Plenum den 17 mars 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 17 mars 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 2

Bordläggning. 2

1   Införandet av AX-koden för biltrafik

Lagutskottets betänkande (LU 23/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2007-2008)

Remiss. 2

2   Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)

Andra behandling. 33

3   Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Andra behandling. 33

4   Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

5   Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Andra behandling. 34

6   Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Andra behandling. 34

7   Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Andra behandling. 34

8   Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

Första behandling. 34

9   Skattesatsen för samfund

Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)

Första behandling. 36

10  Handikappservice

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)

Föredras efter bordläggning. 58

11  Skattemeddelande

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)

Enda behandling efter bordläggning. 58

12  Beredning av ny självstyrelselag

Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010) (Bordlagt 1.3 och 8.3.2010)

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)

Föredras. 58

13  Tandvård

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)

För kännedom... 58

14  Budgetens förverkligande

Lagtingsledamoten Johan Ehns m.fl. spörsmål (S 3/2009-2010)

15  Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. lagmotion (LM 3/2009-2010)

Plenum slutar. 58

 

Plenum börjar  

Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom och lagtingsledamoten Johan Ehn på grund av deltagande i Finlands svenska brand- och räddningsförbunds styrelsemöte, lagtingsledamoten Roger Slotte på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1      Införandet av AX-koden för biltrafik

Lagutskottets betänkande (LU 23/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2007-2008)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 22 mars 2010. Godkänt.

Remiss

2      Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Skam den som ger sig! När det gäller viktiga delar i familjepolitiken, delar som underlättar och ökar den sociala välfärden har landskapsregeringen haft en tydlig färdplan. För det första en nödvändig komplettering av hemvårdsstödslagen, för det andra en revidering av barnomsorgslagen och för det tredje en totalrevidering av hemvårdsstödslagen.

Social- och miljöutskottet förkastade första försöket till komplettering av hemvårdsstödslagen på grund av att förutom kompletteringarna gjordes en allmän uppstädning, lagen har åtskilliga gånger blivit pålappad. Därmed var hela lagen öppen och det fanns sedan tidigare otydligheter och brister.

Landskapsregeringen anser att de kompletteringar som föreslogs för ca 1,5 år sedan är angelägna och efterlängtade. Speciellt familjer med adoptivbarn är mycket urväntade på förbättringar. Den här framställningen är enbart en komplettering. Framställningen innehåller förbättringar och ändringar av bestämmelserna om hemvårdsstöd gällande adoptivbarn. Stödet kan enligt förslaget fås i sammanlagt upp till två år efter att föräldrapenningen upphör, oberoende om barnet har fyllt tre år eller inte. I framställningen finns även en ändring av bestämmelserna om hemvårdsstöd så att flerbarnsförhöjning kan fås för varje barn utöver ett som föds vid samma tillfälle. Framställningen innehåller också ändringar beträffande barn med särskilda behov.

Landskapsregeringen föreslår vidare att företagare ska kunna få partiellt stöd för vård av barn i hemmet. Dessutom ingår en reglering av de så kallade EU-barnen. Man har rätt att ha vissa sociala förmåner med sig när man bor tillfälligt utomlands.

Lagen föreslår en retroaktivitet. Arbetet med en totalrevidering av hemvårdsstödslagen inleds i höst. Det kommer att omfatta förtydliganden, omstruktureringar, översyn av stödnivåerna, årlig grunddel av tilläggsdel samt en eventuell koppling till index, eventuellt kommunala tillägg samt förbättringar för de familjer som har funktionshindrade barn.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag återkommer i anförande till själva framställningen, men även till dess historia. Ärendet har länge legat i lagtinget och social- och miljöutskottet på grund av att landskapsregeringen vägrade att återta framställningen efter att den i utskottet visade sig vara ofullgången också när det gäller de nya delarna. Detta resulterade i att majoriteten fick fatta ett beslut om att man skulle inleda lagberedning i lagtinget. Det var också generande för beredande tjänsteman på landskapsregeringen att den här situationen uppstod. Sedan när landskapsregeringen hade beskedet till utskottet fick man arbeta med lagberedning i lagtinget. Tycker minister Sjögren att det är rimligt att låta ett utskott arbeta både med lagberedning och sedan med förkastandet samtidigt, det senare som landskapsregeringen bereder en lagstiftning utan att informera lagtinget om detta.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tyckte att vi hade en mycket bra dialog med social- och miljöutskottet. Till den delen det fanns oklarheter i det förra förslaget, det var mest när det gällde partiellt hemvårdsstöd för företagare, var vi beredda att vänta och se vad Finland gjorde. Vi skulle ha velat vara föregångare och gjort en reform där Åland skulle ha varit först. Nu har vi väntat och nu gör vi samma som man gör på fastlandet.

