigt att man har någon form av mening i sitt utlåtande ifrån social- och miljöutskottet huruvida det finns möjlighet och rätt för också enskilda daghem, som sorterar under social verksamhet, att erhålla någon form av investeringsstöd ifrån samhället. Jag har motionerat om den här frågan många gånger. Man säger att det finns, man har haft företagsamhetens år och alldeles särskilt lyft upp kvinnors företagande, men de facto ser vi fortsättningsvis att det finns olika behandlingar vad beträffar dessa företag. Jag skulle verkligen vilja att vi får veta hur det egentligen ligger till, tack.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är trevligt att både ltl Sundback och vtm Lindholm hänger på den diskussion som jag startade i mitt anförande, att fundera kring de privata daghemmens möjligheter att existera. Som jag nämnde i mitt anförande så tror jag att det är viktigt att utskottet tar sig en ordentlig funderare på de verksamhetsförutsättningar som finns. Vtm Lindholm tar nu upp en av de viktiga sakerna här, hur man kan få ett investeringsstöd. I mitt anförande lyfte jag också att detta med barnomsorgspeng kan ha en ganska stor betydelse för det här. Man ger föräldrarna en reell möjlighet att välja också det privata alternativet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag vet att frisinnad samverkan har varit väldigt positivt inställda redan initialt när den här lagen skulle komma till. Också under tidigare ministern Harriet Lindemans tid ställde man sig positiv till enskilda daghem. Jag hoppas verkligen att man tittar på det här ifrån utskottets sida.

Sedan när det gäller barnomsorgspeng, där har vi, obunden samling och frisinnad samverkan, också haft en gemensam linje. Tyvärr kan vi bara konstatera att det inte finns någon majoritet för detta, därav har vi också ett annat förslag vad beträffar landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet, som vi däremot kanske t.o.m. kan få en majoritet för.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag delar besvikelsen med vtm Lindholm över att man inte hittills fått gehör för det här. Jag föreslog också i mitt anförande att man skulle försöka koppla ihop de här frågorna nu. När man diskuterar barnomsorgslagstiftningen, och nu ser en diskussion kring hur man också kunde vara med och stöda privata initiativ inom omsorgen, så kunde man kanske få in det i utskottet att diskutera de här två bitar tillsammans. Vi kunde pressa på ifrån oppositionens sida att föra ett resonemang kring detta. Nu när vi också har socialdemokraterna med på tåget att föra det här resonemanget så kanske det åtminstone kan vara lite mera fart på det tåget. Förhoppningsvis finns det också i regeringsblockets sådana som skulle kunna tänka sig att föra resonemanget vidare. Med tanke på inläggen vi har hört under dagen, ifrån båda regeringspartierna, så tycker jag att den diskussionen borde vara intressant för dem och också innehållet i lagstiftningen där man nu börjar lyfta över mera ansvar på familjen igen.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, jag tycker att just tanken med en barnomsorgspeng eller någon form av vårdcheck skulle vara ett väldigt bra initiativ framåt med tanke på den valfrihet som många partier lyfta fram, åtminstone i valrörelsens tid pratade man mycket om valfrihet. Vi kan också konstatera att t.o.m. socialdemokraterna nu är inne för valfrihet inom barnomsorgen. Det borde finnas en ganska bred majoritet för de här tankarna numera.

Alldeles särskilt vad beträffar finansieringen, av och till enskilda daghem, tycker jag att är viktigt att man tittar på ifrån utskottet sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag får bara konstatera att jag sällar mig till den skaran. Jag tycker att det är en stor brist att vi inte har sådana strukturer som kan premiera service och tjänstesektorn i våra stödsystem. Det går långsamt och det är en fråga som är på näringsavdelningens bord. Jag kan bara bekräfta att jag tycker, likt Vtm Lindholm, att det skulle vara ytterst väsentligt att vi skulle kunna ha stödsystem också för service- och tjänstesektorn.

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Det har sagts till mig, vid olika tillfällen då jag har motionerat, ställt enkel fråga och då jag har tagit upp det i frågestunden, att arbetet har inletts, det har varit en viktig del i företagsamhetens år och att man alldeles särskilt skulle lyfta upp kvinnoföretagen. Vi vet att de flesta kvinnor som startar företag gör det inom service och tjänster. Därför skulle det förstås idag redan vara möjligt att man skulle få det om man hade jobbat med det under 2009. Vi kan också notera att det tydligen finns en olik behandling mellan den här typen av service när det gäller social omsorg. Man behöver nog reda ut detta. En del får och andra får inte. Vad av denna skillnad?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag blir lite fundersam över utredningen som utskottet ska göra och vilka förväntningar man har på oss. Det känns ganska stort att man ska komma med ett svar på den här frågan just nu. Det kan vara ganska många formuleringar kring detta. Vill man bara ha ett ja eller nej, eller vilka utredningar förväntar man sig att vi ska göra?

Är det uteslutande ett startstöd, som vi pratar om, för att man ska komma i gång eller ska det vara ytterligare mera pengar?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är klart att man säkert kan utreda mycket kring den här frågan. Men man kan också initialt be näringsavdelningen och näringsministern att redogöra för hur läget ser ut idag. Vilka möjligheter har jag, om jag kommer till landskapsregeringen, för att få hjälpa att köpa ett hus för att renovera det, bygga om det för att t.ex. starta ett enskilt daghem? Det har varit omöjligt förut. Finns den möjligheten idag? Om det fortfarande inte är möjligt, varför är det inte möjligt?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Ja, det var ett utförligt svar på frågan. Det är med andra ord ett startbidrag som man är ute efter.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Någon form av ett startbidrag eller någon form av säkerhet så att de personer som startar företaget, precis som man startar ett företag i perifera Åland, får någon form av startbidrag. Startar man en verkstad i skärgården där det är frågan om skruvar och muttrar så då brukar man få startbidrag men inte när det gäller social omsorg, vilket jag tycker att är fel.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Talman! Några kommentarer till den senare frågan. Jag tänkte på en rubrik i tidningen, för inte så länge sedan, där det stod att kvinnor inte kan få startstöd. Det stämmer inte. Startstöd finns för unga jordbrukare. Det är det enda startstödet som finns, vad jag vet. Det gäller både män och kvinnor.

Sedan att varenda verkstad i skärgården skulle få stöd, så var det förr i tiden med de gamla regionalstöden, man gav stöd för byggnader och maskiner för tillverkande företag. Bortsett ifrån de två senaste åren där jag medvetet inte har följt utvecklingen har det på senare år inom näringsavdelningen blivit en tendens att gå över till stöd av tjänsteföretag, kunskapsföretag och innovationer. Till och med teknologicentrum sysslar idag med tjänsteföretag när det gäller företag som man tar in i det s.k. Växthuset. Det är ingen omöjlighet för ett omsorgsföretag att komma in i stödsystemet även om det borde utvecklas och tydliggöras mycket mer. Det finns stöd för sociala företag som sysslar med den här typen av verksamhet. Men det är fortfarande ganska diffust. Vad är orsaken till att man inte får investeringsstöd? Det är ofta frågan om lokaler som har olika användningsområden i ett tjänsteföretag. Om man har ett kontor för ett IT-företag så kanske man lätt kan flytta ut, då har man investerat med stöd i lokaler som sedan ska gå vidare till försäljning eller uthyrning. Den delen är ganska svår. Man borde kanske fundera på ett särskilt startstöd, möjligen kopplat till beskattningen. I skärgården har vi sänkning av arbetsgivaravgiften. Det kunde systematiseras. Vi har nämligen ett stort behov av en flera tjänsteföretag också inom hälso- och sjukvården. Där borde man koppla ihop hela mjuka, sociala sidan och se på tjänsteföretagsutveckling.

Det finns andra exempel, Stiftelsen Hemmet sysslar med omvårdnad. Det är en stiftelse, en etablerad verksamhet, som har verkat i många år. De har kontrakt med kommuner och de har fått PAF-stöd. Det stödet är ju inte omöjligt för någon verksamhet att få. När man utvecklar ett stöd skulle man göra det mera systematiskt så att den som startar ett företag inom omsorgssektorn klart skulle få veta vilka startvillkoren är. Det är absolut inte någon orimlighet. Men jag vet inte om social- och miljöutskottet skall utreda allt detta. Det bör komma in i den pågående utvecklingen av näringspolitiken.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det stämmer, precis som ltl Olof Erland säger, att det finns ett stort behov av detta. Med de skrivningar som man har i budgeten för 2010 och skrivningar som vi säkert kommer att se i framtiden så kommer vi att behöva lyfta verksamheter från offentlig sektor till mera privat. Då måste vi också skapa förutsättningar för det tilltänkta näringslivet och inom social omsorg. I dag är det ganska omöjligt.

Stiftelsen Hemmet har fått PAF-bidrag. Vi vet också att det finns annan social omsorg, jag nämnde t.ex. Villa Carita, som har fått kalla handen ifrån landskapsregeringen. Man har sagt att det inte är möjligt att få något, därav har man heller inte ansökt eftersom man har fått den informationen.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Den rätta vägen att gå är att utveckla regelsystemet. Det finns i dag privata företagare inom hälso- och sjukvården, tandläkare och sådan som är kopplat till sjukvården på ett eller annat sätt; fotvård, massage, kiropraktor och ren läkarvård som bygger upp sin verksamhet utan stöd i princip, men naturligtvis med tydliga regelverk för själva verksamheten. När det gäller mindre företag, t.ex. en persons företag, två personers företag eller s.k. sociala företag, där man går in i andelsförhållanden, där finns det också anledning att se över skattesystemet och avdragsmöjligheterna. Där har vi en öppning i framtiden.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det tilltänkta vårdhuset, det som nu Medimar International håller på att planera och uppför, där kommer man också att gå ut med en emission till allmänheten. Jag tycker inte att det är riktigt jämförbart om man har ett näringsliv som står bakom sig, vilket kanske små kvinnoföretag inte har.

Jag tror att vi kan vara eniga om att det finns många frågetecken runt det här. Om det är så att utskottet upptäcker att det här blir alldeles för stort arbete så hoppas jag ändå att man kan ha en formulering där man säger att man ger landskapsregeringen i uppdrag att göra detta möjligt för framtida företag.

Ltl Olof Erland, replik

Den verksamhet som berör privat läkarvård, medicin och operationer har fått utredningsstöd från landskapsregeringen. En formulering i social- och miljöutskottet är bra men jag tycker nog att man ska se på de konkreta möjligheterna när det gäller skattereglering, avdragsmöjligheter, inledningsstöd och arbetsgivaravgifter. Det viktiga är att man gör ett tydligt regelverk riktat mot den här sektorn som definitivt är en tillväxtsektor, en expansions möjlighet och det möjliggör arbetsplatser som man själv skapar i den här verksamheten. Jag tycker att budskapet ska vara klart att både utskottet och landskapsregeringen har anledning att jobba vidare på den här saken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

3      Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 17 mars.

Första behandling

4      Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag tar mig friheten att samla ihop ärendena 4-8 som gäller informations avtal Anguilla, Cooköarna, Samoa, Turks- och Caicosöarna och San Marino. Det här är en rad i utvecklingen av olika avtal mellan länder som har möjlighet att placera kapital. Det är inte alltid frågan om olaglig verksamhet, men det är frågan om verksamhet som inte kommer upp i beskattningen. Därför vill man ha de här ömsesidiga upplysningarna. I Sverige har man gjort en uppskattning av det kapital som är placerad i den här typen av områden, det är ett åttiotal som man nu diskuterar och har avtal med. Det rör sig om 250 miljarder euro. På Åland skulle det kanske motsvara 100 miljoner euro, om vi direkt översätter befolkningsandelen. Så mycket kanske det inte är, för vi har inte samma kapitalintensiva verksamhet som Sverige har med sina är multinationella bolag och många tjänstemän som jobbar utomlands. Men det finns säkert ett tiotal miljoner åländska pengar någonstans i världen. Det finns också verksamheter som är registrerade på t.ex. Bahamas.

Herr talman! Dessa avtal är likartade, de följer ett modellavtal som OECD har uppgjort. Det har redan medfört att kapitalströmmarna från de här områdena kommer tillbaka t.ex. till Sverige i rätt så stora mängder.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

5      Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

6      Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

7      Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

8      Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

9        Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 15 2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det här är ett lite annorlunda ärende. Jag kunde kanske upplysa den intresserade församlingen här att vi i lagutskottet, med tanke på det ekonomiska läget, beslutat att inte besöka de här öarna och områdena. Vi har inte räknat ut besparingen, men den torde vara avsevärd.

När det gäller Indien tänkte jag bara kort förklara att de andra ärendena gällde upplysningar och avtal om att man utbyter information.

När det gäller Indien så är det dubbelbeskattningsavtal som Finland, och alla nordiska länder, har gemensamt med andra länder som man handlar med i någon väsentlig utsträckning och där man jobbar i olika länder. Därför räcker det inte med upplysningar, utan det är ett regelverk som säger att man inte kan beskatta en person eller ett företag i två länder för samma vinst eller inkomst. Har man bott i en viss tid i ett land så räknas inkomsterna dit. Flyttar man räknas det till det landet man flyttar. Det är ett s.k. dubbelbeskattningsavtal som inte betyder att man dubbelbeskattar. Avtalet betyder att man undviker dubbelbeskattning och man undviker skatteflykt. Det här gäller Indien och vi ska inte heller göra ett studiebesök dit för tillfället.

Talmannen

Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

10     Skapande av en gemensam räddningsmyndighet

Ltl Johan Ehns enkla fråga (EF 6/2009-2010)

Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.

Enda behandling efter bordläggning

11     Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)

Ärendet bordlades den 10 mars 2010.

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Fredrik Karlström

Fru talman! Det var jag som var upphovsman till att det här ärendet bordlades. Jag är glad att jag fick det bordlagt för då fick jag ärendet tillrättavisat. Jag vill först säga att det är att sila mygg och svälja elefanter. Jag anser att talmannens uppgifter bl.a. är ganska mycket representation. Att man då skär ner hans representationskonto med 50 procent tycker jag inte riktigt var förståndigt. Nu har det kommit till min kännedom att det här handlar om talmannens privata kläder. Det tycker jag att är ännu värre. Jag kommer inte att förslå något nu. Jag hade tänkt att vi skulle höja upp det här beloppet till 3 580 euro som var föreslaget.

Jag skulle vilja ge landskapsregeringen och talmannen i uppgift att titta över representationskostnaderna både för lantrådet och för talmannen eftersom beloppet inte används för att representera Åland utan mera för att representera sig själv i form av kläder och produkter.

Jag hoppas att vi slipper se den här kostnaden i nästa års budget. Eftersom talmannen har en månadslön på dryga 5 000 euro så har han nog råd att köpa sina arbetskläder själv. Jag tycker att vi kan försöka jobba för att ta bort den här felaktiga representationskostnaden som kan misstolkas till att representera Åland. Det handlar ju mer om att representera sig själv. Tack, fru talman!

Talmannen

Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar.

I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

12     Temporär ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot

Talmanskonferensens framställning (TMK 6/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Tack fru talman! Det här är ett ärende som gäller oss alla, men ingen är jävig ändå. Lite i linje med föregående förslår här talmanskonferensen att lagtingsledamöternas arvoden för 2010 skall sänka med 3,89 procent. Det baserar sig på solidaritet med samtliga landskapsanställda som av ekonomiska skäl träffas av en löneminskning under år 2010 motsvarande lön för två veckor. 3,89 procent är ett uttryck för 2 av 52 veckor.

Lagtingsledamöterna, vi alla här, och lagtingets kanslipersonal går in för den här sänkningen. I linje därmed föreläggs detta förslag från talmanskonferensen, som har förberetts i kanslikommissionen, att nu avgöras i enda behandling.

I framställningen redovisas för de ekonomiska effekterna och hur det tekniskt ska gå till att reglera dessa saker. Jag äskar därför bifall till talmanskonferensens framställning, tack.

Talmannen

Begäres ordet?

Ltl Roger Jansson

Fru talman! Jag har två synpunkter i anledning av det här ärendet, som har behandlats ganska ingående under en längre tid i kanslikommissionen. Behandlingen började i samband med att lagtinget skulle avlämna sitt förslag till budget för 2010 till landskapsregeringen. Principen har alltid varit att landskapsregeringen till hundra procent följer det förslag som lämnas ifrån lagtinget. Så har det alltid varit.

Den formuleringen som kanslikommissionen valde, som det står här i framställningen; ”för den händelse att landskapsregeringen beslutar att minska alla anslag som innehåller löner, generellt med ett belopp som motsvarar lönen under två veckor, ska det göras en motsvarande sänkning för både lagtingets personal och lagtingsledamöterna.” Det här har resulterat i en del kritik ifrån vår sida, att landskapsregeringen, när man lade sitt förslag, inte hade läst det här förslaget tydligt. Vi har nöjt oss med situationen p.g.a. att här i lagtingsbehandlingen av budgeten har finansutskottet, utan att vi har höjt vår röst dessutom, godkänt landskapsregeringens förslag.

Vad som dock är markant, i det här sammanhanget, är att anställda och förtroendevalda behandlas på olika sätt. Anställda ges ett flertal valmöjligheter, medan förtroendevalda blott ges möjligheten att sänka lönerna. På det sättet är det inte en lika behandling. Det kanske inte gör så mycket att vi förtroendevalda behandlas sämre, men man kan i alla fall notera den här differensen.

Landskapsregeringen valde, i en situation av osäkerhet om sitt eget agerande uppenbarligen, att utlysa ledighet för sig själv som skulle motsvara det här. Men efter protester härifrån uppdragsgivaren lagtinget, så tror jag att man inte kommer att följa den principen nu. Man kommer att, precis som vi, sänka sina arvoden, men arbeta fullt såsom uppdraget erfordrar.

Det andra jag ville kommentera är den formulering som lyder för förslagets beredning; ”slutligen understryker talmanskonferensen att ändringen är temporär och föreslås uteslutande för innevarande år. Därefter måste inbesparingar göras på annat sätt än genom generella löne- och arvodesavdrag.” I beredningen inför talmanskonferensen har i detta förslag till text inkluderats en signal till landskapsregeringen, att det här bör gälla hela självstyrelseförvaltningen, att årets lösning inte är någon hållbar lösning på sikt. Det får vara en engångsföreteelse. I fortsättningen, när det ska sparas, ska det huvudsakligen vara strukturella förändringar. De är kanske lite svårare att genomföra här i lagtinget på basen av vår begränsade verksamhet här. Vi får lov att också söka sådana lösningar, tack.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Sista meningen, talmanskonferensen säger att man ska budgeterar på ett visst sätt i framtiden, det tog jag upp i talmanskonferensen. Jag kanske inte skulle ha nämnt det om det inte var så att ltl Roger Jansson tog upp det. Vi har faktiskt, i enlighet med vår konstitution självstyrelselagen, fri budgetering. Det gäller naturligtvis landskapsregeringen när det gäller budgetförslagsmakten. Vi kan inte, på ett formellt sett via talmanskonferensen, föreskriva vad de för till lagtinget. Om man i budgeten, när den kommer till lagtinget, säger att lagtingsledamöterna ytterligare ska spara två veckor, då har ltl Roger Jansson full rätt att reagera med kraft och säga stopp. Får han majoritet för detta är saken klar, får han inte det så är saken lika klar.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

13     Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009

Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)

Enligt 36 § 4 mom. lagtingsordningen skall finansutskottet för varje år till lagtinget avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal.

Först tillåts diskussion, därefter antecknar sig lagtinget redogörelsen till kännedom. Diskussion.

Ltl Raija-Liisa Eklöw

Fru talman! Kort bara, fru talman läste redan upp grunden till varför ärendet kommer upp i lagtinget. Det är finansutskottets sak att komma med en redogörelse för de nya tjänste- och arbetskollektivavtal som skrivs under, under årets lopp. Vi konstaterar här kort att det inte under år 2009 har ingåtts några nya tjänste- eller arbetskollektivavtal. Således har vi inte så mycket att säga.

Lagtinget antecknar sig finansutskottet redogörelse angående behandlingen av ärenden rörande landskapet tjänstekollektivavtal för 2009 till kännedom. Den här redogörelsen är ändå full av de ändringar som har gjorts i gällande tjänstekollektivavtal. Jag tänker inte läsa upp dem. Ni kan läsa dem själva i papperet. Tack, fru talman.

Talmannen

Begäres ordet?

Lagtinget antecknar sig redogörelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

14     Självstyrelseambassadörer

Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)

Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.

För kännedom

15     Religionskunskap i grundskolan

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 22 mars.

Antecknas vidare för kännedom att till lagtinget inlämnats hemställningsmotionerna 1 - 48/2009-2010. Hemställningsmotionerna upptas för remiss under mars och april i enlighet med förslag från talmanskonferensen.

16     Förlust av hembygdsrätt för studerande

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)

17     Utflaggningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

18      Öppna standarder och öppen källkod

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2009-2010)

19     Kommittéarvoden

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 4/2009-2010)

20     Frivilliga brandkårerna

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2009-2010)

21     Ungdomsparlament

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

22     Sjöräddningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

23     Förhindrande av sjöolyckor

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 8/2009-2010)

24     Bolagisera turistmarknadsföringen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 9/2009-2010)

25     Social och emotionell kompetens som skolämne

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 10/2009-2010)

26     Båttvätt

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 11/2009-2010)

27     Utryckningskörning med privat fordon

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2009-2010)

28     Sommarjobb

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

29     Bolagisering av Visit Åland

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2009-2010)

30     Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

31     Hälsofrämjande aktiviteter i skolan

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 16/2009-2010)

32     Sänkning av körkortsåldern

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 17/2009-2010)

33     Minskning av antalet ledamöter i lagtinget

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2009-2010)

34     Revidering av straffskalorna

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2009-2010)

35     Sjukfrånvaroförsäkring för småföretag

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 20/2009-2010)

36     Parlamentarisk kommitté för strukturomvandling av näringsavdelningen

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 21/2009-2010)

37     Parlamentarisk kommitté för framtida program inom lantbruket

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 22/2009-2010)

38     Samordnad sjöfartsutbildning

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

39     Fosterdiagnostik

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 24/2009-2010)

40     Samkönade föräldrars rättigheter

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 25/2009-2010)

41     Mätning av varmvattenförbrukningen

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

42     Reform av föräldraledigheten

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 27/2009-2010)

43     Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

44     Internationaliserad högskoleutbildning

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

45     Åländskt medlemskap i International Maritime Organisation (IMO)

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 30/2009-2010)

46     Tilläggsexamen som eko-frisör

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

47     Definition av basservice i skärgården

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 32/2009-2010)

48     Allmän vaccinering mot kondylom

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 33/2009-2010)

49     Balningsanläggning för sopor

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

50     Tillämpningsdirektiv för handikappanpassade hjälpmedel

Vicetalman Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

51     Bättre tillgänglighet för funktionshindrade på Åland

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

52     En vegetarisk måltid per vecka

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2009-2010)

53     Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

54     Sänkt åldersgräns för mammografiscreening

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2009-2010)

55     Ny organisationsmodell för offentliga Åland

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion (HM 40/2009-2010)

56     Hjälpmedel enligt behov

Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

57     Ökade kunskaper om våldsutsatta kvinnor

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 42/2009-2010)

58     Bullerlag

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

59     Åländsk representation i Helcom

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2009-2010)

60     Översyn av Posten Ålands verksamhet

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 45/2009-2010)

61     Sammanhållen sjöfartsutbildning

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

62     Livsmedelsstrategi för Åland

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

63     System för jakträtt kopplad till viltvårdsinsatser

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 48/2009-2010)

Plenum slutar

Nästa plenum hålls onsdagen den 17 mars 2010 klockan 13.00. Plenum är avslutat.  (Plenum avslutades kl. 16.59).

 

Originalfil