Plenum den 16 september 2013 klockan 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 16 september 2013 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Meddelande angående halvårsredogörelse över budgetförverkligandet år 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2012-2013)

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2012-2013)

Remiss. 1

2    Ändrad polislag

Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2012-2013)

Första behandling. 24

3    Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)

Föredras. 32

4    Tillsyn över PAF:s verksamhet

Landskapsregeringens svar

Ltl Brage Eklunds skriftliga fråga (SF 11/2012-2013)

Remiss. 36

5    Slopande av körkortsutbildningens andra skede

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)

Remiss. 40

6    Aktivera självstyrelselagens B-lista

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2012-2013)

För kännedom.. 53

7    Ålands ombudsmannamyndighet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)

Plenum slutar 53

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Barbro Sundback anhåller om ledighet från plenum 18.09.2013 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1        Meddelande angående halvårsredogörelse över budgetförverkligandet år 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2012-2013)

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2012-2013)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 18.09.2013. Godkänt.

Remiss

2        Ändrad polislag

Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Landskapsregeringen föreslår att den nya polislagen för Åland som träder i kraft den 1 januari 2014 ändras. Ändringarna är till del stor tekniska och berör i huvudsak bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information. Eftersom den nya polislagen i praktiken utgör en blankettlag överensstämmer de föreslagna ändringarna i huvudsak med motsvarande förändringar i rikets nya polislag.

Avsikten är att merparten av de föreslagna lagändringarna ska träda ikraft samtidigt som den nya polislagen, den 1 januari 2014.

Vi har valt en lagstiftningsteknik som vi brukar kalla för fulltextlag, trots att en del av innehållet i lagen hör till områden som regleras av rikslagstiftning.

Lagstiftningstekniken kräver ständig och kontinuerlig uppdatering av lagen i enlighet med rikslagstiftningen till de delar de berör sådan lagstiftning som blir direkt tillämpliga på Åland.

Den nya polislagen liksom den gällande polislagen utgör ett viktigt instrument vid polisens tjänsteutövning, inte minst på grund av att den reglerar polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen. Behörigheten inom polislagstiftningen är delad, vilket gör att flertalet bestämmelser i rikets polislag direkt är tillämpliga på Åland.

Landskapsregeringen anser det därför angeläget att den nya polislagstiftningen med det snaraste uppdateras med de förändringar som rikets nya polislag för närvarande genomgår så att problem inte uppstår vid tolkningen av vilka rättsregler som gäller på Åland från årsskiftet 2013-2014.

En problematik i sammanhanget är att en stor del av förändringarna i rikets polislag fortfarande är under behandling i riksdagen. Anpassning krävs även av polislagen till den ändring som gjorts av rikets polislag genom FFS 504/2013. Landskapsregeringens primära avsikt har hela tiden varit att inte lämna något lagförslag till lagtinget innan riksdagsbehandlingen är avslutad. Dessvärre har behandlingen av propositionerna i riksdagen dragit ut på tiden. Den utdragna riksdagsbehandlingen påverkar även andra för landskapets del viktiga tidsmarginaler. Avsikten är att huvuddelen av de föreslagna ändringarna av polislagen ska träda ikraft den 1 januari 2014. Samtidigt måste beaktas att republikens president har fyra månader till sitt förfogande för lagstiftningskontrollen enligt självstyrelselagen. Mot denna bakgrund har landskapsregeringen funnit det nödvändigt att redan nu överlämna detta lagförslag till lagtinget så att behandlingen i lagtinget kan påbörjas.

Jag vill dock uppmärksamma lagtinget att avvakta med den slutliga behandlingen av detta lagförslag till dess att ett beslut om antagande av de förslagna ändringarna av rikets nya polislag har fattats av riksdagen. Risken är annars stor att för att en från rikets nya polislag avvikande reglering kan fällas av republikens president.

Den nya polislagen är liksom rikets nya polislag nära kopplad till den nya förundersökningslagen och den nya tvångsmedelslagen som alla träder ikraft den 1 januari 2014.

I sammanhanget är det värt att notera att beredningen av rikets nya polislag och den nya förundersökningslagen och den nya tvångsmedelslagen bereddes parallellt. En av anledningarna till att dessa lagar bereddes parallellt med varandra var att bestämmelserna i polislagen om hemliga metoder för inhämtande av information och tvångsmedelslagens bestämmelser om hemliga tvångsmedel till en inte oväsentlig del är förbundna med varandra på olika sätt. Ganska snart efter det att rikets nya polislag, den nya förundersökningslagen och den nya tvångsmedelslagen hade utfärdats i Finlands författningssamling i juli 2011 uppstod ett behov av att ändra lagstiftningen. I huvudsak hänförde sig ändringsbehoven till de hemliga metoderna för inhämtande av information, där det ställvis fanns omotiverade skillnader mellan i synnerhet polislagen och tvångsmedelslagen.

Huvuddelen av de föreslagna ändringarna i rikets nya polislag berör lagens 5 kapitel.

Den nya polislagen anpassas även till förändringar i strafflagen. Avsikten är att det till strafflagen ska fogas en ny straffbestämmelse om brott mot kommunikationsfrid. Samtidigt ändras strafflagens bestämmelse om hemfridsbrott. Enligt det föreslagna Förändringarna i strafflagen gör den sig skyldig till brott mot kommunikationsfrid som i syfte att störa skickar meddelanden eller ringer till någon annan upprepade gånger, så att gärningen är ägnad att orsaka betydande störning eller olägenhet.

De föreslagna förändringarna i strafflagen förutsätter även att den nya polislagen ändras. I den nya polislagens bestämmelser om teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller telekommunikationsutrustning ingår en hänvisning till bestämmelserna om hemfridsbrott i strafflagen som måste uppdateras med de nya bestämmelserna om brott mot kommunikationsfrid.

De föreslagna ändringarna i polislagen beräknas inte medföra några nämnvärda ekonomiska eller organisatoriska verkningar för landskapet.

Förslaget har inga kända konsekvenser för varken jämställdheten eller miljön.

Avsikten är att merparten av de föreslagna ändringarna i den nya polislagen ska träda ikraft den 1 januari 2014, dvs. samtidigt som den nya polislagen som helhet träder i kraft. Ett undantag utgör en teknisk justering av den nya polislagen som föranleds av en ny säkerhetsutredningslag som förväntas träda i kraft under första halvåret 2014. Tack, fru talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Kansliministern gjorde en ganska teknisk och lite formell presentation. Jag vill fråga lite mera politiskt. Vilka är de viktigaste förändringarna inom lagtinget behörighetsområden, allmän ordning och säkerhet? Finns det någonting för utskottet att fästa särskild uppmärksamhet på?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Ja, det är en teknisk presentation eftersom det är väldigt mycket teknik, särskilt i kapitel 5. Det är rikets behörighet därför är det väldigt viktigt att det också kommer fram i den här presentationen.

Om utskottet vill ägna sig att åt den åländska behörigheten, säkerhet och ordning, så det gäller det kapitlet där man talar om väktare och att man också ska bära uniform som väktare. Det kommer först nu eftersom lagtinget har tagit beslut i form av budget, man medger att polismyndigheten på Åland har möjlighet att anställa väktare. Det har man också gjort i enlighet med budgeten, men man ska bära uniform och det regleras också i lagen nu.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vad är orsaken till att riksdagsbehandlingen har dragit ut på tiden? Finns det några kontroversiella eller annars uppmärksammade frågor som utskottet kan fundera på?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Jonsson och säkert samtliga ledamöter i lagtingets plenum idag har tagit del av den debatt som pågår i riket angående teleövervakning och avlyssning. Det är där som den här frågan har stannat upp. Vi får se vad som kommer ut ifrån den utskottsbehandlingen. Därför behöver nu lagtinget uppdatera sig hela tiden var frågan ligger så att frågan också är i fas med den åländska lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Min frågeställning var lite densamma som ltl Johnsons, angående hur det ser ut i utskottet och hur arbetet går framåt där. Har man någon dialog med rikssidan så att man vet vart det pekar så att man kan ha en viss förberedelse? Eller är det utskottet som får kontrollera upp den biten?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nu har vi valt att föra det här ärendet till lagtinget för det är egentligen redan för kort tid för laggranskningen. Men detta för att man om möjligt ska kunna göra ikraftträdelsen samtidigt som polislagen i sin helhet på Åland, 1.1.2014. Det gäller att utskottet håller sig uppdaterat. Den lagberedaren som har hanterat den här frågan och skrivit lagförslaget håller sig ständigt uppdaterad, så där kan ett samarbete mellan förvaltningen och utskottet vara bra.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det kanske är så att de förändringar som kommer är utanför vårt behörighetsområde, det finns det anledning att tro. Det kanske ändå blir en viss lagberedning i utskottet och förändra enligt rikslagstiftningen, så att man har en beredskap för det. Har man haft några tankar och planer kring den biten?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Det är bara den delen som är rikets behörighet som nu ligger i riksdagen och hanteras. Det andra bestämmer vi själva här. Till den delen så behöver man få in det så att det också blir gällande på Åland och även att kåren inom polismyndigheten vet vad det är som gäller. Det kommer ändå att gälla här men att det finns i den fulltextlag som blir gällande som helhet från 1.1.2014.

Vad gäller lagstiftning i lagutskottet så tror jag att man också har den kompetensen att göra det, annars finns det möjlighet att få hjälp från förvaltningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! När lagtinget antog polislagen i april i år så uttalade vi från liberalernas sida att fulltextlagtekniken på ett rättsområde av blandad natur är ett felaktigt förfarande. Det är ett systemfel. Högsta domstolen och republikens president har samma uppfattning. Ändå noterade jag att ministern i presentationen undvek och kringgick denna politiska och för fortsättningen helt avgörande frågan. Jag märker att utskottet kommer att få mycket att göra i det här ärendet.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag håller inte med om det. Vare sig laggranskningen eller republikens president har sagt att det är ett felaktigt sätt att skriva lagar på. Däremot anser de båda nämnda att det gäller att man alltid håller sig uppdaterad och vi har nog vetat att det kan vara problematiskt vissa tider att hinna uppdatera. Vi ska också veta att när det gäller till de delar det är rikets behörighet så blir de ändå gällande på Åland. Det gäller bara att man får det inom samma bok och det är vi nu angelägna att få. Att det är felaktigt har inte någon uttalat sig om, eventuellt då endast liberalerna.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag sade inte att det är rätt eller fel, det är andra som avgör sådant. Jag sade att vi var från början emot det här förfarandet, för det lämpar sig väldigt dåligt i systemet.

Konsekvenserna av det som ministern nu säger är att om inte lagtinget hinner, kan eller annars sköter sig så blir rikslagstiftning gällande, oberoende av vad vi säger här, även på de områden som polislagen föreskriver. Det kan i förlängningen leda till att riksmyndigheter kommenderar den åländska polisen och det är någonting som vi överhuvudtaget inte har tänkt oss. Jag säger inte att det går på det sättet, sannolikhet skulle det inte gå, men det uppstår en mycket, mycket märklig situation att vi har olika typer polisparagrafer gällande i landskapet där en del kan hanteras och de andra sannolikt inte.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! I sann liberaldemokratisk anda har man fattat det beslutet i lagtinget att gå in för att den här lagstiftningstekniken, dvs. fulltextlag, och att det ska gälla i den här lagen. Den diskussionen behöver vi inte fortsätta med för det har vi redan bestämt att gå in för. Sedan gäller det alltid för förvaltningen, för polismyndigheten och för lagtinget att veta vad som är på gång på rikssidan så att man håller sig uppdaterad även här på Åland. Det finns andra områden där vi lever under samma förhållanden så det gäller alltid för vår förvaltning att stå på tå och vara vaksamma angående förändringar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Liberalerna gör den bedömningen att det vilar ett stort ansvar på landskapsregeringen. Det handlar om kontroversiell lagstiftning. Vi vet alla vilken diskussioner som har förekommit i Sverige, om FRA. Vi vet svallvågorna efter avslöjandet att USA scannar av stora delar av världen. Man ändrade Obamas ledord från ”Yes, we can” till ”Yes, we scan”. Det här blir en diskussion som ålänningarna inte blir delaktiga i och det vilar ett stort ansvar för landskapsregeringen att ta reda på vad som händer i frågan.

Man märker att man i lagförslaget försöker balansera på den här väldigt slaka linan, dels förtydliga lagstiftningen när det gäller övervakning och avlyssning av brott och utnyttjande av barn misstänks samt när och vilken information som kan användas vid t.ex. avlyssning.

Det som specifikt är åländsk behörighet och som ministern tog upp är just den här välkomna skrivningen, som är en annan del av lagen, att kunna använda väktare. Det är detta som berör oss direkt. Hela den här diskussionen om avlyssning är en väldigt viktig diskussion som ålänningarna borde kunna ta del av. Nu ska landskapsregeringen övervaka den diskussionen.

Jag konstaterar att ministern sade att man nu har valt den här linjen och det är bara tacka, ta emot och tiga när det gäller lagstiftningstekniken. Det tänker inte liberalerna göra eftersom vi anser att det är att misshushålla med resurserna. Vi tänker påpeka andra möjligheter, som vi har påpekat tidigare.

Vi kan konstatera att våra farhågor har besannats och att Ålandsdelegationen, presidenten och högsta domstolen är precis på liberalernas linje.

Landskapsregeringen ägnar ett helt inledande stycke åt att problematisera tekniken och konstaterar att den nya polislagen följer i huvudsak rikets nya polislag som även träder i kraft den 1 januari 2014, men den är trots detta inte utformad som en traditionell blankettlag. Istället har en lagstiftningsteknik med en så kallad fulltextlag valts. Den valda lagstiftningstekniken ställer därmed betydligt större krav på lagstiftaren. Nu fick vi höra att det inte bara ställs krav på lagberedningen i landskapsregeringen utan nu ska också lagtinget övervaka vad som händer när det gäller polislagstiftningen för att vi ska komma i fas med ikraftträdelsen av den stora polislagen. Det kan väl inte vara rätt och riktigt?

Det gäller att kontinuerligt följa med de förändringar som sker i den finländska polislagstiftningen och att uppdatera den nya polislagen med de förändringar som görs i rikets nya polislag.

Landskapsregeringen fortsätter i sitt lagförslag: En problematik med den valda lagstiftningsmodellen är den delade lagstiftningsbehörigheten inom det polisiära rättsområdet, som medför att en stor del av bestämmelserna i rikets nya polislag blir direkt tillämplig på Åland, oavsett vad som står i den nya polislagen. Såvida ingen kontinuerlig uppdatering sker leder denna omständighet i förlängningen till att regelkonflikter och tolkningsproblem kan uppstå vid tillämpningen av den nya polislagen.    

Även republikens president har noterat denna problematik vid lagstiftningskontrollen av den nya polislagen. I presidentens skrivelse till landskapsregeringen med anledning av lagstiftningskontrollen fäster presidenten särskild uppmärksamhet vid att högsta domstolen har understrukit att uppföljningen av ändringarna i rikets polislag förutsätter goda kontakter till de instanser som bereder lagändringarna. Presidenten avslutar med att kommentera att brister i samarbetet kan leda till mycket korta tidsfrister och i värsta fall till normkonflikter, tolkningssvårigheter och osäkerhet om vad som är gällande rätt i landskapet.

Vid den stora revideringen av polislagen reserverade liberalerna sig. Vi ansåg, och anser, att det då skulle ha varit ändamålsenligt att dela upp lagen i en operativ polislag som utformas som en blankettlag samt en polisförvaltningslag till de delar som hör till vår behörighet och som är angelägna för åländsk polislagstiftning.

Liberalerna skrev i sin reservation att den operativa delen av polislagstiftningen till stor del inte hör till åländsk behörighet och är därmed identisk med rikslagstiftningen. För att lagstiftningstekniken ska fungera med en s.k. fulltextlag måste den uppdateras kontinuerligt vilket tar stora resurser i anspråk av den redan knappa lagberedningsresursen.

Vidare konstaterade vi att om fulltextlagen inte uppdateras även i fråga om ändringar som enbart gäller riksbehörighet förfelas hela syftet eftersom lagen då blir direkt missvisande och regelkonflikter, rättsosäkerhet och tolkningsproblem kan uppstå.

Liberalerna anser att detta är exempel på misshushållning med de redan knappa resurser som självstyrelsen har till sitt förfogande. Det handlar inlagalund om att slimma kostymen till medium, enligt lantrådets fyndiga metafor härom veckan, utan det handlar snarare att spräcka byxbaken på befintlig kostym. Tack.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag har aldrig uppmanat någon att tiga och kommer aldrig heller att göra det. Det är här som man ska debattera. Ltl Katrin Sjögren och liberalerna drar för stora växlar när man säger att Ålandsdelegationen, högsta förvaltningsdomstolen och presidenten håller med liberalerna. Man har nog läst in lite för mycket i de utlåtandena då. Man säger att; ”presidenten fäster särskild uppmärksamhet vid att högsta domstolen har understrukit att uppföljningen av ändringarna i rikets polislag förutsätter goda kontakter till de instanser som bereder lagändringarna.” Det här var vi alla fullt medvetna om, förutom liberalerna som var emot att man skulle ha en fulltextlag och istället ha en blankettlag. Men vi valde ändå den här lagstiftningstekniken.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det kanske inte är speciellt fruktbart att diskutera vem som har rätt och vem som har fel. Det här var en linje som liberalerna tog när vi reviderade polislagen och den linjen kommer vi att fullfölja. Vi konstaterar att i vår reservation använde man delvis exakt samma ord som presidenten använde; regelkonflikt och tolkningsproblem. Är det inte då väldigt intressant att svara på frågan om det är vettigt att hålla på med sådant här när självstyrelsen annars skriker efter moderniserad lagstiftning?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Om det är rätt eller fel att diskutera vem som har rätt eller fel så det kanske vi ska göra i det här sammanhanget. Det är väl därför som vi är här. Jag vill rätta ltl Katrin Sjögren när hon påstår att Ålandsdelegationen, högsta domstolen och presidenten har valt en liberal åsikt. Jag tror att de olika institutionerna bara kan konstatera att den linje som Ålands lagtings majoritet har gått in för kan vid olika tillfällen vara svåra och problematiska, men att det gäller att vi är uppdaterade och den avsikten har förvaltningen att vara. Från vår sida vill vi inte problematisera det här mera. Vi vet var det finns svagheter, men vi ska arbeta med att vi i fortsättningen också får en bra polislag.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Att bedriva politik är två saker; välja, prioritera och att tjata. Liberalerna menar att landskapsregeringen och majoriteten har valt en linje som misshushåller med lagberedningsresurser och det skulle finnas fog att sätta det krutet på annan lagstiftning. För liberalernas del innebär det här också att tjata. Vi är helt övertygade om att det skulle ha varit mycket smartare att ha en blankettlag, till den delen det är rikets behörighet, och en egen åländsk polisoperativlag och det kommer vi att vidhålla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Sjögren påstår att rättsosäkerheten ökar med det här förfaringssättet som regeringen föreslår. Jag är inte så övertygad om det. Om det innebär att vår lagstiftning ständigt ska vara uppdaterad och att den korrelerar med rikets lag så då når man väldigt långt i rättsäkerhet på det här området. Om man lyssnar till poliserna som ska tillämpa lagen så uppfattar de att vi har en egen lagstiftning på Åland som ständigt är på efterkälken. Det är väldigt besvärligt vad gäller rättssäkerheten på Åland. Polisen har vid flera tillfällen vädjat om att vi skulle aktualisera och uppdatera vår lagstiftning. Jag tycker att det som ltl Katrin Sjögren sade inte är riktigt sant.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag håller inte med ltl Sundback. Jag sitter i lag- och kulturutskottet. Jag har hört polisen. Det som man efterfrågar är gränsdragningsproblematiken, föreskrifter på hur polisen ska göra och vad som är åländsk behörighet och vad som är rikets behörighet.

Detta med delad polislagstiftning var en idé som kom ifrån poliserna själva. Hela syftet förfelas också i och med att vi har en tryckt lagbok, också gentemot allmänheten, vilket utskottet i sitt betänkande till polislagen också skrev. För att det ska vara relevant så behöver vi ha en digital lagbok. Nu trycks lagboken allteftersom. Jag tror att ltl Sundback behöver revidera sina uppgifter lite grann.

Ltl Barbro Sundback, replik

Problemet är inte behörighetsfrågan, den är ju inte ny när det gäller det här förfarandet, det är precis detsamma och det löser man inte på det här sättet, om det nu råder tveksamheter på det området. Problemet är att vi har haft lagstiftning som är ålderdomlig och inte korrelerar med rikslagstiftning. Det här systemet är uppenbarligen upplagt så att dessa lagstiftningar hela tiden ska vara parallellt uppdaterade. Det garanterar rättssäkerhet och bra ordning i samhället. Det är inte att misshushålla med lagberedningens resurser, tvärtom, det måste vara en av samhällets viktigaste uppgifter. Om man lyckas med det så är det bara att lyfta på hatten.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Men om vi försöker svänga på steken? Vi har en fulltextlag, skrivna bokstäver ska in i den blå boken. Vi har delad behörighet. Så fort den behörigheten som hör till rikssidan ändras så är den åländska polisen ålagda att direkt följa den lagstiftningen, oberoende av vad som står i våra lagframställningar eller i den blå boken. Den blå boken måste nog polisen ha koll på ändå, oberoende av hur långt vårt byråkratiska maskineri jobbar. Det handlar inte alls om det. Nu är det jätteviktigt med den här fulltextlagen, att bokstäverna är precis korrekta och vi hinner knappt uppdatera. Är det inte smartare då att ha en blankettlag som helt och hållet blir uppdaterad? Den delen av polislagstiftningen som är åländsk behörighet, och som har betydelse för oss ålänningar och som vi kan ändra på själva, där skulle vi ha egen lagframställning. Det tycker vi är smartare.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Fru talman! Vi kan konstatera att det är andra gången i år vi har en lag som berör polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter gentemot polisen. De här båda sidorna är viktiga att komma ihåg när vi diskuterar den här frågan. Det gäller inte bara polisens befogenheter.

Man vill gärna i debatten belysa att det är polisens sak att hålla sig uppdaterade. Poliserna klarar det nog ganska bra idag att hålla koll på det här. Däremot är det betydligt större problem ute bland allmänheten, vilket jag återkommer till lite senare.

Det här är ingen överraskning. Redan när vi tog förra polislagen i våras så visste vi att det här skulle komma. Jag vill berömma landskapsregeringen. Jag tycker att de gjorde en bra bedömning då de sköt upp beredningen av det här ärendet så länge som möjligt för att invänta utskotts- och riksbehandlingar av propositionerna som är på gång, för att lagstiftningen ska bli korrekt. Som vi redan har fått aviserat så kommer det förändringar och då är det onödigt att man ska göra ändringar på ändringar.

Det är inte oväntat, om man tittar på lagstiftningen som helhet, att det är en omfattande lagberedning som har gjorts. Det är tre stora lagar som har förändrats på rikssidan, det är inte bara polislagen, det är också tvångsmedelslagen och förundersökningslagen. Det är trebensfall, de är väldigt beroende av varandra. Det här ska också synkroniseras med väldigt många lagstiftningar bl.a. i korrelation med strafflagen där man har gjort ändringar. Den tiden är förbi, som det var på 1800-talet, att man kunde stifta en lag som kanske höll i 100 år utan att man behövde förändra och göra om den. Det kommer att bli en vardag att det kommer nya förändringar hela tiden av polislagstiftningen, tvångsmedelslagen och förundersökningslagen.

Vi har tryck på oss ifrån Europa. I omkringliggande regioner så förändrar man myndigheternas möjligheter att ingripa i folks rättsfär. Tekniken går framåt hela tiden och det här gäller både busar och polisen, på grund av detta måste man också anpassa den här typen av lagstiftning.

Jag vidhåller fortfarande bestämt att när det gäller översynen och tillämpningen av lagstiftningen så är blankettlagstiftningstekniken den bästa. Där kan jag hålla med ltl Katrin Sjögren i hennes anförande här tidigare.

Däremot har jag accepterat symbolvärdet när vi har en egen polismyndighet och att man har en egen polislag som styr det hela. Jag har gjort en viss eftergift där på det sättet och gått med på det. Men rättsosäkerheten finns.

I och med att vi inte fått någon egen Ålex ännu så är problemet att när den här lagstiftningsförändringen kommer så kommer den inte med i den blå boken. Vart vänder sig medborgarna ute i samhället när de ska ta reda på vad det är för lag som gäller på Åland? Där har man ganska stora problem idag. Det har också kommit en tydlig signal, i samband med att vi tog den här polislagen i våras, att man ska försöka få till ett Ålex och att man ska få en fungerande Internetbank som man kan gå till och få information ifrån. Just nu måste man alltså vända sig till den finska lagstiftningen för att se vad det är som gäller. Man kommer inte att trycka upp en ny bok varje gång man ändrar på rikslagstiftningen i riket. Det måste vi förstå.

I framställningen står det i de allmänna motiveringarna i slutet att man har tagit ställning och anser att cirka 50 procent av polislagen torde vara åländsk behörighet. Det är någonting som jag ifrågasätter lite. Jag vet inte varifrån man har dragit de slutsatserna. Jag har diskuterat med jurister och folk runt omkring som hävdar att det kanske är upp till 90 procent som är riksbehörighet och 10 procent är inom vårt behörighetsområde. Det är en sak som man kan titta lite närmare på och funderar omkring. Det kanske inte har så stor betydelse i och med att man lagen inte har stoppats i lagstiftningskontrollen på grund av att det skulle vara en för liten åländsk del i en lag. Det är också en frågeställning som man kanske bör väcka idag; hur stor del av en lag måste vara åländsk och hur liten del får vara åländsk innan man kan ta den här lagen? Räcker det med en paragraf? Hur värderar man värdet i paragraferna? Ska det vara fifty-fifty eller ska man ha en gränsdragning där? Det är en sak som kan vara intressant.

Man kanske på sikt borde göra en utvärdering av hela polislagen. Jag tror att det är ganska enkelt att plocka bort hela kapitel. Man kan konstatera att hela det kapitlet är uteslutande riksbehörighet. Man skulle ha det klarlagt redan i utskottet. När man tar upp ärendet i lagtinget så vet man att det här är sådant som vi kan debattera och diskutera kring. Man skulle plocka ut allt det som helt klart är vår egen behörighet, det här hör till allmän ordning och säkerhet. Det finns en viss villfarelse också ute bland allmänheten, man tror att vi har lagstiftningsbehörighet på ett visst område som har överförts på grund av överenskommelseförordning. Det är alltså bara tillämpningen som gäller där, inte själva lagstiftningen. Det är den typen av information som behöver lyftas fram.

När man börjar titta på de här bitarna och man börjar väga vad som är riksbehörighet och vad som är vår egen behörighet så kommer det att finnas en gråzon som är vår egen behörighet och riksbehörighet. Jag har ingen uppfattning om hur stor gråzonen är För den skull så kanske det skulle vara skäl att man tittar lite på de här bitarna också.

Jag hoppas och har mina förhoppningar att utskottet i behandlingen, när det gäller den här typen av lagstiftning som vi har att göra med nu när det gäller polisens speciella spaningsmetoder, att man kanske inte går in och petar, ändrar eller försöker ändra någonting. På det sättet har vi den här lagstiftningen så uppdaterad som möjligt så att den inte faller i laggranskningen på grund av att vi har överträtt vår lagstiftningsbehörighet och att vi har ändrat på de områden där vi inte behöver ändra, utan att man försöker dela upp de bitarna så mycket som möjligt.

Min signal när det gäller det här lagförslaget är att vi behöver titta på det men att man kanske inte ska ändra så mycket på det i det här skedet, om det inte är så att man är helt övertygad om att det är vår egen behörighet. Tack. 

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tyckte att ltl Åke Mattssons anförande var mycket intressant, han har mest erfarenhet av det polisiära arbetet. Han säger rakt och tydligt att en blankettlag skulle vara att föredra, men att symbolvärdet är stort. Då får man fråga sig hur mycket symbolvärdet kostar? Det blir en väldigt konstig diskussion när vi vet vilka resurser hela självstyrelsen behöver.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Vi får ge varandra lite beröm, ltl Sjögren och jag. Det är en fullt berättigad fråga. Man kan diskutera frågan för och emot. Man har sina fighter så länge som möjligt. I det här fallet är det inte någon hemlighet, framförallt när vi tog den förra polislagen, att jag var väldigt dramatisk. Nästa gång det här kom så skulle vi ha en blankettlag, vi skulle inte ha mera fulltextlagar. Men många anser att det här symbolvärdet är så pass stort att vi ska ha fulltextlag på grund av det. Men det blir absolut inte mer överskådligt.

Det är unikt att en autonomi som Åland har en egen polis och då ska vi också ha en polislag som en del av hela polisverksamheten. Man menar att om man har en egen polis utan polislag så är det en halvmesyr. Det är en berättigad fråga.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är ingen som överhuvudtaget har ifrågasatt symbolvärdet med en egen polis på Åland. Det har vi aldrig någonsin gjort. Vi hade ett pragmatiskt förslag som vi reserverade oss med när vi behandlade polislagen. Vi tycker att man kan ha en operativ polislag. Enligt Åke Mattssons bedömning tillhörde 90 procent finsk behörighet. Vi skulle ha en operativ polislag som en blankettlag och så en polisförvaltningslag om hur vi styr den åländska polisen där vi verkligen kan påverka och är vår egen behörighet. Det skulle ha varit ett framsynt synsätt och ett modernt sätt att tänka. Nu blir det nästan bara absurt alltihop.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Detta med 90 procent kanske jag var otydlig med. Folk som anser sig vara kunniga på det här området har gjort den bedömningen. Jag har själv ingen uppfattning om var gränsdragningen går. Det skulle vara intressant att höra var man har fått 50 procent ifrån som framkommer i framställningen, att hälften är Ålands behörighet. Nästa fråga är om den här procentsatsen överhuvudtaget har någon betydelse i dagens lagstiftning? Det kanske också är en sak som man kan titta på.

Symbolvärdet är en berättigad fråga. Just nu anser jag att det är så pass centralt i det här sammanhanget att vi har en egen polislag. Det kommer inte heller att ändras i och med den här debatten. Det kanske mera just nu handlar om en ”vad var det jag sade debatt”. Vägvalet är gjort och det har majoriteten beslutat om här i lagtinget. Det tåget har gått.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Det är lite synd att ministern har lämnat plenum.

Förutom uttalandet från republikens president vid kontrollen så ingår också i lagförslaget korrigering av de två paragrafer som föll i granskningen. Det är värt att notera de facto. De finns med nu och är skrivna på ett sätt som bör klara en ny granskning till den delen.

Jag säger detta därför att detta lagförslag, som lagtinget antog i april i år, undergick en sådan efterhandskontroll som självstyrelselagen förutsätter. Men yttrandena från alla tre är omfattande och noggranna. Ålandsdelegationen gjorde sin bedömning, hade ytterligare invändningar och hade förslag om att de och de paragraferna skulle falla p.g.a. behörighetsöverskridning. I sådana fall går ju ärendet till högsta domstolen. Högsta domstolen gjorde en egen bedömning och föreslog att presidenten skulle lägga in veto mot två paragrafer som så också skedde. Högsta domstolens utlåtande, också den här gången, är väl värt att läsa. Jag är övertygad om att lagberedningen har läst yttrandet flera gånger. Så har vi slutligen republikens presidents eget bidrag i brevet till landskapsregeringen. Sådant bör man ta på allvar. Det är inte vanligt att sådant förekommer. Som jag ser det så föranleds det just där av att polislagstiftning är en så kallad folklag som rör oss alla hela tiden och där grundrättigheter står emot varandra. Ett otal grundrättigheter kan kollidera, kolliderar också och då är det oerhört viktigt för allas rättsskydd att reglerna preventivt kan fungera så tydligt som det bara är möjligt. Som vi alla vet så är det bästa sättet att lösa problem att undvika att de uppkommer. Lagstiftningen har ju de facto en betydande preventiv funktion. Då är det också viktigt att lagstiftningen kan tillgodogöras av dem det gäller. Den här är, med all respekt, synnerligen teknisk, såsom också ministerns presentation visade. Det är teknik, i den högre sfären, som är viktig naturligtvis, samtidigt som lagen som sådan berör oss alla i vårt dagliga värv. Å ena sidan ska människans grundläggande fri- och rättigheter respekteras, å andra sidan ska också sådana åtgärder vidtas som återställer ett rubbat rättsläge. För det tredje, i det här sammanhanget, någonting som är ytterst viktigt, också polismännens, poliskvinnornas och poliskonstaplarnas eget rättsskydd kräver ju tydliga regler så att de vet vad de får göra i respektive fall. Alla vi som har sysslat med polisärenden vet naturligtvis allt det här. Det går inte att ta på fri hand. Samtidigt som man ska vara effektiv vet vi att inte minst nätkriminaliteten når nya höjder. Vad gäller resurstilldelning så är det ofta tyvärr så att de som bryter mot lagar och regler ofta både har bättre resurser och är steget före dem som på tjänstens vägnar ska beivra brott och till åtal befordra sådant som har gått fel.

Det här är regelverk av stor individuell betydelse för oss alla och därför ska man vara mycket noggrann. Det var om lagens innehåll.

Nu går jag till två ännu icke berörda punkter, varför jag fortfarande, trots alla dessa vägande inlägg, anser att tekniken med fulltextlagstiftning i landskapslagstiftningen på rättsområden av blandad natur inte är bra. Jag sade inte att den är felaktig, jag använde inte sådana ord och jag har inte sådana behov. Jag säger att den inte är bra och bör undvikas.

Utöver alla de aspekter som hittills har anförts, och som jag inte behöver upprepa, det gjorde vi dels i våras, dels har de rättsgranskande instanserna noterat det och vi har debatterat det här idag, så är mina två ytterligare invändningar för det första, parlamentens autonomi och för det andra, vad gör staten om landskapslagen med rikslagsbestämmelser inte åtföljs på Åland?

Jag tar parlamentens autonomi först. Utmärkande för folkförsamlingar, som i det här fallet Ålands lagting, är att man utövar en autonombeslutanderätt givet av folket för folket.

Parlamenten utövar ingen egen makt. Den makt som man utövar här, gör man såsom ombud för folket och i vårt fall inom ramen för de gränser som självstyrelselagen anger.

Det betyder att parlamenten är fria att besluta utan att behöva lyda andra pålagor utifrån än vad vår grundlag och eventuellt internationella avtal, som har biträtt, föreskriver. I övrigt är parlamenten autonoma att fatta beslut eller att låta bli att fatta beslut.

En polislag av sådan karaktär kan, och det här är det allvarligaste, ändras och upphävas av någon annan än Ålands lagting, inte i dess helhet men till stora delar. Det här kanske är det allvarligaste i sammanhanget. Den så kallade Res judicata regeln säger att beslut ändras och upphävs på samma sätt som de har tillkommit. Ålands lagting fattar beslut om en polislag som innehåller ett stort antal paragrafer. Ett stort antal av dessa paragrafer kan riksdagen ändra och upphäva. Landskapslagen står kvar i oförändrad form men paragrafer i den kan upphävas av någon annan än Ålands lagting. Så är det. Det här är risken med fulltextlagar på rättsområden av blandar natur.

Ministern nämnde att vi har många fulltextlagar. Ja, det har vi, men vi ska inte ha fulltextlagar inom rättsområden av blandad natur. Där rättsområdena är så att säga rena, där är det okej och inget problem, där är de informativa och lätt tillgängliga för dem det gäller. Men i ett sådant här fall när Finlands riksdag när som helst, genom att ändra sin polislag, samtidigt kan ändra eller upphäva bestämmelser i landskapslag, då har vi en situation som är parlamentariskt ohållbar. Det här var min ena invändning. Den låter teoretiskt men det är synnerligen praktisk. Jag tycker att ministerns presentationsanförande väldigt väl illustrerade den situationen. Nu kommer förslaget hit för säkerhets skull. Man kan inte längre vänta och vi vet inte vad som kommer ut ur riksdagen. Det som kommer ut ur riksdagen får man lov att följa, uppenbarligen, vilket väl var andemening i anförandet, samt att lagutskottet eller vem det nu blir, håller vakt om att detta fullföljs. Om inte, så uppstår en situation redan vid lagkontrollen. Om vi då har en normkollision där riksdagen har bestämt ett innehåll i paragrafen i sin lag, lagtinget en annan i landskapslag, vilken gäller? Behörigheten avgör vilken som gäller. Vi kan ha en landskapslag som inte alls till den delen blir gällande. Detta om parlamentens autonoma beslut, det är lagstiftningsmakt.

Den andra invändningen kan vara mera praktisk. Jag berörde den flyktigt i repliken. Om det finns en fulltext landskapslag om polisen som i landskapslagen innehåller annorlunda bestämmelser än dem som riksdagen har beslutat om och riksmyndighet vill att rikslagen tillämpas och Ålands polis, som underlyder självstyrelsen, säger ”nej vi tillämpar landskapslag”, vad händer då? Vi har en normkollision. Det får en lösning, jag säger inte hur det blir i praktiken. Jag kan bara nämna vilka problem vi kan ställas inför. Antingen kommenderar en riksmyndighet en landskapsmyndighet hur det ska vara. Det ska vi vara mycket försiktiga med, det här illustrerar hela lotteriproblematiken då i tiden som högsta domstolen avgjorde på det sätt som den gjorde, på ett bra sätt för Åland. Eller om det blir för krångligt att igen försöka och misslyckas så då gör antagligen riket, staten det som den kan göra, inrättar en egen polis på Åland, den polis som i ett tidigare sammanhang var föremål för diskussioner. Så här kan man inte ha det. Bästa sättet att lösa problem är att förhindra att de uppkommer.

Det här är inte bra. Jag delar helt kollegan Åke Mattssons uppfattning. Symboler i all ära men den här typen av folklag, som rör oss alla i alla situationer och har så väldigt människonära grundläggande rättigheter, där borde man inte experimentera.

Jag kan inte annat än att önska utskottet lycka till. Jag ber utskottet att särskilt titta på de paragrafer som presidenten fällde och som nu återkommer i en ny språkdräkt. Det är enligt min mening hyfsat, men som alltid brukar utskotten ägna också sådana frågor uppmärksamhet. Jag ser gärna också att utskottet diskuterar om fulltextlagtekniken på rättsområden av blandad natur är försvarlig. Jag menar att den har mycket större nackdelar än fördelar. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är allt intressant att höra kollegan Gunnar Janssons juridiska resonemang. I det här fallet när det gäller parlamentens autonoma beslutsrätt i ett område som ordning och säkerhet har vi blandad behörighet.  När det gäller den ordinarie polislagen så är det också blandad behörighet, det är inte bara när det gäller förvaltningslagsdelen. Vi valde mellan fulltextlag och blankettlag. Jag menar att man i båda fallen har bakändan åt samma håll.

Om vi skulle använda oss av blankettlag i det här fallet där den blandade behörigheten är grå eller där det är väldigt tydligt vår behörighet inom polislagstiftningen, så är det också där någon annan som skulle besluta om innehållet i den åländska lagstiftningen. När vi har fulltextlag så får vi åtminstone själv bestämma inom vår egen behörighet hur vi vill utforma lagen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! När man går in för blankettlag då vet man på förhand hur det är, som vicetalmannen nämnde. Detta är rättsläget. Där brukar vi i stort sett bara diskutera huruvida ändringar av rikslagen automatiskt ska träda i kraft på Åland eller om de också ska behandlas på basen av lagförslag från landskapsregeringen i lagtinget. Så är det.

I en sådan här situation, när blandningen av rättsområden är stor, så inträder det som jag tycker är mest störande mot vår autonomi att riksdagen fattar ett beslut som innebär en ändring i en gällande fulltext landskapslag. Så ska vi inte ha det, det är min övertygelse.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Vi kan vara överens om den nackdelen med detta system med fulltextlagar, lika som jag antar att vi kan vara överens om de nackdelar som också finns med blankettlagar, rent ur medborgarens synpunkt och ur polisens synpunkt.

Det som bekymrar mig i den här debatten är att den här frågan har vi avgjort tidigare här i lagtinget genom att fattat beslut om att i det här fallet ska vi ha en fulltextlag. I samband med dagens ärende är det knappast läge, alla paragrafer är inte öppnade, att förändra det tidigare lagtingsbeslutet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Man brukar i politiken säga att man inte gärna ska säga; "vad var det vi sade?” Detta var inte sagt heller. Vårt gruppanförande innehöll inte det. Vi bestämde oss för att inte säga på det sättet, för man gör inte det, tycker vi. Men eftersom vi principiellt har en annan uppfattning i själva huvudfrågan så vill vi utöva den demokratiska möjligheten att påverka kollegerna i lagtinget. Vi förlorade den gången, men det betyder ju inte att vi anser oss lägga ner vår övertygelse om vad som är bäst för Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Liberalerna har tagit fasta väldigt mycket på själva lagstiftningstekniken. Den är felaktig, som ltl Gunnar Jansson sade i sin replik till mitt huvudanförande. Jag var inte med från början av ltl Gunnar Janssons anförande. Jag var och hämtade dokumenten som högsta domstolen och presidenten har skrivit. Jag väljer att läsa från högsta domstolens utlåtande. Man konstaterar: ”lagstiftningsteknik som landskapsregeringen och lagtinget har valt i frågan om polislagen är välmotiverad men krävande”. Man säger inte att den är felaktig. Man hänvisar till förarbetena i huvudlagen, polislagen. Presidenten har också gått in för samma motiveringar.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag hinner inte på en minut återge vad jag sade i inledningen i mitt anförande. Jag berörde lagen faktiskt. Den nödvändiga lagändringen som nu inträffar vände jag mig emot tekniken inte det materiella innehållet.

Jag konstaterade också att det är vi i Ålands lagting som stiftar landskapslagar och inte högsta domstolen. Högsta domstolen får kontrollera vår produkt men de ska inte stifta dem, det är vi som gör det.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, det är vi som lagstiftar. Ltl Gunnar Jansson hänvisade i sin replik till dessa utlåtanden. Det som högsta domstolen, Ålandsdelegationen och presidenten har skrivit ansåg jag att ltl Gunnar Jansson återgav felaktigt. Därför hämtade jag dessa dokument så att det inte blir felaktigheter här i lagtingets plenum.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det har varit en ganska intressant debatt på många olika sätt.

 Ltl Katrin Sjögren ställde en fråga om det vara vettigt att hålla på med en sådan här lagstiftningsteknik. Jag ska från min synvinkel försöka svara på den frågan.

Min erfarenhet är att där det är delad behörighet så uppstår alltid de största problemen, om det så är polislagstiftning, jordbrukslagstiftning eller någonting annat. Det absolut bästa är om vi vet vad som hör till oss och vad som inte hör till oss. Att vi ska försöka få rena behörighetsområden har varit vägledande för mig i båda Jansson kommittéerna. Som det nu är så sitter vi och inväntar riksdagens behandling. Det här är inte någon kritik mot landskapsregeringen, utan sådan är situationen och den situationen är inte bra. Man bör sträva till att få så rena behörighetsområden som möjlighet. Det bör vara vägledande.

Jag blev personligen väldigt förvånade över formuleringarna som fanns i Alec Aalto kommittén. Man sade; ”javisst, skattebehörighet kan man nog tänka sig att Åland kan ha, men inte utan att riksdagen kan påverka det materiella innehållet”. Det är ju helt befängt. Det är lite på sidan om den här framställningen så jag ska inte gå in på det.

Dessa båda modeller, en fulltextlag eller en blankettlagstiftning, vilket är att föredra? Leder en fulltextlag till ständiga uppdateringar? Ja. Leder det till olägenheter? Ja, om man tycker att det är olägenheter att veta vad lagstiftningen går ut på.

Ltl Gunnar Jansson, som jag brukar ha stor respekt för, hamnade lite snett den här gången när han pratade om att man måste tänka på parlamentets autonomi. Parlamenten ska vara fria att besluta. Ja, där är vi helt eniga. Ltl Jansson sade att det kan faktiskt kan leda till att man har en fulltextlag som kan ändras av någon annan. Det är sant, det kan det leda till. Det kan till och med i värsta fall leda till att lagen kan upphävas av någon annan om man går helt utöver den behörighet vi har. Det är riktigt.

Det andra motivet man hade, om jag förstod rätt, var att en riksmyndighet säger att den åländska lagen inte kan användas. Ltl Jansson använde sig av ett skrämskott. Det kanske blir dagens rubrik i media, det är möjligt. Det var ett skrämskott som gick ut på att riket då kanske inrättar en egen polis. Vi borde inte experimentera med sådana här frågor, sade ltl Gunnar Jansson. Med andra ord, vi borde inte försöka flytta fram de självstyrelsepolitiska positionerna. Det känns lite främmande från det arbetet som vi annars har i de berömda Jansson kommittéerna.

Jag kan absolut inte gå med på det resonemanget att parlamentets autonomi i så fall skulle vara större om vi har blankettlagstiftning. Det leder ju till att vi har uppdateringar utan att lagstiftaren, Ålands lagting, vet om det. Det kan leda till att det sker förändringar sakta men säkert som leder till att den lag som Ålands lagting, en gång i tiden stiftade, inte alls gäller längre utan det är någonting helt annat som gäller. Jag tycker att det där är väldigt märkligt.

Fru talman! Jag tycker att polisen är ett mycket, mycket viktigt politikområde, även självstyrelsepolitiskt. Enligt mig har det under den här mandatperioden inte utvecklats speciellt gynnsamt när det gäller polisen. Inte när det gäller det ekonomiska ansvaret, och inte när det gäller den självstyrelsepolitiska aspekten.

Ltl Sundman begärde ordet. Det är bra. Ltl Sundman ledde gruppens arbete om profilfrågorna och den gruppens arbete har inte lett någon vart. Jag har inte läst betänkandet ännu. Jag skulle få det på mailen så jag ska titta på det.

Det är oerhört unikt att en autonomi har behörighet över delar av polisen. Det är väldigt sällan som vi från Ålands lagting faktiskt med stolthet kan säga att här har vi någonting son få andra autonomier har. Det har vi faktiskt här. Då tycker jag också att man bör motverka den likriktning med Finland av den åländska polisen som sker till dags datum.

Jag vill avsluta med tre punkter i framställningen som jag vill uppmana lag- och kulturutskottet att titta lite extra på. På sidan 6 skriver man: ”Lagtinget bör samtidigt avvakta med sin slutliga behandling av föreslagna ändringar av den nya polislagen till dess att ett beslut om antagande av de förslagna ändringarna av rikets nya polislag har fattats av riksdagen. Risken är annars stor att för att en från rikets nya polislag avvikande reglering kan fällas av presidenten.” Jag noterade att ansvariga minister, Gun-Mari Lindholm också sade det i sin presentation. Jag förstår inte riktigt det där resonemanget. Så länge man har en reglering inom vårt behörighetsområde kan det inte vara något bekymmer. Men, nu gissar jag, jag tror att den här formuleringen går ut på att det här är lagstiftning som hör till rikets behörighet och slår vi fast någonting, före riksdagen har slagit fast den slutliga texten, så kan det fällas av presidenten. Jag tror att man menade det, vilket minister Lindholm också sade i sin presentation. Jag vill att lag- och kulturutskottet tittar speciellt noga på det.

Det sägs också i det sista stycket under lagstiftningsbehörigheten så här: ”Landskapsregeringen bedömer med utgångspunkt från den senaste lagstiftningskontrollen att mer än hälften av de bestämmelser som totalt sett kommer att finnas i den nya polislagen för Åland efter de föreslagna ändringarna är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.” Det skulle i så fall ytterligare tala för att man har en fulltextlag. Jag misstror inte landskapsregeringen på den här punkten. Samtidigt noterade jag att värderade kollegan Åke Mattsson sade att den korrekta fördelningen skulle vara 10 procent till Åland och 90 procent till riket, men det replikerade jag inte på. Med tanke på att det finns olika uppfattningar hoppas jag att lag- och kulturutskottet kan fördjupa sig lite i det här.

Den sista av mina tre invändningar gäller det som sägs under förslagets verkningar. ”Förslaget torde inte medföra några nämnvärda ekonomiska eller organisatoriska verkningar för landskapet.” Hur kan landskapsregeringen påstå det? Dessa ändringar, som skulle föranledas av den här framställningen, är ju helt hållet riksbehörighet. De kan få vilka ekonomiska och administrativa konsekvenser som helst utan att vi överhuvudtaget kan göra någonting åt det. Jag förstår inte den här formuleringen. Om lag- och kulturutskottet hör företrädare för polisen så tycker jag att man kan fråga varför de har så stora problem att hålla budgeten, men det är också på sidan om den här framställningen.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det känns otillfredsställande om lagutskottet i en sådan här viktig principiell fråga skulle splittras. Vad gäller lagstiftningsarbetet och grunderna för det så borde lagtinget så långt det bara är möjligt ha gemensamma principer för arbetet. Liberalernas linjedragning, som nu kommer på andra varvet, är intressant och är på många sätt ett värdefullt resonemang. Men det borde på något vis resultera i att vi ändå kunde nå någon form av konsensus.

Utlåtandena från Ålandsdelegationen, högsta domstolen och presidenten borde läggas under någon behandling i något av lagtingets organ. Nu är ju lagutskottet uttolkaren av våra konstitutionella rättigheter. Det ligger nära till hands att man där tittar på det här. Å andra sidan har utskottets ordförande, tillika liberalernas ordförande, mycket kraftfullt deklarerat sin avsky för den här principen. Det är väl svårt att tänka sig att utskottet ska nå någon kompromiss i den här frågan. Möjligen är ett alternativ att t.ex. inhämta utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden.

Om jag förstår kärnfrågan, om man kokar ner det som ltl Gunnar Jansson sade, så skulle fulltextlag kunna innebära en behörighetsförskjutning. Så uppfattar jag kritiken. Plötsligt skulle vi i vår polislag kunna få in bestämmelser som medför att vi får finsk polis och alla förskräckligheter skulle kunna hända med den fulltextlagen. Jag måste nog säga att inte i mina vildaste fantasier har jag kunnat komma fram till det, det är ju kreativ kritik. Det kan det ju inte innebära, såvitt jag förstår. Självstyrelselagen, dess uppfattning och behörighetsfördelning gäller ju oberoende om vi har blankettlag, parallellt med egen lagstiftning, eller en fulltextlag.

Fördelarna med fulltextlagen är rätt många. Ltl Gunnar Jansson pratade här om vikten av att ha sådana här folklagar tillgängliga för medborgarna. Det kan man ju inte säga att blankettlagstiftning är. Blankettlagstiftning är det mest ofolkliga man kan tänka sig. Det är mera en sorts kvällslektyr eller annan underhållning för jurister som är intresserade av den där tekniken. Det är ju därför som vi har valt den här fulltextlagen.

En bonus är att de rikslagar som gäller på Åland hela tiden ska vara uppdaterade så att man också vet vilka de är, om man är en vanlig enkel medborgare som vill ta reda på vad som gäller i vår polislag. Jag tycker också att det är det mest preventiva om man är ute efter att motverka konflikter, som ltl Jansson sade.

Jag tror inte att den här diskussionen gynnar samarbetet i lagtinget. Man kan naturligtvis ha väldigt olika åsikter om den här saken. Om vi vill föra självstyrelsen framåt och utveckla vårt system så vore det av stor betydelse att hitta någon slags gemensam linje. Tack, herr talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Sundback behöver inte oroa sig. Samarbetsklimatet i lag- och kulturutskottet är gott. Trots att jag är ordförande och hör till oppositionen så har jag ändå fått utrymme för mina åsikter. Fast jag har haft reservation så har jag presenterat lag- och kulturutskottets betänkande till de delar vi har varit eniga. Ltl Sundback behöver absolut inte oroa sig över det.

Tittar vi historiskt hur det har varit på Åland så har vi haft resursbrist. Vi har konstaterat att social lagstiftning har halkat efter när vi har haft fulltextlagar. Under förra mandatperioden tog vi blankettlagar när det gäller barnskydd och handikappservice. Vill man göra avvikelser så är det mycket lättare att göra det än att producera fulltextlagar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag talade inte om samarbetsklimatet eller rätten att ha egna åsikter i utskottet. Det fungerar säkert bra.

Jag är ute efter att vi borde ha en gemensam uppfattning i en sådan här grundläggande lagstiftningsfråga. Utskottsordförande Sjögren har mycket kraftigt deklarerat att hon tar avstånd ifrån fulltextlag. Då är det ett ganska dåligt klimat för att nå konsensus. Jag tror inte att resursbrist kan användas som ett argument för att låta lagstiftning halka efter, speciellt inte när det gäller ett rättsområde som ordning och säkerhet. Där måste man hela tiden vara uppdaterad, det tror jag nog att medborgarna önskar sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Översyn och tillgänglighet för medborgarna, det är deras sak som jag pratar om. Det är den enda orsaken, förutom kostnaden, varför det skulle vara så viktigt att ha en blankettlag, för då gå man in på Finlex och vet vad som gäller. Om det finns förändringar så framgår det klart av den åländska blanketten vilka paragrafer man har valt att plocka ut. Jag vet inte var man som medborgare hittar förändringarna idag? De finns inte i den blåa boken, de finns inte på Internet, det kanske händer saker så att man har brått att få uppdateringen. Man tycker att det är så tydligt och klart, men den nya polislagen på kommande har inte heller fått ett eget nummer och är tillgänglig. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Blankettlagstiftningen innehåller inte bara normativa bestämmelser utan också förvaltningsbestämmelser och hänvisningar till andra lagar. Jag tycker att detta aldrig har varit läsarvänligt, men ltl Mattsson kanske har andra erfarenheter.

Det har framkommit här att man är tvungen att hela tiden uppdatera en fulltextlag. Det gäller också åländska bestämmelser och riksbestämmelser. Det är ofta så att om man gör förändringar i rikslag, som har konsekvenser för oss, så tvingas vi att harmonisera lagstiftningen och det har också konsekvenser för förvaltningen.

Jag har svårt att förstå att blankettlag skulle vara väldigt tillgängligt för medborgarna. 

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det är väl ganska tillgängligt att gå in på Finlex och läser vilken lag som gäller just nu, där är den normalt uppdaterad.

Vilka nya bestämmelser som har kommit nu vet jag inte. Jag har levt med det här som polis, sedan 2000 när nya polislagen kom, och man har inte uppdaterat den. Nu säger man att vi ska uppdatera den. Kan ltl Sundback garantera att den kommer att vara uppdaterad när den finska lagen träder ikraft så att vår lagstiftning är uppdaterad och att den här lagen är tagen och godkänd av presidenten? Jag tror inte att vi kan göra det för vi har inte den tiden p.g.a. av att man har ”tövlat” i Finland. Skulle vi ha haft blankettlag så skulle den ha fungerat. Jag säger inte att det är felaktig lagstiftning, jag står bakom den här. Däremot anser jag att det inte är helt korrekt att säga att det är överskådligt och mer tydligt. Det kan vara viktigt för Ålands självstyrelse att vi har den. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag står bakom den här regeringen. Jag står bakom det här förslaget. Jag tror att ltl Mattsson måste ”make up his mind”. Jag kan inte göra det för ltl Mattsson.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Kollegan Barbro Sundback har uppfattat att jag anser att man med en fulltext landskapslag kan förskjuta behörighet. Nej, så är det inte! I det nuvarande självstyrelsesystemet kan behörigheten bara förskjutas på två sätt. Det ena är att man ändrar självstyrelselagen och därmed förskjuter behörighet i någon riktning. Det andra är att det kommer till nya rättsområden som inte alls är förutsatta i nuvarande behörighetslistor och tolkningsvägen får man komma fram till på vilken lista man hamnar. Det här måste vara ett missförstånd. Jag nämnde att riksdagen, de facto, kan upphäva innehållet i en landskapslag på ett rättsområde av blandad natur, där är faran.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det har jag väldigt svårt att se. Hur skulle det gå till? Då skulle riksdagen överträda behörighetsgränsen och gå in på åländsk lagstiftningsbehörighet. Men om det finns andra kryphål i systemen så då måste vi väl titta över alltihop, det gäller väl inte då bara för den här lagen utan också annars.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Här har vi just pudelns kärna. Väldigt många paragrafer i polislagen på Åland har tillkommit med stöd av 19 § mom. 3 i självstyrelselagen, dvs. de är lika som rikslagen för de berör ett område där riksdagen bestämmer. Låt oss anta att riksdagen ändrar en sådan till riksdagens behörighet hörande paragraf i sin lag, då blir den gällande även på Åland fast vi har någonting helt annat i vår landskapslag. Där är problemet. Riksdagen behöver inte de jure ändra i landskapslag för det har de inte med att göra, men de facto vad gäller paragrafens giltighet på Åland bestämmer riksdagen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror nog att ltl Jansson måste ha flera lektioner. Riksdagen lagstiftar, de gör saker de jure, inte de facto. Om de ändrar en lag i rikslagen som vi i vår fulltextlag har och som är riksbehörighet, så då är det väl ganska givet att den också kommer att ändras här. Då är lagstiftningen aktuell till den delen. De kan väl inte lagstifta t.ex. att nu ska uniformerna i Finland också gälla på Åland från och med 1 december? Om det där är ett verkligt problem eller bara något sorts juridiskt finlir, det är svårt att se.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i den här diskussionen, jag är mycket nöjd med framställningen och med ministerns presentation. Men jag satt här i min bänk och höll mig för pannan och tänkte att det ska man inte göra utan man ska upp och säga sin åsikt.