När det gäller om det var opassande eller inte så var landskapsregeringen hela tiden klar med det. Vi förstod inte till alla delar utskottets argumentation, vi sade att får vi ett förkastande förstår vi bättre vad det är vi har gjort fel. Det var klart att man skulle förkasta förslaget några veckor in i februari. Då gjorde landskapsregeringen den bedömningen, att det finns angelägna reformer som det är bråttom med, så det här forcerades fram.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för det svaret. Hade det inte varit rimligt att informera utskottet, som landskapsregeringen var medveten om att satt och arbetade med ett betänkande med motiv till förkastande, under några veckor faktiskt. Hade det inte varit rimligt för landskapsregeringen att meddela att nu avsåg man att ta framställningen tillbaka och arbeta fram en ny framställning, vilket man redan höll på med, men undanhöll utskottet den informationen? Hade det inte varit rimligt att informera lagtinget om den arbetsgång man avsåg att genomföra för att spara lagtinget arbete?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag upplever ingalunda att vi har undanhållit utskottet någon information överhuvudtaget. Det stod klart de första veckorna i februari att man de facto skulle förkasta lagen. När det var fullbordat faktum tog landskapsregeringen det beslutet, då forcerade vi fram, vi plussar på lagen och för den snabbt till lagtinget igen. Så upplever jag att det var.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Under rubriken Konsekvenser på den offentliga ekonomin, kanske det också skulle vara konsekvenser på familjernas ekonomi, sägs det att det finns ett samband mellan kostnaderna för hemvårdsstöd och kommunalt bekostad barnomsorg. Det är jag den första att hålla med om, men om det här ska fungera som många vill, dvs. att det ska bli billigare för kommunerna, att det ska bli bättre för barnen, behöver hemvårdsstödet ha en rimlig nivå, precis som det föreslås i en lagmotion att man ska höja summan från 390 till 500 euro. Jag är förvånad över att ministern överhuvudtaget inte kommenterade det förslaget. Det är ju intimt förknippat med framställningen.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det gjorde jag i mitt anförande. Jag har berättat om landskapsregeringens färdplan, komplettering av hemvårdsstödslagen, revidering av barnomsorgslagen och sedan en totalrevidering av hela hemvårdsstödslagen där också vi kommer att diskutera nivåer. Det framgår helt tydligt vad det fanns för önskemål i lagtinget förra gången vi hade den här debatten, men vi behöver göra ekonomiska analyser av det också och ha sedvanlig remissrunda till kommunerna.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag är lite förvånad över att ministern säger att det framgick redan förra gången vad lagtinget vill, dvs. att det synbarligen finns en majoritet för det, då borde också landskapsregeringen ha haft de ekonomiska konsekvenserna klara för sig redan nu. Det där resonemanget hänger inte alls ihop. Jag hoppas att man kan få fram den konsekvensanalysen till social- och miljöutskottet så att man får den här biten på plats. Om vi ska föra det här resonemanget vidare, att det finns ett samband mellan kostnaderna och hemvårdsstödet och den kommunalt bekostade barnomsorgen, så måste hemvårdsstödet ha en rimlig nivå.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Så har vi diskuterat hela tiden, men som jag sade i måndags har vi nu hållit på med barnomsorgslagen, som har varit ett omfattande arbete. Nu är vi färdiga med den, den är remitterad till social- och  miljöutskottet och vi beräknar, vi har också ett arbetsansvar på landskapsregeringen, att vi i höst gräver ner oss i hemvårdsstödslagen och kommer att komma med ett nytt lagförslag till lagtinget, en modernisering av hemvårdsstödslagen.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Det här är en fråga som har stor betydelse för många människor ute i vårt samhälle. Vi är också många som har engagerat oss i den här frågan och det är bra. I och med behandlingen av ärendet kan man inledningsvis säga att eftersom man har tagit framställningen tillbaka, det var en ny lagframställning, man tog den tillbaka, man har kommit med en ändring av nu gällande lag, har tidsdräkten blivit väldigt utdragen och den som det ytterst berör har blivit lidande. Det tror jag att vi alla kan vara överens om. Att det har blivit på det här sättet får vi sätta på landskapsregeringens konto.

Den här framställningen har flera bottnar, åtminstone två. Man kan säga att primärt handlar det igen om barnets bästa, vi kan ha det som ett utgångsperspektiv. Den debatten hade vi tidigare här i veckan och den var ganska värdeladdad, därför tänker jag inte heller desto mera gå in på den. Vi kan ändå konstatera att de partier, som då ansåg att det var väldigt viktigt att barn hade en möjlighet att vara hemma med sina föräldrar, inklusive mitt eget parti, men också centern uttryckte den värdegrunden, ansåg att det här är en möjlighet för föräldrar till barn under tre år att vara hemma och lyfta hemvårdsstöd.

Då kommer vi till det som kanske är det sekundära, men som egentligen blir det primära i den här framställningen, att nivån på hemvårdsstödet är väldigt lågt. Summan på nuvarande 388 som är föreslagen i framställningen att vara 390, gör att det är väldigt många familjer som ser att det inte är något alternativ till barnomsorg. Vem kan vara hemma med 390 euro som ett alternativ till att gå ut i förvärvsarbete? Det här visar också de diskussioner som vårt parti har fört med barnomsorgspersonal där man säger att det kommer ut, om det uttrycket tillåts, många fler barn mellan 9-10 månader upp till 3 år, alltså innanför den här kategorin. Många fler föräldrar tvingas ut i förvärvslivet mycket tidigare än man hade gjort förut. Då kommer vi till den springande punkten, 390 euro, den summan, den nivån kom alltså till i den framställning som kom till 2001. Lagen är från 1997, då låg summan på 2 100 mark. Man ändrade det beloppet när man införde euro och då samtidigt gjorde man en justering på ungefär 200 mark, ungefär 35 euro, och det blev en summa på 388 euro. Sedan dess har ingenting gjorts åt den summan och den nivån. Om man säger att indexet gör att 390 euro då är värt 470 idag så betyder det att det förslaget man kommer med nu egentligen är en försämring av hemvårdsstödsnivåerna.

Den reella förhöjningen vi i lagmotionen föreslår är alltså 30 euro, resten är bara en justering av penningvärdets försämring. Applicerar vi penningvärdets försämring, om vi omvandlar summan till att vara lagtingsledamöternas arvoden, vi säger att det skulle ha varit 390 euro och med den ökningen av våra arvoden, den procentuella förhöjningen, applicerat på utgångsvärdet skulle vi alltså komma upp i 487 euro. Det har vi själva nästan allihop här i salen, varit med och höjt, men vi är inte beredda att höja hemvårdsstödet i motsvarande grad.

Det här, mina vänner, hoppas jag verkligen, och nu riktar jag särskilt mitt hopp till centern, att man följer med på det här tåget eftersom man också hade ett inlägg i debatten om barnomsorgslagstiftningen här i måndags, som åtminstone från min horisont sett kunde uppfattas som ett stöd för att uppvärdera hemarbetet och värdet av att barn kan vara hemma med sina föräldrar.

Nå, då kommer vi till den andra delen av vår lagmotion och det gäller den tilläggsdel som man kan få förutom grunddelen som nu alltså är föreslagen till 390. Den är föreslagen att vara 777 euro, dvs. förtjänar man under det kan man få en tilläggsdel förutom 390. Analogt med den diskussionen som jag just har fört om penningvärdets försämring, betyder den summan idag istället att den borde vara som vi föreslår i vår lagmotion, 950 euro. Jag tror att den är 930 så det är en viss förhöjning där också, precis som det är med hemvårdsstödet, men det är ingen oskälig förhöjning.

Det här, bästa vänner, hoppas jag att utskottet kan titta på, kan göra i så fall den ekonomiska analysen så att vi nu under den här sessionen som vi håller på kan ta det här beslutet, förbättra för barnfamiljerna. Det här är en viktig familjepolitisk insats och åtgärd och att vi kan göra det. Jag tror att majoriteten finns i salen för att göra det här, vi behöver inte gå tillbaka till landskapsregeringen och invänta detta och eventuellt få det under den här mandatperioden, vilket jag inte heller riktigt tror på.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Ja, vi har haft i princip samma lagmotion till behandling tidigare i utskottet och vi började titta på den som hastigast innan vi gick in i själva lagframställningen om hemvårdsstöd. Tyvärr blev den aldrig klart behandlad på grund av att lagframställningen förföll. Problemet med den gjorde att vi uteslutande koncentrerade oss på den. Det framkom att den egentligen inte skulle ha så stor verkan, det skulle inte bli så många fler föräldrar som skulle vara hemma även om man höjde hemvårdsstödet. Däremot skulle det ha stor betydelse för kommunerna, det är en väldigt hög kostnad som kommer fram där. Framför allt är det låginkomstskyddet som finns för tilläggsdelen, som är extremt låg, det verkar nästan lite konstigt om man har möjlighet att få full tilläggsdel. Det finns också andra områden som vi tittar på, men framför allt är det här en väldigt kostnadsdrivande lagmotion.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag är glad för att utskottet ånyo kommer att ta sig an det här. Jag hoppas också att man verkligen tar sig an lagmotionen parallellt med framställningen. Man kan säkert ha den åsikten att det blir enormt kostnadsdrivande, men då ska man också tänka sig in i det att en barnomsorgsplats för barn i den här ålderskategorin kostar i snitt 2 000 euro per månad för en kommun. Det är inte så kostnadsdrivande om man väljer att stanna hemma med barn under den här tiden och kommunen slipper kostnaden på 2 000 euro.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det är främst från de höranden vi hann inleda med olika tjänstemän från kommunerna som framförde de här synpunkterna, det är inte egna värderingar, men man får titta på det här. Det här är en väldigt stor åtgärd och det är en sådan sak som vi kan titta på i utskottet innan vi kommer med synpunkter. Det är trots allt så att man måste ha en helhetsbedömning över hela familjepaketet så det är sådant som landskapsregeringen borde driva och komma med. Det är så pass stora kostnader så man budgetmässigt kan avväga varifrån ska man flytta pengar för att ha råd med det här.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Nu har ju landskapsregeringen inte kommit med den framställningen och därför har vi sett oss absolut ytterst angelägna om att komma med den själva, eftersom vi ser att det finns ett behov. Det behovet kommer inte att täckas av den lagframställning som kommer från landskapsregeringen, tyvärr. Vi vet också att många kommuner idag erbjuder barnomsorg för barn från 0-3 år hos familjedagvårdare. Ser man att det finns ett behov av mera barnomsorg för barn mellan 0-3 år så anställer man fler familjedagvårdare, dagmammor som vi i folkmun brukar säga. Är det så att man istället stannar hemma slipper kommunen anställa flera dagmammor och man betalar endast ut 500 euro i månaden istället plus tilläggsdelen och syskonförhöjningar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Vtm Lindholm kan sätta sitt hopp till mig och till den högkompetenta socialbyrån. Vi inleder det här reformarbetet i höst. Vi gjorde en prioritering. Vi har en tvåstegsraket, vi gjorde en prioritering att det var angeläget med adoptivbarn, flerbarnsförhöjning, EU-barn och företagare. Vi kommer att ta ett helhetsgrepp om hemvårdsstödslagen, det kan vtm Lindholm förvissa sig om.

Ett problem kan vara om man både höjer nivåerna och har kvar den oinskränkta rätten till barnomsorg. Det kan vara problem för små kommuner eftersom man måste upprätthålla dubbla system. Jag tycker också att det är skäligt att andra kommuner än Mariehamn, Jomala och Lemland ska kunna få ta del i och ha åsikter om vad man gör med nivåerna och hemvårdsstödslagen.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Det här är en fråga som vi har diskuterat ganska länge och mitt hopp och mitt förtroende för minister Katrin Sjögren har varit stort i den här frågan, men tyvärr har hon kommit till salen med en lagframställning där det inte ingår i den här raketen, det finns många andra ingredienser, men tyvärr inte det här. Därav har vi sett oss tvungna att komma med den här lagmotionen, som jag tror att har en väldigt stor betydelse för många föräldrar, också nu när den subjektiva rätten försvinner för barn under 3 år.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Landskapsregeringen och socialbyrån jobbar på och det finns begränsade resurser. Vi inleder arbetet i höst. För den förra lagmotionen, som har samma ärende, uppskattade motionärerna vid den tiden kostnaderna till 100 000 euro. Ett snabbt överslag från socialbyråns sida utan att analysera det totalt, visar att kostnaderna blev ungefär 500 000 euro för kommunerna. Jag anser att det här är en lag som ska beredas och som behöver göras en hel del utredningar på.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag kan hålla med om att det var en felräkning i lagmotionen, därför har vi också ändrat vår skrivning, men trots det är det ett angeläget ärende och därav har vi också lämnat in en ny variant av en lagmotion för att vi ska komma framåt i den här frågan. Minister Sjögren säger ofta att det finns begränsade resurser och därav är hoppet inte väldigt stort att vi ska se en förändring i det här ärendet under den här mandatperioden, om vi inte gör någonting nu, och det kan vi göra om vi vill.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är bra att höra att flera talar om barnens bästa, det är alltid tacksamt att höra. När vi diskuterade barnomsorgslagen så uppehöll vi oss ganska länge kring huruvida barn under 3 år ska få vara hemma med mor eller far under den samhällsstödda ledighet man har när man har fått ett nytt syskon i familjen. Nu pratar vi om stöd för vård av barn i hemmet där man inför flera grupper som ska få stödet och det är inte precis samma sak. Det är naturligtvis viktigt och jag håller med minister Sjögren, låt oss vänta och avvakta landskapsregeringens förslag till översyn av hela hemvårdsstödslagen innan man ad hoc sätter in en högre summa som förslaget är.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Enligt den nya barnomsorgslagstiftningen är det inte frågan om att barnen får vara hemma, det får man i alla avseenden. Det är ingen som har tvingat någon heller, förutom att man har en ekonomisk situation. Det är mycket som ska införskaffas för en ung barnfamilj och det tror jag också att ltl Gun Carlson känner till. I det avseendet finns det kanske inte en valmöjlighet. Det är valmöjligheten att kunna göra det möjligt för den nya familjen att vara hemma, som också det här gör möjligt. Det kanske inte är den primära orsaken till varför man vill höja utan det är för att penningvärdet har blivit så mycket försämrat att 390 euro idag inte är värt vad det var när det infördes utan det är 470 euro, förhöjningen är de facto bara 30 euro, det är det vi diskuterar, ltl Gun Carlson.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jo, jag ville också komma till det att vi diskuterar förslaget till ny hemvårdsstödslag samt motionen i ärendet. Även om det är mycket som är sant och riktigt i det som vtm Gun-Mari Lindholm säger så vill jag ändå föreslå att man håller med om att man bör avvakta den kommande lagen och en ordentlig genomgång av frågan istället för att nu just säga att vi höjer till detta.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag skulle verkligen vilja se det här ur ett positivt perspektiv, men tyvärr blir jag lite nedslagen när jag hör centerns gruppledare, ltl Gun Carlson, säga att man vill avvakta och se. Nu har vi, ltl Gun Carlson, en möjlighet att förbättra och göra det möjligt att många får vara hemma med sina barn, precis det som ltl Gun Carlson sade härom dagen. Kom med på det här tåget nu och stöd det här förslaget så att vi får en förbättring. Som sagt var det är 30 euro vi pratar om.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den liberala lagtingsgruppen är med på tåget för vi vet vart det är på väg och vi vet vad det kostar. Vi åker vidare och inväntar nya äventyr att famna.

Herr talman, det heter att land ska med lag byggas, men de som bygger landet är folket, det är människorna. De bygger det som behövs också om det är partiella lagar eller kompletterande lagar. Den här framställningen är partiell, den är kompletterande och vi väntar på mera, men framställningen ger olika grupper förmåner, positiva tillskott för den sociala tryggheten och för vardagslivet. Det gäller viktiga grupper, de som har adoptivbarn, de som är flerbarnsfamiljer, tvillingar, trillingar och också mer kan det vara ibland, barn med särskilda behov, s.k. EU-, EES-barn och företagares vård av barn, alltså progressiva reformer för dem som får förmåner de verkligen har behov av. Liberalerna stöder de sina, som det heter, och det betyder alla människor och särskilt alla människor utifrån människors lika värde. Den här framställningen är ett steg i den riktningen. De, som annars kanske har det lite svårare, får mera jämlikhet. Det gäller dem som får en starkare social trygghet. I det här fallet gäller det också vår landskapsregering, som lägger fram praktiska, konkreta förslag och också ser det här som en del i en större helhet där man återkommer.

Herr talman, med det här så har jag redogjort för liberalernas syn på förslagets lagliga aspekter, på förslagets politiska, praktiska aspekter och på de ideologiska utgångspunkterna. Med dessa få minuter har jag sparat in mycket av min talkvot som jag tidigare har överskridit och anser att jag nu har balanserat det hela och väntar med stor spänning på om det finns någonting ytterligare att tillägga i sakfrågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det var ett mycket vackert anförande. Man var tidvis riktigt rörd, det var kort och det var väldigt förtjänstfullt. Nu fick man intrycket att liberala tåget tuffar fram enligt egna turer och vägar, men reformerna som vi står i beråd att genomföra motsvaras väl helt av samma reformer som i riket? Det här tåget tuffar lite långsammare, men finns det någonting i förslaget som avviker och är bättre än i motsvarande rikslagstiftningar så vill jag gärna att ltl Olof Erland talar om det.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Vi har en landskapsregering med två partier, liberaler och center, och i det här fallet liksom i de flesta andra fall så ser vi ut över det åländska samhället och de behoven. Det spelar ingen roll om de har bättre äppel och päron på rikssidan om vi har väldigt goda päron och äppel här och är nöjda med det, det är vårt folk som vi ska ge förmåner med de här reformerna. Det hindrar inte att vi har en solidaritet också med andra, men den här lagstiftningen är åländsk, vi behöver inte jämföra med riket i det här fallet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nog tycker jag att det är ganska värdefullt att vi jämför med riket så länge vi nu har den här garantilagen, som ursprungligen är på liberalt initiativ. Det blev mycket äppel och päron igen, men vi tycker att om man gillar äpplen så ska de vara minst lika bra som äpplena i riket. Jag vill igen att ltl Olof Erland talar om vad som är särskilt åländskt i den här lagstiftningen eller är den en kopia av motsvarande reformer i riket. Det är väl ingenting att skämmas för att man åtminstone når upp till den nivån.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Äppel på riktigt är bättre, det är kvalitetsfrukt som säljs från norra Finland ner till Helsingfors bästa butiker så där finns det inte några problem. I det här fallet är det inte min sak att stå här och svara på frågor, jag står här och svarar på repliker som hänför sig till mitt anförande och jag tycker att dessa reformer för adoptivföräldrar, för flerbarnsfamiljer, tvillingar, trillingar, för företagare, för EES-barn, EU-barn osv.  är en förmån som tillkommer och som är ett plus för vårt samhälle. Om andra samhällen också har det lika bra så varför skulle vi vara särskilt bekymrade för det, det är väl bara bra. På de flesta områden har vi möjligheter att ge t ex mycket större barnbidrag och liknande, som också gäller de här barnen och familjerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Om det är så att ltl Erlands anföranden blir så här korta och koncisa av lite TV-sändningar så måste vi allvarligt överväga att ha TV-sändningar här i lagtinget. Det måste det vara värt. Skämt åsido, ltl Erland undrade om det var något till som han borde prata om, jo han borde prata om lagmotionen som föreligger och särskilt mot bakgrunden av den liberala ideologin där Erland brukar vara en av de främsta förespråkarna här i lagtinget. Är det rättvist att kommunerna far iväg med över 1 000 euro. I Lemlands kommun kostar en barnomsorgsplats 1 280 euro i månaden, där vi ger 390 euro åt en förälder som gör samma sak. Är det rättvist ur den liberala ideologins hänseende.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte förstod frågan. Jag förstod inte heller riktigt vad TV-sändning har att göra med talets längd. Jag kan försäkra att jag i alla fall inte har sminkat mig, även om det kan se så ut.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Min fråga var alltså: Tycker ltl Erland, mot bakgrund av att han är liberal och är för individens frihet, att det är rätt att samhället, som har monopol på barnomsorg tar betalt 1 280 euro, i fallet Lemland, av en skattebetalare för att se efter ett barn, medan samhället bara ger 390 euro åt en förälder för att göra samma sak? Är det inte att utnyttja sin monopolställning på ett felaktigt sätt? Man borde åtminstone komma till mötes en aning och ge en förälder, som gör samma sak, en högre ersättning, vilket motionen föreslår. Den är ju ändå bara hälften av vad samhället självt tar. 500 euro är inte ens hälften av vad samhällets egen kostnad är.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om ltl Sundman anser att Lemlands kommun lurar familjerna på pengar så tycker jag att det är en kommunal angelägenhet.

Talmannen

Replikskiftet avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland har gärna fått tala längre i den här för mig viktiga frågan och kortat av alla andra anföranden som vi har hört här, men det är väl lite svårt att få replay, sudda ut vissa uttalanden. Ltl Olof Erland säger att ur ett liberalt perspektiv är det viktigt att alla, särskilt de sämst ställda, får det bättre. Förklara då för mig, särskilt med avstamp ur liberalernas valpropaganda mer pengar i plånboken, hur man kan föreslå den här nedre gränsen på 777 euro, vilket egentligen borde vara 930 med indexförhöjningen sedan den kom till, att det blir bättre för någon, allra mest för dem som har det sämst ställt.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om vtm Lindholm försöker sudda ut historien så vill jag bara säga att många har försökt göra det, men jag tror inte att det går. Det som är sagt är sagt. När det gäller liberalernas propaganda är det en målsättning som liberalerna hade i senaste val, att man ska ge människor mer i plånboken. Det betyder att man ska försöka balansera den privata ekonomin och den offentliga sektorn. Nu pågår det ett stort besparings- och effektiviseringsprogram i den offentliga sektorn, som gör att medborgarna får mer än de annars skulle få. Det är en billig inriktning. I det här fallet kan vi säga att de familjer som har det svårt och har problem och har det särskilt svårt i förhållande till andra, får förmåner med den här lagstiftningen. Det här löser inte alla problem. Det finns massor kvar och landskapsregeringen har sagt att man återkommer i höst, tåget går vidare.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det var ett väldigt tjatande om det här att man ska återkomma, man har ju återkommit redan två gånger med samma lagframställning och inte har man ändrat några gränser utan man kommer med en dåres envishet med samma summor igen. Hur ska vi och Ålands folk och föräldrar till små barn våga tro att man ska få mer pengar i börsen? Hur ska jag kunna förklara det med den här majoriteten? Jag bara undrar.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! I ekonomin brukar man tala om skarpläge, men här tycks vi ha ett väldigt besvärligt läge. Här kommer det reformer och vtm Lindholm återkommer och återkommer med samma argument, räknar om, rättar till, kompletterar. Nu har vi en förvaltning som jag hoppas att räknar rätt och lägga fram någonting som är förankrat och då går saker och ting vidare. Det är klart att alla vill ha revolution tvärt för sina egna förmåner, men här är det frågan om reformarbete i den offentliga sektorn som kräver lite påläsning, som kräver lite kalkyler, lite lagstiftning och att man tar ett steg i taget, i alla fall ett steg förrän man tar det stora ultimata, flexibla klivet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Nu kommer den framställning som vi borde ha fått för ett och ett halvt år sedan. I framställningen förbättras, som vi redan tidigare har hört, lagstiftningen för adoptivbarn, flerbarnsförhöjningen, barn med särskilda behov, företagare, inklusive lantbrukare, får rätt till partiellt stöd för vård av barn och så reglerar man också möjligheten till stöd för EU-barn.  Dessa förbättringar har diskuterats redan i samband med remissen av den första framställningen, så jag berör därför inte dessa just nu. Jag vill istället föra fram den stora frustration jag känner som medlem av social- och miljöutskottet för den handläggning landskapsregeringen har haft i det här ärendet gentemot lagtinget och i synnerhet mot social- och miljöutskottet.

Herr talman! För ett och ett halvt år sedan fick vi en framställning som heter ”Ny lagstiftning om hemvårdsstöd”. Man ville, har vi fått erfara från utskottet, göra förbättringar, de förbättringar som nu finns i förslaget till ändring av den befintliga lagen. Social- och miljöutskottet tog itu med framställningen och ganska snabbt kom vi in på olika problem. Herr talman, jag ber att få ta lite historik här. Det förslag som kom då hade en helt ny rubrik, ”Ny lagstiftning om hemvårdsstöd”, men trots allt så började man i första paragrafen prata om stöd för vård av barn i hemmet. Det är ett begrepp som inte stämmer överens med hur stödet fungerar. För att nämna några fler saker som vi hamnade på, det fanns i framställningen tvillingförhöjning, men det konstaterade vi att heter flerbarnsförhöjning för att motsvara det som det avser. I det tidigare förslaget gällde det stöd för egna företagare att få rätt till partiellt stöd, men det framkom inte klart om det också gällde lantbruksföretagare. Man pratade om att man skulle kontrollera bokslutet som en parameter på om man hade gått ner i arbetstid och det fungerar inte alls. Rätten till kommunalt tillägg ansåg vi att behövde en reglering, de frivilliga tillägg som kommunerna har möjlighet att ge.

Vi upplevde att kommunikationen mellan landskapsregeringen, avdelningen och lagberedningen inte hade fungerat. Vi begärde då från social- och miljöutskottet, herr talman, att landskapsregeringen skulle ta tillbaka framställningen och komma med ett förslag om ändring av den nu gällande lagen med de förändringar som var angelägna och brådskande. Vi ansåg att det skulle bli för mycket lagberedning som vi skulle göra. Vi återkom till landskapsregeringen ett flertal gånger och begärde från majoritetsblockets sida att man skulle ta tillbaka detta. Att ha så här mycket lagberedning i ett utskott innebär oerhört mycket arbete för utskottsmedlemmarna men även för utskottssekreterarna. Jag får erkänna nu att jag är medskyldig till att det har gått så här långt. Vi hade en röstning i utskottet och eftersom vi inte fick landskapsregeringen att ta tillbaka framställningen så röstade vi och jag var med och röstade att vi skulle försöka ta fram ett utskottsförslag. Efter att vi ytterligare hade arbetat konstaterade vi att nej, vi kan inte i utskottet ta ansvar för dessa saker. När det börjar påverka andra lagar också så blir det helt enkelt för mycket lagberedning och det har vi inte resurser till.

