Plenum den 16 mars 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M-WA


Plenum den 16 mars 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Andra behandling. 2

1    Produktionsstöd för el åren 2013-2015

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2014-2015)

Enda behandling. 2

2    Framtidens skärgårdstrafiksystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Föredras. 30

3    Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2014-2015)

Föredras. 30

4    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2014

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2014-2015)

Remiss efter bordläggning. 30

5    Ministerförsäkran

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

Remiss efter bordläggning. 31

6    Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 32 § AO

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2014-2015)

För kännedom.. 34

7    Stöd för hållbart skogsbruk

Ltl Anders Erikssons m.fl. anslutningsmotion (AM 1/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

Remiss. 34

8    Stöd för hållbart skogsbruk

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

Ltl Anders Erikssons anslutningsmotion (AM 1/2014-2015)

Remiss. 55

9    Lika inför lagen

Medborgarinitiativ (MI 1/2014-2015)

För kännedom.. 59

10  Ändring av bestämmelser i ordningslagen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2014-2015)

Plenum slutar 59

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Meddelande

Talmanskonferensen meddelar att ärende nr 3 och 4 kommer att avföras från dagens lista på grund av sjukdom. Antecknas.

Herr landshövdingen

Värderade fru talman, värderade lagtingsledamöter! Avvikande från protokollet ber jag inledningsvis att få framföra mitt tack för det förtroendet ni visat mig inför utnämnandet av landshövding för den kommande perioden.

Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om bifall till lagarna om sättande ikraft lagändringarna av Kyotoprotokollet till Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändring och avtalet om Islands deltagande i det gemensamma fullgörandet av Europeiska Unionens, dess medlemsstaters och Islands åtaganden under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod.

Talmannen

Herr landshövdingen! Också avvikande från protokollet ber vi att få lyckönska landshövdingen i sitt viktiga värv. Vi ser fram emot ett fortsatt gott samarbete.

Dessa ärenden kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

Andra behandling

1        Produktionsstöd för el åren 2013-2015

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2014-2015)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget till landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om produktionsstöd för el föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

2        Framtidens skärgårdstrafiksystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Idag handlar om på vilket sätt vi i detta parlament vill skapa förutsättningar för att den åländska skärgården ska överleva. Det kan låta ödesmättat men är ett faktum vilket även framkommer i det meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem som landskapsregeringen lämnade för nästan exakt ett år sedan. Jag citerar ur texten i meddelandet: ”Trafiken är en överlevnadsfråga för den bofasta befolkningen i skärgården och deras möjligheter att bedriva näringar men också mycket viktig för personer med fritidsboende i regionen samt för genomfartstrafik och som transportled österut.” Det är tänkvärda ord i detta sammanhang. Skärgården är sargad till följd av den urbaniseringsvåg som sveper över hela världen och som leder till att städerna blir fler och landsbygden blir mindre innehållsrik. Det är ingen bra utveckling men den är verklighet och ett resultat av folks egna drömmar och framtidsplaner.

Finans- och näringsutskottet fick i uppdrag av detta lagting att behandla det så kallade kortruttsmeddelandet och även om det tog ganska länge så är det nu gjort. Det är också skäl att påminna om ett meddelandes beskaffenhet. Det är absolut ingen självklarhet att ett sådant ska utskottsbehandlas då det sist och slutligen handlar om en avsiktsförklaring, vad den valda regeringen väljer att göra. I det här fallet var det ett enigt regeringsblock som ställde sig bakom meddelandet.

I utskottet har vi koncentrerat behandlingen på att höra representanter från de närmast berörda kommunerna. Vi har också försökt sätta den framtida trafiken i ett större perspektiv och se hur Åland kan passa in som en länk mellan i första hand Finland och Sverige. Vår exercis har varit lärorik och har också visat hur oerhört komplexa frågor det handlar om. Mot bakgrund av det är det viktigt att hålla blicken på helheten och undvika att gå ner på detaljnivå i lagtinget. I lagtinget ska vi leda och visionera, i landskapsregeringen ska man genomföra. Det handlar om den viktiga skillnaden mellan ledarskap och chefskap.

Landskapsregeringens enhälliga avsikt är enligt meddelandet att fokusera på investeringar på östra och västra Föglö samt förbereda för en bro över Prästösund.

Ett enigt utskott delar landskapsregeringens uppfattning om att detta handlar om en ödesfråga för skärgårdsregionen. Dessutom understryker vi gärna behovet av långsiktighet och stabilitet. Man kunde lagt till förutsägbarhet också. Utskottet understöder också att omstruktureringen fortgår i enlighet med rapportens slutsatser samt att arbetet nu koncentreras på investeringar på östra och västra Föglö för att göra Föglö till en knutpunkt för den södra delen av skärgården.

När det gäller i första hand västra Föglö vill utskottet understryka vikten av att man inte glömmer bort möjligheten till en fast förbindelse över till fasta Åland. När det gäller bron över Prästösund är utskottets syn, vilket framkommer i betänkandet, att olika alternativ kan utredas. Till exempel kan det handla om en lägre bro vilken är billigare att bygga eller någon annan lösning. Vilken lösning det skulle vara har utskottet valt att inte gräva djupare i eftersom olika alternativ för med sig olika utmaningar och det alldeles uppenbart handlar om en så kallad detaljfråga. Jag avser vidareutveckla min egen syn på hur detta borde gå till i ett senare anförande.

Med hänvisning till detta betänkande föreslår ett enigt utskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! I remissen framförde önskemål att man skulle separera de olika delarna skärgården, norra och södra för att det ska bli så snabb byggstart som möjligt till exempel i den södra delen. Då är frågan, den skrivningen som utskott har nu, är det så man menar? Menar utskottet att det blir en snabbare byggstart för projektet Föglö-Kökar och de anslutningar som berör Föglö?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag är lite osäker på om jag till fullo förstod ltl Sundbloms fråga. Vår avsikt är att man genast ska inleda arbetet på östra Föglö. Man ska också inleda arbetet på västra Föglö så snabbt det går. MKB-arbetet är redan igång på östra Föglö och där bör det kunna hända saker rätt snabbt. Jag gissar att svara på frågan i sådana fall är ja.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Jag tackar utskottsordförande för det svaret. Det är ungefär så som jag tror att jag läste det också. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Finansutskottets ordförande Pettersson använde ganska stora ord när han sade det handlar om överlevnad för skärgården, skärgården är sargad osv. Även om det är stora ord så håller jag med om att de äger sin riktighet. Det är bekymmer och därför borde man för att faktiskt göra någonting. Under förra regeringsperioden kom det i sista minuten ett kortruttsmeddelande som innehöll allt och det ledde inte till någonting. Jag känner mig inte lika säker som föregående replikställare att det faktiskt kommer att hända någonting under den perioden.

Pettersson sade att man inte behöver gå ner på detaljnivå. Jag tror att det är tvärtom. Jag tror att finansutskottet klart och tydligt t borde ha pekat ut att nu bör det anläggas ett färjfäste på östra Föglö. Annars är risken väldigt stor är detta utredande och utredande fortsätter långt in på nästa mandatperiod.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning att det nog bör ske direkt. Från utskott har vi möjligen erfarit att; ja, det ska anläggas ett färjfäste på östra Föglö för att det sedan ska kopplas till Kökar och Sottunga. Dilemmat är att en MKB-utredning igångsatt och äger rum precis just nu. Vi är lite i händerna på den lagstiftningen här. Vi kan inte säga att färjfästet ska vara på punkt A, B, C eller D. Vi måste vänta på att få resultat från olika MKB. Vi har inte den egenskapen, även om det sägs att vi är ett mäktigt utskott så kan vi inte riktigt stå över lagstiftningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Nej, inte ska man stå över lagstiftningen, givetvis inte. MKB-lagstiftningen ska följas. Vi hade flera års processer med MKB-utredningen när det gällde en tunnel till Föglö. Det är möjligt att jag börjar bli lite uppgiven efter alla utredningar som har varit. Jag är ändå glad över det som finansutskottets ordförande Pettersson säger, att man är inne för att ska vara ett färjfäste på östra Föglö. Jag tycker att man borde ha pekat ut det betydligt mera klart och tydligt än vad man gör i det här betänkandet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mika Nordberg

Tack, fru talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till ordförandes utförliga presentation av utskottets betänkande. Det var mycket korrekt och riktigt. Det är ett historiskt betänkande som finansutskottet har lyckats uppnå när det gäller att nå en parlamentarisk enighet i ett så många gånger omdebatterat ärende som skärgårdstrafiken de facto har vållat i den här salen.

Moderat samling vill lyfta upp andra saker när det gäller skärgårdens framtida trafik och kortrutten i synnerhet.

Att det ska finnas tända lampor i skärgården har vi från moderat samling försökt bidra med den här mandatperioden. Det är även viktigt att vi fortsätter att säkerställa att det ska finnas tända lampor och att de kan fortsätta att lysa ute i skärgården.

Ett effektiviserat kortruttsystem kommer att säkerställa goda kommunikationer i vår skärgård för de fastboende, turister och sommarstugeägare samt för företag verksamma i skärgården.

Finansutskottet har haft höranden även ute i skärgården. Det har framkommit väsentlig information från de berörda skärgårdskommunerna. Kommunerna ville poängtera vikten av att landskapsregeringen är på rätt väg när man pratar om att östra och västra Föglö behöver hålla ihop som en helhet för att få trafiksystemet att fungera ända ut från yttersta skärgården in till centralorten Mariehamn. Det är en positiv sak.

Fru talman! Det som de facto skulle rita om kartan rejält för hela Åland och för den södra skärgården i synnerhet är en fast vägförbindelse till Föglö. Det är en möjlighet för Föglö att bli en centralort dit Kökar, Sottunga och Kumlinge kunde leda sin trafik. Sedan skulle trafiken från Föglö fortsätta med fast vägförbindelse till centralorten Mariehamn. Det skulle medföra att Åland som helhet skulle bli betydligt större. Det skulle betyda att skärgårdsregionen som idag tampas med mindre befolkning och andra utmaningar skulle knytas närmare fasta Åland, vilket även skulle möjliggöra pendling. Man skulle kunna leva och bo i skärgården och ändå kunna ha sin inkomst från centralorten.

Fru talman! När det gäller fast vägförbindelse så har en tunnel varit på tal tidigare. Inställningen från allmänheten och från skärgårdskommunerna som hördes har varit lite delade, som jag uppfattade det. Min uppfattning är att pendeln kanske har svängt lite vad gäller inställningen till en fast vägförbindelse till Föglö. Min bedömning är att pendeln nu har vägt över för en majoritet, över 50 procent, som är för en fast vägförbindelse med alla möjligheter det skulle innebära.

Vi kan titta på de regioner som finansutskottet har besökt. Trafikmängderna på Färöarna har de facto ökat till de regioner som har fått tunnel och fast vägförbindelse. Det är någonting som den unga generationen som växer upp i skärgården idag skulle se fram emot. Ska man rota sig ute i skärgården och satsa på att bygga hus och hem så behöver man kunna förflytta sig vilket jag tror att man även har insett i de olika skärgårdskommunerna.

Då kommer frågan; har vi råd med det här? Det gäller pengar. Ska man se detta som en engångsutgift så är det väldigt mycket pengar som hela kortruttssystemet handlar om. Frågan är vad alternativet är.

Riket har en lag som säger att omändringar i trafiksystemet inte ska resultera i en försämrad servicenivå. När man gör ändringar så kanske det kostar i investeringsskedet, men man får tillbaka det över tid på sänkta driftskostnader.

Om vi även tar med bompeng för broar och tunnlar i den ekonomiska kalkylen, vilket har diskuterats tidigare, då får vi en helt annan ekonomisk förutsättning för ett genomförande av dessa investeringar som kortrutten medför.

Fru talman! Avslutningsvis när det gäller Prästöbron så skriver utskottet: ”I fråga om en bro över Prästösund anser utskottet att olika alternativ kan utredas.” Man behöver titta på de olika konsekvenserna som en bro över Prästösund kan få. Det gäller brohöjder, det gäller näringslivet, skogsindustrin och vi har mycket som påverkar bilden. Det här är ett arbete som man fortsätter att utreda, precis i enlighet med utskottets skrivningar.

Från ordförandes presentation hörde vi att man har diskuterat en lägre bro som ett alternativ. Allt detta behöver utredas ytterligare för att få en konsekvensanalys över vad de olika alternativen ekonomiskt innebär och även när det gäller trafikmässigt med farleder etc.

Fru talman! Själva betänkande var inte särskilt långt. Utskottet skrev inte ett långt betänkande med väldigt många sidor.

När det gäller tidsaspekten för projekten i kortrutten så är det väldigt lite tid kvar för landskapsregeringen och vi i lagtinget att behandla konkreta framställningar och när det gäller att sätta spaden i marken.

Det pågår just nu miljökonsekvensarbete när det gäller östra Föglö. När det är färdigt kan landskapsregeringen titta på resultatet och utifrån resultatet komma med alternativ var färjfästen, vägdragningar etc. lämpligast placeras.

Moderat samling är tillfreds med landskapsregeringens meddelande. Vi hoppas att arbetet fortgår för en väldigt viktig grupp, skärgården. Tack, fru talman!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Viceordförande Mika Nordberg höll ett bra och framåtsyftande anförande.

En liten detalj, men en väldigt viktig sak i sammanhanget, är att vi under utskottshörande kunde erfara att en majoritet av skärgårdskommunerna gärna ser en utveckling mot det hållet som ledamoten själv här beskrev. Att man satsar på färjfästen på östra och västra Föglö, helst men en fast förbindelse som slutresultat mellan Föglö och fasta Åland. Jag tycker att vi kommit en bra bit på vägen när vi diskuterar trafiklösningar som kan ha en god samhällseffekt och trafiklösningar som människorna uppenbarligen står bakom. Den aspekten är viktig att lyfta upp i det här sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Nordberg nämnde tunnel mellan Föglö och fasta Åland. Vid utskottshörandet i Föglö, när skärgårdskommunerna medverkade, så lämnade jag in en anhållan som både Föglös och Kökars fullmäktigeordförande har skrivit under. Den skrivelsen är förankrad i fullmäktigebeslut i bägge kommunerna och där nämns stöd för att vi måste arbeta för en fast förbindelse.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, fru talman! Ja, jag var inne på när jag sade att man tidigare har varit för och emot tunnlar. Under utskottsarbetet fick jag uppfattningen att pendeln har svängt. Man ser framåt, den kommande generationen ser en fast förbindelse som en viktig ingrediens. Jag är tacksam för att vi har fått ta del av den informationen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Centerns lagtingsgrupp omfattar utskottets betänkande. Jag vill ändå säga några ord om ärendet.

Vi tycker att man i första hand borde koncentrera sig på östra Föglö, och försöka få det genomfört, eftersom det är mest ekonomiskt lönsamt. Det skulle medföra att Kökar skulle få en betydligt bättre trafik till Föglö och fasta Åland.

I praktiken skulle Kökartrafiken i första hand kanaliseras med Skarven till fasta Åland och det skulle också betyda att Föglöborna skulle få bättre trafik med flera turer. Skarven har gott och väl en kapacitet för Kökartrafiken förutom eventuellt några veckor under sommaren. Då kan man ha en parallell trafik som inte kostar speciellt mycket. Till den delen kunde man starta upp och ganska snabbt och köra det projektet först. Problemet är hur man löser trafiken med Sottunga, Husö och Kyrkogårdsö i och med att det finns risk att de får sämre trafik när de blir av med trafiken på sina öar.

Man skriver att man ska göra en miljö- och samhällsekonomisk analys av alternativen, så vi får se. Jag håller med om den kritik som delvis har förts fram här att det har varit utredningar på utredningar. Jag har själv varit med och gjort många utredningar, bland annat ett meddelande 2005.

Det är kanske dags nu att börja med det här projektet. Jag hoppas att vi inte slänger upp alldeles för många bollar i luften och vill göra alldeles för många projekt samtidigt. Vi börjar med det här projektet först som med lätthet betalar sig tillbaka. Vi i centern tycker att vi ska koncentrera oss på att få igång östra Föglö.

Ett annat intressant projekt är bron till Vårdö. Det är en låg bro som mer och mer börjar vinna gehör för rimliga ekonomiska investeringar. Om man bygger en högre bro med 18-20 meters fri höjd så blir den antagligen för dyr. Bron blir i alla fall jättesvår att räkna hem i euro och cent, sedan kan den förstås få andra fördelar genom att den binder ihop Vårdö med fasta Åland. Hela norra linjen skulle få bättre trafik med bron. En låg bro borde också gå att förverkliga inom ganska rimlig tid. Allting tar ett antal år, men en låg bro skulle faktiskt gå att förverkliga. En bro har en stor fördel vidare österut och till fastlandet. Det är det andra projektet som man borde köra igång.

I praktiken kommer man inte att klara av så många parallella projekt. Vårdbron skulle stå andra i turordningen.

Det tredje projektet är västra Föglö som förstås är lite svårare i och med att det är mycket höga investeringskostnader och trots det kommer man att behöva ha en färja, inte fast förbindelse. Om man satsar 30-40 miljoner och ändå måste åka färja så är det tveksamt om det lönar sig att satsa på det.

Det är möjligt att tunnelprojektet, som nämndes av ltl Nordberg, kan bli aktuellt igen. Jag känner igen Nordbergs ord här. Jag sade ungefär samma sak i samma talarstol för tio år sedan när jag stod här och presenterade mitt meddelande. En tunnel kanske kunde vara intressant igen. Om man börjar prata om en tunnel igen nu tillsammans med de andra projekten, då kommer antagligen allt att skrinläggas igen. Låt oss nu börja med östra Föglö i första hand och sedan en låg bro till Vårdö i andra hand, men okej, ha tunnelprojektet i bakhuvudet då.

För min del är en tunnel fortfarande intressant. Jag är inte riktigt säker på att jag har partiet med mig i den frågan. Man kan nog räkna hem det projektet också.

Med dessa korta ord konstaterar jag att det här betänkandet i stort sett kan följas. Man borde komma igång med östra Föglö som första projekt.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Jag är lite emot det som ltl Karlsson sade. När man börjar med östra Föglö så är det viktigt att sätta igång arbetet med miljökonsekvensbedömningen så att man kommer till förslag vad man ska göra västerut på Föglö. Det måste följa direkt efter, man måste göra det förberedande arbetet så att man vet vilken slutsats man ska dra. Ska det bli en tunnel eller ska det vara en hög eller låg bro?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Infrastrukturministern och hennes avdelning jobbar säkert brett med alla de här frågorna. Jag tror att man också vill koncentrera sig på ett projekt och få igenom det. Det får inte bli för många bollar i luften så att de som står här om tio år pratar om ungefär samma sak. Om vi tittar i meddelandet som lades för tio år sedan, som jag själv var med om, så pratades det redan då om de här projekten. I praktiken har man inte kommit mycket längre. Man har gjort många flera undersökningar och har visserligen mycket mera underlag. Handgripligen har det inte gjorts någonting. Säkert kan man titta på det som ltl Torsten Sundblom sade.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Om man inte genast tar fram materialet för trafiken västerut från Föglö så splittrar man resurserna. Jag får det intrycket att ltl Runar Karlsson vill i klassisk stil splittra resurserna.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag vet inte vad ltl Sundblom menar med att splittra resurserna. Jag vill vara med och åstadkomma att vi verkligen får ett konkret projekt. Det enda konkreta projektet för dagen är östra Föglö som man med lätthet kan räkna hem rent ekonomiskt. Det projektet tycker jag att man ska börja med i första hand.

Bron till Vårdö kunde också gärna finnas med, den har också ekonomiska fördelar om man bygger den som en låg bro.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! I betänkandet står att centergruppen stöder att utskottet förordar projekten på östra Föglö och på västra Föglö. Det är ganska klara besked när det gäller det.

Ordningsföljden är ganska självklar av praktiska skäl. Man har kommit mycket längre med projektet östra Föglö. Vi har inte råd att låta bli att verkställa det projektet. Jag tror att det finns en bred enighet om att man åtminstone ska verkställa projektet på östra Föglö. I betänkandet står det också om västra Föglö.

I anförandet antydde ltl Karlsson någonting annat för centerns lagtingsgrupps del; tågordningen skulle vara östra Föglö, sedan en bro på norra Åland över Prästösund och sedan möjligen västra Föglö. För att vi ska kunna tyda vilken politisk enighet vi har, före landskapsregeringen går vidare, så ställer jag den konkreta frågan: Står centergruppen bakom det som utskottet förordar i den här ordningsföljden?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Vad jag kan läsa i betänkandet så finns det egentligen inte någon absolut ordningsföljd. Man nämner de här projekten bara. Jag tror inte att det finns en absolut färdplan på det sättet. Jag vill tydliggöra detta så att man inte efter några år står igen här och inte har gjort någonting. Därför borde man åtminstone göra östra Föglö först som betalar sig bäst.

Det andra projektet som skulle betala sig bäst är en låg bro. Om tunnelprojektet kommer in i bilden så vet man inte riktigt vad man ska göra med västra Föglö. Ska man först bygga en bro över Spättahålet och sedan en tunnel eller ska man bygga en tunnel enligt det gamla meddelandet? Inte kommer vi att vara någon bromskloss. Vi vill ha något gjort och då är östra Föglö absolut det första man borde göra. Sedan får vi se vad det blir av resten.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Östra Föglö måste komma först. MKB-arbetet pågår. Man kanske står inför ett möjligt beslut om att börja förverkliga projektet inom ett till två år i bästa fall, det vet jag inte, men jag kan tänka mig det med tanke på hur långt det här projektet har avancerat. Det projektet måste man komma igång med.

MKB för västra Föglö ska göras. Det krävs mycket arbete innan man vet precis hur man ska göra på västra Föglö. Jag menar att man bör pröva tanken på en fast förbindelse mellan Föglö och fasta Åland innan man kommer till det slutliga beslutet. Om man går in för en tunnel så kan det hända att man bygger tunneln hela vägen istället för att göra saker som åsamkar problem för naturen med broar och bankar över holmar. Man måste våga tänka hela tanken klart innan man tar beslut om vad som sker på västra Föglö.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det var lite den andemening jag hade här i anförandet. Man kanske inte ska begrava tunneln precis. Om man ska göra en miljö- och samhällsekonomisk bedömning av de här projekten, som utskottet skriver, så kanske infrastrukturministern och regeringen dammar av tunnelprojektet igen för att se om det är möjligt. Det kan mycket väl vara så att man anser att det inte är rimligt, men då finns i alla fall den aspekten med. Man måste titta på allt som gäller den saken. Många andra länder kan bygga tunnlar och få dem lönsamma, nog är det konstigt om inte vi på Åland ska kunna göra det. Den här debatten har vi haft många, många gånger och vi vet hur det slutade förra gången.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Asumaa

Tack, fru talman! Infrastruktur och infrastrukturpolitik är och förblir en prioriterad fråga i vårt samhälle som för det mesta väcker känslor bland oss alla.

Tillgången till välfungerande transporter, kommunikationer, energi- och vattenförsörjning är en förutsättning för god konkurrenskraft och ett modernt åländskt samhälle.

En region utan god infrastruktur tappar snabbt mark i konkurrensen om företagsamhet, kompetens, befolkning och livskvalitet både lokalt, nationellt och internationellt. Vad som är välfungerande infrastruktur är under ständig förändring i takt med samhällets utveckling och människors och företags behov.

Vi liberaler vill arbeta för att lyfta fram infrastruktur som en tjänst. Det är inte asfalt, färjor eller ledningar som står i fokus utan hur människor använder dem för att resa, kommunicera och driva företag.

Infrastrukturpolitik ses oftast ut ett mycket tekniktungt perspektiv. Därför vill vi liberaler också tänka på infrastrukturpolitik i termer av; funktionalitet, pålitlighet och användarvänlighet.

Fru talman! En välfungerande infrastruktur är en av de viktigaste pusselbitarna för ökad rörlighet och tillgänglighet. Investeringar i kortrutt på Åland ska därför anpassas till människorna, miljön och landskapet.

Liberalerna stöder finans- och näringsutskottets eniga rekommendationer om att i första hand prioritera investeringar i kortrutt på östra och västra Föglö samt att man i samband med dessa investeringar inte omöjliggör en kommande fast förbindelse mellan Föglö och fasta Åland, som i detta fall eventuellt kan vara en tunnel.

Dessa projekt, västra och framförallt östra Föglö, är ekonomiskt försvarbara då de gör skärgårdstrafiken mera kostnadseffektiv, ökar rörligheten, minskar budgetslitaget och ökar servicenivån i regionen.

Genom kommande kortruttsinvesteringar på östra och västra Föglö och eventuellt en fast förbindelse till Föglö kan vi säga att vi flyttar fasta Åland till östra Föglö och därmed binder hela det åländska samhället närmare varandra. Det är en tjänst för att hela Åland ska leva och att det åländska samhället ska utvecklas. Tack, fru talman.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Den socialdemokratiska gruppen stöder regeringens förslag att nuvarande servicenivå i skärgårdstrafiken bibehålls om behovet är oförändrat och att omstruktureringen fortgår i enlighet med slutrapportens slutsatser, samt att arbetet i första hand fokuseras på de delprojekt där den ackumulerade nuvärdeskostnaden i jämförelse med nollalternativet är bäst.

Vi står helt bakom utskottets rekommendationer: ”Utskottet förordar för sin del investeringar i kortrutt på östra och västra Föglö. Utskottet betonar vikten av att de investeringar landskapsregeringen gör inte omöjliggör en kommande fast förbindelse i framtiden. I fråga om en bro över Prästösund anser utskottet att olika alternativ kan utredas”.

Investeringarna på östra och västra Föglö hänger ihop enligt vår åsikt, man ska inte skilja på dem även fast man också gör en sak först och en annan sak sedan. Investeringarna på östra och västra Föglö är motiverade ekonomiskt. De står på egna ben.

Det är viktigt att se vilket som är det mest fördelaktiga alternativet när det gäller bron över Prästösund. Synen på Prästöbron är att den inte nödvändigtvis bör ses som en del av kortruttssystemet. Det är ett sätt att knyta Vårdö till fasta Åland. På det sättet blir Vårdö en faståländsk kommun.

Genom dessa åtgärder förstärks Vårdas och Föglös position som har dagligt pendlingsavstånd till och från Ålands centrum.

Föglö får ett 18 minuters färjpass jämfört med 30 minuter idag. Föglö och Vårdö är de enda skärgårdskommunerna som har haft en positiv befolkningsutveckling under senare år, vilket de andra skärgårdskommunerna inte har haft. Man kan fråga sig om möjligheten till daglig pendling är en grundförutsättning för att vända den här negativa befolkningsutvecklingen.

Fortfarande saknar vi en sammanhållen helhetslösning som är förankrad i lagtinget när det gäller skärgårdstrafiken.

Frågor som måste få ett svar är bland annat tunnelfrågan, Föglö-fasta Åland, som blir en jätteinvestering. Den frågan måste ses ut ett helhetsperspektiv för hela skärgården. Det är så pass stor fråga. I vilken utsträckning skulle det påverka hela skärgårdstrafiken om en tunnel kom till stånd? För att man ska kunna ta ställning till detta så måste det utredas vidare och konsekvenserna måste analyseras. Vi står bakom formuleringen att de här lösningarna inte ska omöjliggöra en sådan lösning, men vi är inte riktigt där ännu.

Även andra frågor ventilerades i utskottet under diskussionen, bl.a. den lite mera djupare samhällsanalysen, vad vi planerar och hur vi ser på den framtida utvecklingen av våra skärgårdsregioner. Man bör göra en konsekvensanalys av den till synes skrämmande demografiska profilen för skärgårdsbefolkningen. Vi tror inte heller riktigt på den här befolkningsprognosen som finns i kortruttsmeddelandet.

Med andra ord, en vision för hur det framtida skärgårdssamhället skulle kunna se ut bör tas fram och formuleras.

Fru talman! Den socialdemokratiska gruppen stöder regeringens förslag och ser förverkligandet av ett färjfäste för linjen Kökar-Föglö och ett kortare färjpass mellan Föglö och fasta Åland som viktiga sätt att förbättra förbindelserna och på sikt minska driftskostnaderna för trafiken.

Prästöbron ger Vårdö status som en faståländsk kommun och minskar restiden för trafiken från Hummelvik till Åland centrum. Tack för mig.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Fogelström pratade om arbetspendlingen och befolkningsutvecklingen i skärgårdskommunerna. Vi har under många år sett att det fungerar att pendla från Föglö till Mariehamn på jobb. Samma förhållande kan man sedan skapa när man bygger ut Kökartrafiken. En kökarbo skulle kunna jobba på Föglö inom fiskindustrin som behöver arbetskraft. Man skulle kunna göra en god tjänst för en kommun, längre ut i skärgården, att behålla sin befolkningsmängd.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Ja, jag tror också att Kökar-Föglö pendling skulle möjliggöras med detta, men knappast pendling mellan Kökar och centralorten Mariehamn.

Knäckfråga för mig är på vilket sätt vi kan få hela skärgårdsbefolkningen inom pendlingsavstånd. Den frågan kan hänga ihop med tunnelns slutliga lösning.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Ja, ltl Fogelström sade till sist att en tunnel kan möjliggöra pendling hela vägen.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Ja, jag skulle vilja se en utredning och en analys på hur det skulle se ut då för det vet vi faktiskt inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Med risk för att det blir upprepningar vill jag ändå framföra Ålands Framtids åsikter meddelandet.

Vi från Ålands Framtid står bakom meddelandet. Som sades tidigare så är betänkandet inte långt, men själva meddelandet i sig är ganska omfattande. Bakgrunden finns i meddelandet, den är omfattande och utskottet har inte gått in på alla detaljer.

Utskottet har valt att höra de berörda skärgårdskommunernas synpunkter om både södra och norra linjen.

Det framkom tydligt i hörandena att för att man ska acceptera en förbindelse från Kökar och Kumlinge över Föglö så borde man inrikta sig på en fast förbindelse. Andra arrangemang kan säkert fungera också, men på sikt behöver man eftersträva att få en fast förbindelse.

Här kommer tunnelfrågan upp igen. Tunneln var upp i kortruttsmeddelandet som Runar Karlsson var med och gav den 11 mars 2005. Jag ögnade faktiskt igenom meddelandet och tittade vilka siffror det var tal om då och vad som sades. På ett sätt var det nästan mera genomarbetat. Det fanns en finansieringskalkyl med i det prospektet. Det fanns en tanke om att man delvis skulle ha finansiering via aktiekapital och delvis med lån, sedan baserade man driftkostnaderna på olika avgifter. Totalsumman var då beräknad till 40 miljoner.

I det här meddelandet saknas finansieringskalkyl. Det finns beräknade uppskattade kostnader, men ingenting om finansiering.

Då kommer man osökt in på alternativet som vi diskuterar idag; OPS, motsvarande finansieringsform som man var inne på 2005 när man diskuterade det här, men kanske i en annan tappning. Jag går inte in på detaljer och redogör för vad OPS innebär. Det är finansieringsform av privat kapital, man står för byggnader och det som man kommit överens om i 25-30 år och sedan tar samhället över ansvaret för nämnda projekt. Jag tycker att man borde ha utrett den möjligheten lite mera. Det är en intressant finansieringsform. Många som har talat tidigare här har nämnt att totalsumman av investeringarna handlar om flera hundra miljoner, upp mot 200 miljoner har det pratas om. Det säger sig självt att den möjligheten inte finns om man ska finansiera detta över budgeten som man har gjort med investeringarna till dags dato.

Här behöver man vara öppen för att hitta på lösningar. Det är ganska viktigt att man kommer hastigt framåt. Ju längre vi drar ut på detta så ju dyrare blir det. Risken är att det blir som det kortruttsmeddelandet som ltl Runar Karlsson lämnade över, dvs. att det går 10 år igen och då blir debatten densamma igen. Det blir ingenting!

Skärgårdskommunerna påpekade att det finns en mycket större möjlighet att utveckla turistnäringen för både Kökar, Föglö och Kumlinge om man får en fast förbindelse på västra sidan av Föglö. Man kan ha ett utökat samarbete mellan kommunerna; en ökad samvaro mellan kommuninvånarna och ökat samarbetet i föreningslivet. Allt detta är sätt att få kommunerna att fungera som servicepunkter i skärgården även i framtiden i och med att man kortar av avstånden mellan öarna. Skärgårdskommunerna är tvungna att samarbeta och det gör de redan mycket, man är tvungen att fortsätta samarbeta om man ska ha en utveckling och att invånarantalet ska öka.

I meddelandet nämndes alternativen östra och västra Föglö samt bron över Prästösund. Utskottet skriver tydligt att man ska undersöka alternativen av olika typer av broar innan man slår fast detta.

I diskussionen har nu cirkulerat ett alternativ med låg bro, i alla fall i media. Utskottsordförande uttalade sig i media men han kanske blev misstolkad. Kanske ltl Pettersson kan rätta till det själv sedan när han håller sitt anförande. Det må vara en misstolkning, men det är inte bra om sådana här diskussioner kommer ut till tidningarna. Om man går in för sådana alternativ så måste man också utreda vad det innebär för dem som blir drabbade. Vi har transportbolag idag som går via norra linjen, över Brändö och in mot Hummelvik. Om det blir en låg bro så blir det ett alternativ med en öppningsbar bro på nästa bro mellan Bomarsund och Prästö. Det finns inga utredningar som säger vad det innebär i framtiden. Vi har en skogsindustri som idag transporterar flis genom Prästösund, vilket ltl Nordberg nämnde. Skogsindustrin kommer att bli drabbad och man bygger en låg bro. Det blir ekonomiska följder av det.

Jag ordar inte så mycket mera om detta. Det mesta är sagt.

Vi står bakom det här meddelandet. Jag hoppas att projektet östra Föglö, nu när MKB är gjord, kommer till skott så fort som möjligt. Det är viktigt att vi från lagtinget nu sätter ner foten och visar att vi verkligen menar någonting med utbyggnaden av kortrutten. I samband med det måste vi också ta ställning till vad det blir av västra Föglö. Jag tror inte att det blir så populärt om den vidare transporten från Föglö till fasta Åland blir en flaskhals när det gäller färjtrafiken. Man måste också vara beredda att öka kapaciteten på färjtrafiken under en tid innan man har byggt ut andra alternativ. Tack, fru talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Några ord om betoningen på låg bro till Vårdö som har förekommit i diskussionen efter att utskottet har lämnat sitt betänkande. Som är medlem i ett utskott får man inte berätta vad någon annan har sagt i utskottet. Man får berätta vad man själv har sagt. Jag sade i samband med behandlingen att jag inte kan ta ställning till hur en bro ska se ut mellan fasta Åland och Vårdö innan jag har hört hur näringslivet påverkas av en sådan fråga. Vi hörde inte näringslivet överhuvudtaget i den här frågan så därför fanns det ingen möjlighet att ta ställning till frågan heller. Därför har vi även medverkat till skrivningen att man kan se på detta. I en utredning ska man givetvis höra alla parter som berörs. Det har blivit lite onödigt stor betoning på låg bro eftersom alla ålänningar inte har getts möjlighet att föra sin talan i den här frågan ännu.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ja, jag delar ltl Perämaas åsikter här. Jag är inte emot alternativet till en bro, men då måste man beakta alla som blir berörda innan man tar ett slutligt ställningstagande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade att ltl Brage Eklund var positiv till en tunnel till Föglö och han hänvisade till tidigare utredningar och ekonomiska kalkyler. Personligen är jag mycket tveksam till en tunnel till Föglö. Jag har inte sett något stöd för en tunnel i tidigare ekonomiska kalkyler som har redovisats för oss. Den frågan är fortfarande oklar för mig. Jag uppfattade att det här meddelandet tar avstamp i ett enda statiskt år där man säger att man ska utgå fullständigt från den servicenivå som fanns 2011 och det är jag inte heller övertygad om att är rätt. Det finns frågetecken kvar. Personligen är jag mycket tveksam till att man finner någon lönsamhet i en sådan lösning.

Ltl Brage Eklund, replik

Nej, jag tror att ltl Carlsson och jag egentligen är ganska ense. Det finns oklarheter i det här. Det finns egentligen inte någon finansieringskalkyl på de här investeringarna. I debatten i lagtinget har det åtminstone lyst genom tidigare och även idag att i det här skedet är alla inne för att man borde satsa på östra Föglö så snabbt som möjligt.

När det gäller tunnelfrågan så är det självklart att den inte får kosta vad som helst. Jag tycker att man inte ska lämna tunnelalternativet när man vet att tunnlar byggs på andra ställen till slage hyfsade priser t.ex. om man jämför med Färöarna. Det beror sedan förstås på vilken typ av tunnel man bygger när det gäller diameter, bredd och mellanväggar och allt som påverkar. Man borde åtminstone lägga ner lite möda på en tunnel ännu innan man avför den.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är möjligt att man kan titta ytterligare på en tunnel. Man måste också fundera på vad vi ställer en tunnel emot. Det är enorma investeringar vi pratar om, mångmiljonbelopp. Vad ställer vi det emot? Vilka andra investeringar har vi också? Vi kan inte investera i precis allting. Man diskuterar egentligen bara kortruttssatsningarna, det finns ju andra saker som man också borde väga in i detta. Man borde även väga in satsningar på investeringar på fasta Åland. Jag kan till exempel tänka mig att det vore bättre, lönsammare och alla ålänningar till gagn om man skulle se på en lösning vid östra utfarten istället.

Ltl Brage Eklund, replik

Östra utfarten är säkert också ett problem. Jag tror inte att östra utfarten är så att akut om man tänker på bekymret i skärgården och skärgårdens framtid. Man måste ta ett ställningstagande ganska hastigt i lagtinget när det gäller hur man vill ha det i skärgården och utbyggnaden av kortrutten. Vi kan inte hålla på att bolla, leka och prata om detta i tio år och inte komma någonvart. Antingen avför vi detta och säger åt skärgårdsborna att de får vara nöjda med den trafik de har, möjligtvis kommer trafiken att trappas ner eftersom vi inte har råd att uppehålla trafiken, eller annars investerar vi i de investeringar som är lönsamma så att vi får ned kostnaderna. Vi borde komma till vägs ände snart.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Bästa ledamöter, jag vill inledningsvis tacka för den konstruktivitet som finns i debatten. Jag känner att många av de åsikter som ni för fram är värdefulla. Jag kommer att ta dem med mig i mitt vidare arbete.

Jag tänkte ge er en statusuppdatering på var de här projekten ligger i dagsläget. Det är snart ett år sedan landskapsregeringen lämnade sitt meddelande för vidare process i finans- och näringsutskottet. Finans- och näringsutskottet har haft en väldigt tung arbetsbörda har jag erfarit och därför kommer betänkandet nu. Det är glädjande att det fanns en enighet kring betänkandet.

Jag börjar med östra Föglö. Bästa ledamöter, en kortruttsprocess fixar man inte fram med en fingerknäppning. Det här är en lång och svår process och det beror till stora delar på att vi har en väldigt miljökrävande lagstiftning som vi själva har stiftat, så det ska vi inte klaga på.

När det gäller miljökonsekvensbedömningen kring östra Föglö så är en av målsättningarna att påtala för landskapsregeringen var man finner det lämpligast att anlägga ett färjfäste. Miljökonsekvensbedömningen är faktiskt helt och hållet färdig. Jag kommer antingen denna vecka eller allra senast nästa vecka att fatta beslut om att miljökonsekvensbedömningen ska ställas ut. Miljökonsekvensbedömningen ska ställas ut i minst fyra veckor. Alla har möjlighet att komma in med påpekanden om hur man uppfattar att den är gjord och med ändringsförslag som efter det ytterligare ska processas.

Den produkt som har beställt på tjänstemannanivå av andra utomstående experter, den produkten-expertrapporten är färdig. Nu har allmänheten återigen möjlighet att komma in med påpekanden. Alla påpekanden ska analyseras, det ska finnas en förklaring till vilka påpekanden man har beaktat och om man inte har beaktat påpekanden ska det också framgå varför man inte har gjort det.

Det betyder att östra Föglö ligger långt, långt framme. Avdelningen resonerar nu, beroende på om det kommer många andra påpekanden förstås, att planeringsarbetet kommer att fortsätta med vägplaner fram till hösten. Man arbetar också med farlederna. Sedan några veckor tillbaka har man arbetat aktivt kring Brändöströmsbron som är byggd 1958 och har en viktbegränsning på 52 ton idag. Den bron måste bytas ut i samband med kortruttsprojektet till Kökar och Sottunga. Det går samtidigt nu så att man får en bra väg som klarar våra begränsningar på broarna i dagsläget. Det arbetet har varit planerat sedan tidigare, men fasas nu in så att man får en välfungerande kedja kring just detta. Nog om östra Föglö.

Om arbetet fortskrider som planerat så tror jag att färjfästet borde vara färdigt om tre till fyra år. Det ligger inte helt och hållet varken i regeringens eller i lagtingets händer, därför att det kan komma påpekanden från allmänheten som medför att det kan behöva revideras och ändras. I den bästa av världar så borde färjfästet vara färdigt inom tre till fyra år.

När man sedan tittar på västra Föglö, som jag själv ser som en viktig länk till fasta Åland, så stöder jag det resonemanget som har förekommit här i salen att vi inte ska utesluta möjligheten att bygga en fast förbindelse i framtiden. Jag har personligen inga starka känslor kring huruvida det ska vara en tunnel eller inte. Däremot är det viktigt att vi skapar förutsättningar så att man kan gå vidare, troligen från Gripö i det här fallet, till fasta Åland om det är så man önskar göra i framtiden. Det är viktigt.

För tillfället ligger en upphandling som rör miljökonsekvensbedömning av både västra Föglö och bron över Prästösund ute, helt i linje med tidigare fattade beslut. De undersökningarna kommer att ta cirka ett år, vilket är minimitiden för att göra en miljökonsekvensbedömning enligt hur vår lagstiftning ser ut för tillfället.

Jag vill kort kommentera det man har sagt om offentlig-privat samverkan. Jag utesluter absolut inte privat-offentlig samverkan, det vore oklokt att göra. Däremot bör man vara medveten om att det inte bara är investering som krävs för att få offentlig-privat samverkan att fungera, det krävs också att man kan åta sig driften. Själv skulle jag kanske vara attraherad av ett fartygsnybygge och driften i 20 år, bara som ett exempel.

Avslutningsvis vill jag tacka utskottet för ert arbete. Jag vet att det har varit mycket diskussion med skärgårdsborna vid era besök i skärgården. De uppskattar att lagtinget tar sig tid och kommer ut till skärgården och träffar ortsbefolkningen. Jag stoppar här, tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Tack ministern för den uppdateringen, särskilt när det gäller de båda Föglöprojekten.

Jag vill fråga om placeringen av ett färjfäste på östra Föglö enbart är beroende av miljökonsekvensbedömningen? Min uppfattning är att infrastrukturell funktionalitet, näringsliv och service; samhällsservice, privat service och utveckling i det här området och Sottungatrafikens lösning osv. är minst lika viktiga frågor som de svar som miljökonsekvensbedömningen möjligen kan ge. Avser man att i den vidare processen ha någon form av viktning mellan det som miljökonsekvensbedömningen anger och det som de övriga samhällsutvecklingsfrågorna erfordrar?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Miljökonsekvensbedömningen är tungt vägande så som lagstiftningen ser ut. Självklart är det den samlade analysen som avdelningen sedan kommer att föra fram till ett politiskt beslut.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Om miljökonsekvensbedömningen enligt lagen säger att man inte kan göra en viss lösning så är det klart att man ska följa lagen. Men det är inte så som resultaten av miljökonsekvensbedömningar ofta blir, utan de anger kanske att man måste gå runt någonting, hitta en annan teknisk lösning eller någonting sådant.

Tidsfaktorn på någon liten fördröjning är värd att ta om man kan få en samhällsekonomisk bättre lösning så att vi skapar bättre förutsättningar för våra skärgårdskommuner att faktiskt överleva.

Sottunga har idag en situation som absolut är katastrofal med nästan bara åldringar som bor där. Det skulle vara synnerligen viktigt att man kunde få en samverkan mellan Sottunga, Föglö och Kökar för att motverka den utveckling som är på gång.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack vtm Roger Jansson. Jag hör vad ni frågar fast ni inte frågar det rakt ut. Mitt svar blir därför därefter. Landskapsregeringen kommer att beakta alla synpunkter som kommer in. Det ligger naturligtvis i landskapsregeringens målsättning att regionalpolitiskt skapa så fiffiga trafiklösningar som möjligt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag tackar ministern för beskedet att man har kommit så långt med miljökonsekvensbedömningen att man så småningom kan fastställa datum när man ställer ut den. Det här är ett viktigt besked. Det ger signaler att vi har tagit ett steg framåt när miljökonsekvensbedömningen ställs ut. Jag tackar för det.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag är ledsen att jag inte kan lova den här veckan, vilket beror på bortfall på avdelningen på grund av sjukdom. Garanterat senast nästa vecka kommer miljökonsekvensbedömningen att ställas ut och sedan har alla möjligheter att komma in med påpekanden. Miljökonsekvensbedömningen kommer enligt lagen att vara utställd i 28 dagar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Jag blev så glad över beskedet som ministern gav om att miljökonsekvensbedömningen så småningom skulle ställas ut så att jag höll på att glömma bort att jag hade taltur.

Som skärgårdspolitiker är jag väldigt glad att det här betänkandet är positivt vad gäller de utbyggnader som behövs för att leda Kökartrafiken till Föglö.

När utskottet var på besök till Föglö och hörde alla skärgårdskommuner samtidigt så passade jag på att överräcka den skrivelse som Föglös och Kökars fullmäktigen gemensamt har lämnat in. Vi ser gärna en fast förbindelse till fasta Åland.

Det här betänkandet går helt i linje med det som vi i den skrivelsen begärde. De viktiga bitarna är; den bredare arbetsmarknaden i skärgården, möjligheterna att röra sig smidigt mellan skärgårdskommunerna och möjligheten till ett utökat kommunalt samarbete. Det är viktiga saker i sammanhanget.

Tunnel eller inte tunnel, många har varit i Stockholm och åkt tunnelbana och ingen människa tänker på att man många gånger åker under vatten. Man behöver aldrig vara fundersam, en tunnel fungerar. Jag har inte några fobier mot att åka i en tunnel. Det finns så många tunnlar i världen.

Hur man ser på utbyggnaden av trafiken kan skilja sig lite beroende på vem man är. En pensionär som inte behöver fara ofta kanske tycker att trafiken fyller dagens behov. En ung person vill röra på sig annars går det inte. Det är viktigt att vi bygger ut trafiken. Det finns alltid skillnader när folk uttalar sig om trafiken.

Det som skrevs i finansutskottets betänkande över budgeten i december 2014 betraktar vi i skärgården som ett löfte om en byggstart. I betänkandet stod; ”beräknad byggstart 2016”. Jag hoppas innerligen att vi ska komma dit, för det är det här som behövs för att skärgården ska gå framåt. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag vill tacka ltl Torsten Sundblom för anförandet. Det är glädjande att vi skärgårdsbor, och även alla andra som är intresserade av det här projektet, verkligen kan konstatera att det går framåt.

Jag vill igen förtydliga att det pappersarbetet och de utredningar som avdelningens tjänstemän och konsulter gör, så gör man inte för ros skull. Man gör det för att det för det första finns en lagstiftning kring det, och för det andra så söker man faktiskt de bästa alternativen för att kunna utveckla skärgårdens och dess trafik på bästa billigaste sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det är en lång färd mot en kort rutt. Från finans- och näringsutskottets sida har vi en åsikt som vi förmedlat i betänkandet. Ändå ligger alltid innebörden i ord i betraktarens ögon och jag är nog inte ensam om att ha lärt mig mycket av behandlingen av kortruttsmeddelandet. Det är för övrigt också på sin plats att ge infrastrukturminister Veronica Thörnroos beröm för den idoghet hon visat i framtagandet av slutrapporten som för första gången i den åländska historien presenterar ett gediget faktaunderlag i en komplicerad fråga. Rapporten har väckt många tankar hos mig och hur vi på Åland ska hantera framtiden och alla dess utmaningar. Jag tänker nu drista mig till att föra ett resonemang som landar i vikten av att skapa förutsättningar för hela Åland.

Vi talar ofta om skärgården som en helhet vars framtid är bekymmersam. Det är både sant och inte sant, även här finns viktiga nyansskillnader och stora möjligheter. Det råder nämligen stora skillnader mellan de juridiska enheter, kommunerna, som utgör denna skärgård. Vårdö har de facto inga stora problem tack vare närheten till fasta Åland och arbetsplatserna. Föglö har såväl många arbetsplatser i vattenbruket som bara tjugo minuter till Lumparland. Deras situation är också god. Brändö har i och för sig långt till Mariehamn men bara en halv timme till Osnäs på fasta Finland och sedan en timme till Åbo och dess nästan 200 000 invånare. Där finns stora möjligheter till affärer och andra utbyten. Brändös framtid ter sig mot den bakgrunden ganska ljus och kan rätt hanterat även skapa möjligheter för hela Åland. Det är heller ingen hemlighet att Sottunga idag utgör den kanske svagaste regionen i skärgården och Kökars utmaningar är också både många och svåra.

Mot den bakgrunden gäller det att hitta olika sätt att skapa framtidstro i de olika delarna av skärgården. Vattenbruket är en viktig del, både på land och till havs. Närproducerade livsmedel är kanske också en möjlighet. Turismen är antagligen en viktig tillväxtindustri och något som växer i hela världen. Vår närhet till Mälardalen borde ge möjligheter att sälja vår rena luft, vårt friska vatten och vårt ostörda lugn. Men för att lyckas med det krävs historier som lockar besökare och skapar intresse. Jag hävdar att dessa historier inte är tillräckligt berättade i dagens läge och jag tror det finns potential i att på allvar återuppliva den gamla postvägen, fylla den med innehåll och erbjuda våra besökare.

Mitt emellan Brändö och Vårdö finns exempelvis Kumlinge som med sin spännande historia kunde bli ett självklart besöksmål för den turistström som borde ledas från Sverige, norrut på Åland, över Vårdö, via Brändö till Osnäs och sedan till Åbo. På Kumlinge finns en historia som går tillbaka till korstågens tid. Här kastade som ett annat exempel några hundra bönder ut ryska soldater i Kumlingeslaget år 1808 och här byggdes de i tiderna högteknologiska flygfyrarna som även utgjorde mål för sovjetiska bombplan under fortsättningskriget. Detta är fantastiska historier som rätt använda kan göra skillnad och skapa liv i skärgården. På vägen till Vårdö och Kumlinge finns dessutom Ålands två starkaste historiska berättelser i Kastelholm och Bomarsund.

Den södra skärgården har också starka berättelser att erbjuda. Sottunga är ön som av yttre fiender bränts ner och byggts upp minst två gånger genom historien. Här föll bomberna under andra världskriget och här har både kungar och andra potentater hämtat kraft och samlat inspiration.

Kökar har med sin franciskanerbakgrund en unik historia att visa upp och dessutom ett landskap som inte liknar andra, många hävdar att det är mycket vackrare.

Varför nämner jag då detta? För att den som berättar den bästa historien får de flesta besökarna och i besöksnäringen finns framtidens arbetsplatser. Detta är hela Ålands utmaning. Vi måste ständigt fundera på vad vi ska leva på imorgon, inte hur vi ska resa mellan våra öar idag.

Sammanfattningsvis och några personliga betraktelser om broar och hamnar och tunnlar. En ny hamn på östra Föglö kopplar samman Sottunga och Kökar och skapar en viktig treenighet för potentiella besökare och större möjligheter för de som bor där i dag. Jag är medveten om att förändringar nästan alltid upplevs som försämringar men jag tror ändå såväl kökarborna som Sottungaborna över tid kommer att uppskatta en tätare tidtabell och att bli en mer integrerad del av Föglö som ju geografiskt sett ligger närmare Lumparland.

Hamnen på västra Föglö ska man självklart fortsätta utreda och genomföra om det är ekonomiskt hanterligt. Bron över Prästösund ser jag som en mycket viktigare investering än en tunnel till Föglö och skälet till detta är omtanke om hela Åland. Samhällsekonomiskt hävdar jag att norra linjen är en oerhört viktig del av Ålands framtid och skälet till det är Åbo. Jag har tyvärr inga utredningar till stöd men magkänslan säger mig att det är oerhört mycket billigare att bygga en låg bro till Vårdö än en tunnel till Föglö. Om detta kan förverkligas växer fasta Åland ända till Hummelvik och skapar förutsättningar till en verklig kortrutt vidare till Kumlinge och därifrån till Brändö, som redan har kortrutt, och vidare till fasta Finland och Osnäs.

Ska vi även i framtiden skapa trygghet och jämställdhet mellan alla ålänningar behöver vi göra oss intressanta för vår omgivning. Detta är bra för såväl det landbaserade näringslivet som rederierna. Om diskussionen kring kortrutten kan sätta fart på det nödvändiga innehållet är det bra. Om detta bara landar i diskussion om broar, tunnlar och färjor har vi inte nått så långt. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Under den här mandatperioden har vi många gånger hört ltl Jörgen Pettersson talat om de fantastiska åländska berättelserna, av vilka det säkert finns många av.

Jag har en fråga, jag har väntat länge och nu börjar mandatperioden rinna ut. Har ltl Jörgen Pettersson något förslag på hur dessa berättelser ska materialiseras? Det finns berättelser i miljoner. Vilka berättelser ska man materialisera och på vilket sätt så att de blir intressanta för en bredare publik?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för frågan, ltl Sundback. Jag har en minut på mig att svara och jag tror att det är för kort tid. Jag grundar mitt ställningstagande på det faktum att det historiska intresset idag är stort. Idag lever tidningsbranschen ganska dåligt, med de som ger ut specialtidningar kring historia lever ganska bra. Det finns ett växande intresse. Åland har berättelser i Kastelholm och i Bomarsund som är väldigt starka och som även bär internationellt. I Bomarsund inleder man nu digitaliseringsprojekt som är helt fantastiskt och som jag stöder till hundra procent.

När det gäller skärgårdskommunerna så finns den berättelsen nog där men den är inte särskilt berättad. Jag har massvis med idéer men jag är rädd för att repliktiden är lite för kort.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag vet inte hur lång tid ltl Jörgen Pettersson behöver. Om man ska berätta en berättelse, vilket jag har gjort i samband med Magnus-Maria, så krävs det nog idag någon sorts personifikation av en berättelse. Det är många som är intresserade av normal historieundervisning, men om man verkligen vill nå en större publik så måste det nog vara en tematik som anknyter till vår tid, annars levar inte berättelsen utan det är historiska data. Formen är mycket viktig. Dagens människor läser just inte tidningar och kanske inte så hemskt många böcker heller. Det är framförallt bildmedier som dominerar. Det krävs nog ganska mycket för att berätta en åländsk berättelse om man vill nå en större medveten publik.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Tack, ltl Barbro Sundback. Den formen av inlägg klär faktiskt mycket bättre än den ibland lågmälda kritiken som framkommer. Man kommer med konkreta förslag till hur saker och ting ska berättas. Klart att man måste anpassa berättelserna till mottagarna. Konsumenten bär makten på vad de ska köpa. Det är inte säkert att de köper gamla böcker. Konsumenterna vill ha ny digital media.

Jag hävdar att man måste börja utnyttja berättelserna mera och det tycker jag inte att man har gjort hittills.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Jag tycker att den här debatten fick ett nytt liv genom Jörgen Petterssons inlägg. Jag tror att det är viktigt att vi lyfter upp diskussionen om skärgårdstrafiken och investeringarna till en lite större bild. Vem är det vi ska bygga för? Är det för skärgården och dess minskande befolkning eller ska vi sätta in det i en större helhet och ett annat perspektiv?

Under 2014 tog finska regeringen fram ett program för turismens utveckling i Finland. Man menade att Finland år 2025 ska vara Nordeuropas främsta turistmål. Vad ska man satsa på? Ja, på modernisering, digitalisering och förbättringar av resmålen. Man ska berätta berättelserna, man ska visa upp det unika i Finland; insjöarna, Lappland och havsturismen. Havturismen är ju skärgården, Finlands skärgård så som den är unik i världen. Om man tänker på hur man ska utveckla turismen i Finlands skärgård så kan den inte sluta vid Iniö och Houtskär, den måste naturligtvis också inlemma Åland. Här tycker jag att vi ska haka på våra ambitioner att utveckla Åland och turismen på Åland tillsammans med rikets ambitioner om havsturismen.

Precis det som ltl Pettersson var inne på så tycker jag att man ska tänka på vilka berättelser man vill berätta. Hur kunde pärlbandet se ut om man kommer från norra skärgården respektive södra skärgården? Man kan tänka sig norra utvecklingslinjen och södra utvecklingslinjen och bygger dem till någonting spännande och intressant. När man kommer via Brändö så har man pärlbandet av både öar och historia. Sedan kommer man vidare till Kumlinge och Vårdö och turistmålet Bomarsund där det naturligtvis ska byggas ett besökscentrum eftersom Bomarsund har en historisk bärkraft av internationellt intresse. Jag håller helt med ltl Sundback också; fast det är ett historiskt innehåll så måste man ha en modern form. Så var det också tänkt och så tror jag att det ska bli en vacker dag när vi bygger besökscentret.

Jag tror inte att man ska fastna i östra och västra Föglö och enskilda broar och projekt och för vem de är till. Det här är ett sätt att utveckla hela Åland och skapa farleder både norrifrån och söderifrån. Det här är ett sätt att skapa tillgänglighet och tänka sig in i ett lite större perspektiv. Tack.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det, lantrådet. Jag är glad för att lantrådet visar en form av ledarskap i den frågan. Här kommer jag igen tillbaka till det som jag nämnde i mitt tidigare anförande; det är skillnad på ledarskap och chefskap. Ledarskap ska försöka presentera visionen om hur det ska se ut i framtiden och chefskapet ska genomföra det. Chefskapet i det här fallet handlar om landskapsregeringen som har lämnat ett meddelande om hur man vill bygga vidare. Jag tycker att lagtinget ska försöka visa ledarskap vad vi vill åstadkomma, inte idag utan imorgon.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Jag föreslår bordläggning till onsdagens plenum.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag vill börja med att understöda förslaget till bordläggning till onsdagens plenum.

Det har sagts mycket klokt här i debatten. Kanske inte allt hålls innanför ämnet.

 Jag vill kommentera det som ltl Jörgen Pettersson tog upp. Det finns fantastiskt många berättelser som man borde slå mynt av i skärgården och egentligen är vi på hela Åland dåliga på det jämfört med andra ställen i världen. Här har Pettersson korn på ett guldkorn som kan bli en hel tacka.

Däremot så måste man höja ambitionsnivån när det gäller de projektet som man nu gör i Bomarsund och använda ny teknik och verkligen visa upp. Vi har haft en massa fina anläggningar, vi förstår inte hur otroliga de har varit och vilka installationer det har gjorts på våra skärgårdsöar och det kan man som turistföretagare utnyttja och paketera, men det är en annan diskussion.

Historia är viktigt, men allra viktigast är berättelsen om skärgårdens framtid. Det kanske inte sägs uttryckligen här i lagtingets talarstol, men det förekommer en sådan diskussion att skärgården är körd och att avfolkningen är för bedrövlig. Jag vill inte peka ut någon men man diskuterar som om det handlar om palliativ vård, som de avgöranden en läkare för en gammal människa gör på sjukhuset. Det kan vara en brutal parallell att göra, med det är också brutalt för de invånare vars hembygd vi talar om. Det är lika brutalt som när det handlar om att göra vårdval för en gammal människa. Jag vill påstå att på det sättet ska man inte se på skärgården. Tvärtom, det är nästan så att vi befinner oss på BB, det är en ny framtid som håller på att födas för den här regionen.

Det finns ett enormt intresse för att kunna bo och verka på ställen som skärgården kan erbjuda. Det handlar om kanten på fasta Åland mot havet och alla inre vikar och det handlar också om hela skärgården. Det är så som man måste se på det. Det finns alla möjligheter att nu med rätt beslut få skärgården att gå in i en ny fas.

Vi ska tänka på förfäderna som tog beslut på 60- och 70-talet för att binda samman skärgårdskommunerna. Vad skulle Brändö har varit idag om man inte skulle ha gjort alla bro- och bankprojekten? Det skulle inte alls ha varit samma kommun. Det gäller också Föglö som består av många separata öar som man har knutits samman med broar, linfärjor och vägbankar. Det gäller alla skärgårdskommuner mer eller mindre.

Nu är det dags att ta nästa steg, höja helikoptern ytterligare några fot och knyta ihop Åland, knyta ihop skärgården med fasta Åland. Då är det två projekt som sticker ut bland alla projekt som har nämnts. Det är att ge Vårdö en fast förbindelse och att ge Föglö en fast förbindelse.

Idag har vi en linje i Prästösund som går ner till Svinö, där slutar fasta Åland idag via Långnäs. I framtiden kan det vara en linje mellan Hummelvik och Hastersboda, där slutar fasta Åland då. Det blir en kraftig förbättring för hela regionen. Jag tror inte man ska se de här utvecklingslinjerna. Man borde helst avveckla linjerna och se skärgården som en stjärna med ett nav med ekrar för att också möjliggöra ekonomiskt utbyte i skärgården. ÅSUBs utredning för några år sedan visade att det är väldigt dåligt ställt med ekonomiskt utbyte skärgården. Den lokala vedhuggningen, som skärgårdsborna kan göra åt sig själva, är en ekonomi som man inte ska förakta. I en sådan region är det lokala väldigt viktigt, förutom alla nya möjligheter att få exportintäkter.

Ett sådant här trafiksystem möjliggör också satsningar på näringslivet, turismen är bara en gren. I Eckerö bygger vi just nu en fiskfabrik där det kommer att odlas 3 000 ton fisk på land. Varför inte sedan bygga en eller två fabriker kanske i Föglö och Brändö där det redan finns fiskindustri, kompetens, kapital och logistiklösningar? Det är den naturliga fortsättningen och kanske man ska bygga ytterligare en fabrik och då landar vi på Åland på 20 000 ton miljövänlig fisk. Färöarna odlar 57 000 ton fisk så vi har långt kvar ännu till deras fiskindustri. Idag skapar fiskindustrin cirka 150 arbetsplatser, beroende lite på hur man räknar med indirekta effekter.  Fiskindustrin kunde skapa dubbelt fler arbetsplatser och det skulle ha jättestor betydelse skärgården. Fisk är miljövänlig mat som är nyttig. Det här hör inte till ämnet men det är relevant när man ska titta på de här trafiklösningarna.

Det handlar förvisso om broar, vägar och färjor, men man ska ha den stora bilden. Det handlar om mycket pengar, hundratals miljoner euro, 150 miljoner euro lite beroende på hur man räknar, och man avser förverkliga projekten på 10 år. Vad är 150 miljoner på 10 år? Ålands BNP är ungefär 11 miljarder euro på 10 år, 11 000 miljoner! Landskapsbudgeten är ungefär 4 miljarder lite drygt under samma period. Det är ändå storleksordningen 10 procent vi pratar om när det gäller att jämföra med landskapsbudgeten. Man måste sätta det här i sitt rätta resonemang. Det blir problematiskt om man säger; ”i skärgården bor bara 10 procent av befolkningen, ska vi verkligen satsa så mycket på 10 procent, vad ska de andra 90 procent få?” Men om man bara ser 100 procent av Åland, då ska vi lägga hjälpen där den behövs. Där vi ser potentialen, där ska vi lägga resurserna. Jag ser potentialen i skärgården. Jag hoppas verkligen att alla intresserar sig för det och har samma syn när det gäller jämförelsen; vilken patient har vi att göra med?

Jag tror inte att min mormor, som födde 12 barn i ett Torp på Enklinge i början av 1900-talet, tänkte att man i lagtingets talarstol i början av nästa sekel skulle ha tankar om att det var kört för skärgården. Jag tycker inte att det är värdigt ett parlament där de ställer upp folk från hela Åland. Jag hoppas att diskussionen kan utgå ifrån att vi verkligen ska genomföra de här planerna och förverkliga det här.

Till sist vill jag ta upp finansieringsfrågan. Nu planeras en anhållan om extra anslag, det kan vara motiverat för det här ska läggas på alla övriga investeringar och det kanske vi inte mäktar med. Sedan finns det lite olika orsaker till varför vi inte mäktar med det. Jag kan understöda en anhållan. Det är dock viktigt att man också begär extra anslag för fast förbindelse till Föglö så att man inte lämnar det allra viktigaste som borde vara överst på listan. Man ska inte lämna det därhän, det kommer jag i så fall att motsätta mig.

Två andra saker när det gäller finansiering. Man bör också på allvar ta offentliga-privata samarbeten i beaktande. Det har varit framgångsrikt på flera andra ställen runt om i Norden när man har förverkligat särskilt tunnelprojekt. Det handlar inte bara om investering utan man har också ett avtal om drift av anläggningen.

När man gör en sådan här förbättring, som de facto en tunnel till Föglö och en bro till Vårdö över Prästösund innebär, så kan man ta betalt också av dem som verkligen gynnas, nämligen av dem som passerar. Vårdöborna vinner ungefär 20 minuter per dag på att köra över en bro och köra hela vägen istället för att vänta på färjan i båda riktningar. Föglöborna vinner ungefär en timme. Det här är värdefullt för människan idag. Tid är det som vi har störst brist på. Man kan betala en bompeng varje gång man passerar, ju oftare man passerar desto mera kan man betala per varje gång. Det har man gjort i alla undervattensprojekt i Norge, Island och på Färöarna, tror jag. Bompengen är en viktig del av finansieringen. Då riktar man en motiverad del av finansieringen till dem som verkligen gynnas. Det är i stort sett också de som gynnas av andra indirekta effekter. Vårdöbornas och föglöbornas markvärde kanske stiger och affärsmöjligheterna ökar osv. Det är ingenting konstigt med bompeng, det har man på andra håll. Man måste bara våga prata om det. Det är kanske också bra i den här diskussionen att 90 procent av befolkningen har förståelse för att dessa 10 procent betalar lite för den här stora investeringen. När det gäller de här stora satsningarna är understödet och opinionen jätteviktigt. Det handlar här om storleksordningen 1/4 av intäkterna i vissa fall. Det finns utredningar på utredningar och utvärderingar också gjorda från Norge. Norska staten följer systematiskt upp alla tunnelprojekt både rent byggnadstekniskt, drifttekniskt, säkerhetstekniskt och ekonomiskt. Det finns utvärderingar och modeller att ta del av när det gäller uppbyggnad av privata-offentliga samarbeten. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är mycket prat om utredningar i Norge. Här på Åland har vi inte sett så mycket utredningar när det gäller fast förbindelse till Föglö. Vi har sett utredningar som inte har lett någonstans. Innan vi begär anslag från riket så borde vi väl åtminstone få veta på ett ungefär vad detta kommer att kosta.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det finns nog mycket utredningar, även om det inte finns detaljprojektering. På samma nivå som övriga kortruttsprojekt är utredda så finns tunnel till Föglö också utrett eftersom det var skarpt läge 2006 när lagtinget de facto tog beslut att gå vidare. Sedan kan man inte ta alla de siffrorna och överföra dem direkt på det nu aktuella projektet. Man kan enkelt uppskatta vad en tunnel kan kosta som mest och vad den kan kosta som minst, det finns ett kostnadsspann som man lägger sig i. Inte är det svårt att göra en sådan utredning med en sådan exakthet så att man kan gå vidare och söka extra anslag för tunnelinvesteringen. Så mycket referenssiffror och metoder finns det för att överföra uppgifterna till vad en tunnel skulle kosta på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Danne Sundman, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 18 mars. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Ärendet bordläggs till den 18 mars.

Kvar på talarlistan finns ännu ltl Barbro Sundback som får tillfälle att yttra sig.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Den här diskussionen präglas ju väldigt mycket av teknik och ekonomi och det är inte att förakta.

När man nu diskuterar stora samhällsinvesteringar så måste man väl ändå åtminstone drömma om att det också ska ha positiva samhällskonsekvenser för skärgården. Men jag saknar det i den här diskussionen. På vilket sätt kan vi garantera att det här faktiskt leder till att skärgården blomstrar upp, att det flyttar in flera människor och att vi får en framtid och liv i skärgården?

Östra och västra Föglö är säkert relevant i sammanhanget, men Gud i himmelen (ursäkta, fru talman) vad det är tjatigt. Politik måste handla om någon slags framtid, något hopp och inte bara om kalkyler. Ekonomi och teknik är verktyg för att uppnå mål, de kan inte vara mål i sig själva, då är politiken död.

Jag tycker att det är väldigt uppfriskande att lyssna på ltl Jörgen Pettersson som har den här föreställningen om de berättelserna som vi kan locka människor med till Åland. Vilka är våra berättelser? Vi har en historia som är full av livsöden och som är värda att berätta.

Jag har berättat historien om Magnus-Maria. Jag vill berätta om det projektet för er. Det handlar om en person som levde i skärgården för mer än 300 år sedan. Det är förmätet att säga det själv, men jag vet att ingen blir profet i egen by; det projektet är en kritikframgång, det är en publikframgång. Det är ytterst sällsynt i dagens värld att en modern nyskriven opera lyckas med det. Antingen är det kritik som är positiv och då är det så komplicerat och märkvärdigt så att publiken sviker, eller så är det tvärtom, det är en publikframgång men kritikerna tycker att det är för lättvindigt och för underhållande. Men inte det här fallet. Vad beror det då på? Ja, det beror på att tematiken, dvs. sexuell identitet, är högaktuell. Det diskuteras nästan överallt, åtminstone inom samhällsengagerade och i privata sammanhang. Vad är manligt, vad är kvinnligt och vad är någonting däremellan? Det är en väldigt aktuell politisk fråga som berör precis alla människor.

Det andra är att Magnus-Maria är ett genomprofessionellt projekt. Det berättas många historier på Åland i form av teater. Robert Liewendahl har gjort en stor kulturhistorisk insats. Han har berättat många historier om enskilda människor och politiska händelser. På Kumlinge, Kökar och Sottunga har jag sett teaterstycken som han har skrivit och som handlade om personer och händelser som utspelade sig just på de här öarna. Det har varit jättebra berättelser. Det är bara det, och det är inte något negativt, att det är på amatörnivå och det är inte tillräckligt professionellt för att dra en teaterintresserad publik från Finland eller Sverige. Det är trevligt för oss att de här berättelserna har framförts och det är trevligt för dem som får vara med och spela teater, men de kommer inte upp till den nivå som jag förstår att ltl Jörgen Pettersson är ute efter. Pjäserna måste innehålla en tematik som på något vis rör dagens människor, de måste vara professionella och de måste också kunna marknadsföras på ett sätt så att den målgrupp man är ute efter nås.

 (Talmannen knackar i bordet)

 Fru talman! Den här gången tänker jag prata till punkt. Varje gång jag pratar så ska det knackas i bordet. Jag pratar om berättelser, precis lika mycket som ltl Jörgen Pettersson. Jag kopplar dem till skärgårdstrafiken, för har vi inte en bra skärgårdstrafik då kan man inte komma till teaterpjäser och andra evenemang i skärgården.

Föreställningen Magnus-Maria är genomprofessionell. Den kostade 500000 euro att producera, mest med pengar från Åland. Nu åker vi på turné till nationaloperan i Oslo. Är det någon annan som ska dit så välkommen den 23 maj. Vi åker till nationaloperan i Reykjavik och vi åker till Ystads teater. Vi har även anbud från teatern i Stockholm i höst. Operan i Helsingfors och Uppsala konsert- och kongresshus är intresserade. Om vi hade ett fungerande system så skulle vi kunna marknadsföra Åland i ett bredare sammanhang vid dessa besök, men det är för tungt för en liten kulturförening att också göra det. Den här produktionen står för sig själv. På nationaloperans webbsida står det; ”Magnus-Maria från Åland”. Visst går det att göra kultur, men man måste ha en vettig tematik, man måste ha professionalism och man måste ha mycket pengar. Det går inte att få 30 000-40 000 euro från Kulturdelegationen för att göra en bra berättelse, varken opera eller någonting annat. Skärgården har absolut inte de pengarna. För att kunna berätta så krävs det mycket, men det är det vi ska allokera pengar till om vi ska berätta de här berättelserna och göra skärgården intressant. Inte är det fiskodlingarna som drar folk att besöka skärgården, tvärtom, de avskräcker väl mera än de drar folk.

Jag tycker att frågan om berättelserna och hur vi utvecklar skärgårdens turism är avgörande för min inställning till de här stora investeringarna.

När det gäller östra och västra Föglö så finns det ingen som kan säga; ”ja, det här löser hela problematiken, nu börjar folk flyttar in.” De gör det inte! Samtidigt är skärgården Ålands största resurs. Skärgården är enastående både vad gäller sin struktur, skönheten i naturen och alla de berättelser som finns där. Men då kan vi inte bara diskutera perspektivet östra och västra Föglö, ursäkta mig nu, ltl Sundblom. Världen handlar om mycket, mycket mera än det. Tack, fru talman.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundback började med att det diskuterades mycket teknik i det här ärendet. Jag tog upp tre saker ur det brev som skickades in från skärgårdskommunerna Kökar och Föglö. Jag tog upp; bredare arbetsmarknad i skärgården – arbetsplatserna, röra sig smidigt mellan skärgårdskommunerna – tillgängligheten, utökat samarbete mellan kommunerna - en hel del samhällsservice och arbetsplatser. Det är väl inte teknik, det är att belysa att det finns möjligheter och att det är värt att satsa på skärgården. Vi måste skapa möjligheterna. Kommunikationerna är grunden till allt, sedan kommer arbetsplatserna och bostäderna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Javisst är det så, ltl Sundblom, men vilka arbetsplatser vill ltl Sundblom skapa på Föglö? Jag tror faktiskt inte att flera fiskindustrier kommer att för evigt vara lyckan för Föglö. I samma takt som vattnen smutsas ner så minskar attraktionskraften. De ger åtminstone på kort sikt arbete åt några och en del har tjänat riktigt tusans med pengar på detta. Men på lång sikt? Det är ingenting nytt som ltl Sundblom pratar om, vi har alltid sagt att det ska finnas fler arbetsplatser och det ska vara mera samarbete i skärgården. Men varför samarbetar ni inte mera? Det ska vara bättre förbindelser mellan skärgårdskommunerna, ja men det är väl helt självklart. Men är det någonting nytt?

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Bredare arbetsmarknad betyder också ett bredare spann i olika näringar. Åtminstone Föglö och delvis Brändö är obehagligt beroende av fiskodlingen. Vi måste bredda näringslivet till flera näringar. Inte ser vi bara fiskodlingar, det finns mera.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, men det är ju bra. Det som ltl Jörgen Pettersson och jag pratade om är någonting mera innovativt, någonting nytt, någonting helt annat som gör skärgården intressant. Jag tror inte att fiskodlingar drar många turister.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Man kan tycka att vi befinner oss utanför ärendet, men å andra sidan håller jag med Sundback om att det är sådana här möjligheter som man måste se på. Det är relevant för att få ut en publik som tar del av det lokala och skapar ekonomisk nytta i skärgården. Till exempel flyg från Tyskland som landar och kör ut till Hastersboda i en buss och åker trekvart till Kökar för att ta del av en opera av Franciskanermunkarna som Sundback har satt upp eller någon annan. Det skulle vara en fin möjlighet, men också där måste det vara lite teknik under hjulen på bussen.

Jag vill bara säga en sak om Magnus-Maria; 58 000 träffar på Google! Googleträffar på Sundback själv; 28 000. Då förstår ni vilken storhet Magnus-Maria handlar om. Det gäller som sagt att göra det här professionellt. Det har gjorts på många sätt på Åland, men framtiden för skärgårdskultur är att paketera det så här. Sedan lägger man på ett lager till; se det här på distans och så har man en riktigt fin produkt för Åland.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det var väldigt trevligt att ltl Danne Sundman nämnde Kökar. Jag skulle gärna göra en opera om broder Kilian av Valdemar Nyman. Det skulle vara ett fantastiskt projekt.

Angående professionalism, då behöver vi samarbete. Vi har inte professionalism på det här området. Vi måste samarbeta med människor i vår närregion. I Stockholm finns all världens kompetens inom det här området. När vi samarbetar får vi samtidigt nätverk genom vilka våra produkter säljs. Suzanne Osten har säkert bidragit mycket till att göra Åland känt i Sverige. När hon var här så läste hon allt om Åland. Hon är expert på Åland och hon försvarar Åland i alla situationer.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! I skärgården, som är en stor skatt, finns genuina berättelser. Det finns verkliga berättelser. Man måste inte hitta på fiktiva berättelser. Det finns en enorm källa att ösa ur. Om man paketerar det rätt så kan det bli en stor turistprodukt som är det unika med Åland. Även vid all krigshistoria, som vi hittills lite har skämts för, finns fantastiska människoöden bakom i andra ledet. Det intressanta kanske inte just finns i bräschen där bomberna är. Allt detta finns också i skärgården och kan också göras tillgängligt med rätt teknik och infrastruktur. Det är absolut relevant för de här satsningarna.

Nu pratar vi om framtiden, nu trivs jag i den här debatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är naturligtvis givet att färjfäste i sig, var det än må vara placerat, inte är huvudmålet med den diskussion vi för om skärgårdstrafiken. Det finns massor med historier som har nämnts här. Det finns ett kulturliv, det finns ett musikintresse, inte minst i min egen hemkommun och allt detta försöker man marknadsföra. Med den trafik vi har idag finns det de facto fysiska hinder för att nå ut med det budskapet. Man får inte in flera resenärer. Därför måste vi också utveckla infrastrukturen, vilket är det offentligas uppgift.

Jag har själv varit pådrivande för att två utskott har besökt dels ön Hitra i Norge och dels Färöarna för att kunna studera vilken effekt satsningar på infrastruktur har. Jag kan konstatera, efter den senaste resan till Färöarna, att när man enhälligt satsar på att binda ihop hela samhället så ger det oerhört positiva effekter så att alla tror på det hela och då sker det också utveckling.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är säkert så. Berättelserna och framtidsvisionerna måste bli mera spektakulära. Det finns säkert ett rikt skärgårdskulturliv, men för att verkligen locka människor utifrån så behövs det nog mera professionalism. Det betyder inte att det behöver utesluta kumlingebor. Tvärtom, de bärande rollerna i Magnus-Maria sjöngs av ålänningar.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Gärna professionalism och gärna tekniken till hjälp för att kunna föra ut vad vi har att erbjuda på Åland och i skärgården.

Att fastna i en infrastruktur som är uppbyggd i huvudsak från 70-talet och 80-talet kommer inte att ge de fysiska förutsättningarna för att leda de här tankarna, som många har fört fram här idag, till en verksamhet som någon ändå kan tjäna pengar på i sista hand. Man ska bilda företag för att sälja de här idéerna och ordna med logi och inkvartering osv. Samhället måste ändå ta ansvar för den grundläggande infrastrukturen för att vi ska nå den effekt vi här pratar om.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag håller med ltl Perämaa. Vi har så länge fört en diskussion om de här arma färjfästena här och där så att vi på något vis har tappat bort den stora framtidsvisionen. Jag var själv med här på 80-talet när man fortfarande kunde använda det gamla systemet att ta upp extraordinarie medel. Medlen var öronmärkta för någon brygga här, någon färja där och alla fick sitt så att de skulle vara nöjda i skärgården. Man såg inte riktigt skärgården som en helhet då. Det blev som det blev. Det var norra linjen och södra linjen och för att det inte skulle gå om intet så fick Kumlinge tvärgående. Nu sitter vi med det här systemet, det är ganska cementerat. Genast när vi ska rubba någonting så är det någon som blir ilsken och går emot. Skärgårdskommunerna själva har ingen gemensam uppfattning, vad jag förstår.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Berättelser och kommunikationer behöver inte ha ett motsatsförhållande. För att få fram dessa berättelser, som ltl Sundback talade om, så bör det finnas kommunikationer så att man får ut folk till föreställningar som man sätter upp i skärgården.

Omfattar ltl Sundback och socialdemokraterna det här meddelandet och betänkandet? Hur ställer sig socialdemokraterna till det?

Ltl Barbro Sundback, replik

Det sista var nu så där tråkigt igen. Ltl Fogelström höll vårt gruppanförande här. Hängde inte ltl Brage Eklund med då?

Nåja, vi fortsätter istället med berättelserna. Problemet idag är att det inte finns resurser i skärgården för att göra de här berättelserna. Jag försökte visa på det här med Magnus-Maria. Om man ska göra en kvalitativ produkt som lockar andra att komma till Åland, och kanske flytta till Åland för att man tycker att det är en trevlig miljö, så kan man jämföra med Visbys medeltida dagar. Man kan jämföra med Vasaloppet i Mora där man gör enorma satsningar utgående från sin historia. Vi har ingenting sådant, för det käbblas så mycket mellan kommunerna och alla så avundsjuka på varandra.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag förstår vad ltl Sundback säger. Med det här ärendet handlar faktiskt om ett kortruttsmeddelande och ett betänkande från finans- och näringsutskottet. Det handlar inte så mycket om berättelser. Det som ltl Sundback säger har ändå en viss riktighet, för att få liv och fart i skärgården så behöver man hitta på någonting nytt. För att kunna skapa dessa berättelser och innovationer så måste man ha bra kommunikationer, annars blir det ingenting.

Ltl Barbro Sundback, replik

Berättelser skapas inte av kommunikationer. Berättelser skapas av skapande människor som är kreativa och de finns det ganska många av här på Åland. Det som ofta torpederar större projekt är faktiskt avundsjuka och bristande samarbete. Vi behöver mycket, mycket mer av samarbete och det går att genomföra. Det krävs eldsjälar, det är säkert.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till den 18 mars 2015.

Föredras

3        Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2014-2015)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 18 mars 2015.

Föredras

4        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2014

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2014-2015)

Ärendet avförs och upptas till behandling den 18 mars 2015.

Remiss efter bordläggning

5        Ministerförsäkran

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

Ärendet bordlades 11.03.2015 då talmannen föreslog att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Fortsatt diskussion.

Ltl Harry Jansson

Talman! När jag begärde bordläggning av detta ärende senaste vecka berodde det på ett misstag från min sida. I hastigheten formulerade jag en begäran om att vissa ärendet skulle bordläggas och det innefattade icke det här.

I och med att centergruppen inte kommenterade det nu aktuella lagförslaget senaste veckan så vill jag ändå göra ett litet formellt uttalande med tanke på att det är en principiellt viktig fråga som landskapsregeringen nu framför till lagtinget. Vi får en ministerförsäkran som bättre svarar mot självstyrelsesystemet utformning och innehåll. Mer symbolik må det tyckas, men ändå följd i färg om man jämför den ändring som vi har gjort tidigare i lagtingsordningen. Det är en process som började med införandet av begreppet minister i åländsk självstyrelselagstiftning.

Vad gäller den ständiga frågan om självstyrelselagen kontra grundlagen så har jag hört några kommentarer om varför åländska ministrar skulle svära sin trohet till den finska grundlagen. Vi måste alla komma ihåg att så länge självstyrelselagen nämns i Finlands grundlag så är det svårt att undvika en sådan koppling mellan självstyrelsen, vår egen grundlag, och den finska grundlagen. Det är naturligt att man även inkluderar det i den åländska ministerförsäkran. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss efter bordläggning

6        Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 32 § AO

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2014-2015)

Ärendet bordlades 11.03.2015. Fortsatt diskussion.

Begärs ordet?

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Det här ärendet, den självstyrelsepolitiska redogörelsen, önskade jag få uttala mig om på centergruppens vägnar. Nu kanske åhörarna i den övre delen av salen inte riktigt var inställda på det, men strax kommer ert ärende.

Självstyrelsepolitiska redogörelsen innehåller, enligt det system vi har idag, flera positiva framsteg. Vi får en uppdelning av landskapsregeringens arbete. Vi får en uppdatering som svarar mot en helhet som är mycket bättre än tidigare. Vi har den externpolitiska redogörelsen som tar fasta på det arbetet. Vi har den självstyrelsepolitiska redogörelsen och sedan har vi även från Ålandsdelegationen i Nordiska rådet en egen redogörelse. Tillsammans är det en mycket fin helhet för att greppa det som pågår i det löpande arbetet.

 Självstyrelsepolitiska redogörelsen innehåller några tunga frågeställningar när det gäller svenska språket. Här kan vi konstatera att det finns skäl att ge landskapsregeringen beröm. Man får en process visavi Helsingfors som är diplomatisk, man försöker hela tiden påverka ministerierna och även enskilda tjänstemän att se till att den svenska språkservicen fungerar. Men när man kommer till en viss gräns så drar man linjen och säger att nu är det dags för en rättslig kamp.

Intressant att notera är att redogörelsen innehåller åtminstone fyra omnämnande av justitieombudsmannen som det instrument som landskapsregeringen använder sig av. I vissa fall med framgång och ibland har till och med justitieombudsmannen inte fullt ut respekterat Ålands särställning, till exempel när det gäller ortsnamnen på svenska istället för på finska, men det får vi återkomma till en annan gång.

Så sent som senaste vecka noterade jag att landskapsregeringen igen tvingades agera. Det handlade om en ny statlig utredning som berör högsta domstolarnas framtida organisation och kanske samarbete. Med tanke på hur stor inverkan högsta domstolen, både HFD och HD, har på självstyrelsesystemet så är det en process och därmed ett utlåtande som är av särskild betydelse och borde därför också finnas på svenska i sin helhet. Jag vill berömma landskapsregeringen för att man även här försöker få till en förändring och är beredd att gå vidare när nöden så kräver. Den språkliga kampen kommer alltid att finnas med i den här typen av redogörelser.

Språkrådet har kanske svårt att hitta en riktig naturlig roll. Det visar sig nog att språkrådet ger den basen man behöver för att sedan gå vidare till politiska övervägningar och vidare ageranden.

Jag kan ändå inte låta bli att också nämna fastighetsmäkleri och att det inte finns en examen där man kan ha litteratur på svenska. Det är bra att landskapsregeringen även där försöker se till att man kan avlägga examina i offentlig regi med svenskspråkig litteratur som grund.

Alla omständigheter av språklig natur är lika viktiga på sitt sätt oavsett hur många individer som drabbas av en viss brist.

Som medlem av Ålandskommittén kan jag konstatera att skulle vi förverkliga de intentioner som ingår i Ålandskommitténs delbetänkande från januari i år så skulle ju en del av den här problematiken faktiskt åtgärdas. Ålandskommitténs skrivningar är så pass starka när det gäller svenska språkets ställning.

Talman! Jag kan inte heller förbigå det faktum att demilitariseringen och neutraliseringen omnämns. Eftersom jag inte deltog i debatten senaste vecka så skulle jag gärna höra hur tidtabellen ligger till med den policy som landskapsregeringen har utlovat på basen av självstyrelsepolitiska nämndens hantering av det ursprungliga meddelandet 2014.

Ute i det åländska samhället finns det en viss förbittring och en viss besvikelse över att vi i parlamentet med jämna mellanrum kritiserar gränsbevakningens aktiviteter. Det förekommer tydligen en viss sammanblandning mellan vår kritik av krigsfartygens besök och gränsbevakningens vardagliga verksamhet. Det enda vi hela tiden sagt från lagtingets sida är att vi vill att de konventioner som reglerar Ålands särställning ska respekteras. Alla som ägnar sig åt folkrätt vet att även om en kränkning kan vara liten i ett större globalt sammanhang så är det ändå en kränkning. Vi kan inte bortse från att vi nu har ett system där Ålandskonventionen inte respekteras fullt ut. Det handlar förstås om krigsfartygens besök i åländska hamnar, landstigningar och angöranden vid kaj. I och med att den militära huvudstaben har meddelat om en ny etablerad praxis, att det är okej att besöka Åland och också stiga land, så har vi nått en gräns där vi som politiskt ansvariga idag tvingas agera. Det är en process som vi måste fortsätta.

Trots det, vis av den kritik som jag har fått ta del av personligen, så finns det ett behov av att upplysa de idag aktiva, inom gränsbevakningen och även de från åländsk sida, om det regelverk som styr Ålands ställning till den här delen. Hur detta ska gå till vet jag inte riktigt. Självstyrelsepolitiska nämnden kunde till exempel ha ett öppet hörande där de särskilt bjöd in gränsbevakarna så att de kunde få en direkt information av oss som är ansvariga i vardagen för den här frågan. Det är synd att vi ska sitta i varsin kammare och vara sura på varandra när vi inte känner till varandras utgångspunkter.

Det jag själv kommer ihåg mycket starkt från behandlingen av demilitariseringspolicyn var gränsbevakningschefens mycket tydliga besked om att gränsbevakningen har ett militärt ansvar och har alltid haft det sedan 95 år tillbaka. Det är helt klart att på det sättet har vi hela tiden underliggande problematik mellan våra konventioner och vardagen i form av gränsbevakningsaktiviteter.

I den här redogörelsen finns hur många frågor som helst som behöver en gedigen hantering. Jag utgår ifrån att nämnden i sedvanlig ordning kommer att be utskotten komma in.

TV-frågan är naturligtvis en ständigt aktuell fråga. Jag noterar med intresse landskapsregeringens aktivitet i den här frågan vad gäller upphovsrättsproblematik rent allmänt, att kunna förändra de globala regelverken så att vi i framtiden utan problem kunde få ta del av i första hand svensk TV.

Jag har med intresse studerat Sydtyrolen i olika sammanhang i och med att vi besökte Sydtyrolen för några år sedan i samband med självstyrelsearbetet. Det visar sig att Sydtyrolen är ett intressant exempel även när det gäller TV-frågan. I Sydtyrolen har man lyckats förhandla sig fram till en situation där TV-bolag utanför Italien (Sydtyrolen är en del av Italien) förhandlar fram en rättighet att sända TV även i Sydtyrolen. Med tanke på vår problematik, vad gäller TV-sändningar från Sverige i första hand, så är det intressant att ta del av detta.

De statliga TV-bolagen SVT m.fl. är en sida och å andra sidan har vi de kommersiella aktörerna. Redan att få igång ett system där Åland skulle ingå i de upphovsrättsliga affärerna, med de globala TV-aktörerna, skulle vara en väg framåt. Jag utgår ifrån att vi i nämnden och det utskott som tar sig an problematiken kommer att ägna en hel del tid åt detta.

Talman! Till sist när det gäller kontakterna till Sverige specifikt så hade jag en diskussion senaste vecka med Per Lodenius, ordförande för vänföreningen Åland-Sverige i Sveriges riksdag. Jag kommer att föreslå för partiledarna att vi tillsammans skriver till Per Lodenius och att han i sin tur för vidare till riksdagsledamöterna i Stockholm ett förslag om att de blir medlemmar i vänföreningen. Valet på svenska sidan medförde ju en våldsam förändring i representationen. Hälften av ledamöterna är nya i riksdagen, tror jag. Det betyder också en nystart för vänföreningen. Jag hoppas att vi kan samverka runt det och att vi tillsammans får igång Ålands vänförening med omedelbar verkan.

Ltl Danne Sundman, replik

Tack, herr talman! Jag vill understöda det resonemang som ltl Harry Jansson för fram när det gäller gränsbevakningen. Jag tycker också att det är olyckligt att man inom gränsbevakningen tar det som kritik. Det som i folkmun kallas för sjöbevakningen är man ju väldigt nöjd med ute bland folk. Den service som sjöbevakningen utför är tvärtom värd allt beröm. Det blir lite olyckligt att personalen inom gränsbevakningen inte riktigt har den kunskap som man borde ha som gränsbevakare. Det är egentligen arbetsgivarens skyldighet. Vem ska vi föra diskussionen med? Det kanske ska ske på ledningsnivå. Det måste ske en kompetensförhöjning när det gäller kunskapen om demilitariseringen och neutraliseringen hos gränsbevakningen. Den kunskapen ska de få från sin arbetsgivare. Visst kan vi ge den, men det är lite märkligt att man inte har sett till det från arbetsgivarsidan, från gränsbevakningens sida. Det här har jag också själv upplevt i diskussioner och även i sociala medier där personalen har deltagit. En så fin verksamhet ska också ha den helt avgörande kunskapen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller helt med ltl Sundman att det är viktigt att vi får möjlighet att kommunicera att vi sannerligen är tacksamma för det jobb som görs i vardagen när det gäller olika former av situationer där i synnerhet skärgårdsbefolkningen och även båtägare har anledning att vara tacksamma.

Självstyrelsepolitiska nämnden formulerade sig som så att det kommer alltid att finnas vissa saker i Ålands demilitarisering och neutralisering som kräver en långsiktighet, en hållfasthet. Det finns andra situationer där vi ska uppdatera oss och vara moderna och det handlar bland annat om att se till att handräckning fungerar. Vi ska veta att vi har ett system där man begär handräckning från militära enheter, inklusive gränsbevakningen, så ska det ske utgående från en åländsk önskan om ett sådant förfarande.

Jag delar ledamotens åsikt att vi måste bli bättre på att berömma, samtidigt som vi slår vakt om statusen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det handlar om diskussionen subjekt-objekt. När det gäller handräckning från militära styrkor så begär också gränsbevakningen sådan handräckning och vi har inte alltid kännedom om vad det gäller. Det är delvis en ny dimension som också beror på att man använder de militära resurserna även i civila ändamål. Den här sammanblandningen och den militära infärgningen av gränsbevakning är kanske det allra viktigaste och där har självstyrelsepolitiska nämnden varit tydliga.

Trägen vinner. Information och kunskap brukar ofta vara till vår hjälp när vi sprider den. Nu har vi en ny policy att visa upp och använda som verktyg. Jag ser fram emot nämndens behandling av det här ärendet så att vi kan sätta det i print i vårt betänkande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

För kännedom

7        Stöd för hållbart skogsbruk

Ltl Anders Erikssons m.fl. anslutningsmotion (AM 1/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling i samband med nästa ärende på föredragningslistan.

Remiss

8        Stöd för hållbart skogsbruk

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

Ltl Anders Erikssons anslutningsmotion (AM 1/2014-2015)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Herr talman! Kära lagting och bästa publik, det här förslaget om stöd för ett hållbart skogsbruk är en följd av att lagstiftningen om stöd för skogsbruksåtgärder har setts över och beaktar den Europeiska Unionens nya stödordningar under perioden 2014-2020. Syftet med regelverket är att på ett hållbart sätt främja skogarnas virkesproducerande förmåga och anpassning till ett förändrat klimat, samtidigt som den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande ska beaktas.

Förslaget har inriktats på en effektivisering av stöden så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta och fokus på framtiden.

Då stöden till varje enskild stödmottagare är relativt små så föreslås att de hanteras enligt den Europeiska kommissionens regelverk om stöd av mindre betydelse, de s.k. de minimisstöden, vilket även möjliggör en smidigare övergång till de nya stödordningarna. I förslaget beaktas generella krav på tydlighet och transparens i hanteringen av stödsystemen.

Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2015 ha ändrat sina befintliga stödordningar för att följa den Europeiska Unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn. Då lagen således bör träda ikraft senast den 1 juli 2015 kan den situation som avses i 20 § 3 mom. självstyrelselagen uppkomma, i enlighet med vilken en lag bör sättas i kraft redan innan presidentens beslut om behörighet har fattats. Det torde inte vara problem angående vems behörighet det här är.

Landskapets årliga kostnader för skogsbruksstöden har under den senaste tioårsperioden i medeltal uppgått till cirka 250 000 euro per år, men då ska man beakta att cirka 80–90000 euro av de medlen gått till administration av Skogsvårdsföreningen, alltså inte ut till skogsbruksåtgärder utan till arbetsledning och administration. Om man räknar ut vad som gick till skogsbruket så 2014 gick de facto 193 000 euro och tittar man i budgeten för 2015 och drar bort kostnaden för Skogsvårdsföreningen så är det ungefär 165 000 euro i budgeten för det här året. Det betyder att den här lagen medför mera pengar till skogsbruket än de senaste är de senaste tio åren.

Landskapsregeringen har utgått från att stödet till skogsbruket inte ska minska utan istället använder mer till stöd för det aktiva skogsbruket, som siktar på framtiden. Samtidigt har vi gjort en effektivisering av stödformerna så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta samt stimulerar intresset hos markägarna att investera i skogsvårdsåtgärder.

Vi har prioriterat markberedning, röjning, bekämpning av rotröta, dikning, grundförbättring av vägar och subventionera skogsbruksplaner. Vad vi har prioriterat bort är dessa relativt små åtgärder som inte haft stor efterfrågan de senaste åren: Lån – med dagens låga räntor och ett välfungerande banksystem finns inte längre ett behov av att landskapsregeringen fortsätter administration av dem.

Vi har också tagit bort förhandsfinansieringen som tillkom för att medge ett smidigt system, vilket det har varit för skogsägaren, men inte landskapet. Systemet fungerar så att idag ersätter landskapet den som utfört ett arbete och sänder därefter en faktura till markägaren över den del av kostnaden som inte är bidragsberättigad. Således betalas inte ett belopp ut som bidrag direkt till markägaren utan en administration utförs som innebär att landskapsregeringen har administrativa kostnader för fakturering av arbeten som inte har utförts av landskapet. Till detta hör att landskapet har ansvaret för eventuella osäkra fordringar.

Att finansiera skogsbruksåtgärder hör i första hand till markägarnas ansvar. Med förhandsfinansieringssystemet har dock landskapet iklätt sig en del av deras ansvar och övertagit förvaltningskostnader som i grunden inte hör till landskapet. Landskapsregeringen anser att fakturering bör utföras av dem som utför ett arbete och stöd bör betalas direkt till stödmottagarna, vilket är ägnat att tydliggöra och ge transparens till stödsystemet och är nödvändigt för markägarens, landskapets och den Europeiska Unionens möjligheter till uppföljning. Med anledning av detta föreslår landskapsregeringen att systemet med förhandsfinansiering slopas i den här lagen.

Sättet som landskapsregeringen har finansierat arbetsledningen via Skogsvårdsföreningen har inte varit transparent. Markägarna och landskapet måste i de enskilda fallen veta storleken på de stödbelopp som beviljas enligt de minimisreglerna. Kostnaden för erforderlig planering, arbetsledning, reseersättningar och administration ska läggas direkt på fakturan till de enskilda markägarna av den som utför åtgärden och utgöra en del av totalkostnaden vid ansökan om stöd. Att praktiskt tillhandahålla skogsbruksmateriel såsom planteringsrör kan inte vara en uppgift för landskapet.

En annan sak vi tar bort i den här lagen är ersättning för kostnader av byggande av nya skogsbilvägar. Utbyggnaden av ett skogsbilvägnät inleddes i slutet av 1950-talet som följd av ett ökat behov att effektivt kunna driva ut massa och timmer. Nu finns ett välutbyggt skogsbilvägnät som tillgodoser skogsbrukets behov. Däremot har behovet av grundförbättring uppkommit till följd av användningen av allt större och tyngre fordonskombinationer samt då vägarna allt mer nyttjas under hela året för uttag av biobränsle. Däremot föreslås att vi kommer fortsätta stöda grundförbättringen så att vi håller de vägar vi har i gott skick.

Stamkvistning är även det ett ganska litet stöd som vi föreslår försvinner. Det har en väldigt liten betydelse för det åländska skogsbruket och att det därför inte finns tillräckliga skäl att fortsatt administrera åtgärden.

Gällande beskogning av bland annat ur bruk tagen åkermark har inte heller utnyttjats i någon stor omfattning och bedöms dessutom inte vara förenliga med en vision om ett öppet jordbrukslandskap som vi stöder i andra sammanhang som i LBU-programmet.

Landskapsregeringen anser att ett stöd i form av plantor fortsättningsvis bör kunna ges till de som trots en insats med aktiv plantering har misslyckats med föryngringen. Däremot slutar vi ge plantor för kompletteringsplantering efter en misslyckad naturförnyelse. Man måste aktiv ha gjort en insats för att få ta del av dessa plantor.

En skogsbruksplan är ett grundläggande instrument för att se till att skogsbruk bedrivs på ett hållbart sätt. Där beaktas såväl skogarnas virkesproducerande förmåga, den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande. Skogsbruksplaner stimulerar också markägarna att mer aktivt utföra skötselbehovet i sina skogar. Skogsbruksplanerna får en allt viktigare roll för rådgivningen och den uppsökande verksamheten i takt med att verksamheten och antalet markägare som bor på sina skogsfastigheter minskar. Det är dessutom en av förutsättningarna för att det åländska skogsbruket ska uppfylla certifieringskrav.

Landskapsregeringen anser mot denna bakgrund att det är viktigt att landskapet stöder upprättandet av skogsbruksplaner men det behöver inte vara landskapsregeringen som utför dem.

Jag kan avslutningsvis säga att jag tycker det här är ett väldigt bra lagförslag för ett hållbart skogsbruk på Åland. Arbetsgruppen som arbetat fram förslaget har gjort ett bra jobb. Efter remissrundan har landskapsregeringen beaktat några men inte alla av näringen och Skogsvårdsföreningens synpunkter.

Med den här lagen så går mer pengar ut till ett aktivt skogsbruk och mindre till administration och byråkrati. Det är ett modernt lagförslag i tiden. De synpunkterna från remissförslaget som vi beaktade var bl.a. att vi tog bort det konstiga kravet att man ska ha rätt att vistas på någon annans väg bara för att man har fått stöd för byggnation. Vi har också ändrat underhållsskyldigheten till att vara 3 år. Den nuvarande lagen gäller 3-5 år. Vi har nu satt 3 år i lagen. Vi har också ändrat detta kompletteringsplantorna, stödet gäller om man har gjort en aktiv plantering.

Med detta, herr talman, så lämnar jag över lagen till lagtinget att behandla i utskottet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag tackar för presentationen. Jag är glad för att landskapsregeringen till vissa delar har lyssnat på remissvaren och tagit åt sig av påpekanden.

Ministern nämner en minskad administration. Stora delar av administrationen som skogsbruksbyrån har gjort försvinner. Vad innebär det i praktiken för skogsbruksbyrån? Ska personalen minskas eller har de full sysselsättning ändå?

Minister Fredrik Karlström, replik

Kort svar på den frågan, vi vet att vi borde ha lagt ner mer tid på bland annat skogsprogrammet som man de facto inte har hunnit med den senaste tiden. Det medför att man har mer tid att göra sådana viktiga prioriteringar också. Det finns säkert saker som kan göras på byrån och saker och ting kan göras ännu mera effektivt. Jag tycker att vi bland annat ska sätta fokus på att få ett uppdaterat skogsprogram istället för förhandsfinansieringar som exempel.

 Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag har i flera omgångar efterlyst skogsprogrammet som gick ut 2006. Man har skyllt på att man är överbelastad med arbete hela tiden. Nu förutsätter jag åtminstone att programmet hastigt kommer fram.

När hela det här lagförslaget blev aktuellt så önskade jag att man borde ha haft lite längre framförhållning när det gäller framtagandet av lagförslaget. Man borde ha tagit en större helhetsbild och ett större grepp över åländskt skogsbruk och titta på vad man kan rationalisera i hela administrationen och hanteringen av åländskt skogsbruk. Vi vet hur det fungerar idag. Det är skogsbruksbyrån, Skogsvårdsföreningen och företagen som alla hanterar samma sak. Nu ges ingen tid till att diskutera detta. Det är tråkigt, för på grund av tidsbrist pressas det nu fram ett lagförslag och då har man de här problemen fortfarande kvar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Vi har ganska mycket tid framöver att fortsätta titta på just den biten. Vi vet att vi ska hitta en ny finansiering för Skogsvårdsföreningen bland annat. I riket görs den finansieringen på ett annat sätt, man har gjort om lagen där. Vi har 2015 på oss och även 2016, om man så vill, för att komma till klarhet med hur vi ska finansiera rådgivningen för skogsägarna även i framtiden.

Att det blev ont om tid var för att förordningarna från kommissionen kom i slutet av sommaren, i augusti. Då fanns det inte så mycket mer att göra än att tillsatta en arbetsgrupp som utgick ifrån att vi hade ungefär 250 000 euro att fördela till skogsbruket, alltså mera pengar än tidigare. Gruppen föreslog vad de trodde var det bästa sättet att använda dessa 250 000 euro på.

I remissvaren som kom in tycker jag inte man kan se att vi från landskapsregeringen skulle ha prioriterat fel. Jag kan förstå att man tycker att ännu mera pengar borde sättas in och att man vill ha mera stöd för röjning osv. Men om man har 250 000 euro att tillgå så anser landskapsregeringen att det här är de bästa sätten att använda pengarna på. Vi kommer att återkomma till finansieringslösningen för Skogsvårdsföreningen.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Det är väl som ministern säger att EU-kommissionen gör att det här måste till oavsett.

Det är lite förvånande igen att vi har lagförslag där de som i första hand berörs av förslaget inte har varit med i processen. Jag förvånade mig lite över landskapsregeringens arbetssätt. Varför inte ha de som berörs med sig i ett tidigt skede?

Tack för en gedigen presentation, bra så. Förslagen om att vi som lagstiftare ska stränggera och ge olika tidsregler, t.ex. fem år innan röjning och gallring efter plantskogsröjning, varför ska vi ta det ansvaret istället för att överlåta åt markägaren och Skogsvårdsföreningen att ta ansvaret för beståndet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Just tre- och femårsgränsen kommer från det skogsprogram som de facto är gammalt men fortfarande råder och där man har kommit överens om med näringen att tre till fem år är en relativt bra tid. Nu går vi in i lagen, man gör som näringen har begärt att få det inskrivet. Istället för att ha tre till fem år som rekommendation så står de tre år nu. Jag tycker ändå att det här är ett effektivt sätt att komma framåt och se till att vi under 2015 kan bevilja stöd för skogsbruksåtgärder, vilket vi inte kan göra om vi inte får den här lagen i kraft från den 1 juli 2015.

Ett sätt var tillsättande av en arbetsgrupp som arbetade utgående ifrån de riktlinjer som landskapsregeringen gav. Vi sade att gruppen ska prioritera de åtgärder som är bäst för skogen. Vi har tilldelats 250 000 euro från finansavdelningen. Sedan skickade vi ut lagen på remiss. När vi läste remissvaren så håller jag med om att vissa av förslagen som arbetsgruppen hade arbetat fram kanske inte var de absolut mest optimala, och sålunda ändrade vi det när vi lämnade lagförslaget till lagtinget. Jag tycker ändå att det är ett effektivt sätt att arbeta.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tänker inte strida med ministern vad gäller tidsgränserna. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet kommer att ta en noggrann titt på dem. Jag tror nog att vissa skogsägare ruskar lite på huvudet över ministerns svar till den här delen.

När det gäller nybyggnationen av skogsbilvägar så håller jag nog med branschens synpunkt; om inte medlen används, men vi vet att det finns framtida behov av nya skogsbilvägar, varför inte möjliggöra att anslag kan nyttjas i framtiden? Som lagstiftare, varför inte skapa en option för framtiden? När man ser på helheten så är risken att vi kommer att ha ett anslag som är högre än idag men som inte kommer att nyttjas fullt ut.

När det gäller röjningsarbeten så är det offentliga stödet så pass litet så att intresset för att vårda sin skog minskar. Vi som lagstiftare bör se till att det finns en möjlighet att nyttja de anslag som årligen budgeteras.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! När man ska göra en lagstiftning så behöver man också ha den förankrad så att den fungerar i verkligheten utgående från de ramar som fastställs. Idag har vi betalat 160 euro för markberedning och 130 euro för röjning. Vi har ökat antalet euro per hektar och så ser vi hur många hektar vi både har markberett och röjt de senaste åren. Då kan man ganska snabbt räkna ut hur långt pengarna kommer att räcka. Vi vet att vi borde röja ungefär 800 hektar per år på Åland. Med 160 euro så blir det 128 000 euro, en markberedning på 230 hektar med 200 euro i stöd blir 46 000 euro och när vi räknar ihop stöden så kommer vi till 250 000 euro ungefär, beroende lite på hur man kommer att utnyttja stöden. Det går inte att redan nu veta exakt hur mycket som kommer att röjas och hur mycket som kommer att markberedas. Med den erfarenhet vi har så torde 250 000 euro räcka.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Vi har lämnat in en anslutningsmotion. Jag vill först lite motivera den. Den minnesgode, som är intresserad av de här frågorna, vet att jag den 12 november 2010 lade en budgetmotion med mycket samma innebörd. Det visar att jag och vi i Ålands Framtid har funderat länge på det här.

Det pratas i många näringslivssammanhang om kluster; mjölkkluster och livsmedelskluster. Skogsklustret på Åland är i ekonomiska termer betydande, år 2010 handlade det om cirka 25 miljoner euro. Skogsnäringen med kringeffekter bidrar till sysselsättningen i högre grad än många tror. Men det som görs nu bidrar till sysselsättning långt framöver. Insatser när man planterar, röjer och gallrar är det i många fall nästa generation som får skörda. Men den åländska skogsindustrin behöver råvara hela tiden. Det är långsiktigheten som gör att stödformerna är så pass viktiga.

Med tanke på ekonomin inom skogsnäringen idag så är det väldigt lätt att man så småningom slutar sköta sin skog. Vilken råvara har vi då till den åländska skogsindustrin framöver? Här gäller det att tänka långsiktigt.

 Tillväxten och virkesförrådet i de åländska skogarna är rekordhöga och utrymmet för slutavverkningar och behovet av beståndsvårdande skötselåtgärder är stort. Det är viktigt att få till stånd högre aktivitet ute i skogarna. Landskapsregeringen och dess skogsbruksbyrå behöver ta en mera aktiv roll och lite resa sig från den dagliga byråkratin.

Ett dagsaktuellt skogsprogram för näringen borde också ha slagits fast redan före denna lagstiftning överlämnades. Skogsegendomar ägs många gånger av sterbhus, stadsbor mm. dvs. folk som inte bor i anslutning till skogsinnehavet och inte har det naturliga intresset och kunskapen om hur ett aktivt skogsbruk bedrivs. Därför är det viktigt att de skogliga aktörerna bedriver en mer uppsökande verksamhet. Inte bara för att få till stånd slutavverkningar, utan också beståndsvårdande skötselåtgärder.

Skogsbruksåtgärder är mycket viktiga för att inte skogsvården och den långsiktiga tillgången på kvalitativa råvaror till den åländska skogsindustrin ska försummas. År 2014 var arealen för skogsröjning cirka 800 hektar. Behovet är det dubbla och anslagen för att stimulera ökad röjning bör därför höjas, minister Karlström.

Skogsbruksplaneringen är ett viktigt instrument för att engagera skogsägarna. Idag är ungefär 50 procent av skogsmarken planerad. Den siffran bör höjas avsevärt och det kan bland annat göras genom att planerna inte görs så detaljerade och småskaliga som de många gånger har varit hittills.

Skogsbruksbyrån borde under året i samarbete med övriga aktörer inom skogsbruket på Åland starta upp ett projekt med målsättningen att stärka aktiviteten i de åländska skogarna och därmed uppnå mera sysselsättning och ekonomisk tillväxt för den åländska skogsnäringen. Då gäller det också att lagstiftningen är så utformad att den möter upp mot den målsättningen.

Därför har vi en lagmotion där vi i 1 § föreslår en ändring. 1 § är ju syftet med själva lagstiftningen.

I remissen för två år sedan uppehöll jag mig mycket vid kvaliteten och engagemanget bakom den här landskapsregeringen lagstiftningsarbete. Lagstiftning är ett ganska viktig politiskt arbete. Det kan många gånger skapa möjligheter, det är inte bara bekymmer. I lagstiftningen vad det är vi vill. Vill vi få till stånd tillväxt, vill vi få till stånd utveckling, vill vi få till stånd nytänkande?

Värderade lagtingsledamöter, igen står vi här med ett lagförslag på grund av EU-lagstiftning. Här har EU-stödordningen ändrat och då blev det helt plötsligt full fart i augusti att få den här lagstiftningen på plats som vi hörde minister Karlström säga. Det här är inte skogsbruksbyråns fel, utan det behövs en tydligare politisk styrning för att få detta att fungera.

Vi önskar att 1 § skulle lyda så här istället för det förslag som finns: 1 § Syfte – I denna lag finns bestämmelser om stöd till enskilda markägare vid bedrivande av skogsbruk i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1998:83) om skogsvård. Syftet med denna lag är att stärka aktiviteten i de åländska skogarna och därmed uppnå mera sysselsättning på Åland och ekonomisk tillväxt för den åländska skogsnäringen. Skogens skötsel skall ske på ett hållbart sätt, med hänsyn till den biologiska mångfalden.

Det sistnämnda är också viktigt men vi vill vara väldigt tydliga när det gäller vad vi anser att är syftet med detta dvs.; stärka aktiviteten i de åländska skogarna och få till stånd en ekonomisk tillväxt.

Herr talman!  Det yttrande över förslag till landskapslag om stöd för hållbart skogsbruk som intresseorganisationer och skogsföretag har lämnat är ju ganska kritiskt. Det framkom i ett replikskifte här tidigare varför man inte branschen med i den här arbetsgruppen. Om jag förstod minister Karlströms svar rätt så var orsaken att det var bråttom. Det blir lite humor när ltl Harry Jansson också helt plötsligt sällar sig till oppositionen. Det är ju trots allt en enig landskapsregering som har lämnat det här förslaget. Mig veterligen ligger väl centern bakom förslaget, men inget nytt under solen.

I arbetsgruppen borde man absolut haft företrädare från branschen, dem som berörs direkt av förslaget så som det sägs i det remissanförande som har lämnats in.

Det är anmärkningsvärt, jag håller helt med det yttrande som branschorganisationer har lämnat; ”att inte arbetet har föregåtts av en analys av dagens skogsbruk, skogsbrukets utvecklingsmöjligheter och skogsbrukets samhällsekonomiska betydelse”.

Det sägs också i remissvaret att medelrotpriset har sjunkit fyra år i rad och ligger idag på 16,37 euro/m3. Detta kan jämföras med nivån i riket där medelrotpriset är drygt 31,00 euro/m3, dvs. i stort sett hälften högre.

Jag ska inte upprepa allt som sägs i remissutlåtandet, men deras resonemang om stödnivåerna tycker åtminstone vi från Ålands Framtid att är korrekt. Man kan konstatera att stödnivåerna är betydligt lägre på Åland än i riket. Jag vill inte ha något ironiserande över att jag vill ha det som i riket.

Det ekonomiska utfallet av skogsbruket är för skogsägarna ungefär hälften lägre än vad det är i riket och ändå har vi lägre stödnivåer. Var och en som är någorlunda matematiskt bevandrad borde förstå att detta inte går ihop.

 Jord och skogsbruk har länge varit stödjande enheter. När det har gått knaggligt inom jordbruket så har man kunnat räkna med stöd från skogsbruket, men den tiden är förbi. Skogsbruket ger tyvärr inte speciellt mycket mera för skogsägarna.

I dagens ekonomiska situation är det viktigt att vi försöker, inte bara i ord utan också i handling, prata om att det gäller att vara effektiv, det gäller att vara så rationell som det bara är möjligt.

Precis nyligen har skogsföretagen gått ihop eller man är på väg att gå ihop. Jag hör till dem som tycker att det är ett bra steg, det har jag väntat länge på.

Vi har fortfarande tre nivåer kvar när det gäller administration, skötsel av skogsbruket för skogsbrukare. Vi har Skogsvårdsföreningen, skogsbruksbyrån och skogsföretagen. Alla dessa tre kommer en skogsägare i kontakt med när man till exempel vill göra en avvecklingsplan. Det känns inte riktigt som 2015. Det här måste gå att rationalisera.

Jag vill inte skrämma livet av värderade åhörarna på läktaren, men jag tror att man behöver ta upp alla bollar i luften när man ska diskutera den här problematiken.

Vi vet att det finns en lagstadgad skogsvårdsavgift, allt kostar inom en bransch utan dess mera lönsamhet idag. Behövs Skogsvårdsföreningen idag? Jag vet att jag provocerar men jag ville ändå väcka den frågan. Kan företagen eller landskapsregeringen sköta den delen? Behöver skogsbruksbyrån hålla på med allt de gör idag? De här frågorna måste man kunna titta på ett förutsättningslöst sätt i finans- och näringsutskottet. Det är mycket som har ändrats, värderade kollegor, sedan den här strukturen slogs fast någon gång på 40–50-talet, säkert långt före jag var född.

Herr talman! Jag vill avrunda med fyra detaljfrågor vilka hänger ihop med utkastet till förordning som också är med som information. Jag tycker att det är bra att man har förordningarna med för då kan lagtinget diskutera helheten. Det är viktigt att finansutskottet sätter sig in i det här ärendet, att man hör sakkunniga och tar den tid man behöver, för den här lagframställningen är viktigare än vad många kan tro vid en första anblick.

Här är de fyra detaljfrågorna som jag vill ta upp:

1)       Skogsägarna bekostar i sin helhet plantor och planeringsarbetet vid förnyelse av skog trots att det många gånger är nästa generation som får skörda. Planteringar lyckas inte alltid och om man ska komplettera så är det nuvarande stödet för kompletteringsplantering viktigt att ha kvar. Minister Karlström sade att man har ändrat och man har kommit remissen till mötes. Det är bra om det är så, men jag tycker att den här frågan är lite oklar så jag vänder mig speciellt till finans- och näringsutskottet när det gäller den delen.

2)      Frågan om stöd för tillvaratagande av energivirke har min kollega Brage Eklund lyft många gånger. Det är viktigt för att motverka den dåliga lönsamheten speciellt i första gallringar. Den här stödformen skulle vara enormt viktig för att stimulera självverksamheten i skogarna.

3)      Angående maskinell markberedning så håller jag helt och hållet med det som sades i remissvaren; stödet bör höjas till högst 60 procent eller 250 euro per hektar. Förnyelsekostnaderna är idag redan höga, över 1 000 euro i många fall.

4)      Vid röjning bör stödet höjas till högst 300 euro per hektar.

Jag hoppas att man kan ha ett omfattande hörande i finans- och näringsutskottet och att man sätter sig in i hur man kan hjälpa upp den ekonomiska sitsen som skogsnäringen har idag via den här lagstiftningen. Tack, herr talman.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det var mycket att svara på under ett kort replikskifte.

Stöden kommer inte att rädda lönsamheten i skogsbranschen, det tror jag att vi kan vara överens om. Däremot kommer hopslagning av skogsbolagen att betyda betydligt mycket mera för medelrotpriset än vad stöden betyder.

Minister Karlström är inte en bidragsförespråkare. Om man tittar tillbaka de senaste tio åren så tiden från 2011, som jag har varit ansvarig för den frågan, så har det satsats mera på skogen än åren innan. Satsningar har gjorts på laserscanner, relativt stora investeringar till skogsbolagen har gjorts och även bidragen direkt ut till skogsbruket har varit högre sedan år 2011 än åren före det.

När det gäller kompletteringsplantor, om man har gjort en aktiv förnyelseplantering så har man möjlighet att få dem ersatta.

Energivirke behöver vi inte diskutera för det har vi diskuterat så många gånger. Hade vi pengar så hade jag hellre satt dem på röjning och markberedning än på energivirke, men nu har vi 250 000 euro. Vad vill man i så fall dra ner på om man vill höja de andra stöden?

Ltl Anders Eriksson, replik

Stöden räddar inte skogsnäringen sade minister Karlström och det är ju sant. Stöden har många gånger blivit ett litet mantra för ministern. Stöden är en viktig ingrediens som har mycket större nytta för självverksamheten ute i de åländska skogarna, än vad det kostar i antal euro för landskapsregeringen. Det är min absoluta övertygelse.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det skulle därför vara lite intressant om man någon gång fick lite kredit av ltl Eriksson med tanke på att de senaste åren har ungefär 150 000-160 000 euro gått ut till skogsbruket. Från och med att den här lagen godkänns så går 250 000 euro ut till skogsbruket. Vi måste hitta en annan finansieringslösning för Skogsvårdsföreningen. Vill inte ltl Eriksson att vi ska jobba vidare med den frågan? Jag tänker jobba vidare och försöka hitta en lösning även för Skogsvårdsföreningen. Jag anser att den rådgivningsverksamheten är viktig.

Med den nya lagen kommer det att gå ut ännu mera pengar till skogsbruket än vad det i medeltal har gjort de senaste tio åren.

Det skulle vara intressant att höra om oppositionen har tagit del av lagframställningen och dess konsekvenser till fullo.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller Skogsvårdsföreningen så var jag medvetet provocerande i mitt anförande. Jag sade; behöver vi Skogsvårdsföreningen? Den kan vi säkert behöva, men jag ska inte både fråga och svara. Vi vet att det finns en skogsvårdsavgift och den belastar skogsägarna. Det här bör man titta på.

Minister Karlström frågade i sin första replik var vi ska spara. Vi från Ålands Framtid har konsekvent försökt lägga en alternativ ekonomisk politik. Alla understöd som går ut till näringslivet och till det åländska samhället så anser vi att ska stimulerar sysselsättning och tillväxt. Däremot bör man spara inom den offentliga sektorn. Också inom skogssektorn ser vi en ganska tydlig trend. Man har inte gjort speciellt mycket från landskapsregeringens sida när det gäller den egna verksamheten, men man sparar in på allt det som går ut till övriga aktörer. Det är fel ekonomisk politik, tycker jag. Vi har sett olika på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag stöder tanken på att man förutsättningslöst ser hur man kunde minska på de instanser en skogsägare stöter på i samband med att man idkar sitt skogsbruk. Här nämndes Skogsbruksföreningen, skogsbruksbyrån och skogsbolagen. Det är tre stycken. Sedan kanske vissa skogsägare stöter på miljöbyrån och museibyrån i sitt arbete bland. Kan man förenkla det här så vore det bra. Jag vill göra detta förutsättningslöst. Jag vill inte säga att Skogsvårdsföreningen ska bort, som kanske någon nämnde här, och jag vill inte säga att någon annan ska bort. Skogsvårdsföreningen representerar, som utgångspunkt i varje fall, skogsägarna, vilket jag tycker att är bra. Kanske det kunde finnas utrymme för en viss privatisering på det här området också för att minska på nivåerna.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag råkade ha förmånen för ett antal år sedan att vara ansvarig för just den här verksamheten. Då drev jag en sådan linje, som jag tror att kollegan Slotte kan intyga när han har sitt anförande, att vi tog bort tjänster på skogsbruksbyrån inom landskapsförvaltningen och förde över tjänsterna till den privata organisationen Skogsvårdsföreningen.

Som jag sade redan i tidigare replikskifte, jag vet att jag uttryckte mig ganska provokativt, men jag tror att den här saken skulle vinna på om man kunde få till stånd en brainstorming mellan politiker, branschorganisationer och skogsföretag. Man skulle diskutera vem som är bäst lämpade att utföra vad, med det uttryckliga syftet att spara pengar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag tror att minister Karlström behöver begära ett tilläggsanförande med anledning av försvinnandet av skogsvårdsavgiften så att ltl Eriksson har den bakgrunden också.

Ltl Eriksson gör det han är bäst på; att ironisera landskapsregeringen och centern i synnerhet.

När det gäller framtagandet av lagförslag och annat material som kommer hit så även om vi är med i regeringsblocket så behöver vi inte tycka om när en process inte innefattar de berörda.

Ledamotens anförande om behovet av skogliga åtgärder lät ju bra. Men man blir lite häpen när man sedan ser ltl Erikssons med fleras anslutningsmotion som inte har något substantiellt innehåll till den här delen. Det är en anslutningsmotion som istället handlar om ingressen, själva portalpargrafen, själva syftet med själva lagen. Jag och många med mig undrar säkert hur man har resonerat när man allmänt säger att det ska bidra till det ena och det andra.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, fru talman! Det sades inledningsvis i repliken att jag ironiserade, men jag tror nog att det var replikställaren själv som ironiserade.

Den här motionen är synnerligen tydlig. Vad anser vi att är syftet med den här lagstiftningen? Ja, vi anser att det är att höja aktiviteten i skogarna och få upp sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Det är ganska tydligt om man skulle ha jobbat så som man gjorde tidigare. Man tillsätter en arbetsgrupp och alla partier med.

 Centerns partiordförande Harry Jansson vill, om jag förstod replik rätt, ge någon sorts sken av att man inte riktigt har vetat om den här lagframställningen. Eller hur ska man riktigt förstå det?

 Under de åtta åren som jag satt i landskapsregeringen så följde alla partier med i lagframställningarna. Man hade så kallade enskilda möten, man avstämde och såg till att alla var med. Ingen körde någon sorts både regeringsmedverkan och oppositionsmedverkan på samma gång.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag tror att alltför mycket vatten har flutit under broarna sedan ltl Eriksson var minister. Mycket har hänt, ministrarnas arbetsbörda är en helt annan idag än på nittiotalet. Det innebär att man inte har samma möjlighet till avstämning av det fortlöpande arbetet. Man kan inte ta ansvar för alla enskilda processer.

Varför vill ledamoten bara ha en allmän förbättring av själva portalparagrafen, lagens syfte istället för att komma med konkreta substansförslag? Det skulle ge oss underlag att ta ställning till vilka förbättringar Ålands Framtid vill ha. Som minister Karlström var inne på; hur ska vi finansiera det i fall inte det årliga anslaget på cirka 250 000 euro kommer att räcka?

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda så har Harry Jansson samma resonemang som Fredrik Karlström att 250 000 euro är hugget i sten. Man kan inte spara på egen förvaltning, det är helt omöjligt, utan det är de anslag som går ut till näringar som man ska spara på.

Det är säkert mycket som har hänt sedan de åren jag satt i landskapsregeringen. Jag vet inte om det har blivit bättre. Förstår jag Harry Jansson rätt så säger han att man inte vet vilka lagframställningar den landskapsregeringen man står bakom lämnar ifrån sig. Sedan behöver det säkert inte vara på det sättet. Det är mycket möjligt att centern har läst igenom lagförslaget, är välmedveten om hur det är utformat och står bakom förslaget, för det har ju inte varit några omröstningar i landskapsregeringen.

Det här lite humor. Man står bakom regeringen och lagförslaget, men ändå står man här på grund av att det eventuellt kan finnas någon som lyssnar på debatten. Man vill säga att man nog egentligen är i opposition, man står inte riktigt bakom förslaget och det är ju inte hållbart.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.


Ltl Roger Slotte

Fru talman! Mycket av det som har sagts i debatten är sådant som jag har tänkt säga. Så det kanske blir vissa upprepningar.

Stöd till skogsbruket ska ges för sådana åtgärder som ger största möjliga nytta. Exempel på sådana åtgärder är plantskogsröjning, markberedning och kompletteringsplantering där plantorna skadats av snytbaggar, sorkar eller kraftig gräsväxt. Andra åtgärder som stöds är grundförbättring och förstärkning av skogsbilvägar. Enligt förslaget kommer dock inte nya skogsvägar att stödas. Min uppfattning är, att om det kan konstateras att uppenbara behov finns av nya skogsbilvägar. Men enligt lagförslaget så kommer dock inte nya skogsvägar att stödas. Min fundering är att om det kan konstateras att uppenbara behov av nya skogsbilvägar så bör landskapsregeringen överväga hur sådana vägar kan stödjas. Vi vet inte vilka behov det finns, men om det skulle vara så.

Vidare ges stöd för iståndsättningsdikning, bekämpning av rotröta och sist men inte minst stöd för skogsbruksplaner.

Fru talman!  Skogsbruksplanen är ett viktigt instrument för att ett skogsbruk ska kunna bedrivas på ett hållbart sätt. Här beaktas den biologiska mångfalden och skogens förmåga att producera virke. Skogsbruksplanen är dessutom en förutsättning för att skogsbruket ska uppfylla certifieringskravet. Det är därför viktigt att landskapet stöder upprättande av skogsbruksplaner.

Fru talman! Landskapsregeringen anser att rådgivningstjänsterna till skogsägarna och den uppsökande verksamheten är betydelsefullt för ett hållbart skogsbruk, och kommer därför att medverka till en fortsatt medfinansiering. Eftersom denna medfinansiering inte tydligt framkommer i de nya lagparagraferna kan det väcka oro hos skogsägarna. Denna medfinansiering, antar jag att regeringen årligen kommer att besluta om i samband med budgeten. Jag känner att det är lite oklart på den här punkten. Det borde betyda att stödsumman till det åländska skogsbruket som helhet blir större än vad det är idag.

Fru talman! Med tanke på skogarnas långa omloppstid kan man konstatera att stödet för skogsbruksåtgärder är väldigt viktigt, i synnerhet för grundande av nya plantbestånd och skötsel av ungskog. De första 25 åren ger skogen överhuvudtaget inga inkomster. Skogsägaren själv kanske aldrig får någon inkomst från den skog han planterar. Därför är en morot i form av stöd betydelsefullt för att man även i framtiden kan få ut tillräckligt med virke ur den åländska skogen.

Jag tror att landskapsregeringen har beredskap att återkomma till lagtinget med förslag till ändringar av lagstiftningen i det fall det visar sig att något blir eftersatt eller om nya behov som inte var kända då lagen bereddes, uppkommer.

Det var en diskussion här om röjningarna, om det skulle vara tre år uppehåll innan man kan avverka. Röjer man sent så då är virket ganska grovt och ska man vänta tre år till man ska gallra första gången så kan men också drabbas av insektsskador. Det borde man titta på. Man borde röja i tid så uppkommer inte den här situationen. Det finns olika sätt att hantera situationen.

Stöd till skogsbruket ska ges för sådana åtgärder som ger största möjliga nytta. Tack.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Först till formalia men nog så viktigt ändå med tanke på självstyrelsesystemet och vårt sätt att budgetera. I lagförslaget står det lite oklart formulerat att brådskan är så pass stor så för att hinna ha en ny lagstiftning på plats före den 1 juli 2015 så måste ikraftträdelse ske enligt 20 § 3 mom. självstyrelselagen. Det ska då eventuellt vara en budgetlag. Det här kan låta odramatisk men vi har ett ganska specificerat system för budgetlagar. Självstyrelselagen säger att man kan sätta en lag ikraft utan presidentens kontroll om man är säker på behörighetsfördelningen, ifall det finns en brådska och ifall budgetens anslag kräver att man ändrar, i det här fallet, på stödnivåer.

I budgeten säger man att budgetanslaget är osäkert eftersom man kanske måste ändra på stödordningarna för att lagstiftningen ska överensstämma med reglerna som har kommit från EU. Det kan hända att det står mera specifikt någon annanstans, men detta hittade jag i budgeten. Vi har inte riktigt den korrekta kopplingen till budgeten. Man kan dessutom ifrågasätta detta eftersom vi inte har en tilläggsbudget som föreligger till behandling i samband med det här, så då kopplas den här lagframställningen ihop med grundbudgeten för 2015. Den bör man faktiskt studera lite närmare. Jag ber att finans- och näringsutskottet nogsamt tittar på om ett lagförslag utan medföljande budget har den kopplingen till brådskan och till budgetanslaget som 20 § 3 mom. självstyrelselagen anger. Jag vågar inte hävda att det är bestämt varken det ena eller andra. Det är viktigt att vi är noga med de här sakerna.

Vi tycker att det är besvärande att det nu igen tycks bli en sådan situation där brådskan av att få någonting genomfört nästan förhindrar en parlamentarisk och politisk diskussion om vad som är det bästa för det åländska samhället, i det här fallet en gren av vårt näringsliv, skogsindustrin.

Det är också besvärande att landskapsregeringen återigen har kommit till en situation där det tycks vara som om landskapsregeringen inte lyssnar på näringen.

Vi hade tidigare en diskussion om mjölkproduktionen på Åland. Landskapsregeringen tillsatt en arbetsgrupp där näringsgrenen inte själv var med i arbetet. Det rättades till senare. Nu ser vi igen, via utlåtanden i remissvaren, att man har haft en arbetsgrupp på det här området där näringen i fråga inte har varit representerad. Det ges dessvärre offentliga beskyllningar om att landskapsregeringen inte lyssnar på näringarna till och med i allmänhet. Det här är lite förvånande med tanke på att näringsministern själv är en mästare på att föra ut sitt budskap, hålla anföranden, tillbringa tid på sociala medier och berätta om alla idéer som han har. Näringsministern har de facto många idéer.

Vi behöver komma till en situation där man också lyssnar på näringarna så att vi ska kunna få det bästa resultatet. Det förvånar oss och mig personligen att vi har hamnat i den situationen igen, att just näringsminister Karlström anklagas för att inte lyssna på näringarna.

Det tvistas om huruvida den här lagframställningen blir sämre för näringen eller om det blir bättre och om det blir mera pengar eller mindre pengar. Vi tar inte ställning till lagframställningen som helhet innan vi i finans- och näringsutskottet har fördjupat oss i den. Vi ska se till att vi har en god kunskap i detaljerna innan behandlingen är slutförd.

Det är beklagligt att den lag som gäller finansiering av Skogsvårdsföreningen inte nu kan hanteras parallellt med den här lagframställningen. Det här är en helhet som med fördel borde ha diskuterats tillsammans.

För att lagtinget ska visa att vi har ett intresse av att lyssna på näringarna så föreslår vi att finans- och näringsutskottet arrangerar ett öppet hörande i den här frågan. Detta med beaktande av det som pågår när det gäller samordning mellan skogsbolagen, med beaktande av att det finns en skogsvårdsförening som påverkas av det här och att vi har en offentlig del i skogsbruksbyrån samt åsikten om att näringarna inte bli hörda av landskapsregeringen och av politikerna i förlängningen. Vid ett öppet hörande kan vi diskutera skogsbruk, skogsägarnas situation och den svaga lönsamheten som det sägs att näringen har samt få en bild av det positiva arbetet som nu pågår med att samordna skogsbolagen. Då finns det en chans för politikerna att reparera förhållandet mellan politiker och näringen. Det är ett konkret förslag som vi kommer att förespråka då vi kommer till utskottsbehandlingen.

Det tycks som om centern genom ordförande Pettersson, som leder finans- och näringsutskottet, också i viss mån indirekt har ifrågasatt den här framställningen. Det borde säkert finnas ett stort intresse för utskottet att fördjupa sig i den här frågan på ett brett och bra sätt.

Angående själva detaljinnehållet i framställningen så har vi förstås läst remissvaren, vi har läst de konkreta lagförslagen som har lagts och vi återkommer sedan till hela paketet. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Allt som står i tidningarna är inte sant, min farfar sade så men det gäller inte längre och jag trodde att ltl Perämaa visste det.

Jag tycker att vi har en bra relation till både Skogsvårdsföreningen och skogsbolagen. Jag träffade dem kontinuerligt före det här lagförslaget. Jag har även mailkommunikation som visar att vi har en väldigt bra dialog.

Av någon anledning valde man ändå att hålla presskonferens ute i skogen för att på ett negativt sätt blåsa upp ett lagförslag som ger mer pengar till skogsbruket än någonsin tidigare. De personerna som låg bakom den biten har säkert anledning till det.

Dialogen mellan skogsbolagen och Skogsvårdsföreningen har varit bra, vilket jag hoppas att utskottet får erfara när man hör dem sedan.

Vi kan inte betala ut stöd för skogsbruket efter den 1 juli 2015 om vi inte antar den här lagen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är det som är så synnerligen besvärande. Den här frågan nämndes i den ordinarie budgeten i slutet på oktober. Det nämndes att det här är på gång. Idag är det den 16 mars, nu diskuterar vi ett lagförslag och vi har uppenbarligen tidsnöd. Landskapsregeringen säger att den här lagframställningen måste i princip tas i oförändrad form, annars kan de inte betala ut stöd. Lagtinget ska igen bli pantfångar. Det här är väldigt svårt att acceptera. Det här är en långsiktig näring. Av skogsbrukarna krävs decennier av arbete för att det här ska löpa på. Nu ska lagtinget sätta som pantfångar och måste avgöra saker och ting precis här och nu annars blir det ingenting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag noterade att kollegan Perämaa och jag kanske sade lite samma sak. Jag pratade om att man skulle ha ett brett hörande och att man skulle ha brainstorming. Jag har absolut ingenting emot ett öppet hörande. Tvärtom, jag tror att det skulle vara ett ganska bra sätt att reparera skogsnäringens bristande förtroende för landskapsregeringen.

Det är lite märkligt, vi tar del av åsikter i media och vi tar del av remissvar där man är kritisk till att man inte har hörts, men ändå säger landskapsregeringen att de har så väldigt god dialog och det hänger inte ihop riktigt.

Vid ett öppet höranade kanske man kunde få de här frågorna belysta på ett allsidigt sätt när alla samtidigt är med på ett öppet och bra hörande. Det är ett bra förslag som jag verkligen stöder.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Tack för det. Ålands Framtid har en representant i utskottet så jag får säkert stöd för de här tankarna. Vi får se om stödet blir bredare än så.

Arbetet som görs vid ett öppet hörande ska sikta på att vi ska göra det som är bäst för skogsnäringen och alla som har del av en gynnsam utveckling. Vår målsättning är att skapa ett gott samarbete och bra förutsättningar för näringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund, replik

Fru talman! Jag stöder ett öppet hörande. Det är ett bra förslag för det brukar ofta komma fram många åsikter vid ett öppet hörande. Det är flera som kan föra diskussion med utskottet. Jag understöder ett öppet hörande trots att liberalerna inte brukar vara för ett öppet hörande, till exempel när det gällde Vårdöbron.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Intressant, är det fritt fram att prata om Vårdöbron här nu i samband med det här ärendet? Kanske vi ber att talmannen stryker det senaste ur det stenografiska protokollet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag har som ordförande i finans- och näringsutskottet faktiskt gjort en ära av att, inför alla behandlingar som vi går in i, försöka hålla mig så opartisk som det någonsin är möjligt.

Nu nämner ltl Perämaa att jag på något sätt har en avvikande uppfattning till den framställning som har lämnats. Jag vill hävda att jag varken har sagt ja eller nej, såvitt jag idag har varit uppe i talarstolen utan att minnas det.

Ltl Perämaa, sätt inte gärna åsikter i andras munnar!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ursäkta om jag framförde en sådan åsikt. Jag trodde att center skulle kunna ha ett intresse av den här frågan eftersom centern delvis har ifrågasatt den här framställningen och har ordförandeskapet i finans- och näringsutskottet. Min avsikt var inte att just uttryckligen personen ltl Jörgen Pettersson har en specifik åsikt i den här frågan. Ltl Pettersson har inte fram till just nu uttalat sig alls i denna viktiga näringsfråga.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det och tack för den lilla passningen att jag inte har uttalat mig. Jag har faktiskt nästan aldrig uttalat mig när det är frågan om större och viktigare lagfrågor. Jag tycker att det är viktigt att den som sitter som ordförande i utskottet lyssnar på alla sidor för att därmed kunna vara så opåverkad som möjligt. Tack för möjligheterna att redogöra för det.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi kan förstås diskutera det hur mycket som helst. Jag skulle finna det värdefullt om ordförande omprövade den där hållningen. Jag tror att det skulle vara av intresse för hela lagtinget att ha en liten uppfattning om vad utskottets ordförande anser i frågor i samband med att man remitterar dem. Här i salen sitter 30 lagtingsledamöter. Det är den sammanlagda åsikten som går vidare till utskottet för behandling. Men var och en väljer sitt eget arbetssätt förstås.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Vi i moderat samlings lagtingsgrupp stöder framställningen. Behandlingen i finans- och näringsutskottet avgörs där. Man bör naturligtvis beakta att en viss brådska föreligger så att man inte förlorar fatalier på det sättet.

Som gammal skogsbruksminister har jag insett att långsiktigheten är A och O i vårt skogsbruk samt att ha en god fortlöpande skötsel och röjningsaktivitet.

ÅSUBs redogörelse över den biten visar att när det gäller plantröjningen har det ungefär varit en oförändrad utveckling under 20 år. När det gäller markberedningsaktiviteterna så har det varit en ökande trend under de 20 senaste åren. När det gäller planteringsverksamheten så har det för tallens del varit en oförändrad utveckling sett över 20 års tid. När det gäller plantering av gran har det varit en ökande aktivitet. Siffrorna är till den delen hyfsat positiva. Nu har vi inte uppgifter för de två senaste åren.

Man ska skörda i tid när skogen är avverkningsmogen. Så länge jag kan minnas, i den här salen under 35 år, har det varit mindre avverkning per år än vad det har varit årlig tillväxt och det är ett bekymmer för Åland, för Ålands ekonomi, för skogsbolagens verksamhet och för skogsägarna.

I ÅSUBs statistik ser vi också att avverkningen för massaved har i medeltal legat på ungefär 125 000 kubik per år och det har varit någorlunda oförändrat under en 30 årsperiod, men det har växlat från år till år.

När det gäller avverkningen för timmer så har det inte minskat under de senaste 30 åren utan avverkningen är ungefär oförändrad på 50 000 kubik per år. Det är också en ganska positiv bild, men också här saknas de två-tre senaste åren.

Ett särskilt problem som jag vill peka på för utskottets behandling är ägarstrukturen i det åländska skogsbruket. Vi har i huvudsak tre olika ägargrupper. För det första är det lantbrukarna, de traditionella skogsägarna. För det andra har vi investerare av olika slag där bolagen är en del men privata investerare har ökat väldigt mycket under de senaste decennierna. För att säkerställa sitt kapital har man satsat i form av skogsmark. Detta har inneburit högre skogsmarkspriser och är negativt för den första gruppen, lantbrukarna, för att skapa lönsamhet i sin verksamhet. Den tredje gruppen är arvingarna av olika slag; dödsbon, andra former av arvingar och långt borta boende ägare av våra skogsmarker. Det är ett problem för all produktiv mark i landskapet, vilket vi alltför lite har ägnat uppmärksamhet åt. I andra länder har man funnit vissa progressiva lösningar på detta, men inte hos oss. Särskilt i skärgården är det markant hur dödsbon äger både jordbruks- och skogsbruksmark.

Hur mycket äger de här senare grupperna, investerarna och arvingarna, av den åländska skogsmarken? Ja, det vet vi inte. ÅSUB har gjort ett försök till en tabell på ägarkategorierna men den är synnerligen summarisk. Privata äger ungefär 90 procent, bolag äger ungefär 2 procent och övriga äger ungefär 8-9 procent. Det ger inte bilden av den viktiga aktivitet som borde erfordras både när det gäller skötsel, röjning och avverkning inom skogssektorn.

Jag hoppas att finans- och näringsutskottet har en diskussion om det här. Det är egentligen en fråga för landskapsregeringen att utveckla statistiken och får den mer användbar än vad den är idag för att komma åt huvudproblemen med åländskt skogsbruk, förutom prisbildningen som sker på marknadsvillkor i huvudsak, att uttaget är för litet och skötseln är som spridda skurar. Lantbrukarna är de som har ansvar och själva tar ansvar och sköter sina skogar, med inte alltför många undantag, medan när det gäller alla andra så är det verkligen spridda skurar. Jag antar att Skogsvårdsföreningen har en uppfattning om de här arealförhållandena till den här delen. Det skulle vara intressant att veta mera om det. Om man inte vet det så är det svårt att driva en riktad skogspolitik som är effektiv för att nå de mål som man har med skogsbruket. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller statistiken över avräkningar osv. så är den helt korrekt. Den visar att det finns utrymme för större uttag ur skogarna än uttaget hittills.

Däremot känner jag inte riktigt igen beskrivningen av de tre olika skogsägartyperna. Investerare är tydligen på plats nummer två. Min uppfattning är precis den motsatta. Skogsbolagen hade tidigare ganska stora skogsinnehav som de har köpt för länge sedan. Nu har skogsbolagen inte investerat. Jag är lite tveksam till detta med investerare.

Jag snubblade över ett inlägg som värderade vtm Roger Jansson hade på Facebook där han på något sätt ville peka på att det var kapitalägare som ägde skogen och ville berika sig. Det var ett väldigt märkligt uttalande som jag inte förstår. Jag undrar om det är någon sorts missförstånd angående vem som äger skogen idag och vem som är en aktiv skogsbrukare?

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det måste naturligtvis föreligga ett missförstånd eftersom ingen vet, inte ltl Eriksson och ingen annan heller, hur fördelningen av de åländska produktiva skogsmarkerna är. Med investerare menar jag inte bara bolag, jag menar att den stora gruppen är enskilda kapitalinvesterare som genom åren har satsat väldigt mycket pengar på att köpa skogsmark. Jag vet inte hur stor andel av arealerna det är. I min uppräkning hade jag dem inte heller i storleksordning. Utgående från statistik från ÅSUB vet jag däremot att bolagen äger ungefär 2,5 procent. Jag tror att de enskilda investerarna bor i Mariehamn, Helsingfors eller Stockholm, men de kanske huvudsakligen bor på fasta Åland och de är inte aktiva jordbrukare eller skogsbrukare.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det finns säkert ingen entydig statistik över det. Man får väl gå till skattemyndigheterna för att få fram det. Min uppfattning är nog den motsatta. Jag är själv intresserad av investerings- och placeringsverksamhet och inte är skogsbruk det första jag tänker på om jag skulle vilja få avkastning på pengarna.

Angående det här uttalandet så har mycket av politiken tyvärr flyttat över till Facebook. Det som vtm Jansson sade, att det skulle vara kapitalägare som köper upp skog för att säkra sitt kapital långsiktigt, det känner jag inte igen. Och att det skulle vara kapitalägare som landskapet på något sätt skulle berika om man hade en aktiv skogspolitik. Med all respekt, det tror jag att har hamnat lite mer än lovligt snett.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Som vanligt får det stå för ltl Eriksson om han tror det. Jag känner åtskilliga investerare som har investerat i skogarna och de är inte lantbrukare eller skogsbrukare. Den listan tänker jag inte nämna här och nu lika lite som jag tänker använda den här talarstolen till att vara någon slags plats för Facebook diskussioner.

Jag tycker och har uttryckt; ju mer jordbruksmark men särskilt skogsbruksmark som används för kapitalplaceringar så desto mer skapar det ett tryck upp på priserna av markerna, vilket kan vara knepigt för unga företagare som vill expandera sin verksamhet. Det är den analys som jag har gjort i de sammanhangen och den står jag för.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Jag ska inte bli långrandig men eftersom det återkommer lite nu och då att dialogen med näringen överlag skulle vara väldigt dålig så vill jag säga någonting. Flera av representanterna som sitter på läktaren har jag träffat under det senaste halvåret och bland annat diskuterat den här lagframställningen. Jag tycker att vi har haft en bra dialog, bra diskussion och samförstånd kring det mesta.

Om vi skulle ta remissvaren från näringen, följa det förslaget och sätta in dem i kalkylen så skulle det kosta ungefär 690 000 euro per år. Det är en stor diskrepans mellan våra möjligheter på 250 000 euro och önskemålet som finns, beroende lite på hur man räknar naturvårdsstöd osv. som vi inte har räknat in i lagen för stöd för hållbart skogsbruk. Ett sådant förslag borde komma från miljövårdsbyrån.

Jag vill säga till ltl Eriksson att skogsvårdsavgiften kommer att försvinna, om han inte visste det. Det trodde jag att ltl Eriksson, som skogsägare, visste. Nu upplyser jag honom om det. Vi har haft en diskussion med skatteförvaltningen om att de fortsättningsvis ska uppbära avgiften åtminstone 2015 och vi diskuterade också 2016, så att vi får lite tid på oss att hitta ett system som fungerar för det åländska småskaliga skogsägandet. Skatteförvaltningen ville ha ganska bra betalt för att administrera det här systemet och det är fullkomligt ohållbart att betala sådana summor. Vi måste hitta ett annat sätt att lösa bland annat finansieringen till Skogsvårdsföreningen. Landskapsregeringen anser att Skogsvårdsföreningen har gjort ett bra jobb och är en viktig aktör. Man kan säkert göra saker och ting mer effektivt och annorlunda. Jag har inga problem med att göra förändringar.

Vi kommer att återkomma till detta eftersom den här lagen i första hand inte handlar om finansieringen av Skogsvårdsföreningen utan om stöd för det hållbara skogsbruket.

Om man tittar tillbaka på siffrorna så går betydligt mycket mera till det aktiva skogsbruket nu än vad de har gjort de senaste åren. Detta hade jag på min lista.

Om utskottet väljer att ha ett öppet hörande så kan de få bekräftat om dialogen med näringen är så dålig som det påstås. Man kan väl tycka olika.

Jag avslutar här, fru talman, och återkommer i hörandet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om landskapsregeringen hade tagit ett helhetsgrepp på det här så hade de säkert också haft landskapslagen om skogsvårdsavgift med. Jag må vara dum, jag må oinsatt men jag har inte tidigare hört om att man skulle ändra den åländska lagstiftningen. Det är mycket möjligt att jag har lyssnat dåligt. Vi har lagstiftningen kvar här på Åland, antagligen vill man ändra för att man har ändrat på den finska sidan. Tar man hela branschen med sig och har en dialog där alla parter är med, sedan får man ha olika uppfattningar om vilken dialog man för, så efter det skulle man ha tagit lagstiftningen och även landskapslagen för skogsvårdsavgiften.

Ministern nämnde att det skulle kosta 690 000 euro. Jag har inte räknat på det men jag noterade att det i remissvaren nämndes 400 000 euro. Det finns en viss skillnad när det gäller behovet av pengar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Precis, det beror lite på hur man räknar så kommer man till olika slutsatser. När jag räknar de stöd som föreslås och det som man ville i remissvaren och om vi inkluderar arbetsledningen till Skogsvårdsföreningen så blir det över 690 000 euro, tar vi bort det så blir det ungefär 600 000 euro. Det beror lite på hur man väljer att räkna.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är säkert bra att man sätter sig ner och räknar tillsammans. Det är en ganska stor skillnad mellan 690 000, 400 000 och ner till 250 000 euro. Alla dessa pengar är viktiga.

Jag ska inte gå in på tidigare replikskiften men min uppfattning är att med pengarna som går till planteringar, röjningar och gallringar så lägger vi grunden för ett framtida hållbart skogsbruk på Åland. Om man inte har tillräckliga stödmedel så att man får upp intresset för skogsbruket så kan det ha förödande konsekvenser framöver, det vet vi först om 40-50 år och då hoppas jag att vare sig minister Karlström eller jag är aktiva inom politiken.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Säg inte det. Jag vill återigen säga att vi har prioriterat röjning och markberedning, vilka är de två största posterna. Det är betydligt mer pengar än vad det har varit de tidigare åren. Den här lagstiftningen är de facto bättre för skogsbruket än den befintliga lagen.

Jag kan hålla med om att man säkert kunde ha gjort processen annorlunda. Man kunde ha involverat arbetsgrupper, vilket jag vet att ltl Eriksson tycker att är en väldigt bra lösning på många svåra frågor. Vi valde att göra på ett annat sätt med tanke på att det var i slutet av sommaren som förordningsföreskrifterna kom. Vi hade en dialog med både Skogsvårdsföreningen och skogsbolagen om vilken väg vi skulle dra den nya lagen, vilken man har fått ge utlåtanden om. Det är två olika sätt att arbeta på. Vi återkommer till finansieringen av Skogsvårdsföreningen. Det ska bli intressant att ta del av ltl Erikssons resonemang kring att man eventuellt skulle slopa den föreningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tror att minister Karlström själv har tagit del av yttrandet från branschen där man påpekar stödens storlek. Minister Karlström sade att det är 250 000 euro och att det är mera än tidigare. Jag tror att minister Karlström har dessa papper så jag behöver inte räkna upp det. Men om man jämför stöden i Finland med vad vi får på Åland idag så t.ex. när det gäller skillnaden i tillväxten så motsvarar stödet i Finland ungefär 0,81 euro per tillväxtkubik och på Åland är motsvarande stöd 0,58 euro. Det är nog en skillnad.

Tidigare när vi pratade om energistödet så förfäktade jag att man skulle införa det på Åland och då sade man att ekonomin inte tillät det.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Fredrik Karlström, replik

Ja återigen, man kan räkna på många olika sätt, man kan se på tillväxten eller man kan se på hur mycket som avverkas. Vissa år har de avverkat betydligt mycket mindre och då har stödeuron per avverkad kubik blivit mycket högre. Man kanske också kan titta på hur mycket vi har varit med och stött investeringar i hela kedjan alltifrån investeringar i industrin, infrastrukturen, rådgivningen, utbildningen och skogsvården.

Jag satte igång laserscanningsprojektet som förhoppningsvis ska få stor nytta i framtiden. Det är ett projekt på 175 000 euro som nuvarande jord- och skogsbruksministern drev igenom. Förutom de nuvarande stöden till skogsbruket har vi gjort väldigt mycket. Man kan alltid jämföra till Finlands fördel, beroende lite på hur man räknar.

Jag får inte ihop ekvationen att lösningen skulle vara att sänka kostnaderna på administrationen och den offentliga sektorn samtidigt som man vill bli en självständig nation.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Angående det sista så beror det helt och hållet på hur man bygger logistiken. Minister Karlström kör alltid med den här retoriken när han inte har någonting annat att försvara sig med.

Jag vill åtminstone berömma minister Karlström för projektet med laserscanner. Det är helt okej. Det betyder också att det öppnas andra möjligheter när det gäller vem som kan utnyttja projekt med laserscanner. Det behöver inte vara tjänstemän som sitter på skogsbruksbyrån som gör det. Skogsbolagen eller fristående ingenjörer kan göra skogsplaner och utnyttja projektet med laserscanner. Jag ger all kredit till det.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Den här lagstiftningen möjliggör också det. Vi säger att man kan göra privata skogsbruksplaner och vi är med och finansierar dem.

Jag kan inte heller låta bli att nämna den kommentaren gång på gång. Varje gång som ltl Eriksson och ltl Brage Eklund från Ålands Framtid ska finansiera stöd, bidrag och saker så vill de förverkliga detta genom att minska den offentliga sektorn och samtidigt vill de att Åland ska bli en självständig nation. Om man vill bli en självständig nation så tror jag att den offentliga sektorns del kommer att bli lite större, om vi ska ta över mera behörighet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet godkännas? Godkänt. Ärendet finansieras till finans- och näringsutskottet.

Remiss

9        Lika inför lagen

Medborgarinitiativ (MI 1/2014-2015)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! När jag lyckades bli invald i detta parlament år 2011 gratulerade folk och påtalade ibland det generösa pensionssystem som nu väntade i lagtinget. Jag förstod inte riktigt vad de menade då pension för mig med bakgrund i det privata näringslivet var något som kommer vid fyllda sextiofem eller möjligen tidigare som en följd av privata alternativ. Idag förstår jag bättre och inser att man avsåg det som kallas för ”tidigarelagd ålderspension” och som kan tillfalla fullt friska människor som haft förmånen att sitta några perioder i detta lagting. Detta har uppenbarligen stuckit folk i ögonen och har nu vuxit till ett medborgarinitiativ som 1 424 ålänningar undertecknat. Det råder alltså inget tvivel om att tingens ordning borde ändras. Jag tycker initiativtagarna Anna Holmström och Magnus Lundberg gjort ett hedervärt arbete och utnyttjat ett av de instrument som skapar en demokrati, nämligen ett medborgarinitiativ.

Arbetet med att rätta till detta har finansminister Roger Nordlund sedan tidigare inlett varför det som varit trasigt nu är på väg att repareras. Jag stödjer varmt tanken på att gå ifrån den nuvarande modellen för att istället skapa ett anpassningsbidrag. Det är dock viktigt att inte bara kopiera den finländska modellen som funnits i riksdagen sedan år 2011 utan skapa ett system som passar på Åland och dess småskalighet.

Jag vill ändå ställa en fråga som jag tycker är viktig inför framtiden. Eventuellt kan vi alla dra slutsatser av detta.

Vi måste först backa bandet till lagtingsåret 2008-2009 då denna lagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget hanterades. Specialutskott var lagutskottet som kortfattat slog fast, jag citerar: ”Förslaget till ändring av landskapslagen om ändring av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse föreslås antas utan ändringar.” Det berörde också lagtingsledamöterna.

Om jag sedan förstått allt rätt kunde frågor på den här tiden lyftas även till det stora utskottet såvitt åtta ledamöter tillstyrkte. Så hände denna gång av skäl jag inte känner till. Under ordförande Anders Erikssons ledning hanterades lagförslaget en andra gång i stora utskottet och mynnade ut i betänkandets slutsatser: ”Utskottet har fört en principdiskussion i frågan. Utskottet anser att pensionsförmånerna för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen liksom övriga förmåner ska bedömas utgående från att så många som möjligt ska kunna ställa sig till förfogande för förtroendeuppdrag på rimliga villkor. Pensionsförmånerna för lagtingsledamöter som p.g.a. företagande eller annars arbetar dubbelt bör vara sådana att en skälig pension erhålls också för lagtingsuppdraget.”

I stora utskottet ingick då, förutom ordförande Eriksson, även en lång rad nu verksamma ledamöter. Stora utskottets synpunkter var betydligt mer omfattande än lagutskottets vilket tyder på att man fört någon form av diskussion i utskottet och även nämnt villkoren för företagarna. Jag undrar nu hur diskussionerna egentligen förlöpte i stora utskottet och varför kapitalinkomster aldrig beaktades när tidigarelagd ålderspension skulle beviljas till unga människor? Hur kan det komma sig att detta system någonsin blev verklighet? Finns det något vi i fortsättningen kan lära oss av detta? Tack.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Jag vill bara informera lagtinget om att efter diskussionen i lagtinget där vi tog beslut om den så kallade arvodeskommissionen och betänkandet från lag- och kulturutskottet som innehöll en klar signal att landskapsregeringen skulle se över systemet med tidigarelagd ålderspension, så har landskapsregeringen gett lagberedningen uppdraget att ta fram en lagframställning. Den lagframställningen syftar i huvudsak på att vi ska anpassa oss till samma system som finns i Finlands riksdag dvs. att man ska lämna systemet med den tidigarelagda ålderspension och istället ska man gå in för ett anpassningsbidrag.

Den här framställningen kommer att ligga på lagtingets bord de närmaste veckorna, vilket kan vara bra att känna till med tanke på den formella behandlingen som också det här initiativet har här i lagtinget. Kanske det går att samköra det på något sätt?

Förutom att man ska frångå den tidigarelagda ålderspensionen och ha ett så kallat anpassningsbidrag så har vi gett lagberedningen i uppdrag att inta en sådan bestämmelse att kapitalinkomsterna också ska räknas med när man bestämmer pensionens storlek.

Sedan har vi även gett ytterligare ett uppdrag i samband med detta. En problematik finns i nuvarande system, det gäller vilka år som ska läggas till grund för den kommande pensionen, framförallt också för ålderspensionen. Enligt dagens lagstiftning ska de senaste 15 åren räknas. Det kan i praktiken innebära, och innebär de facto, för ett flertal ledamöter att man kommer till en viss tidpunkt när man kanske måste sluta med politiken för att inte sänka sin pension. Samma problematik finns också i Finlands riksdag. I diskussionen som jag hade tillsammans med kanslikommissionen upplevde jag att det fanns en samsyn och en total enighet om att det inte är bra att ha det på det här sättet. Det är de bästa åren som ska läggas till grund för pensionen. Det finns knappast något annat pensionssystem där man genom att jobba längre sänker sin pension. Så har vi det de facto med dagens lagstiftning.

Fru talman! Det här förslaget ska jag förhoppningsvis kunna presentera inom några veckor för Ålands lagting, sedan förs förslaget till beslut så att det kan träda ikraft och gälla från och med den 1 november 2015 så att de blivande lagtingsledamöterna, som kandiderar i höst, ska veta vad som gäller.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är utmärkt att landskapsregeringen är lyhörd i detta ärende och har reagerat snabbt. Det är riktigt att lag- och kulturutskottet gjorde en gedigen insats när utskottet behandlade lagpaketet om reformering av ledamöternas arvoderingssystem med bland annat en lönekommission osv.

Utvecklingen som vicelantrådet nu beskriver är en följd av det som har hänt bland annat i Finlands riksdag. Det är mycket angeläget att detta kommer att gälla från den 1 november 2015. Jag kan uttala ett visst beröm över företagsamheten till den här delen.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Tack för det. Jag är inte så bortskämd med beröm.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Tack, fru talman! Tack för redogörelsen. Jag kan bekräfta det som vicelantrådet här sade; med anledning av lag- och kulturutskottets hemställan till landskapsregeringen har man kommit en bra bit på vägen i beredningen av en korrigering av det som vi alla säkert tycker att är orimligt. Det är en reminissens av att vi i vårt parlament har försökt ha samma regler som riksdagen. De reglerna har då hängt med, till den här delen har vi inte hunnit med att ändra dem när riksdagen har ändrat. Jag tror att vi alla blev lika förvånade över hur verkligheten förhöll sig till den här delen.

Under de senaste åren och perioderna har vi nog gjort ganska betydande sänkningar i villkoren för politiska uppdrag. Naturligtvis påverkas medborgarnas vilja negativt när det gäller att ställa upp och kandidera till dessa delvis otacksamma uppdrag att sköta det här samhället.

När det finns felaktigheter i det system vi har så bör vi naturligtvis justera dem omedelbart. Det arbetet är nu på gång och på det sättet kom det här initiativet i rätt tid. Det hade antagligen gjorts ändå men det blev säkert lite mera fart under galoscherna för oss. Det här kommer att justeras.

En hel del ledamöter som har önskat uttala sig i den här frågan kan inte vara närvarande i denna stund så därför föreslår jag, fru talman, bordläggning av ärendet till nästa onsdag den 23 mars.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Från Ålands Framtids sida tycker vi att det här är ett lovvärt initiativ. Det är en felaktighet som självklart borde rättas till. Det bästa exemplet på det här är kanske den person som just nu står i talarstolen. Jag var 19 år när jag blev invald i lagtinget för snart fyra år sedan. Det betyder att med nuvarande system så skulle jag ha haft möjlighet att lyfta pension redan vid 34 års ålder. Vem som helst förstår att det inte är rimligt att bygga ett samhälle på sådana premisser.

Fru talman! Vi är glada att det verkar finnas en stor uppslutning bakom ambitionerna i det här medborgarinitiativet. Jag vill bara uttrycka vår förhoppning om att vi kan få det här förändrat så snabbt som möjligt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det som föranledde ändringen av motsvarande lagstiftning för ledamöterna i Finlands riksdag var just sådana exempel som kollegan Axel Jonsson delvis berörde. Det fanns och finns personer som frivilligt har lämnat Finlands riksdag med full pension vid 35 års ålder.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag kan försäkra ltl Jansson om att jag personligen har högre ambitioner än så. Jag skulle inte ha bidragit till att vi hade fått ett sådant dåligt exempel även om jag hade haft möjligheten. Jag tycker också att de som tar den här möjligheten i dagsläget faktiskt borde ta sig en funderare över om det är moraliskt riktigt att använda ett sådant här system som uppenbarligen det åländska folkets företrädare ganska starkt kritiserar i dagens debatt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag tänkte nämna samma händelse som kollegan Gunnar Jansson. Det är ofta någon person som sätter igång en process. Det är väl upprörande om det är en mycket ung person som lämnar uppdraget med full ålderspension.

Jag tror att kollegan Jonsson och jag förstod vad det skulle innebära när vi i samband med hanteringen av arvodeskommissionen i lag- och kulturutskottet dristade oss till att dels lyfta fram pensionsfrågan, vid sidan av huvudfrågan, och dels efterlyste en reform. Nog har vi hela tiden vetat att det här var eldfängt, men vi trodde kanske inte att det skulle behöva ske via ett medborgarinitiativ. Vi har själva tänt den här lågan och nu får vi se till att föra den i hamn på ett snyggt sätt. Jag delar helt ledamotens åsikter.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, det är ju positivt. Det är också ett positivt fenomen att ett medborgarinitiativ på det här sättet kan skynda på en process. Jag uppmanar medborgarna att lägga bakom örat att man också kan använda medborgarinitiativ vid andra tillfällen när man har den här typen av frågor. Man kan förstås ibland tycka att lagtingsledamöternas pensioner är en liten detaljfråga som vi borde kunna lösa betydligt snabbare utan ett medborgarinitiativ. Möjligheten med medborgarinitiativ, som vi har infört i lagtingsordningen, är positiv. Jag uppmuntrar medborgarna att använda det här initiativet, även i frågor som har större samhällsekonomisk bärvidd.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Jag vill understöda vtm Roger Janssons förslag om bordläggning och bordläggningstid.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom vicelantrådet Roger Nordlund, understödd av ltl Åke Mattsson, har föreslagit bordläggning till måndagen den 23 mars 2015.

Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till måndagen den 23 mars 2015.

För kännedom

10      Ändring av bestämmelser i ordningslagen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 23.03.2015.

Plenum slutar                              

Nästa plenum hålls 18.03.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil