Plenum den 15 november 2007 kl. 9.30

PLENUM den 15 november 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: vtm Viveka Eriksson, ltl Olof Erland, ltl Roger Slotte och ltl Katrin Sjögren).  Ltl Olof Erland och ltl Katrin Sjögren infann sig efter uppropet.

26 lagtingsledamöter närvarande.

 

Herr landshövdingen!

Värderade herr talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om godkännande av avtalen med dels Armenien och dels Australien om undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt.

 

TALMANNEN:

Värderade herr landshövding! Lagtinget kommer att behandla dessa framställningar i vederbörlig ordning och med den skyndsamhet som ärendenas vikt kräver.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2008. (FR 1/2007-2008 jämte finansmotionerna nr 1-52/2007-2008).

 

Till diskussion upptas nu förvaltningsområde gällande finansavdelningen samt skatter och avgifter. Begärs ordet?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Det finns två saker jag gärna skulle informera parlamentet lite mera om. Det första gäller strävandena som den här landskapsregeringen har haft att en gång för alla få en finansförvaltningslag som inte är obsolet i relation till det ekonomiska system vi har för närvarande. Alla som har suttit på finansministerposten under årens lopp vet att frågan har funnits men det har inte funnits tillräcklig tid. Jag vill ändå säga att frågan nu är så högt prioriterad att jag själv hade haft som en dröm och önskan att innan jag lämnar kunna få lämna det till parlamentet. Men faktum är att arbetet ändå är mer omfattande; i alla händelser har vi nu kommit så långt att beredningen är i full gång. Det kommer alltså inte att ta alltför länge förrän det nyvalda parlamentet kommer att få handlägga en för Åland relevant finansförvaltningslag. Det tycker jag är ett fall framåt och jag hoppas att ni med en positiv ton kan anteckna er detta till kännedom.

 

Den andra frågan, som är en fråga som finansavdelningen och dess jurister samt jag själv kanske har ägnat mest av all tid åt, är faktiskt den nya europeiska tullkodexen, som i allt väsentligt går ut på att förenhetliga regelverkena i Europa. Vår strävan har, som ni alla säkert känner till, primärt varit att göra allt vi kan för att trots dessa förenhetligande strävanden kunna få sådana väsentliga undantagsstadganden att vi med tanke på vårt skatteundantag får alla de möjligheter vi behöver för att klara ut affärsförbindelserna Åland-Finland, Åland-Sverige, ja, för övrigt i övriga Europa på ett så enkelt och optimalt sätt som möjligt, eftersom de här funktionerna egentligen har sikte på att vi skall uppbära momsen - det är det som är det centrala här – och då gäller det att kunna få det så enhetligt och enkelt som möjligt.

 

För vårt vidkommande är det nu så att vi har fått in ett undantagsstadgande som till sin karaktär är så generellt att det inte bara vänder sig mot Finland och Sverige utan gentemot alla europeiska länder. Det gäller inte bara Åland utan det gäller alla de områden som i stort sett har samma status som oss. Så långt ser allt bra ut. Det som nu återstår, och det är inte heller den minsta uppgiften, är att skapa sådana tillämpningsföreskrifter att den lista på önskemål vi har för att göra förenklingar i fortsättningen och också bibehålla de förenklingar som är gjorda, så att de faktiskt skall kunna tillämpas i det långa loppet. Jag vet att det finns många som tror att man bara genom att ha kontakter mot Sverige skall kunna lösa de här frågorna. Det går inte. Grunden för allt detta är att vi har vårt undantagsstadgande inne och att vi får sådana tillämpningsföreskrifter att vi får möjligheter att faktiskt åtgärda de saker som vi vill. Jag tycker vi är på mycket god väg.

 

Jag vill i det här sammanhanget betona, även om jag tidigare någon gång har sagt det, att de steg vi nu har förmått oss att ta har kunnat vara möjliga tack vare finansrådet Sakari Alasalmis envetna arbete på finansministeriet, chefsförhandlaren i Bryssel för finska delegationen Jouku Lämpiäinen, hans utomordentliga insatser till vår fördel och dessutom den finska ambassadören i Bryssel, Eikka Kosonen, som också har bistått oss i allt väsentligt. Dessutom har vi från vår egen förvaltnings sida verkligen ansträngt oss och jobbat hårt för att komma framåt. Det har varit upp och ner; ibland har man varit beredd att kasta in handduken, men faktum är att jag tycker nu att vi är på vinstens sida. Detta som en information till parlamentet.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Behovet av en finansförvaltningslag har vi liberaler lyft upp många gånger, många andra också. Det gjorde just nu ansvarige ledamoten Lasse Wiklöf, så vi behöver inte orda desto mera om det, vi känner till läget. En sådan är under beredning och vi hoppas att den landskapsregering som så småningom skall väljas till sitt ämbete kan presentera ett förslag så fort som möjligt. En finansförvaltningslag bör bl.a. innehålla regleringar om fonder; vi har i dag en utjämningsfond i budgeten som inte är reglerad. Det behöver också regleras i lag. Vi tycks alla vara eniga om behovet och att vi skall få ta ställning till ett förslag så småningom.

 

Jag tänkte nämna några saker som också finns nämnda i budgetförslaget under finansavdelningen. Inledningsvis står det att man skall utreda möjligheterna att införa ett ”räkenskapsverk”. Jag tycker att det är en mycket bra idé, det är ett bra sätt att effektivisera finansförvaltningen, man kan samla sakkunskap – det är förstås en centralisering på ett sätt – och utföra sakerna på ett effektivt sätt. Det kan i förlängningen leda till att vi kanske kan ha en något mindre personell förvaltning för det här. Under året skall det införas ett elektroniskt dokument- och fakturahanteringssystem, det är redan tidigare upphandlat, och nu väntar vi oss att det skall tas i bruk. Med det här som bas kan vi utveckla verksamheten vidare och så småningom inrätta, vad man nu sedan kallar det, ett skilt verk, det kan vara en del av förvaltningen, men utredningen får visa hur det skall se ut och hur man skall tillämpa det. En centralisering är det i så måtto att man kanske påför yttre organisationers myndighetsutövning och verksamhet till en central plats, åtminstone myndighetsutövningen, men man kan mycket väl i slutändan av det här utlokalisera själva utförandet. För min del ser jag inte det som uteslutet att vi ännu kan komma till det i landskapsförvaltningen att delar av förvaltningen utlokaliseras ut till glesbygd och förhoppningsvis också skärgård.

 

Det här är alltså ett bra arbete. Jag ger mitt stöd till förvaltningen för att man fortsätter att utreda den här saken.

 

Jag vill ge en liten uppmaning till finansutskottet i den fortsatta behandlingen av budgeten, att i fråga om det landskapsandelssystem som lagtinget omfattade för något tag sedan och som träder i kraft från årsskiftet har jag den uppfattningen att landskapsregeringen vad gäller övergångsreglerna av investeringsbidragen inte har följt det som lagtinget bestämde om. Jag har den uppfattningen att lagtinget väldigt klart sade att de projekt som fanns nämnda i socialvårdsplanen skulle omfattas av det tidigare regelverket, alltså med upp till 65 procent bidrag av varierande grad beroende på geografisk plats i landskapet. Landskapsregeringen har uppenbarligen gjort en tolkning av lagtingets beslut att man skall göra på ett annat sätt än så här, men jag har i varje fall den bestämda uppfattningen att vi var eniga om här i lagtinget hur det skulle göras. Jag ber att finansutskottet gör en bedömning av de här sakerna, helt enkelt utför en liten revision av det som landskapsregeringen har gjort!

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Till finansavdelningens arbetsfält hör även skattefrågor och det åländska skatteundantaget, ett undantag som är förankrat i EU:s primärrätt men som, ofattbart nog, vi ålänningar fortfarande efter 12 år av EU-medlemskap helt saknar eget och direkt inflytande över.

 

Kan någon ens drömma om en situation där Färöarna eller Grönland skulle utverka ett motsvarande undantag i förhållande till EU-rätten och sedan acceptera att Danmark skulle behålla den totala kontrollen över instrumentet? Nej, tvärtom skulle Ålands nordiska grannautonomier i så fall ställa till med ett sådant rabalder att Köpenhamn snabbt drog öronen åt sig. Men tyvärr, åländska politiker är inte som t.ex. de färöiska när det gäller att sätta tyngd bakom sina önskemål. Sedan är det förstås som prof. Ove Bring konstaterat som så att inte Helsingfors hittills uppvisat samma politiska smidighet som präglat Köpenhamn i autonomifrågan.

 

Nå, vi får se vad resultatet blir av den skatteprocess som sakta men säkert byggts upp med start inom den parlamentariska skattekommittén. Inom nämnda kommitté strävade faktiskt hela kommittén till att i första hand prioritera enighet fram om politiskt soloåkande och lättköpta poäng, roligt i sig men ack så bortkastat eftersom huvudmatchen förs långt därifrån. Här kan jag väl inte låta bli att uttala en liten besvikelse över att centerns Torbjörn Eliasson vid gårdagens allmänna debatt gav Ålands Framtid en känga, därmed mig, över att vi, dvs. i detta fall jag själv, skulle ha varit passiva. Vi måste alla respektera, hur frustrerande det än kan vara, att det fortfarande finns politiker som inte inser värdet och de dynamiska effekterna av en egen åländsk beskattning. De tveksammas rädsla kan enbart motverkas genom att vi tar dem på allvar, utreder alla konsekvenser och hoppas att vi når en tillräcklig enighet före den dag då klumpsumman börjar minska.

 

Bland skattefrågorna är det utan tvivel skattegränsen och den administrativa börda denna skapar som är prioritet nummer ett att åtgärda. Även här vet vi alla hur segdraget förloppet har varit när det gällt att åstadkomma förenklingar i systemet. Samtidigt är det inte så mycket att förvåna sig över eftersom det finska finansministeriet, denna stat i staten, från första början arbetat mot det åländska skatteundantagets tillkomst och fortsatta existens. Och när det gäller skattefrågor - eller ekonomi överhuvudtaget - så sker ju inget i dagens Finland utan att finansministeriet har ett avgörande inflytande.

 

Samtidigt som jag konstaterar detta vill jag passa på att rikta ett tack till snart pensionerade finansministern Lasse Wiklöf som tillsammans med sina tjänstemän försökt åstadkomma förenklingar i skattegränshandeln, både på lokal och global nivå. Det är definitivt inte Wiklöf & Co:s fel att de finska tullmyndigheterna inte vill ta till sig de svenska inviterna - från tullverket och kommerskollegium - om att inom ramen för ett nytt avtal mellan Finland och Sverige åstadkomma förenklingar i in- och utförseln, bl.a. så att det s.k. enhetsdokumentet kan ersättas med ett kommersiellt dokument. Det är dock lite märkligt att inte bilaterala förhandlingar på allvar kommit igång mellan länderna i denna fråga. Nu finns det dessutom en hel del erfarenhet på svenska sidan av elektronisk förtullning.

 

Jag hoppas att landskapsregeringens nya finansminister inte bara fokuserar på förändringar i EU:s tullkodex, det som minister Wiklöf just gick igenom - hur positivt än arbetet löper på det övergripande planet - utan försöker driva på för direkta diskussioner mellan svenska och finska tullmyndigheter. När tullkodexen i reviderad form träder ikraft en vacker dag så krävs det ändå bilateralt samförstånd före att få förenklingarna införda i företagens vardag. Här kan man väl säga som en indirekt replik till minister Wiklöf att det är trots allt som så att vi vill gärna att handeln skall fungera i både östlig och västlig riktning i första hand för vårt åländska näringsliv, även om naturligtvis många är verksamma på den internationella marknaden, i synnerhet inom EU-sfären.

 

Herr Talman!

Skattegränsen är ett gissel, särskilt för de mindre företagen som inte har mer eller mindre daglig kontakt med gränsbyråkratin. Vi vet att åländska företag gått miste om affärer på grund av tullformaliteter. Mycket av barnsjukdomarna har åtgärdats under årens lopp men än återstår en hel del problem. T.o.m i förhållande till Finland lever systemet med olika konton kvar och de åländska företagen tvingas vid investeringar ligga ute med betydande summor istället för att använda endast ett klareringskonto.

 

De obundna har bl.a. motionerat om att en ny utredning tillsätts för att undersöka hur Posten Åland kunde underlätta skattegränshanteringen. Jag har inget i sig att invända mot förslaget, men jag tror dock att skattegränsfrågan förutsätter ett större helhetsgrepp där bl.a. handelskammaren, företagareföreningen och köpmannaföreningen bjuds in att delta i arbetet.

Med tanke på de kostnader skattegränsen förorsakat och fortsätter att förorsaka det åländska företagandet är det inte oskäligt att begära att landskapsregeringen senast om ett år lägger fram ett meddelande om vilka framsteg som gjorts och vilka steg som väntar på vägen mot den osynliga skattegränsen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att vi har den stora handeln när det gäller Åland gentemot Finland och Sverige och vi vill naturligtvis att den underlättas ytterligare, särskilt från Sverige, det är inte fråga om annat. Men det ligger de facto en poäng i att vi inte får s.a.s. möjlighet att bara underlätta mot dessa stater utan att samtliga europeiska länder kan involveras. Jag vet att det är många åländska företag som har haft varor och leveranser liggande ute i lager och inte fått dem vidare ute i Europa på grund av de svårigheter som vi har haft också på närmare håll. Det här är bekymmer, så det är en poäng i att vi får alla möjligheter visavi samtliga europeiska stater från de länder som har snarlika förhållanden som Åland, och naturligtvis från åländsk sida. Jag ser det som en styrka i stället för en svaghet.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jo, minister Wiklöf, jag tror att vi är helt överens om det här, men jag tror att det är viktigt att fokus läggs även på det kortsiktiga perspektivet, just med tanke på att tullkodexen ännu kan råka ut för diverse haverier på vägen från Europaparlamentet, om man får det lotsat därifrån med någorlunda bibehållet undantag för en förenklad handel. Att få till stånd bilaterala förhandlingar mellan Sverige och Finland kan vara värdefullt med tanke på kommande förhandlingar med andra länder för att i praktiken utnyttja undantaget.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi vet att rådet har förhållit sig positivt till utkastet till ny tullkodex och vi vet att vårt undantagsstadgande inklusive medföljande preamble har fått godkänt. Jag är inte särskilt rädd för parlamentet, eftersom parlamentet tidigare har drivit frågan precis i den linje som Åland eftersträvat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller tidsaspekten kommer det att ta sin tid innan tullkodexen blir effektivt implementerad. Det är tidsaspekten som de åländska företagen oroar sig för i och med att den förorsakar dagliga kostnader i vissa fall. Det är onödigt att spilla tid på att vänta på vad som sker på EU-nivån när det gäller den mer direkta handeln över Ålands hav.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller skatteundantaget pekar det ut en speciell skatteform, nämligen indirekta skatter och där har landskapsregeringen tidigare varit på väg att få igång en diskussion med finansministeriet. Nu är läget annorlunda och det har funnits en kommitté som jag har förstått att har varit överens om att man skall utreda konsekvenserna av ett skatteövertagande och sedan ta ställning. Nu säger ltl Harry Jansson att han är missnöjd med det. Kommer Ålands Framtid då att driva en annan linje här i lagtinget? Jag vill också påminna om att när det gäller skattegränsen har den politiska frågan farit sin väg därför att skattegränsen var nollad en gång i tiden men ålänningar överklagade till kommissionen och därför har vi den här skarpa gränsen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Olof Erland har missförstått mig när han påstår att jag skulle vara missnöjd med skattekommitténs slutresultat och där jag själv har medverkat. Som jag sade är det tvärtom nödvändigt att ta vissa farhågor med största respekt och att vi utreder vidare. Vad gäller skattegränsen och det som har varit, vad som hände 1997 i kontakter med Bryssel och i kontakter med Helsingfors, tror jag att jag lämnar till historieskrivarna att ta upp. Det är onödigt att älta vem som har gjort vad eller inte i de här frågorna, det får vi återkomma till.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att veta vilka möjligheter man har att åtgärda skattegränsen, dvs. när man klagar till kommissionen betyder det att tåget har farit iväg. Därför måste man gå in på de tekniska möjligheterna. Då finns det en väg. Jag tror inte så mycket på tullkodexen; det är fråga om krångel på kanske lite högre nivå. Däremot har vi möjligheter att hitta utvägar i elektronisk dokumenthantering. Egentligen handlar det om elektronik och ett VAT-nummer. Det är den processen jag hoppas att den kommande nya landskapsregeringen skall sätta igång med ”med kraft”, som det brukar heta från visst håll här i lagtinget!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det föreligger någon form av missförstånd här. VAT-nummer har visat sig vara en oframkomlig väg för Ålands del. Jag önskar att minister Wiklöf återkommer i ett anförande om jag har fel här. Det är tyvärr en stängd väg när det gäller att åstadkomma ett eget VAT-nummer för åländska företag, ett identifieringsnummer inom handeln. Ltl Olof Erland får gärna via den nya landskapsregeringen föra fram nya konkreta vägar att åstadkomma detta.

 

Om vi i alla fall måste ta lite historieskrivning, så varför det omtalade juristparet Bert Häggblom och Christer Jansson 1997 agerade från åländsk sida var ju det faktum att man från finsk sida gick in för att underlätta handeln enbart över Skiftet och lämnade all övrig handel nästan otillämpbar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik: Herr talman!

Nej, ltl Harry Jansson, det var nog ingen känga utan det var ett relevant och kallt konstaterande. Det verkade nämligen på ltl Anders Eriksson som om han skulle vara missnöjd med den parlamentariska skattekommitténs resultat, där Ålands Framtid var representerade. Han nämnde också att man tydligen vet bättre i Helsingfors, men det vi nu är överens om att göra är att själva ta reda på hur vi verkligen vill ha det, dvs. konsekvenserna av ett skatteövertagande och sedan återkommer vi och tar beslut. Jag förstod att vi var överens om det, även med Ålands Framtid.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Absolut! Kommittén nådde endräkt, kan man säga, om  hur vi skall hantera följande steg och det var därför jag tyckte att det var lite onödigt att vi skall sparka varandra på smalbenen inom kommittén, i och med att vi vet att vi skall förfara på ett visst sätt. Vi får hoppas att den nya landskapsregeringen tar fasta på att snabbt låta ÅSUB utföra en konsekvensanalys av vad ett skatteövertagande innebär. Det är oerhört viktigt, som det har sagts tidigare, att vi i varje politisk fråga där vi vill gå vidare mot Helsingfors själva vet vad vi vill, och det uppnår vi enbart genom samspel.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det var när ltl Anders Eriksson började säga att de åländska entreprenörerna har brist på självtillit och han använde ordet ”stackare” som jag måste reagera. Han ville indirekt skylla det på att vi saknade skattebehörigheten, medan jag anser att de åländska entreprenörerna, även om vi inte har skattebehörigheten, fortfarande är väldigt duktiga entreprenörer, de är inga stackare.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi måste påminna oss om att själva kärnan i ltl Anders Erikssons anförande var att det tyvärr finns ett negativt fenomen på dagens Åland, dvs. att vi inte har den kommande generation av företagare som vi så väl skulle behöva. Det har tyvärr redan misslyckats med några centrala generationsväxlingar, dvs. att välfungerande lönsamma företag inte har hittat en ny köpare eller t.o.m. att inte närstående har funnit råd eller ork att ta över existerande företag. Det är det fenomenet, att vi har tappat en del av företagarandan, som Ålands Framtids anförande igår byggde på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Under finansavdelningens område skall jag dels beröra en finansmotion som Obunden Samling inlämnat och som jag är första undertecknare och dels några andra frågor. Det är alltså fråga om finansmotion nr 10, där vi föreslår en ny lösning på delar av skattegränsproblematiken. Jag vill börja med att gör en liten tillbakablick; man kan lite krasst säga att skattegränsen har vi fått för våra synders skull, dels från EU för att vi vill ha ett skatteundantag så att vi fortsättningsvis kan sälja taxfree, dels från finansministeriet eftersom vi har obstruerat och motsatt oss från åländsk sida att handeln mot Finland skall vara mycket enklare än handeln mot övriga EU, framöver allt mot Sverige, vilket i sig är helt korrekt. Det skall inte vara någon skillnad, tvärtom, har vi många gånger stått i den här talarstolen, bl.a. jag själv och sagt att handeln mot Sverige borde förenklas. Skall det vara enklare åt något håll, så skall det väl vara åt det hållet där de pratar samma språk som oss.

 

När det gäller skattegränsen lär vi få ha någon typ av skattegräns så länge vi har skatteundantaget. Det har gjorts och det pågår många förenklingar. Jag tror att med hjälp av ny teknik kan man också förenkla mycket, all byråkrati blir enklare med hjälp av ny teknik. Jag ser med tillförsikt fram mot ytterligare förenkligare.

 

Ser man då till skatteundantaget och skattegränsen, lite svart-vitt beskrivet, så gynnar skatteundantaget i första hand rederierna och missgynnar i första hand sådan företag som har mycket handel över skattegränsen, framför allt småföretag som handlar med många leverantörer och kanske har nya leverantörer som man måste förklara det här åt hela tiden. Större företag som har handel med några få leverantörer eller kunder som kan förfarandet har inte så stort problem, bara ett extra moment i sin byråkrati. Frångår man denna svartvita beskrivning så brukar nog jag förfäkta den uppfattningen att skatteundantaget gör att rederierna – den viktiga ekonomiska motorn i åländskt näringsliv – kan fortgå, det gör att folk har jobb, det gör att kringeffekterna sprider sig i det åländska samhället och det gör också att de företag som upplever att de har en stor nackdel av skattegränsen har kvar sina kunder, har kvar rika och välbärgade ålänningar som kan handla och nyttja deras företags tjänster eller köpa deras produkter. Verkligheten är nog inte så svartvit. Men om man skulle vilja hjälpa den grupp som är mest utsatt, små företag som handlar med många leverantörer – jag sätter inte några avgränsningar hur stora företag och vilken typ av kundstock man skall ha – så för vi i motionen fram en sådan idé att man skulle ge Posten i uppdrag att åt dessa kunder gratis sköta skattegränsadministrationen, alltså skattegränsdeklarationen. I stället skulle vi avstå från att uppta avkastning från Posten. Det här är en ganska kreativ idé och vi inser att det finns många frågor som bör besvaras och därför föreslår vi en utredning att landskapsregeringen tillsammans med Posten sätter sig ner och utreder detta. Det finns också det alternativet att Posten står för kostnaden, men man låter också andra speditörer göra det här; annars innebär det kanske en snedvriden konkurrens. Den huvudsakliga idén är att samhället går in och kompenserar för skatteundantaget och skattegränsens negativa effekter för vissa typer av företag. Vilka och exakt hur skall utredas.

 

Om jag går vidare till ett annat landskapsägt företag, nämligen PAF, så som gammal spelminister ligger PAF mig väldigt varmt om hjärtat. Jag var med i regeringen när det begav sig, när högsta domstolen ”var efter oss”, om jag säger så. Det gläder mig att vi i dag är väldigt ense här i lagtinget, det är ingen som har någon annan uppfattning än att man står bakom PAF och man står bakom den linje som har drivits, den har förankrats väldigt bra bland åländska politiker. Det är behöver verkligen PAF. Flera talare sade igår att det är en väldigt viktig verksamhet redan och den har en otrolig utvecklingspotential. När PAF har utvecklats på de facto bara tio år så har det blivit ett helt annat företag från att ha haft bara maskiner som man spelar på, så är det nu en virtuell spelvärld som är det absolut huvudsakliga för PAF och hela världen ligger för PAF:s fötter.

 

Då inställer sig många frågor i kölvattnet av utvecklingen, bl.a. den som min kollega Nordberg tog upp i går, att hur skall man undvika att folk i kölvattnet fastnar i spelmissbruk osv.? Vi har tyvärr den nackdelen med delar av vårt näringsliv att det är inte så moraliskt i andra ändan där man då dricker upp den sprit man har köpt på färjorna, där man spelar och kanske blir spelberoende, då man tidigare har ätit snacks, ökat sitt midjemått osv. Vi tjänar nog på att i god tid försöka mota Olle i grind. Det som ltl Mika Nordberg tog upp var alltså en väldigt viktig sak.

 

En frågeställning som tidigare har varit aktuell men som inte, vad jag vet, har gått vidare är att det som motiverar PAF:s verksamhet är allmännyttan, att vi i andra ändan får pengar som vi kan satsa på det ena och det andra som är till gagn för folk: det sociala, ungdom, idrott osv. Frågan är om det vi gör här på Åland räcker - det är egentligen en väldigt liten verksamhet – för PAF:s kunder runt omi världen? Det tror jag inte, utan man borde fundera på – säkert finns det tankar på det här inom PAF – att från ägarens sida, Ålands lagting och Ålands landskapsregering, om inte PAF i större utsträckning borde bedriva bistånd eller allmännyttig verksamhet eller vad man nu kallar det runt om på de marknader där PAF är aktiv: den finska marknaden, den svenska marknaden och hela världen. Då kunde man koncentrera sig på sådana projekt som också har nytta för Åland indirekt, ta t.ex. Östersjön som förenar många av PAF:s marknader med Åland, miljöprojekt inom Östersjöområde osv. PAF skulle alltså kunna stärka sitt varumärke genom att aktivt gå in och finansiera sådana projekt som gör nytta. Det tror jag skulle vara väldigt nyttigt för just PAF:s varumärke och det skulle också kunna motivera PAF när man expanderar globalt att man tar t.o.m. ett globalt miljöansvar. Det finns också globala miljöproblem, t.ex. klimatfrågan, där PAF kunde säga att man har stött det här projektet och det gynnar då hela världen s.a.s. Det är en diskussion som borde startas i och med PAF:s stora expansion ute i världen. Det hjälper till att skapa en win-win-situation.

 

Jag hoppas att de orosmoln som finns vid horisonten för PAF inte, som så ofta, kommer hit till Åland utan blåser förbi och att den otroliga utveckling som förutspås för PAF kan fortsätta. Jag vill också ge lite vägkost till den kommande regeringen när det gäller PAF:s styrelse att man i den verkligen sätter kompetent folk och kanske gör lite avkall på partiböckerna! Det är inget fel att man som styrelseledamot har sådana sympatier men kompetensen är väldigt viktig; man står också inför utmaningen att vaska fram en ny VD för PAF efter Lars Porko som snart går i pension osv., som ju har gjort en otrolig insats och den lär fortsätta.

 

Under moment 44.95.01 IKT-utveckling är det fråga om elektronisk dokumenthantering. Detta projekt, som nu har kommit ganska långt, ser jag gärna att genomförs under den här perioden, för där finns otroliga effektiviseringsvinster att göra i förvaltningen. Det springs otroligt mycket med papper fram och tillbaka i onödan. Jag säger inte att man skall sluta använda papper, det är ett för stort steg, men man administrerar på papper på ett gammalmodigt sätt som innebär mycket promenader och senast jag undersökte saken gick det 12 pallar papper i året i landskapsförvaltningen. Jag har tidigare haft en motion om att i slutändan måste man ha elektronisk arkivering för att inte behöva skriva ut allt på papper och sätta det i hyllor som vanligt. Det handlar framför allt om ökad effektivitet i kundkontakterna, t.ex. att i all landskapets fakturering erbjuda möjlighet till e-faktura och därmed slippa en stor byråkrati, det handlar också om effektivisering av kundkontakten så att folk kan använda stora delar av landskapsförvaltningen dygnet runt genom att kunna skriva under t.ex. ansökningar elektroniskt med elektroniskt ID-kort så att man är beroende av öppettider osv. Hela denna process är jag är en varm förespråkare för och i slutändan innebär det att man kan göra mycket mer med mindre resurser. Det är också en s.k. strukturell förändring som tyvärr har pantats på alltför länge, det finns i väggarna ett arv ungefär som när man har rökt i ett rum i landskapsförvaltningen, skepsis mot allt sådant här och det tror jag har att göra med att man vill veta att sådant här fungerar innan man ändrar sig och det är i och för sig lovvärt att man är mån om kvaliteten i förvaltningen. Nu finns det sådan kvalitet på detta att man kan absolut utan att riskera någonting införa det tvärtom, tvärtom ökar man säkerheten med sådana här system.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det gäller finansmotion nr 10 som handlar om Posten på Åland. Jag är tilltalad av andan i motionen att man skulle utreda hur man kan underlätta skattegränshanteringen, men jag tycker att vi inte skall blanda ihop avkastningen från Posten och det som har  kommit in i budgeten, dvs. vi har en mycket bra lösning. Blanda alltså inte ihop begreppen. Posten skulle mycket väl kunna vara en part i en utredning, men jag tror att det är bättre att landskapsregeringen själv håller i en utredning i så fall. Posten kan tillföra och deltaga i med kunskap, men blanda inte ihop ekonomiska avkastningar och sådant utan låt var och en fråga leva sitt liv.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Modellen för uttag av avkastning från Posten har tillkommit med en viss födslovånda. Jag blandar inte ihop den i mitt anförande och inte gör vi det i motionen, utan tvärtom vill jag säga att det här skall hållas skilt och man skall i så fall avstå från avkastning i motsvarande grad så att det blir kostnadsneutralt för Posten. Det är enkelt för Posten att hålla kolla på vilka kostnader man får med anledning av det här och så skulle samhällskompensationen vara att vi avstår från avkastning så att det här finansierar sig. Det skall alltså inte drabba Posten på något vis.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var just den biten som jag tycker att vi inte skall blanda ihop. Postens avkastning är äntligen formulerad och med stor födslovånda, vill jag påstå, har vi kommit till en punkt där lagtinget kan sätta ner foten. Att det skulle ombildas till affärsverk är en ny fråga som ligger på agendan. Men det viktigaste är att inte blanda ihop dem. Posten har nog möjlighet att delta som informatör och med kunskaper utan att man blandar in Postens avräkningsbelopp.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Lagtinget gör förstås vad man finner för gott med Posten eftersom man är ägare s.a.s. Om man nu så vill, så visst kan också Posten fakturera landskapet för tjänsterna, men jag skulle det naturliga som så att man reformerar situationen lite så att Posten gör vissa tjänster gratis som man helt öppet och ärligt redovisar och då avstår landskapet från att ta avkastning. Det är det enklaste sättet. Det är många andra saker vi tvingar Posten att göra som inte är ekonomiskt: att ha ett postkontor i varje kommun. Det kanske skulle räcka med fyra-fem om man ser till behovet, men vi säger att ni skall ha en postservicepunkt i varje kommun och då blir avkastningen också mindre, annars skulle avkastningen vara större, den postala verksamheten skulle kanske löna sig om man det skulle få vara fritt s.a.s. Posten är ett sådant företag att man ställer vissa krav och då får vi ändå avkastning. Det är i och för sig fantastiskt egentligen att Posten går med vinst, men det är huvudsakligen tack vare filatelin och brevpostverksamheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag vill först prata om hur lagtingets budgetmakt riktigt respekteras. När det gäller kk-huset – och vi skall inte ha någon upprivande debatt om det skall vara eller inte skall vara utan det är långt på väg och vi önskar allt det bästa av det – och man tog beslut om att det skulle byggas så stod det uttryckligen i lagtingets budgetbeslut att det var under förutsättning att kostnadsramen 15 miljoner euro skulle hållas. Trevligt att minister Runar Karlsson kom in, för det påminner mig om att han sade, att inte en cent mera i samband med det! Det tog ungefär ett halvår så var vi uppe i 16,5 miljoner euro, som kostnaden är nu.

 

Det andra exemplet är ÅHS:s byggcirkus som jag har tagit upp flera gånger. Där står vi för ungefär exakt ett år sedan och konstaterade att 17 miljoner helt plötsligt har blivit 29,5 miljoner utan att faktiskt någon från landskapsregeringen riktigt visste vad byggnadsplanerna gick ut på. Då tog lagtinget beslut i finansutskottet under ledning av ltl Gun Carlson att man sätter ett kostnadstak på 20 miljoner, that’s it! Det tog till april så ändrade man på det i landskapsregeringen till 24 miljoner euro, om jag minns rätt. Också det resonemang som fördes från ltl Mats Perämaas sida om socialvårdsplanen är också ett litet exempel på detta. Jag vill alltså resa frågan och hoppas att man i finansutskottet kan titta på att vilken kraft har egentligen lagtingets makt. Det skulle vara ett intressant resonemang för vi har så pass många sådana här exempel och det känns inte riktigt bra.

 

Jag sade i mitt första anförande, herr talman, att den nödvändiga ekonomiska analysen av hur de offentliga finanserna skall balanseras på längre sikt saknas lite. Det är de facto så att budgetförslaget t.o.m. saknar täckning för de pågående kollektivavtalsförhandlingarna. Detta gör att budgetförslaget faktiskt inte motsvarar den faktiska kostnadsutvecklingen ens på kort sikt, om man lite hårdrar det. Vi har lagt en finansmotion som lyder så här:

 

”Landskapsregeringen avser att under 2008 förelägga lagtinget ett meddelande om hur landskapets förvaltning kan rationaliseras genom såväl omstruktureringar som privatiseringar av delar av verksamheten. I avvaktan på lagtingets ställningstagande föreslår landskapsregeringen ett anställningsstopp som skall gälla inom hela landskapsförvaltningen med undantag för de tjänster som lagtinget särskilt utpekar som nödvändiga för den fortsatta verksamheten.”

 

Det skall bli intressant att se vilket öde förslaget möter i finansutskottet. Vi har också en annan finansmotion som är lite identisk med den vi lade ifjol, dvs. att landskapets budgetekonomiska situation fordrar åtgärder redan nu. Det pratas år efter år om ”på sikt”. Orsaken till att vi lägger dessa förslag är att vi i Ålands Framtid känner en oro för att det kommer att bli otroligt tufft den dag inkomstsidan börjar sjunka. Nuvarande finansminister Lasse Wiklöf och jag satt sida vid sida i början av nittiotalet  och det var ganska tufft att sanera landskapets ekonomi då, och jag är ganska övertygad om att de kommer att bli en betydligt tuffare resa nästa gång det blir lågkonjunktur för vi har aldrig haft den här nivån på den offentliga konsumtionen som vi har nu. Det tråkiga är att skulle man göra någonting nu – nu finns det faktiskt arbetsplatser i det privata näringslivet – men vi åker med i konjunkturerna, när det är högkonjunktur, då gasar myndigheterna samhället för fullt och när det är lågkonjunktur bromsar också vi. Det är en fulltständigt upp- och nervänd konjunkturpolitik.

Min förhoppning är också, i den mån det är någon från finansutskottet, att man också skulle föra ett resonemang om denna fråga. Det är väl ändå ingen som tror att vi kommer att ha högkonjunktur under resten av vår levnad. Verkligheten kommer alltid emot.

 

Herr talman!

För att uppmärksamma påpekandet om talturen slutar jag nu, men jag vill sluta med att tacka speciellt finansminister Lasse Wiklöf. Vi har haft många roliga, stimulerande framåtsyftande diskussioner och debatter under årens lopp. Jag kommer att sakna dem, men jag hoppas att vi kan föra diskussionerna någon annanstans. Jag vill önska minister Wiklöf en trevlig pensionärstillvaro.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill ta upp en liten fråga om landskapsandelsreformen, en fråga som egentligen inte är liten. När vi i våras fick landskapsandelsreformen i lagtinget visade det sig att i den framställning som landskapsregeringen levererade fanns det motstridiga uppgifter hur övergångsbestämmelserna skulle ske. Finansutskottet började diskuterade det och kom fram till att man skulle tydliggöra det, vilket ett enigt finansutskott också gjorde. Vi har hört ltl Mats Perämaa påpeka det i dag, men jag tänkte vara lite tydligare. Då tog det eniga finansutskottet ett beslut som sedermera godkändes av lagtinget, det blev alltså ett enigt lagtingsbeslut.

 

Finansutskottet sade att för anläggningsprojekt som är nödvändiga för socialvården skall projekt som är intagna och anhängiggjorda i socialvårdsplanen, som alltså låg i budgeten 2007, behandlas enligt gällande regler och samma skall också gälla för utbildnings- och kulturavdelningens anläggningskostnader, de som fanns med budgetens finansieringsplan.

 

Jag skulle nu vilja ha ett klarläggande från ledamoten Lasse Wiklöf eftersom man inte kan läsa sig till det här i budgeten och inte heller i socialvårdsplanen. Om ingen kan eller vill svara, vill jag ändå erinra om att de stora pengarna är i det som var intaget i socialvårdsplanen. Det var  2007 4.700.000 euro, som bl.a. innefattade serviceboende i servicehus, äldreboende i Mariehamn, där landskapsandelen var 3.600.000 euro, ombyggnad av Edlagården 25.000 euro, Daghemmet Backeberg, en landskapsandel på 1 miljon euro. Det var också några summor för Sottunga och omsorgsförbundet som var ganska små. Sammanlagt var det för 2007 4.700.000 euro. Är de beloppen utbetalda, skall de betalas ut? Det är viktigt att få veta.

 

För 2008 fanns det tillbyggnad för Geta servicehus, daghem i Godby: 1,5 miljoner euro i landskapsandel, Sviby daghem: 1.100.000 euro i landskapsandel, sammanlagt 2.900.000 euro för 2008 och för 2009 fanns tillbyggnad av servicehuset Rosengård i Finström med 550.000 euro i landskapsandel, daghem i Söderby Lemland 423.000 euro i landskapsandel och serviceboende i Mariehamn igen för 1.800.000 euro i landskapsandel samt daghem för 1 miljon euro. Sammanlagt var det här faktiskt ca 11 miljoner euro.

 

Det här var finansutskottet medvetet om, det här anhängiggjorde man och berättade om. Jag skulle alltså vilja ha ett klarläggande. Det har redan frågats här hur vi skall se på lagtingets beslut, hur skall de gälla? Det gavs exempel just av ltl Anders Eriksson också i den här frågan. Jag tycker att det skulle vara ganska viktigt för det här blev så tydligt sagt i lagtinget, det kan inte missförstås tycker vi. Det var min stora fråga i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi har tittat på de beslut som finansutskottet och följaktligen lagtinget tagit och vi har stannat vid en sådan lösning som vi redan i somras gick ut till kommunerna och redogjorde för och vilken vi följde upp i vår framställning till lagtinget. Under lantrådet Roger Nordlunds ledning har landskapsregeringen enhälligt vidblivit det beslut som vi har gett till känna, total enighet har rått om detta. Jag tror också får se det här även utifrån vissa ekonomiska premisser. Om lagtinget går in för ett beslut och landskapsregeringen konstaterar att det kan vi inte verkställa, så måste man naturligtvis fundera över andra vägar. Det är naturligtvis lite sent nu att yrka på att sparka landskapsregeringen, men en regering har också en rätt att vidmakthålla ett beslut som man tycker att är korrekt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det här är intressant! Jag anser att om det är så att lagtinget tar ett beslut som kanske inte går att genomföra – det är inte möjligt – ett orealistiskt beslut som är absolut omöjligt att genomföra ekonomiskt anser jag att landskapsregeringen skall återkomma till lagtinget och förklara detta och få ett nytt beslut. Det kanske var det rätta från början, men eftersom jag anser att det beslut som vi tog och där finansutskottet var så enigt om att alla projekt som var intagna i den socialvårdsplan som godkändes i lagtinget skulle ha rätt till pengarna, dvs. sammanlagt 11 miljoner. Nu vet vi inte om man 2007 har gett 4,5 miljoner till Mariehamns stad för det här? Det har man alltså gjort för 2007 men tänker inte göra det 2008 och 2009, trots att de var med på samma premisser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är en angelägen och viktig fråga som vtm Gun Carlson lyfte fram. Uppenbart anser vissa förtroendevalda att de står över lagtingets beslut. Det här kommer nästan i lagstiftningsordning, så man borde ta till sig de beslut som vi tar här samt synpunkterna som framförs – vi stiftar också lagar som vi förväntar oss att alla medborgare på Åland skall följa. Tydligen finns det vissa som anser att de står över den här typen av beslut. Det är bra att man också lyfter fram frågan från regeringspartierna, jag tycker att det var förträffligt gjort.

 

Vtm Carlson, replik:

Herr talman!

Jag valde att lyfta fram det eftersom det var så tydligt och så enigt i finansutskottet, samtliga partier som var med i utskottet var helt eniga, också det dåvarande lagtinget. Nu har vi ett nytt lagting, men jag tycker ändå det är viktigt att det här uppmärksamgörs. Men jag säger det igen att är det så att lagtinget fattar ett omöjligt, ogenomförbart beslut, vilket kan hända, anser jag att landskapsregeringen skall återkomma till lagtinget och få en ändring och argumentera för denna ändring, som förmodligen går igenom om det är skäligt och rimligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman, bästa kolleger!

Förutom den budgetframställning som avgående finansminister Lasse Wiklöf så vackert har paketerat i ett snyggt blått band har vi också ett papper som är gult att efterfölja och som heter Information inför budgetbehandlingen 2008 och det är mycket bra att det där har delats upp så att man först hade en allmän diskussion igår om budgeteringen överhuvudtaget och politiken överhuvudtaget och sedan går man över till de olika avdelningarna. I dag är vi då inne på punkt nummer två i direktiven på det gula papperet som lyder ”finansavdelningens område samt skatter och avgifter”, 44 och 49 huvudtitlarna. Fem talare har vi haft anmälda på listan, förutom finansministern själv och alla har då talat om huvudtitel 44, utgifterna. I alla parlament, vill jag påstå, är det som motsvaras av huvudtitel 49, skatter och avgifter, måhända ett av de politikområden som debatteras med mest glöd och mest politiskt verklighetsinnehåll, alltså skatter och avgifter.

 

Fyra års erfarenhet från Finlands riksdag gör att jag ser den enorma skillnaden mellan de två parlamenten i Finland när det gäller den politiska debatten. Och varför är det så? Jo, det här lagtinget är alltså ett utgiftsfördelande parlament, ett parlament som diskuterar hur vi skall använda de pengar som kommer in på två moment per automatik. Vi har alltså ingen kapacitet här att tala om, det som är det väsentliga i politikens förutsättningar och i utgifternas förutsättningar att skaffa fram de här pengarna, miljöskatter, inkluderande bilskatter, energiskatter, ett politiskt styrinstrument som är absolut nödvändigt för att man skall kunna ha ett dynamiskt politiskt liv och diskussion. Regionalpolitiken, förhållandena ute i de olika delarna av landskapet, förutsättningarna för att driva företag i Brändö, för att bosätta sig i Föglö, för att kunna fungera väl i Geta är skattepolitiken – på andra ställen! Löneskatterna är det mest tyngsta instrumentet man har för särskilt regionalpolitiken. I stället är vi tvungna att diskutera bidrag, bidrag till företagslivet, bidrag till enskilda människor för att reda ut och minska inkomstklyftorna. Nog fungerar det här också, men inte är det riktigt värdigt ett fullvärdigt parlament, såsom vi vill vara, med alla väsentliga politikområden i vår hand som gäller ålänningarnas dagliga liv. Inte är det riktigt värdigt att blott diskutera utgifter och bidrag och inte ta ansvar för någonting annat.

 

Jag har varit med i Ålands lagting och landsting om den här debatten ända sedan 1979 och 1982 hade vi en klar majoritet för nödvändigheten av att ha skatteinstrumentet i vår hand. Eftersom vi inte då uppnådde kvalificerad majoritet genom att liberalerna valde att hoppa av den majoriteten som då fanns, kunde man inte föra in det i processen till Helsingfors med den nya förändringen av självstyrelselagen. Valet som vi nu har begått 2007 innebar att partierna redogjorde för sina prioriteringar när det gäller skattepolitiken på förhand, alla var relativt tydliga. 70 procent av väljarna röstade på sådana partier som var progressiva i skattefrågan och hade det klart för sig att man bör gå vidare med delar eller helheter. Det är klart att det här lagtinget måste se till att nästa landskapsregering agerar utgående från det valresultatet, precis som ltl Sjöstrand i en felsägning igår var inne på!

 

Den parlamentariska utredningen har s.a.s. stoppat upp processen lite, men det är rimligt, eftersom man har kommit överens om det här, att man gör det som skall göras och jag hoppas regeringen får det gjort så fort som möjligt. Frågan är naturligtvis främst politisk: Tror vi på oss själva som ett självständigt parlament som kan ta ansvar för inkomstsidan? Tror vi på ålänningarnas förmåga att klara ekonomin i landskapet med sitt arbete och sitt företagande? Tror vi på att vi kan expandera den åländska ekonomin när vi får en utökad självstyrelse eller är vi, som en färing har sagt, trygghetsnarkomaner? Antagligen är vi både och.

 

Det har talats om att ett skattesystem skulle ge oss 140 nya anställda. Det är sällsynt korkat, måste man säga, att komma med sådana utsagor före man har byggt upp och angett hur systemet skall se ut. Man utgår uppenbarligen från – vem än som har sagt det är det korkat, vill jag påstå, eftersom jag brukar säga att med ett enkelt PC-baserat system skulle vi kunna ha ett enkelt skattesystem på Åland. Det finns exempel på detta, även i de nordiska länderna. Island har betydligt raserat sitt gamla system och byggt upp ett nytt.

 

När man nu en dag har hört den här debatten, och vi fortsätter i dag, så slås man av att det är inte särskilt dynamiskt att från kraftcentret på Åland blott diskutera utgifternas fördelning. Vi ger inte tillräckligt dynamiska signaler ut i vårt samhälle när vi är begränsade i den diskussionen. Jag ville föra in det här i debatten igen eftersom vi faktiskt har att behandla huvudtitel 49: skatterna och avgifterna. Därmed har jag gått över tiden med 54 sekunder, varför jag kanske återkommer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är befriande att höra ltl Roger Jansson beskriva den situation som råder i Ålands lagting när vi inte har kontroll över att uppbära inkomster. Jag känner samma sak när jag som motorcykelmekaniker hade alla verktyg att meka på min motorcykel, sedan när jag flyttade hem hade jag mycket mindre verktyg, ville göra många saker, men kunde inte för att verktygen var kvar hos den förra arbetsgivaren. Det är just den här mentala inställningen som vi har, glastaket vi har på den trälåda som vi försöker hoppa ur, det är det som är det stora problemet. Vi måste ta bort de här två stegen bakåt, som lantrådet nämnde, och i stället ta de steg framåt som den nu före detta riksdagsmannen berättar om hur det är i andra parlament eller andras privata ekonomiska också, där man har ansvar för både intäkter och utgifter. Att halta omkring som parlamentariker på det här viset är inte sunt; då är det inte heller sunt att som samhällbygger inte ha verktygen, så jag får tacka för en mycket bra beskrivning.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jo, jag känner till från tidigare att vi är helt överens i de här frågorna, liksom många andra här i parlamentet, en uppenbar majoritet, skulle jag vilja påstå. Men vi måste vara väldigt självkritiska när det gäller den här frågan. Jag tror att vi har varit väldigt dåliga pedagoger, vi har varit väldiga dåliga på att förklara för befolkningen, för människorna, skillnaden mellan att vara en haltande självstyrelse jämfört med att vara en fullständig självstyrelse och vilka ännu bättre möjligheter det kunde ge för Ålands hittills fantastiska utveckling. Det är inte alldeles säkert att människorna då skulle tro på sina valda företrädares förmåga att hantera verktyget, men om inte vi tror på oss själva – vem skall då tro på oss!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Just det sista tycker jag är bra sagt: om inte vi tror på oss själva, vem skall då tro på oss. När man skall utveckla ett samhälle börjar det med att någon går i bräschen och bildar opinion och just som ltl Roger Jansson sade måste vi bli mer pedagogiska och förklara varför man behöver ha verktygen. Det är svårt i goda tider när vi har överflöd av pengar att vara så pedagogisk att man lyckas förklara att vi eventuellt skall utsätta oss för en större risk, men vi måste göra det därför att vi skall ha möjligheten att se till att vi har det bra även i framtiden. Det svåra är sedan när ett parti tar tillfället i akt och hävdar motsatsen och gör det till en politisk affär, då är det ännu svår att vara pedagogisk, men som ålänningarna har visat i val är det över 70 procent av dem som tycker som ltl Roger Jansson och jag, så alla förutsättningar finns nog – de allra flesta ålänningar förstår nog det här.

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det finns skäl att något ytterligare diskutera förutsättningarna för att klara av större uppgifter för Ålands folk och för Ålands folks företrädare. Det har då sagts att hur skall man klara ett så svårt område som beskattningspolitiken. Med min erfarenhet, jag har varit med i ett parlament som har haft det fulla ansvaret, vill jag göra den bedömningen att förutsättningar i det här parlamentet inte alls är sämre. Vi är alla skolade i en familjeekonomisk och realpolitisk värld som är väldigt duktig, som har klarat sig i förhållande till resten av landet bättre när det gäller de enskildas insatser. Min bedömning är att vi klarar av det här minst lika bra som de stora parlamenten.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det var fascinerande att höra debatten mellan ltl Roger Jansson och ltl Danne Sundman. Det är bror duktig och halleluja över det hela! Jag skulle vilja vända blicken mot den ekonomiska verkligheten på Åland. 60 procent av den åländska ekonomin är privat. Trots det faktum att vi inte har egen beskattning över alla områden – vi har det när det gäller kommunerna och vi har vissa handlingsmöjligheter – så tågar man på, utnyttjar möjligheterna, gör affärer som bara den. Jag anser att den viktiga värdigheten i ett parlament är att se till att den privata marknadsekonomin fungerar, och det har vi möjligheter till. Att sedan säga att det är korkat att, från en officiell utredning, ta fram hur många tjänstemän en skattebyråkrati kan behöva har jag svårt att förstå. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag hade ett positivt anslag i mitt anförande över möjligheterna att utöka den politiska sfärens ansvar, inte minst på den basen att jag har ett sådant otroligt förtroende för den privata sfärens förmåga på Åland, vilket har visat sig vara alldeles fantastiskt duktig, nästan obereonde vad man jämför med för områden. Att därmed dra slutsatsen att eftersom den privata sektorn och sidan är så bra så borde vi inte diskutera om att våga mera inom den offentliga sektorn. Av den offentliga ekonomin är landskapets andel ungefär 25 procent, 60 procent privat och kommunerna det övriga. Nog måste denna 25 procent också kunna utveckla sig.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Igår efter debatten när det var en replikväxling kring beskattning, sjöfartsstöd och liknande tänkte jag när jag kom hem, att skall vi med en sådan här begreppsförvirring när det gäller vad som är stöd, vad som är subvention, vad som är nollsummespel, vad skatterna får för konsekvenser. Skall vi ta över före vi har klargjort begreppen! Jag som är s.k. skrivbordsteoretiker försöker alltid tänka ut begreppsmässigt: vad händer om vi gör si och vad händer om vi gör så? Skattebehörighet sägs ge frihet, men vad vi behöver för frihet är att företagen disponerar sina vinster så långt som möjligt, dvs. sänka skattetrycket, och det kan vi göra.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har mycket stor respekt för ltl Olof Erlands värld, den han lever i och den han redogör så väldigt ofta och mångordigt för. Det är som jag upplever en annorlunda värld än den som jag lever i som är betydligt mera pragmatisk eller baserar sig mera på den pragmatiska situationen, den verkliga situationen, med fötterna i företagandet, med fötterna i ett aktivt och expanderande politiskt tänkande. Jag gläder mig när jag för diskussioner med andra liberaler, många liberaler också här i lagtinget, att deras tänkande ofta är närmare det som jag har redogjort för här nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Mina fötter finns ute på gatan och jag försöker lyssna på folk. Ålänningarna tror nog på sig själva och på sin förmåga, det är min absoluta slutsats. Och min erfarenhet efter en lång valrörelse och efter att ha talat med många väljare är att ålänningarna har visst tilltro till sig själva, men det är deras förtroende för politikerna som brister. Man tror inte på politikernas förmåga och på politikernas helhetssyn och därmed skeptiska till ett skatteövertagande.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Jo, denna skepticism finns, men den är naturligtvis olika utbredd. Den är väldigt stark hos många, den är obefintlig hos en del. Man måste naturligtvis röra sig över hela väljarfältet, hela hundra procenten, när man skall gör bedömningar om vad ålänningarna har tilltro till. Och valresultatet visade då att 70 procent har tilltro till sådana partier som är beredda att gå lite snabbare fram; det innebär inte att vi inte måste ha full respekt för liberalernas försiktighet och för den 30 procent av väljarkåren de representerar, den väljarkår som valde att rösta.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Inför valrörelsen gjorde liberalerna en omfattande företagarrunda, diskuterade med små och stora företagare. Skatteövertagandet var ingen stor fråga, den absolut största frågan var skattegränsproblematiken och vårt lilla samhälle. Bedömare utifrån har gjort bedömningen att, visst, liberalerna fick extra röster för att vara tydliga i skattefrågan, kanske så mycket att det gav liberalerna ett extra mandat och där får man väl vara självkritisk då från de andra partierna – man har inte varit logisk, man har inte varit tillräckligt pedagogisk. Det fanns t.o.m. väljare och röster som tyckte att den här frågan är så viktig att det skulle behövas en folkomröstning på Åland.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Mycket av den argumentation som ltl Katrin Sjögren för nu och som hon har fört i andra sammanhang som jag har hört kan jag bara hålla med om! Det är helt riktigt att man måste vara självkritisk, man måste förklara bättre för folk vad man ämnar göra, men som politiker måste man ta på sig ansvaret att inte ständigt ligga med örat mot marken och höra vad enskilda människor säger utan man måste också ta på sig rollen när man har blivit folkvald att leda utvecklingen framåt, därmed ta på sig att förklara för människor att därför och därför bör vi utveckla det här och ta de och de stegen, inte blott lyssna hela tiden på vad sådana som inte har fått det här ansvaret tycker och låta sig ledas av det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker att jag har en skyldighet att återkomma till diskussionen om den nya tullkodexen och undantagen. När vi från landskapsregeringens sida har jobbat i denna fråga har utgångspunkten varit att vi skulle få till stånd undantagsstadganden för att dels kunna föra bilaterala förhandlingar och multilaterala förhandlingar, både och. EU-kommissionen har sagt nej till bilaterala avtal. Det skall vara lika. Om det sker förenklingar för samtliga områden som Åland skall gentemot staterna i Europa, skall de vara generella. Det är därför jag inte tror att det är så lönt att hålla på och diskutera bara med enskilda stater. Det är viktigt att få förståelse framför allt i Finland och Sverige att det är det multilaterala perspektivet som gäller. Jag tycker att det har gått bra hittills. När det gäller tillämpningsdirektiven har vi en hel lista på vad vi vill ha för förenklingar. Har vi samma förståelse som vi har haft hittills hos våra närmaste ministerier, så kommer det här att gå. Jag tror det! Men utan vårt undantag, som är en fullkomlig utgångspunkt och en förutsättning för att bibehålla nuvarande förenklingar och göra ytterligare förenklingar, har det inte blivit någonting. Vi har varit tillbaka på utgångspunkten.  Det undantagsregelverk är vad vi har fått jämte en preamble som förklarar svårigheterna för områden som Åland som är utanför skatteunion och därför inte heller kommer att få något VAT-nummer. Det blir inte några VAT-nummer, vägen är en återvändsgränd, det har nog även köpmännen varseblivit i sitt utredande. Det är inte enkelt. Jag vet att ltl Olof Erland har en annan åsikt i den här frågan. Man har varit inne på Monaco-spåret och annat tidigare och det har inte gått något vidare det heller. Så mycket har vi jobbat med den här frågan att jag tror oss veta hur det kommer att sluta och vägen som vi har nu är den rätta, blott vi målmedvetet jobbar vidare med tillämpningsföreskrifterna och får förståelse på båda sidor. Jag kan säga att jag tror att vi har stor förståelse i Helsingfors på finansministeriet i dag och även hos tullstyrelsen. Det finns också tecken som tyder på att man från den svenska regeringens sida visar stort intresse i den här frågan.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller de bilaterala avtalen är jag inte så insatt i den senaste utvecklingen. Problemet med bilaterala avtal, om de försvinner, är att förenklingarna gentemot riket också försvinner eftersom det skall vara lika överallt.  (Från salen: nej, nej!) Men det är en annan fråga. Jag tänkte ta upp det här med Monaco och Isle of Man. Det visar att det är politiskt möjligt att göra undantag som betyder att man är inne i VAT-området. När det gäller möjligheterna framöver, utöver tullkodexen, så gäller det elektronisk hantering och problemet där är att få ett nummer av något slag. Man kan antingen ha ett VAT-nummer som är kopplat till riket och elektroniskt föra all handel den vägen eller ha en annan typ av nummer. Det är det som jag tror att är utvägarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Jag vill bedyra en sak, att så mycket arbete, med all tillgänglig expertis som vi haft att tillgå i den  här frågan, som vi har lagt ner tror jag att vi vet vilken vägen bör vara i dag och vi behöver sätta all kraft i dag på tillämpningsföreskrifterna, så kommer det här att sluta bra. Så känner jag det och så känner samtliga av mina medarbetare också som har varit djupt involverade i den  här processen och slitit hund för att få resultat till stånd.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det är många hundar som har slitits i den här processen sedan början av nittiotalet! I en proposition från regeringen i Finland 1994 sade man att man vill försöka förenkla hela handeln med Europa. Men om det är såsom ledamoten Lasse Wiklöf säger, så är ingen gladare än jag och liberalerna om den här frågan är löst. Jag tror i alla fall att för min del vill jag själv se med egna ögon och förstå vad finessen med tullkodexen är.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har full förståelse för att ltl Olof Erland vill se det med egna ögon, för så mycket arbete lade också han ner – hur framgångsrik man var kan man alltid diskutera, men mycket arbete lades det säkert ned tidigare också på detta. Jag tror att vi har fått en plattform vi nu bör ha. Vi har en respons i Europa för dessa tankar och får vi nu full fart på att också orientera oss rätt när det gäller tillämpningsföreskrifterna tror jag att väldigt mycket av den åländska problemställningen kan lösas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Förra året ansåg jag i budgetdebatten att landskapets ekonomi borde vara i balans utan att man medräknar PAF-pengar och flitpengen. Det anser jag fortfarande. De här två momenten är helt beroende av tillfälligheter och konjunkturen. Tar vi bort dessa två moment visar faktiskt budgeten ett ganska stort underskott; de pengar vi får från Finland i klumpsumman räcker inte till till driften av vårt landskap i tider av exceptionellt stor högkonjunktur. Då anser jag att det är något som är fel, antingen får vi för lite pengar eller så lever vi över våra tillgångar. Tanken är väl ändå att klumpsumman skall täcka kostnaderna i självstyrelsesystemet som är överförda behörighetsområden från Finland enligt självstyrelselagen. I dag är det uppenbarligen inte så eftersom vi gör av med betydligt mer pengar än vi får. De partier som sitter i landskapsregeringen och har lämnat över budgeten tycker jag borde skämmas lite med tanke på att man inte håller sig inom klumpsumman när man budgeterar för 2008. De pengar som ålänningarna och PAF lyckas förtjäna borde inte landskapsregeringen få spendera. Jag anser att en betydligt större del av PAF:s överskott borde läggas ut i utjämningsfonden och skattegottgörelsen borde tillbaka till ålänningarna som betalat in den. Jag tycker alltså att det är bra att det allmänna skatteavdraget återinförs, men det kunde vara närmare 10 procent i stället för 5 procent som det är nu. Vi borde öka det allmänna skatteavdraget ytterligare så att de som har betalat in skatterna får tillbaka sina pengar och själva skulle få bestämma vad de pengarna skulle användas till. Nog om det.

 

Så tänkte jag diskutera om PAF. Budgeten innehåller 27 miljoner euro att fördela från PAF. Det är både fantastiskt och skrämmande. Det är pengar som någon människa någonstans har förlorat. Faktum är att omsättningen på PAF är över 100 miljoner euro, det är alltså 100 miljoner euro av pengar som någon människa någonstans förbrukat och förlorat. Det är skrämmande och otroligt på en samma gång. Igår tog ledamoten Nordberg och i dag ledamoten Sundman upp en väldigt angelägen fråga, nämligen baksidan av den fantastiska kassako som PAF är, alltså spelmissbruket. Tyvärr verkar det inte som om lagtinget diskutera det här problemet för replikerna har lyst med sin frånvaro och därför tänkte jag belysa problemet en gång till.

 

Jag tror att vi bara har sett början av problemen med spelmissbruket. I den fria marknadens Mekka USA har man hållit på några år längre med bl.a. Online Poker och där har man nu tagit beslut om att förbjuda banker att betala ut pengar från spelbolag till amerikanska medborgare. De har sett lite av baksidan av vad spelmissbruket kan leda till och det har pågått längre där än här, men jag tror att vi kommer att få ett större problem i framtiden just med spelmissbruket. Ledamoten Britt Lundberg ansåg att det var bra att PAF har ett ansvar över att ta hand om spelmissbrukare och jobba mot att folk spelar för mycket. Visst är det så, men samtidigt är man lite kluven i den här frågan, för å ena sidan skall PAF uppmuntra folk att spela så mycket som möjligt och man marknadsför sina tjänster, både i tidningar, TV och på andra evenemang och å andra sidan skall man uppmana folk att inte spela för mycket, att riskerna kan bli för stora. Det är lite dubbelmoral i det. Ltl Danne Sundman tog också upp en intressant fråga tidigare i dag angående att inkomsterna från PAF används till allmännyttiga ändamål på Åland. Det är kanske dags att titta på det här på ett litet annorlunda sätt och utöka det allmännyttiga ändamålsområdet att även gälla för spelare som är utanför Åland med tanke på att största delen av PAF:s kunder inte befinner sig här. Pengarna som ltl Danne Sundman nämnde kanske kunde användas till miljöförbättrande åtgärder i Östersjön eller att man skulle anlägga ett sjöräddningscentrum som skulle gynna upptagningsområdet runt Åland. Ett annat sätt skulle kanske vara att grunda ett spelmissbrukarcentrum där kunder från bl.a. PAF som får problem men också från andra spelbolag kunde behandlas. Jag tror nämligen att med PAF:s erfarenhet och med framför allt PAF:s kapital skulle man kunna bygga upp spelmissbrukarcentret på Åland och på sikt kanske t.o.m. se till att det blir världsledande på samma sätt som man har som målsättning att bli världsledande inom Internet-spel.

 

Det skulle vara ett sätt att ta ansvar, inte bara över inkomsterna som spelarna s.a.s. förbrukar, utan det skulle också vara ett sätt att ta ansvar över att hjälpa dem som eventuellt kan få problem. Det här kan bli ett stort problem framöver. Det här är något att fundera på och personligen brukar jag kalla mig själv en spelmissbrukare men en periodare för jag anser att jag har kontroll över det, men jag spelar ibland lite för mycket, jag har än så länge inte spelat bort hus och hem, men det finns de som har gjort det.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Fredrik Karlströms oro för spelberoendeproblemet. Det är så att spelmissbruket ökar och speciellt nu när man kan sitta hemma vid sin dator och okontrollerat lägga in pengar medför det stora konsekvenser för allt fler människor som dras in i spelmissbruket. Nu har PAF tillsatt en ombudsman som skall jobba med de kunder som har drabbats, men jag instämmer med ltl Fredrik Karlström att man borde ha en extern ombudsman eller en person, t.ex. någon av de ideella föreningarna som kunde jobba mot spelmissbruket och som står oberoende från PAF.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag tror också att det är lite dubbelmoral i det faktum att spelombudsmannen är anställd av PAF. Skulle man använda pengarna som PAF genererar till en extern professionell organisation – landskapsregeringen kunde vara huvudman och ta pengarna från PAF – skulle det vara ett sätt att ta ett större ansvar. Det är de facto så att en spelare ser pengarna på olika sätt. 100 euro att spela bort är kanske ganska lite pengar, men 1liter mjölk som kostar drygt 1 euro kan vara dyrt. En spelare som inte riktigt har kontroll på sitt spelande ser inte samma värde på de pengarna som 100 euro i det verkliga samhället har. Det är någonting som man måste ta i beaktande när man ser att omsättningen på PAF är över 100 miljoner. Det är 100 miljoner euro som någon människa någonstans har spelat bort.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det här är frågor som PAF:s ledning och PAF:s styrelse regelbundet diskuterar och analyserar för att just förhindra spelberoendet och hur man skall kunna komma till åtgärder. Men jag tycker att det är lite allvarligt att Åland är så beroende, inte bara av spelintäkter men också taxfree, där vi har båtarna som passerar här med billig sprit, vilket också skapar i förlängningen alkoholism och elände för familjer. Jag tycker att vi kunde fundera över om vi skall leva på spel och dobbel och billig sprit här på Åland i framtiden.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Spel, dobbel och billig sprit har vi levt på väldigt länge på Åland och förmodligen kommer vi att göra det också. Jag vill inte avskaffa det heller för gör inte vi det så kommer någon annan att göra det. Jag anser däremot att vi skulle kunna ta ett större ansvar än vad vi gör, särskilt när det i debattrundan handlar om PAF och spelmissbruket. Jag är absolut villig, om det kommer ett förslag från landskapsregeringen, att stöda en sådan satsning som skulle kunna lyfta ansvarsfrågan från PAF. Det är en liten dubbelmoral i att man samtidigt som man skall få så många spelare som möjligt också skall försöka se till att de inte spelar för mycket. Man borde kanske låta PAF sköta sitt och konkurrera på den fria marknaden med att försöka få så många kunder från de andra spelbolagen som möjligt, men å andra sidan borde vi ha en organisation styrd från spelmyndighetens sida som också fångar upp dem som verkligen drabbas av detta elände.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Under finansavdelningens verksamhetsområde talas om övergripande mål och vad man har för ansvarsområden och jag tänkte uppehålla mig vid två punkter. Det nya och intressanta är att man föreslår att landskapet skulle utveckla förutsättningarna för bildandet av ett offentligt räkenskapsverk. Det är en ny, mycket praktisk och konkret åtgärd samt alldeles nödvändig. Vi har talat om strukturella förändringar och det här är en sådan. Nu håller massor med människor på inom förvaltningens olika delar och tittar på fakturor och kopierar, godkänner, flyttar dem härifrån och därifrån, och det är alldeles otidsenligt, dyrt och framför allt inte ens säkert. Det här  hoppas jag att nu också den nya regeringen tar åt sig och får det till stånd så fort som möjligt. Det kan t.o.m. hända att ett offentligt räkenskapsverk skulle kunna erbjuda sina tjänster till kommunerna och på det sättet skulle man också kunna slimma kommunernas administrationer som ofta, i relation till befolkningsunderlaget, är för stora. Det här är alltså en bra och viktig sak och jag hoppas, som sagt, att vi får se resultat av det så fort som möjligt.

 

Fru talman!

Jag vill också prata om beskattningen. Det har sagts mycket intressanta och tänkvärda saker i samband med ltl Roger Janssons anförande. Det är så att de flesta är för övertagande av beskattning, kanske inte i alla avseenden inom den liberala gruppen, men de flesta – det finns också framstående liberaler som sagt det, jag tror att jag har hört flera gånger ledamoten Gunnar Jansson säga att det inte är en riktig autonomi så länge man inte har beskattningsrätten – och det börjar också jag tycka mer och mer. När vi tittar på vårt finansieringssystem är det, som sagt, väldigt passivt. Rätten att beskatta är en sorts tvångsåtgärd som man enligt konstitutionen ger parlamentet. Beskattningsrätten är en rätt där man inte behöver definiera ens vad man skall använda medlen till utan man uppbär medel från medborgarna och i enlighet med lagstiftningen och de vallöften och politiska program man har förväntas man finansiera de utgifter som finns inom den offentliga sektorn på det här sättet. Vi har på sätt och vis på Åland en norsk ekonomi, att vi har för mycket pengar. Vi kan alltså inte rikta uppbörden av skatterna utan de flyter in som en sammanblandning med den beskattning som sker på fastalandet. Om man ser på kommunerna är det så att kommunalpolitikerna på Åland har nästan ett större ansvar för ekonomin än vad lagtinget har. Det betyder att politikerna i lagtinget inte riktigt behöver ta ansvar fullt ut för den offentliga ekonomin. I det här sammanhanget har många analyserat väljarnas skepticism till egen beskattningsrätt och man använder sig mycket av känslomässiga beskrivningar om rädsla och misstro, och det ingår säkert sådana element också i väljarnas beteende. Men jag tycker att den fråga man måste ställa sig är: Vad är man då rädd för? Jo, man är rädd för att man med ett eget skattesystem inte skall ha samma trygghet som vi har med systemet med klumpsumman. Då har jag sagt så här i flera sammanhang, att jag tror att det är för snävt att tala bara om rätten till beskattning. Vi borde titta på hela vårt ekonomiska system, såsom det är formulerat enligt självstyrelselagen; i det finns redan i dag vissa säkerhetsmekanismer ifall att Åland skulle råka ut för stora naturkatastrofer och liknande. Utgångspunkten måste vara att om man talar för egen skatterätt, vilket ett autonomt parlament måste kunna tänka sig åtminstone att man skall ha för att fullt ut ta ansvar för den politik man för, så borde vårt ekonomiska system innehålla sådana trygghetsmekanismer att Finland träder till när en eventuell sådan situation infinner sig. Det är å andra sidan helt logiskt med tanke på att Finland har givit Åland självstyrelse och i samband med det lovat att självstyrelsen skall kunna utvecklas så långt som möjligt.

 

Det var också intressant att konstatera att när presidenten invigde det nya lagtingsåret tog hon upp frågan om de ekonomiska relationerna mellan Åland och Finland, och det har hon ganska nogsamt undvikit rätt länge. Men den här gången nämnde hon om det, vilket betyder politiskt att hon inser att den här frågan måste förr eller senare upp på agendan och att den är det nu, men hon manar naturligtvis till att vi skall skynda långsamt. Det är också socialdemokraternas linje i den här frågan: vi skall skynda långsamt, det är alldeles klart att ett övertagande av skatten eller ett nytt ekonomiskt system, som jag vill kalla det, måste väljarna ta ställning till. Det är säkert så att för oss, som har en mera progressiv syn än liberalerna i den här frågan, är det en viktig uppgift att komma fram med ett system som är s.a.s. mera fullödigt än att man bara klischéartat talar om att vi skall överta beskattningen, ett politiskt mål som i sig är helt omöjligt, eftersom vi inte kan överta någonting utan det är i så fall Finlands regering som överför beskattningsrätt till Åland. Jag skulle gärna se att i det nya handlingsprogrammet finns en önskan om att tillsätta inte bara en parlamentarisk skattekommitté som här på hemmaplan sitter i det ena mötet efter det andra och har fromma förhoppningar, utan att man hos Finlands regering uppvaktar om att det tillsätts en kommitté, arbetsgrupp, eller vad man vill kalla det, där representanter för Ålands självstyrelse och för rikets myndigheter utreder förutsättningarna för att förändra vårt ekonomiska system med de målsättningar som jag nämnde, dvs. egen skattebehörighet men samtidigt tillräckliga trygghetsklausuler för att Åland skall kunna fungera ifall den ekonomiska situationen skulle vara sådan att Ålands välfärd hotas.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är ytterst glädjande att kunna komma tillbaka till lagtinget och kunna få föra den här diskussionen med ltl Barbro Sundback. Vi har ofta stått på olika barrikader när det gäller de här frågorna och nu står vi i princip på samma barrikad, och det är otroligt positivt. Jag gör samma reflektion som ltl Barbro Sundback när det gäller presidentens anförande, att det var en ny öppning som vi inte har hört tidigare, även om den var försiktig, men det var en öppning. Vad jag särskilt ville replikera på var just detta med Finlands ekonomiska ansvar för Åland och för självstyrelsen. Så länge vi hör till landet Finland, vilket jag hoppas att Finland skall klara av att vi skall kunna höra till också i fortsättningen, är en förutsättning att de tar ansvar för eventuella problem som uppstår i landskapets ekonomi, särskilt om inte vi är orsak till att problemen uppstår. I en ny självstyrelselag bör detta skrivas in på ett lämpligt sätt.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Inte trodde väl jag heller någonsin att jag skulle stå på barrikaderna med ltl Roger Jansson, men nu gör vi det och låt oss hand i hand gå framåt!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Även jag vill ge ltl Barbro Sundback en eloge, även till det socialdemokratiska partiet i sin helhet, för att man trots en motgång i valet inte viker från den principiella hållning som partiet intog i god tid före valet. Det tyder på en stark ryggrad och att man vet vart man vill. Resultatet av den politiska ekvationen blir då att det är bara liberalerna som står kvar och tvekar i fållan vart man skall ta vägen.

 

När det gäller tanken om att ha kvar en ”säkerhetslina” i förhållandet till Finland tycker jag att det är en åsikt som man måste respektera och som man noga måste granska och se att går det att förverkliga i samband med att man överför skattebehörighet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna diskuterar fortfarande den här frågan, men det jag ger uttryck för är min bestämda uppfattning för dagen och den kommer jag också att driva i mitt parti så länge jag har de möjligheterna. Jag tycker att politik i hög grad handlar om timing. Vi fick en ny självstyrelselag 1993 och att hålla på och nöta om beskattningsrätten har under många år varit fullkomligt bortkastad tid, för man kan ju inte tänka sig att efter en lång, lång process – närmare 20 år innan vi fick den nya självstyrelselagen – så krävde man ändring ungefär samma år som den trädde ikraft och det var helt omöjligt. Nu har det gått så pass lång tid att frågan kan tas upp och diskuteras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket trevligt och mycket intressant att återvända till lagtinget. Jag tycker det är särskilt intressant när vi har en så tydlig uppdelning och där socialdemokraterna, Ålands Framtid och för Frisinnad Samverkans del åtminstone ltl Roger Jansson har en så liknande uppfattning, att vi vågar inte, vi är rädda, vi tar inte ansvar och nu är tiden kommen, timingen är den rätta! Jag har varit ganska mycket involverad i skattefrågorna.

 

1982 fanns en parlamentarisk revisionskommitté som lade fram förslag på att man åtminstone skulle ha möjligheter till avvikande indirekt beskattning. I det skedet var det socialdemokraterna som var mycket tveksamma. Jag förmodar att man då hade örat vänt mot sina väljargrupper och därmed var kanske lite mera liberala på den tiden, dvs. man tänker efter före när man går vidare. 1992 var det aktuellt med EU-medlemskap. Då infördes önskemålet om att skulle vi kunna ha ett skatteundantag med avvikande indirekt beskattning. Det var alltså den eniga ståndpunkten i lagtinget. 1995 fanns en kommitté, den s.k. Lundberg-kommittén, som tyckte att man skulle gå vidare med företagsbeskattningen och samfundsskatten. Ungefär 1998, om jag minns rätt, hade man på gång en revision av självstyrelselagen; då fick inte skattefrågorna rum, i riket var man bestämt emot ett övertagande av samfunds- och kapitalbeskattning. 2001, när jag satt i landskapsregeringen, hade vi aftonskola med regeringen. Det var helt klart att finansministeriet för sin del inte gick in på en diskussion om samfundsskatten och kapitalskatten, men däremot fanns det en öppning för indirekta skatter. Den landskapsregering som kom därefter valde att återgå till samfunds- och kapitalbeskattningen.

 

Ltl Roger Jansson, då riksdagsledamot, och jag satt bredvid varandra på ett möte i maj 2005 som skulle vara toppmötet. Statsminister Vanhanen kom in och sade att regeringen har återigen tagit upp den här frågan och vi kommer inte att gå in på en diskussion om samfunds- och kapitalskatten. Toppmötet blev ett stoppmöte!

 

Nu kan man gå vidare och här med rosenröda kinder och stor optimism tala för egen beskattning. Det kommer att pågå en diskussion här i fyra om den saken. Jag tror inte att vi kommer att ha beskattningsbehörighet inom perioden, men däremot vill liberalerna, med stöd bland våra väljare, tänka efter före, utreda konsekvenserna, reda ut begreppen, konstatera att vi har skatteliknande åtgärder i vår hand i dag, vi kan införa avdrag, vi kan ta bort avdrag, vi kan påverka skattepengarnas fördelning mellan kommunerna och landskapet. Kommunerna kan få ett större handlingsutrymme, kommunerna kan t.ex. få en större skattebas genom att vi överför hela kapitalinkomstskatten till kommunernas användning - nu är det alltså en del av den - yrkesutövare, jordbrukare osv. Där kan man öka skattebasen för kommunerna, med hjälp av självstyrelsen.

 

Varför inte använda de instrument som vi har? Jag skulle kunna påminna Frisinnad Samverkan, som kallar sig progressiv, att nu har vi en mycket bredare prog-röresle på Åland, eftersom också socialdemokraterna talar om progressivt när man vill, utan att veta konsekvenserna, ta över beskattningen. Det progressiva är precis som professorn Göran Djupsund skrev i en tidningen: det är en symbolfråga som de progressiva partierna vill ha. Liberalerna hoppas på att i landskapsregeringsställning, om planerna går i lås, arbeta vidare med underlag för att folket få skall ta ställning i skattefrågorna. När vi i landskapsregeringen för några år sedan när Ritva Sarin Grufberg var näringsminister införde ett skatteliknande instrument med regionala syften, dvs. kompensation för arbetsgivaravgifterna i företag i skärgården – en skatteåtgärd, kan man säga – då ville den frisinnade ministern ta bort det, medan finansutskottet sade att det här skall vara kvar, det här är en skatteåtgärd, det sänker skatterna, det sänker inbetalningarna från företagen, de får ett större utrymme. Visserligen var det inte så stora pengar, men det var viktiga stöd för skärgårdsföretagen därför att det här var på marginalen, på deras vinstmarginal. Det progressiva partiet visade sig vara det regressiva partiet! – att ta bort försök med skatteliknande instrument därför att man inte förstod vad det hade för innebörd.

 

När ltl Roger Jansson talar om pragmatisk politik och liberalernas olika världar, vill jag hålla mig till den ekonomiska världen där vi diskuterar det ekonomiska systemet men har reda på vad begreppen betyder. Ltl Roger Jansson stod här igår och sade att sjöfartsstödet, ja, det rör sig om lite pensioner som staten betalar! Det är mycket, mycket märkligt att vi har en ekonomisk post på 40 miljoner som berör våra rederier som är ett nollsummespel, möjligen berör pensioner! Kom igen med den här progressiviteten och gör det till pragmatisk, realistisk ekonomisk politik! Vi har mycket att diskutera i skattefrågorna och återkommer säkert många gånger.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket intressant anförande. Hela debatten har tagit en vändning, såsom den också gjorde under valrörelsen. Den 15 oktober 2007 skrev den parlamentariska skattekommittén ett slutord där även liberalernas företrädare fanns med som börjar: ”Kommittén konstaterar att det råder politisk enighet om ökad lagstiftningsbehörighet för självstyrelsen i fråga om beskattningen.” Det som sägs nu är någonting helt annat och det var likadant under valrörelsen – helt plötsligt tog man många steg bakåt och sade, att nej, vi skall inte överta någonting förrän vi har utrett. Vad menar man då med de ord som står här? Är det ett dubbelspel gentemot väljarna? Å ena sidan säger man det och å andra sidan säger man det andra! Någon slags värdighet måste man också ha i det spel man spelar mot väljarna: antingen är man med och vill jobba för att överta beskattning eller så inte.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag kan upplysa ltl Johan Ehn om att valrörelsen för den här gången är över. I mitt anförande räknade jag upp vad liberalerna har varit med om sedan 1982: att ta över lagstiftningsbehörighet när det gäller indirekta skatter, företagsbeskattningen, kapitalbeskattningen, samfundsskatten, hela vägen fram till ”stoppmötet” i maj 2005! Därefter är inställningen precis densamma. Vi skall utreda vad konsekvenserna är, få folket, väljarna, med oss, få folkets godkännande, få en dialog med riksmyndigheterna. Det första den här landskapsregeringen bör göra, vilken björn man än skjuter, är att förankra frågorna på rikssidan.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Man kan alltså konstatera att den tidigare citerade meningen ”Kommittén konstaterar att det råder politisk enighet om ökad lagstiftningsbehörighet för självstyrelsen i fråga om beskattningen” bara var tomma ord från liberalernas sida och att det nog är en annan agenda man jobbar utgående från. Det var intressant att höra och det är ett klart och tydligt svar från ltl Olof Erlands, att det var inte det man kom överens om i den parlamentariska kommittén som man hade tryckt på att man ville ha fram för att öka vår enighet i lagtinget och från åländsk sida för att kunna jobba med de här frågorna, utan det var någonting annat. Man ville sända två dubbla budskap, vilket ltl Olof Erland också fortsätter med nu i debatten.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Johan Ehn, jag anser mig vara mycket pragmatisk. Jag vill gärna resonera först och sedan avgöra vad som är rätt och riktigt. Jag skall skriva ut den mening som ltl Johan Ehn citerade på ett papper, jag skall skriva under att jag omfattar meningen, men att jag för min del först vill se utredningarna därför att jag tror att den realistiska vägen är indirekta skatter. Det är en framkomlig väg gentemot riket. Vill man överta hela behörigheten och det visar sig enligt utredningar att det är möjligt, att det är bra, att det gynnar Åland, så vad är bättre än det! Men man måste gå den här vägen, man kan ta FS:s sjumila progressiva steg fram till slutmålet utan att bereda marken, utan att bereda väg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill deklarera här att jag inte kommer att ta den kastade handsken. Jag tänker inte delta i ltl Olof Erlands strävan till en personlig batalj med mig här i lagtinget. Det får han syssla med, men jag kommer inte att delta. Vad jag i mitt anförande tog upp och som jag nu kritiseras för, var frågan om självstyrelsens ekonomiska tillstånd, alltså autonomins ekonomiska innehåll, att parlamentet när man skall diskutera skatter och avgifter inte gör det, eftersom man inte har den kompetensen. Då ville jag visa på jämförelsen med det här parlamentet och andra parlament, att i de andra parlamenten är den viktigaste politiska frågan att diskutera just instrumenten. Att det skulle innebära att jag vill övertaga beskattningen i morgon stämmer inte alls, utan jag vet att processen säkert kommer att ta en tio år. Men nog måste vi kunna konstatera att vi har en bristande autonomi till den här delen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

När jag talar om skatter är det inte personifierat på något sätt. Jag anser inte att vårt skattesystem är Roger Jansson. Det är ingenting personligt. Jag skulle vilja påminna de progressiva skattedebattörerna om Roslin-utredningen. Det är en mycket intressant utredning, men egentligen handlar den inte om ekonomiska system, han har inte utrett det; han har satt upp 6 kriterier på en bra autonomi. På alla de kriterierna är Åland, som man brukar säga numera, det ”ultimata”, dvs. främst i ledet; på en punkt säger Roslin att en autonomi bör också ha kontroll över sina inkomster – och hur man får det kan vi diskutera!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det var bra att ltl Olof Erland tog upp professor Roslins utredning, som var fantastiskt bra och som vi har kunnat diskutera ingående med honom, både före, under arbetet och efter. Jag har deltagit aktivt i de diskussionerna. Han är väldigt tydlig, både i utredningen och i sina kommentarer under seminarierna som han har hållit efteråt. Han tycker att det är, jämfört med övriga autonomier i Europa, en brist i det åländska-finländska autonomisystemet i förhållande till Åland att man inte har beskattningsrätten med i den modellen. Det tycker han att vore en naturlig del och hans rekommendation på de seminarier han har hållit har varit tydlig, att man skall eftersträva en sådan utveckling.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Om det finns någon brist i Roslin-utredningen så är det just på detta område.  Han har utrett det, han har haft åsikter och jag har själv pratat med honom. Jag noterade att före han började sitt arbete hade han precis den här åsikten! Men problemet är att han aldrig redde ut konsekvenserna av att man har kontroll över inkomsterna, med vårt system eller med ett beskattningssystem. Jag vill ytterligare som avslutning säga att inte har jag motsatt mig övertagande av egen beskattning, men man måste klart och tydligt reda ut begreppen och veta konsekvenserna, precis såsom kommittén har kommit överens om. Vi skall utöka vår lagstiftning när det gäller beskattningsrätten, men hur vi skall göra det, det måste vi reda ut, vi måste bereda vägen och marken förrän vi ger oss iväg mot målet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller ss-avgifterna i skärgården tog ltl Olof Erland upp den frågan. Jag vill påpeka att när initiativ kom i Finland ställde jag själv ett spörsmål i den frågan och sade att vi skulle införa samma förmåner här. Däremot ville jag inte ha det över landskapsbudgeten. Jag tycker att eftersom det är riksbehörighet borde man ha implementerat det i den skärgården också. Det var utgångspunkten i mitt resonemang. Det som har gjorts under min tid som näringsminister var en utvärdering av detta. Syftet med det var att skapa nya arbetsplatser. Utvärderingen visade att inte en enda ny arbetsplats hade tillkommit. Då tyckte jag att pengarna kanske inte har tjänat sitt syfte utan att de kan användas på någonting bättre, på mera riktade åtgärder. Det var tanken bakom, men till det sade finansutskottet nej. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller analysen av effekterna av ss-avgifterna så var den inriktad på sysselsättning, men den tog inte upp det fenomen som är viktigt i skärgården, dvs. med större vinst, mindre beskattning, kan man bibehålla arbetsplatser. Det tror jag att det här kunde visa. Man kunde göra investeringar, man kunde bibehålla arbetsplatser och på marginalen var det ett viktigt stöd. Framför allt skall man dra slutsatser av att man kan använda skatteliknande åtgärder som näringspolitiska instrument. Där hade vi ett exempel. Jag anser att vi borde gå vidare med det här; vi kan rikta stöden via kommunalskatten till företag, kvinnligt företagande, nya företag osv.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Det som ltl Olof Erland säger äger sin riktighet, men mitt mål med skatteåtgärden var att få nya arbetsplatser i skärgården och det har inte visat sig uppstå. Jag är en av dem som faktiskt har förespråkat att man skulle kunna de minimisstöd till riktade åtgärder, till småföretag på Åland. Det har jag tag upp i landskapsregeringen och det har jag tagit upp i den allmänna debatten; finns det ekonomiskt utrymme borde man gå vidare och titta på det i enlighet med vad den svenska regeringen har gjort. Här finns en möjlighet att använda det här instrumentet för att få en skatteåtgärd för småföretagarna på Åland.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det finns olika saker att diskutera här i lagtinget. Jag har haft ett anförande där jag har försökt visa fram en annan linje än det  s.k. progressiva blocket som vill göra sjumila kliv fram i framtiden. När det gäller skatteliknande åtgärder tror jag att det finns stora möjligheter inom vårt nuvarande system med arbetsskyddsavgifter, med avdrag, med överföringar osv. Jag tycker att det är det som är det pragmatiska som man borde diskutera.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Man pratar här om att liberalerna står ensamma att vi som företräder 30 procent skall gå långsamt fram när det gäller att ta över beskattningen. Jag vill framhålla, att vi är inte ensamma, vi har också en stor grupp väljare bakom oss som valde att rösta på oss kanske av just den här anledningen. Det verkar nästan som om det skulle ha varit en folkomröstning i den här frågan, det har det inte varit, det är inte 70-30. Jag tror att det är väldigt många som är skeptiska till om vi skall ta över beskattningen. Jag anser att det får inte vara ett självändamål. Vi skall inte ta över beskattningen för att vi skall få vara med och bestämma mera och för att vi lagtingsledamöter skall få mera att säga till om utan det skall vara en betydligt viktigare fråga än det. Det finns två anledningar som gör att jag är skeptisk och anser att vi skall avvakta. Den första har redan nämnts här av ltl Katrin Sjöberg, att företagarna är inte speciellt intresserade av att ta över beskattningen, utan de vill ha en god framförhållning och en ganska stor trygghet i vad som händer framöver. Däremot är skattegränsen ett större problem. Detta med egen beskattning är ingenting som man höjer till skyarna. Jag tycker att det är ingenting som man hör ute bland allmänheten utan det finns andra viktigare frågor som vi skall jobba med. Det som ytterligare gör att jag är skeptisk till ett övertagande är handläggningen i samband med kommunandelsreformen. När landskapsregeringen alltså sitter och gör helt andra beslut som går precis tvärtemot vad vi har beslutat här i lagtinget och man anser att man har rätt till det för att man varit eniga! Man tycker inte ens att man behöver komma tillbaka till lagtinget med frågan på grund av att den är felaktig, den är oresonlig eller någonting annat, utan man kör helt enkelt över lagtinget. Man är enig, det är det enda jag har hört, någon annan förklaring har jag inte hört till varför man gör på det här sättet.

 

Jag sitter och pratar med knarkliberala människor, jag har jobbat som polis väldigt många år, människor som anser att vi skall legalisera narkotika här, de använder i princip samma argument och jag tycker att som polis är det väldigt många gånger som rättsverkan av en lag slår på fel sätt, att den är orättvis, den är inte bra. Då har jag alltid framhållit att det är väldigt viktigt att alla skall följa lagarna, man skall följa normerna och allt som stipuleras för vi lever i ett rättssamhälle, en demokrati, och då måste man acceptera de lagarna som finns fastän de kanske inte är riktigt perfekta alla gånger och helt ändamålsenliga.

 

Fattar vi ett enhälligt beslut här i lagtinget, som finansutskottet har lagt fram och som ingen protesterar mot, borde vi också följa det. Därför tror jag att vi först skall se till att vi kan hantera parlamentet här innan vi tar över mera.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Liberalerna är övertygade om att deras avoga inställning till beskattningsrätt har gjort att de har vunnit valet. Det vet vi de facto inte, men det är mycket möjligt att det är så. Jag har nog alltid uppfattat mitt politiska uppdrag som inte enbart att vinna val utan jag har ett ansvar för att utveckla det åländska samhället på lång sikt. Det finns ett talesätt som går ut på ungefär att en politiker siktar till nästa val, medan en statsman siktar långt framåt i tiden, på kommande generationers möjligheter. Jag vill gärna vara den senare typen av politiker! Jag hoppas att det är likadant för ltl Åke Mattsson. Egen beskattning är inte något självändamål utan det är framför allt att ta ansvar också för att finansiera de utgifter som man bl.a. har utlovat i val.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Fördelningen 30-70 är ingenting som liberalerna har lagt fram utan det är mitt svar på det som man har lyft fram här i flera sammanhang, att det är 70 procent som trots allt är för egen beskattning på Åland just nu. Det är det som jag protesterar mot, vi har varken fog för det ena eller det andra. Naturligtvis skall vi ta över ansvaret och gå vidare, men det är också som företagarna säger att vi kanske inte behöver ha en egen beskattning, vi är så skickliga på Åland att vi kan konkurrera med den beskattning vi har och vi kan hålla oss framme ändå. Är det något  handikapp som man skall ge här? Jag har inte helt klart för mig vad den egna beskattningen innebär.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Procenten 30-70 är valresultatet. Den demokratiska representationen av Ålands folk är 30-70. Men jag skulle säga att det är åtminstone 29-70 för vad jag vet  är ledamoten Gunnar Jansson av den åsikten att vi skall ha egen beskattning för att bli en riktig autonomi. Det finns bland företagarna alltid ett sådant önskemål att de vill veta långsiktigt vad som skall gälla: Är det egen beskattning vill de naturligtvis veta hur den skall se ut och då skall man leverera det. Det tycker jag inte att vi som förespråkar det här har gjort. Men jag vill, som sagt, se det i ett större sammanhang, hur hela det ekonomiska systemet skall se ut i framtiden i en kommande självstyrelselagsändring.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Som läget är just nu ser jag mycket hellre att man går in för en trygghet och säkerhet. Vi är inte rädda att stå för det. Vi hoppar inte med på tåget bara för vi blir utpekade för att vara fega och stå på sidan om, utan vi står fast vid åsikten att vi skall utreda vad det finns för förutsättningar för egen beskattning och att det inte skall vara ett självändamål utan när vi ser fördelarna, okej, då kan vi ta det, men då tycker jag att man skall lyfta fram dem klart och tydligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson säger att vi skall gå långsamt fram. Det är 20 år sedan jag gick igenom de här dörrarna första gången och den här frågan har diskuterats ända sedan dess, men vi har inte kommit framåt. Det är sant att det är många som är skeptiska och man hör inte så mycket ute bland ålänningarna om att man vill att Åland skall ta över beskattningen. Men om man skall ha ett nytt ledarskap måste man också ha en egen vision om vad man vill göra. Det är självklart att det inte är något självändamål, men alla skattesystem är utformade så att de kan gynna det samhälle som reglerna är tillämpade för. Det skattesystem vi nu har är uppbyggt för tung industri, för Telecom, för skogsindustri, medan det åländska samhället är ett tjänstesamhälle. Det är klart att vi kunde stimulera tillväxt och utveckling på ett helt annat sätt om vi hade ett anpassat skattesystem. Varför kan inte liberalerna inse det?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När man kan påvisa nyttan med att ta över egen beskattning inser vi det, med administrationen och allt runtomkring, och dit tycker jag inte att vi har kommit ännu. Det skall också komma ett önskemål från dem som beskattningen skall gynna. Jag har inte fått någon positiv respons ute bland väljarna överhuvudtaget när jag har lyft fram frågan. Om man skall ignorera dem eller hur man skall ta det vet jag inte, men för mig betyder det också ganska mycket. Här i parlamentet har det ännu inte kommit fram någonting som jag tycker att är en aha-upplevelse, utan man säger spektakulärt att det är bra och det här kommer att gynna Åland osv., men jag tycker inte att det är tillräckligt klart och tydligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Men det är ju det jag säger, att om man pratar om nytt ledarskap kan man inte bara utgå från att man måste ha respons hela tiden från väljarna – det är klart att man skall lyssna på väljarna – men jag tror att också att det är viktigt att man skaffar sig så mycket kompetens, så mycket insikt själv, att man kan förklara för väljarna vad saker och ting handlar om. Jag tycker att man borde kunna begära av det största partiet att man faktiskt vet hur ett skattesystem anpassat till åländska förhållanden skulle fungera. Ltl Åke Mattsson säger att det här med trygghet och säkerhet är viktigt, och det är det, men om han t.ex. lyssnade på mitt anförande igår, så ser jag ingen trygghet i ett ekonomiskt system som vi inte själva kan ta ansvar för. Vi kan bara stå och titta på, vi måste ha klart för oss att vi har haft historiens allra längsta högkonjunktur inom finsk ekonomi de senaste åren, den kommer inte att vara för evigt – eller tror ltl Åke Mattsson det!

 

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Nej, jag tror inte att högkonjunkturen kommer att vara för evigt. Men jag tycker ändå att det finns många andra möjligheter att ta vara på, även om vi inte har det direkta skatteinstrumentet. Vi skall utgå från de förutsättningar vi har, som ltl Olof Erland var inne på tidigare, nämligen att det finns förutsättningar att påverka och möjlighet till förändring. Det är också fråga om vilken typ av politisk ledning man vill ha eller vad man företräder. Vi har också inom vår grupp de som är entreprenörerna, de som vill förändra ganska mycket och sedan finns förvaltarna, de som vill processa det vi har s.a.s. Just nu är vi beredda att ta steg framåt ja, men vi skall vara säkra på var vi sätter ner det steget innan vi gör det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det var skrämmandet med en eventuell otrygghet som vann valet åt en del av liberalerna, men räknar man bort Gunnar Janssons – som är en progressiv politiker i det här sammanhanget – röster i det här sammanhanget, så blir det  ungefär 25 procent för den konservativa, bevarande politiken som liberalerna står för i det här sammanhanget. Jag undrar sedan hur det kommer sig att liberalerna väljer att hänvisa till företagarna hela tiden. Vi hörde här tidigare att de har gjort någon egen undersökning. Ålands handelskammare har tagit sig uppdraget av landskapsregeringen att göra en utredning kring beskattningsfrågan, Ålands handelskammare som representerar alla åländska företag, och de var positiva till att man skulle gå vidare i processen med övertagande av beskattning. Det är företagens åsikter.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det verkar nu som om liberalerna säger nej till övertagande av beskattningen, men vi vill skynda långsamt. Det är det som det handlar om, vi skall inte gå alltför snabbt framåt i den här processen. Man pratar om procentsatserna gång på gång. Jag inledde mitt anförande med att säga, att vi har inte haft en folkomröstning, men vi står inte ensamma, vi har trots allt väljare bakom oss också, det var poängen i mitt anförande. Jag har pratat med representanter för små och stora företag och de anser att det här är inte den mest angelägna frågan, man bör titta på andra områden också. Jag kan hålla med att de har inte sagt nej till övertagande av beskattningen, men det är ingen angelägen fråga för dem, utan det är två skilda nivåer som man lägger det på. Det är kanske inte det viktigaste vi som vi bör satsa allt krut på just nu.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Inte tror väl ltl Åke Mattsson att det är den angelägnaste frågan för oss som sitter här som är progressiva politiker, utan det är en av de angelägna frågorna, eftersom vi vill Ålands väl långt in i framtiden och ser framåt på det sättet och inte behöver så hemskt mycket utredningar kring det. Men vi har gått med på att ytterligare reda ut det och det skall göras. Jag undrar om ltl Åke Mattsson möjligen tycker att den kommunala självstyrelsen är för mycket utvecklad, eftersom Sottunga fullmäktige har en större kompetens i skattefrågor än vad Ålands lagting har. Borde man alltså ta bort delar av den kommunala självbestämmanderätten eftersom de har mera självstyrelse än vad Ålands lagting har?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vad gäller det sista kan jag konstatera att det är s.a.s. följderna för samhället som gör att vi är skeptiska till att ta över skatten rakt av just nu, följderna i Sottunga är kanske inte av samma omfattning som om vi tar över skattebehörigheten fullständigt hit till Åland. Där har vi den stora skillnad. Naturligtvis anser jag att det skall fortsätta som tidigare där. Vi vet inte konsekvenserna, det kan få väldigt stora ekonomiska konsekvenser för många om saker och ting inte går rätt. Vi skall inte ta över bara för att vi uteslutande vill bestämma mera här i lagtinget utan det skall vara på grund av andra effekter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag som medlem i skattekommittén inte känner igen den liberala linjen som kommer fram här i dag. I skattekommittén var det en god diskussion. Vi var i stort sett överens om att man skall gå vidare och ta över beskattningen. Däremot framförde liberalerna att man ville ha utredningarna för att man pedagogiskt mot medborgarna skulle kunna förklara hur man resonerar. Det var det som var poängen i den diskussionen. Jag känner inte igen motståndet som visas  här i dag. Det skulle vara bra att få klargjort här i dag vad som egentligen är den liberala linjen i denna fråga.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vår linje till övertagande av beskattningen är ja tack! Det är helt okej och den frågan kan man gå vidare med, men vi är inte beredda att göra det just nu utan vi vill ha det mera utrett än vad som hittills är gjort. Vi ser inte nyttan med det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag ville gå vidare i snabbare takt. Jag är också ganska försiktig i de  här frågorna och vill ha fakta på bordet, men har man läst alla utredningar som finns så tycker jag att man har tillräckligt, t.ex. Eriksson-Turunen-utredningen. Min åsikt är att oberoende hur mycket vi utreder, oberoende hur mycket vi simulerar, så kommer vi inte att få att de svar som liberalerna tror att vi skall få. Det finns en omvärld som vi inte kan påverka som styrs av EU, som styrs av nationalstater och som påverkar de här frågorna. Det tycker jag man glömde bort eller inte ville lyssna på i skattekommittén. Det handlar egentligen om man tror på sig själv, tror på sin förmåga att ta ansvar för inkomsterna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller skattefrågan är liberalerna de som är längst bak i ledet när det gäller att gå framåt. Vi har en relativt ny lagtingsgrupp och vi kommer att processa frågan, så det är mycket möjligt att vi inom en obestämd framtid kommer att vara med på tåget och anse att det här är bra, men just nu har vi inte kommit dithän. Som jag redan antydde, så det sätt som den avgående landskapsregeringen har hanterat budgetfrågor på är skrämmande, dvs. att man kan köra över ett helt lagting på det sättet utan att man överhuvudtaget kommer och diskuterar det utan man anser sig ha rätt till det. Sådana utspel gör inte att man vill lämna över en så här viktig fråga hur som helst till kommande landskapsregeringar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lagtinget tar nu uppehåll för lunch och återkommer kl. 13.00. (Kl. 12.00).

 

                                            -------------------------

 

(Kl. 13.00). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Kanske det är mycket skrik för lite ull i den här debatten som har pågått nu under förmiddagen! Under den allmänna debatten igår och delvis idag, när vi debatterar finansavdelningens förvaltningsområde, har liberalerna fått kritik för sina pragmatiska inställning i skattebehörighetsfrågan. Belackarna använder sig av en debatteknik som är snarlik den hårt kritiserade socialdemokraten Göran Perssons. Man misskrediterar andras politik i stället för att tala om innehållet i sin egen. Vi hör till kategorin trygghetsnarkomaner, har svag tilltro till oss själva och till självstyrelsen. Det kommer att bli fyra förlorade år för självstyrelsen osv. osv.

 

Som tidigare påpekats var den parlamentariska skattekommitténs positiva anslag och enhälliga förslag att man skulle utreda frågan vidare, man skulle ge ÅSUB i uppdrag att iscensätta olika scenarion:

 

  • Vad blir nyttan?
  • Vad innebär det i byråkrati, i nya offentliga tjänster?
  • Hur stort blir egentligen handlingsutrymmet?
  • När kommer EU:s regelverk emot med konkurrens och rörlighet?
  • Gynnar detta småföretagarna?

 

När det gäller skattebehörigheten kan man dela in den i två kategorier: för en del är det en substansfråga och för andra en mycket viktig symbolfråga. I debatten talas det ofta om vår överstora offentliga sektor, och det är väl ingen högoddsare att ett övertagande helt eller delvis innebär en ökning av den offentliga sektorn! Det finns en lapsus i resonemanget här. Om det visar sig att Åland har nytta av en utökad skattebehörighet, så kanske det är befogat att utöka förvaltningen.

 

Fru talman!

En nyskapande ekonomisk diskussion förs i både Stockholm och Helsingfors. Man diskuterar skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Man diskuterar sänkning av matmomsen. När det allmänna skatteavdraget debatterades och infördes för snart ett år sedan hade landskapsregeringen inte några fördelningspolitiska syften. Avdraget hade inte som mål att utjämna löneklyftorna generellt och ingen hänsyn togs till löneskillnaderna som beror på kön.

 

ÅSUB:s rapport om ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland visar att öriket Åland är ett av de mest ekonomiskt ojämlika områdena i Finland. 13,1 procent av de åländska hushållen lever under en relativa fattigdomsgränsen. Mottagarna av utkomststöd ökar på Åland. Det finns också tecken på att barnfamiljerna är på väg att få de ekonomiskt svårare. Vad jag menar är att det saknas en helhetssyn.

 

I stället för att göra det som kunde vara möjligt med det allmänna skatteavdraget, t.ex. sänka skatten men göra något explicit för låg- och medelinkomsttagare för man en klassisk högerkonservativ  politik. Nu har man gått in på bidragslinjen.

 

Slutligen ett förtydligande. Liberalerna är med på tåget när det gäller att gå vidare med utredningen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I allmänhet tycker jag att det är ett svaghetstecken när man börjar en argumentation med att kritisera andras argumentationsteknik. Även om det kan vara frestande, brukar åtminstone jag försöka hålla mig till sak i de påståenden som har gjorts. Det tänker jag fortsätta med. Jag tycker också att det är osmakligt att dra in Göran Persson i den här debatten. Man må nu tycka hur illa man vill om honom, men att det måste svämma över också här i talarstolen tycker jag är onödigt. Ltl Katrin Sjögren talade om det allmänna avdraget och där har liberalerna haft en egen uppfattning. Då är det väldigt intressant både för oss och för väljarna att få veta: Kommer man nu att ändra på det allmänna avdraget? För det andra har ni lovat att kapitalskatten skall återföras oförkortad till kommunerna, kommer vi också att kunna räkna med det?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är glädjande om ltl Barbro Sundback har ändrat debatteknik! När det gäller frågorna om det allmänna avdraget och kapitalskatten får jag be ltl Sundback att vänta tills vi presenterar regeringsprogrammet, om det kommer så långt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte om att ltl Katrin Sjögren regisserar min eller någon annans debatteknik utan var och en får göra det bästa man kan i talarstolen. Vi har en talman som har till uppgift att snygga upp debatten om den inte skulle vara tillräckligt rumsren. M.a.o. skall vi alltså räkna med att liberalerna är med på att utreda fortsatt beskattningsrätt och ett annat ekonomiskt system. Men tänker ni delta aktivt? Nu tycker jag att det är den här typiska liberala hållningen att det är både och. I valet sade man att man var emot beskattningsrätt, nu säger man att man nog är med och utreder. Är det alltså en dubbelhållning eller vad är själva färdriktningen? Vad är målet för liberalerna i den här frågan?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Den tydliga linjen i debatten var att utreda vad det får för konsekvenser. Det är inte någon ändring i linjen från liberalernas sida. Vi vill ha fakta på bordet, precis som flera andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är väl ingen nyhet att liberalerna i stort sett alltid är med på mera utredningar, och det var ni också i det här fallet, men den diskussionen vi här för är om de utredningarna är positiva och ger positiva resultat, så är vi andra beredda att gå vidare. Det är den frågeställningen som liberalerna här i debatten inte tar ställning till alls överhuvudtaget, visionen och viljan till utveckling av självstyrelsen. Men tänk nu om huvudtitel 49 Skatter skulle bli vår behörighet så kanske vi kanske skulle få 50 eller i värsta fall 100 nya byråkrater; min tro är då att tack vare den politik vi kunde föra kunde få långt, långt flera nya arbetsplatser inom det privata näringslivet, i skärgården, på landsbygden och i staden. Kanske 500 i första skedet, 2.000 i andra skedet; då skulle den relativa andelen av offentlig sektor gå ner och inte öka.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är en elementär frågeställning vad som är positivt efter att ÅSUB har gjort sin utredning - vad som är positivt för ltl Roger Jansson kanske inte är samma sak för ltl Sjögren. Pratar vi om platt skatt? Frågor vi måste ta ställning till är: Vad skall en egen skattebehörighet innebära? Där tror jag att det finns en viss skepsis och en viss oro bland ålänningarna: Vad innebär en egen skattebehörighet? Är det t.ex. platt skatt vi pratar om?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Ja, vi har platt skatt i kommunerna redan, helt och fullt ut. Vi har även i det statliga systemet platt skatt till delar, så generellt kan man inte säga att skall vi ha platt skatt eller icke platt skatt, för det har vi redan i systemet. Det är ett dåligt uttryck, kan man säga. Det systemet har man på Island och de är naturligtvis väldigt intressant. Låt oss nu invänta partiernas vidare utveckling av vad man vill med beskattningspolitiken och hur man skulle önska utforma den samt ÅSUB-utredningen. Då är det inte så intressant vad som är bra för ltl Jansson och ltl Sjögren, utan det är faktiskt fråga om vad som är bra för de 27.000 ålänningarna, vad som är bra för en utveckling av det här landskapet till att bli ännu bättre – det är det vi är ute efter.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Men jag kan garantera ltl Roger Jansson att det är det liberalerna också är ute efter: att utveckla samhället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan glädja ltl Katrin Sjögren med att när det gäller frågan om utkomststödet och att det hela tiden ökar så har den trenden brutits och är på väg ner. Det tycker jag och säkert alla andra att är en positiv utveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Helt oförmodat blev det en skattedebatt, och till många delar riktigt intressant. Eftersom jag satt med i den parlamentariska skattekommittén kände jag ett visst behov av att gå upp och förklara vad centern anbelangar har vi samma ställning nu som före valet och som vi hela tiden har haft. Målet är att kunna införa ett skattesystem för att vi själva skall ha större möjligheter att styra vår utveckling här hemma efter våra egna förutsättningar. Vi har olika förutsättningar om vi jämför med Finland. Vi har sjöfarten och andra näringar som viktigaste, de har skog etc. Därför kunde det vara bra att ha behörighet på skatteområdet. Målet är också, vad  jag kan förstå på alla som förespråkar en vidare utveckling här, att vi skall kunna göra det bättre för ålänningarna och att vi skall kunna utveckla välfärden. Orsaken till att den parlamentariska skattekommittén tillsattes var att vi konstaterade att det måste finnas en stor enighet i vårt eget parlament för att vi skall kunna gå vidare. Det gäller alltså först att kunna få en riktigt bra majoritet här och att vi känner att vi har åländska folket i ryggen. Nästa steg att vi har goda argument när vi skall gå vidare över till vår riksdag, som också måste vara med på noterna.

 

När det gäller den parlamentariska skattekommitténs arbete tycker jag att det var mycket intressant – där satt också ltl Veronica Thörnroos med från centern – och vi hade fina diskussioner mellan alla partier. Vi nådde också enighet om att det behövs en utredning som ÅSUB skall göra. Det kändes i varje fall då, och jag tror också nu, att alla fortfarande tycker att det är rätta vägen att gå. Meningen med den utredningen är att vi skall kunna utröna hur vi kan bygga in minst samma trygghet i ett eventuellt nytt system och att vi skall kunna beräkna konsekvensen av ett sådant system samt få argumenten pedagogiskt förklarade för vår egen befolkning och sedan också för Finlands riksdag när vi går vidare.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Jag skall naturligtvis inte vara personlig när det gäller ltl Roger Jansson, men han jämförde självstyrelsen i Sottunga och självstyrelsen på Åland och att Sottunga har mera självstyrelse än Åland, om jag tolkade saken rätt. (Från salen: skattekompetens). Min poäng är den, som jag sade flera gånger åt utredaren Bertil Roslin, att visst är det bra om man har behörighet och handlingsutrymme när det gäller kompetensen, men det som det handlar om är att ha ett ekonomiskt handlingsutrymme eller, som man säger i riket, spelutrymme och då måste man också ha resurserna, dvs. utan pengar spelar det ingen roll vad man har för handlingsutrymme; har man mycket pengar kan man väga lite mindre handlingsutrymme mot det. Det som Åland har och som gör att vi faktiskt kan bedriva en ekonomisk finanspolitik är att vi har haft resurser och man kan kanske säga att vi skulle hantera dem på ett bättre sätt, skulle ha haft en mindre offentlig sektor, mera produktivitet i den offentliga tjänsteproduktionen. Jag kan ta ett exempel; jag nämnde arbetsskyddsavgifterna tidigare i dag. När det gäller bostadsproduktion finns det en doktrinär skillnad mellan att samhället skall ha ett socialt byggande eller att marknaden skall styra byggandet och att det blir marknadshyror. Det finns också en sådan syn att genom att investera i bostäder, vilket landskapsregeringen började med 2002 och har gjort det ända sedan dess, gör man en näringspolitisk insats och man påverkar också hyresnivån, vilket kanske inte alla gånger är önskvärt ur marknadsperspektiv, men det visar att man har ett utrymme när ekonomin stannar av, när det är lågkonjunktur, att späda på på olika håll med byggandet när det gäller investeringar. Jag tycker att det är viktigt i lagtinget att debatten förs, medan utredningar pågår, vad vi faktiskt kan göra. Flera här har nämnt detta med byggkonjunkturen att man borde kunna hitta ett system där det offentliga parerar byggkonjunkturerna; det har hittills inte lyckats särskilt bra även om ambitionerna har varit stora. Det tycker jag att vore någonting för den nya landskapsregeringen, att beakta att de offentliga besluten när det gäller byggandet tar lång tid, sjöfartsmuseet har funnits i lådan i kanske tio år, kanske ännu längre, det var en färdig arkitekttävling 2003 och sedan dess har det funnits möjlighet att starta det. Där har vi en möjlighet att se till konjunkturen. Vi har, som nämndes, gamla Samgång i Godby; där borde man också se till att landskapet har möjlighet att bjuda ut det, att bygga själv eller på något sätt förädla sina tillgångar, sina fastigheter, så det är också en sak som har funnits med. Det finns ritningar på huset, två-tre våningar,  det finns grundundersökningar. River man gamla Samgång? Blir det billigare att bygga? Där finns möjligheter att bedriva aktiv ekonomisk politik, t.o.m. dynamisk, som efterlystes här tidigare.

 

Resurserna är alltså någonting man skall bedöma när man tar över skattebehörighet. Det är det som bestämmer vårt handlingsutrymme, egentligen vår möjlighet att själva styra.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant resonemang att kanalisera till näringslivet genom att finansiera bostäder och kanske också konkurrera med de privata bostadsägarna. Det skall bli intressant att höra om samma resonemang förs i ett kommande ärende som kommer upp här i dag!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vilket kommande ärende som avses. Men när det gäller investeringar i bostäder tycker jag att man samtidigt måste vara medveten om att vi kommer in i, som någon nämnde, ett ekorrhjul, att det rullar på av sig självt därför att det är alltid en avvägning när man har en lågkonjunktur och investerar att man fastnar i investeringsmönstret. Jag tror att det fortfarande är brist på bostäder, det är fortfarande värt att diskutera det offentligas roll i bostadsbyggandet, men man skall samtidigt vara vaksam med att det här får också signaleffekter, dvs. många utgår från, att, ja, men bostäder bygger det offentliga för all evighet! Det är inte bra, så på det sättet tycker jag att man kan investera, men man skall också visa när det är tillfälliga investeringar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det som jag inte hann med i min första replik var att säga att det är riktigt att det fanns arkitektritningar. Det som inte fanns var detaljritningar och en klar bild av ägandeförhållandet för nuvarande fastighet och hur man skall hantera det. De frågorna har varit på utredningsstadiet, man har också gjort en kostnadsberäkning. Den beräkning som fanns i landskapsregeringen 2003 pekade mot 7 miljoner, men när man fick in den verkliga kostnaden var det 14 miljoner, så därför har projektet gått i stå, vilket jag beklagar, men det finns naturliga förklaringar till det.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Att projektet har gått i stå är möjligt, men det viktiga är väl att när man bygger, och det bör man göra, det är ett politiskt beslut, borde man ha en konjunkturbild i bakgrunden. Då sades det att det skall byggas efter kk-huset, men mycket har hänt med tidsplanen och kostnaderna. Jag menar med mitt inlägg i allmänhet att detta med dynamisk skattepolitik, dynamisk ekonomisk politik, är möjligt att föra i mycket större utsträckning än i dag med vårt nuvarande system, i väntan på eventuell skattebehörighet som man sedan tar ställning till.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är till denna del avslutad.

 

 

Till diskussion upptas härefter budgetförslaget avseende social- och miljöavdelningens förvaltningsområde. Begärs ordet?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Också jag sällar mig till de nostalgiker som kommer att lämna lagting och landskapsregeringen inom kort. 20 intressanta och givande år. Många möjligheter har funnits till mitt förfogande. Möjligheter att vara med och bygga upp vårt samhälle till vad det är idag. Ett Åland som mår bra, världens bästa plats att leva på har fler sagt här under budgetdebatten, också i valrörelsen. Jag vill bara hålla med. För den skull måste vi fortsätta kämpa , kämpa för utvecklande av vår självstyrelse, vårt svenska språk. Kämpa för vår rätt att bli hörda i EU osv. Jag har också haft möjligheter att träffa många spännande och inspirerande människor under mina 20 år, allt från ministrar kungar och drottningar till helt vanliga ålänningar. Många av dessa möten har betytt mycket för mig. Jag har haft möjligheter att arbeta tillsammans med många politiker från olika partier. På vägen har jag lärt mig att all kunskap inte finns i ett parti. Troligtvis är det just möjligheten att bryta åsikter mot varandra som ger det bästa resultatet. Inte minst har jag haft möjligheten att arbeta tillsammans med kunniga och inspirerande tjänstemän i både i lagting och landskapsregering. Alla ni skall ha tack för att ni finns och att jag har fått möjlighet att jobba tillsammans med er.

 

Nu till mitt område som är ett kärt område för alla er i salen: social- och hälsovård samt miljön. Två så viktiga områden borde ge mig dubbel taltid,  men jag skall försöka fatta mig någorlunda kort och väljer att lyfta fram några viktiga frågor ur budgeten. Kommer det fram frågeställningar i den fortsatta debatten får jag återkomma.

 

Jag börjar med det dyraste momentet ÅHS. Senaste vår hade vi en debatt om ÅHS så utifrån det kommer jag inte i detalj att gå igenom deras budget. Planen finns bifogad, som i detalj beskriver ÅHS:s verksamhet.

 

Utmaningarna är många. Dit hör fram för allt personalrekryteringen. Förutom  konkurrenskraftiga löner hör en trivsam och trygg arbetsplats till de områden som gör att personal både kommer och vill stanna kvar inom ÅHS.

 

Ett sätt att förbättra arbetstryggheten är att det inte blir så många korttidsvikariat. Därför har ÅHS styrelse anhållit om att en stor del av vikariekontot skulle ombildas till s.k. ordinarie vikarier på olika avdelningar. Det rör sig om inalles 40 tjänster, därav fyra deltidstjänster. Landskapsregeringen har valt att inte i det här skedet skapa ordinarietjänster utan väljer att föreslå att 40 tillfälliga tjänster som finns med i budgeten. Efter ett år det lämpligt att göra en utvärdering av försöket för att efter två år, om försöket har utfallit väl, låta tjänsterna övergå till ordinarietjänster.

 

Vård utom Åland förväntas öka under nästa år. Dels på grund av att specialiseringen fortsätter att bli allt mer inriktad på smala specialiseringar, dels på grund av att landskapsregeringen och ÅHS:s styrelse ytterligare har understrukit vikten av rätten till vård på svenska, vilket i sin tur gör att vården i framför allt Uppsala troligtvis kommer att öka. Eftersom kostnaderna där är högre förväntas kostnaderna stiga . Trots det kan man konstatera att det inte är lätt att förutse kostnaderna för vård utom Åland. Tillfälligheter med fler mycket dyra patienter kan snabbt förändra budgetmomentet.

 

Ytterligare vill ja ta upp byggandet inom ÅHS. Förra årets budgetdebatt blev lite olycklig utgående från att osäkerheten var stor beträffande vad som skulle byggas och hur mycket pengar som skulle budgeteras.

 

ÅHS har till sitt förfogande 6 miljoner per år i fyra år, dvs. 24 miljoner sammanlagt för investeringar. Fört i tur nu är primärvårdsenheten, som är planerat att påbörjas i början på år 2008. Efter det kommer psykiatrienheten som är planerad att påbörjas under hösten 2008. Vissa förskjutningar kan säkert ske för att få allt att fungera. Vi måste komma ihåg att ÅHS skall fungera under byggtiden, det kan inte bara vara en byggplats.

 

Någonting som inte har funnits med i planeringen men som den senaste tiden fått högsta prioritet är ombyggnaden av medicinavdelningen. Trängseln där har varit stor. Direkta överbeläggningar i antal bäddplatser är inte bekymret. Det är nuvarande planering med flera 4 personers rum och ett antal 2 personers rum som hjort att platserna inte kunnat utnyttjas på rätt sätt De finns behov av fler små rum. Efter den ombyggnaden finns bara 1,35 miljoner kvar av 24 miljoner. Och då skall vi komma ihåg att inget av projektena är utbjudna, så de verkliga kostnaderna vet vi ännu inte.  Jag vill också tillägga att när den här planeringen är avslutad och man tänker att, jaha, nu är det äntligen färdigt, så vill jag åtminstone påstå att ÅHS blir aldrig färdigt byggt, aldrig färdigt renoverat. Som en tickande bomb tror jag faktiskt att ombyggnader och renoveringar av Gullåsen blir nästa stora projekt inom ÅHS.

 

Inom det sociala sidan är det den utredningen som slarvigt fått namnet fattigdomsutredningen som finns i botten för det fortsatta arbetet. Höjningen av barnbidraget och ensamförsörjarbidraget presenterades i måndags.

 

Pensionärernas situation och den gemensamma politiska viljan att förbättra levnadsvillkoren för de med lägsta pensionerna gör att jag är övertygad om att det finns en lösning i sikte. Senaste tisdag tillsatte jag en tjänstemannagrupp som skall komma reda ut oklarheter och komma med förslag på lösningar.

 

Jag har tillsammans med tjänstemännen på avdelningen diskuterat många lösningsmodeller. Just nu är någon form av förebyggande utkomststöd det som ser ut att vara ett sätt att komma vidare med. Den lösningen har bl.a. socialdemokraterna framfört.

Följande områden som också är prioriterade on det social området nästa år är bl.a.  att

fortsätta arbetet med att förverkliga olika områden inom äldreomsorgen. Dit hör  lagstiftningsåtgärder som möjliggör samarbete mellan hälso- och sjukvården, att utreda ansvaret för sjukvården vid serviceboenden och utreda den ekonomiska fördelningen mellan ÅHS och kommunerna.

 

För att möjliggöra utvecklingen inom äldreomsorgen som är en av våra största utmaningar föreslås  en tillfällig tjänst som utredare inom detta område, för förutom utökad kapacitet på avdelningen finns det ingen möjlighet att nå de mål som budgeten ställer.

 

De funktionshindrades levnadsvillkor skall  utredas.

 

Inom lagstiftningen hör en revidering av handikappservicelagen, barnskyddslagstiftning och så hoppas jag att den nya landskapsregeringen skall komma i mål med en ny barnomsorgslag. Jag säger bara lycka till.

 

Det här är axplock ur budgeten från social- och hälovårdsdelen.

 

Nu hoppas jag att jag skall hinna med miljön också. Miljön är om möjligt mer aktuell än någonsin. Klimatfrågorna ligger just nu i topp inom miljödebatten, av förklariga skäl. Men som jag sade på miljöministermötet i Oslo Vi får inte glömma Östersjön, den mår knappast bättre  för att klimatfrågorna har övertagit debatten. Det är mycket intressant att se vad som händer i Krakow när alla Östersjöländernas ministrar träffas. Kommer det att bli satt ett tak för utsläppen i Östersjön. Då skulle ett aktivt steg ha tagits för Östersjön. Lokalt på Åland kommer arbetet med att förverkliga miljöhandlingsprogrammet att fortsätta och eventuellt komplettera den preliminära klimatstrategin som presenterades i lagtinget i våras, och debatten fortsatte här under hösten.

 

Den nya miljö- och hälsoskyddsmyndigheten startar sin verksamhet från årsskiftet. Redan nu

 har en chef tillsatts. Yvonne Österlund heter hon. Jag ser gärna att en styrelse tillsätts snarast möjligt för att ge chefen det bollplank hon säkert behöver vid skapandet av den nya myndigheten. Som vi alla vet är ett förändringsarbete inte någon lätt process.

 

Arbetet med att förenkla och förtydliga miljölagstiftningen fortsätter.

 

Beträffande avloppsprojekten kan vi konstatera att Lotsbroprojektet i det närmaste är slutfört.

 

Norra Ålands avlopp såg riktigt kritiskt ut för ett tag sedan, då Sund inte ansåg sig ha råd att gå med. Nu ser det bättre ut. Ett medlingsförslag som lades av oss tycks ha fallit i god jord.

 

Mise har varit ett kärt debattämne under de senaste åren. Trots att det är en kommunal angelägenhet har landskapsregeringen aktivt deltagit i olika processer för att hjälpa till. Vårt ägande i ÅPAB kommer att avslutas inom den närmaste tiden. Vi har fördelat våra aktier till kommunerna, som i sin tur enligt överenskommelse ger dem vidare till Mise, som bildar ett dotterbolag av ÅPAB. Den lösningen gör att en större ekonomisk helhet bildas inom avfallshanteringen. Från landskapsregeringens sida när vi förhoppning om att alla kommuner skulle gå med i Mise så att en helhet inom avfallshanteringen på Åland skulle bildas.

 

Herr talman!

Det här var bara lite att skrapa på ytan, men tiden medger inte mer. Mycket mer finns att läsa i budgeten och då vill jag påminna om att såväl den preliminära planen för socialvården och den preliminära planen för ÅHS är en mycket informativ  och intressant läsning .

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tänkte på ministermötet i Krakow. Det skall väl vara alldeles i dagarna, om det inte är i dag eller någonting sådant. Min fråga är om minister Lindeman skall vara med och på vilket sätt har landskapsregeringen påverkat den handlingsplan som man förväntar sig att mötet skall resultera i?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Orsaken till att jag inte är med på mötet är att jag faktiskt var osäker på om jag skulle vara minister då, så jag kunde inte anmäla mig för ett tag sedan. Men vi har tjänstemän på plats som deltar. Vi har haft möjlighet, som sagt; via finska delegationen har vi varit inbjudna att komma med. Vi har påverkat framför allt via ministermötena i Nordiska rådet, där vi har varit väldigt aktiva och haft åsikter om hur man ville att ministrarna i Norden skall gå vidare när man träffas i Krakow och också via Helcom, där vi ju har tjänstemän med. Det är  Helcoms olika förslag som kommer att finnas med på mötet i Krakow. Den största frågan som har varit mest aktuell och som vi åtminstone på alla möjliga plan har drivit är att vi tycker att ett tak skulle sättas för hur mycket Östersjön tål.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att processen intresserar så mycket som själva kraven. Taket som pratas om är väl just utsläppet av närsalter. Kunde ministern redogöra lite mera i detalj för vad kraven går ut på?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag har inte de siffrorna med mig nu, men det handlar om att det finns en forskningsgrupp som är tillsatt som har kommit fram till ett tak som man bedömer att Östersjön skulle klara av. Kommer man till det taket, vilket jag hoppas innerligen, så skall det fördelas mellan alla länder i Östersjön. Det andra som vi har fört fram i många sammanhang är utsläppen från våra fartyg; både när det gäller våra små fritidsbåtar runt Åland och i vår skärgård men också från våra stora fartyg tycker vi att Östersjön egentligen inte skall ta emot några utsläpp överhuvudtaget. Utsläpp från land naturligtvis och utsläpp överhuvudtaget men också utsläpp från fartygen är de viktigaste frågorna.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är ett klokt beslut av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och landskapsregeringen att inrätta de ordinarie tillfälliga vikarierna. En ödesfråga för ÅHS är personalrekryteringen och tillgången till personal. Pensionsavgångarna kommer också att ha stor inverkan på hur man kan bedriva ÅHS i framtiden. Dessutom tycker jag att det är bra att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman också håller Östersjöflaggan högt. Den globala uppvärmningen kommer också att ha stora konsekvenser för Östersjön.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman! När det gäller de ordinarie vikarierna, som man i allmänhet kallar dem, så blir det i den här budgeten tillfälliga tjänster. Orsaken till det är att det var en ganska stor bit. Vi talar om 40 olika ordinarie tjänster och om vi talar med omkringliggande regioner om den här typen av ordinarie vikarier som placeras ut på avdelningen, så finns det mycket gott om dem, men det finns också en liten risk att man inte kan utnyttja dem maximalt eftersom de kan bli att gå som ordinarie personal som i sin tur behöver vikarier. Det gäller att bygga upp ett system där man verkligt använder dessa ordinarie vikarier på respektive avdelning som vikarier, annars blir det fördyrande. Det är det som vi vill ha en uppföljning av följande år för att se att det här går bra. Jag vill tro att det här är en bra lösning.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tror att det finns utrymme för flexibilitet inom systemet också om man genomför en så här pass stor sak. Det finns utrymme för att med fortbildning få en flexibilitet i vikariestaben med möjlighet att vikarierna är verksamma på flera avdelningar.

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Där är vi helt överens. Jag tror att på grund av vi inte har satt dem ordinarie direkt så kanske det också sporrar dem till att göra det bästa av den nya möjligheten, att skapa möjlighet att gå över avdelningsgränsen, som man också diskuterar i samband med andra personalfrågor, inte bara i vikariefrågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill också säga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det har varit ett nöje att i många år få ha haft fördelen att samarbeta. Ibland har vi suttit sida vid sida, ibland har vi bytt avdelningar emellan oss och ibland har vi suttit på varsin sida regering kontra opposition, men trots  det tycker jag ändå att vi har lyckats hålla ett gott samarbete och det visar att Harriet Lindeman har lämnat spår efter sig i det politiska livet som kanske inte så många kommer att göra. Därför att hon har tillfört väldigt mycket på alla olika poster, så det har varit ett nöje.

 

Det är betydligt svårare att på några minuter säga någonting om social- och miljöavdelningen som är en stor avdelning och behöver mycket av landskapets pengar. Jag vill ändå säga några saker. Inom vården sker en våldsam utveckling på alla sätt och vis och det som är svårast kanske i dag är att specialiseringen går allt längre och längre. Läkarna kan mycket saker om allt mindre saker. Det betyder att det behövs fler och fler och fler, trots att problemen kanske inte är så många. Det här avspeglar sig i hela ÅHS:s ekonomi. Det här håller också på breder ut sig nu inom äldreomsorgen. Jag skall säga några ord om det eftersom det just nu har varit aktuellt med tanke på, som man skriver i budgeten, att det är sannolikt att utvecklingen inom Gullåsen går mot ett geriatriskt sjukhus eller en geriatrisk specialisering, och det tycker jag ändå är en ganska bra beskrivning, nämligen att det är ”sannolikt”, för man skall komma ihåg att det här är ingenting som man kan vända på från en dag till en annan utan utvecklingen till ett geriatriskt sjukhus måste ganska långsamt få leva sitt liv. Skall vi få en bra äldreomsorg, vilket vi alla vill ha, så måste vi veta att vi måste ha hela vårdkedjan fungerande. Vi måste ha ett bra patientflöde mellan de olika länkarna i kedjan. Det är själva huvudpunkten i en god äldreomsorg. Med vårdkedja menar jag då börjande från hemmet, där man kan få en viss vård med stöd och hjälp, det går till en gräns, sedan behöver man vanligen service- eller omsorgshem – vi menar vanligen samma sak med det – och då bor fortfarande den äldre i sitt eget hem, hyr sitt rum av kommunen och har alltså status som hyresgäst. Det här är väldigt viktigt: man bor i sitt eget hem så länge man är på omsorgshem. Nästa steg i kedjan hos oss är våra institutioner, om man behöver mera vård, dvs. Trobergshemmet, Sunnanberg, De gamlas hem; där är man på institution, där är det institutionsvård som gäller. Behöver man ytterligare vård är det Gullåsen och ytterligare vård är det sjukhuset. Man kan vända på det också, men det är samma sak. Det jag säger är att alla länkarna skall fungera; i hemvården är det hemvården kontra sjukvården som är det viktiga och här är en stor viktig punkt om man lyckas samordna, få bättre samarbete mellan hemvården och hemsjukvården. Det här arbetet pågår och det är allt riktigt och bra.

 

Det andra jag ville ta upp är det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tog upp om byggandet. Det är helt riktigt, jag behöver inte tillägga någonting, utom att med viss besvikelse tycker jag att man får lov att konstatera inom ÅHS när det gäller planeringen att det finns nog – jag överdriver inte, kanske tvärtom – en större vilja att ha som man vill ha än att spara och planera så att det skall bli billigt. Viljan att få som man vill är betydligt starkare! Det här är lite tråkigt.

 

Jag tycker att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman gjorde en bra sammanhållen beskrivning av problemen och situationen. Problemen i dag är dels möjligheten att rekrytera; vi vet ingenting om hur löneutvecklingen kommer att bli, det är ett annat problem. Ett problem som vi nästan inte har men som vi har är vårdköer på öronavdelningen som vi försöker få löst och det besvärar många att vi inte lyckas klara av det. Vård utom Åland tillåter vi att stiga med öppna ögon. Vi vet att det kanske blir lite dyrare i Sverige, men vi har också beslutat att det så skall vara och jag hör till dem som tycker att det här är rätt och riktigt.

 

Jag vill säga några ord till om miljöskyddsmyndigheten som skall tillträda. Det blir väldigt viktigt att man kommer in på rätt köl från början. Så småningom skall det tillsättas en styrelse. Inom ÅHS pågår just nu ett arbete med verksamhetsstyrning. Man försöker bestämma exakt vad för slags verksamhet man skall ha, vad målen är i de olika enskilda enheterna osv. Så försöker man bestämma att så här skall det bli. Jag tror att det skulle vara nyttigt om man inom  miljöskyddsmyndigheten skulle försöka att från början starta upp med en tydlig verksamhetsstyrning. Jag tänker inte upprepa alla problem som har varit under åren inom både miljöprövningsnämnden och hälsonämnden, men jag tror att det här skulle vara väldigt viktigt och jag hoppas att man faktiskt försöker anstränga sig, jag tror att det kunde lyckas.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Vtm Gun Carlson har stor erfarenhet från geriatrisk sjukvård och säkert också från annan äldreomsorg. Men det är alltid lika besvärligt när man inte håller begreppen tillräckligt tydliga. Kommunen har inte ansvar för hälso- och sjukvård. Trobergshemmet, De gamlas hem och Sunnanberg är kommunala inrättningar och deras syfte är att erbjuda boende för äldre personer. Av dem är många i behov av mycket omsorg och tillsyn och t.o.m. kanske en viss medicinsk vård. Men det är inte institutionsvård, anser jag, utan det är fråga om institutionsboende. Det skulle vara jätteviktigt att åtminstone politikerna skulle kunna göra den skillnaden för det är helt tokigt om man sedan säger att på Gullåsen det också är institutionsvård. Det är det som har gjort att många tror att man kan anmäla sig till Gullåsen för att bo där. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är så att inom institutioner, man må kalla det institutionsvård eller institutionsboende, det spelar egentligen ingen roll, därför att då är det institutionen som tar hand om hela ekonomin, som servar patienten med kläder, tvätt, mat, mediciner, läkarbesök, alltihopa, precis på samma sätt som inom centralsjukhuset och Gullåsen. Inom servicehemmen är man hyresgäst och köper sina tjänster, det är den stora skillnaden. Om man väljer att kalla boendet eller vistelsen på De gamlas hem och de övriga institutioner för institutionsboende eller –vård, gör ingen skillnad i praktiken därför att de personer som är där behöver omsorgsvård.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag delar inte ltl Gun Carlsons uppfattning här. Jag tror att det krävs en ganska klar och tydlig begreppsdefinition. I den arbetsgrupp som jag och minister Lindeman samt ltl Ragnar Erlandsson satt kallade vi Trobergshemmet,  De gamlas hem och Sunnanvind för ålderdomshem. Alla tycker inte om det begreppet, men det var för att särskilja det från hälso- och sjukvården. Det är alltså sociala inrättningar; huvudmännen är kommunerna. Däremot ligger all hälso- och sjukvård på Åland under landskapet. Det som jag sade här är symptomatiskt för att brukarna inte kan göra skillnad på Gullåsen och ålderdomshemmen, för det finns sådana som tror att man kan anhålla om boendeplats på Gullåsen.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Folkpensionsanstalten vet precis vad som är institutioner och inte är det. Dessa nämnda är det. Vad man sedan ger för vård och kallar det är ingen skillnad. Det är alldeles riktigt att det är kommunernas ansvar. Det är kommunerna som sköter de tre institutionerna jag talar om. När det gäller Gullåsen så kan det hända att det finns personer som tror att man bara kan anmäla sig till Gullåsen för att få en plats, det skulle i så fall vara mariehamnare. I dag ligger det nämligen 40 mariehamnare på Gullåsen som egentligen inte behöver Gullåsen-vård men som inte har någon annanstans att vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller den nya miljöskyddsmyndigheten är jag helt överens om att det är oerhört viktigt med uppstarten och att det blir en tydlig målstyrning osv. Därför är jag mån om och nämnde också i mitt anförande att det är viktigt att den nya styrelsen tillsätts omedelbart och jag gick faktiskt ut och bad om namn så att namnen skulle finnas till hands för den nya ministern, så att inte någon tid skulle gå förlorad. Jag tror att hon behöver det som bollplank för att starta upp den nya verksamheten. Också under den tid som man beredde den nya myndigheten så var också den arbetsgruppen väldigt mån om och man talade om styrkort och allt möjligt som alltså var utgående från att man skulle vara tydlig i sin målstyrning.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi har helt samma uppfattning, så vi kan väl bara tillsammans föra det vidare till kommande regering och hjälpas åt så att det blir en bra styrning från allra första början så att man inte får en ny miljöprövningsnämnd, med dess bekymmer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Vi har kommit en bit på väg i budgetdebatten även om hela debatten känns lite lam, men det har väl sina randiga och rutiga skäl! En sak som jag har funderat över som kanske inte jag behöver fundera över, men jag har gjort det i alla fall, är – om vi tittar på talarlistan så här långt – att liberalerna har, om man vill tolka det väldigt snävt, ingen åsikt när det gäller detta verksamhetsområde. Nå, då vet vi också att liberalerna i media har sagt att vi kommer inte att delta i debatten eftersom vi har möjlighet att ingå i kommande regering och det blir säkert också en liberal som kommer att ha det här verksamhetsområdet under sina vingar samt att man kommer att visa sin politik i en första tilläggsbudget. Det är här min undran kommer: Vad händer då med det som centern nu går in för i budgeten? Är det så att vi återigen skall se en vindflöjel, att nu går man in för det här, för den här budgeten har centern lagt, men när en tilläggsbudget kommer tillsammans med de nya regeringskumpanerna, liberalerna, så kommer vi att få se någonting annat? Det är kanske därför det finns ett ganska stort utbrett ointresse att delta i debatten. Man tänker att vad är det för vits att göra det eftersom man inte riktigt vet. Igår i diskuterade vi golfbanesatsningar medan representanter för de båda stora partierna för en annan diskussion, så det blir återigen en s.k. icke-debatt, vi pratar nu för pratandets skull och så vi vet inte riktigt vad det blir i slutändan! Vi skall i alla fall göra vårt bästa för att intressera ålänningarna för det som komma skall för 2008. Hur vill de olika partierna att verkligheten skall se ut för ålänningarna?

 

Valrörelsen är över för den här gången, sade ltl Olof Erland tidigare i dag Jag uppfattade det så att det som man då diskuterade, det hade man glömt nu när man kom in i lagtinget för nu är valrörelsen över, man har påbörjat ett arbete och så har man glömt valrörelsen. Vi brukar inte syssla med sådant från Obunden Samlings sida. Jag tror att det blir väldigt svårt att försöka få fast oss för det i alla fall. Vi gör säkert många fel, men inte när det gäller att vara trovärdiga i en valrörelse och det vi sedan faktiskt försöker driva under den kommande mandatperioden.

 

Det är rakryggat att driva saker i valrörelsen och följa upp dem också när man skall starta upp sitt arbete. Detta har vi försökt göra genom de olika finansmotioner vi har lämnat in; många är också sådana som vi har föreslagit under tidigare mandatperioder, men vi kör på med en dåres envishet och försöker enträget arbeta framåt och ibland brukar det faktiskt också ge effekt.

 

När det gäller ÅHS, som är den största kakan under social- och miljöavdelningens verksamhetsområde har vi förmånen från de obundnas sida att sitta med i ÅHS-styrelsen och där har vi också fört fram våra åsikter. Jag hoppas att alla partier, även oppositionen, fortsättningsvis skall kunna vara med i den styrelsen eftersom vi vet att området Ålands hälso- och sjukvård är ett högt prioriterat område för ålänningarna och där hör också oppositionen hemma. Det är en stor del av befolkningens röst som annars inte kommer att bli hörd.

 

Det viktigaste som vi håller på med och som jag skulle vilja lyfta upp är arbetet med balanserat styrkort. Det kan låta torftigt och tråkigt, men det är ett väldigt välmenande och ett väldigt behövligt arbete. Jag tycker själv att det är väldigt roligt att jag får vara med om detta arbete eftersom det är någonting som vi från vår sida många gånger har önskat och fört fram i debatten, dvs. att man måste få bättre och tydligare målformuleringar, från styrelsen, ledningen och ut i organisationer: vad, av vem, hur, när och vad det kostar, en uppföljning osv. Kommer det här att tas emot väl? Kommer det här att bli inplanterat i organisationen och tas emot på ett positivt sätt, så kommer det att bli precis allt det här vi har frågat efter. Jag hoppas innerligt att detta skall tas emot på ett positivt sätt.

 

En av våra motioner under detta verksamhetsområde är frågan om en möjlighet till andra bedömning. Här skulle vi vilja se att det tas fram en lagstiftning till en andra medicinsk bedömning. I dag har man genom ett styrelsebeslut i ÅHS sagt att det skall ges möjlighet till en andra bedömning. Då vet vi att det är upp till den remitterande läkaren att göra det. Vill inte läkaren, så blir det oftast inte heller och dels vet inte alla patienter om att det här existerar. Det är också väldigt avhängigt att man också informerar om det här. Det finns ett förslag från förtroenderådet som ganska långt har utformat en färdig lagtext. Det hoppas jag att man skulle kunna få in med från finansutskottets skrivning och åtminstone att den nya regeringen tar in det. Det har funnits med i många handlingsprogram från regeringarna, men det har tyvärr inte blivit verklighet, så jag hoppas att det verkligen blir av nu. I dag bekostar många patienter en andra medicinsk bedömning med egna pengar, och det är inte alla som har råd med det, med den resan och det besöket som ofta sker utanför Åland, så det här hoppas jag att man skall kunna ta till sig och förverkliga samt också informera patienterna/ålänningarna att de har rätt till det också.

 

Den andra motionen gäller ett Ålandstillägg för pensionärer med låg inkomst. Det här är någonting som fanns i valrörelsen men som nu är förbi. Jag hoppas att alla minns att man i valrörelsen sade sig vara positiva till ett sådant förslag. Jag tycker att det nya lagtinget nu har en skyldighet att faktiskt göra någonting åt det här så att vi lyfter den här frågan, det är vår mening med motionen – att vi inte bara har talat om det här och lovat i valrörelsen utan att vi faktiskt visar på handling. Vi vet också att det är svårt att man för in ett Ålandstillägg som man gör med lönerna, men någon form av stöd, och vi har kallat det för ett Ålandstillägg för det är så benämningen har varit i debatterna. Då vet också människor vad det är fråga om. Man för in en summa om 500.000 euro och så kommer man till lagtinget i tilläggsbudget med en detaljerad utformning av stödet. Det här är det minsta vi kan göra när det gäller att visa att vi faktiskt menade det vi sade i valrörelsen. Jag tror inte att någon vågar någonting annat.

 

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Oberoende av hur regeringen kommer att se ut håller liberalerna fortfarande på i enlighet med det vi sade före valet, att utforma ett förslag till hushållsstöd när det gäller pensionärer och andra med behov av ett sådant. Jag skulle bara kommentera debatten. Jag tycker att liberalerna har deltagit på ett normalt sätt hittills i debatten. Att vi nu inte är på talarlistan beror delvis på att läget är som det är när man alltså går från opposition genom ett val och sedan är det en oklar situation där vi samtidigt jobbar med sakfrågorna. Budgeten blir ett instrument för dem som har lagt upp den och för dem som anser sig vara i opposition just nu. Därav förklaringen till att debatten för vår del inte är så aktiv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi förstår att liberalerna nu väntar och ser vad som komma skall och man är fullt upptagen med att skriva handlingsprogram med olika grupper som nu håller på och arbetar. Det är alltid trevligt att debattera och diskutera de olika frågorna utifrån olika synsätt; det har vi gjort tidigare och liberalerna har varit väldigt flitiga debattörer tidigare. Nu har det mest varit Olof Erland, också symptomatiskt, som tog den första repliken! När det gäller stödet till pensionärer med låg inkomst kom också liberalerna under den förra debatten med stöd, när vi obundna tog upp det och ville införa det. Jag tog det som ett stöd från liberalerna i debatten och jag tycker att det är viktigt att man från parlamentets sida visar att man menar allvar med det vi sade i valrörelsen, så att vi inte bara sitter här och väntar på nästa regeringshandlingsprogram! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Även om alla inte sitter här så följer vi nog med debatten. Det som sägs här i lagtinget är saker som vi tar upp i våra gruppdiskussioner hela tiden, så debatten är viktig. När det gäller pensionärsstödet så finns det flera olika komponenter som vi under en lång tid har fört fram. Det gäller det allmänna avdragets låglönedämpning, det gäller utkomststöd, barnbidrag, bostadsstöd, men det gäller också ett hushållsstöd som inte skulle påverka de andra sakerna. Vårdbidrag har nämnts, också utkomsstödet, där vi är tveksamma därför att vi inte vill ha två parallella utkomsstödsystem. Men det här måste man tänka igenom noga. Jag vet inte om debatten är mogen för vår del att vi kan presentera konkreta förslag, men vi följer med intresse med vad som sägs.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är väldigt viktigt att vi nu inför de människor, som vi i en radiodebatt enhälligt utlovade ett sådant här stöd, visar på handling, så att vi inte bara återigen står här och radar upp alla bekymmer som man ser framför sig utan att man sätter en summa i budgeten. Det är ett steg att visa att man faktiskt tror att det här löser sig, sedan kan man sätta en tjänsteman att ta fram lösningen. Det är vi inte kapabla till för vi kan inte alla komponenter och ingredienser, men vi kan visa att vi faktiskt menade någonting med det vi sade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag kan lugna vtm Gun-Mari Lindholm med att hon övertolkar uttalanden. Naturligtvis lever valet och valfrågorna i allra högsta grad kvar. Basen i de regeringsdiskussioner som förs och som kanske leder till resultat är liberalernas valprogram, från liberalernas sida.

 

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet inte om det där var ett försök att förklara vad jag sade när jag antydde det som sades från ltl Olof Erlands sida, att valrörelsen är nu förbi. Jag upplevde att det andades att det var då, nu är nu, och de här kärlen är inte kommunicerande kärl. Men för oss är det så.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill igen förtydliga att vtm Gun-Mari Lindholm övertolkar. Basen i de saker som liberalerna för fram är de valfrågor som liberalerna har fört. Det kan jag förvissa vtm Gun-Mari Lindholm om. Läser man den omfattande socialvårdsplanen och ÅHS-planen så kan man konstatera att det finns oerhört många viktiga trådar att plocka upp och fortsätta på. Någon fullständig kursändring när det gäller hälso- och sjukvårdspolitiken tror jag inte att det blir tal om. För övrigt delar jag vtm Gun-Mari Lindholms uppfattning till fullo om ett Ålandstillägg för folkpensionärerna.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det är övertolkning eller misstolkning får framtiden utvisa. Jag hoppas naturligtvis att jag har fel och att ltl Katrin Sjögren har rätt, men det får framtiden utvisa. Det är upp till bevis, ltl Katrin Sjögren!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller balanserat styrkort hör jag också till dem som förväntar mig mycket av det. Vi har många gånger tillsammans också diskuterat möjligheten. Vi har kanske inte använt ordet ”balanserat styrkort”, men innehållet och tankarna har funnits i många år. Det viktigaste i det sammanhanget nu är att få personalen med sig i den frågan. Lyckas inte det, så lyckas inte balanserat styrkort. Det är a och o. Det finns många bevis på tidigare när man har haft goda föresatsar och velat göra förändringar, där personalen har visat att det här går inte, och då går det bara inte! Jag vill och hoppas att faktiskt personalen är med i arbetet som leder till att kedjan fungerar från början till slut i ÅHS-arbetet.

 

När det gäller second opinion kan jag berätta att jag tror att det finns en lag färdigskriven, men jag talade med lagberedningschefen som har haft hand om detta och han var beredd att jag skulle få ta den nu till landskapsregeringen, men jag sade då att jag tror att det är för sent för mig att lämna en ny lag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är i så fall den snabbaste tiden för en motion i alla fall att gå igenom! Det är jättebra om lagen kommer. När det gäller detta att få personalen med sig är det helt riktigt och sant, precis som mycket annat som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har sagt. Det är en attityd mot både ledning och styrelse, mot politiker, det visar på ett missnöje att man har misslyckats från ledningens sida i många frågor när man debatter mjölk till kaffe och när man debatterar pyjamasarnas utseende och kvalitet i media i stället för att gå direkt till ledningen och diskutera det. Det är ett uttryck för att man känner att man inte har en plats och en kanal till besluten inom ledningen, men vi får hoppas att balanserat styrkort är ett instrument som hjälper till med det.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Tillbaka till en andra bedömning, second opinion, som de oftast kallas, så kan jag berätta att jag har också motionerat om det här för ett antal år sedan och så här länge tog det! Tyvärr har lagberedningen inte så mycket kapacitet utan ärendet har fått stiga åt sidan för andra frågor som har varit väldigt viktiga osv. Det tog lite längre än vad man trodde. Men, som sagt, jag hoppas innerligen att ltl Katrin Sjögren för lagen till lagtinget, så har man snabbt en ny lag för den nya landskapsregeringen och lagtinget.

 

När det gäller Ålandstillägget för pensionärer har vi skrivningar om att det skall komma ett tillägg för pensionärer. Vi säger också att det skulle ha funnits beredskap hos den här landskapsregeringen att återkomma i en tilläggsbudget med det .Vi har haft många informella utredningar och det alltid kommit något men emellan och nu finns det en formellt utsedd tjänstemannagrupp som måste gå till botten med frågorna för att hitta en bra lösning.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Allt det här låter väldigt bra och betryggande. Jag hoppas verkligen att det också sjösätts inom mandatperioden. Jag har åtminstone ett väldigt ansvarskännande gentemot den grupp som vi faktiskt har gått ut och lovat.

 

Man kan säga att tokigt nog har det inte funnits tid för lagen och då kan man väl bara säga med facit i hand att det har funnits  andra lagar som ansetts viktigare, t.ex. Struktur-07, som sedan backades i sista sekund här i lagtinget och hade man inte haft så kanske vi hade haft en lag om en andra medicinsk bedömning i stället, som det råder större enighet om än andra frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag skall tala om planen för ÅHS:s verksamhet. Under många år har minister Lindeman tyckt att vi här i lagtinget har ägnat för lite uppmärksamhet åt planen. Jag tänkte nu glädja hennes sista tid här i lagtinget genom att titta på planen. Till lyssnarna vill jag säga att jag återkommer i ett anförande till sociala frågor om äldreomsorg och personer med funktionsnedsättning.

 

Så till hälso- och sjukvården och till planen. Planen är viktig. Det är egentligen där som formuleringarna för verksamheten finns och det är viktigt att vi diskuterar den i lagtinget. Min erfarenhet är i alla fall att när vi har diskuterat den har den ändå inte lett så långt, utan ÅHS är ganska självständig i verksamheten, och det kanske den också skall vara.

 

Jag skall börja med att citera ett stycke i planen som säger något om dess, om inte bindande, men å, moraliska verkan. Det står nere på sidan 4: ”Omfattningen av servicen inom hälso- och sjukvården skall dimensioneras så att landskapets befolkning inte kommer i en sämre situation än rikets.” Mycket klart och tydligt: ålänningarna skall ha minst samma sjukvård som i riket. Då frågar jag minister Lindeman: Gäller det här också tandvården? Skall man följa den citerade texten måste allmän tandvård också införas på Åland. Det är en av socialdemokraternas viktigaste hälso- och sjukvårdsfrågor. Om man läser under tandvårdsenheten så finns det är inte något angivet om att man skall införa allmän tandvård på Åland. Att vi inte har allmän tandvård på Åland framkommer av texten, där det sägs att man bedriver barn- och ungdomstandvård, ger tandvård åt patienter, prioriterade av sociala och medicinska skäl samt till ÅHS:s personal. Vi har alltså inte på Åland motsvarande tandvård som man har i riket; i riket går man till hälsocentralen, där det finns en tandvårdsenhet och man får i de flesta fall sin tandvård där.

Nu har ÅHS-styrelsen på initiativ av ltl Göte Winé bestämt att det här skall utredas, men jag menar att man måste gå ett steg längre om man skall följa planen, dvs. vi föreslår att 2009 skall allmän tandvård införas på Åland för att vi skall ha minst motsvarande som i riket, annars måste vi ändra planen, att det gäller inte för tandhälsan, inte för den och den osv. som inte är lika som i riket.

 

Så sägs det en intressant sak i planen som jag först blev väldigt glad över att läsa på sidan 12: ”Ålands hälso- och sjukvård har att följa de av landskapsregeringen föreskrivna tidsramar (vårdgaranti) inom vilka patienterna skall få vård på olika nivåer inom ÅHS. Vårdgarantin berör i detta skede inte tandvården.” Vad berör den då? Ja, jag ringde till avdelningen och det visade sig att det inte fanns något sådant beslut. Vi har alltså inte motsvarande lagstiftning som i riket och vem som gjort skrivningen och vem som stoppat dit den, så den borde stiga upp och säga varifrån idén har kommit och vad det är som gäller, för enligt landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans egen avdelning finns det ingenting sådant. Det är tråkigt att man skriver i planen att vi har en vårdgaranti och så gäller den inte eller så har jag missförstått någonting, men detta måste redas ut.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman talade om investeringarna och sade mycket klokt att Gullåsen är en tidsinställd bomb, och det har den varit länge. Men inom ÅHS-styrelsen förefaller inte detta ha varit ett prioriterat område. Det är utslitna, nergångna utrymmen för personalen, men framför allt för patienterna; personalen har fått tillläggsutrymmen, men inte patienterna. De har ätit upp upp alla sociala utrymmen som fanns tidigare för patienterna. Patientutrymmena är i väldigt dåligt skick. Det är tungskött, det är dålig luft och det finns inga utrymmen där anhöriga kan vistas med patienterna. Det här är en del av ÅHS som man inte visar upp för besökare. Det här är mycket sorgligt. Nu har det dessutom framkommit att delar av byggnaden är fuktskadad - som jag tagit upp i en enkel fråga – och man har varit tvungen att stänga vissa patientrum, men det som förvånar mig att det är tydligen ingen som säger sig ha ansvar för patientsäkerheten.

 

Vem är det som skall se till att de äldre eller andra svårt sjuka som ligger inne i åratal på Gullåsen inte far illa på grund av fuktskadorna eller har farit illa? Är det ingen som har ansvar i denna fråga? Jag tror att de anhöriga skulle vara glada för besked på den punkten och jag tror att lagtinget ganska snart måste ta upp flera miljoner för att åtgärda byggnaden.

 

Så till äldreomsorgen, som vi varit inne på i samband med ltl Gun Carlsons inlägg. Man har i åratal stått här i talarstolen och sagt att vi måste ändra lagstiftningen så att hemsjukvården och hemtjänsten i högre grad kan integreras för de äldres bästa. Men varför i herrans namn gör man inte den lagändringen, utan här står man och ältar och ältar om och om igen, men för att det skall bli möjligt måste man göra en lagändring. Jag anser att det är en av de mest prioriterade lagändringar som måste göras så fort som möjligt.

 

Det gjordes något slags utfall mot Mariehamn för att vi har så många äldre på Gullåsen och för vtm Gun Carlson kan jag berätta att största skälet till det är att så många äldre flyttar in till Mariehamn från övriga åländska kommuner. Mariehamn tar verkligen sitt ansvar i det här sammanhanget. Det gör inte problemet mindre, men jag tror att vi måste ha större och andra resurser  inom äldreomsorgen för att klara av det, och en form som är viktig också som vi inte ännu har är s.k. hemsjukhus. Det gäller inte bara äldre utan det kan också gälla andra med svåra kroniska sjukdomar; läkarna måste i högre grad gå hem till folk. Det är inte så att svårt sjuka människor som ligger hemma måste gå till sjukhuset på läkarbesök alla gånger utan vi måste svänga på det. Det finns en förändring inom psykogeriatrin som inte verkar helt transparent. På grund av de skador som Grelsby sjukhus har så har man tydligen stängt en hel avdelning i psykogeriatri och de platserna har inte kompenserats direkt någon annanstans- och det verkar ha skett i det dolda.

 

Detta om hälsovårdsplanen. Jag hoppas att minister Lindeman är glad över det som jag har sagt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I min egenskap av ordförande i ÅHS:s styrelse vill jag kommentera två saker. När det gäller det som står på sidan 12 i planen om att: ”Ålands hälso- och sjukvård har att följa de av landskapsregeringen förskrivna tidsramar (vårdgaranti) inom vilka patienterna skall få vård …” är det beroende på landskapsregeringen,vilka tidsramar de har och det finns något beslut sedan tidigare, men det är inte på något sätt heltäckande. Det är möjligt att organisationen inte känner till det, men det är ingen heltäckande vårdgaranti på det sättet som man har i lagstiftning infört på andra håll.

 

När det gäller fuktproblemen på Gullåsen har det gjorts synnerligen ordentliga undersökningar om luften för personalen och patienterna att andas in, och det finns ingenting i luften som skulle ge skäl till att befara hälsorisker av den art som ltl Barbro Sundback anför.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

På den första frågan om landskapsregeringens förskrivna tidsramar var det inte en kritik mot ÅHS, utan när jag frågade på avdelningen så fanns det inte sådana föreskrivna regler. Det är väl inte att förvåna sig över att inte ÅHS kan följa dem om de inte finns! Varför står det då på det här sättet?

 

Jag har inte någon detaljinformation om fuktskadorna. Men det intryck man får är att det är de här gubbarna som kommer från Helsingfors och som mäter här och där som är avgörande för om man bedömer att det är skadligt eller inte. Man gör inte empiriska undersökningar bland personalen. Det är många i personalen som mår dåligt på grund av inomhusluften. Det är inte typiskt för Gullåsen utan det finns på många andra ställen och man borde fästa större uppmärksamhet vid detta. Det bedöms ungefär som lite neurotiska kvinnor som inte klarar av saker och ting.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I den mycket ingående analys, som nu håller på att göras och som har kommit ganska långt när det gäller situation på Gullåsen i detta hänseende, så är det mycket som utreds. Det är luften och hälsoriskerna, både för personal och patienter. Det är naturligtvis också vad det beror på, vad man kan göra åt det och vilka olika alternativ det finns att åtgärda. Man skall inte förstora problemen onödigt, det är väldigt dålig byggteknik som har använts. Det är klarlagt redan, men det finns ändå hyfsade möjligheter att komma åt det. Jag har också fått en rapport personligen över hur många i personalen som har känt problem med detta och hur de har känt. Läkarna på sjukhuset har bedömt att det är inte på den nivån att man borde göra några särskilda andra åtgärder. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Speciellt det här sista var intressant: att läkarna har bedömt att det inte är besvär för personalen. Kan inte personalen själv göra den bedömningen? Nog andas det lite förmyndarskap för mig! Nog måste personalen själv kunna avgöra. Det är också det att de inte har ett fungerande arbetarskyddssystem. Den som är ansvarig för arbetarskyddet är numera anställd på någon skola. Det finns nog mycket att göra här med arbetarskyddet för personalen men framför allt för patienterna. Vem skall man vända sig till om man är orolig för att patienter som har legat i dessa rum, kanske i flera år, har tagit skada av det? Är det ingen som har ansvar?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag hinner med allt i en replik, men jag skall börja systematiskt. När det gäller tandvården på sidan 4, där det står att befolkningen skall ha samma förmåner som i riket, kan jag helt ärligt säga att när man har skrivit det så har man inte tänkt att tandvården ingår i det. Så är verkligheten. När det gäller ansvaret för fuktskador kanske jag får återkomma med svar i samband med den enkla frågan som ligger på mitt bord, så jag sparar den informationen till onsdagen.

När det gäller vårdgarantin har det någonstans skett ett misstag på vägen, har jag forskat ut. Det är nämligen så att ifjol fanns det en önskan från ÅHS – från ledningen – att vi skulle också här på Åland fastställa en vårdgaranti. Vår landskapsläkare har inväntat någon form av beredning från ÅHS och ÅHS har inväntat ett beslut från landskapsregeringen, så det är orsaken till att ingenting har skett. Jag har för min del sagt åt vår landskapsläkare att detta måste ske omgående och han har lovat ta tag i frågan. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det var förstås bra att vi fick en förklaring, men jag tycker att det är lite skandalöst. Man utlovar en vårdgaranti åt patienterna, men så finns det inte på grund av att landskapsläkaren väntar på ÅHS och ÅHS väntar på landskapsregeringen! Det låter inte som om vi skulle leva i Internet-tiderna utan mera i någon slags 1800-tal när man skickade kurirer över Sibirien med post till myndigheterna.

 

En annan sak som man kan passa på att rätta till är att i fråga om bilagan Lagstiftning hänvisar man till en drös med lagar som gäller den nya myndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet och som alltså inte borde finnas med i bilagan.

 

Sist men inte minst: Anser minister Lindeman att tandvård inte hör  till hälso- och sjukvården?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag anser naturligtvis att tandvården hör till hälso- och sjukvården, men vi har haft en tradition att den inte har fått samma ekonomiska ersättning som annan hälso- och sjukvård, och det är det som nu skall utredas inom ÅHS för att kanske då närma oss rikets sätt att se på det. Rikets system målas ut väldigt positivt, men när man sedan ändå får i praktiken att man måste söka sin egen tandläkare för att man inte har tid att vänta upp till 18 månader osv., så ibland måste man också ta reda på hur ett beslut fungerar i verkligheten. Det fungerar väldigt ojämnt i Finland i dag.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår att minister Lindeman med ”man” menar mig och jag kan intyga att jag har tagit mycket väl reda på hur det fungerar i riket. På små orter fungerar det relativt bra; däremot är det svårare i större samhällen, men jag utgår från att Åland i det sammanhanget skulle räknas som en mindre ort och att det skulle kunna fungera riktigt bra här. Jag tycker att det är ganska givet att vi skall ha en allmän tandvård. Vi på Åland brukar vara generösa mot ålänningarna när det gäller hälso- och sjukvård. Jag ser ingen som helst orsak till att vi skulle vara mindre generösa när det gäller tandvården, tvärtom!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller påståendet att många av stadens äldre människor är inflyttade från landsbygden är det säkert så till viss del, samtidigt som alla människor har rätt att flytta vart de vill och det är kommunernas ansvar. Jag vill ändå erinra om att Mariehamns stad har haft väldigt många fördelar från ÅHS som de övriga landskommunerna definitivt inte har haft. Man har haft tillgång till ÅHS:s läkare för hembesök, ÅHS-läkare har suttit i stadens SAP-grupp (samla, analysera och planera),  man har ställt upp med geriatrikonsult osv. Det här kom fram i vår arbetsgrupp för Gullåsens utveckling, och det var lite förvånande. Vi kunde också konstatera att resurserna inom ÅHS sk fördelas rättvist över hela Åland. Det andra som jag ville säga är om psykogeriatripatienterna, men det får jag ta i nästa replik!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det som jag tycker illa om i åländsk politik är när man skapar en motsättning mellan staden och landskapet och speciellt om man utnyttjar utsatta människor i syfte att skärpa till den politiken, så det replikskiftet avstår jag från.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag har precis samma åsikt i den frågan. Det skall vara rättvist och man skall inte låta personer utsättas. När det gäller psykogeriatrin så visade det sig genast när jag kom in i ÅHS-styrelse andra gången, att det inte fanns någon planering för dem i nybygget. Men nu har vi dels i ÅHS-styrelsen och också i arbetsgruppen för Gullåsens utveckling lyckats komma till att det är ett beslut att de skall tas om hand av psykiatrin.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det låter bra! Det återstår att se hur stor den resursen blir för den behövs säkert. Det som var förvånande i fråga om de 8-10 platserna på Grelsby var att de försvann genom något slags tjänstemannabeslut. Där var inte beslutsgången transparent utan politikerna ställdes, vad jag förstår, inför fullbordat faktum, och jag tror att det är viktigt att vi alla framhåller att så kan det inte få gå till. Om man har en plan, så skall inte verksamheten förändras annat än genom förändringar i verksamhetsplanen som går hela vägen genom beslutsprocessen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

Mitt anförande skall främst  handla om miljöpolitik men jag skall börja med en socialpolitisk fråga. Jag kan inte låta bli i och med att vtm Gun-Mari Lindholm var inne på en fråga här som jag tycker att är viktig och väsentligt och det gäller de äldres ekonomiska ställning, framför allt folkpensionärerna. Det är naturligtvis så att vi har inte på något sätt heller från den frisinnade gruppens sida glömt det vi diskuterade i valrörelsen. Jag minns mycket väl partiledardebatten som vi hade där vtm Lindholm kastade en handske som plockades upp av oss och den finns fortfarande med. Att det inte finns med i budgetförslaget har sin naturliga förklaring, precis som ledamoten Lindholm var inne på, att det har inte gått att hitta systemen än så länge. Jag tror fortfarande att alla brinner för att det här faktiskt blir gjort. Från frisinnat håll finns fortfarande den här kampen. Jag vet också att man i landskapsregeringen jobbar med de här frågorna, så jag hyser god tilltro till att det kommer att komma ett förslag från den nya landskapsregeringen i första tilläggsbudget.

 

Miljöpolitik skulle jag prata om och jag vill börja med att faktiskt lyfta på hatten rejält för den avgående miljöministern Harriet Lindeman som under den senaste perioden har jobbat stenhårt med de miljöpolitiska frågorna. Det har varit en mycket progressiv miljöpolitik som landskapsregeringen har fört och den progressiviteten har synts både på hemmaplan och i det arbete som man har haft på bortaplan; framför allt inom Östersjösamarbetet och nordiskt samarbete  har man drivit en mycket progressiv miljöpolitik. På hemmaplan har vi sett det i miljöhandlingsprogram, klimatstrategi osv. osv. Det är bra och det här arbetet hoppas jag att kommande miljöminister och kommande landskapsregering faktiskt ta vid och fortsätta med. Jag vet att det under föregående mandatperiod har varit mycket debatter kring miljöpolitiken, men det som har oroat mig lite är att det har funnits en viss försiktighet i den miljöpolitik som dåvarande oppositionen i form av liberalerna ville föra. Jag hoppas verkligen att det här inte blir någonting som gör att den progressiva miljöpolitiken stannar av. Det är viktigt att våga föreslå åtgärder när man ser problemen. Vi är egentligen helt ense om vilka problemen är; däremot vilka åtgärder som skall göras leder ofta till att vi börjar strida i den här salen. Men jag tycker att den hårda diskussion vi hade kring miljöhandlingsprogrammet – landskapsregeringen stod på sig och gick vidare med att börja implementera det här – har visat att det som det egentligen streds mest om har sedan inte varit så stora problem att faktiskt rent konkret gå vidare med. Jag tänker naturligtvis på utsläppen av kväve och fosfor och på fiskodlingarna. Det var en hård, hård debatt här i salen; fiskodlarna reagerade också väldigt kraftigt på det här, men vi kunde konstatera för inte så hemskt länge sedan när landskapsregeringen lade fram en förordning att det var någonting som man kunde komma överens om och samtidigt hålla den målsättning som man hade satt upp. Jag tror att det är viktigt att konstatera i det här läget, att vågar man föra fram förslag, vågar man stå på sig och visa på att det finns vägar kommer man också vidare. Det här gäller naturligtvis i alla politikområden men framför allt inom miljöpolitiken.

 

Nu skall vi se framåt. Vi har ett miljöhandlinsprogram som löper ut 2008. I det finns åtgärder som löper betydligt längre framåt än 2008; det betyder att man nu måste jobba med att implementera det som finns där. Jag var inledningsvis på att vi är alla i princip eniga om problemformuleringarna som finns. Jag hoppas också att man nu kan jobba vidare med, som ledamoten Harriet Lindeman var inne på, att implementeringen fortsätter i lagstiftningen osv. så att vi kan se till att man håller sig vid de mål vi ställde upp vad gällde utsläpp av kväve och fosfor och att man också över tid kanske kan skärpa dem ytterligare. Vi vet vilket läge Östersjön befinner sig i.

 

Det samarbete som man behöver för att rädda Östersjön måste man också fortsätta. Där har det gjorts arbete både lokalt här på hemmaplan via parlamentets sida men också från regeringens sida så att man har arbetat för att göra detta. Jag ser att ltl Raija-Liisa Eklöw kommer in här som också har tagit initiativ i Nordiska rådet om detta och det tycker jag är bra; där handlar det mycket om det gemensamma arbetet runt omkring Östersjön och också i Norden.

 

En annan bit som den här landskapsregeringen har jobbat med och som jag hoppas att nu också går vidare som är väldigt, väldigt viktig för miljöpolitiken är att man går igenom lagstiftningen och försöker förtydliga den så att man undviker en massa missförstånd. Vi vet att lagstiftningen ofta är sådan att när man sjösätter stora paket kan det smita in saker och ting som sedan visar sig i praktiken att inte fungerar och då måste man också kunna tänka sig att förändra den biten. Det är någonting som gjordes från landskapsregeringens sida när man tog det stora lagpaketet kring miljölagstiftningen. Den måste man nu följa upp och se att den blir fungerande så att skyddet för miljön finns kvar men samtidigt är det viktigt att minska byråkratin. Vi måste få till ett sådant lagstiftningssystem som accepteras av dem som är satta att följa det, dvs. näringslivet, de vanliga medborgarna. Man måste kännas att det finns en miljöskyddsåtgärd i det arbete man gör; blir det på det sättet att man får jobba oändligt mycket byråkratiskt och känna att man har lagt ner en massa arbetstimmar på att skriva planer, att skriva åtgärdsprogram och sedan kan man konstatera efteråt att det är på det sättet att det här arbetet skulle vi ha gjort oberoende! Då blir det väldigt svårt att förklara varför lagstiftningen är bra. Jag hoppas alltså att man kan fortsätta den avbyråkratiseringsprocess som har gjorts. Jag tycker att en ledstjärna här skall vara att när någon kommer upp med en idé så skall inte det första svaret vara, att, nej, det här går inte att förverkliga, utan snarare tvärtemot: okej, det här är din idé, det är det här du vill jobba med, det är det här projektet du vill sjösätta, då skall vi försöka skapa förutsättningar att göra det, men du måste ta hänsyn till de här och de här kraven som finns i miljölagstiftningen. Den vägen tror jag att vi kommer att lyckas långt mycket bättre i att skapa en attityd kring miljöfrågorna som blir bättre, att man alltså skapar en positiv känsla kring att jobba med miljöfrågor.

 

Det här var i det stora hela det som jag hade tänkt lyfta fram. Jag kan också nämna klimatpolitiken som något som den gamla landskapsregeringen och lagtinget lyfte fram. Man var väldigt tidig med att lyfta fram en klimatstrategi. Att man har tid att göra det betyder också att det finns någonting som behöver jobbas vidare med - man kan ta modell från hur andra jobbar med de här frågorna osv. – det gör att klimatrategin säkert är i behov av att utvecklas ytterligare. Det var också så debatten gick i lagtinget när meddelandet presenterades.

 

En sak tycker jag att man ändå rent konkret kunde börja titta på just vad gäller klimatpolitiken. Vi vet att en av de största utsläppskällorna vi har är biltrafiken, det är den som ställer till med en hel del vad gäller koldioxidutsläppen och växthusgasutsläppen. Här borde man nog titta på det reseavdrag vi i dag har. Det är inte utformat på ett sådant sätt att det gynnar ett samåkande eller någonting liknande. Det borde vara på det sättet att reseavdraget skulle vara utformat på ett sådant sätt att man t.ex. kunde få samma avdrag oberoende om man har en egen bil eller inte, utan att det är kilometrarna som är det avgörande. Samåker man gör man en vinst utgående från det. Den förändringen borde man nu ta tag i och göra.

 

Jag vill än en gång rikta ett stort tack vad gäller det miljöpolitiska arbetet till den avgående landskapsregeringen och framför allt till minister Lindeman.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Johan Ehns analys om att det är viktigt att gå vidare för att gemensamt minska de stora utsläppskällorna. Det är jordbruket, det är fiskodlingarna och det är de enskilda hushållen. Det är viktigt att gå vidare med den frågan. Men handen på hjärtat, ltl Johan Ehn, visst har det blivit en mycket mer konstruktiv diskussion, t.ex. med fiskodlarna när man nu från landskapsregeringen har tagit fiskodlingsförordningen i samråd och i diskussion med fiskodlarna i stället för att peka ut syndabockar och kalla näringsidkare för cancersvulster och vad det har varit, så jag ser på frågan med tillförsikt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Naturligtvis är det på det sättet att vi har eftersträvat att få största möjliga samsyn, men det är också så att det politiska ansvaret, och där tror jag att ltl Katrin Sjögren och jag kan vara överens, många gånger är att sätta upp gränser och målsättningar och inledningsvis kan det möta på motstånd och det där motståndet får man inte alltid böja sig för därför att utöver att vi är här som representanter för folket är vi också här som opinionsbildare, vi skall försöka skapa en opinion som leder i rätt riktning s.a.s. Jag tycker att det här är ett lika bra exempel på det att står man på sig och visar på att här ligger gränserna, vi tar det beslutet först och går sedan in i fortsatta diskussioner och hitta lösningar, så är det inte heller helt fel. Jag är lite rädd för att det motsatta, om man svängt på pannkakan, hade kunnat leda till att vi hade haft betydligt lägre mål satta för det här, vilket hade varit till skada för miljön. Det där är bara vad man kan spekulera kring, men jag tror att man måste våga sätta målen. Det är otroligt viktigt i politiken.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Ltl Johan Ehn berömde regeringens miljöpolitik, men samtidigt skall vi komma ihåg att den här regeringen har inte varit positiv till fartbegränsningar i farleden, en väldigt stor miljöfråga. Utsläppen kommer hela tiden när fartygen vispar om i vattnet.

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag sade, framför allt vad gäller klimatstrategin, är det på det sättet att det går alltid att bli bättre, men för att man har missat en sak betyder det inte att det blir en dålig politik utgående från det. Jag har heller inte hört att det skulle finnas något förslag från ltl Torsten Sundbloms sida kring hur man minskar trafiken, om det är det som han är ute efter med sin replik. Här har vi nämligen ett problem. Jag delar ltl Torsten Sundbloms åsikt att det är ett problem, men sjöfartsnäringen är väldigt viktig för den åländska ekonomin, samtidigt som vi vet att den medför rätt stora utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Det är inte bara beskrivningen att det är hastigheterna som skapar det här utan det finns också ett annat problem och det gäller på den klimatpolitiska sidan.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Det är så att det är hastigheten som avgör hur mycket man vispar om och hur mycket näringsämnen som kommer ut i vattnet när man far förbi. Det gör väldigt stor skillnad på 2-3 knop, det skall vi koma ihåg!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det stämmer säkert, men det som ltl Torsten Sundblom aktivt glömmer bort, om vi skall prata om att man inte har med hela delar, så är att det är faktiskt på det sättet att det är inte bara är omkringvispandet av vatten som är ett miljöbekymmer utan det är faktiskt också det som kommer ut genom skorstenen. Det är alltså både och här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Johan Ehn att detta med klimatförändringar är ett stort hot för världen och vi måste också här vara med och hjälpa till. Ltl Johan Ehn pratade om detta med bilavdrag, och det kan vara ett sätt; ett annat sätt och ännu bättre sätt är att lämna bilen hemma och ta bussen. Jag har själv varit och köpt ett blått, vackert busskort och kom underfund med att det kostar endast 3 euro per enkel resa för mig att åka med buss till staden, så det blir tre gånger billigare än att köra bil. Både med tanke på plånboken och miljön skall man åka buss!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Färgen på kortet var alldeles lysande, måste jag börja med att konstatera! Dessutom tycker jag att det är bra att trafikministern nu också kunde konstatera i ett replikskifte att det faktiskt inte var så dyrt. I valdebatten fanns någon trafikminister som antydde att man kanske borde ha gratisbuss!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jo, det var diskussion om det tidigare, men vi sänkte sedan avgifterna rejält i stället och jag hoppas att befolkningen och även lagtingsledamöterna här i salen tar bussen i stället för bilen och hjälper till och inte bara pratar!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag skall ärligt erkänna att jag hör till dem som mycket pratar vad gäller den här frågan eftersom jag själv bor i stan och borde kunna ta både cykel och apostlahästarna för att röra mig i stället för att ta den förhärskande bilen. Men det säger också i och för sig någonting, det är inte bara jag som är väldigt bunden till min bil. Det går inte bara att bygga ut kollektivtrafiken utan man måste också skapa medvetenheten om de olika alternativ som finns och vad alternativen som man väljer får för effekter. Därför tror jag inte heller på det, precis som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson var inne på, att det kanske är bara det att det är gratis som har betydelse,  utan man måste hitta de bästa sätten för att locka folk till att de lösningar som är bäst för miljön och bäst för en själv. När vi tittar på Åland är det på det sättet, att jag tror aldrig att vi kommer att komma till den situationen att alla kommer att kunna åka buss i stället för att ta bilen, så det krävs nog lite annat än att bara utveckla busstrafiken och göra den billig också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ålands statistik- och utredningsbyrås utredning med rubriken ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet”, det som lite vulgärt i pressen brukar kallas för fattigdomsutredningen, pekade ut två grupper som har ekonomiska svårigheter: barnfamiljerna och speciellt de ensamstående. Från landskapsregeringens sida vill man peka på att man har gjort någonting åt detta, man höjer barnbidraget med hela 5 euro för det första barnet och ensamförsörjartillägget med 13 euro. Jag undrar om inte det här är mera kosmetika än verklig effekt. Vi har från Ålands Framtids sida lagt en motion om att man ytterligare borde höja ensamförsörjartillägget med 30 euro. I och med att finansutskottets ordförande är närvarande vill jag uppmärksamgöra på att man tittar på det i finansutskottet. Men min kollega Harry Jansson kommer att mera gå in på detta.

 

Den andra saken som också framkom i utredningen är att den största andelen fattiga finns inom åldersklasserna 70 plus, om jag säger så. Det här var en stor valfråga och man förväntar sig nog att regeringen skulle komma med en lösning på det problemet. Det man kan utläsa ur budgetförslaget är att man skall tillsätta en arbetsgrupp – känns greppet igen på något sätt? – för att utreda möjligheterna att stöda folkpensionärerna. Här vill jag säga att Obunden Samling, med dess ordförande Gun-Mari Lindholm, har varit konsekventa och pratat om ett  Ålandstillägg. Jag kommer inte ihåg summan ifjol om det var 500.000 euro också då, men i år har jag noterat att det är det. För ett år sedan var det den enda kostnadsdrivande motion som Ålands Framtid stödde och vi kommer också att stöda förslaget i år. Vi tycker att man måste komma från ord till handling när det gäller den här saken.

 

Den andra saken, fru talman, som jag vill ta upp är Ålands hälso- och sjukvård. Det har varit en rent otrolig kostnadsutveckling för Ålands hälso- och sjukvård och när Ålands Framtid kom in första gången 2003 motionerade vi om att man bör ta in en utomstående konsult för att granska att ÅHS drivs på ett kostnadseffektivt sätt, att man alltså skulle ställa sig frågan om målsättningarna var de rätta, på vilket sätt de har uppfyllts och att kostymen är anpassad till målsättningarna, t.ex. om arbetstiden inom organisationen används på bästa sätt. Motionen rönte samma öde som de flesta av våra motioner har rönt, dvs. att den hamnade i det runda arkivet! Tittar man på kostnaderna för ÅHS var utgifterna år 2003 när vi lade motionen 44,5 miljoner, år 2004 48,3 miljoner, år 2005 49,8 miljoner, men det var sedan som det började ”bära iväg” och år 2006 var det 62,5 miljoner euro och allt detta är enligt bokslut. Tittar vi på budgeten har vi för i år 2007 67,5 miljoner euro och för år 2008 är vi uppe i 75,7 miljoner euro. Vi tycker att någonting måste man göra för att bryta kostnadstrenden.

 

Jag noterar att landskapsregeringen skriver att hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar och det gäller att styra verksamheten på ett sådant sätt att resurserna används så ändamålsenligt som möjligt, och på det är vi den första att skriva under. När man läser om balanserat styrkort och avvikelserapportering så känns det inte så där alldeles spännande, men jag har ändå förstått att man via dessa instrument skall försöka få till stånd någon typ av målstyrning och bättre uppföljning, så det skall bli intressant att se vad det leder till. Skrivningarna pekar på att man också från landskapsregeringens sida kanske är medveten om att någonting måste göras. Vi har ändå lagt en motion om att man kunde minska verksamhetsanslaget med tanke på att det inte finns något annat område som har haft en så stor kostnadsökning.

 

Vi har vår omhuldade hälso- och sjukvårdsminister på plats och vi har många gånger diskuterat ombyggnaderna vid centralsjukhuset. Jag var tidigare inne på att lagtinget lade ett tak på 20 miljoner för ett år sedan, men här står det faktiskt – jag hittade det inte i samband med mitt förra anförande – att landskapsregeringen har i sitt meddelande till lagtinget i april 2007 framfört att investeringen för förverkligande av etapperna II och III kan uppgå till 24 miljoner euro eller 6 miljoner euro under fyra år, precis som ministern sade i sin presentation. Samtidigt kan man utläsa i följande stycke att styrelsen för ÅHS har i maj i år slagit fast att 13 miljoner euro skall byggnationen av psykiatribyggnaden kosta och 7,6 miljoner euro för primärvårdsprojektet. Det här är ändå relativt nära dessa 20 miljoner som lagtinget slog fast, så det är lite svårt att veta vad som riktigt gäller.

 

Jag konstaterar att det finns en likartad skrivning som finansutskottet hade dvs. landskapsregeringen föreslår även att styrelsen för ÅHS skall, innan byggnadsarbetena inleds, redovisa konkreta om- och tillbyggnadsplaner hur projektet är dimensionerat i förhållande till befintlig verksamhet. Efter att landskapsregeringen erhållit nödvändig information och anser att planerna är rimliga kan landskapsregeringen ge klartecken att sätta igång etapperna II och III. Misstroende är kanske ett för starkt ord, men jag noterar att från landskapsregeringen vill man på något sätt lite hålla detta i sin hand och det vore intressant att veta hur man riktigt tänker och ser på detta från regeringens sida. Vad är tankarna? Är man orolig för att det skall bära iväg igen eller varför finns den här typen av säkerhetslina på ÅHS-styrelsen, om jag säger så?

 

Till sist, fru talman, med risk för att jag börjar uppfattas som gammal och sentimental, men Harriet Lindeman och jag kom in 1987 och vi har också haft många intressanta och givande diskussioner tillsammans. Jag märkte att minister Lindeman var lite rörd i början av sitt anförande när hon skulle tack för den tid som har varit så jag tror inte jag säger så mycket mer så att jag också blir rörd, men jag vill rikta ett speciellt tack till henne.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

I finansmotionen om ÅHS föreslår Ålands Framtid att man tar bort 500.000 euro från budgeten. Liberalerna är också för en ekonomisk linje i de verksamheter som under lyder landskapsregeringen. Men att bara säga att man tar bort 500.000 euro tycker vi att verkar lite oansvarigt. Är det någon tjänst som skall bort? Skall summan för vård utom Åland minskas? Skall man prioritera att människorna remitteras mera till Finland i så fall, där vården är billigare? Vad kan man ta bort?  Vi tycker att det är lite populistiskt att säga att ta bort 500.000 euro utan att säga varifrån det skall tas. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att förslaget är populistiskt för alla vill ha mer och mer för hälso- och sjukvården, men samtidigt har jag också noterat att man även från andra partier börjar säga att det här verkar vara en helig ko och det är ingen som riktigt vågar röra det. Trots att Ålands Framtid inte har någon plats i ÅHS-styrelsen har vi ändå ett visst förtroende för styrelsen. Det anslag som vi föreslår är en sänkning med 500.000 euro av faktiskt 68,2 miljoner totalt. Att gå in i detalj härifrån utan att ha kunskapen och börja säga att det är och det skall bort, det vore populistiskt och oansvarigt. Men vi säger att anslaget borde minskas med den här summan; kan man inte göra den prioriteringen så är det illa.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

ÅHS är ingen helig ko för liberalerna och går det att spara där så är det absolut bra. Men att utan någon som  helst konsekvensanalys säga att det tas bort härifrån eller därifrån tycker jag inte är ansvarsfull sjukvårdspolitik.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan delvis ge ltl Raija-Liisa Eklöw rätt på den punkten, men jag erkänner öppet och ärligt att jag har inte den kompetensen och det kunnandet att jag kan gå in och säga var det skall plockas bort. Däremot tror jag att den här summan går att spara. Märk väl när det gäller konsekvensanalys att för ett år sedan stod vi här och tog bort 4 miljoner från ÅHS-byggnationerna utan att någon faktiskt riktigt hade någon pejling på vad konsekvenserna blev av det, så det är ändå en ganska liten minskning som vi föreslår i relation till det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tänkte främst på frågan om att tillsätta en konsult som var aktuellt för ett antal år sedan. Jag kan bara berätta att ÅHS-styrelsen tillsatte två konsulter för ett antal år sedan, det var två herremän som tittade på ett antal avdelningar inom ÅHS, hur de drevs, om det är ekonomiskt och de gjorde jämförelser med sjukhus i Norrtälje, flera i Sverige och i riket. Jag kan bara konstatera att utredningen som gjordes gav inte så mycket, utan tvärtom ansåg man att man använde sina resurser väldigt väl, medan vi hade väntat oss att man kunde peka på ställen där vi kunde spara, men de pekade inte på sådana ställen utan tvärtom tyckte de att det var väldigt välskött osv. Man gick inte vidare, det fanns avdelningar kvar för det var inte alla avdelningar, men så var resultatet av den konsultutredningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ändå intressant. Vi har varit med om det här tidigare att vi har lagt förslag och så har det dykt upp senare, att det här kände jag inte till. Däremot kan man säkert göra utredningar på olika sätt och komma fram till olika slutsatser. Det som har fått mig att reagera när det gäller ÅHS är att om man pratar med personal som flyttar dit från Finland men också om man pratar med personal som har flyttat från Sverige och börjat på ÅHS så upplever de ett så pass litet sjukhus ändå som väldigt byråkratiskt och väldigt tungrott. Det har gjort mig förvånad. Pratar man med personal där är de förvånade över att man mer och mer går över till dagkirurgi men personalstyrkan minskar inte, trots att man inte har lika långa liggtider, om jag nu använder rätt begrepp! Det är personalen själv förvånad över, men från ledningens sida har åtminstone inte jag sett att man går in och försöker minska på något sätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vad gäller dagkirurgin är det så att sjukvården förändras hela tiden, den utvecklas och blir annorlunda, och då måste man försöka att hänga med på bästa möjliga sätt. Vi skall komma ihåg att man kan göra mera. När det är en dagkirurgi kan det ur personalhänseende många gånger vara en ganska stressig situation för de skrivs in och de skrivs ut samma dag osv. Det är en genomströmning av patienter som är mycket snabbare än på den tiden när man skrevs in ena dagen, blev opererad den följande, så skulle man skötas om några dagar och så skulle stygnen tas och sedan for man hem i slutet av veckan! Det var ett ganska tryggt sätt och man lärde känna patienten och stressfaktorn var något mindre. Det som förr gjordes på en vecka görs nu ibland på en dag.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt och samma signaler har också jag fått. Genomströmningen har blivit större ja, men vi är ändå inte så pass mycket större befolkning här på Åland jämfört med tidigare. Det är också sant att man kan göra mera nu än vad man kunde göra tidigare, men personalen själv upplever att man har mindre patienter att ta hand om än vad man hade tidigare. Det tycker jag är märkligt att de som jobbar ställer sig frågan att varför gör man inte någonting åt det här. Det gör mig lite fundersam, men det kan vi reda ut vid något annat tillfälle!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag har fått äran att jobba med politiska frågor och framför allt med sociala frågor i samarbete med ledamoten Harriet Lindeman. Jag vill framför allt ge ett stort tack. Jag har suttit med i den politiska referensgruppen i drogfrågor och jag vill tacka ledamoten Lindeman för ett stort engagemang och en vilja med ett stort hjärta, det har gjorts ett enormt arbete med vilja till förändring men samtidigt har vi märkt hur svårt det är att vandra den vägen. Där vill jag faktiskt ge ett stort tack.

 

Övriga inom sektorn som jag har fått jobba med är inom ÅHS. Där är det lite mer uppförsbacke. Vi har en budget som växer och det har vi diskuterat här tidigare, men vi måste också komma ihåg att det är inte bara här på Åland som sjukvårdsbudgeten växer utan i hela Norden växer sjukvårdsbudgeten enormt. Man måste börja se efter vad det beror på. Visst är det dyrare mediciner och de utvecklas. Samtidigt har vi en utveckling av den medicinska vården som tyvärr inte gör att det blir billigare fast man skulle tro det. Det är framstegen och utvecklingen som gör att det blir lite dyrare. Jag kan lova att de som är skeptiska till hur ÅHS-budgeten växer, att i ÅHS-styrelsen ser vi på vad vi kan spara och hur man kan göra det. Vi är faktiskt lite som hökar på ledningen att de inte skall få sväva iväg.

 

Vi socialdemokrater har tidigare jobbat inom bl.a. ÅHS för att det skulle finnas ett högkostnadstak för sjuk- och invalidpensionärer och att detta skulle vara på samma nivå som för ålderspensionärerna. Men vi har inte lyckats få igenom det trots flera tidigare försök. För ca ett och ett halvår sedan satt jag med i en arbetsgrupp inom ÅHS där jag föreslog att sjuk- och invalidpensionärerna skulle få samma högkostnadsskydd som de andra ålderspensionärerna. Men där fick jag nej! Sedan kom detta ärende till lagtinget om ÅHS-avgifterna, men inte heller då lyckades jag med det, trots att jag satt med i social- och miljöutskottet. Här i plenum drog socialdemokraterna frågan hårt. Men vad är det man säger om envishet? Vi kan uträtta allt vi vill uträtta om vi ägnar oss åt det tillräckligt länge. Det kommer vi att fortsätta att göra för nu står jag här igen och presenterar min motion nr 35 och jag har pratat mycket om den tidigare, så därför vill jag bara kort nämna att inför valet pratade man mycket om att höja inkomsten för pensionärerna och hur viktigt det är att vi har många pensionärer med låg inkomst. Det viktiga är att se vad man kan göra för att sänka kostnaderna för dem. Det är visserligen så att för ålderspensionärerna sänkte vi till 125 euro. Men vi glömde bort en grupp, nämligen invalid- och sjukpensionärerna. När vi tog bort låginkomstskyddet som vi hade tidigare  för att det var så byråkratiskt – vi tog bort för att det var både krångligt och orättvist – men ännu i dag har inte sjuk- och invalidpensionärerna samma förmån där som ålderspensionärerna. Därför har vi i vår finansmotion nr 35 föreslagit att motiveringen under moment 35.70.20 Ålands hälso- och sjukvård, verksamhetsinkomster, får ett tillägg med följande lydelse: ”Fr.o.m. 1.1.2008 är högkostnadsskyddet på 125 euro för sjukpensionärrernas patientavgifter.” Det är någonting som vi vill få med, fru talman.

 

 

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag skall ägna mitt anförande helt och hållet åt Ålands hälso- och sjukvård, men före det kan jag konstatera, eller väljarna kan konstatera som hör på det här, att vi har salen nästan tom; av de nya regeringspartiernas 18 ledamöter är det fem närvarande. Oppositionen är då bättre representerad i diskussionen.

 

Jag var 1979-80 som stadens representant med i sjukhusstyrelsen. Jag var 1979-83 ordförande i sjukhusstyrelsen och sedan i den första ÅHS-styrelsen två år. Jag var med som oppositionspolitiker i ÅHS-styrelsen 2002-2003 och nu under 2007 styrelseordförande igen, så jag har en väldigt lång karriär inom sjukvården på Åland på det sättet, som politiker blott och inte på något sätt som sakkunnig, det har jag aldrig klarat av.

 

Vad som under 2000-talet har bekymrat mig och många andra är att engagemanget för inte bara social- och miljövården utan även hälso- och sjukvården i den här salen har varit relativt lågt och koncentrerat till ett antal kvinnliga ledamöter i huvudsak.

 

Av landskapets personalstat, lönekostnader som redovisas i budgeten, på 100 miljoner euro är 45 procent tillhörande ÅHS. Av antalet personer som i bilaga 5 finns redovisade som anställda inom landskapsförvaltningen, det är inte alla, men lite över 1.400, så är 937 ÅHS:are, kanske 65 procent. Det är det som kallas den överstora offentliga sektorn på Åland, hälso- och sjukvårdspersonalen. I den personalstaten är långt över 90 procent sådana som jobbar med basverksamheten, så särskilt mycket byråkrater finns inte där och något stort huvud finns inte heller om man jämför med sjukvårdsorganisationer, särskilt i Finland, som jag känner bättre till.

 

Det är ytterst väsentligt att finansutskottet väljer att stort slå upp behandlingen av den här stora delen av landskapsbudgeten och att man gör det genom att blanda in specialutskottet social- och miljöutskottet. Jag har vid diskussioner med den nyvalda ordföranden i finansutskottet fått sådana löften att det kommer man nu att göra. Då gäller det också att lita på specialutskottens seriösa behandling av de delar som man begär in utlåtande om och låter dem sedan också styra finansutskottets beslut. Jag tror inte att specialutskotten i lagtinget bortser från helheten när det gäller budgeten utan att man nog tar ansvar också för de delar som man inte behandlar och därmed inte fungerar som sakägare.

 

Jag tror när det gäller hälso- och sjukvården, till skillnad från ledamoten från Ålands Framtid ltl Anders Eriksson, att vi kommer att få en fortsatt ökad andel av den offentliga budgeten, av den offentliga verksamheten inom hälso- och sjukvården, antagligen också socialvården, men markant inom hälso- och sjukvården. Jag vet inte riktigt vad det är för procent nu, men av den totala budgeten är det ungefär 25 procent, av totala driftsbudgeten ungefär en tredjedel, och jag tror att det här kommer att öka; m.a.o. kommer kostnaderna för hälso- och sjukvård att stiga snabbare än inflationen och än den övriga kostnadsutvecklingen i samhället. Och varför tror jag det? Jo, vi har många samverkande faktorer. Vi har en alltmer åldrande befolkning, vi lever betydligt längre, det behöver inte betyda att vi är sjukare, men det är flera procentuellt som kan bli sjuka. Vi har fantastiskt snabbt gående nya vetenskapliga vinningar inom detta område så att man kan rädda människoliv långt mera än tidigare, men det kostar också. Med svåra sjukdomar är det väldigt höga kostnader för enskilda patienter; redan i dag ser vi inom anslaget ”vård utom Åland” hur det har ökat, bara på grund av en persons svåra sjukdom kan budgeten spräckas. Vi har en ökande specialisering som innebär, som någon tidigare talare har nämnt, att läkarnas specialitet blir högre men därmed också smalare. Detta gör att flera läkare måste involveras i våra sjukdomar och det gör att vi inte kan ha alla dessa läkare utan utvecklingen blir specialister utifrån som vi tar in eller så måste vi skicka bort patienterna.

 

Vi har definitivt ett tryck på högre vårdarlöner som kommer att höja kostnaden för hälso- och sjukvården utöver inflation och övrig budgetutveckling. Jag talar inte bara om sjukskötarna då utan också övrig vårdpersonal. I Norge gjorde man redan för tio år sedan det som man kunde kalla sjukvårdsprioriteringar. På grund av att man inte hade pengar till allting så måste man sätta begränsningar på vården av enskilda människor. Man skrev sedermera ihop en lag. I Sverige gjorde en professor en utredning för ungefär sju-åtta år sedan om samma sak och man har satt upp riktlinjer för det. I Finland har man inte gjort på det sättet utan där spelar man lite mera under täcket, man följer alltså vissa principer fast man inte har dem officiellt fastställda. På Åland har vi varit i en sådan lycklig situation att vi inte alls har behövt ägna oss åt det här utan vi försöker ta hand om alla, kosta vad det kosta vill. Och det är fantastiskt att vi har råd med det, men naturligtvis kommer det inte att hålla i längden eftersom det inte håller på andra håll heller, så att det får vi nog räkna med.

 

När det gäller effektiviteten som ltl Anders Eriksson var inne på är det någonting som ägnas stor uppmärksamhet inom ÅHS-organisationen. Det är också en diskussion som förs inom alla andra sjukvårdsorganisationer och som är verkligt svår, att hela tiden ha rätt person på rätt plats i organisationen när verksamheten växlar är sannerligen inte lätt. Och man har att göra med ett väldigt stort människomaterial när man har 937 anställda plus vikarier och annat, att få den biten att fungera, med många avdelningar, många ansvarsområden osv. Men nog jobbas det med det.

 

Jag kunde också säga några ord om tandläkartjänsterna. Jag tror att det första man måste se på är kundstrukturen hos i ÅHS-vården när det gäller tandläkarsidan. Det finns ännu ungefär en fjärdedel där av den kundstruktur som kunde förändras så att de mest behövande, naturligtvis enligt olika kriterier, kunde tas in i den offentliga vården. Skulle man sedan gå in för socialdemokraternas förslag får det väldigt stora budgetpåverkningar, och det skall utredas under 2008 inom ÅHS hur man klarar av den biten och hur man klarar av annat, men det är klart att ett samarbete med privat sektor är nödvändig. Också i det föregående ärendet jag tog upp om den ökade andelen av offentlig sektor är ett samarbete med olika privata alternativ en del av den lösning som man kan finna framöver. Lyckligtvis börjar det också nu på Åland finnas ett ökande intresse för privata vårdalternativ att driva dem.

 

När jag i början av året kom till ÅHS igen var det nästan att betraktas som en byggnadsplaneringsbyrå. Det var möte på möte på möte med 10-15 personer närvarande. Det har skett en förändring på den punkten; nu är vi inne i byggnationen av utrymmen primärvården och för psykiatrin kommer därefter samt medicinavdelningens undermåliga utrymmen kommer ungefär samtidigt som psykiatrin. Det här kostar 24 miljoner på fyra år. Ofinansierat är intensivvårdsavdelningens verksamhet, dialysverksamheten, dagkirurgins nödvändiga expansion, inte minst för att spara pengar. Vi ligger procentuellt när det gäller dagkirurgi ganska dåligt till i en internationell jämförelse och det kostar oss pengar att vi ligger dåligt till, men vi har inga utrymmen för det. Vi har Gullåsen, som har nämnts här, som nödvändiga investeringar och det här rör sig säkert om 10 miljoner plus de 24 miljoner som vi nu har beslutat om att använda.

 

Avslutningsvis, fru talman, kvalitetsutvecklingsprojektet inom ÅHS, som nu är ganska stort upplagt, det s.k. styrkortet, kommer att ges en fokusering på befolkningens behov. Hela organisationen är till för befolkningen. Alla prioriteringar som görs skall beakta befolkningens behov, samtidigt skall man naturligtvis sköta sin personal på maximalt sätt, men fokuseringen måste bli markant på nyttjarna och befolkningen. Det skall sedan då resultera i kvalitetsutvecklingsprojektet till en bättre effektivitet, ett bättre helhetstänkande som man har mycket att vinna på och ett större ekonomiskt ansvar inom organisationen.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles riktigt som ltl Roger Jansson säger att han har diskuterat med mig att man skulle ge specialutskotten en möjlighet att komma med i behandlingen av budgeten. Det har jag personligen sagt, jag skall naturligtvis diskutera det med finansutskottet och tillsammans får vi ta det beslutet, men jag är positiv till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson och jag har funnit varandra på barrikaderna redan en gång i dag! Jag hoppas att vi kan göra det ännu en gång i samband med tandhälsan. I sitt anförande tog ltl Roger Jansson upp det som skedde och som följdes upp i Sverige om prioriteringar inom vården. Vad jag kommer ihåg gick det ut på att man på det viset kunde bestämma vilka som var akuta fall och vilka som prioriterades samt vilka som fick vänta. Ltl Roger Jansson sade att här på Åland får alla allt ungefär vad de behöver. Men det gäller faktiskt inte inom tandhälsan. Det lär leda till, inte bara problem för tänderna, utan för det övriga hälsotillståndet för många personer. På den här punkten tycker jag att vi har en blind fläck inom hälso- och sjukvårdssystemet och jag hoppas att det här leder till att vi också kan ge alt det som behövs.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

När det gäller specialsektorerna ögon, öron, näsa, hals är situationen helt otillfredsställande. Där har vi inte den servicenivå som vi har bestämt att vi skall ha, vi har inte den resurs som vi har bestämt att vi skall ha, av det skälet att vi inte får tag på den. Där är det otillåtet långa köer och långa väntetider och tvingas skicka bort en del av det som vi skall ta om hand här lokalt. När det gäller tandvården är situationen inte den, utan den totala resursen för tandvården på Åland är bättre än på de flesta håll runtom i Norden; när vi ser på tandvårdsservicen per capita är den väldigt god. Ett stort bekymmer i tandvården är att vi för ungefär tio år sedan var på väg att genom den förebyggande vården nästan ha möjlighet att avskaffa tandvårdsservice, vi hade så bra tänder, nu har vi rasat ner i en grop på nytt. Varför det?

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jämförelsen med öron, näsa, hals är inte riktigt relevant för det vi diskuterar är om alla skall få allt det som de behöver. Skall det vara öppet för alla? Det är det inom öron, näsa, hals; vi tar inte bara de som är skolelever eller de som jobbar på ÅHS och resten skall gå till privat, men så är det inom tandhälsan och det har kanske någon förklaring i att man ofta har uppfattat att tandhälsan är någonting som står utanför den allmänna hälso- och sjukvården. Enligt en tandläkare lär det bero på att ursprungligen var det barberarna som drog ut tänder på folk! Det finns en historisk förklaring till att tandhälsan inte har samma prioriterade ställning. Men jag tycker nog att det är det som är det centrala: är det bara vissa ålänningar som skall få gå till den allmänna tandhälsan, som är ekonomiskt mera fördelaktig, än att gå privat?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

När ett samhälle har en alldeles tillräcklig resurs för att sköta varje ålännings tandhälsa, så är det mycket gott ställt i det samhället. Sedan uppstår det problem som ltl Barbro Sundback försöker anhängiggöra här: huruvida alla sedan tas om hand på ett rättvist sätt så att alla har samma möjlighet att sköta sin viktiga tandhälsa och att vi som lagstiftare också tillser att alla garanteras det. Det behöver inte betyda att man ökar den offentliga vårdsektorn på bekostnad av den privata vårdsektorn utan att det gäller att se till, med de skyddssystem vi har, att få helheten att fungera och garantera alla rätten till en god tandvård. Det bör vi diskutera. Naturligtvis har vi det problemet att vi inte har den del om hand som hör till riket när det gäller de ekonomiska stödsystemen via FPA; eftersom vi inte har beskattningsrätten kan vi tyvärr inte ha det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson tar upp en viktig sak när han tar upp byggnadsprojekten inom ÅHS. Med det perspektiv som jag har av att ha jobbat där från början av sjuttiotalet vet jag också att man varje gång har varit tvungen att pruta på projekten. Då flyttar man alltid problemet framför sig plus att man måste öka på dem. Inte finns det någon direkt lösning på det här, men en långsiktig plan enligt vilken man skulle kunna utföra utan att man varje gång måste pruta tror jag att i slutändan skulle bli både billigare och mer ändamålsenligt än det som vi nu t.ex. tog bort i årets budget och hamnar redan att titta på var nästa projekt ingår. Har man skall få den ekvationen att gå ihop har inte jag någon lösning på, men jag förstår ltl Roger Janssons funderingar.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

När vi har besökare utifrån till Ålands hälso- och sjukvård är de i allmänhet, nästan alltid kan man säga, djupt imponerade av både de byggnader vi har och de resurser vi har i teknik osv. samt också den personalresurs vi har i förhållande till befolkningen och den verksamhet vi sysslar med. Vi har det alltså väl ställt, men det är riktigt att när det skall göras byggnadsinvesteringar och andra förbättringar så prutar man bort en del av det som finns i planen och det som har önskats. Det ger ibland sådana effekter att man måste göra omprioriteringar efteråt för att få det att fungera. Frågan om samutnyttjande av lokalerna borde kanske också utvecklas mera eftersom vi i alla fal har väldigt stora utrymmen. Men tillsvidare har inte prutningarna som har gjorts tidigare resulterat i hemskt stora problem, vi har inte hemskt stora problem när det gäller utrymmena.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Problemen finns på de enskilda avdelningarna, typ medicin, där det ligger patienter i korridoren. Vi har onkologen, där många som får svåra sjukdomsbesked får sitta i korridorerna osv. De allmänna lokaliteterna är jättefina, det måste jag hålla med om. Men vi får tillsammans jobba på detta så att också enheterna som nu har utrymmesbrist att få det bättre.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det här är vårt gemensamma ansvar, oberoende om vi sitter i oppositions- eller regeringsställning. Medicinska bäddavdelningens problem var ett gott exempel på att nog hade problemen kunnat vara mindre om man hade haft ett större intresse inom huset för samutnyttjande på de bäddavdelningar som finns i lasarettsbyggnaden. Visserligen finns det våningar emellan, men det finns det på alla sjukhus och samma avdelningar ofta på flera våningar på andra sjukhus, så nog det skall det gå här också. Men de utrymmen vi har på medicin i dag är gamla, de är delvis otidsenliga och behöver oberoende en förbättring, så att det är bra att man nu går in för det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra ltl Roger Janssons redogörelse över ÅHS. Han snuddade lite vid utvecklingen av den privata sidan. Då är min undran hur ÅHS i sin helhet ser på att utveckla ett samarbete med den privata sektorn. Det skulle gynna behandlingen av oss alla när vi blir sjuka. Jag har haft lite svårt att få reda på var ÅHS-styrelsen står i den frågan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är som sagt en mycket viktig fråga redan i dag och den kommer att bli ännu viktigare framöver. Som ofta när man rör sig i offentlig sektor ser man att det finns en känsla av hot från privat sektor, att man skall bli utkonkurrerad, att de tar personalen av en osv. i stället för att tänka att detta är en samarbetsresurs som vi borde utnyttja och som vi för patientens bästa borde koordinera med vår egen verksamhet. Nu sittande styrelsen har i arbetet med kvalitetsprojektet fått en samstämmighet också med den ledande personalen om att hit måste vi gå för att särskilt framöver klara de vårdbehov som den åländska befolkningen behöver. Jag ser faktiskt positivt på möjligheten att framöver ha ett väldigt fint samarbete mellan den offentliga vården och den privata vården. Det finns delvis redan i dag men kan mycket förbättras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Fru talman!

Jag skall i dagens andra huvudanförande uppehålla mig vid två av de motioner som Ålands Framtid lagt fram inom denna huvudtitel. Jag skulle ändå vilja börja med att rikta ett tack till avgående ministern Harriet Lindeman och tacka för det som varit. Åländsk politik är betjänt av stabila och samtidigt trevliga människor, och du har sannerligen med din person tillfört åländsk politik en hel del under drygt 20 år. Ett stort tack för det, vi kommer att sakna dig, även vi nybörjare.

 

När det gäller de motioner som vi har lagt under detta kapitel tänkte jag börja med den om barnbidragshöjningen vad gäller ensamförsörjarna. Vi debatterade senaste vecka landskapsregeringens framställning med förslag till höjning av ensamförsörjarstödet i form av s.k. budgetlag. Redan då aviserade jag på gruppens vägnar att vi skulle motionera om en höjning av just ensamförsörjarnas stöd.

 

Den undersökning som ÅSUB har utfört, ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland”, har gett klara besked om att de ensamstående med hemmavarande barn låg i utgångsläget mycket långt under den relativa fattigdomsgränsen. En annan konklusion var att de ensamstående barn var de som hade den klart lägsta försörjningsgraden och omvänt den största andelen skattefria transfereringar i sin disponibla inkomst.

 

Det är dessa utgångspunkter som Ålands Framtid har tagit fasta på när vi har lagt finansmotion nr 30.

 

Sammantaget visar ÅSUB-undersökningen att 13 procent av ålänningarna lever under fattigdomsgränsen. Av dessa är hela 46 procent ensamförsörjare. Det betyder att en alltför stor del av de åländska barnen växer upp med en ensamstående mamma eller pappa som inte har kontroll över ekonomin och där t.ex. en långtidssjukskrivning totalt kan knäcka familjens ekonomi eller, som man har varit inne på tidigare i dag härifrån talarstolen, att det kan också vara så banalt att ett tandläkarbesök blir förödande för ekonomin.

 

I årets valkampanj kan man säga att partierna bjöd över varandra när det gällde fattiga pensionärerna, alltså de pensionärer som lever enbart på folkpension. Det finns uppenbarligen politisk vilja att hjälpa dessa pensionärer. Frågan har här mest handlat om att Åland inte riktigt har instrumentet för att kunna hjälpa dem. Vi noterade t.ex. under valkampanjen en oro för att ett rent tillägg till pensionärerna skulle ätas upp av minskat bostadsbidrag med andra negativa konsekvenser. Men det var ganska tyst om ensamförsörjarna med egna barn. Varför ingen talade för dem, kan man fråga sig! Jag tror att alla, inklusive Ålands Framtid, vill hjälpa de fattiga pensionärerna, men deras fattigdom drabbas trots allt inte nästa generation. Men ensamförsörjarnas fattigdom drabbar i allra högsta grad nästa generation. En ensamstående förälder som har svårt att få ekonomin att gå ihop har nog också svårt att få resten av livet att gå ihop – och det drabbar barnen. Att gå ner i arbetstid finns det ingen möjlighet till för de flesta av dem. Vi alla som har hemmaboende barn vet hur mycket tid hushållsarbetet tar. Tänk då att vara ensam med allt detta och dessutom klara av att ett heltidsarbete!

 

Ålands Framtids åsikt är att det minsta vi kan göra för dessa ensamförsörjare är göra en rejäl höjning av barnbidraget. Det är med anledning av detta som vi föreslår finansmotion nr 30 att ensamförsörjartillägget höjs från nuvarande 17 euro till 80 euro per månad och barn, alltså en något högre höjning än det som landskapsregeringen har aviserat i sin framställning.

 

En annan hjärtefråga för Ålands Framtid har varit avloppen. Här kan vi notera att frågan om hur vi skall klara av en miljöprioriterad åtgärd som att minska utsläppen av fosfor och kväve från olika avlopp är ett prioriterat område, men vi har s.a.s. en orättvisa på gång här vad gäller det att de som bor utanför tätbebyggelse, utanför planerade områden etc. inte kommer i åtnjutande av de offentliga stödinsatser som trots allt ges till den kommunala sektorn och via den kommunala sektorn. Här skulle jag vilja rikta en allvarlig och sannerligen uppriktig uppmaning till ministrarna i den nya landskapsregeringen, att ta till sig den djupa oron som finns inom den kommunala sektorn över följderna av den nu gällande lagstiftningen om avlopp. Fundera minsta två gånger om inte såväl de prioriterade som ekonomiska omständigheterna talar för en översyn av regelverket! Fundera på om inte dessa helt i sig nödvändiga miljöåtgärder kan delas upp i åtminstone två etapper där kommunerna ges en rimlig chans att först förbättra avloppsutsläppen i direkt anslutning till vattenmiljöer, sjöar och kuststräckor! Några år senare kunde det vara dags för etapp II med övriga avlopp, alltså de avlopp från vilka den direkta påverkan på vattenmiljön är rent marginell till följd av bosättningens placering. En uppdelning av åtgärderna i etapp I och etapp II skulle dessutom ge entreprenörerna – i praktiken grävmaskinförarna – en praktisk möjlighet att förverkliga alla beställningar som de har hopandes. Vi har alltså som politiker därmed ett instrument för att hålla kostnadsutvecklingen inom denna sektor under kontroll.

 

Ifall den nya landskapsregeringen vägrar att ta till sig goda argument och inser att denna miljöfråga sannerligen kräver sin tid, har vi ett stort antal avloppsbrottslingar redan den 1 januari 2008. De flesta av dessa ”brottslingar” kommer dock att undgå den offentliga pekpinnen i och med att kommunerna i egenskap i tillsynsmyndigheter kommer att stå maktlösa till följd av att arbetsmängden blir byggnadsinspektörerna övermäktiga.

 

Det kommer säkert att framföras åsikter om att det nu vore fel att avvika från den sedan 2004 utstakade kursen, men betänker vi att alla nya hus skall uppfylla de strängare kraven på ökad rening av fosfor och kväve samt att de övriga fastighetsägarna, som redan hunnit åtgärda sin avlopp, inte kommer att lida av att en del avloppslösningar skjuts några år framåt i tiden, så kan i alla fall inte jag skönja någon orättvisa med att miljöarbetet anpassas till verkligheten och behovet av snabba åtgärder fokuseras till de områden som står i direkt kontakt med vattenmiljöerna.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag delar naturligtvis ltl Harry Janssons omsorger om ensamförsörjarna, men måste komma ihåg att det finns olika ensamförsörjare. Av de 700-800 ensamförsörjarna som finns på Åland i dag finns det ensamförsörjare med goda inkomster, som ltl Harry Janssons partikamrat, Anders Eriksson och jag själv t.ex., det finns ensamförsörjare som bor tillsammans med nya partner och har då två inkomster som man kan betala hushållets kostnader för. Visst är det alltså bra att ensamförsörjartillägget höjs till 50 euro, men jag är inte säker på att jag kan omfatta förslaget att höja det till 80 euro. Jag tycker att man också bör titta på annat, t.ex. att hålla låga avgifter så att barn kan delta i evenemang osv., se över hyresbidrag och underhållsstödet.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Carina Aaltonen att vi kommer att få vissa bieffekter. Det är samma diskussion som förs i samband med Mises grundavgift, dvs. att en sänkning för alla avgifter för ensamstående blir orättvist i och med att det finns rika pensionärer osv. Men vi kommer aldrig att få en optimal rättvis hur länge vi än håller på med vårt politiska värv. I och med att man från ÅSUB:s sida har fokuserat just på barnbidragen som en möjlig utväg för att komma till rätta med bl.a. ensamförsörjarnas situation är det naturligt att ta fasta på både budgetförslaget och den till budgeten kopplade budgetlagen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det jag invänder mot är just det att man  höjer det generella ensamförsörjarbidraget. Vill man verkligen hjälpa dem som har det ekonomiskt svårt borde man rikta de stöden så att man kan komma ur fattigdomsfällan just genom att hålla låga avgifter, att höja hyresbidraget ordentligt och just se över underhållsstödet, som tidigare har legat på 118 euro men som i dag är 129 euro, dvs. då den andra föräldern inte har råd eller väljer att inte betala underhåll för sina barn och då får kommunen gå emellan. Nog tycker jag att ett underhållsstöd på 129 euro är en ganska liten summa. Jag tror att finansutskottet borde titta på det här i ett bredare perspektiv.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Inte har jag något emot att vi tittar på alternativa åtgärder, men det är nu det skall hända s.a.s. med tanke på att tiden går och situationen har sannerligen inte blivit bättre för de flesta ensamförsörjarna. Det finns en rad konkreta åtgärder. Ser vi t.ex. på barnens aktiviteter och på hur dyrt det är att vara med och ha aktiva barn inom gymnastik, tennis osv.,  för att inte tala om ridning och annat som är omöjligt för många ensamståendes barn. Då kommer vi till övervägande delen in på den kommunala sektorn och då får vi ett mycket svårare paket att sy ihop. Det här är en snabb och relativt klar åtgärd som vi kan genomföra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Harry Jansson nämnde att i valdebatterna var det mycket tal om pensionärerna, och det har det varit. Det är väl kanske lite fel eftersom undersökningen som ÅSUB gjorde var fråga om relativ fattigdom. Jag tycker att ltl Harry Jansson vänder lite på logiken och säger att vi har relativt fattiga. Där finns det ensamförsörjare, äldre, många barn osv. och då skall man alltså ge högre stöd till dem. Men orsaken till att man är fattig och utsatt är att man har lite inkomster. Då är min retoriska fråga till ltl Harry Jansson: Är det inte bättre att försöka se till att de som har låga inkomster får lite mer i plånboken i stället för att försöka träffa måltavlan med generella medel, dvs. t.ex. ett avdrag i beskattningen som riktas till de lågavlönade?

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Vad gäller andra åtgärder än de föreslagna är det fritt fram för varje partigruppering att komma med alternativa åtgärder. Men jag tycker att vi prövar redan avdragsrätten så mycket vi kan och som nämndes i ett replikskifte igår, så håller vi på och undergräver hela den kommunala ekonomin genom att använda kommunerna som instrument. Kommunerna skall ansvara för basservicen i samhället, men lagtinget använder sin experimentlusta genom att låta det gå ut över kommunernas egen basekonomi. Kommunalskatten i dag är redan nere på 10 procent reellt sätt, alltså det som är kvar efter det att alla avdrag har beräknats. Frågan är hur långt vi skall urgröpa den kommunala basekonomin innan det får effekter.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att man skall lägga det här på kommunerna, men däremot har vi ett tekniskt instrument med i dag ett allmänt avdrag. Det enda man skulle behöva göra för att komma åt en del av dessa grupper är att göra en låglönebuffert i detta avdrag. Det är en liten rad i en paragraf och så räknar man på ett annat sätt;  man får göra minst 200 euro i avdrag eller någonting sådant. Det finns också s.k. negativ skatt, ett s.k. hushållsstöd, men det är det att då riktar man in åtgärderna mot dem som har låga inkomster, inte mot dem som har många barn eller de som är sammanboende, ensamförsörjare, som kan ha väldigt goda inkomster. Man borde på ett bättre sätt kunna träffa målgruppen. Naturligtvis kommer vi i partiet att diskutera det här, men jag ville höra ltl Harry Janssons åsikt om de riktade stöden jämfört med generella bidrag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Vad gäller den kommunala sektorn och avdrag är det inte helt omöjligt att testa ett sådant riktat avdrag, men om man betänker att många ensamförsörjare i sig redan har låga inkomster, så hur skall det få effekt i ett reellt utslag? Hur skall man utforma ett avdrag på den så pass låga nivå att det faktiskt får effekt? Jag skulle gärna vilja se en sådan modell presenterad! Men, som jag sade i min föregående replik, vi ser fram emot att den nya landskapsregeringen kommer fram med alternativa åtgärder ifall den här motionen förkastas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är klart att alla här har rätt att tala för sin sjuka mor! Ltl Harry Jansson talade nu för ensamförsörjarna, men jag tyckte att det var lite tråkigt att han gjorde det på bekostnad av de pensionärer som har väldigt låga pensioner. Jag tror inte att det stärker hans argumentation att säga att den dåliga ekonomi som en del ensamförsörjare har motiverar ett högre tillägg för att det drabbar också deras barn, vilket inte är fallet för pensionärerna. En sådan spekulativ debatt tror jag inte leder någon vart. Framför allt kanske den är lite oetisk. När det gäller ensamförsörjare vet man sedan länge, och det är en generell slutsats, att de fattigaste ensamförsörjarna är kvinnor och de få ensamförsörjare som är män har rätt höga inkomster. Det betyder inte att det inte också finns män som har låga inkomster, men generellt är det så.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill påpeka att i mitt anförande ställde jag dem inte mot varandra, utan tvärtom uttalade jag ett stöd för att pensionärernas ställning skulle uppmärksammas på det sätt som man finner möjligt, efter det att man har tittat på konsekvenserna; kanske ett direkt ekonomiskt tillägg skulle kunna påverka bostadsbidraget och liknande negativa effekter. Jag tycker inte att det är oetiskt att lyfta fram den grupp som har hand om kommande generationer. Vi vet att många ensamförsörjare, i första hand många kvinnor, faktiskt har det mycket jobbigt med att få  den dagliga tillvaron att gå ihop. Jag tycker inte att jag pratar för min sjuka moster, utan tvärtom försöker vi bekymra oss för en ganska stor grupp i det åländska samhället, ungefär 700 ensamstående försörjare.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vill inte på något sätt begränsa ltl Harry Janssons argumentation och jag vill inte dämpa hans iver att stötta ensamförsörjarna. Det är en grupp som behöver allt stöd i världen. Men, som sagt, tycker jag att förhöjningen är slumpmässig och frågan är faktiskt om den leder till de förbättringar som ltl Harry Jansson tänker sig. Jag tycker att diskussionen ändå inte baseras på tillräckligt med fakta, och en helhetssyn saknas för att man skall veta om det nu är den verkligt rätta nivån för att häva någon ur den relativa fattigdomen. Den kanske skall vara 180 euro, om det är det som är syftet.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Skulle inte vårt förslag om en höjning från 37 euro till 80 euro så kan man fråga sig varför i himlens namn har då socialdemokraterna i landskapsregeringen gått med på att lägga fram ett förslag  om att höja till blott 50 euro, om det är effekten man är ute efter! Det är just det som vi från Ålands Framtid reagerade över, dvs. att man valde ett så knappt tilläggsanslag om man verkligen ville ge effekt. 13 euro per barn och månad lyfter ingen ur ekonomiskt bekymmer, men vi  hoppas i alla fall att en höjning från 37 euro till 80 euro i alla fall skall ha någon effekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tänkte på de enskilda avloppen som har diskuterats ganska mycket. Jag vill börja med att säga att det är förvånansvärt att alla tycktes tro att man fick börja bygga dem det här året. Beslutet togs 2004 av den förra landskapsregeringen. Man har alltså haft ett antal år på sig, men vi fungerar ju så vi människor att det blir bråttom mot slutet, oberoende om det gäller enskilda avlopp eller annat. Jag har själv funderat mycket på det här att vi vet att det finns sådana ute i kommunerna i dag som inte har hunnit med på grund av att man har ”vaknat lite sent”.  Naturligtvis kan man fundera: hur skall man göra och jag har suttit och diskutera med den tjänsteman som har hand om frågorna, Bror Johansson, som sade att kanske ett sätt kunde vara att man går ut till kommunen och frågar hur situationen ser ut. Efter att man har fått ett samlat grepp om hur situationen är överväger man möjligtvis att ge en dispens på ett år eller någonting sådant. Men det är nog bara på diskussionsnivå och det är inte jag som skall fatta de besluten.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Det var ett glädjande besked från minister Lindeman att den avgående landskapsregeringen funderar på de långsiktiga konsekvenserna därför att som situationen är i detta nu är det kaos som väntar efter årsskiftet, i alla fall om vi skall sträva efter att uppfylla redan verkställd lagstiftning. Jag skulle också önska att man i förlängningen diskuterar en prioritering av vattenmiljön. Varför dra alla över en kam i ett läge när inte entreprenörerna räcker till för att åstadkomma alla nya avloppsanläggningar. Detta är en önskan om att vi skall få en prioriterad sak genomförd men i den takt som är möjligt för samhället att klara av i stort.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Som jag sade i början, så egentligen hade det varit möjligt om man hade startat upp när beslutet kom. Så är verkligheten. Det finns redan nu två olika nivåer. Det är de sämsta som borde ha varit färdiga till årsskiftet. Följande steg har ett antal på sig till. Dessutom har de äldre pensionärerna fått    dispens så länge de är ensamma i husen, så vissa lättnader har gjorts. Det kommer att bli ett problem med att dra gränsdragningar. Det finns diken och det finns sjöar och insjöar, mindre viktiga osv., så det blir i sig också ganska mycket att ta ställning till från fall till fall. Jag tycker att man kunde följa den här linjen och fundera på det ena året, men vi har som sagt en ny landskapsregering som träder       till så småningom.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Det är exakt som minister Lindeman säger att det blir svåra avvägningar, men som situationen är nu när kommunerna tvingas ta allt på en gång, det är då man inte hinner med att göra prioriteringarna. Jag håller med om att det finns en försening i arbetet i och med att kommunerna har absolut ingen personell beredskap för detta. Det har inte hänt någonting på den sidan under de år som gått sedan 2004. Jag hoppas att landskapsregeringen, i synnerhet på basen av den vägkost som finansutskottet förhoppningsvis för fram, tar verklig ställning till att bör man revidera lagstiftningen. Är det så att finansutskottet insisterar att landskapsregeringen har gjort rätt, både den som införde detta 2004 och den nu sittande hoppas jag verkligen att man tar Ålands Framtids förslag om ett stöd till enskilda fastigheter till sig, så att vi får en rättvisa i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Vi har en god hälso- och sjukvård på Åland. Det säger och bevisas av flera ålänningar och många som av olika anledningar besöker vårt sjukhus, som patienter eller som annars bara besökare. Men det går att få allt bättre och det går att utveckla. Det står positiva saker i budgeten om utvecklingsprocesserna som är på gång inom ÅHS och detta stöder vi varmt.

 

Liberalerna har gått ut i valet, också före, med att lyfta upp den förebyggande hälsovården och dess betydelse för den enskilda människan och även för det åländska samhället ekonomiskt. Vi har efterlyst en långsiktig plan som skulle lyfta fram olika åldersgruppers eventuella hälsofällor och på lång sikt en handlingsplan för dessa.

 

Dagens budgetförslag lyfter upp många av de sakerna men helheten saknas ännu. Vi får fortsätta med att arbeta med detta. Det är bra att livsstilsmottagningen permanentas. Det kan i framtiden bli ett centrum för förebyggande hälsovård. Mycket uppmärksamhet måste även sättas på barnens hälsa och vård för att i tid upptäcka de problem som i vuxen ålder kan resultera i sådana våldsdåd som vi härom veckan fick i Finland. All förebyggande hälsovård i form av sållning, såsom mamografi, tjocktarmscancerundersökning och förebyggande besök hos de äldre stöder. Den utvecklade diabetesmottagningen kan även utvecklas vidare i riktning mot ett centrum för den förebyggande hälsovården, bara den blir lätttillgänglig för brukarna.

 

Personalens situation inom ÅHS bör kontinuerligt uppmärksammas. Vi måste få rykte om oss att vara en så bra arbetsplats att arbetskraften vill komma hit, inte bara vårdpersonal utan även läkare och andra kategorier av personal. Alla möjligheter till personlig utveckling och kompetensökning är viktiga argument när yrkesmänniskor väljer arbetsplatser i dag. Arbetet med att lyfta fram personalpolitiken bör kontinuerligt fortsätta.

 

Så några ord om byggnader som vi redan berörde i ett replikskifte. Jag läser följande från budgetförslaget, från medicinska avdelningen: ”De senaste åren har det visat sig att medicinavdelningen återkommande haft överbeläggning och man har tvingats vårda sjuka patienter i korridorer, badrum, avdelningens dagrum och matsal.” Inte kan det ha varit någon överraskning för ledningen att om man slår ihop två avdelningar, såsom man gjorde med lung- och medicinavdelningen, att det mitt i allt blir problem med patientsängar! Det här kan låta lite raljerande, men om man läser detta i en budget är det nog lite skrattretande. Det måste ha kunnat förutses. Faktum återstår att medicinavdelningen är trång. Att bygga om avdelningen i två våningar, som det föreslås, verkar opraktiskt, men jag vågar inte påstå att det är ogenomförbart eftersom jag inte känner till själva planen så väl. Det står dock här att takvåningen kunde tas som reserv, men det är kanske mera än vi vet som inte sitter med i styrelsen. Också Gullåsens fuktskador kommer säkert att ställa till omändringar i byggprocessen och detta måste tas på allvar. Vi liberaler är överens från förut med alla andra partier om att etapperna II och III i byggnadsplanerna bör förverkligas och inte minst för psykiatrivårdens skull. Vi får inte heller glömma onkologens samt primärvårdens behov av ändamålsenliga utrymmen.

 

Fru talman!

Så till tandvården. Liberalerna har fört fram förslaget om tandvårdscheck för att underlätta att tandvården blir mera ekonomiskt tillgänglig för ålänningarna. Vi anser att modellen med en check, hur man nu sedan formar det, är ett mera trovärdigt system än att ÅHS skall ta hand om detta. Men om vi förstått det rätt håller ÅHS på och tittar på det här systemet, så vi får väl återkomma då. När det gäller socialdemokraternas förslag om att all tandvård skall till ÅHS tror vi att det är löften som inte går att uppfylla. Då är det bättre med en tandvårdscheck så att man också kan utnyttja de privata alternativ som finns på Åland.

 

Fortsatt arbete med att möta de krav som den demografiska utvecklingen med allt flera äldre människor kommer att fordra mycket av ÅHS, men även av kommunerna. Utmaningen ligger i personalresurser, organisation, vem tar hand om vem, om utrymmesresurser, samarbetsmöjligheter osv. Gullåsens ställning inom äldre sjukvården blir då en viktig sak. Vi stöder en satsning på ökade möjligheter till demensvård och diagnostisering av de dementa.

 

Liberalerna anser även att en fortsatt årlig debatt över hälso- och sjukvården är viktig, även utanför budgetdebatten. Då kan vi ge de politiska prioriteringarna och önskemålen till den verksamhet som vi önskar att borde finnas inom ÅHS.

 

Fru talman!

Vad gäller högkostnadsskyddet som ltl Göte Winé efterlyste stöd för i enlighet med sin motion och bedömde att ingen stöder de idéerna kan vi bara säga från liberalernas att om socialdemokraterna skulle ha stött det låginkomsttak som vi ville införa så skulle också sjukpensionärerna lika mycket som ålderspensionärer med låga inkomster ha kommit inom skyddet och det skulle inte ha blivit som nu att en pensionär per automatik, oberoende av inkomster, får åtnjuta högkostnadsskyddet.

 

Fru talman!

Om tituleringen ursäktas vill jag säga åt Harriet: lycka till i framtiden och tack för det du har gjort här!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag skulle bara nämna några ord om den förebyggande hälsovården. För det första vill jag påstå att det inom ÅHS har skett ett trendbrott när man ser på prioriteringarna inom hela ÅHS, det har stärkts de senaste åren när det gäller förebyggande hälsovård och det är jag glad för, men det har varit lite trångt i portgången om man ser tillbaka i tiden.

 

När det gäller just förebyggande hälsovård och överhuvudtaget folkhälsan på Åland, eftersom det är Åland vi pratar om, så tycker jag att det är en samhällsfråga som inte bara ÅHS kan ta ansvaret för utan det handlar om hela vår livsstil, det handlar om skola, hur tar vi hand om våra elever, det handlar om idrott och det handlar om den tredje sektorn med folkhälsan i spetsen som har gjort mycket, så det är alltså ett allåländskt ansvar.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det har nämnts i texter osv., men så länge man inte ger ekonomiska och personella resurser hjälper det inte. Då blir det bara tomma i en plan, men när man nu även har börjat ge ekonomiska möjligheter innebär det att blir mycket ljusare. Det stämmer precis som ledamoten Harriet Lindeman säger att detta skall involveras i hela samhället och där har t.ex. tredje sektorn en viktig uppgift också, på samhällets bekostnad därför att den fungerar ofta med PAF-medel, att sköta det praktiska. Inte är allt detta någonting som skall inom sjukhusets väggar. Det skall ske på skolan och det skall redan ske på dagis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde att jag borde ha ställt upp på liberalernas förslag om låginkomsttak. Jag sade i mitt anförande redan att jag hade svårt för det eftersom det blev orättvist: de som klarade av att söka det så fick det, men tyvärr var det så att de som var svaga och inte orkade samla ihop alla uppgifter kunde inte genom att man hela tiden måste söka det. När landskapsregeringen tittade på avgifterna ville de få ett rättvisare system och att vi skulle titta på vad man kan göra för att få bort låginkomsttaket så att det blir mer rättvist och att när man kommer upp till summan skall det gå per automatik, och det gjorde det inte med låginkomsttaket. Därför kunde vi inte stöda förslaget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé talar om system. Alla system går att ändra och det är bara så att man ofta tar ett system som ursäkt för något annat. I dag finns det datasystem som kan underlätta, så att bara kategoriskt avfärda det med att det inte finns system är inte rätt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Vi försökte se till brukarna och deras bästa. Det kom inte heller något förslag från förvaltningen hur man kunde utveckla låginkomsttaket. Men jag minns också att liberalerna ändrade sig helt plötsligt och i tredje behandlingen av lagförslaget om ÅHS-avgifterna gick med på att alla pensionärer skulle få tillgång till taket. Jag kände det som att egentligen ville liberalerna springa och göra det obekvämt för socialdemokraterna i stället för att komma ihåg sin politik! Att nu börja säga att inte vi följde med liberalerna känns mera som att liberalerna försökte springa och se vad socialdemokraterna skulle göra, hoppa från det ena benet till det andra benet – tydligen gick det bra!

 

När det gäller tandvården inom ÅHS så vill vi se åtgärder, vi vill se konsekvenser, vi lovar inte mera i plånboken, så vi har nog kollat upp detta med avgifter! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Där ser ni! Skulle ni ha gått med oss den gången så skulle ni inte ha behövt motionera om det nu och det skulle ha varit i bruk i ÅHS att även sjukpensionärerna skulle ha haft rätten till högkostnadstak.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Liberalernas representant ltl Raija-Liisa Eklöw föreslår tandvårdscheck. Det är ett ganska byråkratiskt system, det kostar mycket pengar att administrera. Har ltl Raija-Liisa Eklöw alls någon koll på det? Eller är det igen så att man kan inte stöda ett socialdemokratiskt beslut, som förslaget om sjukpensionärerna och låginkomsttaket? Jag tycker att det är faktiskt väldigt grovt att säga att man  ”hör hur det fungerar på fastlandet” – om man bara hör med det örat som man vill höra med, så kommer man säkert fram till slutsats som ltl Raija-Liisa Eklöw har dragit av det hon har hört! Jag lovar att jag skall ta fram andra exempel där det fungerar riktigt bra.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Byråkrati, säger ltl Barbro Sundback. Det finns byråkrati i allt och jag tycker att vi kan ta den byråkratin om den garanterar tandvård åt våra invånare. Men jag tror inte det skulle bli fallet om vi säger åt dem att alla får gå till ÅHS därför att vi tror att det blir helt ohållbart. Till saken hör att jag råkar ha släkt på fastlandet och har pratat med dem, så inte är det hörsägen när folk talar av praktisk erfarenhet. Detta tog vi upp redan i valet, så det är ingenting vi har tagit upp nu när socialdemokraterna kommer med sin finansmotion. Det här är vår linje och vi vill att man tittar på den, inte har vi låst oss definitivt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Nu vet jag inte hur stor släkt ltl Raija-Liisa Eklöw har på fastlandet, men den kanske inte är representativ för hela Finlands befolkning ändå på 5 miljoner! Det är säkert intressant att höra släktens berättelse, men jag tror att man måste ha lite mera torrt på fötterna om man skall dra några slutsatser av det finländska systemet. Det gläder mig att man inte har låst sig. När det gäller låginkomsttaket och det system som liberalerna förespråkar visar det att om man skall vara på brukarnas sida och göra hälso- och sjukvården så lättillgänglig som möjligt så skall den vara skattefinansierad och öppen för alla. De som sedan har mycket pengar, som har högre ambitioner, de kan alltid köpa sig vård. Men för alla som har dålig ekonomi, bl.a. de pensionärer som alla månar om är den allmänna tandvården väldigt viktig.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att man kan kalla det för allmän tandvård om man redan när man planerar den förutsätter att alla inte kan komma dit.  Om jag kanske har tandvärk i dag, så säger de att kom om 18 månader, som någon nämnde här! Då har det missat sin betydelse. Jag sade redan i samband med mitt anförande att ÅHS håller på och tittar på frågan om tandvård inom ÅHS och om ÅHS kommer till att det går att ordna till rimliga resurser, rimligare än t.ex. en tandvårdscheck, så inte är liberalerna sämre än att vi kan ändra oss. Ltl Göte Winé sade redan tidigare att vi har ändrat oss!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Det ämnesområde vi diskuterar är social- och miljöavdelningens verksamhet. Trots det har det säkert till 90 procent rört sig om ÅHS. Det är intressant att så har det alltid varit. Sociala frågor är tydligen helt ointressanta och efter hälso- och sjukvården kommer det lite miljöfrågor. Därför tänkte jag ta upp de sociala frågorna eftersom de är nästan lika stora som hälso- och sjukvården. Det finns ett kapitel i budgeten som handlar om landskapets överföringar till kommunerna för anordnande av sociala tjänster och det är ganska mycket pengar totalt som förs över. Det jobbar över 700 personer inom den sociala sektorn, men trots det är det väldigt lite intresse för det i lagtinget. Nu har utredningen som socialdemokraterna fick till stånd om den relativa fattigdomen gjort att vi har fått in mera fakta som ändå har fört diskussionen lite framåt och många kommer med olika förslag, men jag känner nog ännu att det här är ett område där det saknas ganska mycket kunskap och fakta, dels om hur situationen ser ut för olika grupper i samhällen som berörs av vår sociallagstiftning. Då tänker jag särskilt på de personer som har funktionsnedsättning. Om man tittar i budgeten på sidan 109 så redovisar landskapsregeringen för sociala utgifter som kommunerna har. Här nämns överhuvudtaget inte de funktionshindrade. Däremot barnomsorg, familjedagvård, utkomststöd, serviceboende för åldringar och hemtjänst, men funktionshindrade är helt osynliga; trots det är dessa en grupp på minst 10 procent av befolkningen som också i hög grad är beroende av stöden för att klara sin vardag. Det som är hoppingivande är att landskapsregeringen nu säger att man kommer att börja utöva systematisk tillsyn över kommunernas sociala verksamhet. Det är nödvändigt för vi vet inte hur kommunerna riktigt sköter det här. Sist och slutligen drabbar det då brukarna och det är inte som det skall vara eftersom vi har en hel del lagstiftning på detta område.

 

För några år sedan lyckades också socialdemokraterna genomdriva att den socialvårdsplan som har gjorts under många år nu också bifogas budgeten. Detta borde vara förenligt med varandra, så i framtiden hoppas jag att det finns ett större utrymme i budgeten för uppföljning och mål med landskapets sociala insatser.

 

Socialvårdsplanen är väldigt bra skriven och den innehåller massor med målsättningar. Och vem är det som skall utföra dem? Jo, det är kommunerna. Det står sida upp och sida ner vad kommunerna skall göra. Kommunerna får uppställa långsiktiga och tydliga mål för den sociala verksamheten, de skall utveckla rutiner för sin egna interna kvalitetsroll, de skall ha revisorer som utvärderar, det skall finnas förebyggande åtgärder, särskilda insatser skall riktas till familjer, till utsatta barn och ungdomar, man skall säkerställa effektiva insatser inom barnskyddet. Fortfarande kommunerna! Kommunerna skall utveckla handlingsplaner för akuta behandlingssituationer, de skall förebygga med åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk, de skall tillskrida om det finns misstanke om våld mot barn, dock inte mot kvinnor, lite svårt att förstå! Kommunerna bör tillse att personal som kommer i kontakt med kvinnor och barn – här finns det! – som  utsätts för våld får det stöd de vill ha. Så här fortsätter det sida upp och sida ner!

 

Och då är frågan: Har kommunerna resurser till detta? Bästa vänner! Eventuellt Mariehamn i ganska stor omfattning. Men hur går det för andra kommunerna? Jag tror att det blir svårt att uppfylla det här. Men om det finns någon grupp som behöver särskilt uppmärksammas så är det personer med funktionshinder. De har lagstadgade rättigheter och det sägs också mycket tydligt här att kommunerna måste uppfylla lagstiftningen, och det är väl ändå ett minimum i det här sammanhanget. Man är närmast förvånad över om det finns enskilda personer som på grund av kommunernas oförmåga att uppfylla lagstiftningen och landskapets bristande tillsyn inte får sina rättigheter tillgodosedda.

 

Men jag skall inte bara kritisera. Det här är en bra början. Det finns en struktur och jag hoppas på förbättringar.

 

Vi har nu från socialdemokraternas sida krävt att i tablån över kommunernas insatser måste åtminstone personer med funktionsnedsättning lyftas in. Man kan inte hålla på och osynliggöra dem i det oändliga.

 

Så till det som har sagts om och om. Det är en kliché numera att äldreomsorgen är en stor utmaning. Jag tycker att vi måste komma bort från den där klichén och i stället säga vad vi tänker göra. Då finns det en skrivning på sidan 21 i planen som säger att 90 procent av de personer som fyllt 75 år skall ha möjlighet att bo i eget hem. Det där skulle vara viktigt att diskutera ännu mera. Nu kommer tyvärr minister Lindeman inte längre att sitta på den här posten, men jag hoppas att kommande regeringar ger ett meddelande om hur man från landskapets sida tänker sig att detta skall kunna förverkligas. Där har också landskapet tagit en målsättning.

 

Fru talman!

Jag vill så sälla mig till lovsången vad gäller minister Harriet Lindeman. Det är en stor förlust för lagtinget och det politiska livet, åtminstone på landskapsnivå att hon inte mera kommer att vara aktiv i de fora där vi är vana att se henne. Hon är en omtyckt och älskad politiker och en god samarbetsmänniska. Hon har haft svåra och tunga uppdrag och trots att problemen har varit komplexa har hon alltid hoppats och trott att det skulle gå bra – och det har det också gått i många sammanhang. Jag vill tacka för de här åren och jag vet att minister Lindeman kommer nog att återfinnas i politiska sammanhang ännu och alldeles säkert inom äldreomsorgen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik

Fru talman!

När det gäller förhållandet mellan landskapsregeringen, särskilt avdelningen för social- och hälsovårdsfrågor och kommunerna, så stämmer det som har sagts här att det finns ingen tillsynstradition överhuvudtaget. Ingen av orsakerna till det ligger naturligtvis i att personalnormeringen på den avdelningen antagligen är byggd utgående från att vi skall fördela pengar ut till kommunerna, men inte så mycket mera. Nu håller vi på och försöker förändra sakta men säkert. Vi har fått en person som i dag har hand om barnfrågorna framför allt som också är på deltid är barnombudsman men som har barnfrågorna som sin huvudsakliga syssla och också andra frågor. Inför nästa år föreslår vi en speciell person som skall ta hand om och utveckla äldrevården och äldreomsorgen. Det är viktigt att vi börjar med tillsynen, men det är lite främmande för kommunerna, man märker att de inte riktigt gillar det!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är säkert en del av förklaringen. En annan är kanske det att det inte har funnits politiker med den kompetensen på den här ministerposten. Det har varit många som har sin yrkesbakgrund och sin kompetens inom sjukvården, och det är klart att det som man är utbildad på och det man är intresserad av prioriteras samt det att hälso- och sjukvården är på något vis ”det goda politikområdet”. Det finns många synpunkter på socialpolitiken ibland som är lite mera tvivelaktiga och den sektorn har aldrig varit så särskilt prioriterad. Men i ett jämlikhetssamhälle har grupper som tidigare fick leva på fattighjälp blivit jämlika och nu talar man om deras rättigheter. Där skulle jag alltså vilja att de funktionshindrade också skulle få en tjänsteman. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

När det gäller äldrevården finns det mycket tankar kring den ute i kommunerna och säkert också här, men jag skulle säga att en del av det som vi i liberalerna funderat på är just hushållsstödet, dvs. om man är pensionär eller annars har låga inkomster men skulle kanske vara beroende av vård, omsorg eller någonting sådant men inom institutionerna, då skulle ett hushållsavdrag hjälpa upp den situationen. Men det får vi återkomma till.

 

Jag tänkte ta upp en annan fråga. Jag tyckte att jag såg ltl Roger Jansson här alldeles nyss, men jag noterade att han hade gjort lite mera av analys när det gäller tandvården. Jag tycker att det är ganska intressant att se den här frågan i ett större perspektiv. Om jag förstod ltl Roger Jansson rätt, sade att när det finns resurser i samhället, varför då ändra system eller någonting liknande. Min utgångspunkt är den att vi har privat verksamhet, 60 procent i ekonomin och så har vi offentlig verksamhet. Det mesta som berör vård och omsorg och liknande är offentlig verksamhet i dag finansierad skattevägen, men det finns också privata tandläkare, av tradition. Ser vi då på utmaningen framöver med befolkningsförändringar så kommer det att behövas produktivitetsförändringar i hela vårt offentliga system men också i den privata vården och omsorgen. De produktivitetsökningarna kan göras i själva systemet inom ÅHS men också i samhälle i övrigt. Det som kommer att vara det viktiga är att mycket av vården skall bedrivas av kunskapsföretag eller kunskapsgrupper. Det gör man inom sjukhuset med sjukskötare och läkare, men det gör man också i allra högsta grad i den privata tandvården på Åland. Det här kunde också tas fram under näringsavdelningens moment, dvs. framtiden för näringslivet är många nya tjänsteföretag som är kunskapsinriktade. Men det kommer också att finnas behov av många tjänsteföretag som bygger på kunskap inom den privata sektorn och vården. Vi har i dag privata tandkliniker som är småföretagare, små kunskapsföretag, där man utvecklar sig hela tiden för att kunna ge en bra vård, för att ha en efterfrågan. Där tror jag den viktigaste utgångspunkten är. Kunskapssamhället finns också inom vården, omsorgen och på många olika håll. När man då skall uppfylla målsättningen att alla skall få tillgång till god tandvård, så har vi vissa grupper där man har förebyggande verksamhet inom ÅHS, andra grupper betalar vad de tycker att det är värt. Då vill vi från liberalernas sida naturligtvis stöda det som pågår: en utredning inom ÅHS. Men åtminstone anser jag att det skall mycket till för att man skall slå sönder de små företag som har byggts upp inom tandvården på Åland och dra in det i ÅHS. Det är möjligt att det går att visa att det skulle vara bättre, men jag tror helt enkelt inte på det, jag tror att man skall inse att det finns alternativa organisationsformer och man skall sedan till att alla har råd med en tandvårdscheck eller någonting annat. Kunskapsföretagen på Åland i allmänhet skall inte motarbetas, det är de som är vår framtid inom det privata näringslivet, men också inom det som i dag är till stor del offentligt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Olof Erland sade att man skall inte slå sönder den privat tandvården. Om det är vår motion ledamoten Erland syftar på när vi vill att alla skall ha tillgång till en allmän tandvård, så tror inte jag att någon vill slå sönder den privata tandvården. Vi har otroligt med rikt folk på Åland som har jättebra inkomster, de kommer fortsättningsvis att vilja ha den goda privata tandvården. Däremot har vi bland de privata tandvårdsläkarna ganska många som börjar närma sig pensionsstrecket och som vill börja avveckla, men de känner att trycket är så stort så man kan inte göra det. Man måste också se på helheten där. Sedan har vi en stor, stor mängd av den åländska befolkningen som inte har råd att gå till den privata tandläkaren. Vi måste också se till att det finns möjligheter där. Ingen vill slå sönder den privata tandvården. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det är klart att bygger man ut ÅHS:s tandvård och gör den tillgänglig för alla får man för det första en kvalitetsförsämring och sedan blir marknaden för privat tandvård mindre och mindre, dvs. man kommer att få färre alternativ och totalt sett ett sämre tandvårdssystem. Om det är så att socialdemokraterna vill möjliggöra för fler att ha råd med att välja privata tandläkare, så är förslaget om en tandvårdscheck en möjlighet att komma vidare.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Att den offentliga tandvården skulle vara en kvalitetsförsämring får stå för ltl Olof Erland. Jag anser att den offentliga är precis lika bra som den privata. Vi menar att alla måste kunna ha råd att gå till den offentliga tandläkaren. Kan ltl Olof Erland garantera att alla får råd att gå till tandläkare om man ger dem en tandvårdscheck? Vet vi att det blir ett rättvist system?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Inte är det jag som skall garantera någonting. Det är landskapsregeringen som skall utforma ett system som är så enkelt och rättvist som möjligt. Jag säger att det är bra att det finns alternativa vårdformer, offentligt och privat. Jag känner inte till det som ltl Göte Winé säger, att det skulle vara hög ålder på de tandläkare som finns i den privata vården. Jag har med egna ögon sett att man rekryterar nya tandläkare hela tiden. Det är team som bildar ett kunskapsföretag som ger en fantastisk bra tandvård som ett alternativ till den offentliga. Kunskapsföretagen måste få kunna växa fram. Hur man sedan ordnar detta med att alla skall ha råd till en bra tandvård är under utredning. Tandvårdscheck är en möjlighet, det kan finnas andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mika Nordberg:

Fru talman!

Jag vill ta upp några miljöfrågor. Obunden Samling har i sin finansmotion nr 13 tagit upp frågan om Mises avfallstaxor. Jag läser ur motionen: ”Avfallstaxorna inom kommunförbundet Mise är djupt orättvisa då ingen hänsyn tas till hushållens storlek. Detta bör åtgärdas i form av en reglering från landskapets sidas. Om det inte går med rekommendationer bör lagstiftning övervägas för att tvinga fram en ändring av avgifterna så att de blir mer rättvisa.” Vi inom Obunden Samling anser inte att det är en rättvis ersättningsnivå när en ensamstående skall betala lika mycket som t.ex. jag själv som har ett hushåll med fem personer. Det måste vara så att fem personer skapar mera sopor än vad en person gör.

 

En lösning för att på lång sikt få ner kostnaderna för sophanteringen på Åland skulle vara att vi skulle bygga ett brännverk, ett brännverk som kunde vara till nytta för hela Åland och på så sätt få ner kostnaderna för sopor i allmänhet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är många som drömmer om ett brännverk för alla sopor – då skulle allt gå upp i rök och problemet skulle vara ur världen! Om man skall ha ett brännverk skall man ha så mycket sopor som möjligt. Det går emot den princip som vi har valt, nämligen att sortera och återvinna. Den avfallsfilosofi som Mise och landskapet har gått in för, dvs. att sortera och återanvända gör att den brännbara fraktionen blir så liten som möjligt. Det passar helt enkelt inte ihop med brännverkstänkandet. Det är tyvärr två olika filosofier som inte fungerar tillsammans. Grunden för brännverket blir alldeles för liten för att det ekonomiskt skall vara genomförbart.

 

Ltl Mika Nordberg, replik:

Fru talman!

Tack för den infallsvinkeln! Det är faktiskt så att jag har förstått att det har funnits tankegångar om att vi inte har tillräckligt med sopor på Åland och det andra har varit att vi skall försöka minska soporna. Ser man vad som har hänt i omvärlden, bl.a. i Finland, så säger de också att vi skall ha mindre sopor, men faktum är att hur mycket vi än försöker minska på dem så växer befolkningen, och i takt med att befolkningen växer kommer inte soporna att bli mindre utan de kommer tyvärr att öka. Köper du i dag ett paket cornflakes är det förpackning på förpackning på förpackning. Visst är det bra att sortera, men en majoritet av allt som sorteras, vill jag påpeka, går också tyvärr till förbränning.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Framfört så där låter det logiskt och bra, men målsättningen är nog en annan, dvs. att ständigt minska på den brännbara fraktionen och därför går man också alltmer in för olika förpackningsmaterial som skall s.a.s. förmultna och gå in i kretsloppssystemet. Jag tror för min del att utvecklingen mera går åt det hållet, även om det är långt dit. Men oberoende producerar vi för lite brännbar fraktion för att det skall kunna göras till energi via förbränning plus att det kräver väldigt dyra anläggningar för att man sedan inte igen skall producera koldioxid. Jag tror tyvärr inte att den där uppfattningen är realistisk.

Ltl Mika Nordberg, replik:

Fru talman!

När det gäller reningen av gaser och kostnaderna för att genomföra ett brännverk tror jag att det skulle vara dags att damma av de gamla beräkningar som är gjorda, dels vad gäller mängden sopor och dels vad gäller brännverk. Sanningen är den att utvecklingen har gått otroligt mycket framåt sedan beräkningarna gjordes.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Begärs ordet om budgetförslaget avseende social- och miljöavdelningens område? Diskussionen är till denna del avslutad.

 

 

Behandlingen av budgeten avbryts och återupptas vid morgondagens plenum kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.52).

 

 

 

 

Originalfil