Plenum den 15 mars 2017 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 15 mars 2017 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1    Genomförande av Inspire-direktivet

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 10/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2016-2017

Remiss efter bordläggning. 2

2    Ändring av landskapslagen om posttjänster

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

För kännedom.. 9

3    En gemensam kommunal räddningsmyndighet

Ltl Harry Janssons anslutningsmotion AM 1/2016-2017

Remiss. 10

4    En gemensam kommunal räddningsmyndighet

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2016-2017

Ltl Harry Janssons m.fl. anslutningsmotion AM 1/2016-2017

Remiss. 34

5    Barnskyddslagens uppdateringsautomatik

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017

Föredras. 34

6    Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017

För kännedom.. 34

7    Ändring av kommunallagen

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 11/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2016-2017

8    Farled Harparnäs-Karlby

Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 8/2016-2017

Plenum slutar 35

 

Plenum börjar

Upprop. 26 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Tage Silander anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i nordiskt finansutskottsmöte.

Antecknas.

Första behandling

1        Genomförande av Inspire-direktivet

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 10/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! God dag kolleger, som framgått av betänkandet har lag- och kulturutskottet handlagt lagförslaget med det så kallade korta formuläret. Vi har inte funnit något som skulle ha föranlett oss att göra en djupare ned dykning i EU-direktivet.

Insamling av geografisk information, geodata, lever sitt liv. Vi hittade en direkt koppling till miljöarbetet, att myndigheterna centralt, via Bryssel, vill ha grepp om alla de datamängder som på olika sätt kan bidra till ett bättre miljötänkande när man går över från ord till handling.

Lag- och kulturutskottet tillstyrker förslaget med en liten nästan sedvanlig randanmärkning. Vi ber landskapsregeringen att än en gång titta på de språkliga aspekterna när det gäller information som matas in i systemet. Det sker i stor del i det här fallet via lantmäteriverket och det gäller svenskan vid åländska ortsnamn. Det är en gammal fråga som har varit föremål till och med för JO- granskning för några år sedan. Tack, talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om en infrastruktur för geografisk information för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss efter bordläggning

2        Ändring av landskapslagen om posttjänster

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

Ärendet bordlades vid plenum den 13 mars 2017 då talmannens föreslog att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Med talmannens tillåtelse tänker jag börja med en kort historisk tillbakablick.

I början av det här seklet, 2003- 2004, var jag medlem i Postens styrelse. Vid den tiden pågick också ett effektivitetsprogram. Vi funderade på hur vi kunde bli smartare och mer tillgängliga för allmänheten.

Förslaget väcktes då att vi inte skulle konkurrensutsätta men erbjuda företag i kommuner möjligheter att bli så kallade postombud. Jag tyckte själv att det var ett ganska bra förslag. Genom att flytta in postkontor till t.ex. butiker så skapade man längre öppethållningstider och man gjorde servicen mera tillgänglig för medborgarna.

Alla uppfattade inte beslutet som gott. Jag kommer aldrig att glömma den dag jag kom till lagtinget och vi skulle diskutera lagstiftningen i plenum. Jag var vid den tiden den enda i Ålands lagting som också satt i Postens styrelse. Utanför lagtinget hade ett antal eckeröbor samlats och förslaget var att jag borde rullas i tjära och fjädrar. Nå, det var väl lite ironi, men det fanns ett väldigt starkt engagemang just från Eckerö vid den tiden när det gällde posten och hur man skulle organisera den.

Vi från Postens styrelse tänkte inte då på de flera spinn-off effekter som förslaget faktiskt fick. För många butiker i glesbygden och i skärgården blev det här ett extra tillskott till kassan. Man fick möjligheter till förbättrade verksamhetsförutsättningar eftersom man fick en liten ersättning från posten och det var bra för många butiker.

I debatter här i Ålands lagting likställer vi ofta skärgårdskommunerna med varandra och vi ser landsbygden som en helhet. Det är felaktigt att göra så. Alla skärgårdskommuner har helt olika förutsättningar beroende på sin befolkningsmängd, sin geografiska struktur och samma sak gäller för landsbygden. Det som är möjligt på ett ställe är kanske inte gångbart på ett annat.

Bästa lagtingsledamöter, för mig är posten mer än bara post. För mig är Posten en samhällsservice likväl som infrastruktur, utbildning och hälso- och sjukvård. För mig är det oerhört viktigt att den samhällsservicen finns tillgänglig runtom på hela Åland.

Det är därför som jag är tveksam till de trender som vi kan se i omvärlden. I Italien har man begärt ett undantagstillstånd från EU-kommissionen. Man sade till EU-kommissionen att Italien är så pass glest bebyggt, bara 200 personer per kvadratkilometer och de kan inte tänka sig att dela ut posten alla dagar. Det måste räcka om man delar ut posten tre dagar i veckan. På Åland är vi 19 invånare per kvadratkilometer. På Island har man gjort samma sak, man drar ner på den postala servicen till färre utbildningstillfällen per vecka. På finska sidan planerar man samma sak, att plocka bort en utdelningsdag och det är väl också det som jag har förstått att föranleder en del förändringar i det lagförslag som nu ligger på vårt bord.

Jag går nu över till själva lagförslaget. Jag ser att man mycket har haft Finland som modell här, vilket jag tycker att är lite sorgligt. I den finska lagstiftningen talar man om mobila enheter och ser detta som en möjlighet. Jag kan förstå det. Jag var själv i Vilhelmina för några veckor sedan. En kort sträcka i deras värld är ungefär 100-200 km, vilket är väldigt långt hos oss, så jag förstår att man vill ha mobila enheter.

Däremot är jag lite tveksam till varför landskapsregeringen hänvisar till siffrorna från Finland. I förarbetet sägs: ”Brevvolymerna i Finland har minskat med cirka 10 procent per år.” Det är sant. Men vad är siffran på Åland? Ja, siffran på Åland är 2 procent. Våra brevvolymer har minskat med 2 procent gentemot Finlands 10 procent. Det betyder att vi måste förstå och kunna acceptera att vårt samhälle inte är en kopia av det finska samhället.

Bästa ledamöter, jag har lite synpunkter på paragraferna. Det gäller främst 4 § där landskapsregeringen föreslår; ”att ett verksamhetsställe också kan vara annat än ett fast verksamhetsställe om dess användning inte försämrar tillgången till samhällsomfattande tjänster.” Min fråga är, tillika med det som har frågats tidigare i debatten: Vem beslutar detta? Det finns ingenting i Postens Ålands aktiebolagsordning som definierar samhällsomfattande tjänster och vad som är viktigt. I slutändan är det landskapsregeringen som tillsätter styrelsen, men de facto ska styrelsen se till bolagets bästa. Jag är inte säker på att styrelsen alltid ser på bolagets bästa såvida det inte gäller pengar, för det är ju det som bolagsordningen säger.

Jag hoppas därför att lag- och kulturutskottet kan se på de här skrivningarna och fundera om det faktiskt är nödvändigt. Jag tycker att vi ska ha en sådan skrivning som inte omöjliggör både och, dvs. en fast inrättning men också en inrättning som kan kompletteras med en mobil sådan.

I 4 § står det vidare: ”Varje användare ska ha möjlighet att på ett insamlingsställe som ligger på rimligt avstånd från användarens bostad” kunna lämna in post. Då är frågeställningen: Vad är ett rimligt avstånd? När man ändå har lagen öppen så tycker jag att man bättre kunde ha definierat vad man menar med rimligt avstånd eller vad menar med rimlig restid. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet också kan titta lite vidare på detta.

Ytterligare ur ett småskaligt skärgårdsperspektiv undrar jag vad svårtillgängliga skärgårdsområden faktiskt är. Vad är ett svårtillgängligt skärgårdsområde? Är Lappo, där jag bor, svårtillgängligt? Eller är Husö svårtillgängligt? Man borde få till andra definitioner, för det här lämnar för mycket tolkningsföreträde åt ansvarig tjänsteman på posten och indirekt för Postens styrelse. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Det var många frågor här så jag kommer inte att hinna besvara alla.

Som jag tidigare sade i debatten här i måndags så de volymer som det handlar om i de små kommunerna och de postombud som finns är så små att det handlar inte om en inbesparing. Det här är inte inbesparingsprojekt. Det är en lagändring som möjliggör i de kommuner där det inte längre finns ett företag eller en plats som är lämplig som postombud för att man inte har tillräckliga öppethållningstider. I Sund t.ex. är det ett bageri som agerar postombud. Posten har gjort sitt yttersta för att hitta lämpliga ställen.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag ifrågasätter inte den utvecklingspotential som mobila enheter kan utgöra. Det betyder också att vid en mobil enhet förväntas du vara hemma vid en viss tid. Jag kan utgå ifrån mig själv. Jag vet när färjan kommer, jag vet när den far och jag vet hur lång tid postutdelaren har på sig. Det är ju väldigt svårt för den som arbetar heltid eller på annan ort att kunna ta vara på det här. Jag säger inte nej till det, men jag ser inte varför man inte också fortsättningsvis kan ha ett fast ställe kvar för postutlämning i varje kommun.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Det finns ingen avsikt att inte ha kvar fasta ombud där det är möjligt. Avsikten är inte att lägga ner postombud t.ex. på Lappo där det finns en fungerande butik som kan ha öppet.

När det gäller att man måste vara hemma vid en viss tid så är det dessbättre inte heller så, i postens service ingår att man kan avtala, man kan komma överens med posten att paket kan lämnas på trappan eller på ett annat ställe. Att kunderna har större valfrihet var man vill hämta sina paket eller sin post är också ett led i postens utveckling mot en bättre service.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är möjligt att jag kanske anar lite ugglor i mossen. Efter att ha trampat i de här korridorerna sedan 2003 så känner jag igen en politisk katastrof när jag ser början på den. Det som föranleder den kommentaren är den skrivning som finns i allmänna motiveringen på sidan 4: ”Åland Post har en möjlighet att utveckla sin verksamhet och även i fortsättningen kan klara av att trygga de samhällsomfattande tjänsterna utan extra samhällsstöd”. Det är ju en anmärkningsvärd skrivning med tanke på att Posten Åland har gjort vinst, mig veterligen, de sista åren i miljonklassen.

Får man inte den här ändringen till stånd nu så då kräver det alltså ett samhällsstöd för att man ska kunna dela ut posten. Det är den skrivning som finns i det lagförslag som ministern har lagt fram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Bert Häggblom

Tack, herr talman! Tack vtm Thörnroos för bra synpunkter.

Posten har ett distributionsnät som är oslagbart i vårt samhälle. Det ger oanade ekonomiska förutsättningar inte bara för Posten själv utan också för företagare.

Den tendens som landskapsregeringen nu tar in i sitt förslag här är lite negativt. Man försöker börja dra in. Man följer var man har gjort i Finland och i övriga världen, men man måste se på utvecklingsmöjligheterna idag.

E-handeln gör att många människor köper hem sina matvaror via distribution och då är posten enastående som kommer till varje hem varje dag. Det finns oanade möjligheter här för posten, men man har tyvärr inte varit inne för att utveckla det eftersom handeln utanför Åland har varit vinstbringande. Vi i förhållande till andra länder har haft en Post som har gått på plus.

År 1993 när självstyrelselagen skulle revideras så fanns det många som inte ville ta över Posten, den skulle vara kvar inom finsk förvaltning. Tack och lov så tog vi över Posten och det visade sig vara ett lyckokast. Alla som då var med, de partierna, borde titta sig i spegeln nu när vi reviderar på nytt, att inte vara så rädda att ta över.

Man borde inte försämra som den här framställningen nu gör. Man försöker dra in och ha färre utdelningsdagar. Jag tycker att utskottet bör titta på det här och jag sitter själv med i utskottet. Alla bör fundera på om detta är rätt väg att gå.

Eftersom jag också, lika som vtm Thörnroos, har varit med i Postens styrelse tidigare så jag har också kritiserat varför man inte tar emot post från varje hem som man gör i andra länder. Eftersom brevbärarna kommer till ditt hem varje dag så kan de också ta post med i retur. Man har utvecklat det, men inte tillräckligt, inte till enskilda och det hoppas jag att man ska göra i fortsättningen. På det viset kan Posten leva bättre.

Vi har en försämring inom Statens ämbetsverk på Åland. Många bouppteckningar, arvsbeskattning och annat sköts inte längre på Åland. Man måste skicka post till Finland. Lagfarter måste nuförtiden skickas till Åbo, inte ens dessa görs här. Nu kommer de inte fram i rätt tid och då riskerar folk att behöva betala extra straffavgifter. Det visar sig att det kan ta enormt länge för brev idag att komma från Åland till Finland. Det är för mig oförståeligt, men någonting har hänt inom postdistributionen och det har ställt till problem. Det kommer att ställa till med mera problem eftersom staten drar in sin verksamhet på Åland.

Många tycker att fastighetsboxar är bra, men det är ju ett helt tankefel. Äldre människor, handikappade och andra som är i sina lägenheter hela dagar och inte ens kan ta sig ut, hur ska de få sin post om de inte får den i sin dörr? Här tycker jag att man borde tänka om. Samma gäller också distributionen. Om de vill få matvaror och annat via posten så behöver de få de direkt till sin dörr. Fastighetsboxar som finns nere och samlade eventuellt ute på gården så det är inte positivt. Ska vi då lagstiftningsmässigt göra det här så kommer Posten att verkställa det, för det är ju effektivt för posten ur deras synvinkel.

Jag tycker att utskottet bör titta på det här. Jag är inte inne för det här förslaget. Tack, talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ltl Häggblom sade i sitt anförande att vi öppnar upp nu för att det ska läggas ner. Jag försöker läsa i lagtexten för att hitta någonstans där det står att i och med den här lagen så ska vi nu lägga ner all postdistribution ifrån olika platser på Åland. Jag hittar inte detta någonstans.

Jag ser snarare att det här öppnar upp för en flexibilitet ute i kommunerna. Vi vet att det t.ex. i Eckerö har varit problem, man har inte hittat en naturlig plats att dela ut posten ifrån, inte efter att flera av de lokala naturliga ställena har lagt ner. Hur ska man då få posten till dem? Det här har varit ett stort problem och den här lagen öppnar nu upp för att lösa det.

Ltl Bert Häggblom, replik

Herr talman! Jag har inte kritiserat. I mitt anförande hade jag inte någonting emot att man inför de här mobila enheterna för de kan bli en positiv sak bara man tar posten med sig.

Men kom ihåg att förslaget andas att tillåtelse att inte behöva dela ut posten så ofta och så snabbt. Om man är politiker så ser man den tendensen om man tittar på vad som har hänt runt om oss med posten på andra ställen. Det är precis det som man är ute efter. Som politiker måste man ha fingertoppskänsla, veta vart det är på väg och inte sedan om fem år säga; ”aj, vi gjorde fel när vi satt i lagtinget det året. Vi borde ha varit uppmärksamma på det”.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ja, det kanske beror på hur man vill läsa lagförslaget. Jag ser möjligheterna. Jag ser möjligheterna till att synskadade får skicka sin post gratis. Jag tycker att fastighetsboxar är en trygghet för invånarna som inte behöver vara oroliga för att någon ska slänga in någonting som inte ska vara i lägenheten genom ett postfack.

Matleveranser, som ledamoten nämnde, sköts i alla fall i Mariehamn av matvaruaffärerna som levererar hem till de gamla framförallt i vår stad. De ringer på dörren nere om dörren är låst och så kommer de upp och levererar matkassen in i lägenheten. Att påstå att matleveranserna kommer att bli drabbade av att man inför postboxar, det anser jag att inte är korrekt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, herr talman! Här ser man hur olika uppfattningar man kan ha. Om man ger Posten möjligheten till fastighetsboxar så tar de den möjligheten. För den som känner till hur Posten arbetar så vet att de vill att många ska samla sina postlådor vid ett visst ställe.

Det ska finnas en flexibilitet. Äldre människor och andra som har behov ska få posten levererat hem. Posten är okänslig för sådant här. Uppenbarligen har Holmberg aldrig varit i kontakt med Posten och haft en kundkontakt och kanske inte mötts av den flexibilitet som Holmberg nu säger att fungerar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag vill passa på tillfället att berömma Posten. Jag tycker att det är ett bolag som på ett föredömligt sätt har sin ekonomi i skick, så att vi på Åland inte hamnar i samma belägenhet som många andra postverk som får samhällsstöd för att klara av sin verksamhet. Så är det inte här och det är ju väldigt bra.

Det finns ingenting i det här lagförslaget som att talar om att lägga ner postkontor eller postombud. Förslaget öppnar för möjligheten att sköta samhällsverksamhet med mobila enheter.

De kvalitetsnormer som förändras handlar överhuvudtaget inte om postutdelningen på Åland. Det finns inget i förslaget som säger att man ska dela ut posten på Åland färre dagar. Posten har inga problem med att få det gjort och de har inga sådana avsikter.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, herr talman! Jag sade inte i mitt huvudanförande att man skulle lägga ner någonting. Jag vet inte vad ministern här säger.

Tack vare att posten går på plus så har vi fortfarande en bra service. Vi ska inte lagstiftningsmässigt försämra, vi ska ge möjligheter – utökade affärsmöjligheter.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Då är vi ju helt överens. Det här är en lag som ger möjligheter. När det gäller möjligheterna att ta emot post och sköta postärenden så ger den här lagen möjlighet för de mobila enheterna, just precis det som ltl Häggblom frågade efter. Postombuden ska kunna ge all den servicen ända fram till dörren.

När det gäller fastighetsboxarna, om en person vill ha sin post till sin dörr och inte till en fastighetsbox så finns den möjligheten också idag. Posten har tagit stora kliv mot en mer individuell service, precis med tanke på de grupper i samhället som ltl Häggblom pratade om.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, herr talman! Men det är just där som man måste ha trygghet i lagstiftningen. Eftersom vi har en lagstiftning om Posten så måste den tryggheten finnas där.

Posten tar ju betalt för sina tjänster idag. Åldringar ska inte behöva betala extra för att de ska få den service som de har haft tidigare eftersom fastighetsboxar kommer att bli huvudregeln i fortsättningen. Detta bör man beakta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack, herr talman! Ltl Häggblom diskuterade att distribution av livsmedel skulle kunna vara något för posten. Posten håller på att utveckla en distribution i staden som mer och mer går med cykel och liknande. Hur har ledamoten tänkt när det gäller att Posten ska börja med någon typ av dubbel distribution när det gäller sådant som inte behöver vara i kyl- och frysanläggningar? Det är väldigt hårda krav på att distribuera livsmedel och sedan är det ytterligare svårare att transportera med cykel.

Ltl Bert Häggblom, replik

Herr talman! Det står ingenstans i förslaget hur det ska distribueras. Jag förutsätter att man är flexibel. Vi har ett distributionsnät och då ska Posten vara modern. Jag förstår inte?

Har man den inställningen som Staffas har så ska man inte börja som affärsman.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack så mycket för den passningen. Då kan jag berätta att jag varit affärsman, jag har pysslat med posttjänster och jag har också sysslat med kyl och frys. Jag vet mycket väl om problemen med transport av kyl- och frysvaror. Posten har ingen distribution i det lokala nätet för kyl- och frysvaror.

Ltl Bert Häggblom, replik

Posten konkurrerar internationellt och med andra åländska transportbolag som har kylverksamhet. Jag undrar om inte Posten också kan ha detta inom den vanliga postverksamheten. Här finns det affärsmöjligheter och det kan också trygga de åländska företagen på ett helt annat sätt än vad Staffan sade.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag uppfattade att ltl Bert Häggblom och jag har en samsyn vad gäller de tudelade uppgifterna som Posten Åland de facto har. De är dels ett affärsdrivande företag och deras uppdrag finns specificerat i bolagsordningen. Posten har också nuförtiden kanske mera som en bisyssla, om uttrycket tillåts, den samhällsservicen som landskapsregeringen egentligen indirekt står bakom, alltså postutdelningen i glesbygden, i skärgården och i staden. De här två områdena är egentligen inte förenbara enligt mitt förmenande. Å ena sidan finns det ett vinstintresse från bolagets sida, å andra sidan finns det samhällsintresse och de är inte kompatibla för tillfället.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Det är därför som vi behöver vara uppmärksamma i lagstiftningen. Jag är helt ense med vtm Thörnroos.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag är helt ense med ltl Bert Häggblom. För det vi gör i det här lagförslaget nu är att ge ytterligare en öppen fullmakt till en del av Posten, företagsdelen, som har ett vinstintresse. Samtidigt finns det, mig veterligen, inte någon direkt styrning via ägardirektiven från landskapsregeringen om den samhällsomfattande service som jag personligen och centern tycker att är viktig, lika viktig som infrastruktur, skola och vård är.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Holmberg

Tack, herr talman! Vad är alternativet när det gäller att utveckla Åland Post? Sämre service? Det tror jag inte någon vill. Göra verksamheten beroende av skattemedel? Det är väl dessutom en omöjlig situation med tanke på att Åland Post är ett bolag. Eller är tanken att förstatliga Åland Post för att slippa ta ordet utveckling i sin mun?

Fördyra, försämra och försvåra, det är tre verb som väl beskriver motståndarna till dessa lagändringar.

Vi har i debatten fått höra att fastighetsboxar i hyreshus skulle minska antalet tidningsprenumeranter. Tillåt mig starkt tvivla att dagens fastighetsboxar skulle vara orsaken till att många idag väljer att läsa sin tidning digitalt. Sedan länge har de flesta som bor i egnahemshus en bit att gå för att hämta sin post var på Åland man än bor. Fastighetsboxen är redan idag i princip ett standardförfarande i hyreshus. I samband med nyrenoveringar och nybyggnation tillkommer fastighetsboxar.

Tvärtom, Posten vill förbättra servicen ytterligare genom att även införa utlämningsboxar att för mer skrymmande post ska kunna tas om hand på plats. Detta är ett bra exempel på den win-win situation som ofta uppstår när ett företag hittar kostnadseffektiva lösningar i kombination med förbättrad kundservice.

Att mobila postkontor skulle släcka lampor i glesbygden är också en gåta för mig. Det påståendet är nog rejält marinerat i skrämselpropaganda.

Idag finns det ett mobilt postkontor på Åland och feedbacken av det är nöjda kunder. Mobilt postkontor ger ett mervärde i form av förbättrad service och underlättar vardagen speciellt för de äldre.

Det är idag ingen självklarhet att det i alla kommuner finns företag som kan fungera som fast verksamhetsställe, speciellt med tanke på öppettiderna. Därför är det en trygghet för glesbygden med mobila postkontor, speciellt när servicenivån via dessa förbättras.

Gällande kvalitetsnormerna är Åland av naturliga orsaker helt i händerna på hur omvärlden väljer att hantera sin post. Tack, herr talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

För kännedom

3        En gemensam kommunal räddningsmyndighet

Ltl Harry Janssons anslutningsmotion AM 1/2016-2017

Ärendet upptas till behandling i samband med nästa ärende.

Remiss

4        En gemensam kommunal räddningsmyndighet

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2016-2017

Ltl Harry Janssons m.fl. anslutningsmotion AM 1/2016-2017

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Nina Fellman

Tack, talman! Bästa lagting, ibland frågar man sig varför vi är här, både filosofiskt och praktiskt. Idag är det dock ganska klart för mig.

Med det här lagförslaget om en gemensam kommunal räddningsmyndighet är vi här för att sätta punkt för en över tio år lång, tidvis hätsk och infekterad diskussion mellan kommuner, räddningsmyndigheter och politiker.

Redan år 1990 gjordes en utredning om brand- och räddningsväsendets organisation på Åland. I förarbetena och behandlingen av gällande räddningslag 2006-2007 betonades behovet av en för hela Åland gemensam räddningsmyndighet.

Utredningar har gjorts för att uppnå det målet 2009, 2011 och 2014-2015. Det senaste resulterade i två förslag, ett där värdskapet och placeringsorten är Jomala, och ett där myndigheten placeras i Mariehamn.

Landskapsregeringens förslag var då att placeringsorten ska vara Mariehamn. Det man kunde enas om var vissa grundprinciper för den gemensamma myndigheten, samt att den ska ha en gemensam nämnd.

I riket har man under denna tid genom tvingande lagstiftning sammanfört organisationen av räddningsväsendet i 22 räddningsområden som i den pågående sotereformen ytterligare ska minskas till 18. Motiveringen till samordningen på rikssidan, som har paralleller till den i Sverige och de förändringarna är mycket mer långtgående än den landskapsregeringen här föreslår, är att samverkansuppgifterna har en överkommunal karaktär, att det främjar en rationell förvaltning och att den ska ordnas så att ingen kommun har en ensidig beslutanderätt över någon annan.

Landskapsregeringen har nu konstaterat att det råder en sådan oenighet i centrala frågor att en gemensam räddningsmyndighet för Åland inte kommer till stånd på frivillig väg. Det finns ingen pågående process eller uttryckt vilja att komma med en kompromiss som alla kommuner skulle kunna enas om.

Vilka är då argumenten för en samordning? Finns det en mening, ett behov av detta ganska begränsade intrång på kommunernas självbestämmande? Svaret är ja, och jag vill utgå från det som ändå är en gemensamt uttryckt vilja från alla parter i den här processen, att det finns klara fördelar med en gemensam myndighet.

Jag vill också påminna om orsaken till förändringen, det viktiga med hela denna fråga, är att människors säkerhet på bästa sätt kan tryggas så kostnadseffektivt som möjligt.

Det handlar, de facto, om att fyra personer, uppdelade i två myndigheter, ska slås samman på den plats och med den verksamhet som ger de bästa samordningsvinsterna.

En myndighet ger möjlighet till specialisering. Det ger möjlighet till utvidgad samordning. Det eliminerar lagtolkningsproblem. Enligt lagutskottets behandling inför den förra förändringen i lagen finns det ekonomiska och administrativa fördelar med en myndighet. Man undviker dubbelarbete.

Den operativa verksamheten, som oror många som engagerar sig i den här frågan, blir kvar hos kommunerna. De frivilliga brandkårerna förblir som de är nu. Ledningssystemet organiseras så rationellt som möjligt så att fara kan förebyggas och vid snabba åtgärder där flera aktörer är inblandade fungerar enhetligt.

Det finns fördelar när det gäller informationsgången och kompetens- och teknikutvecklingen i gemensam myndighet.

Slutligen, varför Mariehamn? Är det landskapsregeringens centraliseringsiver? Varför inte Jomala? Därför att Mariehamn idag har Ålands enda yrkesbrandkår, för att alarmcentralen är placerad i Mariehamn och för att räddningsverket i Mariehamn sköter sjuk- och ambulanstransporter. Man kan tycka vad man vill, men detta är fakta som alldeles uppenbart stöder en placering i Mariehamn för att uppnå en praktisk modell som ger de bästa samordningsvinsterna och där de olika delarna i denna väldigt viktiga verksamhet bäst stöder varandra.

De farhågor som finns, att de frivilliga brandkårerna på något sätt ska drabbas negativt om mariehamnarna ska styra, har ingen grund i lagförslaget. Det sägs uttryckligen, både i behandlingen av den tidigare räddningslagen som nu bara revideras på några punkter och i nu liggande förslag, att den operativa verksamheten inte berörs.

För att ytterligare ge alla kommuner möjlighet till påverkan organiseras myndigheten i en nämndmodell där varje kommun har säte och talan.

Rent praktiskt förverkligas lagändringen så att kommunerna, efter att lagen trätt ikraft, har ytterligare tre månader på sig att komma till en gemensam lösning. Om detta inte lyckas kommer landskapsregeringen att, i enlighet med de krav lagen ställer organisera en myndighet med Mariehamn som värdkommun. Under hela den processen, från det att lagen träder i kraft, finns möjligheten för kommunerna att komma överens och avbryta den tvingande processen.

Jag överlämnar härmed förslaget om att nu äntligen förverkliga en gemensam kommunal räddningsmyndighet, Ålands räddningsmyndighet, till lagtinget och ser fram emot en uppfriskande debatt.

I den värld vi just nu lever i förefaller samordningen av en räddningsmyndighet för 30 000 människor ändå vara en ganska liten och odramatisk förändring. Tack, talman.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det senare inlägget från ministern om att det är lämpligt att placera sådant här i Mariehamn och de motiveringar som hon gav så kan man förmodligen säga så med all service på Åland. Det kan man säkert hitta, men det är inte ett sådant Åland vi vill ha.

Lagförslaget går ut på att om man inte kommer överens så kommer Mariehamns stad att få det här. Det är klart att det är sakens natur att man inte kommer att komma överens, för Mariehamns stad kommer inte att komma överens med de andra, för då får man det i sin hand.

I och med att regeringen har lång beslutanderätt vad gäller organisationen så är min fråga till ministern: Kommer man att godkänna att chefen för räddningsmyndigheterna tillika också kan vara chef räddningsverket i Mariehamn?

Minister Nina Fellman, replik

Organisationen av den nya myndigheten ska landskapsregeringen förverkliga om det tvingande förfarande förverkligas. Det här var detaljfrågor som inte går att besvara i det här skedet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Ja, okej, det var som jag befarade. Man har inte har tänkt så långt och man lämnar det mesta öppet. Det är klart att blir man chef för räddningstjänsten och brandverket så är förstås den personens uppgift att jobba för brandverkets bästa. Det är där som hoten kommer in mot de frivilliga brandkårerna. Jag är nog jätterädd för att det blir en försämring, vilket också fältet där ute är rädda för. Det är klart att det finns ett fåtal i regeringen och kanske också i lagtinget som inte tror på det, men på fältet är man rädd i och med att det blir en kombinationstjänst, vilket Mariehamns stad har sagt.

Minister Nina Fellman, replik

Det är just precis den här retoriken, när man pratar om hot rädsla och farhågor, som har präglat den här diskussionen under alla år.

För att komma framåt i konstruktiv anda behöver man börja bygga förtroende och skapa samhörighet snarare än att ytterligare odla gamla myter och misstro varandra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Ja ministern, det är bra att det här lagförslaget har kommit. Jag hoppas att det här revirmarkerande ska sluta och att vi ska få en gemensam räddningsmyndighet.

Jag ska berätta att i Föglö har vi ett samarbete med Mariehamn som fungerar utmärkt. Vi är mycket nöjda. Vår frivilliga brandkår och Föglö kommun har nytta av samarbetet. Det här är egentligen en fråga som är otroligt bra för hela Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! I motsats till blivande mariehamnaren Torsten Sundblom så har jag förstås en lite annan syn på lagförslagets syfte, upplägg och de frågeställningar som minister Fellman lyfte här.

Jag skulle gärna konkret vilja höra fördelarna. Var sker kostnadsbesparingen och vilken specialisering får vi för att man för samman själva räddningssidan i en myndighet?

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! I de remissvaren som kom på det här lagförslaget så lyftes ett flertal positiva följder av att samordna myndigheten. Också i de tidigare beredningarna av det ärendet, i lagutskottet 2006-2007, så sade man att det finns ekonomiska och administrativa fördelar. Inom räddningsverket i Mariehamn finns specialiserad kunskap som kan komma hela Åland till nytta i en sådan här omorganisation.

Ltl Harry Jansson, replik

Att hänvisa till ett mer än tio år gammalt betänkande tycker jag kanske inte är riktigt relevant idag eftersom förutsättningarna är lite annorlunda.

Idag har vi två fungerande räddningsområden. Vi har just hört hur man från Föglö berömmer det samarbete man har. Vi, nio kommuner, inom det så kallade RÅL, är mycket nöjda med det.

Frågan är igen; var är fördelarna? Var sker de faktiska ekonomiska besparingarna? Vilken specialisering ser landskapsregeringen att vi kommer att uppnå genom att föra samman räddningsmyndigheterna? Landskapsregeringen begär ju faktiskt att vi ska ge vissa ministrar en makt att med tvång förändra i grunden en väsentlig del av det åländska samarbetet.

Med tanke på att vi ska diskutera kommunerna och andra frågor så vill vi ha konsekvensbedömning innan vi tar ställning och det är saknas i framställningen.

Minister Nina Fellman, replik

Jag tror att ltl Jansson lite har missförstått förslaget. Det handlar inte om en inbesparingsåtgärd. Det handlar om att få till stånd en gemensam myndighet, fyra personer, som ska jobba tillsammans för Åland som helhet med myndighetsfunktioner. Det handlar om en samordning som har efterfrågats i många, många år. Alarmcentralen, ÅHS och många andra remissinstanser har sagt att det här är bra, ge oss det här så att vi kommer vidare!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

 Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Då kan vi fortsätta där jag slutade.

Vi har nu fått bekräftat vår första farhåga. Det finns ingen kostnadseffektivitet som man uppnår genom det här lagförslaget. Det var ett bra första konstaterande i debatten här idag.

Centergruppen kommer att föreslå bordläggning för fortsatt debatt till måndag. Jag ska kasta mera ljus över de bevekelsegrunder som ligger bakom landskapsregeringens lagförslag.

När det gäller dagens frivilliga brandkårer så är vi inom landskommunerna oerhört glada över det engagemang och därmed besparingar för de offentliga finanserna som de frivilliga brandkårristerna medför.

Vi vill mycket motvilligt gå med på att på något sätt förstöra, rubba eller minska ner engagemanget som man har ute i de frivilliga kårerna. Det är ett enormt engagemang som vi skattebetalare får vara oerhört tacksamma för och vi ska också ta ansvar för att kommunal- och annan räddningssida ska fungera.

En så kallade anslutningsmotion finns nu som en del av det föreliggande ärende och kommer därmed också parallellt att behandlas av lag- och kulturutskottet. Jag är ensam som motionär och det råkade bli så av praktiska orsaker, men centergruppen står enigt bakom motionen.

I motionen ger vi en möjlighet att uppnå målet om en gemensam räddningsmyndighet. Vi hoppas att landskapsregeringen under debatten kommer att övertyga oss om varför det behövs i ljuset av dagens system. Vi erbjuder den möjligheten att det här ordnas genom det som är normalt när det gäller kommunala samarbeten, dvs. ett kommunalförbund. Då undgår man den ensidiga beslutanderätt som föreslås enligt landskapsregeringens modell, dvs. att Mariehamns stad ska ha en beslutanderätt som blir lite märklig med tanke på kommunalt samarbete.

Upplägget från landskapsregeringens sida är en tvingande lag. Som min kollega Runar Karlsson sade så kan väl ingen tro att kommunerna på tre månader ska lyckas åstadkomma det som man inte har lyckats under alla dessa år, så det blir en tvingande lag. Det kommer att komma landskapsregeringsbeslut som formar den här delen av den kommunala verksamheten. Sedan ska Mariehamns stad, via stadsfullmäktige, ha ensidig beslutanderätt i ganska avgörande mån.

Det här betyder att det blir en produkt från lagtinget i värsta fall som kommer att granskas i den förestående lagkontrollen, där högsta domstolen säkert kommer att vara inblandad. Men sedan kan man väl nästan utgå ifrån att inte alla landskommuner kommer att vara nöjda utan det kommer också att bli en prövning av landskapsregeringens tvångsbeslut. Här får vi en mycket intressant juridisk situation. Det är inte ofta de uppstår i vårt autonomisystem, men vi får faktiskt en frågeställning som kommer att prövas av bägge i högsta domstolarna i Finland. Det är mycket intressant att hur de olika högsta rättsinstanserna, justitieråd och förvaltningsråd, kommer att se på det när det gäller ingrepp i den kommunala självstyrelsen.

Det som kommer att skilja domstolsbedömningarna åt är förstås att högsta domstolen kommer att titta på lagen som sådan, motiven för att tvinga ihop kommunerna, medan högsta förvaltningsdomstolen kommer att titta på det sätt man då ensidigt ger Mariehamn en fördel när det gäller hela myndighetens organisation etc.

Anslutningsmotionen syftar till att ge oss som lagstiftare ett alternativ. Det blir en gemensam räddningsmyndighet, men det sker på det sätt som är tradition när det gäller kommunala samarbeten; ett kommunalt samarbete där demokratin styr och ingenting annat.

Talman! Jag tänker inte blir så långrandig i och med att debatten fortsätter på måndag. Jag ser med fördel fram emot den fortsatta debatten idag. På måndag får vi återkomma till de aspekter som vi finner att är av intresse. Tack, talman.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag ställer mig den retoriska frågan: Hur många timmar och hur många människor har jobbat med den här reformen under de 15 senaste åren för en ganska liten samordning som är nödvändig och viktig?

Jag blir lite tveksam till läsförmågan här när det uttryckligen på flera ställen i lagförslaget står att det här inte berör den operativa verksamheten och det här berör inte de frivilliga brandkårernas verksamheter.

Det har uttryckligen varit avsikten från början att begränsa denna lagstiftning till myndighetsbiten och varken från landskapsregeringen eller från oppositionen har det framförts någon annan åsikt. Varför envisas ltl Jansson med att påstå att det handlar om någonting som det inte handlar om?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Ja, ministern kunde ju inte för några minuter sedan ge svar på min kollega Runar Karlssons fråga: Hur kommer räddningsverkets chef att vara inblandad i räddningsmyndighetens operativa chefskap? När kan ministern ge svar på den frågan? Det borde vara en central frågeställning för landskapsregeringen att ta ställning till, för här får vi en automatisk sammanblandning mellan räddningsverket och den kommunala räddningsmyndigheten. Alla vet ju att i verkligheten finns det en vardag där ute när man har många beröringspunkter.

Jag kan väl hjälpa ministern med att det här med specialisering så avser man kanske att man i högre grad kunde ha ett samarbete över alla kommungränser osv.

Minister Nina Fellman, replik

För mig är den centrala frågan här: Hur får vi jobbet gjort så bra, så smidigt, så väl samordnat och effektivt som möjligt för ålänningarnas bästa?

Under den tid som Jomala har varit värdkommun för RÅL så har värdskommunsmodellen varit helt bra. Men nu vill centern, som tidigare har varit kritiska till olika typer av kommunalförbund, bilda ett nytt kommunalförbund för att administrera fyra personer. Jag skulle gärna höra varför?

Ltl Runar Karlsson, replik

Jag tror ministern också är kapabel att läsa. Vi erbjuder ett alternativ för att få räddningsmyndigheten att fungera på ett normalt demokratiskt sätt. Därmed ger vi en möjlighet till tanken om att en räddningsmyndighet faktiskt kan komma ikraft någon gång i framtiden, efter att de juridiska frågeställningarna är utredda via högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Om man vill ha en central räddningsmyndighet så då är det möjligt och då gör man på det sättet. Man samarbetar kommunalt. Det är mycket möjligt att ett kommunalförbund beslutar om en liten räddningsnämnd som naturligtvis sitter på kommunalförbundsfullmäktiges förtroende och inte behöver bytas ut så länge de sköter sig, men det sker demokratiskt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Jag förstår inte ltl Janssons diskussioner. Nu har man väntat, tio år har lagen varit i kraft och man har inte kommit till någon ordentlig samordning. Det åländska folket behöver en säkerhet där vi har en räddningsmyndighet.

Man vill starta upp ett kommunförbund. Jag har förstått att även centern många gånger har tyckt att kommunförbunden är tungrodda.

Det är nog dags att börja se Åland som en helhet i den här frågan för det är så centralt för tryggheten på Åland.

Ltl Harry Jansson, replik

Det är onödigt att upprepa vad jag just sade. Det här är ett sätt att både värna om den kommunala demokratin och de frivilliga brandkårerna.

Om Föglö kommun, via styrelseordförande Sundblom, inte har den grundläggande tanken när det gäller demokrati och FBK så respekterar jag den åsikten. Men det är inte så klokt att göra det genom en tvångslagstiftning där man tvingar ihop någonting på det sätt som landskapsregeringen föreslår.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag vill för vår del slå fast väldigt tydligt att vi verkligen värnar om de frivilliga brandkårerna deras arbetsinsatser. De gör ett otroligt värdefullt jobb för alla oss ålänningar.

Samtidigt talar vi nu om en räddningsmyndighet. Det har funnit en politisk överenskommelse och en enighet sedan början av 2000-talet att vi måste få ihop hela Åland till ett räddningsdistrikt.

Det var en centerminister som höll i pennan när den här lagen skrevs. Då gav man kommunerna möjligheten till frivillig samgång.

Nu står vi här 10-15 år senare och det är fortfarande krångligt att få ihop dem. Därför måste man nu ta ett steg vidare. Vad är skillnaden mellan tvingande lagstiftning från landskapsregeringen och centerns förslag till tvingande lagstiftning?

Ltl Harry Jansson, replik

För fjärde gången då under 20 minuter; skillnaden är att det kommer att ske på demokratiskt sätt utan att man behöver våldföra sig på den kommunala självbestämmanderätten. Man gör det på det sätt som kommunallagen etc. förutsätter att man hanterar kommunalt samarbete på. Man undviker den typen av reglering på ett sätt som jag personligen tror att kommer att stöta på juridiska problem, om inte förr så när högsta förvaltningsdomstolen får ett besvär på sitt bord. Det är ju det som vi vill medverka till att undvika.

Mycket har hänt sedan början på 2000-talet. Kan vicetalmannen berätta om fördelarna, kostnadseffektiviteten och specialiseringen? Kanske vi nu kan få ett svar på frågan; var finns de här komponenterna?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När jag läser ltl Harry Janssons motion så är det också en tvingande lagstiftning för att bilda ett kommunförbund. Det är lite olika vägar men det är egentligen samma mål. Man behöver få ihop räddningsmyndigheterna till en myndighet.

Ltl Harry Jansson talade också om att Mariehamns stad själva ensidigt ska fatta beslut. Visst, har man en värdkommun så har ju fullmäktige ytterst makten, men det blir en räddningsnämnd som ändå kommer att hålla i det här och där ska alla kommunerna vara delaktiga. Därmed tar man ju nog till vara alla kommuners intresse och även demokratiaspekten.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Därmed svarade vicetalmannen på sin föregående frågeställning. En räddningsnämnd där alla kommuner ska vara med blir ju lika tungrodd som ett kommunalförbund som är bildat på ett demokratiskt sätt och styrs på ett demokratiskt sätt. Igen, skillnaden är demokrati, respekt för den kommunala självstyrelsen.

Vi får se vad som väntar runt hörnet när vi ska diskutera kommunernas framtid. Då ger det här kanske en anledning till oro med tanke på den kommande diskussionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Här har man nu förhandlat i många, många år och inte kommit till en gemensam ståndpunkt. Landskapsregeringen kommer klokt med ett lagförslag baserat på fakta och föreslår en viss del av tvång. Jag är för det här förslaget.

När det gällde ett annat förslag som vi hanterade som hade tvång i sig dvs. KST-lagstiftningen så hade man inte förhandlat mellan kommunerna och inte lämnat öppet för kommunerna att förhandla. Då var ltl Harry Jansson, till skillnad från mig, för ett tvång. Hur kommer det sig att har nu är mot tvång, när han var för tvång i en fråga som man inte ens hade lämnat för kommunerna att förhandla om?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag har bestämt mig att jag för egen del inte kommer att avvika från ämnet. Jag förstår att det är frestande.

Jag förstår att ltl Carlsson, som stadsstyrelsens ordförande, gärna ser den här var fördelen för staden både ekonomiskt och på annat sätt. Jag förstår det till fullo och jag respekterar det, men vi ser det på ett helt annat sätt.

Från centergruppen förutsätter vi demokrati i den här frågan också. Vi förutsätter att det görs på det sätt som det finns juridisk grund för. Svårare är det inte.

Att sedan ta in andra diskussioner om andra politiska frågor i diskussionen, det är att föra ärendet för långt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! En av huvudpoängerna i ltl Harry Janssons anförande var just att lyfta vikten av att det här var tvingade och att man tvingar kommunerna till något, för enligt det kommunala självbestämmandet ska man få göra det själv och inte tvingas till det. Jag tycker ändå det har en relevans att undra varför just nu i det här fallet.

Tyvärr, när jag hör ltl Harry Janssons retorik att i det här fallet när jag står här som lagtingsledamot så är jag plötsligt stadsstyrelsens ordförande i vissa sammanhang och i andra sammanhang är jag det inte. Nu råkar jag vara det och då är jag det i det här sammanhanget eftersom Mariehamn nämns. Det verkar som om ltl Harry Jansson har bekymmer med att det är Mariehamn som ska stå som värdkommun. Jag uppfattar att det är så. Jag skulle önska att man slutar ha den här konstanta inställningen och retoriken att Mariehamn är dåligt och allt annat är bra.

Ltl Harry Jansson, replik

I och med att talmannen tillåter det så tänker jag själv ta mig friheten att gå in på KST.

Bästa ltl Carlsson, förslaget till anslutningsmotion motsvarar exakt det som är KST-lagstiftningens andra alternativ, dvs. det slutar med ett kommunalförbund som är bildat på de demokratiska principer som finns i anslutningsmotionen vad gäller räddningsmyndighet.

Försök nu inte förvirra de här stackarna som inte förstår vad ledamoten är ute efter! Här har vi demokrati i bägge frågor där centern har varit med och tagit ansvar. Lite respekt för sanningen begär jag faktiskt också i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Eriksson

Tack, herr talman! I mitt anförande tänker jag inte gå in på detaljfrågor utan hålla mig till stora drag.

Den liberala lagtingsgruppen stöder förslaget. Det är ett bra förslag. Förslaget är effektivt och tar sikte på framtiden och att effektivera brand- och räddningsväsendets arbete på Åland.

Inledningsvis vill vi betona att vi uppskattar och känner starkt för de frivilliga brandkårernas arbete. Det är ett mycket viktigt och gediget arbete som man gör ute i bygderna. Vi ser att det här förslaget på intet sätt påverkar deras fortsatta möjligheter att verka som tidigare.

Kort historik. Den lag vi nu har framför oss har sin grund från över tio år tillbaka. Lagtinget beslöt att modernisera och skapa en räddningsmyndighet. Man skulle i samråd verka för en sådan och den processen har pågått sedan 2007, tio år. Åren har gått och det har inte hänt något egentligen. Man har inte lyckas enas.

Det här lagförslaget skärper kravet på kommunerna att komma överens. Lyckas inte kommunerna så måste skede två träda in med ett tvingande förfarande. Lite samma tankesätt har funnits i det lagförslag som togs upp här, jag går inte in i den debatten.

Det är alltså landskapsregeringens önskan att kommunerna kommer till ett gemensamt beslut som följer den nya lagen, utan att den tvingande delen måste tillgripas. Frivillighet under ansvar.

Tittar man på lagförslaget så är de tvingande normerna sekundära. Det har inte hänt något på tio år. Så det finns en risk och en möjlighet att det blir den tvingande lagstiftningen.

Den administrativa och operativa delen har också diskuterats. Det framkom i utlåtandet från lagutskottet från den tiden som jag själv satt i lagutskottet 2003-2007 att den administrativa delen berörs av det här men inte det operativa räddningsväsendet. Det finns en oro i ute i bygderna om att man kommer att gå in i det operativa räddningsväsendet. Som jag läser det här förslaget så siktar man in sig på den administrativa delen, inte det operativa. Jag anser att landskapsregeringens förslag är förnuftigt. 

Det finns också diskussioner om minimikrav, dvs. att om kommunerna, under den korta tid de har på sig, kommer överens om minimikrav så kommer landskapsregeringen att dra tillbaka sitt förslag om den s.k. tvingande lagstiftningen. Jag anser att det är en mycket sympatisk del och det visar också på landskapsregeringens lyhördhet inför det kommunala fältet. Men landskapsregeringen måste ta ett slutgiltigt ansvar om kommunerna inte kommer överens.

Det har också diskuterats demokrati och rättsskydd här. I den kommande räddningsnämnden ska varje kommun ha en deltagare om man inte kommer överens om annat. Här finns inget demokratiunderskott som jag ser det, utan man garanterar demokratin i systemet.

Rättskydd är intressant, som jurist så måste jag kommentera det här. Om kommunerna överklagar landskapsregeringens beslut så vinner det inte laga kraft, man kan inte verkställa beslutet och då ska det i sista hand avgöras av HFD att landskapsregeringen inte överskrider sina befogenheter, att lagligheten överensstämmer och det här tryggar också kommunernas självbestämmande rätt. Instrument finns inbakat i själva processen för att det här inte ska styras från ovan, som man är rädd för.

Avslutningsvis, talman, det har varit en omfattande remiss. Jag har inte hunnit ta del av den här remissen.

Det har också presenterats en lagmotion här idag som jag tyvärr bara snabbt har ögnat igenom. Jag ser fram emot ett mycket intressant arbete i lag- och kulturutskottet.

Ltl Sara Kemetter

Tack, herr talman! Jag vill tacka ltl Runar Karlsson för flexibilitet eftersom jag har ett kort möte som jag måste hinna till före jag kommer tillbaka till debatten.

Vi diskuterar en gemensam kommunal räddningsmyndighet. Vi ser hur det är att hålla på med politik. Vi har diskuterat det här i oändligt många år.

Men när det brinner då vill vi alla ha hjälp och då vill vi snabbt ha hjälp. Därför är socialdemokraterna glada att vi äntligen kan komma till någon form av slutsats i den här debatten.

Vi stöder lagförslaget och är ganska glada över att det också sätts på en kommunal nivå. Varför ska vi ha en myndighet på kommunal nivå? Ja, vi ser övergripande. Vi håller egentligen på att gå ifrån det system som Finland nu jobbar för. Man plockar mera och mera myndighetsuppdrag in i den finska staten och utarmar kommunerna.

Här på Åland driver vi en annan politik. Vi lyfter verkligen ner verksamheter på kommunal nivå för att ge mera utrymme att utveckla självstyrelsen. Så med den tanken är vi också glada att det blir en kommunal räddningsmyndighet på kommunal nivå.

”Tillsammans”, var ett av valorden som socialdemokraterna hade i sin valrörelse. Tillsammans kan man göra saker och ting bättre, tillsammans kan vi släcka bränder och tillsammans kan vi rädda människor. De bor inte så många människor på Åland och det är endast tillsammans som vi kan lösa det här så bra som möjligt för den som behöver hjälp.

Som vi tidigare har hört i debatten så är vi också eniga när det gäller den akuta hjälpen men också den lilla människan som är ute i periferin och behöver stöd och hjälp. Vi anser att det är sådant som Åland måste göra som en helhet och däribland även kommunernas socialtjänst.

Socialdemokraterna värnar också om frivilliga verksamheter och de frivilliga brandkårernas insatser. För oss är det hållbarhetsarbete, en del av den sociala hållbarheten.

Små pojkar och flickor och tonåringar kan komma till brandkåren och få handledning av goda vuxna som är fina förebilder. De har möjlighet att prata om sina bekymmer. De får goda vänner samtidigt som de lär sig oerhört mycket om hur vårt samhälle fungerar och hur man solidariskt kan hjälpa varandra, samt att det håller dem i gott skick och de lär sig att ta hand om sig själva och sin hälsa.

De frivilliga brandkårernas verksamheter är inte bara räddningsenheter, de är också starka verksamheter för social hållbarhet, ett samhällsbyggande uppdrag och ett gemenskapsskapade för hela Åland.

Det är också viktigt, i samband med diskussioner kring kommunsammanslagningar och annat, hur den frivilliga brandkåren också har som uppgift att behålla den lokala identiteten, kulturen och det lokala byalagstänkandet. Vi kommer att se dessa insatser, inte bara brandkåren utan också den frivilliga sektorn, kommer att ha mer och mer uppdrag just för det åländska identitetsskapandet.

Vi hoppas att man på naturlig väg ska kunna hitta en lösning och att vi inte ska gå in för den här tvångsbestämmelsen. Med den historia vi har så är vi tyvärr i en sådan situation där vi kan hamna in i B-delen där tvånget kommer att utlösas.

Däremot är vi socialdemokrater av helt annan åsikt än ltl Harry Jansson vad gäller att det här kan fällas i domstol. Jag kan nästan lova ledamoten att jag kan äta upp min hatt om det är så att det faller i domstol. Om vi nu ser på vad finska staten gör och de reformer som de gör, t.ex. bara sotereformen, så då tror jag nog att det inte kommer att fällas i domstol.

Angående kritiken om det här är demokrati eller om det är odemokratiskt, vad är vi, den här folksamlingen som sitter här? Vi är en folkvald församling, vald i demokratisk ordning. Vi måste ta ett gemensamt ansvar för Ålands bästa.

Efter dessa många, många år av debatter och analyser så har vi nu kommit till en gemensam syn att myndigheterna måste samordnas men det lokala arbetet ska fortgå.

Vi måste också komma ihåg att under den här perioden har de flesta partier i den här salen suttit i regeringsställning och även arbetat för det här.

Jag tycker faktiskt att det är en fantastisk kompromiss där vi ser räddningsmyndigheten som ett gemensamt ansvar för Åland. Det lokala arbetet, det som centern och många andra verkligen har värnat om, det finns kvar med de frivilliga brandkårerna. Det är en lyckad kompromiss som jag hoppas att så snabbt som möjligt ska ge resultat.

Slutligen vill jag tacka landskapsregeringen för att de åtminstone har kommit till beslut. Det värsta för de människor som jobbar i det här fältet är att leva i ovisshet. Man kanske inte tycker om beslutet alla gånger, men när beslutet är taget så kan man leva med det och se framåt. Jag tackar för det. Tack. 

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack ltl Sara Kemetter för socialdemokraternas anförande.

Jag behöver lite kompletterande frågor för att riktigt förstå hur ni resonerar. Jag citerar ledamoten som sade; ”vi lyfter ner verksamheten på kommunal nivå”. Jag undrar i så fall vilken verksamhet det är som har lyfts ner till kommunal nivå?

Jag undrar också om ledamoten känner till, det framgick inte i anförande, problem som kan ha funnits med den organisationsform som har varit sedan tidigare?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Tack för möjligheterna att få klargöra de frågorna. Trots att jag personligen kanske inte har varit så aktiv i brandkårssammanhangen så har jag haft intressanta diskussioner med dem som arbetar inom den här myndigheten men också på lägre nivå. Det finns önskemål att man skulle lyfta upp verksamheten till landskapet. Vi har oljeskyddet under landskapet och polisen ligger under landskapet med alarmcentralen osv. Så det förekommit en diskussion om varför inte landskapet kan ta över helheten, även den här myndighetsfunktionen.

Vi måste komma ihåg att landskapets budget och resurser är begränsade och ju mer saker som vi lyfter upp desto mindre utrymme har vi för självstyrelsen. Därför tror jag att det är bra att den här delen hålls på kommunal nivå. Det var det som jag ville säga.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Men ledamoten sade i sitt anförande; ”vi lyfter ner verksamheten på kommunal nivå”. Då blir min följdfråga: Vilka verksamheter lyfts ner på kommunal nivå?

Sedan ett påpekade också, jag deltar gärna den dagen och ser på när ltl Sara Kemetter äter upp sin hatt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! De flesta vet ju, lite olikt oss socialister, att jag faktiskt tycker om att bära hatt, så jag har en hel del som jag nog kan undvara. Jag tar det inte som en så stor risk, jag är faktiskt ingen spelare.

Jag tycker att jag i förra repliken klargjorde vad jag menade med mitt uttalande. Jag hade möjlighet att säga att jag är glad att vi inte lyfter det här utan att det behålls på kommunal nivå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Åland har byggts steg för steg, ofta genom frivilliga åtaganden.

Tittar vi tillbaka på hur brandmyndigheterna har fungerat på Åland så från allra första början hade vi 16 stycken brandmyndigheter. På åttiotalet förändrades det här genom att man bildade södra och norra Ålands brandmyndighet, Mariehamn fortsatte som en egen brandmyndighet och det gjorde också skärgårdskommunerna. Då blev 16 brandmyndigheter 7.

År 2006 kom nuvarande lag att gälla där man uppmanade kommunerna att frivilligt försöka få till stånd en brandmyndighet. I och med den lagen beslöt tio landsbygdskommuner att bilda en myndighet och två myndigheter blev en i enlighet med lagens anda och mening. Tio kommuner bildade det s.k. RÅL, räddningsområde Ålands landsbygdskommuner.

De här tio kommunerna följde den vilja som lagstiftarna ville att man skulle göra. Sedermera blev dessa tio kommuner nio eftersom Lemland gick ur efter ett antal år. Mariehamn fortsatte som egen en egen räddningsmyndighet och egentligen skärgården också, delvis kan man säga. Det står visserligen i lagstiftningen här att Mariehamn är räddningsmyndighet för skärgården, men det är inte riktigt så, det är delvis sant men delvis inte i och med att vissa beslut i räddningsmyndigheten finns kvar i skärgården.

Men man kan i alla fall säga att sju räddningsmyndigheter blev två och det var tack vare den här lagstiftningen som finns nu.

Man kan också säga att landsbygdskommunerna följde lagstiftningen. Mariehamn fortsatte att samarbeta med de andra. Det hade varit lätt för Mariehamn att ingå i RÅL om de hade velat, då hade vi haft en myndighet idag för då hade skärgården kommit efter.

Det här lagförslaget är lite besynnerligt. De kommuner som har följt andan och meningen i dagens lag blir nu lite bestraffade, de blir av med räddningsmyndigheten till förmån för Mariehamn och för mig är det märkligt.

Två räddningsmyndigheter som finns idag är kanske en naturlig utveckling och det är kanske jättebra att ha två räddningsmyndigheter. Nu har det uppstått en naturlig konkurrens mellan de här räddningsmyndigheterna. Lemland gick ur RÅL, de kanske inte var riktigt nöjda. Lemland gick över till att köpa tjänster från Mariehamn, men dock har de behållit en liten del av räddningsmyndighetens uppgifter i kommunen.

I min egen kommun Saltvik har vi funderat på om vi borde köpa tjänster från staden. Vi undersökte det, diskuterade det och kom underfund med att för oss är det bättre att vara med i RÅL-samarbetet.

Möjligheterna finns nu att man kan gå över om man vill, om man inte är nöjd. Det betyder att båda räddningsmyndigheter gör vad de kan för att behålla sina kunder, vilket sporrar precis som inom den privata sektorn. Finns det två stycken eller flera i samma bransch så konkurrerar man.

Nu vill landskapsregeringen gå in för ett offentligt monopol, Mariehamns stad i praktiken, för det är Mariehamn man menar i praktiken fast man försöker säga att man ska ge möjligheten att samarbeta. Samtidigt sade ministern själv här att specialistkunskaperna finns ju i Mariehamn, så varför skulle inte myndigheten bli där?

Vi hört tidigare mellan raderna att landsbygdsborna ofta är mycket dummare än mariehamnarna och därför ska mer och mer till Mariehamn. I framtiden slå ihop kommunerna för att vi på landsbygden inte förstår vårt eget bästa och det här är en beklaglig syn på oss som bor utanför rondellerna.

Nu finns det en motion från Harry Jansson. Jag tycker att den motionen kan vara bra en kompromiss när det gäller att två brandmyndigheter ska bli en och då blir det ett kommunalförbund. Det är egentligen ganska naturligt för då får alla kommunerna vara med på de villkor som deras befolkning ger. Det blir lite märkligt när man läser 6 §, Beslut om tvingande samarbete. ”Landskapsregeringen kan besluta om den gemensamma räddningsnämndens organisation och beslutsordning samt fördelningen av rösträtten i nämnden, kostnadsfördelningen mellan kommunerna” och mycket annat. Det blir verkligen underligt att kommunerna inte har något att säga till om, förutom Mariehamns stad där stadsfullmäktige beslutar om hur många tjänster det ska vara, om det ska vara kombinationstjänster, var de ska sitta och hyran osv. Sedan är det bara för landsbygdskommunerna att betala och vara nöjda. Landsbygdskommunerna är helt borta från möjligheten att påverka. Man säger att det ska finnas en gemensam nämnd, men den kommer ju inte att ha någon praktisk betydelse i det här sammanhanget.

Herr talman! Till sist oron över frivilliga brandkårerna. Jag var själv med i landskapsregeringen 2006 när vi beslutade om dagens lag där man skulle försöka förmå att det skulle bli en myndighet. Från början skulle det också vara tvingande. Jag var själv runt till de frivilliga brandkårerna och diskuterade och det fanns en jättestor oro. Om det blir en myndighet och framförallt om den blir i Mariehamn som har en yrkeskår så är man rädd för att den kommer att bli favoriserad. Det är ganska naturligt att man gör så om man går med på att det blir en gemensam tjänst, som man nu har sagt, för Mariehamns räddningsverk och för räddningsmyndigheten. Om man är chef för Mariehamns räddningsverk så är man skyldig att jobba för Mariehamns räddningsverk, precis som när man är chef för vilket annat bolag som helst. Man blir lite rädd för att det blir en utarmning av utrustning, bilar och kanske också även när det gäller själva räddningsjobbet där ute.

Vi får inte negligera det här och säga; ”nej, nej den här lagen ska inte påverka brandkåren.” Det är lätt att stå här och säga det. Men de som kan det här där ute och de som verkligen är beroende av detta är rädda för det här och det måste regeringen ta på allvar. Vi kan inte bara säga att det inte har någon betydelse för det anser de därute och de har ju erfarenhet. Om vi blir av med de frivilliga brandkårerna så blir det dyrt, i alla fall för landsbygden och även för Mariehamns stad. Mariehamns har ju redan en yrkeskår som de betalar ganska mycket för så det kanske inte blir så stor ändring där, men för landsbygden blir det ödesdigert. Ni får inte negligera de här farhågorna.

Jag tycker att utskottet borde titta på 6 § för att på något sätt komma emot och hitta någon metod för att det här elimineras och kanske även titta på någon annan paragraf. Oron finns och den måste tas på allvar. Tack, herr talman.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag vill börja med att betacka mig för åsikter som jag inte har. Jag har aldrig någonsin sagt, och det skulle aldrig falla mig in att säga, att folk på landsbygden är dummare.

Finns det verkligen ingen mening och ingen logik som ltl Karlsson kan se i samarbete på det här området med alarmcentralen, med ambulansverksamheten och med räddningsverket? Det här är något som faktiskt inte är privat sektor utan ett offentligt åtagande där det inte är meningen man ska konkurrera. Det är meningen att man ska samordna och samarbeta för att åstadkomma maximal trygghet för våra medborgare så att det inte händer saker som inte bör hända för att vi inte har pratat med varandra.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Angående det första och varför jag sade som jag sade beror på att vi ofta här får höra att det finns specialism i Mariehamn, det är därför som vi ska vara i Mariehamn och det hör jag ofta. Det får man sedan tolka som man vill, jag tolkar det på mitt sätt.

Det är klart att det alltid finns fördelar med allting men det finns också nackdelar. Jag är rädd för det här är en liten spik i kistan för landsbygden igen och det försöker jag motverka på alla sätt. Det kommer flera spikar här framåt både landskapsandelsreformen och strukturen. Det handlar om att vi på landsbygden börjar bli trängda.

Minister Nina Fellman, replik

De farhågor som har uttryckts från landsbygden och som ltl Karlsson gärna underblåser har inte negligerats i det här lagförslaget. Tvärtom! Genom en konstruktion med en frivillighet kan kommunerna, om de kommer överens, avbryta det tvingande förfarandet. Man har en nämndmodell där alla kommuner kommer tilltals. Vi har gjort vårt yttersta för att ta tillvara och försäkra dem som berörs att det här kan bli bra.

Beslutet i landskapsregeringen - om det blir ett tvingande förfarande vilket jag faktiskt hoppas att det inte blir - ska ske i enlighet med lagen. Den myndigheten som upprättas ska uppfylla lagens krav, inte är det någon godtycklighet i den processen.

Ltl Runar Karlsson, replik

Det ligger i sakens natur - det är inte riktigt ärligt - att säga att vi hoppas att det inte ska bli tvingande. Jag vet ju själv att Mariehamns stad jättegärna vill ha den här myndigheten. Det är klart att då går de inte med på något samarbete om inte Mariehamns stad är värdkommun. Det blir ju följd i färg här. Skulle jag vara mariehamnare så skulle jag antagligen tycka likadant. Det är inte riktigt ärligt att säga; ” vi hoppas att det blir någonting annat”. Det blir ingenting annat, i så fall kan jag också lova att äta upp min hatt om jag skulle ha någon och det har jag ju i och för sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag tycker att det är aningen sorgligt att höra på resonemanget från ltl Karlsson. Att misstro lagtingsledamöter och kommunala kollegor att göra saker för sakens skull och att man endast är makthungrig när vi ser att vi har behov av att utveckla en av de viktigaste funktionerna vi har i samhället om man vill göra någonting som är praktiskt, smart och kostnadseffektivt.

Ingalunda handlar det om att någon från regeringsblockets stadsrepresentanter kräver makt till staden. Jag tycker faktiskt att de påståenden som ltl Karlsson kom med är djupt orättvist och kränkande.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! ”Djupt kränkande och orättvist”, som jag sade så vi på landsbygden börja känna oss i trängda. Vi känner också oss djupt orättvist behandlade och kränkta när man gång efter gång efter gång kommer med förslag som betyder att landsbygden utarmas på ett eller annat sätt. Nog måste väl vi på landsbygden förstå vad som är bäst för oss. Det bästa för oss är att räddningsmyndigheterna i det här avseendet kan vara två stycken. Det är min personliga åsikt, sedan kan jag förlika mig med att det blir ett kommunförbund. För oss fungerar RÅL jättebra. Vi är jättenöjda. På en minut är brandkåren ute och allting fungerar hur bra som helst. Nog måste väl vi på landsbygden förstå vad som är bäst för oss eller är det inte så?

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag kommer från ett parti med representation från landsbygden lika mycket som från staden, t.o.m. mera representation från landsbygden och vi ser en annan linje. Jag tycker att ltl Karlssons axlar en lite väl stor roll när han utger sig för att tala för hela landsbygdens bästa.

Att landskapsregeringen inte gör det som ltl Runar Karlsson vill betyder inte att det är fel för landsbygden, det tror jag att vi allihop behöva komma ihåg.

Vidare skulle jag gärna höra ett resonemang kring hur en nämnd, med en representation från samtliga kommunerna, skulle kunna vara mindre demokratisk än en styrelse för ett kommunalförbund och en stämma för kommunalförbund där man oftast tilldelar platser efter befolkningsantal. Den logiken kan jag inte alls förstå?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Nu kommer vi in på detaljer. Det är klart att om Mariehamn blir värdkommun så bestämmer ju Mariehamn i de allra väsentligaste frågorna också grundat på vad landskapet har beslutat enligt 6 §. Det blir ju så.

Jag förstår och respekterar förslaget och det ni gör, men jag tror inte att det är bra för landsbygden och de som jag representerar och har lov att representera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, herr talman! Ltl Runar Karlsson talade om hur dyrt det här kommer att bli för kommunerna. Men på vilket sätt är det en skillnad från i dag? På vilket sätt kan man räkna med att kommunerna alltid vet bäst själva? 

Geta Frivilliga Brandkår består idag av färre än sex personer. Alla är män över 60 år och kanske två av dem har möjlighet att rökdyka för de saknar rökdykarutbildning. Geta Kommun kommer nu att köpa en ny brandbil åt dem, och för att få plats för den kommer de att bygga om brandkårsgaraget. Jag tror att Geta har större hål att sätta sina skattepengar i. Men jag vet inte hur Runar Karlsson ser på den saken?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag går inte in på det, för det fanns kanske inte direkt i lagen. Nu påstod ltl Igge Holmberg att frivilliga brandkårer inte har någon betydelse. Jag bor själv en kilometer från en brandstation och vet hur fantastiskt bra de är, de kommer ut på någon minut.

Återigen, jag är rädd för att de här är illa för landsbygden som helhet och det måste jag få försvara här i lagtinget och det tänker jag fortsätta att göra.

Den här lagen kommer antagligen en dag i kraft för jag antar att inga argument biter på regeringen. Efter det kommer jag själv att påminna hela tiden berätta och säga om det är någonting som jag tycker att går fel. Det tänker jag personligen ta på mig. Det här är en jätteviktig fråga för landsbygden. Jag tänker fortsätta att kämpa för landsbygden i lagtinget så länge jag sitter här, den saken är klar!

Ltl Igge Holmberg, replik  

Jag tror också att frivilliga brandkårer är bra för kommuner och samhället, men man måste också se lite på praktikaliteter. En frivillig brandkår som är så liten så att den alltid kommer att behöva stöd som Runar Karlssons egen Saltviks frivilliga brandkår kanske inte är det bästa för den kommunen.

Jag tycker det vore klädsamt om centern slutade tala om tvångslagar hela tiden. Alla lagar som vi stiftar är ”tvångslagar”. Att ha ett bälte i bilen är en tvångslag. Är det också någonting som ni tänker benämna som tvångslag hela tiden eller kan man ha ett lite mer stillsammare språk?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Vad gäller lagförslaget nr 18/2016-2017 så ställer jag tre retoriska frågor. Finns det ett EU-direktiv i botten som kräver en brådskande beredning av just det här lagförslaget? Kommer lagförslaget att göra den aktuella verksamheten billigare? Kommer verksamheten att bli bättre? Det var tre retoriska frågor.

De senaste dagarna har jag ägnat en ganska stor del åt att gå igenom alla remissvar som har kommit in. Jag kan konstatera att av allt det som har påtalats så finns det inget synbart tecken av i lagförslaget. Det känns lite som om ansvarig minister styvnackat håller fast vid det som hon har sagt tidigare. ”Här ska det inte ändras någonting. Här är det jag som kan och vet bäst”.

Vi tittar lite kort på vad remissinstanserna har sagt. Jag börja med det som kommer från räddningsområde Ålands landskommuner och som Jomala kommun också står bakom. De skriver så här: ” Utöver omständigheterna att landskapsregeringen genom lagförslaget föreslår en tvingande gemensam räddningsnämnd ska inrättas med Mariehamns stad som värdkommun förbehåller sig landskapsregeringen även rättigheterna att i detalj besluta om nämndens organisation, beslutsordning, fördelning av rösträtt i nämnden, finansiering av den gemensamma räddningsmyndigheten och alla andra eventuella ärenden samt villkor som är nödvändiga för att organisera den gemensamma räddningsmyndigheten. Denna långtgående reglering och inskränkning av kommunernas beslutanderätt föreslås utan att någon som helst beräkning eller konsekvensanalys kring effekterna för kommunernas ekonomi eller verksamheten finns med i lagförslaget.”

Vad säger då Mariehamns stad? Mariehamns stad är inte heller riktigt nöjda faktiskt. De säger så här från stadsstyrelsen: ”Det torde inte vara möjligt att inom ramen för gällande kommunallag genom ett beslut på landskapsregeringsnivå besluta om viktning av rösträtt. Den eftersträvade viktningen torde däremot återspeglas i nämndens sammansättning såsom framgår av exemplet ovan.” Stadsstyrelsen säger vidare: ”Stadens uppfattning är att ett bättre nyttjande av den infrastrukturella sektorns resurser nås genom att staden och landskapet på lämpligt sätt sammanför resurserna i en helhet för vilken staden kan vara huvudman. Staden är därmed positiv till lagförslaget som i sista hand förpliktigar de åländska kommunerna att upprätta en gemensam räddningsmyndighet där staden sköter den gemensamma räddningsmyndighetens uppgifter för samtliga kommuners räkning”. Vidare sägs från stadsstyrelsens protokoll: ”Om man likväl ska ha en nämnd är en nämnd med 16 medlemmar alldeles för stor organisation för samarbetsområde som omfattar 29 000.” Det var det som Mariehamns stad sade.

Kommunförbundet som representerar många kommuner säger så här: ”Förslagets tvångsmässighet är nödtorftigt kamouflerat och i lagframställningen ägnas stor energi åt att med hjälp av jämförelser med annan tvångslagstiftning motivera tvånget utan att kopplingen till de övergripande motiveringarna i räddningslagen klarläggs. Förslaget saknar konsekvensbedömningar av det slag som brukar finnas i lagframställningar; ekonomiska verkningar, effekter på demokrati, effekter på jämställdhet, miljökonsekvenser, eventuella barnkonsekvens etc.”

Statens ämbetsverk tiger still.

Landskapsregeringens socialvårdsbyrå lyfte däremot fram behovet av samarbetet av prehospitalt arbete och hur bra det funktionerar i dagsläget. Jag håller med om att det prehospitala arbetet funktionerar alldeles utmärkt i dagsläget, men ser inte kopplingen till räddningsmyndigheten. De facto är det ÅHS som ansvarar för det prehospitala arbetet, så jag förstår inte riktigt hur de tänkte där?

Kommunstyrelsen i Finström är också eniga och väldigt tydliga i sitt svar. ”Lagförslag om gemensam räddningsmyndighet upplevts som problematisk på många sätt. Den nuvarande lagens centrala syften och målsättningar kan, i motsats till vad som påstås i lagförslagets motiveringar, faktiskt anses långt uppfyllda. Att hela Åland skulle bli ett räddningsområde och ha bara en central räddningsmyndighet var i förarbeten till nu gällande lag aldrig ett absolut krav. Det primära syftet var då att samarbetet på området skulle öka och så har också skett. Tre områden har blivit två och rollerna har förtydligats.”

Lemlands kommun stöder aktivt kommunförbundets resultat och man är tveksam till det här.

Sjöräddningssällskapet anar väl kanske lite oro. De betonar att man hoppas att det här kan ske på frivillig bas. Jag förstår dem.

Ålands hälso- och sjukvårds styrelsemöte, där jag själv var med vid det tillfället, var inte enig. Från ÅHS sida poängterade man vikten av det prehospitala arbete, som jag fortsättningsvis inte kan förstå hur det kan ingå i räddningsmyndighetens ansvar eftersom det är landskapets behörighet och dessutom är verksamheten inte upphandlad.

Polisen å sin sida konstaterade att det här inte påverkar deras dagliga arbete.

Alarmcentralen, som lyder under polismyndigheten, har gjort ett eget utlåtande vilket jag tycker att är bra. Det är också väldigt tydligt. ”Alarmcentralen önskar att kommunerna förstår vikten av att den gemensamma räddningsmyndigheten placeras i anslutning till alarmcentralen.”

Jag har redan sagt vad Jomala kommun tycker. Ytterligare har Jomala kommun varit tveksamma till om räddningsmyndigheten strider mot den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen, 121 § 1 mom. i Finlands grundlag, vid otaliga tillfällen.

Hammarlands kommun hyser också tveksamheter.

Ålands brand- och räddningsförbund, undertecknat av ordförande Johan Ehn, är kanske mer försiktig i sitt utlåtande men stöder ändå.

Sammantaget, bästa ledamöter, ingenstans i alla dessa remissvar finns det någon som egentligen är fullt nöjd med det förslag som landskapsregeringen har lämnat. Är man då ansvarig minister, jag har varit det själv, så borde det kanske klinga en klocka någonstans. Är det här riktigt den rätta vägen att gå? Jag frågar mig bara.

Vad säger då landskapsregeringen? Jag citerar inte allting men jag har plockat ut lite som jag tycker att är lite anmärkningsvärt ur den allmänna motiveringen. ”En allmän synpunkt var att de flesta kommuner utgör alltför små basenheter både ekonomiskt och funktionellt när det gäller möjligheterna att producera de behövliga tjänsterna till de per invånare beräknade fördelaktigaste kostnaderna.” Hur landskapsregeringen kan säga det förstår jag inte eftersom det inte finns med en kostnadsanalys på vad det här kommer att kosta. De här fanns under rubriken ”Argument för en gemensam räddningsmyndighet”. Vidare sägs: ”Landskapsregeringen anser att räddningslagens målsättningar och relevanta grundläggande fri- och rättigheter tryggas på bästa sätt genom inrättandet av en gemensam räddningsmyndighet i landskapet.” Landskapsregeringen bedömer att det är samhällets helhetsintresse att en gemensam räddningsmyndighet inrättas. Då måste man fråga sig; har det varit problem nu? Jag känner inte till den operativa verksamheten i detalj och det ska jag heller inte göra, men det påtalas ingenstans att det har varit problem med två separata räddningsmyndigheter. Det framkommer inte här och det framkommer inte heller ur remissvaren. Det kan hända att det finns dolt någon annanstans och att jag inte riktigt har läst allting fullt ut.

Ett stort frågetecken som jag inte hittar svar på i lagförslaget är för det första myndigheternas agerande kontra operativ verksamhet. Hur kommer man att säkerställa att den operativa verksamheten inte är kompatibel med myndigheten och de tjänstemän som där finns?

I lagförslaget nämns att det prehospitala arbetet sköts väl och det tror jag att alla som sitter här i salen stöder fullt ut. Men när man diskuterar en räddningsmyndighet så förstår jag inte varför man betonar det prehospitala arbetet, som har en annan huvudman, så mycket som man gör?

Avslutningsvis tycker jag att det är ett flagrant övergrepp från landskapsregeringens sida på det kommunala självbestämmandet. Det är en överrocksmentalitet som inte är klädsam för den här landskapsregeringen.

Jag ser fram emot att få ta del, i den utsträckning jag kan i egenskap av vice talman, av de processer som kommer att föregå och de hörande som kommer att finnas i utskottet. Tack.

Talmannen

Den rekommenderade taltiden överskreds med 100 procent.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! De inledande frågorna, jag vet inte riktigt vad de hade med saken att göra, men nej det här förslaget är inte föranlett av ett EU- direktiv. Det är inte heller ett besparingsprojekt. Avsikten är att de pengar vi har ska användas så effektivt som möjligt i en framtida samordning. Det vi siktar på är inte det förflutna, utan framtiden och att kunna göra ett så bra jobb som möjligt för ålänningarnas trygghet, framförallt när det gäller ledningen av alla de här viktiga delarna.

Jag delar inte alls Vtm Thörnroos uppfattning att alla de här olika delarna ska fungera var för sig i varsina boxar. Det är uttryckligen inte det som vi vill åstadkomma, utan en samordning där allt faktiskt funkar smidigt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Vad jag försökte med mina inledande ord var att säga att enligt min bedömning så finns det annan lagstiftning som kanske är något mera brådskande än att ta en gammal lagstiftning som visserligen inte fullt ut följer de intentioner som lagstiftaren hade tidigare men som ändå fungerar väl. Det är en prioritetsfråga som jag inte förstår. Oftast här i lagtinget så finns det EU-direktiv som brådskar eller ett stort problem som behöver åtgärdas eller så finns det en ekonomi som blöder. I det här fallet finns det ju inte ens en ekonomisk analys gjord huruvida det blir billigare eller inte.

Minister Nina Fellman, replik

Man kan säkert med fog diskutera prioriteringar och huruvida vi i den här salen bara ska sitta och bestämma om hur vi ska förverkliga olika EU-direktiv.

Det är landskapsregeringens prioriteringar som gäller. Vi lägger fram den här lagen därför att vi tycker att den behövs nu.

Vad gäller den maktfullkomliga ministern, överrockar och allt annat så vill jag bara säga att jag förverkligar det som har varit lagtingets mål sedan den förra lagen antogs och som inte har förverkligats under tio år. Det är inte någonting som man hittar på nu plötsligt. Den förra landskapsregeringen kom till samma slutsats i den utredning som gjordes, precis exakt det förslag som nu läggs fram.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det är rätt och riktigt. Det är säkert tio år sedan den här lagen togs och det fanns ett mål från då sittande lagting med vad man ville. Men tiderna förändras, fokusområdena flyttas och det var det som jag menade med mitt anförande. Jag kan tänka mig att det finns annan lagstiftning, t.ex. inom det sociala området, som är avsevärt mycket mera brådskande. Landskapsregeringen kanske borde sätta tid och fokus där istället för att gå in en verksamhet där det säkert finns problemen men som ändå inte har så stora problem att hela verksamheten håller på att kapsejsa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Vtm Veronica Thörnroos lyfte i sitt anförande fram om det är klokt att gå in för en lösning som enligt remissutlåtandena ingen till fullt omfattade. Det är kanske föga förvånande att jag delar stadsstyrelsens remissutlåtande till den delen när det gäller 16 representanter i nämnden, om man inte kommer överens. Jag tycker inte det är riktigt bra. Det blir väldigt många människor som ska sitta och diskutera en sak och vi vet hur ineffektivt det är. Till den delen tycker jag att det här lagförslaget inte är riktigt optimalt.

Men man måste komma ihåg att för att man ska nå lösningar ibland så måste man kompromissa. Här är jag som lagtingsledamot och jag tycker att lagtinget ska vara beredd att kompromissa i den här frågan. Här har man kommit fram till en gyllene medelväg. Precis som med alla andra kompromisser så kan man bli lite missnöjd eller lite nöjd. Jag tycker att det är ett bra förslag som vi borde gå vidare med.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är ju det här som är det småskaliga samhället. Landskapsregeringen skickar remisser åt sig själva och sedan sitter man på andra sidan bordet och svarar. Det är både lite charmerande och lite intressant faktiskt.

Jag förstår att Mariehamns stad inte vill ha med representanter från alla åländska kommuner. Det är klart att det blir mycket svårare då att styra och ställa om man måste ta hänsyn till alltför många.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Det där är en slutsats om inte jag har dragit. Det är ett påstående som vtm Thörnroos får stå för själv.

Däremot vill jag återkomma till huvudfrågan som vice talman lyfte fram: Är det klokt att anta ett förslag som inte ens en fullt ut omfattar? Det här är ingenting konstigt, det har ju landskapsregeringen och lagtinget gjort hur många gånger som helst. Också när vtm Thörnroos var aktiv som minister så gjorde man det många, många gånger; landskapsandelssystemet och KST-lagstiftningen. Det är bara att räkna upp, det finns rader med lagförslag som tidigare regeringar har lämnat där man inte har fått fullt stöd från något remissutlåtande. Hur kan det nu plötsligt vara så i det här fallet att man måste ha fullt stöd i remissutlåtandena?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag har själv under min tid som minister fått dra tillbaka lagförslag, fått omskriva lagförslag, fått ändra lagförslag och fått dra tillbaka igen och korrigera på nytt beroende på vad lagtingskamraterna eller det privata näringslivet har tyckt. Med facit i hand kan jag konstatera att det många gånger var surt att bita i det äpple, men slutresultatet blev ändå det bästa.

Intressant med det här lagförslaget är att det inte finns någon som stöder det fullt ut. Det är flera remissinstanser som påtalar att detta troligtvis går ut över den kommunala självbestämmanderätten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Med tanke på det tidigare replikskiftet så vill jag bara säga att jag senare kommer att påminna vtm Thörnroos om lagstiftningen, trots vilt motstånd.

Jag vill inte att talmannen ska be mig att hålla mig till ärendet så jag tar det på sidan om.

Talman! När jag satte mig in i denna fråga så var jag själv lite skeptisk. Vad är det här? Det gick så mycket rykten. Jag bad att få träffa minister Fellman och diskutera det här. Vad är det här? Jag ska själv föredra ärendet och ta ett beslut i min kommun. Jag vill veta vad det här gäller. Minister Fellman har mitt stora förtroende och då vill jag veta utan politisk prestige vad detta är.

Efter att jag for ifrån den lunchen så sade jag att här får vi möjligheter till en ökad specialisering för hela Åland. Det pratades om att frivilliga brandkårer skulle stängas ner. Kan det stämma?

Jag googlade och tittade lite. Takorganisationen för de frivilliga brandkårerna är Ålands brand- och räddningsförbund. Det är en takorganisation som i högsta grad verkligen lever, framförallt när man följer med i de sociala medierna.

Vad jag upplevt och kan följa med är att Ålands brand- och räddningsförbund i allra högsta grad är en levande takorganisation. Det gör också brand- och räddningsförbundet till en stark ledare för frivilliga brandkårerna i kommunerna och de kommer att hållas levande om det finns krafter i kommunerna. Men att säga att det här tar död på de frivilliga brandkårerna tycker jag att är fel och svagt.

Som jag nämnde tidigare så ser jag det här som en räddningsmyndighet med en ökad specialisering. I debatten märker jag mera frustration och irritation över att det blev i Mariehamn. Skulle man ha sagt att vi sätter ledningsstrukturen i Jomala, vilket jubel det skulle ha varit här t.o.m. från centern. Men nu blev det i staden och då är det fel för där gör de fel, där är de elaka och där tänker de inte på hela Ålands bästa. Okej, vi får se.

Som jag tidigare har sagt så är det inte politikerna som styr det här. Det finns tjänstemän som har en yrkesstolthet och ingen har nämnt dem i denna debatt, utan bara hur vi ska trampa på landsbygden.

Man har frågat efter kostnadseffektivitet och det får man göra för det har man full rätt till. Men jag ser detta som specialisering. Jag ser att hela Åland kan använda servicen så bra som möjligt. Jag ser detta som en helhetslösning för att vi ska ta vara på kompetensen, inte strida om kommunerna ska höra till RÅL eller något annat distrikt. Vi ska samla kompetensen över hela Åland.

Vi pratar om målsättningen som finns i 4 § i räddningslagen.” Målsättningen är att människor ska skyddas och räddas från farliga situationer, att ange vem som ska vidta de åtgärder som krävs för att i största möjliga utsträckning begränsa skadorna då olyckor inträffar eller fara hotar samt att upprätthålla en för alla trygg och säker livsmiljö.” Det är detta som vi pratar om och ska följa upp.

Vem tror att vi inte prata för det bästa? Vi pratar om en ledningsstruktur för våra kommuner. Den här lagen har de att följa, de här målsättningarna och det måste vi också komma ihåg. Tack.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Först en liten vädjan; försök nu i alla fall fundera på hur det här lagförslaget kan inverka på de frivilliga brandkårerna och inte bara negligera det. Det finns en oro och man kan också se att det kan påverka, men jag hoppas att det inte gör det. Det är en vädjan. Jag tror att det finns en sådan risk att man glömmer de frivilliga brandkårerna om det styrs centralt, speciellt om man också är chef för räddningsverket. Jag hoppas att man verkligen tar den farhågan på allvar. Finns inte den frågan så vem är lyckligare än jag och vi på landsbygden?

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag lovar ltl Runar Karlsson att jag tar frågan på allvar, det har jag redan gjort. Jag har tittat vad det är i den här lagen som kan göra att intresset från de frivilliga organisationerna försvinner. När jag började se på det här så såg jag att de frivilliga brandkårerna ligger under Ålands brandförbund och de styrs av en helt annan takorganisation. Jag upplever verkligen det finns en ungdomsverksamhet, barn- och ungdomsläger och det finns en massa olika verksamheter som sköts jättebra. När man försöker ha en diskussion så vill man avsiktligt sammanföra de här sakerna. Jag ser att det är två olika saker. Jag lovar ltl Karlsson att jag inte har negligerat det här utan jag har faktiskt satt mig in i det här och tagit reda på för jag ville veta det innan lagen den kom hit.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! För det första har vi på Åland antagligen världens bästa brandförsvar. Det vill jag påstå. Det beror förstås mycket på den specialism som finns bland brandcheferna, men grunden är också de frivilliga brandkårerna som gör själva jobbet. Det får vi inte förstöra. Det är jätteviktigt att komma ihåg det. Vi måste på alla sätt försöka bevara detta så långt som möjligt.

Utgående från debatten så vet jag nu att man kommer att trumma igenom den här lagstiftningen oberoende av vad oppositionen säger.

Jag hoppas att man har det här tankarna i alla fall så att man försöker göra det så att de här farhågorna inte besannas.

Ltl Göte Winé, replik

Det som är det intressanta med ltl Runar Karlsson och mig är att vi har samma målsättning inom de flesta områden. Det är vägen dit som vi kanske ser lite olika på. Vi kanske se vissa gropar på olika ställen. Vi ser att vi vill ha en bra brand- och räddningsverksamhet. Vi vet att den är bra. Skillnaden är att jag litar på att även om man gör en omorganisation så kommer stoltheten, specialiseringen och viljan att utvecklas att finnas kvar. Jag tror att när det här har tagits sig under en tid så kommer det att bli bättre, men det är alltid svårt att förändras. Om vi står här och ger ut signaler på att det här kan bli sämre så är det klart att folk blir oroliga. Däremot ska vi också se möjligheterna ltl Karlsson.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Jag begärde ordet endast för att understöda förslaget om bordläggning.

Talmannen

Talmannen vill påpeka att det inte har lagts något förslag om bordläggning.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Då tackar jag för möjligheten att begära en bordläggning. Jag uppfattades att en bordläggning begärdes i samband med diskussionen, men nu är det gjort.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Några ord bara innan jag understöder bordläggningen.

Jag vill igen vara tjatig och ta upp de frivilliga brandkårerna. Jag vill bara nämna en sak där det finns en risk, kanske regeringen tar åt sig. Brandcheferna har en tydlig roll vad gäller fordonsanskaffning och materialanskaffning. Man säger; ”ja, ja det är kommunerna som köper detta. Ja, det gör de med landskapsregeringens bidrag. I praktiken styr landskapsregeringen vem som ska få nya bilar. Det är en jätteviktig sak för brandkårristerna att man har modern och fin utrustning. Om man börjar styra för mycket t.ex. till yrkeskåren på bekostnad av de frivilliga brandkårerna då finns det en risk att de frivilliga ledsnar och lägger ner. Jag säger inte att det blir så, men jag upplever att det kan finnas en risk. Jag vill påminna om det. Sedan finns det säkert mycket mer att säga.

Jag väljer att understöda bordläggningen och bordläggningstiden, fru talman.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag vill bara understryka än en gång att det vore galet och helt mot landskapsregeringens avsikt att på något sätt försämra verksamhetsförutsättningarna för de frivilliga brandkårerna. Vi vet alla att de både är viktiga för det sociala nätverket, att de gör ett bra jobb och att de gör det billigt. Jag ser inga som helst motiv för att gå i den riktningen som Runar Karlsson befarar.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag hoppas att ministern har rätt och att mina farhågor inte besannas.

Jag föreslår att utskottet eller regering i framtiden när de beslutar att man ser till att chefen för räddningsenheten inte får vara chef för brandverket också, för då bygger man in den här problematiken. Skulle man separera dessa och kräva att så får det inte vara, då blir man i alla fall lite lugnare.

Minister Nina Fellman, replik

Jag kommer inte att föregå den processen. Jag upprepar igen att det faktiskt är min förhoppning att kommunerna, när man nu står inför någon form av ultimatum, ska hitta en väg till ett gemensamt beslut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

 

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Britt Lundberg, understödd av ltl Runar Karlsson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 20 mars. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 20 mars.

Remiss

5        Barnskyddslagens uppdateringsautomatik

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Tack, fru talman! Detta ärende handlar uttryckligen om uppdateringsautomatik i barnskyddslagen.

De politiska målen för den här sektorn och för barnskyddslagen presenterades den 28 september 2016 och de är oförändrade sedan dess.

Var handlar då detta ärende om? Nå, det är lite finlir. Det här handlar om Ålandsdelegationens tolkning som finns citerad och återgiven i lagförslaget. Man kan tycka att detta är identiska formuleringar som de har varit tidigare och som föreslås. Men landskapsregeringen tar Ålandsdelegationens farhågor på största allvar för det är Ålandsdelegationens ord som gäller. Om Ålandsdelegationen har farhågor kring att de fyra ändringarna som har kommit sedan barnskyddslagen ändrades inte är ikraft på Åland så är det från landskapsregeringen ett allvarligt frågetecken. Vi vill vara säkra på att dessa ändringar gäller också på Åland.

Landskapsregeringen förespråkar i det här ärendet det förfarandet som på ”lagtingsslang” brukar kallas för korta formuläret. Det möjliggör ett samtidigt ikraftträdande av båda lagar, dvs. både den som vi debatterade den 28 september 2016 och denna som nu föreslås för lagtinget. Detta, kära kollegor, är bra för barnskyddet på Åland. Tack för ordet.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Föredras

6        Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017

Ärende avförs från dagens lista och kommer att tas upp måndagen den 20 mars.

För kännedom

7        Ändring av kommunallagen

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 11/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2016-2017

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 20 mars 2017.

8        Farled Harparnäs-Karlby

Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 8/2016-2017

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 20 mars 2017 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil