Plenum den 16 april 2008 kl. 13.00

PLENUM den 16 april 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen och ltl Veronica Thörnroos).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Carina Aaltonen och anger som orsak annat förtroendeuppdrag: regionkommitténs möte i Bryssel. Ltl Veronica Thörnroos anhåller om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 16-23.4 på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Meddelanden

Meddelas att de hemställningsmotioner som avfördes från föredragningslistan för plenum den 7 april 2008 kommer att behandlas vid plenum fredagen den 18 april. Det gäller hemställningsmotionerna nr 10, nr 11, nr 21, nr 34, nr 48 och nr 60.

 

Meddelas vidare att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 8/2007-2008 kommer att avges vid plenum inkommande fredag den 18 april.

 

Tjänsten som lagtingsdirektör, som blir ledig den 1 september 2008, har varit lediganslagen och sökts av två personer. Enligt 7 § 1 mom. arbetsordningen utses lagtingsdirektören av lagtinget sedan kanslikommissionen avgett utlåtande om de sökande. Meddelas därför att detta utlåtande har utdelats till lagtingsledamöterna och att sökandenas ansökningshandlingar finns tillgängliga på lagtingets kansli. Meddelas vidare att valet av lagtingsdirektör kommer att förrättas vid plenum inkommande måndag den 21 april.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2007-2008 om godkännande av vissa avtal om inkomstbeskattning med Isle of Man och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalen som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 21 april.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2007-2008 angående ny blankettlag om barnskydd. (FR nr 11/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 21 april.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2007-2008 om ny mandatperiod för landskapsskolornas direktioner. (FR 16/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Vi var som framgick av presentationen i måndags i princip eniga om förslaget i kulturutskottet. Ltl Fredrik Karlström och jag hade dock en något avvikande syn på hur man skulle börja tillämpa den. Vi försökte oss på en litet mjukare modell där vi föreslog att det till utskottets betänkande skulle fogas ett förslag till kläm där vi skulle vädja till landskapsregeringen att vad gäller att använda sig av den nya lagstiftningen retroaktivt, dvs. att ge nuvarande direktioner sparken för att sätta in nya, så hoppades vi på att man skulle kunna vara litet försiktig med det. Tyvärr fick vi inte stöd från majoriteten utan vi förlorade den omröstningen. Jag ämnar inte lägga ett förslag om att klämmen skall återinföras, men däremot skulle jag också från talarstolen vädja till majoriteten att man tänker på att om man skall göra det här på ett bra sätt borde man inte börja med att plocka bort de människor som nu har ett mandat som löper sedan några år tillbaka, och det skulle då löpa till utgången av 2009. De skulle alltså få sitta kvar och sedan skulle man börja tillämpa innehållet i den här lagstiftningen. Det tycker vi skulle vara det mest juste sättet för att göra övergången mellan två olika regimskiften. Men, som sagt, det här är en vädjan till landskapsregeringen. Vi får se vad den är värd, men man tycker ändå att med tanke på att vi i övrigt har en väldigt stor samsyn i den här frågan skulle man också kunna ta till sig den här biten.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 9 § om utbildning på gymnasialstadienivå för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om Ålands folkhögskola för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om Ålands musikinstitut för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens EU-program 2008-2011. (M 3/2007-2008). 

 

Ärendet bordlades den 14.4.2008. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Diskussionen i måndags blev lite rumphuggen på grund av andra ärenden och vi hade en del av den åländska befolkningen på besök för att lyssna på en annan debatt och därför valde jag då att avstå från mitt anförande och väljer i stället i dag att ha kommentarer kring landskapsregeringens EU-program 2008-2011. För vår del önskar vi att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden, som bör höra i princip alla de övriga utskotten, och den processen är egentligen redan uppstartad; jag återkommer till det.

 

Meddelandet är, liksom det tidigare energimeddelandet vi diskuterade för någon dag sedan, bra till stora delar men lider också här av att det saknas faktiskt en del principiellt väsentliga delar i landskapsregeringens resonemang inför framtiden. Därför är det skäl att vi här i lagtinget kompletterar det uppdrag som landskapsregeringen har när de då själva har lämnat bort en del.

Jag skall gå igenom meddelandet sida för sida utan att för den skull stanna onödigt länge på de olika punkterna.

 

Jag vill börja med sidan 3 i inledningen att det är lite slarvigt när man uttrycker på det här sättet: ”Ålandsprotokollet – från 1994 – innehåller vissa undantag från unionens lagstiftning som främst syftar till att trygga hembygdsrätten och att bevara en livskraftig åländsk ekonomi.” Det senare gäller det faktum att vi är utanför skatteunionen. Men det första är ett väldigt slarvigt uttryck: att trygga hembygdsrätten. Hembygdsrätten är ett samlingsnamn för tre rättigheter som intogs redan i Genèveförhandlingarna 1921, så man borde egentligen uttrycka sig att Ålandsprotokollet innehåller undantag från EU:s fyra friheter för att säkerställa de nationalitetsskyddande garantierna från Genève 1921. Det blir för tunt och ogenomtänkt att kalla det att trygga hembygdsrätten, det är ett senare tillkommet begrepp och egentligen bara ett samlingsnamn för tre olika fristående rättigheter för dem som väljer att bosätta sig här på de vindpinade Ålandsöarna.

 

Lite slarvigt är det också när man i tredje stycket säger: ”Syftet har särskilt varit att rätta till de konsekvenser som har uppstått av att unionen i de flesta sammanhang enbart erkänner medlemsstaterna.” Inte erkänner unionen enbart medlemsstater, unionen erkänner allt som finns i medlemsstaterna också i princip. Men man avser naturligtvis här att man menar att unionen enbart erkänner medlemsstater som medlemmar och som beslutsfattare; man kan säga detta oberoende av inomstatliga arrangemang. Jag tror att det är viktigt när det gäller sådana här principiella beskrivningar av vår EU-problematik att man är noga med formuleringarna, att man inte är slarvig.

 

I fjärde stycket tycker vi att det är bra att landskapsregeringen inför varje nytt år kommer att formulera och ange konkreta åtgärder och prioriterade områden i en årlig handlingsplan, utgående från kommissionens årsprogram. Det finns med i det här programmet och det är alldeles utomordentligt. Regeringen konstaterar också att man avser att ge ett meddelande till lagtinget angående Lissabonfördraget, så detta gör att det inte finns någon orsak att i det här sammanhanget diskutera den problematiken. Bra är också att man där redogör för arbetet med att stärka det åländska EU-inflytandet, som är en väsentlig del av den politiska diskussionen och då får vi återkomma till den i det sammanhanget. Det gör att den här redogörelsen är koncentrerad på vårt dagliga EU-arbete s.a.s., den problematik som uppstår i de olika frågorna,  och som i och för sig ibland icke-uppstår.

 

När landskapsregeringen sedan kommer in på de övergripande målen är det synnerligen väsentligt att man först börjar med att lyfta fram de positiva fördelarna. Man understryker det genom att kalla det både  positiva och fördelar! Det finns naturligtvis massor med sådana för Åland att vara medlem i Europeiska unionen. Landskapsregeringen listar de huvudsakliga områdena för EU:s politik, för det europeiska samarbetet: ekonomisk stabilitet, fred och trygghet, fri rörlighet för varor och tjänster och kapital och samarbete över gränserna med lika tillträde till marknaden för alla människor. Allt det här är ytterst väsentligt för Åland och för den åländska utvecklingen och för det åländska folket, vi som alltid har varit ett i förhållande till resten av Finland mera internationellt folk tack vare vår sjöfart och sedermera utvecklingen inom turismen osv. Jag tror också för självstyrelsen i ett längre perspektiv är det synnerligen väsentligt att vi är från att blott ha varit medlemmar i nationen Finland, tidigare Ryssland och tidigare Sverige, nu har fått en annan position i världen. Medlemskapet i Nordiska rådet 1970 var mycket avgörande för den utvecklingen och medlemskapet i Europeiska unionen 1995 var mycket avgörande i den utvecklingen och mycket bra att vi valde en annan väg än många av de andra självstyrande öarna, att vi gick in för medlemskap. Det gör att nationalitetstillhörigheten blir mindre och mindre viktig; det viktiga är att vi är med i den nordiska familjen och vi är med i den europeiska familjen. På den basen skall självstyrelsen och självstyrelsesystemet utvecklas. Sedan är vi också medlem i republiken Finland, så nu har vi tre spelplaner att vara medlemmar i och det är värdefullt för idéerna kring hur självstyrelsen skall utvecklas och fungera i den nya globala världen.

 

Herr talman!

Jag vill så gå in på delmålen under punkt 1.3 som landskapsregeringen listar. Det är alldeles bra att man prioriterar i punkt 1 och 2 och punkt 4 att det gäller att fokusera, vi är så små i EU att vi måste fokusera på det som är väsentlig för Åland. Det är klart att det vore intressant att jobba för världsfrågor och europeiska frågor, men vi räcker inte till, vår kapacitet räcker inte till, så vi måste vara själviska och koncentrera oss på det som är väsentligt för Åland för att överhuvudtaget kunna ha något genomslag i utvecklingen av Ålands EU-medlemskap. Då är det precis riktigt som landskapsregeringen konstaterar, att vi måste vara med i beredningsprocessens tidiga skeden. Det här har vi i det här lagtinget tagit till oss fullt ut från första stund och jobbar nu på att lagtinget också skall vara med i den processen. Att sedan landskapsregeringen kommer att medverka till att stärka lagtingets möjligheter att delta i beslutsprocessen är en vacker tanke, men här i lagtinget har vi redan fattat beslut i den frågan att vi kommer att pressa landskapsregeringen till att tillse att vi kan vara med. Men landskapsregeringen tar här den kastade bollen och det är helt okej att vi skall ha det samarbetet mellan parlament och regering. Man konstaterar alltså att man skall vara med i ett tidigt skede, både i processen nere i unionen i Bryssel, som man brukar uttrycka det och i beredningen i Helsingfors; man kallar det inomstatligt. Det är kanske det allra viktigaste att vara med i beredningen i ministerierna. Lika snabbt som de här frågorna kommer upp i Bryssel, där man har en väldig öppenhet och visar på nätet vad man håller på och sysslar med, så lika snabbt kommer det upp i ministerierna i Helsingfors där man inte har någon öppenhet utan där man måste jobba genom andra direkta kanaler direkt till ministerierna. Beredningssektionerna har egentligen ingen betydelse i det sammanhanget för det är ministeriernas informationskanal till ett utökat forum, och att påverka via beredningssektionerna är en ganska hopplös strategi, utan det är direkt in på ministerierna och de tjänstemän som har hand om de frågor som Åland har prioriterat och det är inte så särskilt många per år, tror jag, som man stenhårt måste jobba med.

 

Då kommer vi till språkproblemet. Här har vi en alltmer svenskspråkig förvaltning i vårt hus med cheferna ofta utbildade i Sverige och i Helsingfors är utvecklingen precis den motsatta, allt färre och färre som kan svenska på ministerierna. Det här är det statsrådets klara uppgift att tillse att klara upp modeller för. Jag vet att det är saker och ting på gång till den delen, men de kommer aldrig att kunna vara tillräckliga, utan landskapsregeringen måste vara hård och bestämd i sina krav på praktiskt fungerande språklig service. Det är faktiskt i personkontakterna som det är helt avgörande gentemot ministerierna för att få saker och ting att hända på ett tidigt skede, som är vår målsättning.

 

Vi har ingenting att invända mot de politikområden som är landskapsregeringens huvudprioriteringar, förutom att det här saknas en väsentlig del, men det som nämns om strukturfondsprogrammen, havspolitiken, den hållbara utvecklingen och Östersjöregionen, skatteundantaget och sjöfartspolitiken är helt okej. Men man har helt och hållet bland huvuddelmålen lämnat bort en fråga. Här förefaller det som om landskapsregeringen inte har tänkt i de banorna och inte förmått binda ihop olika diskussioner som förs när det gäller unionens utveckling, trots att det blir en stor förändring i och med Lissabonfördraget. Det är alltså den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens nya positioner, förkortad på svenska GUSP, där man lyfter den från nuvarande system, där den är en skild pelare, till en del av Europeiska unionens ordinarie politikområde. I Helsingfors har nyligen Teija Tiilikainen utkommit med en redogörelse för vad den nya GUSP-politiken inom EU i förhållande till övrig säkerhets- och utrikespolitik kommer att innebära för landet. Jag har i flera år hållit med hennes uppfattning i de här frågorna, att utvecklingen av unionens gemensamma säkerhets- och utrikespolitik är ganska klar och tydlig, fast man inte har velat erkänna det här uppe i vare sig Finland eller Sverige. Det är en klar uppdelning av ansvaret när det gäller militär hantering av fredsbevarande frågor, konfliktlösande frågor och lösningar efter att konflikterna är lösta i länderna, mellan EU och Nato och den integration av Nato som sker i och med det här systemet i EU-politiken; det har pågått i tre-fyra år och varit väldigt tydligt. Teija Tiilikainen har en förmåga att kunna uttrycka det här väldigt klart. Ove Bring har gjort detsamma i den svenska debatten nyligen. Det innebär inte, som många tror, att Nato tar hand om de hårda frågorna och EU genom GUSP tar hand om de mjuka frågorna, utan i de frågor som läggs på EU:s bord ingår också hårda frågor, hårda metoder. I de frågor som Nato får på sitt bord i Europas nybygge ingår också mjuka frågor. Det är ett intimt samarbete inom hela området av åtgärder som planeras. Det här är alldeles särskilt intressant i förhållande till vår ställning gentemot Ryssland, EU:s ställning gentemot Ryssland, Finlands ställning gentemot Ryssland och det demilitariserade och neutraliserade Ålands ställning gentemot Ryssland. Det kommer också att påverka Östersjöns säkerhetssituation och via det en påverkan på vår demilitariserade och neutraliserade status.

 

Utvecklingen är för mig också klar på det sättet att Finland som inte har varit neutralt sedan man ingick VSB-pakten med Sovjetunionen definitivt inte mera kan kalla sig neutralt, och den insikten har spritts i Finland så att man är relativt överens på den punkten. I Sverige är diskussionen lite otydligare; Ove Bring var väldigt tydlig med det att Sverige kan definitivt inte mera kalla sig neutralt och det håller jag med honom helt och hållet. Man är alltså inne i ett försvarspolitiskt samarbete genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Båda länderna är dessutom med i de större sammanhangen genom Partnership for Peace som man flera år har varit medlem i och därmed totalt involverad i Natos Europa-säkerhetsarbete, som utvecklas intimt i samarbete med unionens säkerhetsarbete.

 

I regeringens meddelande till riksdagen i samband med Lissabonfördraget uttalar man klart att den här frågan har med Ålands neutralisering att göra. Den här nya situationen har inte landskapsregeringen alls responderat på. Därför hoppas jag att vi i lagtinget kan föra en utvecklande diskussion kring det här och jag tror att vi behöver hjälp utifrån för att klara av den diskussionen och det utredningsarbetet som nu erfordras. Det är möjligen så att en av orsakerna till att det här inte finns med är att i landskapsförvaltningen har man inte mera någon tjänsteman som är specialist på de här frågorna, som är djupt insatt i de här frågorna och som jobbar med dem. Det är ett gemensamt intresse, det spelar ingen roll om vi är i opposition eller i regeringsställning, utan det är en brist vi har nu och som man på något sätt borde åtgärda. Vad som är bra är att både landshövdingen och nuvarande riksdagsledamoten är sådana personer som har kunskaper i de här frågorna; det finns också här i lagtinget kunskaper, säkert också i landskapsregeringen, lantrådet har intresserat sig för de här frågorna tidigare. Men sedan har vi också en annan resurs och det är Ålands fredsinstitut med den personal man har där och den forskningsverksamhet som man bedriver där som kunde utnyttjas i sammanhanget. Nog om det; frågan saknades under delmål och bör finnas med.

 

Så till åtgärderna 1.4, där man talar om att man behöver en extra resurs för att stärka arbetet inom förvaltning när det gäller EU-frågorna överhuvudtaget, och det kan jag hålla med om. Men jag vill för min del understryka att min erfarenhet efter de senaste fyra och ett halvt åren är att det är nödvändigt att kunna i Helsingfors jobba gentemot ministerierna på ett annat sätt än att ringa telefonsamtal härifrån och ha problem med att vi har språkproblem i de kontakterna. Jag har för min del kommit till att man måste stärka närvaron i Helsingfors på den här punkten. Jag har föreslagit att man skulle på Ålandskontoret ha en tjänst för att särskilt arbeta gentemot ministerierna huvudsakligen i EU-frågor men även naturligtvis i andra frågor där det erfordras kontakt och det här skulle passa väl med att man nu har utökat på statsrådet, främst på justitieministeriet, Ålandsbesättningen, om man säger så, både med en extra tjänst, som tyvärr är bara årlig ännu, men som jag hoppas att blir kontinuerlig och med en ansvarig Ålandsminister så att det borde mötas kanske på ett annat sätt organisatoriskt än vad vi har haft tidigare.

 

I den väsentliga demokratifrågorna gentemot unionen, som vi sedan skall debattera mera flitigt i samband med Lissabonfördragets behandling här i salen, står det: ”Landskapsregeringen fortsätter arbeta  för inomstatliga lösningar när det gäller talerätt vid EG-domstolen, representation i Europaparlamentet och landskapsregeringens möjligheter att delta vid ministerrådsmöten.” Det står ”inomstatliga lösningar”. Från Frisinnad Samverkan har vi sagt att det räcker inte, men när det gäller de inomstatliga lösningarna är det en grundförutsättning att de skrivs in i självstyrelselagen; det får inte vara några avtal eller överenskommelser som är underlaget för de här frågorna, utan det måste skrivas in i självstyrelselagen. Det är enda sättet att få de här sakerna att fungera mellan Mariehamn och Helsingfors. Löften och goda föresatser fungerar inte i praktiken. Finland är en sådan stat där det måste finnas naglat på papper i form av lagstiftning för att det skall fungera. Det har vi sett så många gånger och det gäller inte minst de här frågorna om talerätten, om deltagande i ministerrådsmötena.

 

Dessutom har vi i Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp den uppfattningen att åtminstone ministerrådsmötena, men rimligen också den fortsatta utvecklingen av Europaparlamentsrepresentationen är en fråga för unionens primärrätt. Primärrätt uttryckligen eftersom vi är det enda område bland de självstyrda enheterna inom Europeiska unionen som har en absolut klart uppdelad statsmakt och statsmaktsfunktioner där centralmakten inte kan styra oss. Belgien är det andra exemplet som finns; vi är bara två exempel i Europa, men Belgien är grundare av kol- och stålunionen, så de har alltså varit med ända från start och har därmed kunnat sköta sina förhållanden. Nu återstår Finland och Åland för att i primärrätten säkerställa de här frågorna.

