Plenum den 16 april 2007 kl. 13.00

PLENUM den 16 april 2007 kl.  13.00. 

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Christian Beijar, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Veronica Thörnroos och ltl Göte Winé).

24 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2006-2007 angående vårjakten. (FR 14/2006-2007 och HM 49/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18 april. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 17/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny lag om finansiering av landsbygdsnäringar. Genom förslaget upphävs gällande lag om finansiering av landsbygdsnäringar och samtidigt möjliggörs genomförandet av EG:s ändrade bestämmelser om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

 

Denna lag innehåller enligt min mening mycket lite politik och utgör endast grunden för att kunna finansiera landsbygdsutvecklingsprogrammet. Man kan säga att lagen har karaktären av en teknisk ramlag som bygger på EG:s förordningar. Politiken finns i det landsbygdsutvecklingsprogram som utarbetats tillsammans med lantbrukets olika intresseorganisationer, livsmedelsindustrin, rådgivningsorganisationer m.fl. Politiken har också framförts i samband med budgeten som lagtinget har antagit och lagen bygger på de målsättningar som finns där.

 

Landskapsregeringen finansierar genom denna lag åtgärder som finns inom alla fyra axlar i EG:s lantbruksförordning. Jag skall kort nämna dem. Det är axel 1 - Jord- och skogsbrukets konkurrenskraft som får 20 procent av kakan. Målsättningen är en förbättrad konkurrenskraft genom ändamålsenlig strukturutveckling, höjd kompetens och höjd produktutveckling. Härigenom stärks lantbrukets lönsamhet samtidigt som ett hållbart resursutnyttjande kan iakttas. Axel 2 - Miljön och landsbygden. Här är den största finansieringspotten: 70 procent av pengarna. Målsättningen är en hållbar lantbruksproduktion, ändamålsenliga åtgärder, som kan avse minska växtnäringsläckage, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel samt stimulans av ekologisk produktion och biologisk mångfald. I axel 3, som också innehåller diversifiering av landsbygdsnäringarna, skall också inkluderas Leader-axel 4. Målsättningen är att stimulera en diversifiering av landsbygdens ekonomi med ökat entreprenörskap, företagande och kompletterande sysselsättning till traditionellt lantbruk. I axel 4 - Leader-dimensionen kan man också säga att en målsättning finns om att öka landsbygdens och skärgårdens attraktion genom stöd till nya och innovativa landsbygdsutvecklingsprojekt.

 

Fru talman! Som jag sade inledningsvis är lagen av teknisk karaktär som definierar vem som kan få olika stöd och på vilka grunder. Men det finns en sak som vi diskuterat en del och det gäller gårdsbrukskommissionen. För det första vill jag rätta till ett sakfel på sidan 7 under punkten 4.3. Där står: ”Genom detta förslag upphör det lagstadgade kravet på en gårdsbrukskommission.” Så är inte fallet utan det är något som hängt med sedan tjänstemannaberedningen. Det kan jag berätta närmare om i utskottet.

 

Däremot har vi i lagförslaget sagt att gårdsbrukskommissionen skall vara rådgivande till landskapsregeringen vid utvecklande av stödsystem och förbättringar av dessa i stället för att som nu behandla enskildas ärenden. Bakgrunden till detta förslag från min sida har varit att jag vill minska byråkratin och handläggningstiderna för den enskilda lantbrukaren. För obereonde vad kommissionen säger i den enskilda stödansökan skall den behandlas enligt det regelverk som fastställts. Utrymmet för politik är i och med  EU-inträdet och den gemensamma jordbrukspolitiken mycket litet i förhållande till fastslagna regelverk. Men för min egen del är det här ingen stor fråga. Däremot tycker jag att det skulle ha varit viktigare om man kunde få en sakkunnig gårdsbrukskommission i stället för att den skall vara rent politisk. Men det enda behöver inte utesluta det andra för det finns också sakkkunniga inom politikerkåren i det här fallet. Men, som sagt, från min sida vill jag bara minska på byråkratin och handläggningstiden.

 

När jag igårkväll funderade på kommissionen kom jag till att det kunde vara bra att få olika sakkunniga, inte bara när det gäller växtodling och jordbruk utan också när det gäller innovationer i lantbruket, affärsmässighet, forskning etc. som kunde vara ett bollplank för en regering när det gäller att hitta rätt i systemen.

 

Det finns en avgränsning ytterligare i lagen som jag ville lyfta upp i förhållande till gamla lagen. Det är att vi i den här lagen lyfter upp det faktum att lantbrukare som bedriver lantbruk i förvärvssyfte skall få ta del av det här. Men det är ett medvetet val som vi har förankrat hos intresseorganisationerna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I lagframställningen kommer jordbrukarna och deras titulering i olika sammanhang, det är jordbrukare och det är landsbygdsföretagare, inte bonde, fast Boman påstår det! Det är i varje fall olika definitioner och det kan vara förvirrande för många när man läser det. Varför har man inte hållit samma koncept hela vägen igenom?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det framkom också i remissvaren. Vi vill försöka vara tydliga med definitionerna. Ser man på det finska upplägget av remissförfarandet hade man inte den här tydligheten. I det finska programmet är det en tudelning; strukturomvandlingen och en inkomstrelaterad del, medan vi jobbar enbart med strukturomvandlingen och strukturfonderna. Det är motivet till att vi vill ha den här tydligheten och definitionen för att få en utveckling i strukturomvandlingsarbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är riktigt som vicelantrådet Jörgen Strand säger att det inte är så mycket politik i framställningen. Det är mera en framställning baserad på ändrad EU-byråkrati. Jag hade ändå fem paragrafer som jag ville beröra lite inför näringsutskottets behandling, som jag i och för sig tror att de redan har påbörjat lite, har jag förstått. Det är 5, 10, 17 och 25 §§. Vicelantrådet Jörgen Strand var redan inne på 25 §, dvs. gårdsbrukskommissionens roll. Det står i lagtexten att gårdsbrukskommissionen är rådgivande till landskapsregeringen vid utvecklandet av stödsystemen och ger förslag till förbättring av stödsystemen.” Däremot står det i detaljmotiveringarna att gårdsbrukskommissionen inte skall befatta sig med enskilda stödansökningar mera. Jag vet att man från tjänstemannahåll länge har velat ha den ändringen till stånd. Jag missade den ändring som vicelantrådet Jörgen Strand nämnde att det var något som hade hängt med från tjänstemannaberedningen som han ville rätta, men jag förstod ändå att han stödde den här infallsvinkeln, dvs. att gårdsbrukskommissionen skall hålla sig på det övergripande planet och inte ta ställning till de enskilda stödansökningarna.

 

Jag tror att det kan vara bra för näringsutskottet att titta tillbaka, att  varför har det varit på det här sättet? Jo, det har det varit för att man skall få en lokal kännedom, för att man skall få mera marknadskunskap, för att man skall få kunskap om på vilket sätt man kan samverka vid olika stödansökningar. Gårdsbrukskommissionens roll har överhuvudtaget varit att föra in mera sakkunskap när det gäller behandlingen, också av enskilda stödansökningar, märk väl. Där märker jag att minister Strand är ganska långt på samma linje som mig när han säger att det skulle vara viktigt att man skulle ha en sakkunnig gårdsbrukskommission, att man inte skulle politisera den så mycket som man har gjort hittills. Jag tror att t.ex. ltl Dennis Jansson, som är en mycket duktig Rockoff-arrangör, kanske inte har den största sakkunskapen när det gäller dessa ärenden.

 

Jag vill alltså att man i näringsutskottet tittar på varför gårdsbrukskommissionen har haft den roll som den har haft. Mig veterligen har tidigare också varit så i lagen att Ålands producentförbund per automatik har haft rätt, och så borde det vara också fortfarande, att föreslå två medlemmar i gårdsbrukskommissionen. Den rollen hoppas jag att finns kvar också framöver för det behövs sakkunskap.

 

Nästa paragraf jag vill beröra är 10 §. Där står det så här om det som i dagligt tal kallas LFA-stöd: ”Kompensationsbidrag kan beviljas till jordbrukare som besitter minst 3 hektar åkermark och till jordbrukare som utöver det håller ett tillräckligt antal betande djur på minst 2 hektar stödberättigad naturbetesmark.” Vidare: ”Miljöstödets basstöd kan beviljas till jordbrukare som under hela förbindelseperioden oavbrutet besitter minst 3 hektar stödberättigad åkermark…”.  Jag hör att vicelantrådet Jörgen Strand igen pratar om förbättrad konkurrenskraft, strukturutveckling osv. Jag vill också här att näringsutskottet tittar på det. Det här är ett stadgande som går precis stick i stäv med det man vill uppnå, dvs. större enheter, strukturrationalisering, bättre konkurrenskraft. Jag vill att näringsutskottet tittar på arealerna; om vi ser på saker och ting som det är så inte är det jordbruk man bedriver längre om man har enheter på 3 hektar utan det är olika typer av stödjordbruk egentligen.

 

Jag vill också ta upp 17 §. Det kan vara intressant också för lagtinget att notera det här, för jag tror inte att det är så många som har läst igenom framställningen. Det är fråga om den inspektionsrätt som man har från myndighetshåll. Det står så här: ”I den omfattning som tillsynsuppgiften förutsätter kan en inspektion avse stödmottagarens husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager samt försäljnings- och marknadsföringsutrymmen.” Det står vidare i paragrafen: ”En inspektion kan i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver gälla byggnader, lokaler, omständigheter, - man kan fråga sig vad det är!- informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds och användningen av stödet. Inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som till skydd för privatlivet omfattas av hemfrid.” Kontrollen av den här typen av stöd är så pass omfattande att det i stort sett sovrummet som är fredat! Jag vet att EU-direktiven är på det här sättet, så det är ingen kritik mot landskapsregeringen, men det kan vara intressant att notera.

 

Den sista jag ville ta upp, fru talman, är 25 § Brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken. Det står: ”Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1) försummar sin plikt att bistå vid kontroll eller att ge sådana upplysningar som kontrollen förutsätter ….kan dömas till böter.” Det är helt okej, får man någon typ av stöd måste det kontrolleras upp. Den andra punkten är: ”försummar att lämna uppgifter eller lämnar oriktiga uppgifter” kan också dömas till böter. Det har jag heller ingenting emot, lämnar man oriktiga uppgifter så måste det vara någon typ av påföljd. Men det är den tredje punkten som jag speciellt vill att näringsutskottet tittar på. Det står så här: ”Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 3) på annat sätt bryter mot bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken skall för brott mot den gemensamma jordbrukspolitiken dömas till böter.” Jag skall inte pina jordbruksminister Strand och säga att han nu redogör för lagtinget vilka alla brott man som enskild jordbrukare kan begå mot den gemensamma jordbrukspolitiken! Men, ändå, det är ett så pass allmänt stadgande, och jag tror att ingen, inte jordbruksminister Strand heller, kan den gemensamma jordbrukspolitiken in i absolut minsta detalj och därför kan man nog inte heller kräva att enskilda jordbrukare skall kunna den gemensamma jordbrukspolitiken så pass att man vet att det här som jag gör kan strida mot den och paragrafen, det och det direktivet, nummer det och det! Det är ett omöjligt stadgande. Det är så pass allmänt hållet och jag blir inte heller klokare av detaljmotiveringen så jag vill att näringsutskottet också speciellt tittar på den här punkten.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller gårdsbrukskommissionen i 5 § tror jag att vi i stort har en samsyn. Man kan förstås diskutera det enskilda ärendet, men jag vill ha den som en motpart att diskutera utveckling med. Det finns ingen skiljelinje när det gäller på vilken nivå vi lägger det. När det gäller 10 § har jag ingenting emot att man styr upp det så att det blir ett incitament för ett ännu mer rationellt jordbruk, men det här bygger på en förhandling som man har haft med intresseorganisationerna. När det gäller 17 och 25 §§ kan jag bara rent allmänt säga att uppdraget politiskt till förvaltningen när man har gått igenom det här är att göra det så enkelt som möjligt med minsta åthävor i förhållande till EU:s regelverk. Vill utskottet ändå titta på det så kommer jag med tjänstemän dit för att se om det går att förenkla ytterligare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller gårdsbrukskommissionen konstaterade jag också att vi var ganska eniga. Det som däremot står i lagtexten är relativt kategoriskt och det vill jag att utskottet tittar på. Näringsutskottet är vårt sakkunnigorgan i lagtinget när det gäller dessa frågor så jag hoppas att man speciellt tar en ordentlig diskussion om det här.  Det är så att den totala arealen är begränsad på Åland. Det finns inte hur mycket areal som helst och vill man få till stånd en stärkt konkurrenskraft, vill man få till stånd en strukturrationalisering, så kan man inte ha alla med i stödsystemet.

 

När det gäller paragrafen om EU:s inspektionsrätt är jag medveten om att så här är direktiven, det är inte så mycket att säga om det, men det är speciellt tredje punkten i 25 § som jag vill att utskottet tittar på.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller begränsad mark är jag fullt medveten om det och det är därför vi har vidtagit olika åtgärder, satt åldersgränser att det skall vara i förvärvssyfte men också andra åtgärder inom vår jordbrukspolitik. I fråga om gårdsbrukskommissionen läser jag nog in inom ramen för skrivningen att man skall kunna tillsätta en sakkunnig kommission som jobbar just med de här frågorna, men jag sade att det är inte någon stor fråga för mig; vill man definiera de ytterligare är jag öppen för det.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi låter näringsutskottet titta på det så får vi diskutera när frågan kommer tillbaka från utskottet. Det viktiga när det gäller minimiarealen är också att man från landskapsregeringens sida, också från näringsutskottet, försöker utmejsla en sådan jordbrukspolitik att de som verkligen vill utveckla sina företag, de som verkligen vill utveckla näringen, får möjligheter till det och det innebär att det s.k. stödodlandet måste minska i andra ändan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrade bestämmelser om servering av alkoholdrycker. (FR 16/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Landskapsregeringen föreslår två ändringar i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om alkohol. Vi föreslår två nya paragrafer i lagen och det gäller också två olika saker. Den ena paragrafen gäller yrkesskickligheten i fråga om servering av svaga alkoholdrycker eller det som vi kallar för B-rättigheter. Det betyder 22 volymprocent etylalkohol. Ändringen innebär att ansvariga föreståndaren eller ställföreträdaren skall ha tillräcklig yrkesskicklighet genom att tentera och få ett utfärdat intyg från en restaurang, en läroanstalt; i dag är det Ålands hotell- och restaurangskola som sköter det och vi har den här typen av tentamen och intyg när det gäller C-rättigheter. Det har visat sig att det är också ganska nytt och vi var faktiskt föregångare när det gällde det här på Åland och man har t.o.m. tagit efter det på rikshåll. Det visar sig nämligen att det är bättre att man har en färsk kunskap i det som gäller än att man kanske har ett gammalt skolbetyg som är 30 år, då har man gått i skola ett år eller att man har jobbat för väldigt länge sedan och som man har glömt, medan i och med att man gör en tentamen är det ny och fräsch kunskap som man har här och nu, och det är det som betyder någonting. Varför vi inför just den här paragrafen har att göra med att särskilt skärgården, men det kan också handla om mycket små enheter på fasta Åland, har haft problem att få kompetent personal med utbildning eller erfarenhet så lång tid som det har krävts. Personligen skulle jag gärna ha velat att man kunde ha haft bara mellanöl och vinrättigheter, men det är omöjligt i praktiken att följa upp det eftersom det överallt är uppdelat i A-, B- och C-rättigheter; i så fall måste vi skapa en egen E-rättigheter eller någonting liknande samt en helt ny administration, så därför blev det B-rättigheten som innehåller 22 volymprocent etylalkohol. Det är framför allt detta med vin till maten som har visat sig att väldigt många vill ha och det har varit svårt att hitta kompetensen.

 

Den andra paragrafen gäller ansvariga föreståndarens närvaro. Nuvarande lag säger att ansvarig föreståndare/ställföreträdande måste finnas fysiskt på plats hela tiden när det är öppet. Det har också visat sig svårt på de mycket små serveringsställena – om man är bara en och kanske har hjälp av någon – att vara där hela tiden under öppethållningstiden. Tar man många andra som är ansvariga för olika områden så kan man vara ansvarig fast man inte är fysiskt på plats. Därför har vi velat gå till mötes på det sättet att vi drar gränsen lågt – jag antar att någon tycker att vi borde ha varit snällare – och satt den vid 50 liter per år eller 8 liter per månad; då talar man alltså om ren etylalkohol, som man omvandlar det till. Det betyder i praktiken att det skall vara antingen sådana som har otroligt lite gästunderlag eller som har säsongsöppet. Det är inte ens aktuellt för någon i Mariehamn att komma i fråga överhuvudtaget, inte på fasta Åland överhuvudtaget om man har öppet året om osv. Samtidigt sägs att den ansvariga måste vara anträffbar inom 60 minuter och att den som är där på arbetsplatsen ändå skall ha fyllt 20 år, annars är det 18 års gräns och det tycker vi att är lite lågt.

 

Motivet är, som sagt, att tillmötesgå de önskemål som har funnits under ett antal år från branschen. Jag nämnde också i samband med meddelandet om det alkohol- och narkotikapolitiska programmet att vi hade den här avsikten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är en lagändring som är helt i linje med den intention som vi har här i lagtinget om att få ett smidigare och enklare förfaringssätt på alla områden. På det sättet är den bra och jag kanske inte har så mycket emot lagstiftningen som sådan. Däremot ifrågasätter jag inställningen till alkohol- och narkotikapolitiska programmet för landskapet Åland 2007-2011. Där står först: ”Målet för den åländska alkoholpolitiken är att minska alkoholkonsumtionen.” Det framkommer också i beredningsarbetet att det här kommer att innebära att det dricks mera alkohol på Åland. Då förväntar jag mig också, när man öppnar lagen, att vidtar man andra åtgärder för att dämpa alkoholkonsumtionen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är som jag sade tidigare, att vi bedömer ändå att det är fråga om så pass små förändringar att det kommer inte att innebära någon förändring av alkoholkonsumtionen i landskapet. Ser man framför allt till skärgårdskommunerna tycker jag nog att detta är berättigat. Det handlar nämligen inte om att vi skall ge mera tillstånd utan det handlar om att de har lättare att kunna få utbilda sin personal, att man kan ge en annan utbildning av personal än vad som förekommer i dag. Jag vågar nästan hävda att det blir inte ens sämre i utbildningssammanhang eftersom det då är dagsfärsk, om jag får uttrycka det så, utbildning och tentamen, man kan sina saker här och nu. Det tror jag är säkrare än att man kan uppvisa ett skolbetyg som är 25 år gammalt t.ex. eller att man har jobbat någonstans för väldigt länge sedan på en färja några år och sedan passar det efter väldigt lång tid att komma tillbaka till hembygden.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

På det här området är vi helt överens, att lagen har ett berättigande och jag tycker att den är bra. Det sade jag också inledningsvis, att jag har ingenting att anmärka mot den. Däremot tycker jag att när man en gång går in och öppnar alkohollagen och tittar över den borde man kanske titta på andra områden som är lite restriktiva också. Det är inte bara ”business-delen” som man hela tiden skall satsa på utan man borde också se till preventionsdelen när man en gång går in och ändrar alkohollagen och kommer med förändringar. Det är det jag efterlyser och varför man inte s.a.s. har passat på tillfället att göra någonting åt det hållet också.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller själva lagen är det kanske inte där man behöver gå in och strängera utan det är mera tillämpningen, överhuvudtaget synen på alkohol när alkohol skall serveras, när vi skall ge tillstånd osv. Det behöver vi inte ändra i lagen utan det är nog vårt synsätt överhuvudtaget som man kan strängera eller vara mer öppen. Jag är den första att säga att det är ett område som jag tycker att är svårt. Det går lätt att sätta i ett program att nu skall vi strängera, vi skall ha alkoholfria zoner där barn och ungdomar finns osv., då kommer vi till det enskilda tillfället – och då är de som har varit mest engagerade som ibland faller till föga. Det kan man, som jag tidigare har sagt, kalla dubbelmoral.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2006-2007 om ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. (FR 8/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helt och därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om datainspektion för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman! I enlighet med vad jag har aviserat föreslår jag att lagtinget förkastar det i framställningen nr 8/2003-2004 ingående andra lagförslaget.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Roger Erikssons förslag.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Roger Eriksson, understödd av ltl Mats Perämaa, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas.  Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall antas röstar ja och de som röstar för ltl Roger Erikssons förslag att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har i tredje behandling beslutat anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av statistiklagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Motiveringen är godkänd.

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående lagstiftning om posttjänster. (FR 11/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om posttjänster för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Posten på Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck. (RP 6/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2006-2007 om Växtkraft - kulturpolitiskt program 2007-2011. (M 5/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Kulturutskottet har på lagtingets begäran behandlat landskapsregeringens meddelande nr 5/2005-2006 med namnet Växtkraft – kulturpolitiskt program 2007-2011.

 

Jag skall nämna några saker ur betänkandet. Först om den metamorfos som används. Kulturutskottet skriver så här: ”Begreppet kultur är synonymt med begreppet odling och i programmet används odlingstermer som metafor för att beskriva kulturpolitiken vilket utskottet konstaterat har föranlett diskussion.” Likaså har det föranlett i kulturutskottet, men man kan se på det på flera olika sätt, man kan dels ha den synen att det blir för mastigt, det blir för mycket odling, men å andra sidan är det inte lätt att hitta på någonting annat som skulle passa; det passar till många delar, men det kan bli lite väl om man läser på det viset. Det har i alla fall en viss poäng och fyller en viss funktion för att kunna beskriva kulturpolitiken, som är väldigt svår att beskriva. Det är väldigt svårt att skriva ett sådant här program, det har vi erfarit i utskottet.

 

Vidare konstaterar utskottet att programmet är övergripande till sin natur och det innehåller därför få konkreta åtgärdsförslag. Utskottet utgår från att programmet kommer att kompletteras med mera konkreta handlingsplaner. Det här ser vi nog som viktigt. Det kan tyckas när man läser programmet att det är väldigt intetsägande och på gränsen till flummigt, om man hade förväntat sig att ur programmet kunna läsa konkreta åtgärder. Men vi har erfarit under hörandet att det är inte meningen med programmet utan det skall bara ange övergripande riktlinjer som sedan skall s.a.s. sjösättas genom handlingsplaner.

 

Vidare konstaterar utskottet efter att ha begärt utlåtande från Ålands kulturdelegation att landskapsregeringen bör överväga att i programmet något utveckla kulturens roll i vården och skolan. Det är väl egentligen de konkreta bristerna som utskottet ser i sak.

 

Efter att programmet har överlämnats till lagtinget har beslut fattats om förverkligandet av kultur- och kongresshuset, varför landskapsregeringen också bör överväga att i programmet ange landskapsregeringens mål för utvecklandet av kulturen i huset. Detta nämnda utlåtande från kulturdelegationen bifogas betänkandet. Med anledning av det skriver utskottet: ”Enligt vad utskottet fått erfara råder det inom kulturdelegationen ett visst missnöje med det sätt på vilket handlingsprogrammet utarbetats Utskottet konstaterar att landskapsregeringen och lagtinget är de organ som ytterst fattar beslut om kulturpolitiska planer och riktlinjer men anser samtidigt att det med tanke på det fortsatta arbetet hade varit värdefullt om delegationen hade fått uttala sig om det färdiga förslaget till kulturpolitiskt program.”

 

Som jag sade i remissen har nu kulturutskottet varit ”kuriren” för att kulturdelegationen skall få komma till tals. Detta ser vi som en liten brist och det borde som sagt ha skett före behandlingen.

 

Kulturutskottet konstaterar också att det i inledningen av programmet nämns att kulturen, inklusive det svenska språket och de lokala sedvänjorna utgör grunden för Ålands självstyrelse. Dock sägs inget i programmet om hur kulturpolitiken skall värna dessa värden. Utskottet utgår från att detta beaktas i kommande handlingsplaner. Därtill konstaterar utskottet att det är angeläget att i kulturpolitiken värna om ett fruktbart samarbete mellan amatörer och professionella kulturutövare. Det här är en ständigt pågående debatt, ett spänningsfält i det åländska kulturlivet, där dessa två enligt utskottets mening bör värnas och samarbetet mellan dem är viktigt, så att inte det ena sker på det andras bekostnad osv. Båda är värdefulla, enligt utskottet.

 

Slutligen konstaterar utskottet att den planerade lättfattliga sammanfattningen av programmet bör förverkligas och spridas.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja påstå för kulturutskottets ordförande ltl Danne Sundman att det finns en viss begreppsförvirring i betänkandet och det är framför allt på sidan 2. Jag tror att det är väldigt viktigt att hålla skilt på vad det kulturpolitiska programmet åsyftar, nämligen det som är idéprogram som gäller för åren 2007-2011. Handlingsprogram, som det står på sidan 2, men jag tror att man menar det kulturpolitiska programmet, görs upp årligen av kulturdelegationen. Har man i kulturdelegationen väldigt starka uppfattningar går det att i de årliga handlingsplanerna att föra in dem; därav också orsaken till att programmet inte tog en ytterligare vända i delegationen förrän det gavs till lagtinget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Kulturministern har både rätt och fel. Rätt till den delen att det egentligen skall det kulturpolitiska programmet och inte handlingsprogrammet. Det är ett fel och om jag kan anföra en rättelse i replik gör jag det gärna. Det är fel till den delen att även om det handlar om det övergripande programmet så borde kulturdelegationen ha fått yttra sig om det innan det kommer hit till lagtinget så att den skulle ha känt sig delaktig. Men, som jag sade i mitt anförande, har landskapsregeringen sin fulla rätt att driva kulturpolitik utan att göra kulturdelegationen särskilt delaktig, men det är inte lämpligt med tanke på att det skall vara en dynamik däremellan också, eftersom kulturdelegationen sedan i praktiken skall omsätta tankarna till handlingsplaner samt framför allt när man delar ut medel.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är, som sagt, mycket viktigt att kulturdelegationen är väl förtrogen med landskapsregeringens kulturpolitiska program. Det är nämligen med det i botten som man sedan skall prioritera och gå vidare så att pengarna också hamnar där och stöder de mål som kulturpolitiska programmet tar sikte på. Det är därför som kulturdelegationen har utarbetat ett underlag till program plus att den årligen gör dessa handlingsplaner som vi sedan tar med i beaktande när vi gör upp budgeten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det visade sig under utskottets behandling att kulturdelegationen visst accepterar rollfördelningen men att den kände sig lite överkörd i processen; kulturdelegationen tyckte att den inte hade fått vara tillräckligt delaktig. För det första blev det personförändringar, det bytte regering osv., det kom en socialdemokratisk ordförande, minister, skribent osv., så det blev kanske politiskt magstarkt att svälja det, men man har inte så stora synpunkter på själva programmet utan jag kan tänka mig att när det kommer till utformande av handlingsplanerna tar det mera spjärn s.a.s. i åsikterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Jag tycker att skissen till idéprogram som heter Växtkraft är bra. Det är svårt att göra kulturpolitiska program. Det kan inte tillfredsställa alla samtidigt. Eftersom man årligen skall komma med mera ramar om vad man årligen skall prioritera tror jag att det blir bra. Däremot har jag tänkt på skrivningen som kulturdelegationen hade om Nordens institut på Åland. Jag tycker inte att man skall tona ner dess betydelse. Jag tycker att vi skall vara den betydelse som institutet har i dag på Åland. Det är ett bra nordiskt forum för att utbyta tankar och för samarbete. Jag tycker inte att man skall tona ner Nordens institut på Åland.

 

Vi hade diskussioner, som ltl Danne Sundman var inne på, om hur processen har gått till samt om innehållet i programmet och jag kan bara konstatera att det var också min uppfattning att själva innehållet i programmet hade kulturdelegationen inte så mycket invändningar mot utan just om själva processen.

 

De kompletteringar som ordföranden i kulturutskottet anförde om skola och vård och beslutet om att kultur- och kongresshuset skulle omnämnas stöder jag också. Jag tror inte att vi har haft några olika åsikter om den saken i kulturutskottet.

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga om föreningen Företagsam skärgård. (EF 11/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Den nystartade föreningen Företagsam skärgård har för avsikt att fortsätta det arbete som tidigare utfördes i projektform under samma namn. Arbetet innefattar företagsrådgivning, näringslivsutveckling, inflyttning o.s.v. Finansutskottet och lagtinget har beslutat att landskapsregeringen skall se till att verksamheten fortsätter utan avbrott. Skärgårdsnämnden har gett sitt stöd för verksamheten. Nu riskerar verksamheten att raseras med kompetensdränering som följd. Skärgården minskar ytterligare i befolkning då befintlig personal tvingas söka sig andra arbeten och bosättningsorter.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att den verksamhet som Företagsam skärgård bedriver skall kunna fortsätta utan avbrott?

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Det här är en fråga som vi har diskuterat rätt många gånger på avdelningen och landskapsregeringen har vidtagit följande åtgärder. Dels har vi beviljat ett anslag på 10.000 euro för verksamheten, dels har vi kommit överens med AMS om att AMS för vissa åtgärder skall bevilja 24.000 euro. Totalt har alltså landskapsregeringen finansierat Företagsam Skärgårds verksamhet med 34.000 euro. Ytterligare har landskapsregeringen diskuterat frågan på så vis att vi har pekat på möjligheten att finansiera den här typen av verksamhet inom ramen för Leader-dimensionen i Landsbygdsutvecklingsprogrammet. Trots att det formellt inte tagits beslut finns det möjlighet redan från 1.1.2007 att upparbeta kostnader inom ramen för de regelverk som finns.

 

Dels har vi alltså finansierat verksamheten med 34.000 euro och vi har också skapat möjligheter för att man fortsättningsvis skall kunna finansiera verksamheten.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand ansvarar för näringslivsfrågor i landskapsregeringen och det borde vara för vicelantrådet av synnerligt intresse att bevaka frågor som så tydligt berör näringslivsutveckling och företagsrådgivning osv. för att företagare och företag på hela Åland skall ha goda förutsättningar att idka sina verksamheter. Det svar som vicelantrådet Jörgen Strand gav andades mest uppgivenhet. Att hänvisa till Leader-projektet låter bra, det låter som om man har en avsikt och en möjlighet att finansiera t.ex. föreningen Företagsam Skärgård via det, men landskapsregeringen har inte ens kommit till skott med att bestämma vilken förening som skall vara den verksamma Leader-föreningen på Åland. Landsbygdsutvecklingsprogrammet är inte godkänt på EU-nivå, så det är inte heller fastställt. Det här är alltså någonting som gäller för framtiden. De 10.000 euro som ni har beviljat föreningen i verksamhetsbidrag gäller för de tre första månaderna under detta år, inte därefter. Däremot har AMS visat en stor välvilja i frågan; det är andra personer som leder den verksamheten och de har sett nyttan av att föreningen kan fortsätta sin verksamhet, eftersom föreningen tidigare projektet Företagsam Skärgård, nuvarande föreningen, har fungerat som arbetsmarknadsbyråns förlängda arm ute i skärgården.

 

Jag står här nu som skärgårdsbo och som en person som är intresserad av näringslivsutveckling och uppmanar landskapsregeringen att göra mera för att vi skall kunna ha ett fungerande organ som kan ge företagsrådgivning ute i skärgården också.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Det vill jag också att det är en mycket angelägen fråga. Därför har vi pekat på möjligheterna som finns - tvärtemot vad ltl Mats Perämaa säger – från 1.1.2007. Det krävs också lite initiativkraft och arbete från föreningens sida. Dessutom har också kommunerna ett ansvar – först får man en finansiering för ett projekt som man vet att går ut 1999, låter det fortgå utan att man bildar föreningen, varpå landskapsregeringen via ett nytt program finansierade det; då skulle man också hitta lösningar och vara mera självständiga, det gjorde man inte. Tredje gången ombildade vi projektet; med lite diffusa skrivningar kunde vi få igenom det under en tredje programperiod. Landskapsregeringen har alltså finansierat ett projekt från 1995-2007 som,  precis som Skärgårdssmak har gått vidare på annat sätt, också skall kunna gå vidare på ett annat sätt, men det krävs också en insats från föreningen. En sak som jag ytterligare har funderat på är att varför tar man inte delvis betalt för rådgivningen? Tittar man på budgeten som finns för Företagsam Skärgård är det kommunernas insats, AMS, LR:s insats och några små insatser till. Skulle man alltså ytterligare fylla på det här och ta lite betalt för sin verksamhet så skulle man kunna finansiera det. Jag tycker inte primärt att det är landskapsregeringens uppgift att varje förening som kommer till landskapsregeringen skall ha finansiering, att man per automatik skall få det. Vi skall komma ihåg att i dag i landskapsregeringen håller vi på med alla organisationer och försöker samordna företagsrådgivningen enligt den intention som Anders Eriksson hade 1994 för att kunna få en bättre effektivitet, för att höja kompetensen inom rådgivningen och där tycker jag också att Företagsam Skärgård borde komma med i diskussionen, men det vill man inte, utan man vill på något sätt gå på sidan om alla andra organisationer och få en rak landskapsfinansiering. Det är alltså många parter som måste bjuda till här för att vi skall få detta i hamn. Möjligheterna finns inom ramen för de program som finns, i första hand Leader, men vi kan också finansiera enskilda projekt via nya målprogram.

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag uppfattar det som att vicelantrådet Jörgen Strand försöker skylla ifrån sig i den här frågan. Om vi nu ser på hur frågan har utvecklat sig under vicelantrådets ansvar, så har vi hamnat i en situation där kommunerna, som vicelantrådet också säger, inte har engagerat sig i frågan. De har visst gjort det, kommunerna har bildat en förening för de inser nyttan, det måste finnas företagsrådgivning också ute i skärgården. Men under vicelantrådet Jörgen Strands ledning har saken blötts och stötts, man har fört fram argument om att motparten saknar initiativkraft, inte vill samarbeta, det brister hos kommunerna, nu är det också någon annan lagtingsledamots fel att det har blivit som det har blivit! Man kan inte fastna och älta de här frågorna och säga att det beror på det ena, det finns den möjligheten, när man aldrig kan påvisa någon metod som löser själva problematiken. Nu tappar vi kompetensen ute i skärgården, en av personerna har flyttat redan och den andra riskerar att flytta; då står vi med en rumphuggen förening som saknar kompetens – allting åstadkommet av vicelantrådet och den majoritet som också stöder honom.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag har tagit mitt ansvar och finansierat min del från landskapsregeringens håll. Detta har vi gjort under flera år och det har vi också gjort nu. Men ltl Mats Perämaa borde kanske titta sig själv i spegeln och titta vad gör han annat än att stå i lagtinget och mässa och säga att andra skall betala det här!  Det är ltl Mats Perämaas ansvar som en av initiativtagarna i kommunen att också försöka  göra någonting konstruktivt. Vi har skapat regelverk, vi har skapat utrymme för finansiering och vi har finansierat direkt. Men det är så enkelt, ltl Mats Perämaa, att stå i lagtinget i opposition där man inte behöver ta ansvar och säga att någon annan skall göra det här för oss. Jag brukar citera det som lantrådet Roger Nordlund sade en gång – den klassiska Kennedy-frasen – ”man skall inte fråga vad landet kan göra för dig utan vad kan jag göra för landet”, fundera på det ltl Mats Perämaa och kom inte varje gång och säg att någon annan skall göra och finansiera! Vi har tagit vårt ansvar i landskapsregeringen och det finns alla förutsättningar för att finansiera verksamheten.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att förbättra ekonomin för växtodlingsgårdar. (HM nr 9/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Som vi hörde av talmannen tar motionen sikte på åtgärder för att förbättra ekonomin för växtodlingsgårdar. Men det handlar inte bara om det, för lönsamheten är fortsättningsvis ansträngd inom de flesta produktionsgrenarna inom det åländska lantbruket. Det är faktiskt så att när det gäller spannmålspriserna visar statistik att priserna ligger på kanske rentav den lägsta prisnivån i hela Europa, och det kan vara värt att notera.

 

Det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet för landskapet Åland, som vi diskuterade tidigare här i dag för perioden 2007-2013, är ganska långt identiskt med det tidigare existerande programmet. Men den kanske största skillnaden är att i det nya programmet är stödet för vanliga åkergrödor ca 120 euro per hektar, om gården klassas som växtodlingsgård, medan däremot stödnivån är 145 euro per hektar om gården klassas som husdjursgård.

 

Trots att stöden är en ersättning för kostsammare och miljövänligare odlingsmetoder så finns det en ändå en ekonomisk morot inbyggd  och den moroten finns för att stimulera till ett ännu miljövänligare lantbruk. Den moroten bör vara lika stor oavsett produktionsinriktning, såsom vi ser det. Vi konstaterar också att lönsamheten redan nu, förstås beroende på produktionsinriktning, är sämre för växtodlingsgårdar än för husdjursgårdar och genom den här skillnaden i stödnivå mellan olika typer av gårdar blir utfallet att den ekonomiska differensen blir ännu större. Husdjursgårdarna har kostsammare miljöåtgärder så det är naturligt att stödnivån bibehålls där. Vi tar inte i motionen sikte på att på något sätt försämra för dem, men däremot bör åtgärder vidtas för att stimulera växtodlingsgårdarna.

 

Just mot den bakgrunden tar vi upp i hemställningsklämmen att landskapsregeringen bör vidta åtgärder så att konkurrensförhållandena mellan en husdjursgård och en växtodlingsgård likställs.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller inte med ltl Anders Eriksson i den här frågan. Det är ingen inkomstpolitisk åtgärd utan man får betalt för de åtgärder man gör. Det är mera kostsamt att hålla en husdjursgård. Därför denna skillnad. Men när det gäller utfallet för den enskilda jordbrukaren torde det vara lika bra för en växtodlingsgård som för en husdjursgård, utgående från att man har dyrare kostnader när det gäller husdjur.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl inget nytt att inte minister Strand håller med mig och det kan bero på att han kanske inte har den fulla bakgrunden och sakkunskapen när det gäller dessa frågor. Det är så att det här är ingen inkomstpolitisk åtgärd, oavsett hur Strand rådgör med ltl Henry Lindström., det är inte så! Men det finns ett ekonomiskt incitament. Det finns en ekonomisk morot här och den moroten tillåter EU enbart av ett syfte, dvs. att så många lantbrukare som möjligt skall vidta miljöförbättrande åtgärder. Det är positivt och den moroten skall vara lika stor oavsett vilken produktionsinriktning man har.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson diskutera ungefär som så att det är en självklarhet att man skall få stöd och bidrag samt mycket mer i plånboken oberoende vad man sysslar med, medan landskapsregeringen har haft en tydlig inriktning i sin målsättning med att få husdjursgårdarna att leva. Det är viktigt för vårt öppna landskap, livsmedelsindustrin och liknande. Därför har vi satt dem olika utgående från att man har olika kostnadsbilder när det gäller växtföljden och husdjursgårdarna. Det är ett medvetet val och det är ingen rättighet att få stöd och bidrag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet att ett av de fulaste ord som minister Strand vet är bidrag och stöd! Jag har aldrig stått och pratat om att man skall få bidrag, att man skall få stöd hur mycket som helst. Minister Strand bör försöka vara saklig även i den här diskussionen, men om vi tittar på vad är det för någonting som vi tar upp i motionen? Jo, vi tar upp det nya miljöstödsprogrammet. Det är ett program där du får bidrag, stöd, oavsett hur hemskt fult det låter, men du får en ersättning för att du vidtar miljöförbättrande åtgärder. Märk väl, det finns en ekonomisk morot i detta för att locka med så många i systemet, och det är bra, och den moroten skall vara lika för alla oavsett vilken produktionsinriktning man har. När, tyvärr, den jordbruksminister vi har inte råkar förstå hur det här hänger ihop så vill jag att näringsutskottet tittar på detta

