Plenum den 15 september 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 15 september 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun Carlson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Herr landshövdingen:

Ärade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av protokollet om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar.

 

TALMANNEN: Tack herr landshövdingen! Lagtinget kommer att föreskriven ordning behandla republikens presidents framställning.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens meddelande 5/2003-2004 angående Ålands turismstrategi kommer att upptas till behandling vid lagtingets plenum onsdagen den 22 september.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 26/2003-2004 angående godkännande av Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet och lag om ändring av 48 kap. 1 § strafflagen. (RP 26/2003-2004).

 

Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 20 september. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 27/2003-2004 angående godkännande av konventionen med stadga om Europaskolorna samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 25/2003-2004).

 

 

Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 20 september. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2003. (RB 1/2003-2004).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Ärendet är bordlagt den 13.9. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Efter att ha lyssnat till diskussionen här i lagtinget senaste måndag om landskapsrevisorernas berättelse, då framför allt regeringspartierna lade fram sina synpunkter kan man nog säga att finansutskottet får en ganska besvärlig uppgift att ta hand om. Jag tänker då särskilt på de evighetsfrågor som landskapsrevisorerna än en gång tar upp, dvs. hur man skall få politisk styrning på ÅHS, hur museibyråns organisation skall se ut och högskolans inriktning och administration. Det tycks som om det kommer den ena landskapsstyrelsen efter den andra, men det sker egentligen inte några större förändring i själva arbetet med att politiskt styra de stora och viktiga förvaltningsområdena. Det är som om landskapsregeringen leder av samma politiska schizofreni som upprepar sig landskapsregering efter landskapsregering. I val talar högerpartierna om hur man skall minska på offentlig sektor och dra ner på uppgifterna. Sedan när man kommer till makten börjar man att investera i gamla projekt och i nya projekt och så skapar man nya verksamheter och de gamla sväller ut utan att man egentligen tar bort någonting.

 

Landskapsrevisorerna påpekar naturligtvis att det krävs strukturella förändringar för att minska utgifterna och för att uppnå balans i landskapets ekonomi. Högerpartierna har också en tendens att i de här sammanhangen säga att egen beskattning skulle vara ett viktigt medel för att förbättra landskapets ekonomi. Vi socialdemokrater vill gärna se de skatteintäkter som högerpartierna tänker ta in för att finansiera välfärden, investeringar och verksamheter som man nu satt igång under en lång tid. Lägg gärna fram en skuggbudget med tänkta utgifter och de skatteintäkter som ni tänker ta in för att finansiera dem! Vi är ytterst nyfikna och intresserade och vill gärna ta del av era skattevisioner för Åland i framtiden.

 

Fru talman!

Måndagens diskussion tyckte jag var märklig i vissa avseenden. För det första fanns knappast någon från landskapsregeringen på plats; enstaka minuter hade vi ansvariga ministern för finanserna inne och näringsministern, men i övrigt lyste bl.a. lantrådet med sin frånvaro, vilket är ytterst betänkligt eftersom det är Roger Nordlund som bär det politiska huvudansvaret för den förda politiken under många, många år.

 

Landskapsrevisorerna gör ett stort och viktigt arbete och jag tycker att man måste ta deras synpunkter på allvar. När ltl Runar Karlsson förklarar att landskapsrevisorernas berättelse inte innehåller något graverande med tanke på den förda politiken höjer man lätt på ögonbrynen, särskilt när liberalernas gruppordförande i nästa minut stiger upp och säger att det totala misslyckandet med IT-byn borde lösas genom utförsäljning av hela byggnaden – innan den ens har invigts. Stöd för försäljning får han dessutom av ltl Johan Ehn som representerar Frisinnad Samverkan, medan ansvariga finansministern Jörgen Strand tydligen nickar instämmande. Skall man verkligen ta herrarna på allvar eller är det något försök till att skämta bort ett stort misslyckande? Jag menar att IT-byn handlar om så kolossalt mycket pengar, skattebetalarnas pengar, att man inte i det här läget kan skämta om saken.

 

Fru talman!

Jag tycker att finansutskottet här skall ta ett stort ansvar och reda ut förslaget av IT-byn. Menar representanter för regeringspartierna att det är på det här sättet man skall lösa problemet eller inte?

Lagtinget har inte råd att skämta i 8 miljoners klassen. Om IT-byn skall säljas är det faktiskt det totala misslycklandet. Det politiska förtroende som de partier som drev igenom IT-byn har måste prövas. Socialdemokraterna gick med på att projektet igångsattes under förutsättning att 80 procent av ytan skulle hyras av privata företag. Att nu börja och undra och tolka det beslutet är inte relevant. Jag förutsätter att varje rationellt tänkande människa i den här salen utgick från att det betydde att utrymmena skulle hyras ut till privata företagare och på det sättet skulle projektet långsiktigt finansiera sig självt. Det är inte någon juridisk finlir som behövs i det här fallet utan det var helt uppenbart att det här var en näringslivssatsning som i slutändan skulle betala sig själv. Mariehamns stad gick med i projektet under de här förespeglingarna och stadsborna lade till 800.000 euro i IT-byn. Eftersom projektet nu avviker från målsättningarna och inte har blivit det som var tänkt utan närmast en del av landskapets förvaltning tycker jag, och jag tror att jag har många med mig, att staden borde återfå sina 800.000 euro. Vi har alltså behov av de pengarna för andra ändamål än att finansiera en ytterligare utsvällning av landskapsregeringens förvaltning.

Fru talman!

Landskapsrevisorerna gör en ingående granskning av bl.a. museibyråns fastigheter. Det är ju så att fastighetsbyrån har ett mycket stort fastighetsinnehav, men man begränsar sig till framför allt Tosarby stenhus och Ribacka. Jag skall uteslutande hålla mig till Ribacka-projektet.

 

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i våra dagstidningar att en ny konferensanläggning har öppnats i Kastelholm i museibyråns administrativa utrymmen i Ribacka. Museibyråns ledning konstaterar att när de offentliga anslagen minskar för att bedriva antikvarisk verksamhet måste museibyrån få in pengar på något annat sätt, i detta fall genom att driva kommersiell konferensverksamhet. Visste ni att Jan Karlsgårdens värdshus planerades och byggdes också för att fungera som konferensanläggning för 60 personer? Och vad har det blivit av det! Ja, det är knappt så att anläggningen fungerar som kafé under den intensivaste turismperioden. Under lågsäsong orkar man inte ens hålla uppe toaletterna så att turistbussar kan besöka området med någon större behållning.

 

Men, fru talman, i fråga om Ribacka är den politiska situationen allvarlig. Jag menar att det saknas ett politiskt beslut i lagtinget att Ribacka skall göras om till en kommersiell konferensanläggning. Var beslutet har tagits och av vem, det har jag ingen aning om, men det är nog finansutskottet som nu skall ta reda på var det beslutet har fattats. Vissa säger att det har tagits av någon minister i december, men det finns inte grund för att ändra inriktningen på verksamheten på Ribacka utan det var planerat och vi har beviljat pengar för någonting helt annat.

 

Så, fru talman, det här luktar som det som man brukar kalla ministerstyre, och det är allvarligt och det bör finansutskottet reda ut. Det är nämligen så att om landskapsregeringen skulle ha förelagt lagtinget ett förslag att nu skall Ribacka besökscentrum ändras om och bli en kommersiell konferensanläggning, så hade socialdemokraterna inte godkänt det förslaget. Vi anser nämligen att konferensanläggningar skall bedrivas av privata entreprenörer och att samhället inte skall gå in och konkurrera med dessa. Det är den gamla omvända åländska politiken att det är högerpartierna som jämt och ständigt skall socialisera verksamheter på Åland medan socialdemokraterna med händer och fötter försöker hålla emot och t.o.m. privatisera! Det kan vara intressant för våra gäster att höra om den åländska politikens märkliga ideologiska uttryck!

 

Jag tycker alltså att de här två sakerna är kolossalt viktiga för finansutskottet att reda ut: Vem har fattat beslutet att Ribacka skall bli konferensanläggning och med vilka medel har man utrustat konferensanläggningen? Den andra frågan gäller IT-byn. Är det ett skämt så tycker jag att det är ett dåligt skämt om man föreslår att den skall säljas ut; då kan man inte ta dem som har föreslagit IT-byn på allvar utan det är bara någonting som man försöker dölja sig under med det totala misslyckandet. Jag tycker att finansutskottet också skall reda ut: skall det säljas eller skall det inte. Skall det säljas skall de som har föreslagit det stå för den åsikten och vara beredda att ta ett sådant beslut redan nu.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag anser att vtm Barbro Sundback färgade mina ord från i måndags lite väl kraftigt. Jag har inte sagt att IT-byn var ett totalt misslyckande. Däremot förde jag ett resonemang ikring hur bindande hyresavtalen borde ha varit och hur bindande vi ansåg här i lagtinget att de skulle vara. Där har jag den åsikten att det som vi diskuterade om i lagtinget var att 80 procent skulle vara bindande, punkt slut, även om det kanske var formulerat på ett annat sätt i beslutet. Nu har vi kunnat konstatera att så inte är fallet, och det här är jag/vi inte fullständigt nöjda med. Men själva grundtanken med IT-byn, de utrymmen som nu färdigställs och snart skall invigas har vi varit för tidigare och för dem finns det säkert behov ännu i dag. Det är utrymmen som är det viktigaste. Däremot tycker jag inte det är att förklara att projektet i sig är ett misslyckande att man kan resonera ikring en försäljning, för utrymmena kommer att kvarstå även efter en försäljning.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Mitt inlägg handlar om förslaget att sälja utrymmen och det var faktiskt ltl Mats Perämaa som först gick ut med det förslaget. Det var väldigt djärvt och därför tog jag också fasta på det. Nu valde han att inte alls ta upp det i sin replik, men det är det som är det centrala. Om man vill sälja det på grund av att man anser att det är ett misslyckande eller av några andra skäl må vara upp till var och en, men frågan kvarstår: Skall det säljas eller skall det inte? Menar man allvar eller skämtar man? När det gäller vad som är bindande eller vad som inte är bindande är det här inte en juridisk problematik. Det är så att landskapsregeringen inte har uppfyllt det som lagtinget förväntade sig att 80 procent av utrymmena skulle ha varit uthyrda till privata företagare. Nu är det inte så att det blir bara ett kontorshus utan det blir en av landskapsförvaltningen som skall mutas in här, och det är ju skattebetalarna som skall betala hyrorna i huset. Den politiska slutsatsen är att lantrådet borde ha stoppat projektet eller så får han ta konsekvenserna av att det har misslyckats.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är klart att diskussionen om försäljning kan uppfattas som djärv, men om man ser det mera principiellt tycker jag att det är fullt rimligt att landskapet kan vara med och sätta igång projekt som man anser att har en stor vikt i samhället och tillför samhället mycket. Att man sedan efter igångsättandet kan tänka sig att sälja kan inte vara ett helt felaktigt resonemang. Den här diskussionen om försäljning kommer förstås i ett synnerligen tidigt skede innan bygget är invigt, men i varje fall är jag beredd att för min del stå för vad jag har sagt och blir det en diskussion om försäljning av IT-byn fordrar det, som jag sade i måndags, att man får tillbaka de pengar man har satt på projektet. Blir det ett sådant resonemang kommer åtminstone jag att delta i den diskussionen utan att motsätta mig det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är enig med ltl Mats Perämaa att landskapet kan vara med och sätta igång viktiga projekt och vi gick med långa tänder med på projektet under förutsättning att det skulle bli en näringslivssatsning och tjäna de syften som man hade i förarbetena. Men det har inte blivit det, och det är ju det som nu leder till diskussionen om försäljning och jag tycker att det är bra att ltl Mats Perämaa står vid sitt ord och jag respekterar honom för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback ställde en retorisk fråga och undrade om jag skämtade i talarstolen. Det gjorde jag inte. Jag tyckte att tanken på att fundera över hur man framdeles skall sköta Kvarteret iTiden med försäljning var en intressant tanke. Det står jag för, där tänker jag inte backa. Därmed inte sagt att man så skall göra utan jag stödde en tanke om att titta vidare på det här och se hur man kan sköta detta på bästa möjliga sätt. Jag kan inte heller låta bli att kommentera det ur den synvinkeln som vi landskapsrevisorer har tagit upp det, där vi har sagt att det beslut som lagtinget tog en gång i tiden var otydligt därför att det står faktiskt inte på det sättet som nu vtm Barbro Sundback vill försöka låta göra gällande. Jag också ha hoppats på att det skulle ha stått så i det beslut som lagtinget tog, nämligen det står inte att 80 procent skall hyras ut till privat, utan det stod att före man får köra igång skall man ha bundit till sig intressenter på ett betryggande sätt. Det är ett mycket otydligt beslut från den här församlingen och ger rätt fria ramar också till landskapsregeringen att sedan agera. Och det är problematiken att man härifrån den här salen i beslutet har gett otydliga signaler. Vad sedan debatten har varit kan jag tyvärr inte svara på, för landskapsrevisorerna har inte satt sig ner och läst de stenografiska protokollen. Utgående från de beslut som finns fattade och vad som sedan har hänt ser inte vi från landskapsrevisorernas sida någon som helst orsak till att klanka ner på den biten.

 

Vad gäller socialisering och vem som gör vad kan jag kommentera att det är alltid lättare att sitta och säga det i opposition än att göra det när man sitter i regeringsställning.

 (Från salen: det är lättare att socialisera i regeringsställning!)

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

”Det är lätttare att socialisera i regeringsställning!” Men när det gäller tolkningen av lagtingets skrivelse så det är klart att när man rycker ut en mening ur sitt sammanhang kan man väl få det till att det var otydligt, men om man ser till t.ex. IKT-betänkandet som man hänvisar till är det helt klart vad projektet syftade till. Sedan korvade man förstås om det i landskapsstyrelsen hela tiden ju mer det blev omöjligt att förverkliga det som lagtinget hade avsett och som man själv hade avsett en gång i tiden. Det tokiga var att man mot fakta drev igenom det. Det är därför vi har hamnat i den här hopplösa situationen att vi nu tydligen håller på och skapar nya förvaltningsutrymmen i flotta lokaler som var tänkta för entreprenörer och, ja, ni vet själva hur det lät! Huset skulle skapa ekonomisk tillväxt. Nog går det precis åt andra hållet, tror jag.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som landskapsrevisorerna skriver i sin berättelse tycker vi inte heller att vi har lyckats få projektet till vad man från första början egentligen ville, men vi ser det heller inte som den katastrof som man nu försöker utmåla det till från socialdemokratisk sida. Men, som jag sade i min förra replik, vi är åtminstone från min sida och jag tror också från Frisinnad Samverkans sida beredda att titta närmare på möjligheten med att se vad man kan göra med projektet som sådant nu. Vad gäller detta med socialisering menade jag med mitt uttalande att vi ser heller inte speciellt många förslag som skulle leda till en avsocialisering av vårt åländska samhälle från socialdemokratiskt håll, som man nu försöker säga här. Utgående från det är det inte heller korrekt att anklaga den borgerliga sidan för att vara de som driver socialiseringen vidare.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Till det sista kan jag säga att inte har vi någon större samling privatiseringsförslag på hyllan, men det märkliga är att det inte kommer ett enda förslag från högerpartierna. Jag kan räkna upp åtminstone några som vi har drivit och t.o.m. några som vi har fått igenom, men som landskapsregeringen vägrar verkställa, tvärtom, de bygger till, inom ÅHS osv. Det är det där pratat – sedan i handling är det precis tvärtemot. När det gäller IT-projektet ser inte ltl Johan Ehn det som en katastrof. Jag tycker faktiskt att han borde se det som en katastrof och när han nästa minut är villig att diskutera en försäljning är väl det nog det närmaste katastrof man kan komma med tanke på vad man hade för planer och avsikter. Nog är det väl så att regeringspartierna skall se sig i spegeln. Vi har nog åtminstone varit skeptiska och i staden har vi dessutom röstat emot det, men det är Frisinnad Samverkan, liberalerna och centern som har drivit projektet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Revisionsberättelsen blir tydligen en diskussion om IT-byn. Vi borde väl ha mycket större saker att tala om, men man väljer förstås att ta fram sådana här småsaker som är populistiskt gångbara i samhället.

 

Fru talman!

På grund av att man senaste måndag och nu i dag fortsätter debatten om teknikbyn vill jag själv framföra lite åsikter om teknikbyn och näringspolitiken som har förts och skall förs på Åland. Det är så, fru talman, att landskapet är storägare i två stycken industrihusbolag, dels norra Ålands Industrihus och Ålands Industrihus. Ägandeskapet i dessa är 80-90 procent ägt av landskapet. Resten, en mindre del, ägs i huvudsak av kommuner. Meningen med dessa industrihusbolag är att en del av landskapsregeringens näringspolitik skall verkställas i dessa bolag. Meningen är att industrihusbolagen skall bygga och förvärva arbetslokaler så att det finns att tillgå för en del av näringslivet. Finansieringen hittills har alltid varit att landskapet har tillskjutit 30-40 procent av köpesumman/byggsumman i aktiekapital; etableringskommunen har ofta bidragit med ca 10 procent. Resten, ca 40-60 procent, har lånats på den öppna marknaden. I likhet med finansieringen i teknikbyn har norra Ålands Industrihus byggt arbetslokaler i Godby på ca 8.000 kvadratmeter, där det i dag jobbar 120-130 personer. Dessa personer är anställda av ett åländskt välskött internationellt bolag, t.o.m. världsomspännande bolag. Likaså har norra Ålands Industrihus de senaste åren gjort en satsning i Kroklund, Saltvik på en arbetslokal om ca 2.000 kvadratmeter som kommer att medföra att 20-30 arbetsplatser inklusive nuvarande arbetsplatser garanteras. Dessa satsningar har betytt att internationella bolag har beslutat att utöka och permanenta sin verksamhet i Kroklund; alternativet har varit att man har flyttat ut arbetsplatserna. Här har landskapet och norra Ålands Industrihus styrelse medverkat till att ca 150 arbetsplatser har stannat kvar på Åland, vilket är ett inte alldeles litet antal med tanke på de små kommunerna som finns på norra Åland. Går vi till Ålands Industrihus så äger man i dag mindre fastigheter i Kalmsta, Norrböle och Kumlinge. Antalet arbetsplatser i dessa kan uppskattas till 10-15 personer som arbetar åt privata företag. Ålands Industrihus är också storägare i Fastighets Ab Rossen, där det i dag jobbar ca 20 personer. Även dessa lokaler har delvis finansierats av samhället, alltså av skattebetalarna.

 

Fru talman!

På liknande finansieringsvillkor beslöt lagtinget och Mariehamns stad att förverkliga en teknikby. Ålands Industrihus fick i uppdrag av dåvarande landskapsstyrelse att bygga teknikbyn. Kravet från lagtinget var att för att byggnaden skulle få byggas måste det för minst 80 procent av byggda utrymmen finnas hyresgäster som på ett betryggande sätt meddelat sin avsikt att hyra utrymmen i teknikbyn. Dessutom ansåg lagtinget att bland hyresgästerna skall det främst finnas hyresgäster från nyföretag, från företag som expanderar, företag som deltar i forsknings- och utvecklingsprojekt samt företag som flyttar till Åland. Det här har föregående lagting beslutat.

 

Även styrelsen i Ålands Industrihus Ab tyckte att här fanns det en tolkning i skrivningen. Jag sitter själv med i styrelsen som viceordförande i bolaget, så jag känner väl till gången i projektet. Vi tyckte att det fanns en tolkningsmån här. Det finns det ofta. Läser man årets budget finns det mycket tolkningsmån där, men någon skall tolka det och det är förstås landskapsregeringens sak. Därför beslöt vi i styrelsen att tillkalla en extra bolagsstämma, där vi redogjorde för hyresgäster, procent, vilken inriktning de hade. Detta i ett skede när vi hade anbud inne och var beredda att ta entreprenör; vi ville ge ägarna en chans att säga ja eller nej till bygget. Vi redogjorde så sakligt som möjligt för bolagets ägare, där landskapsregeringen var representerad, Mariehamns stad och även några kommuner var representerade. Bolagets ägare meddelade på bolagsstämman att teknikbyn skall byggas under de premisser som där lades fram. Därför står vi här nu med en teknikby som har byggts helt enligt de bestämmelser och principer som finns.

 

Läget är just nu sådant för teknikbyn att 65 procent av ytorna är uthyrda genom undertecknade hyresavtal som till nästan alla delar följer de kriterier som lagtinget har ställt upp. Jag vill poängtera det: som till nästan alla delar följer de kriterier som lagtinget har ställt upp, i motsats till vad som här har sagts. Det enda som saknas är att det inte finns hyresgäster utom Åland. Men vi vet att det finns 35 procent av ytorna kvar att hyra ut, de är inte färdiga och det är inte så lätt att få folk att flytta hit och starta företag när det inte finns färdiga kontorsutrymmen, så med tillförsikt finns det också möjligheter att få hit företag utom Åland och jag vet att i dessa dagar förhandlar vår VD med ett flertal företag, både utom och inom Åland som kanske skall flytta hit. Man förhandlar, det pågår en evig förhandling. Jag kan också säga att vi har tackat nej till hyresgäster som vi inte tycker att alls passar in här.

 

Fru talman!

Jag har varit i kontakt med näringslivet, med många stora aktörer och de stöder fortfarande projektet. De säger att det är bra att det finns tomma ytor, det är bra att vi alltid kan erbjuda nya företagare ytor. De kan inte vänta att vi skall projektera, bjuda ut och bygga; då är det redan för sent.

 

Fru talman!

När det gäller diskussionen om försäljningen vill jag säga att det är inte aktuellt att försälja teknikbyn i sin helhet, naturligtvis inte. Här håller jag faktiskt lite med vtm Barbro Sundback att det vore ett totalt misslyckande om vi skulle sälja IT-byn i dag i sin helhet. Däremot kan man tänka sig att bilda ett fastighetsbolag och sälja ut specifika utrymmen till dem som hyr i dag. Det har vi diskuterat redan från starten för fem-sex år sedan, så den möjligheten finns med, men det är klart att det skall i så fall realiseras att bilda ett bolag och finns det sådana som vill köpa kan man snabbt bilda ett bolag och sälja ut det, den möjligheten finns.

 

Fru talman!

Det är också så att vi ofta står här uppe i talarstolen och tycker att sjöfartssidan är en stor del och vi borde kanske på något vis, om det finns en förändring där, se till att vi har mera landbaserade näringar. Det här är, fru talman, en del av landskapsregeringens politik att försöka trygga de landbaserade näringarna och då är teknikbyn en liten del av hela den massa som norra Ålands Industrihus och Ålands Industrihus förfogar över. Vi kommer senare i dag att prata om ett annat bolag som vi borde rädda och det är också av näringspolitiska skäl.

 

Till sist, fru talman, vill jag som viceordförande i båda industrihusbolagen och som tidigare pådrivande av utvecklingen av dessa bolag i landskapsstyrelsen och nu som lagtingsledamot ge mitt fulla stöd till en fortsatt positiv utveckling av dessa industrihusbolag, då dessa hittills har medverkat till att vi har bevarat ca 200 arbetsplatser på Åland, trots konkurrens från omkringliggande regioner och trots konkurrens från låglöneländerna.

 

Fru talman!

Jag måste allra sist nämna en insändare, tyvärr från Ålands Framtid, med lite bestörtning där man på fullaste allvar för fram osanningar om teknikbyn, vilket jag tycker är beklämmande av ett parti som kanske har vissa andra visioner, bara för att i eget syfte försöka slå krokben på landskapsregeringens näringspolitik. Det tycker jag är mycket beklagligt. Det finns siffror som är direkt felaktiga, och det vet också Ålands Framtids ordförande Anders Eriksson.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var bra att ltl Runar Karlsson tog upp hela Ålands Industrihus Ab och relaterade IT-byn till den diskussionen. Det finns intressanta analyser i berättelsen om det bolaget. Det är väldigt bra att vi har Ålands Industrihus Ab just med tanke på näringspolitiska satsningar, men det är väl så att man kan börja fundera om det är det man har sysslat med. Jag tänkte för en kort stund när ltl Runar Karlsson gick upp att vi skulle få en förklaring på det här med dansskolan och hur den kopplar till näringspolitiken. Nu har vi nämligen fått läsa i tidningarna att hyran skall stiga och det betyder att ytterligare landskapsmedel skall snurra runt här från ett offentligt ägt bolag. Det fick vi inte veta någonting om, men tydligen är det en hel del problem som bolaget dras med. Näringspolitik i all ära och vi stödde IT-byn för att vi trodde att det skulle bli en satsning för näringslivet. Nu säger ltl Runar Karlsson, som är initierad, att 65 procent av ytorna är uthyrda i det här skedet, dvs. att man avviker med 15 procent från det som var lagtingets beslut. I övrigt anser han att man uppfyller alla de villkor som projektet bestod av. Men hur mycket av denna 65 procent är landskapsförvaltning eller landskapsägda bolag mer eller mindre? Vad jag har förstått är Ålands Teknologicentrum, högskolan, Ålands Utvecklings Ab och Ålands Kraftnät med i det här. Det skulle vara intressant att veta hur många kvadratmeter de upptar.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte kvadratmetrarna i huvudet, men jag vet att hittills är det 13 bolag som har skrivit på hyresavtal i huset. Precis som vtm Barbro Sundback säger finns det tre samhällsbolag varav två var meningen att skulle vara med från början. Det var meningen att det skulle finnas ett samarbete mellan landskapsförvaltningens vissa enheter och näringslivet. Den tanken finns fortfarande. Att Kraftnät har kommit in i bilden beror på andra omständigheter med att de själva varit husvilla och måste ha lokaler. Då är det vår plikt i styrelsen att följa aktiebolagslagen och se till att bolagen går bra och det är också en balansgång mellan näringspolitik och lagstiftning i aktiebolagslagen. Det är lätt att sitta här och tycka vad styrelsen skall göra, men det finns en lagstiftning i botten och vtm Barbro Sundback brukar prata om demokrati och lagar, och det skall följas även nu, antar jag.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag kan inte påminna mig att jag uppmanade till några kriminella handlingar i min senaste replik. Det enda jag ville veta var hur mycket kvadratmetrar landskapsförvaltningarna inklusive landskapsföretagen upptar av den 65-procentiga uthyrda ytan. Konsekvensen av det här är att samhället skall betala hyror till bolaget. De offentliga pengarna snurrar runt. Det skall mera till för att finansiera utvidgade verksamheter och mera fastigheter. Det är inte så att det blir billigare för offentlig förvaltning att de hyr upp utrymmen här, utan driftskostnaderna för landskapet ökar. Därför är det intressant att veta hur mycket utrymme de tar. Dessutom är det så att de tar upp plats för det som var meningen, dvs. att stöda näringslivet. Nu skall högskolan och teknologicentret vara här. Nog är det märkligt om man hade tänkt göra den här satsningen för näringslivets behov.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Återigen pratar vi detaljer när vi borde prata andra saker i den här salen. Vtm Barbro Sundback frågade om de samhällsägda bolagen har utökade kostnader. Kraftnät Åland har varit inhyrt på andra platser i dag. De måste flytta ut på grund av de har sanitära olägenheter i sina lokaler. De måste snabbt få lokaler, vi ställde upp och hyrde ut åt dem. För dem är det samma kostnad nu som då i stort sett. Det var meningen att ÅTC skulle vara med från början eftersom det var med i inkubatorverksamheten, nyföretagande, så de finns med på 100-150 kvadrat. Högskolan på Åland har hyrt in sig i ett utrymme helt i enlighet med de planer som finns. Men den klart största delen kommer att vara från näringslivet. Det finns fortfarande 35 procent av lokalerna som står tomma; sedan måste kanske Kraftnät Åland flytta ut efter en viss för att bereda rum för de andra. Hyresavtalet är på en viss tid och kanske vi får ge dem tid för att hitta nya utrymmen, om det blir sådant ryck. Styrelsen har som sagt ett ansvar att se till att bolaget går runt. Vi kan inte med öppna ögon ha för mycket tomma ytor utan vi måste säkerställa vår position som styrelsemedlemmar och som aktiebolagslagen säger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Centerns gruppledare ltl Runar Karlsson har nu i två dagar funderat på den kritik som har framförts mot IT-byn. I det brandtal som han håller för IT-byn blandar han trots den betänketiden ihop äppel och päron. Det är ingen, åtminstone inte från Ålands Framtids sida, som har kritiserat industrihusbolagen som fenomen, tvärtom, det är en mycket viktig infrastruktur som man bygger där för näringspolitiken. Det enda vi har varit kritiska till är genomförandet av IT-byn såsom den blev. Grundtanken där är helt okej: att man försöker få en gemensam basservice, men precis som jag sade i måndags torde det inte finnas någon annanstans som man har byggt i den omfattning som man har byggt på Åland, trots att man med facit i hand har kunnat se nedgången i IT-branschen i omkringliggande regioner. Ltl Runar Karlsson säger att det finns tolkningsmån i de kriterier som lagtinget hade. Det sades att 80 procent skulle vara uthyrt på ett betryggande sätt. Ändå var det 25 procent som var uthyrt när man gick in för byggstart. Det är klart att man kan tolka, men jag tycker att tolkningsmånen blir lite i vidaste laget. Nu är det 65 procent. Det är bra, men när ltl Runar Karlsson säger att av företag som till nästan alla delar uppfyller kriterierna så far han lite ovarsamt fram med sanningen. De facto är det så att nästan hälften av utrymmena är upptecknade för samhällsbolag, precis som har framkommit i tidigare i replikskifte. Den kritik som har framförts från vår sida är specifikt för projektet IT-byn. I övrigt har industrihusbolagen tillfört mycket. När det gäller insändaren uppmanar jag ltl Runar Karlsson att prata med Rolf Granlund, så får vi in lite näringslivskompetens i det här sammanhanget.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det gäller påståendet att det vid bolagsstämman skulle ha funnits 25 procent hyresgäster så var ltl Anders Eriksson inte med på bolagsstämman, så det stämmer inte alls, utan man bedömde att det fanns 80 procent på ”ett tillförlitligt sätt”. Observera att det fanns inte några underskrifter och sådant, men det krävde inte lagtinget heller. Skall man starta en ny verksamhet så hur kan man skriva på ett papper när man inte ens vet hur huset ser ut och det finns bara ritningar. Jag vill fortfarande påstå att i stort sett följer man vad lagtinget sade att man måste uppfylla.

 

Fru talman!

När det gäller den s.k. insändaren har jag varit i kontakt med både insändarskribenten och ordföranden i partiet och förklarat det förra gången det var uppe, nu är det andra gången med samma siffror. Det är tydligen så att ltl Anders Eriksson står för siffrorna i och med att det är partiet som har skrivit insändaren.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

För att jag skall kunna uttala mig om jag står för siffrorna eller inte önskar jag att ltl Runar Karlsson nämner dem, men jag tror att vi får ta dem utanför i korridoren. Jag ställer gärna upp på en sådan diskussion. Men när det gäller det som var uthyrt vid beslutet att starta upp projektet så står det, ltl Runar Karlsson, i landskapsrevisorernas berättelse svart på vitt: ”I slutet av denna tidpunkt bedömdes 660 kvadratmeter ha säkra hyresgäster”. Så står det och det är de siffrorna jag använder mig av. Trots det drog man igång projektet och dessa 660 kvadratmeter är väldigt långt från den 80 procent som lagtinget önskade. Tolkningsmån, javisst, men jag tycker ändå att den är i vidaste laget.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan läsa innantill på sidan 36: ”Vid tidpunkten för den extra bolagsstämman i mars 2003 kan man enligt revisorernas åsikt anse att det finns hyresgäster som på ett betryggande sätt tecknat sig för utrymmen som uppgick till 80 procent av den disponibla ytan.” Detta som en rättelse till ltl Anders Erikssons påstående att det skulle vara bara 25 procent. Landskapsrevisorerna har gjort en bra utredning.

 

Fru talman! När det gäller insändaren skall jag inte orda desto mera, men jag vill ta upp principen, att ett parti medvetet går ut i tidningen med felaktiga siffror. Det tycker jag är beklämmande när vi tillsammans skall bygga samhället. Det är okej att vi har olika åsikter, men vi skall inte medvetet föra fram osanning i media. Vi bygger inte Åland på det sättet. Det är klart att man reagerar på sådana här insändare när det består av ett nyetablerat parti.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller den eventuella försäljningen av fastigheten IT-byn  säger ltl Runar Karlsson ganska bestämt att IT-huset inte skall säljas. Jag vill bara kort säga att även om det låter som ett beslut så förbehåller jag mig rätten att ändå diskutera den möjligheten. När det gäller hur bindande hyresavtalen har varit är det som landskapsrevisorerna skriver lika mycket en kritik mot lagtinget som mot någon annan, även om ltl Runar Karlsson har ansett det nödvändigt att förklara hur processen har gått till i Ålands Industrihus och kanske något hur den har gått i landskapsstyrelsen, men formuleringen som gavs från lagtinget var kanske något otydlig, för vår andemening var helt klart att 80 procent skulle vara uthyrt. Så blev det inte och det är jag och vi inte fullkomligt nöjda med. Sedan kan man diskutera formuleringen och hur det har blivit hur mycket som helst, men formuleringarna härifrån måste vara tydliga.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Med försäljning menar jag att det inte är meningen att vi skall sälja ut hela fastigheten som den går och står utan den försäljning som styrelsen kan tänka sig är att man säljer ut till hyresgäster som vill köpa lokalerna i stället för att hyra. Det är så styrelsen tänker och så styrelsen kommer att göra. Lagtinget kan knappast bestämma vad styrelsen skall göra. Man kan i och för sig avsätta styrelsen, om man inte lyder tillräckligt mycket.

 

Fru talman!

Återigen, som jag läste upp senast, ansåg revisorerna vid bolagsstämman att 80 procent var uthyrt på ett betryggande sätt. Man ansåg att man uppfyllde lagtingets kriterier. Det säger landskapsrevisorerna och revisorerna säger också att ”samtidigt är det viktigt att lediga utrymmen finns till förfogande för den typ av företag som projektet primärt avsett att främja. Man anser att det är viktigt att det finns lediga utrymmen även i framtiden och vi vet att huset inte är klart ännu och vi har 65 procent uthyrt. Jag tycker att det är ganska bra och jag vet att det pågår förhandlingar med ganska många och jag vet att vi har tackat nej till hyresgäster, så jag är inte speciellt orolig och fortfarande anser jag att lagtingets krav i stort sett har följts.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag skall beröra några saker som har sagts i debatten och jag vill börja med Kvarteret ITiden, som man vill att det skall kallas från ägarens sida, den s.k. IT-byn. Det är väldigt tacksamt att vara emot IT-byn bara av den orsaken att vi politiker – jag kan dra alla över samma kam – har bränt vårt förtroende hos medborgarna när vi har byggt så mycket som vi har byggt. Man har tröttnat på det offentliga byggandet. Den vanliga ålänningen ser ingen skillnad på de hus som ploppar upp, om det sedan är Kvarteret ITiden eller de fantastiskt fina nya tekniska verken eller badhus eller vad det är. Vi har inte förtroende hos Ålands folk till den delen att vi bygger alltför mycket.

 

När det gäller detta projekt måste man gå tillbaka och fundera varför kom det till från början. När det gäller debatten om att sälja Kvarteret iTiden är det som sades här ingenting nytt utan tvärtom förvånar det mig att man frångick tanken vid byggandet. Under min tid i dåvarande landskapsstyrelsen var det grundkonceptet att man skulle erbjuda företag att antingen köpa eller hyra, man skulle från början bilda ett fastighetsaktiebolag. Enkelt förklarat är det så att om du driver ett företag, så börjar du med två tomma händer så det kapital du har vill du använda till att utveckla företaget, till att växa; då har du inte råd att sätta fast pengar i lokaler och du har kanske inte heller tid och ork att fundera på vad det skall vara för mattor på golven, tapeter på väggarna osv. utan du vill bara ha lokaler till dina anställda. I ett senare skede när företaget blir etablerat och går bra har du kanske råd att avsätta visst kapital till lokal, då kan du köpa lokaler. Konceptet var från början i huvudsak tänkt för företag som var under kraftig expansion och inte hade kapital att sätta fast, men det fanns också sådana som ville komma med och köpa sina lokaler och jag kan inte svara för varför man frångick den tanken. När det gäller frågan om offentliga instanser i huset var det också en grundtanke från början att vissa av de redan befintliga offentliga instanserna som sysslar med näringspolitik skulle flytta hit. Det är alltså ingenting märkligt med det. Jag kan kort beskriva konceptet: det var meningen att man skulle skapa en möjliggörande miljö för nytt företagande, särskilt inom IKT, IT är numera det samlande namnet, i andra hand skulle det vara för befintliga företag som vill utveckla sin verksamhet genom att börja satsa på en mer IT-liknande verksamhet, att utveckla exempelvis banking, shipping osv. Det ser vi många lyckade exempel på redan i dag.

Det tredje benet var nya företag som skulle komma ur idéer som skulle föras till konceptet. Meningen var att samla alla de funktioner som tar tillvara och hjälper för näringspolitik: Utvecklings Ab, högskolan genom forskning, ÅTC, handelskammaren osv., kanske vissa funktioner på näringsavdelningen. Jag brukar prata om det här i positiva ordalag, som blommor, som vi har till vårt förfogande när vi för näringspolitik. Det gäller att samla dem till en blombukett och sätta dem så att du kan gå in genom en dörr och se hela blombuketten. Då får de tillsammans en styrka att utveckla näringslivet. Det var konceptet och därför skulle man samla instanserna, det är ingenting konstigt med det. De har alla lokaler i dag som kostar, t.ex. ÅTC, måste flytta ut ur högskolan därför att högskolan behöver mera utrymmen osv. Visst är det så att det är en rundgång av pengar, men det innebär ingen utökad rundgång av pengar, för de lokaler som de har i dag är inte heller gratis – om någon trodde det! Det kanske man kan tro, men så är det inte.

 

Vad som inte riktigt har lyckats här är att samla blombuketten och framför allt att visa den för potentiella företagare. Varför luften gick ur det har också att göra med IT-branschen, som ju alla vet att luften gick ur i ett visst skede, man pratade om att bubblan sprack men boomen finns kvar, och boomen finns kvar än i dag, nu ser vi kanske den andra fasen på informationssamhällets inträde. Då gjorde man egentligen fel som gav upp de här idéerna bara för att det var en tillfällig nedgång. Vi skall komma ihåg att vi var på många sätt väldigt tidigt ute på Åland när vi var med från landskapet och undertecknade det första 3G-avtalet i världen mellan Ålands Mobiltelefon och Ericsson samt därtill hörande testområdesavtal. Det här borde man ha raffinerat ytterligare och haft det på tomgång i dag för att börja utveckla företagsamhet.

 

Jag kan stå här länge och vara mycket bitter, men det väljer jag att inte göra. Jag har tidigare framfört mycket kritik och det tänker jag inte upprepa, utan den som vill kan läsa i de stenografiska protokollen, men jag kan bara konstatera att man valde bort mig och mina idéer – och det står inte jag för, det får någon annan stå för. När vi pratar om förgången tid tycker jag att om man t.o.m. går bakom gränsen för ett lagtingsval så tycker jag att vi är på vils. Vi skall nämligen komma ihåg att det politiska förtroendet har prövats i lagtingsvalet i oktober 2003 och jag tycker att vi skall föra debatt bak till valet men inte bakom ett val, för Ålands folk har sagt sitt om det här i val.

 

Jag tycker att vi i stället borde debattera framåt: Hur skall vi nu, när vi har den här situationen, reda upp det här så att Kvarteret iTiden blir det som vi ursprungligen har tänkt? Vi skall låta de krafter som nu verkar för att skapa blombuketten jobba på, vi skall försöka ta vara på utvecklingen, försöka återigen skapa det nya diversifierade näringslivet som vi har siktat på - i stället för att gräva i historien, tycker jag vi skall göra det. Om man ser på det åländska näringslivets utveckling, om jag får göra en liten utvikning, fru talman, så finns det alltid skeptiker, när det skulle börja köras med färjor och säljas sprit åt turister ruskade folk på huvudet åt bonden som skulle köpa ny traktor och köpte aktier i stället, när man skulle börja sälja stekta ”skivaga päron” i Haraladsby ruskade folk på huvudet och det finns många saker man har ruskat på huvudet åt. Man ruskade på huvudet åt det här också, men det kan lyckas om vi på åländskt manér sätter klutarna till och tänker framåt positivt. Det hoppas jag man kan göra här. Detta om Kvarteret ITiden, fru talman.

 

När det gäller egen beskattning har jag lite svårt att knyta det till landskapsrevisorernas berättelse, men vtm Barbro Sundback var inne på den frågan och jag vill kommentera det så mycket att vi måste börja prata mer om hur vi skapar välfärden, vi pratar bara om hur vi fördelar den. Det är det som är pudelns kärna. Det har att göra med det system vi har, där vi får en veckopeng oavsett hur vi beter oss som vi får fördela, alltså klumpsumman, det är det största strukturella problem vi har i åländsk politik. Vi pratar aldrig om var pengarna kommer från. Det handlar också om att skapa verktyg för att föra en politik, för att diversifiera näringslivet och bredda skattebasen. Om flera betalar skatt så behöver de inte betala lika mycket. Summan blir ändå densamma och att bereda möjligheter för ålänningarna att skapa framtidens välfärd. Det här tycker jag att vi borde ha mera debatt om. Jag stöder vtm Barbro Sundback i det att vi som är för övertagande av självstyrelse måste berätta vad vi skall använda den till. Har du en bilverkstad och vill köpa verktyg måste du berätta vad du skall göra med dem i din verkstad och det har jag inget problem med att utveckla mera, men det hör inte riktigt hit.

 

Fru talman!

När det gäller Ribacka och att landskapsregeringen nu börjar göra business är jag nog beredd att hålla med tidigare talare att det här måste finansutskottet titta på. Jag har tidigare varit mycket kritisk till sådan här verksamhet när trafikavdelningen började bjuda på arbeten i konkurrens med privata företagare. Hur fina ambitioner man än har så kan man inte låta bli att konstatera att det konkurrerar på ojämna villkor med privata initiativ och skall man göra sådant här skall det vara mycket väl politiskt förankrat.

 

Till sist, fru talman, om exemplen i åländsk politik och hur socialdemokraterna är, så är det fantastiskt hur socialdemokraterna är överallt, de ploppar upp var som helst på den politiska skalan. Jag har tidigare gjort vissa paralleller till djurlivet och jag kan bara upprepa ännu om kameleonten, djuret som ändrar färg. Det är förstås styggt mot kameleonten att jämföra den med socialdemokrater, (TALMANNEN: Nej nu, ltl Danne Sundman!) men man påstår sig vara till höger om alltihopa, vilja privatisera och vilja effektivisera, men sedan när det kommer till de konkreta förslagen som vi ser på pränt, var är det här då? Jag vill att man skulle kopiera upp dem åt mig så att jag skulle få läsa på, för jag har glömt bort dem eller så har jag aldrig upplevt dem. Kan man göra det så skulle det vara vänligt! Sanningen är att har man ett regeringsansvar måste man verka enligt realiteten, man kan inte vara någon drömmare, det är som Gyllene Tider sjunger ”det är tuffa tider för en drömmare”, det är ständigt så om man inte behöver ta hänsyn till realiteten. Så är det också för de här regeringspartierna, så är det alltid för regeringspartier. Man måste lite sansa sig i debatten och inte ploppa upp var som helst på den politiska skalan.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag tänkte nämna några ärenden som landskapsrevisorerna har tagit upp i sin berättelse. Min kollega har redan berört IT-byn.

 

Jag tänkte börja med ÅHS där revisorerna bl.a. konstaterar att uppföljningen av Sonkin-rapporten om utvecklingen av ÅHS:s sjukvårdsorganisations ledningsfunktioner och strukturer mot en effektivare organisation och verksamhet inte har förverkligats. Landskapsregeringens målsättning att bättre kunna styra och övervaka hälso- och sjukvården har inte heller förverkligats. Som orsak anges att en överenskommelseförordning med statsförvaltningen ännu inte har kunnat utfärdas, en gammal fråga från revisionsberättelsen 2002, sidan 26-28. ”Detta betyder”, skriver revisorerna, ”att landskapsstyrelsen inte särskilt följer upp resultatmålen för hälso- och sjukvårdsorganisationen. En uppföljelse på landskapsstyrelsenivå vore naturlig” skriver revisorerna. Jag tycker att detta är helt otroligt; det skulle ju sparas. Med denna nya information om bristen på uppföljning och kontroll kan man fråga sig hur landskapsregeringen planerar för centralsjukhusets vidare utbyggnad. Är man medveten om att det är en mycket större total investering än kk-huset som det handlar om inom en relativt nära framtid?

 

I balansräkningen står det att i det främmande kapitalet har främst pensionsskulden ökat till 461 miljoner euro från 445 miljoner. Stämmer pensionsskulden är landskapsregeringens pensionsskuld 461 miljoner utöver de pengar som finns placerade i fonden. Har landskapsregeringen nu ett adekvat uppdaterat personregister över de personer man är skyldig att betala pension till?

 

Jag tänkte med några ord beröra miljöprövningsnämnden, där landskapsrevisorerna skriver: ”Enligt revisorernas åsikt borde man vid framtida reformer avstå från alltför generella prövningsramar som ur rättssäkerhetssynpunkt kan vara tveksamma och  i stället eftersträva så klara och tydliga bestämmelser som möjligt.” Det är helt i överensstämmelse med vad jag själv anser. Om jag tolkar skrivningen rätt anser revisorerna att miljöprövningsnämnden inte skall tolka luddigt skrivna bestämmelser genom att driva rättsliga processer mot företag för att få regelverket tolkat. Jag håller med revisorerna att man behöver eftersträva så tydliga bestämmelser som möjligt och inte tolka dem via domstol. Det är inte bra signaler gentemot företagen.

 

Jag hade inte tänkt säga någonting om IT-byn, men efter debatten som har varit måste jag kommentera den lite. När det gäller den 80 procentiga beläggningen som det hänvisas till vid extra bolagsstämman måste man säga att den är väldigt tolkningsbar. Enligt skrivningen är 60 procent ganska säkra, men hur tolkar man sedan 20 procenten? Har de gjort bindande avtal eller har de nickat på huvudet när man har frågat om de tänker hyra eller inte? På det viset har man tydligen satt igång och bygga. Jag har aldrig fått något svar på hur bindande hyresavtalen är, vad man skall anmäla eller vad det är som har gjorts eftersom man har vågat sätta igång ett sådant bygge i en sådan omfattning som det här kommer att bli. Dessvärre är det också så att slutnotan ännu inte kommit, så det kanske skäl att återkomma i framtiden. Ltl Danne Sundman sade att man inte skall gå tillbaka i historien, men han gick ändå själv historiskt tillbaka och tyckte att IT-byn skulle ha varit bättre om han hade fått vara med och verkställa den.  (Från salen: det tror vi på!) Det kan inte jag uttala mig om, men säkert är det väl så. Med facit i hand kan man säga att man borde ha vetat fakta före valet, kanske det hade blivit ett annorlunda resultat, det vet man aldrig. Men att man inte kan ta upp ett ärende som har varit före valet utan bara det som har varit efter valet är en lite märklig diskussion, för det här tror jag går in i varandra. Det har påbörjats före och slutförs nu, så det är befogat att kunna diskutera hela ärendet. Jag hoppas att man kan uppfylla intentionerna från lagtinget i slutändan, men jag håller med om att inte är det bra när samhället skall hyra upp en stor del av lokalerna och indirekt stöda driften. Som min partikollega sade är vi inte emot Ålands Industrihus Ab utan det är igångsättandet av IT-byn och de oklara reglerna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2004. (FR 17/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Andra tilläggsbudgeten innehåller en en del åtgärder av budgetteknisk karaktär i form av återbokning av utgifter och intäkter för Mål 3-programmet men också en del politiska ställningstaganden. Jag tänker främst på aktieteckning i bolag. Jag återkommer dock senare till dessa frågor.

 

I tilläggsbudgeten upptas även anslag för Nordiska rådets presidie- och utskottsmöten i Mariehamn, för främjande av jämställdhet, där landskapsregeringen i samarbete med Nordiska ministerrådet ordnar konferensen ”Mäns våld mot kvinnor – vems ansvar”.  Noteras bör att för konferensen finns motsvarande intäkt från Nordiska ministerrådet, medan Nordiska rådets presidie- och utskottsmöte, som inte var känt då ordinarie budgeten togs, till hälften finansieras inom ordinarie budget och till hälften via denna andra tilläggsbudget.

 

Vidare upptas anslag under momenten utbildning, företagshälsovård, arbetsskydd och personalaktiviteter, för kartläggning av utbildningsbehovet på Åland samt under momentet arbetslöshetsersättningar. Beträffande det första momentet är det främst kostnaderna för företagshälsovård som blivit högre än beräknat. Kartläggningen av utbildningsbehovet utförs av utbildningsavdelningen som ett projekt inom ramen för Mål 3-programmet. Projektet som syftar till att kartlägga utbildningsnivån och utveckla ett system för kontinuerlig kartläggning av behovet av formell/funktionell kompetenshöjning är viktigt med tanke på den framtida utbildningspolitiken.

 

Anslaget för arbetslöshetsersättningar föranleds av att arbetslöshetsgraden under 2004 varit 0,5 procent högre än under år 2003. Trots denna ökning, som i sig är en oroande tendens, kan konstateras att vi fortfarande har en mycket låg arbetslöshetsgrad på Åland. Vi skall komma ihåg att man inom våra närområden under ett par års tid har haft en problematisk sysselsättningssituation som kulminerat just i år. I det perspektivet har vi klarat oss bra på Åland. Det finns dock saker som åtminstone gör mig lite optimistisk, bl.a. Birkas nybygge, där ett stort antal nya arbetsplatser kommer till stånd. Det kommer igång i höst och det borde hjälpa till att hålla arbetslöshetssituationen på en tillfredsställande nivå på Åland.

 

När jag har varit inne på arbetslöshetsersättningar kommer jag naturligt in på momentet Aktieteckning i bolag eller den s.k. Plastoaffären. Huvudmotivet för att gå in med aktiekapital i Ålands Industrihus Ab för inköp av denna industrifastighet har just varit att rädda arbetsplatserna, vlket är viktigt med tanke på alla arbetstagare och deras familjer. Landskapsregeringen har också bedömt denna insats utgående från att det är fråga om en exportindustri som för in nya pengar till landskapet. Viktigt för oss har också varit att näringslivet har trott på denna verksamhet, vilket man har visat genom en stor kapitalinsats och ett stort engagemang i rekonstruktionen av företaget. Jag tror själv inte att ett åländskt näringsliv tidigare har gjort en liknande insats. Man skall också komma ihåg att Ålands Industrihus Ab:s verkliga roll, vilket har diskuterats här tidigare, är just att äga industrifastigheter, medan näringslivet sysslar med affärsverksamheten, vilket man är bäst på. Liknande uppdelning har t.ex. skett inom ramen för norra Ålands Industrihus. Det diskuterades också här tidigare i dag. Det är därför industrihusbolagen finns till. Vi vill också framhålla att landskapsregeringen i denna fråga har agerat med största möjliga öppenhet. Det finns inget att dölja. Till sist vill jag i denna fråga dementera de rykten om politisk kohandel som förekommit i media. Denna fråga och andra behandlas oberoende av varandra.

 

Jag nämnde i början av mitt anförande Mål 3-programmet. Jag vill bara kort säga att de åtgärder vi vidtar i tilläggsbudget är inom ramen för de fastställda programmen och de reservationsanslag som finns för ändamålen. Tilläggen föranleds av att projekt som redan beviljats stöd slutförs och att återstående medel återbokas.

 

Den största intäkten och utgiften i tilläggsbudgeten föranleds av det extra anslag som beviljas för reservkraftsanläggningen som byggs av Kraftnät Åland Ab. I tilläggsbudgeten är det ett nollsummespel eftersom det finns både utgift och intäkt. Jag tänker inte desto mera gå in på den frågan eftersom den har behandlats i olika omgångar här i lagtinget, och lagtinget har tagit ställning i frågan.

 

När det gäller intäktssidan i budgeten är det en reflektion som jag har gjort med anledning av kommande budgetarbete här i lagtinget och det som pågår i regeringen. I tilläggsbudgeten föreslås en minskning av klumpsumman med närmare 900.000 euro utgående från att Ålandsdelegationen fastställt avräkningen för år 2003. Detta visar, med tanke på kommande budgetarbete, att vi inte skall överinteckna den höjning som man har gjort i kalkylen för år 2005. I rambudgeten hade vi 166,6 miljoner medan förhandsbeskedet från Ålandsdelegationen är 168 miljoner. Det finns ett utrymme på 1,4 miljoner, men går det som det har gjort för år 2003 finns inte det utrymmet, så det gäller att hålla sig till ramarna.

 

Jag vill bara till sist också nämna att för att balansera denna tilläggsbudget budgeteras ett finansieringslån om 1,87 miljoner euro.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman! Vicelantrådet Jörgen Strand sade, att de har ingenting att dölja utan de vill visa största möjliga öppenhet i fråga om den s.k. Plastoaffären. Då skulle jag vilja få reda på: Vad var den totala köpesumman för Plasto?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Enligt de uppgifter jag har fått var den 1,3 miljoner euro.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Då kan man klart konstatera att det var en synnerligen bra affär: de betalade 1,3 miljoner och vi skall betala 1,7 miljoner för fastigheten! Det blir ett plus på 400.000 euro utan att de lägger ett strå i kors – det kallar jag business!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag ställde en likadan fråga till bolaget när vi höll på med förhandlingarna, men det visade sig att bolaget är duktigt skuldsatt och man övertar också skulderna. Skulle bolaget vara skuldfritt skulle köpeshillingen säkert ha varit runt 2,5-3 miljoner euro.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Efter att ha verkat som egen företagare i mer än 40 år utan att ha lyft ett enda bidrag har jag vissa svårigheter att förstå dagens företagare.  Det första en företagare gör när han funderar att starta upp någon verksamhet är att springa till landskapsregeringen och tigga om bidrag. Men det är ingalunda företagarnas fel att stora summor satsas i form av rena bidrag. Orsaken till detta är naturligtvis att landskapsregeringen i de flesta fall beviljar bidrag, oavsett hur galet förslaget än är.  Däremot var vi företagare av gamla stammen stolta över att kunna stå på egna ben.

 

Nu har lantrådet och vice lantrådet varit på möte med näringslivet och lovat att Ålands skattebetalare skall köpa Plasto-huset. Dessa herrar tror uppenbarligen att några affärsmän på Åland skall klara av det som inte jättekoncernen BRIO klarade av, nämligen att få lönsamhet i PLASTO.

NEJ, bästa lantråd och vice! Plastos varusortiment är typiska produkter som skall tillverkas i låglöneländer som exempelvis Kina.

 

Jag är bekymrad över utvecklingen som går ut på att skattebetalarna skall stå för allt större del av näringslivets satsningar. Nyligen har enorma bidrag klubbats igenom i riksdagen sjöfarten till fromma. Landskapsregeringen förhandlar med näringslivet om eget flygbolag, där naturligtvis skattebetalarna skall stå för fiolerna. Landskapsregeringen har byggt en IT-by där först teknologicentrum skall lägga de nya företagarna i någon slags kuvös och sedan skall Utvecklings AB köpa deras aktier till överpris. Jag tror att det blir någon slags velour-puttar av de företagare som det daltas för mycket med.

     

En företagare skall taga egna risker och har han bra ideér ställer nog banken upp med lån.

När det gäller dagens ärende är det Ålands Industrihus som skall förvalta pengarna och det är ett bolag som jag inte har något förtroende för. Som exempel köpte  de först ett hus i Kalmarnäs för dansskolans behov, skolan gillade inte läget; då rustade man upp en lokal i gamla Plasto för flera miljoner och nu får man inte ens in hyra som täcker kostnaderna. Gamla mejeriet i Hammarland är ett annat skrämmande exempel. Där köpte man  ett förfallet mejeri för stora summor, när tidigare ägaren flyttade ut och inga andra hyresgäster fanns sålde man huset för ungefär 35 procent av inköpspriset.

 

Det är till sådana här affärer skattebetalarnas pengar går. Som sagt, mitt förtroende för detta företag är lika med noll.

 

Fru talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att anslaget 47.03.88. Aktieteckning i bolag utgår.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

I det föregående ärende som vi behandlade fanns i berättelsen en diskussion om Mål 3- och Mål 2-pengarna. Man kan där läsa om Mål 3-pengarna att de syftar till livslångt lärande för vuxna och i första hand skall bidra till att anställda som långsiktigt vill lära sig något nytt skall få höja sin kompetens och sitt attraktionsvärde på arbetsmarknaden. Så talar man om hur det där skall bidra till att öka företagens konkurrenskraft. Det är därför med en viss förvåning som jag läser på sidan 9 under momentet Utgifter för kartläggning av utbildningsbehovet att ”Landskapsregeringen har beviljat landskapsregeringen ett bidrag (!) om totalt 189.052 euro för genomförandet av ett projekt, inom ramen för Mål 3-programmet 2000-2006, för kartläggning av utbildningsbehovet i landskapet Åland. Projektet pågår under slutet av år 2004 och år 2005.” Utan att vara helt hundraprocentigt insatt i villkoren för Mål 3-pengarna tycker jag att det rimmar illa med den målsättning som revisorerna beskriver för användningen av Mål 3-pengar.  Jag tror inte heller att det är meningen att Mål 3-pengarna skall användas för att förvaltningen skall kartlägga något utbildningsbehov i landskapet Åland. Det måste höra till förvaltningens allmänna uppgifter att ständigt vara införstådd med behovet av utbildning i landskapet. Det kan inte vara kompetenshöjande på något sätt för någon utan det är en regelrätt förvaltningsuppgift som utbildningsavdelningen har.

 

Fru talman!

Jag önskar faktiskt att finansutskottet granskar detta. Det finns nämligen ute i samhället en allmän kritik mot landskapsregeringen att de alltmer beviljar målpengar för sina egna verksamheter och att de inte fyller den ursprungliga funktionen, dvs. att stimulera det fria näringslivet, att stödja organisationer osv., utan vi ser här igen hur landskapsregeringen på något vis lever i sin egen värld och tydligen struntar i vad som händer utanför denna byggnad. Jag kan åtminstone inte för mitt liv förstå att målpengarna är avsedda för just det som tas upp på sidan 9 under moment 46.01.05.

 

Med en viss förskräckelse läser jag åtminstone på första sidan om extra anslag, inte av något annat skäl än att det slutar så här: ”Landskapet skall återbetala det extra anslaget om det sedermera konstateras att stödet strider mot EG-bestämmelserna.” Och anslaget är ingen vilken bagatell som helst utan det är ett anslag på 6.150.000 euro! Det är då tänkt att användas för att bygga en reservkraftsanläggning som totalt skulle kosta 15.375.000 euro. Nu har i och för sig både regeringen och Ålandsdelegationen välsignat det extra anslaget, och det är mycket bra, men råder det faktiskt tvivel om anslagets legitimitet, att det på något sätt finns en risk för att det står i strid med EG-bestämmelserna och att vi alltså skulle vara tvungna att betala det tillbaka? Åtminstone skriver landskapsregeringen det: ”om det sedermera konstateras att stödet strider mot EG-bestämmelserna skall landskapet återbetala det extra anslaget”.

 

Jag tycker nog att finansutskottet och lagtinget här måste göra en bedömning av risken så att man inte drar igång med ett projekt som det kanske, enligt landskapsregeringen själv, visar sig att man själv får betala fullt ut.

 

Fru talman!

I fråga om den s.k. Plastoaffären har vi fått höra en hel del om räddningsaktionen och vi har också fått läsa i tidningarna mycket om den, och processen har intensifierats under sommarmånaderna. Ålands Industrihus Ab, som skall släppa till pengarna med stöd från landskapsstyrelsen och staden, har tvekat en hel del på grund av de värderingar som har gjorts av fastigheten. Jag såg att lantrådet i dagens morgontidning hänvisade till en värdering på över 2 miljoner, men han undvek nogsamt att nämna den lägsta, som har varit 1 miljon och det är alltså ett stort spelrum här emellan. Det betyder ganska mycket för staden och landskapet samt framför allt för Ålands Industrihus Ab hur man värderar byggnaden. Staden har ännu inte fattat beslut i frågan utan stadsstyrelsen kommer i nästa vecka att ta beslut och om det blir förord kommer ärendet att gå till fullmäktige sista veckan i september. Det är viktigt att frågan avgörs inom september för bolaget.

 

Jag tycker att det är lite missvisande när man talar om att 70 arbetsplatser på Plasto står på spel. De som är direkt anställda på fabriken är ca 50 personer; de 20 övriga arbetsplatserna är någon slags uppskattning av personer som jobbar inom transport och vad det nu allt är som man räknar ut att är beroende av att verksamheten fortsätter, men direkta arbetsplatser är det inte mer än ungefär 50.

 

Fru talman!

Jag och mitt parti väntar med spänning på finansutskottets bedömning av affären. Men en sak som jag tycker att är mycket viktig är att det mycket kraftigt har framhävts från landskapsregeringens sida att man gör det här för att rädda arbetsplatser och att det är fråga om arbetsplatser som annars, om de försvinner, är dyra att nyskapa – det finns nog alternativ som är betydligt billigare, men där struntar landskapsregeringen att garantera fortsatt sysselsättning. Men om man nu går in för att satsa i projektet för att bevara arbetsplatserna tycker jag att landskapsregeringen måste på något sätt uttala sig om att arbetsplatserna bevaras, så att vi inte om ett halvår eller kanske ett år ser hur man rationaliserar bort arbetsplatser. I så fall sviker vi dem som nu tror att deras arbetsplatser skall tryggas genom den här mycket, mycket dyra ekonomiska operationen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback nämnde projektet om kartläggning av utbildningsnivån. Jag har ingenting emot att vår ledamot utbildningsansvarige kommer till finansutskottet och redogör för projektet. Till övriga delar efterlyste vtm Barbro Sundback att det skulle gå till föreningar och företag och jag har en lista; jag kan inte nämna alla företag, men det är ett stort antal företag. Bland de föreningar som lyfter Mål 3-pengar finns bl.a. Ålands Bildningsförbund, Emmaus och liknande, så till den övervägande delen används nog pengarna till det syfte som är meningen, men sedan får finansutskottet titta på projektet om kartläggning av utbildningsnivån. Det har jag ingenting emot.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vi är förstås glada över att vicelantrådet Jörgen Strand inte har något emot att vi hör personer i den här frågan, men jag saknar landskapsregeringens egen uppfattning: Är detta förenligt med de principer som gäller för Mål 3-pengar? Min kritik gäller inte vilka organisationer och företag som har beviljats pengarna, utan min fråga är: Är det inte ett högst ordinärt förvaltningsansvar som utbildningsavdelningen har att kartlägga utbildningsbehovet? Hur kan man motivera det med att man beviljar sig själv Mål 3-pengar?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Primärt är detta utbildningsavdelningens uppgifter, men man skall också ta tillvara de möjligheter som finns inom ramen för programmet och det gäller bara att uppfylla kriterierna. Vtm Barbro Sundback och socialdemokraterna brukar  ofta säga att vi inte tar tillvara möjligheterna och här har vi då gjort det inom ramen för programmet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Säkert kan man se det så. Det är bara det att vi tycker att pengarna skall användas för privata företagare och organisationer, utanför landskapsförvaltningen. Det finns också en direkt risk att man måste betala tillbaka pengarna om de inte uppfyller kriterierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Med anledning av den diskussion som utspann sig här kring Mål 3-projekten kan jag som upplysning till både finansutskottet och till vtm Barbro Sundback säga att vi förde samma diskussion från revisorernas sida gentemot landskapsstyrelsen huruvida man kunde styra över pengar att ha i egen regi. Den bedömning man har gjort från landskapsstyrelsens sida, åtminstone när vi pratade med dem var att man kan göra på det här sättet. De problem som vi har sett från revisorernas sida med både Mål 2- och framför allt med Mål 3-pengarna har varit att när man lägger ut dem i dagsläget på att direkt jobba i mindre projekt så blir kostnaden för den administrativa delen väldigt stor och orsaken till det ligger framför allt i att den redovisningsskyldighet man har för pengarna gentemot EU är så pass komplicerad. I vår rapport efterlyste vi att man skulle försöka hitta system för att mera samarbeta kring pengarna och jag ser det steg som landskapsregeringen nu tar som ett sådant försök: att gå in och försöka få ett större samarbete där man sedan kan kanalisera ut de stora pengarna till näringsliv och andra institutioner på Åland som genom det här kan få sig till livs de här pengarna som EU trots allt slussar vidare ut för det livslånga lärandet s.a.s.

 

Detta bara som en kommentar och som lite vägkost också vidare för finansutskottets diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling, efter bordläggning ärende nr 5:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 3/2003-2004 angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. (M 2/2003-2004).

 

Ärendet bordlades den 13.9. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Detta meddelande från landskapsstyrelsen ”Angående Europeiska Unionen –prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003, är egentligen en beställning från lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden, såsom vicetalman Lindeman redan sade i sin presentation.

 

Fru talman!

Förresten tänker jag i mitt anförande härefter försöka använda titeln ”landskapsregering” oberoende om det är fråga om ärenden från gamla landskapsstyrelsetider eller nya landskapsregeringsärenden, annars blir det svårt att veta vad man talar om. Jag kommer alltså att använda ”landskapsregering” fastän det är den gamla landskapsstyrelsen som har uttalat sig.

 

Fru talman!

Ålands ställning i EU regleras och garanteras genom det sk. Ålandsprotokollet, vilket bifogades Finlands anslutningsfördrag och Ålands, och rikets förhållanden regleras av självstyrelselagen. Självstyrelselagen anger de påverkningsmöjligheter vi har i beredningen av Finlands EU:s ställningstaganden och då också Ålands ställningstaganden.

 

Meddelandet klargör tydligt vilka möjligheter till påverkan vi har och på vilka olika nivåer detta kan ske. Jag tänker inte här läsa upp dem utan alla har möjlighet att läsa det i meddelandet. Allmänt kan bara sägas att både landskapsregeringen och lagtinget måste ta alla möjligheter till påverkan på allvar, både de officiella och de icke officiella vägarna bör utnyttjas till 100 procent . Åland har ju t.ex. nyligen  haft besök av en  s.k. jaktlobbyist. Han har säkert kunnat avslöja nya intressanta vägar att påverka vad gäller jaktfrågor i EU.

 

Fru talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar i sitt betänkande att meddelandet i sig motsvarar beställningen från lagtinget men att man ändå borde kunna fordra mera politiska ställningstaganden av landskapsregeringen. Det finns även önskemål om en mera liktydigutformning av meddelandet från olika avdelningar så att meddelandet skulle bli mera tydligt.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden begärde de olika specialutskottens utlåtanden i ärendet. Det är ett bra sätt att bredda och fördjupa lagtingets engagemang och kunskap i EU-ärenden.

Man kan konstatera att både social- och miljöutskottet och kulturutskottet skriver att  deras ansvarsområden helt eller delvis har blivit utan skrivningar i meddelandet. Vi hoppas att detta inte är en prioritering från landskapsregeringens sida utan ett misstag som kommer att rättas till. Miljöfrågorna är i stort övergripande och skall bevakas på EU-nivå gemensamt. Kulturarvet igen är en sak för regioner att bevaka, vem vet bättre vad vi menar med vårt kulturarv än vi själva.

Fru talman!

Näringsutskottet konstaterar att trots att EU:s regelverk till stor del styr näringspolitiken i landskapet saknas den politiska redogörelsen över hur landskapsregering tänker påverka dessa regelverk och hur man tänker implementera dem. Man konstaterar bara att landskapsregeringen avser bevaka och följa arbetet.

 

Utskottet har även erfarit att man på näringsavdelningen påbörjat arbetet med de nya strukturprogrammen för åren 2007-2013. Det är ett viktigt arbete och politiska prioriteringar skall till vad beträffar vidden av vårt deltagande i dessa program. Vi måste se till att de program vi deltar i är till nytta för vårt samhälle och våra invånare. Skärgården har varit kritisk till att de gällande programmen inte har varit anpassade för våra små förhållanden. Detta bör föra med sig att landskapsregeringen skall undersöka vilka andra möjligheter det finns till stöd, stöd som är anpassade till våra förhållanden. Utskottet uppmanar även landskapsregeringen att se över möjligheterna att föra över beslutsfattandet i finansiering enligt strukturprogrammen närmare medborgaren så att alla beslut inte behöver fattas av landskapsregeringen själv. Att arbeta för minskad byråkrati har även skrivits in i regeringsprogrammet, så det kan inte vara något problem. Om detta låter sig göras på annat håll så varför skulle det inte gå på Åland och då är det åtminstone värt att tittas närmare på.

 

Fru talman!

Näringsutskottet skriver att det är synnerligen viktigt att landskapsregeringen prioriterar förberedelserna för den nya strukturprogramperioden för fisket inom EU för åren 2007-2013. Detta program kan vara av avgörande betydelse för fiskets framtid på Åland, om man mera kan tala om en framtid för fiske på Åland, att det inte går som med drivgarnsfiske, som ändå hörde till de av landskapsregeringen prioriterade områden. Men för framtiden bör det finnas beredskap att bemöta en trolig framtida reglering av idag kvoterade arter såsom sik, gös, gädda, flundra och torsk.

 

Viktigast är att vi har beredskap både på politisk men även på tjänstemannanivå att arbeta med EU-ärenden och ta till vara det vi , vanliga ålänningar har nytta av.  Vi måste lära oss att se möjligheterna i EU eftersom vi är med och inte bara alltid gnälla och ta fram de negativa aspekterna.

 

Och då är det övergripande arbetet med att bevaka våra intressen prioritet nummer ett. De stora principiella ställningstagandena kommer att diskuteras senare i höst när meddelandet om en ny konstitution för EU kommer på våra bord.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag höll ett anförande här i måndags om självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter på landskapets prioriteringar inom EU-politiken. Jag tänkte återkomma till några av punkterna därför att om jag har förstått det rätt är ett meddelande av den här typen ett sätt för lagtinget att kommunicera med landskapsregeringen, och i måndags var ingen av regeringsmedlemmarna närvarande.

 

En sak som vi tog upp och som jag igen vill understryka är tidtabellen för meddelandet. Vi är alltså redan i september och precis som nämnden också konstaterar är det i senaste laget. Det vore bra om landskapsregeringen kom till lagtinget med meddelandet mycket tidigare så att lagtingets åsikter om EU-prioriteringarna också kan tas i beaktande i det fortsatta arbetet, t.o.m så tidigt som i samband med rambudgeten eftersom EU-prioriteringar också kan ha, och kanske bör ha, påverkan på budgetdiskussionen.

 

En orsak som man har nämnt till varför EU-prioriteringar görs rätt sent är att man väntar på kommissionens riktlinjer, och de påverkar säkert den åländska EU-politiken, men vi tror att man via informella kontakter i ganska hög grad kan i god tid få veta vad förslagen kommer att innehålla.

 

En annan sak som jag också vill understryka är Finlands ordförandeskap i EU 2006, som nämnden också tar upp som en egen punkt. Att det är en egen punkt i meddelandet är också för att understryka att Åland borde medverka i ordförandeskapsåret på en synlig och framskjuten plats. Här tycker jag det vore intressant om lantrådet som regeringens EU-minister redogjorde för hur man planerar att lägga upp Ålands deltagande i ordförandeskapsåret och vilka politiska målsättningar man har. Nämnden har föreslagit några ämnen som landskapsregeringen kunde jobba med och driva: de lagstiftande regionernas roll i EU, den nordliga dimensionen och en fortsatt hållbar utveckling i Östersjöområdet och också sjöfartens framtida villkor.

 

En annan punkt som jag också vill ta upp igen är inflytandefrågorna. Där jobbar nämnden vidare med ett meddelande om regeringskonferensen och det nya grundfördraget, och den debatten får vi säkert ha här i november.  Finansutskottet berör kravet på en parlamentsplats, och det är ett krav som vi tycker vi skall stå fast vid.

 

Likaså förefaller det fortfarande finnas många frågetecken kring subsidiaritetsövervakningen på alla nivåer. Den politiska tolkningen av vad subsidiaritet är och hur övervakningen skall ske är fortfarande mycket öppen. På grund av det öppna läge som råder i den frågan tycker jag att det är viktigt att Åland gör en definition av subsidiaritet, på vilket sätt det kunde gynna Åland som region, likaså vilken praxis man vill ha i det här fallet, hur övervakningen skall ske, att Åland definierar begreppet så att det på bästa sätt gynnar Åland och våra väljare samt vår region.

 

Från socialdemokraternas sida är vi hoppfulla inför vad närhetsövervakningen och Early Warning-systemet ändå skulle kunna innebära och vi hoppas att det skall kunna bli en viktig kanal för Åland i EU-arbetet, dock inte den enda kanalen. Men när det gäller inflytandefrågorna får vi återkomma i november och jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden i det meddelandet verkligen koncentrerar sig på just inflytandefrågorna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det har från ett flertal talare nämnts att bl.a. jag inte var närvarande vid lagtingets plenum senaste måndag. Orsaken till min frånvaro berodde på att jag hade värdskapet för ELDR-gruppen inom regionkommittén och jag ansåg det vara en väldigt viktig möjlighet att faktiskt informera om landskapet Åland, vår självstyrelse och vår speciella position, så jag passade på att ta det tillfället när dessa personer fanns här på Åland och det var första gången som det var möjligt på det här sättet att direkt prata med dem. Jag beklagar att det sammanföll med lagtingets plenum, men lagtinget har ju ett löpande arbete så jag hoppas att det ändå går att kompensera den frånvaron med kommande närvaro i stället.

 

Fru talman!

Meddelandet från landskapsstyrelsen, som vi då hette, till lagtinget om prioriteringar år 2004 och verksamhetsår 2003 har behandlats ganska genomgripande i lagtinget och i lagtingets olika utskott. Jag tycker naturligtvis att det är bra att man gör det, för det ger också möjligheter för lagtinget och lagtingets olika utskott att närmare fördjupa sig i de frågeställningar som är aktuella. Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och utskotten förväntar sig att meddelandet skall utvecklas inför framtiden och naturligtvis kommer det att ske en utveckling; man skall komma ihåg att meddelandet har kommit till som ett resultat av diskussioner mellan landskapsstyrelsen och lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Jag tror att både vi i den politiska landskapsregeringen och i förvaltningen skall göra vårt bästa för att ge så god information som möjligt om vad som är aktuellt och vi skall ge de politiska prioriteringarna så tydligt som vi kan vid den tidpunkt vi avger meddelandet till lagtinget. Man måste sedan vara medveten om att det händer saker också hela tiden under resans gång som kan ändra och påverka olika ställningstaganden.

 

Ltl Camilla Gunell nämnde tidtabellen och jag vill ta upp den frågeställningen därför att landskapsstyrelsen lämnade detta meddelande till lagtinget den 26 februari 2004 och tanken är att vi skall kunna få synpunkter; det är nämligen en interaktion mellan landskapsregeringen och lagtinget. I dag skriver vi 15 september 2004, alltså vi är nästan i slutet av verksamhetsåret, så det skulle ur landskapsregeringens synvinkel ha varit bättre om vi kunde ha fått svaret redan under vårsessionen. Det skulle rimligen också ha funnits tillräckligt med tid för det eftersom det fanns ett flertal månader som lagtinget också arbetade då. Det är väl så att vi på vardera hållet får titta oss lite grann i spegeln och se vad vi kan göra för att få interaktionen att fungera på ett bättre sätt inför framtiden.

 

När det gäller ordförandeskapsåret hösten 2006 är det naturligtvis viktigt att vi där är aktiva från åländsk sida och framhåller vilka saker vi vill lyfta fram. De saker som nämnden nämner i sitt betänkande stämmer bra med de diskussioner som vi har haft inom landskapsregeringen vilka punkter som bör prioriteras. Vi har försökt vara så aktiva som möjligt att man under ordförandeskapsåret från Finland också skall beakta att Åland finns som en rent fysisk del av landet, att man också skulle kunna förlägga något EU-möte hit till Åland för att på det sättet, i likhet med regionkommitténs ELDR-grupp, få en klar blick över hur vårt samhälle fungerar och vilken autonomi och konstitution vi har. Det är faktiskt först då som man skapar förståelse för de önskemål och krav som vi har.

 

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell nämnde också subsidiaritetsprincipen. Jag tror precis i likhet med ltl Camilla Gunell att det är en väldigt viktig sak och någonting som jag för min egen del sätter hopp till att skall kunna på något sätt balansera upp den erodering av självstyrelsen som de facto annars har skett och sker sakta mak till EU genom vårt medlemskap. Jag tycker att när vi gick med i Europeiska unionen gick vi med på de premisser som gällde då och vi fick ett bra anslutningsavtal, ett Ålandsprotokoll, mot alla odds egentligen, som bevarar vår status och våra särrättigheter. Men de facto sker det kontinuerligt en inre process också inom Europeiska unionen som styrs av de stora krafterna, som vi tyvärr inte kan påverka så speciellt mycket och man har en känsla av att sakta mak försöker man harmonisera och ha en så likriktad utveckling som möjligt inom Europeiska unionen; sett ur vår konstitutions synvinkel är det besvärande och också ur vårt samhälles synvinkel samt våra möjligheter att själva styra och ställa och utveckla vårt samhälle såsom vi själva vill. Subsidiaritetsprincipen är i det här sammanhanget någonting som vi måste försöka utnyttja på bästa möjliga sätt, och subsidiaritetsprincipen säger att en åtgärd skall vidtas på Europeiska unionens nivå endast om unionen verkligen kan agera mer effektivt än varje medlemsstat för sig. Det här blir en armbrytning från fall till fall naturligtvis att vi skall göra vårt bästa. Men här måste man också komma ihåg att det är väldigt viktigt hur Ålands parlament agerar eftersom mekansimen Early Warning är en viktig ingrediens i förverkligandet av subsidiaritetsprincipen, så landskapsregeringen har sitt arbete att göra och lagtinget har sitt arbete att göra. Det kommer utan tvivel att innebära merarbete för landskapsregeringen och jag tror också för lagtinget en hel del merarbete, men jag tror att vi måste vara beredda att sätta till de resurserna, för det här är den mekanism som vi kan använda för att s.a.s. försvara vår självstyrelse i den framtida Europeiska unionen.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skulle bara vilja kommentera lite av lantrådets anförande. När det gäller tidtabellen tycker jag inte att det lönar sig så mycket att titta så mycket bakåt. Nämnden skriver också att man är självkritisk till processen för i år, att det är i senaste laget. Det tror jag alla kan hålla med om. Det här handlar om framtiden, att vi skall få en så god dialog som möjligt mellan lagting och regering när det gäller EU-frågor; där tror jag att vi har samma målsättning.

 

När det gäller ordförandeskapsåret skulle det vara intressant att veta hur landskapsregeringen redan nu har agerat och diskuterat med riket om Ålands deltagande i året på vilket sätt vi kan vara med och synas, driva frågor och också ha konferenser osv. på Åland.

 

När det gäller subsidiaritetsprincipen och för all del också proportionalitetsprincipen tycker jag att landskapsregeringen, som ändå jobbar dagligen med de här sakerna, borde gå in med en tolkning som gynnar Åland på bästa sätt och också vara med att forma hur praxis sedan blir när det gäller övervakningen. Det som jag efterfrågar där är en mera aktiv hållning.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Vi skall vara så aktiva som våra resurser medger att vi kan vara när det gäller tolkningen av subsidiaritetsprincipen, men jag tror att vi måste också gemensamt diskutera vilka resurser lagting och landskapsregering har. Det är ett jättearbete att gå igenom allt det material som de facto finns att bearbeta.

 

Fru talman!

När det gäller ordförandeskapsåret har landskapsregeringen översänt en preliminär skrivelse till statsrådet med vilka huvudpunkter vi anser att är viktiga att beaktas inför ordförandeskapsåret, men vi har också i ett flertal kontakter – i stort sett varje gång vi träffat personer, både politiker och tjänstemän från statsrådets kansli och utrikesministeriet, framhållit vikten av att man beaktar Åland den här gången eftersom förra gången när Finland hade ordförandeskapet förlades inte ett enda möte till det självstyrda området Åland, så vi tycker att det är ett litet underskott där. Det har vi försökt påminna om så gott det går. Själv har jag också tagit upp det med statsministern under hans besök här på Åland, att det är viktigt att den här gången faktiskt komma ihåg Åland.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var just det här som är viktigt att det inte sker igen. Den här gången är det viktigt att man från åländsk sida är mycket aktiv och driver på så att det inte går likadant. Nu skall Åland vara med och jag tror att det är viktigt att lagtinget också kraftfullt poängterar det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Lagutskottet har givit sitt utlåtande till självstyrelsepolitiska nämnden på dess anhållan. Ärendet berör Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003.

 

Lagutskottet kunde genast konstatera att några större frågor inom dess ansvarsområde inte kunde påträffas.

 

Angående den allmänna handläggningen av EU-ärenden vill utskottet fästa uppmärksamheten på den nya självstyrelselagen och dess regler angående Ålands ökande medinflytande. Vidare har lagutskottet framfört att förbättringar och stärkandet av landskapets inflytande är en ständigt pågående process. Utskottet har utgått från att landskapsregeringen fortsätter bevakningen av dessa frågor och tar de initiativ som kommer att krävas.

 

Vidare kunde utskottet konstatera att landskapets förvaltning även granskar och kommenterar sådana initiativ som inte hör till landskapets behörighetsområde. Lagutskottet anser att man bör se över detta och försöka få det på ett så funktionellt sätt som möjligt.

 

Lagutskottet har även granskat de överträdelseförfaranden som har inletts mot Finland och även berör Åland. Av dessa kunde vi konstatera att tre ligger inom lagutskottets ansvarsområde. Alla dessa fall berör tekniska föreskrifter för fordon, avgasutsläpp osv. Utskottet anser att blankettlagstiftning är det mest ändamålsenliga i dessa fall, i synnerhet då frågorna egentligen saknar någon självstyrelsepolitisk bärvidd. I fråga om dessa fall bör vi ändra två författningar, nämligen landskapslagen om besiktning och registrering av fordon samt landskapsförordning om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning.

 

I dessa fall har rikslagstiftningen ändrats och enligt regelverket följer dessa ändringar inte med. Enligt landskapsförvaltningen pågår detta arbete; enligt uppgift jobbas det på en blankettlagstiftning samt att vi bör öppna besiktningslagstiftningen.

 

Lagutskottet har varit enigt i sitt utlåtande och föreslår att självstyrelsepolitiska nämnden beaktar detta.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Man kan säkert tycka att det här med EU verkar abstrakt, på gränsen till flummigt. Jag tror att eventuella åhörare av debatten kanske inte följer den med så stort intresse. Det kan t.o.m. vara svårt för oss här i lagtinget att finna motivering att engagera sig i detta. Så har det varit för mig åtminstone. Jag skulle säga att det är viktigt att vi tar EU-tjuren vid hornen och sätter oss in i vad det innebär och hur vi påverkar vår framtid. Det är onekligen så att mer och mer av vår framtid skissas upp i Bryssel. Begreppet EU är väldigt brett, man skyller ofta på EU, men det är alltid någon enskild institution inom EU som har tyckt eller tänkt till på våra vägnar. Vi skall veta att när vi gick med i EU gav vi bort mycket av vårt självbestämmande till det gemensamma och därför skall vi också engagera oss i det gemensamma; oavsett vad vi anser om EU så är man EU-skeptiker borde man ha ett ännu större engagemang för att reda upp tokskaperna. Jag kanske återfinns i den fållan!

 

När vi pratar om EU-politiken är det viktigt att sätta fokus på det som har sagts här från början, som står i meddelandet, att meddelandet skall innehålla en redogörelse över eventuella problem som enskilda ålänningar och organisationer förorsakas på grund av EU-regelverket. I organisationer läser jag också in företag. Vidare står det att tyngdpunkten i redogörelsen skulle ligga på den politiska prioriteringen samt på en strategi för att åtgärda eventuella problem. Saker och ting som ”kracklar” för den enskilda ålänningen skall kunna tas upp här i lagtinget och vi skall utnyttja vår småskalighet på det viset, tycker jag.

 

När det gäller vårt betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden har det framställts i media att vi är ytterst kritiska till landskapsregeringen över utformningen av det. Jag skulle säga att det har tonats upp lite därför att det är ett helt nytt instrument och jag tror att det behövs en inkörningsperiod innan vi hittar rätt form för meddelandet. Där tycker jag att man har använt för mycket trycksvärta i massmedia, för hög volym på radion. Det är nämligen så att det är ett helt nytt instrument och det är första gången vi får meddelandet och behandlingen har mycket handlat om formen; vi har egentligen inte funderat så mycket på de verkliga prioriteringarna. Inget utskott har på allvar satt sig in i den frågan utan man har koncentrerat sig på utformningen, och det tycker jag är bra för det här skall fungera och då måste vi tycka vad vi anser om det.

 

Vi har en politisk kultur här i landskapet och är vana att hävda vårt självbestämmande och vill inte gärna att någon annan bestämmer över oss, vi vill inte att någon bestämmer över oss i Helsingfors och inte att någon bestämmer över oss i Bryssel, men som jag sade tidigare är det ett faktum att vi måste ta oss an prioriteringarna och välja våra strider. Samtidigt som vi har en småskalighet innebär den också att vi har väldigt lite resurser. Vi kan inte delta i det stora bruset som större länder kan som kanske har hundratals tjänstemän som kan engagera sig, utan vi måste aktivt göra punktinsatser. Det är desto viktigare för oss att verkligen prioritera. Vi har från kulturutskottet sagt att man från landskapsregeringens sida borde visa på det man prioriterar men också på det man prioriterar bort så att vi är medvetna om vad vi inte prioriterar. Man visar ungefär hela smörgåsbordet och så säger man att endast från de här faten plockar vi!

 

När det gäller lagtingets engagemang i EU-politiken håller det fortfarande på och finner sina former, även om jag upplever att vi har kommit ganska långt nu och börjar åtminstone förstå vidden av det och vilka former vi nu skall finna. Som ledamot i självstyrelsepolitiska nämnden får man en mycket större dos EU-politik än en ledamot som inte är medlem av självstyrelsepolitiska nämnden och jag tycker att det är viktigt att utskotten engagerar sig i EU-politiken, att man i utskottsarbetet aktivt engagerar sig och håller koll på vad som är aktuellt inom just det området. Det är också ett sätt att dela på jobbet, man kan inte specialisera sig på allt utan de enskilda utskottens verksamhetsområden är lämpliga att gå in på.

 

Jag hoppas att detta instrument och också andra former som vi försöker utveckla går vägen och att vi finner motivation att engagera oss i detta. Det är väldigt viktigt. Den insynen får man ganska snabbt att det här är något som vi måste engagera oss i; vare sig vi vill eller inte är det här en viktig del av vårt politiska arbete.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Den här typen av meddelande är säkert sådana som är svårast för landskapsregeringen att formulera och göra upp och de absolut mest tacksamma för oss lagtingspolitiker att kritisera.

 

Vi behandlade meddelandet redan i våras och då höll jag ett rätt omfattande anförande och jag kan konstatera och omfattar också i sak det som självstyrelsepolitiska nämnden i sitt betänkande har plockat fram av vissa saker som framkom i remissdebatten.

 

Jag håller helt med om att det återstår en hel del utvecklingsarbete för att få den här typen av meddelande att finna sin form, för att det skall bli riktigt användbart för både landskapsregering och lagting. Jag håller också med om att man mellan avdelningarna, mellan ministrarna, ökar samordningen mellan områdena, för man saknade helheten när man läste igenom meddelandet. Som nämndes tidigare i debatten var flera områden utanför: miljö, kultur och sjöfart.

 

När jag läste självstyrelsepolitiska nämndens betänkande blev jag ändå lite fundersam. Även om landskapsregeringen har den verkställande makten har nog vi lagtingspolitiker ett jätteansvar när det gäller EU-politiken och när det gäller Ålands anseende och status överhuvudtaget utanför Åland. Här tycker jag att det är viktigt att vi ser oss själva i spegeln och att vi också funderar över självstyrelsepolitiska nämndens roll och arbetssätt och hur man skall förhålla sig till den här typen av meddelande. Då menar jag inte att man ständigt skall säga ja och hurra och oj, vad bra! Men vad jag funderar på är att om inte lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden tillsammans med landskapsregeringen borde diskutera de långsiktiga prioriterade målsättningarna. Då kan man förstås säga emot och säga, att jo, men det här är landskapsregeringens uppgift, det är det som de har betalt för, det är de som skall formulera det här, för framför allt oppositionen är knappast intresserad av att vara med och göra arbetet. Men om man tänker riktigt långsiktigt och om man tänker på Åland så är det här en sådan fråga som inte skall hålla på och vingla fram och tillbaka och ändra för att en landskapsregeringsmajoritet ändrar. Vi borde kunna vara så långsiktiga att man klarar av att formulera, att vad vill Åland och framför allt är det otroligt viktigt att vi utåt kan visa vår enighet. Jag menar inte att det som står i dokumentet skulle vara speciellt farligt, men om självstyrelsepolitiska nämnden skulle ta sig den uppgiften att mer och mer bli en revision, att man börjar agera som revisorer över vad som har skett och att man mera skulle bli en oppositionskanal eller något liknande, så ser jag att det finns en risk att man utåt presenterar ett oenigt Åland när det gäller dessa frågor, och det tycker jag inte att är bra.

 

Jag vet inte om ni förstår mig rätt för jag vill inte ha någon slätstruken självstyrelsepolitiska nämnd, men jag tror att arbetet mellan landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden skulle behöva utvecklas. Det tycker jag är någonting man borde fundera på och ta fram helkroppsspegeln och fundera lite: hur skall vi göra det här.

 

När vi kommer till oss lagtingspolitiker – det här säger jag ofta – så tycker jag att det är otroligt viktigt att vi mera skulle börja ägna oss åt att skapa kontakter med riksdagen. Nu ger jag särskilt kritik till oss som är regeringspartier, att hur mycket support har vi givit till riksdagsmannen t.ex.? Hur mycket står vi bakom honom och är där och hjälper honom? Jag tycker att det skulle vara viktigt. Skulle jag ha varit riksdagsman skulle jag nog ha förväntat mig det! Jag vet att självstyrelsepolitiska nämnden är på väg till Helsingfors på torsdag och jag vet att det har varit besök av grundlagsutskottet, och det är bra, men alla våra politiska kontakter? Jag har sagt det här förut och vår grupp har försökt flera gånger få till de officiella besöken, men det är så svårt att få tid och få det att passa för alla, men framför allt tror jag att det är bra att börja med de officiella besöken. Det viktiga är att under de officiella besöken knyta de informella kontakterna så att man sedan via e-mail eller telefon osv. kan ha ett litet ansvarsområde av personer, ett nätverk, som vi skulle ha kontakt med och diskutera med. Det här skulle jag jättegärna vilja att skulle utvecklas. Det tror jag att skulle vara så väsentligt och så viktigt. Har man inte gjort någonting är men i alla fall helt säker på att det inte händer någonting, men då har man i alla fall försökt undvika den här typen av situationer, som hände förut med självstyrelselagen när den kom till grundlagsutskottet, så att riksdagsledamöterna är preparerade på förhand – och det är absolut vårt ansvar. Men sedan när det gäller att driva igenom politiken och när det gäller att förverkliga målsättningarna är det landskapsregeringen som har det helt på sitt ansvar. Det här skulle jag hoppas att det är fler än jag som tycker.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett intressant inlägg som ltl Britt Lundberg höll. Den bärande tanken är väl att hur kan vi politiskt effektivt driva en Ålandspolitik i EU-sammanhang på alla nivåer, på den nationella arenan, inom EU-organ och sedan här på hemmaplan. Om man ser på strukturen i hela sin vidd så finns det flera fora där vi kan ha ett inflytande. Redan när jag var med i regionkommittén efterlyste jag en sådan politik, men det fanns överhuvudtaget inget intresse att diskutera det. Jag upplever fortfarande att man inte vill diskutera innehållet i politiken, man diskuterar mera former, t.ex. att man skall ha en EU-parlamentsplats, och det skall vi ha, men vad skall vi göra med den? Vi vill ha en plats i regionkommittén. Vad gör vi med den?

 

Ltl Britt Lundberg tog upp frågan om riksdagsmannen och hans roll i stora utskottet i EU-frågor. Det är egentligen inte lagtingets sak att säga vad riksdagsmannen skall göra och inte göra, utan den representanten är vald av Ålands folk, men hade lagtinget och landskapsregeringen en kraftfull gemensam linje i de här frågorna skall det bra mycket till att en folkvald riksdagsledamot från Åland går emot den linjen. I så fall skall det vara några alldeles speciella skäl, men vi kan inte inkludera den funktionen automatiskt i förverkligandet av en gemensam EU-politik. Jag håller med om att innehållet i politiken är grundfrågan, men nu vill man ofta, och det är kännetecknande för den åländska självstyrelsepolitiken, att man pratar mera om form och representation. Vad skall man alltså ha för innehåll i politiken? Ofta hasar man efter, man har inte riktigt information, man har inte kontakter, så märker man att man blir av med vårjakten och det är drivgarnsfiske och allt möjligt och oj, oj, oj! Då känner man sig förbigången och illa behandlad, man skyller på andra för att man inte själv har klarat av att påverka i tid. Det är så med prioriteringsdokumentet – det är klart att lantrådet kan skylla på självstyrelsepolitiska nämnden – att det kom för sent. 2004 års politik borde ha varit lagd 2003 i lagtinget och det är precis som ltl Britt Lundberg säger, att inte kan den variera från år till år, inte ens från regering till regering, utan den måste ligga fast och vara långsiktig, och systematiskt slår man vakt om de värden som man finner betydelsefulla. Men något sådant dokument har vi inte riktigt och vi har ingen sådan tradition heller, så att det är det som man skulle behöva ha mera diskussion om. Jag sätter nu ett visst hopp till betänkandet om regeringskonferensen och grundfördraget som självstyrelsepolitiska nämnden har under beredning. Där avgörs nämligen politiken för en lång tid framåt, inte kanske exakt varenda en detalj eller varenda ett förslag som kommer upp, men de grundläggande principerna för hur man skall driva politik. Vi kommer att ha en process som pågår ända fram till 2006, säkert 2007, med grundfördraget och under den tiden borde man formalisera någon slags EU-doktrin. Det kommer alltid att finnas sådana som vill att vi skall gå ut ur EU och sådana saker och det hör till det parlamentariska samarbetet, men det är en stark majoritet som vill utnyttja medlemskapet och det är de som skall forma och definiera politiken.

 

Det är en grundläggande problematik som jag tycker att ltl Britt Lundberg tar upp. Många har sagt här i salen att det saknas politiska värderingar i meddelandet och prioriteringar, och det är för att det är i mycket hög grad en tjänstemannaprodukt. De redogör för en massa det ena och det andra, men det kommer inte fram någonting som man skulle kunna se att det här är verkligen viktigt och det här är kanske någonting som man inte behöver prioritera i det här skedet utan allting är lika viktigt och på något sätt också ganska neutralt, ett tyckande. Jag välkomnar alltså den diskussion som ltl Britt Lundberg tar upp, men det krävs nog större engagemang och kanske långsiktigare diskussioner än vad vi har hittills.

 

När det gäller det parlamentariska ansvaret är det tillsvidare så att EU:s samarbete är ett samarbete mellan regeringar, och så kommer det att fortgå väldigt långt. Hos oss tycker jag att det är lite oklart hur ansvaret är i EU-frågorna. Det är klart att samrådsförfarandet som vi har inskrivet i arbetsordningen innebär att lagtinget skall ha ett visst inflytande över det programarbete som görs inom ramen för EU:s samarbete, men det måste ändå finnas hos landskapsstyrelsen en politisk linje och politiska prioriteringar, och de är inte tillräckligt tydliga för att självstyrelsepolitiska nämnden skall kunna svara på det. Det är någonting här som jag tycker att är oklart och som gör att vi inte riktigt heller kommer fram till det som ltl Britt Lundberg efterlyser och som jag varmt understöder.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Vi diskuterade igår i självstyrelsepolitiska nämnden vikten av att vara listiga – och jag har lärt mig att om man står och diskuterar från talarstolen får man sista ordet, så därför står jag här! När det gäller EU-politiken är det så att det mesta praktiska och alltmer rör sig om nationella lösningar, åtminstone när det gäller EU och från mitt lilla perspektiv. Så fort det är problem, att man hävdar att det är någonting som – för att göra det enkelt – att Åland inte passar in i EU i det här systemet, EU måste ändra det här; då svarar EU att det där får ni lösa nationellt. Det är ett väldigt enkelt sätt för EU att lösa sina problem på: allt som är problem sätter de nationellt. Det gör det svårt för oss med våra små förhållanden, vi kan inte genom folkomröstning t.ex. få igenom beslut utan vi måste förlita oss på vår konstitutionella rätt. Det betyder också att vi har ett jättearbete med Finland. Vi måste jobba på de relationerna. Jag tror att lagtingets viktigaste EU-arbete är att jobba med riksdagen - rätta mig gärna om ni tror annorlunda, men jag tror faktiskt att det skulle vara väldigt viktigt.

 

Vtm Barbro Sundback nämnde att riksdagsmannen är vald av Ålands folk och att det inte är vi som skall tycka si eller så eller något liknande. Det vet jag också fullkomligt klart. Däremot tycker jag att vi alla måste hjälpas åt, så när det finns någon fråga som vi vill att riksdagsmannen skall driva igenom borde vi hjälpa till och bana väg för det. Det är i alla fall så att riksdagsmannen han/hon är en person, vi har inte kraft att få flera och då skulle det vara väldigt mycket effektivare om vi skulle hjälpa till, men det fordrar en insats av oss alla och det tar tid av oss alla.

 

När det gäller att utveckla EU-arbetet överhuvudtaget i landskapet är jag glad över att vi är många som vill utveckla det, men det är bara i sin linda ännu. Därför tycker jag att det skulle vara bra att t.ex. vtm Barbro Sundback skulle initiera i självstyrelsepolitiska nämnden att nu skall vi börja diskutera innehållet och de långsiktiga målsättningarna för Ålands EU-arbete. Bjud in landskapsregeringen och gör det tillsammans därför att det är, som jag sade, ingenting som skall svänga och ändra beroende på vem som sitter lantråd eller vilken majoritet vi har. I stället för att beklaga oss över att den här politiken har vi inte och vi har inte det här ännu, så tycker jag att nu skall vi skapa den. I självstyrelsepolitiska nämnden har man väldigt stora möjligheter att göra det. Sedan skall man förstås inte börja regera, utan det skall minsann landskapsregeringen göra, men det är viktigt att lägga upp de stora målsättningarna och fundera på innehållet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag förstår att det är lockande att ge mig uppdraget att initiera EU-politiken och göra jobbet för de borgerliga partierna – jo, det passar säkert bra det! I så fall tycker jag nog att ltl Britt Lundberg har ett större politiskt ansvar som medlem av regeringsblocket och dessutom i en regering där centern har lantrådsposten. Det är på något vis förvånande att ltl Britt Lundberg konstaterar att hennes eget parti inte förmår få fram en EU-politik. Vid sidan av det tycker jag att den här diskussionen är viktig och jag håller med i sak om att det skulle behövas en mycket mera långsiktig och fördjupad diskussion om Ålands EU-politiska innehåll. När det gäller exemplet att Åland inte passar in och så säger man från EU att det är på nationell nivå som det skall lösas, så det säger inte EU för att man inte vill eller att man är elak utan det är så som systemet är uppbyggt att det politiska samarbetet sker på regeringsnivå. Jag tror inte heller att det är en klok politik att lagtinget skall satsa sin EU-politik på att försöka påverka riksdagen. Det är ett samarbete med regeringarna. Det är Finlands regering som skall påverkas av vår landskapsstyrelse. Sedan finns det vissa kopplingar till riksdagen, men det är redan i processen när det är alldeles för sent att göra några ändringar. Det är kommissionen och ministerrådet som gör lagförslagen och många andra förslag till beslut som sedan tas av regeringarna, och kan inte Ålands landskapsregering påverka den sittande regeringen och statsministern så blir det nog ingenting av att förverkliga den EU-politik som vi efterlängtar.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är klart att man kan dra växlar på allting, men i mitt anförande har jag inte haft tanken att jag på något sätt skulle värdera regeringens eller centerpartiets andel i hur bra EU-arbetet förs fram utan jag har koncentrerat mig på vad lagtinget skulle kunna göra och hur Åland tillsammans på något sätt skulle kunna utveckla EU-politiken, på ett sätt, det är en liten del. EU-politik måste drivas på flera olika nivåer: hur vi borde utveckla tjänstemannakontakterna, hur vi borde få till mera lobbying, hur vi borde ha ministerkontakterna osv. Det är alla nivåer, men lagtinget har också ett ansvar, det är det jag försöker föra fram här. Jag kräver inte att det skall göras av vtm Barbro Sundback, men det är klart att det är lockande för mig att säga så. Jag menade att det skulle vara bra och viktigt att lagtinget och, naturligt, självstyrelsepolitiska nämnden skulle diskutera de övergripande målsättningarna för det politiska arbetet. Att verkställa är regeringens uppgift, men jag tycker att om vi skall tänka 10-20 år framåt skall vi göra det allpolitiskt, och det har vi ett bra organ för som heter självstyrelsepolitiska nämnden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback efterlyste en prioriteringar i EU-politiken och våra långsiktiga målsättningar. Det förvånar mig lite, med tanke på att landskapsregeringen under det senaste halvåret, lite mera, har till lagtinget överlämnat åtminstone tre stycken EU-meddelanden; det ena och som just nu föreligger för debatt har handlat om EU:s prioriteringar år 2004 och verksamheten år 2003, det andra handlade om utvidgningen, som också föranledde en stor debatt och det tredje, som fortfarande ligger för behandling i självstyrelsepolitiska nämnden, handlar om den nyligen avslutade regeringskonferensen och slutresultatet av den. Jag tror att om man seriöst tar sig an dessa dokument, framför allt det sistnämnda, torde det inte vara svårt att utläsa vilka som är landskapets långsiktiga målsättningar när det gäller den övergripande EU-politiken. Jag kan gärna upprepa dem här, fru talman.

 

Vi har egentligen ända sedan första början från den landskapsstyrelse som ledde in Åland i EU 1995 kämpat och konsekvent arbetat för att bibehålla och bevara Ålands folkrättsliga ställning. Det var och är en av huvudpunkterna. Ålandsprotokollet är en vital del i det arbetet. Påverkningsmöjligheterna har vi ständigt eftersträvat att förbättra. Vi vet att vi fick en plats i regionkommittén, men den kan inte ersätta en plats i Europaparlamentet med tanke på lagtingets lika ställning med Finlands riksdag och inflytandefrågorna. Jag vågar påstå att vi när det gäller regeringssidan och våra möjligheter har lyckats relativt bra. Formellt sett har vi ett väldigt bra system med deltagande i alla olika sektioner som finns; vi deltar hela vägen upp, slutar i regeringens EU-ministerråd och vi har också vid ett antal tillfällen varit med och kunnat påverka i ministerrådsarbetet.

 

Den tredje saken är talerätten. Det är en väldigt viktig sak med tanke på att självstyrelsen skall kunna svara för sig själv på de områden där vi har behörighet och där vi har ett helt eget ansvar. Det är naturligtvis speciellt viktigt med tanke på att Ålands självstyrelse skiljer sig från alla andra autonomier i Europa på det sättet att makten inte är delegerad från Helsingfors och Finlands riksdag, utan den är delad med Finlands riksdag. På de områden där vi har självstyrelse är vi egentligen självständiga, men EU-systemet känner inte igen det och det är det som är vårt problem, och det är ett gemensamt problem som vi har med Helsingfors.

 

Fru talman!

Subsidiaritetsprincipen är naturligtvis en av de viktigaste målsättningarna som vi måste förverkliga. Men jag tror, fru talman, att det är bra och jag understöder det som vtm Barbro Sundback sade, att det dokument som för tillfället ligger i lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd kan tjäna som en bra grund för en ordentlig och genomgripande debatt här i lagtinget kring vilken EU-politik vi skall föra och vilka målsättningar som vi skall driva. Jag är lite förvånad över debatten med tanke på att jag har nog levat i den tron att vi har haft en relativt bred konsensus här på Åland i lagtinget mellan självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsstyrelserna om vilken EU-politik vi skall föra. Jag har egentligen aldrig upplevt att vi har haft någon större divergens när vi har fört diskussioner i självstyrelsepolitiska nämnden eller någon annanstans, men när man sedan kommer hit ner till salen blir det naturligtvis annat ljud och då skall det kritiseras och det skall utkrävas ansvar osv. Det tillhör det parlamentariska systemet och det får vi leva med.

 

Men, fru talman, jag ser med stor tillförsikt, fram mot diskussionen kring det meddelande som kommer till lagtinget, troligen i början av november.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror faktiskt att lantrådet och jag talar förbi varandra. Mina frågor gäller innehållet i EU-politiken: Vad anser landskapsregeringen om EU:s miljöpolitik, om EU:s jämställdhetspolitik, om den sociala sammanhållningen? Det är de åtgärder som kommissionen tar som sedan kommer hit till oss som lagstiftningsåtgärder. Då är många väldigt upprörda över att EU tvingar oss att göra det ena och det andra. Exemplen på folkrättslig status, EU-platsen osv. är grunderna för vårt deltagande. Det är inte det som är innehållet i landskapet Ålands EU-politik. Jag har åtminstone aldrig hört lantrådet uttala sig särskilt mycket om EU:s jordbrukspolitiska innehåll, t.ex. det här med sockerbetorna och sådana saker. Man ligger alltid efter i de här frågorna och det är det som är tokigt. Den lilla påverkningsmöjlighet som vi har via regeringen tror jag faktiskt inte att utnyttjas i de direkta sakfrågorna. Det här övriga är ett upprepande i det oändliga att vi vill ha en parlamentsplats; det tycker inte jag att är någon EU-politik som egentligen påverkar innehållet i EU:s politik.

 

När det gäller den synpunkt som jag har om bristen på politiska mål i landskapsstyrelsens dokument, så omfattas den faktiskt av hela självstyrelsepolitiska nämnden. Lantrådet har kanske inte tagit del av betänkandet, men sammanfattningen går ut på att man önskar tydligare långsiktiga och kortsiktiga prioriteringar.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund har nog tagit del av självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och läst det ganska noggrant den här gången faktiskt och med en viss upprördhet med tanke på att jag tycker att vi från landskapsregeringens sida har gjort ett ganska stort arbete för att få en början på processen. Jag kan i och för sig hålla med ltl Danne Sundman när han sade att tidningsrubrikerna kanske var svartare än vad själva innehållet i betänkandet var, men jag skall ärligt erkänna att det hettade nog ganska mycket till i mig när jag läste det jag läste.

 

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback frågade om landskapsregeringens syn på miljöpolitiken och på jämställdheten. Vi har lagt meddelandet om prioriteringarna till lagtinget och man har behandlat det ända sedan februari det här året fram till dags dato; avsikten med ett meddelande är att ge möjlighet för lagtinget och de där verkande partierna och också ledamöterna, där vtm Barbro Sundback har den kanske största möjligheten som deltagare i självstyrelsepolitiska nämnden att ge sina synpunkter om de på något sätt avviker från dem som vi har. Det är väldigt lätt att stå här och ge kritik och säga att någonting fattas eller att någonting är fel, men jag skulle naturligtvis uppskatta om man också skulle säga sin egen åsikt, för då skulle debatten kunna bli mera konstruktiv och vi skulle kunna utbyta åsikter på ett för Åland utvecklande sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Jag skulle till att börja med vilja säga att jag tycker att arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden är väldigt intressant och jag tycker att förhållandet till landskapsregeringen fungerar bra. Vi har bra diskussioner där och kommer ofta fram till gemensamma ställningstaganden. Svårigheten är för oss naturligtvis, som är så små, att kunna påverka; de senaste 20 minuterna har man diskuterat vilka möjligheter vi har med nätverk osv. Jag skulle gärna komplettera de intressanta synpunkterna från ltl Britt Lundberg och även från vtm Barbro Sundback med hur vi behandlade meddelandet i finansutskottet.

 

I finansutskottet tittade vi lite praktiskt på det och vi hörde bl.a. Yngve Mörn, som har en väldigt stor kunskap om EU-frågorna. Naturligtvis är det enormt viktigt att man har kontakterna med riket och med Helsingfors och det är där vi kan och skall göra mycket. Jag skulle vilja läsa lite ur finansutskottets betänkande:

 

”Under beredningen har utskottet diskuterat hur landskapsstyrelsen kunde utveckla och förbättra kontakterna genom vilka landskapet kan påverka beslutsfattandet i EU. Enligt utskottet är en parlamentsplats fortsättningsvis en av de viktigaste plattformerna för inflytande i beslutsfattandet. Så länge landskapet inte erhåller en parlamentsplats bör landskapet kräva någon annan form för deltagande som kompensation för det demokratiska underskott som uppstått. Europaparlamentets inflytande och beslutandemakt har vid flera fördragsändringar ökat efter det att landskapet anslöt sig till unionen. Det är därför befogat att stå fast vid kravet på en åländsk parlamentsplats.

 

När det gäller landskapets plats i regionkommittén har utskottet erfarit att landskapets representant och suppleanten avser att utöka den politiska kontaktytan genom att även suppleanten deltar i regionkommitténs arbete mer frekvent. Regionkommitténs ledamöter ingår i politiska  grupperingar i likhet med Europaparlamentets partigrupper. Genom respektive partigrupp kan ledamöterna även knyta kontakter till Europaparlamentets ledamöter. Enligt utskottet är de partipolitiska nätverken särskilt viktiga i avsaknad av en egen parlamentsplats på Åland.

 

Vidare vill utskottet uttrycka sitt stöd för att landskapsstyrelseledamöterna så ofta som möjligt deltar i ministerrådsmöten. Frågor som är viktiga för landskapet bör bevakas av respektive landskapsstyrelseledamot på plats när deltagande är möjligt.

 

Genom landskapets specialrådgivare i Bryssel har landskapet möjlighet att följa arbetet i COREPER och de underlydande arbetsgrupperna. Enligt utskottet bör landskapsstyrelsen verka för att åländska sakkunniga hörs av de finländska ledamöterna i respektive organ inför beslut som är av intresse för landskapet. Utskottet vill understryka vikten av att landskapsstyrelsen även tar tillvara möjligheten att diskutera frågor av åländskt intresse direkt med tjänstemän vid kommissionen. Utskottet har erfarit att relationerna mellan kommissionens och den finländska representationens tjänstemän är goda. Det är viktigt att åländska synpunkter kan framföras så tidigt som möjligt i beslutsprocessen. Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen överväger en omfördelning av resurserna så att ärendebevakningen i Bryssel kan förstärkas.

 

Vidare konstaterar utskottet att samarbetet mellan regeringarna från lagstiftande regioner, RegLeg, har lett till vissa förbättringar när det gäller förståelsen för de lagstiftande regionernas speciella ställning. Enligt utskottet bör landskapsstyrelsen fortsättningsvis delta i detta samarbete.

 

Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla vikten av att landskapsstyrelsen koncentrerar resurserna till sådana samarbetsorgan i EU och andra internationella organisationer som arbetar med frågor som är av intresse för Åland.” Man skall alltså prioritera ut de absolut viktigaste frågorna för oss och där satsa så mycket som möjligt, så att man inte håller på med allt smått plock. Vi har trots allt väldigt begränsade resurser både när det gäller människor och pengar att påverka.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund tar illa vid sig av kritiken och han efterlyser mitt och kanske också andras förslag till hur man borde göra i stället. När jag talar om EU-politik menar jag inte bara det som här har nämnts om folkrättslig status och EU-parlamentsplatsen, alltså förutsättningarna för Åland att driva politik utan själva innehållet i politiken. Det är betecknande för lantrådet att han inte ser det här, och tydligen inte heller har sett det förut i landskapsstyrelsen, för självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar ju att landskapsstyrelsen i sina prioriteringar inte har nämnt miljöpolitiken och, hör och häpna, inte sjöfarten. Det skulle man aldrig göra i ett dokument som gällde Ålands interna politik och jag menar att lantrådet tydligen inte ser, eller vad det beror på, att vi inte kan skilja så skarpt på det som är åländsk politik, nationell politik eller EU-politik. Skall vi driva sjöfartsfrågor och miljöpolitik måste vi agera på flera plan. Här tycker jag att nämnden gör en jättebra markering och visar på just det som ltl Torbjörn Eliasson var inne på, att vi måste kunna koncentrera oss på de stora frågorna, och dit hör bl.a. sjöfarten och miljöfrågorna. Det finns kanske några till. Helt avgörande är att man är ute lång tid före ärendena ens kommer till kommissionen. Det kräver ett helt annat förhållnings- och arbetssätt från landskapsregeringens sida, det kan inte lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden syssla med, utan det är en bevakning av vad som sker i Bryssel på olika nivåer som kräver intensivt samarbete med Ålands företrädare i Bryssel och också de finländska. Det här är nog avgörande om Åland skall ha något inflytande över viktiga aspekter för det åländska samhällets utveckling och jag är övertygad om att landskapsstyrelsen borde utveckla sin politiska verksamhet i fråga om EU-politiken, och det kanske borde vara så att det är någon minister, om inte lantrådet har tid eller intresse, som har EU-frågorna på sitt bord och sysslar med det heltid, för så pass krävande är det.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Såtillvida håller jag med vtm Barbro Sundback att det är ett både och. Det är inte alltid alldeles lätt att skilja på vad som är nationell eller i vårt fall landskapspolitik och vad som är EU-politik utan sakerna går väldigt mycket in i varandra. Här nämndes exemplet med sjöfarten och miljöpolitiken. För det första kanske man måste tänka på att sjöfarten är ett sådant område som EU har sagt att är upp till länderna att sköta; man har tagit sina händer från det området. Jag skulle gärna vilja få ett exempel på om vi från landskapets sida på något sätt har missat någonting när det gäller EU:s sjöfartspolitik. Då skall jag naturligtvis ta åt mig den kritiken. När det gäller miljöpolitiken är det samma sak; har vi missat någonting, så säg gärna till, men jag vågar påstå att vi följer den noga. EU-enheten har bra kontroll på vilka ärenden som är aktuella och faktum är att jag vågar också påstå att vi har en bättre miljöpolitik här på Åland och en aktivare än vad EU har, så man får inte låta sig tro att EU styr allt. Vi kan faktiskt fortfarande påverka vårt samhälle i viss mån själva också.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Av lantrådets ordval att döma tror jag också att vi har helt olika uppfattning om hur Åland skall driva en eventuell gemensam EU-politik. Jag tror inte att det är fråga om att konstatera vad man har missat eller vad man inte har följt med, utan frågan är vad man vill: Vad vill Åland att EU skall göra så att det är bra för Åland? Man skall vara mycket, mycket före. När det är fråga om sjöfartspolitiken så under långa perioder har det sagts så här i lagtinget, att för att den finländska och åländska politiken skall få en hållbar långsiktig lösning krävs det en EU-lösning. Det har det rått stor enighet om. Tänk om Åland lanserade den lösningen tillsammans med Finland! Det kallar jag framförhållning och en EU-politik som ger någonting. Samma sak är det med miljöfrågorna. Det gäller inte att följa efter eller att försöka förstå vad som händer i Bryssel, utan det måste man veta för att kunna påverka. Jag tror faktiskt att vi har, om inte helt olika uppfattning, så ganska divergerande uppfattning om hur man skall jobba med de här frågorna  - och min uppfattning är inte ny och kanske inte lantrådets heller.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När det gäller sjöfarten har vi från landskapsregeringens sida i nästan samtliga sammanhang där man har träffat ledande politiker – jag tänker på statsministern i Finland och statsministern i Sverige – diskuterat sjöfarten och behovet av att få upp den på EU-nivå. Fastän det har funnits ett intresse från deras sida har man hittills inte lyckats med det. För den skull skall man naturligtvis inte ge upp, men jag tror att det blir en liten fel fokusering om man tror att EU nu är lösningen på sjöfartspolitiken. Det kan vara det på långsikt, och det skulle kunna vara bra, men sjöfartsfrågorna löses på nationell nivå och det måste vi från landskapsregeringen se till att vi har stark fokus på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1-31.12.2003.

 

Enligt 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Berättelsen talar visserligen för sig själv, men det är väl på sin plats att komma med några förtydliganden och tillägg eftersom berättelsen rent kronologiskt slutar den 31.12.12003. Ålands plats i Nordiska rådet företräds av två representanter: undertecknad och ltl Lasse Wiklöf. Jag sitter i kultur- och utbildningsutskottet och ltl Lasse Wiklöf i miljö- och naturresursutskottet. Inom respektive utskott finns ett antal arbetsgrupper där vi två också har olika uppgifter. För min del gäller det TV-gruppen, alltså frågan om på vilket sätt man skall göra det möjligt för nordborna att se grannländernas TV. Jag är också med i en Baltikum-grupp och har också suttit i en grupp som har sysslat med kvalitetsutvecklingen i skolan.

 

Arbetet i Nordiska rådet är givetvis inte enbart ett utskottsarbete och arbete i anslutning till det, utan utvecklingen har mer och mer tenderat till att det också är ett partigruppsarbete där mycket av Nordiska rådets politiska innehåll slås fast. I detta partigruppsarbete är de gränsöverskridande frågorna givetvis viktiga, men landstillhörigheten är inte avgörande där utan man ser Norden som en helhet. För min egen del tycker jag att det här är ett mycket viktigt arbete också inom Nordiska rådets ram, att man kan samarbeta utan att se varifrån initiativen kommer så här rent nationellt.

 

För Ålands del är jag i mittengruppen och ltl Lasse Wiklöf givetvis i den socialdemokratiska gruppen; dessutom finns en konservativ grupp och en vänstersocialistisk grön grupp. Detta gör, som jag redan sade, att de nationella delegationerna och deras arbete får mindre politisk betydelse men mera en samordnande roll och kan i vissa fall ge en tyngd åt den uppfattning vi har från politiskt håll. Som exempel kan nämnas att vi från åländskt håll tog initiativ till att Finlands delegation skulle göra en framställning om skydd av Östersjöns marina miljö och det här ledde till att Nordiska rådet också enhälligt kunde rekommendera att Östersjön skulle förklaras till ett PSSA-område. Det arbetet har fortskridit med god fart framåt. För ett år sedan såg det ut som om alla Östersjöländer kunde samsas om den här synen, men i samband med den senaste Östersjökonferensen i Bergen fick arbetet ett alldeles tydligt bakslag eftersom en stor nation, dvs. Ryssland, med bestämdhet sade att man tog avstånd från att PSSA-bestämmelserna skulle införas för hela Östersjön utan endast delvis samt att PSSA-bestämmelserna skulle luckras upp i framtiden. Det här vållade stora bekymmer när vi skulle utforma mötesresolutionen och i vissa skeden såg det ut som om vi inte skulle få till stånd en mötesresolution överhuvudtaget, eftersom ordet PSSA inte skulle få nämnas, resolutionen speciellt från 2003 inte heller skulle få nämnas, men vi fick i alla fall till en sådan kompromiss som gick ut på att man skulle arbeta fortsättningsvis för skydd av Östersjöns marina miljö.

 

Men det är väl en del av det politiska arbetet att ibland går det bra framåt och ibland går det mindre bra framåt. Vi får hoppas i det här fallet att det initiativ som åtminstone ledamoten Lasse Wiklöf verkligen helhjärtat har drivit inte skall stanna av i och med detta, utan de övriga länder som enhälligt står bakom det här skall driva frågan vidare på andra plan.

 

När man ser till Nordiska rådets arbete är det skäl att påminna om att Nordiska rådets budgetförslag faktiskt inte är större för 2005 än 817 miljoner danska kronor. För nästa år har man föreslagit vissa strategiska satsningsområden. Det gäller teknologisk utveckling och nordisk, som man säger, spetsforskning. Man har slagit fast att om Norden som ett område för forskning skall kunna hävda sig inom EU och ute i världen så bör man samla resurserna och ta vara på den intelligens och det forskningsintresse som finns här. Ett problem är förstås att få loss de medel som behövs, men i och med att man försöker samla de gemensamma resurserna till någonting som skall skapa något nytt är det i alla fall ett framsteg.

 

Det har också diskuterats ett samarbete när det gäller innovationspolitiken inom nordiskt näringsliv. Här har Åland fått ett visst förtroende genom att vår chef för ÅSUB har skrivit en rapport som presenterades för en tid sedan inom näringsministrarnas samarbete. Det är en fråga som också kommer att drivas vidare enligt budgetförslaget.

 

Sedan har vi förstås välfärdsfrågorna som är viktiga i framtiden, demografifrågor, som det heter, alltså det faktum att den nordiska befolkningen blir allt äldre. Vi har en åldrande befolkning som vi måste slå vakt om och beakta i vårt samhällsliv, men vi har också en migration in till Norden som man inte får blunda för. Nordiska rådet har under flera år arbetat för att man skulle överbrygga de klyftor som invandringen också leder till i våra länder.

 

Frågan om den inre marknaden i Norden, inklusive arbetet med att avlägsna gränshinder, är avsedd att drivas vidare enligt den s.k. Norrback-rapporten, där man talar om nordbornas rättigheter och Schlüter-rapportern, där man talar om gränshinder i Norden.

 

Samarbetet med grannländerna och grannregionerna kommer att gå vidare och som femte punkt vill man arbeta för miljön och en hållbar utveckling. Som jag redan var inne på har den parlamentariska Östersjökonferensen en viktig uppgift. Den drivs av Nordiska rådets sekretariat.

 

Enligt rubriken här i berättelsen skall de åländska representanterna driva frågor som är av särskilt åländskt intresse. Där kan man säga att kulturfrågorna givetvis är det och miljö- och naturresursfrågor är det, men det hindrar inte att vi som medlemmar i Nordiska rådet också måste driva frågor som är av allmänt nordiskt intresse. Ett problem i det nordiska samarbetet är givetvis att det är ett konsensussamarbete som är icke-tvingande, till åtskillnad från EU-samarbetet. Detta upplevs av många som en jättestor begränsning, eftersom det beslut som Nordiska rådet tar på parlamentarikernivå är rekommendationer till ministerrådet och ministerrådet skall se till att respektive regering implementerar och beaktar dem och i vissa fall är kanske inte det ens tillräckligt. Vi har det s.k. kranförarfallet där det visar sig att det kan bli stopp på andra nivåer som inte är nordiskt harmoniserade.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Vtm Barbro Sundbacks enkla fråga angående grunderna för uträkning av utkomststödet. (EF 8/2003-2004).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Föredras från tilläggslista:

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 15/2003-2004).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 20.9. Godkänt.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående ändring av landskapslagstiftningen med anledning av bolagsskattereformen. (FR 16/2003-2004).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 20.9. Godkänt.

 

 

Föredras från tilläggslista B:

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av protokollet om vatten och hälsa till 1992 års konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet. (RP 27/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling den 20.9. Godkänt

 

Plenum är avslutat.

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 20 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.15).

 

 

 

 

Originalfil