Plenum den 17 mars 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 17 mars 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulf Andersson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Andersson på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen och med förslag till lag om ikraftsättande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggas till onsdagen den 19.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående förevisning för allmänheten av djur som tillhöra vilda arter. (FR 12/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggas till onsdagen den 19.3. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av tobakslagen för landskapet Åland. (FR 15/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen föreslår att tobakslagen för landskapet Åland skall ändras med beaktande av EG-direktiv och bestämmelser. Det innebär att man antar bestämmelser om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och det finns också bestämmelser som rör gränsvärden för och mätning av högsta halter av ämnen i tobaksprodukter och sist, men inte minst, märkning av tobaksförpackningar.

 

Det här är alltså EU-bestämmelser och i 5b § hänvisas det till artikel 5 i tobaksdirektivet, där det finns bestämmelser om språk på förpackningarna, det finns bestämmelser om storleken på varningstexter på tobaksförpackningar och det finns också bestämmelser om vilka texter som måste ingå i varningarna för tobaksprodukter.

 

Lagen har tillkommit för att minska tobaksanvändningen och det bedöms naturligtvis att på lång sikt få positiva samhällsekonomiska effekter om man kan minska tobaksrökningen. Det har också varit mycket diskussioner om Världshälsoorganisationens tobakskonvention som nyligen har fastställts.

 

I det här förslaget tar vi också upp ”snusproblemen”. Det var ju så att 1996-97 lämnades ett förslag till lagtinget med en ändring av tobakslagen; där ingick ett förbud att saluföra eller överlåta snus. Lagtinget godkände inte den framställningen utan ansåg att man borde tolka direktivet på det sättet att man inte skulle släppa ut nya tobaksprodukter på marknaden och detta satte man i relation till vårt EU-inträde. Eftersom det fanns, brukades och var allmänt med snus tidigare, både lös snus och i portionsförpackningar, ansåg man att det inte var fråga om att släppa ut några nya produkter på marknaden utan man borde kunna tillåta användning av snus som en traditionell produkt. Därför föreslås nu i 2 § att man skulle kunna saluhålla snus till personer under 18 år.

 

Frågan är ingalunda utagerad med detta. Om lagtinget godkänner förslaget får vi en första test på hur man ser på det i efterkontrollen av lagen och frågan är också föremål för behandling i EG-domstolen, där man agerar från tysk sida och hävdar att snusförbudet inte har tillkommit på riktigt sätt, dvs. att den bestämmelse som man har grundat det på inte riktigt håller. Vi får väl se hur den tvisten slutar, men landskapsstyrelsen föreslår i alla fall detta, utgående från lagtingets tidigare beslut.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag har fördelen att sitta i social- och miljöutskottet, som får ta sig an den här framställningen, så jag får väl gå lite djupare in på den. Jag har några kommenterar. För det första kan man inte låta bli att förvåna sig över inkonsekvensen i EU:s politik. Vi vet att EU har jagat oss för att vi har snus på Åland. Förhoppningsvis skall det lösa sig, som vi hörde. Men man jagar en så oförarglig tobaksprodukt som snus samtidigt som knarket flödar fritt inom EU och det har t.o.m. diskuterats att legalisera cannabis. Det här är mycket förvånande. Snuset är kanske den allra oförargligaste tobaksprodukten. Den stör inte omgivningen annat än att det ser otrevligt ut att någon har snus inlagd.

 

 

 

En annan sak är att i lagen talas det om, som ministern sade, varningstexterna på tobakspaketen. Jag hör inte till dem här som röker, men de som röker får sig ett litet språkbad samtidigt som man tar en tobak, som ni ser här på overhead-bilden. Ni kan notera vilket språk som är överst också. Det här är faktiskt fråga om myndighetsvarningar. Det är ingenting som tobakstillverkarna vill ha utan vi påtvingar dem genom EG-direktiv och genom vår lagstiftning. Sålunda borde detta mer eller mindre gå under självstyrelselagens bestämmelser om ämbetsspråket, 36 §, åtminstone moraliskt. Vi borde kanske i social- och miljöutskottet titta på hur man kunde få enspråkigt svenska varningstexter på de tobakspaket som säljs på Åland. Det tycker jag skulle vara en viktig symbolfråga. (Från salen:det står ju på svenska)  Jo, det står på svenska, men som sagt ni ser vilket språk som är överst. Det tycker jag att man också borde titta på i utskottet. Varningstexterna har visat att de minskar på användningen av tobaksprodukter, åtminstone gör man folk medvetna. Hur som helst borde texterna vara på svenska för så är det i Sverige, som också är ett svenskspråkigt område.

 

I övrigt får vi återkomma till framställningen. Det skall förhoppningsvis vara så att hotet mot snuset är slut i och med detta.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Jag tänkte ta upp en aspekt som kanske inte direkt talas så mycket om i framställningen men som ändå är väldigt och som jag tycker att social- och miljöutskottet mycket väl kunde ta till övervägande. Det är detta med tobaksrökningen överhuvudtaget. Vi vet alla att tobaksrökningen är en folkhälsorisk och det är också självklart, och det är undersökt, att ju tidigare man börjar röka desto större är skadorna, särskilt när det gäller barn och ungdomar. Det här är någonting som man absolut borde ta itu med på allvar och hålla efter och ha kampanj, framför allt i grundskolan, så att man förhoppningsvis kunde komma till att tobaksdebuten för barn och ungdomar inte skulle inträffa under den tid de går i grundskolan utan först efter det att de har fyllt 15 år.

 

Orsaken till att jag tar upp frågan är att tobaksrökningen enligt alla undersökningar visar sig vara den viktigaste inkörsporten till användning av andra droger hos barn och ungdomar. Det här gäller alkohol men inte minst knark, framför allt sådant knark som röks. Det är ytterst få ungdomar som inleder sitt rökande med att t.ex. röka hasch eller cannabis. Det beror på att man är tvungen att först lära sig tekniken hur man röker och det lär man sig när man röker tobak.

 

Jag tycker att utskottet i sina motiveringar till framställningen kunde ta upp den här frågeställningen med ett önskemål till kommunerna om att skärpa attityderna mot tobaksrökning i grundskolan och övervakningen med sikte på just att om möjligt skjuta upp debutåldern för tobaksrökning till åtminstone 15-års ålder i praktiken. Det här vore faktiskt en mycket viktig signal från lagtinget. När det gäller ungdomsdrogpolitiken överhuvudtaget är, som jag sade, tobaksrökningen faktiskt den viktigaste inkörsporten.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående landskapsstyrelsens berättelse för år 2001. (LB 1/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Lagutskottet har behandlat landskapsstyrelsens berättelse för år 2001. För att bredda granskningen av berättelsen och för att involvera så stor del av lagtingsledamöterna som möjligt begärde vi in utlåtande från alla specialutskott för att komplettera vår egen beredning. Utskotten har kommit med många synpunkter på berättelsen inom sina respektive områden. Det är större frågor och rena detaljfrågor. Lagutskottet har tittat på dem och diskuterat dem och utlåtandena finns fogade till vårt betänkande som bilagor, men vi har inte desto mera tagit in dem i vårt betänkande. Jag utgår från att  representanter för specialutskotten senare i debatten kommer att gå in på frågor som man har fört fram inom sina respektive områden.

 

Vad gäller lagutskottets synpunkter på berättelsen har vi tagit fasta på den granskning som utskottet gjorde av 1999 års berättelse. Då pekade utskottet på berättelsens dubbla funktioner, dels som grund för lagtingets kontrollmakt över landskapsstyrelsens verksamhet, dels som årsbok för landskapet Åland med omfattande fakta och information.

 

Vad gäller den första funktionen som faktabok fungerar berättelsen bra och den är ett viktigt historiskt dokument. Utskottet konstaterar dock, lite med förvåning, att bilagan med förteckning över antalet anställda i förvaltningen saknas. Den brukar finnas med, den innehåller mycket betydelsefull information och vi tycker att landskapsstyrelsen i framtiden skall fortsätta att ha den som en bilaga.

 

Vad gäller funktionen som grund för lagtingets kontrollmakt är berättelsen lite sämre och mera svåröverskådlig. I vårt betänkande om 1999 års berättelse pekade vi på olika möjligheter att utveckla berättelsen både vad gäller innehåll och utformning. Vi lyfte upp frågor som redovisning av måluppfyllelser, hur landskapsrevisorernas påpekanden har beaktats och hur lagtingets beslut har verkställts inom förvaltningen. Nu, två år senare, kan vi konstatera att berättelsen har utvecklats i rätt riktning på de punkter vi tog upp.

 

Vad gäller frågan om måluppfyllelser är det nära sammankopplat med budgetens utformning och om mål i budgeten. Både lagutskottet och finansutskottet har påpekat att budgeten bör innehålla tydligare mål, och på den punkten har budgeten förbättrats under de senaste åren, även om det ännu finns att göra där. I takt med att målen blir tydligare har också måluppfyllelserna blivit lättare att redovisa, och redovisas också bättre i berättelsen. Också på den här punkten tycker vi att det ännu finns mycket att göra, men man är på väg åt rätt håll i alla fall.

 

Vad gäller själva läsbarheten och tydligheten samt tillgängligheten till materialet i berättelsen har också förbättringar skett, men också här konstaterar vi att det här är ett arbete som bör fortgå kontinuerligt och det finns ännu gott om saker att göra för att förbättra tillgängligheten.

 

Slutligen efterlyser utskottet som komplement till det rena faktamaterialet i berättelsen en redogörelse för de viktigaste politiska händelserna under året, av lantrådet eller av medlemmarna, eller hur man vill. Huvudsaken är att man skulle få en direkt politisk redogörelse till det rena faktamaterialet.

 

Vicelantrådet Erland, replik: 

Fru talman!

När det gäller bilagan om antalet anställd personal finns det en förklaring till det. Det är alltså olyckliga omständigheter i förvaltningen som gjorde att den inte gick att få fram. Vi hade en tjänsteman som hade till uppgift att göra bilagan som slutade och den som kom ny var tvungen att begära tjänstledigt. Jag skall försöka få fram bilagan till lagtingsledamöterna så fort som möjligt. När det gäller de politiska redogörelserna tycker jag själv att det är ett påpekande som vi bör beakta. Det har varit fråga om det här dokumentet faktiskt används och har betydelse annat än som dokumentation, och jag tror att man till den delen kan göra det mera intressant. Jag beklagar, som sagt, när det gäller bilagan, den skall vara med i fortsättningen, det ingår i rutinerna, men den härgången blev det som sagt inte möjligt att få med den.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Det var nästan det vi lite hoppades och tänkte, att det var ett misstag att inte bilagan var med och det är bra att höra att den fortsättningsvis kommer att finnas med. Vad gäller den politiska redogörelsen tror jag att det kommer att förbättra också diskussionen här i lagtinget om det förutom rena siffror skulle finnas en lite mera lättillgänglig berättelse. Det är bra att man diskuterar de här frågorna, men berättelsen är inte så lätt att utgå från, inte ens för en lagtingsledamot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapstyrelsens berättelse har, som lagutskottet också skriver,  två funktioner. Dels utgör den ett historiskt dokument men också ett politiskt kontrollinstrument.

 

Lagutskottet har inbegärt kulturutskottets syn på berättelsen, också från flera andra utskott och alla utlåtanden finns bifogade. Arbetet med att utveckla redogörelsen, framför allt när det gäller måluppfyllelsen, påpekas av flera.  Kulturutskottet har valt att behandla berättelsen som ett politiskt kontrollinstrument och har efter att ha genomgått de kapitel, som hör till kulturutskottets ansvarsområde, valt att granska kapitel 6.5 om museibyrån.

 

Museibyrån omfattades inte av den förvaltningsreform som genomfördes 1999 inom landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. Ett behov av en översyn av organisationen har därför länge ansetts föreligga och en omorganisation av byrån pågår för närvarande. Den nya organisationen skall implementeras under år 2003.

 

Utskottet har tagit del av planerna på den nya organisationen, som tydligare skall klargöra museibyråns uppgifter och samla likartade verksamheter enhetsvis. Enligt utskottets mening är en omorganisation nödvändig och målsättningen att genom omorganisationen klargöra byråns uppgifter är enligt utskottet bra men inte tillräcklig. Personalen har varit delaktig och uppger även den att omorganisationen absolut är nödvändig.

 

Utskottet konstaterar att en omorganisation i första hand bör utgå från målet med verksamheten och därefter från den konkreta verksamheten, som bör bedrivas utifrån målsättningen.

 

För att åskådliggöra vad utskottet avser väljer jag att göra en jämförelse med omorganiseringen vid arbetsförmedlingen som beskrivs i näringsutskottets utlåtande till berättelsen. Arbetsförmedlingens omorganisering har sin utgångspunkt i målsättningen för arbetsmarknadspolitiken i landskapet. Målsättningen med arbetsförmedlingens omorganisation är att bli en betydande arbetsmarknadsexpert som genom kunskap och professionalism blir en modern, flexibel samarbetspartner för arbetsgivare, anställda, arbetssökande, organisationer och arbetsgrupper.

 

När man har fastställt målet följer en strategi för hur målen skall uppfyllas, dvs. byrån delas upp i team eller enheter osv.

 

Den nya organisationen av museibyrån borde enligt kulturutskottet ha sin utgångspunkt i en målsättning för kulturpolitiken i landskapet. Målet för museibyråns fornminnesvård efter omorganisationen saknar utskottet också.  Målsättningen att klargöra byråns uppgifter är enligt utskottet som sagt bra men inte tillräcklig, det är mera en strategi för att uppnå målen.

 

Utskottet anser därför att landskapsstyrelsen bör anta ett mål för museibyråns verksamhet och att det målet sedan bör underställas lagtinget.

 

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

När jag som landskapsstyrelseledamot avgav landskapsstyrelsens berättelse för år 2000 fick jag frågan här i lagtinget om man inte borde göra någonting åt berättelsens layout. Då sade jag att det borde man säkert kunna göra, man borde kunna ha den lite mer uppfräschad med lite bilder, diagram och sådana saker. Sedan råkade det sig så att detta blev min käpphäst, för vi har fortfarande inte fått någon ny layout. Vi fick ett löfte från lantrådet som senare togs tillbaka. Det skylldes på att det var så dyrt, men det är det inte; man kan ändra berättelsens layout till en liten kostnad. Man måste ändå layouta den i den här formen, så det handlar inte om pengar utan det handlar om vilja.

 

Landskapsstyrelsens berättelse är väldigt diger med mycket fakta. Meningen är inte att man skall minska på mängden fakta utan tvärtom göra den lättillgängligare, för det är så i dag att om man har sömnproblem av en eller annan orsak kan man ta landskapsstyrelsens berättelse och läsa lite på kvällen så somnar man nog ganska snabbt – det är text rakt upp och ned på sidorna, inte en enda bild, inte ett enda diagram, det är någon enstaka tabell. Jämför man med andra samfund, t.ex. Nordiska rådets årsberättelse, är den mycket mer uppiffad och mycket snyggare och trevligare att läsa. Bara här på Åland kan vi nämna Mariehamns stad, som har en mycket snygg årsberättelse, men landskapsstyrelsens berättelse har varit likadan, åtminstone sedan 1972!  Häromdagen tittade jag faktiskt i landskapsstyrelsens berättelse för 1972 och det var ingen större skillnad. Om den har varit lika i 30 år skulle man då inte kunna försöka få en ny layout äntligen till nästa år. Som sagt, inte mindre fakta, men lägg in lite bilder, diagram och gör den lättillgängligare.

 

I social- och miljöutskottets utlåtande har vi också påpekat att det skulle vara bra att få landskapsstyrelsens berättelse tillgänglig på Internet på ett sökbart sätt. Den finns i dag i form av PDF-fil, men den borde göras i samma format som lagtingshandlingarna och man kunde också tänka sig vissa kopplingar mellan berättelsen, länkar mellan hänvisningar i berättelsen till olika dokument, lagframställningar osv., särskilt eftersom lagtinget har kommit ganska långt med sin Internetservice borde man koppla det till berättelsen.

 

Jag hoppas att det här är på gång, särskilt berättelsens layout, för min käpphäst har vi som sagt ridit på här nu i flera år, men också när det gäller tillgängligheten över Internet. Vi skall komma ihåg att finns den här boken i en hylla någonstans är det mycket längre än om den finns på Internet, där man alltid kommer åt den var och när som  helst. Det skulle vara väldigt viktigt eftersom vi vill att informationen skall vara lättillgänglig – det är ingenting vi vill hemlighålla, eller hur?

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Vi diskuterade dessa saker i utskottet och vi diskuterade faktiskt möjligheten att dela upp berättelsen i två delar, där man har en del som är en direkt faktamaterialdel som fungerar som en uppslagsbok från år till år och sedan en annan del med måluppfyllelser och politiska redogörelser osv., där man kanske kan satsa lite mera just på det som ltl Sundman är inne på med lite lättsammare layout och bättre tillgänglighet. Det är egentligen två ganska olika saker. Det ena är en sak som man lägger till historien, som finns där och som man slår upp, och kanske inte en layout är lika viktig där som i den första delen, där man skall kunna tillgodogöra sig innehållet på ett annat sätt och kanske mera läsa alltihop. Men när det gäller faktadelen tror jag att det finns få människor som sitter och läser från pärm till pärm, och jag tror inte att det är någon större idé att man gör det heller utan man använder den som ett uppslagsverk och slår upp det man är intresserad av för stunden. Vi har det inte med i vårt betänkande, men det kanske skulle vara någonting att fundera på att särskilja de olika typerna av information som finns i berättelsen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det kanske kunde vara ett alternativ. Jag ser det kanske på ett annat sätt. Jag menar att fakta kan också göras intressant att läsa; även för den kundkrets som landskapsstyrelsens berättelse vanligtvis har, byråkrater och tjänstemän, kan det vara intressant att se t.ex. saker som här är uppräknade i tabell kan man få se i diagram osv. för att få en bättre överskådlighet. Att trycka upp två versioner är inte vad jag skulle vilja se, utan man kunde behålla formatet och berättelsen behöver inte bli så mycket tjockare bara för att man lägger in lite diagram, för man ersätter då tabeller med diagram osv. Man borde låta någon som kan layout se på berättelsen. Som det är i dag är det ren fakta rakt upp och ner som är insatt i berättelsen. Det finns många duktiga layoutare på Åland, så det är inte några problem. Man kunde göra det stegvis för att inte bli så rysligt modern – en sida i gången, säger mina kolleger här!  Hur som helst, hoppas jag att det här är den sista tråkiga berättelsen vi får uppleva och att vi får en lite uppiffad nästa år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag skall inte lägga mig i layout-diskussionen; den är i och för sig väldigt viktig och på många sätt någonting som man borde få en ändring i. Lagtinget har tydligen brottats med frågan i åratal, så det är väl dags att titta på om man kan göra något åt berättelsens layout.

 

Jag ville ta upp det som ltl Britt Lundberg presenterade, dvs. kulturutskottets utlåtande. Jag hade faktiskt väntat mig en hel del reaktioner på utlåtandet och detta därför att det är väldigt kritiskt. Det är en förödande kritik som riktas mot landskapsstyrelsen. Kan det månne bero på att alla inte har läst det? Det står nämligen att landskapsstyrelsen genomför en omorganisation utan att ha några som helst mål för omorganisationen och att man nu med det snaraste borde fastställa målen och att dessa mål borde komma till lagtinget för fastställelse.

 

Man kan också säga att kulturutskottet säger att landskapsstyrelsen i omorganisationen går med en viss kroppsdel före in i framtiden. Jag tror inte att det är riktigt framkomligt i det här fallet. Det är en svår organisation och den brukar ofta kritiseras här i lagtinget, framför allt i samband med budgetbehandlingarna. Det verkar som om insikten i omorganisationen inte är särskilt stor inom partierna. I kulturutskottet fick vi höra flera som redogjorde för sin syn på omorganisationen och även om vi alla i utskottet försökte slå våra kloka huvuden ihop kvarstod nog en hel del frågor om hur omorganisationen skulle slutföras.

 

Det är så att museiförvaltningen bestod tidigare av flera avdelningar. Det var den antikvariska avdelningen, kulturhistoriska avdelningen, kansliavdelningen, arkeologiska avdelningen, etnologiska avdelningen, en museisektion och platskontoret i Kastelholm. Alla hade egna anslag i budgeten. Sedan har det pågått ett slags internt arbete. Det finns inte några politiska mål som är klara, utan det är personalen med ansvariga ledamoten och utbildningschefen som har hållit på ganska länge och processat på olika sätt. Det här resulterade i att alla chefer för avdelningarna som jag räknade upp har kastats in i någonting som heter stabsfunktionen och så har det valts en hel del nya chefer från den personal som finns inom organisationen, som skall handha det som jag räknade upp, och de har alltså fått ganska stora ansvarsområden. Det är nu väldigt oklart om de skall få nya tjänster eller hur det hela skall gå till. Skall det utannonseras eller gör man bara så att man ändrar om verksamheten och så blir det nya chefer?

 

För mig i kulturutskottet verkade omorganisationen inte målmedvetet gjord, utgående från vad man i vanliga fall inom förvaltningen anser att är viktigt. När det gäller de ledande tjänstemännen som har hamnat i stabsfunktionen är det inte helt klart hur deras sakkunskap skall tas tillvara inom hela byrån. Det känns också väldigt konstigt. Det enda som är synligt i budgeten är att alla pengar till museibyrån, hela ansvaret för ekonomin, ligger nu på museichefen. Han har hand om alla pengar och sedan är ansvaret på något sätt fördelat inom olika avdelningar och så finns stabsfunktionen. Men hur utbildningsavdelningen kommer in var också väldigt oklart när vi fick information om det här.

 

Det är på tiden att museibyrån får en någorlunda normal förvaltning. Den har varit något slags ideologiskt centrum inom förvaltningen, där det har producerats historiska uppgifter som har kunnat användas av landskapsstyrelsen på olika sätt och så har man haft en utställningsverksamhet samt sysslat med forskning av olika slag.

 

Jag kommer att föreslå en bordläggning av det här ärendet för jag önskar faktiskt att vi får höra landskapsstyrelsens syn på omorganisationen och vad den skall leda till samt vad man har för tidsplan för det hela.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback berörde behovet av en ny layout för landskapsstyrelsens berättelse, alltså det sätt på vilket materialet presenteras för läsarna. Det är klart att god layout är alltid trevligt, men det är inte säkert att det befordrar mera läsning. Läsbarhet beror i hög grad på text, och läsbar text i sin tur bygger på vad man vill berätta och för vem. Landskapsstyrelsens berättelse kan givetvis utvecklas, men det har ganska lite med själva layouten att göra faktiskt.

 

För övrigt delar jag uppfattningen att det är något oklart med museibyråns omorganisation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag har några kommenterar till kulturutskottets utlåtande och museibyråns organisation. Vi hörde just av ltl Sundback att det här är en oklar organisation, att vi ingenting vet om det i lagtinget och bl.a. sade ltl Sundback just att det enda synliga i budgeten är summorna, som nu är förda på ett moment. Det är inte sanningen. Det är så här att i årets budget finns mycket skrivet om museibyrån. Jag håller med kulturutskottet när utskottet säger att det behöver omorganiseras och att det finns viktiga saker som man behöver reda ut när det gäller museibyrån. Kulturutskottets utlåtande skrevs den 3 december och då var inte budgeten slutbehandlad, men icke desto mindre står i budgeten mycket om museibyrån. Bl.a. skrev landskapsstyrelsen tydligt vilka de verksamhetsövergripande målen för museibyråns verksamhet är och en massa text om det. Landskapsstyrelsen skrev också vilka de långsiktiga målen i verksamheten är. Man beskrev också målsättningarna för år 2003. Vi beskrev organisationen: förändringen från sektioner till enheter. Ltl Sundback talade om avdelningar. De har kallats sektioner inom museibyrån, inte avdelningar. Numera heter det enheter. Detta beskrevs ingående i budgeten och det här har lagtinget godkänt. Det som kulturutskottet efterlyser, att ”landskapsstyrelsen skall anta ett mål för museibyråns verksamhet och målet bör underställas lagtinget” är m.a.o. gjort och är godkänt i lagtinget.

 

Jag tycker alltså att det här är ganska klart, men det har tydligen inte ens ltl Barbro Sundback läst i budgeten.

 

Ytterligare vill jag säga att omorganisationen naturligtvis skall utvärderas. Det är en viktig sak och det är vi helt överens om inom museibyrån. En arbetsordning för museibyrån är under beredning på museibyrån. Det här skall sedan infogas i landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning eftersom det inte kunde tas med 1998 när vi tog alla andra byråer och avdelningar med.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I kulturutskottet vet vi om att det i årets budget står mycket om omorganisationen och om hela museibyrån samt att där finns långsiktiga mål osv. Eftersom landskapsstyrelsens berättelse mycket har handlat om hur viktigt det är att utveckla måluppfyllelsearbetet inom förvaltningen tyckte vi att det var befogat att tala om de långsiktiga målen med museibyrån: vilken koppling finns där mellan omorganisationen och de långsiktiga målen? Det är därför vi pekar på att omorganisationen skulle ha sin utgångspunkt i de långsiktiga målen. Man skulle alltså tala om att vi omorganiserar därför att osv. Sedan skulle man ta itu med att stuva om enheterna för att kunna uppfylla de långsiktiga målen. Det är egentligen bara det som vi påpekar i utlåtandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ledamoten Gun Carlson gör det lätt för sig när hon säger att vi har godkänt budgeten och därför skall vi inte ifrågasätta omorganisationen. Om det t.ex. hade varit så att finansutskottets majoritet hade godkänt att kulturutskottet särskilt skulle få granska den del av budgeten som rör kulturen hade det funnits fog för det ställningstagandet. Men det tilllät inte en majoritet i finansutskottet. Det är en så pass stor fråga att man kan inte tänka sig att finansutskottet ensamt skulle ha behandlat den, utan det skulle i så fall ha varit nödvändigt att involvera specialutskottet. Det var också en orsak till att den här frågan blev så pass penetrerad som den blev i samband med landskapsstyrelsens berättelse. Oberoende av det är omorganisationen fortfarande ganska oklar. Hur tänker man sig att enhetscheftjänsterna skall fastslås, hur skall det gå till när det blir nya människor som skall komma in? Skall man ändra enheterna igen då? Jag vill alltså säga att omorganisationen bygger för mycket på någon slags personkemiska överväganden i stället för att man verkligen har tittat på omorganiseringen enligt de principer som här redogjordes för.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Under budgetdebatten finns hela budgeten med alla skrivningar till lagtingsledamöternas förfogande. Jag tycker att det är upp till varje enskild lagtingsledamot att fråga om man är osäker på vad landskapsstyrelsen menar i något avseende. När det gällde museibyråns omorganisation vet jag att jag talade om den från talarstolen, men då var det inget intresse för den här frågan. Den här frågan har diskuterats inom museibyrån på ett ytterst demokratiskt sätt under föregående år och man har kommit överens om att så här skall man gå vidare. Bara de får arbetsordningen klar tror jag att man kan svara på ytterligare enskilda exakta frågor. Trots det vill jag ändå påpeka att i och med att lagtinget godkände budgeten godkände man också texterna tydligt och klart; om man är osäker på vad man har beslutat gäller det för enskilda lagtingsledamöter att läsa budgeten lite bättre. Här står nog tydligt och klart att det finns långsiktiga mål, verksamhetsövergripande mål och målsättningar för kommande år.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Även om budgeten är godkänd och enskilda anslag är godkända behöver det inte betyda att de förslag som landskapsstyrelsen har kommit med är bra.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

För det första sade jag redan att man skall utvärdera omorganisationen. För det andra tycker jag att om man är osäker på om landskapsstyrelsens texter inte är de rätta bör man komma med alternativ.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ledamoten Gun Carlson har rätt i att det har skrivits en hel del om det här. En omorganisation av så här stort format är en ganska lång och bitvis tydligen också en väldigt krävande, kanske t.o.m. plågsam process. Det är mycket som hinner hända också på vägen under en sådan här process. Det finns alltså ingen anledning att säga att saken är slutagerad en gång för alla eftersom det finns en målsättning. Frågan är nu när det kommer en utvärdering och vad den utvärderingen skall gå ut på. Det kan tolkas som att det som nu pågår är ett sorts väldigt långt interregnum, att man inte riktigt vet vad som skall ske och hur det skall hända. Det här är ett viktigt område och därför är det inte onaturligt att ledamöter, speciellt i kulturutskottet, engagerar sig i frågan fortlöpande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Man har inom museibyrån diskuterat en intern utvärdering under detta år för att se om man är på rätt väg. Finansutskottet har efterlyst en utvärdering efter några år och det anser jag bör vara en utomstående utvärdering av organisationsreformen.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att under processens gång har man olika överläggningar och samtal mellan de berörda och avstämmer vilka möjligheterna är att faktiskt uppnå en del mål som kanske inte är så oerhört exakt beskrivna. Det går nämligen inte att exakt beskriva varje mål i en så här stor process. Jag hoppas därför att det finns mycket mänskliga samtal på det här området.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det förs många diskussioner. Jag sade just att man också håller på med arbetsordningen, där man i detalj går in i olika uppgifter. Här kommer man också att ange enhetschefernas exakta uppgifter, så gott man kan beskriva dem. Detta är en process som nu pågår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl A-M Pehrsson:

Fru talman!

Även näringsutskottet har givit ett utlåtande om landskapsstyrelsens berättelse och vi har konstaterat att den i stort sett är informativ och bra, även om vi har vissa synpunkter. Vi har fått svar på de synpunkter vi har haft, t.ex. när det gäller sjöfarten, som är en livsviktig näring för oss nu och som vi tyckte att man borde ha noterat mera. Men det finns en naturlig förklaring till det eftersom behörigheten i stort sett ligger på rikslagstiftningen och till på köpet är den uppdelad på olika avdelningar här i landskapet, både på utbildningsavdelningen och på trafikavdelningen. En koordinering borde kanske göras här emellan för att man skulle kunna utveckla just informationen om den näringen.

 

Ytterligare kom det fram att man från avdelningarna tyckte att man mera borde ha en närmare koppling till budgeten när man skriver landskapsstyrelsens berättelse. Det är också någonting som vi påpekar att man borde titta på och det finns som sagt ett önskemål om det därför att budgetmålens uppföljning hör ihop s.a.s. 

 

En sak som vi närmare gick in på, såsom redan har nämnts här, är arbetsmarknadsbyråns arbete och omorganisation samt arbetskraftsbyrån som nu har arbetat på ett annat sätt efter att man har omstrukturerat. Då utgick man från den lagstiftning som gjordes, som tyvärr fälldes av presidenten men som var godkänd här i lagtinget. Vi kunde konstatera på vårt studiebesök där att det har blivit en mycket lyckad omorganisation. Det fungerar mycket bra. En av målsättningarna var att man skulle bibehålla den låga arbetslösheten och det har vi sett att man har gjort, t.o.m. att det är brist på arbetsfolk inom många näringar, åtminstone periodvis. Man har också startat projekt där som har visat sig mycket lyckade, t.ex. projektet Arbeta och bo på Åland. Nu har man startat en nytt, Inspiration 2003, som syftar till i stort sett samma sak: att bereda arbetsplatser, att befrämja återflyttning, att befrämja kreativitet och på alla sätt arbeta för en fungerande arbetsmarknad. Jag måste säga att det var ett verkligt positivt besök som vi gjorde där.

 

Jag hoppas att den omorganisation som har gjorts på museibyrån också skall bli lika lyckad.

 

I övrigt tyckte vi att det har skrivits en hel del om våra basnäringar som vi tyckte var bra information. En sak som man kanske blev lite förvånad över är t.ex. den ekologiska odlingen som är väldigt liten när man börjar se procentuellt men som det jobbas på hela tiden och man söker fungerande vägar att gå när det gäller den.

 

Jag antar att de flesta har läst betänkandet och kan ta del av vad vi har sett på i berättelsen, men den var i stort sett bra.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag kommer ihåg inledningen på den första landskapsstyrelsens berättelse. Det var lantrådet Carl Björkman som skrev ”Kampen var genomkämpad och förlorad”. Man kunde dra en parallell till dagens diskussion. När det gäller omorganisationen av museibyrån, vad man än tycker om den, så fördes den kampen – eller borde ha förts – i samband med budgeten för 2003. Där borde den mekanismen finnas när det gäller berättelsen, att om ett par år, när berättelsen för 2003 skall läggas fram i lagtinget, skall man tala om i landskapsstyrelsen i vilken utsträckning man har följt lagtingets beslut.

 

Nu finns det tydligen behov av en allmän politisk debatt när det gäller berättelsen för 2001. Några av utskotten har också fört en sådan diskussion, medan finansutskottet och lagutskottet har ägnat sig åt berättelsen, dvs. man kan ha intresse av att föra en allmänpolitisk debatt om vad håller landskapsstyrelsen på med och vad tänker landskapsstyrelsen göra? Där finns det olika instrument, budgeten är det viktiga, det finns meddelanden, det finns framställningar osv., medan berättelsen som vi diskuterar egentligen handlar om, såsom det var tänkt i alla fall, att vad har lagtinget begärt av landskapsstyrelsen och hur har landskapsstyrelsen följt upp det. Det finns alltså tre funktioner, om vi är mera formella och hänvisar till lagtingsordningen: lagtingets kontrollmakt, information och dokumentation. Lagtingets kontrollmakt är ju det viktiga. Det är inte landskapsstyrelsen som går till lagtinget och säger att ni skall göra så här, utan man föreslår att vi avser att göra detta och godkänner lagtinget det eller godkänner man det inte. Budgeten är godkänd med de ändringar som finansutskottet gav i sitt betänkande.

 

När det gäller berättelsen för 2001 är det ett annat innehåll i den än omorganisationen av museibyrån.

 

Ltl Danne Sundman tog upp frågan om att det borde vara mera bilder i landskapsstyrelsens berättelse och jag är förvånad över att han inte ser det här som ett dokument som har sitt värde med den layout berättelsen har haft ända sedan början egentligen, och fortfarande har. Ser man ur landskapsstyrelsens perspektiv när det gäller informationen är det mycket mera intressant att se vad som händer på hemsidorna. Lagtinget har en fungerande hemsida, som är bra, den har fungerat i ett halvår, landskapsstyrelsen har en hemsida som lanserades i början av mars och den utvärderas kontinuerligt och förbättras; senast i dag hade man ett möte för att se hur den fungerar. Den bygger på den principen att avdelningarna själva skall producera den information de anser att är relevant. Jag tror att det här kommer att leda till att den berättelse som vi nu har egentligen kommer att uppdateras hela tiden, men jag tror ändå att detta pappersdokument, boken, skall finnas kvar. Men informationen från landskapsstyrelsens sida har stegvis förbättrats. Det som lagtinget egentligen har behov av och efterlyser skall till stor del finnas på hemsidorna. Men jag tror att en hemsida är i ständig utveckling och då tycker jag att det finns motiv för att ha den här gammeldags dokumentationen. Jag tror dock att det är värdefullt för de flesta som är mera involverade i politiken att ha boken till hands och bläddra i; jag tror inte att den kommer att ersättas av hemsidan på långa tider.

 

En synpunkt när det gäller berättelsens framtida utformning är att vad skall landskapsförvaltningen prioritera? Många av de organisationer som jag har kommit i beröring med gör väldigt fina årsberättelser med bilder och tjocka pärmar och har det mer eller mindre som en gåvobok. Jag tror inte att vi skall slösa resurser på det. Jag tror inte att vi har behov av det, utan innehållet och texten är det viktiga därför att de som använder boken är mera intresserade av vad som skrivs än att titta på bilder. Visserligen skall man förbättra designen så att läsförståelsen ökar, men är man ute efter bilder är Internet den plats som jag skulle anvisa i första hand.

 

Men, fru talman, vi har olika instrument för information till lagtinget. Det landskapsstyrelsen avser att göra är framställningar, meddelanden, budgeten. I det här fallet är det en berättelse som inte avser framtiden utan det som har gjorts och det är lagtinget som borde utgå från det viktiga, nämligen kontrollmakten: har hemställningsmotionerna som har blivit godkända följts upp? Det finns möjlighet att pricka av det i berättelsen. Finansmotionerna behandlas på ett annat sätt, men alla de beslut som lagtinget har tagit skall landskapsstyrelsen beakta i sin verksamhet, och det är det viktiga i berättelsen; sedan är det klart att det är en svår gränsdragning när man säger att man granskar, säg nu museibyrån för 2001, att man där tar in också de långsiktiga målen, men den omorganisation som diskuterades i samband med budgeten är besluten. Ser man det som en kamp eller en tävling, eller vad som helst, så skall landskapsstyrelsen åstadkomma resultat i enlighet med lagtingets beslut. Det är inte att skylla ifrån sig på lagtinget, men det är faktiskt lagtinget som bestämmer. Det är lagtinget som representerar Ålands folk och landskapsstyrelsen skall förverkliga. Där har vi tjänstemän och de resurser som behövs för förverkligandet. Vill man alltså diskutera olika alternativ är kanske landskapsstyrelsens berättelse inte den riktiga. Är det så, så tar det ett par år innan berättelsen för 2003 kommer till.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker att kritiken mot landskapsstyrelsen vad gäller museibyråns omorganisation är överdramatiserad. Vi har flera gånger i samband med landskapsstyrelsens berättelse diskuterat att vårt budgetsystem är uppbyggt så att man ställer målsättningarna i budgeten, det här skall vi uppfylla med de här pengarna, och sedan borde det då enligt drömmarnas system vara så att i berättelsen berättar man om att det här klarade vi av och här uppfyllde vi målen men här lyckades det inte riktigt. Vi har alla helt klart för oss att de allmänna målen för museibyråns verksamhet finns. Däremot har vi pekat på att det i berättelsen borde framgå och att man borde jobba mera inom förvaltningen med måluppfyllelse, med att kunna formulera mål, med att kunna presentera även mål som inte har uppfyllts osv. Därför säger vi i utlåtandet att vi är medvetna om att det i budgeten står vilka långsiktiga mål som finns för museibyrån, men det som däremot framgår av berättelsen är egentligen bara strategin för hur målen skall uppfyllas. Det framgår alltså inte där att vi gör en omorganisation för att uppfylla målen, så det är egentligen bara det vi saknar: ni kan tala om det nästa gång att målsättningen finns och det är för det här som vi har omorganisera. Det är inte desto mer dramatiskt än så.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

I den mån repliken var riktad till mitt anförande kan jag något utvidga det som finansutskottet skriver.  ”Arbetet med att fortsätta förbättra berättelsen fortgår i takt med arbetet för att utveckla målbeskrivningarna i budgeten. Mer stringenta formuleringar i budgeten gör det lättare att i berättelsen redovisa hur budgetmålen har förverkligats.” Den som har läst budgeten – det är tydligen inte alla som har gjort det – ser att målformuleringarna som finns där inte ännu är så pass homogena att det kan vara ett verkningsfullt instrument. Det är en svår process inom förvaltningen och när det blir sådana målformuleringar att man lätt kan följa upp dem kommer också berättelsen att bli mycket bättre därför att det skall finnas en budgetcykel och uppföljningscykel där kontrollmakten kommer in i efterhand. Då kommer målen att vara styrande. Personligen tycker jag att det är väldigt svårt att formulera mål på ett sådant sätt att de faktiskt blir styrdokument, och det finns också inom det område som jag tidigare sysslade med sådana som påstår att mål kan aldrig bli effektiva styrinstrument utan det måste vara mera kvalitativa beskrivningar. Men jag tror att processen att försöka formulera målen i sig är väldigt viktig.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är just det jag också menar. Att formulera målen och att mäta om de har uppfyllts eller inte är ett jättesvårt arbete och den processen tycker jag att vi alla skall hjälpas åt med. Det är det som är vitsen med att vi försöker påpeka där vi tycker att man skulle kunna göra förbättringar och berömma där det finns goda saker. Vi är alltså alla på samma bana och på väg mot en bättre berättelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Jag vill börja med att föreslå bordläggning av berättelsen till den 26.3.

 

När det gäller museibyrån är vi väl alla överens om att en omorganisation och en ny struktur är nödvändig på museibyrån. Jag tror också att vi kan vara ganska överens om att det inte är så lätt. Det är alltid lättare att planera en organisation utgående från noll, man planerar någonting nytt, man sätter in nödvändiga tjänster osv. Men här har vi en organisation som består av en hel del tjänstemän som har sina tjänster och som är både kunniga, professionella, yrkesstolta osv. Att rucka på ett sådant system är ingen lätt uppgift, så det är en utmaning i sig vill jag påstå. Men för den skull tror jag att det är nödvändigt att man funderar noga på att det blir någonting bra av omorganisationen.

 

Själv har jag många gånger tyckt att redan det faktum att museibyrån finns i centralförvaltningen är lite snett, för det blir en otroligt stor personalstyrka som plötsligt finns på kultur- och utbildningsbyrån. Om man jämför med att man skulle lyfta in skolorna på avdelningen skulle det bli väldigt konstigt. Här har vi hela personalresursen, allt från dem som är ute i skog och mark och hjälper till, det är städpersonal osv. Detta gör att man varje gång när budgeten kommer tycker att oj, då, vad det är mycket personal på den här enheten! Det naturliga skulle egentligen vara att man skulle lyfta ut museibyrån till någon form av verk eller jämföra den med våra skolor och andra enheter som ligger utanför centralförvaltningen. När man gick in för att diskutera omorganisationen tycker jag att man skulle ha vågat ta ett steg till, åtminstone borde man tänka på det i framtiden.

 

Det står mycket riktigt om målsättningarna i årets budget – jag har själv läst dem – men detta är igen ett bevis på hur lätt det försvinner när det kommer någonting väsentligt i en stor tjock budget. Det är nästan tillfälligheter som gör att man faktiskt dyker in i det och att det blir en ordentlig debatt i samband med budgeten. Många gånger är det bättre om man på något sätt kan särskilja så här viktiga frågor att man får en specifik debatt om just sådana här saker. Jag har själv många gånger stått och sagt att ÅHS-planen för varje år blir någonting som ingen riktigt har tid med och vi borde ha ett annat tillfälle. Jag är säker på att många, när vi läste hela tunga budgeten och alla ägnade sig åt de områden som har ett speciellt intresse, så fungerar vi så att vi kanske inte ens tänkte på att här finns det faktiskt ganska stora förändringar på gång när det gäller museibyrån. Utgående från det kan det alltså vara skäl att bordlägga ärendet. Vi kan leta upp vår budget och läsa vad det står där och återkomma.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

 Det är bedrövligt att höra att det viktigaste styrinstrumentet i politiken, budgeten, är för tjock, den går inte att läsa, inte ens motiveringarna, men det borde väl gå att lyssna på presentationen. Jag skulle vilja be om ett förtydligande när ltl Lindeman säger att man borde ta ett steg till. Menar ltl Lindeman att det år 2001 hade beslutats i lagtinget att man skulle ta ett steg till när det gäller omorganisationen? Det är nämligen precis det som det här ärendet handlar om: omorganisationen av museibyrån fanns beskrivet ganska utförligt i budgeten och presenterades, men det här handlar om berättelsen för 2001. Det skall bli mycket intressant att  höra efter bordläggningen hur berättelsen skall designas, hur man skall få in bilder och vad lagutskottets synpunkter på årsberättelsen är. Omorganisationen av museibyrån försiggick inte 2001, vad jag vet!

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är mycket riktigt att det inte försiggick 2001. Men jag tolkar det utgående från utlåtandena i betänkandet som ligger och där man för fram dessa frågor, bl.a. från kulturutskottet. Om det sedan är fel eller rätt att göra det, så finns det materialet här nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Harriet Lindemans inlägg var mycket bra. Jag har själv samma tankegångar och de har nog också diskuterats i utskottet, dvs. att man borde särskilja det som är själva museiverksamheten och det som är en del av centralförvaltningen för museifrågor. Då tycker jag att det vore logiskt att utgå från någonting som heter Ålands museum. Nu tänker vi förstås bara på byggnaden, men det kan bli någonting betydligt större, det kan vara Kastelholm och det kan vara andra publika verksamheter. De borde alltså göras till en institution separat från centralförvaltningen, som t.ex. ÅHS eller skolorna, som här nämndes. Det som egentligen är centralförvaltning är ärenden som skall beredas för landskapsstyrelsen, och här kommer fram det groteska att allting egentligen ligger under utbildningsavdelningen. Det blir både byråkratiskt, för tungt och man får inte transparensen, man kan inte se hur besluten fungerar och det finns inte ett möte mellan allmänheten och museiverksamheten som just utställningsverksamheten utgör. Jag har många gånger funderat över museiförvaltningens arbete, plötsligt började de att efter några år göra väldigt mycket som hade med turistnäringen att göra, man började sätta upp alla möjliga kopior av något sorts befästningsverk och man gjorde kartor, som allt i och för sig var bra, men det var museiverkets människor som uppfattade kritiken från lagtinget, att nu behöver de vara mera publiktillvända. Det där ett tokigt sätt för dem att reagera och sedan skall vi liksom sitta och ge pengar och titta hur det här fungerar. Det är helt tokigt som det är upplagt nu. Det har sin historiska förklaring eftersom vi hade i tiden en landskapsarkeolog som var så kolossalt stark och kunde genom sin funktion bygga upp verksamheten, men också samtidigt fungera rätt så politiskt. Jag tycker alltså att det är dags att modernisera verksamheten och att bort det som är publikverksamhet; det som är centralförvaltning behöver inte vara många personer. Man kan tänka sig att stabsfunktionen på något vis är ett embryo just till det som skulle motsvara centralförvaltningen. Men som det nu är upplagt så är det nog någonting som inte ännu kommer att fungera tillfredsställande.

 

Fru talman! Jag vill stödja bordläggningsförslaget och jag hoppas att vi får en fortsatt diskussion nästa vecka, att vi kan hoppa över de formella invändningarna och i stället försöka ha en konstruktiv diskussion om hur det här kunde förbättras.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Lindeman, understödd av ltl Sundback, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 26 mars. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 26 mars.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående pensionsproblem för återflyttade ålänningar. (EF nr 6/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett svar på frågan. Ordet ges till ltl Sundback.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Många ålänningar återvänder hem för att arbeta och bo på Åland efter en längre eller kortare arbetstid i Sverige. När pensionsåldern infaller skall dessa personer erhålla en del av sin införtjänta pension från Sverige. För många ålänningar har detta blivit en stor besvikelse. Handläggningen  och utbetalningen av den svenska delen av pensionen uppfyller inte de nordiska och europeiska principerna för arbetskraftens rörlighet. Många återflyttare har bitter fått erfara att deras svenska pension blivit en ekonomisk fälla.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga: 

 

På vilket sätt tänker landskapsstyrelsen använda sitt politiska inflytande i nordiska och EU-sammanhang för att de ålänningar som återflyttar från Sverige för att arbeta och bo på Åland skall erhålla sin svenska pension utan ekonomiska avbräck och onödig tidsspillan?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

På den här frågan kan man ge många olika svar eftersom den är så allmänt hållen. För att jag skall kunna ge ett mera precist svar skulle jag vilja be om ett förtydligande när det gäller motiveringen, att den svenska delen av pensionen uppfyller inte de nordiska och europeiska principerna för arbetskraftens rörlighet. Vilka principer är det som avses? Det har jag inte lyckats utröna, men efter att jag har fått besked om det skall jag gärna svara vidare och mera exakt.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

En av de grundläggande principerna med EU är att man skall kunna röra sig fritt inom EU, man skall kunna arbeta var man vill och när man har arbetat i ett visst land eller kanske t.o.m. i flera länder har man tjänat in en viss del av sin pension. När man sedan har uppnått pensionsåldern skall pensionerna som är intjänade i andra länder än i hemlandet kunna lyftas. För oss här på Åland är det så att många ålänningar har bott och jobbat länge i Sverige, så har de flyttat hem och jobbat en tid på Åland och då händer det att när de går i pension vid 65 år får de problem med sin svenska pension. Det är t.o.m. så att det finns människor som har fått vänta ända upp till fyra år för att få ut den svenska delen av sin pension. Det innebär direkt ekonomiska svårigheter.  Det här problemet finns naturligtvis också i övriga Finland. Sedan är det så att på den pension som man lyfter i Sverige betalar man källskatt och om man sedan har en pension från Åland t.ex. – om man har jobbat på landskapsstyrelsen – läggs den svenska pensionen på den åländska, så betalar man skatt igen och så betalar man sjukförsäkringspremie på hela beloppet. Det betyder att man betalar dubbelt och detta upplevs naturligtvis som oerhört orättvist av de pensionärer som det gäller.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det kan finnas enskilda fall där det är besvärligt med pensionerna. Jag har inte hört talas om att det skulle finnas fall där det tar fyra år. Den information jag har fått är att den här frågan har använts i valkampanjen för att locka sådana som har bott i Sverige och också i skrivna där fortfarande och det här med att det skulle betalas dubbel skatt inte stämmer. Man betalar nämligen en skatt på 25 procent på pensionerna, sedan läggs detta på i kommunalskatten i Finland för att man skall få en progressivitetseffekt, men därefter dras källskatten i Sverige av. Om det är så att det finns enskilda fall här måste det vara något annat, något misstag i förvaltningen av det hela, därför att det finns ett nordiskt dubbelbeskattningsavtal som egentligen går längre än EU-normerna när det gäller dessa frågor. Det finns vissa problem när det gäller beskattningen i Danmark därför att där har man vänt på arbetsställe och bostadsproblematiken, nämligen gränsövergångarna över Öresund, men i Finland skall det inte vara så att man betalar dubbel skatt. Det finns tekniska saker i detta eftersom Sverige inte har sjukförsäkringsavgift medan Finland har det och då kan de här avgifterna i Sverige vara inbakade på ett sådant sätt att det kan vara svårt att tyda, men den här typen av problem skall alltså inte behöva finnas.

 

Det som jag kommer att föra fram i de diskussioner som förs framöver är att om det är så att det tar tid att få ut pensionen från Sverige – det kan dröja upp till 12-14 månader enligt min uppgift – så borde man kunna kräva en dröjsmålsränta. Den saken kommer jag att föra fram.

 

När det gäller frågan på vilket sätt landskapsstyrelsen tänker använda sitt politiska inflytande nordiska och EU-sammanhang är detta någonting som pågår i det nordiska samarbetet. I april kommer Nordiska ministerrådets generalsekreterare hit. För några veckor sedan träffade jag experten på detta, alltså tidigare statsministern i Danmark Poul Schlyter som också kommer att komma till Åland och den nordiska samarbetsministern Berit Andnor har det som en speciell uppgift att integrera Norden, dvs. man skall ta bort hinder av olika slag.

 

Ltl Sundback: 

Fru talman!

Jag får det intrycket av vicelantrådet att han har den åsikten att det här inte är något större problem. Jag tror nog att det är ett ganska stort problem. Hur omfattande det är kan väl ingen av oss säga därför att frågan har inte utretts av någon inom landskapsförvaltningen. Men de informationer som jag har ger vid handen att det är ganska omfattande och att problematiken har varit uppe på tapeten i flera omgångar. Dubbelbeskattningen förekommer och den upplevs fortfarande som väldigt orättvist plus att man ännu har sjukförsäkringspremien på hela beloppet, som dessutom är större än på vanliga löneinkomster.

 

När det gäller tidsspillan så ökade den i och med EU-inträdet. Det är alltså bra att till att börja med ta det här ur ett nordiskt perspektiv. Ledamoten Olof Erland säger att det här pågår i det nordiska samarbetet, och det är precis dit jag vill komma, men det skulle vara bra att få veta hur långt man har kommit och om frågan blir löst. Det är faktiskt ett problem. Jag tycker inte att man skall göra det här till någon fråga som har dykt upp bara i samband med valet, utan åtminstone i vårt parti har vi nog diskuterat det flera gånger men inte riktigt funderat på hur man skall komma till rätta med det hela. Just tanken på det nordiska samarbetet är viktigt, där man nu verkligen försöker vinnlägga sig om att få bort sådana här hinder som finns mellan länderna.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Ltl Sundback har ”ett intryck av” att jag inte tycker att det här är något problem. Jag säger det, att visa fram problemen! Jag vet att det finns avtal som säger att det inte skall förekomma dubbelbeskattning. Norrback-rapporten gick igenom många av pensionsproblemen och konstaterade att dubbelbeskattning inte skall förekomma därför att den teknik man använder här är att man tar källskatten från Sverige, lägger den på skatten så att man får en progressiv effekt, men det anses inte vara dubbelbeskattning. Det enda exemplet jag känner till där man har en dubbelbeskattning är när det gäller bilar.

 

Men om det är så att ltl Sundback här har konkreta fall skall hon skriva ett brev till mig och redogöra för dem. Då skall jag ta upp det i konkreta diskussioner med Poul Schlyter därför att han vill ha konkreta exempel - och det bästa exemplet på hur man löser sådana här problem är att ta fram och visa att här är det en person det handlar om, det handlar om kranföraren Lelle från Föglö t.ex. när det gäller kranförarbevis. Då tar man upp det, sätter fram det på bordet och visar att här finns det bestämmelser som inte är i enlighet med att integrera i Norden. Det är precis så det är i det här fallet. Ltl Sundback säger att det är någon som har drabbats av det här, upp till fyra års väntetid. Ja, men, då vill vi naturligtvis se det! Det skall inte förekomma. Ltl Sundback säger att det har varit dubbelskattning, att man skattar för mycket, två gånger. Ja, men, då skall vi ta det exemplet och göra någonting av det! Det är självklart att man måste arbeta politiskt på det sättet. Att stå här och spekulera och få ett intryck av att någonting är fel är bara retorik. Skriv ett brev till mig! (Från salen, ltl Sundback: jag ringer till Berit Andnor i morgon) Ja, det kan du göra; då tar jag upp det med henne och får se det här brevet! Men vi har alltså den möjligheten att när det gäller EU-frågor finns det mekanismer för att reda ut det här. Vårt nordiska samarbete säger att jag som samarbetsminister i nordiska frågor kan ta upp dessa konkreta fall och lösa dem. Ltl Sundback är tydligen inte intresserad av resultat, det skall vara debatt, men inte resultat! Nu kräver jag i den här debatten att om ltl Sundback känner till missförhållanden i samhället, folk som hamnar i en ekonomisk fälla, där det tar upp till fyra år, skall hon redovisa de fallen, det behöver inte vara med namn, men redovisa dem till mig så skall jag ta mig an frågan och försöka nå resultat.

 

TALMANNEN:Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks lagmotion angående ändring av hyreslagen för landskapet Åland. (LM 3/2002-2003).

 

Ärendet upptas till behandling onsdagen den 19.3.

 

Antecknas vidare för kännedom att till lagtinget överlämants:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående politikerutbildning. (HM 1/2002-2003).

 

Ltl  Danne Sundmans hemställningsmotion angående införande av centraleuropeisk tid. (HM 2/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggbloms hemställningsmotion angående inköp av säkerhetspaket för att skydda hotade personer. (HM 3/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående körning med alkolås. (HM 4/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggbloms hemställningsmotion angående landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna. (HM 5/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående pensionärernas bostadsbidrag. (HM 6/2002-2003).

 

Ltl Ronald Bomans hemställningsmotion angående ändring av beslutet om kommittéarvoden. (HM 7/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindemans m.fl. hemställningsmotion angående samordning av servicefunktioner för barn med funktionshinder. (HM 8/2002-2003).

 

Ltl Lotta Wickström-Johanssons hemställningsmotion angående en framtidsstrategi för fiskodlingen. (HM 9/2002-2003).

 

Ltl Lasse Wiklöfs hemställningsmotion angående PSSA-status för skärgårdshavet. (HM 10/2002-2003).

 

Ltl Ulf Anderssons m.fl. hemställningsmotion angående näringsbeskattning av rederier. (HM 11/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion angående ett forskningsprojekt för miljövänligare fiskodlingar. (HM 12/2002-2003).

 

Hemställningsmotionerna upptas till behandling i enlighet med den lista som delats ut på lagtingsledamöternas bord.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 19.3. Plenum är avslutat

(Plenum avslutades kl. 14.36).

 

 

 

Originalfil