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Det är en väldigt viktig fråga som ltl Anders Eriksson tar upp. Det är problem med den svaga ekonomin på växtodlingsgårdar och man borde göra allt för att förbättra den. När det gäller priserna på produkterna är det så, inte bara när det gäller spannmål utan många andra också, att de ligger mycket lägre än vad de gör i många andra EU-länder. Däremot kan jag inte hålla med om att det finns några ekonomiska incitament för att gå med i miljöstödet. Det har varit i tidigare program men nu är det enbart en kostnadskompensation och det är viktigt att också lyfta fram det. På det sättet blir det egentligen inget direkt stöd utan det är en kompensation för miljöåtgärder som man gör på gårdarna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Henry Lindström och jag är nog ganska långt överens om detta. Om vi tar det pedagogiskt, så den stora delen av det som betalas ut på basen av miljöstödsprogrammet är ersättning för att en lantbrukare vidtar miljöförbättrande åtgärder. Det tror jag att hela samhället ställer upp på, det är viktigt. Det har tidigare funnits en ekonomisk morot för att locka med så många som möjligt. Jag har inte sett i några EU-direktiv eller någonting om att inte den möjligheten skulle finnas även i det nya programmet. Jag har inte läst programmet från punkt till punkt, men om det är som ltl Henry Lindström säger att nu finns inte heller den ekonomiska moroten är jag lite orolig för vilken uppslutning vi kommer att få bakom programmet framöver.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Tyvärr är det så att de ekonomiska incitamenten har tagits bort, så det är i stort sett kompensation för åtgärder man gör. I och med att jag har varit med i det förberedande arbetet om miljöstödet vet jag att allt bygger på kostnadskalkyler. Att vi har kunnat få någorlunda bra nivåer beror på att det handlar om hur mycket arbetsinsatser man kan få godkänt för olika åtgärder. Lyckas man gör det bättre på de enskilda gårdarna kan det på det sättet bli ekonomiskt intressant att tillämpa det. Svårigheter finns faktiskt när det gäller att locka med alla i miljöstödet framöver.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har inte hittat någonstans att man från EU skulle förbjuda möjligheten att ha med denna ekonomiska moroten. Om det är jordbruksminister Strand som har hittat på det så känner jag mig inte riktigt till freds med det. Ltl Henry Lindström sade själv i slutet av sin replik att det kan bli så att det är svårt att få allt för många lantbrukare att ställa upp på det nya miljöstödsprogrammet. Då har vi både miljömässigt och ekonomiskt hamnat ytterligare bakut. Men det här hoppas jag att man kan titta på i näringsutskottet. Jag är lite fundersam över om det faktiskt är på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående ändrade regler för import från Sverige.  (HM 11/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Den här motionen är en följd av den problematik som finns i handeln mellan Åland och Sverige. Skattegränsen runt Åland, som är en konsekvens av det åländska skatteundantaget, vållar en del problem och byråkrati för handeln mellan Åland och övriga EU. För åländska köpmän dock främst vid import från Sverige, eftersom i Finland producerade eller för finska marknaden förpackade produkter vanligen saknar en acceptabel svenskspråkig varuinformation försöker åländska köpmän att i ökad omfattning importera sina varor från Sverige för att kunna erbjuda kunderna varor med en betryggande svenskspråkig produktinformation.

 

En annan orsak är att köpmännen naturligtvis vill ha en större svenskspråkig inköpsmarknad för att på det sättet finna leverantörer med varor till lägre pris samt även snabbare hitta leverantörer med nya produkter. Ålands köpmannaförening har sedan länge arbetat för att få gränsformaliteterna i handeln mellan Sverige och Åland förenklade och Ålands köpmannaförening har i samarbete med Ålands handelskammare och Ålands företagarförening anhållit om att skattegränsformaliteterna skall förenklas genom att SAD-blanketten ersätts med en förenklad deklaration i form av en exportfaktura. I juni 2002 bekräftade Inge Lindunger i sin utredning att detta var fullt möjligt. Samma slutsats drar Patrik Gunnarson i sin av Ålands köpmannaförening beställda utredning i april 2006.

 

Trots detta har ingen för de åländska konsumenterna och köpmännen ytterst väsentlig åtgärd vidtagits. Efter en hänvändelse från Åland till Kommersekollegium i Stockholm har myndigheterna nu bett svenska tullverket att ta nya initiativ till nya samtal med sina finska kolleger i syfte att förenkla importbyråkratin.

 

Med anledning av det anförda föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen snarast i samarbete med tullverket i Sverige och Finland omarbetar reglerna så att import från Sverige till Åland inte i fortsättningen är mer byråkratisk och kostsam än import från Finland.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Man blir lite förundrad! Ingenting har gjorts, säger ltl Brage Eklund. Det är få saker där så mycket ansträngningar har lagts in och där också resultatet de facto rullar framåt. Den utredning som köpenskapen på Åland lät verkställa besannade mycket av den strategi som landskapsregeringen har arbetat med, före den kom och efter den kom. Vi har en utomordentligt målinriktad väg som vi går för att om möjligt lösa de här frågeställningarna. Det handlar naturligtvis om alla de områden som finns inom EU, där man tillhör tullunionen men är utanför unionens skattedel.

 

Det här är tråkigt;  jag tycker att vi också försöker informera om de här sakerna. Ända sedan landskapsregeringen tillträdde och vi hade vårt första möte med statsministern, finansministern och då också den tredje regeringspartnern, Svenska folkpartiets partiledare, miljöminister Enestam, och fick deras sanktion på att vi samfällt skulle arbeta på en väg som skulle föra fram till och att vi kunde skapa de här undantagen, så har vi målinriktat gjort det.

 

Alla i den här salen känner till att EU som bäst håller på och fabricerar en ny tullkodex. Det finns de som tror att den kan färdigställas i juni under Tysklands ordförandeskap. Tvivlarna tror att det ännu går över till Portugals ordförandeskap, men någonstans i de här tidevarven skall väl slutet komma. Denna nya tullkodex tar sikte på att i görligaste mån förenhetliga allt hanterande av tullformaliteter inom EU och vad vi vill med våra undantagsstadganden är att stick i stäv mot detta regelverk skapa förutsättningar för områden som Åland och andra utanför skatteunionen varande områden att kunna göra förenklingar. Syftet är att förenkla så mycket man kan, dock utan att det som är centralt i tullhanteringsfrågorna, att momsuppbörden skall bli drabbad, för det är inte heller vi ute efter.

 

Så sent som för ett par månader sedan tog hela Europaparlamentet Ålands tullkodexundantag formellt till nästintill enigt beslut i parlamentet. Det tyckte Lasse Wiklöf att var ett väsentligt framsteg, alltså de folkvalda i Bryssel tyckte som vi! Tänk om herr Eklund skulle ha uppmärksammat det som ändå ett väsentligt framsteg! Det är inte precis vilka som helst som har beslutat i den här frågan så långt. Men alla vet att det ytterst är kommissionen som tar det här. Och är det så att man skall rubba kommissionens makt skall man ha ett enhälligt råd. Jag hoppas det här skall gå med lämpor.

 

Så sent som igår hade landskapsregeringens företrädare diskussioner med finansministeriet och med chefsförhandlaren för Finlands delegation på det här området nere i Bryssel för att återigen gå igenom hur vi skulle tackla olika frågor, och, lägg märke till,  vi gör det i stor endräkt. Vi har varit med och dikterat villkoren tillsammans med finansministeriet och tullstyrelsen och vi är överens om att det är den här vägen man rimligen bör skrida fram, om man skall ha undantaget nu och för framtiden och kunna förenkla.

 

Lindeungerapporten överlämnade Lasse Wiklöf för länge sedan till dåvarande andre finansminister Wideroos, som gav mig ett löfte att göra allt hon bara förmådde för att hjälpa till i att de sakerna skulle åstadkommas. Det var ett tiotal punkter. En del av de punkterna är förverkligade; andra är egentligen ur tiden, de är överspelade, processen har gått längre än så. Lasse Wiklöf kommer inte att överge den linje vi har med finansministeriet och tullstyrelsen förrän vi har kört den till slut och det visar sig att det här går inte; då skall jag också vara beredd att sadla om på ett annat spår, men i det här läget är det kvalificerad dumhet att gå på en annan väg som skulle på något sätt kontrastera mot den som vi är överens med vederbörande riksmyndigheterna och Finlands förhandlare i Bryssel. Jag har fortfarande gott hopp om att det här skall kunna gå.

 

Även den här frågan, ltl Brage Eklund, kommer upp när samarbetsministern från Sverige kommer till Åland. Även då förs den på tapeten för att göra allt vad vi förmår för att ha s.a.s. Sverige med oss i det fortsatta. Jag tror att vår väg är den rätta.  

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är alltid itag när ledamoten Lasse Wiklöf försöker berätta om sin förträfflighet! (ledamoten Wiklöf: nej, inte alls!)  Det är så, ledamoten Lasse Wiklöf, att köpmannaföreningen har väntat länge på att det skall ske förenklingar och har blivit lovade ganska länge att det skall ske. Jag känner bra till de bilaterala överenskommelserna om att tullkodexen skall förändras. Men under tiden finns det en möjlighet att komma överens och diskutera det här med både finska och svenska tullverket för att göra förenklingarna. De är förvånade på svenska sidan hur det kan komma sig att det är på det här viset. Om det är jag som är otålig eller inte kan det här, men det är många med mig som har hört de här orden att vi är på rätt väg och om det blir förändringar är vi säkert på rätt. Långsiktigt är det den rätta vägen, men det är ingenting som hindrar att man kan påskynda och förenkla under tiden med befintligt system.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är nog definitivt inte Lasse Wiklöfs förträfflighet som här försöker lyftas fram utan det är det målmedvetna arbete vi har iscensatt sedan tämligen lång tid tillbaka och som vi med samma målmedvetenhet ämnar fullfölja. Om ltl Brage Eklund tror att vi inte har några kontakter när det gäller t.ex. tullmyndigheter, så har vi det! Jag skulle vilja höra vilket som är ltl Brage Eklunds verkliga recept för att lösa det här om man han tror att det är något enkelt? Det här är oerhört komplicerat och jag säger än en gång att det är ännu mera komplicerat därför att EU:s nya tullkodex faktiskt hamnar på tvärs med den linje vi vill föra. Det är det som är bekymret. Jag tror inte att någon är särskilt intresserad av att laborera med nya lösningar förrän man ser att fundamentet för förändringar och liberaliseringar föreligger

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är säkert inte enkelt för i så fall skulle det ha skett någonting vid det här laget. Jag hoppas att ledamoten Lasse Wiklöf har kontakter, annars har han verkligen misskött sig, det misstror jag inte alls. Att i dag driva handel från Åland till Sverige och Finland innebär problem, och varför man vill bedriva handel till Sverige beror på språket. Man kan åtminstone försöka föra en diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Även de språkliga problemen kommer att tas upp när minister Christina Husmark Pehrsson, inte minst den postorderförsäljning som bedrivs på finska och mycket annat, där vi skall försöka få till stånd förutsättningar för att kanalerna att fungera direkt från Sverige. Det är många frågor vi har på tapeten och med största allvar tar vi itu med allihopa. Än en gång, det är många före mig som har arbetat med tullkodexproblemen och att underlätta tullklareringarna och handeln mellan Åland och Sverige. Jag hoppas att jag skall bli den sista, att vi lyckas komma till slutet. Men det tar tid därför att det är svårt och det måste processas. Det är inte några lättlösta frågor. Men jag hoppas på ett gott resultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar ledamoten Lasse Wiklöf för informationen om hur det ligger till. Jag är den första att medge, att jag inte är så hemskt insatt i frågorna. Jag undrar om man har funderat på att få Sverige med på tåget som man har systemet där uppe i Tornedalen. Där har man, om jag har förstått det rätt, ett visst förenklat gränsförfarande mellan Finland och Sverige. Skulle det vara en möjlighet att jobba på att få samma här? Hur ligger det till med det?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Om jag inte missminner mig var det den frågan som ltl Brage Eklund hade uppe här för några dagar sedan. Man har ett förenklat förfarande när det gäller beskattningen, men den är inte identisk med vår problematik. Där handlar det om pendlarna som bor på ömse sidor om gränsen och som pendlar över och jobbar i varandras länder. Där har man bestämt hur man skall sköta taxering och allt sådant. Det är egentligen det som det här i huvudsak handlar om. Det är inte identiskt med den här problematiken. Problematiken här har uppstått därför att Åland inte är med i EU:s skatteunion, det är vårt bekymmer. Om inte jag missminner mig fick vi också Storbritannien med oss här för inte så länge sedan, så det går åt rätt håll, de kommer med på medarna och jag tycker själv att det som hände i parlamentet var en ordentlig buff framåt. Varför skulle man inte i kommissionen kunna resonera på samma sätt som i parlamentet? Jag tycker att det var ett framsteg, men det slutliga resultatet ser vi när allt är klart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående företagsamhet år 2008. (HM nr 37/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Internationellt erkända liberala tänkare har uttryckt sig ungefär så här, att i ett samhälle där man har ett väldigt stort välstånd, alla har höga inkomster, så finns det också faror. Ett välmående samhälle kan invaggas i någon form av trygghet på grund av att drivkraften som också finns i det att man just letar efter ett större ekonomiskt välstånd försvinner i ett väldigt välmående samhälle. Det är väl kanske förenklat att säga att det per automatik är på det här viset, men jag tror att det ligger någonting i det och historien har också visat att många rikt utvecklade kulturer efter ett tag av välstånd, makt och andra saker har sjunkit tillbaka och andra områden har tagit över.

 

Ungefär detta ligger till grund för mina tankar i hemställningsmotionen. Jag vet att det pågår ett arbete i kulturutskottet där man tar ställning till en hemställningsmotion om en tankesmedja. Det är fråga om samma sak, ett kreativt tänkande. Man skall ha de bästa krafter som finns i samhället för att fundera på utvecklingsfrågor och därigenom komma på idéer och skapa utvecklingsmöjligheter. Jag hade samma tankar när jag skrev hemställningsmotionen. Jag fokuserar lite mera på rent företagande, företagsamhet.

 

Vi skriver så här i början av hemställningsmotionen: ”Företagsamhet och företagandet har historiskt sett varit ett varumärke för Åland och ålänningarna.” Så tror jag att det är och så tror jag att det har varit. Det här är någonting som vi borde bibehålla. I vårt välmående samhälle finns det risker för, som jag ser det, att människor mer och mer väljer att via utbildning, som förstås är bra, skaffa sig säkra, trygga arbetsplatser för att därigenom försörja sig och sina familjer, och det är förstås bra och är en del i samhället som också skall finnas, men genom att ett företag ändå har riskdelen som en väsentlig del i hela verksamheten så finns det en risk att allt färre blir företagare i framtiden. Därför tycker jag att man kunde från det offentligas håll lyfta upp företagsamheten och företagandet som ett fenomen genom att göra ett år, lämpligen år 2008, till ett år som kunde kallas företagsamhet 2008 för att lyfta upp frågorna, visa från samhällets sida att man värdesätter företagare och de insatser företagarna gör för vårt samhälle. Arbetet kunde leda till att man under året utser årets företagare. Det viktigaste är inte att man utser årets företagare, det finns också andra som gör det, utan huvudsaken är att man skulle ha en arbetsgrupp som skulle jobba med de frågor som belastar och berikar en företagares möjligheter att utöva sitt förvärv. Man kan se till skattefrågor i samklang med det skattearbete som utförs genom den parlamentariska skattearbetsgruppen, man kunde se på byråkratifrågor, man kunde se sociala skydds- och trygghetsfaktorer.

 

Det här är vårt lilla sätt att försöka lyfta upp företagaren och de personer som är företagsamma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående syntolk.  (HM nr 35/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Hemställningsmotionen handlar om en syntolk. Vad gör då en syntolk? Vad är en syntolk? Jo, en syntolk ger en person som är synskadad en möjlighet att uppleva det som en fullt seende person har lätt att uppfatta: teater, idrottsevenemang och olika publika evenemang. Det handlar alltså om att för en synskadad också kunna uppleva rörelser på scenen, gester, mimik, scenografin, någonting som vi som är seende tar för givet när vi t.ex. går på teater. Det är någonting som man går miste om om man inte ser.

 

En syntolk sitter och simultantolkar för publiken och man följder händelsen via hörseln, via öronsnäckor. Syntolken förmedlar varje rörelse och ansiktsuttryck hos skådespelaren. Det är det som gör att teaterupplevelsen blir större, t.ex. en rollfigur som kommer in gör en grimas på scenen, tappar något, små och viktiga saker för förståelsen. Det handlar inte främst om att berätta vilka färger skådespelaren har på sina kläder eller om hur scenen är uppbyggd. Det handlar främst om att förmedla sådant som man kanske inte tänker på i första taget, skeenden i periferin, gester, gester som avslöjar sinnesstämning och karaktärer.

 

Syntolkar finns i Sverige. Det är rätt utbrett där och systemet breder ut sig ännu mera; många nya utbildas och det är också allt fler teatrar och föreställningar som blir syntolkade. I Finland är situationen sämre. Det finns på finskt håll, om jag är rätt uppdaterad, åtta utbildade syntolkar på finska, men på svenska finns ingen syntolk i hela Finland. Däremot håller man nu på och utbildar och försöker få en person som är utbildad också som syntolk på svenska.

 

På vilket sätt kan åländska synskadade ta del av en syntolks tjänster? Grupper från Åland har gjort gemensamma resor till teatrar i Sverige; det är det sätt man har att kunna använda sig av syntolk, man måste alltså vända sig till Sverige.

 

I landskapsregeringens målprogram för handikappolitik sägs: ”De funktionshindrade på Åland skall kunna delta i kultur, rekreation och idrott på lika villkor.” I det programmet hänvisas också till FN:s standardregler där regel 10 och 11 säger att människor med funktionsnedsättning skall kunna delta i kulturliv på lika villkor och de skall också ha samma möjligheter till rekreation och idrott som andra.

 

Jag tror inte att Åland kunde ha en egen syntolk, det tror jag inte heller att synskadeföreningen är ute efter, men inom synskadeföreningen diskuteras hur man tillsammans med övriga Svenskfinland kunde delta i att utbilda en gemensam syntolk. Det skulle vara en framkomlig väg. Dels för landskapsregeringen men också för handikappförbundet gäller det nu att fundera på hur man skulle kunna stöda upp synskadeföreningen för att också åländska synskadade skulle få möjligheten till att på någorlunda lika villkor också besöka teaterpjäser och idrottsevenemang.

 

Vi föreslår i vår kläm att landskapsregeringen skulle utreda möjligheterna att utveckla ett system med syntolkning i syfte att öka tillgängligheten till kultur- och idrottsevenemang för personer med en synskada.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är en intressant fråga som förs fram och ännu kan man väl konstatera att det är ganska nya tankar. Den är inte så utbredd ännu i Svenskfinland och på Åland. Jag blev lite nyfiken på frågan i och med hemställningsmotionen och har försökt skaffa litteratur om det och började fundera på detta med Svenskfinland kontra Sverige. När det gäller teater och sådant så kanske man mer gör resor till Sverige, det kanske också skulle vara en möjlighet att hitta samarbetsformer med Sverige i form av köptjänster, när de där har kommit längre och har fler utbildade syntolkar. Jag vill säga att jag är intresserad av frågan och kommer att följa med den, men till dags dato har inte landskapsregeringen satt ner så oerhört mycket arbete. Jag har tänkt diskutera med tjänstemännen, men de har varit på semester så jag har inte riktigt lyckats. Jag tror att det här är någonting som är på kommande, men en egen lösning för Åland måste vi hitta på genom samarbetsformer eftersom vi inte har möjlighet att anställa någon på heltid.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det tycker jag låter positivt från landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans sida. Det viktiga är att viljan finns att söka vägar för att lösa frågan.  Jag har också lekt med tanken, precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, att man kunde ha samarbete med Sverige. De facto är det så som synskadeföreningen har gjort hittills. Man har anlitat syntolkar i Sverige vid teaterbesök, men då har man alltid varit hänvisad till att man kommer i en stor grupp härifrån. Det skulle vara önskvärt att var och en skulle tillägna sig tjänsterna utan att behöva få ihop många människor i en grupp för att få det. Ett annan metod skulle vara att köpa tjänster så att syntolkar kommer hit när det försiggår pjäser här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående ersättning för glasögon. (HM nr 42/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Min hemställningsmotion gäller ersättning för glasögon. I FN:s barnkonvention talas om barnens rätt till åtnjutande av bästa uppnåelig hälsa, rätten till sjukvård och rehabilitering. Normalt finns i dag olika former av skydd för barnfamiljer som drabbas av kostnader på grund av sjukdom, handikapp eller olycksfall. Det här gäller i allmänhet inte för glasögon. Ungefär vart tjugonde barn behöver glasögon. För många familjer kan det bli ekonomiskt kännbart om barnen har synfel som måste korrigeras. Många barnfamiljer har en familjebudget som kan vara svår att klara av. Det kan också vara så att flera barn i samma familj har behov av glasögon. Man behöver byta glasögon ofta i uppväxten, ungefär en gång i året och de kan också gå sönder av olika anledningar. Ett par glasögon kostar normalt mellan 200-250 euro. Vid uppenbara synfel betalas alltid glasögonen av föräldrar eller man ordnar det på annat sätt, men vid mindre synfel händer det att föräldrarna avstår från att skaffa glasögon eller att man kanske inte byter glasögon tillräckligt ofta, har inte synkontroll tillräckligt ofta. Det händer alltså att man avstår från att skaffa glasögon åt sina barn därför att man anser att det är en så hög kostnad.

 

Vi anser att det skulle vara rimligt att jämställa synfel t.ex. med hörselnedsättning eller tandvård. Glasögon till barn borde ses som en medicinsk behandling så länge synen utvecklas. Barn skall inte behöva ha dåligt samvete för att deras synproblem gör hål i familjens hushållskassa. Barn skall ha glasögon oavsett familjens ekonomi. Därför bör det övervägas om glasögon och andra hjälpmedel för att korrigera synfel hos barn upp till 18 år skall vara kostnadsfria till ett basbelopp.

 

Med anledning av det anförda föreslår vi i klämmen att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning gällande möjligheten att ge kostnadsersättning för glasögon till barn under 18 år.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är så med sådana här frågor att så hemskt mycket utredning behövs det inte. Vill man så finns möjligheterna, men sedan är frågan hur mycket möjligheter vi skall ta på landskapsregeringens sida. Normalt sett har det här hört till folkpensionsanstaltens kostnader. Vi har möjlighet att göra avdrag på beskattningen på Åland för den här typen av kostnader som man inte har på annat håll, mig veterligen. Jag tycker det är hemskt när man hör att barn skall ha dåligt samvete i familjen – jag har högre tankar om föräldrar än så faktiskt! Naturligtvis skall barnen ha sina glasögon. Det är faktiskt så att kommunerna och socialnämnden har ett ansvar, så om inte en familj har råd med glasögon är det nog det sociala inom kommunen som måste ersätta så att alla skall ha rätt till de glasögon man behöver.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är väl medveten om det där. Det är ändå en viktig fråga att lyfta bort. Med tandvård kan man diskutera precis likadant att man skall betala den själv i fortsättningen, också hörselkorrigering. Av någon anledning har det blivit så att hörseln är ett allmänt problem medan ögonen och synen är ett privat problem. Jag förstår inte den uppdelningen heller. Jag vet att det förekommer vid lindriga synfel att föräldrar säger nej. Det är fackfolk som har framfört den synpunkten och därför är det viktigt att man lyfter frågan. Vem som skall betala och hur stora kostnader det blir vet jag inte, men en viss ersättning kanske man skulle fundera på. Risken är förstås i dag att det kan kosta mer att betala ut pengarna än vad pengarna är värda med det system vi har. Därför har jag inte sagt vilka vägar man skall använda för att komma vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 18.4.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående reform av landskapsandelssystemet. (FR 18/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 23.4.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändringar i landskapslagstiftningen om kommunala nämnder. (FR 19/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 18.4.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om enskilda vägar. (FR 21/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 23.4.

 

Landskapsregeringens framställning angående ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet. (FR 22/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25.4.

 

 

Landskapsregeringens meddelande om Ålands hälso- och sjukvård i dag och i framtiden. (M 4/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25.4.

 

 

Ltl Brage Eklunds enkla fråga om krav på nya avloppslösningar i glesbygden. (EF 12/2006-2007).

 

Frågan besvaras vid plenum den 18.4.

 

Lagtingets nästa plenum är den 18 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.52).

 

Originalfil