 

Detta om landskapsregeringens huvudmeddelande. Man blir lite konfunderad när man kommer till sidan 6 och läser att i dokumentet fogat till detta meddelande redogörs för det som är kapitel 2, det som är kapitel 3. Här ser man att den vänstra handen inte vet vad den högra gör, det här är tydligen skrivet på förhand och sedan har landskapsregeringen behandlat det och inte sett felet. Det är inte fogat till detta meddelande utan det är en del av meddelandet, kapitlena 2 och 3, det framkommer av följebrevet som lagtinget har fått. Det är viktigt att man är tydlig i dokumenten från landskapsregeringen till lagtinget i sådana här frågor.

 

När jag kommer till kapitel 2. Landskapsregeringens årliga meddelande om agendan på EU-nivå 2008 stämmer inte det här överens med ett papper som vi tidigare har fått av landskapsregeringen den 13.12.2007.  Då fick vi ett papper som lyder. ”Information till lagtinget avseende meddelande från kommissionen om den årliga politiska strategin 2008”, alltså samma sak. Vi har redan inlett en behandling i lagtinget av det, vi har tågordningen klar för oss, ärendet ligger ute hos utskotten och sedan är avsikten att självstyrelsepolitiska nämnden skall sammanfatta i sitt betänkande lagtingets synpunkter på det årliga programmet. Men i det meddelande som landskapsregeringen skickade till oss den 13.12 finns det en förteckning över de frågor som kan vara väsentliga för det självstyrda Åland och här har man nu bortsett från fyra stycken frågor, vill jag påstå, som är väsentliga i uppräkningen av landskapsregeringens prioriteringar som börjar på sidan 9 i meddelandet.

 

I informationen till lagtinget från december talar man om vitboken om havspolitik för sjötransporter. ”Vitboken om havspolitik för sjötransporter”! Det finns överhuvudtaget inte nämnt i meddelandet, en sådan väsentlig sak som kommer att innehålla mycket väsentligt för den åländska sjöfartens del och som vi måste vara tidigt ute för att kunna vara med och påverka. Det har man glömt. Jag tror att det beror på att man inte har någon organisation för sjöfartspolitiken inom landskapsförvaltningen i dag utan det är någonting som sköts med vänster hand av någon och då glömmer man sådant här väsentligt!

 

Det andra, som också gäller sjöfarten, är att i meddelandet från december finns angivet från kommissionens program lagstiftning om att begränsa fartygsutsläppen. Inte heller det finns i meddelandet. Dålig samordning!

 

Sedan innehåller också landskapsregeringens meddelande från december ett antal initiativ för att främja sysselsättning och tillväxt i Europeiska unionens kust- och sjönära ekonomier. Också det har man glömt att ta med, fast det är bara tre månader sedan landskapsregeringen själv skrev om det. Säkert har landskapsregeringen läst sin egen promemoria från december, man kanske inte tillräckligt noga!

 

Den fjärde saken är att man har i informationen från december angivit att kommissionen skall göra upp en handlingsplan för narkotikabekämpning. Inom det området har landskapsregeringen inkluderat hithörande politik under kapitel 2.2.3 Övriga områden, där man bedömer att det är områden som landskapsregeringen inte prioriterar, uttryckligen inte prioriterar, skriver man! Kulturfrågor, hälso- och sjukvård samt socialvård. Handlingsplanen för narkotikabekämpningen hör dit – till de områden som man nu säger att man inte prioriterar. I informationen från december var det ingen prioritering från landskapsregeringens sida, utan man gjorde en summering av kommissionens handlingsprogram för 2008. Slarvigt!

 

Avslutningsvis, herr talman, skall jag bara säga en sak om kapitel 3 och det är statistiken på sidan 20 och sidan 21 om landskapsregeringens samråd med Ålands lagting. År 2006 hade man fem samråd och2007 tre samråd. Informationsärendena var inte mycket bättre; det var sex stycken 2006 och tre stycken 2007. I  lagtingsdiskussionen hittills när det gäller EU-frågor och den utbildning vi håller på med har vi varit rörande eniga om att det här måste ändras. Att det har varit så få hittills beror säkert mycket på lagtinget också, man har inte haft intresse i utskotten tillräckligt för att engagera sig i frågorna. En tiodubbling är väl att begära för mycket, men en fyra-femdubbling är en rimlig nivå. Då ligger vi, jämfört med riksdagen i Helsingfors, ungefär på tiondedelen av vad de sysslar med, om vi skulle tre-femdubbla de här siffrorna.

 

Herr talman!  Detta är tillräckligt för nu!

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!  Jag kan konstatera att ltl Roger Jansson höll med och underströk landskapsregeringens viktigaste områden, de övergripande målen, delmål och fokuseringar. Det är just där våra prioriteringar är och det gläder mig att samsyn råder till dessa delar. De säkerhetspolitiska frågorna nämndes, demilitarisering och neutralisering. Landskapsregeringens fasta åsikt är att demilitariserings- och neutraliseringsdokumenten och avtalen som finns även skall gälla i framtiden, oberoende hur världen kommer att se ut i framtiden. Det är också så att säkerhets- och utrikespolitik är rikets behörighet, men vi har den uppfattningen att det fortsättningsvis skall gälla. T.ex. Svalbard, Spetsbergen i Norge är också demilitariserade fast Norge är med i Nato.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det är egentligen inte någon kommentar till det jag var ute efter, att utvecklingen inom unionen är nu så annorlunda och så betydelsefull för den framtida säkerhetskartan i Europa, att vi utgående från vår status som neutraliserat område måste ta reda på vad det skulle innebära, vad effekterna skulle vara av olika scenarion i den säkerhetspolitiska utvecklingen. Vi kan hitta hundratals sådana scenarion när det gäller Östersjöområdet och när det gäller Åland och vi vet ingenting om hur neutraliseringen skulle påverkas i den situationen. Vi har den historiska kunskapen om att neutraliseringen fungerade väl under andra världskriget, både vinterkriget och fortsättningskriget, men vi har ingen analys över framtiden, och det är det jag efterlyser.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringen följer utvecklingen och olika scenarion. Den nämnda forskaren Tiilikainens redogörelse är bekant för oss och det är också så att diskussioner pågår både informellt och mellan tjänstemän, så vi följer utvecklingen noggrant och har en strategi för hur vi fortsättningsvis i det nya Europa skall kunna ha garantierna i kraft.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är bra att man följer med, men man har inte orkat följa med så mycket att man har ansett att det är ett prioriterat område eller ens ett delmål när det gäller EU-meddelandet om politiken under 2008, inte minst i anledning av Lissabonfördragets markanta förändring av Europeiska unionens säkerhetspolitik. Vad lagtinget har att diskutera nu är naturligtvis att konstatera hur bra landskapsregeringen följer med utvecklingen, som minister Eriksson uttryckte sig att man gör, men den viktigare frågan är: Vad skall man göra, vilka utredningar behöver vi göra för att kunna ta de rätta ställningstagandena inför framtiden?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Jag har egentligen två kommentarer i denna replik. Först noterar jag att kollegan Jansson höll ett välbalanserat och välstrukturerat gruppanförande, vilket enligt min mening bådar gott inför behandlingen snart här i kammaren av Lissabonfördraget. Vad gäller resurstilldelning och därtill anslutande frågor, vilka åsikter jag delar i stor i utsträckning får vi också tillfälle att debattera dem i förbindelse med den tilläggsbudget som föreläggs lagtinget snart. Vad gäller den andra iakttagelsen, GUSP, gemensam säkerhets- och utrikespolitik, så sörjer inte heller jag att pelarkonstruktionen i EG/EU nu raseras, men jag noterar ändå på sidan 9 i meddelandet en uppfattning som är ganska framträdande och vilken jag delar, dvs. att säkerhets- och utrikespolitiska frågor i hög utsträckning nu kommer att gälla annat än rent militära åtgärder. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i hög utsträckning kommer att gälla annat än militära frågor. Det kommer att gälla utrikespolitik m.a.o. i den traditionella bemärkelsen att det som våra utrikesministerier har skött bilateralt kommer i ökad utsträckning att skötas av Europeiska unionen såsom representant för de enskilda medlemsstaterna, men det innebär inte att säkerhetspolitiken inom Europeiska unionen på något sätt skulle minska för att utrikespolitiken ökar. Det är tvärtom: den samplanering man gör med Nato, där de flesta medlemsstater är medlemmar, är så betydande och genomgående för den nya säkerhetspolitiska kartan i Europa.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Definitivt! Emellertid ser vi helt andra typer av hot nu i vår omvärld där diplomatin nog måste ha en mycket stark ställning. Jag avser då massfolkförflyttningar, klimatförändringar, miljöförstörelser, säkerhetshot överhuvudtaget som lite eller nästan inte alls i många fall har att göra med rent militära hot. Jag vill fortfarande enligt gammal åländsk tradition prioritera diplomatin framom det väpnade försvaret.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Om detta har vi väldigt lätt att vara överens, naturligtvis! Men det gör inte att man får stoppa huvudet i sanden inför vad som eventuellt kan hända i framtiden. Det är inte länge sedan Europa brann i sin helhet, vi som är äldre var födda redan då – det visar egentligen hur nära det är i tiden. Vi har nyligen en någorlunda avklarad enorm militär konflikt på Balkanområdet bakom oss, förhoppningsvis och vi har pågående strider, om inte annat så i Tjetjenien i Europa, men även delvis i andra delar av Kaukasus. Det är mycket nära oss och vi har ett nytt starkt växande Ryssland som utvecklas, så vi får inte bortse från framtida risker heller och Finlands riksdag har för sin del valt att inte bortse från framtida risker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det kan låta som en paradox att hälso- och sjukvården samt socialvården inte har hög prioritet. Ltl Roger Jansson tar specifikt upp missbrukarvården. Landskapsregeringen kan konstatera att vi ligger på vågens framkant när det gäller de frågorna. Vi har kommit mycket längre i hälso- och sjukvårds- samt socialfrågorna här i Norden och på Åland än generell EU-nivå, men självklart är det så att vi bevakar de här frågorna och följer nogsamt med vad som är på gång.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det svaret och jag är helt övertygad om att den goda viljan finns hos landskapsregeringen. Men i december skrev landskapsregeringen till lagtinget i informationen att kommissionen vill ytterligare arbeta på att stärka unionsmedborgarskapet och skydda de grundläggande rättigheterna och lägga fram handlingsplaner för narkotikabekämpningen och asylpolitiken. Man borde ha observerat i samband med meddelandet att det här är en del av kommissionens politik nu och eftersom narkotikabekämpningen är både en global fråga, en europeisk fråga, en nationell fråga och en regional fråga – det är en svår fråga för oss här i landskapet och vi har många engagerade personer i den här salen också, lyckligtvis, i de här frågorna – så är det väl ändå att se som ett förbiseende att landskapsregeringen inte har nämnt det särskilt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Programmet är till allra största delen ambitiöst och korrekt och jag tror att vi är överens de prioriteringar som man gör. Det finns, som har hörts här i tidigare anföranden, saker som kunde förbättras och betyget, om man får ge ett sådant, blir väl ungefär bra, men det kunde till viss del förbättras.

 

Jag skall inte uppehålla mig vid själva programmet utan det alltmer överskuggande problem vi har med vårt EU-medlemskap, vilket andra talare också har berört, nämligen det att vi har en klar brist på inflytande i Europeiska unionen som är proportionellt större än hur små vi är, om man säger så – vi är en halv procent av en procent, Finland är en procent av EU befolkningsmässigt och vi är ungefär en halv procent av Finland. Ändå har vi inte ens det inflytandet vi borde ha utgående från den storleken, eftersom, som alla känner till, EU bara erkänner självständiga stater. Oavsett hur duktiga vi är här hemma på att hantera EU-ärenden, hur många, om vi nu ökar antalet samråd och alla andra åtgärder som har diskuterats, så har vi fortfarande det bekymret. Jag tror att vi har en ganska bra hantering av EU-ärenden, särskilt om man ser det mot bakgrunden av hur det nya lagtinget har haft: utbildning, besök i Bryssel osv. Om man ser EU-kunskap och EU-engagemang per ledamot så har vi mycket högre nivå här än vad man har i både Finlands riksdag och Sveriges riksdag där det är några få som sköter det här och de andra kanske inte har så mycket engagemang, men här är alla mer eller mindre engagerade nu, man har fått en mycket bra start på det. Men, som sagt, det hjälper inte hur vi smider och donar här hemma om ingen ser vårt hantverk. Så är det i dag, den formella vägen kommer vår röst nästan aldrig fram, utom med några få undantag. Det är det stora bekymret som Ålands EU-medlemskap lider av och det här egentligen blivit tydligt nu, ca 13 år efter att man gick med i EU.

 

Jag brukar ofta ha mina metaforer och en jämförelse som passar bra här är Sagan om kejsarens nya kläder. Ni som har läst den vet att redan på det stadiet när tyget vävdes så var det många som inte vågade säga att det är ju inget tyg där utan det är tomt i vävstolarna. Det var för att man helt enkelt var rädd för att bli kallad dum. Lite så kanske det var med EU-medlemskapet också, det var ingen som förstod, inte för att man var dum, men för att man inte kunde överblicka hur det skulle gå när man gick med i EU. Det är alltid lätt för mig från Obunden Samling att stå här och vara efterklok och säga vad var det vi sade, vi ville inte vara med, men jag tror inte att någon då såg den här omfattningen av bekymmer. Vidare under processen har kejsaren kommit ut på gatan och i början tyckte alla, att, oj, vad fina kläder kejsaren har, tills det var ett barn som sade: men han har ju inga kläder på sig, han är ju naken! Då började alla säga, och där är vi nu ungefär, att, oj, det är faktiskt så att han har inga kläder, han är naken! Ändå, om jag går tillbaka till sagan, så fortsatte kejsaren sin parad, han avbröt den inte utan han tänkte att jag måste fortsätta, jag måste upprätthålla visionen om att jag fina nya kläder. Vi börjar komma till det vi också att paraden börjar ta slut och vi börjar komma fram till den punkten i vårt EU-medlemskap där vi verkligen börjar förstå hur det här har slagit ut. Återigen, jag vill inte vara efterklok eller för klok, utan det är så här nu bara och vi är i stort sett överens här i lagtinget om att det här är ett stort bekymmer. Vi börjar bli överens om den problembild som jag själv och Obunden Samling länge har hävdat. Jag hävdar inte någon ensamrätt till den problemdefinitionen utan jag gläder mig över att alla har kommit till insikt om hur det står till med kejsaren, att han är ganska naken – att EU-medlemskapet är fel konfigurerat, kan man säga. Vi är med i EU, men vi är inte med i EU.

 

Allt arbete vi gör med programmet, all EU-ärendehantering vi har i lagtinget osv. är förgäves när vi inte kan föra det vidare genom våra egna representanter. Om vi skulle få till förändringar så att Finland i längre utsträckning i ministerrådet måste föra vår talan, men inte är det så att vi kan styra över Finland och säga att nu skall ni tycka så här i stället, ni skall inte tycka som ni själva tycker. Så blir det aldrig, det förstår var och en. Den vägen tar det stopp förr eller senare i de fall vi är oeniga med Finland. Det kan också vara sådana fall där vi påpekar saker som Finland tar till sig och driver en linje som också är enligt våra positioner, om det vill sig väl är det så, men som vi har sett har det de gånger det har drabbat oss varit tvärtom och då handlar det inte om s.a.s. före lagstiftning blir till utan om den slutliga tolkningen.

 

Det här är, som sagt, en bra parallell med kejsarens nya kläder. Vi fortsätter paraden och  byter ihop, men vi kanske snart kommer till det allihopa att skall vi vara med måste vi få vara med, skall vi vara i den här paraden måste vi få kläder att sätta på oss. Vi måste alltså få inflytande. De inflytandefrågor vi har pratat om är av olika svårighetsgrad att genomföra. Om jag börjar bakifrån med det som är lättast: talerätten gäller att vi skall försvara oss i domstol om vi har stiftat en lag som sedan skall tolkas, den är så självklar, det är fullkomligt vansinnigt som det är i dag att vi inte får göra det, så det tror jag inte är någon stor sak att rätta till, alla förstår att ett rättstatstänkande säger att det här skall rättas till. När det gäller subsidiaritetskontrollen, som är en av de fyra sakerna som kommer som nytt, är det också ganska självklart och egentligen inte så högprioriterat att inte ge oss en av rösterna; även om det sitter hårt inne så är inte det egentligen hela världen. Det systemet är just definierat med två röster därför att eventuellt andra parlament skall kunna använda sig av den ena rösten. Hur det systemet slår vet man inte, det kan bli jättekraftfullt, det kan bli någonting som hela tiden får EU:s förslag på fall och gör att man får stort inflytande, men det kan också bli som många tror ännu en komplettering av systemet som gör att parlament och därigenom folken i Europa tror att de har något inflytande fast de inte har det i praktiken, ungefär som regionkommittén, som bara är till för att stilla de upproriska regionerna av olika slag så att de tror att de har någonting att säga till om, fast regionkommittén inte alls har något högt anseende i Bryssel. Vi har också tidigare trott att det var en fullgod kompensation för en parlamentsplats, men så är det verkligen inte.

 

När det gäller ministerrådsinflytandet kommer det aldrig att bli så att vi får sitta där i Bryssel på ministerrådsmöte i stället för den finska ministern och säga vad Åland sade och Finland är i kulissen och tycker någonting annat! Det går att förbättra rutinerna ganska långt och vara med i arbetet i ett tidigare skede och föra in våra positioner tidgare, men det går aldrig att komma ända fram.

 

Den fjärde och sista som är den enligt mitt sätt att se absolut viktigaste inflytandefrågan är parlamentsplatsen. I och med Lissabonfördraget, om och när det godkänns, kommer parlamentets roll på många sätt att stärkas. EU skall demokratiseras, det är ett av syftena och den här gången tror jag att det är ett ganska ärligt syfte för man har förstått att det måste bli mer demokrati i EU. Parlamentets roll stärks och det betyder att vår position ytterligare försvagas, vi blir ännu mera utan vår parlamentsplats än vad vi var före. Det händer också andra saker med EU, man blir en egen juridisk person, man permanentar vissa saker som gör att en parlamentsplats för Åland är ännu viktigare för att bevaka just vart den juridiska personen far iväg. EU tenderar mer och mer att bli ett Frankensteins monster som när blixten slår ner kommer till liv och tar över vår tillvaro. Då är det bra att vi har någon i parlamentet som skall vara motvikten till de andra institutionerna.

 

Utan en parlamentsplats har vi nog kommit till paradens slut och kan bara konstatera att vi är nakna!

 

Men om vi får inflytandefrågorna lösta kanske vi kan hanka oss vidare i EU:s utveckling i den europeiska integrationen; då får vi vara med och dels skapa de regelverk som vi blir satta att följa, dels att försvara oss inför dem när de skall prövas. Det är någonting som överskuggar hela meddelandet. Här i lagtingssalen är det väldigt bra belysning men i själva verket ser det ganska mörkt ut för det som står här i EU-programmet att kunna i praktiken påverka det här.

 

Till sist vill jag säga, vilket också stärker frågan om en parlamentsplats, att som beslutsfattande fungerar EU i dag, så det vi får lära oss och det vi blir visade när vi far till Bryssel i huvudsak är den formella vägen, hur man tror att det går till och hur det skall gå till enligt fördrag, paragrafer och strukturer som man har byggt upp, men det finns en annan väg också: den informella. Den provade vi faktiskt lite på i vårt besök när vi t.ex. träffade representanter från kommissionen, nämligen den vägen att man lobbar på olika nivåer. Det är ju så i dag i EU, som det är i amerikansk politik, att det finns en prislapp i princip på alla beslut och på alla inriktningar, man kan påverka institutioner genom lobbyorganisationer och ju svårare det är och mer bråttom det är osv., vilket skede beslutet ligger i, desto dyrare är det, men de flesta beslut har en prislapp. Det här borde också lagtinget ha fått höra av någon som kan det här med hur lobbyist-organisationerna fungerar.  Ett bra exempel är vår vårfågeljakten som EU förbjöd. Inte gjorde man det för att man inte hade något annat göra utan man gjorde det för att man inte kan motstå lobbyisternas nojs helt enkelt, de hänger på låset varje dag och de är frenetiska, insatta och strukturerade och vet precis hur man argumenterar och därigenom får de sin vilja igenom. BirdLife, som i det här fallet var vår motståndare, har hundratals lobbyister i Bryssel. Det är en mycket kraftfull motpart och vi har en lobbyist, om jag kallar vår specialrådgivare för det.

 

Den informella vägen är den förhärskande när man skall påverka EU, och det vet företag, det vet också länder och t.o.m. privatpersoner. Om vi skall använda oss av den informella vägen är det ytterst viktigt att ha en parlamentariker, en parlamentariker gör ingen skillnad bland de 750 övriga, men när man skall lobba och komma in i olika rum i Bryssel så passar parlamentarikervisitkortet så gott som alltid och det är en jättestor tillgång att ha en parlamentariker som s.a.s. lånar sig till lobbyism, som det skulle vara fråga om i det här fallet, fast det skulle vara på landskapets vägnar, enligt landskapets positioner. Jag är inte någon sådan expert att jag kan uttala mig om huruvida det här förstärks med Lissabonfördraget, men som jag tolkar situationen blir den informella vägen ännu viktigare eftersom också parlamentarikernas roll skall stärkas.

 

De finns många argument för inflytandefrågorna. Vi får återkomma till dem när Lissabonfördraget diskuteras, men det hjälper inte som sagt hur bra sådana här program är; om vi inte slipper fram i Bryssel så hjälper det oss inte.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Meddelandet bygger på ett fortsatt medlemskap, annars vore det ingen större idé att lämna ett meddelande. Med någon erfarenhet av ett visserligen blygsamt parlament än Europaparlamentet kan jag säga att visst ger ett parlamentskort tillträde till olika nivåer och olika instanser, men nog är det en mycket mera massiv aktivitet som borgar för att detta enda mandat har framgång. Jag tror inte att medlen här skall göras till mål. Medlen för att komma vidare är en parlamentsplats, men det kan inte vara ett mål i sig för det räcker inte till, vi måste jobba på mycket bredare front än bara för en plats i Europaparlamentet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Förvisso är det så att det inte får bli ett mål, men på det viset är det nog ett mål att med en plats i Europaparlamentet följer också en massa tilläggsresurser, de har assistentresurser, de har tillgång till lokaler osv. För lilla Åland skulle det betyda en otrolig resursökning bara att få en parlamentsplats. Men precis som vtm Gunnar Jansson säger måste detta också kompletteras med andra för just lobbyfunktionen och verksamheten kräver att man har många som jobbar med det, så vi måste också parallellt med det förstärka vår organisation, men det är man ju inne på från landskapsregeringens sida och också tidigare talare. Utan en parlamentsplats tror jag nog att det senare årtalet tenderar att ändra, åtminstone för mig, om vi inte får inflytandefrågorna lösta är inte jag beredd att gå vidare i integrationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tänkte kommentera det som faller inom mitt område på utbildnings- och kulturområdet i EU-meddelandet. Jag har full förståelse för om lagtingsledamöterna när de läser texten under utbildnings- och kulturområdet upplever att vad har nu det här med EU-politiken att göra? Svaret på det är väl att EU-politiken i dag alltmer börjar bli vår inrikespolitik.

 

Som framgår av meddelandet är utbildningsområdet ett mellanprioriterat område när det gäller EU-arbetet. Det betyder att vi i förhållande till EU inte har  högsta prioritet att ha gemensamma lösningar eller påverka EU:s lösningar när det gäller utbildningspolitik och det är för att vi väldigt långt har egen lagstiftning inom detta område och har därför ett extra intresse av att kunna profilera och utveckla vår utbildning på vårt sätt. Däremot är det EU-perspektiv oerhört viktigt att vår utbildning passar in i EU-systemet och gärna också förstås i resten av världen. Det är det som gör att utbildningspolitiken lyfts till ett mellanprioriterat område för här behöver man just när det gäller behörigheten följa med på ett aktivt sätt och också se till att det skall gå att flytta till Åland varifrån som helst i Europa och komma med sina utbildningar men också att våra studenter skall kunna använda sina utbildningar när de vill ha jobb någon annanstans. Det är förstås också viktigt att följa med och se till att den utbildning vi erbjuder här och den utbildning som också våra studenter får i våra närområden är konkurrenskraftig och att de får utbildning på en hög nivå.

 

Liksom i övriga Europa är trenden att man skall bygga utbildningspolitiken på evidensbaserad utbildningspolitik. Det här är kanske ett ord som man inte skall använda, men det handlar helt enkelt om att utvecklingen inom utbildningspolitiken skall bygga på erfarenhet och forskning och inte på troende och tyckande.

 

Inom utbildnings- och kulturområdet har vi också en hel del medel som vi administrerar från Europeiska Sociala Fonden, som är väldigt viktig för sysselsättningen men också för fortbildningen och för människors och företags, överlag hela Ålands utveckling, som också är växande och en väldigt viktig del hos oss. Men det som kanske är allra största fokus när det gäller utbildning ur EU-perspektiv är vuxenutbildningen därför att där har vi gemensamt med hela Europa, vågar jag säga, en obalans i den demografiska utvecklingen; allt fler beklagar sig över att allt färre skall försörja allt fler. Man har ändrat från att man förr i världen bestämde sig för i unga år att man skall bli någonting och så utbildade man sig till någonting och sen jobbar man som det; i dag ser man mera utbildning som en process, man behöver flera utbildningar under sin livstid och det är det här som vi kallar för livslångt lärande. Det här är väldigt viktigt, inte bara ur individperspektiv, som man kanske har tänkt inledningsvis, att det är viktigt att folk får utveckla sig och att man tillförskaffa sig nya kunskaper, utan det är också väldigt viktigt för att vi skall kunna  anpassa oss till arbetsmarknaden s.a.s., att vi har en flexibel arbetskraft. Det betyder t.ex. att om vi har många människor i 40-års åldern som börjar tröttna på sitt jobb, har arbetsskador eller  någonting liknande som de har fått av sitt jobb, så behöver man fundera på att kan man på något sätt stimulera den här människan till att finna en ny utbildning och en ny start för att göra någonting så att alla hålls kvar i arbetslivet, att vi har många som gör arbete och att vi också är motiverade och tycker att det är trevligt och intressant. Det är en så stor del av ens liv att det är också bör vara en stimulerande del.

 

Det är också så att allt fler blir allt mer rörliga i dag och det är vanligare att man är anställd i olika länder osv. Det här tror jag att kommer att utvecklas ännu mer. Det gör också att validering blir väldigt viktig, också ett EU-projekt. Här skall man alltså kunna värdesätta den reala kompetensen, kan man enkelt säga. Det handlar egentligen om två saker, både det att människor som flyttar från olika länder och har olika utbildningar skall få rätt jobb i förhållande till vilken utbildning de har, men det handlar också om att man skall kunna ta tillvara den grundutbildning man har för att sedan med en ganska kort utbildning kunna komplettera och få en ny utbildning för att man från samhällets skall kunna tillmötesgå ett behov, om det finns för få och man snabbt behöver få in en grupp människor inom ett visst område på arbetsmarknaden.

 

En annan sak som kan nämnas när det gäller EU är att Åbo kommer att bli kulturhuvudstad 2011 – det är lite utanför meddelandets tidsram – men det pågår också funderingar och planeringar här hur vi på något sätt på Åland skulle kunna få både samarbeta i projektet men också få spillover-effekter, så att vi genom att blir Åbo kulturhuvudstad får fokus mera på Åland tack vare det.

 

Inom EU kommer hela år 2009 att vara ett kulturår. Det betyder att man lyfter kulturen och jag är väldigt glad över att man kommer att betona hur viktigt det är med kultur, hur viktigt det är att vi använder båda hjärnhalvor, hur viktigt det är för ett helt liv och för att vi skall bli hela människor som mår bra. Från utbildningsavdelningens och landskapsregeringens sida kommer vi förstås att satsa lite extra på att våra skolungdomar skall få ta del av mera kultur än vad man kanske gör normalt, men vi kommer också att göra en satsning på de estetiska skapande ämnena i skolan där vi skall försöka höja nivån lite till.

 

Förutom det högt prioriterade att öka det egna inflytandet inom EU kan jag inte låta bli att nämna lite om Östersjöarbetet som är prioritet nummer ett när det gäller ärendehanteringen inom EU från landskapsregeringens sida. Det finns nu väldigt många olika strategier som har lagts upp och det finns väldigt många intressegrupper som jobbar för Östersjön och det görs väldigt många, framför allt dokument och det hålls många konferenser och man lyfter upp problematik och det finns en enorm kunskap. I september 2009 skall ett strategidokument för Östersjön vara färdigt från kommissionen, ett väldigt bra initiativ taget av den svenska regeringen och av parlamentarikerna i Europaparlamentet, där man helt enkelt har konstaterat att nu behövs det en gemensam strategi för Östersjön och där man samlar ihop allt snacket och får mera handling utgående från det. Man har påbörjat arbetet med en objektiv analys av både vad som har gjorts hittills, vad som är på gång och också vilka olika instrument som finns till förmån för Östersjön. Jag har också fått glädjen av att en diskussion med kommissionen kring de här frågorna. Det som gläder mig är att det tydligt har kommit fram till kommissionen vilken entusiasm och vilken vilja det finns att göra någonting för Östersjön i länderna runt Östersjön, utom Ryssland, som inte är en del av EU och att alla förväntar sig att få bli involverade i strategiarbetet. Det som är bra är att man verkligen har tagit det till sig och man har uttryckligen lovat att i utformningen av det första utkastet till Östersjönstrategin kommer förstås Helcom och alla dessa bokstavskombinationer som finns för organisationer i Östersjön men också andra intressenter att få vara med; man kommer också att ta in synpunkter från länder, men – på en direkt fråga från mig – självklart också från lagstiftande regioner liksom också andra regioner som har intresse av det för att sedan slutligen bli klart i juni 2009. Det är redan klart vilka rubriker dokumentet kommer att innehålla. Det kommer att fokusera på miljön, ekonomin, Östersjöområdets attraktionskraft och säkerhet. Det betyder att det blir ett väldigt brett dokument och det är balansen mellan Östersjön som motorväg och Östersjön som ett känsligt innanhav som man skall kombinera i det här programmet. Det kommer inte att komma några nya pengar, men däremot kommer det sannolikt att komma förslag om att styra om pengarna så att de blir mera effektiva. Man säger också att det inte är uteslutet att det utgående från det här kommer ny lagstiftning. Detta är ett försöksprojekt från kommissionens sida. Går projektet för Östersjön bra och att man får det att fungera på ett bra sätt samt att alla EU-regioner, länder och andra intressenter engagerar sig i det och ser att det är en bra modell kommer man att gå vidare med andra känsliga vattenområden. Det är jättetrevligt att det var Östersjön som kom först och det sedan är dags för Medelhavet och andra områden.

 

Det som ytterligare tas fram i strategin och som är viktigt och som absolut behöver involveras i det här arbetet men som inte är med i EU är Ryssland och att EU här fakstiskt kan se en fördel i att EU-kommissionen kan föra diskussioner med ländernas krav på åtgärder i ryggen med Ryssland direkt och på det sättet ha en kraftig röst; då hoppas man verkligen att det går att komma överens och att vi alla vill dra åt samma håll och att vi har en sund balans när det gäller att kunna Östersjön och också ta tillvara den.

 

Jag tänkte också kommentera frågan om juridisk person, som blir nytt i och med reformfördraget. Det har jag frågat efter klart och tydligt från Europaparlamentets ledamöter om de har en klar bild av vad det här egentligen betyder. För mig har det länge rått oklarhet om vi skall oroa oss över att EU blir en juridisk person, kommer det att betyda att lagtinget kommer att förlora i inflytande, att EU kommer att sluta avtal med andra länder och, eftersom det inte är Finland som sluter avtalen, behöver man inte fråga Ålands lagting längre. Men då fick jag svaret, med väldigt stor bestämdhet, att det faktum  att EU blir en juridisk person innebär inte att EU kommer att börja teckna nya avtal utan det använder man som en benämning för att EG, gemenskapen, blir unionen. Det är helt enkelt fråga om tekniska förändringar. Jag hoppas att det stämmer för i så fall är det ingen behörighetsförlust till den delen.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill  ta upp det som minister Lundberg antydde i senare delen av sitt inlägg om EU som juridisk person. Det intressanta inom utbildningsområdet är att EU kommer att tillträda, i och med Lissabonfördraget, den grundläggande stadgan om medborgarnas fria rättigheter. Har landskapsregeringen analyserat om det här på något sätt kommer att påverka utbildningsspråket i våra skolor – svenskan – utgående från att inom Europarådets ministerkommitté har det funnits viss kritik mot det system vi har i dag? Har landskapsregeringen inlett en analys eller är den på väg?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag ser inga bekymmer när det gäller undervisningsspråket i våra skolor som en följd av Lissabonfördraget och att EU blir en juridisk person, utan vi kommer fortsättningsvis att följa självstyrelselagen och svenska är vårt undervisningsspråk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skall uppehålla mig vid samma ämne. EG/EU som juridisk person är en gammal fråga. När pelarindelningen nu försvinner är det en relativt naturlig följd av att EU får status som folkrättslig juridisk person. Men det har också en annan betydelsefull och konkret effekt, nämligen det att då kan EU ansluta sig till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och fundamentala friheter, varvid EU i ljuset av den konventionen blir att betrakta som ett land med rätt till utnämning av domare i Strasbourgdomstolen m.m. I framtiden kan man sedan, när vi ser hur det utfaller, skönja hur s.a.s. EU:s traktatsrättliga kapacitet utvecklas. Jag delar med dessa tillägg vicelantrådets uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Det folkliga motståndet mot EU kommer sig av att många anser att EU lägger sig sådana saker som rör lokala traditioner och angelägenhet. För Ålands del upprör förbudet mot vårfågeljakten och försäljningen av snus. Acceptans för dessa beslut saknas bland den åländska befolkningen. Självstyrelsemyndigheternas oförmåga att påverka ökar ytterligare EU:s impopularitet. Det som är bra med EU, dvs. den fria rörligheten, den ekonomiska stabiliteten och den kulturella mångfalden uppfattas av de flesta som något givet och normalt. Det negativa med EU kvarstår och överskuggar fördelarna.

 

Socialdemokraterna ser två vägar för Åland att påverka. För att minska EU.s inflytande i frågor som rör landskapets interna angelägenheter och som ligger inom vår lagtstiftningsbehörighet  skall lagtinget garanteras möjlighet och inflytande i subsidiaritetsövervakningen,. såsom den utformats i Lissabonfördraget. Ålands lagting skall tillförsäkras en egen röst och kunna säga nej till laginitiativ från kommissionen om vi tycker att de bättre kan regleras och skötas lokalt i vårt eget parlament. På den här punkten har socialdemokraterna hela tiden krävt en av Finlands två röster. Tack vare ett konsekvent arbete i denna fråga verkar nu alla partier förstå vikten av detta inflytande. Samtidigt betyder detta mera aktivitet från lagtingets sida. Detta följer också av att lagtingsledamöternas arvode höjdes med hänsyn till ökat arbete bland att på grund av EU:arbetet.

 

Låt mig ta ett aktuellt exempel. Kommissionen diskuterar förbud mot säljakt. Om ett sådant lagförslag tas fram måste detta meddelas till de nationella parlamenten. Också Finlands riksdag får förslaget och Ålands lagting. Lagtinget måste omedelbart diskutera frågan, ta del av landskapsregeringens förarbeten om förbud mot säljakt och därefter meddela Finlands riksdag att vi är emot ett sådant förbud och anser att vi själva bäst kan reglera säljakten och att ingen reglering skall ske på EU –nivå.

Finlands riskdag ska då meddela kommission sitt och lagtingets uppfattning. Om tillräckligt många nationella parlament är av samma åsikt som lagtinget och förhoppningsvis också Finlands riksdag i den här frågan så förfaller förslaget.

 

På detta sätt, alltså med den nya subsidiaritetsövervakningen, minskar EU:s s.k. demokratiutskott. Kommissionen måste då ta hänsyn till de folkvalda organens åsikt, inte bara regeringarnas. Parlamentens ledamöter är i allmänhet mera känsliga för den allmänna opinionen än regeringarnas medlemmar och det kommer att visa sig när subsidiaritetsövervakningen införs. EU-frågorna kommer på ett helt annat sätt än hittills att politiseras och bli föremål för folklig påtryckning via de folkvalda i respektive medlemslands parlament.

 

Fru talman!

En aktiv subsidiaritetsövervakning från Ålands lagting är en av huvudvägarna för socialdemokraterna för att öka ålänningarnas inflytande över EU-politiken. Lagtinget måste bli aktivt och kräva sin rätt att påverka via Finlands riksdag. På så sätt minskar man EU:s inflytande och stärker närhets- eller subsidiaritetsprincipen.

 

Lagtinget har efter sin resa till Bryssel konstaterat att landskapsregeringen måste vara ute mycket tidigare i beslutsprocessen för att påverka kommissionens initiativ till lagstiftning. Det är en riktig insikt. Även om den inte är ny, kanske den denna gång leder till förändring av EU:ärendenas hantering både i regeringen och i lagtinget.  Det nuvarande systemet lider som jag ser av två allvarliga brister. För det första är den politiska ledningen och samordningen av Ålands EU-politik bristfällig. En särskild EU-minister kunde vara lösningen, en regeringsmedlem som på heltid följer upp kommissionens initiativ, ministerrådens förhandlingar och ser till att de åländska positionerna blir beaktade i god tid vid respektive ministerium i Helsingfors. EU-ministern kunde också inneha posten i Regionkommittén och något eller några av posterna inom östersjösamarbetet och det nordiska samarbetet. En åländsk utrikesminister kunde man kalla det.

 

Den nuvarande ordningen har ingen politisk ledning och styrning utan EU-arbetet fördelas mellan avdelningarna och ministrarna vilket leder till en svag och bristande övergripande styrning. Ärendena försvinner vid sållningar på avdelningarna så att ingen har något politiskt helhetsansvar och ser till att ärenden prioriteras och bereds och att nödvändiga beslut tas i tid. Till detta kommer att regeringen borde ta egna initiativ i olika frågor som man vet att är på kommande eller är på gång inom Eu:s många organ.

 

Låt mig än en gång ta säljaktsförbudet. Lagtinget fick vetskap om detta förslag under sin resa i Bryssel. Min fråga är: Visste regeringen om detta? Om man visste om förslaget borde regeringen redan ha tillsatt en utredning för att på s.k. vetenskapliga grunder visa på förbudets konsekvenser och för att skapa en egen plattform för argumentation emot förbudet. Kommissionens tjänstemän kräver sådana utredningar för att överhuvud taget beakta lokala synpunkter. Därefter krävs lobbyverksamhet och nätverkande med andra runt Östersjön som är emot ett eventuellt förbud. En åländsk EU eller utrikesminister krävs för att ett så effektivt och tydligt politiskt EU- arbete skall kunna komma till stånd.

 

Socialdemokraternas andra färdväg ,vid sidan av en egen subsidiaritetsövervakning i EU-djungeln, är en åländska EU eller utrikesminister. En politiker som måste vara på rörlig fot för att påverka och lobba för Åland samtidigt som denna minister har ansvar för EU-politiken inom landskapsförvaltningen men också att man inhämtar lagtingets förslag, att förslagen har parlamentariskt stöd. EU-politiken är ett samarbete mellan regeringarna i medlemsländerna. För att de frågor som landskapsregeringen driver skall ha parlamentarisk legitimitet måste lagtingets roll och ansvar stärkas.

 

Av landskapsregeringens meddelande, som sträcker sig från 1.12.2006-30.11.2007, är det egentligen endast ett ärende där det verkligen har rått ett större samråd. Därutöver med närings- och socialutskotten i var sitt fall. Fyra ärenden överfördes till lagtinget som informationsärenden. Är det mycket eller lite! Ja, fru talman, det är minimalt för att inte säga försvinnande lite! Sammanlagt mottog EU-enheten under motsvarande tid 941 kommissionsinitiativ. Av dessa fördes ca två tredjedelar ut till avdelningarna dvs ca 600. Av dessa 600 behandlade lagtinget egentligen bara ett initiativ . Kan det vara möjligt? Jo, det är så som det är! Lagtinget har nästan inget som helst inflytande i dag och ingen insikt eller ansvar för regeringens EU-beslut. Därför måste arbetet reformera och det måste göras snabbt. Som jag ser det behövs det ett utskott, varför inte stora utskottet som inte har något kontinuerligt politiskt uppdrag och som motsvarar lagtingets parlamentariska styrka och det kunde ha i stort sett samma roll som i Finland vad gäller EU-politiken. För många framstår väl bara det förslaget som en inskränkning av självstyrelsen, dvs. man skulle lära sig någonting från Finlands riksdag. Men enligt samstämmiga uppgifter är det finländska systemet ändå ett föredöme för alla parlament inom EU. Specialutskotten skulle givetvis fortsätta att behandla sin ärenden, men ett övergripande politiskt ansvar och en koordinering av ärendena krävs också i lagtinget.

 

Det var någon här som talade om lagtingets bristande intresse och det är väl väldokumenterat vid det här laget. Jag tror inte att intresset ökar utan jag tror att det krävs en formaliserad behandling soms helt enkelt lagtingsledamöterna tvingas att ta del i. Vi har fått betydligt högre arvoden för att göra det och nu är det dags att sjösätta en modell så att också det arbetet utförs, att det inte blir så här igen nästa år att det är mellan ett och fyra samråd som har eventuellt genomförts.

 

Som avslutning, fru talman, vill jag beröra några politiska sakfrågor. Jag har flera gånger redan nämnt säljakten. Och om det inte finns någon sakkunnig grupp ännu tillsatt så uppmanar jag regeringen att omedelbart tillsätta en sådan sakkunnig grupp och ta fram ett dokument på vilket man kan basera sin argumentation. Av erfarenhet vet vi att det inte räcker med besök, utan det måste finnas dokumenterat på vilka grunder man föreslår ändringar eller avslag. Det är säkert inte till någon skada att resa ner till Bryssel och försöka påverka där, men utan ett vägande dokument i portföljen går det som med vårfågeljakten.

 

Fru talman!

Det var intressant att höra vicelantrådet Britt Lundberg presentera den nya Östersjöstrategin. Det är ett intressant dokument som vi hoppas att skall leda till resultat och handling. Vicelantrådet Britt Lundberg var inne på Rysslands roll i dokumentet och förslaget från den svenska sidan är att man i det här sammanhanget skulle använda den nordiska dimensionen som ett forum för samtal och dialog med Ryssland, men också med Norge och Island. Överhuvudtaget finns det många bra förslag i dokumentet och jag vill poängtera att om landskapet har ont om resurser så varför inte ta intryck av de svenska positionerna, de är gjorda så sent som i mars och från vår sida vill vi särskilt fästa vikt vid krav på mottagningsstationer för fartygens avloppsvatten i hamnarna, förbud mot fartygsutsläpp av avloppsvatten och strängare standards för att nedbringa fartygens koldioxiutsläpp.

 

Fru talman!

Integration är en viktig prioritering i EU:s lagtsiftnings- och arbetsprogram för 2008.

Likaså understryker regeringen Eriksson integration som ett viktigt delmål. Så här säger man i sitt program: ”Åland har ett behov av mer arbetskraft och det är därför viktigt att nyinflyttade tas emot väl och ges bra möjligheter att inkluderas i det åländska samhället”, skriver man i nästsista stycket under delmål sidan 4. Den nyligen förda språkdebatten här i lagtinget visar att långtifrån alla är välkomna. Angreppen mot finlandssvenskar och finnar i lagtinget visar att regeringen har mycket att göra för alla nyinflyttade skall tas väl omhand och ges bra möjligheter att inkluderas i det åländska samhället. Lantrådet och regeringen borde inta en betydligt aktivare roll i detta sammanhang. Alla människors lika värde kräver ett ledarskap som inte drar sig för att försvara inflyttades rätt, inte bara att flytta hit som arbetskraft, utan rätt att respekteras för sin språkliga och kulturella bakgrund. Det är det som är integration. Assimilationär det motsatta.

 

Under rubriken ”Åtgärder” på sidan 6 sägs följande om integraation: ”Landskapsregeringen skall ge åländska medborgare ett bra bemötande . För att uppfylla detta kommer landskapsregeringen genom EU-finansiering att utveckla sysselsättnings- och integrationsåtgärderna.”

 

Fru talman! Jag tycker att detta är ett mycket otydligt påstående.Skall landskapsregeringen ge åländska medborgare ett bra bemötande. Vad avses med åländska medborgare i det här sammanhanget?  Är det personer med finskt medborgarska och åländska hembygdsrätt? De kan väl inte vara de som är viktigast för att vidta sysselsättnings- och integrationsåtgärder. Jag antar att det här är en felskrivning. Jag kommer att arbeta för att det skall stå: ”Landskapsregeringen skall ge de inflyttade ett bra bemötande.” Jag tror inte heller att vi skall börja rangordna inflyttade, att det är inflyttade som har bott här så länge att de har åländskt och finsk medborgarskap som har visst stöd i fråga om sysselsättning och integration, utan nog måste det väl betyda att det gäller inflyttade i allmänhet; annars är det uppseendeväckande, minst sagt!

 

Som jag redan nämnde tidigare så är det motsägelsefullt att regeringen Eriksson både i delmål och åtgärder prioriterar integrationsarbetet men sedan avstår från att nämnda integration bland sina prioriterade områden under år 2008. Varken bland högprioriterade , mellan prioriterade eller övriga områden nämns integration. Området finns hel enkelt inte med i EU-arbetet för 2008.

 

På den här punkten, fru talman, har vi vi socialdemokrater en viktig uppgift att komplettera programmet och landskapsregeringens allmänna riktlinjer på integrationsområdet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Subsidiaritetskontrollen skall vi naturligtvis ha en tillräcklig roll i, men låt oss inte luras att tro att det är någon Sesam-öppna-dej för vår politik att hindra kommissionsinitiativ. Säljakten var ett jättebra exempel. Nästan alla i lagtinget var ner till Bryssel och fick i parlamentet höra att initiativet att förbjuda säljakt är det initiativ i parlamentet som har vunnit det bredaste stödet av den stora majoriteten .

…egentligen före det kommer till kommissionen också. Det som vi nu i lagtinget verkar att vara överens om, så tidigt som möjligt. Resan till Bryssel gav det klara beskedet att man är på miljödirektoratet intresserade av en direkt kontakt med oss, man är beredd att komma upp hit och titta på hur det fungerar i våra vatten och då kan man på det sättet stoppa det, så det är mycket effektivare. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

För det första har inte övervakningen ännu genomförts, så vi vet inte riktigt vad den betyder, hela systemet med att parlamenten skall kunna ge signal på kommissionsinitiativen kommer ju med Lissabonfördraget. Sedan håller jag helt och hållet med att man skall vara nere i Bryssel, det har jag under alla mina år i lagtinget predikat, men det finns ingen som har det uttryckliga uppdraget, inte det övergripande ansvaret, utan det ligger på de enskilda ministrarna. Och det vill vara så, fru talman, att när ansvaret delas så är det ingen som riktigt känner helhetsansvaret, utan jag tror att vi behöver en minister som tar helhetsansvaret både i Helsingfors, Bryssel och på andra ställen där det behövs.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

När det gäller den andra tesen som ltl Barbro Sundback i sitt anförande började med var det just detta med en särskild EU-minister. Det är möjligt att det kan vara bra med en sammanhållande länk. I Helsingfors är det så att EU-ministern har en väldigt liten betydelse i EU-frågorna eftersom det är mera en administrativ post för att samordna mellan ministerierna och särskilt statsrådets kansli och utrikesministeriets tjänstemannafunktioner som man har denna ministerpost som Astrid Thors besitter. Det är alltså sakministrarna som sköter EU-frågorna, markant, och bör det också vara i vårt system att har vi sju ledamöter av landskapsregeringen skall de alla vara EU-ansvariga, mot Ålands folk och mot lagtinget, annars kommer inte det här att fungera.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är så där det har varit och det har inte fungerat. Inte ser jag någon större förändring på gång heller. Det är så rent politiskt att inte finns det s.a.s. något väljare i de här frågorna för någon. Det är lättare att kämpa för någon väg i Saltvik eller en tjänst i någon förening eller någonting, det är politikens realiteter. Vi har varken ett fungerande system för att initiativen från kommissionen parlamentariskt legitimerade, vi har ett ärende eller, om vi vill vara formella, tre från den förra perioden. Ambitionerna var lika höga, alla skulle ta sitt ansvar; jag tror inte på den här modellen som vi har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För att man inte lyckas fullt ut med att bevaka EU-frågorna så behöver det inte betyda att det är systemet det är fel på. När man diskuterar EU-frågor i dag tycker jag att det mer och mer kantrar över till det att man borde se till att EU-frågor blir en del av den dagliga politiken, eftersom EU ändå utvecklas mot det hållet att det blir någonting som skall implementeras och fungera också ute i dagliga livet. Att då göra såsom ltl Barbro Sundback föreslog med en enskild EU-minister som skulle få något slags huvudansvar för samtliga EU-frågor riskerar väl snarare att ytterligare göra uppdelningen så att EU blir någonting som sker vid sidan av det dagliga och då riskerar vi verkligen att tappa bort frågorna. Vad gäller diskussionen om att vi är sent ute många gånger, men tar vi exemplet just säl som ltl Barbro Sundback också använder sig av kan vi konstatera att i det fallet har landskapsregeringen varit tidigt ute; redan under den förra regeringen, som också socialdemokraterna fanns med i, så tog man fram sälförvaltningsplanen som man nu använder i argumentationen för det här. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jo, man borde, allt möjligt! Men om det inte är formaliserat hur t.ex. kommissionsinitiativen skall förankras i lagtinget så har vi nu sedan 1995, i 13 år, haft det här systemet. Inte finns det något större engagemang från lagtingets sida, även om alla tycker att man borde, utan det måste nog finnas ett formaliserat system som gör att frågorna kommer hit och vi tar ställning. Om man har en ansvarig minister som koordinerar ärendena ser jag inte alls att det skulle frånta de enskilda ministrarna något ansvar, tvärtom. Senaste period gick 600 olika ärenden till avdelningarna; av dem såg vi inte ens promille i lagtinget.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Barbro Sundback pratar om borde. Jag vet inte vad som blir mindre borde av att man tillsätter en EU-minister. Om det gäller att formalisera och få det ännu tydligare så skall vi väl titta på det system vi använder oss av i dag och formalisera det ytterligare. Varför skall man omedelbart, så fort man konstaterar att någonting inte fungerar exakt såsom man har tänkt sig, byta spår och gå över till någonting annat? Jag ser det faktiskt som att byta spår när man går in för att lägga det här ansvaret på en enda minister. Jag tycker att det finns ett ansvar också där i den lantrådsroll som vi har, att ha det övergripande ansvaret som ltl Barbro Sundback nu också pratar om. Det gäller nog bara för oss att se till att vi kommer bort från bordet och gör saker i stället och då löser vi inte det genom att komma fram med nya system, utan då gäller det i stället att förstärka de system vi har.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Mitt förslag är att förstärka de nuvarande systemen.  Jag har inte föreslagit att någonting skulle slopas utan att det skulle struktureras upp och att någon i lagtinget, något organ, måste ha ett övergripande ansvar, och det ansvaret måste kanaliseras i någon slags handling, det kan inte bara finnas på papper. Jag tror faktiskt att EU-arbetet i dag är så krävande att om man dessutom skall vara så mycket på resa som det behövs så behövs det en särskild person. Men det finns andra åsikter. Tillsvidare har vi inte sett någon jobba systematiskt med de här frågorna utan det är upp till var och en ministers bedömning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är den här landskapsregeringens starka ambition att utveckla EU-arbetet och att göra det gemensamt med lagtinget så att arbetet utvecklas och att det blir effektivare. Det diskuteras också personalförstärkningar. Beträffande säljakten delar jag ltl Johan Ehns uppfattning att det arbetet inleddes av förra landskapsregeringen och nu fortsätter nuvarande landskapsregering. Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson och landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson har engagerat sig i frågan och en viktig aspekt är faktaunderlag och där finns t.ex. sälförvaltningsplanen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Vi får väl se vad förstärkningen innebär. Jag är lite rädd för att man anställer mera byråkrater. Jag tror inte att problemet ligger där, utan problemet ligger på den politiska sidan, att göra de rätta politiska prioriteringarna tillräckligt tidigt, att göra de koordineringar som behövs för att få fram regeringens och lagtingets ståndpunkt. Min prioritet ligger inte i att utöka antalet tjänstemän utan som jag ser det är det på den politiska nivån som både lagting och regering har orsak att se över sina resurser och rutiner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Barbro Sundback att det är viktigt att vi här blir aktivare och försöker påverka. Vad gäller resan till Bryssel tyckte jag att man kände att alla som var med där verkligen insåg ännu mer vikten av det, så den var jättebra på det sättet. Finansutskottet har också flera år i rad just tagit upp den här frågan, att vi måste vara med tidigare och vi måste också satsa mera resurser på det, mera pengar. När det gäller handläggningarna, kommissionsinitiativ och samrådsärenden ville jag bara påminna ltl Barbro Sundback om att den här statistiken gällde de åren när den förra regeringen hade makten, dvs. även ltl Barbro Sundback var talman och socialdemokraterna satt med i regeringen, så det här var kritik av sig själv – antar jag!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det måste vara trevligt att socialdemokraterna finns i det här lagtinget, för vem skulle annars majoriteten skylla på! Det är klart att jag tar ett ansvar för den tiden. I motsats till ltl Torbjörn Eliasson har jag haft den här åsikten länge som jag har nu, men jag har aldrig fått förståelse för den utan det är precis samma retorik som man hör här. Nu har lagtinget varit på resa, men är ltl Torbjörn Eliasson beredd att komma in i maj, i juni, i juli, augusti och ta ställning till olika initiativ? Då måste vi ha ett system, om vi dessutom skall vara ute i tid. Det går inte att ta ledigt fyra månader då!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag sade ingenting emot det, vi skall bli aktivare, det håller jag med om. Det jag framförde var att jag tycker att det är viktigt att man förstår vem kritiken riktas mot och jag uppfattade det lite så att kritiken riktades mot nuvarande regering, men det var faktiskt mot den förra.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det där sista tyckte jag var fnuttigt. Har inte ltl Torbjörn Eliasson något förslag på hur han vill förändra så att lagtingets åsikt kommer fram i tid? Att säga att vi borde bli aktiva eller vi skall bli aktiva! Nå, visa det då under den här perioden och inte bara snacka!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson inledde sitt anförande med att säga att debatten i måndags om EU-frågorna blev lite rumphuggen, och det var väl kanske bara förnamnet, vi kom aldrig riktigt igång av olika anledningar! Jag hade ändå ett par kommentarer som jag inte skall upprepa utan ta upp lite annat. Jag vill börja mitt anförande med att ge en eloge till minister Katrin Sjögren som jag upplever att är en av de få i regeringsbänken som faktiskt är närvarande oavsett vad vi diskuterar för ärenden i lagtinget. I och med att vi också har vicelantrådet Britt Lundberg här måste jag inbegripa henne i elogen!

 

Jag noterade att ltl Torbjörn Eliasson sade att vi riktigt kände hur alla blev aktiva när det gällde EU-frågorna ner vi var till Bryssel. Det har i snitt varit tre stycken av 18 lagtingsledamöter från regeringsbänken närvarande när vi har diskuterat dessa frågor i dag, så det är möjligt att det kändes där nere, men det känns inte riktigt så här på verkstadsgolvet.

 

Ltl Barbro Sundback, frånsett det försök hon har i alla sammanhang att skapa splittring bland Ålands befolkning höll ett intressant anförande, tycker jag, där hon skissade hur socialdemokraterna ser på möjligheterna att påverka. Jag tycker att hon har försökt tänka efter och har lagt fram ett förslag; även om jag tycker att anförandet var intressant delar jag inte slutsatserna. Jag tror att oavsett hur toppeffektiv regering, oavsett hur effektiv förvaltning vi har, oavsett hur väl strukturerade EU-frågorna ser jag det som väldigt svårt, nästintill omöjligt att påverka EU-politiken och det gör jag mot bakgrund av det som jag har sagt i flera år redan, att jag anser att vi är felpositionerade. Men vi utgår från den position vi i dag är i har jag precis samma uppfattning som framkom från FS:s bänken att börja renodla EU-politiken, att ha en egen EU-minister, en utrikesminister, nämndes det t.o.m., är helt fel sätt att gå för jag ser inte EU-frågorna som ett renodlat politikområde, utan det är i likhet med miljön någonting som skall vara integrerat inom samtliga politikområden och så är det, oavsett om man tittar österut eller västerut eller i resten av Europa. Jag håller med – så behöver inte ltl Barbro Sundback säga det – att vår position är annorlunda och därför behöver vi ta andra lösningar. De lösningarna borde vara att vi kanske tar sikte på att formellt stå utanför EU, men det är en annan femma.

 

Fru talman!

EU-ministern, var han nu befinner sig, inledde presentationen av meddelandet med att räkna upp delmålen och han nämnde att sjöfarten var viktig, den skulle vara så konkurrensneutral som möjligt, men problemet är när man tittar i delmålen att det står nästan ingenting om sjöfarten överhuvudtaget i detta meddelande. Det står lite på sidan 12 om säkerhetsföreskrifterna inom färjsjöfarten, men väldigt lite av  det tog EU-ministern upp i sin presentation och det tycker jag är märkligt, om man faktiskt inte har läst vad man själv har skickat. Jag försökte redan i måndags få reda på att vilken sjöfartspolitik har den nuvarande landskapsregeringen sist och slutligen, men tyvärr fick vi inte så mycket nytt till livs när det gäller det.

 

De flesta har varit inne på det här med talerätten vid EG-domstolen, representationen eller vår Europaparlamentsplats, om vi säger så och landskapsregeringens möjligheter att delta i ministerrådsmötena, så jag ids inte gå in på det utan det som har nämnts tror jag att vi är relativt eniga om. Men det är någonting som är helt avgörande, som jag ser det, när det gäller lagtingets ställningstagande till Lissabonfördraget. Det som jag tyckte var speciellt intressant i debatten i måndags var att centerns ordförande Veronica Thörnroos sade att skall vi vara kvar inom EU måste inflytandefrågorna lösas och det tycker jag var ett väldigt bra klargörande från centerns sida och jag hoppas bara att man följer den linjen fullt ut för precis så ser jag också på det här.

 

Jag tänkte lite ta upp den första rubriken ”Högprioriterade områden”; där finner vi inte sjöfarten, vi finner den inte heller under mellanprioriterat och finner den inte ens under nollprioriterat. Men skattegränsen finner vi och där nämns det om tullkodexen och det arbete som har gjorts. Det sägs så här: ”Tullkodexens tillämpningsföreskrifter utformas utgående från åländska handelns perspektiv på ett så bra sätt som möjligt och tillämpningsföreskrifterna räknar man med att skall bli klara 2009-2010.” Däremot sade den ansvariga ministern Mats Perämaa i måndags någonting annat. Han ville presentera det arbete som pågår om skattegränsen, han ville redogöra för det i lagtinget och det tyckte jag var bra, men han nämnde bl.a: ”Tyvärr blev inte artikeln så tydlig att man med bestämdhet kan utläsa ur den hur förenklingarna kan se ut; man kan inte med säkerhet utläsa att det blir förenklingar i och med den nya tullkodexen.” Vidare han sade: ”Vi skall komma ihåg att det är inte säkert att det blir förenklingar såsom det är utformat enligt artikeln; såsom det är utformat enligt artikeln kan det i värsta fall betyda att det blir ännu mera komplicerat än tidigare.” Då blir vi som länge har jobbat för att få skatteproblematiken förenklad verkligt bekymrade. Man skriver en sak här i meddelandet, men den ansvariga ministern säger att det kan faktiskt leda till att det blir mera komplicerat än vad vi har det i dag!

 

Jag vill rikta en direkt fråga till regeringsbänken. Vår styrelsemedlem Max Sirén har drivit de här frågorna aktivt. Han lämnade in en anmälan till SOLVIT, den svenska instansen som handhar de frågorna i Sverige, Kommerskollegium, tog upp anmälan och detta ledde till att man från svenska myndigheter – tullen – sade att man har en beredskap att diskutera förenklingar med den finländska tullen. Det är här, om det är någon i regeringsbänken som hör, som jag tycker att landskapsregeringen borde – jag litar på minister Sjögren, vad skulle vi annars ha att hålla oss i här i lagtinget! – lägga ner sitt arbete på att försöka få ihop den svenska och den finska tullen, lita inte på en tullkodex som ni själva säger att eventuellt kan leda till ytterligare kompliceringar jämfört med vad vi har i dag och om det leder till någonting så kan vi eventuellt se resultaten först 2010. Speciellt med beaktande av den språkdebatt vi har haft och om den vilja som finns att vi skall styra över handeln till Sverige i större utsträckning borde vi kunna förvänta oss att man gör någonting från landskapsregeringens sida. Jag skulle alltså vilja ha svar på varför man inte försöker få ihop tullmyndigheterna och faktiskt få någonting att hända när det gäller detta.

 

Jag tänkte ta upp två frågor till. Den första gäller jordbruks- och lantbruksnäringarna, där man säger att den halvtidsutvärdering som görs nu av gårdsstödsreformen är till största delen utanför landskapets behörighetsområde. Det håller jag inte med om. Behörigheterna har börjat gå allt mera in i varandra och vad gäller LFA, som är vår behörighet, vet vi att det skall komma ett nytt förslag år 2010; vi vet också att kommissionens målsättning är att man skall minska de LFA-områden som finns och vi vet också, eller hur ltl Henry Lindström, att Åland redan ligger på gärdesgården! Det här är någonting som landskapsregeringen absolut borde ha en strategi för redan nu. Men i sedvanlig ordning blir vi säkert utan svar. Det skulle dock vara intressant för det åländska jordbruket att veta hur landskapsregeringen ser på detta.

 

Beträffande fisket sägs att kommissionens arbetsprogram år 2008 inte medför några större nya frågor på gemenskapsnivå. Jag kan dela den uppfattningen, men när man tar upp det småskaliga kust- och skärgårdsfisket i meddelandet, om vi kallar det för det oreglerade fisket, så är det ju där utvecklingsmöjligheterna finns. Vi hörde i ett tidigare anförande att det kanske går så att man t.o.m. skyddar sälen i stället för fiskarna och då blir situationen helt ohållbar. Hur ser man på den sidan från landskapsregeringen?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag fick faktiskt den uppfattningen, ltl Anders Eriksson, när vi var nere i Bryssel, att det var en bra resa och vi hade tid att diskutera och närma oss detta mera. Vi lärde oss också nya saker där, dvs. att vi bör jobba mera aktivt direkt på Bryssel, vilket vi kanske har levt i en annan uppfattning tidigare, att vi inte skall göra. Det var för mig en väldigt viktig kunskap att få där nere. Finansutskottet har faktiskt också flera gånger fört fram att vi måste förstärka i Bryssel; personligen har jag sagt vid flera tillfällen att vi måste sätta pengar på det, det är viktigt att investera i det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi hade alla samma uppfattning om att resan till Bryssel var bra. Vår talman gjorde mycket bra ifrån sig i samtliga sammanhang och det har han min största respekt för. Men när ltl Torbjörn Eliasson nämnde att han riktigt kände att alla ville bli mera aktiva tittade jag samtidigt runt här i bänkarna och jag har varit lite förvånad över att det är en så pass lam debatt. Den enda som kanske riktigt har försökt är ltl Barbro Sundback, för det ger jag henne en eloge, även om jag inte delar slutsatserna. Det är lätt att bli euforisk när man kommer ner i EU-sammanhang, men det gäller också att orka hålla ut när man kommer tillbaka till verkligheten.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är inte euforisk; jag tror att jag har båda fötterna på jorden fortfarande. Det känns så. Att det inte är så många här för tillfället kan jag inte uttala mig om, jag är i varje fall här och jag upplever det på det sätt som jag framförde det. Jag tror att flera av dem som inte råkar vara närvarande tänker på samma sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vill också tacka ltl Anders Eriksson för det erkännande han gav mitt anförande och jag har all respekt för att han inte delar mina åsikter, det har han rätt till. Men jag tycker att det finns en problematik som majoriteten döljer hela tiden. Man ställer krav på inflytande överallt – jag stöder det – men vad är det som saknas här hemma? Lagtinget tar ju nästan aldrig ställning till några EU-frågor, inte vet vi vad som sker eventuellt i regeringen! Jag tycker att man måste titta sig själv i spegeln också och inte bara kräva inflytande överallt och poster om man inte samtidigt har en EU-politik med substans i. Det tror jag säkert att ltl Anders Eriksson är villig att diskutera, men att på något vis skall ordna sig själv med lite god vilja, det tror jag inte på, inte efter 12-13 år!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag delar helt och hållet den uppfattningen. Från Ålands Framtids sida har vi försökt jobba på det sättet att vi vill ta reda på hur andra områden ute Europa i motsvarande ställning löst frågorna. Vi har varit på studieresor, vi har aktivt jobbat med European Free Alliance, vi har ändå fem parlamentariker, som min kollega Harry Jansson diskuterade med senaste vecka. På det sättet försöker vi jobba och lära oss lite om hur man har gjort på andra områden. Det tycker jag att man är lite för svag med generellt, åtminstone när det gäller regeringsblocket tycker jag att man inte försöker titta på alternativa lösningar. Jag upprepar mig själv nu, men jag tror att vi har en del att lära av hur andra har löst sin situation. Vår slutsats är den att vi är felpositionerade i förhållande till EU, men det betyder inte att vi skall vända ryggen till EU.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är välkänt att Ålands Framtid har engagerat sig också utanför Åland i de här frågorna och söker allianser. Det tycker jag är beundransvärt och det skall ni allt erkännande för. Men vårt eget sätt att föra EU-politik är väldigt otydligt. Tänk den väljare som frågar: Vad har Åland för inställning i den och den EU-frågan? Jag skulle inte kunna svara!  Den politik som förs, den förs eventuellt på ministernivå i regeringen, men inte ens det för vi ser att så hemskt många av initiativen försvinner och stannar hos tjänstemännen och det är det som är svagheten med det nuvarande systemet att den politiska styrningen och ansvaret inte fungerar. Jag har lanserat en modell, jag ser gärna att det kommer flera, men vi behöver nog se oss i spegeln.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det gäller att i politiska sammanhang också att vara ödmjuk och inte står jag och pekar finger åt alla andra, utan vi behöver nog alla se oss i spegeln. Jag räknade bara upp på vilket sätt vi har försökt skaffa oss kunskap. Jag håller med ltl Barbro Sundback om att landskapsregeringens EU-politik är diffus, det tycker jag att den är. Däremot håller jag inte med om hennes resonemang att man skulle göra, som jag förstår det, EU till ett eget politikområde med en egen ansvarig minister och med en egen utrikesminister för jag ser inte EU-frågorna som ett eget politikområdet utan det skall skära in i samtliga, om det så är näringspolitik, om det är miljöpolitik, trafikpolitik, oavsett vad det är. Där har vi synbarligen lite olika syn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson berör skattegränsen i sitt anförande och där råder det fullständig politisk konsensus att det som kan göras skall göras för att göra det så smidigt som möjligt. Jag har svårt att svara på frågorna i detalj, men jag kan garantera att ledamoten Mats Perämaa engagerar sig mycket i frågan. För landskapsregeringens del kan jag i alla fall garantera, att inte ersätter vi ett delvis krångligt system med ett som är ännu krångligare – mot det talar allt sunt bondförnuft!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda så hoppas jag verkligen inte det. Problemet är att vi inte själva helt och hållet disponerar över det här ärendet utan ganska långtifrån. Jag får med tillfredsställelse konstatera att jag snart har fått hela regeringen på benen. Det som gjorde mig fundersam, om det är någon som hör vad jag säger i regeringsbänken, är att det står en sak i meddelandet, att man skall jobba vidare med tullkodexen och tillämpningsföreskrifterna, medan den ansvariga ministern Perämaa de facto sade att vi vet inte om det blir några förenklingar, och jag delar den uppfattningen. Han nämnde t.o.m. att det kan leda till att det blir ännu mera komplicerat än vad det har varit tidigare. Då är den naturliga följdfrågan: Kan man inte satsa på någonting annat? När vi har den stora äran att ha finansministern här och hälsar på oss, så kanske jag upprepar min fråga, att varför försöker man inte få ihop det svenska tullväsendet och det finska tullväsendet för en diskussion om verkliga förenklingar? Det är där ni borde lägga in krafterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag känner ett behov av att försöka förklara ytterligare den modell som jag för fram för att vi skulle få bättre styrning, prioritering och koordinering av lagtingets och landskapsregeringens EU-politik. Jag talade om en EU-minister eller utrikesminister och då gör associationerna tydligen fel eftersom många tror att jag menar att man skulle upphöra med att föra EU-ärenden, beroende på deras innehåll, till olika avdelningar.Det nuvarande systemet skulle finnas kvar, men den övergripande funktionen saknas. Det slog mig att det kanske skulle vara bättre att ta om en samarbetsminister, som man har på nordisk nivå, kanske den analogin är lättare atwt förstå. I fråga om nordiskt samarbete har ministrarna också, beroende på sitt speciella ansvarsområde, ministermöten. Men sedan finns det också ministrar i varje regering som dessutom har ett övergripande ansvar som benämns samarbetsministrar. Det tror jag att vi behöver också i Ålands landskapsregering för att EU-arbetet skall få en struktur. Intresse och god vilja räcker inte utan det måste finnas ett system och det måste finnas mera politiska prioriteringar.

 

Om Åland skall ha framgång i de här frågorna så måste man resa mycket och skapa nätverk. Jag vill ge vicelantrådet Britt Lundberg en eloge för hon har verkligen gjort ett jättestort arbete, jag har tidigare också berömt henne för hennes arbete, men jag uppfattar henne ändå som att hon är ganska ensam i sitt arbete och att det beror mycket på hennes egna ambitioner, hennes goda engagemang och hennes vilja att jobba hårt, och det är hon känd för inom många områden. Det kan dock inte bygga enbart på  sådana grunder utan det måste finnas en struktur för det hela. Då kanske det här med samarbetsministrar är lättare att förstå. Till det kommer ännu att Åland borde samordna sina intressen som man har i olika fora utanför lagtinget. Det gäller det nordiska samarbetet, Östersjösamarbetet och kanske också samarbetet med riksdagsledamoten och olika organ på fastlandssidan. Som det är nu och som det alltid har varit har det varit väldigt viktigt för Åland att få mycket poster och det har varit stor kamp om posterna efter varje val, men sedan har man inte hört så mycket. Det kan vara någon enstaka fråga någon gång, men ett vi har inte uppnått ett kontinuerligt politiskt arbete som förts gemensamt i dessa organ av landskapsregeringen eller av hela lagtinget tillsammans. Som sagt, systemet som vi har haft har varit i stort sett oförändrawt och aktiviteten ökar åtminstone inte i lagtinget. Det har den inte gjort på det här året, även om vi med jämna mellanrum har diskuterat systemet i talmanskonferensen och det står i alla protokoll att vi skall öka aktiviteten och det skall bli mera samarbete och mera dialog och mera resultat, men då måste det finnas ett system och en struktur.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Här har diskuterats och filosoferats kring lagtingets och landskapsregeringens engagemang i EU-frågor. Väldigt positivt är att alla ministrar har begärt ordet inledningsvis i den här debatten och redogjort för sina områden. Det bådar gott inför framtiden att man därmed har intecknat i lagtinget sitt eget personliga intresse som minister för att hantera EU-frågorna och jag hoppas att den karta som kommer att ritas över den här regeringens framfarter skall i praktiken visa att så är fallet. Det kommer nog att följas med från lagtingets sida, av skäl jag skall återkomma till. Lite bekymrande, med tanke på de två positiva resorna vi hade till Bryssel, är det fåtal anföranden som har begärts från regeringspartiernas sida i lagtinget. Men det är möjligt att man känner sig ny i de här frågorna; det är visserligen flera här som har varit med i flera lagting än detta, så det borde finnas en baskunskap att utgå från. Men det är viktigt att regeringspartiernas lagtingsledamöter – det här säger jag nu som gammal erfaren räv – inte låter ministrarna helt och hållet sköta lagtingspolitiken för regeringspartiernas del utan att man faktiskt agerar själva – lagtinget är till för att vara ovanför landskapsregeringen, att vi inte halkar in i det svenska systemet där ministrarna står för riksdagspolitiken för regeringspartierna också.