Jag ser det som en självklarhet, och det bestämdes redan i princip år 2000, att man ska ha den här lagstiftningstekniken. När Ålands polismyndighet föddes och man tog den första polislagen av det här slaget, år 2000, då bestämde vi att använda tekniken att ha en fulltextlag med mycket så kallade 19:3 bestämmelser. Att vi nu kan ägna en och en halvtimme åt att diskutera detta är ju rentav fantastiskt och därför min hand mot min panna.

Jag tycker att det leder en till heder och man har en uppfattning som man i varje väder försvarar, men jag kommer osökt att tänka på ordspråket; ”en klok person ändrar åsikt, en dåre aldrig”. Därmed inte sagt att någon här är en dåre. Det kanske är tid nu att, efter 13 år, inse att det här är den lagstiftningsteknik vi använder för polislagen och särskilt nu när vi är på andra rundan av den andra versionen av lagen. Det här är ju en uppdatering av den lag som vi har tagit. Jag tycker att detta behöver vi helt enkelt inte diskutera längre.

Man kan dra sig till minnes varför det är så här. Jag vill haka på den här redogörelsen som ltl Gunnar Jansson hade, om vi inte skulle organisera polisen så här så skulle vi ha två poliser, vilket man har på många ställen runtom i världen. Man har en lokal polis och en statspolis, det är en sammanblandning av dessa för medborgarna. På Åland har vi valt att ha en polismyndighet som är hundra procent åländsk och som genom en överenskommelseförordning hanterar en hel del riksbehörighet. Myndigheten är helt åländsk. Det är en enkel lösning. När man väljer den vägen då ska också ha den lag man verkar efter vara i den blå lagboken, i Ålands lagsamling. För mig är det fullständigt självklart och logiskt. Men om man inte skulle ha valt det då kunde man ha valt att den behörighet vi har inom självstyrelsen kunde hanteras av riksmyndigheter genom en överenskommelseförordning. Då skulle blankettlag varit helt naturligt. Man måste ju se till evangeliets skrifter, vad är det som står bakom de paragrafer vi verkar efter? Man måste med självstyrelselagen göra en ”vad är det?” som man gör i katekesen. Varför skulle man en gång i tiden ha hittat på 19 § 3 mom. om det inte just vore för sådana här tillfällen? Varför finns det verktyget om vi inte ska skruva med det just när det gäller sådana här saker, när vi har helt åländska myndigheter som sköter riksbehörighet?

Med all respekt, jag tycker att vi kan låta det här bli det sista tillfället där vi diskuterar den här lagstiftningstekniken i det här fallet när det gäller Ålands polismyndighet. Vi ska alla sluta upp bakom de tidigare demokratiska beslut som har tagits beträffande lagstiftningstekniken. Sedan kan man i andra fall överväga det här. Det är aldrig så att det ena alltid är rätt eller att det andra alltid är rätt. Men om man är begeistrad i blankettlagar i alla sammanhang, då kan vi stifta en enda blankettlag; när det gäller självstyrelsens behörighet så gäller den finska motsvarande lagen i alla sammanhang. Då blir vår lagbok ett tunt häfte på cirka 20-30 sidor kanske. Då får vi dra ner lagtingsarvodet till hälften kanske. Förstår ni min ironi? Jag vill ju förstås inte det. Jag vill att vi ska ha fulltextlagar, att lagtinget ska göra sitt jobb när det är motiverat. Samtidigt finns det fall där det är fullt motiverat med blankettlagar, men inte i det här fallet.

Jag önskar lag- och kulturutskottet lycka till med den här framställningen vars ramar inte avgöras här utan av framställningens lagstiftningsteknik. Det här är inte någon diskussion som utskottet ska ta. Utskottet ska behandla det lagförslag som man har fått.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Sundman har tagit det som rutin att med maktfullkomlighet och härskarteknik påstå vad andra har rätt att tycka och säga. Jag undrar vem det är som borde ändra åsikt? Vi kommer att vara ihärdiga i vårt ställningstagande. Sedan fogar vi oss efter majoritetsbeslutet. Jag har inte heller så där jättestor tilltro till Sundmans erfarenhet av lagberedning. Enligt ltl Sundman så skulle det ta en halv dag att reformera hela hembygdsrätten, så hans tidigare uttalande talar lite för sig själv.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Det där sista uttalande, en halv dag om hembygdsrätten, kom i alla fall inte från mig. Det kan jag helt säkert säga. Bara anförandena om de där frågorna har varit en halv dag.

När det gäller diskussionen om tekniken så vill jag hävda att det här kanske är tionde gången som vi ändrar eller tar nya lagar med den här tekniken. Så som sagt, det leder en till heder att man står för sin sak. Men det leder en också till heder om man ändrar sig och accepterar demokratiska beslut och att det här är den tekniken vi nu använder och istället ska man ägna sig åt diskussion i sak till den del det handlar om vår behörighet.

Sedan är det en annan sak att vi lever i ett IT-system som är från hedenhös, annars skulle man enkelt kunna redovisa de här ändringarna som görs i den här lagen så att skadan blir lättare att hantera. Men det är en annan diskussion som jag inte tog upp i mitt anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! När jag tittade på listan idag så tänkte jag att det här ärendet kan väl inte ta så länge. Som jag ser det är det nästan en icke debatt som har blivit jättestor. Det är tekniska ändringar som vi pratar om nu. När vi senast hade upp polislagen pratade vi om det politiska.

Vi pratar om självstyrelsen och utvecklande av självstyrelsen. Är det inte dags att vi går från ord till handling? Vi pratar jättefint om hur vi ska utveckla självstyrelsen, men när vi kommer till något praktiskt då är det svårt. Här har vi nu saker inom polisväsendet som vi försöker se på och gå framåt.

År 2000 togs det en fulltextlag om polislagen. Nyligen har vi tagit beslut om polisstyrelsen. Det sitter en kommitté och pratar om egen profil. Här går man framåt, här finns det utveckling av självstyrelsen och man jobbar framåt med frågan. Men ska vi då ta två-tre bakåt och ta blankettlag? Är inte detta lite sent nu? Vi hade den här debatten om nya polislagen senast. Det var när vi öppnade betydligt fler paragrafer som vi kunde ha tittat på det här.

Ltl Åke Mattsson pratade om Finlex och att det var så lätt och överskådligt för medborgarna att hitta i Finlex. Förhoppningsvis kan vi också gå framåt och man ska kunna titta i Ålex och att det därigenom också blir snabbt uppdaterat. Nu måste vi titta lite mera framåt. Nyligen hade vi en debatt där man sade att det var nyttigt att se bakåt. Vi får inte bara se bakåt utan vi måste också börja se möjligheterna framåt. Det tycker jag är viktigt och det är viktigt också för vår självstyrelse. Tack, herr talman.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Äntligen fick jag svar på detta med Finlex eller Ålex, att man ska jobba lite mera med den frågan, där är vi överens. Då skulle ge mera kunna släppa den här diskussionen vilken typ av lagstiftning man ska ha, för då skulle det bli överskådligt och då skulle man komma framåt på det området.

Sedan är det frågan om vilka strider man ska ta. Nu har vi tagit en lagstiftning och jag upplever att man tar med den finska lagstiftningen i våra processer och det kanske kan vara lite jobbigt. Man borde också tydligare avdela vilken del som är den finska behörigheten i polislagen. Man har också tittat på det i lagutskottet. Man borde veta vad man kan lämna bort och inte processa om. Man borde veta vilka områden vi ska processa och jobba med här i Ålands lagting när vi tar beslut i frågorna.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Menar ltl Åke Mattsson att det som inte är Ålands behörighet skulle stanna kvar? Hittar man då detta när vi har Ålex? Eller måste man då titta i både Ålex och Finlex för att få fram de uppgifterna?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag var lite otydlig här. Det gäller själva processande här i lagtinget och utskottet så att man inte lägger en massa onödigt krut på det som vi egentligen inte kan påverka och förändra och som kanske fördröjer hela lagstiftningsprocessen om vi går och ändrar in det. Därför kanske det skulle vara lite tydligare vad som är vår behörighet och var vi kan gå in och sätta krutet, så att vi sätter det på rätt ställe och att vi redan från början vet var vi har behörighet. Till exempel när det gäller telefonavlyssning och sådant som inskränker på grundlagsrättigheterna så kanske vi inte har så mycket att förändra och påverka och det ska vara klart redan inledningsvis.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Ltl Mattsson inledde vårt replikskifte med att säga att man ska välja vilka strider man ska ta. Vi har varit här nu i snart två timmar och strider om något som egentligen inte skulle behöva ta så länge. Vi har mest debatterat om det som ligger under rikets behörighet, avlyssning och sådant. Vi har suttit här och debatterat någonting som vi kanske ändå inte har så stor påverkan på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Första behandling

3        Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Bästa lagting, jag hoppas att ni hör vad jag säger. Jag är lite hes.

Lag- och kulturutskottet har behandlat lagförslaget som innebär att tillsynen över den privata och den offentliga socialservicen inklusive barnomsorgen och tillsynen över den offentliga hälso- och sjukvården samt tillståndsverksamheten för producenterna av privat socialservice överförs från landskapsregeringen till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM.

Syftet med lagförslaget är att separera tillsynen från lagstiftnings- och utvecklingsarbetet inom landskapsregeringen. Utskottet konstaterar att motsvarande organisatoriska uppdelning är allmän också på andra håll i Norden.

Utskottet anser att myndigheternas tillsynsverksamhet i allmänhet bör vara stödjande i första hand. Tillsyn bör vara 2/3 stödjande och 1/3 kontrollerande. Regelbundna inspektionsbesök med förvarning i förebyggande syfte är generellt att föredra framom ingripanden på förekommen anledning, det vill säga proaktiv tillsyn är att föredra framom reaktiv. Det här har utskottet diskuterat både när det gäller miljötillsyn, hälsolagstiftningstillsyn och det gäller också social tillsyn. Kan man ha en proaktiv tillsyn om man har tillsynsplaner så är det absolut att föredra framom att göra brandkårsutryckningar när man ser att det finns problem någonstans.

Utskottet noterar att viss lagstiftning kräver ”grundad anledning” för inspektion medan annan lagstiftning saknar kriteriet. Enligt utskottets mening är det generellt bättre att i lagstiftningen inte föreskriva att en grundad anledning måste föreligga för att inspektioner ska kunna förrättas.

Den här diskussionen har förorsakat oss en hel del huvudbry. Utskotten ska som regel inte lagbereda men vi tittade på olika möjligheter att förändra lagtexten men kunde konstatera att det absolut behöver göras en ordentlig analys.

Slutsatsen från utskottets sida blev att eftersom begreppet förekommer i ett antal övriga lagar på socialvårdens område samtidigt som den i grundlag skyddade hemfriden måste beaktas, föreslår utskottet dock i detta skede inte några direkta ändringar av lagtexten.

Här kan man ta äldreomsorgen som exempel, har man en tillsynsplan och gör man planerade besök inom äldreomsorgen i landskapet så är det proaktiv tillsyn, istället för att man har en grundad anledning, t.ex. att man får rapporter från anhöriga om att det förekommer vanvård och sådana saker. Detta ville utskottet komma åt och få förtydliganden på. Vi diskuterade hit och dit. Men det samlade utskottet anser att det är av yttersta vikt att landskapsregeringen snarast ser över användningen av begreppet ”grundad anledning” i fråga om all tillsynsverksamhet som utövas av ÅMHM i syfte att åstadkomma likartade kriterier. Vi diskuterade också att ”snarast” betyder att arbetet ska göras inom denna mandatperiod. Vi är ganska tydliga med att man behöver reda upp den här frågan.

Rollfördelningen mellan myndigheterna har varit oklar och efterfrågats. Landskapsregeringens tillsyn i dess helhet överförs på ÅMHM medan landskapsregeringens roll framöver kommer att inskränka sig till de åtgärder som kan vidtas i enlighet med förändringar i landskapsandelssystemet.

I fråga om tillsynen över den privata socialvården har kommunerna ett delat ansvar med ÅMHM.

När ÅMHM vid sin tillsyn upptäcker allvarliga brister ska bristerna rapporteras till landskapsregeringen. Anmälningsplikten motiveras av att landskapsregeringen i yttersta fall, som ett resultat av allvarliga brister, kan företa ändringar i fråga om landskapsandelarna till den berörda kommunen. Om man vid tillsyn anser att man inte har hand om barnomsorgen eller äldreomsorgen på ett adekvat och på ett sådant sätt som lagarna föreskriver så kan det föranleda ändringar i landskapsandelssystemet.

Landskapsregeringen föreslår inte några ändringar av ÅMHM-lagen trots att ÅMH delvis får helt nya tillsynsuppgifter. Man föreslår heller inte några förändringar i myndighetsnamnet.

Landskapsregeringen planerar av andra orsaker att se över lagen om ÅMHM och utskottet uppmanar landskapsregeringen att i det sammanhanget överväga ändamålsenligheten av att i den lagen klargöra de nya tillsynsuppgifterna.

I dagsläget står det i ÅMHM myndighetslag väldigt mycket om miljötillsynen men väldigt lite om tillsynen inom den sociala sektorn och tillsynen inom hälso- och sjukvård.

Utskottet har också fört ett resonemang kring begreppet ”allvarliga brister” och hur det ska tolkas, vilket framkom under hörandet att man vill ha ett klargörande om.

I detaljmotiveringarna av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvården finns en skrivning där det anges att det är ÅMHM som ska göra bedömningen om när brister är allvarliga. Där framgår det även att när ÅMHM fattat beslut om t.ex. avbrytande av en verksamhet eller utfärdat ett förbud mot användning av en verksamhet torde det innebära att det är fråga om allvarliga brister. Det kan också vara fråga om allvarliga brister när ÅMHM har ansett att det finns behov att meddela kommunen förelägganden om hur brister ska avhjälpas.

Utskottet konstaterar att en praxis kommer att utvecklas på området och att landskapsregeringen har anledning att följa utvecklingen.

Talman! Det sista lagförslaget i landskapsregeringens lagpaket rör tillämpningen på Åland av lagen om nykterhetsarbete. Landskapsregeringen föreslår nu i förtydligande syfte att lagen ska synliggöras genom en blankettlag.

Utskottet konstaterar att blankettlagen inte innehåller många konkreta bestämmelser om nykterhetsarbetet och att det nykterhetsarbetet som bedrivs i kommunerna inte direkt är avhängigt av lagen.

Enligt utskottets mening bör landskapsregeringen omgående se över landskapslagen. Det blir mest tomma paragrafer.

Avslutningsvis berörde utskottet frågan om ÅMHM:s resurser och om kompetenskraven för den nya inspektören och i framtiden hoppas vi att det blir inspektörer.  ÅMHM har under senare tid tillförts ett relativt stort antal uppgifter och genom de nu föreslagna lagändringarna påförs myndigheten ytterligare tillsynsuppgifter.

Man kan konstatera att det inom ÅMHM finns många inspektörer som har hjälp av varandra och som har tillsyn över miljösidan. Det blir en ensam inspektör på den sociala sidan. Under hörandet har det också framkommit att det finns en oro över hur en ensam tjänsteman inom området social- och hälsotillsyn skulle sakna internt stöd och möjligheten till backup. På miljösidan upplever man stöd och backup som väldigt viktigt när man förrättar inspektioner på miljösidan.

Utskottet anser att uppgiften för den tjänsteman som ska utöva tillsyn på så vitt skilda områden kan bli utmanande och uppmanar landskapsregeringen att följa utvecklingen.

 Vi kan konstatera att det finns en hel del arbete som återstår. Utskottet har flera uppmaningar till landskapsregeringen. För det första en översyn av ÅMHM lagen beträffande de nya tillsynsuppgifterna och ev. en förändring av namnet. För det andra bör man se över lagen om nykterhetsarbetet som består av mest tomma paragrafer. För det tredje angående ÅMHM:s resurser så är det väldigt viktigt att följa upp hur det utvecklar sig på det området och hur den inspektören som ska handlägga hela det sociala området kan utföra sina arbetsuppgifter. För det fjärde skriver utskottet att det är av yttersta vikt att landskapsregeringen snarast ser över användningen av begreppet ”grundad anledning” i fråga om all tillsynsverksamhet som utförs av ÅMHM i syfte att åstadkomma likartade kriterier. För det femte förutsätter utskottet att landskapsregeringen inom en tvåårsperiod företar en utvärdering av de sammantagna konsekvenserna av de förändringar som föreslås i det föreliggande lagpaketet. Det gäller både ekonomi och personella resurser. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det var en uttömmande presentation. Vi fick veta att utskottet har flera uppmaningar att regeringen bör handla i en viss riktning, vilket avslutas sedan på sidan 4 med en förutsättning. Jag har gjort mig till tolk av parlamentariska regler på det sättet att när ett parlaments organ använder verbet ”förutsätter” så ska det åtföljas av en kläm. Här varierar praxis, enligt min mening, olyckligt i lagtinget. Vi har ett utskott som exemplariskt följder den här ordningen, finans- och näringsutskottet. När finans- och näringsutskottet använder verbet förutsätter, ja då blir det en kläm. Skulle det inte ha varit önskvärt att också här foga en kläm som hade ingått i lagtingets svar till regeringen om hur lagtinget besluter i frågan om lagen? Dessutom uppdrar lagtinget regeringen att handla på ett bestämt sätt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Utskottet diskuterade klämförslaget. Vi var väl inte riktigt överens, men det är ett enigt betänkande och vi anser oss vara helt eniga om att det finns skarpa skrivningarna här som behöver fullföljas. Vi räknar med att vi tillsammans, både från majoritets- och oppositionssidan, bevakar de skrivningar som finns.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Tack för svaret. Det här var ungefär samma svar som jag fick under debatten förra veckan, den gången från minister Aaltonen. Det är väl. Visst ska vi vara alerta här och se till att det vi själva bestämmer över också leder till åtgärder. Ändå har jag den parlamentariskt politiska åsikten, och det är min övertygelse, att när ett parlament ”förutsätter” någonting då använder man ett parlamentariskt verktyg. Det bör på ett eller annat sätt ingår i handlingarna och i svaret till regeringen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är nog min och utskottets uppfattning att det var en stark skrivning när vi använde ordet ”förutsätter”. Sedan verkar det som om vi inte har fullständig rutin vare sig från lagtingets eller från landskapsregeringens sida att göra de här uppföljningarna, uppmaningarna eller förutsättningarna. Vi behöver se kanske över de här rutinerna. Vi kunde också konstatera här i debatten förra veckan att hela gymnasialstadiet skulle ha varit utvärderat nu i augusti. Där var det också väldigt starka skrivningar från det forna kulturutskottet. Vi borde systematisera det här på något vis. Vi skriver ju inte saker och ting för ro skull, det är ju en del i hela utvecklingen att man utvärderar saker.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Ärade kollega, jag tar vid där det senaste replikskiftet slutade. Jag kan konstatera att vi har bedrivit politik i utskottet. Vi har tillsammans kommit fram till att det är bättre att ha ett enigt starkt betänkande än att ha en splittring i synen på budskapet till både nuvarande och kommande landskapsregeringar. Jag tycker att vår kompromiss är fullgod. Det som talar för det är att betänkandet i sin helhet innehåller en mängd tunga skrivningar vad gäller behovet av att följa med den här reformen och i synnerhet den förestående processen.

