Plenum den 16 april 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 16 april 2003 kl. 13.00. 

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl G-M Lindholm).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Meddelande

Meddelas att talmanskonferensen beslutat att i 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund anordnas vid ett extra plenum fredagen den 25 april 2003. Enligt arbetsordningens 39a § skall frågor till frågestund inlämnas senast den fjärde dagen före den dag då frågestunden hålls. Eftersom den sista dagen för inlämnande infaller på en helgdag föreslår talmanskonferensen med stöd av arbetsordningens 74 § 1 mom. att tiden förkortas med en dag. Kan lagtinget enhälligt omfatta förslaget? Förslaget är omfattat.

 

Frågor som lagtingsledamöterna önskar besvarade vid frågestunden skall sålunda inlämnas till talmannen eller kansliet senast tisdagen den 22 april. Antecknas.

 

Meddelas vidare att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 9/2002-2003 kommer att avges vid plenum onsdagen den 23 april. Antecknas.

 

 

Antecknas från tilläggslista för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks finansmotion angående höjning av anslaget under moment 45.70.20 i första tilläggsbudget för år 2003. (FM 80/2002-2003).

 

Ärendet upptas till behandling i samband med behandlingen av ärende nr 4 på dagens föredragningslista.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående ändrad lagstiftning som rör landskapsandelarna för grundskola och socialvård samt betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensionspremier. (FR 10/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 23.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om skogsodlingsmaterial. (FR 14/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 23.4. Godkänt.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av blankettlagen om statens pensioner. (FR 19/2002-2003).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Den här reformen av statens pensioner i riket är en administrativ form i syfte att göra det enklare för dem som söker pension att få besked. Den förändringen i riket kommer att medföra dessa förbättringar. Däremot är situationen en annan för Åland. I vår lagstiftning är det så att rikslagarna automatiskt träder i kraft genom vår blankettlag. I det här fallet är landskapsstyrelsens bedömning att de inte skall göra det, dvs. vi skall inte delta i den s.k. VILMA-reformen. VILMA betyder att den sista pensionsanstalten är den som betalar. Helt kort kan man säga att för de flesta arbetstagare innebär det att man går från olika arbeten. Man kan växla mellan privata, offentligt och olika privata. Det betyder att det blir besvärligt när man skall få ett besked om sin pension. Förslaget innebär att sista anstalten skall sköta det här. I landskapet skulle det i och för sig vara vara en fördel för pensionstagaren, om man ser enbart till den arbetstagaren,  men ser man till det administrativa systemet skulle det kräva en hel del av samordning med riksmyndigheterna. Det skulle medföra kostnader, det skulle medföra byråkrati, det skulle medföra extra arbete och det skulle egentligen försvåra hela syftet, nämligen att pensionstagarna skall få ett klart besked så fort som möjligt och att systemet skall fungera effektivt och smidigt, så därför föreslår vi att landskapet inte skulle omfattas av reformen. Det här betyder att vi, ur landskapets synvinkel, kan begära besked från en myndighet i riket, alltså sista pensionsanstalten i riket, om att få pensionsbeskedet för en arbetstagare som har sista arbetsinstans här i landskapet. Landskapet kommer alltså att ha ett behov av att begära besked från riket men i övrigt sköter vi de egna angelägenheterna här. Det är alltså förslaget.

 

Ytterligare finns ett förslag till lag om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskaperna. Det är en lag som har varit i kraft en tid men för att den nu skall kunna börja tillämpas när det här blir aktuellt föreslår vi att lagen om överföring av pensionsrätt skulle träda i kraft  så fort som möjligt, så jag hoppas att framställningen kan behandlas i någorlunda skyndsam ordning, om det är möjligt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till första tilläggsbudget för år 2003. (FR 20/2002-2003 samt finansmotion nr 80/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Den här tilläggsbudgeten är en del av den ordinarie budgeten. I budgetarbetet har vi hållit en ganska stram linje när det gäller nya anslag eftersom det bör vara så att den skall ansluta sig till de huvudlinjer som finns i budgeten för 2003. Vi har i allmänna motiveringen hänvisat till de målsättning och politiska riktlinjer som finns i budgeten. Vi har också hänvisat till ÅSUB:s konjunkturbedömning och till den konjunkturbedömning som gjordes i samband med ordinarie budget.

 

Ser man på skillnaderna, vad som har förändrats i någon mån, så har lågkonjunkturen i de länder vi är beroende blivit mera utdragen på grund av världsekonomins utveckling och oroligheter i Mellanöstern och kriget i Irak. Huruvida Åland också står mitt i en lågkonjunktur kan diskuteras, det finns olika sektorer i ÅSUB:s konjukturbedömning som har lite olika uppfattning om konjunkturen och framtidsförväntningarna. Det finns också tendenser där som kan vara intressanta att analysera. Om jag försöker sammanfatta det, så är det så att bostadsbyggandet har gjort en s.k.dip, som man säger på börsspråk, dvs. det var faktiskt en ordentlig nedgång här för ett par år sedan, medan det nu har vänt och byggmarknaden och bostadsbyggandet är på en hög nivå. Det tror jag är bra med tanke på att konjunkturen i övrigt har en tendens att vika neråt. Då är det alltså rätt politik att stimulera bostadsbyggandet. Det är också rätt på det sättet att det har funnits en brist på arbetskraft, det har funnits ett tryck på inflyttning till Åland som har bromsats av bristen på bostäder.

 

När det gäller arbetslösheten finns det inte några markerade tendenser, men det finns en viss ökning av ungdomsarbetslösheten som vi naturligtvis måste följa upp väldigt noga.

 

När det gäller övriga näringar är det fortfarande ett frågetecken för sjöfartsnäringen. Det regeringsprogram som nu har spikats ger vissa förhoppningar, men det är inte på något sätt klart att de mål som vi har kan förverkligas. Det kräver fortfarande uppföljning och bevakning. Vi har en arbetsgrupp tillsammans med kommunikationsministeriet som hade ett möte igår senast och det arbetet fortsätter. Vi har förhoppningar om att tonnageskatten skall kunna bli mera ändamålsenlig och förbättra konkurrenskraften för vår sjöfart.

 

När det gäller industrin finns det en tendens – det har funnits en längre tid – till uppgång, alltså ökad sysselsättning, men där finns variationer beroende på konjunkturen.  Inom livsmedelsindustrin, som är en betydelsefull del av jordbrukskomplexet på Åland, finns det optimism, men vi hade också en konkurs härförleden som naturligtvis pekar på att det här är en mycket svår bransch, särskilt till de delar det är beroende på volymer, transportkostnader och sådant.

 

Jordbruket har sitt regelverk, på gott och ont. Vi har alltså en diskussion i EU om ändringar i jordbrukspolitiken, ändringar i strukturpolitiken och där är det också viktigt att vi bevakar landsbygdens utveckling. Det finns alltså hot mot den regionala boende- och arbetsfördelningen där vi måste försöka vara aktiva.

 

Ser man aktivt på konjunkturen och den offentliga sektorn är det bekant från budgetdiskussionen att vi har ett underskott ifjol enligt affärsbokföringen. Enligt bokslutet var det ett underskott på 330.000 euro och det budgeteras då in i den här budgeten. Vi anser vi att vi har vänt utgiftsexpansionen, men vi måste gå vidare och få utgiften att minska i den offentliga sektorn eftersom vi inte kan påräkna någon inkomstökning de närmaste åren. Möjligen kan man analysera regeringsprogrammet på det sättet att man ser behovet i riket av att öka sysselsättningen, få ut folk på arbetsmarknaden för att generera inkomster och den metod man väljer är att sänka skatter och vissa avgifter. Det kan naturligtvis öka statsinkomsterna under den här fyraårsperioden och därmed också öka våra inkomster via klumpsumman. Men situationen är annorlunda på det sättet att i riket har man en stor arbetslöshet och här har vi det inte. Vi har alltså vissa strukturproblem på arbetsmarknaden. Det skulle vara viktigt ur rikets synpunkt också att satsa på sjöfartspolitiken därför att det är fråga om arbetsplatser som finns kvar eller går förlorade och när regeringen skriver att man avser att vidta åtgärder är det visserligen vagt, men det är ett faktum att det är så man skriver och det är fortfarande så att vi tror att vi med goda kontakter och relationer till regeringen kan påverka sjöfartsstödet i rätt riktning.

 

Den politiska riktlinjen som vi har i ordinarie budget, dvs. att försöka spara i den offentliga sektorn och få den i balans, samtidigt som vi gynnar investeringar, den bör vara den rätta i det här konjunkturläget. Man kan säga att mot bakgrund av konjunkturen försöker man göra det som vi har gjort både i Sverige och i Finland men med lite olika utgångspunkter och förutsättningar.

 

Som sagt, vi har bokfört förra årets underskott på 330.000 euro i den här budgeten och samtidigt har vi bättrat på budgetunderskottet med 1,4 miljoner euro. Det beror på att vi har en högre skattegottgörelse för förra året än beräknat. Det är alltså en höjning med 1,8 miljoner och därav en förbättring av året budgetläge.

 

När det gäller de enskilda posterna i budgeten kan jag nämna några som vi ser som viktiga. En post som säkert kan diskuteras gäller att vi har beslutat att inte tillsätta en informationschef och detta inte bara av besparingsskäl utan att vi har arbetat med informationsfrågorna i förvaltningen och kommit fram till att vi i det här skedet bör decentralisera informationsansvaret till avdelningarna. Det kan vi göra också genom att vår nya hemsida bygger på ett decentraliserat informationsansvar, så vi går vidare med den strategin och kommer att utvärdera den och se om det behöver göras någonting. Med tanke på att det ser ut att kunna fungera någorlunda bra enligt hittills vunna erfarenheter avvaktar vi med tanke på budgetläget.

 

Vi har här ett anslag för inköp av tomt för inköp av Eckerö post- och tullhus på 62.000 euro; det är en fråga som har funnits med länge och det har varit osäkert om äganderätten, men vi har kommit fram till en sådan här lösning.

 

Vi har också några poster som är en konsekvens av den lagstiftning vi har när det gäller kompensation för samfundskatten, när det gäller kompensation för kapitalskatten och vi har också en post på 520.000 euro för grundskollärarnas pensioner. Landskapet hade tagit upp i förslaget till budget för 2003 betalning av pensionerna halva året 2003; i samband med finansutskottets betänkande tog lagtinget beslut att skjuta upp pensionerna med tre månader, men det togs inte in någon ändring i budgetsummorna, så det är alltså en direkt konsekvens av det beslutet.

 

Mot bakgrund av de utredningar vi har gjort när det gäller alkohol- och narkotikapolitiskt program har vi tagit in ett anslag för att kunna bedriva verksamheten i enlighet med det programmet. Vi har också, mot bakgrund av de diskussioner som har varit senare år, särskilt i lagtinget och de önskemål som har funnits när det gäller skärgårdsberedskapen, fört in ett anslag på 60.000 euro. Där kan man naturligtvis fråga sig varför vi inte följer finansutskottets skrivning, där man säger att man inom ramen för ÅHS skall göra prioriteringarna. I motiveringen säger vi att det finns tecken som tyder på att det kan vara svårt att fullgöra alla uppgifter inom den ram som ÅHS har, men där är vi fortfarande avvaktande därför att det krävs sparåtgärder och det krävs särskilt en kraftansträngning för att klara sommaren på ett annat sätt än senaste år, dvs. att man har kontroll över vikariesituationen. Man kan säga att detta är en konsekvens av att utökad hälsovårdarberedskap i skärgården har varit ett starkt önskemål; annars är ÅHS en underlydande myndighet och skall också vara det. Det är ÅHS som ansvarar för budgeten och skall göra prioriteringarna, men jag tror att den här frågan ändå är så pass betydelsefull för skärgårdsborna och andra som ser beredskapsfrågan som så viktig att vi har funnit att det är motiverat med anslaget i budgeten. Det skulle egentligen vara en prioriteringsfråga för ÅHS inom ramen för det anslag man budgeterar.

 

Vi har också budgeterat 200.000 euro för yrkesträningsundervisningens lokaler. Där kanske lagtingsledamöterna kan notera att i motiveringen till det momentet talar vi inte om multimedia- och kommunikationsutbildning utan yrkesträningen och ”övrig utbildning”. Det är med tanke på att vi vill att skolfastigheterna och lokalerna skall få en mera flexibel användning, de olika skolorna skall kunna avtala eller samverka när det gäller utnyttjandet av lokalerna. Det behövs alltså en flexibilitet. Det här betyder då att yrkesträningsundervisningens lokaler och lokaler för övrig utbildning kommer att kosta knappt 1,5 miljon. För att delfinansiera det extra anslaget på 200.000 har vi också dragit in ett anslag på 50.000 för ventilationssystem.

 

Herr talman! Det här är en tilläggsbudget som vi ser som en del av ordinarie budget och därför har vi varit restriktiva att införa nya moment, detta med tanke på budgetläget. Vi tror fortfarande att för att få en balans i samhällsekonomin måste vi försöka hålla investeringsnivån uppe och då satsar vi på bostäder, på de skolor som behöver utrymmen, men sedan alla investeringar som kan bidra till tillväxten. Vi ser att den här tilläggsbudgeten är ett led i den ekonomiska politiken.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet nämnde här att man har dragit in informationschefstjänsten eftersom man har kommit fram till att de uppgifterna kan skötas decentraliserat. Det tycker jag är en positiv utveckling. Det är nämligen så att 1999 antog landskapsstyrelsen en informations- och kommunikationsplan med just den allmänna inriktningen, men sedan inträffade det att i stället för en koordinator för det här jobbet anställde man en informationschef. Det är en helt annan typ av tjänst och uppdrag i praktiken. Nu tror jag att vi är på rätt spår igen med informationsarbetet och det gäller väl då att landskapsstyrelsen också tittar närmare på informationsplanen och ser om det finns några koordineringsuppdrag som man kunde fördela inom huset.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Jag skall säga några ord om tilläggsbudgeten och det som jag tycker att är bra med den samt det som jag inte tycker att är bra – det senare kanske mest ett konstaterande. Det första som jag tänkte ta upp är Postens behov av mera utrymmen. Man vill höja nivån för Postens investeringar. En maximal investeringsnivå fastställdes i ordinarie budgeten för 2003 och det är lagtinget som beslutar om detta. Nu har då utvecklingen inom Posten kommit till den situationen att det finns behov av mera utrymmen och därför måste investeringsramen höjas. Postens behov av mera utrymmen är nödvändigt av flera orsaker. Det lager som Posten skall bygga ställer speciella krav vad gäller klimatet. Det är ett ömtåligt material som skall lagras upp och det har sökts med ljus och lykta efter upphyrning av andra lokaler, och de finns inte tillgängliga på Åland. Sedan gäller det också att lagret skall ha en så hög säkerhet som möjligt för det är också dyrbart material som förvaras här med hög stöldbenägenhet. När det gäller tillbyggnaden kan man fråga sig om det är nödvändigt för andra orsaker än att bara ha dött material s.a.s. i den, men det är faktiskt så att Postens verksamhet med externa kunder, den s.k. storkundsverksamheten, växte under 2002 med ca 20 personer. Den skulle antagligen ha vuxit ännu mera om lagret redan hade funnits och vi har en hel jobb åt kunderna som redan finns på Åland som vi inte kan göra i dag, utan man är tvungen att hålla jobben utanför Åland. Med lagret kommer en stor del av jobben att tas hem och förhoppningen är naturligtvis att vi skall öka personalen med lika många under 2003 och 2004.

 

När det gäller post- och tullhuset och tomten som har inköpts är det glädjande att det har kommit till ett resultat i den här frågan. Det här har varit en tvistefråga mellan Storby byalag som ägare marken och landskapet som behöver en tomt för sitt hus, post- och tullhuset, som också är nödvändigt. Det är också skönt att veta att huset behöver en detaljplan som kommunen får ta på sig ansvaret för att fastställa så att det får behålla sin fina karaktär och inte bli inbäddat av diverse. Det som också är intressant är att byalaget i Storby, som är säljare av tomten, har beslutat om bildandet av ett fastighetsbolag och man planerar att använda köpeskillingen för tomten till att bygga bostäder i Eckerö, i Storby, förmodar jag. Det är också positivt; det är stor efterfrågan på hyresbostäder i Eckerö för tillfället och vi kan inte tillgodose alla önskemål om bostäder.

 

Ett annat positivt inslag i tilläggsbudgeten är – efter flera år av diskussioner i lagtingets finansutskott – att även tillbyggnaden av yrkesskolan för yrkesträningsundervisningen äntligen kommer till stånd. Finansutskottet har haft skrivningar i den här frågan i flera år  och den har diskuterats här, så det är skönt att även den frågan får sin lösning.

 

Så till en fråga som jag inte tycker att är tillfredsställande för Åland och det är man måste, säger jag, tvingas boka in återbokade bidrag till landsbygdsnäringarna. Återigen får vi ta del av en budget där man inte har lyckats förmedla ut de pengar som vi i lagtinget budgeterar för att använda till landsbygdsnäringarna, som är EU-finansierade till 50 procent. Det är faktiskt en plump i vårt EU-deltagande att handhavandet av sådana här ärenden är så tillkrånglat att man inte klarar av att få ut 400.000 mark till det åländska lantbruket och landsbygden. För ett antal år sedan hade t.o.m. landskapsrevisorerna ett påpekande om återbokningen, att det var otillfredsställande att man inte kan tillgodogöra sig EU:s förmåner, de få vi har, för normalt pratas det bara om att EU ställer till bekymmer för oss, och när EU nu ställer till bekymmer så borde vi åtminstone vara kapabla att någon gång fullt ut kunna unyttja den tilldelning av pengar som EU ger oss. Det här tycker jag att är en sak som vi i finansutskottet får titta närmare på och höra oss för hur det här går till och vad det beror på att inte de här pengarna har kunnat betalas ut under 2002 heller; förutsättningen under 2003 förmodar jag att är lika dålig och då borde det vara dags att man tar i det här.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag tror att man mycket väl kan diskutera vad det beror på att de återbokade bidragen finns och också om det är bra eller inte. Jag tror för min del att de målprogram som EU har har lett till att man sätter igång projekt som kanske inte alltid är så värdefulla. Att man återbokar bidrag beror på att projekten har blivit föråldrade, det har varit förändrade omständigheter och annat, så det kan vara en positiv sak. Det andra är att vi försöker nu aktivera näringsavdelningen och regionala representanter så att man skall kunna utnyttja de mål-2-medel som finns, men jag vill också säga att samtidigt som vi gör det sätter vi högre krav på dem som får bidragen. Det skall finnas en organisation, det skall finnas en plan, det skall finnas ett ansvar osv. Med detta vill jag säga, att man kan inte sätta betyg på den regionalpolitiska verksamheten utgående från summan på 400.000 euro, utan det är en naturlig del att vissa projekt inte skall genomföras. Sedan är det en annan sak att risken är också stor att vi inte kommer att få ta del av strukturfondsmedlen, men EU:s strukturpolitik är inte den bästa här i världen, inte ens i Europa, därför att man lägger ut pengar för ansökning och tror att det skall hända någonting automatiskt. Om finansutskottet tittar på det här, så gör det utifrån det perspektivet att det som ligger bakom detta kan vara både bra och dåligt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om att det kan vara både bra och dåligt. Det är på de premisserna vi måste se på frågan och göra våra höranden. Men det som ändå är lite oroande är att förmodligen har en hel del tjänstemannaarbete utförts med ett misslyckat resultat. Jag håller fullständigt med om att EU:s strukturfonder knappast är konstruerade för de åländska förhållandena. Det är dags att vi måste ändra på vårt sätt att hantera dem; om vi inte kan tillgodogöra oss EU:s modell får vi hoppa på en egen eller någon annan form av verksamhet där vi inte kastar bort arbete på tjänstemannanivå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är böjd att som ltl J-E Mattsson ändå påstå att det är ett misslyckande, hur man än ser det. När man budgeterar pengar borde man ha så realistiska grunder för de belopp som man tar upp så de pengarna går åt. Nu försöker vicelantrådet förklara  TALMANNEN: repliken riktas till ltl J-E Mattsson!

Jag håller med om att den bedömningen är riktig och att det här med byråkratin har vi diskuterat nyligen här i lagtinget. Också när det gäller målpengarna är det min erfarenhet att administrationen inte fungerar så att man är brukartillvänlig. Jag har samlat en hög av avslag som landskapsstyrelsen har givit på målpengar och jag förstår att de som söker dem och får blankt avslag inte gör det igen. Det är så pass krävande att man orkar inte jobba med det om man inte får bättre stöd från förvaltningen. Sedan sade ltl J-E Mattsson att det gällde 400.000 mark. Om det är 400.000 euro är det 2,5 miljoner gamla mark som inte utnyttjas.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var definitivt en felsägning av mig om jag sade att det var 400.000 mark. Det är självklart att det är fråga om 400.000 euro. Det som revisorerna hade påpekat handlade om 2,8 miljoner mark som återfördes på ett liknande sätt i en tilläggsbudget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Som helhet andas tilläggsbudgeten försiktighet, och det är vi glada för, det är inte många nya moment som bara dyker upp utan de flesta är nödvändiga och sådant som måste korrigeras, som alltid hör till en tilläggsbudget. Det finns några punkter som jag naturligtvis är extra glad för och det är att man nu kommer till skott när det gäller Ålands yrkesskola och utbyggnaden som vi har talat om i ett antal år redan. Jag kan säga att det är roligt att mina motioner och skrivningar så småningom får gehör via landskapsstyrelsens budget när det inte går via motioner och tilläggsskrivningar i ordinarie budgeter – bättre sent än aldrig, får vi konstatera nu. Det som gjort att det tagit så länge att komma till det här beslutet är att nu har vi ingenstans att placera dessa ungdomar som skall in inkommande höst utan då får vi utnyttja husmodersskolan, som naturligtvis leder till obekvämheter men också till kostnader. Det är klart att det är ganska få elever sammantaget och att ha dem på två olika enheter kostar pengar, och det visar sig genom att man måste ha en tilläggsbudget också för den verksamheten. Hade man tidigarelagt bygget så att det hade varit klart i höst så skulle vi ha sluppit den merkostnaden, men det är ingenting vi kan göra något åt i det här skedet.

 

Jag ser också från tilläggsbudgeten, men där jag inte kan läsa in allt, att husmodersskolan kommer att sluta sin nuvarande verksamhet fr.o.m. denna 2003. Det är också någonting som jag har talat för, så jag säger ingenting om det, utan snarare tvärtom, jag tycker att vi är mogna att ta det steget nu. Min fråga är att de lärare som finns där kommer antagligen att arbeta med de studerande som kommer från yrkesskolans träningsverksamhet? Annars är det för ”lite minskning”. Om jag skulle ha fått önska – men det kommer antagligen i nästa budget är att nu har landskapsstyrelsen kommit till beslut att dra in den nuvarande verksamheten vid husmodersskolan och då är min fråga: Vad skall hända sedan? Är det kanske t.o.m. så att hantverksskolan flyttar dit? – då får jag riktigt min vilja igenom!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Träningsundervisningen byggs nu och vi har redan anbud, så anslaget bygger på vad vi vet att kommer att kosta. Så fort tilläggsbudgeten är beviljad kan bygget starta när det gäller träningsundervisningens tillbyggnad, som, precis som vicelantrådet sade, också skall utnyttjas för andra skolor, dvs. det är ett krav på samordning och samutnyttjande som vi blir allt tydligare med från landskapsstyrelsen.

 

Vi föreslår nu från landskapsstyrelsen 100.000 euro för de nya åtta eleverna, som inte alla har varit med i beräkningen, men den summan behövs för höstterminen. För nästa läsår kommer det lite till. Det är klart att det kostar när man åker ut ur staden, det förstår vi. Husmoderskolans anställda kommer att vara delaktiga i undervisningen och de håller som bäst på och diskuterar ihop sig hur det skall gå till i praktiken så att man kan utnyttja varandras tjänster. Det finns en grupp som har jobbat med husmodersskolans fortsättning, vad som skall hända i lokaliteterna. Den gruppen presenterar sitt förslag nästa vecka och vi kommer att ta ställning till det under sommaren och i en tilläggsbudget i höst eller i ordinarie budget komma med klarare uppgifter om användningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Än en gång får man en chans att uppträda i rollen som glädjedödare till alla som nu tackar och är glada över att nya saker byggs och rustas upp och kommer igång utan att tänka på vad det betyder för hela samhällsekonomin. Men jag skall återkomma till det fru talman och ta några saker i den ordning de är nämnda i förslaget till tilläggsbudget.

 

För det första är jag glad att det äntligen har blivit resultat av diskussionerna om tomt för Eckerö post- och tullhus. Men nu händer en sak! Ltl J-E Mattsson var glad över att pengarna som nu kommer eventuellt skall användas för en liten bostad i Eckerö, och det är väl bra i sig, men fortfarande är det ingen som vet vad man skall göra med detta fantastiska hus. Det ena mera högtflygande förslaget efter det andra kommer fram och när man t.o.m. avlönar folk som lever i det blå så blir det ju på det här viset, men jag var där på ett möte och försökte få ner folk på marken och se om det inte skulle kunna vara någonting som skulle kunna skapa liv i det här och samtidigt vara till nytta för landskapsekonomin. Då dristade jag mig att föreslå att det skulle kunna vara en passlig plats att samla alla de ideella föreningarnas administration där; då skulle det vara fart på huset hela året och vi skulle få tillbaka lite av de fantastiskt stora pengar som vi i dag bl.a. sprider ut på att hyra upp stadens dyraste lägenheter.

 

När det gäller Posten på Åland sade ltl J-E Mattsson, om jag förstod honom rätt, att det kommer antagligen att skapa nya arbetsplatser, och det är bra, men samtidigt måste man veta att detta skapar en överhettning på byggmarknaden tillsammans med utbyggnaden för yrkesskolans träningsundervisning, som ltl J-E Mattsson och ltl Harriet Lindeman tyckte att var fantasiskt fint, men jag skall just komma till det. Före det vill jag ta upp frågan om en utebliven kapitalinkomst till kommunerna. Jag hoppas att finansutskottet tittar efter om det skulle ha funnits någon möjlighet att använda det här beloppet till att öka kompensationen efter prövning åt vissa kommuner som har det bekymmersamt i dag. Det borde man kunna titta på, tycker jag.

 

På följande sida kommer vi till verksamhetens utgifter för Ålands hälso- och sjukvård. Jag känner inte så mycket till men jag försöker läsa i tidningarna och det är visst problem med att få folk, så frågan är om det är så stor vits att anslå mera medel när det antagligen inte finns folk ens till de tidigare beslutade tjänsterna, som kanske på sätt och vis är viktigare.

 

Fru talman!

Jag skulle vilja uppehålla mig vid landskapsandelarna för grundskolornas driftsutgifter. Jag hoppas verkligen nu att finansutskottet noga tittar efter. Min förhoppning är fortfarande att finansutskottet skulle kunna tänka: hur skulle vi göra det här? Skulle inte landskapet under år 2003 kunna finansiera hela grundskollärarnas pensionsbelopp när man i ett annat betänkande säger att det här gäller bara till årets slut, sedan hoppas man att ha en bättre lösning, som kommer från landskapsstyrelsen. Redan då sade jag att är det verkligen så att vi skall göra lagar för tre månader, nya lagbestämmelser. Tänk nu efter och ta er lite tid och för en gångs skull ta itu med den här delen, ni som vet lite hur det är ute i kommunerna, och försök få en vettig lösning! Det där inkluderar också punkten 46.15.33 Pensionspremier för grundskollärare, där man alltså borde göra en liten rockad.

 

Jag kommer nu till Ålands yrkesskola, momenten 46.42.74 och 46.42.20, där man skall bygga. Då kommer jag till det som, enligt mitt sätt att se, är det definitivt största problemet på dagens Åland, nämligen överhettningen på byggmarknaden. Jag har själv varit i byggmarknaden länge och vet att förr i världen åtminstone, om det for iväg under en sådan här liten överhettningstid, 5-7 procent på det som man hade tänkt att det skulle kosta, så höjde man ögonbrynen. Nu är sådana procenttal i tillägg helt annorlunda. Här har vi nu en 13-14 procents förhöjning och man funderar inte ens på om det måste vara så här. Måste det vara den här storleken, måste det vara just den här typen av material? Jag hoppas verkligen att landskapsstyrelsen noga har gått igenom de här sakerna innan man bara lugnt budgeterar mera utan att tänka på att på följande sida -  efter att man har bestämt om 220.000 till, kan dra in 70.000 euro på Ålands husmodersskola, där man tänker avsluta – att jaha, vad skapar vi nu då? Jo, ett tomt landskapshus till!  Jag tycker verkligen att det är inte långt till Saltvik och det finns helt nyrenoverade utrymmen, månne de inte skall duga till träningsundervisning även i framtiden tills man ser när prisnivån är någorlunda vettig på byggmarknaden. I dag råder definitivt Klondyke-stämning. Jag kommer just från en bolagsstämma där jag träffade två stycken konsulter som sade: när tänker ni börja hålla igen lite, att just nu kan de begära precis hur mycket som helst, om man bara sätter igång och bygger vidare. Jag är helt enig med vicelantrådet att det är viktigt att vi bygger bostäder; det andra viktiga är produktionslokaler som ger arbetsplatser, men att i det här läget samtidigt inte bygga till sådant som kan vänta, även om det nu redan har väntat länge, men där man kan hitta andra lösningar under en övergångstid, så jag hoppas verkligen att finansutskottet den här gången nu tittar efter samhällsekonomin ordentligt för att försöka få en helhet. För samtidigt, när vi talar om samhällsekonomin, så är jag otroligt glad att vi nu har en riksdagsman som har fått sina kolleger i Helsingfors att höra på och lyckades få in skrivningar som gör att vi kan ha hopp om att det finns en framtid för sjöfarten på Åland. Det har inte hänt förut, men nu har vi det på gång, både sjöfarten och jordbruket kan vara otroligt nöjda över den insatsen.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag önskade att jag kunde vara lika optimistisk som vtm Salmén när det gäller sjöfarten, men det är kanske en annan fråga. När det gäller yrkesträningsundervisningen skall vi också räkna in att det är andra undervisningslokaler som det finns behov av, och vi hade ett förslag i 2002 års budget som skulle ha blivit billigare och ändå ändamålsenligt. Nu skall vi räkna med att kostnaderna kommer att vara stora om vi inte bygger ändamålsenliga lokaler och jag anser nog att den här landskapsstyrelsen har givit det löftet och avser att förverkliga det. Jag vill påpeka en sak som kan vara ganska viktig, att när det gäller indragningen av kapitalskatten på ett par hundra tusen euro följer det helt lagstiftningen. Det är ingenting som man kan ta och använda för att dela ut till några kommunala driftskostnader utan det ligger också en lagstiftning i den frågan på lagtingsmännens bord som innebär att vi skall bibehålla kompensationsandelen för kapitalskatten, så det är väl ändå ett steg i rätt riktning.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman! 

Frågan om sjöfarten tog ju vicelantrådet upp, säkert i förhoppningen om att någon som hör på det här skulle tro att det var landskapsstyrelsen som hade gjort den här stora insatsen. Jag ville bara rätta till det. Det är klart att ingen av oss ännu vet hur det kommer att sluta, men förhoppningen är i alla fall att det skall bli en möjlig lösning för oss när vi fick en politiker på plats. När det gäller utbyggnaden kan det vara så, enligt mitt sätt att se, att man måste vänta på vissa utbyggnader om man samtidigt vill ha utbyggnader av bostäder och produktionslokaler, som enligt mitt sätt att se är det definitivt viktigaste.

 

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Till att börja med instämmer jag helt i vtm Salméns dubier om användningen av landskapsstyrelsens fastigheter. Det är ett återkommande problem som diskuteras och behandlas på olika sätt. Den diskussionen kanske inte hör hemma här i dag, men den tar jag gärna del av vid något annat tillfälle och det är helt klart ett problem med post- och tullhusets användning i Eckerö. Det är inte produktivt inriktat i dag med tanke på vad huset har kapacitet för.

 

När det gäller Postens lagerbygge är det de facto så att det är en fastighet av en helt annan typ än övrig byggverksamhet som i dag är igång på Åland. Enligt kontakter med byggbranschen säger man att det finns kapacitet att bygga en lagerhall utöver det som byggs i platsgjutna stommar, så det tycker jag att man kan lämna därhän. Är det så att vtm Salmén anser att lagtinget skall besluta om lämplig tidpunkt för när Posten behöver sina fastigheter, så lär vi få vänta länge. Det här är s.a.s. valt av Posten eftersom utvecklingen i Postens verksamhet på storkunder förutsätter att lagerutrymmet kommer till stånd. Då är det det bästa om det placeras i anslutning till postterminalen.

 

Det måste vara ett litet missförstånd i vtm Salméns inlägg. Han tog upp frågan om träningsundervisningen och att den mycket väl kunde finnas i husmodersskolan. Det är så att träningsundervisningen i dag finns i Kyrkby högstadium för hela Åland och yrkesträningsundervisningen ingår i yrkesskolans verksamhet som finns i Mariehamn.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag skall börja med det sista medan jag kommer ihåg det! Den finns i Mariehamn i yrkesskolan, men jag har inte läst någon lag att allting som yrkesskolan sysslar med måste finnas i Mariehamns stad. Här har de trångt om utrymme, så varför inte placera en del av undervisningen någon annanstans! Det borde gå hur bra som helst.

 

Jag sade att jag hoppas att Postens utbyggnad skapar arbetsplatser, för det hör till den bit som jag prioriterar, alltså produktionslokaler. Genom att jag själv har fungerat på samma sätt när jag var på entreprenörssidan vet jag att man då gärna sade att kapacitet har vi nog, men man talade inte samtidigt om att vi kommer att öka priset på 10-15 procent på kvadratmetern, det är en helt normal sak, för det är väl ingen som tror att byggnadsentreprenörer är några dumhuvun!

 

Orsaken till att jag ville diskutera landskapets fastigheter beror på att vi nu plötsligt skall utöka. Därför anser jag att det här hör ihop.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Yrkesträningsundervisningen är integrerad i yrkesskolans verksamhet och av den orsaken är den väldigt svår att i sin helhet placera utanför yrkesskolans lokaler. Det har finansutskottet genom ett studiebesök för två och ett halvt år sedan nogsamt tagit del av och sett hur det går till.

 

Det för förstås inte bra om husmodersskolan står tom i Kvarnbo. Det måste jag verkligen beklaga och jag tycker att man måste hitta ett användningsändamål med produktiv inriktning för husmodersskolan. Det hoppas jag verkligen att man skall kunna göra, det är ett hopp!

 

Jag tycker att vtm Salmén motsäger sig själv när han å ena sidan vid ett besök på en bolagsstämma har hört att vi måste bromsa, medan han å andra sidan säger att man kan aldrig höra på dom där byggentreprenörerna för dom har alltid utrymme dom bara priset passar! Jag har också varit i byggbranschen i 30 år och har en relativt god erfarenhet, skulle jag vilja påstå, hur byggbranschen fungerar. Ett företag som sysslar med betongteknik är någonting helt annat än att bygga en monteringsfärdig hall; den köps i huvudsak i element och monteras på plats. Det är två helt skilda saker. Det kan vara samma företag, men det är olika arbetsstyrkor som utför jobben.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

När det gäller integreringen i undervisningen var det en liten diskussion här i lagtinget på hösten om just träningsundervisningen och när vi försökte få igenom en kläm om att det skulle byggas så sade man, att, ja, men det finns utrymmen i husmodersskolan!  Då anpassade man sig. Nu ser vi att priset har farit upp 13-15 procent. När det gäller detta med byggnadsentreprenörer sade jag tydligt och klart att det var konsulter som satte där som aktieägare på bolagsstämman och i samband med en diskussion efteråt sade man helt klart, att de ser med stor oro på det här, de ser på priserna att deras normala kalkylering inte håller längre – priserna far iväg. Även om man köper element och administrerar det, så när det är tufft på marknaden – tufft på det viset att man inte vet om dagarna räcker till – lägger man på, och det är helt naturligt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Salmén var i sitt anförande tveksam till det föreslagna anslaget till en utökad hälsovårdarberedskap i skärgården. Hans tvivel och tvekan uppfattade jag att berodde på den personella situationen här på fasta Åland inom ÅHS med problem att få vikarier osv. Jag kan ändå glädja vtm Salmén med att det föreslagna anslaget grundar sig på lokala förhållanden i skärgården, där den personella situationen är löst så att t.ex. i något fall innehavare av halvtidstjänster kommer att få möjlighet att jobba heltid i stället så det personella problem finns inte här.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att finansutskottet tittar efter här att det inte redan ingår i ÅHS: s planer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

För socialdemokraterna är det så att vi gläder oss mycket över att landskapsstyrelsen nu föreslår utökade anslag för en bra hälsovårdarberedskap i skärgården. Det är en fråga som vi har kämpat länge för och när man säger att det är lagtingets önskemål och att man vill tillmötesgå det från landskapsstyrelsen är det inte bara ett önskemål, utan det är i åtminstone två beslut som lagtinget har fattat att hälsovårdarberedskapen skall utökas. Nu sker det alltså sent om sider, men dock, och det är vi mycket glada över. Det är en rätt som som skärgårdsborna har att ha åtminstone tillgång till en hälsovård dygnet runt och på villkor att de som jobbar med det här åtminstone har någorlunda vettiga arbetsförhållanden. Det är också så att skärgården under de senaste åren har förlorat arbetskraft inom den offentliga sektorn. Den expansion som vi hör mycket talas om har nästan uteslutande skett i Mariehamn och det är väldigt motsägelsefullt att en landskapsstyrelse som i årtal har drivits av centern koncentrerar så mycket av den offentliga förvaltningen och av de offentliga resurserna på Mariehamn när man i stället borde decentralisera betydligt mera. Det är nog inte mer än rättvist att skärgården får utökade tjänster. Jag såg senast i dag att det igen försvinner tjänster från skärgårdstrafiken. Det är säkert sådana som gläder sig över det här i salen, men i praktiken betyder det i alla fall att antalet sysselsatta i skärgården inom offentlig sektor minskar, och det är en viktig del av den kommunala ekonomin också. Det är alltså inte så bra att nedskärningarna sker i skärgården utan de borde ske mera centralt.

 

Det finns också saker i budgeten som vi inte är så nöjda med. Jag kan säga att vi är t.o.m. besvikna på landskapsstyrelsen under momentet för ÅHS. Alla var med här när vi diskuterade landskapsstyrelsens meddelande om ett alkohol- och narkotikapolitiskt program. Det var nästan frikyrkostämning, alla talade och blev väldigt engagerade och det var bra; det som man alltid kan bli rädd för i sådana sammanhang är om man sedan överhuvudtaget förmår leva upp till de förväntningar som samhället har efter en sådan positiv debatt. I programmet som landskapsstyrelsen har givit finns det också vissa resurser som man skall satsa på och landskapsstyrelsen själv, de satsar på sig själva, de vill helt enkelt ha en byråkrat, en person som skall vara sekreterare i en, som jag tycker, helt enormt stor grupp som skall syssla med programmet, ledande tjänstemän som redan har fullt upp och som knappast kommer i kontakt med missbrukare i någon högre grad. Men det är klart, skall de sitta på möten, det skall vara protokoll, det skall fattas beslut och det skall göras någonting, så måste någon annan avlönas för det. Tyvärr tror inte jag att det kommer att förbättra situationen för dem som missbrukar och det är frågan om det kommer att ha någon förebyggande verkan. Däremot finns det ett dokumenterat behov av mera personal inom avgiftningsenheten vid Grelsby sjukhus. Som jag minns debatten om det alkohol- och narkotikapolitiska programmet var det en av slutsatserna som också landskapsstyrelsens ansvariga minister gjorde att det är inom avgiftningsenheten som resurser skall sättas in. Sedan följde ett utredningsarbete där man presenterade ett förslag om en helt självständig enhet inom ÅHS och den skulle naturligtvis kosta kolossalt med pengar, så man backade och man är tydligen för tillfället inställd på att avgiftningsenheten vid Grelsby skall vara kvar tills psykiatrin flyttar in till staden. Men problemet kvarstår: det krävs mera resurser för att den behandling som ges skall vara så heltäckande att speciellt de unga drogmissbrukarna som har varit på avgiftning inte med detsamma igen när de kommer ut därifrån ramlar in i missbruket. Det är klart att det är svårt att helt förebygga det, men nu finns det inte personal, socialarbetare, alla dagar i veckan och det betyder att risken för återfall är ganska stor, om det inte finns tillgång till personal under alla dagar.

 

Därför, fru talman, har jag lämnat in en finansmotion och jag önskar att finansutskottet behandlar den så att de nödiga medlen beviljas för att man skall kunna anställa ytterligare en person för att just sköta motivations- och behandlingsarbetet vid dels Grelsby sjukhus, men den här personen skulle också ingå i A-klinikens vårdteam för att stärka jourberedskapen och det tycker jag är ett bra exempel på det som sägs i programmet, att man måste öka samordningen mellan dem som jobbar med det här för det är så pass krävande resurser och det är trots allt så lyckligt att missbrukarna inte är så många att om man har någorlunda heltäckande jour kan man genom samarbete ge den service som behövs.

 

Också jag har länge varit intresserad av rockaden vad gäller husmodersskolan och hantverksskolan samt delvis också yrkesträningsutbildningen, men jag måste säga att det är nog en plågsam process att man inte inom utbildningsavdelningen kan komma med lite mera långsiktiga lösningar, både för personal och för elever och anhöriga men framför allt också för oss politiker. Senast när vi behandlade denna fråga skulle det kanske t.o.m. vara tillsatt en arbetsgrupp bestående av representanter för vårdinstitutet, hotell- och restaurangskolan, husmodersskolan och kanske någon annan som skulle vara med sin rapport sista mars. Nu är det tydligen framskjutet igen och så säger ledamoten Gun Carlson att under sommaren skall man igen komma med ett nytt förslag. Hela den här mandatperioden har vi hört inom utbildningsavdelningen att man skall komma med nya utredningar och nya förslag. Det kan inte få gå till på det här sättet. Det är ett både ineffektivt beslutsfattande, det är kostsamt och det är ingen som gynnas av det. Jag vill nog för min del se den senaste rapporten och jag tycker att det är konstigt att den inte ligger till grund för förslaget – eller kanske den gör det – men det nämns ingenting om rapportens resultat i betänkandet, så jag hoppas att åtminstone finansutskottet får ett exemplar så att man via sina kolleger får se vad som sägs där.

 

När det gäller frågan om personalen vid husmodersskolan tycker jag nog att finansutskottet skall titta lite närmare på den. Är det meningen att den här personalen skall överflyttas till yrkesskolan eller vem är arbetsgivaren? Skall de blir yrkesträningslärare plötsligt? Hur skall de uppfylla den kompetens som krävs för det jobbet? Jag tycker att landskapsstyrelsen här tar för lätt på uppgiften och man får inte riktigt klara besked. Det här är lite genomgående; vi hade problemet med Ålands högskola. Fortfarande är det tydligen så att det inte finns kollektivavtal, folk börjar hoppa av sina tjänster. Det är inte bra och professionellt skött att säga att den här personalen skall jobba inom yrkeshögskolan och ta hand om elever som behöver yrkesträning. Något mera har vi inte fått höra om hur det här skall gå till. Personalen har åtminstone delvis ordinarie tjänster och de har rättigheter som ingen kan ta ifrån dem, utan detta måste göras i samråd med personalen. Jag hoppas att vi inte igen får se ett exempel på där det här inte är formellt riktigt skött.

 

Till sist, fru talman, har det varit mycket tal om överhettningen på byggnadsmarknaden och jag tycker mig ha sett i landskapsstyrelsens beslut att man har beslutat att inte genomföra vissa planerade investeringar för att anbuden har varit för höga. Det är väl ett tecken mer än väl på att landskapsstyrelsen är med och överhettar marknaden. Det är inte bra för skattebetalarna eller för någon annan. Det är också så att den investeringsbudget som landskapsstyrelsen presenterade och som har antagits innehåller på kommunal och landskapsnivå investeringar för åtminstone 52 miljoner euro. På något vis är det fortfarande svårt att förstå hur det borgerliga Åland resonerar när man sköter samhällets ekonomi. Är det här konjunkturpolitik på rätt sätt? Jag skulle gärna se att finansutskottet fick en uppdatering av investeringsplanen. Det finns många fler investeringar, men de är inte alla upptagna. Jag har tillsammans med mina partikolleger ett par gånger försökt få landskapsstyrelsen att få någon slags styr på fastighetsbeståndet, men det rullar på som det alltid har gjort på ett kolossalt dyrt sätt, att varje förvaltning har på något vis ansvar för sina fastigheter och det är mer eller mindre löpande kostnader på allting. Då kommer man just till att hur skall man från landskapets sida förhålla sig när man redan har 350 hus av varierande storlek över hela Åland, det finns ingen plan för hur det här riktigt skall skötas långsiktigt utan år efter tar vi upp pengar och ibland byggs det om och ibland köps det nytt, det bara ökar, och detta ökar naturligtvis driftskostnaderna kolossalt. Fastighetsbeståndet slukar mer och mer pengar för att hållas i skick. Här har finansutskottet igen en viktig uppgift att ta ställning till om landskapet för rätt sorts konjunkturpolitik när det gäller investeringarna. Senast kunde man läsa att Finströms skola blev en halv miljon euro dyrare än beräknat – från 7 till 7,5 miljoner euro. Det är i alla fall en ganska stor överskridning; i gamla pengar är det 3 miljoner mark. Om det fortsätter så här kommer budgeten inte att hålla, varken vad gäller antalet investeringar eller anslagen för investeringarna. En uppdatering av investeringsplanen skulle nog säkert vara viktig samt några synpunkter på vilken konjunkturpolitik landskapet skall föra.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera några saker som husmodersskolan. Det är riktigt att jag har utlovat en arbetsgrupp som skulle ha sitt resultat före sista mars. Den hann inte riktigt, men vad jag vet i dag kommer vi att ta upp det i landskapsstyrelsen nästa vecka, dvs. då arbetsgruppen presenterar sin rapport. Det är möjligt att finansutskottet hinner få den, det kommer vi att ställa upp med. De lärare som fortfarande är anställda i Ålands husmodersskola och får sin lön därifrån är landskapsanställda liksom för övrigt också alla yrkesskolans lärare är. Som jag redan sade i repliken till ltl Harriet Lindeman håller de på och diskuterar hur de på bästa sätt skall kunna arrangera undervisningen till elevernas bästa. Det är det vi försöker och vi skall komma ihåg att idén att använda husmodersskolan kommer från barnen själva eller föräldrarna, eftersom de ansökte om att förvara eller få ha eleverna i husmodersskolan inkommande läsår. Det har de uttryckligen önskat och det borgar för att det kan bli en mycket bra lösning eftersom det faktiskt är efterfrågat från föräldrar och elever, så det är det enda jag har att säga i dag.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att jag hörde fel. Jag tyckte att ledamoten Gun Carlson sade att man önskar ”förvara” eleverna på husmodersskolan. Det tycker jag är väldigt nedsättande. Den yrkesträning som skall bedrivas i husmodersskolan förutsätter lärare med en viss kompetens. Jag utgår från att de lärare som fram till den 1.8 skall vara anställda vid husmodersskolan inte har den kompetensen. Däri ligger en problematik. Det andra är att det finns formella spelregler för hur personer med ordinarie tjänst skall överföras till andra arbetsuppgifter. Jag tycker att det har varit dåligt skött det senaste åren. Vi har sjösäkerhetscentrum och framför allt Ålands högskola, sedan finns det också några andra exempel, men det är onödigt att räkna upp det. Jag vill bara säga att landskapsstyrelsen i god tid skall försöka reda upp det här så att alla parter är nöjda.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som jag sade försöker vi göra det här till elevernas bästa. Om jag sade förvara var det för att jag tänkte på lokaliteterna, eftersom vi inte har lokaliteter i Mariehamn utan de kommer att vara lediga i husmodersskolan inkommande läsår. Den saken är klar vad jag menade med det. Vi har, som sagt, gjort detta i samråd med personalen, vi har diskuterat med husmodersskolans personal om den här frågan och naturligtvis är det så att husmodersskolans personal skulle ha varit lyckligast om de hade haft samma koncept för sin verksamhet fortsättningsvis. Det är ganska självklart. Ännu bättre skulle det ha varit om de skulle ha haft ett tjugotal elever som varje år skulle ha gått där, men nu har de inte det. Man måste ta konsekvenserna; om realiteterna talar emot ett system måste man försöka ändra det. Det är vad vi gör nu, men hela tiden med samhällsekonomin och elevernas bästa för ögonen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag hade dubier om hälsovårdarberedskapen i skärgården. Det var bra att ltl Sundback tog upp att det var bra att de får servicen och att mest har det satsats pengar i Mariehamn. I och med att socialdemokraterna hade motionerat att det skulle ske inom ramen för ÅHS kunde man tänka sig att de gick till Mariehamn och tittade: var kan man eventuellt minska där för att ge det här tillbaka till skärgården där det hör hemma. Man får väl säga att de hittade det i Mariehamn, de hittade resurser här hos landskapsstyrelsen, men det sker inte inom ramen – det behöver man inte göra när det gäller landskapsstyrelsen utan då är det bara att ösa på!

 

När det gäller de ökade kostnaderna på byggsidan måste man fundera vad det medför. Jo, de drabbar i dag en massa unga familjer som får betala ett betydligt högre kvadratmeterpris för sina egnahem och bostäder. Detta har de lockats till på grund av att det är så pass låga räntor i dag.

 

Visst fick finströmarna säkert en chock, men jag vill nog säga att de är inte alls värst. I Saltvik skulle vi bygga till en skola för 2 miljoner, men den blev 2,5 miljoner!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback tog upp landskapsstyrelsens alkohol- och narkotikapolitiska program och jag tycker att hon gör en mycket viktig distinktion när hon talar om den förstärkning man skulle behöva för att omedelbart kunna göra någonting inom den här sektorn. Det visar sig nämligen det, fru talman, och det är bekant för oss som sitter i social- och miljöutskottet, att av de 18 olika förslag som landskapsstyrelsen har lanserat i sitt program kommer ingenting att ge omedelbar effekt. Allting är ställt på framtiden i väntan på att en hel del utredningar skall göras. Så är det, jag har analyserat det mycket noga. Skall talet, som vi förde för någon tid sedan, att alla vill göra så väldigt mycket på det här området få någon verkningsfullhet nu, så måste vi skrida till någon konkret åtgärd. ÅHS och missbrukarvården i Mariehamn har varit överens om att på den punkt som ltl Sundback här berörde vill man verkligen ha en förstärkning. Det skulle vara en konkret insats. Vad gäller det stora investeringsprogrammet, som landskapsstyrelsen för egen del har och som man har s.a.s. i olika transfereringar till kommunerna genom olika åtaganden som kommunerna har för åren 2003, 2004 och 2005, sådana de skisserades i senaste budgetförslag, är det helt uppenbart att därvidlag finns det stor orsak att se över landskapsstyrelsens egen förverkligandetakt och även i vad mån man kan tänka sig att göra någonting åt kommunernas olika projekt. Det är en jättebörda som går alldeles för långt. Men vad som skulle behövas och som jag vill förtydliga visavi ltl Sundbacks inlägg var att hon inte tog upp det som behövs när det gäller strukturella förändringar på driftssidan. Det är det stora överhängande hotet som landskapsstyrelsen har att ta itu med.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller den finansmotion som ltl Sundback har lämnat in kan jag bara kommentera den med att missbrukarvården har diskuterats väldigt mycket inom ÅHS:s styrelse. Vi har varit på ett studiebesök ut till Grelsby och det är klart att det inte är den bästa lösningen att man har den första avvänjningen ute i Grelsby, men man tycker nog att den fungerar bra, det är en avskild lägenhet som är avskild från den övriga verksamheten i huset. Man har personal som tas från avdelningarna och som har fått mycket kunskaper, rutin och vana och är det så att man inte klarar det med den bemanning som finns händer det att man tar in vikarier till vårdsidan i psykiatrin, men man anser att just den första avvänjningen fungerar bra. Det är klart att det skulle vara bra att tillsätta ytterligare tjänster, men med den situation som är inom ÅHS och vi måste jobba med helheten är det meningen att man skall se över även helheten i missbrukarvården. Det handlar om under tio missbrukare som har tagits in för avvänjning till Grelsby sjukhus ett par stycken är desamma som kommer tillbaka, så det är lite mera än en handfull, men problemen verkar att öka och det måste till lösningar. I samband med att psykiatrin flyttar över till ÅHS, som det är meningen, så har vi också hela den här biten som vi måste se över och jag tror inte att en punktinsats av det här slaget löser problemen så långt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att jag inte riktigt känner igen ltl A-M Pehrssons och centerns åsikter nu jämfört med hur det lät före riksdagsvalet. Då skulle det satsas en hel del inom den här sektorn. Det känns inte riktigt bra. Det är möjligt att det inte gäller så många missbrukare. Men missbruket är väldigt svårt att bli av med, speciellt bland unga människor som också annars känner stor osäkerhet och som hamnar in i det här alldeles för tidigt. Det är klart att det är aldrig bra att hamna in i det, men det skadar unga människor ännu mer. Jag har själv erfarenhet av, sedan jag jobbade inom missbrukarvården, att de behöver den ständiga möjligheten till stöd. Det har inte vi möjlighet att ge nu. Det är inte fråga om en tjänst utan det är anslag för att anställa en person, så satsningen är både mänskligt och ekonomiskt försvarbar. Det känns inte bra att nu försöka minimera problemet, som jag tycker att ltl Pehrsson gör. Jag känner inte från mina representanter i ÅHS igen diskussionen att det här inte skulle vara betydelsefullt och nödvändigt.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är säkert betydelsefullt och nödvändigt, men det är fråga om på vilket sätt man skalll gå tillväga. Jag tror att man inom ÅHS-styrelsen kan lösa det här genom att se på helheten. Även om det inte är en tjänst är det fråga om en utökning av personal och man kastar in personal här som jag antar att kommer att vistas på A-kliniken och göra besök ut till Grelsby sjukhus, men vi hade en stor diskussion med personalen på Grelsby sjukhus och man ansåg nog att man tillsvidare klarar den här biten, även om det är A-kliniken som anser sig behöva tjänsten. I så fall är det egentligen inte inom ÅHS som den anställda socialarbetaren hamnar. Det är klart att det är en viktig fråga för centern. Men som vi vet har vi inom ÅHS-styrelsen satts under ganska hård press när det gäller att banta ner budgeten och att på det här sättet öka ut budgeten för en speciell tjänst så här detaljstyrt är enligt mig inte det bästa sättet. Jag tror att man måste komma till en helhetslösning, lägga fram den och få resurser så att det räcker till eller om det ytterligare finns någon möjlighet att inom budgeten sköta detta på ett ännu bättre sätt, men hittills säger man från läkar- och vårdpersonalhåll att det fungerar bra just nu.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Ltl A-M Pehrsson är skeptisk till om detta  är det bästa sättet att lösa behovet av behandlings- och motivationspersonal inom den här sektorn. Den information jag har är att det förslag jag lägger fram är ett resultat av diskussioner mellan ÅHS, landskapsstyrelsen och missbrukarvården och att man har varit överens om att det här skulle vara en bra slösning, för det skulle stärka resurserna både på avgiftningsenheten i Grelsby och missbrukarvården i staden. Jag tycker att det är en billig poäng om ltl Pehrsson vill göra det till att det på formella grunder inte går att förverkliga och om missbrukarvården behöver det här skall de helt enkelt äska pengar från staden, dvs. sätta ÅHS och missbrukarvården mot varandra, när man tvärtom genom samarbete ser att man kan gemensamt utnyttja en resurs på bästa sätt för dem som drabbas av missbruket. Jag hoppas faktiskt att centerns representanter i finansutskottet har en positivare syn på det här än ltl Pehrsson har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi hade ett möte, som alla hänvisar till och skulle man ha följt upp med det engagemang och intresse som var vid det mötet så borde det nog ha märkts rejält i tilläggsbudgeten. Men jag tror t.o.m. att jag sade på mötet att kommer vi att se verkligheten, för förväntningarna på samhället efter ett sådant här möte bland dem som berördes, anhöriga och de som behöver vården, måste ha varit otroligt stora. Det var nästan lite halleljua över det! Nu ser vi att i tilläggsbudgeten finns ingenting utom 9.000 för landskapsstyrelsens egen verksamhet, kan man nästan säga, så motionen som sådan är intressant men jag vill gärna att finansutskottet kollar upp med landskapsstyrelsen eller ÅHS. Jag har varit inne som suppleant några gånger i ÅHS och man fick från landskapsstyrelsen ett uppdrag att t.o.m. skapa en egen avgiftningsenhet här i staden, eftersom Grelsby vid det tillfället inte ansågs vara ändamålsenligt. Svaret från ÅHS var – enligt ett referat – att det blir ett oerhört dyrt alternativ och att det inte går att hitta möjligheterna till tillräckligt mycket samarbete och utnyttjande från olika enheter osv. Sedan tycker jag mig också minnas att från Grelsby sjukhus och från ÅHS prioriterade man två sjukskötare till till Grelsby sjukhus för att kunna göra kvaliteten bättre därute. Det här är ett alternativ, men jag tycker att man borde se till helheten i finansutskottet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det stämmer att ltl Lindeman i samband med debatten om alkohol- och drogpolitik i lagtinget varnade för de uppskruvade förväntningar som vissa politiker säkert bidrog till att skapa. Det är också sant att ÅHS efter det har utrett frågan om en separat enhet. Det som jag har fått veta är att det årligen skulle kosta ca 400.000 euro att driva en sådan, men den innehåller just jourservice för att kunna ge speciellt de unga missbrukarna stöd när de försöker avhålla sig från knark eller när de står i beråd att få återfall. Det här förslaget om en socialarbetare kan man nästan se som en kompromiss mellan den stora satsningen och det som vi har i dag. Den är rimlig i relation till de kostnader som man har utrett och ställningstagandet till en separat modern avgiftningsenhet skjuts nu på framtiden tills psykiatrin flyttas till staden.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag vill inte alls i det här skedet avföra att det här inte skulle vara rätt, utan jag ville att man också skulle se på det utlåtande som ÅHS har givit om avgiftningsklinik och lösande av det, så att man i finansutskottet kunde ta ett litet helhetsgrepp på detta. Utgående från det som lovades och det som man kunde tro att skulle vara blev det ingenting, åtminstone inte i tilläggsbudgeten. Jag tycker att det kan vara intressant om finansutskottet skulle titta närmare på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

 Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback talade i början av sitt anförande om neddragningar inom skärgårdstrafiken och dess eventuella inverkan på skärgårdskommunernas ekonomi. Ltl Sundback anser uppenbarligen att vi skall upprätthålla obehövliga tjänster inom skärgårdstrafiken enbart för att skärgårdskommunerna skall få skatteintäkter. Detta anser jag vara slösaktig politik.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag kan inte själv påminna mig att jag skulle ha uttryckt mig på det sättet. Det är nog ltl Ronald Bomans väldigt negativa och illvilliga inställning till tydligen alla satsningar inom skärgården som han nu projicerar på mig. Jag sade att om man ser till de offentliga investeringar som har gjorts inom ramen för landskapets budget, så har personalökningarna varit i centrum, medan de har minskat ju längre bort man har kommit från Mariehamn. I skärgården har de minskat drastiskt. Hur man än resonerar har detta en viss betydelse för den kommunala ekonomin i alla kommuner, hur många offentligt, statligt, kommunalt eller landskapsanställda som bor och betalar skatt i sin hemkommun. Ett exempel på detta är när landskapsstyrelsen ändrade tidtabellen så att – som ni säkert känner till som läser tidningarna – vissa ungdomar inte kan på samma sätt åka och rida t.ex. från Kumlinge. Det var ett sätt att skära in i personalkostnaderna. Nu när man igen tydligen skall minska privatiseringen på Grisslan blir det personal över; i och för sig var vi mot privatiseringen, för det innebar faktiskt dubbelkostnader för samhället, så det här är en inte så enkel fråga att man kan avfärda den på det något vulgära sätt som jag tycker att ltl Ronald Boman framställde mitt anföarnde.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Vulgärt eller inte, så kommer vi att kunna läsa i det stenografiska protokollet vad ltl Sundback inledde sitt anförande med! Men att jag skulle ha en ”illvillig inställning till alla satsningar” vill jag inte riktigt gå med på! Däremot granskar jag noggrant alla satsningar och talar också gärna om när det är fel på dem. Alla gånger lyckas jag inte med neddragningar, men ibland lyckas jag – och det är jag glad och stolt över.  För att det politiska livet och lagtinget skall kunna snurra vidare skall vi inte förbruka mera pengar än vad vi har, och jag är glad för att jag är med och bromsar vissa satsningar, typ badhuset och IT-byn. Där har jag tyvärr inte lyckats, men kanske i fortsättningen!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Boman har sina politiska strategi och den upplevs säkert som ganska så underhållande i vissa kretsar, men tyvärr kan han inte göra någonting ensam, bara skälla på alla andra. I det här beslutsfattandet krävs det majoritet för alla ställningstaganden. Jag tror nog att vi måste försöka samarbeta så mycket som möjligt och syssla med uppbyggligt arbete och inte strategin att riva ner och brända-jorden-taktiken. (Från salen:tack detsamma!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback hyste dubier om organisationen av landskapets fastigheter. Jag kan informera om att i 2000 års budget hade lagtinget en skrift om detta och önskade att landskapsstyrelsen skulle göra en utredning i frågan. Den är gjord, finns att läsa och är offentlig, så jag skall inte desto mera gå in på den. I stort säger den att en viss centralisering skall göras på byggnadsbyrån för att få en viss paraplyverksamhet över landskapets fastigheter. Man säger också att fastigheterna sköts bra organisationsmässigt i dag. Det fattas förstås pengar till stora delar, men vi håller också på och går igenom varje fastighet och försöker komma med ett förslag till hur vi skall kunna avyttra och förändra fastighetsbeståndet så att vi har råd att sköta de fastigheter som vi har kvar.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var att slå huvudet på spiken att landskapsstyrelseledamoten Karlsson tog upp utredningen. Jag har läst den och tyckte att det var mycket intressant läsning på det viset att den inte resulterar i någonting! Man har frågat sina egna fastighetsskötare och förvaltare om de tycker att det fungerar bra och de säger alla, att, jo, det fungerar bra, men de skulle vilja bli av med en viss byråkrati. Däremot vill de gärna ha kvar beslutanderätten när det gäller att göra reparationer och andra saker. Man vill ha makten att investera, men man vill inte ha det administrativa ansvaret. Landskapsstyrelsen är helt släpphänt i den här frågan. Man gör ingenting, utan man säger att det skall fortgå på det sätt som det alltid har gjort, dvs. man köper in fastigheter och de drivs löpande bara inom de egna förvaltningarna. Det som fanns i utredningen och som hade varit intressant om landskapsstyrelsen skulle ha tagit fasta på det var jämförelsen med hur staten förvaltar sina fastigheter och hur man sköter underhållet, men det avfärdades som ointressant. Jag tror faktiskt att man måste gå den vägen: vi måste få ett separat fastighetsbolag och vi måste också ha ett separat bolag som sköter skötseln, men på det sätt vi nu har det är det som före marknadsekonomin slog igenom!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag håller inte alls med ltl Sundback i analysen om hur våra fastigheter sköts. Jag skulle vilja påstå att de flesta fastigheter sköts på ett bra och ändamålsenligt sätt. Att det sedan inte finns tillräckligt med pengar att sköta alla fastigheter som vi skulle vilja är en annan sak. Men utredningen som nämndes blev klar den 16 augusti ifjol och den får som konsekvens att det här kommer att bli bra på sikt. Det är klart att det här kommer inte att fungera över en natt, men utredningen utgör en grund för att det skall bli skött på ett bra sätt och jag är övertygad om att det inom ett eller två år kommer att bli så.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det skall bli intressant att se! Om ett eller två år vet vi inte vem som sitter här, så det kanske inte då heller kan utkrävas något ansvar av oss. Jag är mycket skeptisk. Jag tror att vi skulle kunna räkna upp hur många fastigheter som helst som är illa skötta, inte nödvändigtvis på grund av att den förvaltningsenhet som har hand om dem är ointresserad men för att man inte har pengar tillräckligt. I vissa fall igen får man hela tiden pengar. Det finns skolor där vi vid varje tilläggsbudget tar upp pengar för renoveringar. Det här är inte professionellt och långsiktigt skött: enstaka fastigheter, ja, men det finns inget helhetsgrepp, det är jag alldeles övertygad om efter att ha sett utredningen. Men det är lätt för politiker att låta det rulla på som det alltid har gjort och sedan kräva mera pengar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag uppfattade att tl Sundback påstod att arbetsplatser har flyttats från skärgården genom uppsägningar på skärgårdsfärjorna. Jag vill bara upplysa om att alla som jobbar på skärgårdsfärjorna ingalunda bor i skärgården. Uppsägningarna kanske handlar om det privata bolagets uppsägningar. Landskapsstyrelsen kan knappast hindra ett privat bolag att göra uppsägningar. Vart de flyttar och var de får jobb blir en helt annan fråga än vi kan handskas med här i lagtinget. Men jag tror nog att ltl Sundback får lägga fram lite mera bevis för hur arbetsplatser har flyttats från skärgården och centralt. När man anställer en person på en skärgårdsfärja kan man ingalunda bestämma var den personen skall bo, utan den väljer fritt och många bor i närheten av Mariehamn, i Lemland och var de nu bor. Det måste de få göra. Men landskapsstyrelsen har inte genom några beslut flyttat ut någon.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Lisbeth Eriksson har nog hört lite fel nu! Jag har inte talat om uppsägningar på skärgårdsfärjorna. Det finns klara uppgifter om hur det här har förändrats under en längre tid och under en kortare period. Men det viktigt att se över en längre tid. Finansutskottet får gärna för mig, och jag hoppas också för ltl Lisbeth Erikssons del, ta fram uppgifter om det här. Jag sade inte att det har flyttats någonting från skärgården till staden. Den stora expansionen av offentlig sektor som har skett, speciellt inom landskapsförvaltningen, under de senaste tio åren, de har framför allt resulterat i att antalet offentligt anställda som bor i Mariehamn och i vissa landskommuner har ökat. Långsiktigt tror jag att detta har ganska allvarliga konsekvenser för glesbygdens kommunala ekonomi. Det är välkänt att det är många som jobbar på skärgårdsfärjorna som också är bra skattebetalare i sina skärgårdskommuner, och det är en utveckling som har varit mer eller mindre medveten och som jag tycker att ha varit bra och som man skall hålla fast vid. Det betyder givetvis inte att man kan tvinga folk att bo någonstans, men i många fall är det i alla fall så att man har lyckats kombinera anställandet av personer på skärgårdsfärjorna med att de också bor i skärgårdskommunerna. Det tror jag att man skall slå vakt om för att de svaga glesbygdskommunerna skall kunna överleva.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det skulle vara jättebra om ltl Sundback i alla sammanhang skulle slå vakt om skärgården och inte bara före klockan tre på plenidagarna. Jag hörde uppenbart att landskapsstyrelsen via färjorna flyttar folk till centralare delar av Åland. Annars är det så att ltl Sundback säger så mycket att hon inte kommer ihåg vad hon har sagt! Också ltl Boman reagerade på hennes uttalande. Jag hörde i alla fall det på det där sättet. Skulle jag kunna bestämma, skulle jag bestämma att alla på skärgårdsfärjorna bor i skärgården. Skulle jag kunna bestämma skulle jag också bestämma att vi inte privatiserar i skärgårdstrafiken därför att då går det så här, att de plötsligt kan bli uppsagda och sedan bor de naturligtvis där de kan få jobb.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Lisbeth Eriksson ifrågasätter mitt och socialdemokraternas engagemang för skärgården. Jag tycker att det är ganska väl omvittnat den här perioden: det är tack vare oss som vi fick ett särskilt kulturanslag för kulturell verksamhet i skärgården, vi har medvetet drivit frågan om utökad hälsovårdarberedskap. Det betyder alltså fler offentligt anställda i skärgården och vi jobbar vidare med de här frågorna. Vi har aldrig förespråkat privatisering av skärgårdsfärjorna; vi har varit med på vissa experiment, men vi har ganska snart insett att det är ekonomiskt inte någon enkel match att få det att ”lönas” på det viset. Det är väl kanske andra än ltl Lisbeth Eriksson som skall avgöra våra insatser för skärgården!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Fast klockan är över tre skall jag ändå försöka säga några ord om förslaget till tilläggsbudget! Det står i de allmänna motiveringarna att tilläggsbudgeten balanserar på ett netto om 834.000 euro.

 

Herr talman!

Med ett totalt underskott på 18,8 miljoner euro i innevarande års budget och ett färskt bokslut för 2002 som visade ett underskott på drygt 20 miljoner euro har närmare en kvarts miljard gamla mark runnit ur landskapets kassa på två år. (Från salen: det är världsrekord) Det börjar närma sig världsrekord. Jag hade en förhoppning att tilläggsbudgeten skulle kunna innehålla en återhämtning av det ”ordinarie underskottet”, men så är inte fallet, för den balanserar de facto inte på ett netto på 834.000 utan den balanserar på ett netto på noll. Man kunde väl säga att den balanserar på 834.000 euro, men nettot är nog noll. Det är föreslaget lika mycket höjda intäkter som kostnader.

 

Herr talman!

Det är kommunerna som framdeles fortsättningsvis har att se fram emot, om man kan uttrycka det så, nya tunga pålagor med konsekvenser som höjda kommunalskatter.

 

Herr talman!

Jag skulle vilja citera ett protokoll från landskapsstyrelsen. Det är protokoll K/26.02.41. Det står så här: ”Ålands Vindenergi Andelslags anhållan om 20 procents investeringsstöd för vindkraftsprojektet Krogstad etapp I. Stödet utgör 223.231 euro. Beslut: Landskapsstyrelsen konstaterade att medel inte finns upptagna i budgeten för år 2003 men beslöt anhålla om medel i första tilläggsbudget 2003.” Det här protokollsutdraget har gått till sökande, som givetvis har fått den uppfattningen att landskapsstyrelsen kommer att ta med det här stödet till lagtinget och föreslå ett tilläggsanslag. Men, herr talman, det har landskapsstyrelsen inte gjort.

 

Läser man ur partiprogrammen för regeringspartierna centern och liberalerna finner man mycket vackra skrivningar. Det står bl.a. i centerns om alternativ energi: ”Åländsk center stöder fortsatta satsningar på alternativa energikällor. Utbyggnadsprogrammet för vindkraft bör fullföljas.” Liberalerna skriver: ”Kraftfulla satsningar på att minska användningen av fossila bränslen. En satsning på användningen av förnyelsebara energikällor samt en ökad utbyggnad av vindkraften.” Vackra skrivningar!

 

Herr talman!

Vi minns att landskapsstyrelsen nyligen tackade nej till ett EU-anslag på 3 miljoner euro, 18 miljoner gamla mark, för att finansiera en början av Båtskärsprojektet. Jag frågar mig: Varför denna negativa inställning till miljösatsningar? Vad har landskapsstyrelsepartierna emot vindkraften? Man skriver inte så mycket i regeringsprogrammet, men i partiprogrammen står det väldigt positiva skrivningar. Varför genom MKB-utredningar skylla på energiplanen osv. försöka skjuta det framför sig så mycket det bara går?

 

Tack och lov, herr talman, är det så nu att energipriserna har kommit till en sådan nivå att vindkraften nu är bland den billigaste energikällorna som finns. Projektet i Krogstad kommer högst troligen att påbörjas utan stödet, men det påverkar inte motiveringarna till ett stöd. Vi har faktiskt ett sådant system fortfarande att landskapsstöd skall utgå enligt principer och regelverk, inte enligt subjektiva bedömningar, inte heller enligt i efterhand mätt lönsamhet, för då skulle vi kunna återbära en hel del av de landskapsstöd som utgår till andra näringar. Beslutet, fattat av energiministern,  är visserligen taget första april, så man kanske kan gissa att det bara var ett aprilskämt, men jag tycker att det är fel att skämta med de åländska miljöorganisationerna och entreprenörerna på det sättet. Missminner jag mig inte tillsattes också vår landskapsstyrelse kring första april för två år sedan, så det kanske är samma sak där!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist hänvisade i inledning av sitt anförande till två saker som jag måste fråga upp. Det ena var att man belastar kommunernas ekonomi så att man blir tvungen att höja kommunalskatten och då skulle jag vilja veta vilket budgetmoment i tilläggsbudgeten som medför en sådan effekt på kommunernas ekonomi. Det andra är att han eftersträvar att tilläggsbudgeten skulle ha skapat ordinarie budget i balans eller åtminstone börja närma sig. Då kan man fråga sig om ett anslag för vindel skulle ha medfört en bättre ekonomi för landskapet eller skulle ltl Lindqvist vara beredd att ta de pengarna från något annat genom en omfördelning?

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vi vet redan att de kommunala pålagorna ökar; bl.a. genom de överförda lärarpensionerna kommer kommunerna att få en fruktansvärt jobbig höst med sina budgeter. Jag hade hoppats att kommunerna skulle kunna få det lite lättare genom att man i denna tilläggsbudget hade återfört något av dessa pålagor. Det är det jag kan läsa i tilläggsbudgeten att inte finns, så det var närmast en besvikelse som jag framför.

 

När det gäller investeringsstödet till vindkraften bör man skilja på drift och investering. Landskapets investeringsutgifter är visserligen våldsamt stora, men det är nog driftsutgifterna som har skenat i höjden och vänt de stora överskott vi tidigare hade till stora underskott. Visserligen, skulle jag sitta med i landskapsstyrelsepartierna så nog skulle jag komma med ett finansierat förslag till dessa 232.000 euro som man anhöll i investeringsstöd. Jämför vi det beloppet med de 3 miljoner euro som landskapsstyrelsepartierna centern och liberalerna helt sonika tackade nej till från EU här i höstas, så är det ganska små pengar! Motståndet mot vindkraften handlar inte om pengar, utan det är någonting som man har svårt med rent politiskt och ideologiskt inom centern och liberalerna. Det har man visat genom att man har skjutit fram MKB-bedömningarna, man har sagt att man skall avvakta energiplaner och det är fågelskyddsplaner. Trots att alla uttalar sig positivt om vindkraften försöker man hitta nya argument för att stoppa den.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller kommunernas ekonomi måste jag be ltl Lindqvist att precisera sig vilket budgetmoment i tilläggsbudgeten som försämrar kommunernas ekonomi. Det finns i varje fall ett budgetmoment där landskapet påtar sig pensionspremierna med 520.000 euro, som kommunerna inte behöver betala. Det är åtminstone 520.000 euro bort.  Att börja blanda in huruvida man har tillåtit eller inte tillåtit byggande av vindkraftsparker här och var tycker jag inte är relevant i den här diskussionen, för jag frågade om ltl Lindqvist i sin iver att lägga budgeten i balans ansåg att ett bidrag för vindkraften nu skulle ha finansierats med ökade anslag eller med en omfördelning. Jag skulle ha vilja ha svar på mina frågor i stället för att blanda bort korten!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson skulle kunna ta sina frågor i ett eget anförande i stället för en replik, om vi skall hålla oss till de bestämmelser vi har. När det gäller kommunernas pålagor är justeringen som finns här väldigt marginell i förhållande till de verkliga pålagor som har påförts. Jag hade en förhoppning om att landskapsstyrelsen nu skulle ha insett vad det här innebär för kommunerna och återfört något av det man hade lagt på i ordinarie budget i tilläggsbudgeten. Men det gör man inte. Återigen: när det gäller investeringsstödet till vindkraften på 232.000 euro hade jag åtminstone hoppats att man skulle ha kunnat omfördela bland de enorma investeringar som just nu genomförs med IT-by och många andra investeringar. Men tydligen fortsätter man inom liberalerna och centern att inte prioritera dylika satsningar på miljön, och det är synd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker nog att ltl Lindqvist går ut med i det närmaste större eller mindre osanningar när han talar om vad landskapsstyrelsen har tackat nej till. Vad jag vet har inte landskapsstyrelsen blivit erbjuden några pengar för något vindkraftprojekt, de har heller inte sökt om dem, så när han säger ordagrant – som det kommer att stå i stenografiska protokollet – att landskapsstyrelsen har tackat nej, måste jag säga att det har man inte gjort. Däremot har jag kännedom om att Vindenergi, som försöker genomföra projektet, hade hoppats på pengarna och de hade också hoppats på att de skulle ha markfrågor och dylikt löst inom en viss tid. De frågorna är fortfarande inte lösta, för lagtinget har inte fattar beslut om arrende av marken på 50 år och inte landskapsstyrelsen heller. Jag vill vitsorda och berömma vindkraftsbolaget som kan bygga det här, som ltl Lindqvist säger, utan lånade pengar därför att de har varit framsynta och sålt miljöcertifikat osv. Det tycker jag de är värda en eloge för. Det är väl ingen som egentligen är emot vindkraft; däremot kan man ha olika åsikter om var de skall etableras. Det är långt gått att säga att man på grund av fågelskydd vill stoppa det – man kanske helt enkelt tycker annorlunda än ltl Lindqvist, och det måste man väl få göra!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen skall, förhoppningsvis, ändå företräda Åland, Ålands folk och Ålands näringsliv. Om ett åländskt företag eller en åländsk organisation har möjlighet att för ett jättestort miljöprojekt ta emot 3 miljoner euro från EU – en annan ledamot nämnde här i dag att 50 procent av pengarna är EU-pengar – så är det väl ändå till fromma för det åländska samhället. Investeringen på Båtskär, som det handlade om, skulle ha ökat den åländska produktionen av vindel från 6 procent till ungefär 25 procent, 25 procent av Ålands totala energibehov skulle produceras med ren vindenergi, dvs. man skulle uppnå även de mål som liberalerna och centern har uppställt i sina program, och långt däröver också! Men det passar inte ltl J-E Mattsson och hans partikolleger, och det tycker jag att är väldigt synd.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har inte överhuvudtaget uttalat mig om hur mycket energi det skall ge och hur mycket plus det skulle ge, utan jag säger bara klart och tydligt att landskapsstyrelsen har inte tackat nej till några som helst EU-bidrag för vindkraft, utan det var vindkraftsbolaget som antagligen inte kunde uppfylla de villkor som EU ställde för att få pengarna. De kanske redan har fått pengarna, det är någonting som inte jag känner till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Englund:

Herr talman!

I tilläggsbudgeten finns det också flera bra saker. En som jag vill nämna är den utökade hälsovårdarberedskapen i skärgården. Det här är en sak som har framförts många gånger på gemensamma skärgårdskommunmöten och det är bra att den nu kommer till stånd. Man kan säkert ha olika synpunkter på hur man skulle lösa detta finansiellt, om det kan finnas möjligheter att göra inbesparingar på andra ställen för att komma upp i den summa som behövs.

 

En annan sak som vtm Salmén nämnde gäller grundskollärarnas pensionspremier. Det resonemang som han förde vill jag nästan hålla med om och jag tycker att man i finansutskottet borde titta på de frågorna och kanske komma till en bättre lösning än vad som nu är fallet i elfte timmen.

 

Jag vill ge landskapsstyrelsen beröm för investeringsstödet till lantbruket. Det är bra att man föreslår i stort sett samma möjligheter som finns runt om oss i regionerna. Det här är kanske en början. Vi vet att det har diskuterats i många år och man har ännu inte kommit till skott på den här sidan.

 

När det gäller frågan om återbokade bidrag, som ltl J-E Mattsson var inne på, tycker jag att man speciellt borde titta på den i finansutskottet. Nog kan man fråga sig hur det är ställt med vårt företagande när man måste återboka bidragen. Vad beror det på? Vi vet att det förekommer en otroligt stor byråkrati för att erhålla olika stöd, och det här är inte någonting specifikt inom just jordbruket. Det står i tilläggsbudget att det är främst inom jordbruksstöden, men jag befarar att det gäller i stor utsträckning den småskaliga verksamheten på landsbygden och särskilt inom turistbranschen. Det finns exempel att man har fått förfrågningar på bara mer och mer uppgifter så att man till slut måste lämna det och gå en annan väg för att kunna utbygga sin verksamhet. Det här är någonting som jag nog vill att finansutskottet skall ta en djupgående diskussion om i och med att man har skrivit om det i tilläggsbudgeten.

 

Jag tror att dagen börjar komma ganska långt så jag tror inte att jag skall förlänga debatten alltför mycket utan vi får återkomma senare till en genomgång av finansutskottets betänkande.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag skall fatta mig kort och endast kommentera det anförande som ltl Sundback hade angående avgiftning och narkotikamissbrukare. Jag kan inte låta bli att till stora delar omfatta hennes uppfattning om hur bristfälligt det är. Det som ltl Pehrsson sade är en stor nyhet för mig, att det nu finns en skild lägenhet för avgiftningen i Grelsby och att det alltså är helt avskilt. Jag tog tag i det av en speciell orsak i slutet av 2002 och då sade man, att man kan inte ta emot för de springer om varandra, vi kan ha amningspsykoser, vi kan ha psykiskt sjuka och allt om varann. Ltl Pehrssons beskrivning är positiv, om det verkligen är sant. Jag har också pratat med folk som jobbar där nu och de har för små resurser. Om man skall ge tilläggsanslag eller om man kan få loss pengar genom att kanske i viss mån ändra på byråkratin inom ÅHS och få pengarna tillgängliga, men på något sätt tror jag faktiskt att anslaget behövs.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja rekommendera ltl Sune Mattsson att göra ett studiebesök ute i Grelsby, för det är det vi har gjort från ÅHS:s styrelse och vi har själva sett ”avgiftningslägenheten”, den är helt avskild från den övriga verksamheten. Den fungerar bra enligt personalen på Grelsby. Det är klart att det händer någon gång, har jag förstått, att man har två personer i lägenheten, men då har man valt ut en person som passar bra ihop med den klient som är där så att det inte skall bli något negativt. Jag vill absolut inte motsätta mig en utvidgning av personalen om det är så att det finns möjligheter till det. Om lagtinget är eniga om att bevilja mera pengar är det bara tacksamt, för det är minsann ingen lätt uppgift inom ÅHS-styrelsen att tillfredsställa alla förslag som kommer om utökning av både tjänster och verksamhet men inte få mera pengar. På det sättet är det säkert bra om det går att få det igenom. Men tills man får en flyttning av psykiatrin från Grelsby, som det är beslutat, då man kan få en ännu bättre avgiftningsenhet och även för uppföljande vård och rehabilitering osv., så anser man att det fungerar tillfredsställande.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är väldigt glad att man har gjort det här på Grelsby. Jag kan nämligen tala om för ltl Pehrsson att i slutet av 2002 var det inte så här. Det här måste ha kommit till ganska så nyligen. Det har åtminstone inte funnits i fyra månader. Både akuten och flera andra instanser var inblandade i ett fall då man inte kunde ta emot, just på grund av att man inte hade ett separat ställe utan de väntade i stället.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det var ett fall där vederbörande hade fått vänta två eller tre dagar, men om man jämför med hur det är på andra ställen, t.ex. i riket, måste man anmäla sig en gång i veckan aktivt för att stå kvar i kön för avgiftning. Här har det aldrig varit någon som har behövt vänta längre än två eller tre dagar, så jämfört med andra ställen fungerar det ypperligt här.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är bra att ltl Pehrsson säger att det fungerar bra nu. Men jag vill säga att om någon kommer och söker avgiftning så är det inte fråga om en-tre dagar eller en vecka, utan jag fick t.o.m. sagt när jag tog i det och pratade med ansvarig läkare att vi kan följa den finska modellen. Där gör man precis som ltl Pehrsson sade, att man får anmäla sig så kan man få komma efter ungefär tre veckor. Det är när personen är motiverad och kommer som den skall tas emot, inte senare, för när den går ut genom dörren kan det vara sista gången man ser den. Så mycket har jag jobbat med narkotikamissbrukare att jag känner till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

Mycket har blivit sagt i samband med första tilläggsbudgeten här. Jag tänker inte göra som ltl Lindqvist: ta upp det som inte finns i tilläggsbudgeten, för då lär vi inte bli färdiga i dag, utan jag skall hålla mig till ett kort moment i budgeten. Det gäller Ålands hälso- och sjukvård.

 

Jag vill tacka landskapsstyrelsen för att de har tagit upp pengar för hälsovårdarberedskap i skärgården. Det här är ett ärende som vi från skärgården har hållit på med i många, många år. Lagtinget har i flera omgångar kommit med önskemål om utökad hälsovårdarberedskap. ÅHS-styrelsen har tydligen haft svåra problem att få fram det, men nu landskapsstyrelsen tydligen slagit handen i bordet och tagit fram pengar och jag hoppas verkligen att det här inte är någonting som gäller bara för 2003 utan att det också skall gälla i fortsättningen.

 

Om jag inte hörde alldeles fel pratade ltl Sundback om heltäckande hälsovårdarberedskap i skärgården. Jag vill bara säga, att det här är inte fråga om någon heltäckande hälsovårdarberedskap i skärgården, att vi skall ge några sådana signaler, utan det är fråga om en utökad hälsovårdarberedskap i skärgården från en och en halv till två tjänster. Det kan inte bli fråga om något heltäckande, men dock en utökad hälsovårdarberedskap.

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var en bra precisering av ltl Leo Sjöstrand. Det står nämligen inte så mycket i motiveringarna. Vi hade hoppats på att hälsovårdarberedskapen skulle bli heltäckande och vi hade gärna sett att liberalerna hade stött det, men det blev inte så den här gången. Vi får hoppas att vi nästa gång kan ta steget fullt ut.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag skulle naturligtvis också vilja se en heltäckande hälsovårdarberedskap, men då måste det nog till mycket mera pengar. Jag skulle säga att landskapsstyrelsens agerande här går i linje med lagtingets beslut om utökad hälsovårdarberedskap.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är en viktig fråga eftersom förväntningarna är stora i skärgården, så jag hoppas att liberalerna i finansutskottet ger klart besked om vad man verkligen får för de här pengarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag kan i finansutskottet fördjupa mig i tilläggsbudgeten och vi har fått ganska mycket matnyttigt med oss till utskottsbehandlingen, men det finns en sak som jag skulle vilja fråga ansvarig minister Sarin Grufberg om. Det gäller Främjandet av lantbruket: 47.15.23 Utgifter för avbytarservicen inom lantbruket, där man utökar semesterdagarna på grund av att det nationella stödet för mjölk och kött har sänkts. På något sätt har jag en känsla av att vissa grupper på Åland alltid gynnas av självstyrelsen och jag tror att vi på Åland har fler semesterdagar för den här gruppen än vad det är i riket. På basen av de diskussioner som har förts här i andra sammanhang om att andra stora grupper inte har uppnått samma förmåner som i riket när det gäller tjänstekollektivavtalet skulle jag vilja höra motiveringen till att den här gruppen skall ha förmåner som är bättre än i riket, medan de stora grupperna inom Ålands hälso- och sjukvård skall ha sämre förmåner än i riket.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

När det gäller utökningen av semesterrätten för lantbrukare är det skilt i budgeten och det handlar alltså om en totalekonomisk uppgörelse för jordbruksstödet och därför föreslås en dag till från 23 dagar till 24 dagar. Det gäller explicit lantbrukarna som har djur. Vi har i samband med den jordbrukspolitiska uppgörelsen inte tittat på andra grupper, som på grund av tjänstekollektivavtal osv. har en viss semesterrätt, utan det är just fråga om den här gruppen. Jag vet inte om ltl Sjöblom ansåg att vi skulle ta ett helt grepp vad gäller semesterrätten?

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Nej, inte ett helt grepp om semesterrätten, utan jag frågar på vilka grunder man gynnar vissa grupper framom andra. I mitt budgetförslag står det att man i skall utöka antalet semesterdagar till 23, men nu säger landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg att det föreslås från 23 till 24 dagar. Här skulle jag nog vilja ha ett klarläggande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman! Det skall vara från 23 till 24 dagar. Orsaken är att just den här rätten har man i riket och vi anser inte att vi skall ha sämre här.

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Rätten till semesterdagar i riket är alltså efter den jordbrukspolitiska uppgörelsen 24 dagar och det står alltså fel i tilläggsbudgeten?

(Från salen:ledamoten Sarin Grufberg: ja)

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ingen begär ordet. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 5/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras fortsatt behandling ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående komplettering till etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M 3/2002-2003).

 

Diskussionen förklarades avslutad vid föregående plenum. Lagtinget kan nu enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen, om ärendet prövas vara av synnerlig vikt, hänskjuta meddelandet till utskott. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att ärendet skulle remitteras till kulturutskottet. Kan detta förslag godkännas? Godkänt. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

En förändring görs i föredragningslistan på det sättet att ärende nr 8 föredras före ärende nr 7.

 

Föredras ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående beslut i strid med jämställdhetslagen. (EF 8/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Den nu sittande landskapsstyrelsen har vid ett flertal tillfällen tillsatt grupper av olika slag som enligt jämställdhetslagen skall bestå av minst 40 procent av vardera könet. Nu har det skett igen. Kommittén för revidering av barnomsorgslagen, arbetsgrupp för bearbetning av det ungdomspolitiska programmet samt referensgrupp för alkohol- och narkotikapolitik är tre exempel på grupper som tillsatts i strid mot bestämmelserna i jämställdhetslagen.

 Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Avser landskapsstyrelsen framdeles börja följa jämställdhetslagen eller avser man komma till lagtinget med en ändring av lagen?

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Myndigheterna skall främja jämställdheten mellan kvinnor och män på ett målinriktat planmässigt sätt, i synnerhet genom att ändra de förhållanden som hindrar att jämställdhet genomförs. I av landskapsstyrelsen tillsatta kommittéer, delegationer och av kommunfullmäktige skall kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent vardera, om inte särskilda skäl talar för något annat. Det är den lagstiftning som vi har att följa i landskapsstyrelsen.

 

Jag kunde ge ett mycket kort svar på ltl Sundmans fråga om vi tänker ändra lagstiftningen: det tänker vi inte göra, utan vi skall göra vårt bästa för att följa den lagstiftning som finns i landskapet Åland när det gäller jämställdhet. Däremot har det visat sig i praktiken att vi i den här landskapsstyrelsen har gjort några misstag, och det beklagar jag, därför att det är jag som har yttersta ansvaret som ordförande och lantråd för att vi skall följa den lagstiftning vi har. Men vi har vid upprepade tillfällen diskuterat i landskapsstyrelsen hur vi skall kunna se till att vi alltid är så vaksamma att vi följer den lagstiftning vi har.

 

Ltl Sundman nämner tre stycken olika kommittéer och grupper där vi skulle ha fallerat. Jag kan medge att i det första exemplet när det gäller barnomsorgslagen blev det genom olika byten inte riktigt. När det gäller revideringen av ungdomspolitiska programmet var gruppen jämställd: det var fem kvinnor och sex män som var i den riktiga gruppen som tog fram det här arbetet. När det sedan gäller den politiska referensgruppen för alkohol- och narkotikapolitik är problemet där att den s.k. gruppen överst blev tillsatt utgående från de befattningar man har i landskapsstyrelsen och som landshövdingen har, och landshövdingen är man och de befattningar som det här berörde var ledamoten Sune Erikssons, det var min och det var utbildningsansvarige Gun Carlsons och då var det svårt att få en jämställdhet på den nivån. Men ser man sedan till den gruppen som har hand om verkställigheten är det också en bättre jämställdhet i de frågorna.

 

I vissa särskilda fall, precis som lagstiftningen talar om, kan det alltså vara problem att till alla delar uppfylla att man får denna minst 40-procentiga fördelningen eller representationen av varje kön. Men det är min absoluta avsikt att vi skall se till att vi följer den lagstiftning som vi har och vi tänker inte komma med något ändringsförslag hit till lagtinget.

 

Ltl Sundman, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Lantrådet medger, vilket jag tycker att är starkt gjort, att i praktiken har det varit problem att följa lagen. Det är inget problem, men problemet kanske har varit det att man i misstag har tillsatt dem, man har inte tänkt på att lagen finns och jag räknade upp några exempel, det kan hända att det finns flera också där man har missat. När det gäller de exempel som jag gav avseende det ungdomspolitiska programmet menade jag den politiska referensgruppen bestående av, som jag läser här i meddelandet: Gun Carlson, Runar Karlsson, Sune Eriksson och Mats Perämaa. Det är bara 25 procent kvinnor; även om det är en stark kvinna så räcker det inte till. Det är extra viktigt när det handlar om program och lagar där politiken formas, eftersom det är då som kvinnors och mäns åsikter och idéer skall komma fram jämställt. När det gäller drogreferensgruppen är det inte någon ursäkt att det inte finns kvinnor eller män bland befattningar utan könskvoteringen går före befattningar; annars kan skylla på det hela tiden, att det fanns bara manliga sådana och kvinnliga sådana att sätta dit, så det är inget motiv och den referensgruppen tycker jag att man borde ändra på. Min fråga till lantrådet är: Tänker man ändra på referensgruppen för drogpolitik?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller referensgruppen för drogpolitik har vi inte gjort någon ändring ännu, men det är fullt möjligt att göra ett tillägg där om man skall uppnå den 40-procentiga fördelningen mellan vardera könen, men då skall vi också överväga att det blir en person som har någonting att tillföra i den gruppen att det är på rätt nivå. Jag tror att det skall kunna ordna sig.

 

Ltl Sundman, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

När det gäller referensgruppen för drogpolitik kan vi säkert hjälpa till med en kunnig och engagerad kvinna som vill sitta i referensgruppen. Det finns det säkert. När det gäller kvotering kan man ha olika åsikter om det. I grunden är jag emot kvotering, för det här borde ske av naturen, men vi har sett att kvotering är ett sätt att snabba upp processen mot jämställdhet eftersom särskilt politik har varit en speciellt manlig bransch. Vi har genom kvotering faktiskt intresserat många nya kvinnor och det har också funnits exempel i kommuner, t.ex. socialnämnder, där det har varit bara kvinnor och nu har det kommit män in i nämnderna och det har också vitaliserat, så i princip borde vi kanske en dag komma fram till det att nu kan vi ta bort kvoteringen för att det råder jämställdhet, men jag tror  nog att steget är ganska långt till den dagen kommer. Framför allt måste det vara så naturligt i den politiska processen att man åtminstone inte som landskapsstyrelsen har gjort glömmer bort det helt sonika. Det är väldigt viktigt att det implementeras naturligt i det politiska arbetet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I grunden håller jag med ltl Sundman när han säger att det skall vara naturligt, men jag tror ändå att vi behöver ha lagstiftningen ett tag till här på Åland för att kunna ha det som en påminnelse om att vi faktiskt lever upp till andan och meningen. Jag tycker dock att det är värt att notera att den process som vi har sett i Finland som helhet de senaste veckorna faktiskt har lett fram till att den första kvinnliga statsministern är från centerpartiet och vi har en regering i Finland som första gången är helt och hållet jämställd. Det är ett gott exempel som jag tycker att vi skall notera här på Åland och också faktiskt försöka leva upp till här i efterkommande val.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående ungdomspolitiskt program för landskapet Åland. (M 2/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 7.4.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det här är ett viktigt meddelande för oss socialdemokrater. Vi har i vårt valprogram sagt att vi vill få till stånd ett sådant här program och vi motionerade i början av den här perioden och då avslogs motionen med hänvisning till att arbetet redan var igång. Sedan visade det sig att det kom igång några månader senare. Nu har då programarbetet pågått och man tog avstamp i ett ungdomsseminarium i november 2001. Då lät sig landskapsstyrelsen ganska kraftigt påverkas av vissa synpunkter som kom fram vid seminariet, speciellt det att det fanns ungdomar som sade att de tyckte att ungdomsrådet inte skulle vara politiskt sammansatt utan att det skulle vara opolitiskt.

 

Programmet innehåller inte så mycket konkret utan det har en ganska allmänt hållen myndighetskaraktär och det utgår nog inte från ungdomarna på det sätt som vi hade önskat. Vi hade en helt annan definition egentligen på ungdomspolitiskt arbete och att det skulle leda till att ungdomarna blev mera självständiga. Nu har landskapsstyrelsen begränsat uppgiften ganska mycket, man talar om att främja ungdomars delaktighet och inflytande i samhällsfrågor och sedan att främja ungdomars intresse för kunskap i samhällsfrågor. Det som det talas ganska mycket om är själva valet, hur många ungdomar som deltar i valet och deras eventuella intresse för samhällsfrågor. Detta i sig förutsätter att ungdomarna på något sätt är politiskt, t.o.m. partipolitiskt, insatta. Om de inte är det blir valet ganska komplicerat för många av dem.

 

När det här arbetet nu skall sättas i verket är det tydligen huvudsaken för landskapsstyrelsen att tillsätta ett ungdomsråd. Vi har hört olika synpunkter på det .Jag tycker att man gör ett tankefel när man säger att det inte får vara partipolitiskt tillsatt. Det betyder inte att de ungdomar som sitter i ungdomsrådet måste vara partipolitiskt anslutna, utan det som har skett är att partierna har kunnat lansera kandidater till ungdomsrådet. Det andra är det att ungdomsrådet inte behöver syssla med partipolitik i snäv bemärkelse utan de kan egentligen ordna vilken typ av ungdomsverksamhet som helst i syfte att öka ungdomars delaktighet och inflytande i samhällsfrågor. Men partiernas tillsättande av ungdomar har i sig uppfattat som att det är partipolitiskt. Sanningen att säga är att  ungdomsrådet, som har funnits sedan början av nittiotalet – det var också i och för sig ett socialdemokratiskt initiativ – egentligen aldrig har fått resurser eller tillmätts något värde av landskapsstyrelsen. Det har inte blivit ett egentligt remissorgan, och det är väl för att man inte har haft någon tjänsteman, bara tillfälligt fanns det en tid en sekreterare och då blomstrade verksamheten upp ganska mycket. Men sedan har det inte funnits någon tjänsteman som har haft till uppgift att utveckla det här och det har inte heller funnits särskilt mycket andra resurser. Nu kommer inte heller det här knappast att resultera i några radikala förändringar. Det som är trist för oss är att programmet kommer så sent under mandatperioden. Det nya rådet skall egentligen fungera under en programperiod 2003-2005, dvs. när det här lagtinget har avslutat sitt arbete och det betyder att det inte behöver uppfattas särskilt bindande för framtida lagting och landskapsstyrelse, och det är inte heller på något vis bindande.

 

Ungdomsrådet som skall tillsättas var uppe till diskussion på ett seminarium den 12 april och där deltog inte särskilt många ungdomar. Det var säkert mera äldre än ungdomar närvarande. Då hade landskapsstyrelsen beslutat - ansvariga ministern eller vem det var, det framkom inte – att ungdomarna skulle utses till ungdomsrådet genom att man på några grunder, som var helt oklara, hade valt ut Ålands lyceum, Ålands yrkesskola, Strandnäs högstadieskola, och Godby högstadieskola. Sedan skulle ungdomsförbundet och idrottsförbundet få utse medlemmar. Det fanns ganska mycket kritik mot detta bland de unga. Det är inte ett särskilt demokratiskt sätt; om man vill lära ungdomar politik eller hur samhällslivet fungerar  eller demokratin så gör landskapsstyrelsen här ett första kardinalfel. Det visade sig att man på lyceet ännu inte överhuvudtaget hade tagit ställning till det, ingen visste riktigt vart ärendet hade tagit vägen. På yrkesskolan hade elevrådet självt bestämt att det i deras krets fanns den största kompetensen för det här, så de utsåg bland sig två personer, i Godby har man tydligen på basen av en lärares rekommendationer ställt upp en del kandidater och sedan har de utsetts av sina klasskamrater. Hur idrottsförbundet och ungdomsförbundet utser sina kandidater har vi ingen aning om. Det som var lite avskräckande på seminariet var att under diskussionen om ungdomsrådets tillsättande tillfrågades två unga studerande damer på plats om de var intresserade att sitta i ungdomsrådet. På något vis förvånar det mig att man går tillväga på det här sättet. Vilken legitimitet skall ungdomsrådet ha? Skall de svara för alla åländska ungdomar eller svarar de bara för sig själva när de sitter i rådet? Jag skulle se att man tog det här mera på allvar och varför inte ha ett riktigt val, ett ungdomsval, så att varje gång det blir ett nytt lagting, nästa vår, så håller man val i skolorna och tillsätter ungdomsrådets medlemmar om man inte vill använda sig av partierna. Då skulle ungdomarna tränas i att ställa upp kandidater, bilda intressegrupper, representera partier eller hur de nu går samman i grupper för att lyfta in en kandidat. Då skulle man faktiskt ge träning i samhällsfrågor och hur det är att vara delaktig och ta ansvar, men på det här sättet ser inte jag att ungdomsrådet riktigt får någon legitimitet och jag är verkligen förskräckt över hur det där gick till på seminariet. Om det är det som präglar ungdomsrådets framtida verksamhetsförutsättningar så kan man nog hysa allvarliga farhågor om att det här inte kommer att fungera. Det som är mest nedslående är att det är så få ungdomar som har varit med.

 

Jag vet att den ursprungliga kommittén inte fungerade särskilt bra. Kallelserna fungerade inte, så när man sedan tillsatte gruppen bestående av Gun Carlson, Runar Karlsson, Sune Eriksson och Mats Perämaa, som slutligen sammanställde programmet, så var medelåldern en bra bit över 50 år. Om man tittar på förslagen känner inte jag att det här är någonting som ungdomarna har hittat på, dvs. att landskapsstyrelsen inför regelbundet återkommande frågestunder av liknande slag som det s.k. presskaffet och IT-frukostarna. Man tar alltså vuxenmodeller och vill då sätta in ungdomar i stället för vuxna människor. Det här är inte någonting som jag tror att ungdomarna själva har framfört. Det skall också vara komplement till frågestunderna i samarbete med skolorna, man skall ha ny hemsida, allt det här antar jag att är sådant som gruppen har kommit fram till. För mig känns det som att det här är ett sätt för landskapsstyrelsen att få kontakt med ungdomarna, inte nödvändigtvis ungdomarnas önskan att driva ungdomsfrågor, vilket förutsätter ett helt annat sätt att arbeta på.

 

Landskapsstyrelsen har tydligen på politisk grund valt ut vilka organisationer som skall vara representerade i ungdomsrådet. Man har valt ut Ålands ungdomsförbund och man har valt ut idrottsförbundet. Det finns inga resonemang för vilka principiella grunder utan det måste vara ett rent politiskt ställningstagande. Det finns andra landskapsomfattande organisationer som scouterna, så finns organisationen SKUNK som arbetar i skärgården och som mycket väl skulle behöva en egen representant i det  här organet, eftersom ungdomar som bor i skärgården och som bor i ytterkommuner som Geta t.ex. inte alls har samma möjligheter som ungdomar som bor i staden och på fasta Åland att delta i organiserade verksamheter för ungdomar.

 

Hur tokigt det kan bli vill jag ta som sista exempel här. När Runar Karlsson träffade ungdomar från skärgårdsorganisationen SKUNK, långt innan det här arbetet kom igång, hade de fått löfte om att den skulle bli en remissinstans i fråga om skärgårdsfärjornas tidtabeller. Något sådant förfarande genomfördes aldrig. Däremot kunde ungdomarna i Brändö och Kumlinge notera fr.o.m. igår att deras möjligheter att delta i aktiviteter utanför sin hemkommun har beskurits på grund av ändringar i skärgårdstrafikens tidtabeller. Om jag skulle vara en av de ungdomarna tror jag att jag skulle ha tappat en hel del av mitt förtroende för den vuxna världen. Om man verkligen vill att ungdomar skall få bli delaktiga och ha inflytande kan man inte lova att ni får vara delaktiga, men sedan får ni inte något inflytande. Det här är ett tråkigt exempel på hur vuxna människor trots allt inte tillmäter ungdomarna rätten att få inflytande. Nu vill inte, vad jag förstår åtminstone, delar av lagtinget att det här ärendet överhuvudtaget skall gå till kulturutskottet för fortsatt behandling, inte åtminstone om majoriteten i talmanskonferensen får som den vill. Det tycker jag att är ytterligare ett exempel på att man vill marginalisera ungdomsfrågorna. I kulturutskottet är det t.o.m. en majoritet som gärna vill behandla det. Jag tycker att vi har stora förutsättningar att höra många unga och att det skulle vara viktigt att vi skulle göra det. Jag måste säga att jag uppriktigt sagt inte förstår varför man skulle på det sättet missunna ungdomarna att i det här skedet påverka betänkandet och att lagtinget då inte skulle få möjlighet att diskutera det mera i detalj.

 

När det här ärendet kom till lagtinget ville jag i talmanskonferensen att man skulle se till att ungdomarna kom hit eller på något annat sätt fick åhöra debatten, men inte heller det blev det någonting av, så, fru talman, jag tycker att det känns lite sorgligt om det ungdomspolitiska programmet skall antecknas till kännedom. Jag är nämligen ganska rädd för att det inte händer så särskilt mycket.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Upplysningsvis beträffande debatten om det ungdomspolitiska programmet och ungdomarnas närvaro här så utgick det faktiskt en inbjudan till en rad skolor att det skulle vara önskvärt att de skulle vara här och lyssna på debatten. Det visade sig däremot att intresset var lika med noll, dvs. det kom inte några ungdomar hit. Det är klart att man kan säga att inbjudan gick ut lite sent, men möjligheten gavs, så det är inte en riktig bild att säga att ingenting blev, ungefär underförstått att det inte gjordes några försök, för försökt gjordes faktiskt.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var bra att vi fick veta det för det kände jag inte till. Men jag tycker att man då måste rannsaka sig och fråga att var det rätt sätt? Vad jag förstår är skolornas schema ganska fulla, det går inte att ändra från en dag till en annan och här gällde det inte så många dagar från det vi fick ärendet till behandling. Vi borde kanske ha funderat mera om vi skulle skjuta fram det för att man på skolorna skulle ha tid att organisera det. Jag tror inte att vi kommer någon vart i den här frågan om vi tolkar det som så att ungdomarna inte var ett smack intresserade. I så fall skall vi konstatera att vi inte har lyckats.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det här ärendet är ett meddelande från landskapsstyrelsen om landskapsstyrelsens ungdomspolitiska program. Det är alltså inte ett betänkande eller ett eget lagtingsärende ur den synvinkeln. Det är klart att till den delen betyder det faktiskt en fördröjning att komma igång med att förverkliga programmet ifall man skall ytterligare behandla ärendet i utskott, vilket jag i och för sig inte motsätter mig heller att man kan tänkas göra.

 

Det är lätt att vara efterklok och säga att man borde ha begått på ett annat sätt, men jag vet att talmannen hade beredskap att ändra på ärendelistan under det plenum då debatten skulle börja ifall det hade visat sig att det hade kommit ungdomspublik hit så att de faktiskt hade haft möjligheter att åhöra debatten utan att sitta och vänta på att andra ärenden behandlas.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om det här ärendet går till kulturutskottet kan vi också behandla just den här aspekten på frågan och när det sedan kommer från kulturutskottet tillbaka hit så kanske vi kan göra bättre ifrån oss och få mera intresserade lyssnare. Jag tycker att det finns många skäl för att föra det här ärendet till kulturutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag är själv en förespråkare av utskottsbehandling av det ungdomspolitiska programmet och kommer att föreslå det senare i debatten. När det gäller samhällsdebatten och de frågor som ltl Sundback tar upp är de relevanta. I samband med riksdagsvalet, i samband med seminariet som man hade initialt när man började med programmet har det visat sig att ungdomarna är jätteintresserade av samhällsfrågor, men pratar man om politik blir de tveksamma fast det egentligen är samma sak. Jag tycker att man igen är på väg att göra det klassiska misstaget: uppifrån ur ett vuxet perspektiv tittar man ner på ungdomarna och säger att så här skall det vara. Jag tycker att i utskottet borde vi få chansen att höra ungdomarna, vad har de för synpunkter utgående från dagens debatt och den debatt som har varit i samband med riksdagsvalet, så jag håller med ltl Sundback att meddelandet borde utskottsbehandlas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindqvist

Fru talman, bästa ledamöter!

Jag vill börja med att ställa frågan: Vad är ungdomspolitik? Är det politik av ungdomar eller politik om ungdomar? Jag tror att det råder olika uppfattningar kring den definitionen. Man kan fråga sig vad är äldreomsorgen? Är det pensionärspolitik? Nej, det är socialpolitik.

 

Fru talman!

Det är bra att vi har fått ett ungdomspolitiska program till stånd. Det är ganska tunt, men jag tror att det är bra att det är tunt; ett sådant här program skall inte innehålla för mycket detaljer, för då blir det bara omöjligt att genomföra det i praktiken.

 

Det som jag mest som gammal ledamot i Ålands ungdomsråd är besviken över är att man vill försöka avpolitisera ungdomsrådet, man vill göra ungdomsrådet till någonting icke-politiskt när ändå syftet är att göra ungdomar intresserade av politik. Det här tycker jag att går lite stick i stäv. Det är faktiskt så, fru talman, att ungdomar är inte ointresserade av politik, det är bara det att vi har ett sådant klimat att politiken nästan har blivit ett skällsord och det har blivit någonting som känns väldigt främmande. Men politik tycker de om, i högsta grad lika mycket som någon annan, mera vuxen.

 

Jag var också på ungdomsdebatten i lördags och tyvärr var det ganska tunt med ungdomar, men det framkom en hel del intressanta aspekter där. Det var en ung dam som nämnde ordet sluss och jag tror att det är det ordet vi borde fokusera oss på när det gäller frågan hur vi skall aktivera och intressera ungdomar för politik. Det är den här slussen som behövs. Ungdomar är inte rädda för politiken, men de är rädda för partifållan och partistämpeln. Hur skall vi nå ungdomarna där vi får in dem i slussen, där de har möjlighet att ta del av politiken, att ta del av partiernas olika åsikter och linjer och sedan en bakväg plocka in dem i politiken? Ordet sluss var ett mycket bra ord.

 

Återigen: låt ungdomarna komma med i beslutsprocessen. Ungdomspolitik skall vara politik av ungdomarna, åtminstone enligt min uppfattning, inte om ungdomar. Misslyckas vi med detta, vilket vi kan säga att vi har gjort – det är inte unikt för Åland, det här misslyckas man med i övriga Europa, det är svårt att få in ungdomar i politiken – gömmer sig i stället ungdomar som är intresserade av politik i andra organisationer som inte är direkt uttalade partier, men som lätt kan kopplas till olika partier och det tycker jag är olyckligt.

 

Fru talman!

Utbildningsminister Carlson sade under den föregående debatten av det ungdomspolitiska programmet att det är svårt att få in ungdomar i politiken och vårt problem är just det att hur skall vi få ungdomarna att erkänna för sig själva att det här är en del av vardagen, det här är ingenting som är så främmande som det kanske låter. Det som utbildningsministern berörde är precis det som är vårt problem, men skall vi ändra på det måste vi sänka tröskeln, få in ungdomarna i partierna, i partiernas ungdomsorganisationer, och dit kommer de högst troligen genom en sluss. Det tror jag är det bästa sättet. Hur slussen sedan skall se ut och vad den skall innehålla kan man diskutera länge. Ungdomsrådet är en sluss, det är jag helt säker på, men då bör inte heller ungdomsrådet vara någonting som man skärmar av från politiken och partierna.

 

Det är bra med en hemsida, men som också sades tidigare måste vi komma ihåg att en hemsida i dag är inte att jämföra med en hemsida för tio år sedan. En hemsida i dag kräver ett enormt underhåll och insatser för att den skall vara attraktiv hos ungdomar. Jag vet inte ens om jag vågar gissa hur aktiva ungdomar är i dag på Internet, eftersom jag själv börjar bli vuxen ungdom, men jag kan tänka mig att en snittungdom besöker mellan 30 och 50 olika hemsidor varje dag och då förstår att skall en hemsida vara attraktiv och locka besökare måste den vara på topp s.a.s. Det är ingenting som man lägger ut och sedan tror att den fortlever av sig själv.

 

Ungdomskonsulent nämns i programmet. Det är bra, det behövs en ungdomskonsulent. Jag vet själv att den enda tid då Ålands ungdomsråd egentligen fungerade effektivt förut var när man hade en särskild tjänsteman som skötte om ungdomsrådet. Tjänsterna köptes in på försök under mitten av nittotalet och då fungerade ungdomsrådet någorlunda, men annars har det aldrig fungerat. Det framgår av programmet att konsultenttjänsten skall inrättas 2005 och det tycker jag är lite väl sent om vi skall komma igång med det här omgående. Det framgår inte av programmet heller. Vi är väl ganska överens om att vi inte skall utöka vår stab med tjänstemän utan vi skall förstås lösa det internt, och det kunde med fördel ha framgått av programmet hur man har tänkt göra det.

 

Fru talman!

Jag vill också att något yngre ungdomar får ge sin synpunkt på programmet, så jag föreslår att landskapsstyrelsens meddelande om ungdomspolitiskt program nr2/2002-2003 remitteras till kulturutskottet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag hade också möjlighet att vara med i debatten i lördags och när jag lyssnade på ltl Sundback tänker jag nästan om vi var med på samma möte därför att för henne var det mesta väldigt negativt. Det är klart att det finns mycket i programmet som man kan se negativt på, men jag tycker också att det fanns mycket positivt på mötet, det fanns få men mycket intresserade ungdomar, både etablerade ungdomar från de politiska partierna och några ungdomar som inte var anslutna till några partier som klart och tydligt uttalade, att de inte vill vara det heller, de ville gärna få vetskap om hur partierna fungerar, vad olika partier har för program osv., men de var inte beredda att ännu sätta sig i en fålla. Det som blev klart för mig i alla fall var att den väg som landskapsstyrelsen nu har valt att man delvis avpolitiserar ungdomsrådet är en bra väg att gå. Det finns ändå förslag att två av medlemmarna skall utses av politiska partier, om jag inte missminner mig. Det är två medlemmar från landskapskolorna, två medlemmar från högstadieskolorna, två medlemmar från ungdomsorganisationer och två medlemmar från partier. Det som diskuterades mycket var på vilket sätt eleverna skall utses och från vilka skolor. Det är också en fråga som man måste lösa på något sätt. Det verkade nu första gången vara väldigt oklart och det berodde på skolornas initiativ och fantasi, verkade nästan som. Men, som jag också poängterade i lördags, är inte alla vuxna representerade heller utan det här måste bli ett system som blir omfattat av alla ungdomar på Åland och att de ungdomar som sitter i ungdomsrådet bildar sig ett nätverk och får sina vägar att gå och fråga sina kamrater. Det som påpekades här, att skärgårdsungdomarna inte var med kan säkert rättas till följande gång.

 

Rådets befogenheter diskuterades också. Det är faktiskt viktigt att rådet får en uppgift. Då ligger det både på landskapsstyrelse och landskapsförvaltning att förse rådet med uppgifter. Den liberala ungpolitikern Anna Janson förde fram tanken på ungdomskonsekvensbedömning som fick lite kritik såtillvida att det är – igen – ett vuxenbegrepp, men det är ändå ett begrepp som har ganska allmän klang. Man kunde alltså både på tjänstemanna- och den politiska sidan föra in ungdomskonsekvensbedömning eller med ungdomsögon titta på förslagen som kommer. På det sättet skulle man föra in en ungdomsaspekt på alla beslut som tas. Det föreslås att det skall tillsättas en konsulent eller en ungdomssekreterare, och det kunde vara en tjänsteman i landskapsstyrelsen som t.ex. ser till att dessa ärenden förs till ungdomsrådet; ungdomsrådet kan sedan i sin tur på sitt sätt behandla ärendena. Det var t.ex. fråga om att man kunde ha caféer eller seminarier, där man t.ex. kunde ta upp frågor som bussturer. Geta nämndes här. Ungdomsrådets medlemmar skulle alltså föra frågor för kännedom till beslutsfattarna.

 

Frågan är alltså att man skulle reglera ungdomsrådet så att det får en uppgift som verkligen känns meningsfull för ungdomarna. Det är väldigt viktigt att kunna garantera en delaktighet och en delaktighet får vi till stånd på det sättet att ungdomarna kan behandla olika viktiga saker. Ungdomarna var intresserade av politik, som ltl Lindqvist sade, men det var absolut inte intresserade av partipolitik. Det här får vanliga normala ungdomar att tänka efter: vad är viktigt här. Jag tycker inte att man skall se på det så negativt, som det kanske låter, utan det här är en god början på vårt ungdomsarbete. Om ungdomsrådet hittills har varit på lite lösa boliner så finns det nu alla möjligheter att få en legal verksamhet som verkligen kommer ungdomarna till nytta. Skulle vi ha en person som ungdomskonsulenten skulle den kunna fungera som en uppfostrare i förvaltningen och uppfostra tjänstemännen att implementera ett ungdomsperspektiv i alla ärenden. Sedan kan man kalla det till ungdomskonsekvensbedömning, ungdomsglasögon eller vad man vill. Jag tycker att det här är en bra början. Det ligger nu på oss att föra saken vidare och ta det här på allvar därför att ungdomarna vill arbeta för samhällets bästa, kanske inte för partipolitikens bästa!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en mycket bra början och lovvärt. Jag tyckte ändå inte att ltl Eklöws inlägg var så särskilt klargörande. Vad skall ungdomsrådet enligt henne syssla med för att det skall fungera meningsfullt, som hon själv vill. Det är konstigt om inte ni i majoriteten vet vad ungdomsrådet skall syssla med ännu. Påståendet att alla ungdomar på seminariet var mot partipolitik är ganska svårt att förstå eftersom hela panelen som diskuterade bestod av partipolitiska ungdomsrepresentanter. Det ena utesluter faktiskt inte det andra och det tycker jag är grundproblematiken i ltl R-L Eklöws resonemang, att nu skall plötsligt all partipolitik bort så mycket som möjligt. Sedan blir det väldigt konstigt när ungdomsrådet trots det skall innehålla två partirepresentanter! Hur skall de utses? Skall det bli en centerrepresentant och en liberal representant? Då är ungdomsrådet partipolitiskt ännu snävare tillsatt. Det är inte heller opolitiskt att välja ut vissa skolor. Det har t.ex. regionalpolitiska effekter.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag sade att det fanns både politiskt aktiva ungdomar och att det fanns ungdomar som inte ville vara politiskt aktiva. Det som var jättebra var att ungdomarna som satt i panelen faktiskt var med i partipolitiken och vissa hade faktiskt besvärat sig att få dit ungdomar, medan andra hade satt dit gamla etablerade politiker som inte gjorde saken bättre. Ltl Sundback frågade vad ungdomsrådet skall göra för att fungera meningsfullt. Det var det jag försökte berätta, men antagligen pratade så otydligt, dvs. att man t.ex. i förvaltningen skulle hitta en metod att få ärenden sedda också med s.k. ungdomsglasögon, att alla ärenden som har viktiga ungdomsaspekter skulle föras till ungdomsrådet. Ungdomsrådet skulle behandla ärendena på sitt sätt, t.ex. på ett café eller ett seminarium och seda bilda sig en uppfattning om ärendet och föra det tillbaka till landskapsförvaltningen. Det är ett sätt. Sedan finns det många andra. Ungdomsrådet har många andra uppgifter, just t.ex. att föra kunskap. Det som kom fram under diskussionen var att det är nyttigt bara att ha ett café, att kunna diskutera utan ett speciellt ämne.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om ltl Raija-Liisa Eklöw vill ha med en ungdomspolitisk konsekvensbedömning skulle det kunna tas in t.ex. här i lagtinget. Då skulle den liberala Anna Janson, som föreslog, se att det har betydelse att vara delaktig och att det också skulle leda till någonting. Nu finns inte det med i programmet, utan det är någonting som kom fram på mötet. Jag fäste mig vid att ltl Raija-Liisa Eklöw vill att det skall vara meningsfullt. Det är i och för sig ett lovvärt syfte, men i meddelandet talas det om att syftet är att man skall vara delaktig och få inflytande. Att göra det är ganska komplicerat. Jag tror att det skulle vara viktigt att diskutera det gemensamt här i lagtinget, för jag tror att det kan finnas ganska så olika uppfattningar om hur mycket vikt man skall lägga vid ungdomsrådets åsikter. Om ltl Raija-Liisa Eklöw vill att meddelandet skall ytterligare förbättras, t.ex. UKB, skulle det vara till fördel att det gick till utskott. Samtidigt ber jag att få understöda förslaget om utskottsbehandling.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag kallar det för ungdomskonsekvensbedömning, men det står faktiskt i programmet att landskapsstyrelsen ämnar implementera de politiska besluten ur en ungdomssynvinkel, så det är bara fråga om vad man kallar det. Att det får en benämning kanske innebär att det blir mera klart sagt med några ord, men fastän jag efterlyser en konsekvensbedömning saknas det inte i själva programmet därför att det nämnas att det kommer att implementeras. Vad man som sagt kallar det är en annan sak. Det var t.o.m. kritik på mötet att ”konsekvensbedömning” var en vuxenbenämning, men jag tycker att det är bra att man preciserar det på något sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det som ltl Raija-Liisa Eklöw sade stämmer väl överens med min uppfattning av det seminarium, som jag också deltog i på lördagen. Jag tycker att det var intressant och konstruktivt på många sätt. Dels var det representanter för både äldre och unga där och sådana som var partipolitiskt unga och icke-partipolitiskt unga. Jag har faktiskt funderat ganska mycket på de är frågorna. Under den tid man blir äldre tror man själv att man fortfarande är ung och så kommer man kanske till ett stadium där man ser att det ändå kanske är vissa skillnader mellan ungdomar och vi som är äldre, s.k. etablerade partipolitiker. Jag förvånades kanske över en sak, att det var väldigt mycket koncentrerat på valprocessen och att lagtinget var det forum där man bedriver politik, och det stämmer inte riktigt. Själva valprocessen är en ganska speciell, egentligen temporär sak i det politiska livet. Demokratin sträcker sig långt mycket mer än så. Det förs diskussioner på arbetsplatser och i hemmet och alla möjliga instanser. Men annars har vi också märkt i vårt parti att det finns ett genuint intresse bland många ungdomar för samhällsfrågor och man har kanske en distans till det här med partipolitik. Det är partierna som tar hand om det som är det här långsiktiga, tålmodiga arbetet med lagstiftning och det måste vara ganska mycket mötesdisciplin om man är fler än fyra-fem personer på ett möte. Det här blir kanske någonting som är en annorlunda värld för ungdomarna som är svåra att komma in i. Sedan finns det de som har väldigt lätt att komma in och bli vuxenpolitiker på några veckor, men det är kanske inte heller så bra, för då tror man att man måste imitiera s.a.s. de riktiga politikerna.

 

Mina funderingar efter seminariet var mycket av det som en av paneldebattsdeltagarna tog fram, alltså ungdomskonsekvensbedömning. Det är klart att det låter lite ovant med UKB. Vi har det när det gäller miljö, när det gäller jämställdhet och när det gäller ekonomi. Det här är en sak som man har ansett att de som fattar besluten behöver påminnas om varje gång man gör en framställning en lag eller någonting, man skall se om det har konsekvenser för miljön därför att man inte alltid har gjort det, man måste se på om det har konsekvenser för jämställdheten därför att jämställdheten är fortfarande inte tillfredsställande genomförd och man måste se på konsekvenserna för ekonomin därför att man ofta vill mycket, man har en hög ambitionsnivå, men glömmer bort att det också kostar och inte bara för tillfället utan på lång sikt. Man bygger upp offentliga sektorn och sedan sitter någon där och ser att det har gått för långt. Det kanske låter bekant!

 

Jag tror att när det gäller ungdomarna finns den allmänt utbredda känslan att de inte är tillräckligt delaktiga och de har inte tillräckligt inflytande. Programmet är till för att ge en ram för just att främja detta inflytande, att skapa ett forum, en plattform för hur man skall kunna gå vidare. Det som är viktigt här är att man faktiskt - när jag sedan har funderat på landskapsstyrelsebeslut – funderar på: hur inverkar det här för ungdomarna. Jag tror att det är för det första en speciell miljö, de har lämnat barnstadiet och kanske frigjort sig från sin familj, i alla fall fysiskt att man har skaffat en lägenhet, man har kanske flyttat hemifrån, man lever i en skolmiljö och en miljö där fritidsintressena inte stämmer överens med de vuxnas, till stor del i alla fall. Det är idrott, kultur, musik och allt möjligt. Det är också speciellt att ungdomarna genomgår ett skede i livet som kommer från ett och övergår till ett annat. Det finns någon gräns där man åtminstone betraktar sig själv som vuxen och andra betraktar en som vuxen och behandlar en som vuxen. Det finns olika gränser för myndighets- och körkortsålder, skolålder, studiebidrag, rösträtt osv. Sedan är det också, kan man utgå från, att med ungdomar kommer det också in nya värderingar, och de värderingarna bör också komma in i politiken.

 

Jag tycker att de alternativ till ungdomspolitiska program, som också diskuterades på seminariet i lördags, var att man skulle ha ett mera omfattande gediget program med klara program, hur man skall göra osv., det är kanske ett sätt. Det fanns också de som tyckte att det här var för mycket text och kunde ha varit ännu mera koncentrerat, men jag tror att det viktiga är – den slutsatsen kom jag fram till – att ungdomarna tyckte att det här var en ram där man kunde gå vidare och att de partier som är aktiva bör fundera på hur man skapar en plattform som är något öppnare, som går något över partigränserna. Det har att göra med också hur partierna samarbetar i olika frågor.

 

Ungdomskonsekvensbedömning är en sak som man kan formalisera, men i och med att tanken är väckt har den redan gjort nytta.

 

När det gäller rekryteringen till ungdomsrådet tror jag att man kanske skall se det formella ungdomsrådet som en sak och hur man rekryterar till det måste vara föremål för diskussion. Jag tror att man kan fundera på nomineringsprocessen, hur man involverar skolorna, hur man skapar ett större diskussionsforum där man väljer bland nominerade representanter, det kan vara ett ungdomsparlament eller någonting sådant, men jag tycker att ambitionsnivån med programmet som grund och det seminarium som jag deltog i lördags är på en lagom nivå, det finns förutsättningar att skapa stegvisa reformer och förbättringar. Jag tycker att det är vitkigt att vi i landskapsstyrelsen och i lagtinget stöder upp det här så att det ger ungdomarna känslan av att vi tas på allvar och att vi också vågar börja ställa krav. Det fanns också intressanta olika riktlinjer på de ungdomspolitiska ideologierna. Jag tycker att det som är intressant är att för de flesta finns i grunden ett intresse att ta reda på hur ett samhälle fungerar och att ta reda på hur demokratin i praktiken fungerar eller borde fungera och hur man kan bidra till det samt att också ungdomarna i sina verksamhetsformer har intresse av att lära sig detta med demokrati, politik osv. Det är med politik låter kanske avskräckande på en del, men vi måste själva försöka förklara att politik är ett sätt att avgöra när man har olika intressen och värderingar och att det är en metod att komma framåt och att det egentligen ligger någonting konstruktivt och värdefullt i att ta politiskt ansvar.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att seminariet används ganska mycket som motiv för olika argument. Det talas om ungdomarna. Jag tycker att vissa talare drar lite för långtgående slutsatser och generaliserar för mycket. Jag uppfattar nog att det bland ungdomarna på seminariet fanns olika uppfattningar och det är värdefullt att det är på det viset. Det fanns olika uppfattningar om hur ungdomsrådet skall tillsättas. Det fanns olika uppfattningar om det kommer att vara framgångsrikt, speciellt eftersom man inte tänker ändra på reglementet, utan det skall vara detsamma som hittills och det finns inte heller tankar på att anslå medel för att någon tjänsteman eller någon sakkunnig i ungdomsfrågor skall ha hand om verksamheten. Det är klart att man kanske uppfattar ett möte på lite olika sätt, men i det stora hela fanns det nog olika uppfattning. Beroende på vad man har för uppfattning här så lanserar man kanske just de ungdomarnas uppfattning. Men att det fanns olika uppfattningar tycker jag är ett uttryck för att man borde i ungdomsrådet försöka tillgodose både de politiskt och partipolitiskt aktiva samt de som bara säger att de är intresserade av samhällsfrågor. Det ena utesluter inte det andra, men då måste man nog tänka lite vidare än vad som är fallet med det här förslaget.

 

Vicelantrådet sade någonting om att val är en temporär process. Så kan man väl säga det, men jag tyckte nog att det var lite att undervärdera valens betydelse, åtminstone i mina öron lät det som om det inte var så viktigt och det var kanske just med tanke på valet av medlemmar till ungdomsrådet, men jag har den motsatta uppfattningen, att det är valet av representanter till ungdomsrådet som avgör vilken legitimitet det får ute bland ungdomarna och också med tanke på den verksamhet som man bedriver. Nu vill man säga att det skall vara opolitiskt, men landskapsstyrelsen har tydligen redan gjort politik när man har sagt vilka skolor och vilka organisationer som skall vara representerade. Man har tydligen inte heller sagt hur valet skall gå till utan det är upp till var och en skola och upp till var och en organisation.

 

Jag tycker inte att man riktigt har lyckats i den viktiga frågan om hur ungdomsrådet skall tillsättas. Det skulle vara intressant att höra liberalernas uppfattning hur de två partipolitiskt aktiva ungdomarna skall tas in i rådet. Skall de utses av landskapsstyrelsen eller av vem? Det har för mig blivit oklart.

 

Fru talman!

Jag tycker att man borde ha ett regelrätt val för att utse medlemmarna och på det viset skulle hela valprocessen vara en viktig del av att lära ungdomarna hur samhällslivet fungerar. Därmed skulle man uppnå en del av målsättningarna för arbetet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det seminarium som jag nämnde och som ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde ligger ganska nära i tiden. Det var aktualiserat på grund av det ungdomspolitiska program vi behandlar, så jag tycker att det är naturligt att dra slutsatser från det. För min del har jag velat göra och faktiskt känner för att försöka vara uppbygglig när det gäller ungdomspolitiska frågor därför att jag tyckte att det var en väldigt bra sammanfattning av de olika åsikter och värderingar som finns, också politiska värderingar från ungdomarna, oberoende av parti. Jag noterar bl.a. detta att man i förvaltningen skall notera ungdomsfrågor på ett annat sätt, t.ex. genom ungdomskonsekvensbedömningar. Det kanske inte behöver formaliseras. Det kan vara något annat. Jag noterade också att man ansåg att det behövs en ungdomskonsulent för att samordna verksamheten och för att samla information osv. Det tycker jag också är ett bra argument. Det fanns olika synpunkter på det man kunde kalla reglemente, hur man skall ordna det här; för min del nämnde jag som en del av det här att försöka se konstruktivt på saker och ting att man kunde ha en församling där man tar ställning till nominerade kandidater, man kunde kanske ha ett ungdomsparlament när man nominerar. Jag tror att det är så man skall ta tillvara ungdomarnas intressen, att man lyssnar på vad de säger och försöker fundera på hur man skall gå vidare. Jag tror att varenda fråga kan säkert benas sönder här i lagtinget och man stoppar upp och man blir fundersam: Är det värt att komma med förslag, är det värt att argumentera eller är det bara elände här i världen? Då blir det liksom stillastående. Min slutsats av detta seminarium var att andra har andra åsikter, andra uppfattningar, jag för fram min, men med den absoluta föresatsen att se: Hur skall man kunna göra det här bra, hur skall man kunna göra det bättre? Säkert finns det mycket att kritisera, men det är kanske inte det första man skall göra när man bedömer sådana här frågor.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi har kommit igång med diskussionen väldigt bra nu och här har gjorts goda sammanfattningar av hur olika deltagare i seminariet uppfattade ungdomarnas önskemål. Det mest fruktsamma vore därför just att ärendet gick till kulturutskottet så att vi kunde baka in de åsikter som här har framförts av bl.a. vicelantrådet, ltl Raija-Liisa Eklöw och andra som var med på seminariet; annars kommer det inte att ha den effekten som ungdomarna sade både på det seminarium som var i november och på det här, att man vill se resultat av det man är med och diskuterar, att man vill se att någon noterar det. Det skulle vi mycket väl kunna göra i kulturutskottet och sedan kunde ännu en diskussion följa på det betänkandet där vi skulle planera tiden så att ungdomarna verkligen drogs in i diskussionen; annars lämnas de ju helt utanför och det är en produkt av människor som är plus 50 och ingenting mera! Det är ett sorgligt öde som meddelandet röner om inte lagtinget tar tillfället i akt att göra ungdomarna i den fortsatta processen och ger dem det inflytande som man säger att hela programmets syfte är.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det är lagtinget som avgör om det här skall behandlas i kulturutskottet, men det viktiga är att ungdomarna får det här ärendet till sig och kan behandla det i rådet. Det är där det skall hända någonting och nu har det kommit synpunkter. Det är väl lite så att om lagtinget ser det som viktigt att föra in det här i kulturutskottet för att säga vad som har sagts i debatten, så skall man göra det, men från landskapsstyrelsens sida bygger programmet på, som det står: ”att avse att inleda de åtgärder som nämns i programmet”. I och med att det är en ram kan man säga att duger den här ramen eller duger den inte; finns ramen och den duger, så för man över det till ungdomarna och visar att här vill vi göra de här åtgärderna, inte baka in det i retorik och sitta och panta på det i något utskott, som händer allt oftare. Det är säkert legitimt att behandla det i utskott, men tänker på ungdomarnas möjligheter till insyn, samverkan och deltagande, så skall det sättas igång helt enkelt, inte begravas i lagtingsprocessen!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att antydningarna om begravningar och att dra på ärendet var osympatiska. Det har tagit landskapsstyrelsen ända sedan 2000 att få till stånd programmet och nu kommer det alldeles i sista minuten. Landskapsstyrelsen har redan, vad jag förstår, påbörjat att vidta åtgärder. Inte kan ett meddelande förhindra det! Men om vicelantrådet vill veta om det duger, då skall vi fråga ungdomarna och den möjligheten har vi i kulturutskottet. Det var väldigt få ungdomar på seminariet. Vi kan höra flera för att få en lite mera omfattande bild. Men det verkar som om man inte från liberalerna är riktigt intresserad från liberalerna att höra flera ungdomar, utan man är nöjd med att det är så här. Jag skulle gärna se att vi drev processen ännu vidare, just för att det är rätt svårt att engagera ungdomar, man måste försöka på många olika sätt. Men intresset för samhällsfrågor finns, det är vi överens om och det tycker jag att är det viktiga.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det låter som en intressant vändning om ltl Sundback vill driva på frågorna i lagtinget! Men hur många ungdomar skall det höras i utskottet? Är det kanske inte bättre att få igång ramen och faktiskt ge den till ungdomarna, ge ungdomsrådet till ungdomarna så att de själva får vara med i processen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Det har sagts mycket i den här frågan redan och det finns risk för att jag upprepar mig, men jag skall försöka lyfta fram några saker som kanske inte har betonats tillräckligt mycket. Det ena är att jag själv var ansvarig för ungdomsrådets frågor när jag satt i landskapsstyrelsen. Det är inte lätt för ett ungdomrsåd att fungera. Då skulle jag vilja säga redan här och nu att skall vi tro på det här, vilja och mena allvar med det måste ungdomarna ha rätt till en tjänsteman; annars kommer det inte att fungera. Det försöktes tidigare och det blev ingenting. Vi som vuxna politiker på alla avdelningar, vad vi än gör, så kräver vi en sekreterare som skall bereda ärendena, som skall ta reda på saker och ting osv. Hur skall ungdomar som är ovanare och som på något sätt ändå behöver mera handledning i en start osv. klara av det utan en tjänsteman! Jag tror inte på det. Det går inte. Vi försökte ge pengar för att avlöna en person vissa timmar i veckan och då såg man genast ett lyft när det fanns en person; visserligen var det bara en deltidsanställd som inte hade så mycket tid, men ändå såg man lyftet, så jag skulle vilja att för att det här skall få en bra start skulle tjänstemannen behöva finnas. Vi kan inte bara utöka och utöka, det har vi sagt många här, så det är jag medveten om, men jag tror att det handlar om att prioritera om de pengar som finns för ungdomsarbetet. Titta över allt som finns och vad vi gör och kanske fokusera på det här, om vi vill att det här skall lyckas.

 

Ungdomsförbundet har nämnts som en traditionell takorganisation för väldigt mycket ungdomsarbete. Själv ifrågasätter jag ibland: har man hängt med i tiden alla gånger? Kanske det finns möjlighet att se på deras verksamhet och deras pengar, kan man ta en bit därifrån? Det kan finnas andra, det här var bara ett exempel, men jag vill som sagt understryka, att skall vi lyckas med det här behöver ungdomarna någon form av tjänst.

 

Det andra som jag har funderat en hel del på är: vad är ungdomsfrågor, vad skall ungdomsrådet ta till sig, vad skall ungdomsrådet syssla med? Det visade sig tidigare – jag talar nu utgående från min erfarenhet av det – att ungdomarna ofta blev besvikna: ”varför har ni inte hört oss i den här lagstiftningen, det här skulle ha varit intressant för oss!”, och då skämdes mannaturligtvis. Samtidigt kan de inte ta varje ärende och lag som tas upp i landskapsstyrelsen, men då gäller det att på något sätt hitta ett arbetssätt, kanske med hjälp av tjänstemannen där man lite sorterar på något sätt i högarna, ungefär som vi måste sortera i EU-högarna när vi får dem. Det är lite samma sak här, för det är viktigt att de känner att de får vara med och påverka och att varenda avdelning i sin tur och varenda en politiker i landskapsstyrelsen och på andra nivåer också faktiskt kommer ihåg att ungdomsrådet finns och skall tas i beaktande i olika sammanhang och inte glömma bort dem. Det är a och o om vi skall lyckas i de här frågorna.

 

När det gäller hur ungdomsrådet tillsätts är det ett ganska enkelt sätt som man föreslår i programmet. Jag hör till dem som tycker att redan där skulle man kunna aktivera ungdomarna på ett lite mera spännande och mera positivt sätt i form av val osv. Jag tänker inte här ta upp olika förslag, men jag tycker att det är skäl att fundera i alla fall på de möjligheterna.

 

Utgående från allt som har sagts här i lagtinget hör jag till dem som gärna skulle se att meddelandet skulle utskottsbehandlas. Redan där sätter vi ett värde på det. Är det här ett meddelande som vi sätter den tyngd på som vi gör med andra meddelanden, så tycker jag att vi skall utskottsbehandla det. Redan där säger vi lite vad vi anser och hur viktigt meddelandet är. Utgående från det stöder jag förslaget om att meddelandet skall utskottsbehandlas.

 

TALMANNEN: Förslag om utskottsbehandling kommer vid ett senare skede.

 

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

I programmet står det också om sekretariat och resurser för att administrera arbetet. Det är beroende på att vi ser över ungdomsförbundets verksamhet och vad de skall göra och kan göra, så det kan mycket väl bli en sådan lösning. Jag kan inte låta bli att ändå kommentera detta med utskottsbehandling. Det har blivit liksom en fobi när det gäller meddelanden; när landskapsstyrelsen säger vad man skall göra så skall det begravas i utskott! Det är så många framställningar som nu har blivit liggande i ”lagerutskottet” stora utskottet, så det här är en vädjan om att varför inte se till att saker och ting kommer ut i samhället och börjar verka! Det tycker jag är så viktigt med det ungdomspolitiska programmet, att skall ungdomarna se, att nu håller de på och bollar det här fram och tillbaka och den här diskussionen som ungdomarna vill föra för att få delaktighet, den kommer aldrig igång, det tar bara tid!

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag tycker att det är ledsamt att höra vicelantrådet tala om begravning i utskott. Det kanske jag har tyckt själv någon gång när jag har suttit i landskapsstyrelsen att det har varit begravning på gång, men vi måste komma ihåg, oberoende vad vi tycker, att det är lagtingets rätt att bedöma om vi vill behandla någonting i utskott eller inte. Nu göra jag den bedömningen, inte för att begrava, utan för att jag tycker att det är ett intressant meddelande, och jag tycker att det är så intressant och viktigt för ungdomarna att det också är värt en utskottsbehandling.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det kan man se på olika sätt och jag sade också att det är lagtinget som avgör. Men man måste ändå se på vad som skall hända med olika framställningar och program, dvs. det handlar om att förverkliga politiken. Och kanske det inte är så mycket att säga om det här fallet, men jag nämnde det därför att det finns avskräckande exempel och vilket ord jag uttryckte spelar ingen roll, men jag tycker att det är viktigt att vara uppbygglig i det politiska arbetet och jag är övertygad om att ltl Lindeman kommer att göra någonting för programmet i utskottet. Men jag ville föra in hur viktigt det är att man faktiskt tänker på att det vi gör skall verka ute i samhället och det skall inte bäddas in i retorik och sådana saker, utan se till att programmet kommer till utskottet och sedan så fort som möjligt kommer ut i praktisk tillämpning.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi är överens om att det h är skall arbeta ute i samhället, men eftersom vi här i plenisalen har diskuterat programmet i timmar i dag och tidigare betyder det att det finns intresse för frågorna. Det kanske har kommit fram en hel del ändå som också ett utskott kan sätta värde på och fundera runt och komma med ett betänkande som kan göra det ännu bättre. Det är min målsättning. Jag sitter inte själv i kulturutskottet utan jag litar på att kulturutskottet gör ett bra arbete.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Min grund för utskottsbehandling har hela tiden varit att det har kommit fram många olika aspekter från majoritetspartierna, från oppositionen och utgående från de sakfrågor som har berörts här, det handlade om ungdomskonsekvensbedömning, valsätt till ungdomsrådet och liknande tycker jag att det är relevant att få meddelandet utskottsbehandlat. Att sedan vicelantrådet kommer hit in och börjar domdera och bestämma vad lagtinget skall göra börjar vi bli vana med! När det gäller att begrava ärenden vet jag bara ett ärende som har blivit begravt och det är en motion om offentlig upphandling i finansutskottet! Att det sedan inte finns vilja att behandla motioner hos majoritetspartierna är en annan sak, men det enda som har blivit begravt är det ärendet. Själv är jag beredd att jobba med alla de här frågorna, alla dagar.

 

Ltl Sundback: Avstår.

 

TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget besluta att meddelandet skall hänskjutas till utskott om ärendet prövas vara av synnerlig vikt. Beslutar lagtinget att inte hänskjuta ärendet till utskott antecknas meddelandet till kännedom. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet inte skall hänskjutas till utskott. Kan förslaget godkännas.

 

Ltl Lindqvist: Fru talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

Ltl Lindeman: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om att ärendet förs till kulturutskottet.

 

TALMANNEN: Ltl Lindqvist, understödd av ltl Lindeman, har föreslagit att ärendet remitteras till kulturutskottet. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för talmanskonferensens förslag att ärendet antecknas för kännedom röstar ja; de som röstar för ltl Lindqvists förslag om remiss röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen avstår. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej.

 

Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående arkivlag för landskapet Åland. (FR 21/2002-2003).

 

Ärendet upptas till behandling onsdagen den 23.4.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 23.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.03).

Originalfil