 

Det andra av tre saker jag tänkte ta upp är skötseln av EU-ärendena i detta lagting. Där har ltl Barbro Sundback ställt i tvivel huruvida systemet kommer att fungera i lagtinget, eftersom det inte har fungerat tidigare. Vi har en talman numera med långvarig erfarenhet av regeringsarbete och ledande av regeringsarbetet, så det är positivt, vi har alltså en kunskap direkt också från flera ledamöters sida i lagtinget om hur regeringsarbetet fungerar. Då har det ständigt varit en diskussion att skall man organisera sig på samma sätt som riksdagen i Helsingfors, där man har stora utskottet som är omgjort till huvudsakligen ett EU-uskott, förutom att lösa några enstaka konflikter i lagstiftningsärenden per mandatperiod. Det har givits grundlagsenlig rätt att representera hela riksdagen i beslutsfattandet i EU-frågor. Och hur borde man då, med modell därifrån, organisera sig här i lagtinget? Jag har ständigt framhållit att något nytt EU-utskott behöver vi inte här utan vi måste utveckla självstyrelsepolitiska nämndens roll. Jag hoppas att vi under den här perioden t.o.m. skall komma överens om att göra självstyrelsepolitiska nämnden till ett utskott så att det fungerar så. Stora utskottets roll har överlevt sig själv mer eller mindre och det kan möjligen då dras in. Självstyrelsepolitiska nämnden skulle då fungera som övervakare över landskapsregeringen när det gäller hanteringen av EU-frågor. Jag tycker att i diskussionen i den nu sittande nämnden har samstämmigheten över hur vi skall utveckla EU-frågorna varit total i stort sett, också rent organisatoriskt, faktiskt väldigt positiv. Jag tror att vi i lagtinget därför i samarbete mellan alla partier oberoende av regeringsmedlemskap och oppositionsroll kommer att komma överens om detta. Är vi inte överens är det väl majoriteten som får avgöra det, men jag har redan redogjort för den åsikt vi har i Frisinnad Samverkan i det sammanhanget.

 

Den tredje frågan, som jag hoppade över i mitt alltför långa huvudanförande, var den skattegränsproblematik som också ltl Anders Eriksson tog upp. Jag var missnöjd när jag läste landskapsregeringens inställning till den här frågan. Den stämmer väl överens med föregående landskapsregerings inställning, som jag inte heller delade till alla delar, där man väldigt koncentrerade sig på ändringar i EU:s sekundärrätt i tullkodexen. Jag sade genomgående under den förra perioden och jag säger det igen, att det räcker inte alls till. Jag har varit skattegränsföretagare ända sedan skattegränsen kom och långt, långt före det och hört till de åländska företag som har haft mest transporter över skattegränsen, särskilt till Sverige men även till Finland och har därför varit väldigt insatt i de praktiska frågorna. Tillsammans med tulldirektören i Mariehamn, som har jobbat bra med de här frågorna och med flera andra, har vi varit överens om ett flertal punkter som borde i den praktiska hanteringen förenklas. Det är det allra viktigaste att man jobbar med dessa, att man alltså inte skulle behöva särredovisa skattegränshanteringen utan att den skulle höra till mervärdesskatteredovisningen den 15 varje månad. En hur enkel sak som helst att genomföra rent praktiskt, men det har varit en strid mellan tullstyrelsen i Finland och skattestyrelsen om huruvida man kan göra en sådan åtgärd genom att man då skulle blanda ihop två myndigheters ansvarsområde så att skattestyrelsen i det här fallet skulle ha ansvar även för tullredovisningar. Inte är det något problem alls i praktiken, men här har det varit ett revirtänkande som har varit i vägen. Det här är kanske den största förenklingen av skattegränshanteringen österut som man kan genomföra. Västerut fanns det en kommitté där svenskarna var väldigt aktiva, dåvarande generalkonsuln var väldigt aktiv och det gjordes upp en lång lista i den svenska kommittén över förenklingar. Jag tror att man hann med tre-fyra punkter före man tröttnade från åländsk sida att driva på! Åtskilliga punkter återstår. Vi kan förenkla handeln med Sverige på det sättet. Det är väldigt viktigt att regeringen tar till sig det här och jobbar på andra sätt än det sätt man nu har redogjort i det här meddelandet och tidigare i andra sammanhang också. Det är bra information som finansminister Perämaa gav oss i måndags om den begränsade delen av skattegränsarbetet, men jag säger att det räcker inte till, den praktiska delen finns, där det finns väldigt mycket att göra, så jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning i den frågan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Roger Janssons uppfattning om självstyrelsepolitiska nämndens roll just i EU-arbetet. Det man kan tillägga är att nu, jämfört med tidigare, sitter också samtliga partier representerade i självstyrelsepolitiska nämnden, vilket är mycket bra, är det inte så? (Ltl Roger Jansson: snart!)  Okej, snart! Det är jätteviktigt eftersom vi måste ha en stor samstämmighet för att kunna påverka i de här frågorna, det är en förutsättning. När vi skickade vår lagmotion till riksdagen skrev samtliga 30 under. Det är den styrkan, åtminstone i närheten av det, som vi bör ha för att  verkligen bli hörda i Helsingfors och i Bryssel i EU-frågor.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med och ändringen i självstyrelsepolitiska nämnden så att alla kan sitta med är väsentlig ur synpunkten av hur självstyrelsepolitiska nämndens ansvarsområde för EU-frågorna skall och borde utvecklas. Då har man helt klart skapat grunden för det. I riksdagens stora utskott är det här en markant styrka för Finland som EU-medlem att man där nästan alltid har en konsensus kring EU-politiken genom att oppositionen också ges en central roll i riksdagens hantering av regeringens EU-arbete. Detta har skapat en imponerande gemensam linje för Finland i EU som många länder avundas och att göra samma här är klokt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det var just det som jag försökte ge uttryck för också tidigare, att man märkte när hela lagtinget var ner till Bryssel hur viktigt det är att man är tillsammans; åker man tillsammans på en resa blir det en sammansvetsning och den känslan hade vi under förra perioden i självstyrelsepolitiska nämnden, att det var ett stort ansvar och det kändes som att där ville man faktiskt jobba ihop – det kanske inte alltid är så här i salen!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Vad gäller vår 13-åriga erfarenhet av Europeiska unionen och vår påverkningsmöjlighet där så skall vi ju dra lärdom av vår 85-åriga självstyrelseperiod inom ramen för finsk statstillhörighet, där det har varit mumma och memma för dem på andra sidan Skiftet som inte har velat ha någon vidare snabb eller överhuvudtaget utveckling av självstyrelsen. De har ju jublat varje gång vi här har visat oenighet och tyckt att, nå, sedan när ålänningarna är eniga, då får vi ta det på allvar, men inte före det! Det är en gammal syntes i länders utrikespolitik att försök nu hålla enigt i utrikes- och försvarspolitiken för att alls ha någon påverkningsmöjlighet och det gäller också Europeiska unionens frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Fru talman!

Jag vill så här i debattens slutskede tacka lagtinget för ett väl genomfört arbete. Jag tror att Ålands folk skulle vara betjänta av att få höra den samlade kunskap som detta parlament besitter när det gäller dessa avgörande EU-frågor för vårt självstyrda Åland. Jämfört med parlamenten väster och öster om oss är vi väl insatta i EU-frågor. Om ni skulle diskutera EU-frågor på ett allmänt plan med parlamentariker i Helsingfors och Stockholm, så skulle ni snabbt märka att den kunskap som en stor del av detta parlament besitter är mycket ensidigt koncentrerade på de specialutskott som respektive parlament har inrättat och där EU-frågorna handläggs. Det visar inte minst den enkät som gjordes inför de eventuella omröstningarna som skulle hållas i respektive land om det konstitutionella fördraget. Det visade sig att enbart specialutskottens ledamöter hade en minsta uppfattning om vad det konstitutionella fördraget skulle ha inneburit, måste vi tillägga i dag.

 

När det gäller framtiden delar jag helt de uppfattningar som har framförts här om den roll självstyrelsepolitiska nämnden bör spela. Jag tycker att förhandlingarna om ett medlemskap på nittiotalet lärde oss en sak: enade vi stå, splittrade vi falla! Hade vi stått enade 1992-1994 skulle vi ha kunnat åstadkomma i princip vad som helst. Det vill jag som tidigare förhandlare betona. Skulle vi ha haft en enad front i alla frågor skulle vi ha haft ett grönare gräs att beta av i dessa tider, men vi skall inte gråta över spilld mjölk utan se framåt och då är det ofrånkomligt att en gemensam handläggning, en gemensam diskussion, gemensamma resor som ltl Torbjörn Eliasson var inne på, är den typ av aktiviteter som stärker oss. Jag hoppas därför innerligt att självstyrelsepolitiska nämnden kommer att få det aktuella meddelandet på sitt bord så att vi får tillfälle att även där fördjupa oss i de frågeställningar som landskapsregeringen har presenterat på ett förnämligt sätt. Det finns som redan sagts i debatten alltid någonting som man kan tillföra och jag är övertygad om att nämnden även här skulle kunna få en bredare insikt i vissa frågor och även komma med vissa preciseringar utgående från hur man vill att landskapsregeringen skulle jobba, bl.a. vad gäller skattegränsproblematiken som ltl Roger Jansson mycket förtjänstfullt beskrev: vår längtan efter åtgärder i ett vakuum som har uppstått i den frågan.

 

Det är klart att den här debatten är på ett eller annat sätt är en ”fördebatt” till det som komma skall, dvs. till Lissabonfördraget. Jag har på min bänk liggande den finska regeringens proposition och det är klart att nog är jag lite besviken hur lite utrymme som det självstyrda öriket inom Finland ges. Jag tycker att även här kan man göra en lärdom inför kommande utmaningar och det är att med tanke på hur fundamentalt EU-frågorna berör självstyrelsen och hur lite vi har att säga till om i alla fall i dag i den fortlöpande processen, så måste det bli en självklarhet att Åland i kommande motsvarande förhandlingar alltid finns med i processen. Vi kan utnyttja självstyrelselagens uttryckliga bestämmelse om att vi kan vara med i internationella förhandlingar där särskilda skäl talar för en medverkan. I den process och på det tåg som nu Bryssel reser allt fortare med är det särskilda skäl i var och varannan fråga. Vi måste alltså få en direkt representation. Jag måste säga att jag personligen har varit besviken över just den uteblivna aktiviteten som har präglat vår avsaknad av representation både vid konstitutionella fördragets tillkomst och nu under Lissabonfördragets tillblivelse. Det är enbart genom att vara med som vi får reda på bakgrunden till de enskilda detaljerna som gömmer sig i fördraget. Det är ingen överraskning att vad som kommer att hända nu i en rad parlament, särskilt i de alliansfria länderna, är naturligtvis att tolka hur den nya biståndsparagrafen skall tillämpas i praktiken. Vi kommer att få en uppsjö av tolkningar beroende på respektive stats behov att precisera sig och positionera sig utgående från sin egen inrikespolitiska vardag. Med tanke på vår fredliga status, om vi kallar den så är  det angeläget att vara med och få en bild att hur man egentligen tänkt sig när man satt vid bordena. Jag hoppas att det här blir ett uppvaknande om att EU-politiken går in i allt som vi gör och därmed bör vi finnas med så tidigt som möjligt i processen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Harry Jansson ondgjorde sig över bristen på åländsk representation i samband med Finlands förhandlingar och deltagandet i EU-samarbetet. Min uppmärksamhet var kanske inte tillräcklig, men jag förstod inte; tror ltl Harry Jansson att det beror på bristande intresse från åländsk sida eller är ett motstånd från finländsk sida?

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skall naturligtvis inte stå här och säga vad det har berott på, jag kan bara ana mig till att det är en kombination av dessa saker, precis som det var en kombination också under EU-medlemskapsförhandlingarna, dvs. att man inte alltid var så pigg från finländsk sida att ha Åland med i de intima diskussionerna. Jag kan t.ex. avslöja att under ett möte – mycket avgörande – slängdes de åländska EU-förhandlarna ut ur sammanträdesrummet när man ansåg att man började komma in på känsliga inrikespolitiska frågor för Finland. Då var det dags för herrarna Lindbäck och Jansson att se på OS-skidningen i stället! Det är behovet att vara närvarande i alla situationer, så vi borde utnyttja självstyrelselagens rätt att vara med så fort åländska intressen berörs framöver, just genom att EU-politiken är en del av allt vi gör egentligen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det där var tydligen en egen upplevelse och den bekräftar väl det att det är fråga om både och. Det är lite svårt att sätta tummen på var det brister. Men generellt undrar jag faktiskt hur aktiva regeringen och ministrarna från åländsk sida faktiskt har varit i de här frågorna. Jag tror att arbetsbördan är ganska stor i landskapsregeringen och det kanske blir bara i yttersta nödfall i nästan sådana där alarmutryckningar som man försöker få tillträde till maktens boningar i Helsingfors. Därför ser jag det som nödvändigt att hitta ett mera effektivt system att företräda Åland i olika sammanhang vad gäller EU:s politik.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens om att vi måste hitta en mekanism här och jag tycker att så fort kommande fördragsändringar är på gång, stora eller små bör vi markera ett åländskt intresse att vi skall vara med så fort självstyrelselagens stadganden/bestämmelser berörs och som vi alla märker svarar EU-politiken långt mot det som lagtinget har rätt att reglera i dag under påverkan av EU-rätten. Det är den här styrkan i självstyrelselagen som vi bör utnyttja och vara aktiva. Det gläder mig att landskapsregeringen har antytt att det är personella resurser som behövs och det är då vi behöver den kapaciteten i framtiden, så det gäller nog att i tid vara ute och fundera hur vi skall jobba även när det gäller fördragsändringarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är lätt att hålla med egentligen allt som ltl Harry Jansson sade som en sammanfattning av debatten och särskilt de positiva synpunkterna om debatten samt om den organisation som vi behöver här i lagtinget också för att komma vidare. Men jag vill också tacka föra tt han tog upp den kastade handsken – som enda ledamot hittills – beträffande säkerhetspolitiken och jag delar den uppfattningen att det kommer att bli ett otal olika synpunkter från särskilt de länder som fortfarande kallar sig neutrala på något sätt. Där har Sveriges regering redan föregått det på det sättet att man har sagt att man är beredd när det gäller biståndsklausulen att inträda till sina medlemmars i EU försvar ifall de på något sätt skulle utsättas för hot eller angripas. Finland har inte ännu kommit till den ståndpunkten, så det skall bli väldigt intressant att följa med det. Men det blir särskilt intressant vad Finland och Sverige säger i den här frågan i förhållande till hur neutraliseringen sedan skall fungera i sådana situationer. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Det är exakt de aspekterna som vi har allt skäl att fördjupa oss i och tyvärr kunde jag inte hitta vid en snabb bläddring av de 600 sidorna som någonting som skulle antyda att den finska regeringen bekymrar sig eller fördjupar sig i den här sidan av Lissabonfördraget och det är därför jag tror att det är oerhört viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden redan nu, i och med det här EU-meddelandet sätter igång och fördjupar sig i allehanda frågeställningar som på ett eller annat sätt tangerar vår status och självstyrelsen. Jag tycker att vad gäller självstyrelsepolitiska nämnden har vi ett unikt tillfälle att utnyttja en samlad kunskap. Vi har i självstyrelsepolitiska nämnden 24 års samlad erfarenhet av direkt representation i Helsingfors i riksdagen, vi har ett tidigare lantråd som ordförande för nämnden, så sammantaget bör vi kunna fungera rätt väl i dessa frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade talman!

I denna atmosfär av endräkt vill jag också bidra, delvis inspirerad av tidigare talare vid samma efternamn och jag kan börja med att säga att inte skall heller kollegan Harry Janssons insatser på något sätt undervärderas vid de medlemsförhandlingar som åberopades. Jag håller långt med i det han anförde. När Jansson och Lindbäck träsade i Bryssel satt en annan Jansson i Helsingfors och en tredje i Mariehamn och vi hade våra erfarenheter utav det hela!

 

Självstyrelsepolitiska nämndens vikt och betydelse i sammanhanget vill jag också understryka, och tillåt mig därför än en gång citera det som kallas förslag till landskapslag om Ålands konstitution: ”35 §. Lagtingets medverkan i behandlingen av ärenden som gäller Europeiska unionen.

1 mom.:

Lagtinget behandlar förslag till sådana rättsakter, förslag och andra åtgärder om vilka beslut fattas inom Europeiska unionen och som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet eller annars har särskild betydelse för landskapet och befolkningen.

2 mom.:

Landskapsregeringen skall utan dröjsmål i en skrivelse sända i 1 mom. avsett ärende till lagtinget när den fått kännedom om det så att lagtinget kan ta ställning till förslaget. Förslaget behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden och vanligen i ett eller flera utskott som ger utlåtande till nämnden. Nämnden kan ge ett yttrande om förslaget till landskapsregeringen. Talmanskonferensen kan besluta att ett sådant ärende också skall underkastas debatt i plenum, varvid lagtinget dock inte fattar beslut i ärendet. Landskapsregeringen skall ge självstyrelsepolitiska nämnden och det utskott, som saken gäller, information om ärendenas handläggning i Europeiska unionen. Nämnden skall också underrättas om landskapsregeringens hållning i ärendet.

 

36 §.

Lagtingets rätt att få information i internationella ärenden.

Självstyrelsepolitiska nämnden skall på begäran och även annars vid behov få en utredning av landskapsregeringen om andra ärenden i Europeiska unionen än de som nämndes i föregående paragraf. Talmanskonferensen kan besluta att en sådan utredning skall underkastas debatt i plenum varvid lagtinget dock inte fattar beslut i ärendet. Lantrådet skall på förhand och utan dröjsmål efteråt ge lagtinget eller självstyrelsepolitiska nämnden information om ärenden som behandlas vid Europeiska rådets möten. Detsamma gäller beredningen av ändringsförslag av det fördrag som Europeiska unionen bygger på. Självstyrelsepolitiska nämnden och behörigt utskott kan lämna utlåtande till landskapsregeringen med anledning av en utredning som avses i denna paragraf.”

 

Därefter stöds avsnittet i konstitutionsförslaget vad gäller lagtingets verksamhet med andra uppgifter som jag inte nu går in på.

 

Det andra tillämpbara stadgandet i förslaget till konstitution finner man under 55 §, som talar om landskapsregeringens uppgifter. ”Det ankommer på landskapsregeringen att enligt föresatsen i 2 § 2 mom. – den som beskriver syftet med Ålands självstyrelse – främja den åländska befolkningens välgång och att bevaka landskapets rätt och bästa samt att verkställa lagtingets beslut och att handha andra uppgifter som lagtinget bestämt. Till landskapsregeringen hör de uppgifter som särskilt nämnts i denna konstitution och i självstyrelselagen samt de övriga regerings- och förvaltningsuppgifter som enligt lag eller andra författningar skall handläggas och avgöras av landskapsregeringen och inte ankommer på någon annan myndighet. Varje del av landskapsregeringens förvaltning och de övriga förvaltningsorganen skall vara underställda lantrådet eller viss ledamot osv.”

 

Fru talman!

Jag lämnar nu citaten och konstaterar att en del av de här tankarna baserar sig på den erfarenhet som kollegan Harry Jansson nyss redovisade och som ingalunda är ett finländskt påhitt. Modellen för Finlands EU-handläggning kommer från Danmark och Danmark har haft en lång tid på sig att bygga upp en erfarenhet som i tillämpliga delar har överförts. Och det kan jag säga att under de år jag handlade EU-ärenden var erfarenheterna av den teknik som förekom i riksdagens stora utskott övervägande positiva, samtidigt som jag hela tiden och hela vägen sörjde det förhållandet att möjligheten, i min dåvarande roll, att umgås med lagtinget var ytterst begränsad. Jag välkomnar därför alla sådana åtgärder och företag som vi har hört om i dag, vilka syftar till att undanröja de problemen och förbättra kommunikationen.

 

Jag är medveten om, fru talman, att den här typen av filosofi delvis går utanför det som meddelandet innehåller om programmen för perioden fram till 2011, men inflytandefrågorna är så viktiga att jag därför ville nämna om detta sätt att tänka från en åldrande parlamentariker till vilken kollegan Harry Jansson, förstår jag, hänvisade i all vänlighet!

 

Kan jag avslutningsvis, fru talman, också säga att jag behöver inte stöda men jag har samma uppfattning vad gäller remiss av detta meddelande; behovet av remiss är uppenbart och också jag ser självstyrelsepolitiska nämnden i ljuset av vad jag har sagt som en naturlig mottagare. Men till detta återkommer säkert talmanskonferensen.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Vtm Gunnar Jansson lockar oss med konstitutionen ungefär som när man ibland brukar få se spännande trailers före kommande filmer! Egentligen är min enda fråga enkel: När får vi se den janssonska konstitutionsbabyn i sin helhet? Vi börjar längta efter den från den här salen!

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Det förslag som jag talar om här har vi berört tidigare i debatten, men mitt bidrag är så anspråkslöst så jag vill nog hänvisa till landskapsregeringens handlingsprogram, vari det sägs att en konstitution för Åland skall arbetas fram och att detta skall ske i en parlamentarisk sammansättning eftersom den här typen av lagstiftning är av grundläggande natur, alltså av konstitutionell natur och naturligtvis kräver ett så brett samförstånd som möjligt. Men detta anspråkslösa förslag på papper som jag nu har läst ur kan jag leverera när som helst till kollegan Harry Jansson.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

I denna lite halvt sena timme tycks vi tänka väldigt lika och vi heter Jansson i efternamn! Jag noterade också att vtm Gunnar Jansson läser från någonting som han kallar förslag till konstitution för Åland. Det är väldigt intressant och väldigt kloka resonemang som finns där. Jag har i något sammanhang tidigare sagt att det är någonting som vi behöver, sedan måste vi få diskutera innehållet och det tycker jag inte att skall förbehållas dem som sitter i regeringspartierna, utan det bör hela lagtinget vara involverat i. Före lagtingsvalet hade vi en debatt där vtm Gunnar Jansson flashade upp detta på en overhead och vi hann inte alls läsa vad det stod i det! Det var 76 paragrafer eller vad det var, så vi har aldrig fått se det och skulle faktiskt vilja ha det där utkastet för att på ett rimligt sätt kunna få delta i en diskussion som nu vicetalmannen initierade till. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skall göra vad jag kan för att landskapsregeringen har en så bred beredning som möjligt av detta ärende.Det kan inte ske i slutna kabinett och absolut inte utifrån ett enkelt dokument. Men vad gäller dokumentet i fråga skall det naturligtvis levereras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Även om jag inte heter Jansson så kanske jag också får delta i detta gullande med vtm Gunnar Jansson! Vtm Gunnar Janssons anförande såg jag som ett stöd för den danska modellen av parlamentets behandling av EU-ärenden, och det var ju det jag förde fram i debatten. Jag fick inte mycket stöd för det, men jag uppfattade att jag har nu stöd av vtm Gunnar Jansson. Modellen kanske måste modifieras på något sätt, men är det alltså det som vtm Gunnar Jansson förespråkar så är jag väldigt glad för det?

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Det är det.  Jag kunde alltså medverka i riksdagen stora utskott för Europafrågor från första dag av medlemskapet för Åland och Finland i unionen 1995 och erfarenheter var sådana att här finner jag att ltl Barbro Sundback och jag stöder varandra.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Applicerad på det åländska lagtinget borde det ju vara vårt stora utskott. Rent av personlig egoism, tror jag, att många har tyckt att det är bäst att det går till självstyrelsepolitiska nämnden. Så var också beslutet 1998 och för att då fräsch upp vtm Gunnar Janssons minne så diskuterades den dåvarande riksdagsmannens roll i sammanhanget; då beslöt talmanskonferensen på följande sätt: ”En reformerad självstyrelsepolitisk nämnd kan även fungera som ett diskussionsforum för och med riksdagsmannen i anslutning till dennes medlemskap i stora utskottet. Denna samverkan bör dock inte regleras i formell ordning.” Jag kommer mycket väl ihåg den där diskussionen och jag tycker att det där är ändå trots allt är en ganska bra skrivning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Beslut om remiss till utskott fattas vid plenum måndagen den 21 april.

 

 

Föredras för remiss ärende  nr 5:

 

Ltl  Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om inrättandet av en krisjour. (HM 44/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Åland har varit utan krisjour  i snart tio år. .Man märker då och då behovet av en krisjour. Som det är i dag skall det ordnas av akutens personal med kontakt till psykiatrin i samband med någon större olycka. Men akuten har ofta fullt upp med att ha hand om eventuella andra skadade och så skall de också hinna med det psykiska och socialt omhändertagandet. Det kan bli lidande ibland. När man pratar med personal inom psykiatrin får man höra att det finns behov av krisjour. Nu kan man ju hoppas att det inte skall behövas så ofta, men man bör ändå ha en organiserad krisjour.

 

I samband med en olycka säkert de anhöriga hand om. Men det jag funderar på är det uppsökande arbete som debriefing för vittnen som kommer till olycksplats, räddningspersonalen från frivilliga brandkåren. Jag tror också att det ordnas ganska bra för polis och räddningsverkets personal för där är egentligen inarbetat, det är jag övertygad om. De får debriefing efteråt. Jag ser att ltl Åke Mattsson skakar på huvudet, så det var kanske bara som jag trodde.

 

Men det viktiga är: Vem tar hand om det och organiserar upp just det? Just nu funkar inte det uppsökande arbete i alla fall. Det fick jag höra i samband med en tragisk olycka där vittnen hade kommit till platsen. Många gånger kan drabbade, anhöriga och andra berörda få det svårt i olika sätt i samband med eller efter en olycka och det är viktigt att man ganska omgående blir uppsökt för en tid för debriefing för det är viktigt att få tala om det som hänt så snart som möjligt.

 

Men det jag också har förstått är att om man går in tidigt med resurser så förstärker man  motståndskraften mot stressrelaterade psykiska störningar samt underlättar återhämtningen till vardagslivet snabbare.

 

Vad skall man då göra, fru talman! Min åsikt är att man bör återinrätta en krisjour som rycker in krissituationer. Nu skall inte jag som politiker gå in och bedöma när man bör kalla in krisjouren, utan det är de professionella som kan det bäst. Samma sak är väl det med namnet så om det heter krisjour eller  POSOM - Psykiskt och socialt omhändertagande. Men det viktiga är också att det finns en ledningsgrupp krisjouren som borde finnas direkt under den ansvarige ministern, som jag förutsätter att är social- och hälsoansvarige för det måste få en högre prioritet än vad den har i dag och även nu så lär det sägas, att, visst, bara men inom befintliga resurser. Samma sak är det med att när det händer något så måste man då se till att de i krisjouren blir frikopplade från ordinarie jobbet och snabbt kan rycka in och hjälpa. Men som sagt att detaljerna skall vi inte styra här, utan vi skall skapa förutsättningar för att det skall fås resurser och därför har jag den här motionen.

 

Fru talman!

Vi måste ha en högre prioritet för en krisjour. Vi skall ha en grupp som har ett mandat att rycka in och arbeta när behovet kommer. Jag har förstått att nu så är det okej att ha något men då inom befintliga resurser. Därför vill jag att det skall finnas en ledningsgrupp som leds av den ansvarige ministern och då blir det närmare till den som pengar haver. Och tyvärr märkte jag under min tid i ÅHS-styrelsen att psykiatrin inte har hög prioritet inom den organisationen. Därför bör man se hur det bäst kan förmedlas snabbt.

 

Därför har jag min hemställningsmotion  nummer 44 med klämmen: att  lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att återinrätta ett krisjour som bistår med hjälp vid krissituationer.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det här är en bra motion. Det är bara frågan hur man organiserar det här som har gått runt i mitt huvud. Det som har dykt är att kanske man kunde titta på fortsättningen av den barnskyddsjourförsökverksamhet som är på gång inom landskapet, där de flesta kommuner är med; kanske kunde man göra en samordning där när man har gjort en utvärdering av vad det ger för resultat och om det blir en fortsättning. Vad jag har förstått har man i Vanda samordnat detta och har både barnskyddsjour och krisjour; man har inte krisjouren bara för speciella olyckor utan det är uppdelat så att tjänstemän har olika grader av krisjour på sina axlar. Jag tror att vi skall fundera på det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag håller med om en hel del av ltl Ulla-Britt Dahls replik, men däremot inte det sista att vi skall ta det i långsam takt. Jag tror däremot att vi ganska omgående på hur vi skall göra det. Jag vill definitiv inte se det som någon halvmesyr med att koppla ihop barnskydd och krisjour för jag tycker att det är två helt olika saker. Jag är ute efter att det snabbt skall kunna komma till en debriefing och när det händer större olyckor skall man veta vart man skall vända sig och framför allt att man vem som söker upp. När det har hänt en olycka är det mycket upprörda känslor och vissa tror att de har gjort sitt och så far de iväg, två timmar senare kan det bli en traumatisk händelse. Därför är jag av den åsikten att psykatrin måste organisera detta.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

Jag hörde nog att ltl Göte Winé tänkte på psykiatrin här. Varför jag tycker att man skall skynda lite långsamt är det att man också skall ha personal med sig, men jag tänker mig inte en halvmesyr och inte att de som är specialiserade på barnskyddsärenden även måste vara specialiserade på kriser, utan det här skall vara olika tjänstemän. Så var min tanke.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om jag hörde ltl Ulla-Britt Dahl rätt skall man ha personalen med sig. Det här är verkligen en fråga där jag har hört med personalen, den personal som just nu jobbar inom psykiatrin. Jag är inte bara en sådan som vill ha min vilja fram utan här har jag hört efter och det har rått stor samstämmighet om att detta är någonting som behövs. Det har också suttit en grupp som har utrett frågan, men det har fått svaret att starta, men inom befintliga resurser. Det är ganska svårt att starta en krisjour och bygga upp en verksamhet inom ramen för befintliga resurser. Tyvärr tycks det vara så att psykiatrin gärna får starta någonting men det skall inte kosta något, men ändå ser vi allt flera som mår dåligt och vi måste nog satsa på resurser inom psykiatrin.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr  talman!

Det är en intressant motion som ltl Göte Winé har lämnat in, också en motion i ett angeläget ärende. Jag tror att det är viktigt att vi ser över hur man kan sköta de här sakerna på bästa möjliga sätt. Motionen är också relativt sett allmänt hållen, den är föredömligt kort, men det gör naturligtvis att det finns saker som man kan fundera ytterligare över. Att det behövs någon typ av krisjour tror jag att är uppenbart. Jag har också sett det som ltl Göte Winé nämnde om den frivilliga sidan av den kommunala räddningstjänsten där det kan vara problem att utgående från att man inte har en i övrigt ordnad arbetshälsovård. De som jobbar yrkesmässigt med detta tar arbetarhälsovården hand om ganska långt, men däremot finns det inte den möjligheten för de frivilliga på samma sätt därför att det krävs en helt annan beredskap. Det är fråga om människor som har vardagliga jobb som gör att de tider de har möjligheter att delta i räddningstjänsten är kvällar, helger osv.; då behöver man också kunna erbjuda den möjligheten. Jag ser alltså att det kan finnas ett behov av det här och det gäller också det som ltl Göte Winé var inne på om sådana som blir vittnen till olika typer av olyckor. Där tror jag också att det är viktigt att lyfta fram att det i räddningslagen också finns ett ansvar för den jourhavande räddningsledaren i det här fallet att också se till att man inte lämnar folk vind för våg utan att de faktiskt hänvisas vidare. Nu är bekymret att de inte har någonstans att hänvisa vidare, så det är bekymret och därför tror jag på den här biten också.

 

Det som jag inte riktigt förstår i ltl Göte Winés hemställningsmotion är hur ledningsgruppen skulle vara utformad och varför det skulle vara en skild ledningsgrupp för det här. Jag tror att det skulle vara bra om ltl Göte Winé kunde förtydliga det inför utskottets behandling.

 

I övrigt tycker jag att det är en motion som mycket väl kan tåla att utreda på det sättet att man tittar på de förutsättningar som finns för att ordna det här och hur man skall göra det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Tack ltl Johan Ehn för ett bra anförande! Jag fick en fråga av ltl Johan Ehn varför en ledningsgrupp. När jag var i kontakt med personer som satt i den tidigare ledningsgruppen fick jag höra att den i stort sett lades ner för att de kände att de inte hade prioritet och de blev ifrågasatta. Det blev ofta en bisak och diskussioner att på vems mandat är de osv.; det blev olika intressen från de som styrde. Det här är en så pass viktig sak att det skall inte vara någonting som blir ifrågasatt utan det skall vara klara och tydliga politiska riktlinjer vad som gäller så att det inte kommer någon ledningsgrupp från ÅHS som har några andra åsikter om prioriteringar och pengar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag är fortfarande inte riktigt säker på att jag förstår vad ledningsgruppen skall syssla med. Är det en operativ ledningsgrupp eller är det en ledningsgrupp som jobbar utgående från att säkra upp resurser? Det är två skilda saker. Jag hör också till dem som tror att i det fallet bör man undvika att skapa alltför mycket särlösningar, utan man bör hitta någonting som kan ligga i ett system som sedan inte går vid sidan av någonting för då är risken ännu större att det går såsom ltl Göte Winé nu säger, att det faller åt sidan. Man borde i första hand försöka få det att hänga ihop med naturligtvis Ålands hälso- och sjukvård, som ju är huvudman för den här typen av verksamhet och på det sättet också gå vidare med det här.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

När jag letade på Internet efter krisjourer – det var mest svenska POSOM-grupper som dök upp – så var det där allt flera som påpekar det viktiga att de har en stark politisk trygghet och att de känner sitt mandat. Jag blir lite orolig när jag å ena sidan hör att psykiatrin ligger efter och inte får behövliga resurser och å andra sidan när jag har hört den tidigare personalen inom krisjouren som kände att de inte hade tillräckligt stort mandat från själva organisationen. Genom att ligga direkt under ÅHS kan jag känna att det kan bli en annan prioritering, så jag vill att det skall vara en klar prioritering direkt av ministern, som jag nämnde i mitt anförande.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Till projektet som sådant att se över hur man kan organisera det här har ltl Göte Winé mitt stöd. Däremot måste jag säga att jag är mycket, mycket skeptisk till att man skulle skapa skilda system. Jag har dålig erfarenhet av att man skapar system på system och som blir herrar i egen hage. Vi är återigen inne på egentligen någonting som vi har diskuterat redan i dag, nämligen att utveckla befintliga system och försöka göra dem bättre. Bara för att det har visat sig att ett system inte fungerade tidigare behöver det inte betyda att det i grunden är fel, utan man kan utveckla dem och hitta modeller för att få det att fungera. Jag tror nog att går man vidare på det här så kan man säkert hitta fungerande organisationsmodeller även för det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Ltl Göte Winés hemställningsmotion om en krisjour är ett mycket angeläget ärende. Människor kan behöva hjälp och stöd i många olika livssituationer, exempelvis vid allvarliga olyckor, plötsliga dödsfall, våldsbrott, djupa familjekonflikter och andra personliga tragedier. Alla här kan hamna i situationer där vi behöver akut krishjälp. Om man inte får hjälpen kan det ha långvariga konsekvenser. På Åland i dag finns ingen offentlig social- eller krisjour. Personer vid olika instanser blir därför tvungna att åta sig dessa uppgifter fast de inte har kompetens för det eller annars får det utebli helt och i vissa sammanhang är det så lyckligt ställt att de som är kompetenta och kan hantera uppdragen kan skynda till hjälp. De som jobbar med de här frågorna på Åland i dag skall ha en eloge för de ställer upp väldigt ofta och gör det bra. Det är många som har mycket att tacka dem för.

 

Man kan också konstatera att de som stiger in och hjälper till kan drabbas; när man inte klarar av det och har beredskap för det kan det bli olyckligt för båda parterna, både för den som de skall hjälpa och den som hjälper. Ser man på hur det ser ut i samhället i dag har vi många olika former av beredskap, vi har poliser, räddningsverket, akuten, barnavdelningen på sjukhuset, Tallbacken, Grelsby sjukhus, fältarna osv. Vi har också en socialjour bland socialarbetarna, en barnskyddsjour. Man borde kanske utreda detta innan man bestämmer hur man skall gå vidare. En kartläggning av befintliga resurser och exakt hur behovet ser ut är nödvändigt innan man börjar tala om att man skall inrätta någonting. Till vissa delar kan man förstås använda befintliga resurser, man behöver inte alltid skapa nytt. Där har vi alarmcentralen som har en potential att utvecklas också.

 

Tystnadsplikten kan vara ett problem om man blandar ihop för många olika instanser och jag tror att det är en sådan sak som man i allmänhet behöver titta på.

 

Det jag har framfört här är till 95 procent en hemställningsmotion som jag själv hade 2004-2005 i detta ärende. Jag har kunnat konstatera att man har tagit det till sig. I hemställningsmotionen föreslog jag en utredning, men oavsett min motion eller inte gjorde man i alla fall 2006 en kartläggning över behovet av socialjour och där framkom att det främst var barnskyddsjouren som var angelägen och utgående från det har vi alltså en försöksverksamhet med barnskyddsjour som kommer att börja 1.9.2008 och sluta 31.12.2009. Under den tiden bör man beakta den här jourverksamheten också. Det här är ett angeläget ärende för liberalerna och vi har haft det med i olika sammanhang i partiprogrammet och flera liberaler har haft motioner i samma riktning som ltl Göte Winé och det är alltså bra att man väcker frågan.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att höra att ltl Åke Mattsson och jag kan vara eniga i någonting! Vi brukar oftast ha ganska bra debatter, vi kan ju fortsätta att ha. När ltl Åke Mattsson pratar om att 2006 utreddes behovet och då framkom ett behov av socialjour och barnskydd, men undersökte man då psykiatrin och de behov som finns där? Nu vet vi att det kommer en barnskyddsjour och att det jobbas otroligt med utveckling av socialväsendet. Men än en gång känner jag att psykiatrin blir efter och det var det jag tänkte på och när ltl Åke Mattsson påpekade att det finns mycket sociala resurser vill jag säga att jag vill lyfta upp psykiatrin och krisjouren.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

 Jag känner själv att jag blev lite otydlig på grund av att jag uppehöll mig vid min tidigare motion. Man utredde inte krisjouren överhuvudtaget utan det verkar att ha fallit bort på resan. Jag pratade om krisjour och socialjour och av socialjouren bidde det bara barnskyddsjour, vilket inte är bara utan det är det mest angelägna just nu. Det går framåt och det är en tidigare regering som har tagit dessa initiativ och vi hoppas att den här regeringen skall fortsätta så att man också får med krisjouren och får en bättre organsiation.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens att det är jättebra att barnskyddsjouren har kommit och nu är det viktigt att vi får igång någon sorts krisjour och det är därför jag lämnade en ganska kort och öppen motion. Jag vill inte styra utan det skall de professionella som har kunskap göra. Det viktiga är att den lyfts upp och får resurser.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi är faktiskt överens hela vägen att det är de professionella som skall sköta det. Gör man något lappverk skall det vara väldigt tillfälligt och provisoriskt just nu. Vi är överens om att det här är en fråga som skall utredas ordentligt, att när man startar upp det här skall det inte bli som förra gången utan det skall vara någonting som är ordentlig analyserat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om utvärdering av den sociala basservicen i de åländska kommunerna. (HM 45/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det har diskuterats en hel del om den sociala basservicen i kommunerna. I en del kommuner fattas det vissa saker, i andra är det jättebra, men hur ser det egentligen ut? Den sociala basservicen är viktig för varje enskild individ och i socialvårdsplanen från 2007 till 2011 står det bl.a. följande: ”Vidare föreligger det skillnader i utbudet av den sociala servicen mellan kommunerna på ett icke-önskvärt sätt.” Då börjar jag fundera, eftersom jag sitter som socialnämndsordförande i en kommun, att är det här någonting som gäller vår kommun? I så fall skulle det var jättebra att veta vad man skall förbättra och hur man skall gå vidare. Vi har en avdelning inom landskapsregeringen, social- och hälsovårdsavdelningen, som är liten i antal, det är få personer som jobbar där och man måste också tänka på vad de hinner med. För att vi skall kunna utveckla den sociala basservicen i kommunerna måste vi få detta gjort och ser vi på målen i socialvårdsplanen står det: ”Sammanställa kommunernas arbetsprocesser inom individ- och familjeomsorgen, utreda förutsättningarna för att organisatoriska förändringar inom området för individ och familjeomsorgen.” Det är jättebra skrivet. Vidare står det: ”utvärdera det sociala skyddssystemet” samt ”utreda orsaker till ökade kostnader av utkomstskydd och bostadsbidrag”. Det här är jättebra saker och jag tycker att man skall gå mera på djupet, försöka få en plan hur man skall göra utvärderingen och framför allt en tidsplan. Läser man vidare i socialvårdsplanen så står det under punkt 3. Övervakning och tillsyn: ”En viktig funktion för landskapsregeringen i dess arbete med planering och ledning av den sociala verksamheten i kommunerna är att utöva viss tillsynsverksamhet. Syftet med tillsynen kan sammanfattas i följande punkter…” Där nämns t.ex. att skaffa underlag för utvecklingsarbete, samordning av kommunal verksamhet i landskapet, lyfta fram brister i verksamheten. Det är jättebra för det behöver göras. Vi vill alla kunna ge våra ålänningar en bra socialvård och en kvalitativ, men det måste vi också veta hur det är. Satsar vi rätt inom kommunerna? Därför behöver vi en utvärdering av den sociala basservicen. Tittar man i klientombudsmannens redogörelse för år 2007 på anmälningar som inkommit så ser man att socialvårdsärendena har ökat, och vad beror det på? Det skulle vara mycket intressant att veta. Flera klienter har varit missnöjda med socialvården på landsbygden än i staden. Är det på grund av satsade resurser, är det på grund av bemötandet? Men framför allt: Hur kan vi utveckla den sociala basservicen på Åland för våra enskilda individer? Det här är en jätteviktig fråga och därför skulle jag vilja att man verkligen går in och försöker få en plan hur man skall utvärdera den sociala basservicen i kommunerna samt att man kommer med förslag till förbättringar. Det här är ingen kritik mot någon utan det är fråga om att få fram fakta samt också med tanke på socialarbetarna; det är jättejobbigt att höra att det föreligger skillnader i utbudet av socialservicen i kommunerna på ett icke-önskvärt sätt. Men ingen vet vad det är och ingen vet vem det gäller och därför borde vi få fakta på bordet: stämmer det här. Då måste man kan visa det och vi skulle vinna mycket på mera samarbete mellan kommunerna när det gäller att få en bättre social service och kunna få en utveckling av att jobba i team. Vi har kunskap i huset bredvid, i landskapsregeringen och nu är det bara att se till hur vi skall få en lyckad utvärdering för att sedan komma med förslag och kunna gå vidare.

 

Herr talman!

Med anledning av min hemställningsmotion nr 45 föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att göra en plan för utvärdering av det kvalitativa och kvantitativa resurserna inom den sociala basservicen inom de åländska kommunerna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det här är också en angelägen motion och både ltl Göte Winé och jag satt i social- och miljöutskottet förra perioden så vi är medvetna om att det här problemet finns och det är en realitet ute i kommunerna i dag; det varierar väldigt mycket mellan olika kommuner. Ett problem här är att landskapsregeringen alltid har haft en benägenhet att påföra kommunerna ny lagstiftning som man inte anser från kommunernas sida att är finansierad, så det finns kanske en liten obstruktionskänsla där. Det är bra att det blir utrett och att man kommer vidare. Jag vill erinra om att i årets budget finns väldigt mycket skrivet om den sociala biten, att man skall utvärdera och gå till botten och göra en analys hur det ser ut i kommunerna. För den skull kan det också vara bra att ta fram bra metoder och jobba vidare med frågan. Det är alltså en fråga som man har varit medveten om och det är också ett arv från den förra regeringen som har kommit med i den här budgeten, men det är någonting som helt omfattas av de regeringsbärande partierna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattsson pratar om att det står i budgeten. Då är det väl fråga om det här årets budget som uppgjordes av den förra regeringen. Jag blev betänksam när ltl Åke Mattsson sade att landskapsregeringen påför kommunerna viss lagstiftning. Det är väl det som är min tanke med hemställningsmotionen också. Nog är det väl också så att kommunerna skall anpassa sig lite efter lagstiftningen och inte att vi anpassar lagstiftningen efter kommunerna. Då blir jag nog lite rädd för vi måste se till den enskilda individen och dennes rättigheter och vad vi kan erbjuda. Det är det vi måste se på och det är det jag vill få fram med motionen, att satsar vi rätt och bör vi satsa mer någonstans?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag påpekade mycket riktigt att det av förra regeringen vi har ärvt det, men vi omfattar ändå skrivningen i budgeten om att övervaka kommunernas sociala verksamhet, så det är på gång. Läser man remissutlåtandena från kommunerna – jag skuldbelägger inte den ena eller den andra och tar inte någon ställning i den här frågan – så kan jag konstatera att väldigt många remissutlåtandena om de sociala lagarna går ut på att man känner från kommunens sida att det här kommer att bli dyrare och man vill ha finansiering via landskapsandelarna och tycker att man inte får det. Jag tyckte att det var en sak som man kunde påpeka i debatten, även om det inte är en så stor fråga, men en viss påverkan kan man ha där, att man härifrån skall vara medveten om att man finansierar det man får från kommunerna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag vet vilken lagstiftning ltl Åke Mattsson tänker på när han pratar om remissutlåtanden och det var från vår erfarenhet i social- och miljöutskottet. Det har kommit insändare om att vissa andra saker blir dyrare, jobbigare osv. för den sociala sidan, men det vi i stället garanterar där är en bättre service och en bättre trygghet. Att det skall finansieras genom landskapsandelar tycker jag låter bra för jag har tidigare känt att liberalerna gärna vill att viss verksamheten skall sättas under landskapsregeringen. Höjer man driften inom kommunerna så höjs väl också landskapsandelarna, har jag förståt och då blir det på det sättet att man ändå får en trygghet på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Ltl Göte Winé gjorde ett citat som gick ut på att det finns oacceptabla skillnader från socialvårdsplanen eller i budgeten. Det måste vara ett citat från den förra landskapsregeringen, kanske också från den nuvarande. Har ltl Göte Winé gjort någon efterfrågan på de faktauppgifter som ligger till grund för den här skrivningen? Det måste finnas någon slags vidare underlag på tjänstemannasidan i förvaltningen, i kommunförbundet eller annars. Har ltl Göte Winé tagit reda på vad som redan finns av analys och utredningar?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Först ett tillrättaläggande. Jag vet inte om ltl Olof Erland hörde, men citatet var från socialvårdsplanen och inte från budgeten. Det är en marginell sak. Jag har hört efter om det finns underlag, men vad jag har förstått är det ganska knapphändiga  uppgifter och det är mycket att det har kommit från avdelningarna och det har kommit synpunkter. Folk som jobbar ute i kommunerna har sagt att här skulle behövas mer resurser, men just att det föreligger en skillnad i utbudet av social service mellan kommunerna på ett icke-önskvärt sätt finns det ingen utredning på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Föreliggande motion är intressant: att utvärdera de trygghetssystem vi har och få ett slags kvitto på vad vi ger för input i form av ekonomiska medel och vad vi får ut av det är bra. Jag har själv försökt under ett antal år i stadspolitiken att få en motsvarande gjord, men jag har inte riktigt fått det stödet som jag har önskat där. Jag tror att det som är viktigt vid den här typen av utvärdering är att den grundar sig på den lagstiftning vi har och vad vi i lagstiftningen har sagt att vi skall ha för nivå på de olika serviceområdena inom den sociala sektorn. Det uppstod en liten replikväxling mellan ltl Göte Winé och ltl Olof Erland om skillnader som kan finnas mellan kommuner och om det finns skillnader tror jag att dessas kan härledas just från vissa kommuner väljer att hålla sig strikt till det som lagen säger, andra kommuner väljer att satsa mera av sina skattemedel på vissa delar av det här, dvs. vi får en produkt som skapas utgående från den kommunstruktur vi har i dag, med den kommunala självstyrelsen. Det är inte något större fel på att ha det på det sättet. Det här kan leda in på en längre diskussion om kommunstrukturen som jag inte tänker ta här och nu, men viktigt är att man ser på det här i skenet av vad lagstiftningen kräver och var vi hamnar ute i kommunerna. Ytterligare skulle jag vilja att man i en sådan här utvärdering inte bara tittar på hur det ser ut på Åland utan att man också gör en benchmarking: hur ser det ut på andra ställen, vad har man gjort där, hur man gjort det, så att vi kan se vad vi får ut av systemet och vad vi tillför systemet i form av ekonomiska medel. Då får vi en utredning som gör att vi får ett gott beslutsunderlag. Då kan jag som beslutsfattare hela tiden fundera på, att, jo, utgående från att jag tillskjuter de här medlen så får jag den här och den här servicen som ligger si och så mycket ovanför det vi har kommit överens om lagstiftningen att är miniminivån. Då kan jag ta ställning till om jag är intresserad att tillföra pengar eller inte. Som det är nu har vi en situationen där vi hamnar gråskiktsområden där vi har situationer där man enkelt kan säga men det här är lagstadgad verksamhet. Det är i och för sig lagstadgad verksamhet men var nivån skall ligga uppåt finns inga gränser för, och det är det som kan vara det intressanta att få reda på när man gör en sådan här utvärdering.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det som ltl Johan Ehn säger är en ganska omfattande översyn av hela vårt system. Skulle det inte vara någonting som skulle höra till en socialvårdsplan? Socialvårdsplanen går förstås mycket ut på mycket av det här, men så här på stående fot kan jag inte säga i detalj hur det är. Jag skulle ställa en kompletterande fråga till ltl Johan Ehn: ledamoten anser tydligen att det inte är så att man inte följer lagen, för då är det ju en sak för tillsynsmyndigheten naturligtvis att göra mera, utan det är fråga om att hur långt uppåt får man gå?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag har egentligen inte någon helt klar bild kring just den biten och det är därför jag tycker att en utvärdering skulle vara bra. Jag tror att det kan förekomma både och; det kan förekomma situationer där man inte uppfyller det som är lagens mening och det kan i andra situationer handla om att skillnader som man eventuellt kan se beror just på hur man på den kommunala sidan har valt att sätta nivåerna. Även det tycker jag är ett intressant fakta för både oss som politiker men framför allt för medborgarna ute i samhället att få reda på vad det är som skapar eventuella skillnader eller när man ser ett behov av mera service eller om man också tycker att det kanske tycker att det är för mycket service.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

I början av ltl Johan Ehns anförande satt jag och nickade och tyckte att det lät otroligt bra och man ville utveckla översynen. Det tycker jag också är bra. I slutet kände jag att då kommer det lite mer politiska vibbar och det kändes som att ltl Johan Ehn ville få det till att betalar vi för mycket i vissa kommuner inom socialväsende; jag tror inte man i så fall gör det avsiktligt och jag tror inte heller att de klienter som får socialvårdshjälp känner det. Däremot kanske man behöver titta också på att håller man sig inom lagens gränser med andra ärenden som t.ex. hyresnivåer och sådant? Det finns en massa olika som man behöver titta på. Gör man det för omfattande tar det för länge innan det kommer något svar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det skulle vara konstigt om det inte skulle ha luktat politik om mitt anförande! Det är väl därför vi är här och diskuterar! Jag förstår inte riktigt resonemanget här när man begränsar det till att man skulle tycka att någon typ av socialvårdsinsats är för liten. Jag läser motionen så att det handlar om den sociala basservicen och där involverar jag allt från barnomsorg till äldreomsorg, till omsorg av handikappade, till allt möjligt. Där tycker jag att det är intressant att få också redovisningen för hur mycket man satsar på de olika verksamheterna, om man gör det effektivt och sedan också ytterligare en sak som man inte kan blunda för. Det är det att vi väljer i olika kommuner att satsa olika på det här. För mig är det inte självklart att det är rakt av så att vi skall välja den linje som dem som har satsat mest, men däremot att få fram ett underlagsmaterial så att vi kan få beskrivet för oss och diskutera vidare kring frågorna var vi skall lägga nivåerna när vi satsar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det kändes som om ett ord föll bort: ideologisk politik! Jag håller med ltl Johan Ehn att det är just inom de olika basserviceområdena som vi pratade om. Det är det som är det intressanta att när man får den är det mera svart på vitt vilken kommun som har den bästa barnomsorgen och det gör att man kanske väljer när man flyttar, bygger hus och liknande. Jag har själv blivit hånad för hur det satsas inom min kommun inom det sociala, men jag har också fått höra att det är en bra service vi erbjuder just inom äldreomsorg osv. Man skall ta det som ett erkännande och verkligen gå vidare med sådana här saker. Däremot måste det lagstadgade vara lika inom alla kommuner.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det skulle vara konstigt om ltl Göte Winé och jag skulle vara helt och hållet överens i de här frågorna. Orsaken till att jag begärde ett anförande var just att jag ville ytterligare bredda tankegångarna kring detta. Jag vill ha fram mera fakta för att få ett gott beslutsunderlag därför att jag tycker att grunden till motionen, att skapa kunskap kring de här frågorna, är bra och då skall vi se till att när vi går in för att skapa den kunskapen, samla materialet om hur det ser ut i våra kommuner i dag, hur mycket man satsar, vad som är lagstadgat osv. osv. Får man fram det så ger det underlag för en mycket bra diskussion för fortsättningen här och jag tror att det skulle vara väldigt användbart framför allt för kommunerna att ha detta som en utgångspunkt i sina diskussioner vidare. Vi är överens, ltl Göte Winé: en utvärdering är bra, men jag vill ha lite mera innehåll än vad motionen i grunden har lagt in.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utredning om befolkningens ekonomiska livssituation. (HM 47/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Barbro Sundback: Herr talman! Jag skulle be om att motionen bordläggs till måndagen den 21 april eftersom huvudmotionären inte är närvarande.

 

Ltl Göte Winé: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Barbro Sundback föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 21 april. Ärendet kommer därför att bordläggas. Jag ber de följande talarna att uttala sig om tidpunkten för bordläggningen.

 

Ltl Olof Erland: Herr talman! Som jag har uppfattat saken finns det en rekommendation om att motioner bordläggs till till en viss tid för att inte ändra på ordningsföljden i övrigt på motionerna, så om det är så det är tänkt är mitt förslag den 25 april.

 

Ltl Barbro Sundback: Herr talman! Det kunde säkert vara ett alternativ, men ltl Carina Aaltonen är inte heller då närvarande utan på resa.

 

TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 21 april.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om rehabiliteringsförmåner. (HM 51/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman!

Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.5.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet? Under diskussionen har ltl Mika Nordberg, understödd av ltl Johan Ehn, föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 25 april. Jag ber de följande talarna att uttala sig om tidpunkten för bordläggningen. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet bordläggs till plenum den 25 april.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om införande av en barnomsorgspeng. (HM 54/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

I denna sena timme och med tanke på den mycket angelägna frågan föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum den 25 april för att diskussionen skall bli så intensiv som möjligt!

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman! Jag er att få understöda bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Under diskussionen har ltl Johan Ehn, understödd av ltl Mika Nordberg, föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 25 april. Ärendet är bordlagt till den 25 april.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2007. (BB 1/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 21 april.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 18 april kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.54).

 

 

Originalfil