Herr talman! Det är en viktig reform som landskapsregeringen har föreslagit och som utskottet har omfattat. Centergruppen ser att det är bra att vi får en tudelning vad gäller den förvaltningsmässiga delen av landskapsregeringens arbete och den tillsynsövervakning som måste följa med den här typen av verksamhet. Det är bra därför att socialvårdsbyrån vid social- och miljöavdelningen får nu möjlighet att i högre grad ägna sig åt det som de ska göra, i stället för att utöva tillsyn. Där, bästa kollegor, får vi nog vara imponerade över vilken liten byrå som lyckas täcka upp ett stort mäktigt ansvarsområde.

Det är klart att en sådan här reform naturligtvis kommer att ha några barnsjukdomar. Därför har utskottet valt att markera vissa framtidsfrågor.

Jag tackar utskottsordförande Sjögren för en fyllig och väl beskriven presentation över utskottets arbete. Jag tänkte bara återkomma till en sak; frågan om grundad anledning. Det är mera för att understryka att det är en fråga som utskottet ägnade en hel del tankemöda åt. Det finns en liten rättslig problematik inbyggd i detta med grundad anledning. Gör man en inspektion och saknar grundad anledning så har vi i värsta fall besvär och en besvärsgrund som en domstol skulle kunna ta fasta på.

Nu tror väl ingen att vi ska ha en offentlig verksamhet där det skulle uppstå att en institution kommer att motsätta sig det som ÅMHM:s inspektioner kommer fram till, men man ska alltid ha framförhållning.

Jag ska lite förtydliga vad utskottet har hållit på med så att ni inte tror att vi bara ägnar oss åt teoretiska spekulationer. Enligt annan lagstiftning så har ÅMHM rätt att utföra regelbundna inspektioner, utan någon särskild misstanke eller för att det skulle finnas någon grundad anledning. Det här betyder att man har rätt att inspektera allmänna lokaler, t.ex. lokaler för barnomsorg enligt hälsolagstiftningen. Man kontrollerar ventilation, buller och sanitära förhållanden med mera. Man kan titta på fysiska omständigheter som tidigare men vi ger inte automatiskt rätt att inspektionen på samma gång omfattar vården och omsorgen. Det är väl här som utskottet vill att vi ska få en smidig och minsta möjliga byråkratiska process där man kan göra inspektion av helheten, utan att vara orolig för att man inte har rätt att göra det som man egentligen är tillsatt för att göra.

När inspektören har hittat en grundad anledning så då får man förrätta en ny inspektion. Men är det inte det bästa om man kan göra en inspektion som en helhet? Tillsammans är man stark brukar det heta. Det är helt klart att det är bra om det är flera inspektörer som kan utföra en gemensam inspektion och särskilt i början. Det här är ett nytt ansvarsområde för ÅMHM och det kan vara bra att kunna ge varandra stöd.

Herr talman! Vi ska tro att det utvecklar sig en praxis som medför att det går att göra de här inspektionerna. Men oavsett så bör landskapsregeringen följa utskottets uppmaning om att man bör se över om det överhuvudtaget finns ett behov av grundad anledning.

Egentligen vill väl utskottet att den offentliga verksamheten ska kunna vara utsatt för samma tillfälliga plötsliga inspektioner som kan drabba vilket företag när som helst. Det har visat sig vara bra att kunna inspektera utan att på förhand förvarna om att nu är processen på gång.

För den skull, herr talman, vill jag understryka att den stödjande verksamheten är oerhört viktig. I och med att jag inom företagsverksamheten har haft att göra med ÅMHM:s inspektörer så känner jag inte alls igen den oro, som en del uttalar sig om, att vi inte kan ge ÅMHM för starka regler att luta sig emot. Det har visat sig att man i första hand försöka vara stödjande. För den skull finns det naturligtvis vissa exempel som vi har fått ta del av via massmedia på senare tid, men det är en annan fråga. Tack, herr talman.

Minister Carina Aaltonen

Tack, herr talman! Tack också till utskottet för ett fylligt betänkande. Det är väldigt viktigt att vi nu kan komma vidare och att den nya verksamheten inom ÅMHM kan komma på plats. Det är en verklig modernisering som är nödvändig, att separera tillsynen från det som görs inom landskapsförvaltningens socialvårdsbyrå och hälso- och sjukvårdsbyrå. Tillsynen kan flyttas ut till en redan existerande myndighet.

Utskottets ordförande konstaterade att det är väldigt viktigt med stödjande tillsyn framom granskande. Det är precis såsom tillsynen från socialvårdsbyrån i alla fall haft som ambition att verka hittills, att vara 2/3 stödjande och 1/3 granskande, att man framförallt ägnar sig åt proaktiv tillsyn framför reaktiv. Däremot måste jag tillstå att de resurser som har funnits på den lilla men ack så effektiva socialvårdsbyrån inte på långa vägar har räckt till. Vi anser också att det här är en förbättring av tillsynen på Åland.

Sedan vill jag bemöta begreppet som gäller ”grundad anledning” och skrivningen om att landskapsregeringen bör se över begreppet grundad anledning. Jag påstår att det finns också annan lagstiftning som ÅMHM tillämpar där det krävs särskilda skäl för att få göra inspektioner. ÅMHM har också i de här fallen argumenterat att de skulle ha fri inspektionsrätt.  Ålandsdelegationen har i sitt utlåtande alldeles nyligen, beträffande lagen om skydd av djur som ska användas för vetenskapliga ändamål, undervisningsändamål, djurskyddslagen som lagtinget slutbehandlade i juni i år, konstaterat att även om landskapet har behörighet att lagstifta om övervakningar och inspektioner inom landskapets behörighetsområden så kan de här bestämmelserna röra 10 § i grundlagen om skydd för privatlivet och hemfriden. Vi kan inte avvika från grundlagen enligt 27 § 1 mom. i självstyrelselagen.

Som jag bedömer det kan vi inte gå in och ändra i rikets lagstiftning där man ställer upp kriteriet ”grundad anledning” för att förrätta inspektioner när det gäller socialvårdslagen, lagen om specialomsorg för utvecklingsstörda och lagen om privat social service. Det är också därför som vi har tagit in samma formulering i det nuvarande lagförslaget om ändring av barnomsorgslagen samt hälso- och sjukvårdslagen. Där har vi lika grunder i alla lagar som rör det sociala området.

Ser man sedan till ÅMHM:s tre ingångar när det gäller inspektioner så handlar det om klagomål, planerad regelbunden tillsyn och stickprover. ÅMHM har naturligtvis grundad anledning att förrätta inspektion om ett klagomål har kommit in. När det gäller den planerade tillsynen så fastställs den i ÅMHM:s verksamhets- och resultatplan. Den är offentlig, det är en offentlig handling som både kommuner och privata socialserviceproducenter kan ta del av. Därför måste det vara fullt möjligt för ÅMHM att på förhand komma överens med privata socialserviceproducenter att komma och inspektera. Om de ger samtycke till inspektionen så då är det fritt fram att inspektera.

ÅMHM behöver nu ta i beaktande att de kommer att få ett nytt verksamhetsområde. De kommer att få göra inspektioner på boenden som är att betrakta som klienternas hem och där de boende har rätt till hemfrid enligt grundlagen. Därför bör ÅMHM ha rätt till klientens samtycke innan inspektionen företas. Den här inspektionen ska också utföras på en tid som passar klienten.

Gällande stickprov så kan man anse att de är oannonserade inspektioner. Det är också möjligt att göra stickprov enligt lagstiftningen, men det ska finnas en grundad anledning för det. Min åsikt är att vi inte kan och vi ska inte gå in och ändra lagen och ta bort begreppet grundad anledning då det handlar människors privatliv och hemfrid.

Sedan nämnde utskottets ordförande detta med resurser. Jag vill också nämna att i 2013 års budget har ÅMHM en nettobudget på 1 709 000 euro att röra sig med. ÅMHM har 32 ordinarie och en tillfällig tjänst. Det är klart att om man har begränsade resurser så leder det till hård prioritering och det gäller för all förvaltning.

Beträffande resurserna till ÅMHM så pågår en budgetbehandling i landskapsregeringen just nu. Jag har också framfört mitt önskemål till finansavdelningen att det bör finnas två socialinspektör på plats. Vi får se vad resultatet av det önskemålet blir. Vi ska också komma ihåg att lagtinget fattar det slutliga beslutet om budgeten.

Översynen av ÅMHM-lagen har påbörjats, dels för att kunna frigöra resurser och för att modernisera. Vi ska bland annat ta bort prövningsnämnden.

Lagen om nykterhetsarbete finns också med i vårt lagstiftningsprogram. I budgeten 2013 finns det också med att den lagen ska förnyas. 

Sedan förutsätter utskottet att man ska göra en utvärdering inom två år av det nya myndighetsarbetet. Jag menar att man varje år måste göra en verksamhetsutvärdering och det gör man i synnerhet på ÅMHM. Man har kommit väldigt när det gäller att ha styrning över verksamheten. Man har balanserade styrkort och man är väldigt strukturerad i sitt arbete. Jag menar att en utvärdering sker varje år i den verksamhet- och resultatplan som görs upp. Tack, herr talman.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Jag kommer att upprätthålla mig vid två punkter i lag- och kulturutskottets betänkande.

Den första gäller grundad anledning och diskussionen kring det. Det andra gäller lagen om nykterhetsarbete.

Grundad anledning, ja, vi hörde att det finns argument för och det finns argument mot att ta bort ur grundad anledning som krav för att få göra inspektion. Jag menar att man inte behöver välja. Syftet med att eventuellt ta bort begreppet grundad anledning ur lagstiftningen är ju att man ska kunna göra stödjande inspektioner och besök. Jag tror att det skulle vara bättre om vi skilde på de här två olika sorterna av inspektion. Den inspektion som idag kräver grundad anledning där kan myndigheten komma oanmäld med handräckning från polisen, man kan ha tillträde till alla lokaler och man kan begära ut sekretessbelagda handlingar och ta foton. Man har ganska långtgående befogenheter enligt de två paragrafer som kräver grundad anledning för inspektion. Jag menar att det skulle vara bättre att skilja på förhandsanmäld inspektion och oanmäld inspektion. Vid förhandsanmälda inspektioner, som man brukar göra även i dagsläget, så anmäler man på förhand, man har kanske inte rätten att ta med polisen och inte heller ta foton i lokalen utan man kommer på stödjande besök för att diskutera olika problem med verksamheten och verkligen vara den stödjande tillsynsmyndigheten. Sedan om man däremot har en grundad anledning, man får ett tips och man behöver göra en brandkårsutryckning, då kan man utnyttja den paragrafen som finns idag. Jag menar att vi idag saknar en paragraf som ger lagstöd för en stödjande inspektion. Jag tycker att man borde lösa den här problematiken på det sättet. Då tror jag att alla skulle vara nöjda här i salen, åtminstone om man analyserar debatten och vad man är ute efter med att ta bort begreppet grundad anledning.

Vad gäller lagen om nykterhetsarbete så har jag varit lite kritisk till att vi ska ta den här blankettlagen. Men jag fick nöja mig med skrivningen att landskapsregeringen ska se över lagstiftningen. Vi tar faktiskt en blankettlag som innehåller fem paragrafer och där vi tillämpar en rikslag med åtta aktiva paragrafer. Det börjar kännas lite konstgjort. Det enda som lagen om nykterhetsarbete medför är att den uppmuntrar kommunerna att bedriva nykterhetsarbete. Den ger också lagstöd för att det nykterhetsarbete man faktiskt bedriver också är underlag för landskapsandelar för socialvård. Det är syftet. Den säger ingenting om hur det här nykterhetsarbetet ska gå till, det är ganska fritt upp till kommunerna. Egentligen kunde man med två eller tre paragrafer skriva en egen åländsk lag där man säger att kommunerna uppmuntras att bedriva nykterhetsarbete och de har rätt till landskapsandelar för den här verksamheten. Då behöver vi inte ha någon blankettlag överhuvudtaget, det blir tydligt och redigt, det blir klart för medborgarna vad det som gäller och man behöver bara läsa en lagbok. Med ganska enkla medel kunde man reda upp också i den soppan. Det var allt jag hade att säga för idag, tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag menar att det finns lagstöd för stödjande tillsyn i t.ex. landskapslagen som gäller barnomsorg. Där finns det lagstödet i 25 § och när det gäller lagstöd för granskande tillsyn då finns det lagstödet i 25a § som handlar om inspektionsrätt. Jag tror faktiskt att det är en allvarlig sak om man tar bort skrivningen grundad anledning, speciellt när det rör människors privatliv och hemfrid. Det här är ett uttryck som används på många ställen, både i riket och i Sverige, och handlar om när man har rätt att undersöka människor. Är det bara för att man har en färgad hud som man får gå in och göra det? Det är inte någon grundad anledning!

Ltl Axel Jonsson, replik

Nej, jag delar den bedömningen. Man ska vara försiktig med att ta bort begreppet grundad anledning. Man missar också lite målet med att göra det när man kunde göra det på ett enklare sätt. Sedan kan man diskutera om det idag finns lagstöd för att göra den här typen av stödjande inspektioner. Lagstiftningen är nog ganska allmänt hållen, åtminstone de hänvisningar som jag har sett idag. Där kunde man förtydliga lagstiftningen så att det inte råder några tvivel på att man har lagstöd att göra stödjande inspektioner. Är det så att vi här i lagtinget, som fattar beslut om lagen, inte förstår exakt vad lagen innebär eller medför så finns det kanske anledning att förtydliga lagstiftningen i ett senare skede när man tar upp det här.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, med tanke på det stora område som det här de facto handlar om, 16 kommuner och privata socialvårdsproducenter där det handlar om allt från barnomsorg till äldreomsorg, så tror jag ändå att vi har hamnat på en liten bagatell när det gäller den diskussionen. Det viktiga skulle ändå vara att man hinner göra stödjande tillsyn i mån av möjlighet och enligt det tillsynsprogram som görs upp. Det finns ofta en plan för det här. Det är viktigt att man fortsätter inom ÅMHM med det här. Min erfarenhet är att det också kommer ganska mycket klagomål som man måste hantera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om ändring av 2 och 4 §§ landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

4        Tillsyn över PAF:s verksamhet

Landskapsregeringens svar

Ltl Brage Eklunds skriftliga fråga (SF 11/2012-2013)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Gun-Mari Lindholm.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! I det tillstånd för spel som landskapsregeringen beviljat PAF (140 K14) understryks PAF:s ansvar för att spelarna skyddas mot överdrivet spelande samt att penningtransaktioner säkerställs för att undvika illegal penning transferering. I offentligheten framkommer det dock att spelare under lång tid kunnat omsätta illegala pengar på 13,5 miljoner euro på PAF:s internetspel.  Man undrar därför vad landskapsregeringen i praktiken gör för att säkerställa att spelarna skyddas mot överdrivet spelande och att spel inte sker med illegala medel.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur utövar landskapsregeringen i praktiken sitt tillsynsansvar över PAF:s spelverksamhet?

Minister Gun-Mari Lindholm

Tack för frågan. Det finns ett kort svar på den frågan och det finns ett långt svar. Jag börjar med det korta svaret. Vi som tillsynsmyndighet har konstaterat att PAF har fullgjort sina skyldigheter i enlighet med kriterierna i sitt speltillstånd och i enlighet med penningtvättslagen.

Lotteriverksamhet regleras i landskapslag 1966 om lotterier. Med stöd av lotterilagens 1 § får lotteri anordnas med tillstånd av landskapsregeringen. Enligt 3 § omfattar lagen även kasinoverksamhet och även annan vadhållning som kan beviljas offentligrättslig förening. Enligt 4 § 1 mom. i lotterilagen får lotteritillstånd förenas med villkor samt kontroll och ordningsbestämmelser. I fall tillståndshavare inte iakttar sådana villkor och bestämmelser kan tillståndet enligt 4 § 2 mom. återkallas.

Lotterier har grovt indelats i varulotterier och penningspel. Tillstånd att anordna penningspel får enligt lotterilagens 3 § endast beviljas offentligrättslig förening som bildats genom landskapsförordning.

Ålands penningautomatförening, PAF, är den enda förening som beviljas tillstånd enligt 3 § genom landskapsförordning 1993/56, om Ålands penningautomatförening och dess verksamhet. Enligt förordningens 23 § övervakas föreningens verksamhet av landskapsregeringen.

PAF bedriver i stor uträckning sin verksamhet genom spel över Internet. För denna verksamhet har PAF beviljats särskilt tillstånd med stöd av 1 § i lotterilagen. Tillståndet som rubricerats: ”Tillstånd för spel och lotterier via elektromagnetiska vågor”, beviljades år 2004 och löper ut den sista december 2014.

Tillståndet är förenat med nio villkor. Enligt speltillståndet ska PAF dessutom ansöka om tillstånd för varje spel som introduceras på föreningens webbsida. Under villkor tre i PAF:s speltillstånd understryker landskapsregeringen PAF:s ansvar för att verksamheten sker så att spelare skyddas för överdrivet spelande. Dessutom finns i villkor tre direkt förpliktade skrivningar. För det första ska det på speltjänsten finnas en funktionalitet så att spelarna frivilligt kan begränsa sitt spelande eller för viss tid utestänga sig själva från all form av spel. För det andra ska personal med kundkontakter ha utbildning om de risker spel som företeelse medför.

I villkor nio i speltillståndet understryker landskapsregeringen att PAF ansvarar för att verksamheten sker i enlighet med de bestämmelser som gäller vid varje tidpunkt och att landskapsregeringen på basis av sin tillsynsskyldighet, enligt 23 § i landskapsförordningen från 1993 om Ålands penningautomatförening och dess verksamhet, fortlöpande hålls informerad om utvecklingen.

Det kan generellt konstateras att speltillståndet är utformat så att tillståndshavaren PAF självständigt, utan inblandning av tillsynsmyndigheten, förutsätts bedriva sin verksamhet i enlighet med lag och att det snarast är PAF som ska initiera en dialog med tillsynsmyndigheten för att diskutera och belysa frågor av juridisk relevans och för PAF:s verksamhet. Så är fallet även i praktiken.

Landskapsregeringen har i stor utsträckning fört diskussioner med företrädare för PAF då det ansetts relevant.

Lag om förhindrande och utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism, FFS/2008, utgör rikslagstiftning vars syfte är att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, bidra till att dessa avslöjas och utreds samt effektivisera spårning och återtagande av vinningen av brott. Lagen tillämpas på en mängd branscher som kan utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Lagen tillämpas enligt lagens 2 §, 15 p. även på sammanslutningar som verkställer penningspel och som avses i Ålands landskapslagstiftning, dvs. på PAF.

Penningtvättslagen innebär i praktiken för PAF skyldigheter att vidta åtgärder som berör kundkontroll, övervakning och utredning samt rapportering och avbrytande av tvivelaktiga affärstransaktioner. Enlig lagens 31 § 1 mom. utövas tillsyn över efterlevnaden av lagen av Ålands landskapsregering till den del lagen berör penningspelsammanslutningar på Åland. Landskapsregeringen ska med stöd av 4 mom. i samma lagparagraf underrätta centralen för utredning av penningtvätt om det på basis av omständigheter som kommer fram i samband med tillsynen, eller annars vid skötseln av sina uppgifter upptäcker en tvivelaktig affärstransaktion eller annars misstänker finansiering av terrorism eller av annat straffbart försök till detta.

Penningtvättslagen har sitt ursprung i EU:s penningtvättsdirektiv, som i sin tur har sina rötter i ”Financial action task force rekommendationer”. FATF är ett organ som på ett internationellt plan bekämpar penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av spridning av massförstörelsevapen. FATF har antagit 40 rekommendationer i syfte att förhindra att det finansiella systemet används för sådana önskemål. Genom återkommande utvärderingar kontrollerar FATF att medlemmarna följer dessa rekommendationer. I egenskap av tillsynsmyndighet över penningtvättlagstiftningen besvarade landskapsregeringen i juli 2012 en mängd frågor gällande efterlevnaden av dessa rekommendationer till de delar de berör sammanslutningar som verkställer penningspel i landskapet.

Landskapsregeringens svar kompletterades den 26 mars 2013. Landskapsregeringen har i egenskap av tillsynsmyndighet regelbundna sammankomster med PAF där vi går igenom efterlevnaden av gällande lagstiftning och licensvillkor.

I samband med det aktuella ärendet har landskapsregeringen haft en särskild tillsynsgenomgång av PAF. Då kunde konstateras att PAF ett flertal gånger, med stöd av 23 § i penningtvättslagen, underrättat CKP om tvivelaktiga transaktioner genomförda av den aktuella spelkunden. 

En central fråga som uppkommit i debatten är PAF:s skyldighet att avbryta affärstransaktioner som betraktas som tvivelaktiga. Enligt 26 § 1 mom. i penningtvättslagen ska penningspel sammanslutningar bl.a. avbryta en affärstransaktion för tilläggsutredningar eller vägra utföra en affärstransaktion om affärstransaktionen är tvivelaktig. Med andra ord så räcker det inte att göra en anmälan, affärstransaktionen ska även förvägras.

I 26 § 2 mom. finns emellertid ett undantag från denna huvudregel. I fall affärstransaktionen inte kan inställas, eller om det sannolikt blir svårare att utröna affärstransaktionens verkliga förmånstagare om den avbryts eller förvägras, kan den rapporteringsskyldiga utföra affärstransaktionen varefter en anmälan, enligt 23 §, omedelbart ska göras.

I diskussionerna med landskapsregeringen har PAF hävdat att man varit av den uppfattningen att PAF i enlighet med 26 § 2 mom. i penningtvättslagen inte får avbryta tvivelaktiga affärstransaktioner eftersom det skulle försvåra utredningarbetet hos CKP. Eftersom CKP inte heller ha responderat på de anmälningar som gått ut från PAF har man tillåtit spelet fortgå. Det var det långa svaret.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det var en lång redogörelse och många paragrafer och hänvisningar till penningtvättslagen. Om säkerhetssystemet, enligt revisionsbyrån Ecogra, är bland de absolut bästa när det gäller spelansvar, hur kan då ett fall som det här uppstå? Det har tydligen brustit i kontrollen i varje fall.

Landskapsregeringen borde ha gjort en egen granskning på basen av det som står i punkt 1-9 i PAF:s speltillstånd. I punkt tre står: ”Verksamheten sker så att spelaren skyddas för överdrivet spelande”. Anser landskapsregeringen att man har gjort tillräcklig kontroll för att skydda spelarna för överdrivet spelande?

Minister Gun-Mari Lindholm

Efter de diskussioner och de svar som vi har fått från PAF så har landskapsregeringen ansett att PAF har, i enlighet med sina speltillstånd och de kriterier som finns där och också i enlighet med penningtvättslagen, förfarit på ett lagenligt sätt.

Anmälningsplikten är redan konsumerad eftersom PAF har anmält det här till CKP.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det har i media cirkulerat att centerns gruppordförande tycker att man bör hitta alternativ för att kompensera de drabbade och återbetala pengarna om brott kan påvisas. Representanter från regeringen har också sagt att man skulle använda motsvarande pengar som företagare har blivit av med till att skapa en fond för att hjälpa spelmissbrukare.

Borde inte landskapsregeringen istället koncentrera sig på att återbetala berörda företagare och föreningar som har förlorat de här pengarna?

Ytterligare kan sägas att i penningtvättslagens 7 § står: ”När en spelare satsar penningbelopp som överstiger 3 000 euro på en gång eller sammanhängande ska kundens identitet kontrolleras.” När summan överstiger ett maximibelopp på 15 000, tror jag, så då ska spelet stoppas i fem dagar och kontrolleras ytterligare. Hittar man inte några oegentligheter så får spelet fortsätta. I det här fallet har ju spelet pågått i flera år. Med det kontrollsystem som PAF har idag så borde man ha upptäckt det här felet tidigare än vad man har gjort.

Dessa företag är egentligen med och finansierar de överskott som PAF har. Anser landskapsregeringen att det är moraliskt riktigt? Känns det bra att företagare och föreningar är med och finansierar vår välfärd idag och som landskapsregeringen vill ta ut från PAF idag?

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Frågan som ltl Brage Eklund ställer beträffande PAF:s spelverksamhet är riktad till tillsynsmyndigheten. Från tillsynsmyndigheten, vilket jag politiskt ansvarar för, så har jag svarat.

Vad beträffande ägande och hur ägarna till PAF kommer att förfara så är det inte en fråga för mig, utan det är nog till en annan minister som den frågan ska ställas i så fall.

En utredning pågår. I normala brottsförfarande brukar den skyldige stå för sitt brott. På frågan hur man kommer att göra i det här särskilda fallet kan säkert en annan minister svara på. Tack.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

5        Slopande av körkortsutbildningens andra skede

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)

Talmannens föreslår att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det här är egentligen en ganska enkel och konkret fråga. Enligt vår mening handlar det om en inkonsekvens i vår körkortslagstiftning.

När man fyller 18 år har man möjlighet att genomgå det som i folkmun kallas det första skedet av utbildningen. Man skriver teoriprov och gör uppkörning. Man kan skaffa sig den kunskap som krävs för att klara teoriprovet och uppkörningen på egen hand eller hos en bilskola. Individen har alltså möjlighet att välja mellan olika alternativ.

Sedan om man har övningskört i två år, under prövotid när man har sitt provisoriska körkort, så före den tvåårsperioden är avslutad så måste man genomgå det som kallas andra skedet, en tilläggsutbildning. Men här kan man inte välja att skaffa sig den kunskapen på egen hand, utan den kunskapen måste man få hos en bilskola. Här ligger inkonsekvensen. Den första delen och den stora delen av utbildningen kan man läsa till sig på egen hand och övningsköra med förälder eller annan anhörig och skaffa sig de kunskaper som krävs. Men i den andra och lite mindre delen av körkortsutbildningen så krävs att man går i bilskola. Tänker vi på 20-åringarnas livssituation, när de för att få fortsätta att köra ska gå till en bilskola och följaktligen måste betala för den här undervisningen, så tycker jag att det finns ett tankefel bakom det här systemet. Det finns ett syfte med att man ska gå den här utbildningen. Man lär sig bl.a. att köra ekonomiskt och förutseende, det är bra och jag uppmuntrar absolut till att man ska fortsätta lära sig. Men jag tycker inte om sättet på vilket man ska skaffa sig den kunskapen när det gäller lagstiftningen och förordningen. Jag tycker inte att det är skäligt att man ska belastas ekonomiskt när man vill fortsätta att köra bil som tjugoåring. Man tvingas genomgå den här utbildningen hos en bilskola. Man borde få skaffa sig den här utbildningen på egen hand, såsom man vill. Det finns ändå ingenting som hindrar att man går till en bilskola, om man tycker det är det bästa sättet att skaffa sig den utbildningen. Jag tycker att det är fel att samhället ska påtvinga individer att betala för den här utbildningen, speciellt eftersom man inte gör det i det första skedet. Samhällets roll är ju att kontrollera att man har de kunskaper och färdigheter som krävs för att framföra ett fordon i trafiken, inte att med pekfinger säga hur man skaffar sig den kunskapen. Samhället ska kontrollera att kunskapen finns. Vi har ett bra system när det gäller det första skedet av körkortsutbildningen. Det andra skedet tycker jag kan utvecklas. Mera tankar på att försöka skapa så enkla, obyråkratiska system som möjligt och så stor valfrihet för den enskilda som möjligt.

Därför föreslår vi att man slopar kravet på tilläggsundervisningen under det andra skedet och att landskapsregeringen återkommer till lagtinget med ett förslag. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Axel Jonsson. Det var ett intressant resonemang. Jag upplevde att resonemanget inte riktigt höll. Man föreslår nu här ett slopande, men hela anförandet handlade om hur viktigt det andra skedet egentligen är och kontrollen att det faktiskt finns kunskap. Däremot kan jag vara av samma åsikt att kunskapen kanske inte måste fås i en bilskola.

Ltl Axel Jonsson, replik

Som vi skriver i motionen så tycker vi att man kan komplettera det första skedet eller t o m införa en andra uppkörning där man ställer lite strängare krav på körningen eftersom man har fått öva under två år. Det borde finnas enklare metoder att lösa det här, och kontrollera att man har kunskapen, än att man tvingar ungdomarna att genomgå utbildning med dagens formkrav. Det är formkraven jag vill åt och ingenting annat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Är det rätt väg att gå då, att man börjar med att slopa och sedan ser till fortsättningen? Borde man inte diskutera ärendet och eventuellt i ett annat skede gå in för det och inte bara föreslå ett slopande? 

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag är ingen expert på vad som är det bästa sättet att lösa det, om man ska komplettera det första skedet eller det andra skedet. Det finns andra personer som är betydligt mera kompetenta att avgöra detta. Därför har jag lämnat lösningen öppen för landskapsregeringen. Jag vill komma åt det här problemet som både ltl Kemetter och jag tycks vara eniga om. Samhället kanske inte har den uppgiften att ställa så stränga krav på hur den här utbildningen få införskaffas. Jag tror att vi är överens i sak. Jag är öppen för att landskapsregeringen kompletterar med en lösning som medför att syftet med andra skedet fortfarande uppfyllts.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag är beredd att i det här skedet hålla med logiken i ltl Axel Jonssons resonemang.

Infrastrukturministern bad mig framföra att just nu framarbetas ett färdigt förslag när det gäller hela körkortslagen, vilken kommer upp i december i lagtinget. Detta som ren information.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tackar för den informationen. Jag hoppas att man då kan ta det här i beaktande när man utformar den lagstiftningen. Jag ser fram emot att få ett förslag där det här förhoppningsvis finns med. Jag är glad att vi är överens i frågan och räknar varmt med ltl Eliassons stöd i det här fallet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag var lite förvånad när det stod att man ville slopa den här paragrafen, när den paragrafen de facto inte säger att man måste göra utbildningen i bilskola. Paragrafen säger att landskapsregeringen ska ge anvisningar om hur detta ska göras. Jag har inte hittat den paragrafen men antagligen är det i någon förordning eller beslut som detta sägs. Själva paragrafen säger inte att man måste göra utbildningen i bilskola, om jag har förstått det rätt.

Jag förstår resonemanget och jag och har fått en del förklaringar redan. Om jag har förstått det rätt så tillkom den här paragrafen på grund av att det har skett en stor mängd olyckor just bland unga förare. Själva behovet att ha den här kunskapen kan vara betydande. Jag vet inte, det här måste man titta på.

Har ltl Jonsson sett på någon olycksstatistik? Hur ser statistiken ut för unga förare efter den här paragrafens införande?

Ltl Axel Jonsson, replik

Mitt och Ålands Framtid syfte med den här motionen är att kunskapskraven ska behållas. Av mitt anförande och av motionen framgår att kunskapskravet inte ska ändras. Förarna ska i framtiden ha samma kunskaper på vägarna som man har idag med dagens system. Däremot vill vi ta bort formkravet för hur utbildningen ska införskaffas. Tittar man på lagstiftningen så är iakttagelsen riktig. Där står inte att man behöver genomgå utbildningen i bilskola, det har man däremot fastslagit i förordning. Ser man på lagstiftningen som den skulle se ut utan det här kravet så står det bl.a. ”att man under två år ska visa att man har de kunskaper och färdigheter samt en mognad som krävs för att framföra fordon i trafiken genom att köra prickfritt.” Kraven finns fortfarande i den lagstiftningen såsom det skulle se ut utan det här förslaget. Det är jag helt övertygad om.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med om mycket i resonemanget. Jag bara konstaterar att det kanske inte behövs en lagändring, att man slopar den där paragrafen. Det handlar om hur förordningar och beslut är tagna. De behöver man titta in och se över hur de ser ut. Man måste också beakta den statistik som finns och olyckorna som har skett, särskilt efter att den här paragrafen tillkom, 2004 tror jag.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så länge som förarna förväntas ha samma kunskaper som idag så borde de inte påverka olycksstatistiken i endera riktningen, enligt min logik åtminstone. Om man sedan behöver en lagändring eller om man vill ändra på förordningen, det lämnar jag upp till landskapsregeringen att avgöra, om man ändå är inne för det här, vilket jag tidigare fick indikationer på. Jag är inte låst vid att lagen måste ändras, jag ser lika gärna att man löser problemet på ett annat sätt om man finner det lämpligare. Jag tycker att det är ett problem som vi i den här salen borde vara angelägna att åtgärda.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Ärade kollegor, nu gav de här replikskiftena egentligen allt det som jag ville ha sagt. Det viktiga är att välkomna initiativet, men betona att det finns en helhet här som medför att innehållet i det andra skedet är viktigt.

I och med att denna ledamot har barn i samma ålder som Axel Jonsson så har det visat sig att särskilt för flickorna så har det andra skedet varit oerhört nyttigt. Det kan vara annat för pojkar vad gäller bilar och annat. Men att få den extra informationen och undervisningen efter att ha prövat på bilkörandet ett tag är värdefullt. Vi får på inga villkor se till att själva insatsen från det offentliga försvinner om vi gör en sådan här reform.

Kollegan Torbjörn Eliasson informerade redan om att vi har hela körkortslagstiftningen på översyn. Då får vi in en helhet där vi kan bedöma vad som är viktigt.

Sedan har vi, som vi alla vet, EU-problematiken vad gäller körkortsidan. I lag- och kulturutskottet har vi kunnat konstatera att det är oerhört komplicerat.

Det är bra om den här motionen får fungera som inspirationskälla. Sedan när det är dags för själva lagframställningen från landskapsregeringen så får vi diskutera hur vi kan slopa lite på formkraven men ändå behålla en god körkortsutbildning. Tack för ordet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag kunde inte låta bli att komma med en replik till ltl Harry Janssons kommentar om att pojkar skulle vara bättre på att köra än flickor. Det är märkligt att man ska lyfta upp ett jämställdhetsperspektiv när det gäller körkort och körande. Om man tittar på olycksfall och krockstatistiken så kanske vi får en annan syn på ärendet.

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Vi vet allihop mycket väl att det är den manliga sidan av befolkningen som är farlig bakom ratten. Jag tror att ltl Kemetter känner väl till den statistiken. Men det förhindrar inte att berätta om mina egna personliga erfarenheter. För mina egna döttrar har det varit en ögonöppnare att lära sig bl.a. detta med ekonomisk bilkörning, som inte är så utmärkande i det första skedet av utbildningen. Jag tycker inte att det är att fara illa fram med jämställdheten. Det är bara att konstatera att när vi diskuterar en reform av den här karaktären så måste vi beakta helheten. Alla individer är olika i samhället och alla har vi olika erfarenheter när vi sätter oss bakom ratten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det har ltl Harry Jansson precis rätt i, vi ska se på helheten och också ur den ekonomiska synvinkeln. Den här motionen är intressant och den ger en intressant debatt. Det är bra att man tog in det också ur det här perspektivet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Jag har i likhet med ltl Harry Jansson funderat på om EU-rätten kan sätta stopp för det här. Vad jag har förstått så i ett annat EU-land, Sverige, så har man inte ett system med en körkortsutbildning som är uppdelad i två läger på det här sättet. Det visar ju på att det torde finnas möjligheter att skapa ett flexiblare system även här på Åland.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Då kan jag glädja ltl Jonsson med att den reform som nu pågår av körkortslagstiftningen är till huvudsaklig del inspirerad av den rikssvenska situationen och regelverket. På det sättet får vi se om det finns en verklighet där som vi kan kopiera även till denna del.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Hilander, replik

Tack, talman! Ltl Jansson säger att innehållet är det viktiga i det andra skedet och där har det framkommit en hel del kritik. Det tog ganska lång tid innan man hade format vad andra skedet ska handla om. Där kom de största negativa effekterna, många såg det bara som en kostnad och man fick inte ut någonting konkret. Man kanske är konkret idag, att man når fram med ett viktigt budskap.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Hilander, om vi som beslutsfattare, lagstiftare och budgetmakare kommer fram till att detta är något som vi behöver, men att det kanske är oskäligt att belasta våra yngre med, då kanske det är en service som vi ska bjuda på från det offentliga med tanke på kritiken som har riktats mot steg två. Kritiken är berättigad till vissa delar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

6        Aktivera självstyrelselagens B-lista

Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2012-2013)

Talmannens föreslår att även detta ärende remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Om den förra motionen som vi diskuterade var ett litet och ganska konkret ärende så är det här ett ärende för de lite större linjedragningarna.

Den nu gällande självstyrelselagens 29 § innehåller bestämmelser om behörighetsområden som kan överföras till lagtingets behörighet genom enkel rikslag med lagtingets samtycke. Det är utgångspunkten.

De områden som uppräknas är framförallt: folkbokföring, handels-, förenings- och fartygsregister, arbetspensionsskydd för anställda och förtroendevalda inom kommunalförvaltningen, resterande del av alkohollagstiftningen, bank- och kreditväsendet, samt arbetsrätten.

Samtliga partier med representation i lagtinget har enats om att jobba för ett kraftigt utvecklad självstyrelsesystem. Därför är det ju lite underligt att det inte sedan nuvarande självstyrelselag trädde ikraft 1993 har riktats en enda begäran till statsrådet att överföra något av ovan nämnda behörighetsområden till lagtinget.

Behörigheter såsom handels-, förenings- och fartygsregistret, arbetsrätten, samt bank- och kreditväsendet kan, rätt utnyttjade, användas till en mera vidsträckt, betydande och för Åland gynnsam näringspolitik genom exempelvis förenklade regelverk och minskad byråkrati.

Men ekonomi är inte allt. Självstyrelsen måste förändras i relation till den språkliga verkligheten vi ser i Finland. När finska myndigheter inte längre klarar att ge svenskspråkig service finns det, om vi ska vara ärliga, inget annat reellt alternativ än att frågorna flyttas till Åland och åländska myndigheter, i andra hand de finska myndigheter som finns på Åland. Givetvis förutsatt att vi är överens om att vi ska förverkliga självstyrelsens syfte. Men jag hoppas ändå att vi inte tvivlar på det här idag.

Som ett konkret exempel har den som haft mera ingående kontakt med föreningsregistret säkert noterat att svenskspråkig service långt ifrån är en självklarhet idag.

Att 63 procent av finländarna i dagsläget vill slopa den obligatoriska skolsvenskan, talar tyvärr inte för att andelen svenskspråkiga anställda på riksmyndigheterna på finska sidan kommer att växa framöver.

Finskspråkiga kollektivavtal utan översättning är fortfarande ett utbrett fenomen, även om det blivit lite bättre på senare tid. Detta kunde direkt åtgärdas genom en åländsk arbetsrätt.

Jag vågar påstå att enbart den språkliga utvecklingen sedan 1993 utan tvivel borde räcka för betydligt större aktivitet på B-listan.

Alkohollagstiftningen kan i ett näringspolitiskt syfte användas för att underlätta gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholhaltiga drycker, förenkla onödigt omständliga regelverk. Och varför skulle vi inte vara mogna att föra den debatten här i lagtinget? Idag är ju mycket av alkohollagstiftningen baserad på blankettlag, vilket gör att vi i lagtinget knappt diskuterar förändringar på det området.

Alkohollagstiftningen kan ju även användas för att ur ett folkhälsoperspektiv för att begränsa tillgången på alkohol, om man politiskt är tilltalad av en sådan utveckling. Jag skulle mer än gärna argumentera och diskutera den frågan här i salen istället för att behöva anlita tolk för att ta del av riksdagsdebatten som idag styr majoriteten av de åländska alkoholregelverken.

Det tydligaste exemplet på systemfelet såg vi ju i somras när enportionsregeln för alkoholservering var ett hett ämne. Debatten visade ju närmast att vår egen näringsminister, trots efterforskningar, inte hade koll på att lagstiftningen faktiskt är så galen som den verkar. Lagstiftning som de facto är åländskt behörighet. Åländsk behörighet.

Han lovade sedan att ta tag i det så fort han kom tillbaka från semestern, men inte mycket har hörts eller synts efter det. Inte ens en så liten fråga som att man ska få köpa en eller två öl åt gången, har vi gett landskapsregeringen i uppgift att fundera på, utan vi köper blankettlagstiftningen rakt upp och ner.
Ett tydligt exempel på problematiken kring delade behörighetsområden.

Såsom självstyrelsepolitiska nämnden påpekade i våras sitt betänkande med anledning av den självstyrelsepolitiska redogörelsen, att landskapsregeringen bör överväga en överföring av folkbokföringen. Något som skulle medföra smidigare koordinering mellan hembygdsrätts- och folkbokföringsregistret. Det är också ett bra exempel på vilka möjligheter som B-listan faktiskt ger oss idag om vi skulle aktivera den.

Ålands Framtid har i olika sammanhang drivit på för överförande av B-listans behörigheter. Det är något som mina kollegor i nuvarande lagtingsgrupp drev på under mitten på förra decenniet genom initiativ och debattinlägg, och som vicetalman Roger Jansson och den moderata gruppen motionerade om år 2002 om överförande av fartygsregistret som ingår på listan. Nog måste man ju hålla med vicetalman Janssons resonemang för tio år sedan att det är lite av ett mysterium att vi än i denna dag inte aktivt försöker ta varje tillfälle att skaffa oss större inflytande över vår absolut viktigaste och största samhällsbärande näring.

Det är ju onekligen så att det allt annat än gynnar oss i argumentationen för ett kraftigt utvecklat självstyrelsesystem i ekonomisk bemärkelse, att vi har visat ett så svagt engagemang för att själva sätta flera av villkoren för navet i den åländska ekonomin! Vi måste göra oss av med denna trovärdighetsproblematik och följa upp våra välformulerade argument gentemot Helsingfors med praktisk handling.

Det blir ju dessutom synnerligen påtagligt när man läser Alec Aalto rapporten ”Ålands självstyrelse i utveckling” där riksdagsgrupperna indirekt ifrågasätter behovet av en utvecklad självstyrelse, med att vi faktiskt inte har gjort några framstötar för att inom ramen för dagens självstyrelse utvidga lagtingets behörighet. Det börjar bli dags att vi rycker upp oss och efterlever våra ambitioner också i det dagliga politiska arbetet.

Sammanfattningsvis förslår vi i Ålands Framtid därför att landskapsregeringen analyserar situationen, kavlar upp ärmarna och återkommer med prioriteringar för B-listan. Självstyrelsepolitiska nämnden har delvis begärt det, och jag hoppas att lagtinget genom den här motionen tar möjligheten att komplettera och förstärka beställningen.

För självstyrelseutvecklingen, kära kollegor, sker kontinuerligt, vare sig vi vill det eller inte. Herakleitos kallade det ”panta rei”, allting flyter, dvs. :”Det enda som är beständigt är förändring.” Det kan vi inte påverka. Men vad vi däremot kan påverka är förändringens riktning, om självstyrelsen utvecklas eller avvecklas.

Det råder inget tvivel om att B-listan rymmer stora möjligheter att utveckla Åland både ekonomiskt och språkligt.

Jag uppmanar därför lagtinget att ta möjligheter och sluta blunda för dem! Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var en intressant motion just med tanke på att vi i förra veckan, enat alla partier på Åland, gick som en enad styrka och diskuterade och informerade i en rapport om hur vi skulle vilja utveckla den åländska självstyrelsen tillsammans. Där sade vi enade att vi inte skulle aktivera B-listan utan hitta en mer demokratisk linje att diskutera. Nu förstår jag överhuvudtaget inte varför ltl Axel Jonsson tar upp det här? Ledamoten sitter själv med i den kommande blandade kommittén och har där alla möjligheter att diskutera frågan i ett brett viktigt forum.

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart ser vi det som ett viktigt arbete i Ålands Framtid och ställer oss också bakom det arbete som utförs på längre sikt. Men om ltl Kemetter läser vad som står i motionen så skriver vi faktiskt att det inte räcker med att vi bara utvecklar självstyrelsen vart 30:e år i samband med de stora revideringarna. Den nya självstyrelselagen, som den blandade kommittén nu ska ta fram, beräknas träda ikraft 2021. Det är ganska lång tid från idag. Vi i Ålands Framtid menar att om vi ska utveckla självstyrelsen aktivt och uppfylla självstyrelsens ursprungliga syfte så räcker det inte att vi bara vart 30:e år funderar över den här problematiken. Vi måste också göra framsteg däremellan. Jag tycker inte på något sätt att det ena utesluter det andra, att vi inte skulle kunna framföra krav på att aktivera B-listan i dagsläget och samtidigt jobba framgångsrikt i den blandade kommittén. Det har ju faktisk självstyrelsepolitiska nämnden begärt så sent som i våras.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Nu är jag inte inkommen i Ålands Framtids vallöften. På vilken del av behörighetsområdet på B-listan har man fått ett demokratiskt stöd att lyfta, där man upplever att landskapsregeringen skulle klara av att hantera det under de här ekonomiska svåra tiderna?

Ltl Axel Jonsson, replik

Ltl Kemetter måste se den här frågan i ljuset av det självstyrelsesystem vi har. Görs behörighetsöverföringar så ska också avräkningsgrunden justeras. Det betyder att det inte ska påverka ekonomin i någon större utsträckning om det görs enligt regelverket.

Det som vi har motionerat om, lite före min tid dock, är en motion om att överta resterande del av alkohollagstiftningen, som finns med på den här listan. Det är ett konkret exempel på hur vi har jobbat för att komma framåt i de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är självklart att vi under de här åren, fram till nästa generation av självstyrelsesystem, ska utnyttja det system vi har.

Beträffande Aalto kommitténs synpunkter på B-listan om att vi härifrån inte har begärt någon överföring så har åtminstone jag sagt att orsaken till det är att den här listan är över 20 gammal. Det har visat sig att dess innehåll inte är av särskilt intresse för utvecklingen av självstyrelsen.

När det gäller sjöfartsregisterfrågan så är det ett slag i luften att ta över en sådan om man inte får över arbetslagstiftningen och en hel del annat inom sjöfartens förutsättningar.

Det enda intressanta är det som självstyrelsepolitiska nämnden har skrivit om folkbokföringen. Därför tycker jag om den här motionen men jag förstår inte varför klämmen är utformad som den är, eftersom de övriga områden som finns på B-listan egentligen inte är av något av dagsintresse.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är lite tråkigt att höra att motionären då 2002 motionerade och propagerade så starkt för ett övertagande av fartygsregistret. Arbetsavtal och arbetsrätten finns ju också med på B-listan. Det finns ingenting som hindrar oss från att även få över de delar som vicetalman Jansson nu efterfrågar. Jag tycker att vi ifrån Ålands sida borde ha höga ambitioner och faktiskt, såsom vicetalman Jansson lite var inne på, utnyttja dagens system, åtminstone ta de möjligheter som det ger. Jag håller med om att möjligheterna kanske inte är så långtgående som man skulle önska. Men vi i Ålands Framtid anser att det inte är någon ursäkt för att inte kavla upp ärmarna och också i praktiken jobba med de här frågorna.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Mitt initiativ 2002 måste ses i historiens ljus. Jag hade just tillsammans med mina kollegor blivit i opposition då och såg hur ett stort arbete för sjöfartens utveckling stoppades upp. Vi hade tagit fram en strategi för utveckling av åländsk och finsk sjöfart inom den landskapsregering som jag ledde. Det finns fortfarande dokumenterat som ett framtidshäfte och kan väl användas fortfarande. Men när det arbetet stoppades upp så tyckte jag att vi måste vidta någon slags åtgärder. Detta med B-listan och registerfrågan var en del av paketet. De övriga delarna fanns också redogjorda för i sammanhanget och de finns i strategin för sjöfartsnäringens utveckling i landskapet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag hoppas ändå att vi kan vara eniga här i lagtinget om att det borde ligga i Ålands intresse att i större utsträckning kunna påverka sin viktigaste näring som sjöfarten faktiskt är. Det tror jag också var ett av syftena bakom den motion som lämnades in år 2002. Jag anser att varje litet framsteg som vi kan göra på Åland på det här området är bra, även om det inte är tillfredsställande. Beskattningen är fortfarande finsk behörighet och skulle vara viktig också i det sammanhanget. Vi borde ta de möjligheterna när de faktiskt finns. Vi har haft hårt arbetande politiker som har förhandlat fram dagens självstyrelsesystem och de har säkert under hårda förhandlingar fått in de här möjligheterna. Det är lite synd, med tanke på det arbetet och med tanke på de möjligheter som det ger oss, om vi ska sluta och vänta till 2021 och hoppas på att vi når framgång då, vilket vi ännu inte idag vet. Det dagliga arbetet måste fortgå även under de former som vi har möjlighet till idag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! En självstyrelselag tillkommer under en ganska omfattande process. Det sker förändringar som påverkar en helhet som kanske de som ursprungligen knäckte själva ursprungstanken tänkte till på ett bättre sätt än slutprodukten. Så är det till kanske med B-listan. När den tillkom i Ålandskommittén, främst under 1980-talet, så var det väl ett sätt för statsmakten att respondera på det faktum att man från åländsk sida hade krav och önskemål om just de sakområden som vi nu hittar i självstyrelselagens paragraf, den så kallade B-listan.

Jag har själv, tillsammans med kollegan Gunnar Jansson, diskuterat hur grundlagsbegreppet försvann. Det var ingen bra sak som man åstadkom i riksdagsbehandlingen, enligt min mening. Vad som hände på vägen till riksdagen, när det gäller B-listan och möjligheten att finansiera överföringar av behörighet från riksdagen till lagtinget, det var att Ålandsdelegationens tilltänkta flexibla roll för jämka avräkningsgrunden försvann. Sedan kan man alltid diskutera om det alla gånger hade varit till fördel för Åland om Ålandsdelegationen hade haft det här flexibla instrumentet i sin hand. Jag tillhör dem som tror att det skulle ha varit bra. Då kunde man ha varit offensiv från åländsk sida.

Hur skulle paragrafen gällande avräkningen 47 § sedan ha tolkats av Ålandsdelegationen? Den paragrafen ger inte entydigt svar på om vi ”bara” tar över ny behörighet så skulle vi få mera pengar.

Den språkliga aspekten, ltl Jonsson var inne på, den skulle främst motivera den här typen av överföringar. Föreningsregistret är ett jättebra exempel, det är en sorglig utveckling som har skett där under de senaste decennierna. Vi har ett aktuellt ärende som visar att det här blir ett problem. Nog om detta.

47 § i lagstiftningen ger som sagt inte några direkta belägg för att man med en gång skulle få nya utgifter täckta genom en högre avräkning.

Punkt 2 under avräkningsgrunderna, att det ska höjas, talar ju om självstyrelsens syften. Det är väl här som vi skulle haka upp den här typen av överföringar.

Vi måste komma ihåg att även om vi från åländsk sida skulle ha varit eniga under årtiondena så skulle det ändå ha förutsatts en lag från riksdagen. Vem vet hur det skulle ha gått? Ursprungligen tänkte man sig från Ålandskommitténs sida, år 1987, att det var via en förordning som det här skulle göras. Statsrådet i Helsingfors skulle med en förordning, ett vanligt beslut, ha gjort den här överföringen av de betydande rättsområdena från riksdag till lagting. Jag förstår lite hur man resonerade i slutskedet där. Man tyckte att det skulle vara för smidigt. Oavsett den enighet vi kunde ha uppbådat så skulle vi fortfarande ha haft krav på en lagprocess i riksdagen och vem vet hur det skulle ha slutat.

När det gäller de principiella motiveringarna som motionären framför så är det någonting som vi från centergruppen till fullo kan ställa oss bakom. Det är viktigt att vi har en kontinuerlig process när det gäller utvecklingen av självstyrelsen.

Vad har perioden efter 1993 inneburit? Framförallt har det inneburit ett EU-medlemskap som har gjort att inte någon tjänsteman har haft möjlighet att ägna sig åt kreativa framtidslösningar. Det handlar om att överleva EU-vardagen. Det har också betytt att den politiska delen av maskineriet har halkat till den här delen. Sedan är det en fråga om resurser. Efter att självstyrelsepolitiska nämnden tidigare år har sagt att folkbokföringen vore ett lämpligt område att ta över så vet vi alla att det är stora sparkrav som är på gång. Det är inte lätt, som åländsk politiker, att tala om nya rättsområden och att administrera när vi har ett underskott på tiotals miljoner att balansera.

Det finns och ska finnas goda motiveringar för att överta. Jag håller med vtm Roger Jansson här att folkbokföringen är intressant. Jag ser att det blir ett lämpligt tillfälle att faktiskt behandla den här motionen när det är dags att diskutera den nya landskapslagen om hembygdsrätten, som kansliminister Lindholm har aviserat att kommer under hösten. Då får vi ta en helhet och diskutera om detta är någonting som behövs för att vi ska ha en helhet som fungerar, dvs. kopplingen mellan folkbokföringen och vårt eget hembygdsrättsregister.

Till sist, fru talman, har jag samma frågetecken som vtm Roger Jansson vad gäller själva uppmaningen till oss alla, angående hur vi ska hantera det här när det gäller att uppmana landskapsregeringen att komma med förslag. Vi har folkbokföringen som är naturlig. I övrigt tror jag, som vtm Jansson, att det är rätt tufft att i dagsläget börja tackla de andra frågeställningarna. Vem vet när vi får det här på bordet. Vi har ju haft framgångsrika åtgärdsmotioner tidigare när det har gällt självstyrelsefrågorna, både det självstyrelsesystem vi jobbar på idag och att vi kallar våra ministrar för ministrar, vilket faller tillbaka på motioner en gång i tiden. Det visar på vilken kraft man kan ha i motionerandet. Tack, fru talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är riktigt att det flexibla avräkningssystemet försvann under framtagandet av den nuvarande självstyrelselagen. Det kan man tycka att är beklagligt, men det är samtidigt en liten hypotetisk fråga som vtm Jansson konstaterade.

Om vi i dagsläget däremot ser att vi får ett lagförslag från riksdagen där behörighet ska överföras så finns det ingenting som binder lagtinget att godkänna detta om man inte anser att det ekonomiska systemet har anpassat sig utifrån det, så att man har en helhetslösning på området. Det krävs rikslag med lagtingets bifall för att behörigheten ska överföras. Det är en fråga om förhandlingar mellan Åland och Helsingfors hur det ekonomiska systemet ska påverkas. Säg t.ex. att vi överföra alla behörighetsområden, då är det klart att en sådan diskussion behöver föras. Jag hoppas ändå att ltl Harry Jansson håller med om att man inte kan överföra behörigheter utan att de får andra konsekvenser.

Ltl Harry Jansson, replik

Bästa ltl Jonsson, nog är det väl trots allt så att om vi från åländsk sida skulle säga att vi nu vill överta rättsområde X eller B eller vad som helst, så nog skulle vi vara tvungna att fullfölja det sedan. Vi kan inte begära att regeringen Katainen i Helsingfors ska sätta ner en rätt omfattande beredning och föra någonting till riksdagen som sedan kommer hit som vi skulle tacka nej till. Det skulle nog betyda att det blir svårt att åstadkomma förändringar i en positiv atmosfär. Därför är det så oerhört viktigt när vi övertar nya rättsområden att vi då också måste veta följderna och även hur vi ska finansiera.

Ltl Axel Jonsson, replik

På det sättet har vi inte någon formell vinning av att binda lagtinget genom att inleda förhandlingar för att vi skulle få dras med större kostnader. Det är ju en fråga för förhandlingar mellan den åländska regeringen i första hand och statsrådet i Helsingfors, hur man väljer att lösa den frågan och om man kommer överens om förändringar i avräkningssystemet. Det bör man göra om man ska ändra på behörighetsfördelningen. Det är klart att nya uppgifter ska finansieras någonstans ifrån. Det är klart att en sådan diskussion ska kopplas ihop.

Ltl Jansson sade i sitt anförande att det inte är så lätt idag att propagera för den här typen av förändringar, förutom föreningsregistret. Jag kan hålla med om att det inte är lätt, men det betyder inte att det skulle vara mindre viktigt.

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Vi vet ju alla att detta med avräkningsbeloppet har varit en segdragen fråga. Efter att landskapsregeringen på 1990-talet började diskutera och försökte få en förändring till stånd redan då så vet vi alla hur svårt det har varit. Det är stort framsteg att vi nu har avräkningsgrunden på uppdragslistan för den blandade kommittén, som president Tarja Halonen förmodligen ska leda. Jag tror att vi får vara nöjda med att vi har lyckats med det. Tyvärr har det här visat sig vara en mycket svår stötesten, mycket på grund av att man ändrade spelreglerna, att Ålandsdelegationen försvann från kontrollknappen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag har alltid upplevt ltl Harry Jansson som en lite progressiv självstyrelsepolitiker och han vill framåt när det gäller utvecklingen av självstyrelselagen. Nu upplever jag att han var lite uppgiven när det gäller de möjligheter som ges via självstyrelselagen. Vem är det som ska driva de här frågorna om det inte är vi från lagtinget? Vi ska vidarebefordra det till tjänstemännen och ge dem uppdraget att utveckla det här. Jag hoppas att den progressiva och positiva andan från ltl Harry Jansson ska komma tillbaka.

Ltl Harry Jansson, replik

Vi måste ju läsa B-listan i ljuset av vilken nytta vi skulle ha av att sitta på lagstiftningsmakten i detta nu. Jag är t.ex. inte alls främmande för det som rör resterande delen av alkohollagstiftningen samt folkbokföringen, som jag redan har nämnt. Nog är det ju betecknande för självstyrelsens agerande att vi avstod detta med arbetsavtal och den delen en gång i tiden när vi faktiskt hade det behörighetsområdet enligt den förra självstyreslagen. Vi måste noga analysera vad det här innebär. I dagsläget är det väl svårt att säga att vi skulle sätta tid och kraft på att försöka få över bank- och kreditväsendet med tanke på den EU-reglering som är på gång med ganska kostnadskrävande tillsyner och inspektionsverksamheter.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är mycket omfattande arbete oberoende vilken behörighet man vill ta över. Jag tycker att vi bygger upp ett problem före vi överhuvudtaget har börjat titta på dem. Vi ser problemen långt före.

Jag ska begära ett anförande och lite utveckla alkohollagstiftningen och B-listan. Jag hade en motion om detta en gång i tiden. Det var inte så mycket tal om nyttan utan det var mera vad som kommer att hända om behörigheten kommer hit. Man ser att man bygger upp problemen före man överhuvudtaget ser möjligheterna.

Ltl Harry Jansson, replik

Ltl Eklund har rätt i att vi som har ägnat åt oss de här frågorna har blivit påverkade. Ja, hur länge har Jansson kommittén suttit? I över tre år har vi arbetat med de här frågorna. Nog var det väl lite nedslående för oss, som då är progressiva vad gäller självstyrelsens framtidsutveckling, att få som en första respons från tjänstemannasidan en lista över vilka behörighetsområden som vi borde avträda, istället för att få en lista över vilka områden som vi borde ta över. Det är klart att vi påverkas. Det är en verklighet som våra tjänstemän möter i vardagen. Därför har vi ett otroligt ansvar att se till att om vi tar över nya rättsområden då måste vi faktiskt se till att det fungerar till fullo.

Vi från centergruppen välkomnar en diskussion om de principiella linjedragningarna och förhoppningsvis i samband med att vi diskuterar landskapslagen om hembygdsrättsregistret.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det här är en mycket bra motion och den kryddades med ett mycket bra anförande från huvudmotionären. Jag är av samma uppfattning, att det här är någonting som vi absolut borde titta på. Jag delar också mina kollegors här framförda farhågor att energi och ekonomi ska räcka till.

Självstyrelsen har aldrig varit rationell på det viset, vi har gjort den mot alla odds och vi har drivit självstyrelsen och utvecklat den mot alla odds. Vi är humlan som flyger utan att egentligen kunna. Så varför inte fortsätta på den inslagna linjen? Det är vi överens om att vi ska göra. Vi ska skaffa oss en mycket större B-lista. Vi ska få allt på B-listan förutom suveränitetens kärnområden. Varför inte då börja med den B-lista som vi har?

Jag tycker kanske inte att klämmens bredd är så farlig. Kanske det skulle ha varit enklare att få samtycke om man bara skulle ha koncentrerat sig på folkbokföringen? Jag tycker att man borde göra en sådan här analys. Vad är mest aktuellt i B-listan och vad borde vi ta över?

När man tittar på B-listan så börjar den med folkbokföringen och det är någonting som självstyrelsepolitiska nämnden har bett att ska påskyndas, av flera olika skäl, som jag ser det.

Jag vill börja med symbolvärdet, som inte är att förakta, att ha ett eget åländskt chassinummer. Det är som att en Chevrolet skulle ha Fords chassinummer. Jag ser det som en självklarhet att vi borde ha egna åländska personnummer och vi borde registrera vår befolkning. Det kanske skulle vara ett av de första stegen vi tar när vi går in i den nya självstyrelselagens era. Men det ska inte alltid styra vårt handlande även om det är viktigt. Det har många praktiska konsekvenser. Eget befolkningsregister gör att man kan utforma registret enligt de behov som vi har rent tekniskt. Hembygdsrättsregister har nämnts, det får man på köpet i databasen, men det finns också en massa andra saker som vi behöver registrera. Det är också relevant vid jordförvärv och näringsrätt när det gäller enskilda näringsidkare. Men framförallt alla de typer av ålänningar som man särbehandlar eller har olika villkor när det gäller jordförvärvslagstiftning, de borde också registrerats och bli kvar i registret för att de flyttar bort, alltså de personer som faller inom de olika definitionerna som finns i den här förordningen som många gånger har diskuterats. Det är centralt på många sätt.

Ett annat rätt så nyligen uppkommet behov är när vi på allvar ska börja med den digitala agendan och börja med e-förvaltning. Då är det svårt att vara beroende av någon annans kundregister. Vi bör ha våra egna medborgare i ett register som vi själva styr över och kan forma som vi vill. Basen i den digitala agendan och e-förvaltning ska vara att man har alla sina myndighetsärenden sparade någonstans och det finns en ”min sida” där man kan gå in och där alla uppgifter finns.

När det gäller statens behörighet så läste jag häromdagen att finska staten nu kommer att gå in för samma system som i Estland, vilket gör att alla uppgifter samlas på en skena som alla har tillgång till och som alla kopplas till. Där borde vi ha en egen del av den skenan när det gäller självstyrelsens behörighetsområden och där ska det finnas tydliga behov av gränssnitt till andra system. Det borde basera sig på egen folkbokföring. Det här är ytterst centralt för att få det att fungera smidigt och rationellt.

Till sist kan man säga att vi gör det här redan för att vi måste. I postens regi finns det ett register som i princip är ett befolkningsregister. Det registret känner till alla postlådor. Vi har egentligen det systemet att ta till och förfina, samtidigt som vi funderar på att ha ett eget hembygdsrättsregister och också andra register som studiestöd osv. Varför inte samla det här och göra ett centralt register där alla ålänningars alla egenskaper beskrivs? Det är absolut nödvändigt. Det borde omedelbart inledas förhandlingar om övertagande av den här behörigheten. Den punkten är passligt nog först på listan.

Sedan kommer handelsregister och fartygsregister och det har tidigare nämnts. Handelsregistret nämndens av den så kallade Gun Carlson kommittén, att Åland skulle bli ett eget handelsområde och det skulle vara viktigt inte bara för möjligheterna österut, det finns ju en kompass med flera väderstreck.

Föreningsregistret är säkert väl fungerande men inte på svenska. Då hamnar man längst bak i kön och underst i bunten. Man får nog det här expedierat men den som sysslar med att översätta är svårt belastad osv. Hur många åländska föreningar har tyvärr inte fått höra det i telefonluren, om man ens har fått höra det? Det är en sak tvärtemot Alec Aalto kommitténs åsikt som bara på grund av språket borde övertas om man inte kan skärpa sig beträffande svensk service.

När det gäller fartygsregistret har jag samma känsla och uppfattning som vtm Jansson. Jag var också med och tog fram vad vi trodde skulle bli framtidens näringspolitik för sjöfarten. Tyvärr så skrotades detta rätt så abrupt när Jansson och jag kastades ut ur regeringen och det sörjer jag än. Men varför inte lyfta det på nytt? Som vtm Jansson sade så knyter fartygsregistret också an till andra behörigheter som måste komma samtidigt, bl.a. skattebehörigheten.

Vi ska komma ihåg att nu är sjöfartspolitiken bland de bästa i Europa och aktiebolagsstiftningen är bland de bästa progressiva. Så nu är behovet av den andra behörigheten inte så stor som den var då. Varför inte ta över fartygsregistret också?

När det gäller arbetspensionsskydd osv. så ser jag ingen större nytta eller språklig nytta.

Alkohollagstiftningen kunde man ur turistisk synvinkel motivera.

Bank- och kreditväsendet är en jättestor munsbit. Om man tittar bakom kulisserna i bank- och kreditväsendet så ser man en sådan verklighet att man gör ingenting där om man inte kan finska. Nästan all utbildning, t.o.m. grundutbildning idag, är svårt att få på svenska t.ex. till revisor. En massa kompetensutvecklingen, system och myndigheters kontaktytor fungerar bara på finska. Det är en verklighet som gör att man kanske borde fundera på om det här är någonting som vi måste ta över på sikt för att hålla bankerna kvar på Åland på svenska. Vi kanske måste knyta bankerna till svenska modermyndigheter, vilket ju är en framkomlig väg med byggbestämmelserna som första exempel, men inte det sista.

På sjätte plats kommer arbetsavtal. Av alla näringspolitiska åtgärder man kan tänka sig, om man vill gynna sysselsättningen, så skulle det absolut vara viktigast att ta över arbetslagstiftningen och låta den vara i princip som den är idag. Den finska arbetarlagstiftningen är jättebra idag utom för småföretag med mindre än fem anställda. Nå, hur många sådana har vi då? Ja, dryga 2000. Nästan alla våra företagare är enmans eller två personers företag. Då är arbetsavtalslagstiftningen för rigorös och för ofördelaktig för arbetsgivaren. Därför väljer många enmansföretagare att bli en mans eller en kvinnas företagare. Det första steget, att anställa den första personen, är alltför stort och det borde man ha undantagsbestämmelser för. Då skulle man få tusentals potentiella arbetsplatser direkt. Det är inte det att det inte finns arbete och möjlighet att växa, men man kan inte ta den risken. Det är just det steget från ett till två och från två till tre som är ohemult. Om man hamnar fel där så kan det få katastrofala följder. Inte är jag för att avreglera de anställdas rättigheter, men när det gäller just små företag så måste man vara med och dela på risken med företagaren, nu skapar vi tillsammans en arbetsplats. Om det går bra så finns arbetsplatsen kvar. Det skulle vara jätteviktigt att få den behörigheten. Det var ju sorgligt att vi gav bort behörigheten när vi en gång hade den. I dessa tider så skulle den nödvändigtvis behöva vara i vår verktygsbox. Så nog finns det saker att arbeta med, det egentligen bara ett behörighetsområde som inte alls är relevant, som jag ser det så här spontant.

Om man kunde tänka sig att den här motionen får en positiv behandling så kunde man ju bena lite djupare i de här olika punkterna. Det är ju detta som vi ska göra med den nya självstyrelselagen, så varför inte börja nu med den befintliga eftersom vi behöver visa på exempel. Det är viktigt att ålänningarna nu får sin ramlag så att de kan fortsätta att utveckla sitt samhälle.

Vi är ju som verktygsägare som skruvar på våra medborgares vardagliga problem och lite längre in så snickrar vi ihop, pressar och svetsar den kommande framtiden. Det måste vara så att vi som verktygsägare själva avgör vilka verktyg vi behöver. Det här är en liten inköpslista, som jag tycker att vi ska gå vidare med, till verktygsboxen. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag vill inledningsvis börja med att tacka för de konstruktiva synpunkterna som ltl Sundman för fram.

Exempelvis föreningsregistret det är ett register som inte fungerar på svenska i Finland idag. Vänder vi blicken västerut så har man inte något föreningsregister egentligen. Man har inte alls samma föreningslagstiftning som vi har. Man har ett betydligt mer liberalt system. Det är någonting som kanske kunde vara alldeles perfekt för Åland också med tanke på våra små resurser för nya verksamheter i dagsläget. Den här typen av områden kan också användas till för att förenkla, göra samhället smidigare och enklare, vilket är värt att beakta i sammanhanget.

Vad gäller fartygsregistret så var behovet betydligt större tidigare, men det betyder ju inte att behovet inte kan uppstå i framtiden. Då kan det vara viktigt att vi har möjlighet att påverka Ålands viktigaste näring i lite större utsträckning.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Återigen håller jag med ltl Jonsson. Det kan många gånger handla om att ta bort regleringar och byråkrati, förenkla och göra mera rationellt på ett åländskt sätt eftersom vi inte har samma behov av byråkrati och övervakning. Det kan också handla om möjligheter, tåg som Ålands näringsliv annars missar där vi kan ställa upp nya stationer för att stiga på. Det är så som vi ska se på självstyrelseutvecklingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Värderade talman! Det är lätt att känna sympati för denna åtgärdsmotion, åtminstone vad gäller dess politiska syften. Den fortsatta hanteringen bestämmer lagtinget över. Motionärerna vill att landskapsregeringen ska agera, så kan man hantera saken. Ett annat verksamt sätt skulle naturligtvis vara att lagtinget håller i frågan och genom ett initiativ till riksdagen driver fram saken.

När man ser på den här så kallade B-listan i 29 §, som nu denna motion öppnar, så förekom det inte något förslag från åländsk sida vare sig på 70- eller 80-talen. Men, man lanserade tanken med förebild i Färöarna, där man hade haft A- och B-lista länge och med framgång. Så småningom när idén om en B-lista växte fram så har jag det minne att det var två frågeställningar som egentligen dominerade den diskussionen.

Om man inte går in för en B-lista lista, som då var en kompromiss för att komma vidare, var stannar de här sex punkterna? Stannar punkterna där de är eller kan man tänka sig en förskjutning? Här har jag precis samma uppfattning som kollegan Danne Sundman, av skäl som jag egentligen inte riktigt förstod måste jag medge.

Utan vidare diskussion så avstod landstinget och därmed Ålands politiska liv från inflytande över arbetsavtalsrätten. Det var fortfarande långt in under riksdagsbehandlingen som jag många gånger i den dåvarande egenskapen frågade; vill vi verkligen det här nu och vad får vi i stället? Jag kände instinktivt att den korporativism, som vägledde samhället på 70-talet, var mycket stark. Det ska vi hålla i minnet. Den korporativismen kunde inte bestå för evigt. Det blev så här. Kompromissen blev att till B-listan fördes fem punkter som riket redan hade och den sjätte punkten tillförde landskapet.

Rakt politiskt har jag alltid tänkt i banor som när 29 § öppnas så är det första och sista punkten som ska till lagtinget. Första punkten av skäl som självstyrelsepolitiska nämnden anförde och som motionen omfattar. Det skulle vara relativt naturligt.

Om vi backar bandet lite så var det ju en fantastisk tid när hembygdsrättsregistret fördes av en statlig myndighet, av häradsskrivaren på Åland, med kunskap, framgång och effektivitet, det är inte någon tvekan om den saken. I systemet var det faktiskt en mycket märklig och udda företeelse. Det korrigerades, men folkbokföringen är på B-listan just därför att den så nära sammanhänger med hela den identitetsbevarande funktionen hos hembygdsrätten. Vad gäller första punkten så är det precis så naturligt som självstyrelsepolitiska nämnden anförde och som ju lagtinget därmed har omfattat redan som princip.

Vad sägs vidare i 29 §? Motionärerna har självfallet läst om det. Där framgår att de övriga åtgärderna som en behörighetsöverföring förutsätter ska intas i sagda riksdagslag. Jag tror nog att det också ska läsas mot 47 §, så att när en sådan åtgärd föranleder ändring i avräkningsgrunden så kommer den ändringen också att införas i samma rikslag. Det är en åtgärd som jag känner stor sympati för. Man har en objektiv grund, behörighetsöverföring, och man har därmed också en alldeles uppenbar grund att öppna 47 §, vilket ju ha varit en långvarig process som har stött på svårigheter. Det här säger jag också därför att det fortfarande lite längre ner i 29 § sägs att; den personal som vid en överföring till landskapet berörs har rätt att följa med överföringen och inträda med bibehållna förmåner i anställning hos landskapet eller den myndighet som är mottagare i sammanhanget. Det är en åtgärd som alldeles uppenbart medför kostnader. Därför vore en sådan här överförande lag, och därmed också konsekvensbedömning av den och regleringen av ekonomin, faktiskt vara en tilltalande självstyrelsepolitisk övning.

Jag går sedan till arbetsavtalsfrågan, punkt 6. Ja, rent ut sagt, jag tycker att den inte skulle ha varit med. Jag klandrar ingen, jag är fullt lika medskyldig som alla andra att lagen godkändes. Jag tror nog också lagen hade godkänts utan 6 § att behålla arbetsrätten hos landstinget, lagtinget, såsom den egentligen hade varit från allra första början, och att man åtminstone hade vågat tro att den starka korporativism som genomsyrade 70-talet inte skulle bestå för evigt. Där är vi nu.

Talman! Med den sympati som jag känner för den här saken så är det naturligt att i den allmänna utvecklingen av självstyrelsesystemet, som ju inleddes för länge sedan och som vi hoppas att fortsätter, att också den här typen av diskussioner, överväganden och förfoganden kan utföras i lagtinget. Jag vill inte ha några starka åsikter om de fyra mellanliggande punkterna 2-5 i lagen, de speglar tänkandet från den här tiden. Vi som var med minns en del uppmärksammade banklagstiftningsärenden och pensionsansvar för kommunalt anställda osv. Det var företeelser som diskuterades i dagspolitiken, därför är listan så komponerad. Listan är på inget sätt helig. Det förhållandet att man kanske har stött på svårigheter att öppna den utgör ingen grund för att man ska låta bli att försöka.

Behandlingen lär fortsätta. Å andra sidan är vi inte särskilt bortskämda i lagtinget med att åtgärdsmotioner har någon större prioritet i utskotten eller att de leder så långt, men det får vi se. Tack, talman.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! Jag hade kanske inte tänkt blanda mig i den här debatten. Men när det berör B-listan och 2004 hade vi en motion som berörde B-listan och då handlade det om ett övertagande av alkohollagstiftningen. Motionen gick ut på att man skulle öka möjligheten för dem som ger service till turister. Vi hade Tjudö vingård som utvecklade sina produkter och de fick i princip inte sälja sina varor i Tjudö.

En annan tanke var att det skulle förekomma en viss försäljning i skärgårdsbutikerna. Man skulle få butikerna att gå runt helt enkelt. Det skulle vara ett komplement till den vanliga försäljningen av matvaror. Man tänkte mycket på turistiska aspekter. Vi har ganska stor båtturism i skärgården och under den tiden höll man också på att utveckla ganska fina anläggningar.

Men det blir mera en debatt om problemen som skulle uppstå om vi skulle överta alkohollagstiftningen. Man trodde inte att vi skulle behärska försäljningen. Det uttrycktes att skärgårdsborna nästan skulle bli alkoholister och vem skulle kontrollera och allt detta. Man tog fram mera negativa effekter än positiva, som jag nämnde i en replik här med ltl Harry Jansson. Det här är symptomatiskt just när man kommer in på den här debatten. Man förstorar alltid problemen, man ser inte möjligheterna och därför begärde jag också replik till ltl Harry Jansson. Jag tycker att man skulle vara lite modigare med att pröva de här möjligheterna. Allt börjar ju med en diskussion och en debatt med riket som ska vara den som i princip ska vara snäll och ge oss den här behörigheten som vi har rätt till.

Med tanke på vad som har sagts idag, det har sagts många kloka ord, så hoppas jag att man skulle bli lite mera progressiv när det gäller att försöka se om de här möjligheterna finns. Det behöver inte vara den här alkohollagstiftningen, som jag nämnde nu, det var bara som ett exempel som vi har framfört tidigare från Ålands Framtid. Det har kommit bra exempel här i debatten tidigare om vilken behörighet som skulle kunna tänkas tas över. Med beaktande av det så tycker jag den här motionen är väldigt bra. Det kan jag säga eftersom jag har skrivit under den själv också. Det är ltl Axel Jonsson som har initierat motionen. Jag tycker att det är ett bra initiativ. Debatten har varit ganska positiv och har berört vissa områden som man skulle kunna ta över och utveckla. Jag hoppas att man ser möjligheterna före man ser problemen, det är viktigt i alla politiska sammanhang. Vi får inte gräva ner oss i problemen som står framför oss, utan titta på möjligheterna. Tack.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

För kännedom

7        Ålands ombudsmannamyndighet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)

Ärendet upptas för remiss vid plenum 18.09.2013.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 18.09.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil