Plenum den 15 november 2016 kl. 09.30

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

AG


Plenum den 15 november 2016 kl. 9.30

Plenum börjar 1

Remiss, fortsatt behandling. 1

1    Förslag till budget för landskapet Åland 2017

Landskapsregeringen budgetförslag BF 1/2016-2017

Budgetmotioner BM 1-48/2016-2017

Plenum slutar 98

 

Plenum börjar

Upprop. 26 ledamöter närvarande. Antecknas.

Remiss, fortsatt behandling

1        Förslag till budget för landskapet Åland 2017

Landskapsregeringen budgetförslag BF 1/2016-2017

Budgetmotioner BM 1-48/2016-2017

Debatten avbröts vid gårdagens plenum då talmannen föreslog att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

I dag fortsätter debatten med de olika avdelningarna som presenteras av respektive minister. Avsikten är att regeringskansliets, finansavdelningens, social- och miljöavdelningens och utbildnings- och kulturavdelningens områden diskuteras i dag, medan närings- och trafikavdelningens områden diskuteras i morgon.

Under respektive avdelning kan också skrivningar i den allmänna motiveringen om respektive avdelnings verksamhet beröras.

Dagens plenum avbryts vid 17.00-tiden och om diskussionen om de för dagen inplanerade områdena då inte är klar, kommer den att fortsätta i morgon.

Vi börjar med diskussion om landskapsregeringen och regeringskansliet. Under denna rubrik kan även lagtinget diskuteras. Begärs ordet?

Minister Nina Fellman

Talman. Bästa lagting. Jag vill inleda med att förtydliga en sak utgående från gårdagens diskussion. Under det senaste året har jag inte noterat att det skulle vara något lurt alls med förvaltningen. Inte heller att där skulle vara för mycket folk, tvärtom. För att klara allt det arbete som anstår en självstyrelse så har vi för litet folk, även om alla jobbar häcken av sig. Ett stort tack till min egen lilla avdelning för väl utfört arbete och tålmodig upplärning av en ny minister.

I mitt anförande så tänkte jag uppehålla mig vid de två viktigaste förändrings- och utvecklingsprojekten på mitt ministerområde, nämligen kommunstrukturreformen samt integrationsarbetet i landskapet och avsluta med några ord om externpolitiken.

Integrationen är ju ett högt prioriterat område för landskapsregeringen. Redan i regeringsprogrammet så konstateras ”En god integrationspolitik är ett viktigt framtidsområde och riktar sig både till arbetskraftsinvandrare, flyktingar, asylsökande och den egna befolkningen.” Det sistnämnda är kanske det viktigaste. Det är vi som bor här som ska se till att vårt samhälle är öppet och inkluderande och det har ingenting alls att göra med vilka inflyttare som möjligen får ett starkt stöd för att komma igång om de kommer från svåra förhållanden. Det rör mycket långt alla som kommer hit som vi ska få att trivas och som känner att de är med i en gemenskap.

Nyckelområdena för landskapsregeringen för en lyckad integration är arbete och språk. I årets budget finns därför en försvarlig summa pengar fördelad på olika ministerområden, framförallt för språkstöd i olika former. För SFI-utbildning, för lärande i arbete genom stöd till kommunerna, till skolor och barnomsorg. Vi har också en ny satsning på tredje sektorn, en särskild pott PAF-medel för nya och innovativa sätt att jobba med integration. Inte med det perspektivet att vi ska hjälpa dem, utan med frågan hur vi ska jobba tillsammans för en bra integration.

Enligt ÅSUB:s senaste befolkningsstatistik så flyttar fler människor än någonsin bort från Åland så att inflyttningen som kommer till Åland med nöd och näppe ger oss en positiv befolkningsutveckling. Det är utmaningen. Misslyckas vi med att få till en bra integration så misslyckas vi med att utveckla vårt samhälle vidare. De pengar som hittills har anslagits för en särskild PAF-pott, 40 000 euro, får jag väl säga är en liten början. Avsikten är att genom det här årets projekt utveckla ett integrationsprogram som ger så goda resultat att alla förstår att det är en investering för framtiden, inte en kostnadspost i budgeten.

Så till kommunstrukturarbetet. Varför ska vi hålla på med det? Är det för att sossarna i synnerhet och landskapsregeringen i allmänhet vill centralisera till varje pris. Är det för att man vill släcka lamporna på landsbygden, lägga ner skolorna och - som Centerns partiordförande uttryckte det i något sammanhang - skicka ut åldringarna på gatan. Nej. Kommunstrukturreformen drivs för det första av en väldokumenterad önskan hos den åländska befolkningen att se en förändring. Det drivs av en omsorg om att alla delar av Åland ska vara livskraftiga, inte bara överleva. Det är skillnad.  Med den politik som hittills har drivits har inte alls allting varit rosenrött. Vi har sett hur både skärgård och landsbygd har utarmats på arbetsplatser, hur skolor har stängt och hur befolkningen har åldrats. Vi kan konstatera att status quo med 16 kommuner är detsamma som en långsam utarmning, en långsam nedgång och handlingsförlamning på många viktiga områden där vi behöver jobba tillsammans och nu inte klarar av det.

För det tredje är det en vilja att se till medborgarna, inte till de nuvarande kommunala maktstrukturerna. Likvärdig, högkvalitativ service på alla områden till alla ålänningar, det är målet. Inte att det ska finnas skillnader i skattetryck, servicenivåer och förmåner mellan människor som kanske bor bara några tiotals meter ifrån varandra.

För det fjärde är det viljan att utveckla helheten Åland. Det finns en massa områden där ett samarbete är nödvändigt och där det idag stupar på de många gränserna och de många organen som jobbar. T.ex. när det gäller vatten- och avlopp, när det gäller fysisk planering, när det gäller äldreomsorg, när det gäller barnskydd, som vi pratade om i den här salen nyligen, när det gäller näringslivsutveckling och när det gäller infrastruktur. Det finns jobb att göra som blir ogjort för att man helt enkelt inte hinner med det eftersom kommunerna har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan.

I den här budgeten finns det några kostnadsposter som ska användas till att slutföra det utredningsarbete som har inletts. Ett förarbete för en ny kommunindelningslag, litet mera pengar för PVC, för mer förankring och diskussioner med berörda parter, något som på många håll har efterfrågats, en ÅSUB-enkät om hur medborgarna på Åland tycker. Här vill jag säga att det inte är någon slump att den frågan ställs till medborgarna nu. Avsikten har hela tiden varit att det resultat, det som ålänningarna tycker, ska finnas med som ett kunskapsunderlag i den slutliga rapporten så att vi vet hur våra medborgare ser på frågorna.

Med tanke på att detta är den första gången någonsin som den här frågan på allvar reds ut så tycker jag att det är ganska lite pengar som vi har satsat på de här utredningarna. Jämför t.ex. med de pengar som tidigare har satts på kortruttsutredningar, golfbaneutredningar, broutredningar, simhallsutredningar och alla möjliga utredningar och som inte alla har gett resultat.

Landskapsregeringens avsikt är att när utredningarna är klara och vi har en faktabas att gå vidare med, då ska vi göra det. I februari närmare bestämt. Så snabbt har man väl aldrig marscherat förut i en för hela Åland så här viktig fråga. Och kanske är det just det som orsakar den stora skälvan bland de partier som helst ser att allt förblir vid det gamla, så som det alltid har varit. Självklart är det så att den lagstiftning som ska tas fram ska ske med en parlamentarisk förankring. Vi kommer att behöva varje insikt och varje välgrundad åsikt som finns. Men landskapsregeringens utgångspunkt är att det finns ett reellt behov av förändring och att vi ska jobba för att förverkliga det. Det är, som vi ser det, vårt ansvar - helheten Åland.

För de norråländska kommunerna Finström, Sund och Saltvik - förlåt! Finström, Sund och Geta (skratt, det var inte meningen!) reserveras 45 000 euro för den kommunindelningsutredning som de kommunerna har rätt att begära enligt gällande lag. När den är klar så kan det ju resultera i att de här tre kommunerna väljer att gå samman.

Slutligen. Några ord om externpolitiken. Som ansvarig för europeiska frågor, för nordiskt samarbete och till viss del för kontakterna till Finland och Sverige så kan jag konstatera att varken tiden, pengarna eller personalen räcker till i vår lilla förvaltning. EU-enheten, de jobbar med håret på ända för att hinna med den flod av direktiv som direkt påverkar det åländska samhället genom att lagstiftningsbehörigheten också finns där.

Det nordiska samarbetet, så viktigt som det är - och det är det - har inte samma tvingande effekt på vår lagstiftning och hamnar därför ibland i baksätet. I relationerna till Finland och Sverige så kan vi konstatera att det system som vi hittills har jobbet med, med två kontaktpunkter i Stockholm och i Helsingfors har inte, med facit i hand, varit tillräckligt effektivt eller fokuserat på rätt saker, och särskilt inte i förhållande till Helsingfors. Det betyder inte att man alla tider har gjort fel. Det betyder att förutsättningarna ändrats, hur man arbetar i riksdagen, nya digitala möjligheter och en ny majoritet i Helsingfors har gjort att det har varit väldigt svårt med framkomligheten både för det åländska och för det svenskspråkiga i Finland just nu.

Ambitionen i Helsingfors är nu att kartlägga och fokusera på de nyckelspelare i partier, på ministerier och i utskott som vi nödvändigt måste jobba med för att nå framgång. När vi exakt vet vad vi behöver göra och vem vi behöver känna, då är det vi som ska göra jobbet. De åländska partierna, det åländska parlamentet och de åländska ministrarna måste ha en större personlig närvaro i Helsingfors. Det finns inga genvägar till det. Det räcker inte att vi har en eller kanske två människor i Helsingfors. Vi måste själva vara där och göra jobbet. Tack för mig.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Tack minister Fellman för ert anförande. Jag ska kort beröra två saker. Det första rör Ålandskontoret i Helsingfors.

Alla som sitter här, och även den stora allmänheten, vet att de frostiga relationerna till Helsingfors är ett ständigt pågående problem som har förvärrats under Katrin Sjögrens ledning som lantråd. Då väljer man från landskapsregeringens sida att minska ner Ålandskontoret i Helsingfors väldigt mycket och ge dem nya uppgifter. De ska alltså koordinera landskapsregeringens deltagande i Suomi Arena. Det känns främmande för mig.

Jag saknar också någonting i ministerns framförande och det är en diskussion kring lagberedningen. Vi vet att de har stora problem med att kunna leverera kvalitativt material till lagtinget. Det är tråkigt att ministern inte hann nämna det i sitt anförande.

Minister Nina Fellman, replik

Tack. Lagberedningen kommer lantrådet att beröra eftersom det är under henne.

När det gäller Ålandskontoret i Helsingfors så är det ju så, att deltagandet i Suomi Arena är en typ av verksamhet som Ålandskontoret har hållit på med tidigare, evenemang och arrangemang i Helsingfors. Det som vi försöker göra nu är att hitta nya vägar att jobba, som en lobbyorganisation, en port, en ingång och en kunskapsbank för oss som måste hitta vägar in i arbetet i Helsingfors. Där har vi gjort en omvärdering över hur vi ska jobba. Kanske från det tidigare arbetet där man satsade mera på evenemang och tillställningar, som t.ex. Suomi Arena.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det var ganska lite presentation av innehållet i kansliavdelningens och regeringskansliets budget, men det kanske är så, att det som inte tagits upp här hör till lantrådet och att vi får återkomma till det under nästa anförande.

För att hålla sig till de två saker som minister Fellman tog upp så fäste jag vikt vid att man konstaterar att tiden inte räcker till att sköta de externa kontakterna ifrån Åland. Mig veterligen så har alla människor på denna jord 24 timmar per dygn. Det handlar om hur man prioriterar den tiden och hur man använder den. Man konstaterar också att tjänstemännen inte är i tillräckligt antal för att kunna sköta det här. Det som jag tycker är det intressanta och som kanske är det allra viktigaste, det är att få en redogörelse för vad politikerna gör. Till syvende och sist är det ändå det viktigaste - att politikerna har dagliga, veckovisa och månatliga kontakter med regering och framförallt direkt kontakt med kommissionärer. Det skulle vara intressant att höra hur det första året nu har varit med direkta kontakter till ministrar och kommissionärer.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Nina Fellman, replik

Jag får väl börja med att konstatera att dygnet visserligen har 24 timmar men reglerad arbetstid har det inte. Vi kan inte begära av våra tjänstemän att de ska dela upp sina 24 timmar i dygnet på arbete.

När det gäller hur externpolitiken under det gångna året har skötts så kommer det, som jag tidigare har sagt, ett externpolitiskt meddelande där vi i detalj berättar vad som har hänt och vad som har gjorts under det gångna året. Tiden i en replik räcker inte till för att redogöra för alla de sakerna.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Minister Fellman säger att landsbygd och skärgård har drabbats av en långsam utarmning och att det saknas arbetsplatser. Då frågar jag mig hur kommunstrukturreformen kan ge flera arbetsplatser i skärgården och hur man kan göra så att det blir mer attraktivt att bo i skärgården? Vi har ju demografiska problem, det vet vi, men det skulle vara intressant att höra hur en kommunstrukturreform faktiskt kan påverka den här saken positivt. Är det inte en stor risk att skärgården riskerar att ytterligare marginaliseras om beslutsfattandet kommer längre bort från invånarna?

Minister Nina Fellman, replik

Absolut! Det är en risk, men jag ser inte att svaret på frågan är att vi inte gör någonting. Det har prövats. Vi har sett vad som händer med skärgårdskommunerna och landsbygdskommunerna i utkanterna med det system som vi har idag. Vi måste pröva nya vägar för att kunna jobba tillsammans för en helhet. Vi kan inte tro att ingenting kan förändras till det bättre. Det är min övertygelse. Det är bättre att man har starkare enheter där man kan göra vissa saker mera rationellt och använda pengarna för helheten.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag var inne på samma spår som ltl Lindholm. Jag tycker att ministern är litet väl pessimistisk beträffande kommunerna. Det är ju succéartat det som har hänt på Åland. De åländska landsbygdskommunerna har ökat med nästan 4 000 personer de senaste fem åren. Det finns ingen ort runtomkring oss som lyckats decentralisera befolkningen på det sättet och det beror ju förstås på kommunerna. Ministern menar att landsbygdskommunerna lever någon sorts sotdöd. Det är inte sant. Det är någon tro där man försöker förmå ålänningarna att sjunka ihop och ge upp.

Min fråga är på vilket sätt en kommunstrukturförändring lika bra kommer att garantera skolor och daghem i Geta, i Föglö, i Saltvik och i Eckerö som idag?

Minister Nina Fellman, replik

Jag skulle vilja svara med en motfråga. Hur ska t.ex. Vårdö, Geta eller Sottunga kunna garantera att klara sina lagstadgade uppgifter, med den försörjningskvot man kommer att ha inom några år och med den demografiska utveckling som vi ser? Vi hör i den här debatten att emellanåt har kommunerna det så bra så de verkligen inte behöver någon hjälp. I andra sammanhang så sägs det att det genom landskapsandelssystemet är fullkomlig kris i kommunerna. Är det bra eller är det dåligt undrar jag, eller handlar det om vilken fråga man diskuterar?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Kansliminister Fellman uttrycker sig som så, att vi som värnar om kommunerna börjar drabbas av den stora skälvan till följd av landskapsregeringens våldsamma planer på att slakta kommunerna. Vi är inte oroade för egen del men vi är mycket oroade över den kostnadseffekt som det här projektet kommer att sluta i.

I gårdagens inledande remissdebatt kunde vi konstatera att det har gjorts reformer som totalt sett blivit mycket dyrare. Jag tillhör - som ni alla har märkt - inte landskapsregeringens beundrare när det gäller hanteringen av det här området. Det är väl en enda sak i den kommunala frågan som landskapsregeringen har lyckats göra rätt och det är att föreslå pengar så att Finström, Geta och Sund ska kunna gå vidare med sina sammanslagningsplaner. Det sker på ett demokratiskt sätt efter att ha förankrats i respektive kommun.

När det gäller den omtalade enkäten, som skickats till hushållen, så kan vi konstatera att landskapsregeringen för befolkningen bakom ljuset genom att påstå att en kommun är möjlig på Åland.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Nina Fellman, replik

Jag tycker att det är beklagligt, ltl Jansson, att använda ord i den här salen som att landskapsregeringens planer är ”våldsamma” och att man är ute efter att ”slakta” kommuner. Det vi jobbar med är att förändra en struktur som har varit orörd sedan kyrksocknarna bildades. Det kan inte vara så att man i ett demokratiskt system i en regering inte får syssla med förändring utan att oppositionen säger att man ”ska göra våld” på den åländska befolkningen, när det handlar om en förändring som är mycket väldokumenterad och mycket väl förankrad och där varenda steg som hittills har tagits är transparent och öppen för alla att bekanta sig med.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Som representant för ett parti, Åländsk Center, som har varit med och reformerat det åländska samhället till det mönstersamhälle som alla partier egentligen uttrycker att det är, så känns det litet konstigt att här få epitetet ”att allt förblir vid det gamla” som minister Fellman uttryckte sig och att Centern skulle vara ett sådant parti. Det är den ena saken.

Den andra saken, som kanske är den viktigaste för mig, är att allting ska kunna förändras och utvecklas och Åland ska vara ett dynamiskt samhälle. Det som är kärnfrågan för mig, när det gäller kommunutredningen - Kommer den här regeringen att respektera den grundlagsskyddade rätten för kommunerna att själva bestämma sin framtid eller kommer regeringen att bestämma hur Kökars, Föglös, Vårdös och Getas framtid kommer att se ut? Det finns en sådan majoritet att Mariehamns befolkning i princip kan bestämma över hur det ska se ut i skärgården. Det är det som stör mig. Det fina med Åland är att vi alltid har tagit ett ansvar för vårt eget närområde och det är det som den här regeringen håller på att förstöra nu. 

Minister Nina Fellman, replik

Jag vill börja med att konstatera att historien tar ju inte slut för att Centern inte sitter vid makten. Historien fortsätter och förändringen av Åland fortsätter och så måste det vara i det system som vi jobbar i. Jag tycker att Åländsk Center ska fortsätta vara med och jobba för de förändringarna. Men man kan inte göra det genom att säga ”nej” till allt och ”om det inte görs som vi vill så då är vi inte med”. Regeringen kommer inte att agera mot någon lagstiftning, varken grundlagen eller någon annan lagstiftning som finns på Åland. Vi kommer att göra de förändringar vi gör inom ramen för de lagar som gäller på Åland och i Finland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Katrin Sjögren

Herr talman! Jag tänkte bara helt kort beröra de övriga politikområdena som jag har ansvar över på regeringskansliet, nämligen jämställdhet, lagberedning och personalpolitik.

Jämställdhetspolitiken och jämställdhetsarbetet har tre fokusområden, nämligen jämställd och jämlik vård i enlighet med regeringsprogrammet, våld i nära relationer och lika lön för likvärdigt arbete. Arbetsvärderingsprojektet går vidare. Vi håller på att utarbeta ett nytt ramprogram för jämställdhet. När det gäller våld i nära relationer så fortsätter det arbete som den förra regeringen påbörjade. Vi har tagit en landskapsförordning om skyddshemspersonal och ÅSUB håller också på med ett arbete där vi ska få bättre statistik när det gäller våld i nära relationer, att man ska underlätta för ÅHS att vi får en fullödig statistik. Också det nordiska arbetet med jämställdhet fortsätter. Där har Åland under många år varit i framkant. Vi brukar hålla välbesökta och högkvalitativa nordiska konferenser och seminarier. I somras hölls en konferens om just hälsa, vård och jämställdhet som fick mycket lovord i nordiska sammanhang.

När det gäller lagberedningen så vet vi alla - det framkom också i ett replikskifte - att vi har svårigheter att upprätthålla tillräcklig kapacitet. Det sätts exceptionella krav på vår lilla lagberedning. Man behöver ha juridisk kompetens, lagberedningskompetens och så behöver man också hitta en samverkan mellan de olika avdelningarna och lagberedningen. Vi jobbar hårt med rekrytering och att kunna motivera till långsiktiga anställningar i landskapsförvaltningen. Det är inte helt lätt. Jurister har en bred och stor arbetsmarknad. Vi tittar också på samarbete mellan avdelningarna och lagberedningen vilket kan innebära att vi gör förändringar i organisationen och i tjänstemannalagen. Till min glädje kan jag konstatera att vi under den senaste tiden gjort två riktigt goda rekryteringar till lagberedningen med erfarna jurister. Det visar sig också att det blir allt svårare att köpa tjänster. Vi har haft duktiga lagberedare ute i det åländska samhället men de tar sig andra uppgifter och får andra anställningar och väljer att göra andra saker.

Självstyrelserevisionen är inne i ett avgörande skede och ska förhoppningsvis bli klar under våren. Det betyder också att det kan frigöras vissa lagberedningsresurser där.

När det gäller personalpolitiken så kan jag konstatera att vi behöver både stabil erfarenhet och ungdomlig drivkraft och landskapsförvaltningen ska ha som målsättning att ha ett modernt och uppmuntrande ledarskap. Jag delar mycket väl den analysen som ltl Lindholm gjorde i går, att vi också ska försöka dra till oss unga och välutbildade ålänningar. Där är högskolepraktikantplatserna ett alldeles lysande tillfälle.

I dagarna kommer vi att få en analys på en stor medarbetarenkät som landskapsförvaltningen har gjort. Det ska vi också systematisera nu, ta fram målsättningar, klara nyckeltal och se över sjukskrivningarna. Vi kommer att upprepa samma medarbetarenkät med jämna mellanrum.

Vi håller också på att ta fram en värdegrund och värdeord för att försöka skapa en ännu starkare identitet inom landskapsförvaltningen. Så personalpolitiken är en sak som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Tack för det.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi behöver mera politik i politiken och det behöver vi nog få in i regeringen också. Det är mycket administrativt i lantrådets redogörelse för budgeten för år 2017.

Jag hoppas ändå att det är tillåtet - ”Jämställdhet” nämndes i alla fall som ord och jag hoppas att jag kan ställa en fråga om arbetsvärdering som ingår i budgeten under lantrådets område. Det lyfts på flera ställen i budgeten och på kansliavdelningen inom två områden som lantrådet har ansvar för, både personalpolitik och jämställdhet. Men det är förvirrande att det under rubriken ”Personalpolitik” konstateras att arbetet är igång och att man nu har identifierat yrkesgrupperna. Man är ganska i början av processen. Däremot under rubriken ”Jämställdhet” så är arbetet betydligt längre hunnet. Där konstaterar man att det slutförs under 2017 eftersom det är med i budgeten för 2017, vilket är det riktiga.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag förstår inte alls det där att det ska vara mera politik i politiken. Vi kanske har olika fokusområden. Jag pratar om väsentliga saker som är viktiga för landskapsförvaltningen. Att visa resultat i jämställdhetspolitiken, att visa resultat i personalpolitiken och också att visa resultat i lagberedningen. Det är administrativa uppgifter i landskapsförvaltningen, men nog gäller det ju att kunna visa resultat.

När det gäller personalpolitiken så står det om ”landskapsförvaltningen.” När det gäller jämställdhetspolitiken så pratar vi om ”hela förvaltningen.”

Vi går framåt med arbetsvärderingsprojektet precis som det är sagt att vi ska göra och enligt ingångna avtal, efter diskussioner och förhandlingar med fackföreningar. Tidsplanen följer helt uppsatta mål.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Den allra största jämställdhetsfrågan är våld mot kvinnor och flickor. Jag läste budgeten men hittade i princip ingenting. Det enda som jag hittade var att det på förslag av ÅHS:s styrelse ska göras ett jobb rörande detta.  Min fråga är - På vilket sätt kommer landskapsregeringen att arbeta för att våldet mot kvinnorna och flickorna minskar i samhället?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman. Ltl Karlsson skulle ha lyssnat på mitt i och för sig korta anförande. Det är ett långsiktigt arbete som nu fortsätter. Landskapsregeringen tog över finansieringsansvaret under förra perioden på skyddshem. Det utvecklar vi nu. Vi har gjort en förordning där vi reglerar vad man behöver ha för utbildning när man jobbar inom skyddsvärnsverksamheten och vi har ett nära samarbete med ÅSUB där vi håller på att ta fram vettig statistik som ÅHS ska kunna använda sig av. Det är ett dolt problem som det är svårt att komma åt och där det är svårt att få vettig statistik. Vi pratar om fortbildning just när det gäller ÅHS. Landskapsförvaltningens jämställdhetsarbete behöver synkroniseras med ÅHS.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Tack lantrådet för informationen, speciellt vad gäller lagberedningen. Det är inte direkt någon nyhet att det tidvis har varit problematiskt att få fram en lagstiftning som följer gängse krav. Saken är som sagt inte ny och jag kan inte i momentet för lagberedningen se att det skulle ha tillförts några extra resurser till lagberedningen. Det är ju ändå i första hand lantrådets ansvar att se till att de lagar som kommer till Ålands lagting verkligen är av god kvalitét. Så har ju inte varit fallet många gånger. Ansvaret faller direkt på lantrådet, inte på personalen vid lagberedningen.

Jag efterlyser också den laggranskningsnämnd som enligt lagen ska finnas och som även finans- och näringsutskottet har påtalat behovet av. Varför finns inte den nämnd i budgeten?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Skulle pengar vara problemet för lagberedningen så tror jag att vi skulle kunna lösa det problemet ganska snabbt. Jag upplever att det finns en total samsyn i Ålands lagting och i landskapsregeringen. Finns det behov så har man absolut möjlighet att tillsätta medel. Problemet är att det är svårt att rekrytera. Jag vill ändå påstå att vi har gjort två väldigt fina rekryteringar som jag har goda förhoppningar om.

Jag pratar med vicetalman Thörnroos nu så det är ju trevligt om man lyssnar!

Jag har goda förhoppningar om att vi ska kunna ta steg framåt. Det finns också medel under lagberedningen för laggranskning. Det har också visat sig svårt att rekrytera folk till en laggranskningsnämnd.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Det gladde mig igår, den stora enighet som finns här i lagtinget och som också lantrådet gav uttryck för att finns i landskapsregeringen, när det gäller SOTE-reformen.  Vi måste vara helt tydliga med att det finns bara ett sätt att lösa det på nu och det är inkomstskatteöverföringen till Åland, om vi inte ska dränera åländsk behörighet. Det är en ganska stor sak vi pratar om. Det är en skatteöverföring och det är ny behörighet som vi ska sköta här på Åland. Det kommer att ställa stora krav på lagberedningen men också på finansavdelningen. Vi ska ha resurser och kompetens att också klara den skattelagstiftning som vi kommer att ha i våra händer. Det här är inte långt in i framtiden. Det är faktiskt 2019 som reformen ska träda i kraft i riket.

Min fråga är om lantrådet kommer att tillse att det finns tillräckliga resurser på lagberedningen och på finansavdelningen för att hantera situationen? Kommer vi att få se konsekvenserna i lagtinget så att vi också kan bedöma det och se att de är tillräckliga?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Självklart ställer det krav på lagberedningen och lagberedningens resurser. Det man initialt kan tänka sig är samma system som när det t.ex. gäller barnbidraget. Att landskapsförvaltningen och Åland finns inom skattesystemet men att vi kan ha avvikande skattesatser. Det kan man initialt tänka sig. Men om man ska föra en egen skattepolitik så behövs det absolut resurser. Och vad får vi behörighet över? Är det bara inkomstbeskattningen så är det ju en liten del av hela skattekakan. Men visst, jag håller helt med ltl Nordlund att det behövs ytterligare resurser.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack talman! Under gårdagen kunde vi konstatera att landskapsregeringen har ägnat sig åt kreativ budgetering. Talmannen kommer väl att klubba av mig om jag går in på den diskussionen alltför mycket. Jag hoppas och utgår ifrån att finans- och näringsutskottet kommer att kalla landskapsrevisorn för en ordentlig diskussion om vilka budgetprinciper som ska styra landskapet Ålands budget i framtiden.

Jag tänkte börja med sådant, herr talman, som förhoppningsvis förenar oss, dvs. grundvalarna för vårt system. Vi kan konstatera att vi inom oppositionen tycker - inom Centern i synnerhet - att det finns lite tunna skrivningar kring våra s.k. grundvalar. Vi som har jobbat med förnyelsen av vårt system sedan 2009 så har förstås slitits mellan hopp och förtvivlan. Ska det gå att förändra självstyrelsesystemet på ett sätt som gör det mer flexibelt och som gör att vi kan anpassa det åländska samhället till morgondagen utan alltför långtgående diskussioner med Helsingfors.

Jag tycker att man lugnt kan konstatera, som det också framgår av Centerns motion nr 37 eller 38, som handlar om relationerna till Finland, att det finns en brist på ovilja, en brist på tid, ja ett rent ointresse för att ge Åland den tid man behöver. Det är något som vi har märkt även inom ramen för den s.k. Ålandskommittén under ledning av president Halonen. Det är beklagligt att Helsingfors inte längre har tid för sin enda autonomi. Varför de hårda orden? Ja, det är ju helt enkelt den närvarobrist som vi har känt av från rikets representanter under de 28 möten som vi hittills har hållit. När man inte har tid att vara med på ett tvåtimmars möte medan de åländska representanterna ofta måste sätta bort en hel dag, ibland ett helt dygn, för att ta sig till den finska huvudstaden. Vad allt detta bottnar i kan vi var och en spekulera i men det är helt klart att det har skett en försvagning rent allmänt av kunnandet om Åland inom statsförvaltningen. Det är en utveckling som är negativ och som förstås går hand i hand med bristen på svenskspråkig kunskap inom statsförvaltningen.

Herr talman! Förvånansvärt många har de senaste månaderna sagt till mig ”Avbryt det pågående revisionsarbetet, lägg det i ispåse i väntan på att en ny finsk regering tar form efter valet i maj-juni 2019.” Jag förstår reaktionerna, de är naturliga i ljuset av allt som har hänt. Bästa vänner, ska man ha någon förståelse för sin situation så måste man först inomstatligt, på nationell nivå uttömma alla möjligheter att nå framgång. Så vi ska inte från åländsk sida kasta in handduken i det här läget. Däremot måste vi med skärpa meddela att vi inte accepterar hanteringen av Ålands autonomi.

Samtidigt som jag säger det så vill jag redan nu, herr talman, understryka att man inte ska lägga för stora förhoppningar vid det pågående revisionsarbetets slutresultat. Och varför det? Jag tror inte att Ålandskommitténs arbete i sig kommer att vara förgäves, dvs. att slutprodukten kommer att kunna uppvisa framsteg för Ålands del. Men vi har framför oss en ny remissomgång där t.ex. ministerierna i Helsingfors, redan i ett tidigt skede, meddelat sitt ointresse att medverka i en förändring av Ålands autonomi. Vi har en process inom Sipilä-regeringen som är på gång, förmodligen efter april i nästa år. Och sedan, bästa vänner, så väntar en hantering i riksdagen i det grundlagsutskott som jag alltmer har förlorat förtroendet för under tidens gång. Det sätt de har hanterat självstyrelsen genom åren har emellanåt varit skandalösa. Jag tänker främst på lotteriskatten. När man nu också tar sig rätten att utan stöd tolka Ålands autonomilag, då är måttet rågat över hur man kan hantera sin egen konstitution som Ålands självstyrelselag är en del av. Den här delen av vårt framtidsarbete ger en anledning till oro.

När det gäller det som är på gång i övrigt av självstyrelsekaraktär så är det SOTE-reformen, den regionala finska social- och hälsovårdsreformen, landskapsreformen och allt som är inbakat där. Jag gläder mig över landskapsregeringens svar senaste vecka som man sände till Sipilä-regeringen och social- och hälsovårdsministeriet, där man meddelade att Åland inte kan acceptera konsekvenserna för vårt örike.

Vi hörde igår lantrådet tala om ambitionerna att neutralisera verkningarna av SOTE-reformen. Frågan är hur? Med vilka medel kommer vi att kunna uppnå en sådan förändring av Sipilä-skutan till den här delen?  För redan i den proposition som varit ute på remiss så har man skissat hur man kan köra över Ålands självstyrelsesystem. Vad är det som kan ändra detta under resans gång, dvs. innan det finns en färdig regeringsproposition på riksdagens bord?  Ja bästa vänner, för mig är det nog en gåta. Vad är det som kommer att göra att Sipilä-regeringen väljer att göra något för att rädda Ålands status i den här frågan, med tanke på alla de andra svårigheterna som Sipilä-regeringen har att ta itu med.

Det finns ju inte mycket vi kan göra som jag ser det i dagsläget. Makten har rätt, det märker vi också i våra diskussioner här på hemmaplan, de som har styrkan så vill genomföra det till varje pris. Vi har ju inte den klagorätt heller att ta till som Nationernas Förbund mycket nogsamt såg till att skulle finnas med i självstyrelsesystemet. Det har pga. olika händelser genom autonomins historia avskaffats. Därmed så står vi oss ganska slätt när det gäller att få stöd från det internationella samfundet.

Herr talman. Händelserna på senare tid har ju, i alla fall för min egen del, gett styrka och kraft till att klagorätten måste återskapas till sin fulla och ursprungliga utformning, dvs. att det då också gäller annat än det som är rent språkrelaterat. Det som Ålandskommittén hittills har kompromissat sig fram till som ett sätt att få klagorätten återupplevd i modern tid.

I och med att tiden har gått ut, herr talman, så ber jag att få tacka för mig och återkommer i ett nytt anförande om kommunreformen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag håller med om att det är väldigt många och svåra frågor när det gäller självstyrelsepolitiken. Det är som om det har lagrats på flera frågor som verkligen har skärpt till det politiska klimatet mellan Helsingfors och Åland. Samtidigt vill jag påminna om att inte har det varit så lätt tidigare heller. Det här har varit en pågående process där många regeringar har kämpat för att få framgång i självstyrelsepolitiska frågor. Nu har det råkat sig så att det faktiskt har samlats flera frågor. Till den delen har vi ett bekymmer. Men jag tycker att det blir fel när Centern flera gånger påstår att det är den här regeringens fel för det är det inte. Det här är en pågående process.

Sedan håller jag med om att man kanske inte ska förvänta sig alltför mycket från Ålandskommittén men jag tycker ändå att vi har kommit en bit på vägen. Det finns svåra frågor där vi inte är eniga men vi är en bit på väg.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Jag vill rätta vicetalmannen att jag inte personligen har belastat lantrådet Katrin Sjögrens regering för utvecklingen i Helsingfors. Det vill jag betona. Men naturligtvis har vår egen regering ett ansvar för det som händer i Helsingfors. Man har ju fel fokus i sina interna arbetsreformer när man ägnar så mycket tid åt att reformera på hemmaplan att man lite missar det grundläggande arbetet i Helsingfors som är helt avgörande för att få förståelse. De 300 000 euro som man satsar på att förändra de åländska kommunerna borde ha satsats på att förändra attityderna i Helsingfors med en tillräcklig stab av medarbetare. Även lantrådet - det har jag sagt tidigare - skulle behöva en bättre uppbackning i det vardagliga arbetet. Här ser vi helt olika på hur saker och ting borde skötas i praktiken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack herr talman! Ltl Jansson bekymrar sig över att Ålandskommitténs förslag till proposition ska gå på remiss och sedan behandlas i grundlagsutskottet i Finlands riksdag. Borde inte det tydliga budskapet från Ålands sida vara att det resultat som vi kommer fram till i Ålandskommittén är just ett resultat av förhandlingar mellan två parter.  Mellan två teoretiskt sätt jämbördiga parter i jämbördiga parlament i denna stat. Borde inte det vara vårt tydliga budskap från åländsk sida och att vi inte kommer att acceptera att man går in och gör stora förändringar i det förhandlingsresultat som man har kommit fram till.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Ja bästa kollega, ltl Axel Jonsson. I den bästa av världar är det exakt så som jag skulle önska att Ålandskommitténs betänkande skulle hanteras. Eftersom ltl Jonsson också ingår i kommittén så har vi väl märkt att man i Helsingfors, på politisk nivå, inte vågar ta några steg utan att verkligen veta att man har berörda ministerier och olika sakkunniga med på tåget. Jag är nog rädd för att vi måste vara beredda på att vi får en omfattande remissomgång, även av vårt slutresultat. Det är det som gör att jag är lite pessimistisk vad gäller hanteringen. Vi ingen som kan försvara våra intressen under den remissen. När man bröt överenskommelsen mellan de bägge regeringarna i samband med självstyrelselagsändringen, som ägde rum 2004, då man införde EU-böter på Åland, så bröt man en gammal tradition att respektera varandras åsikter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Holmberg

Tack herr talman! Bästa lagting! Vad är mest utvecklande för ett samhälle, att titta i backspegeln och att ständigt påminna sig själv om att det var bättre förr eller konstatera att utvecklingen i omvärlden går framåt, vare sig man vill det eller inte, och i stället försöka vara en del av den. Jag tror definitivt att det senare synsättet gör vardagen för ålänningarna bättre.

För att ett företag ska klara av att vara ett välmående företag så krävs det ständig utveckling. Det handlar om kostnadseffektivitet där det på bästa sätt gäller att producera kvalitet och kvantitet i tjänster och varor till en marknad med såväl förväntningar som krav. För att lyckas krävs även att företaget har en god personalpolitik, att de anställda trivs och mår bra för att produktionen ska ske optimalt. Det gäller även att vara en attraktiv arbetsgivare för att på så sätt locka till sig nyanställda med kompetenser som behövs för att klara av drift och utveckling av företaget. Nyanställda som kanske tycker att arbetet är så intressant, och samhället där företaget verkar så välutbyggt med en god välfärd och trygghet, att man var beredd att flytta för att få jobbet. Såväl marknad, lagstiftning och anställda kräver även att företaget har en hög moral och tar samhällsansvar.

Miljö- och jämställdhetsfrågor är exempel på områden som kräver mer handling än vackra ord för att den så viktiga marknaden ska vara nöjd och driften hållbar, sett över tid. Det gäller även att företaget genererar vinst och en möjlighet till en fortsatt utveckling och en satsning framåt. Ett företag som inte genererar vinst måste ganska snabbt pruta på både kvantitet och kvalitet. Ett företag som går på minus behöver aktieägare som går in med nytt kapital för att hålla igång driften. Men även dessa har en begränsad kassa och vill inte fortsätta lägga in pengar på en drift som inte är hållbar och definitivt inte göra det med lånade pengar. Vad göra? Låt oss titta närmare på ett fingerat företag.

Grundproblemet är att företaget går med förlust och inte har möjlighet att uppfylla alla de krav som ställs. När vårt företag äntligen gör en omvärldsanalys, visar det sig att motsvarande företag i närregionerna har varit med om liknande svårigheter, men fått bukt med problemen och till och med höjt sin kvalitet till glädje för sina kunder genom att få ihop större enheter. Benchmarking visar att dessa större enheter kunde producera sina produkter billigare med större mångfald till en avsevärt större kvalitet. De lokala marknaderna hade reagerat mycket positivt. Även valfriheten hade ökat vid ett förbättrat utbud. Det hade vid planeringen av omstruktureringen till större enheter funnits en viss oro till att vissa perifera delar av marknaden inte skulle nås av det nya och större företagets utbud. Det visade sig vara ogrundade farhågor då företagets muskler och kompetenser blev så starka att alla kunder, oberoende av adress, ålder, behov och intressen, fick del av utbudet. Visst krävdes en inkörningsperiod innan allt fungerade optimalt men det tyckte kunderna att var värt, speciellt med tanke på alternativet, dyrare och sämre. Det visade sig även att marknaden växte rejält och det var givetvis positivt för företaget.

Tack vare att den nya större företagsenheten producerade sina varor och tjänster billigare fick kunderna en bättre privatekonomi. Med mera pengar i plånboken ökade köpkraften och investeringsmöjligheterna till gagn för hela samhället. Nya kunder flyttade in i marknadsområdet men även personer som tidigare hade nyttjat sin fulla kundrätt tog nu tillfället i akt. Det blev ett helt annat engagemang kring allt. Efter att benchmarkingstudien var genomförd gjordes även en kundenkät. Resultatet av den var tydlig. Kunderna ville bo kvar i marknadsområdet. De ville ha sina varor och tjänster men med mer valfrihet, mera mångfald och det fick inte bli dyrare.  Konkurrenssituationen var sådan att det fanns totalt 16 liknande företag inom marknadsområdet. Alla producerade samma typ av produkter men i varierande skala och till varierande kvalitet och pris. Samtliga företagsägare var överens om att kundfokus var det viktigaste, att göra marknaden nöjd. Men med tanke på att marknadens geografiska område var begränsat och antalet kunder inte fler än ca 29 000 gick fusionen över förväntan. Marknaden reagerade positivt. Äntligen var det nu möjligt att konkurrera med närliggande marknader i öster och väster. Alla andades framtidstro.

Självklart går det inte att sätta likhetstecken med hur ett företag och en kommun sköts, däremot är likheterna många fler än olikheterna och grundsynen, den som bygger på att göra en kund eller invånare nöjd, är fundamental.

Jag är mycket glad att regeringen Sjögren, och inte minst minister Fellman, visar den handlingskraft den gör för en kommunstruktur. Vi kan bläddra sida upp och sida ner i den över 200 sidor långa budgetluntan och konstatera att allt skulle må bättre av en kommunstruktur, ekonomi, självstyrelsearbete, välfärd, rättssäkerhet, det sociala, utbildning, närdemokrati och miljöarbete. Att säga annat är att ha fel kundfokus.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Tack ltl Holmberg! Ledamot Holmberg förekom mig lite när han själv medgav att man inte kan jämföra företag med kommuner men jag kan ändå inte undgå att säga att det låter för mig väldigt märkligt att påstå att alla ska få det bättre med en kommunstrukturreform som bevisligen, om man ska spara pengar med den, kommer att visa att vissa verksamheter i perifera delar kommer att läggas ner, annars finns det inga pengar att spara.

Ltl John Holmberg, replik

Tack herr talman! Tittar man på skolstatistiken så har, sedan 1950-talet, nästan 40 skolor lagts ner på Åland med den kommunstruktur som vi har just i dag. Jag tror att det är väldigt farligt att titta på nuläget, jag tror att vi måste se vad som händer om 20 år om vi fortsätter som vi alltid har gjort. Pengarna blir inte fler eller större men utmaningarna desto fler. Så jag är helt övertygad om att om vi får ihop större enheter så kan vi producera ännu bättre, mångfald ännu bättre och kvalitet i hela välfärden. Precis som jag tog en replik igår och poängterade att under förra veckan så gick Ålands näringsliv ut och var väldigt tydliga med att de såg betydelsen av en kommunstruktur och det tycker jag att man ska ta efter.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Från regeringen har uttalats att miljoner ska sparas på en kommunreform. Samtidigt fick vi igår garantier för att butiker, skolor, omsorg - både om äldre och barn - ska finnas fördelat över hela Åland. Som skolor och omsorg är fördelat idag så utgör det ungefär 80 procent av kommunernas budgetar.

I budgeten skrivs också att det ”organisatoriska ska vara centraliserat men servicen ska vara decentraliserad.” Det slår budgeten fast. Jag skulle önska att vi skulle få en gemensam linje och en klarhet i hur det ska se ut. Vad är målen och vad är inbesparingsmålen med kommunreformen?

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack herr talman! Som jag ser det, jag tror att jag talar för stora delar av regeringsblocket, så handlar det i mångt och mycket om att se till att vi håller en kvalitét i utbildning, en kvalitét inom det sociala och att vi har ett näringsliv som tycker att de är konkurrenskraftiga till sina närregioner. Därför blev jag ytterst förvånad igår när åtminstone delar av oppositionen lite förringade Ålands näringsliv. Ålands näringsliv som bl.a. består av Viking Line, Ålandsbanken och Eckerö Linjen. Tar man inte fasta på vad de tycker, hur ska vi då kunna utveckla Åland?

 Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag saknar totalt samsyn med ltl John Holmberg vad gäller en omvandling av kommunstrukturen, men jag är imponerad över det engagemang och den glöd som ledamoten verkligen har i den här frågan. Respekt för det!

Tidigare näringsminister Fredrik Karlström konstaterade, efter några år i landskapsregeringen, att man nog inte ska jämför landskapet Åland med ett bolag, det låter sig inte göras. Så jag är också glad att nu ledamoten Holmberg har kommit till den insikten.

Jag har en fråga som jag skulle önska få ett svar på, blott allena en fråga. Blir det billigare på Åland om vi har färre kommuner?

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack herr talman! Ett tydligt och rakt svar. Ja, för alla!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Bert Häggblom

Tack herr talman! När man hörde det sista inlägget om hur viktigt det är att man slår ihop alla bolag på Åland och att det blir billigare om man har bara ett, så betyder det att de över 2 400 företag som finns på Åland kan hälsa hem. Det räcker med ett fåtal. Jag vill påstå, och jag har påstått det tidigare, varför vi har så låg arbetslöshet på Åland och varför vi har så bra ekonomi är tack vare att ålänningarna skapar jobb och för att vi har många olika kommuner på Åland och att man får jobba i den egna kommunen.

Om man slår ihop alla kommuner i den raska takt som regeringen vill så betyder det att man ska upphandla centralt, vilket landskapsregeringen börjat gå in för. I det här årets upphandlingar så gjorde man fräsningar på vägarna där man bara begärde in ett anbud och det skedde i 4-5 kommuner. Det betydde att det endast var ett par som kunde ge in anbud utgående från de upphandlingsregler som gäller, i stället för att möjliggöra för de lokala entreprenörerna att lämna anbud och skapa jobb så att alla kunde dra nytta av det. Vill man centralisera så kommer vi att få små bolag vilka senare köps upp av utomåländska bolag.

När jag igår sade att Ålands näringsliv inte har rösträtt, varken i lagtinget eller i kommunerna, så ska man komma ihåg att det är en intresseorganisation och att deras åsikter ska beaktas. Men ltl Holmberg nämnde själv vilka bolag som är i täten för Ålands näringsliv och det är stora bolag. Glöm inte bort de små som skapar det rika samhälle som vi har. Det är tack vare dem som vi också har Ålandsbanken, en storbank på Åland som inte styrs av andra. Det är de som har byggt upp det åländska samhället, men det glömmer ni bort.

Nu läser ni böcker. Ltl John Holmberg har läst en bok om benchmarking och så tog han texten därifrån. Visst hörs det bra, men svåra ord besvärar mig sade Nalle Puh. Det där går inte att genomföra på Sottunga, i Brändö och i Kumlinge, det fungerar inte så. Det blir dyrt om man ska ta en el-gubbe från Stockholm för att jobba på Sottunga. Då är det bättre att någon är på Sottunga eller att någon är i Kumlinge.

Det som minister Fellman sade - att det aldrig har skett någon kommunreform på Åland - det stämmer inte. Vi har haft kommunreformer. Vi har haft bildandet av ÅHS som var kommunalt tidigare. Gymnasialreformen var en sådan. Visst har vi haft kommunreformer. Man behöver inte slå ihop kommunerna. Vi centraliserar det till vissa organisationer, det följer med utvecklingen. Tidigare lagting hade KST. Det är också en kommunreform i sig, så visst har det skett. Nu fungerar den inte!

Samma sak när man förde ihop polisdistrikten. Om ni tittar på vad som hände med ÅHS så blev det inte billigare, det blev dyrare. Inte ska man tro att allting blir billigare och bättre. Låt det gå i den takt det går. Håll kommunerna kvar och låt dem avgöra själva om de vill ändra sig och det är ju det som är på gång. Det är ju fritt fram för kommunerna på Norra Åland som vill gå ihop, låt dem göra det! Vi ska ge förutsättningar för det. Men man får inte göra som finansministern som sade att ”Sottunga finns inte kvar inför nästa val.” Det betyder ju att man har beslutat det härifrån. Då kommer ni i regeringsblocket att säga att ”den och den kommunen ska inte finnas kvar.” Det är inte så det ska ske.

Jag hade rätt igår när minister Fellman frågade mig vilken artikel jag hänvisade till i den Europeiska stadgan. Jag hade rätt när jag sade artikel V. Mitt minne var bra. Det står där ”Skydda den lokala självstyrelseindelningen. Ändring i indelning av lokala myndigheter får inte göras utan föregående samråd med de lokala myndigheter som berörs. Eventuellt genom folkomröstning där detta är tillåtet i lag.” Detta är Ålands författningssamling 73/1991. Det är det som har beslutats här och då tycker jag att man ska följa det. Det är fritt upp till kommunerna när man vill slås ihop. Men säg inte att ni ska göra det härifrån. Utan kommunerna ska själva ta det ansvaret och göra det.

När jag har tid kvar så vill jag ta upp det som hör till kansliavdelningen. Jag hörde ingenting från minister Fellman om hur man ser på polisens verksamhet. Rätta mig om jag har fel ifall det inte hör till kansliministern. Vad kommer man göra under året för att trygga utredningshastigheten på ärendena? Nu ligger man efter långa tider. Brottsligheten i vårt samhälle minskar inte. Integration med inflyttning skapar nya krav på poliserna och ny internationell brottslighet börjar också beröra Åland i större utsträckning, vilket kräver mycket resurser. Samtidigt har man dragit ner på resurserna under många år. Det är ett stort tryck genom de kryssningsfärjor som anlöper Åland och som har en viss brottslighet, våldtäkter och annat som kräver enorma resurser av polisen innan man överför det till Sverige eller Finland. Hur kommer man att göra under kommande år?

Man har tagit upp en byggnad i budgeten, att man ska bygga, vilket jag ifrågasätter. Det är ju verksamheten som är det viktiga, inte byggnaden. Där kanske man skulle göra en runda till och se om man kan köpa den byggnad av Mariehamns stad som man har för infrastruktur. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack herr talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag trodde att ltl Häggblom sedan igår hade sovit på saken gällande Ålands näringsliv. Menar ltl Häggblom faktiskt att Ålands näringsliv inget har att säga till om när det gäller en kommunstruktur. Hela det samlade Ålands näringsliv, allt från Viking Line och Ålandsbanken ner till hundratals enmansföretag. De har ingenting att säga till om hur Åland borde vara uppstrukturerat för att företagandet på Åland ska må bra. Oberoende om det handlar om en elektriker i skärgården eller i Mariehamn. Är det här faktiskt ledamot Häggbloms näringslivspolitik, att inte lyssna på en organisation som är fylld med Ålands alla företagare från stort till smått. Det är ju de företagen som betalar ledamot Häggbloms lön eller arvode.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Jag är också näringsidkare. Det är en intresseorganisation som heter Ålands näringsliv. Jag sade att man ska beakta deras åsikter men besluten fattas i kommunerna och i Ålands lagting. Det är här besluten ska fattas och så ska man beakta synpunkter från alla. Kom inte och påstå att Ålands näringsliv representerar alla näringsidkare i landskapet. Man får ha olika uppfattningar eller hur? Nu betyder det som ltl Holmberg säger, att om en intresseorganisation säger någonting så då ska vi vara tysta i detta parlament och även kommunerna ska var tysta. Man sätter sig över alla andra och vill besluta - det här är maktspråk ltl Holmberg!  Ltl Holmberg bedriver ett maktspråk på ett mycket osympatiskt sätt enligt mig.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Vi har vitt skilda uppfattningar.  Ltl Bert Häggblom säger att en splittrad offentlig administration - vilket de facto 16 kommuner är för landskapsförvaltningen - är orsaken till att vi har haft ett framgångsrikt näringsliv med många stora företag som har gjort väldigt goda resultat. Vi har haft rederiverksamhet som har agerat på en global marknad. Det är synd att inte Ålands näringsliv har den här kunskapen som ltl Häggblom har. Ltl Häggblom kunde bli hörd hos Ålands näringsliv så att också de skulle få den här kunskapen.

Entreprenörskap kommer av någonting helt annat. Den här landskapsregeringen har inte glömt bort småföretagarna. Vi kommer att medverka till att det införs ett småföretagaravdrag i beskattningen som motsvarar den sänkning av samfundsskatten som tidigare genomfördes.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Tack vare att vi haft många kommuner så har de fungerat som plantskolor och lärt många människor om ekonomi och förvaltning osv. Många av dessa personer har blivit duktiga företagare som har skapat bra företag. Det glömmer man bort när man diskuterar det här. Det är det som gör att vi också har sysselsättning ute i kommunerna, vi har ingen större arbetslöshet. Jag har själv suttit i en mindre kommun. Man tar ansvar för det samhälle där man bor, man ser vem som blir utan jobb och ser till att de får jobb. Någon företagare sitter i en nämnd och någon sitter i kommunstyrelsens fullmäktige. Man jobbar för det lokala samhället. Det är en otrolig kraft som man nu från regeringsblocket vill slå sönder och säga att det är Ålands näringsliv som ska sköta det. Men avgå då och tillsätt dem i stället!

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack herr talman! Det är mycket prat om att allting måste bli billigare och att näringslivet står i vägen. Men det är inte det viktigaste. Kommunreformen handlar om att alla ålänningar ska få likvärdig service. Det kan bli billigare, ja. Men det kanske inte blir det. Det vi måste se till är att det inte behöver spela någon roll om man råkar bo 200 meter till väster eller 200 meter till öster om en kommungräns ifall man får hjälp eller inte. Det är det som är det viktiga innehållet i kommunreformen, människorna. Det är inte euro och cent. Tack.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Ltl Igge Holmberg och jag har en samsyn i de här frågorna. Vi är båda av den åsikten att det ska vara samma service för ålänningarna och det ska möjliggöras. Det är bra om man ser det i kommunen och sedan går vidare med hur man vill göra. Det är landskapsregeringens skyldighet att se till att alla har samma service. Det kan man möjliggöra på olika sätt. Det var ett bra inlägg och helt i kontrast mot vad ltl Holmberg har sagt tidigare.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Ltl Bert Häggblom påstår att det har blivit dyrare med en sammanslagen hälso- och sjukvård. Jag undrar vad ltl Häggbloms påstående grundar sig på eftersom jämförelsen trots allt måste göras med hur det varit om man inte hade gjort en sammanslagning. Hur hade det blivit då? Hade det verkligen blivit billigare än med den vårdkvalitét och det utbud som finns idag? Det tror inte jag. Det kan man också se när det gäller kommunerna. Det är ju ett faktum idag på Åland att större enheter är billigare än små. Det finns det statistik på. Hur ser det ut i de små kommunerna idag? Kostnaderna har ökat, inte har de minskat. Det hade sannolikt blivit billigare med färre enheter på Åland än vad vi har idag om man hade haft det tidigare.

Ltl Bert Häggblom, replik

Herr talman! Som jag sade igår så har landskapsandelarna till kommunerna inte ökat i samma takt som utgifterna i landskapsförvaltningen. Av de siffrorna kan man dra vissa slutsatser. Det framgår att landskapsregeringen inte varit effektivare medan kommunerna drar in på allting som de kan. Jag vill påstå att landsbygdskommunerna är kostnadseffektiva. Rätta mig om jag har fel! Föglö är jättekostnadseffektiv, Saltvik är kostnadseffektiv samt Lemland och Hammarland.  De är kostnadseffektiva inom sina branscher. Annars skulle vi inte ha det låga skattöre som vi har. Se på sammanslagningarna i Finland, vilket missnöje det är där med närservicen. Vi kan ju ta erfarenhet därifrån. Varför blundar ni för det?

Ltl Tony Wikström, replik

Tack herr talman! Jag tycker att det är en underlig jämförelse av ltl Häggblom att se på de 16 kommunerna och de 2 400 företagen och att det finns en oro för en sammanslagning. Jag ser inte alls den likheten. Ltl Häggblom värnar om det lilla. Jag kan meddela att Åland är väldigt litet och det finns inget att förlora på ett mera effektivt anbudsförfarande, t.ex. gällande snöröjning eller skolskjutsar och hel del andra områden. Vi har över 200 avtal idag, t.ex. inom BUP finns det mycket bättre resurser som skulle kunna läggas på andra saker än just på avtalen och förhandlingar mellan kommuner. Det kostar tid, energi och pengar och det är varken rättvist, smart eller blir bättre för alla så som det är nu. Vi socialdemokrater har alltid sagt att slutmålet inte är att det ska bli billigare utan bättre.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Här fick vi ett erkännande av socialdemokraterna. Det är inte klart att det blir billigare men man vill slå ihop och det är det som är det viktigaste.

Sedan tog han upp BUP. Det är ju det som tidigare lagting har gått in för, den sociala sektorn ska föras över och vara gemensam. Jag anser att det är landskapet som borde ha tagit över det, precis som ÅHS. Då tror jag att det skulle bli effektivt. Jag har inte sagt att vi inte ska ha kommunreformer men jag tycker att landskapet kan ta över vissa delar. Jag har också sagt att som elev ska man kunna välja vilken skola som helst på Åland. Det sade jag ifjol i remissdebatten. Det står jag fast vid. Det finns regler gällande kommunreformen men vi kan göra det på ett annat sätt än vad landskapsregeringen föreslår. Landskapsregeringen kan inte säga att ”så här många kommuner ska vi ha.” Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Talman! Det var så många saker så jag får väl ta några av dem.

När vi diskuterade den Europeiska stadgan igår så ställde jag frågan var det står i den Europeiska stadgan att man inte kan förändra kommunstrukturen på Åland. Den frågan har jag inte fått något svar på.

Att förändringar på Åland ska ske i samråd med kommunerna ser jag inte heller skulle betyda att man inte kan göra någon förändring av kommunstrukturen och att det skulle regleras på en europeisk nivå, särskilt som det i flera nordiska länder har gjorts förändringar i kommunstrukturer på initiativ av regeringar.

När det gäller polisen och förändringarna av brottsligheten på Åland så kan vi konstatera att brottsligheten på Åland de facto inte ökar på ett alarmerande sätt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Avser landskapsregeringen nu att ha samråd med kommunerna? Det är kommunerna som ska bestämma hur de vill gå ihop och landskapsregeringen ska bara stå för verktygen i verktygsboxen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Häggblom säger gång efter annan ”Det är kommunerna som ska bestämma.” Då ställer jag frågan ”Vem är kommunerna?” Är det tjänstemännen, är det politikerna eller är det folket? För min del så är det det åländska folkets åsikt som ska vara vägledande och avgörande. Men för att det åländska folket och kommunerna ska kunna säga sitt så måste det finnas ett underlag, något förslag som man kan säga någonting om. Det är det som landskapsregeringen håller på och jobbar med. Man tittar över olika förslag, man tittar över en möjlig ändring av lagstiftningen och sedan kan det åländska folket, som utgör de olika åländska kommunerna, säga sitt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Ja, vi har ju fått ett svar här. Man backar lite och börjar se att det är folket, invånarna i kommunen som ska bestämma om det här. Det är bra när man kommer till den slutsatsen. Det är kommunfullmäktige i varje kommun som ska besluta om man vill gå ihop sig med en annan kommun. Det här var ett klargörande besked. Nu backar man från det som finansministern sade, att ”Sottunga inte ska finnas efter nästa val.” Det var ju att stå över kommunen, för kommunen har inte fattat något sådant beslut.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack herr talman! Ltl Häggblom inledde med att jämföra kommuner och företag. Då blev jag lite fundersam. Om man jämför kommuner och bilverkstäder - om du har en liten kommun eller en liten bilverkstad där du bor, så nyttjar du den. Det är bara det att den lilla bilverkstaden inte har förutsättningarna att leva upp till de krav som bilmarknaden kräver att du ska kunna utföra. Du har möjlighet att byta bilverkstad och anpassa dig, men du har inte möjlighet att gå till en större kommun där du kan få en bättre utveckling och ett bättre stöd för dina problem. Förstår ledamoten vart jag vill komma?

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Jag fattade inte vad det var för fel på ltl Staffas bil. Jag tror faktiskt, att om vi vill ha lokalsamhället så bör vi titta på vad man kan göra. Vi har t.ex. en motion om bilbesiktningen, att vi inte ska höja avgiften. Jag har sagt det förut, varför tar man inte bort den och låter det privata sköta bilbesiktningen? Också en verkstad kan göra det så att det inte brinner den dagen som brandbilen ska till Mariehamn, vilket skedde en gång. Då skapar vi sysselsättning över hela Åland och då tror jag att bilproblemet, som ltl Staffas har, också kan fixas på Kökar.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Ltl Bert Häggblom vill se fler poliser. Det skulle jag också gärna göra.  Men vi har också en ekonomisk realitet emot oss. Hur mycket pengar har vi? Ltl Häggblom nämner att polisens resurser har minskat. Jag studerade polisens driftsbudget under de senaste åren och jag hittade inte den stora minskningen. Ltl Häggblom och jag sitter tillsammans i polisstyrelsen. Man pratade om att man ville ha två polispatruller dygnet runt. Det har vi idag.  Det finns fler poliser ute. Däremot måste man börja se över struktureringen och hur man prioriterar. Det behöver göras.

Sedan, ltl Häggblom, en fråga. I motion nr 17, som ni har lämnat in, så ska det dras ner på driftsbudgeten. Är polisen också med och ”ska skäras ner”?

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Inom polisväsendet har man dragit ner på tjänster. Det förvånar mig att ltl Göte Winé inte märkte det när han satt i polisstyrelsen. Jag satt som ersättare där men den kunskapen har jag - tjänster har dragits in. Om jag kommer ihåg rätt så är det fem tjänster som har minskat under de senaste åren. Det är en allvarlig situation. Jag hoppas att landskapsregeringen tittar på hur det är med sjukskrivningen inom polisen. De har stora problem idag och de är under press. Då behöver man titta på det. Vi ska ha en polis som fungerar och som ger trygghet i vårt samhälle. Det är det som är det viktigaste.

Visst går det att spara på vissa verksamheter men man måste också kunna göra prioriteringar med andra.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag förstår ltl Häggblom på det sättet att han menar att den lagstiftande makten inte skulle kunna påverka kommunerna och kommunindelningen. Det här är en banal tanke. Så har det skett i Sverige och så sker det genom kommunindelningslagar i Finland idag och så sker det runtom.

Om det skulle finnas något hinder i åländsk lagstiftning så är det ju faktiskt vi här som har makten att ändra det. Men det viktiga i ett demokratiskt samhälle är, herr talman, att man hör befolkningen. Att man samråder, att man träffar olika intressenter och det är precis just det som landskapsregeringen gör.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Visst ska man lagstifta. Den nuvarande lagstiftningen har inte hindrat de nuvarande kommunerna att gå samman. Tvärtom finns det en s.k. ”morotslag” där man får ersättning från landskapet ifall man slår ihop kommuner. Den har funnits under många år. Men det har inte skett kommunsammanslagningar eftersom landskapet gått in och tagit över vissa verksamheter. Vi har haft strukturreformer redan i vårt landskap och jag tycker att man kan fortsätta med det. De små stegens politik är ofta den tryggaste för samhället och för befolkningen.

Jag förstår inte att liberalerna inte kan resa till Sverige och Finland och titta på hur kommunsammanslagningarna har slagit där. Det har inte varit helt uppmuntrande. Åk till skärgårdskommunerna som vi har öster om oss. Är de alla nöjda?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Talman! Alla de som talar för att behålla dagens kommunstruktur är snabba att kräva svar på hur det ska bli med färre kommuner och vilka vinster det ska ge. Men lika skyldiga är de att svara på samma frågeställning, nämligen hur ska dagens kommunstruktur klara den negativa utvecklingen av demografin och försörjningsbördan? Vi har nämligen inte mer pengar att pumpa in i landskapsandelssystemet till kommunerna. Oavsett sammansättning av landskapsregering har det konstaterats vara ett faktum. Vi har inte råd att öka på anslagen till kommunerna. Tvärtom. Dessa har minskats och måste sannolikt minskas ännu mer. Så svara på hur vi ska klara av utmaningarna med befintlig kommunstruktur utan att tillföra mer pengar från landskapet?

Nej, det finns inget annat svar än att vi måste få till stånd färre kommuner. Som politiker ger jag gärna ifrån mig kommunal makt genom att ha färre politiska organ och genom att minska de administrativa enheterna till fördel för en god service till ålänningarna. Om nu ingen har förstått det än så kan jag säga det igen.  Vi är ordentligt administrativt och politiskt överorganiserade.

Bara i den kommunala sektorn finns det en bra bit över 1 000 förtroendeposter och ett 150-tal organ. Och sen tillkommer alla direktörer, chefer samt all personal för att administrera massor av organisationer. Ibland nämns en procentsats över vad administrationen i kommunerna är och det sägs att den är obetydlig, kring fem procent. Det är fel. Siffran för vad administrationen kostar i den kommunala sektorn är snarare det dubbla eller mer, kring 10-12 procent, och inte ens då räknar man med allt. Inte ens i närheten.

I varje organisation måste man planera, följa upp, ta fram budget och bokslut för att nämna några saker. Det görs inte bara av administrativ personal, utan de flesta i alla verksamheter är med och påverkar. Man har möten och diskussioner m.m. Tid, pengar och resurser går åt till annat än den faktiska verksamheten i många, många kommunala organisationer. På vårt lilla Åland. Det är ju absurt!

Större enheter är billigare än små. På Åland. Det är redan bevisat. Nettodriftskostnaderna per invånare visar att de två största kommunerna, Jomala och Mariehamn, har lägsta kostnaden per invånare för kommunal service. Det är bara att läsa sidan 176 i ÅSUB:s årsbok för det senast redovisade kalenderåret. Vi vet alltså att det blir billigare med större enheter på Åland och vi vet sedan tidigare att färre kommuner ger större rättssäkerhet. Det gör det möjligt att kunna hålla hög kvalitet i de allt mer specialiserade välfärdstjänsterna och det stärker bärkraften och förmågan att klara sig själv. Hur kan man vara emot det?

Nå, det handlar väl om att förlora makt i starka kommunala fästen för vissa partier och personer och dessutom antagligen också en rädsla för ett demokratiunderskott. Där ser jag tvärtom att ännu fler samarbeten, än de många vi redan har, skulle resultera i att de förtroendevaldas inflytande minskar, eftersom kommunernas fullmäktigen får mindre insyn och färre saker att säga till om, då dessa ärenden flyttats till andra beslutsorgan.

Talman! Till sist vill jag bara säga - heja landskapsregeringen till ert arbete att få till stånd färre, större och starkare enheter på kommunal nivå. Jag föredrar så få som möjligt, helst en, men kan förstås kompromissa om jag måste.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Med bävan har vi, bland annat inom Centern, tagit del av den färd framåt för Åland som rätt utpräglade stadspartier har skissat upp. Från Centerns sida beklagar vi stort att den omhuldade regionalpolitiken, som är så starkt kopplad till landskapsandelssystemet, har satts åt sidan av regeringsblocket. Jag frågade Liberalerna under senaste mandatperiod – är landskapsandelarna lika med regionalpolitik? Svaret var ja. Idag ser vi att det är helt andra intressen som är förestående.

Vi är ju inte oroliga för det som sker från landskapsregeringens sida gällande kommunreformen, men vi oroar oss sannerligen för den kostnadsökning som kommer att bli resultatet av dessa reformer.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Centern och vi satt i samma regering den förra mandatperioden. Vi minskade landskapsandelarna och det var vi tvungna till, så ser det ut också framåt, tyvärr. Jag får fortfarande inga svar från Centern eller från ltl Harry Jansson hur man avser att klara av de utmaningar vi har på Åland med den negativa utvecklingen, demokratin och försörjningsbördan. De svaren uteblir hela tiden. Vi avkrävs på svar men vi får aldrig svar från Centern.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är klart att administrationen kostar och kan vara något dyrare i mindre kommuner, visst är det så. Men likt självstyrelsen så är nyttan mycket större än skadan. Med ltl Petri Carlssons resonemang så borde man också slopa självstyrelsen. Självstyrelsens administration kostar 15 miljoner per år, och låta Helsingfors sköta allt, för det blir ju billigare. Men nej, det är ju inte så. Det är klart att administrationen kostar men nyttan är ju mycket, mycket större så att hela Åland kan leva och det föds företag, bosättningar osv. överallt. Ska Åland bli en kommun så blir det ju som på alla andra ställen. Det blir Mariehamn som fortsättningsvis kommer att ha kvar bosättning. Det andra kommer att dö ut.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Till skillnad mot ltl Runar Karlsson så lägger jag hellre pengar på att ha en del administration för att stärka vår självstyrelse. Den tror jag är viktigare än en överorganiserad kommunstruktur.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack fru talman! Jag är mer intresserad av vad ltl Petri Carlsson och Moderaterna tycker än vad ltl Petri Carlsson tror att andra tycker. Därför undrar jag vad målet är med kommunreformen för regeringspartierna?

Det börjar bli mer och mer otydligt ju längre debatten fortsätter. Man ska fråga folket men före det ska ett underlag vara utarbetat. Nu håller man på och frågar folket samtidigt som man tar fram ett underlag.

Socialdemokraterna säger att det inte blir billigare, man gör inte det här för att spara pengar. Liberalerna säger att man ska spara miljoner samtidigt som lantrådet säger att hon ger garantier för att skolor och omsorg ska finnas kvar runtom på hela Åland.

Vad har regeringspartiet Moderaterna för synpunkt? De är tydligen tungan på vågen i denna fråga eftersom de andra två står så långt ifrån varandra?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag tror att vi omfattar samtliga våra andra två kollegors ståndpunkter och tycker att alla de andra sakerna är viktiga, också ekonomin och att vi ska kunna få effektivare kommunstruktur på Åland. Jag har inte hört Socialdemokraterna säga att man inte vill spara pengar på en kommunstruktur, utan jag har hört att det inte är deras huvudmål med förändringen. Jag tycker att den frågan är lika viktig som alla andra. Jag tycker också att jag har bevisat i mitt anförande att större enheter blir billigare än små. Jag tycker att de stora enheterna på Åland levererar en väldigt god kvalitét på sin service till invånarna. Jag förstår inte hur man kan säga att det skulle bli sämre om vi har större enheter, snarare bättre.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ltl Carlsson för ett väldigt nyanserat och bra anförande. Jag skulle vilja ställa en fråga som ledamoten kanske kunde förtydliga en gång till. Jag tror inte att alla här i salen uppfattade det. När ledamoten tittade på nettodriftskostnaderna med större enheter så angav ledamoten en summa som Åland kan spara på kommunal administration. Hur har ledamoten tagit fram den?

Ltl Petri Carlsson, replik

Jag skulle inte säga att jag angav en summa. En summa gav nog finansministern i ett tidigare inlägg, att det skulle röra sig om ca 15 miljoner, den siffran kan vara ännu större med anledning av det som jag har presenterat. När man ser nettodriftskostnaderna i ÅSUB:s årsbok så ser man att de största kommunerna är de som har den minsta nettodriftskostnaden. Det visar på möjligheterna för större enheter.

När man tittar på det administrativa och de påståenden som funnits tidigare med att det är ungefär fem procent som utgör administrativa kostnader, då har man glömt bort att titta på den administration som finns inom respektive sektor. Skolan redovisas i kommunens budget men det redovisas inte separat för de administrativa kostnaderna för skolans verksamhet. Det blir som en helhetspost. Man tittar bara på vad kommunledningens kansli kostar, inte vad varje administrativ enhet kostar som finns inom de olika sektorerna. Det finns en stor potential som inte har redovisats tidigare.

Talmannen

Innan följande replikskifte inleds vill talmannen påminna om tituleringen av ledamöterna i salen.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack fru talman! Tack ltl Carlsson! Det är tydligt att ltl Carlsson tycker om att svänga sig med statistik och siffror. Om man tittar på de små kommunerna så kan man ju inte spara om den decentraliserade servicen ska vara kvar. Men enligt ltl Carlsson är det okay att vi har en grundskola på Norra Åland. Men vart ska de elever ta vägen som inte har möjlighet att komma dit, t.ex. de som bor i Brändö och Kumlinge? För dem finns det inga möjligheter att kunna pendla till skolan som ska vara så effektiv och stor som möjligt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag har inte sagt att det bara ska vara en skola. Hela mitt anförande gick ut på att de administrativa kostnaderna är mycket större än vad som har redovisats för tidigare. Det finns mycket att vinna där. Nettodriftskostnaderna är billigare i större enheter, ja. Jag kan också se att det med nuvarande kommunstruktur, som vi har haft på Åland, inte har varit någon garanti för att skolorna ska finnas kvar. Det är snarare så att det har lagts ner många skolor med den kommunstruktur som vi har. Det är ingen garanti att skolorna ska finnas kvar precis överallt trots att vi har den kommunstruktur vi har.

Ltl Lars Häggblom, replik

Tack fru talman! Ltl Carlsson vill ha färre kommuner på Åland. Det har inte visats en enda siffra någonstans, som vi fått på vårt bord, vilka inbesparingarna blir. Det har bara pratats hit och dit. När får vi de siffrorna?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag hänvisade till sidan 176 i ÅSUB:s årsbok för det senast redovisade kalenderåret. Där kan också ltl Häggblom ta intryck av siffrorna och se vilken potential som finns. Nu pågår det utredningar som ska redovisas i februari på nyckeltal och statistik och då får vi säkert ännu mera svar.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Tack ltl Petri Carlsson framför ett mycket klargörande anförande. Det är precis den här politiken som kommer att föras på hela Åland den dagen kommunreformer genomförs och som nu skissas på landskapsregeringen. Det är de stora enheterna som gäller. Alla som bor i en mindre kommun eller i ett mindre sammanhang kommer att få se att verkligheten förändras och att skolor försvinner, barnomsorg förändras osv. Det är de stora enheterna som gäller, det är ekonomin som gäller, det är inte människornas vardag som längre gäller med den politiken. Det är sannolikt att det är ltl Petri Carlsson som är styrelseordförande i den åländska kommunen med tanke på hur befolkningsstrukturen ser ut de facto.

Jag vill rikta en fråga till ltl Carlsson. Hoppeligen ska vi också småningom få se någon sorts ekonomisk konsekvens och bedömning. Om de skulle visa att det de facto blir dyrare att göra en kommunreform, kommer ltl Carlsson också då att driva på samma linje?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag förstår inte resonemanget med att man skulle driva på och att allting skulle bli så mycket sämre för ålänningarna. Jag ser inte att dagens kommunstruktur, som är baserad på kyrksockengränser och kyrksocknar från medeltiden, är det som är den gräns som är effektivast och bäst för ålänningarna idag. Det kan vara så att man kan hitta lämpligare placering av service som passar de flesta mycket bättre än hur det ser ut idag och som kan bli mer kostnadseffektivt. Jag ser inte risken som ltl Nordlund gör. Särskilt inte om man går in också för en garantiservicelagstiftning där man möjliggör en decentraliserad service som har kraftigt stöd i lag. Men det här är något som jag vet att Centern tyvärr har motarbetat, för man har väl varit rädd för en kommunstrukturreform.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Socialdemokraterna välkomnar allt det arbete som regeringen utför för ett mer jämställt och jämlikt Åland. Vi kan inte nog understryka hur viktigt det är att synliggöra de ojämlika strukturer som, trots åratal av målmedvetet jämställdhetsarbete, fortfarande finns.  Kvinnor förtjänar mindre än män, kvinnor utsätts i allt högre grad för våld i hemmet, de förlorar pensionspengar och möjlighet till avancemang på arbetsmarknaden, när de stannar hemma med barn, och så där fortsätter det.

Jag har under flera år träffat unga kvinnor och män som har vuxit upp på Åland, men som inte vill flytta hem efter avklarade studier därför att man uppfattar Åland som för gammalmodigt och för ”gubbigt”. Ett problem har varit att framför allt unga kvinnors kompetens inte tas till vara och ses som en resurs. Men det känns som om det håller på vända. Här går regeringen i bräschen och lyfter fram kvinnor i viktiga styrelseuppdrag och som VD:n i bolag, nu senast i ÅDA. Det börjar även finnas allt fler kvinnor i ledningsgrupper och styrelser inom det privata näringslivet. Ett jämställt och jämlikt samhälle måste till för att Åland på alla plan ska bli mer attraktivt, framgångsrikt och konkurrenskraftigt. Det vinner vi alla på.

Det är också viktigt att ÅHS:s personal ska få ett kunskapslyft inom jämställdhetsområdet. Socialdemokraterna stöder varmt att alla inom vården får ökad kunskap om mäns våld mot kvinnor, det här samtidigt som arbetet med jämställda löner fortsätter.

Lantrådet sade igår att det är språk och arbete som ska vara en drivande motor. Jag instämmer. Alla på Åland ska ha rätt till arbete och en meningsfull sysselsättning – alla! Inte bara de inflyttade utan alla som bor på Åland, även personer med funktionsnedsättningar, unga och de som är 55+.

Lika självklart ska det vara att vårt gemensamma språk ska vara svenska. Det ska vara lätt för alla som vill lära sig svenska. Idag finns en sådan paradox att för att få bo på Åland och få uppehållstillstånd och bli införsäkrad måste man ha ett jobb. För att gå på SFI-kurs måste man vara arbetslös. Här ser jag fram emot att regeringen ökar tillgängligheten för de som vill lära sig svenska och det är glädjande att regeringen höjer anslagen betydligt för språkinlärning. Min förhoppning är också att man ska lyssna ännu mer på de som har erfarenhet av hur en bra och flexibel språkinlärning ska gå till, vad den ska innehålla och vad man behöver lära sig. Fråga de inflyttade om deras synpunkter.

Jag hoppas också att det som är informationscentret Kompassen idag, och som har öppet fyra timmar per vecka, vidareutvecklas och kan vara ett centrum där ålänningar och nyålänningar kan mötas och lära av varandra. I Helsingfors finns Luckan, som har ett mentorprogram för både nyinflyttade och återflyttare. De sammanförs med en lämplig mentor som kan vara en personlig coach och hjälpa till så att den inflyttade snabbare kommer in i samhället. Kompassen har redan tagit initiativ till Invitationsdepartementet, där ålänningar och inflyttade kan bjuda varandra på middag. Igår talade flera ledamöter om att sätta Åland på tallriken. Att smaka på världen under en gemensam måltid är också ett underbart och kravlöst sätt att lära känna nya människor från andra kulturer. Jag utmanar och uppmanar er, bästa lagtingskollegor och regeringsmedlemmar, att delta i Invitationsdepartementet på Åland och att ni bjuder hem eller låter er bli bjudna på middag av någon av alla de nyålänningar som har valt att bosätta sig här. Det är ett utmärkt sätt att utöva integration i praktiken.

Den tredje frågan jag vill lyfta är behovet att en förändring av kommunstrukturen. Enligt en pejling i Nya Åland för ett tag sedan så ville  80 procent av Ålands befolkning se en förändring, liksom Ålands näringsliv och regeringen. De enda som inte vill nånting alls är oppositionen.  Det är bra att frågan äntligen utreds ordentligt, eftersom det ju faktiskt aldrig har gjorts förut. Det finns också ett engagemang ute i kommunerna, åtminstone i flera av de mindre kommunerna, man inser att man måste göra något.

Jag såg en teckning på sociala media häromdagen. Den fick mig att tänka på hur otroligt svårt det är med reform- och förändringsarbete. Den visade en bild på en person som frågade en stor grupp människor vilka som ville ha förändring. Alla sträckte upp handen. Sedan frågade samma person, vilka som ville förändras. Ingen sträckte upp handen. Och till slut frågade man vem som ville leda förändringsarbetet. På denna sista bild var alla försvunna.

Jag är stolt och glad över att tillhöra den här regeringen som driver på det här reformarbetet och som inte försvinner fast det finns ett motstånd. Den här regeringen har visat att man kan förändra och att man inte tänker backa och vika undan. Det viktigaste i detta arbete är människorna. Människorna i kommunerna och de rättigheter de har, oberoende om de bor i Geta, på Vårdö eller i Jomala. De är viktiga, inte de gamla kommungränserna. Tack fru talman.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Tack ltl Aaltonen för de kloka orden. Jag skriver under på alltihop och vill gärna skjuta in ett litet inspel kring att språk verkligen är nyckeln i integrationen. Jag fick förmånen att delta i Nordiska rådets utskottsmöte i Trondheim i somras. Då besökte vi en av världens största fiskodlingar, Salmar ute på Fröja, där en stor del av de 1 000 anställda är från olika delar av världen. Språket på golvet är norska till 100 procent. Det är någonting som man går in för när man anställer folk. Man anställer också gärna familjer så att de stannar i området. Det är någonting för åländska företag och organisationer och offentlig sektor att ta till sig, även om det blir litet knöligt och tufft i början att försöka ha svenska som företagsspråk och verksamhetsspråk. Det vinner vi alla på i längden.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack fru talman! Tack ltl Tony Wikström för det här goda exemplet som visar, att trots att man är ett företag med många anställda från olika länder, att man ändå kan ha - i det här fallet svenska – som ett gemensamt språk. Jag tror att vi ska sträva till det och inspirera företag och näringsliv att också låta sina anställda lära sig svenska på arbetstid om det är möjligt. De möjligheterna finns ju också via Medis idag.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! I samband med den s.k. TEHY-uppgörelsen kom vi överens om att vi skulle ha jämställda löner på Åland från år 2020. Det här är ett mycket stort åtagande som kommer att kosta väldigt mycket pengar. Det är bara åren 2017, 2018 och 2019 och sedan blir det år 2020. Vi måste anpassa och förbereda oss efter det och se till att vi har ekonomiska resurser.

I budgeten för år 2017 fanns det ett gyllene tillfälle till det eftersom det de facto finns ett överskott på 5,8 miljoner. Man kunde ha börjat bygga upp en reserv, en utjämningsfond eller kalla det vad man vill. I stället valde man att göra reserveringar för en bro och för den geriatriska kliniken. Goda saker bägge två. Men en bro avskrivs på, jag tror det är 70-80 år. De här tio miljonerna ska avskrivas under 80 år framåt. Löneutjämningen är om tre år, det har vi alla skrivit under på. Hur diskuterade socialdemokraterna när man gjorde den här prioriteringen?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Vi kommer inte att backa från att jämställda löner ska genomföras. Samtidigt har vi en bro som också måste åtgärdas och PAF-pengar för den geriatriska kliniken har ju varit upptagna sedan länge tillbaka. Om den ekonomiska utvecklingen kan fortsätta som den gör nu och om vi kan hejda kostnadsutvecklingen, så ska det ena inte kunna utesluta det andra. Vi måste ändå genomföra löftet om jämställda löner framöver. Det tror jag vi kan vara eniga om.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! Även jag kan gå med på mycket av det som ltl Aaltonen lyfter angående integrationen. Jag håller verkligen med om att språket är nyckeln för att komma in i ett samhälle. Det gläder mig oerhört att flera nu lyfter vikten av att kunna få lära sig svenska på flera sätt än att man måste vara arbetslös för att lära sig det.

Eftersom jag har jobbat inom en bransch där man anställer väldigt många nya ålänningar som kommer till Åland, så vet också jag vilken otrolig glädje det är att få ta del av deras människoöden och få lära sig att känna deras kulturer. Jag vill också uppmana alla att våga öppna era hjärtan och ta emot och se vad de kan ge er, för det är massor. Jag är glad att socialdemokraterna också lyfter språkfrågan.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack! Språkfrågan är viktig och att man har ett gemensamt språk så att vi inte behöver, som många gånger i relationerna med Finland och finländska tjänstemän, börja prata engelska. Vi har svenska som vårt språk på Åland och det ska vi vara stolta över. Men vi ska också göra det enkelt för dem som flyttar hit. Oberoende av var man befinner sig i livet så ska det vara lätt att kunna få lära sig svenska. Man måste också inse att olika människor kanske har olika behov och olika grad av inlärningstakt när det gäller att ta till sig och lära sig ett nytt språk. Allt det här måste vi vara flexibla och öppna för, just för att vi ska vara det öppna och svensktalande samhället som vi strävar till.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Nordlund

Fru talman! Till det här budgetförslaget har jag lämnat två motioner som jag är första undertecknare av. Det ena berör svenska språket och det anda självstyrelsen i Helsingfors.

När det gäller det svenska språket så är orsaken till att jag och vi i Centern reagerade på att det inte finns några skrivningar alls i budgetförslaget för 2017 om det svenska språket, som ändå är grundläggande för hela självstyrelsen. Därför begär vi att det ska tas fram en strategi tillsammans med Finlands regering om hur vi ska kunna trygga, också långsiktigt, att självstyrelsen ska fungera så som det var tänkt och också som Finland lovade när man fick överhögheten av Åland för länge, länge sedan. Språket mellan självstyrelsen och statsmakten ska vara svenska. Det är det som hela vårt system bygger på.

Jag är glad för att lantrådet i går beklagade sig över att det inte finns med någon text om det här i budgetförslaget och att det var en liten miss från landskapsregeringens sida. Att man tänker ta upp detta tillsammans med Finlands regering på måndag på strategimötet hedrar också landskapsregeringen. Det här är en övergripande frågeställning som är väldigt viktig.

Jag hörde under debatten igår att man från Moderaternas sida förde fram det engelska språket. Det kan vara en praktisk lösning, men börjar man diskutera på det sättet så ifrågasätter man ju de facto hela statstillhörigheten. Det var för att man lovade från Finlands sida att språket skulle vara svenska och att Åland skulle få vara svenskspråkigt som Åland blev att tillhöra Finland. Det måste vi alltid komma ihåg. Börjar vi kompromissa med det så är vi ute på djupt vatten.

Jag tror att det är viktigt att man inte bara diskuterar den här saken på strategimötet med Finlands regering på måndag, utan att man också kommer överens om en agenda om hur man ska arbeta tillsammans för att långsiktigt kunna trygga detta. Det är en utmaning - med tanke på den språkliga utveckling som vi har i landet - för statsmaten att klara den här uppgiften som man har åtagit sig, men också att inför det internationella samfundet garantera det.

Fru talman! Den andra frågan som jag tänker ta upp är självstyrelsen i Helsingfors. Detta mot bakgrunden av att vi har haft och upplevt ganska stora motgångar under det senaste året. Men vi ska också i sanningens namn säga att vi har haft motgångar förr under självstyrelsens historia. Det är bara det att det har blivit en väldigt stor ansamling under det senaste året och det har rört sig om stora ekonomiska frågor.

Om vi tar vindkraften så tappade vi kanske 60 miljoner, utebliven höjning av klumpsumman, kanske 15 miljoner per år och så vidare. Vi ser också att man på alla ministerier har en mer kritisk inställning till åländska frågor, det gäller kanske speciellt på jord- och skogsbruksministeriet där primärnäringarna får det allt svårare. Man skjuter över mer och mer ekonomiskt ansvar på Åland hela tiden och vill att vi själva, med vår egen budget, ska klara sådant som man med statens budget tidigare har kunnat betala. Det här är en verklighet och det är en klimatförändring som vi måste hantera på något sätt.

Fru talman! Det som öppnade ögonen på mig var för någon vecka sedan då jag började fundera över vad som har förändrats. Det faktum att Svenska folkpartiet inte längre finns med i Finlands regering betyder faktiskt också en hel del för Åland. Om man ser på hur det har fungerat i praktiken tidigare så har Svenska folkpartiet alltid funnits med i regeringen, det har funnits en eller två ministrar som alltid har förstått oss och kunnat hjälpa oss. Framförallt, det har alltid funnits specialmedarbetare på insidan i de olika ministerierna som vi har kunnat kommunicera med och som kunnat föra vår talan. De har hanterat våra frågor när de legat på deras bord. Men precis som i alla andra sammanhang så har de kunnat prata med sina kolleger på andra ministerier och kunnat få dem att förstå hur Åland tänker. Vi har alltid haft en person, ett ansikte, som vi har kunnat ringa till och som har hjälpt oss och ställt upp för oss.

Idag är situationen annorlunda. Svenska folkpartiet är inte med i regeringen. Specialmedarbetarna finns inte ute på något av ministerierna och det här ställer de facto situationen lite grand på sin spets. Det är därför, fru talman, som jag anser och hoppas att regeringen Sjögren i sina kontakter med Finlands regering börjar diskutera om det finns möjlighet att få egna åländska tjänstemän inom några nyckelministerier. Då tänker jag framförallt på statsministerns kontor, justitieministeriet och kanske finansministeriet. Är man på insidan så har man en helt annan möjlighet att påverka ärendenas beredning redan från början. Man har all information och man kan sitta och prata i lugn och ro med de tjänstemän som hanterar ärendena. Nu har vi alltid en utifrån situation, vi kommer och vi ska begära någonting. Vi kommer ofta in sent i processen osv. Det här gör det mycket svårare. Jag inser naturligtvis att det här är en liten ändring av systemet, men jag ser det mera som en anpassning till verkligheten. Det ligger både i vårt och självstyrelsens intresse att få våra frågor behandlade korrekt men att det också är i statsmaktens intresse att se till att man sköter självstyrelsen på ett korrekt sätt. Om den här utvecklingen fortsätter att eskalera så kommer det att sluta med en liten krasch så småningom. Det ligger i både vårt och statsmaktens intresse att undvika det tycker jag. Det här skulle vara ett praktiskt sätt att hantera verkligheten.

Man måste också ibland se den andra partens situation. Finland lever idag under ett väldigt hårt tryck. Det är ekonomiskt svåra tider och man har också förändringsprocesser där. Statsförvaltningen minskar, färre tjänstemän ska göra mera. I det sammanhanget så blir de åländska frågorna lite grand av ett problem och extra bekymmer som man inte riktigt hinner med. Man vet att det inte blir någon finsk politiker som blir ledsen om man lägger det åt sidan och prioriterar sina egna frågor i stället. Det är bara vi på Åland som blir besvikna.

Det här måste vi på något sätt komma tillrätta med. Jag tror att om vi skulle kunna få in några tjänstemän på nyckelministerierna så skulle vi få en helt annan bevakning av de åländska frågorna. Det skulle kosta några euro extra för oss men jag tror att vi skulle vinna betydligt mer, både ekonomiskt och också självstyrelsepolitiskt, om vi skulle kunna åstadkomma en sådan situation. Det är min önskan att man under handläggningen i utskottet skulle se på de här frågorna med öppna ögon. Det här är mitt och vårt förslag till hur man konkret kan förbättra den svåra situation som vi just nu befinner oss i. Tack.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det gläder mig att vi åtminstone har någonting gemensamt och det är det svenska språket. Allt annat hade förvånat mig. Det jag framförde igår, angående engelska, var mer av retorisk karaktär. Vi vet att man redan idag – så gjorde man också när ltl Nordlund var med i regeringen – använder sig av engelska mellan tjänstemän då man inte har förstått varandra och inte haft ett annat gemensamt språk än just det.

Jag skulle vilja ha ett förtydligande från ltl Nordlunds sida när han säger att ”man ska anställa personer för att hjälpa till på vägen.” Är det vi ålänningar som ska göra det eller ska det finnas särskilda tjänstemän i Finland, betalda av Finlands riksdag och regering som ska vara anställda?

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack fru talman! Tack ltl Lindholm! Jag tycker det är bra att ltl Lindholm lyfte upp frågan om det engelska språket även om jag inte tror att det är lösningen. Det visar på den desperation som vi känner här på Åland när det gäller den situation som vi befinner oss i.

När det gäller den konkreta frågan - ja, jag anser att det är vi som ska betala därför att den som betalar ens lön är också den man tjänar de facto. Det är samma lösning som vi har i Bryssel där vi har tjänstemän som är på insidan men som formellt är anställda av, jag tror det är utrikesministeriet. Men det är vi, landskapsregeringen och den här budgeten som betalar pengarna. Då vet den personen vem det är som är personens uppdragsgivare - klart och tydligt - och vem man ska prioritera.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den diskussion som förs just nu är saklig och vi har förstås ett gemensamt intresse att utveckla självstyrelsen. Det jag vill säga nu och här är för att historieskrivningen ska vara korrekt. Inte idag, kanske igår eller om det vara i samband med presentationen av Centerns budgetmotioner, så sade ltl Nordlund att relationerna med riket aldrig har varit så dåliga som under nuvarande regering med lantrådet Sjögren som regeringschef. Faktum är att någon vecka innan den här regeringen tillträdde så tog regeringen i Finland sitt avgörande beslut om att inte betala ut vindkraftsstöd till Åland. Så vi är flera som har varit medverkande och fått uppleva de negativa besluten - där också Centern satt med i den förra regeringen - då den mycket svarta perioden inleddes. Det här är för historiebeskrivningen.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det som jag försökte skriva om i de två motionerna är en utveckling som vi ser över tid. Jag har varit med i snart 30 år i det här arbetet och jag har sett att det kontinuerligt blivit svårare att få det att fungera på svenska. Jag har sett att kunskapen om Åland blir mindre, både bland politikerna och bland tjänstemännen. Det är därför jag framför de här förslagen. Vi måste hantera den här situationen, annars slutar det tokigt för oss allihop.

Och ja, precis som minister Perämaa beskriver så har den gällande vindkraftsfrågan varit en lång process. Det svängde tyvärr när det blev en ny regering i Finland och då det kom in nya ministrar. Från tid till annan har vi haft jättehårda konflikter med den finska staten. Vi har haft PAF-konflikter, vi har haft sjöfartskriser och vi har haft det ena och det andra. Men det har på något sätt varit isolerade frågor. Det som är problemet nu är att det verkar ligga en matta över alltihop på något sätt. Det är det som vi måste hantera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! I diskussionerna nämndes att man skulle börja kommunicera på engelska med finska myndigheter. Nu lanserar Centern ett förslag om att vi ska anställda tjänstemän för att upprätthålla svenska språkets status gentemot Finland. Man föreslår till och med att Åland ska bekosta dem.

Nog är det märkligt hur mycket man är beredd att börja rucka på självstyrelsens grunder när det tydligt och klart står att det är Finlands sak att upprätthålla servicen på svenska. Nu helt plötsligt är vi beredda att övergå till engelska i våra kommunikationer eller börja anställa tjänstemän för att upprätthålla den och att vi på Åland ska betala! Det här är ett klart bevis på vår uppgivenhet och hur vi hela tiden ger efter.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! När det gäller det engelska språket så har inte jag tagit upp det i mitt anförande utan det gjordes under gårdagens diskussion. Men som jag sade i en tidigare replik så tycker jag att det är bra att frågan lyfts upp, för det visar på den desperation som vi känner i den här situationen på Åland.

När man har ett problem framför sig så måste man faktiskt försöka ha en konstruktiv inställning på hur man kan lösa det. Med tanke på hur stora belopp som det handlar om i transfereringen mellan självstyrelsen och statsmakten så är några tjänstemän på nyckelposter antagligen den bästa investeringen vi kunde göra från åländsk sida, när det gäller att få hem pengar till Åland.

Jag håller de facto med ltl Eklund, att det borde vara en diskussion med statsmakten om att man borde kompenseras via klumpsumman. Där har ledamoten helt rätt. Det är statsmaktens skyldighet. Det viktiga för mig är att vardagen fungerar och att vi får våra frågor skötta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson

Fru talman! I budgetdebatten har det diskuterats om kommunreformer, andra frågor och principer. Jag tänker hålla mig till andra områden, kanske inte lika spännande men i alla fall viktiga frågor. D.v.s. lagstiftning och lagberedning.

En lagstiftningsmakt är kanske det förnämsta redskapet som vår självstyrelse har parallellt med budgeten. Lagstiftningen ska förstås vara noggrann, förutsägbar och transparent. Den ska också i sin bästa form vara sådan att även medborgarna ska kunna förstå vad som står i lagen, för den binder ju alla.

Under rubriken ”Utveckling och omstrukturering av landskapsförvaltningen” tar landskapsregeringen upp frågan. Jag är glad att man gör det för det är en viktig fråga för självstyrelsen och hur vi i fortsättningen ska kunna klara av den stora uppgift som vi har kämpat oss till.

Landskapsregeringen skriver ”en förutsättning för att upprätthålla förtroendet för självstyrelsen och förvaltningen är att lagstiftningen håller hög kvalitet och utvecklas i takt med samhällets behov.”

Vidare framkommer det att ”Allt fler behörighetsområden kräver komplicerade lagregleringar. Även fast man går in för blankettlagstiftningstekniken krävs det omfattande lagkunskap.”

Den här analysen, som landskapsregeringen har gjort, håller jag med om. Vi vet också att Ålandsdelegationen ett flertal gånger har framfört kritik, speciellt då man lagstiftar om vem som ska sköta vissa förvaltningsuppgifter. Den ideala situationen vore att man vid varje enskild fråga i detalj avgör behörighetsfördelningen och säger vilken åländsk myndighet som ska handha förvaltningsuppgifterna. Det här är ett mycket komplicerat arbete. Därför har man hittills av slentrian beskrivit, att de uppgifter som sköts av rikets myndigheter på Åland sköts av åländska myndigheter till den del vi har behörighet. Det är just den här skrivningen som Ålandsdelegationen ha kritiserat.

Landskapsregeringen tar även upp rekryteringsproblematiken och det vet jag att är svår. Det är inte alltid så intressant att vara lagberedare. Det har framkommit tidigare i debatten att juristerna har ett brett arbetsfält, det vet jag, och det är intressant. Men jag anser också att regeringen ska fundera på att det skulle vara bra om man kunde få hit redan verksamma lagberedare eller fördragande i dessa frågor. Det är väldigt svårt att börja med lagberedning som nybakad jurist när man kommer direkt från fakulteten. Lagberedning kräver också både erfarenhet och kunskap.  Detta är förstås idealsituationen. Man kan i alla fall sträva till det.

 Jag har ett tips till regeringen att man kunde överväga att gå med på Valtiolle.fi-sidan. Där är det hur enkelt som helst att gå in på svenska. Där hittar man massor av juristtjänster. Om det här inte låter sig göras kunde man fundera på att ha en länk från den här sidan till www.regeringen. ax. Jag kan med säkerhet säga att många jurister läser de här sidorna när man söker tjänster, även utexaminerade som arbetat länge, men som vill byta inriktning. Syns man inte så finns man inte. Vi kanske kunde få ett lagstiftningsråd eller kanske någon annan med stor erfarenhet som skulle visa intresse, en som har kunskaper och känner till rikets grundlagar, självstyrelsen och republikens presidents roll i systemet.

Det har också framkommit tidigare i debatten att det bara finns en handfull personer på Åland som behärskar det här systemet utan och innan och kanske dubbelt fler på rikssidan, så man bör i varje fall överväga detta.

Om man blickar in i framtiden - och då tänker jag på Ålandskommitténs gedigna arbete - så kommer Åland troligtvis att erhålla mera lagstiftningsbehöriget. Kanske inte på alla områden som vi vill, men processen är helt klar att så kommer att ske. Då kommer både krav och behov att öka på lagberedningskapaciteten och det kommer att kräva mera resurser.

Till den delen tycker jag att det är bra att landskapsregeringen tar tag i frågan med rekryteringsproblem och lagstiftningskompetens. Det här är en central roll i vårt självstyrelsesystem, ett system som måste underhållas och försäkras.

En annan sak som tangerar detta - och som jag också tycker att är mycket bra med regeringen - är den s.k. Ålex, dvs. att man ska ha en åländsk lagstiftning uppdaterad i elektronisk form. Det här är mycket bra, inte bara för lagtillämpare som jag själv är och har varit, utan även för den intresserade medborgaren. Om systemet fungerar som jag hoppats så kan man direkt se vilken lag som är tillämplig. Det framkommer av övergångsstadganden och hoppeligen har man också tillgång till utskottsbetänkanden och regeringens lagförslag, dvs. så som Finlex fungerar idag. Ett mycket bra och användarvänligt system. Det här tycker jag också är jättebra att landskapsregeringen tagit upp. Det är frågor som berör medborgarna och lagtillämparna direkt.

Kort några ord om Ålands polismyndighet. Det som framkommer här är inriktningsmålen, polisens närhet och tillgänglighet samt våld i nära relationer och narkotikabrott. Jag anser att det här är bra och är också av den uppfattningen att det räcker med ett par tre intresseområden. De här fokusområdena är mycket bra och de är tyvärr också aktuella.  Jag vet, av erfarenhet, att det fungerar så att alla polismän ska och kan arbeta med dessa frågor. Det är ofta så att första patrull på en brottsplats säkrar spår, kontrollerar personer och börjar med inledande undersökning så att förundersökningen senare kan föras över till de mer specialiserade poliserna. Det här är ett sätt som de arbetar efter och de här fokusområdena är mycket viktiga.

Jag vet också att tullen och gränsbevakningen arbetar intimt tillsammans med Ålands polismyndighet och med sina kollegor både på den finska och på den svenska sidan. Man skriver också i budgeten att det är ett bra men att samarbetet kanske också kan bli bättre. Man ska ha fokus på de här frågorna.

Jag har också förmånen att vara med i polisdelegationen. Under förra veckan hade vi en diskussion då vi fick alarmerande uppgifter om narkotikasituationen. Tyvärr är det så att det uppenbarligen finns utländska kriminella ligor på Åland och att vi har att göra med dessa narkotikaaffärer. Jag vet att de har försökt tidigare, men nu har de uppenbarligen fått ett visst fotfäste här. Åland polismyndighet jobbar hårt med att göra det så obekvämt som möjligt för dessa personer att vistas på Åland och det hoppas och tror jag också att hela lagtinget står bakom.

Men det är inte bara fråga om negativa saker. Det framkom också att det nu ska komma två svenskspråkiga fortbildningar på fastlandet för poliser, vilket är mycket bra.

När det gäller våld i nära relationer så har polisen sedan lång tid tillbaka barnhusmodellen och där ingår även åklagarmyndigheten och de sociala myndigheterna. Vi har mycket positiva erfarenheter av det och det är en mycket bra funktion som polisen har initierat.

När det uppstår anmälningar om olika saker från skolor och sociala myndigheter så träffas alla berörda parter, de sociala myndigheterna, poliserna och åklagarmyndigheten. I de flesta fall, som jag har varit med om, så har det tack och lov inte resulterat i någon fortsatt straffprocess utan det är andra stödåtgärder som gäller, för vissa utsatta familjer. Man fångar upp det i ett tidigt skede, så det är också mycket bra.

Avslutningsvis, fru talman, så tycker jag att landskapsregeringen på ett föredömligt sätt har lyft upp detta med lagstiftning, lagstiftningskompetens och behörighetsfrågorna och hur vi ska uppfylla en av de viktigaste uppgifterna som vi har i vårt självstyrelsesystem, dvs. lagstiftningsbehörighet över ärenden som berör oss själva. Tack.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Som tidigvarande åklagare så skulle det också vara intressant att höra hur nuvarande lagtingsledamot Eriksson uppfattar strafflagarna runt narkotikabrott. Det talas mycket bland människor på gatan, att man gärna skulle se strängare straff och möjligheter till straff för langning och innehav av narkotika. Vi har gjort påstötar från Ålands lagting tidigare när det gäller finsk behörighet. Vi har lämnat över en motion från Ålands lagting när det gällde strafflagen mot våldtäkter. Det här kunde ju vara ett initiativ att ta i Ålands lagting. Hur ser ltl Eriksson på den saken?

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack talman! Det här är utanför mitt anförande och är dessutom en riksbehörighet men några kommentarer kan jag dock ge.

    Innehav och langning är straffbart redan nu. Det är också straffbart att föra in narkotika i landet, dvs. även små mängder som kommer med färjan från Sverige är brottsligt. Straffstadgarna är ganska stränga. Det är ofta fråga om två års fängelse eller böter. Det är egentligen en rättspraxis som man kunde diskutera. Generellt är jag av den uppfattningen att om vi tar innehav av narkotika för personligt bruk så rör det sig ofta om två, tre gram. Där har man ansett att det är helt onödigt att sådana personer ska ha ovillkorliga frihetsstraff. Vi har diskussioner med personerna och det kommer förstås en böteslapp. Man har ett projekt där man har samtal med personer som är förstagångs knarkare och 70-80 procent av dem fortsätter inte med verksamheten. Generellt hjälper nog inte stränga straff. Men dock för dem som tar in narkotika i landet och skapar nya narkotikaanvändare, där ska man ha stränga straff, där finns också ovillkorliga frihetsstraff.

Talmannen

Tiden är ute. Jag vill informera lagtinget om att det här är sista anförandet innan vi kommer att ta en timmes lunchuppehåll.

Ltl Göte Winé

Tack fru talman! Det var en intressant avslutning på det förra anförandet och replikskiftet där och just detta med vad straffsatsen är för narkotikabrott och narkotikabruk. Jag välkomnar ltl Lindholms invit att vi ska börja titta på det. Det är något jag lyfter. Jag är definitivt för en nolltolerans, det ska kännas att man håller på med det. Det ska märkas och framförallt i kompiskretsarna, att man hamnar fast för det och inte att man slipper undan med att ”pappa betalar” eller någonting sådant.

Talman! Det här var egentligen inte vad jag tänkte prata om utan jag tänkte uppehålla mig kring kommunreformen, fast jag kunde inte låta bli när det avslutades så intressant.

Visst är det så idag att vi har starka kommuner på Åland. Det har pratats mycket om det och vi ska vara stolta över den självstyrelse som vi har idag. Det ska vi inte blunda för, för det är så.  Men det som vi verkligen måste öppna ögonen för är att det finns kommuner som har det ekonomiskt tufft och vilken service som invånarna får.

Man pratar ofta idag om att man kan stänga skolor. År 2010 eller 2011 så hade man en diskussion i Sunds kommun där vi diskuterade om vi hade råd. Vi hade så mycket som skulle göras, skulle vi klara detta och kunna erbjuda den skola som invånarna är värda?

 Nå, det här var en diskussion, det var inget förslag och det var inget beslut. Men när man började titta på det och man hade minus i budgeten på närmare 300-400 euro, då började vi undra vad vi erbjöd våra kommuninvånare.  Det här klarade vi upp genom en flexibel ledningsgrupp och ett stålbad men det erbjöds inte den service som man kan säga att det erbjöds i de ekonomiskt starkare kommunerna.

Ltl Bert Häggblom nämnde i ett tidigare replikskifte att han ville se en jämlik service, men så är det inte idag och så har det inte varit på många år.  Vi har många kommuner som har det tufft.

Många nämner att man löst problemen, att man har jobbat upp det och kan säga ”vi klarar av våra åtaganden”, om man har gjort det. Ja, många kommuner klarar sina åtaganden idag, men det är inte en jämlik service utan det är ojämlikt vilka resurser vi har inom äldreomsorg och inom skola för elevers möjlighet till hjälp och sådant. Det är inte jämlikt idag.

Angående utbildningen och kommunerna återkommer jag senare till i utbildningsdebatten.

Men ids inte hota om att stänga dagis och skolor. Vilken politiker vill minska på närservicen? Framförallt så vet ju politikerna att man inte höjer sin popularitet som politiker direkt genom att börja stänga skolor. Jag vill att vi ska minska sårbarheten i ekonomin i våra kommuner och trygga en god och jämlik kommunal service över hela Åland för alla invånare, oberoende var man bor.

Visst kan jag hålla med Centern om att Åland är fantastiskt med alla sina små kommuner. Det har jag tyckt och det tycker jag. Det är bara det att vissa små kommuner inte klarar av det länge. Vi måste börja öppna ögonen och titta längre fram.

Vi i norra Ålands socialdemokrater beställde tidigare en utredning av ÅSUB om möjligheter och utmaningar inför framtiden på norra Åland. Det som verkligen fick mig att öppna ögonen och börja fundera att vi måste börja göra någonting, det var när jag såg statistiken över hur det skulle kunna se ut på norra Åland.

Jag tar ett exempel med + 65-åringar på norra Åland:

Finström hade 2014 19,7 procent och 2030 24,8 procent.

Geta 2014 22,3  procent och 2030 34,3 procent.

Saltvik 2014 21,5 procent och 2030 28,0 procent.

Sund 2014 22,9  procent och 2030 31,9 procent.

Vårdö 2014 29,8 procent och 2030 41,2 procent, dvs. nästan varannan person.

Vi måste öppna våra ögon och titta på hur vi ska klara av försörjningen av dessa kommuner. Det är jättebra att vi pratar om småskaligheten och värnar den, men vi måste titta på vad vi kan erbjuda för service och vad vi klarar av i framtiden.

Om vi ser på Obunden samlings motion nr 17 så vill de minska på landskapsandelarna men ändå ha kommunerna kvar. Nej, hör ni. Vi måste börja öppna ögonen och se vad det är för service vi ska ge till våra invånare på hela Åland i framtiden. Där är det viktigt att vi verkligen ser det från den enskilde individens behov över hela Åland, inte bara på antalet kommuner. Tack.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack ltl Göte Winé för ett intressant anförande. Det är fint att det finns ett engagemang kring straffsatsen för narkotikabrott. Det behövs sannerligen åtgärder för att hantera de ökande narkotikabrotten.

En annan fråga som Centern har drivit är att det borde vara en kortare tid mellan gärningen - kan man kalla det för gärningen? – alltså tiden mellan när brottet sker och straffet utmäts. Det är faktiskt inte motiverande för den som vill ha ett nytt liv att komma tillrätta med sitt narkotikamissbruk. Man har kanske varit på ett behandlingshem och kommit en bit på väg mot ett nyktert och rent liv och sedan får man kanske ett fängelsestraff - i värsta fall - och kan då tappa motivationen.

Den här frågan har Centern drivit och vi hoppas nu att regeringen tar vid där vi lämnade den. Vi ville ta över behörigheten. Vi har haft en påbörjad arbetsgrupp med justitieministeriet för att föra över behörigheten till Åland. Jag hoppas att det arbetet fortsätter. Gör det det?

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Att ta över behörigheten har inte jag hört någonting om. Däremot håller jag med ltl Lundberg om att det är alltför lång tid från gärning till straff. Det kan vara så som ltl Lundberg nämner. Det kan också vara så att - ”det har inte hänt något på två månader, det är lugnt, det här kan man fortsätta med.” Då skjuts det ännu längre fram och då blir det ännu större konsekvenser, så det här behöver man verkligen se över.

  Då jag jobbade som fältare så försökte vi ha ett konsekvensprogram för just det här. Helt klart så behöver vi jobba med Finland och se till att vi får det bättre och börja titta på varför man inte kan ha Åland som ett försöksområde och strängera inom narkotikaområdet. Man borde också kunna döma för vård i framtiden, fängelse är inget bra alternativ.

Talmannen

Tiden är ute.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Allt missbruk, narkotikamissbruk och spelmissbruk, är ett sjukdomstillstånd. Det når man inte fram till genom att straffa folk. Det är annat som måste till för att få bort personer från missbruk. Där krävs det mycket av samhället. Det är klart att det är viktigt att man får påföljden så snabbt som möjligt. Där brister det idag. Det är därför som jag efterlyser att man ska ge mera resurser till polisen. Man ska inte behöva vänta ett år, så att det samlas en massa olika åtalspunkter på hög.

Om vi ska rädda ungdomar som har enorma problem - och det är tyvärr många i dag - så måste vi ta tag i dem på ett helt annat plan och få bort dem. De ska ha sysselsättning och de ska ha ledare.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Jag kan hålla med om mycket av det som ltl Bert Häggblom sade. Det finns otroligt mycket som vi kan göra och ska göra. Missbruk är ett sjukdomstillstånd när det gått tillräckligt långt. Men när vi har ungdomar i förälskelsefasen så är det inte en sjukdom. Då är de i en förälskelsefas och då måste man jobba med att få bort dem direkt.

Ltl Bert Häggblom och jag är överens. Vi måste satsa på polisen. Det ska vara obekvämt och svårt att hålla på med knark men det ska vara lätt att få vård. Det har jag hela tiden sagt.

Jag håller också med ltl Bert Häggblom, helt klart, att sysselsättning och idrott är fantastiskt. Vi har motorsport, som jag vet de obundna värnar om, det finns mycket vi kan göra där. Glöm inte heller kulturen och vad teater kan göra för personer. Vi har massor som vi kan göra och förbättra.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Jag håller med ltl Göte Winé att det finns en del kommuner på Åland som har det kärvt, däribland Sund, Sottunga och Kökar och kanske någon till. Ungefär tio procent har det kärvt. Jag vill påstå att 90 procent har en mycket stark ekonomi. För min del så kan man gärna ändra de här 35-36 miljonerna i landskapsandelar så att man ger de svaga kommunerna lite mera pengar och tar från de starka. Nu är det tyvärr så att den väg som ltl Winé stöder kommer att ta bort ytterligare fyra miljoner av landskapsandelarna i framtiden. Det betyder att det blir ännu svårare för Sund, Sottunga och Kökar att upprätthålla den service som andra har. Min fråga är om inte ltl Göte Winé är med på att man ändrar landskapsandelssystemet så, att man ger ytterligare mera pengar till de svaga på bekostnad av de starka?

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Nu håller man på och ser över landskapsandelarna och skattekraften. Där blir det en förändring. Vad jag har upplevt så blir det oförändrat för vissa av de svaga kommunerna. För Sund kommer det inte att vara någon stor förändring.

Vi sätter in ännu mera landskapsandelar, vi gör kommunerna ännu mera beroende av landskapsandelar i stället för att vi försöker se på det som en helhet och försöker göra kommunerna bärkraftiga själva. Det är det vi vill. Jag pratade igår om att vi ska undvika att göra personer bidragsberoende. Det ltl Runar Karlsson nämner här är ju att göra vissa kommuner ännu mer beroende av landskapet och mindre av skattemedel. Det är det som vi måste försöka komma bort ifrån. Vi måste se på hur kommunerna kan erbjuda en jämlik service över hela Åland och inte hela tiden vara beroende av landskapet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Först vill jag tacka ltl Winé för hans engagemang när det gäller drogfrågor. Jag önskar att han skulle ha fått lite starkare gehör av regeringspartierna redan för ett år sedan när vi diskutera den här frågan, så att vi inte nu skulle få den mycket dåliga facit som vi får för 2016 vilket blir ett rekordår. Det är tragiskt.

Men jag begärde replik, fru talman, för att fråga om inte ltl Winé kan hålla med om att vi inte skapar ett enda skattöre, euro eller cent genom att hålla på att flytta om kommungränserna. Jag håller med ltl Göte Winé som säger att vi måste klara av de stora utmaningar som vi har framför oss i det åländska samhället. Men för att klara dem måste vi ha fler människor, vi behöver mera skattekraft vilket betyder att vi behöver fler företag och vi behöver en styrka.

Om man tar ett tåg som har många vagnar, så för att kunna dra vagnarna behöver man ett starkt lokomotiv. Och det som vi egentligen behöver är en centralorts strategi så att vi kunde få en styrka här. Problemet är att Mariehamn inte har utvecklats så som Mariehamn borde ha utvecklats de senaste åren.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Jag kan hålla med ltl Roger Nordlund. Det är synd att jag inte fått starkare gehör i missbruksfrågor, det tycker jag också. Men så är det och det är bara att gilla läget och gå vidare.

Ja - det har jag alltid sagt - vi ska ha en stark centralort. Sedan kommer jag inte att gå in på om Mariehamn har utvecklats som den borde. Det tror jag att man får sköta i Stadshuset och i fullmäktigedebatterna där. Däremot känner jag också, att om vi ska klara av utmaningarna och de demografiska utmaningarna som vi har framför oss så måste vi också stärka oss på norra Åland. Det ser jag i min närhet just nu. Vi små kommuner kommer inte att klara av det här. Vi måste också få en centralort där och få en inflyttning ditåt så att inte allting centreras till Mariehamn och Jomala.  Hela Åland ska leva. Men då måste vi också ha en centralort på norra Åland och stärka oss där så att vi tillsammans får en bra planering.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack fru talman! Tack ltl Göte Winé för ett intressant och bra anförande. Det är intressant med statistik och hur demografin ska utvecklas. Ser man till det så bor jag på ett ställe som borde ha varit avfolkad för ungefär sju år sedan om man ser hur statistiken var på 1970-talet. Man måste nog ändå tänka på hur vi kan utveckla vårt samhälle i stället för att stirra oss blinda på hur samhället kommer att se ut om 30-40 år. Vi står inför stora utmaningar, men jag tycker att bara för att en statistik säger att så här kanske det ser ut om 25 år, så måste vi tänka mera på hur vi kan göra för att motverka det, i stället för att slå på stora trumman.

Ltl Göte Winé, replik

Tack ltl Lindholm. Visst är det så att man kan diskutera statistiken och tillförlitligheten. Däremot kan jag också se att när ÅSUB har gjort statistik på senare tid så har det slagit in ganska bra. Sedan kan vi göra förändringar som gör att statistiken inte gäller längre. Men det vi måste börja öppna ögonen för är vilken service som vi har idag.

Nu vet jag att ltl Lindholm är aktiv i en kommun som får ganska bra med landskapsandelar och som ligger i en bra kommunstrukturgrupp. Men vi övriga! Vi måste börja titta på hur vi kan stärka våra kommuner för att klara av våra framtida utmaningar. Det är inte bara inom äldreomsorgen. Vi har också skolan där vi ska klara av att erbjuda åtgärder för barn med särskilda behov. Det är det här vi måste börja titta på hur vi ska klara av i framtiden. Vi måste våga se att vi har utmaningar framför oss, för ÅSUB brukar inte ha så hemskt fel.

Talmannen

Lagtinget ajournerar sig nu för lunch och vi fortsätter debatten klockan 13.05.

Talmannen

Plenum fortsätter.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Regeringen hänvisar lite raljerande mot kyrkosockengränserna som en argumentation för att gränsdragningarna måste ändras. Bästa regering. Kyrkan har sedan många decennier samarbetat långt över gränserna.

Herr talman! Jag tycker det är sympatiskt att folket ska få ta ställning till kommunreformarbetet. Däremot så är folket tydligen inte så viktigt för regeringen eftersom folket nu ska svara utan att ha underlag medan den regering vi har inte kan ta ställning innan den har tillgång till underlag.  Det är inte att visa folket respekt och det är inte seriöst. Att säga hur allt ska bli kan ingen göra oavsett hur långt man än utreder, i så fall behöver man kunna sia. Men att säga vad man vill är väl rimligt.

Regeringen har inte formulerat några mål med vad man avser med arbetet. Hur kan regeringen säga att oppositionen inte vill något alls. De reformer och projekt, kära vänner, som genomförts i vårt samhälle så har gjorts med Centerns kraft - ni som säger att Centern inte vill något. Berätta gärna vilka reformer ni har drivit igenom och genomfört? Nyckeln till att vi har fått igenom reformer är tydlighet, inkludering och hårt arbete.

Vi behöver en lösning för att t.ex. enskilda medborgares institutionsplatser inte ska leda till orimliga kostnader för en enskild kommun. Vi behöver ett rättssäkert och välfungerande barnskydd, vi behöver tillväxt och inflyttning. Men på vilket sätt ska förflyttningar av gränserna och att rita om kartor åtgärda det här? Regeringen borde agera och finna lösningar och inte krångla till det. Demografin ändrar inte med nya gränser hur mycket det än utreds.

Regeringen fokuserar gärna på Centern och på oppositionen. Kanske det är för att villa bort den oenighet som finns inom regeringen. Det är inte lätt för oss från oppositionen att ta ställning till vad regeringen föreslår eftersom regeringen ger en så splittrad bild av synen på kommunerna. Finansministern har framfört att reformen ska spara upp emot 15 miljoner, medan socialdemokraterna har sagt att man inte har som mål att spara pengar, lantrådet garanterade igår att det ska finnas omsorg för äldre och barn runt hela Åland och likaså skolor och även butiker medan Moderaterna vill ha färre centraliserade servicepunkter för att spara pengar. I budgeten skriver regeringen att ”servicen ska vara decentraliserad och administrationen centraliserad.”

Bästa regering. Även om alla underlag inte är klara så behöver vi få veta vilka regeringens ambitioner och tankar är.  Vad avser regeringen och vilka mål har den samlade regeringen?

Jämställda löner lyfts som en nyckelfråga från regeringen. Socialdemokraterna säger med kraft att de inte kommer att backa från det. Vem ska ta ansvar för att det kommer att genomföras undrar jag då?  Den här regeringen knuffar nämligen frågan om jämställda löner framför sig och säger att nästa regering ska genomföra det och har inte heller några ambitioner att fondera några medel på vägen så att man ska kunna genomföra det år 2020.  Vi föreslog i tilläggsbudget I att datumet och årtalet 2020 skulle justeras till 2019 för att det tydligt skulle finnas ett ansvarstagande och ett ledarskap för att genomföra jämställda löner. Men det ville inte regeringen, inklusive socialdemokraterna som röstade emot det, vilket är ett otroligt bakslag i arbetet för jämställda löner.

Menar man allvar med jämställda löner så borde pengar fonderas så att ojämställda löner går att åtgärda. Varför har inte regeringen tagit ansvar för frågan och justerat årtalet från 2020 till 2019 så att regeringen verkligen har ärendet i sina händer för att garantera att kunna genomföra det? Eller socialdemokraterna? Tycker ni att det är rätt att någon annan ska genomföra detta?  Eller är 2020 satt för att man ska kunna fösa över ansvaret på någon annan?

Språkfrågan har konstaterats helt utelämnad ur budgeten och anförandet från regeringssidan igår om att engelskan kunde användas som arbetsspråk var ett överraskande inspel från regeringen. Det vore bra om lantrådet kunde kommentera vilken självstyrelsens linje är och hur man tänker om det här?

Det har också talats om koncentrerad makt och decentraliserad makt. Regeringspartierna har, förutom ministerposterna, tillgång till ett stort antal förtroendeuppdrag att fördela inom partierna. Det ger möjlighet att använda och bredda inflytandet utanför Självstyrelsegården och ta tillvara kompetenser som finns ute bland vanligt folk i vårt samhälle. Men utan att ha gjort någon sammanställning så verkar regeringen ha fördelat många av sina poster smalt, dvs. fördelat dem mellan lagtingsledamöterna. Så frågan om att koncentrera makten vore det intressant att få en mer nyanserad bild av.

Tillåts det slutligen, herr talman, att ha en känsla, så ger regeringen en bild av att det som förenar en är det man jobbar emot snarare än det man arbetar för. Tack herr talman.

Ltl Göte Winé, replik

Tack herr talman! Ltl Britt Lundberg nämnde i sitt anförande att socialdemokraterna inte vill spara. Det vi har sagt är att spara inte är det primära. Det viktiga för oss är, som jag har sagt tidigare, starkare kommuner, mer hållbara kommuner och en jämlik service. För oss är det viktigt att vi i framtiden kan garantera en trygg service som vi kan erbjuda våra invånare. För oss är det jätteviktigt.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack ltl Göte Winé för det klarläggandet, men det behövdes nästan inte, för det har varit mycket, mycket klart vad socialdemokraterna avser med den här frågan och det har också framförts tidigare av bl.a. just ltl Winé.

Det som är komplicerat är att bilden från regeringen inte är densamma. Därför är det svårt att veta vad målsättningen är. Är det att med centraliserade enheter spara 15 miljoner eller är det att satsa på kvalitét och ha service runt om på hela Åland. Det är det som är frågan, om regeringen skulle bestämma sig för vilken linje som gäller.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Ltl Britt Lundberg vill att Centern ska ta åt sig äran av alla reformer som har gjorts på Åland. Det kan jag inte hålla med om. Jag har ett minne av att man i mitt parti med Roger Jansson och Harriet Lindeman som var de drivande i reformen att skapa Ålands hälso- och sjukvård. Ålands gymnasium skapades med en moderat ordförande i kulturutskottet där drivkraften kom från. Jag tror att det är fler som kan ta åt sig äran än bara Centern när det gäller reformerna.

När jag ser framåt med reformeringen av kommunstrukturen så ser jag ingen vilja hos Centern att reformera. Det har tagit slut på idéer, det finns inga svar från Centern. Hur avser man att klara av den negativa utvecklingen på demografin och försörjningsbördan framåt? Hur ska vi klara av den med den kommunstruktur vi har idag? Jag får inga svar av Centern.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Tack för det. Jag har inte sagt att Centern har gjort varenda en reform.  Men många av de reformer som har genomförts så har Centern varit drivande i och att det är välkommet att man talar om vilka reformer man själv har genomdrivit när man säger att Centern inte vill någonting. Det är intressant att notera att för Moderaternas del så är det ÅHS som gäller, och det börjar bli ett tag sedan, så det är dags för kanske flera.

När det gäller frågan om att vi ingenting vill så undrar jag vad regeringen vill?  Det är det som ett regeringsparti ska kunna tala om så att vi kan ta ställning till det. Det finns inga klara målsättningar. En del vill spara, andra vill inte spara. Ska vi säga att det är finansministern som är starkast vilket betyder 15 miljoner euro inbesparingar och centralisering.

Ltl John Holmberg, replik

Tack herr talman! Tack ltl Lundberg.” Större effektiva enheter kan leverera mycket mer servicekvalitét än mindre enheter.” Det står att läsa i ÅSUB:s statistik från 2015 på sidan 176.

I sitt anförande säger ltl Lundberg att större enheter inte löser de demografiska problemen. Det må så vara. Men enligt mig så kan större enheter erbjuda en hög nivå på servicen utan att för den skull skuffa in ännu mera skattepengar, skattepengar som kanske inte ens finns förrän man går till banken.

Jag skulle gärna höra vad ltl Lundberg har för tro på att dagens kommunstruktur, med våra 16 kommuner, ska lösa utmaningarna när det gäller den demografiska utvecklingen och att allt är negativt som den får till påföljd.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ska jag göra som regeringspartierna har gjort så ska jag i min svarsreplik nu ställa en fråga, för det är det som vi har varit med om de här två dagarna. Men det tänker jag inte göra.

    Vi har aldrig sagt att en kommunreform på något sätt inte skulle kunna lösa problematik. Men de huvudsakliga problemområden som nu har varit noterade, hur länge ska vi vänta på att få dem lösta? Och hur mycket detaljer ska vi gräva ner oss i innan vi kan få litet verkstad? Jag efterlyser att vi ska verkställa i stället för att utreda.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det som jag tror är att Centern genom åren har varit med och drivit reformer men jag tror nog att många av partierna som sitter här också vet att Centern har bromsat och tvekat i många reformer. Det kanske inte är riktigt så att allt gott kommer från Centern och allt ont kommer från alla andra. Jag tror att ltl Britt Lundberg använder sig av en klassisk härskarteknik, nämligen att härska och splittra genom att tala om vad regeringspartierna vill och inte vill. Jag tror att det är bättre om regeringspartierna själva talar om vad de vill och ltl Lundberg håller sig till vad Centern vill. Vi säger definitivt ja till jämställda löner i enlighet med det strejkavtal som skrevs. Vi säger definitivt ja till en kommunreform. Men om den sparar eller inte, det måste man sätta i belysning av en åldrande befolkning.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag hoppas verkligen att vicelantrådet skulle säga de här orden till sina egna regeringspartier. För under regeringsprogrammet, under tilläggsbudgeten och hitintills under den här debatten så har mest fokus varit på ”vad vill Centern” och ”vad tycker Center”.

Ett regeringsparti har som uppgift att föra fram förslag till lagtinget för beslut och oppositionen har till uppgift att granska. I den här debatten har det förts fram tre ganska diametralt olika åsikter i kommunfrågan. Ändå är regeringen mest intresserad av vad Centern vill.  Så jag tycker inte att det är alldeles orimligt att man från oppositionens sida ställer en fråga tillbaks till regeringen. Vad har regeringen för mål med den här kommunstrukturutredningen?

Minister Mats Perämaa, replik

Tack för det herr talman! År 2020 är det datum då ett löneprogram ska vara färdigt och jämställda löner ska utbetalas. Det kommer från TEHY-avtalet som Centern var med och förhandlade fram i samband med TEHY-krisen. Det är klart att vi följer det avtalet och det som man har enats om mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Centern ger bilden av att man kan lösa jämställda löner på sikt genom att nu fondera en viss summa för ändamålet. Så är det ju ändå inte. Landskapsregeringen menar att jämställda löner, då vi kommer igång med det, ska gälla för all framtid därefter. Så det måste vara en del av den årliga driftskostnaden, att vi ser till att vi har jämställda löner. Vår investeringsreservering, som vi föreslår, det är för en enskild kostnad som varar bara några år. Vi måste se till att vi har en ekonomi som kan klara av jämställda löner på sikt. Det är det som landskapsregeringen jobbar för och emot.

Ltl Britt Lundberg, replik

Ja herr talman, vi är alldeles eniga. Men det som också är viktigt är att vi har inkluderat - önskar ministern att jag svarar!? – Vi är alldeles eniga, vi har ett gemensamt arbete och har kommit överens med TEHY om att jämställda löner ska gälla från 2020. Däremot är det ju också så att hela den offentliga sektorn, inte bara TEHY, ska omfattas av jämställda löner, inte sant? Det kommer att röra sig om rätt så avgörande pengar eftersom vi redan nu vet att 80 cent ska vara värt en euro för alla kvinnor år 2020. Så man behöver spara pengar för att komma upp på den nivån samt göra ett aktivt arbete för att man långsiktigt ska ha förvaltningen i en sådan kostym så att vi på lång sikt klarar av att hålla de lönerna. Det arbetet måste man ägna sig åt. Men varför ska vi sätta det på någon annan när man kan ta ansvaret på sig själv bästa regering, det är för mig oklart.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack herr talman! Det blir lite upprepning det här men vi kanske kan få ett tydligare svar. Reserveringar för framtida jämställda löner. Alltså reserveringar är oftast mot ett specifikt mål och jämställda löner är ju inte ett sådant utan det är ett sådant som vi framledes kommer att ha som en kostnad varje år. Därför löser man ju ingenting genom att spara pengar för ett engångsbelopp eftersom beloppen ska ut återkommande år efter år. Däremot ställer jag mig lite tveksam till ledamotens förslag om en driftsreservering, om det är korrekt mot landskapets regler, så som man försöker framhålla hela tiden från oppositionen.

Ltl Britt Lundberg, replik

Ja herr talman, om ltl Staffas var närvarande igår så redogjorde jag för att det inte handlar om en driftsreservering utan det handlar om fondering av medel. Alla som hanterar ekonomi vet att om man har en stor utgift som kommer att komma eller att man får en stor förändring i sina utgifter, så måste man förbereda sig för det. Det är det vi tycker att man ska göra. År 2020 ska en euro vara värd en euro för alla. Det betyder att då måste vi ha pengar för det. Samtidigt så måste vi också till år 2020 ha sådana inkomster och utgifter i vår förvaltning att vi hållbart framåt klarar av att en euro är en euro, även för kvinnorna. Därför är det klokt att hantera den ekonomin redan nu och dagligen jobba med att få kostymen på rätt nivå.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack herr talman! Återigen så är det kommunfrågan som hamnar på tapeten. Det finns ett ordspråk som säger att om man gör som man alltid har gjort så blir det som det alltid ha blivit. Och Einstein gick ännu längre med sin definition på galenskap. Om man gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett annat resultat så är det själva definitionen på galenskap.

    Det är väldigt tydligt att Centern i regeringsställning har suttit i fyra decennier helt fastslåsta i sina positioner. Ltl Lundberg pratar om att folket ska lyssnas på. Det har man gjort. En till fyra kommuner finns det en stark opinion för - för förändring. Målet är ju väldigt enkelt och väldigt tydligt. Det är bärkraftighet helt enkelt. Ltl Lundberg pratar också om att det är svårt och nästan omöjligt att sia om hur det blir och i samma andetag klagar hon över att det finns för litet underlag i den enkät som har skickats ut. Min fråga är - Vill Centern göra någonting alls i den här frågan?

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Nu får vi genast frågan till Centern igen. Jag uppskattar att vi får mycket uppmärksamhet även om regeringen är väldigt känslig över att få frågor själva.

Vi har aldrig sagt att vi ingenting vill. Däremot har regeringspartierna sagt att man nu, för att kunna ta ställning till någonting, måste ha ett underlag. Vi vet också att hundratals människor där ute har fått sina enkäter och undrar varför man inte säger någonting om kostnaderna. Varför säger man ingenting om min kommun, om Brändö kommer att ha någon service kvar överhuvudtaget? Varför säger man ingenting om det? Är det så att alla äldre på Åland ska flyttas till ett ställe? Varför säger man ingenting hur man tänker? Om man själv som regeringsparti väntar med underlaget tills man tar ställning, då tycker inte jag att det är orimligt heller att folket därute tycker att man vill ha underlag innan man kan ta ställning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Förändringar pratas det mycket om. För eller emot. Jag har själv bott i en bygd i hela mitt liv. Jag har varit tjänsteman och jag har varit politiker under halva mitt liv i en kommun, Saltvik. Jag har med egna ögon sett de våldsamma förändringar som har gjorts under den tiden. Från det att daghemmen vistades i små källarutrymmen tills man byggt ut nya, fina lokaler, från det att man hade ett fåtal ledare i gamla skolor tills man fick fina skolor med stor lärartäthet och till det att man byggde upp en egen äldreomsorg med en fantastisk kvalitét. Samhället har sannerligen förändrats till det bättre och gör det för varje dag. Frågan är vilka kliv man ska ta och hur mycket vågar man ta utan att veta vad man gör.

Regeringen väljer att måla upp någon form av hotbild. Hur eländigt det är i kommunerna, hur illa man sköter det, vilken ekonomi det är osv. Det här är inte sant. Jag ska senare berätta om det i mitt anförande. För att kunna se framåt så måste man i alla fall se bakåt, annars är det omöjligt. Vi kan titta bakåt och de vad som har hänt runt omkring oss. Vi kan t.ex. ta Gotland, som ofta nämns, och hur de slog ihop sina kommuner till en och att det var så fantastiskt. Nu ser vi hur verkligheten blev. De har säkert en fantastisk service och har det bra. Men befolkningen minskar år från år. Var minskar den mest? Jo, i glesbygden. Runt Visby och de närmaste socknarna, där ökar befolkningen. Men ute i glesbygdssocknarna, där minskar befolkningen med två procent per år och ökar med två procent runt Visby.

Det här har medfört att man nu pratar om att stänga skolor och daghem i glesbygden eftersom underlaget minskar. Det ligger ju i sakens natur. Det är klart att man måste stänga när det minskar. Och det beror på att det inte finns en kraft därute längre som jobbar för sin bygd. Det vill jag påstå.

Går vi österut och ser på Raseborg som slogs ihop år 2009. Exakt samma tendens. Där minskar befolkningen också. Man pratar nu om att man ska stänga sju skolor, samtliga i glesbygden. Man ska centralisera kök. Man tar bort köken från glesbygden och bygger det inne i stan. Exakt samma. Det är så här kraften är, det ligger i sakens natur. Det är inte fel på centralorten utan det ligger i sakens natur, i den demokratiska naturen, att där de flesta politiker finns, där finns kraften att ha servicen. Det upplever jag också här. Det är alltid flest centralortsbor som pratar om att vi ska slå ihop kommunerna. Jo, det tror jag det.  När man får behålla servicen.

Tittar vi sedan på Åland och hur vi lyckats här med de förbarmerliga 16 kommunerna. Precis tvärtemot Gotland och Raseborg, precis tvärtemot! På Åland har befolkningen ökat med 4 000 personer från år 2000 till år 2014. Och var har de ökat då? Jo på landsbygden mest, med 2 800 personer. I stan har det ökat med 1 000 och i skärgården har det minskat med 200. Det är ju det som gör att samhället lever, att man får in folk till bygden och att det skapas arbetsplatser, vilket det gör om man får in folk till bygden. Det är ju på det sättet som vi lever. Det är ju det som är vår styrka. Det är verkligen märkligt att man nu säger att det är så eländigt så nu måste vi slå ihop det. Jo jag kan förstå att man kanske inte tycker om att landsbygden växer. Man kanske vill ha befolkningen någon annanstans. Det är det jag börjar tro och blir mer och mer övertygad om.

Herr talman! Ser vi till ekonomin så ser vi på Åland vad som har hänt. Det sades att man får allmosor från landskapet. Undra på det att det går bra. Inte är det heller sant. Det är inte sant! Tittar vi i ÅSUB:s bok så har skatteinkomsterna ökat från år 2011 till år 2014 från 93 miljoner till 110 miljoner. Under en recession, som världen har upplevt, så har det ökat från 93 till 110. Det är ju fantastiskt! Vad beror det på? Det beror på en ökande befolkning och att alla har jobb.

Ser vi på landskapsandelarna så har de sjunkit från 39 miljoner till 35 miljoner under samma period och nu avser regeringen att minska dem ytterligare till 31 miljoner. Kanske man kan göra det om skatteinkomsterna ökar. Det här betyder att kommunerna blir bara starkare och starkare av egen kraft och av egen skatteinkomst. Sedan är ju landskapsandelarna också invånarnas skatt, inte är det landskapsregeringens, utan det är människorna som jobbar in dem. Bara det att de går via Helsingfors och Mariehamn och sedan ut till kommunerna.

Ser vi sedan, herr talman, på verksamhetskostnaderna för kommunerna, som man är hemskt orolig för, så har de ju nästan inte ökat alls sedan år 2011. Från 153 miljoner till 155 miljoner - med den våldsamt åldrande befolkningen! De här siffrorna talar för sig själv. Det finns ingenting som talar mot att det skulle förändras. Det mest fantastiska av allt - när man pratar om ekonomin - kan man se på ränteutgifterna och ränteinkomsterna. På en omsättning på 155 miljoner så betalar kommunerna 795 000 i ränta. Men de får in 300 000 i ränta. Det här säger nog ganska mycket. Speciellt tror jag att finansutskottets ordförande, som är ekonomiskt bevandrad, måste hålla med mig om - om han skulle vilja - men han kanske inte får.

Herr talman! Till sist vill jag säga en sak. Inte är Centern emot att man slår ihop kommunerna. Absolut inte. Om kommunerna själva anser att man vill göra det och att man kan tänka sig en centralisering. Det är möjligt att man vill ha en centralisering i vissa kommuner, och då gör man det. I annat fall kan vi gå med på det om det är så att kommunerna inte klarar av sina lagstadgade uppgifter, då måste man förstås träda in och göra någonting. Men väljer man som nu, att man svälter ut dem, då blir det problem.

Jag ser inte några problem alls för de åländska kommunerna, förutom en handfull, kanske tre kommuner som har ekonomiska problem. Men det är inte alls problem att ta från de rika och ge till dem. Det är inte speciellt mycket pengar av de här 35 miljonerna. Om man skulle omfördela en miljon från de rika till de fattiga så skulle de absolut kunna ha samma service som de rika beroende på ekonomin. Så finns viljan så finns det en väg. Men landskapsregeringen har kanske bestämt sig.

Till sist. Det finns en liten gnista av hopp här faktiskt, en liten gnista. Jag upplever att minister Fellman lite har börjat mjukna och säger att ”vi kan inte göra det med tvång mot lagen, Centern ska få vara med” osv. Så jag har ett visst hopp och en viss vädjan till ministern. Gå inte för fort fram, låt oss vara med, låt oss bygga Åland som vi har gjort hittills.

Ltl John Holmberg, replik

Herr talman! Tack ltl Karlsson. Ltl Karlsson för alltid fram ordet ”centralisering”. Jag har aldrig fört fram någonting sådant när jag håller mina anföranden och talar om en kommunstruktur och inte känner jag till någon annan i mitt regeringsblock heller som har gjort det.

Sedan 1960-talet har 39 åländska skolor lagts ner. Jag har inte den exakta siffran när det gäller små bybutiker men jag kan tänka mig att de ligger i den storleksordningen också.

När det gäller att centralisera, är inte just dagens nuvarande kommunstruktur ett bra sätt på hur man centraliserar. Man lägger ner skolor, de blir färre, för man lägger ner bybutiker som liksom är fundamentet i att en by ska leva och må bra. Så jag vet inte på vilket sätt ltl Karlsson tror att samhällsutvecklingen ska bli mindre centraliserad med den fart som vi håller på med nu. Hur många skolor har vi kvar ute på landsbygden om ytterligare 60 år med 16 kommuner?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ltl Holmberg hörde inte riktigt på mig. Om kommunerna själva vill göra någonting åt sin verksamhet så ska man göra det och då gör man det på invånarnas uppdrag, som t.ex. Finström. Där har man lagt ner två skolor och centraliserat till Godby. Det ville finströmmarna. Men det är det man inte vill på landsbygden, att landskapsregeringen ska bestämma åt oss. Vi är precis lika kloka som alla andra människor så vi kan hantera oss själva. Det är ju det som det handlar om. Men jag förstår ltl Holmberg att han gärna vill ha en kommunstruktur, jag vet ju det. Han och hans väljare tappar inte service, det gör invånarna i min kommun.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Ltl Runar Karlsson och jag brukar ha lite olika åsikter i den här frågan, men jag tänkte bara titta på lite fakta kring det som ltl Runar Karlsson sade, att landsbygden har ökat mest och att det är tack vare dagens kommunstruktur. När man tittar på de 16 kommunerna och befolkningsökningen åren 2015 - 2016 så har kommunerna de senaste tio åren fått några färre och några fler invånare, förutom den stora ökningen som skett i Mariehamn, Jomala och Lemland. Jag ber ltl Runar Karlsson att öppna ögonen och titta ut genom fönstret. Då ser han att det är bostadsområden som växer kring staden. Det är urbaniseringstrenden, det dras till centralorten. Det har inte med kommunstrukturen och de små kommunerna på landsbygden att göra. Den stora tillväxten sker runt staden.

Ltl Runar Karlsson, replik

Harr talman! Det håller jag med om. Men märk väl! Varenda en landsbygdskommun har vuxit årligen från år 2000 till 2015, fast inte lika mycket som Jomala och Mariehamn förstås. Utgångspunkten är ju mycket, mycket lägre med kanske en procent mer. Titta i ÅSUB:s bok! Det är sant! Däremot så minskar det på andra ställen.

Minister Nina Fellman, replik

Först vill jag försäkra ltl Runar Karlsson att jag alltid har varit en mjukis, jag har bara inte märkt det.

Det är klart att allting förändras. Framtiden har inte tagit slut och det gör den oberoende av vad vi här i den här salen säger. När man står här så har man ett uppdrag för hela Åland. Man har inte ett uppdrag för Saltvik eller Mariehamn utan man har ett uppdrag för Åland som helhet. Då måste man titta på att när samhället förändras, när befolkningen åldras, när arbetsplatserna flyttar, var bor folk och hur ska man organisera servicen på bästa sätt för alla. Är det verkligen så att den struktur som vi har haft hittills är den bästa för framtiden, den mest rationella och den mest kostnadseffektiva?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Om vi ska ha exakt 16 kommuner eller inte, det kan inte jag svara på, det beror på kommunerna. Men jag vill påstå att det har varit en unik lösning för Åland att bibehålla den kommunstruktur som vi har idag. Det visar ju siffrorna, återigen det har ökat med 2 800 personer på 15 år. Det finns ingen annan ort, vad jag vet om, som har lyckats med det. Det visar att det är ett vinnande koncept.

Sedan är det möjligt att det finns vissa kommuner som borde gå ihop med vissa. Det finns ju strävanden på norra Åland där man avser att gå ihop och då gör man det. Då är det den naturliga utvecklingen. Jag håller med om att låta det ha sin gång. Men det kan inte toppstyras så att någon i toppen säger att ”nu ska det vara så här!” För man vet ju inte och jag tror nog att de där ute vet bättre.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Ltl Runar Karlsson nämnde att man pratar om att det är ”eländigt i kommunerna.” Jag tycker mera att man pratar om att man har en ”utmaning i kommunerna” och att det är tufft för vissa kommuner.

Ltl Runar Karlsson nämnde att landsbygden växer mest. Det är ju så. Om vi ser på ÅSUB:s senaste rapport så säger den att de kommuner som växer är Jomala och Lemland. Det är där man växer mest för det är nära till stan och precis som ltl Karlsson sade tidigare, man vill vara nära till bra kommunikationer, nära till barnens aktiviteter och liknande. Ser man var det minskade mest, enligt statistiken, så är det i Lumparland. Det står i ÅSUB:s rapport. Det är inte så glasklart som man vill få det att låta. Man måste börja titta på det här och jag vill att man på norra Åland också får en centralort och kan utvecklas där. Vi ska inte behöva fara till Mariehamn för allting. Vi kan utvecklas bara vi vill och vi kan göra det gemensamt ltl Runar Karlsson.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Tittar vi på sidan 57 - tror jag att det var - i ÅSUB:s bok så visar man där att alla landsbygdskommuner har vuxit åren 2000 till 2015 med 2 800 personer, visserligen antalsmässigt mest i Jomala och kanske Lemland. Men ganska rejält i Sund och ganska rejält i Saltvik. Det står så i boken! Det kan vara möjligt att det står fel, men det tror jag inte. Det visar att det är ett vinnande koncept. Det är klart om regeringsmedlemmarna börjar förneka fakta så börjar ju folk bli lite skrämda över att man inte tror på siffrorna. Men jag har ett visst hopp till minister Fellman och för hennes lite mera ödmjukhet i den här frågan.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack herr talman! Jag kan börja med att svara på det sista. Från år 2000 har vi blivit många flera tusen på Åland. Det är klart att några hamnar ute i Lumparland och i Saltvik också.

Det andra jag tänkte säga är att Åland är hälften så stort som Gotland. Det är en tredjedel så stort som Gotland om man räknar med endast fasta Åland. Åland har väldigt bra transporter, fram och tillbaka till stora världen utanför Åland också. Det har inte Gotland. Det finns många skillnader. Kan vi nu också konstatera att vi inte har så långa avstånd på Åland så att närdemokratin blir lidande. Säg att vi får tre till fyra kommuner i stället för de 16 som vi har. Det blir mer bärkraftiga kommuner som kan ta bättre hand om sina medborgare. Det blir inte mycket längre till servicen. Den kommer fortfarande att vara inom fem till tio minuter från där du bor. Tack.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Fråga barnen, fråga 7-åringarna på landet om de kan skjutsas till skolan från Vårdö till Mariehamn eller Jomala på fem till tio minuter? Det är korta avstånd som ltl Holmberg säger men det är långa avstånd för barnen. Därför är det så oerhört viktigt att vi har grundskolorna och barnomsorgen i respektive kommun. Det har vi inte om vi slår ihop kommunerna. Det har ju ltl Holmberg själv bekräftat då han säger att ”det är ju inga avstånd på Åland.”

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Talmannen ber alla att tydligt begära replik, helst under eller omedelbart efter ett anförande. Är man osäker på om man har blivit uppmärksammad så har vi tavlorna på bägge sidor där man ser den biten. Jag vill också påminna er om att debatten bör hålla en sansad och mycket saklig ton för vi ska tillsammans bygga samhället. Alla åsikter är viktiga och vi behöver alla tänka på att hålla den sakliga tonen.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack talman! Jag tänkte rikta ett tack till minister Fellman för presentationen av sin avdelning. Från min sida sett, efter att suttit sex år i regeringen, så känns kanske kansliavdelningen, regeringskansliet etc. ganska mycket som business as usual. Det är inte så rysligt stora förändringar och det ska det heller inte vara tycker jag.

Däremot har jag två saker som jag vill lyfta upp och en frågeställning som jag hoppas att någon från regeringspartierna kan svara på.

Det första jag vill prata kring är Ålandskontoret i Helsingfors. Ni som i politiska kretsar har stött på färingarna och grönlänningarna så skulle det vara under deras värdighet att prata om ett kontor eller en kontakt. De pratar om sina ambassader, ”vår ambassad i Köpenhamn” säger de och ”vår ambassad i New York” tror jag också faktiskt att de har sagt. Det visar kanske lite på ett annat sätt hur man ser på möjligheterna att etablera sig externt, även utanför det egna landet, om uttrycket så tillåts.

Min uppfattning är att Ålandskontoret alltid har varit spindeln i nätet, i alla fall så långt tillbaka som jag har varit aktiv på lagtingsnivå. Jag har aldrig egentligen hört något negativt uttalas kring Ålandskontoret. Det har känts väldigt stabilt att de funnits där. Pratar man med kolleger på finska sidan, både på regeringssidan och på riksdagssidan, så är det kvalitét, säkerhet och trovärdighet som förknippas med den verksamhet som har bedrivits vid Ålandskontoret i Helsingfors.

Nu förstår jag att landskapsregeringen har andra visioner. Man vill ha kommunikationen gjord på ett annat sätt. Jag motsätter mig inte det på något vis, det är regeringens rätt att göra så som man finner bäst. Det som jag däremot är fundersam över, det är att man väljer att ”montera ner” en verksamhet både vad gäller personalantal, vad gäller flytt av verksamheten etc. innan man egentligen har ett nytt färdigt koncept inarbetat. Jag tycker att när man gör ett systemskifte, som man väl kan säga att det är fråga om i det här fallet, så skulle det vara viktigt att det skulle finnas en brygga mellan - om man vill uttrycka det så - det gamla systemet och eventuellt det nya systemet.

Vidare skulle jag i mitt anförande också vilja diskutera lagberedningen.  Jag hade gärna sett skrivningar under moment 280 Lagberedningen i stil med att ”Landskapsregeringens målsättning är att trygga kvalitativt goda lagar ålänningarna till fromma. Vi kommer därför att satsa ytterligare resurser inom lagberedningen där vår målsättning är att höja kvalitéten, vara mera tillgängliga och se till att arbetsplatsen som sådan är ytterst attraktiv.” Någonting positivt, någonting framåtsyftande som skulle visa att den problematik som där finns inte är lagberedarnas fel. Felet står, måste vi säga, att finna hos den politiska ledningen. Vi kan inte här i Ålands lagting stå och säga att en tjänsteman är si eller att en tjänsteman är så, därför att ansvaret alltid åligger den politiska ledningen av landskapet Åland. Jag vet också, efter mina sex år i landskapsregeringen, att lagberedningsarbetet är en av de minst glamorösa saker man kan ägna sig åt som minister. Att sitta timme ut och timme in, att lyssna in och försöka förstå när lagberedarna vrider och vänder på olika ord, att kunna ta det till sig, inte bara det substantiella utan även förstå den grundläggande juridiken. Det är faktiskt många gånger ganska tråkigt och det är ganska tidskrävande. Men det är en förutsättning att ministrarna är aktiva i en lagberedningsprocess för att slutprodukten ska kunna hanteras vidare här i Ålands lagting.

Från min sida vill jag säga att om det kommer äskande om mera medel, om det kommer förfrågningar från landskapsregeringen där man vill efterhöra oppositionens syn på hur man kan förstärka lagberedningen eller om man vill tillägna sig extra ordinära åtgärder för att kunna aktivera flera lagberedare, för att få fram nya lagberedare, så kommer jag från min plats att försöka göra vad jag kan för att stöda det arbetet.

Avslutningsvis, herr talman, så skulle jag gärna vilja veta varför kostnaderna har stigit ganska ohemult under ett moment, som jag naturligtvis inte nu får ögonen på när jag står här. Jag bläddrar frenetiskt vidare. Det är på sidan 10 ”Regeringskansliets verksamhet” i budgeten där anslagets netto stiger från 1,6 miljoner till 2,2 miljoner. Det är en anmärkningsvärd ökning av anslaget och jag tycker inte riktigt att jag kan återfinna förklaringar i texten, så det ser jag fram emot att få ta del av. Tack herr talman.

Minister Nina Fellman, replik

Jag fick litet bråttom att hinna hitta det ställe som vtm Thörnroos refererade till. Men det som det handlar om är alltså att lönekostnaderna har förts till samma post. Sådana som tidigare har varit på flera olika ställen så finns nu sammanförda på ett ställe.

Det jag egentligen begärde replik för var för att berätta om Ålandskontoret. Det som hände under förra året var att en betrodd och långvarig tjänsteman gick i pension och man rekryterade en ny person samtidigt som tidigare hyresgäster i Ålandskontorets lokaler sade upp sig. Vi blev med en väldigt hög hyra för en lokal som det inte finns behov av. De förändringarna är inte någonting som landskapsregeringen drev utan det är förändringar som vi var tvungna att hantera.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack! Jag hade kanske hoppats på ett mera uttömmande svar. Det är sant att lönekostnaderna för två tjänster överförts till regeringskansliet och till just det aktuella momentet. Samtidigt dras två andra tjänster bort. De facto pratar vi om en ökning på ungefär 600 000. Jag hoppas att ministern i samband med hörande i finans- och näringsutskottet kan presentera en bättre redogörelse över varför kostnaderna har stigit så pass mycket vid just regeringskansliet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen

Herr talman! Bästa ledamöter! Vi har haft många anföranden angående kommunreformen så jag måste väl också ställa mig i raden.

Men först tänkte jag kommentera några tidigare anföranden, herr talman.

Ltl John Holmberg tog ett par gånger upp Ålands näringsliv och deras åsikt kring kommunsammanslagningen. Jag förstod att det var väldigt viktigt att lyssna på vad de hade att säga, det fanns litet olika åsikter om det.  Det som slog mig igår var att det sades att samtliga partier var för ett övertagande av beskattningen, vilket Åländsk demokrati inte är. Däremot nog att Ålandskommittén och självstyrelsepolitiska nämnden är enig, men där har vi ingen plats.  Så slog det mig att Ålands näringsliv har ju inte uttalat sig positivt när det gäller övertagande av beskattningen. Ibland hänvisar man dit men ibland inte. Jag undrar om det är det nya moderna ledarskapet, man lyssnar när de har samma åsikt men inte när de har en annan åsikt. Det där var en reflektion.

Sedan var det en annan sak jag tänkte kommentera. Ltl Winé talade om narkotikapolitiken och där har jag inte så mycket att säga, det lät bra. Men i avslutningen så tog ltl Winé upp ÅSUB:s prognoser över den åldrande befolkningen osv. Han sade väl inte att det var ett problem men lät som om det var så. Jag noterade att det i vårt samhälle ofta ses som ett problem med en åldrande befolkning. Ibland så kallar man det för åldersrasism, jag hopas att talmannen kan acceptera ett sådant begrepp. På annat håll så är det ju faktiskt så att man vill ha ökad inflyttning av äldre. Jag har noterat att man i den åländska debatten t.o.m. har talat om ”skatteflyktingar till Portugal.”  Bakgrunden är ju faktiskt den att portugiserna vill ha äldre befolkning. De ger t.o.m. tio års skattefrihet om folk flyttar dit. Men här tycks det ses som ett stort problem. Det är litet intressant med den åldersrasismen, om jag nu vågar kalla det för det. Ordet används frekvent och det är kanske inte så känsligt.

Till huvudsaken, kommunreformen. När det gäller den övergripande frågan, så ligger väl Åländsk Demokrati i linje med de andra oppositionspartierna, även om jag ibland lite provokativt säger att jag står för 16 kommuner. Men visst kan jag tänka mig att man slår ihop några – två, tre, fyra, fem - det är inget problem med det. Frågan är hur det går till och det har vi ju diskuterat och hört här.

Jag har ju kritiserat ministern, som tydligen inte är på plats just nu, när det gäller demokratin och när det gäller rösträttsåldern, där ju ministern ville gå emot de remissvar som fanns.  Idag kunde jag höra att man nog vill höra befolkningen, man vill invänta svar osv. vilket ju är en liten öppning. Att inte bara titta på vad de här enkäterna kostar osv. Jag ska inte på något sätt ifrågasätta ÅSUB:s kompetens, det är inte det jag vill säga, men det som jag funderar på är de frågor man ställer, som man frågar får man svar brukar man säga.  

Minister Fellman, som kanske sitter därute, hon var lite ledsen för att hon inte fick svar av oppositionen, så jag hoppas att jag får svar från regeringssidan den här gången.

I den här enkäten frågar man om det ska vara en, fyra, sju eller 16 kommuner. Jag ser det som en litet styrd enkät. Varför kan man inte ha en, fyra, sju och åtta till sexton? Nu är glappet ganska stort och det är en stor risk att man svarar sju kommuner.

Den andra frågan är hur man ska kunna veta vad medborgarna anser. Hur ska man veta vad Finströmsborna eller vad Sundsborna anser osv? Det frågas ju bara efter antalet kommuner, inte om man vill slå sig samman med en viss kommun. Jag inte hur man ska kunna få svar på de frågor som man helt enkelt inte frågar om. Det finns en risk att majoriteten i enkäten säger att ”vi vill ha sju kommuner” och så säger man att man har ett demokratiskt beslut för det. Det kan ju faktiskt vara så att det är Mariehamnarna som till största delen anser att det ska vara färre kommuner och de kanske inte ens berörs av kommunsammanslagningen. Det är lite den typen av frågor som inte andra har nämnt här och därför vill jag ta upp de frågorna. Jag hoppas att jag kan få svar av ministern. Tack för ordet herr talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack herr talman! Ltl Toivonen säger att han är det enda partiet som är emot ett övertagande av förvärvsinkomstbeskattningen, som jag förstår det, i samband med hälso- och sjukvårdsreformen. Jag vill försäkra mig om att ltl Toivonen vet vad det innebär och vill fråga vilket alternativ han förespråkar? Om vi förverkligar det förslag som ligger nu och säger att vi är emot ett övertagande av beskattningen så innebär det att kommunalskatterna kommer att sänkas till ungefär fyra, fem procent jämfört med dagens mellan 15 och 20 procent. Den behörighet som vi i Ålands lagting har att utforma i kommunalskattelagstiftningen i praktiken kommer att försvinna helt. Vill verkligen ltl Toivonen förflytta makten över innehållet i skattelagstiftningen från Åland till Helsingfors. Det är det alternativ man förespråkat eller vad ska man göra i stället?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Låt oss säga så här. Jag är inte för ett övertagande, vi är skeptiska. När det gäller SOTE-reformen så vill jag först se hur den blir. Vi vet inte ens hur den blir. Det kan hända, när vi har facit, att vi kan ändra vår åsikt men det är en annan sak. I dagens läge är vi mycket tveksamma till att överta beskattningen.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Jag har svårt att tänka mig att jag har sagt att de äldre är ett problem. Jag har sagt att det är en utmaning att trygga äldreomsorgen i framtiden och då också den demografiska försörjningen.

Jag är för en skattefinansierad välfärd, som har en bra äldreomsorg. Jag vill se äldreomsorgen med en bra hemservice, bra sysselsättning och att de äldre ska trivas och må bra i kommunerna. Det anser inte jag är något åldersrasistiskt, som man försökte säga. Vad man sedan gör i Portugal och vad man betalar där och hur äldreomsorgen är där, det är något helt annat. Men jag tror inte att det är min äldreomsorg som jag vill ha i framtiden, för jag vill ha den tryggad genom skattefinansiering.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Nej, jag var noga med att påpeka att ltl Winé inte sade det. Men det var en insinuation och en utmaning. Jag vet också att äldrevården i Portugal ser ut på ett helt annat sätt. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack herr talman! Ltl Toivonen insinuerar att hörseln är selektiv när det gäller att lyssna på Ålands näringsliv. Inget kan vara mer fel. Kommunstrukturprocessen är inne i ett intensivt skede. Det är därför jag anser att det är ganska viktigt att lyssna på en organisation som i princip har hela Ålands näringsliv som medlemmar.

När det gäller skattefrågan så är den kanske inte riktigt lika aktuell idag som kommunstrukturfrågan är. Jag är helt övertygad om att vår regering nog lyssnar på de åsikter som Ålands näringsliv har där också. Det som jag har hört från Ålands näringsliv - när det gäller skattefrågan - så är väl att det finns en viss oro över att deras konkurrenssituation ska förändras till det sämre om det är så att skattefrågan hamnar fel, enligt deras sätt att se på saker och ting.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack herr talman! Ledamoten talade här om att Portugal välkomnar pensionärer, och det stämmer säkert. Men Finland och andra länder som blir av med pensionärer, och framförallt inte kan beskatta pensionen, är inte lika glada. Därför är det glädjande att minister Petteri Orpo, förra veckans måndag, signalerade om en bilateral överenskommelse med just Portugal som täpper till det här skattesmitarhålet, så att alla pensionärer kan ta sitt ansvar och inte smita från detsamma - eller som vi socialdemokrater brukar säga - av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Det var inte min avsikt att ta in den debatten. Men okej, som jag har sagt i andra sammanhang - om man som pensionär flyttar från Mariehamn till Jomala - ska man då beskattas i Mariehamn och inte i Jomala? Det är samma logik.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack herr talman! Jag kanske skulle ha kommit fram lite snabbare! Jag kan inte låta bli att beröra detta med Portugal och en äldre befolkning osv. Menar ledamoten att vi ska satsa på en äldre befolkning och sedan ska vi göra den skattebefriad? Hur tänker han sig att lösa den ekonomiska utmaningen?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Nej det var inte det jag avsåg, utan bara den skillnaden att man här ser det som en utmaning och mera som ett problem med att befolkningen blir äldre medan man på annat håll aktivt försöker få dit äldre personer. Man t.o.m. ger skattebefrielse under några år därför att de kommer att konsumera. Det kanske är något för skärgården. Kanske skärgårdskommunerna skulle ha en del skattefrihet så att folk flyttar från staden. Det är en motsvarande situation.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Det var ingen minister som hann ta replik så jag tänkte svara på frågan som ledamoten ställde till landskapsregeringen. Jag tycker att man kan läsa det ganska lätt innantill själv. Jag skulle rekommendera ltl Toivonen att läsa på sidan 16 i budgeten, som ligger framför oss, där det tydligt framgår hur landskapsregeringen avser att jobba vidare med kommunstrukturen. I utredningsarbetet finns det tre alternativ som landskapsregeringen jobbar vidare med och det är utifrån det som man har ställt frågorna. Det finns också rapporter på landskapsregeringens hemsida där det finns uppemot nästan 100 sidor med för- och nackdelar för de olika förslagen till antal kommuner. Jag tycker det är utrett.

Frågan är hur mycket utredningar man ska presentera innan ltl Toivonen, och övriga som är emot en förändring, är nöjda med att man får svar. Hur många fler utredningar behöver vi?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Nej, min kritik gällde hur frågorna ställdes och hur man frågar. Inte hur många rapporter det finns. Bland annat varför man inte har ett alternativ med 8-16 kommuner som ett alternativ. Man har 16 kommuner.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack herr talman! Ltl Toivonen frågar gång på gång hur man ska veta om de tillfrågade i enkäten verkligen vill ha så många kommuner som frågan ger. En, fyra, sju eller 16. Det är egentligen rätt enkelt. Det är inte den enda frågan i enkäten. Det finns sida upp och sida ner med många flera frågor som gör att man kan dra slutsatser vad människorna vill.

Man bör också komma ihåg att det inte är en folkomröstning vi pratar om, det är en riktningsvisande enkät med många frågor i sig.

Slutligen vill jag säga att skillnaden på vår äldreomsorg och Portugals är att vi försöker ta hand om våra äldre likvärdigt och på allra bästa sätt. Det kräver att den är skattefinansierad.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack herr talman! Frågan är fortfarande - som jag har sagt här - hur man ställer frågan. Det borde ha frågats t.ex. i Finström att ”Vill man gå samman med Sund?”, ”Vill man gå samman med Saltvik?” eller ”Vill man gå samman med Geta?” Så borde frågorna ha ställts, inte om det ska vara en eller tre eller fyra kommuner osv. Tack.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund

Tack herr talman! Ärade ledamöter! Ett hållbart Åland är ett jämställt Åland. För mig som i många år kämpat för den saken låter det här budgetförslaget som ljuv musik. Jämställd vård, arbete mot våld i nära relationer och lika lön för likvärdigt arbete. Det är de tre olika fokusområden som lantrådet presenterade här på morgonen.

Först några ord om jämställd och jämlik vård. Det har ju visat sig, att män i vården får snabbare, mera och dyrare vård. Men ingen vårdare, på vilken som helst nivå, eller inom vilken yrkesgrupp som helst är medveten om detta eller gör det medvetet. Det här sker omedvetet och det är ingenting som någon gör med vett och vilja. Nu sätter regeringen vården och dess rutiner under lupp med hjälp av könsuppdelad statistik, som jag har förstått det. Statistik behöver analyseras och presenteras efter kön, och det är viktigt att presentera både skillnader och likheter för att på basen av det fatta kloka beslut.

 Sedan tänkte jag prata lite om löner och landskapsregeringens satsning på jämställda löner. Arbetsvärderingen och lönekartläggningen är snart klara, ingen av oss vet någonting om resultatet av den ännu. Därför kan man inte heller säga så mycket om hur mycket pengar det behövs till ett löne-utvecklingsprogram. För att kunna göra bra jämförelser mellan lönerna skulle A-lönerna behöva omvandlas till eurolöner. Det har beslutats av många arbetsgrupper genom åren angående detta. Få har blivit tillsatta och jag tror ingen ens har påbörjat det arbetet.

Ett tungt och jobbigt ämne tänkte jag ta upp till sist. Det gäller förstås våld i nära relationer, som även det blir ett fokusområde nästa år. Nu är intentionen att man inom ÅHS inför en mera systematisk screening för att tidigt identifiera och upptäcka våld i nära relationer, för att vid behov kunna hänvisa till stöd och hjälp.

Därför tror jag att det passar riktigt bra och är i tiden att landskapsregeringen nu börjar ansvara för styrningen och samordningen för skyddshemsverksamhet som blir en följd av att man tog över finansieringsansvaret för den verksamheten. Det är landskapsregeringen som nu ska se till att det finns tillgång till skyddshemstjänster i tillräcklig utsträckning. Tack.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack herr talman! Ltl Söderlund har ett väldigt viktigt anförande. Det verkar också som om ltl Söderlund har läst budgeten bättre än vad jag har gjort. Jag har aktivt letat efter just åtgärderna som man skulle göra som följd av konferensen kring den jämställda vården. Det är väldigt bra om det är någon som vet mera om det här och som hittar det i budgeten och mera konkret kan tala om vad man ska göra. Det är en otroligt viktig insats och mycket välkommen.

Vi vet alla att kvinnans lön är mindre än mannens, att kvinnan har mindre än 80 procent av mannens lön. Man borde ganska lätt kunna räkna ut en schablon på vad det betyder. Är det inte klokt att spara?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack talman! Nu har jag inte budgeten med mig här, men stod det här om screening av våld i nära relationer någonstans?

Att räkna ut hur mycket pengar det rör sig om och sådant så tror jag nog att det är klokare att vänta på lönekartläggningen så att man är säker på hur mycket pengar som behövs.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack ltl Söderlund för ett informativt och intressant anförande. Vi vet ju, med den bakgrund som ltl Söderlund har, att det finns kompetens och det finns erfarenhet kring många av de här svåra frågorna.

Jag skulle ändå vilja göra en lätt koppling till kommunreformen. Alla vill ha en kommunreform och den ska inte bli dyrare, alla ska få samma service och det ska bli billigare. Det är ungefär som med jämställda löner. Vill vi ha jämställda löner i landskapet Åland. Vill vi att mäns och kvinnors en euro ska vara lika mycket värd så kommer det att kosta miljonbelopp. Vore det inte klokt då att redan nu avsätta pengar för att vi ska ha möjlighet att verkligen nå jämställda löner, så länge som ltl Söderlund och jag finns kvar i arbetslivet?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack. Jag har lyssnat på debatten under de här dagarna och för ett par veckor sedan så diskuterades ÅHS mycket. Jag tror att alla plötsligt är eniga att lönerna ska vara jämställda. Vi har ju väntat på jämställda löner sedan hedenhös tid. Alla är eniga om att det är dags för jämställda löner och då kommer det att bli jämställda löner.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack talman! Som ledamot i ÅHS:s styrelse så är jag förstås tacksam för att ltl Söderlund lyfte fram de skrivningar som finns gällande våld i nära relationer och där man i budgeten säger att man ska ”ta fram en plan för införande av en systematisk metod gällande screening av våld i nära relationer.” Det är så, som ledamoten var inne på, att man behandlar män och kvinnor olika, oanat och omedvetet. Det är just därför som det är så viktigt att höja kompetensen i den här frågan. Det gäller inte bara vård utan vi får faktiskt olika behandling beroende av kön, också bland skattemyndigheter, i skolor och överallt. Jag känner mig trygg att ha ltl Söderlund som min partikollega och jag vet att lantrådet leder utvecklingen med fast hand. Jag tackar för ett välformulerat anförande.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack talman! Absolut. Det finns arbete att göra inom många olika områden, det är inte bara de här, utan det finns många arbeten att jobba vidare på. Vi ser fram emot budgeten 2017 och efter det 2018 och 2019 och åtgärderna.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack herr talman! Jag skulle vilja höra ltl Söderlunds åsikt. Eftersom det är jämställda löner så är det jämställda tjänsteförhållanden. Jag har många gånger tagit upp att vikarierna vid ÅHS måste gå på s.k. snuttjobb enligt unionsrätten. Hur ser ltl Söderlund på det eftersom landskapsregeringen är totalt tyst i den här frågan.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack talman! Det kan hända att regeringen inte just i det här sammanhanget har pratat om det men jag vet att ÅHS:s styrelse arbetar för den här saken, alltså att de korta tjänsteförhållandena ska minska. Det är jag helt övertygad om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Katrin Sjögren

Herr talman! Också jag tänkte säga någonting om kommunstrukturen och det arbete som pågår med den.

16 kommuner har tjänat Åland väl. En kommunstrukturreform löser inte alla utmaningar och problem som vi har. Flera talare har varit inne på det, bland annat ltl Aaltonen. Förändring är svårt och nu står landskapsregeringen här i korselden och försöker förklara och förklara, diskutera och debattera. Den oro som finns om centralisering ska också tas på fullaste allvar. Man kan heller inte skylla allt på en möjlig kommunstrukturreform. Som ltl Petri Carlsson sade, vi har en stark urbaniseringstrend i hela västvärlden, ja globalt egentligen. Människor flyttar där det finns mera människor och där man kan få service och där man har helt andra utbud.

Det är också på det viset att vi inte längre kan lappa med pengar, med landskapsandelar. Nu hör vi också att det kritiseras över de inbesparingar som vi gör, vare sig det är fråga om landskapsandelar eller ÅHS. Faktum är att vi står inför fullbordat faktum. Det beror inte heller helt och hållet på avräkningsgrunden utan det är också ett mönster som man ser. Välfärdsstaten och välfärdskommunerna är satta under hård press. Det har med den demografiska utvecklingen att göra. Där delar jag ltl Toivonens åsikt, att vi har en åldrande befolkning och att man lever så länge, ett av de största medicinska framstegen som vi har gjort. Våra pensionärer är ryggraden i tredje sektorn. Men i takt med att pensionärerna blir allt fler som lever allt längre så är man allt friskare. Men det är fler som behöver stödinsatser och en vettig äldreomsorg.

Vi har hört skrämselpropaganda när landskapsregeringen ser över landskapsandelarna, att man ska höja skatterna. Nu kan vi läsa i tidningarna att flera kommuner tänker sänka skatterna.

Jag fick ett mess här under debatten att ”Fråga dem som pratar för 16 kommuner att varför har vi så hög kommunalskatt när landskapet har både hälso- och sjukvården och gymnasialstadiet?” Någon bugg i systemet finns det!

Förutom den demografiska utvecklingen så måste det offentliga bli en god arbetsgivare. Det är problematiskt att rekrytera och vi ser också att en av välfärdskommunernas stora utmaningar i framtiden blir arbetskraftsbrist. Också där har vi en möjlighet att ge gedigen service om vi kan få större administrativa enheter. Ser man vad som hände i Danmark – man har tagit Gotland som exempel, men låt mig ta Danmark som exempel – så gjorde man en kommunreform som gick relativt smidigt. Där upplevde man att servicen var viktigare än strukturen. Kommunreformen i Danmark har gett administrativa vinster även i de största kommunerna. Reformen i Danmark har också bidragit till att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna. Landskapsregeringen är inte alls oenig. Vi är helt eniga om att vi behöver göra en kommunstrukturreform. Vi har olika fokusområden. Några tycker att ekonomin och effektiviteten är väldigt viktig, andra sätter större tonvikt vid servicen och att vi ska kunna ha en jämlik och mer rättvis service över hela Åland. Man har olika tonvikt i sin argumentation men målsättningen och det man tror att är det rätta är detsamma.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Jag tackar lantrådet för, ska vi kalla det klarläggande åsikter om kommunsektorn. Varför relativt hög skatt på Åland trots att landskapet på självstyrelsenivå har skött gymnasial- och sjukvårdsdelen med början från 1980-talet och framåt sakta men säkert på olika sätt? Svaret är att de förtroendevalda ute i kommunerna har valt att satsa på sina invånare och sett till att de har en service som vi kan vara stolta över. Mera personal inom barnomsorgen, mindre grupper inom skolan, assistenter i skolorna där man anser att lärarna, som har huvudansvaret, behöver ett stöd. Det är ju så pengarna har använts. Lantrådet får det att låta som om de bara skulle ha försvunnit.

Samtidigt vill jag passa på att fråga – Vart har liberalernas regionalpolitiska omsorg tagit vägen?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det ligger säkert en sanning i det, men faktum är att vi på kommunal nivå har ungefär 30-35 stycken socialarbetare, om jag kommer ihåg rätt. Ser man på det per capita så är det ett högt antal. Det som socialarbetarna säger - bl.a. de som går ut nu och säger att det ska vara ett barnskydd - är ju att om vi skulle samarbeta, skulle vi kunna fortbilda oss, skulle vi kunna specialisera oss och vi skulle få ut otroligt mycket mer av pengarna.

Vad liberalernas regionalpolitik är, det ska jag säga. Vi tänker satsa på skärgårdstrafiken, vi ger butiksstöd, vi går in för distansutbildning så att skärgårdsborna ska kunna bo kvar, vi genomför projekt med distansarbete så att man ska kunna jobba i skärgården och på landsbygden och i förvaltningen. Vi gör investeringar i Stallhagen och i infrastrukturen. Vi har starka och klara helt tydliga regionalpolitiska satsningar. Så det är bara nys att vi inte satsar på regionerna! Det där är helt fel uppfattning.

Ltl Bert Häggblom, replik

Herr talman! Jag skulle vilja få ett klargörande, eftersom det tycks vara olika budskap från landskapsregeringen. Landskapsregeringen har rätt att jobba för en kommunstruktur, men jag frågar var besluten kommer att fattas eftersom jag förstår - av lantrådets framtoning och det budskap hon ger - att det är ni som ska besluta i landskapsregeringen. Var ska beslutet fattas? Är det kommunerna som får fatta det, efter det att alla utredningar är gjorda, eller är det landskapsregeringen som kommer att besluta om Sottunga, Brändö och Kumlinge ska slås ihop med någon kommun eller hur är det tänkt? Ni ger olika budskap hela tiden beroende på vilken minister det är som uttalar sig?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det som görs nu är en gedigen utredning där vi samlar fakta och där vi bygger en databas som vi aldrig någonsin har haft på Åland förut, med kommunalt fakta och kommunal statistik. Nu håller vi på och tittar på vad det finns för framtida möjliga investeringsbehov och hur försörjningskvoten ser ut. Som underlag har vi medborgarenkäten som man kritiserar – och i vilken fas som den kom. Men den är ju väldigt viktig. Vi frågade nästan 3 000 ålänningar ”Vad tycker ni?” Vi vill ha ett så gediget beslutsunderlag som möjligt. Vi har också sagt, att när vi ska göra en kommunindelningslag och när vi ska förändra kommunallagen, så vill vi ha parlamentariker med i det - parlamentet, Ålands parlament, Ålands folk ska bestämma!

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Den här regeringen och stödpartierna brukar ofta använda sig av orden ”kunskap” och ”fakta.” Nu pågår kommunstrukturutredningen och man har skickat ut ÅSUB:s undersökning. Det tycker jag att är bra att man gör, men man gör det vid fel tidpunkt. Hur ska människorna, som får den på sitt bord, veta vad det är man kryssar i och vad det innebär för den enskilde. Framförallt eftersom de ekonomiska konsekvenserna ännu inte finns. Skulle man ha väntat några månader, till februari som det hade utlovats, så skulle de viktigaste underlagen ha funnits så att man också hade vetat vad det innebär ekonomiskt om man kryssar här eller om man kryssar där. Varför denna brådska?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag sade det!  Nu får vi höra att det är någon sorts propaganda. Men det är ju för att det ska vara tonvikt på servicen. Vi frågade ålänningarna hur man ser på servicen. Vad är det man vill? Jag får väl ställa samma motfråga som ltl Nordlund ställde till ltl Carlsson. Om det är så att det visar sig att vi har stora ekonomiska vinster med en kommunreform, är Centern med på det då också?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Jämställda löner, den liberala kollegan, ltl Pernilla Söderlund sade att det är bra, att vi har väntat på jämställda löner sedan hedenhös men att det nu ska bli av eftersom alla är för det. Precis så är det. Vi måste komma i mål med den frågan.

Mitt lilla debattinlägg kommer att röra sig kring det förslag som åtminstone Centern har gett gällande fonderingar av medel just för det här ändamålet. Syftet är gott. Till den delen så är vi överens. Alla minns vi, eller de flesta av oss minns, att vi hade en utjämningsfond tidigare i det redovisningssystem som vi hade tidigare med en budgetuppföljning och ett bokslut därefter. Under den perioden diskuterades det väldigt mycket huruvida en fond var någonting korrekt att ha också i det systemet. Det visade sig, med sakkunskapens utsagor, att begreppet ”fond” är något som man inte ska använda på det sättet i ett redovisningssystem. En fond är ämnat för någonting där man med lagstiftning viker resurser för någonting som ska finnas utanför själva budgeten, för speciella ändamål och som man inte kan hantera bara via en normal budget. Det är den ekonomiska termen i de här sammanhangen för fonder, just att det ska följa en lagstiftning och där man inte kan hantera det inom själva budgeten.

Det som föreslås här nu, med en fond för jämställda löner, är strikt i de här termerna en driftsreservering så som jag ser det och så som det torde vara. Det här tycker jag att utskottet ska fördjupa sig i.

Det här tror jag nog också att centerpartisterna känner till, för ni har ju också deltagit i den här diskussionen lika som vi andra som är intresserade av de här frågorna. Då blir följdfrågan om det föreslås en fond, en fond som rimligen borde ha en lag som följer med det resonemang som jag förde tidigare, där man har kostnader som är av sådan art att de måste hanteras utanför budget som någonting speciellt. Hur kommer det sig att man föreslår någonting sådant just för jämställda löner? I min värld är ju också lönesättningar för kvinnor någonting som vi ska hantera inom den vanliga budgeten. Varför ska mäns löner hanteras inom den vanliga budgeten medan kvinnors löner ska vara något speciellt som hålls utanför budgeten? Jag förstår inte det här resonemanget överhuvudtaget. I min värld måste vi se till att vi har en ekonomi som kan hantera både mäns och kvinnors löner på ett sätt som är accepterat och i enlighet som vad vi alla här önskar.

Det är bra om utskottet tittar på begreppet ”fond” i de här sammanhangen. I min värld är detta fråga om en normal reservering, det som föreslås, och inte någonting som kan hanteras i de redovisningar och budgeteringssystem som vi har nuförtiden. Tack.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Efter det här anförandet blev jag blev lite mindre trygg med att vi faktiskt kommer att få jämställda löner år 2020. Om det sedan ska vara en fond eller inte så vill jag påpeka att vi vill se möjligheterna med andemeningen i vårt förslag. Det viktiga är att vi år 2020 - när vi vet hur lönesituationen ser ut - direkt kan åtgärda att de som har fått veta att de har orättvisa löner får rättvisa löner. Det är länge ändå, det är fyra år fram till dess, det är lång tid som man som kvinna ska jobba november och december utan lön.

Att den här frågan nu framställs på det sätt som finansministern gör i sitt anförande så gör mig faktiskt litet orolig.

Om man återkommer från landskapsregeringen med en schablon och berättar hur man ska hantera finansieringen årligen fram till år 2020, så skulle det också vara en god modell.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Landskapsregeringen kommer i stället att föra en ekonomisk politik som möjliggör jämställda löner, också för kvinnor, från år 2020 och framåt i all evinnerlig tid. Det är ju det som är huvudmålet, inte hur man tillfälligt hanterar frågorna just nu. Vi måste se till att också kvinnors löner är en del av den normala, dagliga, årliga finansieringen som så mycket annat viktigt i vårt samhälle.

Det är bra att Centern nu backar lite ifrån fondfrågan i varje fall. För det är att göra kvinnors löner till något speciellt som ska vara utanför budgeten. Men huvudmålet är vi ändå eniga om och det tror jag är bra. Att vi ska nå målet - alla ska ha lika lön för likvärdigt arbete.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! I budgetförslaget för 2017 så finns det ett överskott på 5,8 miljoner. Landskapsregeringen har valt att genom en teknisk reservering förändra det resultatet så att det ska vara minus 12 för att passa med den övergripande retoriken. Det har vi reagerat på och det kommer vi att granska i utskottet, varför man göra på det sättet. Man vilseleder ålänningarna om hur den ekonomiska situationen de facto ser ut just det här året.

Men det viktiga, när det gäller jämställda löner, det är en stor utmaning att ha tillräckligt mycket pengar år 2020 för att de ska räcka till. För det är ett stort steg som måste tas. Det är här som vi från Centerns sida, och framförallt jag som har varit med och skrivit på avtalet, vill att man ska börja samla lite i ladorna. Kalla det vad man vill, reservering eller fond, men lämna pengarna kvar i budgeten.  Nu har minister Mats Perämaa och den här regeringen reserverat till en broinvestering som ska avskrivas på 70 år - tio miljoner. Vi tycker att det är mer akut att det faktiskt finns pengar till jämställda löner. Det är en större utmaning i närtid.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det viktigaste, i det här sammanhanget, är ändå att se till att det finns resurser, att det finns utrymme i budgeten för att betala alla de löner vi ska betala från och med år 2020. Jämställda sådana, lika löner för kvinnor precis som för män. Då är ju alla andra åtgärder de viktigaste, just för att skapa det här utrymmet. Inte för att låtsas ta pengar ur en budget som har en finansieringskalkyl som visar på minus 13 miljoner euro, vilket budgetförslaget gör med samtliga investeringar. Då har ju Centern föreslagit att man ska späda på det här väldigt mycket ytterligare. Det gäller att skapa utrymme och det gör man genom ansvarsfull ekonomisk politik och det är något som den här landskapsregeringen just nu bedriver.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman!  Grunden för jämställda löner inom vårdsektorn lades av den förra landskapsregeringen under ltl Roger Nordlunds ledning, då som finansminister. Det var då grunden, ett första steg mot jämställda löner, högre löner inom vården lades.

Vi vet alla som har följt med sifferexercisen att för att vi ska få jämställda löner, likvärdig lön för likvärdigt arbete inom hela det offentliga Åland, så pratar vi i miljonbelopp. Vi pratar inte en, två, tre utan vi pratar i storleksklassen 10-15 miljoner. Det är de siffrorna som jag har hört. Med anledning av det så vore det väl klokt i samband med att det finns ett överskott och är ett tämligen akut ärende - dvs. 2020 ska vi ha jämställda löner för likvärdigt arbete - att man redan nu skulle sätta undan och reservera pengar för det här ändamålet.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Som jag sade tidigare så har vi en finansieringsanalys som visar på ett netto minus utflöde på 13 miljoner euro så det finns inte pengar att sätta undan i det här sammanhanget. För att nå de mål som vi ska göra, och vi har sagt att vi ska nå ett mål, det ska finnas ett löneprogram år 2020, så gäller det att se till att det finns utrymme i budgeten för 2020 och framöver för att kunna betala jämställda löner. Det gör man bäst genom att man ser till att vi har en offentlig administration som är så slimmad som möjligt och som ger oss möjligheten att betala löner för den service som vi har dag. Det problemet löses genom den ansvarsfulla politik som den här landskapsregeringen för medan Centern i sin tur lägger förslag på förslag, röstar i omröstning efter omröstning för att ytterligare späda på utgifterna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Inledningsvis så önskar jag, med hänvisning till förmiddagens debatt, lyfta att tjänstemännen i landskapsregeringen inte har något ansvar inför behandlingen i lagtinget. Det är ministern som är föredragande inför kollegiet i landskapsregeringen och som föreslår budget och lagar inför lagtinget. Så regeringen borde lämna retoriken där tjänstemännen används som orsak till ärendets utveckling.

Fru talman! De externa relationerna från Åland bygger på politikernas relationer till omvärlden och det intresse som man lyckas röna för sina frågor. Med att alla har 24 timmar i dygnet menar jag, att var och en av oss väljer och prioriterar hur vi använder vår tid. Åland är unikt i Finland och Åland är unikt i EU och det finns ett stort underskott av kunskap. Ingen vill fatta dåliga beslut, men risken är stor om man fattar dem utan att ha tillräcklig kunskap. För Finlands del har Finland ett stort ansvar för att vara kunniga om Åland och Ålands frågor men för den skull så är inte Åland utan ansvar. För att kommissionärerna i Bryssel ska vara informerade är ansvaret långt Ålands eget.

Jag fick svaret av minister Fellman, att en minut inte räcker till för att tala om hur många kontakter och direkta dialoger som våra ministrar fört med ministrar och kommissionärer under året som gått. Det kan inte ta så länge att svara på om det är 100, 50, 20 eller 5. Att det måste väntas på och formuleras i ett meddelande om externpolitiken verkar vara att göra informationsgången lite väl långsam och omständlig. Ministern borde väl åtminstone, som ansvarig för de externa frågorna, kunna svara för sina egna möten med kommissionärer och ministrar i för Åland viktiga frågor.

Fru talman! Så över till en av våra motioner. Det finns många allmänt accepterade och intressanta teorier om ledarskap. Sammanfattar man de vanligaste som listar det som utmärker ett gott ledarskap så kan det kortfattat uttryckas ungefär så här. ”En god ledare och chef utvecklar andra och ser till att de blir mer kompetenta och genom personliga och gemensamma mål används denna utveckling och kompetens till att uppnå de gemensamma målen för hela organisationen. Tillgänglighet och tydliga besked är viktigt för att hela kedjan ska fungera - ingen kedja är starkare än den svagaste länken.” Det oerhört viktigt att det är samlat och gäller hela förvaltningen.

Förvaltningschefstjänsten föreslår man att ska förändras. I budgeten beskrivs vad förvaltningschefen inte längre ska arbeta med. Men vilken inriktning förvaltningschefen ska ha inom förvaltningen framgår inte. Regeringen ber att få återkomma med detta under våren.

Vi föreslår att tjänsten som förvaltningschef organiseras så att chefen får en förmansroll – blir chef för avdelningscheferna och lagberedningschefen för att ledarskapet inom förvaltningen ska bli enhetligt och tydligt, vilket vi föreslår i budgetmotion nr 33/2015-2016.

Jag har arbetat på personalavdelningen i landskapsregeringen och redan i mitten på 1990-talet såg vi behovet av denna omorganisering. Jag hoppas att tiden är mogen nu att ta det steget.

Fru talman! Mycket fokus läggs på lagberedningen vilket varken är rättvist eller ens rätt. Det allra viktigaste som en regering kan göra för sin lagberedning är den ger lagberedningen tydliga mål med vad man vill med en lagstiftning och att man har det väldigt väl förankrat så att det inte behöver göras justeringar och framförallt, att man inte ändrar på lagstiftningen så sent som i plenum innan man skickar dem till landskapsregeringen.

Fru talman! För att förbättra utsikterna för att få studerande att i framtiden intressera sig för att arbeta inom självstyrelsen så är det gott att läsa att regeringen kommer att fortsätta att erbjuda högskolepraktikplatser. Det vore angeläget att regeringen tillser att alla arbetsplatser inom förvaltningen i möjligaste mån skulle ta emot högskolepraktikanter, för att det ska ha effekt för rekryteringen i framtiden. Det vore intressant att få en redogörelse för hur många platser och inom vilka områden som regeringen under senaste tid erbjudit platser och om ambitionerna är desamma eller större för att nå rekryteringsmålen.

Det finns många hinder idag, när man är åländsk studerande och behöver få tillgång till intressant praktik. Det börjar nu bli närmare ett år sedan ltl Gun-Mari Lindholm och jag med gemensam röst uppmanade regeringen att åtgärda en rad hinder som både det svenska språket och tillgången till högskolepraktikplatser ställer för våra studerande. Vilka åtgärder har regeringen gjort för att underlätta för våra högskolestuderande ungdomar att få tillgång till praktikplatser?

Fru talman! Vi berörde redan igår vår budgetmotion nr 36/2015-2016. Regeringen vill bidra till ett bättre flyktingmottagande med 40 000 euro i PAF-pengar.  Vi föreslår att regeringen ska återkomma med ett regelverk och återkomma ytterligare i tilläggsbudget med en tillräcklig summa så att flyktingmottagandet inte ska bli en fråga om kommunernas ekonomi, som ställer medborgarna mot varandra, utan uppmuntra kommunerna att ta steget.

Avslutningsvis en fråga, fru talman! Regeringen berättar i budgeten för 2017 att man arrangerade en konferens om hälsa och jämställdhet 2016. Det är i och för sig intressant att man konstaterar att det finns könsskillnader, könsspecifika behov t.ex. i patientbemötande, bedömning och behandling. Allt det här är intressant information. Men som formuleringen är utformad så borde den mera höra hemma i verksamhetsberättelsen för 2016. Men eftersom den är med i budgeten för 2017 så antar jag, trots att det inte framgår någonstans, att det finns avsikter att göra insatser för att motverka kunskapen som framkommit. Det vore intressant att få höra mer om vad som avses och vad regeringen avser har tänkt göra under 2017.

Allra sist, fru talman, om jämställda löner. Visar det sig att en fond - alltså en fond i stil med pensionsfonden - eller att man inte kan fondera pengar i en sådan, så är det viktigaste att man finner en lösning på hur man kan spara pengar för att nå jämställda löner. Det akuta är ju att tillse att det finns pengar år 2020 för att för ”all evinnerlig framtid” som finansministern sade, kunna utbetala löner till vår personal så att en euro är en euro, både för kvinnor och för män.

Gör man en snabb överslagsräkning så har vi ungefär 88 miljoner i lönekostnader. 70 procent är kvinnor och då hamnar vi på 56 miljoner i löner. Om vi då räknar med att kvinnorna har 20 procent för lite i lön så landar vid någonstans på 10-11 miljoner. Så år 2020 och för all evinnerlig tid framåt så måste vi åtminstone ha det med i de dagliga beräkningarna, att det ska finnas 10 miljoner euro minst, med reservation för att jag har slarvat när jag har räknat ut det. Det är det jag menar med en schablon och att det är bra att ha en framförhållning. Jag är ganska säker på att vi inte kommer att komma fram till att kvinnorna har jämställda löner.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag är lite frågande till att landskapet ska gå in med pengar när det gäller flyktingfrågan. Det är väl kommunens eget ansvar att finansiera det här tillsammans med de pengar som man faktiskt får från staten. Varför ska landskapet gå och finansiera det här? Är det pga. kommunstrukturen igen som vi har en situation där man inte klarar av sina åtaganden?  Då är frågan att varför man ska ha kvar den här kom munstrukturen och varför envisas man med det? Jag kan inte se något hinder för det. Varenda kommun borde ha möjligheter att ta emot åtminstone en familj. Det ska inte kunna rasera en hel kommuns ekonomi. Snarare kanske tvärtom, att man i längden får positiva effekter av det. Jag förstår inte varför landskapet måste gå in nu med pengar i det här?

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack fru talman! Jag tycker att det är viktigare att finna lösningar än att direkt fastna i organisationer eller strukturer och skjuta frågor långt in i framtiden.

Visst är kvotflyktingar ett kommunalt ansvar. Men vi ser också att det ställer människor emot varandra. Jag tycker att det är väldigt, väldigt viktigt eftersom vi också har varit beredda från lagtinget sida - men framförallt från landskapsregeringens sida - att ta i de här mycket angelägna uppgifterna och hantera asylsökande även på Åland för att underlätta för Finland, vilket förstås också skulle leda till kostnader som överhuvudtaget inte har med landskapets ekonomi att göra. Då tycker jag att man, för ett gott ändamål, kan hitta en smidig lösning för kommunerna för att gynna ett ändamål och göra en insats för bl.a. katastroferna som sker i Syrien.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Lundberg. Det hade ju varit intressant nu om vi hade kunnat ha två eller tre repliker, så att det hade blivit litet mera studs i debatten. Fast då hade vi väl hållit på till torsdag.

I korthet, vad gäller jämställd vård, så tar jag vara på de synpunkter som ltl Lundberg har framfört och hela idén med det här att det ska genomsyra hela verksamheten och att det också ska finnas ett fokus på det i de kommande seminarierna som vi har.

Vad gäller det nordiska samarbetet, som ledamoten var inne på, och gränshinder så måste jag hålla med om att jag ser en oroväckande trend. Inte bara de exempel som ledamoten anförde. Vi ser någon slags ökad nordisk välfärdsprotektionism, alltså alltfler nordiska länder och tyvärr också självstyrande områden antar regelverk som ökar gränshinder.

Precis som ltl Lundberg har även jag haft förmånen att jobba med gränshinder och jag tycker mig se en ökad frekvens av dem för tillfället.

Ltl Britt Lundberg, replik

Jag tror att minister Valve inte var närvarande under hela anförandet. Jag har inte talat om nordiska gränshinder i det här fallet utan en specifik fråga när det gäller högskolepraktikplatser och åländska studerande, och ltl Gun-Mari Lindholms och min påtryckning på landskapsregeringen. Vi behöver tillse att hindren tas bort så att ungdomarna kan få högskoleplatser och göra sig färdiga i sina studier. Det var det arbetet som jag efterfrågade och hur det hade avancerat. Det börjar nu närma sig ett år sedan vi ställde frågan och välkomnades att ”vi var en blåslampa på regeringen.”

När man läser i budgeten under ”Jämställdhet” så är det lite svårt att veta vad regeringen vill när det gäller vården.

Det står att det 2017 ska ”ordnats ett seminarium om vård och jämställdhet.” Men det står ingenting att det ska leda till någonting eller att man tänkte göra något år 2017. Jag vet inte om de är ett misstag och borde ha varit i verksamhetsberättelsen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack talman! Bästa kolleger! Det finns också fördelar med att sitta i opposition. Man kan på ett helt annat vis tänka och tycka utgående från ens egna värderingar. I regeringsställning förväntas man oftare lägga band på sig själv och föra det som är regeringens talan, vare sig man gillar det eller inte. Men det är en del av regeringsarbetet.

Men nu står jag här - fri som en fågel - och ska berätta vad jag tycker om kommunreformen. Om kommunreformen tycker jag inte. Jag ska också berätta varför jag inte gör det. Det är nämligen som så att summan av antalet ålänningar är detsamma vid en given tidpunkt oberoende hur många kommunala gränser vi har eller inte har. Det är viktigt att komma ihåg. Oberoende om vi har kommunala gränser eller inte, så är den arbetsföra befolkningen exakt lika stor i procent, oberoende om vi har kommunala gränser eller om vi inte har det.

Vad vet vi då om de reformer som vi har genomfört tidigare? Har de varit lyckade? Har de varit bra? Har det blivit effektivare? Har det blivit billigare?

Ålands gymnasieskolas reform var nödvändig att göra. Med facit i hand kanske det borde ha varit så som jag tror socialdemokraterna då ville med den linje de företrädde, att det kanske bara skulle ha varit en skola. Det är möjligt att skulle ha varit så. Men resultatet av det blev säkert en högre kvalitét, det ifrågasätter jag inte och det blev mera jämställd mellan skolorna, det ifrågasätter jag inte. Däremot kan jag säga att billigare, det blev det inte. Orsaken till att det inte blev billigare är att då man gör en sammanslagning, vad det än må vara, så finns det löner och det finns anda förmåner att ta hänsyn till. Då är det ingen som stiger fram och säger ”sänk min lön!” eller ”ta bort delar av mina förmåner!” Utan i stället är det den högsta nivån på lönen eller förmånen eller vad det än må vara som blir ribban för alla andra. Så är det bara. Sedan kan man gilla det eller inte gilla det, men billigare blir det inte.

Det är därför som jag ibland får svårt att riktigt förstå vad regeringen vill. Vissa partier säger ”det blir billigare!” Moderat Samling har sagt här ”det blir billigare!” från liberalt håll har vi hört ”det blir billigare!”  Igår hörde vi ett anförande från socialdemokraterna där man var tydlig med att ”vi förväntar oss inte att det här blir billigare, men vi tror att servicen blir likvärdig och bättre.” Här finns ju en viss diskrepans, ganska stor sådan faktiskt.

Fördelen med att ha flera kommuner är att det blir litet av en inbördes tävlan mellan kommunerna. Vår partiordförande Jörgen Pettersson brukar lyfta upp exemplet Kökar. Vem hade trott i dag att Kökar skulle ha ett nytt bostadsområde planerat, man satsar på inflyttning, man har ett bageri och man har en stark framtidstro. Vem hade trott det om det hade varit styrande i en kommun och ett kommunfullmäktige ganska långt bort geografiskt från Kökar, som faktiskt skulle ha sagt ”ja, men det där är en väldigt bra idé, låt oss prioritera ett bostadsområde så långt bort från centralorten Mariehamn vi egentligen kan komma.” Vi kan stå här och tycka vad vi vill, men om ni rannsakar er själva innerst inne så vet ni. Det skulle aldrig ha hänt.

Respekt för demokratin! Det är när Finströms kommunvalda säger ”Vi vill ha en skola. Vi vill inte ha flera små skolor, vi ser fördelar med en skola.” Respekt också för förtroendevalda i Saltvik som säger ”Vi tror på två skolor. Vi tror att det är bättre för våra elever.” Det är inte fråga om rätt och det är inte fråga om fel. Det är fråga om demokrati där var och en har möjlighet att tycka till vad man vill.

Det är därför som jag tycker att det är litet sorgligt när regeringen talar med kluvna tungor. Tala om vad ni vill gemensamt om ni tror att det blir billigare, om ni tror att det blir bättre, men spreta inte så mycket i kommunfrågan som ni gör. Ni förlorar på trovärdigheten. Är det så att det är med buller och bång och majoritetsstyre det ska klubbas igenom, oberoende av vad oppositionspolitikerna tycker och oberoende av vad de kommunala beslutsfattarna tycker. Ja, då är det väl så då. Det är också någon sorts form av demokrati även fast jag inte råkar gilla det maktspråket.

Jag tror, fru talman, att jag har sagt det jag ville säga. Jag vill avslutningsvis helt kort säga att jag inte är emot en kommunsammanslagning. Jag tror faktiskt långt in i framtiden att det kanske är det enda sättet för att det ska finnas förtroendevalda som har intresse och att vi ska ha tjänstemän som har kompetensen. Men det jag vänder mig emot, det är sättet som landskapsregeringen hanterar frågan. Man hade kunnat uttala en vision och man hade kunnat visa vägen åt kommunerna och säga att ”hej, vi tror att ni ska gå i den här riktningen för det skulle bli mycket bättre för er.” Man hade kunnat försöka locka med det. Nu försöker man i stället med hot och kraftåtgärder tala om vad kommunerna ska tycka. Visst ska alla få tycka till men barnsligt är det då när det t.ex. står i budgeten att vi ska sätta in en ny färjelinje mellan Sottunga och okänd hamn på Föglö. Okej, det står inte okänd hamn, det har jag lagt till själv därför att det nämligen inte framgår till vilken hamn den här färjan ska gå, därför att det passar in i den nya kommunstrukturen. Det kallar inte jag ett demokratiskt arbetssätt. Tack.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack talman! ”Jag förbehåller mig rätten att tycka vad jag vill i denna sal” brukar vtm Thörnroos säga. Vi i regeringspartierna ser alla att det är en stor vits och en stor vinst med en kommunreform. Men varför vi tycker det kan vara olika. För vissa kan det vara att man vill se en likvärdig service, för andra är det viktigare med ekonomiska besparingar. Det finns ingen kluven tunga kring kommunfrågan från regeringspartierna. Däremot finns det olika tonvikt på vilka frågor som man tycker är viktigast i processen.

Vtm Thörnroos talade också om åldersstrukturer och sade att vi har samma befolkning oavsett. Så är det. Men medger inte vtm Thörnroos att en enskild enhet är mer känslig om man har en ojämn åldersstruktur oavsett hur liten eller stor den är?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Ett småskaligt samhälle kräver småskaliga lösningar. Så har det alltid varit här på Åland. Vi har aldrig gått samma väg som de andra har gjort. Det är därför som vi har ett blomstrande näringsliv, en låg arbetslöshet och en inflyttning som är positiv – även om den inte är så stor för tillfället. En tredjedel av alla ålänningar är födda utanför landskapet Åland. Vi har ett blomstrande samhälle just därför att vi dels har vår självstyrelse och dels för vi har valt att gå våra egna vägar allt som oftast.

Vad sedan gäller de intentioner som regeringspartierna har så skulle min rekommendation vara att man kanske försökte samla dem och ge en bild av hur man prioriterar och vad som är det viktigaste. För det blir lite märkvärdigt om tre partier prioriterar helt olika.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack vtm Thörnroos! Entreprenörskapet ligger inte i kommungränsen anser jag. Lika litet som att entreprenörskapet ligger i våra 16 kommunkanslier. Det finns hos ålänningarna. Däremot så mår nog entreprenörskapet bättre av att ha större enheter. För det blir per automatik mer resurser, mer spetskompetens och lättare att förverkliga sina drömmar.

När det gäller om en kommunstruktur gör det billigare eller inte – ja, det tror jag. Det är min absoluta åsikt. Men även om jag skulle veta att en kommunstruktur inte gör det billigare så skulle jag tycka att den är bra och någonting som ska genomföras. De skulle innebära bättre rättssäkerhet, bättre närdemokrati, en rättvis välfärd och en rättvis utbildning över hela Åland. Det är värt mera än rena pengar.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag kan inte erinra mig att jag i mitt anförande skulle ha diskuterat någonting om entreprenörskap. Det vi faktiskt vet idag, med våra 16 kommuner, det är att vi har långt över 2 000 företag och att över 80 procent av landskapets samlade inkomster kommer från det privata näringslivet. Så jag tror inte att kommungränserna är ett hinder.

Jag respekterar fullt ltl Holmbergs åsikt. Jag har sagt det tidigare - få ledamöter i den här salen brinner så för en fråga som ltl John Holmberg.  Men jag vill också säga att jag inte tror att vår närdemokrati kommer att förbättras genom att vi sammanslår kommunerna. Helt enkelt för att så inte har skett någon annanstans i världen heller.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! Vtm Thörnroos vet mycket väl hur det är att sitta i ett regeringsparti. Att vi alla ska tycka, tänka och uttrycka oss exakt likadant, det vore väl en utopi.

Jag ser inte till pengarna. Jag ser till att säkerheten, rättvisan och den service som produceras ska vara jämlik. Vad är problemet? En Saltvikare är väl ändå alltid en Saltvikare oavsett var servicen produceras. Vad anser vtm Thörnroos om det?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag tror att Moderat Samling skulle vinna på en egen liten intern aftonskola där man helt enkelt funderar på vad partiet vill. Vi hörde tidigare i ett annat debattinlägg att det viktigaste för Moderat Samling var de ekonomiska aspekterna som finns med i reformpaketet. Nu säger ltl Annette Holmberg-Jansson att det egentligen är säkerhet och rättvisa som hon föredrar. Jag har ingenting emot det heller. Jag sade i mitt anförande att jag har ingenting emot en kommunsammanslagning men jag vill att landskapsregeringen ska locka till kommunsammanslagning och inte hota som man gör nu.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag känner mig inte som en fågel i bur fastän jag sitter i regeringsblocket. Jag kanske inte är lika fri som vtm Veronika Thörnroos, men nog så fri känner jag mig.

Frågan om att man kanske får upp lönen om man ingår i en större enhet, det ser jag inte bara som något negativt. Det kan ju vara så att man då har råd med utbildning och kan höja kompetensen för dem som finns i en större enhet. Jag tror att vicetalmannen har missuppfattat vad det är som man ska spara på.

Jag tar ett enkelt pedagogiskt exempel. Om vi har 16 enheter med 16 personer som uppgör 16 budgeter och i stället har - exempel nr två - en kommun med kanske en handfull personer som jobbar fram en budget. Då blir det mycket billigare. De kan gärna ha lite mera i lön och kanske också ha högre kompetens och möjlighet att diskutera med varandra. Är inte det bättre än att ha kvar 16 budgeter med 16 personer som jobbar med det?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Fru talman!  Det är där som synen på individen, men också på kommunerna, skiljer sig från varandra mellan ltl Petri Carlsson och mig. Ltl Petri Carlsson talar alltid om siffror och statistik. Alltid siffror och statistik. Jag säger att alla värden som finns i ett närdemokratiskt samhälle inte är mätbara.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! ”Spreta inte så mycket” sade vtm Thörnroos till regeringspartierna. Vi vill nog samma sak i regeringspartierna. Men med olika tonvikt, som sades i ett replikskifte tidigare. Vi ser den jämlika servicen som det viktiga. Vi ser också det som görs dubbelt och som vi kan effektivera. Vtm Thörnroos, vi pratar inte med kluven tunga. Partierna ser samma sak. Det är vinster för välfärden och för individerna.

Vidare sade vtm Thörnroos ”Locka till en sammanslagning, inte hota.” Vi har också lyssnat på vad folk vill ute i kommunerna. Det är bara det att vi vänder örat åt olika håll - tror jag - när vi lyssnar på folk. För det finns folk ute i kommunerna som vill se en effektiviserad service.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Heder åt en av Ålands få riktiga socialdemokrater, ltl Göte Winé, som talar om jämlik service. Jag stöder det också och jag tror att många ålänningar vill ha en effektivare förvaltning - det vill väl alla - i det egna företaget eller var man än må vara.

    Men det som jag tycker är det viktiga i en så här pass stor process som de facto inte rör den egna organisationen, det rör inte den allmänna förvaltningen inom landskapet utan det rör en annan juridisk person, det rör en kommun. Jag tror att processen skulle vara mera framåtsyftande och mera lyckosam än vad den hittills har varit, om man i stället för att hota och föregripa processen – som man ju gör genom vissa skrivningar i budgeten – skulle ha försökt locka kommunerna i stället.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Nina Fellman, replik

Tack talman! Vtm Thörnroos gjorde en beskrivning av hur det har varit när reformer som Centern har medverkat till genomfördes, t.ex. ÅHS och Ålands gymnasium, och borde då ha konstaterat att billigare blev det inte. Hur reformer i framtiden blir det kan vi inte säga ännu. Frågan är ju ändå om servicen och resultatet hade blivit bättre om man hade avstått från dessa reformer? Om ÅHS fortfarande hade varit en kommunal angelägenhet. Tror man att det då hade varit billigare eller bättre och att man därför borde ha låtit bli att reformera?

Vad gäller spretandet så kan jag konstatera att precis som det står i landskapsregeringens alldeles gemensamma budget så är vi på väg åt samma håll. Och vi har skrivit på en budget gemensamt, precis i den takt som vi stakade ut redan för ett år sedan och där vi kommer med ett gemensamt förslag i februari, vilket också står i budgeten.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Det är ett otyg när replikskiftet inte riktar sig till huvudanförandet. Jag har på intet sätt nämnt Ålands hälso- och sjukvårdsreform i mitt anförande. Jag pratade explicit om Ålands gymnasieskola. Jag kan inte i dagsläget svara på om det skulle ha blivit billigare. Det är så pass många år sedan reformen genomfördes och utbildningsvägarna har förändrats under tidens gång. Jag vet att det blev väldigt mycket dyrare, trots att incitamentet då var i första hand att det skulle bli billigare, men det oaktat så blev det väldigt mycket dyrare. Det är det jag också tror att den här kommunreformen kommer att resultera i. Den s.k. tvångsgifteslagen som regeringen nu försöker genomföra. Det kommer att bli dyrare i slutändan. Jag är säker på att det blir bättre men dyrare blir det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Sällan har väl kommunreformen diskuterats så mycket som idag. Det finns väl fog för det i och för sig.

Om det är oklart var Ålands Framtid står i den här frågan så vill jag i mitt anförande försöka förtydliga den saken. Vårt ställningstagande i kommunstrukturreformen bygger helt på frivillighet. Den bygger på att kommunerna själva ska avgöra i vilken takt man vill sammanslå kommuner eller om man bygger på ett samarbete och har kommungränserna kvar. Jag tycker inte att det är landskapsregeringen som med lagstiftning ska styra kommunreformen och hur den ska se ut. Varför? Ja, åtminstone just nu så är det ganska stor oklarhet vad det innebär. Många pratar om att det ska bli mycket billigare, det ska bli effektivare och det ska bli mera rättssäkert är argument som nu har framförts. Ingen har till dags dato lagt fram en kalkyl som visar på att det blir billigare. Ingen. Alla säger bara att ”jag tror att det blir billigare” men ingen har kommit fram med kalkylen. Jag väntar på att man lägger fram den.

Alltid när vi från Ålands Framtid har argumenterat i olika motioner så har man fått motreflektioner från landskapsregeringens sida att ”kom med förslag och visa vilka tjänster som ska tas bort.” Vi ska bevisa för dem, när vi kommer med ett sparförslag, och berätta vilka tjänster det är. Nu tycker jag att det är landskapsregeringens sak att berätta för alla kommuner och alla kommuninvånare vad man ska spara på. På vilket sätt ska man få reformen billigare?

Vi har fyra händelser som kommer att påverka kommunerna. Det är KST, kommunstrukturreformen, effekten av SOTE och konkurrenskraftspaketet. Allt det här ska kommunerna ta ställning till samtidigt som man försöker få någon reda i vad man ska besluta om. Det är ett stort virrvarr bland kommunerna att veta vad man ska göra. Man vet inte effekterna av KST. Kommunstrukturreformen ligger under utredning, SOTE-reformen är helt oklar. Vad får kommunerna att bestämma över? Är det den här fyra till fem procenten som vi i framtiden får besluta om i kommunerna? I så fall kommer det väl att bli någon sorts utdelning från landskapet till kommunerna för att man ska hantera de servicedelar som man är skyldig till. Det här blir ett virrvarr.

Konkurrenskraftpaketet motsvarar 1,3 miljoner enligt budgetförslaget i kostnader för kommunerna. Vi vet inte om blir verklighet ännu. Det är en prognos och en kalkyl som det baserar sig på men vi har inte sett lagförslaget och vi har inte antagit någonting här i lagtinget ännu om hur det kommer att se ut.

Jag tycker att man borde bestämma sig i landskapsregeringen och föra fram en del av detta. Om det är kommunstrukturreformen som är huvudpunkten till en lösning så då borde man engagera sig i den och komma fram till hur vi vill ha det, hur kostnaderna ska se ut, hur servicepunkterna ska se ut och vad det är man sparar in på.

Om vi tar en-kommunmodellen som ett exempel. När PVS presenterade en-kommunmodellen så frågade jag om det är någon som faktiskt tror att en styrelse i en-kommunalternativet kommer att sitta med samma arvode som de förtroendevalda har idag i de nuvarande 16 kommunerna och att de är nöjda med det?  När man i landskapsregeringen sitter med en lön på mellan 6 000 – 7 000 euro - jag vet inte exakt - och i lagtinget sitter vi med en lön runt 3 800 euro. Ett fullmäktige kan man klassa med lagtinget, en kommunstyrelse kan man klassa med landskapsregeringen. Enligt kommunstrukturreformen blir det samma antal människor – om det blir en kommun – som man kommer att bestämma över.

Är det någon som faktiskt tror att någon är beredd att gå på ett styrelsemöte med 50 eller 100 euro i arvode? Nej, det blir avlönade styrelseledamöter. Och för dem som sitter i fullmäktige så kommer det att bli helt andra arvoden. Det betyder att intjäningen på kommundirektörerna - som många nu tror att ska falla bort - kommer att gå ut i arvoden/löner till de politiker som sitter på de här posterna.

Jag uppmanar landskapsregeringen att bestämma vad det är man vill och vad det är man först ska styra skutan mot. Sedan kommer det andra efterhand.

Jag är förvånad över att liberalerna, som i tidigare politiska argument har sagt att samarbete är det viktiga och att man ska uppmuntra och ge morötter för ett samarbete. Jag vill uppmana liberalerna att återgå till det och försök få kommunerna att föra en diskussion om samarbete över kommungränserna i första hand. Med tiden blir det kanske så att kommunerna slås ihop. Hasta inte fram någonting nu som man inte vet resultatet av i slutändan.

Landskapsandelssystemet drogs tillbaka på grund av konkurrenskraftsavtalet, men 2018 är det väl meningen att det ska lyftas upp på nytt. Då har vi 4 miljoner som kommer som en belastning på kommunerna. Det är väl helt okej i och för sig. Men då måste kommunerna veta i tid vad som är på kommande.

Vinsten med en kommunreform är jag skeptisk till. Ur rättssäkerhetssynpunkt så ja, möjligtvis finns det en sanning i det. Inom socialväsendet så finns det kanske kommuner idag som har tjänstemän med bristande kompetens, där man inte har den kompetens som fordras. Men i dag går det ju att samarbeta över kommungränserna om de sakerna. Man behöver inte slå ihop kommunerna för att uppnå det.

Jag skulle vilja uppmana dem som ivrar väldigt mycket för att vi med en-kommun blir stora och starka och kommer att sköta servicen lika bra i de perifera delarna när vi blir en stor kommun, att komma med en kalkyl och säga att så här kommer servicen att se ut. De här servicepunkterna kommer att finnas på Åland efter en sådan reform. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Under hela debatten i kommunstrukturfrågan så har det efterfrågats snabba svar och långsamma beslut. Jag säger att det är precis tvärtom vi ska jobba som svar ltl Eklunds första fråga.

Med en dåres envishet så upprepar jag - för att vi ska kunna ge vettiga svar på de frågorna som det är fullt rimligt och legitimt att man ställer, så måste vi utreda ordentligt innan vi kan säga att så här ska vi göra och så här många kommuner och där ska servicepunkterna vara. Det är det som vi gör nu. Precis enligt den plan och den tidtabell som vi skissade på redan när regeringen tillträdde. Vi kan inte, jag kan inte och ingen annan kan snyta svaren på alla de här frågorna ur näsan, därför måste vi utreda. Vi måste ta reda på hur kostnaderna kommer att se ut. Här hastas ingenting, men vi har en plan som vi följer.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, jag förstår. Men koncentrera er på den saken först och se till att det blir klart. Sedan går man vidare om man vill med de andra delarna i olika reformer. Men koncentrera er på en sak i sänder.

Det är förståeligt att kommunförbundet och alla kommunpolitiker ute på Åland idag har svårt att greppa det här, för det är så många bollar i luften. Man vet egentligen inte hur man ska budgetera idag, eftersom man inte vet effekten av alla de här reformerna som är på gång. Framförallt SOTE-reformen där det finns en väldigt stor oro för hur den kommer att fungera.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Ltl Eklund undrade om det fanns någon som trodde att arvodena för politiker skulle vara lägre i en större enhet än i mindre enheter. Det kan man redan konstatera att så är det idag. Jag som stadsstyrelsens ordförande har lägre årsarvode än vad kommunstyrelsens ordförande har i Jomala, trots att det är en kommun som är mindre än enbart hela den sociala sektorn i staden. Det finns inga likhetstecken med att bara för att det är större enheter blir det högre arvoden för politikerna. Det är egentligen inte det som det handlar om heller. Det är det att vi kanske vill ha färre arvoden och färre löner än nivån på dem. Det är det som är hela grejen, tycker jag, med den ekonomiska rationaliteten.

Vad gäller en kommun - som ledamoten lyfte fram - och fördelarna med den, så blev jag igen lite förvånad över att Ålands Framtid inte pratar för en-kommun modellen med tanke på att det är den enda modellen som möjliggör fullständigt fokus på att kraftigt utveckla självstyrelsen. Jag förstår kommunpolitiker Eklund men självstyrelsepolitiker Eklund, varför kan man inte vara för en-kommun som skulle möjliggöra den kraftigaste självstyrelseutvecklingen?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Jag tror att min kollega, ltl Axel Jonsson, gav det svaret till ltl Petri Carlsson tidigare. Jag vet inte om jag måste upprepa det utan ledamoten vet redan svaret och vad vi anser om det.

När det gäller styrelsearvodena och att ledamoten har lägre styrelsearvode i Mariehamn än motsvarande i Jomala, ja det är väl upp till Mariehamn att försöka höja det. Men om hela Åland blir en kommun, då tror jag inte att ltl Petri Carlsson är nöjd att sitta med det arvode som han har idag, ifall han blir styrelseordförande för AB Åland. Det tror jag inte. Nog tror jag att han vill ha lite högre arvode då.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ltl Eklund! Jag blir aningen förvånad. Jag upplever att när Ålands Framtid går upp och resonerar i olika ärenden så är man ofta inne på att det ska avbyråkratiseras, det offentliga ska minskas och det privata ska få mer resurser. Men i kommunstrukturfrågan så resonerar man precis tvärtom. Det tycker jag är lite märkligt.

Om man leker med tanken att Åland är helt obebott och vi 29 000 ålänningar kommer och tar iland och har ett rådslag om hur vi ska strukturera upp hela Åland. Tror ltl Brage Eklund att man kommer fram till att de minsta kommunerna ska bebos av ca 60-70 personer, att vi ska ha 16 kommuner med all den byråkrati och kommunalstruktur som vi har idag? Är det liksom det optimala som vi i tiderna har uppfunnit eller krävs det lite utveckling?

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, jag tycker att det där är en lite hypotetisk fråga. Jag ska svara på det här med avbyråkratisering. Jag svänger mig mot ltl John Holmberg och säger att han ska titta lite söderöver och se hur mycket byråkrati vi har där. Hur mycket har vi lyckats avbyråkratisera där? Om man tittar på kurvan som kommunförbundet visar så har byråkratin ökat. Den offentliga sektorn växer hela tiden, oberoende vilka som suttit i regeringsställning. Jag beskyller inte alls den här regeringen för det. Undan för undan har hela den offentliga sektorn vuxit. Vad är det som säger att vi – om vi blir en kommun – ska lyckas hantera det bättre än vad landskapet har gjort? Kontrollen på byråkratin bara ökar för att ingen vågar sätta ner foten. Precis så som vi har problem här idag. Vi sitter med en budget och försöker få den i balans. På grund av vad?  Kostnaderna stiger i förhållande till inkomsterna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack fru talman! Både lyssnarna och ni kolleger som har tröttnat på kommunfrågan må ursäkta, men det handlar trots allt om den största förändringen av vårt kära Åland som har planerats på mycket länge. Det handlar trots allt om åländsk identitet i botten av det hela.

En av mina grannar sade ganska träffande häromdagen, att nog är det fantastiskt att Svenska folkpartiet i Finland tvingats ut i opposition och hela landet är i förfall vad gäller svenska språket m.m. Och samma parallell drog han till vad som händer på Åland, där Centern inte kan vara med i regeringsgemenskapen på grund av sin inställning bl.a. i kommunfrågan. Så uppstår det ett kaos - som jag tycker kollegan ltl Eklund mycket väl beskrev här- med vilka reformer som är på gång. Istället för att ta timeout när det gäller det egna stora kommunprojekt så väljer landskapsregeringen att driva kommunprojektet vidare - lite tragiskt med tanke på vilken situation man utsätter kommunerna för.

Jag har sagt förut i debatten, att den kommunala sektorn på Åland är så totalt annorlunda än motsvarande svenska och finska genom att vi ”bara” har basservicen kvar i våra kommuner. Det som ska vara nära ålänningen i vardagen i form av skola, barnomsorg och äldreomsorg. De äldre ska inte vårdas alltför långt borta på äldre dagar osv. när det är möjligt att man kan vistas i sin närmiljö.

Det kommer att bli en mycket dyr reform. Som mina kolleger i Centergruppen mycket väl belyst effekten av reformen, så kommer det att bli så dyrt att jag undrar hur vi ska ha råd med det. Men vi får väl avvakta landskapsregeringens omtalade meddelande där man berättar hur man ska gå vidare och hur det ska bli med det femåriga skyddet för dem som nu är anställda i den kommunala sektorn, samtidigt som man behöver nyanställa en hel del enhetschefer och avdelningschefer som ska lyckas manövrera skutorna när kommunerna slås samman. Då får vi reda på både anställningsskyddet och kostnadssidan till följd av det.

Bästa kolleger! Åland har nog aldrig hanterats billigare än vad det gör nu enligt den kommunala uppdelningen. Jag förstår att man inom stadspartierna är lite avundsjuka på landskapsandelarnas storlek. Från Centerns sida har vi varit konsekventa och sagt, det är fråga om regionalpolitik. Vi flyttar ju inte bort människorna t.ex. ute i skärgården, fastän vi förändrar de kommunala gränserna, men vi gör deras handlingskraft till nån sorts byalagsnivå. Ett byalag som ska slåss för goda färjetidtabeller osv.

Jag har varit hård i min kritik när det gäller själva upplägget av hela kommunprocessen. Den är ju totalt fel upplagd. Man har inte ens ställt sig den självklara frågan – vad ska en framtida åländsk kommun göra? Vad är det den ska ägna sig åt? Är det dagens kommunala uppgifter eller är det någonting annat? Inte ens den frågan har man brytt sig om att ge ett svar på. För då hade man kunnat gå vidare. Men framförallt inte ställa en helt onödig enkät till 1 000-tals ålänningar som ska sitta och fundera på – ”hur kan eventuellt min kommun och mitt liv påverkas av fråga 5c, d och f och den alternativa kopplingen till fråga 2d.” Totalt hopplöst med tanke på den enskilda individen! För de professionella krafterna har det säkert varit roligt att leka med den här typen av enkäter men för den stora allmänheten är det bara dumt tidsslöseri.  Den är onödig eftersom den inte har någon effekt på det som är huvudfrågan. Hur ska man hantera kommunerna framöver? Vem är det som har makten att bestämma att den kommunala indelningen ska förändras? Ja, i första är det ju kommuninvånarna tillsammans med respektive kommunfullmäktige. Det här är ju totalt odemokratiskt. Låta andra krafter styra över hur eventuella kommunala indelningar ska förändras.

Sedan är det också vilseledande på det viset att landskapsregeringen har gett ÅSUB i uppdrag att fråga ”Ska det finnas bara en kommun?”  Bästa vänner! Det finns inte ens lagstöd för att ställa den frågan. Så varför bryr man sig ens om att ställa den till ålänningarna?

Vi vet att vi enligt dagens system måste ha flera kommuner på Åland, så det är att vilseleda folk, att leda dem helt på fel spår. Att överhuvudtaget ställa den frågan, dvs. att få en kommun ställd mot självstyrelseförvaltningen. Jag måste säga att regeringsblocket verkligen har lyckats förvåna mig gång på gång i den här frågan.

Sedan har vi frågan om den kommunala sociala tjänsten. Här är det viktigt att regeringsblocket bestämmer sig. Från Centerns sida har vi varit med på en reform som flyttar centrala delar av socialvården till en gemensam organisation. Men lagtinget har med få undantag - det ska vi markera redan nu att vi hade två ledamöter från dåvarande regeringsblock som röstade emot lagen - en överenskommelse om att det ska gå att skapa flera socialvårdsområden på Åland, som tar hand bl.a. om det i dessa dagar omtalade barnskyddet. Samtidigt håller ett av regeringspartierna på och blockerar den här frågan på kommunal nivå. Är det så regeringspolitiken ska bedrivas via kommunerna? Då måste ju landskapsregeringen ge besked att det är onödigt att vi på kommunal nivå jobbar med socialvårdsområdesfrågan och slösar ännu mera tid och pengar på att försöka göra det som lagstiftaren, detta parlament, har sagt att vi ska ha, dvs. i första hand socialvårdsområden.

Alla som har ägnat sig åt kommunalförbund vet att ett enda kommunalförbund som tar hand om barnskyddet för hela Åland är det sämsta, när det handlar om att vi som politiker ska ha en insyn i det hela. Då är det det absolut sämsta. Därför hoppas jag att landskapsregeringen har kraften och modet och bestämmer sig för om de ska finnas flera socialvårdsområden inom ramen för kommunal socialtjänst på Åland eller inte. Sluta att ge tvetydiga svar på kommunernas frågor, frågor som vi tvingas ställa gång på gång. Vad vill landskapsregeringen egentligen säga till oss i kommunerna? Vi måste i alla fall få brev från landskapsregeringen som går att tolka! Tack.

Ltl Runar Karlsson

Talman! Aldrig har så många betalat så mycket för så litet. Så kan man beskriva budgeten för 2017. Vi vet att vi aldrig har haft så många ålänningar som vi har idag. Vi vet att ålänningarna aldrig har betalat så mycket skatt som nu och vi vet att aldrig har försämringarna varit så många som de nu planeras bli, speciellt inom de mjuka värdena.

Vi vet att landskapsregeringen aviserar att sänka landskapsandelarna med 4 miljoner, vilket förstås påverkar äldreomsorgen, barnomsorgen och skolorna. Vi vet också från tidigare att man har röstat igenom 2 miljoners inbesparingar inom sjukvården vilket naturligtvis försämrar sjukvården. Det är helt klart.

Det är litet märkligt, speciellt då vi ser i resultaträkningen i budgeten att det i praktiken är plus 5,8 – 5,9 miljoner. Ekonomin är inte så svag och svår att man skulle behöva skära i de mjuka värdena så mycket som man har gjort.

Sedan har man på ett mycket besynnerligt sätt - och inte i enlighet med några bokföringslagar oberoende om det gäller kommuner eller det privata – satt en kolumn på minus 18 miljoner där man har reserverat för en bro och en geriatrisk klinik.  Det här uppmanar jag verkligen att finans- och näringsutskottet tittar på för det här är nog inte alls enligt god bokföringssed. Man kan visserligen i en budget flagga upp vilka avdrag som helst, det kan man göra, men skulle man komma till det kommunala eller det privata så skulle det vara helt olagligt att göra så här. Dels kommer geriatriska inte ens att vara klar nästa år. Man kan inte skriva av något som inte är klart. Det finns det lagstiftning på inom det kommunala och inom det privata. Landskapet har inte det men ändå borde man väl följa någon form av god bokföringssed i alla fall. Det är just därför som man gick in för affärsbokföring för att man skulle ha avskrivningar på sedvanligt sätt.

Bron kommer kanhända att vara klar nästa år, jag tippar på att en bro har en avskrivningstid på 40 år, då ska det vara 1/40-del av investeringen som man ska skriva av. Min fråga är egentligen riktad till finansministern. På vilket sätt kommer man att ha avskrivningar för de här två projekten när bokslutet för 2017 presenteras och vilket överskott bedömer finansministern att resultaträkningen kommer att ha för 2017 om man följer de här bokföringsprinciperna som man gör med avskrivningstiden? Kan finansministern presentera det för oss? Det här är kanhända den viktigaste punkten i hela budgeten.

Egentligen så visar budgeten ett överskott på 5,9 miljoner vilket egentligen betyder att vi har råd med oförändrad sjukvård, vi har råd med förändrad äldreomsorg, oförändrad barnomsorg och oförändrad skola. Vi har egentligen råd till det. Det visar siffrorna och det har ålänningarna visat genom att man har betalat in så pass mycket skatt och att man kräver den servicen. Nu har regeringen på något märkligt, mystiskt sätt trollat bort de här överskotten på 5,9 miljoner.

Det här är mycket allvarligt för här har man vilselett ålänningarna. Ålänningarna har betalat in 17 miljoner mera i skatt för 2017 än för 2016. Då måste man väl rimligtvis få i alla fall motsvarande, i alla fall delvis motsvarande service. Men nej. Man ha skrivit av någonting, visserligen i budgeten, för någonting som inte kommer att vara färdigt under nästa år. I alla fall inte geriatriska, det kan jag garantera, för det är ett års planeringstid och sedan ska det bjudas ut. Går det riktigt enligt tåget så kan man bjuda ut geriatriska den här tiden i nästa år, men då ska det gå riktigt bra, och då blir byggstarten någonstans i början av 2018 och då blir det klart 2019.  Så först 2019 kan man göra avskrivningar på geriatriska i bokslutet.

Nu vet jag att det här är en budget och man kan flagga upp precis hur man vill, men det är ändå inte enligt god bokföringssed. Man har också en rad före där man har normala avskrivningar, så man har egentligen avskrivningar på två ställen. Jag är förvånad över att man vilseleder ålänningarna på det här sättet. Tack.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack talman! Jag började mitt förra replikskifte med att citera vtm Thörnroos och jag tänker göra det igen. Det är anmärkningsvärt att just ltl Runar Karlsson lyfter den här frågan på det här sättet, när han i sin hemkommun som kommunstyrelseordförande, åtminstone i protokoll från 2012 som jag har hittat, årligen använt sig av investeringsreserveraringar. Nog är det ju märkligt att det ska fungera på det ena stället men inte på det andra. Vad är det för politik som förs egentligen?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Den stora skillnaden är att Saltviks kommun har ett överskott. Här visar man ett underskott på 12 miljoner utgående från en reservering. Det anmärkningsvärda är den stora summan. Om man vill reservera någonting så kan man visserligen göra det i bokslut men då kan det inte vara så att man har ett minus på sista raden. Skulle man göra det inom det privata så skulle det inte vara så roligt för den styrelsen kan jag tala om. Framförallt så vilseleder man det åländska folket.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack fru talman! Jag kunde inte undgå att höra ltl Karlsson nämna Vårdöbron och finansieringen av den.

Om man inte reserverar medel för en så pass stor investering som det rör sig om, 13,5 miljoner eller var det kommer att hamna någonstans. Man kan ju fråga sig hur mycket den verkligen får kosta, men det är en annan fråga. Men om man inte reserverar medel, hur ska man då ta fram medel i en budget? Är det banklån som är ltl Karlssons alternativ.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är jättestor skillnad på att reservera likvida medel eller att reservera i resultaträkningen. Det är två helt skilda saker. Det är klart att man ska reservera pengar i likvida medel. Men i resultaträkningen är det helt fel. Normalt inom privat bokföring så skriver man av fyra procent per år på t.ex. byggnader och samma sak är det inom det kommunala. En bro tippar jag på att är ännu mindre, jag skulle tippa på att en bro skrivs av på 40-50 år med kanske ett par procent per år. Det är det normala. Men naturligtvis ska man reservera likvida medel om man inte vill låna dem.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag kommer att ta med mig min redovisningschef och min budgetplanerare och avdelningschef och redovisa de här sakerna för utskottet, givetvis. Jag har räknat med att de här frågorna kommer.

Det finns två saker som gör det skäligt att göra det på det här sättet. Dels att skattegottgörelsen pendlade väldigt mycket, den har varit nere på 2-3 miljoner för några år sedan och är nu uppe på 23,9 miljoner. Då är det skäligt, enligt de politiska diskussionerna som har förts genom decennier, att man kunde hantera en temporär intäkt på ett sätt så att det inte blir en del av den pågående driften.

Sedan har vi PAF-intäkterna, mycket väsentligt, som skiljer från det kommunala. Då har vi 12, 5 miljoner euro som ska återföras som en intäkt i den här budgeten och som inte är nya pengar. Det glömmer Centern bort här. Det är det som gör att det kunde bli ett överskott men det är inte nya pengar. Det är en väsentlig del av det hela och att det är skäligt att återreservera pengarna på det här sättet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är onödigt att ha en vidare debatt om det i och med att utskottet ska granska den här metodiken och på vilket sätt man gör det här. Det ska vara intressant att se vad man kommer fram till.

Jag minns så väl, när jag själv satt med i landskapsregeringen, att det egentligen var det socialdemokratiska partiet som mest kämpade för att man skulle ha en affärsbokföring från början. Och det fanns väl vissa som var tveksamma till att börja med, det vet jag inte. Men vi blev överens sedan i alla fall att det är lättast att ha en resultaträkning och en affärsbokföring, i och med att det visar de faktiska utgifterna och de faktiska siffrorna på den sista raden. Det i sin tur kan faktiskt ge reformutrymme.  För det är fel att man skriver av allting på en gång, för det kan vara så att man har det jättebra ställt men att siffrorna visar dåligt och då har man inget reformutrymme. Det är helt rätt att man tog det här beslutet.

Återigen, landskapets överskott i budgeten är 5,9 miljoner. Egentligen är det så i praktiken. Det skulle alla bokföringar visa om det var i en kommun eller i ett företag. Det i sin tur ger faktiskt ett reformutrymme, i alla fall så ger det ingen reformförsämring vilket man nu föreslår.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade och jag konstaterar att ltl Runar Karlssons anförande har visat vägen så att vi nu övergår från landskapsregeringen och regeringskansliet och diskussionen om det området och går in på finansavdelningens ansvarsområde.

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Jag hade tänkt att jag skulle låta det som var sagt om siffrorna i budgetförslaget och det som sades under presentationen vara nog för den delen och berätta om pensionsfonden. Men jag tänker nu passa på att upprepa det jag sade inledningsvis om investeringsreserveringarna med anledning av den diskussion som vi fick här nu. Och det kan vi tacka ltl Karlsson för, att vi har en ingående debatt om detta i och för sig intressanta ämne.

Landskapsregeringen föreslår att vi ska göra investeringsreserveringar, 8 miljoner euro för Vårdöbron och 10 miljoner för den geriatriska kliniken.

Vad gäller den geriatriska kliniken så finner jag och landskapsregeringen att det är skäligt att göra en markering och en återinvestering eftersom pengar redan tidigare har budgeterats uttryckligen för en geriatrisk klinik med PAF-medel. Intäkter har tagits till landskapets budget och man har budgeterat pengar för en geriatrisk klinik.

Vi känner alla till att processen har dragit ut på tiden. Det har tagit många år innan vi har kommit till det skedet att vi kan fatta ett beslut om kliniken som leder till att vi bygger. Skulle vi inte ha reserverat dessa pengar för den geriatriska kliniken, då skulle det i budgeten, som följer affärsbokföringsprincipen, ha sett ut som om vi skulle ha haft en intäkt på 12,5 miljoner euro i PAF-medel som inte är en ny intäkt utan bara en återbudgetering som intäkt av pengar som har förts in i landskapets ekonomi sedan tidigare. Det här visar egentligen på en stor brist i vårt sätt att budgetera när vi har två separata ekonomier i den. Dels den ordinarie med skatteintäkter, avräkning och skattegottgörelse och avgifter och så och de vanliga utgifterna och sedan PAF-ekonomin som lever sitt eget liv. Det här är något som vi behöver åtgärda. PAF-intäkterna behöver bli en vanlig intäkt i framtiden.

Det är inte så att man kan säga att vi skulle ha haft ett överskott på 5,7 – 5,9 miljoner euro utan 12, 5 miljoner euro utav den intäkten skulle ha varit ett resultat av den här PAF-snurran som egentligen inte skulle ha visat - inte för någon ålänning, inte för någon alls på något bättre sätt än det här förslaget - hur det ligger till med ekonomin. Snarare sämre. Det skulle ha varit att på Centermanér försöka visa att ekonomin är i skick när 12,5 miljoner euro av de här inte skulle ha varit ”pengar in” utan bara någonting som vi budgeterar om som en intäkt.

Det här känner också Centern till. Nog tror jag att man förstår det här. Det visar på att vi fortfarande behöver renodla och finslipa våra system.

Skattegottgörelsen - Jag sade det tidigare, det är bra om finans- och näringsutskottet kunde komma fram till en utsaga att så länge som vi har det ekonomiska systemet som vi har så skulle vi använda skattegottgörelsens variationer - speciellt när de ökar på det här sättet - till temporära utgifter såsom en bro, en infrastruktursatsning.

Den kostnadsföring som görs nu av dessa projekt gör att vi kan avskriva. Ja det är ingen avskrivning i det här skedet utan det aktiveras på det sättet att vi har en lägre avskrivning budgetmässigt under åren framöver i den takt som avskrivningsplanen säger att vi ska ha för dessa projekt. Så är det. Det om den frågan.

Jag har fyra, knappt fem minuter kvar och tänker ägna den tiden åt pensionsfonden.

Landskapsregeringen föreslår ett uttag ur pensionsfonden som är mindre än det som gjordes inför budgeten för år 2016 och som planerades tidigare att göras också för 2017. Det gör vi därför att det finns ett behov av att stärka pensionsfonden så att vi utjämnar de årliga kostnaderna för landskapet för att se till att vi kan betala de pensioner som ska betalas och det finns givetvis lagstöd för det. Folk ska få sina pensioner.

Denna lilla insats om 2 miljoner euro nu gör att det år 2060 - när pensionsfonden enligt plan annars skulle ha varit tömd - finns 6-7 miljoner euro kvar i fonden. Kapitalet som lämnas där växer med ränta på ränta under åren. Sedan kommer verkligheten att vara annorlunda än prognosen. Ingen kan förutspå hur avkastningen på kapitalet kommer att vara under och i den tidsperiod som fonden ska leva. Det är snarare så att det finns en risk att det kan vara svårt att få en hög avkastning på kapitalet under en överskådlig framtid, eftersom ränteläget är sådant som det är och börserna kan variera väldigt mycket. Vi har en osäker situation globalt sett i hela ekonomin. Det förespeglas att internationella stora pensionsfonder har problem nu när de ska prognostisera de framtida avkastningarna. Räntorna är väldigt låga.

Vi har nu en budgetbelastning så som det föreslås i budgeten för 2017, en budgetbelastning på 15,1 miljoner euro, där vi väljer att ta 2 miljoner mindre ur pensionsfonden. Annars skulle den ha varit 13 miljoner euro.

Inom tio år så ser vi att budgetbelastningen kommer att stiga till mellan 18 och 19 miljoner euro per år, för att vara på den nivån i 20-25, kanske 30 år framöver, för att sedan börja sjunka ganska fort. Vi vet ju att vi har gått in i ett nytt pensionssystem sedan år 2008 och att ett privat pensionsförsäkringsbolag sköter om pensionerna för våra landskapsanställda framöver.

Också det här gör att vi måste se över vår ekonomi. Vi måste räkna med att vi inom tio år måste budgetera ungefär 5 miljoner euro per år för att hantera pensionerna.

Det pratades förut om jämställda löner. Vi ser en ökad budgetbelastning där och det måste vi klara av att hantera och vi ser en ökad budgetbelastning här och det måste vi också kunna hantera. Denna lilla åtgärd förstärker pensionsfonden något. Det är min och landskapsregeringens rekommendation att om vi på nytt i framtiden får extra intäkter av den karaktär som vi får nu, så kan dessa pengar med fördel användas för att förstärka pensionsfonden. Om tillfälle ges och möjligheterna finns.

Sedan år 2090 så ser vi ändå att vi kan skåda att kitteln är full med guldpengar i ändan på regnbågen. Då ska pensionsansvaret för landskapsanställda vara över, då sköter det privata pensionsförsäkringsbolaget om pensionsutbetalningarna och då kommer vi ner på en årlig budgetbelastning om 1-2 miljoner euro som bara rör de lagtingsledamöter som kommer att få pension efter att ha varit invalda i lagtinget. Tack.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Tack finansministern! Jag förstår att situationen kan vara något besvärande för finansministern. Det är inte helt lätt, tror jag, att mana till besinning och till inbesparingar när man redovisar ett plusresultat på 5 887 000. Min fråga till finansministern är av hypotetisk karaktär. I ett privatägt aktiebolag, bedömer finansministern att det vore möjligt att göra en investeringsreserv på 18 miljoner samtidigt som man visar ett negativt resultat?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Situationen för landskapets del är annorlunda såtillvida att vi har två ekonomier att hantera parallellt i vårt budgetsystem. Dels den ordinarie, som jag sade, dels PAF-ekonomin. Enligt de regler vi har nu så måste vi intäktsföra på nytt 12,5 miljoner av tidigare budgeterade PAF-intäkter så att 12,5 miljoner budgetintäktsförs på nytt. Det här kommer vi inte ifrån. Att säga att vi skulle ha haft ett överskott på 5,7 - 5,8 miljoner euro utan dessa reserveringar skulle enligt min åsikt ha varit att ordentligt vilseföra ålänningarna. Det är de facto inga nya pengar som kommer in. Finansieringskalkylen visar det med sin tydlighet. Vi kommer att ha en minskning av likviditeten med 13 miljoner euro nästa år.

Ltl Roger Nordlund

Fru talman! För det första vill jag säga att jag är glad för det anförande som jag nu hörde och de anföranden som jag hört här tidigare idag. Det känns som om den ekonomiska politiken håller på att nyktra till här på Åland. Ingen har nämnt orden ”strukturellt underskott på 20-30 miljoner” i dagens debatt. Det är jag glad för. Det kändes lite jobbigt när den debatten fördes förut eftersom den inte ägde sin riktighet på något sätt i verkligheten. Det kändes som om man inte hade förstått det ekonomiska systemet.

Vi har ett ekonomiskt system som består av avräkningen, skattegottgörelsen, lotteriskatten och PAF-pengarna. När man lägger ihop de här sakerna så går det lite upp och lite ner vissa år men man måste ändå ha ett sådant förnuft att man hanterar det med den långsiktiga linjen på ett bra sätt och inte vidtar varken uppåt eller nedåt alltför starka åtgärder. Nu tycker jag att den här debatten håller på och balanserar sig på det sätt som den nu förs i varje fall.

Jag har aldrig accepterat underskottsdiskussionen på 20-30 miljoner men däremot så inser och anser jag att det finns stora utmaningar. Inte minst det som vi har pratat om här tidigare idag, de jämställda lönerna som kommer att bli någonstans mellan 5-7 miljoner att hantera under de närmaste åren.

Det är oftast investeringarna som man pratar om och att det är de som kommer att gröpa ur vår likviditet och ja, det kommer de att göra. Men samtidigt, om man har varit med några år i det här arbetet, så inser man att vi alltid har haft mera pengar budgeterat för trafikavdelningen än vad man kunnat göra av med. Det är för att vi har en väldigt smal förverkligande kapacitet på de här områdena inom vår förvaltning. Vi har det nu och vi har haft det historiskt. Om ingenting dramatiskt sker, om vi köper en ny färja eller gör någonting sådant, då rasar det. Annars finns det en naturlig tröghet i det här som man också måste beakta när man gör de här bedömningarna och prognoserna.

Det som jag har reagerat på, fru talman, är samma sak som ltl Runar Karlsson gjorde med reserveringen. Jag tycker att den vilseleder Ålands befolkning och också lagtinget. Det verkliga resultatet är 5,8 miljoner. Jag har förståelse för att man vill hantera de s.k. PAF-pengarna - därför att det är inga riktiga pengar - inne i systemet. Det är pengar som snurrar runt. Att man återför dem till geriatriska känns för mig riktigt.

Det som inte känns riktigt är att man tar upp reserveringen för Vårdöbron. Jag tycker att Vårdöbron är ett jättebra projekt och det ska förverkligas. De pengarna kommer att gå ut om 2-4 år, alltså de miljoner som det kommer att kosta. Men det som man för in här nu betyder att man under 70 år kommer att avskriva de här tio miljonerna, minskade avskrivningar. Det känns lite främmande. Jag vill förklara varför.

Jag har varit med om den här förändringen av budgeteringssystemet under den förra perioden. Ett av huvudsyftena med förändringen var det som sades tidigare, att vi vill ge ålänningarna en korrekt bild av vår ekonomi och hur det ser ut. Vilka pengar kommer in och vilka pengar går ut. Den riktiga bilden är nu att vi har fått en ökad avräkning och att vi har fått en betydligt större skattegottgörelse än vad man trodde för ett år sedan.

Det som jag tror är viktigt framöver, fru talman, är att man tar en diskussion med ÅSUB och satsar lite resurser på att skapa ett prognosinstrument som blir lite bättre när det gäller skattegottgörelsen så att vi kan ha en jämnare linje. Vi måste erkänna att vi träffade ju inte ens tavlan det här året med den prognos som gjordes och den verklighet som nu faller ut. Så borde vi inte ha det när vi har så allvarliga saker som samhällsekonomin som vi ansvarar för. Det är ingen kritik mot ÅSUB, därför att de har inte har jobbat med det här eftersom det inte har funnits någon sådan beställning. Däremot så tycker jag att ni borde göra en beställning från landskapsregeringens eller från lagtingets sida så att man får en långsiktighet också i detta.

Fru talman! Jag vill ge beröm för hanteringen av pensionsfonden och att man sätter in ytterligare 2 miljoner där. Det är en klok investering som man gör och som ger en bra avkastning i förlängningen. Den utmaningen som vi har, att vi måste ta de här trappstegen upp till en högre nivå, så är precis samma sak som med jämställda löner, att det är utmaningar som vi har framför oss.

Fru talman! Det som jag kanske hade önskat lite mera diskussion och tankar om inför framtiden är hur man tänker hantera - inte PAF som sådan, det lever ju sitt liv - det stora kapital som de facto finns inom PAF. Det finns en kassa där.

Vi hade ganska mycket diskussioner under förra budgetbehandlingen, åtminstone i finans- och näringsutskottet, men vi ser inte så mycket spår av det här. Det är viktigt för PAF att man har tillräckligt mycket pengar för att man ska kunna sköta sin verksamhet och att man ska kunna göra investeringar. På den nivå som kassan ligger idag, så är det nog också till väldigt stor del en viktig pusselbit i den ekonomi som landskapet ska hantera, inte minst för att sköta likviditeten så att vi slipper att gå till banken från landskapets sida när man gör olika investeringar.

Vi ska komma ihåg, att när man som spelare spelar på PAF så sätter man in en euro och då satser man för välgörande ändamål på Åland. Man satsar inte för att man ska göra stora investeringar ute i världen. Här tror jag att vi också har en diskussion som behöver föras mellan landskapsregeringen som ägare och PAF och hur man ska hantera kommande investeringar. Ska det vara med det kapital som man har tjänat in eller ska man finansiera, precis som normala företag finansierar sina investeringar. Jag tror att man kanske skulle göra en ännu bättre riskbedömning i det fallet. Nu blir det så att man finansierar eventuella företagsinköp med pengar som människor har satsat och där man har trott att pengarna går till välgörande ändamål på Åland.

Det här är en lite knepig diskussion som jag har fört med mig själv under årens lopp och som inte är alldeles lätt att hantera, men jag tror att vi behöver göra det. Därför att de här beloppen som finns är så väldigt stora just nu och kan sannolikt också växa om det sköts på ett bra sätt. För PAF är en väldigt viktig ekonomisk generator i vårt ekonomiska system. Jag tror att det får räcka för min del herr talman.

Jag vill avsluta med det som jag började med. Jag tycker att diskussionen börjar bli mera balanserad när det gäller landskapets ekonomi och att den är betydligt mera hållbar än vad man gav sken av för ett år sedan och det tycker jag att vi kan vara glada för som ålänningar. Skattegottgörelsen som sådan, det har varit mycket fokus på att det är en temporär inkomst men de facto så är det en del av den ekonomiska uppgörelse som gjordes när det här systemet sattes i kraft år 1993.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Nu är diskussionen och tonläget från Centern betydligt hovsammare än vad det var tidigare. Det här med PAF-snurran, som vi lite lättsamt kallar det, så har ju de synpunkter som vi har fört fram fått gehör också hos Centern och det är bra.

Skattegottgörelsen rusade upp i taket och det får vi alla vara glada för. Ett genomsnitt sedan systemet infördes säger att intäkterna har varit på 13,5 miljoner euro. Skulle vi ha hållit oss på det totala genomsnittet jämfört med vad det blev och skulle vi inte ha haft PAF-snurran så skulle vi ha varit tillbaka till underskottet på 12,1 miljoner euro som jag pratade om. Det här kan variera väldigt mycket men vi kan inte bygga upp en bestående drift på de temporära höjningarna. Framförallt inte på återbudgeterade intäkter från PAF-snurran.

Ltl Roger Nordlund, replik

Harr talman! Det är jag den första att hålla med om - och där behöver vi få en lösning som är bättre än den vi har idag - att PAF-pengarna som kommer in i landskapets budget borde vara som en vanlig dividend så att vi skulle slippa de här konstgjorda verksamheterna som vi sysslar med nu. Det är helt onödigt.

När det gäller skattegottgörelsen så ska man komma ihåg att skattegottgörelsen är ett relationstal. Det är relationen mellan den åländska och den finländska ekonomin som sådan. Då måste man göra den bedömningen att - om vi tar 2017 och 2018 framåt och de budgeter som ska göras då. 2016 som kommer att ligga som grund för nästa skattegottgörelse har relationen mellan Finlands ekonomi och Ålands ekonomi förändrats på något sätt jämfört med 2015. Det kanske den har gjort, men min bild är att det nog är ganska lika. Vi har en betydligt bättre situation och ett bättre sysselsättningsläge här på Åland. Det är just därför som vi hela tiden faktiskt måste föra en aktiv politik och det tycker jag att landskapsregeringen gör. Att vi ska hålla alla i arbete, det är det som gör att vi håller den här skillnaden mellan den finländska och den åländska ekonomin.

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack herr talman! Arbetet med att förnya både budgetprocessen, budgetboken och affärsbokföringen är ju en process som inleddes redan under tidigare mandatperiod och som vi nu har sett en utveckling av i budgetbok efter budgetbok och likaså följer den här bokföringen också samma principer.

Det är sant, det som tidigare nämndes, att socialdemokraterna kraftigt har drivit det här med att få en affärsbokföring för landskapets del för att bättre få ett grepp om helheten. Som här har sagts så är det PAF-medlen som fortfarande inte är förenliga med de normala affärsbokföringsprinciper vi har.

Det som ltl Nordlund sade och som jag tycker att är intressant är om man kan utveckla någon typ av instrument som bättre kan förutse flitpengens nivå och kanske gärna koppla den till samfundsskatterna. Det är ju en första indikator på att något positivt händer, när de ökar i kommunen.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Ja, jag tror att man måste ge det uppdraget till ÅSUB och att man satsar lite mänskliga resurser på att tänka igenom hur ett sådant prognosinstrument skulle kunna se ut. Det är en väldigt viktig del. Nu har det gått uppåt men vi måste också vara medvetna att det kan gå neråt och då är det viktigt att vi vet det någorlunda i god tid.

Jag tycker inte att det borde vara omöjligt eftersom det handlar om historiska data. 2017 års skattegottgörelse är ju den verklighet som var 2015. Jag tror att det är fullt möjligt men det kommer att kräva lite arbete. Det skulle ge en bättre stabilitet till vår budget och den budgetdiskussion som vi har.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson

Talman! Efter gårdagens debatter och diskussioner kan jag konstatera att regeringsblocket inte är ensamt om att vara tacksam över det arbete och den handlingskraft som regeringen visar i sin budget när det gäller ekonomiskt ansvarstagande. Jag vill också poängtera att samarbetet över ideologigränserna är viktigt i det här sammanhanget. Det är fruktsamt att ha ett ideologiskt brett samarbete. Det betyder att hela Åland representeras och det betyder att olika intressen tas till vara.

Personligen har jag arbetat tätt med minister Valve och jag har sett prov på ett starkt och lyssnande ledarskap där alla får komma till tals.

Talman! ”Landskapets ekonomi och kommunernas ekonomi går inte att särskilja” står det i budgetens ingress. Det är sant och riktigt, inte heller går det att separera Ålands ekonomi från Finlands eller Finlands ekonomi från den globala. Vi lever i tider där vi oroas för stora krig samtidigt som barnadödligheten är lägst någonsin. Vi lever i en tid där den europeiska ekonomin är orolig samtidigt som den andel som de allra fattigaste utgör minskar. Landskapsregeringen följer den globala utvecklingen och anpassar Åland till vår omgivning och tar ansvar.

Kolleger! Under lagtingets öppnande fick vi lyssna till orden ”jorden tillhör inte oss, vi tillhör jorden”. Vi har alltså ett ansvar för kommande generationer. Vi har ett ansvar att ställa om och tillgodose kommande generationers behov. Vi lever i en tid med svag ekonomisk tillväxt och personligen är min övertygelse att vi måste anta denna tillväxtnivå som det ”nya normala”. Det finns inte resurser på jorden för att våra regioner ska ha en hög fortsatt tillväxt, särskilt om vi tar i beaktande att vi har ett gott ekonomiskt utgångsläge och redan idag en hög konsumtion.

Talman! Jag vill därför diskutera hållbarhetsarbetet. En av anledningarna till att jag ville sitta i finans- och näringsutskottet är att jag brinner för hållbarhetsfrågor. För sist och slutligen handlar hållbarhetsarbetet om finansfrågor, helt enkelt hur vi fördelar resurser. Därför är jag oerhört glad över de skrivningar som finns under Finansavdelningens kapitel där det sägs att: ”Finansavdelningens övergripande målsättningar är en offentlig budgetekonomi som med beaktande av de sociala och ekologiska dimensionerna av hållbar utveckling är i ekonomisk balans” och också ”att budgetförslag och annat beslutsunderlag ska vara sådant att det främjar beslut som står i överensstämmelse med visionen och principerna för en hållbar utveckling samt … ”.

Jag kan bara konstatera att landskapsregeringen och finansministern har helt enkelt fattat grejen med hållbarhetsarbetet! Tack talman!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack ltl Johansson för ett intressant anförande. Jag håller inte riktigt med om det som sägs, att Finlands ekonomi och Ålands ekonomi är så väldigt nära förknippande med varandra. Helt enkelt därför att vi har helt olika strukturer i vårt samhälle. Finland har gått kräftgång nu ett antal år. Exportindustrin flyttar, strejkerna avlöser varandra, arbetslösheten stiger och regeringen har svårt att få bukt med hållbarhetsgapet medan vi här på Åland har full sysselsättning och våra bolag går som tåget och genererar därmed pengar till Åland. Därför håller jag inte riktigt med om det som ltl Ingrid Johansson sade, att vi går exakt hand i hand. Jag tycker nämligen inte att vi gör det.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack talman! Jag tycker inte, som vtm Thörnroos, att vi kan separera våra ekonomier. Det är trots allt så att klumpsumman är beroende av de intäkter den finska staten får. Det är klart så att skulle Finland idag vara i ett strålande ekonomiskt läge så skulle vi knappast ha fått nej till vindkraft och vi skulle säkert ha lyckats ro en förbättrad klumpsumma i hamn.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tage Silander

Herr talman! När vi efter valet för ett år sedan utformade regeringsprogrammet så ägnade vi ekonomin berättigad uppmärksamhet. I regeringsprogrammet kunde man då som nu läsa följande ”Ekonomin är ramen för hela det politiska fältet. En god offentlig ekonomi är en grundförutsättning för stabilitet, för reformer och för utveckling av självstyrelsen.” Den tesen, och den åsikten, gäller givetvis fortfarande.

Så hur ser då landskapets uthålliga ekonomi ut, och framförallt, hur ser den uthålliga resultatutvecklingen ut?

Herr talman, för att få ett bra grepp om hur utvecklingen av det uthålliga resultatet ser ut är det skäligt och rimligt att vi exkluderar extraordinära poster och reserveringar och därtill tar hänsyn till åtminstone några eller någon av de resultatposter som har förändrats.

I budgeten för 2017 redovisas ett resultat på 5,9 miljoner euro, före redovisade extraordinära poster och reservförändringar. Motsvarande resultat i budgeten för 2016, innevarande år, uppgår till ett minusresultat på 17,7 miljoner euro. Det handlar med andra ord om en budgeterad resultatförbättring på hela 23,6 miljoner euro.

Det mest speciella med budgeten för år 2017 är den stora skattegottgörelsen på hela 23 miljoner euro. För de tre senaste åren, före innevarande budgetår, kunde vi redovisa en skattegottgörelse som i medeltal uppgick till drygt 7 miljoner euro. För 2016 har vi budgeterat knappt tio miljoner euro.

Är det då rimligt att räkna med att vi ska få i storleksordningen 23 miljoner euro per år i skattegottgörelse de kommande åren? Den frågan kan jag inte svara på, men för att nu inte blåsa upp förväntningarna så är det - tills vi vet mera - rimligt att iaktta viss försiktighet och förslagsvis sätta beloppet till 10 miljoner euro. Allt över det kan i det här skedet betraktas som extraordinärt.

Dessutom kan man, om man så vill, justera förändringen i uttaget från pensionsfonden på 2,0 miljoner euro och det positiva resultatet av den s.k. PAF-snurran på 6,7 miljoner euro. Då skulle vi i stället för det nu redovisade resultatet på 5,9 miljoner euro redovisa ett mera verkligt minusresultat på 11,8 miljoner euro som mera rättvist kan jämföras med det budgeterade minusresultatet för 2016, som alltså uppgår till minus 17,7 miljoner euro. Då handlar det i stället om en någorlunda jämförbar resultatförbättring på 5,9 miljoner euro, som alltså har åstadkommits genom ”svett och tårar” som det benämndes i gårdagens plenidebatt.

Men nu har man förstås redovisat och i budgeten resultatfört samtliga dessa i det närmaste extraordinära poster som sig bör, och det budgeterade resultatet utgör som sagt 5,9 miljoner euro före extraordinära poster och reserveringar. Bra så.

Efter detta har man i budgeten gjort en större reservering på 18,0 miljoner euro som man har vikt för kommande investeringar. Det är knappast något fel direkt i det förfaringssättet, även om det heller inte, enligt min mening, hade varit nödvändigt. Vi blir nämligen varken rikare eller fattigare oavsett hur vi redovisar.

Gör man som man har gjort i budgeten att man gör en reservering på 18,0 miljoner euro blir resultatet i resultaträkningen minus 12,1 miljoner euro. Det får som följd att det egna kapitalet i balansräkningen minskar med motsvarande summa samtidigt som man redovisar en reservering om 18,0 miljoner euro på balansräkningens passiva sida. Summan av dessa belopp är en tillgång på 5,9 miljoner euro. Om man inte hade gjort någon reservering hade hela det budgeterade resultatet om 5,9 miljoner euro tillförts det egna kapitalet direkt. Med andra ord har det ingen som helst betydelse för hur vi redovisar beloppen, annan än möjligen psykologisk. Vi är precis lika rika eller fattiga oavsett.

Däremot tycker jag att man kan konstatera att det uthålliga resultatet, enligt min enkla uträkning, faktiskt är så gott som lika stort som det minusresultat som har noterats i budgeten. Detta i sin tur indikerar att det ännu inte är slut med ”svett och tårar” utan att fortsatta ansträngningar givetvis måste till för att ytterligare successivt förbättra resultatet.

Herr talman! Några små saker ytterligare om uppgifterna i budgetboken.

För det första redovisningen av PAF-medlen är inte optimalt pedagogisk i nuvarande utformning - om man är snäll. Jag är glad att finansministern har aviserat förändringar härvidlag. Vi måste komma till en situation där vi indexför det belopp vi tar ut, om man så säger, som dividend från Ålands Penningautomatförening och sedan använder medlen trots det enligt någon sorts reglemente. Man använder medlen till de saker som medlen är avsedda för, även om jag, i mina stunder, kan tycka att allt vi gör i det här sammanhanget är allmännyttig verksamhet.

För det andra. När man nu väljer att göra en större reservering, i det här fallet 18,0 miljoner euro för vissa investeringar, får det inte gå så att dylika investeringsobjekt slipper undan kostnaderna motsvarande de avskrivningar som skulle ha belastat investeringsobjektet. För den del av investeringarna som finansieras med reserveringarna. Det vore orättvist mot andra investeringar.

För det tredje. Den indikativa investeringsöversikten i bilaga I kunde gott utvidgas att även omfatta annat än byggnadsprojekt. Detta för att ge oss en bättre helhetsbild och de här sakerna kommer vi att beröra i finans- och näringsutskottet naturligtvis.

En sak som jag också har reagerat på när man ser på resultaträkningen är att största delen av avskrivningarna synbarligen inte är fördelade på investeringsobjekten utan det kommer som en klumpsumma i slutet på resultaträkningen och det borde man samtidigt passa på att justera om så är möjligt.

Den sista saken som jag bara noterar här som ett litet frågetecken, eftersom jag berörde ärendet också när vi diskuterade tilläggsbudgeter.

Uppgifterna gällande antalet anställda förbryllar. I bokslutet för år 2015 anges att antalet anställda uppgår till 984 personer. I denna budget anges på sidan 36 i de allmänna motiveringarna att antalet uppgår till 1 675 personer. Här finns någonting att reda i när vi träffas i finans- och näringsutskottet.

Sedan har det här idag diskuterats frågan om man ska ta upp någon sorts reserver för t.ex. de jämställda lönerna, det som ska betalas längre fram. Enligt min mening så ska man akta sig för sådant. Det är mycket bättre att skapa ett bra resultat - jag märkte att också finansministern var inne på det - som gör att vi kan stuva in pengar i det egna kapitalet och som vi använder när vi sedan behöver det, bl.a. för jämställda löner.

Herr talman! Jag vill slutligen, som representant för Moderat Samling, ändå framhålla att innehållet i budgeten är väldigt bra, och att de oklarheter som ändå alltid kan förekomma med stor iver och med stort intresse kommer att redas ut i finans- och näringsutskottets behandling av budgeten. Tack herr talman!

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack herr talman och tack ltl Silander för ett bra analyserande och resonerande debattinlägg som man till största delen kan skriva under på faktiskt.

Det som jag begärde replik på var diskussionen kring skattegottgörelsen och hur man ska hantera den. Det är ju egentligen ett ganska sinnrikt system som vi har, med avräkning och skattegottgörelse. Är det så att skattegottgörelsen skulle minska under kommande år så gör den det av två orsaker. Det ena kan vara för att vårt näringsliv går sämre och det andra skulle vara att Finlands näringsliv går bättre. Men om Finlands ekonomi går bättre då stiger i stället avräkningen, den stora klumpsumman. Dit jag vill komma är att det är livsviktigt för Åland att vi ska kunna ha en bra ekonomi och att vi sköter vår näringspolitik på ett sådant sätt att vi har ha full sysselsättning och har företag som går bra. Då kommer vi också att ha landskapets ekonomi i skick.

Ltl Tage Silander, replik

Tack herr talman! Ltl Roger Nordlund säger att han håller med i nästan allt som jag anförde. Jag kan kontra med och säga att jag håller med ltl Nordlunds anförande till 100 procent.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack herr talman! Jag anhöll om ordet för att jag är lite bekymrad över utvecklingen av landskapets ekonomi på kostnadssidan. Om vi går tillbaka till år 2008 så hade vi en total kassa med utjämningsfonder på 170 miljoner och i slutet av år 2017 - enligt budgetförslaget - så har vi en kassa på 31 miljoner, om jag inte minns totalt fel.

Vad visar det här? Ja, det visar att vi lever över våra tillgångar. Vi har sakta men säkert tärt på vårt eget kapital och idag börjar vi snart ha kassan på noll. Skulle vi förverkliga alla projekt som är budgeterade, så skulle vi nästan måsta gå och låna.

Som jag tidigare sade i mitt anförande så oroar den här utvecklingen mig. När man tittar på utvecklingen av kostnadssidan för landskapet och hela tiden ser hur kurvan ökar och ser att intäktssidan inte hänger med, då vet den som kan räkna lite, att det inte brukar gå ihop.

Vad ska man göra åt det här? Ja, man ska titta på möjligheterna att få ner kostnaderna för landskapet. Jag vill i varje fall ge ett visst beröm till finansministern och till landskapsregeringen att man börjat titta på kostnaderna för skärgårdstrafiken. Man säger att man överväger en totalentreprenad för vissa linjer och vad jag har förstått så handlar det delvis om Degerby – Svinö. Det tycker jag att är bra och man ska ha beröm för det. Men landskapsregeringen är litet försiktig i skrivningarna eftersom man skriver att man ska överväga, man skulle ha kunnat säga att man ska införa en totalentreprenad.

Vad innebär det då? Ja, det skulle innebära att vi inte har någon kostnad för färjeanskaffningar på framtiden utan entreprenören står för de kostnaderna. Med den klausul som man också hade i skrivningarna i budgeten, om återköpsrätt, så tror jag att alla entreprenörer skulle finna en säkerhet att gå in i en sådan totalentreprenad. Men då måste man sätta det på en sådan tid att det går att få en lönsamhet för den entreprenör som åtar sig entreprenaden. Jag ska återkomma ytterligare vid presentationen av motionen när det gäller att förbättra färjeturen till Föglö, men det tar jag då.

Det som jag och vi i Ålands Framtid saknar, och det som har blivit sämre och sämre, är att det inte finns några nyckeltal. Vi har många gånger påpekat det här i budgetdebatten, ja nästan så länge som jag har suttit i lagtinget, att vi måste få fram nyckeltal i budgeten för att lättare kunna se hur verkligheten är. Det finns ingen tjänstetablå, den har också fallit bort ur budgeten. I årets budget - jämfört med den som vi antog i fjol - så finns det heller inga redovisningar över långsiktiga investeringar för landskapet och inte för kommunerna heller. Det är svårt för en lagtingsledamot att sätta sig in i vad som är på kommande när man inte har en långsiktig översikt över investeringarna och vad det är som man ska prioritera, ifall man vill skriva motioner.

För att ytterligare förbättra möjligheten för intäkter så skulle jag vilja att landskapsregeringen skulle fundera på att, åtminstone i nästa budget, införa konkurrensutsättningar också för vägtrafiken och underhållssidan. Jag har många gånger ivrat över utmanarrätterna. Det har funnits i två regeringsprogram nu men vi får väl glömma snart att hålla på och upprepa oss, det börjar bli lite tjatigt. Jag säger inte att det blir bättre och billigare att konkurrensutsätta, men det vet man inte om man inte prövar. Om man inför en konkurrensutsättning av vägtrafikens underhållssida, så måste man lägga ut sådana anbudsförfrågningar som entreprenörerna också kan räkna på. De måste vara i en sådan storleksordning att det lönar sig för entreprenörerna att investera och att räkna på dem. Annars blir det så att vi själva får sköta om underhållssidan. På sikt tror jag att de här åtgärderna är något som skulle komma att förbättra kostnadssidan för landskapet. I och med det skulle det också bli lättare att få en budget i balans.

När det gäller ltl Silanders sifferbollande med resultaträkningen så tycker jag att det är tekniska delar. Det är egentligen ingenting som förändrar den totala penningsumman utan det är bara ett tekniskt bollande.

I den bransch som jag lever - jag har varit jordbrukare och företagare - har det alltid förekommit reserveringar. Jag har alltid gjort reserveringar för investeringar före jag har gjort själva investeringen. För mig är det här inget främmande utan det är ett normalt beteende. Det tror jag att många andra privatföretagare sysslar med också.

En vägkost på vägen som jag vill ge landskapsregeringen - var inte så försiktiga att pröva olika sätt för att få ner kostnaderna när det gäller det som landskapet står för idag. Vi har fastighetsverket som är en stor organisation i dag och som sköter underhållet av fastigheterna. Där finns det också möjligheter att pröva olika lösningar genom att bjuda ut underhåll och liknande på anbud och på det viset få ner kostnaderna. Det räcker med det här. Tack.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Den här landskapsregeringen tar verkligen tag i ekonomin och det syns i resultaträkningens verksamhetsbidrag. Skillnaden mellan intäkterna och utgifterna, och allt som landskapsregeringen är med och finansierar, sjunker med nästan 3 miljoner euro, trots att vi tar ut 2 miljoner euro mindre ur pensionsfonden och trots att vi budgeterar enligt TEHY-strejkens avtal om en höjd årskostnad för löner för 2 miljoner euro. Det har verkligen skett en kostnadsminskning men mycket arbete återstår.

Utmanarrätterna - landskapsregeringen har enats om att vi ska stifta lagar om upphandling både över EU:s gränsvärden och under. Angående utmanarrätten så utreder och överväger vi om den ska ingå som en del i upphandlingslagstiftningen där vi får en lag som talar om hur man ska utmana offentlig verksamhet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Herr talman! Det gläder mig att finansministern är inne på rätt spår och jag förstår att det finns en viss övergång. Men i och med att detta förekommit i regeringsprogrammen för två regeringar, så börjar man liksom bli lite obstinat och fundera när utmanarrätterna ska prövas, eftersom det står skrivet. Det gläder mig att man tänker vidta åtgärder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag har väl inte riktigt full samsyn med ltl Brage Eklund vad gäller investeringsreserveringar. Min fråga är därför om ledamoten i sitt privata värv - som han tidigare nämnde - brukar göra investeringsreserveringar, trots att verksamheten som sådan uppvisar ett negativt resultat?

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det är ju hur man bollar med siffror, tänkte jag säga, för att få ett negativt resultat. Nej, jag har aldrig haft ett negativt resultat i min verksamhet. Det är väl därför som jag har gjort investeringsreserveringar. Men hade man gjort den andra vägen här också så hade man kunnat få ett plus.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm

Herr talman! Landskapsregeringen har lagt sin budget för 2017 och där finns det positiva saker samt sådant som man kan ifrågasätta. T.ex. ett ungdomshus är något som jag stöder och tycker att är positivt.

Det som jag ifrågasätter är när regeringen går ut och säger att de inte minskar landskapsandelarna för 2017 - vilket i och för sig är lovvärt med tanke på det ekonomiskt ansträngda läget - för att i nästa mening säga att de inte tänker kompensera kommunerna för konkurrenskraftpaketet. Det betyder att kommunerna måste hitta egna lösningar för att klara av differensen mellan inkomstskattebortfallet och minskningarna i utgifterna för semesterersättning och ökad årsarbetstid.

I riket har kommunerna ersatts för detta paket men på Åland lämnas kommunerna utanför systemet. Det hade varit lättare att se konsekvenserna för de olika kommunerna om man tydligt hade visat hur nedskärningarna kommer att slå i olika kommuner på grund av sänkningen av landskapsandelarna.

Om vi dessutom betänker att det har aviserats om drastiska sänkningar av landskapsandelarna till kommunerna från och med år 2018 så undrar jag om detta är ett sätt att få kommuner med svagare skattekraft på knä för att på så sätt komma i mål med kommunstrukturreformen.

Regeringspartierna säger att de demokratiska faktorerna gör att vissa kommuner inte kommer att klara sina åtaganden på sikt, vilket gör en kommunreform nödvändig. Jag förstår inte hur en kommunreform ska kunna minska den totala kostnadsmassan vad gäller demografin. Det är klart att man kan minska kostnaderna inom den kommunala sektorn om man ser strikt företagsekonomiskt på förhållandena och om de små perifera kommunerna har för små enheter. Att påstå att det går att göra besparingar utan att minska på tillgängligheten är att tänja på sanningen. Administrationen ute i kommunerna utgör bara några procent av kommunernas driftsutgifter.

T.ex. med en norråländsk kommun så kommer - enligt demografins regler - en majoritet i fullmäktige att utgöras av personer boende i de centrala delarna av den nya kommunen. Deras uppgift är att se till att servicen förmedlas kostnadseffektivt till kommuninvånarna vilket gör att små kostnadsdrivande enheter, som t.ex. Geta och Vårdö, riskerar indragning av skola och barnomsorg. En annan aspekt är s.k. hårda värden - som infrastruktur. Om det skulle stå mellan en kommunalväg i Långbergsöda eller i Godby, var tror ni att man då skulle välja att lägga resurserna?

Kostnaderna för den demografiska obalansen, på vissa håll på Åland, kommer att finnas kvar oberoende om vi är 16, 7, 4 eller en kommun. Vi kommer alla att vara med och dela på notan. Därför anser jag att det är upp till kommuninvånarna att besluta om man vill ha kvar sin nuvarande kommun eller ingå i en ny och större enhet. Att komma med uttalanden om stora inbesparingar med bibehållen service är vilseledande och hedrar inte trovärdigheten för sagesmännen.

Herr talman! Vi ska minnas att landskapsandelssystemet är regionalpolitik där de svagare kommunerna ska få stöd av de starkare för att alla ska få en god service. När det nuvarande landskapsandelssystemet sjösattes skulle det indexjusteras för att följa kostnadsutvecklingen i samhället vilket inte har varit fallet under de senare åren. Att sedan gå in och göra ytterligare nedskärningar betyder i klartext att man skjuter över kostnaderna på medborgarna, främst i delar av landskapet som redan har det tufft.  Eftersom konkurrenskraftspaketet även ska gälla för landskapets anställda och det inte har beaktats i föreliggande budget, så tycker jag att det är lämpligt att använda delar av denna inbesparing för att trygga kommunernas basservice utan att ytterligare höja skattetrycket för medborgarna. Tack herr talman.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! För mig är en kommun varken mer eller mindre än sina invånare. Jag skulle gärna diskutera hur konkurrenskraftsavtalet och de planerade skattesänkningarna påverkar invånarna, inte bara kommunerna, eftersom invånarna är det viktiga. Det är människor av kött och blod. Konkurrenskraftsavtalet innebär att det införs ett småföretagaravdrag, vilket gynnar småföretagare ute på hela Åland. Det införs ett ökat pensionärsavdrag, vilket i någon mån höjer intäkterna för pensionärer. Hushållsavdraget förbättras, vilket gör det möjligt att renovera hus och fastigheter på ett förmånligare sätt m.m.

Jag tycker att det skulle vara skäl att ni någon gång diskuterar människan som finns i kommunen och inte bara kommunen själv.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack herr talman och tack minister Perämaa. Jag har ingenting emot konkurrenskraftavtalet. Jag tycker att det är bra och det är behövligt. Det som jag ifrågasätter är att landskapsregeringen inte går in för samma system som staten har gjort så att effekterna för kommunen kompenseras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Herr talman! Ltl Mikael Lindholm nämnde risken att skolorna i randkommunerna läggs ner och nämnde bl.a. Geta skola. Vad jag har förstått så har Källbo skola ganska fullt, där finns det mycket elever. Jag ser tvärtom också, att man kan få elever från norra Finström till Geta skola. Det pratas för mycket om att lägga ner. Vi måste i stället börja se hur vi kan utnyttja resurserna bättre och vad vi kan göra för helheten.

Som jag nämnde i mitt anförande så tror jag inte att det är så många som vill lägga ner. Man ska i stället se hur man kan utnyttja resurserna bättre. Vi kan effektivera skolorna, vi kan kanske placera elever med särskilda behov i en viss skola, öka kompetenser och på det viset samarbeta bättre med personalen. Se möjligheterna och inte bara hoten.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman och tack ltl Winé! Det där låter ju bra det. Jag tycker absolut att det är skäl att fundera på det. Vad jag har förstått så har det inte funnits några förfrågningar från t.ex. ltl Winés hemkommun Sund och att de skulle ha problem med trångboddhet i sin skola. I Vårdö skola har vi gott om plats i våra klassrum. Barnen på Prästö skulle kunna ta skoltaxi till Vårdö i stället.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack herr talman! Tack ltl Lindholm! Ltl Lindholm oroar sig för att nedläggning och centralisering är det första som händer vid en kommunstruktur. Jag måste ställa frågan och jag har sagt det tidigare idag. Det har lagts ner nästan 40 skolor de senaste 50 åren på Åland. Vad är det som säger att de skolor som existerar just nu, med den här kommunstrukturen, ska finnas kvar om 20-30 år? Jag ser en kommunstruktur som ett sätt att bibehålla servicen, inte att lägga ner den. Ltl Lindholm får gärna motbevisa mig med något argument där han lyfter fram på vilket sätt dagens kommunstruktur gör det möjligt att bibehålla servicen till samma kostnad som vi har i dag.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack herr talman! Ltl Holmberg säger så där men han har samtidigt sagt att vi ska göra inbesparingar i och med kommunstrukturreformen. Då måste man ju titta på var det finns att spara. Ja, t.ex. på de skolor som inte har tillräckligt stora grupper i sina klassrum. De kan inte få samma kostnadseffektivitet som t.ex. Jomala eller Mariehamn eller Källbo. Då blir det en naturlig reaktion från ett nytt fullmäktige som ska se till vad som är bäst för majoriteten. Då blir det så - kanske inte om fem år men kanske om tio år - att risken blir stor att det blir längre skolväg för de små barnen som bor längre bort från centrum.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack herr talman! Ltl Mikael Lindholm kritiserar att man inte kompenserar kommunerna för konkurrenskraftsavtalet. De facto så var det ju så att både Ålands kommunförbund och staden, i samråd med landskapsregeringen, sade att den här varianten av lösning från landskapet var bättre än det som föreslogs med sänkningen av landskapsandelarna. Man var överens om att det här alternativet åtminstone var det bättre av två dåliga. Kan ltl Lindholm hålla med om det åtminstone?

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Tack ltl Petri Carlsson! De uppgifter som jag har fått att är att det här avtalet i alla fall är betydligt svårare - framförallt för oss som sitter i denna sal och ska diskutera huruvida det är ett bra budgetförslag eller inte. Det är mycket svårare att se hur det här slår för en enskild kommun. Med det andra avtalet hade vi faktiskt allting svart på vitt hur det skulle slå. Därav fick jag faktiskt så pass mycket input att jag tyckte att det här var värt att lyfta.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Ltl Lindholm och jag kommer från små förhållanden båda två, från små ögrupper och där är det små kommuner.

Vad anser ledamot Lindholm att är smärtgränsen för en kommun? Det gäller ju att få tillräckligt med folk att ställa upp. Berätta för mig, vad är smärtgränsen?

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack herr talman! Och tack ltl Torsten Sundblom! Jag vet inte om jag förstod ltl Sundblom rätt. Vad menar ledamoten med smärtgränsen? Är det när en kommun inte längre ska vara en kommun, är det det som ledamoten menar? Jag tycker att det skulle vara förmätet att jag ska svara på det. Det känner nog kommunen själv. Är det så att kommunerna vill gå samman så har vi, från mitt parti, sagt många gånger att vi ingenting har emot en kommunreform där kommunerna själva vill gå samman. Det exempel som har förts fram med norra Åland och de tre kommuner som där vill gå samman, det är helt okej. Men att vi här uppifrån ska ta initiativet mot kommunernas vilja, det tycker jag inte om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag vill börja mitt anförande med att ge en eloge till finans- och näringsutskottet ordförande, Tage Silander. Jag tyckte att han på ett alldeles förträffligt sätt satte orden på det som jag själv inte riktigt klarar av att formulera, dvs. i den här budgeten är det väldigt mycket psykologi.

”Vi blir varken rikare eller fattigare” sade ordföranden i finans- och näringsutskottet, oberoende av på vilken sida vi sätter siffrorna. Men den psykologiska effekten ska inte underskattas. Jag vill vara tydlig med att jag inte citerade, utan att det var så jag uppfattade hans anförande. Det är sant. Det är svårt att gå ut till underlydande myndigheter, det är svårt att gå ut till kommuner och det är svårt att förklara för kollegiet, som finansminister, och säga att ”nu ska vi spara” när man samtidigt sitter med ett överskott på 6 miljoner. Då krävs det en hel del psykologi för att man ska kunna hålla kvar åtstramningshotet över verksamheterna. Inte helt lätt.

Och inte helt lätt heller är det att se vilka inbesparingar landskapsregeringen vill göra i framtiden. Var är det man ska spara? I tilläggsbudgeten som vi fick i april detta år så framfördes det, med tämligen stora gester, att i budgeten för 2017 – då kommer vi att få veta målsättningen och riktningen från den här landskapsregeringen. Jag hittar inte riktigt de stora sparmålen här, förutom att man försöker rikta sig mot kommunerna och sedan lite här och lite där.

Jag citerar nu ur budgeten på sidan 14 där landskapsregeringen skriver ”Med beaktande av att osäkerhetsfaktorerna fortsättningsvis är många rörande den ekonomiska utvecklingen för Finland och därmed avräkningsbeloppets utveckling, planerar landskapsregeringen i nuläget nivåmässigt lika stora inbesparingar för såväl 2018 som 2019, varvid de totala inbesparingarna under mandatperioden blir ca 20 miljoner.”

Min fråga till regeringspartierna och till finansministern är – Var ska dessa inbesparingar göras och när kommer vi att få ett indikativt besked till Ålands lagting om hur det kommer att ske? Är det Ålands hälso- och sjukvård som vi ska spara på, är det skolorna som vi ska spara på eller är det transfereringarna till kommunen som vi ska spara på? Jag tycker att det vore klädsamt om landskapsregeringen nu faktiskt kan tala om hur den framtida sparkartan och vägen dit kommer att se ut. Vi vet också att då man gör en inbesparing - att minska på personal, att förändra strukturen i en organisation – att det inte är lätt. Det vet vi alla som sitter här. Och punkt två. Det som vi också vet är att demokratiska processer tar väldigt lång tid. Därför vore det klädsamt om inte bara vi här i lagtinget utan även de enheter som kommer att beröras av detta inom en snar framtid kommer att få ett besked var dessa 20 miljoner ska sparas?

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Landskapsregeringen har infört en sådan turordning att det på våren alla år ska lämnas en tilläggsbudget som innehåller ramar för förvaltning, myndigheter och utomstående organisationer som reglerar eller säger hurudana budgetförslag de ska lämna in inför ordinarie budget. Ram på våren, ordinarie budget på hösten.

I samband med tilläggsbudgeten får lagtinget ta ställning till den fördelning av bördorna som landskapsregeringen föreslår för lagtinget att ska synas i nästa budget, precis som skedde nu, det här första året.

Det som ändå kan sägas inför utmaningarna år 2018 är att konkurrenskraftsavtalets kostnadsinbesparingar för landskapets del, på över 2 miljoner i lönekostnader, kommer att finnas tillgodo när sparförslaget ska läggas för år 2018.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Ska jag då tolka det som så att det konkurrenskraftspaket som ännu inte har rotts i hamn här på Åland, men som rör sig i storleksordningen 2,4 miljoner, kommer respektive enhet att kunna räkna sig tillgodo under år 2018? Troligen! Tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman!  Centern har en budgetmotion nr 27/2015-2016 och ställde redan igår en fråga om varför konkurrenskraftspaketet - som ska börja gälla den 1 februari 2017 i enlighet med regeringens tidigare beslut - inte finns med i budgeten? Vi hoppas att vi idag lyckas få ett svar på det.

Om vi synliggör löneskillnaderna så kan vi - som vi har konstaterat flera gånger under dagen - konstatera att under november och december månader så arbetar kvinnorna gratis i förhållande till männen.  Och sådana förhållanden - och det hoppas jag vi är överens om - kan vi inte ha fortsättningsvis.

Vi föreslår därför i budgetmotion nr 32/2015-2016 att regeringen ska börja bygga upp en fond för att säkerställa sitt mål från regeringsprogrammet om att landskapet har jämställda löner år 2020. Vi börjar med en grundplåt på en miljon men hoppas att regeringen, efter att ha säkerställt en reservering av medel som inte finns, prioriterar jämställda löner.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka för jämställdhetsbilagan som regeringen bifogar budgeten. Regeringen har av ÅSUB begärt in statistik som belyser mäns och kvinnors situation inom makt och inflytande, hälsa och brott samt brottsoffer. Tidigare år har vi fått ta del av ekonomi, arbetsliv, hälsa och livsstil, integration och demografiska förändringar, av alla intressanta områden.

Inom årets områden belyses frågor som verkligen med konkreta insatser går att åtgärda och göra mera jämställt. Vi talade tidigare om ett seminarium som regeringen arrangerat om ”genus i vården” och vi har konstaterat att andelen kvinnor i vårt parlament är långt ifrån jämställt. Men även kapitlet om brott och brottsoffer ger en mycket intressant läsning.

Jag skulle vilja be finansministern att berätta om sina tankar, efter att den här utredningen har tagits fram, om vad man har i åtanke att åtgärda för år 2017, efter det som redovisas i jämställdhetsbilagan.

Herr talman!  Vi har redan använt mycket av debattiden till kommunerna och deras ekonomi men jag kan ändå inte låta bli att fråga ministern om vad man riktigt menar med att ”kompensera i princip?” I budgeten skriver nämligen regeringen att ”man kompenserar kommunerna i princip mot att inte införa någon inbesparing.” Jag undrar om någon av oss skulle känna oss kompenserade för något, om man skulle kompensera med någonting som någon säger att de nog hade tänkt göra men inte gör, och i stället att det skulle vara kompensationen man får. Slutsatsen är att kommunerna får mindre skatteintäkter utan att bli kompenserade, något som driver fram ytterligare skattehöjningar. 

Jag skulle också vilja be ministern att göra ett genusspan av de här avdragen som införs. Vilka gynnas och vilka drabbas? Kan man se skrivningen ”att kompensera i princip” att det betyder att det finns en öppning i formuleringen?

Slutligen herr talman! Tre frågor om fastighetsverket, men först ett konstaterande. Lönesättningen på fastighetsverket har väckt starka reaktioner inom den offentliga förvaltningen!

Så till frågorna. Vissa internhyror har efter första inkörningstiden för fastighetsverket visat sig vara i det närmaste orimliga, bland annat för Guttorp. Hur har justeringen av dessa avancerat?

Vidare har vissa fastigheter vid Folkhögskolan drabbat verksamheten negativt. När det uppdagades så skulle fastigheter övertas till fastighetsverket. Hur har detta verkställts?

Slutligen. Det föreslås ett förskott om 4 miljoner av fastighetsverkets överskott som en inkomstöverföring till landskapets budget. Eventuellt ska ytterligare medel överföras. Kan ministern redogöra mera för dessa vinstpengar och vad de ska användas till? Tack herr talman!

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag tror att det var tio frågor, det ger mig sex sekunder tid för varje, så jag väljer att svara på två.

Vad gäller Guttorp och internhyran där så har fastighetsverket omvärderat internhyran så att den nu har sjunkit från ca 500 000 till ca 300 000 euro. Det har skett och det syns också i budgetförslaget.

Vad gäller konkurrenskraftsavtalets möjliga inbesparingar i lönekostnader för landskapets del så gör landskapet på det sättet att vi först intäktsför eller kostnadsför saker då det finns ett undertecknat avtal. Vi ska konstatera att landskapsregeringen just nu förhandlar om att införa samma eller motsvarande löneförändringar som på rikshåll.

Som jag sade tidigare så kommer den inbesparingen att kunna räknas tillgodo i budgetförslagen för år 2018.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag får tacka för de svaren så här långt. Jag skulle uppskatta om ministern kan välja ett anförande, vilket han har möjlighet till, för att också kunna besvara de andra frågorna. Jag upplever att de är minst lika viktiga som de som har besvarats.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack talman! Ltl Lundberg pratar om jämställdhet och nämner också kvinnors representation i de folkvalda församlingarna. Som jag ser det så är just den representationen mycket en partifråga. I mitt parti har vi en väldigt jämställd lagtingsgrupp och i regeringsblocket är det väldigt jämställt. Däremot ser jag, på oppositionens sida, att det är mindre jämställt. I Centerns egen grupp så har man två kvinnor och fem män. Hur ser ltl Lundberg på det egna ansvaret i den här viktiga frågan?

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Självklart har vi inom partierna ett stort ansvar för de här frågorna. Jag hoppas också att det arbete som avslutades under förra mandatperioden, som nu är långt över ett år sedan, skulle få en fortsättning. Det efterlyser många.

Det pågår ett projekt inom landskapsregeringen som har försvunnit upp i luften känns det som, om man som vi, bara har tillgång till landskapsregeringens beslut och till budgeterna. Det har inte redovisats något slut på detta projekt och det har inte heller presenterats någonting i budgeten om någon fortsättning av det. Det var relaterat direkt till kvinnor och makt och representation. I och med att det också lyftes i jämställdhetsbilagan så utgår jag ifrån att det här är en prioriterad fråga och då borde det ju också synas i budgeten för 2017. Det är det som är min frågeställning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack herr talman! Ärade ledamöter! Det tycks bli en kutym att jag håller sista anförandet, dessutom det sista i den andra rubriken ”Finansavdelningens förvaltningsområde.” Jag har lyckats bocka av två av fyra idag!

Det som jag först tänkte ta upp är det som jag nämnde igår, de pedagogiska delarna i budgetboken. Ltl Silander var inne på en del men också ltl Eklund, om jag minns rätt.

Som jag sade så har det blivit betydligt bättre än vad det var i fjol men det finns ännu förbättringsförslag och jag hoppas att vi fortsätter att diskutera det också i finans- och näringsutskottet.

En annan sak, som jag noterar att fortfarande inte finns med är sakordsregistret, när man vill söka efter någonting. Nu kör man med budgetboken i ena handen och sedan får man googla via datorn och det känns litet märkligt.

Sedan har vi den historiska tillbakablicken. När det gäller budgeten så finns det bara budget för 2016 och förslag för 2017 men inte bakåt. Samma sak i många andra sammanhang. Vi har pratat om hur flitpengen har gått osv. och det är inte så lätt alla gånger att söka, så den historiska bakgrunden kunde vara lite bättre.

Sedan hittade jag en del tabeller som kan vara rätt svåra. Jag tog som exempel en som är tydlig. På sidan 79 finns en tabell över ÅHS:s intäkter och där man kan se årtal och summorna nedanför och kan läsa ut det väldigt bra. Däremot den skattefinansiella utjämningen som visserligen går över många år men där det är i princip är omöjligt att läsa vilka summor det är fråga om. Där finns det en del att förbättra.

Sen tror jag nog att rätt många här i salen kanske skulle uppskatta om siffrorna i tabellen kunde vara något större. Ibland saknar man det och skulle vilja förstora det lite. I tabellerna är det mycket siffror men de är också väldigt små. Vi har ju talat om att det gäller att ha tillgänglighet och tillgänglighet är ju också att faktiskt att kunna läsa det som finns på ett lätt sätt. Det där är små men viktiga saker. För det är ju inte bara de som har varit med länge som ska kunna läsa den här budgeten utan också vi nya och egentligen alla utanför denna sal.

Den andra saken som jag tänkte ta upp är den motion som jag tror att hör till det här området, fast jag är inte helt säker på det. Det gäller motion nr 1 som har rubriken ”Övriga finansinvesteringar” och där landskapsregeringen vill ge 800 000 för det. Det står att ”för närvarande utreder landskapet hur denna åtgärd ska behandlas ur ett statsstödsperspektiv.” Jag tycker att man först kan titta på hur det kan hanteras och när det har blivit godkänt så kan man komma med det i en tilläggsbudget. Jag föreslår helt enkelt att den stryks i det här skedet.

Jag hade tidigare några frågor kring det här i lagtinget men fick kanske inte något svar. Men vi återkommer med frågorna i finans- och näringsutskottet.  Jag kommer att lyssna på svaren. Får jag inte svaren där så får vi väl ta debatten här på nytt. Tack herr talman.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Jag avser inte att förlänga debatten något ytterligare, men eftersom det här är en remissdebatt och det är ganska många frågor som har ställts här idag och som man inte har kunnat besvara ifrån regeringens sida så hoppas jag att finans- och näringsutskottet nogsamt antecknar frågeställningarna, för att sedan ta dem till behandling så att vi får dem med på nytt till debatten och får ett klargörande när ärendet kommer tillbaka från finans- och näringsutskottet. Tack.

Talmannen

Begärdes ytterligare ordet? Då är debatten om finansavdelningens förvaltningsområde avslutad. 

Diskussionen avbryts här och fortsätter i morgon onsdag och då inleder vi med social- och miljöavdelningens förvaltningsområde och tar oss sedan vidare genom hela budgeten. 

Plenum slutar

Nästa plenum hålls onsdagen den 16 november 2016 kl. 09.30. Plenum är avslutat.

 

 

Originalfil