Plenum den 16 april 2004 kl 09.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 16 april 2004 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun Carlson, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Christian Beijar, ltl Sune Mattsson, vtm Harriet Lindeman, ltl Veronica Thörnroos, ltl Göte Winé, ltl Camilla Gunell och ltl Åke Mattsson).

21 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 15-16.4 anhåller ltl Göte Winé, ltl Sune Mattsson och vtm Harriet Lindeman på grund av studieresa med social- och miljöutskottet till Gotland samt ltl Raija-Liisa Eklöw från dagens plenum på grund av sjukdom samt ltl Camilla Gunell för tiden 16-19.4 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Moldavien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 16/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Uzbekistan om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 17/2003-2004).

 

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Vitryssland om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 18/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 19/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Kroatien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 19/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 20/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Slovenien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 20/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 21/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Litauen om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 21/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 7:

 

Ltl Christian Beijars m.fl. hemställningsmotion angående en  bostadsbidragsreform. (HM 34/2003-2004).

 

Beslut om remiss till social- och miljöutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 17.3 och 23.3. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Tryggheten i människornas vardag är för socialdemokraterna det viktiga och vi vill på många olika sätt använda de instrument som självstyrelsen erbjuder oss för att förbättra tryggheten för människorna i vardagen. Tyvärr får vi inte riktigt gehör för det här bland partierna på högersidan, utan här ser man till vissas särintressen mellan varven men inte till generella trygghetsåtgärder som skulle gagna stora grupper i vårt samhälle. Till de frågorna räknar vi bostadsbidraget och frågor som gäller boendet. Det är väl så också för oss som sitter här i lagtinget att vi sidan av arbetet är boendet en av de grundläggande frågorna för att man skall kunna känna trygghet i vardagen. Jag är ganska övertygad om att de flesta här har en ganska hög trygghet i sitt boende och därför inte överhuvudtaget tänker på detta dagligdags. Men tyvärr är det inte så för alla utan det är rätt många som har svårigheter att skaffa sig ett tryggt boende.  Generellt gäller väl att det är ekonomiska orsaker som gör att man inte förmår att på egen hand skaffa sig det trygga boende som de flesta vill ha, vill jag påstå. Då har samhället en viss skyldighet att se till att åtgärder vidtas så att alla skall kunna få en bostad och ett hem där man trivs och vill vara på sin fritid.

 

Samhället har  då flera olika åtgärder. Det viktigaste som diskuteras här är insatser för bostadsbyggandet. Det har skett en ganska expansiv utveckling på arbetsmarknaden de senaste åren under den förra landskapsstyrelsens tid, speciellt när liberalerna kom med hade de samma uppfattning som socialdemokraterna hade om lånefinansieringen som gjorde att bostadsbyggandet kom igång. Men trots det finns det stora grupper som inte kan skaffa sig en bostad och det beror på två saker: ett egnahemshus med dagens priser är ekonomiskt omöjligt för vissa personer och grupper och det andra alternativet, hyresbostäder, finns inte i tillräcklig utsträckning. I dagens läge står 260 personer i bostadskö i Mariehamn och det är en siffra som antagligen är ganska exakt. Den har hållit sig så där nu ganska länge. Det är ur samhällets synvinkel inte bra och naturligtvis inte ur  de enskildas att vi inte förmår få fram de bostäder som marknaden efterfrågar.

 

En annan orsak till att många har svårt att få en bostad som de eftertraktar är att deras ekonomi inte tillåter att de hyr upp eller köper upp sig och då är bostadsbidraget av väldigt stor betydelse. Det är ett socialt bidrag som skall trygga de allra  svagaste gruppernas boende. Bostadsbidraget som vi har skulle vi på Åland kunna utveckla och göra mycket mera dynamiskt. Nu har man då valt att följa samma normer som i riket och detta gör att det på sätt och vis är lägre på Åland än i genomsnitt i riket. Det är ingen ny fråga för socialdemokraterna. Jag tror att det är fjärde eller femte gången som vi aktualiserar bostadsbidraget, men det har hittills alltid mötts med kalla handen från högerpartierna. Liberalerna har väl någon gång sagt att det här är viktigt och skall följas upp, men i sak har man inte gjort någonting. Då är det naturligtvis så att man måste se på nivån på bostadsbidraget, det är det ena och det andra är för hur stor bostadsyta som man kan räkna ut bidraget. Det är viktigt att normen är klar och tydlig och att den är hållbar, för det har betydelse också för dem som bygger bostäderna. Den grupp som har varit aktiv i den här frågan är ensamförsörjarna. De ensamförsörjare som har låga inkomster, och de flesta ensamförsörjare är faktiskt låginkomsttagare - kvinnor med barn - de har svårt att tillgodogöra sig bostadsbidraget eftersom det är så hemskt lågt och det räknas på en så liten yta. Man borde se över det och anpassa det till de människors behov som lever och verkar på Åland.

 

Jag hoppas att utskottet åtminstone hör ensamförsörjarföreningen men naturligtvis också hyresgästföreningen, och varför inte Marstads representanter eftersom Marstad säkert är det bolag som har den största erfarenheten av hyreshusbyggande och hur hyran och bostadsbidraget sammanfaller. Det finns också stora privata hyresvärdar i staden  och också på landsbygden, så jag menar inte att man inte skall höra andra, men åtminstone dessa tre är viktiga.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att det kan finnas någonting att göra här. Viktigast är ändå att det finns bostäder i landskapet och som vtm Barbro Sundback har det byggts ganska mycket och jag tror att det håller på reder upp sig på den fronten. Det är inte bara landskapet som har ett ansvar och intresse utan det är naturligtvis ännu mera kommunerna. Jag vet att inom vissa landsbygdskommuner har faktiskt kommunerna faktiskt själva gått in och subventionerat hyran åt sina hyresgäster i vissa fal. Vi vet att Mariehamns stad äger Marstad, Ålands största bostadsbolag, så jag tycker också att Mariehamns stad har en möjlighet här att hjälpa till att subventionera åt sådana hyresgäster som kommer i kläm. Vi vet att Marstad har en god ekonomi och har fått mycket landskapsstöd, så man borde kunna gå in och hjälpa till också här, tillsammans med landskapet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Där har vi nog en helt annan uppfattning. Det är inte de andra kommunmedlemmarna som skall subventionera boendet för andra kommunmedlemmar s.a.s., utan nog är det vars och ens sak att klara av sitt boende. Bostadsbidraget skall vara generellt oberoende av i vilken kommun man bor; annars blir det väldigt konstigt att i rätt förmöga Mariehamn, där det största bostadsutbudet finns, där skulle kommunen dessutom subventionera boendet, medan i små, mindre kommuner, där det inte finns resurser, där skulle det inte vara möjligt. Det där är nog inte någon regionalpolitik eller en socialpolitik som åtminstone socialdemokraterna omfattar. Dessutom är hyreshusbyggandet ingen dålig affär för kommunen. De kapitalinsatser som man gör får man väl tillbaka i form av de som flyttar in och bor här, de är löntagare och de betalar skatt. Det fungerar nog bra i övrigt, bara det att bostadsbidraget som vi redan har borde utvecklas, så att det bättre passar ihop med de åländska förhållanden och de behov som finns bland dem som har möjlighet att få bostadsbidraget. Nu är det för litet för att göra den nytta som är tänkt med bidraget.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det är bra om man har gemensamma regler för  hela Åland. Men jag tycker fortfarande att kommunerna, som sagt, också har ett delansvar här. Jag vet att de fattiga landsortskommunerna faktiskt har gått in och subventionerat hyresgästerna via sin budget. Rika Mariehamn har Marstad som ett bolag då och där har man inte gjort det på samma sätt, så det är egentligen tvärtom mot vad vtm Barbro Sundback säger. Visst har kommunerna ett ansvar för sina invånare, de som hyr i kommunen bor ju i kommunen, så vill man hjälpa till regionalt skall man förstås göra, men jag tycker naturligtvis också  att landskapet skall ha ett regelverk, och det har man och allting går att göra bättre, förstås på bekostnad av hela Ålands skattebetalare.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Av vtm Barbro Sundbacks inledning fick man det intrycket att det är endast socialdemokraterna som har tagit det sociala samhällsansvaret när det gäller särskilt bostadsbyggandet. Jag har nog den erfarenheten att vi också på den borgerliga sidan under årens lopp har möjliggjort ett bostadsbyggande som inte alls är mera eftersatt än vad det är inom områden där socialdemokraterna har haft motsvarande inflytande. Det är klart att det finns en bostadskö, och den skall vi arbeta bort, men den finns också en kö som ibland är en reservkö, att man kanske har en bostad men vill byta sig till en annan. Det gäller också för dem som har hand om hyresbostäderna att ta ett socialt ansvar när antar hyresgäster. I samband med det kan man också i många fall motverka de problem som vtm Barbro Sundback tog fram.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det är en intressant ideologisk skillnad mellan centern och socialdemokraterna i fråga om hur kommunen skall stödja hyreshusboendet. Det var för mig en nyhet faktiskt om man i Finström och Saltvik subventionerar hyrorna i kommunala bostadshus. I så fall är det en väldigt illojal konkurrens med privata hyreshusvärdar. De hyreshusgäster som inte får rum i kommunens hyreshus utan är hänvisade till privata måste alltså betala en högre hyra för att de inte kommer in i kommunens hyreshusbostäder – det där kan ju slås precis uppåt väggen! Det där har man nog inte riktigt tänkt igenom utan det är nog nån gammal sån där bondesytingsmodell, att om någon kommer och bor på kommunen skall centern i sin stora givmildhet subventionera hyran för folk! Nej, det där är nog inte modern socialpolitik och allra minst bostadspolitik utan det är nog ett välgörenhetstänkande som dessutom antagligen inte långsiktigt är riktigt välövertänkt. Den där modellen kommer åtminstone inte jag att förespråka varken här i lagtinget eller i kommunen. Om bostadsbidraget är utformat så att det stöder hyresboendet för de grupper som har svårt att klara av hyran, så gäller det lika för alla hyresvärdar. Det är i stort sett till hyresvärden som pengarna ändå går. Det är alltså en generell välfärdspolitik, inte någonting sådant att om man bor i vissa hus skall övriga kommunmedlemmar vara med och subventionera ens boende. Nej, fru talman, vi betackar oss för den modellen!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback gör väldigt yviga utsvävningar och drar slutsatser som saknar verklighetsgrund. Vi i Finström har inte någonsin subventionerat några hyror på någon annans bekostnad. Vi har tagit ut hyror som har varit kostnadstäckande och det har gällt alla, men jag sade att vid antagandet av hyresgäster kan man ta ett socialt ansvar utan att subventionera hyror. Därmed vill vi inte bli beskyllda för att på något sätt ha någon annan ideologisk baktanke när vi sysslar med hyreshusbyggandet och antagande av hyresgäster.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Den s.k. sociala finansieringen av hyreshusbyggandet utgår från att man väljer ut hyresgästerna på sociala grunder. Jag utgår att man gör det i alla kommuner. Det är bra om Finström inte tillämpar systemet att man med kommunala medel subventionerar hyran i sina bostadshus. Man har dessutom ibland hyreshusen inne i kommunens egen budget, vilket jag också tycker att är dåligt, men så där har man nu gjort det på landsbygden. Det förefaller i alla fall finnas olika modeller inom centern. Ltl Ragnar Erlandsson och jag har nog samma uppfattning om att hyran skall täcka kostnaderna. Hyresgästen skall betala som alla andra i allt hyreshusboende och sedan skall det finnas ett bostadsbidrag som man kan söka oberoende om det är kommunen eller privata som är hyresvärdar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det förvånar mig faktiskt att vtm Barbro Sundback pratar om osund konkurrens mellan samhällsbygge och privat bygge. Jag förstår inte riktigt, hon menar tydligen att man skall tillåta bara privat bygge av lägenheter! Enhetslånen är i och för sig en osund konkurrens, för landskapet ger lån med lång amorteringstid, man ger med ränta som är under bankränta och här är inget avkastningskrav på aktiekapital för dem som skall bygga, så det är en lite konstig ideologi som socialdemokraterna framför, tvärtemot vad jag trodde att de hade. Att man kritiserar kommunerna att via sina budgeter subventionera vissa hyreslägenheter, det handlar om kommunal självstyrelse, vill någon kommun göra det, så gör man det oberoende vad vtm Barbro Sundback anser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 8:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förenklad administration i den offentliga sektorn. (HM 26/2003-2004).

Beslut om remiss till lagutskottet har tidigare fattats. Ärendet är bordlagt den 22.3. Diskussion.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det här en hemställningsmotion som syftar till om förenklad administration och byråkrati. Jag brukar inte vara så speciellt intresserad av att tillsätta parlamentariska grupper för att utreda ärenden, men detta är ett ärende som har varit uppe så många gånger till diskussion i olika lagtingsgrupper men även i både landskapsstyrelse och lagting under årens lopp och det har egentligen aldrig skett några förbättringar utan det vill bara gå andra vägen i dessa sammanhang. Det här är nog en sak som jag hoppas att man kommer att ta allvarligt på vid behandlingen i lagutskottet och verkligen titta över vad man kan göra. Vi vet att man måste ha utgångspunkten att lagstiftningen måste tolkas så smidigt som möjligt. Förvaltningen måste ha som målsättning att göra det enklare att bedriva företag och även stöda företagen på ett enklare sätt. Med mina erfarenheter i vårt land, åtminstone i Österbotten, vet jag att där försöker man verkligen hjälpa till att förenkla det så långt det går för att kunna utnyttja även de medel som EU:s olika målprogram erbjuder. Här på hemmaplan har vi speciellt lagstiftningen om hälsovård och förordningen om hälsovård som borde förnyas så att småföretagens behov också beaktas i dessa sammanhang. Fortsatta ansträngningar behöver också göras för att minska handelshindren framöver.

 

I grund och botten handlar det om att vi verkligen skall ha ett företagande på Åland och det skall väl också finnas möjlighet att göra lite pengar på företagandet också än att bara behöva sitta och fylla i olika blanketter som det finns möjligheter att ha förenklad administration av. Man kan vidare undra om det är så här vi skall ha det; vi som kanske har de högsta produktionskostnaderna men kanske även den bästa råvaran och produkterna på många områden är kanske tvungna att lägga ner produktionen på grund av vissa byråkratiska pålagor samtidigt som det sker en import av billigare råvaror från övriga världen. Nu finns den här möjligheten när de nya medlemsländerna inträder i vår; då ökar också intresset för att lägga produktionen till vår närregion här i Baltikum. Egentligen finns det inte i dagsläget så mycket att glädja sig över för det åländska företagandet och den som försöker syssla med det. Vi vet att behandlingstiden är för lång. Redovisningen är uppåt väggarna för omfattande, den är övernitisk, särskilt t.o.m. när det gäller kommunerna är den i vissa fall otroligt övernitisk. Det räcker ofta inte med en revision, utan det skall vara dubbla revisioner i mångt och mycket. Det här är för mycket pappersarbete och det förtar det privata intresset att vilja vara företagare. Vi har t.ex. också en sak som man borde diskutera, nämligen fortlöpande tillstånd från miljöprövningsnämndens sida. Det kunde man kanske också titta på när det gäller att ändra lagstiftningen.

 

Det finns mycket att säga om motionen, men jag kanske inte skall inte uppehålla mig längre utan hoppas att social- och miljöutskottet tar allvarligt på frågan och hör personer utifrån det privata näringslivet och även i kommunerna i detta sammanhang.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I sak håller jag fullständigt med ltl Anders Englund om att det här är ett synnerligen viktigt område. Vi måste förenkla samhällsadministrationen för att på det sättet kunna sätta tyglar på verksamheten så att vi har den lagom anpassad för våra behov. Men hemställningsmotionen går egentligen inte ut på det utan frågan här är att man skall tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp och då frågar jag mig och vill ha ett förtydligande: Är det just en parlamentarisk arbetsgrupp som ltl Anders Englund eftersträvar? Man kan konstatera att i samband med behandlingen av hemställningsmotioner i övrigt har det lagts fram flera förslag från oppositionen som snarare utökar administrationen.

 

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Om ltl Mats Perämaa hörde på när jag började mitt inlägg så jag att jag var inte mycket för att tillsätta olika grupper för utredning och även parlamentariska grupper. Men vi har talat så många gånger om detta ärende och att få en förenklad administration och byråkrati och det har inte hänt någonting. Då är enda utvägen att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att komma framåt, tyvärr.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För min del sätter jag ännu i det här skedet förhoppningen till den majoritet som finns här, dvs. att vi enligt regeringsprogrammet skall kunna åtgärda de här sakerna, men uppenbarligen har kanske ltl Anders Englund inte samma hopp!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Under mina 12-13 år här i lagtinget har jag ingått i många olika majoriteter och tyvärr har det inte velat visa sig att det har skett några förändringar. Då kanske man måste ta ett helhetsgrepp från lagtingets sida och uttrycka sin åsikt här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att alla i lagtinget är ense om att vi bör göra allt för att minska på den administration och byråkrati som vi själva har varit med och skapat. Men själva angreppsmetodiken genom en parlamentarisk arbetsgrupp tror jag inte är det effektivaste sättet. Jag har erfarenheter av flera parlamentariska arbetsgrupper. Den ena sammanträdde 45 gånger och jag minns inte att det kom något bestående resultat alls! Nu senast satt jag i en parlamentarisk arbetsgrupp som skulle utreda frågan om parlamentarismen. Vi höll 26 möten och jag undrar om lagtingsledamöterna här kan stiga upp och erinra sig ens ett par konkreta resultat! Nej, vi behöver nog ta till andra grepp än att skjuta det till parlamentariska grupper. Där försöker man komma till konsensus och medan man utreder den här frågan är det nog som med kon och gräset…

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt så som ltl Ragnar Erlandsson säger, att det är inte alla gånger rätt att tillsätta parlamentarisk grupper, men alla andra alternativ är snart utspelade i den här frågan. Det har diskuterats inom majoritetsblocken och inom de olika lagtingsgrupperna – vi har inte kommit någonstans! Då måste vi få ett helhetsgrepp från lagtinget, tillika som man jobbar på också inom majoritetsblocket för att lösa frågan. Då kanske man har löst den inom majoritetsblocket innan den parlamentariska gruppen är färdig, och det är ju bra!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

I det här fallet har landskapsstyrelsen en lätt uppgift att förverkliga handlingsprogrammet. Både majoritet och opposition är fullständigt ense om att man skall minska på administrationen, så varför har vi då olika åsikter och varför vill vi då diskutera en metod som kommer att fördröja och i värsta fall förhindra en förenkling av administrationen!

 

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen att majoritetsblocket har möjlighet att lösa detta. Jag hoppas att när vi kommer tillbaka från majoritetsblocket, troligtvis i september efter sommaruppehållet, att mycket av detta redan är löst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

I mångt och mycket håller jag med ltl Anders Englund: under alla år som han och jag har suttit här är det nog inte mycket avbyråkratisering, omstrukturering eller privatisering av någon verksamhet som har skett. Jag tror att det faktiskt är bara socialdemokraterna som har lyckats privatisera några anläggningar inom jordbrukssektorn. Det är faktiskt där som administrationen är grotesk fortfarande. Det är inte att vara mot jordbruket, utan tvärtom, att vilja jordbruket det bästa är att få bort åtminstone en del av den övertunga byråkrati som vi har i landskapet för den här sektorn. Det är så att antalet utövande jordbrukare minskar. Enligt den senaste siffran jag har hört är det ca 500. Men tro mig, och det får utskottet gärna kontrollera, vi har säkert 100 personer som i någon form avlönas via landskapsstyrelsen. Är detta förenligt med kraven från den här sektorn. Skyll inte på EU! Det finns massor med verksamheter som inte EU pålägger oss utan som man frivilligt har åtagit sig och fortsätter med, år ut och år in utan att granska det. Möjligheterna att minska på offentlig sektor kan bara ske via omstruktureringar, alltså för att klara av nya åtaganden måste man på något sätt omskola folk eller lägga ner verksamheter. Men inte ens fastän det här lagtinget beslutar om det, så lyckas det alla gånger. Vi har alla sett huru ledamoten Gun-Mari Lindholm har varit och öppnat den nya smådjurskliniken i Jomala. Det här lagtinget har ju beslutat att den skall läggas ner! Det är att helt obstruera mot lagtingets budgetbeslut. Det är nästan så att man borde lägga misstroende. Man står i tidningarna och förklarar hur alla hundar nu är lyckliga att de äntligen har fått en ny och fin lokal, och det är de säkert, speciellt deras mattar, men lagtinget har beslutat att verksamheten skall privatiseras! Det är ingen handling bakom orden. I handlingsprogrammet har den här landskapsstyrelsen sagt att de skall avbyråkratisera, de skall privatisera, det har Frisinnad Samverkan stått och predikat val efter val de har varit vid makten – ingenting har ännu privatiserats i den form som man har önskat! Det är klart att det finns ideologiska skillnader, men jag tror att det ändå finns en rätt stor överensstämmelse i att vissa verksamheter inte behöver skötas av samhället. När vi kommer ner till den faktiska verksamheten och ser på hur den kan omvandlas. Det behöver inte ens betyda att den skall försvinna eller slopas, men någon gång måste man kunna säga att, nej, nu är det här inte ändamålsenligt längre utan vi har nya behov. Därför kommer socialdemokraterna att fortsätta att motionera om nya behov: bättre bostadsbidrag, barnombudsman, sådant som människorna behöver i vardagen, inte flera byråkrater på jordbruksavdelningen. Antalet jordbrukare har halverats på en ganska så kort tid, medan antalet hyresgäster inte har minskat. Man måste utgå från människornas behov.

 

Om det behövs en parlamentarisk kommitté får social- och miljöutskottet överväga. Det nämndes om kommittén som skulle utreda parlamentarismen, och visst satt den länge, men under den första perioden var redan egentligen de åtgärder som vi skulle vidta i slutändan beslutade. Det kan alltså gå snabbt, men vi hade en överenskommelse att alla partier skulle få sitta ordförande i ett rullande schema eftersom det var så svårt att överhuvudtaget få ihop den parlamentariska kommittén.

 

Det beror väl på huru uppdraget är formulerat, men till syvende och sist är det fråga om landskapsstyrelsen och lantrådet, att har man så mycket politiskt mod och kraft att man vågar göra några förändringar! Men jag håller med ltl Anders Englund, att inte har vi sett något sådant från högerpartierna ännu. I stället håller man på med sådant här som är jätteoroande för samhället, att man pratar om att man skall privatisera färjtrafiken. Det är ett favoritämne och så tror man att man skall spara en massa pengar på det, någonting som bara skapar politikerförakt och osäkerhet, både bland företagare och enskilda människor. Nog är detta en viktig fråga; man kan ju skämta om den och göra narr av både den ena och den andra, men kom med konkreta förslag vad vi skall omstrukturera, privatisera eller lägga ner! Det har majoriteten alla möjligheter att göra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är lätt att hålla med vtm Barbro Sundback om att vi borde minska på byråkratin för att frigöra resurser för att föra en politik som människor vill ha. Ingen annan utom byråkraterna vill ha byråkrati. Så är det, jag håller med till punkt och pricka. Problemet är när man hör vtm Barbro Sundback att det låter klokt, men sedan när de kommer till de möjligheter man har från socialdemokraternas sida att ta initiativ, så ser vi utökning från socialdemokraternas sida, vi ser motioner som vill ge 1 miljoner till till skärgårdstrafiken osv. Vi ser aldrig några motioner om indragningar. Det är ett sätt att dra sig ur den politiska processen. När Obunden Samling var i opposition hade vi över 40 finansmotioner där det var många inbesparingar, så det skulle vara mycket enklare om alla kunde ta initiativen och föreslå vad man tycker att man skall spara in på och inte bara veva på sedelpressen och föreslå utökningar.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Nu tycker jag det räcker med den där sedelpressen, ltl Danne Sundman! Ta fram de där 40 motionerna och försök förverkliga en enda av dem!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det är det jag skall göra. Därför medverkar vi i regeringen. Vi prioriterar en regeringsmedverkan framom vår egen förträfflighet för att kunna utföra någonting.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Bara svammel! Kom med två konkreta förslag om hur ni vill skära ner byråkratin!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback sade en del intressanta saker, men också med lite kluven tunga: å ena sidan tycker hon att den nuvarande landskapsstyrelsen och föregående inte har privatsierat tillräckligt mycket och inte gjort strukturella förändringar; å andra sidan tyckte hon att man inte skulle privatisera exempelvis skärgårdstrafiken för man gjorde då den offentliga sektorn hemskt orolig över deras arbetsplatser. Jag vet inte riktigt hur vtm Barbro Sundback menar. Men om hon menade det hon sade i början, så håller jag med henne att jag tycker också att man borde göra en strukturell förändring så att landskapet hade hand om myndighetssysslan och upphandlingen samt de privata skötte jobbet. Om det var det hon menade, så håller jag helt med. Jag vill påpeka att här i salen och i andra sammanhang skyller ofta politikerna på tjänstemännen, att de är ena oherrans byråkrater. Vi skall komma ihåg att det är i den här salen som byråkrati föds när vi stiftar lagar. Vi har småningom en unik chans här i salen när vicelantrådet Jörgen Strand kommer fram med den nya byggnadslagen – då har vi möjlighet att avbyråkratisera genom att slopa ganska mycket av byggnadslovsförfarandet i glesbebyggelse. Vi skall se om modet finns att han vågar göra det. Jag har i alla fall modet. Det skall bli intressant att se.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är det som är politik, att vi kanske inte vill privatisera samma verksamheter, det är det som är skillnaden, det är därför vi tillhör olika partier. Om ltl Runar Karlsson vill privatisera skärgårdstrafiken, så har jag respekt för det. Jag ser med intresse fram mot när han skall driva igenom det förslaget!

 

Jag har inte kritiserat tjänstemännen, tvärtom, ansvaret ligger hos landskapsstyrelsen och ytterst hos lantrådet och det har inte skett någonting i den här riktningen de senaste landskapsstyrelserna – tvärtom, det har bara östs på inom förvaltningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När vi lade motionen om förenklad administration i den offentliga sektorn hade vi två mål: att försöka minska den offentliga sektorn och det som ltl Anders Englund var inne på att försöka minska byråkratin. Det är två orsaker till att vi har det som vi har. Jag skall inte upprepa allt jag sade förra gången. Jag tyckte att vi argumenterade ganska uttömmande för vår motion, men vi nämnde att vi har ofta i grunden ett finskt regelverk, en finsk lagstiftning, vi har snickrat lite åländskt hembygge ovan på det och så har vi EU-byråkratin till. Vi har tre olika dimensioner som ligger ovanpå varandra och detta gör att förvaltningen har vuxit oerhört mycket och det har funnits utrymme till det under den sista tiden just på grund av att man aldrig ekonomiskt har ifrågasatt verksamheten utan det har rullat på, så det är de här två orsakerna som gör att vi har de problem vi har. Vad skall man då göra åt det?

 

Det var två saker vi ville uppmärksamgöra med motionen. Det första är att vi har ett unikt tillfälle att göra någonting om vi i god tid skapar en strategi hur man skall minska den offentliga sektorn med beaktande av att det är så pass många av de s.k. fyrtiotalisterna som så småningom är på väg i pension. Vi är alla medvetna om att det är inte lätt att plocka ut folk från olika sektorer inom offentlig sektor, det är knepigt, men har man en framförhållning och också personalen är införstådd med vad det handlar om, så tror jag faktiskt att det är ett gyllene tillfälle. Men för att man skall lyckas med detta krävs det politiskt mod, det krävs politisk handlingskraft och det krävs framför allt politisk konsensus. Det var just mot den bakgrunden som vi föreslog att man borde ha en parlamentarisk arbetsgrupp som skulle jobba med det här. I debatten förra gången ärendet var upp kom det fram att kanske vi har en helt annan landskapsstyrelse om ett halvår. Det hänvisas ofta till landskapsstyrelsens handlingsprogram, men vi vet att sådant här kan ändra ganska snabbt och sedan vi hade debatten sista gången har det också kommit tecken som tyder på att ändringen kan komma snabbare än vad vi tror.

 

Det som var direkt förvånande förra gången ärendet var upp var min synnerligen gode vän ltl Ragnar Erlandssons anförande, då han pekade på att det som vi föreslog kan bli en väldigt stor sak. Så långt är det helt sant. Det är en stor sak, men vi kan inte alltid väja för stor saker. Vi måste också ta de stora sakerna på allvar någon gång här i lagtinget. Men när ltl Ragnar Erlandsson sade: ”Sist och slutligen kommer det också att leda till att man drar in en del av den offentliga sektorn, och jag är inte så säker på att alla partier här i lagtinget är eniga om vad man skall dra in, så jag ser nog motionen som lite farlig”, så det är då som vi hamnar riktigt snett. Ltl Ragnar Erlandsson sade också att han var orolig för att landskapsstyrelsens arbete skulle avstanna omedelbart om motionen godkändes. Jag tror, med facit i hand, att ltl Ragnar Erlandsson behagade nog skämta, för han kan inte ha menat på fullt allvar det han egentligen sade den gången.

 

Däremot tycker jag nu när jag hör ltl Anders Englund att det finns förhoppningar att man skall kunna komma framåt. Det är nämligen precis så som ltl Anders Englund säger, att vi har år efter år pratat om att minska förvaltningen, men vi har aldrig sett någonting, det är verkligheten. 1991-92, visst vi minskade den offentliga sektorn då! Ltl Ragnar Erlandsson – jag måste ge en eloge – var då huvudansvarig som lantråd och ltl Lasse Wiklöf sitter och nickar instämmande, dåvarande finansministern, men det kunde man göra på grund av att det var lågkonjunktur, det var legitimt, men, som jag sade förra gången, borde vi egentligen ha gjort tvärtom. Men nu under de sista åren, när det verkligen har funnits möjligheter att få arbete inom den privata sektorn, ja, då har man inte gjort någonting från landskapsstyrelsens sida och det är det som är fel.

 

Jag måste också säga att om man skall lyckas med ett sådant här uppdrag tror jag att det är viktigt att utskottet just tar ltl Anders Englund på orden, ltl Anders Englund som upppmanar lagutskottet att ta allvarligt på motionen. Det är en bra och realistisk syn. Börjar man ett sådant här projekt utan att man vet vad man skall göra och varför samt vad man vill få ut av det och som det många gånger är i politiska sammanhang, utan någon agenda, ja, då blir det de här sammanträdena som ltl Ragnar Erlandsson nämnde: man sitter 45 gånger och pratar om samma saker eller man sitter 26 gånger!

 

Jag tror, avslutningsvis, att man kanske kan ta fasta på det som vtm Barbro Sundback sade, att skall det här lyckas beror det mycket på hur uppdraget är formulerat. Jag ställer min förhoppning till lagutskottet att man lyssnar på ltl Anders Englund, som trots allt kommer från majoritetsblocket, att man slår fast en strategi och uppmanar landskapsstyrelsen att så snabbt som möjligt tillsätta en parlamentarisk grupp – då kommer det att hända någonting, annars står vi här och pratar igen om fyra-fem år och konstaterar att det har blivit ännu värre, utan nu är det dags att göra någonting.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Faran med motionen ligger däri att när lagtinget åtar sig en uppgift brukar landskapsstyrelsen snällt avvakta utgången av lagtingets arbete innan man företar sig någonting. Faran ligger i att landskapsstyrelsen inte ”med kraft” fullföljer handlingsprogrammet utan i stället avvaktar vad lagutskottet kommer med och sedan vad en eventuell parlamentarisk grupp kommer med och därmed har man slagit av på takten när det gäller avbyråkratiseringen. Vi måste alltså hitta en annan, mera effektiv metod att angripa de problem som ltl Anders Englund också mycket riktigt pekade på. Men jag är skeptisk till parlamentariska grupper, om man skall nå effektivitet och snabba resultat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är onödigt att upprepa allt vi sade förra gången, men jag ser inte den här faran, alltså den fara att om lagtinget mot förmodan enhälligt skulle ställa sig bakom motionen och konstatera att nu måste vi minska den offentliga sektorn - det var inte någonting vi bara sade i valrörelsen och vi skall också minska byråkratin, det var inte heller vi någonting vi sade bara i valrörelsen, utan vi menade det i verkligheten – så inte kan det betyda att landskapsstyrelsen helt plötsligt sätter sig och inte gör någonting åt dessa två områden! När det gäller det har jag faktiskt större förtroende för landskapsstyrelsen än vad  ltl Ragnar Erlandsson förefaller ha!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

En bra landskapsstyrelse skall vara lyhörd för lagtinget och förverkliga lagtingets intentioner. I politiken bollar man ärenden mellan lagting och landskapsstyrelse och i det här fallet kommer lagtinget att ta bollen här och under tiden som bollen ligger i lagtinget är det alldeles naturligt att landskapsstyrelsen inte tar några stora initiativ innan man får klara anvisningar över hur man skall jobba för att få bort byråkratin. De anvisningarna misstänker jag att inte blir så klara från lagtingets sida, för sist och slutligen är det landskapsstyrelsen som är mest medveten om var bristerna finns när det gäller byråkrati. Vi som följer med spelet från sidan har i våra lagtingsbänkar har mycket svårare att angripa problematiken än den som är inne i labyrinterna. Det är klart att vi skall jobba för detta, men vi skall inte skapa en byråkrati för att avskaffa byråkratin!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Den här frågan är ändå av den vikten att jag tror att det är bra att man har två strategier: en för det kortare perspektivet och en för det längre. Det är mycket möjligt att det kan vara så att den landskapsstyrelse, med det fantastiska handlingsprogram som vi dagligdags hör om, kanske inte finns om ett halvår eller om ett år, det vet vi inte, det får vi se, men självklart skall de jobba med det perspektiv de har inifrån och försöka få till stånd åtgärder, men inte blir de dessa stora åtgärderna. Inte tror jag att den här typen av prioriteringar inom skolväsendet, som t.ex. har efterlysts, görs. Det är så, som ltl Ragnar Erlandsson säger, att vi har sist och slutligen olika åsikter vilken typ av offentlig sektor vi värderar högst, men då gäller det att vi kan diskutera oss ihop till minsta gemensamma nämnare, om vi skall få någonting att hända överhuvudtaget. Det kommer inte att hända någonting annars. Detta att förlita sig på att landskapsstyrelsen skall göra någonting tror jag inte på i och med att de redan nu har haft så pass lång tid på sig utan att vi har sett något resultat gör att ju längre man blir en del av systemet desto mera solidarisk blir man med dem man jobbar med. Skall man göra någonting, skall man få till stånd en förändring, skall man göra det snabbt. Tyvärr har tiden gått för den här landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson insinuerar här att nuvarande landskapsstyrelse skulle sluta sitt förvärv redan efter sex månader. (Från salen: lite längre!) Jag kan här intyga att stödet från de fyra partierna är fortfarande orubbligt, såvitt jag vet. Alternativet vore enligt ltl Anders Eriksson en regering med Ålands Framtid och socialdemokraterna, vilket man har kunnat läsa om i massmedia och jag tror att nuvarande landskapsstyrelse är betydligt stabilare!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson säger ”såvitt jag vet”. Prata lite med kollegerna inom partiet och prata lite runt omkring, inte tror jag att alla är riktigt så där nöjda inom regeringsblocket. Jag tycker det låter lite så ibland!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad som har hänt de senaste 24 timmarna (Från salen:är det sant?), men för 24 timmar sedan var stödet orubbligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag skall inte upprepa allt jag sade förra gången vi diskuterade det här och det jag har sagt många gånger tidigare utan jag skall komplettera med lite klarspråk. Jag vill däremot upprepa att jag stöder motionens syften, för det här är en av de allra viktigaste frågorna. Den är viktig dels för landskapets ekonomi men framför allt för företag och privatpersoner, också ideella föreningar ute i samhället som drabbas av onödig byråkrati som inte leder någonstans. Visst skall vi ha viss byråkrati och administration, vi skall ha vissa regelverk för att skydda miljö och människor osv. Men det går ofta till överdrift. Som sades här skall vi inte heller skylla det på de anställda. Vi kan inte beskylla de anställda för att de har anställts därför att det är vi politiker som har anställt dem för det första. Vi kan inte beskylla dem för det regelverk som de  jobbar efter eftersom det är vi politiker som har satt upp regelverken. Det är vi här i lagtinget och det är vi – jag skulle inte få säga ”vi” – det är lagtingsledamöterna och det är landskapsstyrelseledamöterna och andra politiker kanske på kommunal nivå som sätter regelverken.

 

Vad jag vill säga är, som jag sade förra gången också, att det här var en mycket viktig fråga för oss obundna när vi gick in i regeringssamarbetet att det måste bli en styrning på detta, det får inte bara pratas och göras små sandkort utan det måste tas bort hela gruslass. Därför finns det tydliga skrivningar om detta i handlingsprogrammet, att det skall göras en översyn av organisationen och en s.k. avbyråkratiseringsgrupp skall tillättas.

 

Fru talman!

Jag skojade är sist att man borde bygga upp gruppen som gänget i filmen Ghostbusters: när man ser ett spöke rycker man ut och röker ut den! Så borde man ha en slags styrka som rycker ut när man ser en onödig byråkrati och föreslår en förändring, om det är lagstiftning eller vad det är och röker ut den onödiga byråkratin. Det skulle vara ett mycket bra sätt att jobba på i början.

 

När det gäller motionens kläm att man skall tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp, så visst kan jag hålla med om att i yttersta nödfall, om ingenting annat fungerar måste vi här i lagtinget ta tag i detta. Men det här är egentligen väldigt långt från vårt bord, om man ser det så, när det gäller den dagliga administrationen i landskapsstyrelseförvaltningen.

 

Däremot, fru talman, har vi tillsatt en grupp som heter ”landskapsregering” efter den 1 juni med 6 personer som har förtroende av 21 lagtingsledamöter här i lagtinget som vi ger en mycket hög lön för att de skall utföra det som står i det handlingsprogram som majoriteten har antagit. Det vill jag säga att handlingsprogrammet förpliktar för den här landskapsstyrelsen att särskilt under de här punkterna som flera av oss här i lagtinget, ett enigt lagting, anser som väldigt viktiga. Fast man väcker en minister mitt i natten klockan tre med en klapp på kinden så skall ministern direkt kunna säga att de här strukturella förändringarna skall jag vidta. Det är mycket viktigt och det kommer jag att jobba hårt för i regeringssamarbetet med mina kolleger, gruppledare och tillsammans med landskapsstyrelsen att det här är en fråga man måste ta tag i.

 

Jag håller inte riktigt med om att den här landskapsstyrelsens tid redan skulle vara över. Man brukar prata om 100 dagar innan det överhuvudtaget kan börja för att man måste bli inkörd. Vi skall komma ihåg att den här landskapsstyrelsen består av fem personer som är helt nya i landskapsstyrelsekorridorerna varav tre är helt nya i politiken, så nog måste vi ge dem tid att noggrant sätta sig in i saker och ting och lära sig systemet och hitta i korridorerna innan vi kan börja förvänta oss att de vidtar de här åtgärderna. Så mycket människa måste man vara. Jag förstår ju att det är på skämt som det förs fram att landskapsstyrelsens tid är över osv., men jag vill nog ta mina vänner i försvar i landskapsstyrelsen.

 

Fru talman!

En sådan här motion har på det viset en funktion som piska. Det tar säkert över ett år innan motionen kommer till behandling i lagutskottet och under det året har landskapsstyrelsen god tid på sig att visa på de åtgärder man tänker vidta. Är det så att det inte fungerar, så kommer den här och andra motioner i en annan dager, som ltl Anders Englund sade, att då kan det hända att enda utvägen att vi i lagtinget måste ta tag i det. Men nog finner jag det som mycket långsökt att vi lagtingsledamöter skall börja rota i byråkratin. Men om det blir så, så är jag nog beredd att ställa upp för jag har många idéer.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det är naturligtvis så att det här är en huvuduppgift för sittande landskapsstyrelse och eftersom man så markant har profilerat sig i regeringsprogrammet kring de här frågorna tycker jag att det i dag är skäl, eftersom det närmar sig ett halvt år för regeringen – alltså betydligt mer än 100 dagar – att landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, som har haft vänligheten att följa den här diskussionen, vilket vi värdesätter väldigt högt skulle kunna ge de närvarande här i parlamentet, som just nu tyvärr inte är så många, en liten exposé över vilket mål landskapsstyrelsen har lagt fast och hur diskuterar man vägen för att nå det målet. Hur långt har det här arbetet framskridit? Det är väl alldeles klart att landskapsstyrelsen, som har sett det här som en av huvudfrågorna, inte har kunnat sitta med armarna i kors i närmare sex månader, då går det riktigt illa, utan naturligtvis utgår vi från oppositionens sida att jobbet rullar för fullt, men mog bakgrund av det kanske landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson ville ha vänligheten att lite orientera oss nu om var krafttagen sätts in, hur målen ser ut och så. Det skulle vara väldigt intressant, för vi vill ha en dialog med regeringen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan berätta för ltl Lasse Wiklöf att en del av kommer att synas i den rambudget som vi kommer att lägga fram här om några dagar. För min egen avdelnings del vet jag lite mera än så, men det kommer också att synas i rambudgeten. På trafikavdelningen har vi gått så tillväga att vi har tittat på pensionsavgångar och utgående från det har vi lite planer, men dem kan jag inte avslöja nu. Jag hoppas att ltl Lasse Wiklöf är nöjd med detta än så länge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag har också sagt det förut att i sak är jag för det grundmeddelande som finns i hemställningsmotionen att man skall avbyråkratisera och minska administrationen, så det behöver jag inte desto mera gå in på. Jag stöder och har full respekt för ltl Anders Englunds arbete för den här frågan.

 

Men en detalj kom upp här under diskussionen. Det var ltl Runar Karlsson, som tyvärr inte är här så att han kan replikera ifall han anser det nödigt, men jag måste i varje fall säga det. Han sade i en replik att han förmodligen strävar mot en sådan situation där landskapet har en myndighetsroll och en upphandlande roll och resten skall skötas av privata entreprenörer. Han pratade om all verksamhet och det innefattade förstås också sjukvård, det innefattar skärgårdstrafiken och mycket annat. I vårt samarbete med fyra partier har vi sagt att vi i många frågor säkert har olika åsikter och då vill jag för liberalernas del framföra att just i de sakerna jag nämnde har vi en annan åsikt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Ltl Mats Perämaa sade att han stöder mycket av tankarna i motionen och han uttryckte sig ganska positivt, men det blev oklart för mig: ser ltl Mats Perämaa det som viktigt att man jobbar med de här frågorna, både i ett kort, mera dagsaktuellt perspektiv och också att vi i lagtinget faktiskt skulle sätta oss ner och diskutera en allpartiöverenskommelse som har lite längre bärvidd. Ser ltl Mats Perämaa, som innerst inne är en klok karl, någonting viktigt i detta, är det inte rentav rätt?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För det första får jag tacka för ltl Anders Erikssons åsikt om min mentala förmåga. Grundtanken i hemställningsmotionen är mycket viktig. Hur man sedan kommer fram till den är en annan sak och vi har varit tydliga i handlingsprogrammet, så jag vill först att vi provar den vägen och jobbar för den här saken. Som det har sagts här tidigare, så finns det inga andra framkomliga vägar får man väl ta till andra metoder sedan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Skall jag förstå ltl Mats Perämaas anförande på det sättet att han vill prova ett halvår, ett år till, men sedan kommer han tillbaka  - är det så jag skall förstå det?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vill se resultat i den här frågan. Om det sedan sker inom ett halvår eller ett år är mindre viktigt, men jag vill se resultat och fort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tycker att det har varit en bra diskussion om motionen och de ärenden som den berör: administrationen och byråkratin och det har här talats om tider och hur länge man skall vänta innan man kan tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp om det inte sker någonting. Egentligen tycker jag att diskussionen utmynnar i att man omedelbart skall jobba med dessa frågor. All lagstiftning som kommer till lagtinget och behandlas här skall inte vara påspädd på ett sådant sätt att det handlar om mera byråkrati och administration. Vi såg exempel i en lagstiftning som kom om djurskyddet, om svinhushållning osv., som man hade och vilka saker social- och miljöutskottet har rättat till. Sådana lagar skall inte mera komma till lagtinget, det borde ligga högst på prioriteringslistan från landskapsstyrelsen att man inte späder på och det är också vår skyldighet att bevaka det. Är vi överens om sådana saker har vi löst mycket här.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja se det så att det viktiga är, när vi får en lag hit till lagtinget, att vi koncentrerar mycket krut på att göra någon sorts byråkratiseringskonsekvensbedömning i utskotten. Vi kanske har prioriterat ner det jobbet lite väl. Jag vill hålla med ltl Anders Englund att lagarna skall gärna vara så bra som möjligt när de kommer hit, men i utskotten borde vi ha speciella byråkratiseringsglasögon när vi behandlar lagframställningarna.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är helt rätt ltl Danne Sundman! Det är så vi behöver diskutera och fortsätter vi i de banorna tror jag att vi löser mycket av dessa problem framöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Enligt min uppfattning är den lagstiftning som kommer hit till lagtinget den som landskapsstyrelsen har själv s.a.s. tagit initiativ till ytterst få. Det är inte sådana lagar som är påbjudna av EU-direktiv eller presidentframställningar. Vi har fått några nya lagar av den här landskapsstyrelsen; annars är det gamla lagar som kommer igen, som lagen om personuppgifter. Det är byråkratisering om någonting. Titta på den! Det kan inte finnas några åländska särskilda behov av att vi skall ha en avvikande lag om personuppgifter och så skall man ha en egen ombudsman osv. i stället för att använda sig av rikslagstiftningen, vilket ju ur brukarnas synvinkel dessutom är mycket bättre. Men inte kommer det några lagframställningar! Det mesta som vi får i dag är på grund av EU-medlemskapet eller via presidentframställningarna. Presidentframställningarna skapar inte någon byråkrati överhuvudtaget. Vi har en förvaltning som är gammal som man dessutom har spätt på nya förvaltningar och byggt ut alltefter vi har gått in EU-samarbetet i stället för att ta bort någonting. Det är klart att man skall titta på lagstiftningen och djurskyddet var ett bra exempel på hur man lätt kan ta bort en överdriven lagstiftningsiver, men det är inte av någon större betydelse egentligen utan nog är det de här stora sektorerna som vi har för att möjliggöra ett tidigare lantbruk, med jordbruk, skogsbruk och fiske. Det är där som det finns massor med människor och så har vi de nya välståndssektorerna utbildning och social- och hälsovård. Det är där som expansionen är. Man måste se över den gamla förvaltningen och anpassa den till dagens behov på näringssidan. Smalna av den, så att den passar för dagens förhållande. Inom utbildning och sjuk- och hälsovård vet vi alla att det är svårt, för där efterfrågar väljarna mer och mer service, och de vill ha den vanligtvis skattefinansierad i offentlig form. Men nog finns det möjligheter också att göra saker och ting där.

 

Hur man formulerar uppdraget är alltså viktigt. Det andra är de politiska resultaten, som det pratas om. Vi kan inte sitta här och vänta ett-två år och om det sedan inte blir någonting tillsätta en parlamentarisk kommitté. Det är skrattretande med en sådan strategi! Om inte den här landskapsstyrelsen i samband med nästa budget kommer med någonting som klart indikerar att man vill få stånd till är det nog dags fundera om det inte skall ske ett byte. Nog måste lagutskottet avgöra om det skall vara en parlamentarisk kommitté eller skall majoriteten försöka visa att de når något slags resultat. Tillsvidare har det varit bara prat. Vi väntar med spänning ännu på budgetramarna och tilläggsbudgeten. Hur skall det bli med kk-huset och sådana saker? Nog är det ändå mest fråga om att landskapsstyrelsen och majoritetspartierna måste visa att de kan regera och få någonting till stånd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder mot lärarbrist. (HM 20/2003-2004).

 

Beslut om remiss till kulturutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 31.3.2004. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

Det var en intressant diskussion som fördes när hemställningsmotionen var uppe förra gången. Jag har tagit del av den via det stenografiska protokollet eftersom jag var förhindrad att närvara. Jag har funderat lite på hur man skall kunna locka hem lärarstuderande som studerar i första hand i Sverige, som nämns i motionen. Många av de goda åtgärder som redan har tagits i bruk har presenterats, så jag tänker inte upprepa dem.

 

Jag tror nog att det finns andra saker också som vi måste komma ihåg, förutom marknadsföringen och lockandet. Det är det att jag tror att vi väldigt långt i våra åländska skolor kan locka med en fantastisk kvalitet när det gäller skolorna. Det tror jag att många lärare med hög yrkesstolthet tycker att är mycket attraherande. Vi har fantastiskt små undervisningsgrupper i förhållande till många andra områden runt omkring oss; då säger jag inte att de i samtliga fall är ultimata, men i många fall har vi väldigt hanterliga undervisningsgrupper om man jämför med Helsingforsregionen eller i Stockholms skolor.

 

Någonting som jag tycker mig ha märkt är att ungdomarna som har studerat borta, kanske blir borta ett antal år, men sedan när de får barn, då känner de att det är nog bra att flytta hem till Åland och låta barnen växa upp här. Det är också ett lockbete som vi skall komma ihåg, att vi skall fortsätta värna om att ha ett tryggt och bra samhälle för barnfamiljerna. Det tror jag är någonting som lockar.

 

Ytterligare någonting som jag tror att är viktigt är att vi måste höja läraryrkets status. Hur det skall gå till kan man fundera om på många olika sätt; det diskuterades mycket löner här förra gången, och det är säkert en viktig del i det, men någonting som jag tycker att är konstigt också är att vi värderar lärarutövningen just när det gäller löner på ett ganska märkligt sätt: de som har hand om de små barnen och som har helhetsansvaret och som därmed har ett mycket ansvarsfullt jobb också, så har betydligt lägre löner än dem som egentligen har ansvar över ett enskilt ämne. Det är någonting som jag tycker att man borde fundera på, även om vi här och nu och kulturutskottet kanske inte direkt kan åtgärda det, men det är någonting som man behöver ha i åtanke.

 

Lärarutbildningarna diskuterades också väldigt mycket förra gången. Jag är inte så där riktigt uppdaterad hur lärarutbildningarna är utformade i dag, men när jag studerade på åttiotalet var det i alla fall så – jag är utbildad i Finland – att det tog fyra år, fyra och ett halvt för de flesta av oss och den motsvarande utbildningen på svenska sidan var treårig. Det har då resulterat i att de betraktas olika, som framfördes under föregående debatt. Det var märkbart att man hade väldigt mycket sämre lön när man kom från Sverige än när man kom från Finland och detta gjorde också att det var många som valde att studera i Finland. Däremot har det svenska utbildningssystemet ändrat så att man i dag utbildas från åk ett till sju och fyra till nio på svenska sidan och det gör att utbildningen har förlängts där och därför har också löneskillnaderna, med ett beslut från utbildningsavdelningen, kunnat jämnas ut.

 

De utbildade från Finland nämndes lite som syndabockar, att det tydligen där finns ett motstånd för att man har en högre högskoleexamen, att man väldigt gärna vill hålla fast vid det, men det tycker jag också att jag har en förståelse för, dvs. att alla vi som har den här utbildningen och den mera akademiska och högre högskoleexamen värdesätter att vi har en  högre högskoleexamen eftersom det också ger oss möjlighet att få andra arbeten. Vi har kanske en bredare kompetens på det sättet. Det är en fördel vi har där. Börjar man jämföra själva utbildningarna, vad som är bättre: att ha en akademisk, ganska teoretisk utbildning eller att man har en väldigt praktisk, mera svensk utbildning, så hör väl den diskussionen hemma någon annanstans. Utbildningar är lite olika, men arbetet är exakt samma sak och det finns inget skäl till att man där skall ha olika löner, men jag kan ha en viss förståelse för att man håller fast vid att man fortsättningsvis vill ha den klassad som en högre högskoleexamen. Därför tycker jag att man kunde höja utbildningen på andra sidan i stället för att sänka någonstans.

 

Jag vet också att man diskuterade problemet med nyutexaminerade lärare i Sverige som har en unik möjlighet att förhandla sig till höga löner och detta gör att det är väldigt lockande att vara kvar. Det skapar förstås irritation, tror jag någon sade, och det är sant. Men någonting som jag tyckte var intressant när jag var på studiebesök på svenska sidan i en Stockholms skola var att detta har blivit ett stort personalpolitiskt problem i skolorna därför att det är inte alla lärare som har fått högre löner, utan det är bara de nyutexaminerade. Det betyder att trotjänarna som har varit 15-20 år i skolan har samma och ibland t.o.m. lägre lön än de unga, alldeles nyutexaminerade, så de står inför ett stort problem i Sverige. I Sverige har man helhetsarbetstid som inte vi har och det är någonting som facken håller på och diskuterar. Jag säger helhetsarbetstid, men jag reserverar mig för att jag inte är säker på om det handlar om total arbetstid – det finns tre olika termer och jag vet inte vilken som är vilken. I den skola som vi besökte i Sverige hade man 35 timmar förlagd till skolan och 10 timmar förlagd utom skolan; man hade alltså 45 timmars arbetsvecka. Det är någonting som man inte riktigt tänker på och riktigt jublar åt, åtminstone jag var lite snopen, särskilt när jag frågade efter lönen: 20.000 svenska kronor. Det är inte lika gott precis överallt, men är man nyutexaminerad och är duktig förhandlare kan man verkligen få ett jättebra jobb till god lön i Sverige.

 

Någonting som jag tror att vi också skall locka med här hemma är att vi måste anstränga oss för att hålla kvar våra lärare i arbetslivet. Den diskussionen såg jag också att diskuterades under föregående debatt. Uppfostrarrollen börjar bli en så väldigt stor del av läraryrket – det är många som valt yrket därför att de är intresserade av att undervisa och vill se den pedagogiska utvecklingen hos barnen och kanske känner sig frustrerade över att sitta mycket på både elevvårdsmöten och också kanske ta ett helhetsgrepp om hela familjens situation osv. Det var kanske inte riktigt det man hade tänkt sig från början när man blev lärare. Att lära ut i dag har alltså blivit en liten del av läraryrket. Det är också någonting som man måste fundera på: hur skall läraryrket utvecklas? Naturligtvis är det bra att man kan ha en helhetssyn och ett helhetsgrepp, men vi måste också komma ihåg: vad är skolans ansvar och vad är det socialas ansvar samt vad är hälso- och sjukvårdens ansvar när det gäller barn som har bekymmer. Det diskuterade vi i samband med en motion i kulturutskottet under förra perioden.

 

Fru talman!

Jag tänkte också nämna att det i landskapsstyrelsens handlingsprogram står att vi skall stöda åtgärder för rekrytering av lärare på olika nivåer.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var med stor spänning vi såg fram mot vad centern egentligen hade att säga när de har bordlagt alla fyra motionerna från Ålands Framtids sida. Jag tyckte att det var en bra komplettering som ltl Britt Lundberg kom med. Mycket av det som nämndes kom också upp i debatten senaste gång, men framför allt frågan om den goda skolmiljön hade ingen framskjuten plats i debatten förra gången och det tror jag är någonting som är viktigt att ha med när man jobbar med rekryteringsproblemen. Ltl Britt Lundberg nämnde att i debatten blev de som var utbildade i Finland lite utpekade som syndabockar. Åtminstone från vår sida uttryckte vi oss inte på det sättet. Däremot var det så att när vi blev uppmärksamgjorda på att man kanske borde titta mera på den här frågan, så tog folk kontakt med oss och sade att har man utbildat sig i Finland så har man mycket högre lön än om man har utbildat sig i Sverige. Men som ltl Britt Lundberg kanske såg när hon läste min presentation kom vi snabbt fram till att det var inte på det sättet utan det var utbildningslängden som var avgörande. Vi har alltså inte pekat ut dem som är utbildade i Finland som några syndabockar, men det är fortfarande olyckligt att skillnaden i lönesättning finns för dem som de facto gör samma jobb. Men det förefaller som om den frågan håller på att jämna upp sig.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Det är många intressanta frågor när det gäller lärarna och lärarnas lönesättning som står framför oss nu: just synen på dem som har hand om de små barnen kontra dem som har hand om de äldre ungdomarna och kanske de vuxna, där det finns en väldig löneklyfta, men sedan är det också hela systemet med om man har ansvar över hela klasser eller om man har bara timundervisning. Det är också någonting som påverkas av hur lärarna utbildas i dag. För i dag är det egentligen ännu större skillnad på utbildningen i Sverige och Finland just därför att man utbildas i dag från ett till sju eller fyra till nio. Detta gör att även de som blir ämneslärare i dag ofta har en annorlunda, bredare utbildning när de kommer från den svenska sidan än när de kommer från den finska sidan. Det finns alltså all orsak att titta över både lönerna, ämneskombinationerna och överhuvudtaget hur hela den totala arbetstiden skulle kunna utvecklas. Det är många som skulle vilja att man skulle ha en större arbetstid förlagd till skolan än vad man har i dag och att det man skall göra inom det här yrket skulle kunna förläggas inom den tiden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Det är sant som ltl Britt Lundberg säger att lärarlönerna är synnerligen knepiga att få något grepp om. Det är egentligen rena djungeln stundtals. Orsaken till att jag tog upp den saken var att jag ville peka på ett problem här, men samtidigt är säkert både ltl Britt Lundberg och jag medvetna om att det är ingenting som vi kan eller som vi ens skall gå in och blanda oss i här i lagtinget utan det är avtalsförhandlingar. Vi är eniga om att det är ett problem.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jo, lärarlönerna är en djungel. Men om vi återgår till klämmen i motionen och åtgärderna mot lärarbristen vill jag hävda att många av åtgärderna just rent praktiskt med att försöka på olika sätt rekrytera och ha planer för hur man skall få hem lärare, hur vi skall få goda lärarkrafter hit, ligger vi väl framme i arbetet i dag. Däremot måste alla kommunala politiker komma ihåg hur viktigt det är att hålla en bra skola och en bra skolmiljö för jag tror att det är det som man allra mest kan locka med. Även om lärarna blir borta några år – det kan finnas fördelar med det också – bör man tänka på att det håller i sig att man sedan vill komma hem när man får barn osv. därför att man tycker att Åland är ett bra ställe att växa upp på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg hade mycket rätt i det hon sade i sitt anförande. Lönerna är förstås jätteviktiga i sammanhanget. Liksom i föregående ärende har kommunerna ett stort ansvar igen genom att avskaffa otyget att anställa lärare som vikarier. Får lärarna fast anställning hålls de kvar i kommunen och på Åland. Jag vet att det är många kommuner som visstidsanställer dem över året bara och så är de permitterade igen när läsåret är slut. Det här ansvaret måste kommunerna ta och då har de också trygghet i sin tillvaro och kan vara kvar i samma skola.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Vi kan inte komma ifrån anställning av vikarier. Även lärare måste få vara tjänstlediga, föräldralediga, sjuklediga osv. och då måste vi anställa vikarier. Det är ett otyg inom skolan att lärare måste söka sina jobb år efter år. Det är klart att är det tillfälligt som man behöver en kraft till, så är det okej att ha det på viss tid, men i åtminstone de större skolorna har det under långa perioder varit så att det är många som måste söka sina jobb år efter år. Det är någonting som många kommuner har tagit tag i, och det är jag glad åt, medan andra har varit lite sämre på det. Det är, som sagt, jätteviktigt om man kan anställa lärarna ordinarie.

 

När det gäller lönerna tror jag att det redan nu kan ske en viss förändring med de olika avtalen AKTA, UKTA osv. Man håller redan nu lönesamtal på skolorna och detta gör att det kan finnas en möjlighet till vissa flexiblare löner.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Med vikarier i det här sammanhanget menar jag att man anställer vikarier i stället för fast anställning. Jag vet också att man måste ha vikarier för sjukdomar och andra saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 10:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en kurs i mellanmänsklig kommunikation i grundskolan. (HM 22/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt sedan den 31.3.2004. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

Även den här motionen behandlades den dagen som jag inte hade möjlighet att delta under hela plenum. Det är kanske det ämne som jag har varit den allra första att framhålla från talarstolen och framfört i en politisk debatt, att mellanmänsklig kommunikation borde komma in i skolan, och sedan dess har ämnet också kommit in i skolan.

 

Jag har tagit del av debatten från det stenografiska protokollet och den handlade om allt från våldsfilmer, våld i familjen till föräldrarnas ansvar och det var mycket intressant att läsa det som hade diskuterats. Just nu är det på gång i tidningarna intressanta debatter om huruvida LANpartyn är skadliga för hjärnan och huruvida våldsfilmer påverkar ungdomar osv. Det är mycket intressant och det är bra att det lyfts upp.

 

När jag tog upp ämnet mellanmänsklig kommunikation tänkte jag i första hand på nödvändigheten att kunna ta konflikter; för att vi alla skulle vara väl rustade för livet skulle vi behöva kunna ta konflikter, och det kan inte alla i dag. Någonting annat som också är jätteviktigt är att kunna handla och förhandla. Om man kan förhandla kommer man också att klara sig väldigt långt i livet. Någonting som jag har kommit på under senare år, som har blivit mera aktuellt nu, är att kunna mötas utan att ses. Det är också någonting som ungdomar i dag ägnar sig väldigt mycket åt, man möts men man ses inte när man via datorer diskuterar och pratar med varandra. Det är också någonting som är jätteviktigt. Man kan säkert ta in mycket mera i ett så här angeläget ämne.

 

Ämnet mellanmänsklig kommunikation har funnits ganska länge på högskolenivå; det har funnits länge inom psykologistudier och också inom olika personalprogram. Inom grundskolan har det varit mera upp till lärare och  kanske lite mera i projektform, och det är kanske det jag vänder mig mot i hemställningsmotionen att det skulle vara i någon sorts kurspaket. Det har vi verkligen i dag redan: vi har projekt Charlie, vi har Friends, temadagar osv. Jag är helt säker på att man i alla skolor tar upp den här typen av värdegrundsfrågor och sådant. Jag diskuterade mellanmänsklig kommunikation i samband med en allmänpolitisk skoldebatt och jag tycker man skulle ha det som ett särskilt ämne; när man reviderar läroplanen borde man gå in i timfördelningen och titta på om man skulle kunna ge det här ämnet utrymme. De som är lite framåt och lite modiga har faktiskt infört ämnet i skolan, med hjälp av läroplanen. Det står faktiskt så här i läroplanen under rubriken Grundskolans värdegrund. Riktlinjer och innehåll för begreppen mellanmänsklig kommunikation eller livskunskap: ”De mänskliga rättigheterna, alla människors lika värde, demokrati, att vilja, att bevara naturens mångfald och omgivningens livsduglighet samt tolerans och vilja att slå vakt om den kulturella mångfalden, är värden som verksamheten i grundskolan skall gestalta och förmedla. Värdegrunden skall också främja social gemenskap, ansvarskänsla och respekt för individens friheter och rättigheter. Verksamheten i skolan skall också främja jämställdhet mellan individer och områden.” Så står det vidare: ”Grundskolan skall främja att kulturarvet överförs från en generation till en annan, vidare till att kunskapen i samhället ökar samt sprida kunskap om de värden och handlingssätt som bildar samhällets grundpelare. Dess uppgift är också att utveckla elevens analytiska omdömesförmåga samt att skapa en kultur som utvecklar nya sätt att tänka och handla.” Detta har lett till att man i åtminstone en skola har infört ett ämne som heter livskunskap. I de lägre klasserna ett till sex har man tagit bort lite svenska och lite religion för att ge utrymme åt detta ämne. Där tar man upp samarbetsövningar, drama, filosofi, jaget och också just den här typen av kommunikationsfrågor och att kunna kommunicera, förhandla och diskutera samt att det är okej att tycka olika, att man är kompisar ändå och sådana saker. I de högre klasserna blir det frågor om krissituationer, tolerans och man tar också upp i samband med ”Jag och min omvärld” vad t.ex. Amnesty och Röda Korset jobbar för. Det finns alltså möjlighet att t.o.m. inom dagens läroplan uppfylla det här som jag tycker att är jätteviktigt, och en del skolor gör det som sagt redan.

 

När det gäller diskussionen kring föräldraansvar, som också tog ett stort utrymme i debatten är det många föräldrar i dag som inte  hinner, vågar eller tror sig kunna, ta ansvar för de här frågorna i familjen. Om man själv är konflikträdd är det inte så där enkelt att lära sina barn att ta konflikter, så på det sättet är det inte att låta ”samhället ta över” om man förmedlar den här viktiga kunskapen till eleverna. Det är så i dag att skolan får lov att kompensera där som hemmen tappar, men vi måste också komma ihåg att inte ens lärare kan allting från allra första början, så även är behövs resurser och kunskap, så det är också någonting som behövs till i så fall.

 

Mellanmänsklig kommunikation är ett jätteviktigt ämne i skolan men inte som ett kurspaket.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 11:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning av Ålands folkrättsliga status. (HM 28/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt 7.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

När denna motion om en utredning av Ålands folkrättsliga status debatterades förra gången var jag däremot närvarande. Även då var det en väldigt bred debatt, allt från preamblen till sedvanerätten diskuterades. Jag har inte lyckats få reda på, men jag har ett minne av att det finns en  utredning inom FN där denna fråga faktiskt lyfts upp. Jag skulle alltså rekommendera lagutskottet att höra kanslichefen och ifall hon har utredningen kanske ni kunde behandla den i lagutskottet.

 

Denna motion av Ålands Framtid skulle det vara jätteviktigt att lagutskottet skulle utreda, speciellt skulle det vara viktigt att utreda vad som skulle hända med vår folkrättsliga status om vi blir självständiga. Vilka internationella avtal gäller då och vilka internationella avtal gäller inte då? Vilka minoritetskrav måste vi leva upp till som vi inte behöver leva upp till i dag? Jag tycker också att det skulle vara viktigt att lagutskottet skulle titta på att om vi skulle bli självständiga, vad händer då? I dag får vi uppfatta oss som en minoritet, men om vi blir självständiga är vi en majoritet. Vad får vi då för nya krav på oss som vi inte har i dag som minoritet? Det tycker jag att det skulle vara väldigt angeläget att lagutskottet skulle utreda.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Som jag sade förra gången är detta en motion som var högst på vår prioriteringslista. Vi tycker att det är en av de viktigaste sakerna. Orsaken till att vi tyckte det var att professor Lauri Hannikainen i sin senaste bok pekar på att människorättskonventioner, t.ex. FN:s och Europarådets människorättskonventioner, kan ha företräde framom åländsk lagstiftning, t.o.m. företräde framom självstyrelselagen.

 

Konventionerna fungerar på det sättet att det tillsätts ett övervakningsorgan som ser hur de följs; man granskar olika länder. År 2000 var Finland och Åland berörd av en granskning. Mot den bakgrunden tyckte vi från Ålands Framtids sida att det är viktigt att vi i god tid har en klar strategi hur vi skall börja möta, om det t.ex. kommer propåer om vårt minoritetsskydd som vi, märk väl har, vi är inte en självständig stat ännu, men tyvärr blandar de flesta ihop de begreppen, utan vi är en självstyrd, liten integrerad del av Finland och därför har vi ett minoritetsskydd som tillåter oss att diskriminera, om vi säger så, den finskspråkiga befolkningen.

 

Det var en väldig kort debatt förra gången, det var min presentation och det var vtm Barbro Sundbacks anförande och jag var väldigt glad när centern begärde bordläggning av motionen, för jag tänkte att man kanske tyckte att de här frågorna var viktiga, att man ville fördjupa sig i dem, att man ville sätta sig in i dem på ett seriöst sätt. Jag förväntade mig alltså mera från centerns sida, jag skall inte säga desto mera.

 

Jag är ändå tacksam för den uppmaning som ltl Britt Lundberg ger till lagutskottet när hon säger att det är viktigt att lagutskottet tar fasta på vad som gäller i fråga om mänskliga rättigheter om Åland blir självständigt. Ingen är gladare än Ålands Framtid om vi slipper göra dessa utredningar på ideell basis. Det här är utredningar som är väldigt viktiga för det åländska samhället. Jag tycker att lagutskottet faktiskt skall ta fasta på den direkta uppmaningen från ltl Britt Lundberg.

 

En del av de frågeställningar ltl Britt Lundberg ställde finns trots allt i den utredning som professorerna Anckar också Barthman samt också i den utredning som landskapsstyrelsen hade professor Ove Bring, expert i folkrätt, att göra. Den utredningen gjordes också på direkt uppmaning från Ålands Framtids sida.

 

När jag en gång har ordet vill jag kommentera ett par saker av det som kom upp förra gången. Vtm Barbro Sundback nämnde att när Åland blir självständigt kan ett internationellt övervakningsorgan sätta Åland under lupp. Nu blir det en litet tokig sits i och med att nämnda vice talman Barbro Sundback sitter talman, så jag skall inte säga så hemskt mycket, men jag vill ändå tillrättalägga så mycket att när Åland är självständigt är det vi själva som bestämmer vilka människorättskonventioner vi skall ta del av, vilka vi skall ansluta oss till. Inte är det så att för att man automatiskt blir självständig genomgår man en total nagelfaring. Det fungerar inte på det sättet, och vill man läsa på och vara seriös kommer man ganska snabbt fram till det. För att sluta där jag började, så om vi ser på frågan om minoriteter och majoriteter har vi vårt minoritetsskydd och, som det har sagts i debatterna, ger det oss rätt till att diskriminera den finskspråkiga befolkningen. Jag är helt övertygad om att också socialdemokraterna, om man verkligen skulle sätta sig in i vad ett självständigt Åland skulle innebära skulle inse att den här typen av diskriminering skulle man inte behöva ägna sig åt på det sätt som det görs nu. Det är självklart att vi måste vara på vår vakt jämt och ständigt mot det finska språket i och med att vi är en integrerad del av Finland, men man blandar tyvärr ihop systemen ganska ofta.

 

Sist och slutligen, fru talman, så de farhågor som gjorde att vi lade hemställningsmotionen förväntade jag mig att man från Åländsk Center, som länge har varit det statsbärande partiet, skulle komma med mera uttömmande om: Hur ser man på detta, delar man oron, tycker man i så fall att det är viktigt att vi har en klar strategi innan vi ställs inför det faktum att det kanske skall öppnas finskspråkiga daghem, skolor? Hur ser man på de här frågorna från Åländsk Centers sida? Jag tror att det är många ålänningar som kanske skulle vara intresserade av att få reda på det.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Det är klart att det är av högsta intresse för landskapsstyrelsen och Åländsk Center hur Ålands folkrättsliga status påverkar genom olika skeenden i vår utveckling. Det är inte någonting som man ens kan ifrågasätta, utan det är klart att det är jätteviktigt. När det gäller uppdraget att utreda så vill jag säga att de här frågorna håller man hela tiden aktuella, man nagelfar och funderar: vilka konsekvenser har detta för Åland, ur den och den synvinkeln osv. Det är alltså ingenting som ett speciellt projekt endast skulle utreda så här vid sidan om. Orsaken till att vi bordlade motionen var faktiskt att jag hade för mig att det skulle finnas en utredning inom FN som skulle handla just om den folkrättsliga statusen, men som jag faktiskt inte har lyckats få fram tills i dag och som jag därför tycker att lagutskottet kunde hjälpa mig att få fram den.

 

Det är också så att när det gäller den här typen av utredningar är det viktigt att titta på vad som finns och inte finns. Det är klart att inte skall lagutskottet göra dubbelt det som professor Anckar redan har gjort, men att ställa frågan om självstyrelse och självständighet mot varandra samt hur folkrättsliga statusen påverkas tycker jag är högintressant.

 

Jag måste säga att det som ltl Anders Eriksson sade om mänskliga rättigheter och att ett självständigt Åland skulle välja vilka mänskliga rättigheter man skulle leva upp till skrämmer mig.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Oavsett om vi vill ha ett självständigt Åland eller om vi vill ha ett självstyrt Åland som går bakåt eller en starkt utvecklad självstyrelse, så är det faktiskt själva grunden för självstyrelsen som vi diskuterar just nu. Ltl Britt Lundberg säger att det här är det absolut största intresset för landskapsstyrelsepartierna. Jag kan se det på uppslutningen här i bänkarna och jag också se det på deltagandet i debatten! Jag vet att dessa frågor är svåra, men de är ändå de absolut viktigaste, de är absolut grundläggande, oavsett vilken syn vi har när det gäller självstyrelsens utveckling. När det gäller de folkrättsliga aspekterna på självständighet visavi den konstitution vi har nu finns det en del svar i de rapporter jag nämnde, men jag är absolut den första och kanske t.o.m. den gladaste här i salen över att ltl Britt Lundberg tycker att man från lagtingets sida borde initiera mera utredningar i det här ämnet. Man måste också ha klart för sig att oavsett om man vill ha självstyrelse eller om man vill ha självständighet borde det ändå vara till nytta för alla att vi har så mycket fakta på bordet som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Britt Lundbergs frågeställningar var ytterst seriösa. Jag vänder mig mot åsikten att Ålands Framtids frågeställningar från Ålands Framtids sida betraktas som seriösa, och har man invändningar eller andra farhågor, så betraktas man som oseriös. Det tycker inte jag är ett speciellt konstruktivt sätt att diskutera.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sista kan jag hålla med, ifall det jag har sagts har uppfattats på det sättet. De är frågorna är så oerhört viktiga för Ålands Framtid. Vi anser att självstyrelsen, även om vi har självständighet som slutmål, är oerhört viktig, det är inte fråga om annat. Vi försöker i alla sammanhang initiera diskussioner om de här frågorna. Om jag undslapp mig att jag hade förväntat mig mera från centern, à la bonne heure, jag har gjort det! Men inte kan det vara någon personlig förolämpning för den sakens skull. Nog måste jag kunna få säga vilka frågor jag tycker att är viktiga för vår självstyrelse och vilka jag tycker att är mindre viktiga.

 

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson får absolut göra det! Det jag invände mot var att är man av avvikande åsikt gentemot Ålands Framtid betraktas man som oseriös. Också i insändardebatten i våra massmedier betraktas man som sur, exempel på ett epitet som man har fått sig påskrivet. Jag tycker fortsättningsvis inte att det är ett konstruktivt sätt att föra debatt om de här viktiga frågorna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Om det har uppfattats på det sättet ber jag uttryckligen om ursäkt, det har inte varit min mening. Men jag konstaterar fortfarande att det finns ingenting i själva sakfrågan, ens från ltl Katrin Sjögrens sida utan det är den här lilla, lilla detaljen om mitt tonläge! Men vad anser ltl Katrin Sjögren om själva sakfrågan – har man åsikter från liberal sida eller har man inte?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 19 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.11.25).

 

Originalfil