Vi konstaterade då i utskottet, herr talman, att vi var tvungna att förkasta det här. Detta meddelade vi också till landskapsregeringen. Jag anser att man från landskapsregeringens sida borde ha sagt att de tar tillbaka den, men det besked vi fick och som gjorde att vi fortsatte arbetet i utskottet med att göra färdigt vårt ställningstagande, var att de sade att nej, vi vill ha en debatt om förkastandet i lagtinget.

Så här kan man inte arbeta om man ska ha ett effektivt samarbete mellan landskapsregering och lagting. Vi vet att vi resurserna blir knappa och det finns många viktiga framställningar, många utskott har en dryg arbetsbörda och då bör man kunna jobba effektivt med de framställningar och övrigt som kommer. Vi har också sagt att vi ska försöka bli effektivare i handläggningen av EU-ärenden, vi ska vara tidigt med och kunna bevaka viktiga saker för Ålands del, då kan vi inte hålla på och lagbereda i utskotten.

Framställningen som sådan borde ha kommit för länge sedan och de saker som kommer är väldigt viktiga att vi får jobba vidare med. Vi har hört att man håller på och arbetar med en ny lagstiftning och då bör man ha ett genomarbetat förslag på alla områden.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag blir väldigt förvånad när jag hör ltl Henry Lindström, som jag vet är en hängiven medlem i social- och miljöutskottet, säga att den här lagen borde vi ha behandlat för ett och ett halvt år sedan. Förstår jag ltl Lindström rätt, att man inte ens i majoritetsblocket kände till att landskapsregeringen beredde en ny lagframställning allt medan social- och miljöutskottet satt och jobbade med den gamla lagstiftningen.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Det kan jag säga att det kände jag inte till. Då hade vi inte kunnat fortsätta jobba på ett förkastande i utskottet, det måste vara någon rim och reson med vad man jobbar med i utskotten.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det är ytterst förvånande. Man börjar förstå varför saker och ting dröjer så länge och att saker och ting landar där de gör. Det här är allvarligt på det sättet att fördröjningen faktiskt drabbar människor ute i vårt samhälle som är beroende av att lagstiftningen går igenom.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Jo, det är ytterst beklagligt. Jag kan erkänna min skuld i det hela i och med att jag också var med och röstade för att vi skulle fortsätta beredningen i utskottet. Det var ett stort misstag. Det beklagar jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman!  Jag tycker inte att det är en helt och hållet korrekt beskrivning av ltl Lindström. Det fanns en enighet om sakinnehållet i lagförslaget, sedan stupade det på formalia. Frågan var länge om det skulle gå att lagbereda, om det skulle gå att göra vissa justeringar i utskottet. Man måste också komma ihåg att hela lagen var på en omfattande remissrunda där man inte upptäckte dessa fel, inte tyckte att det var så fullständigt krångligt som social- och miljöutskottet sedan kom fram till att det var. Det fanns inte de påpekandena i det omfattande remissutlåtandet. Att ta tillbaka en lag när det finns oklarheter mellan landskapsregeringen och lagtinget kan vara bra, vad är det som brister, vad behöver landskapsregeringen göra bättre. Det kan finnas ett stort värde i att man förkastar en lag så att man får reda på hur lagtinget vill se den nya framställningen.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Minister Sjögren berör ett ganska allmänt problem, som jag har märkt under beredning av olika framställningen. Landskapsregeringen har ofta en bred remissrunda, men det är trots allt så att man inte har samma möjligheter som vi i utskottet har när vi har ett omfattande hörande, att sätta sig in i den omfattning som lagförslaget innebär. Det framkommer ofta mycket mera, vi har också tagit del av remissvaren, det är mycket som kommer fram ytterligare i och med hörandet.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Så är det naturligtvis, men då måste det också finnas en förståelse för landskapsregeringens situation. En försvårande omständighet i hela den här behandlingen har också varit utskottets sekreterarsituation i social- och miljöutskottet, man har haft byte där, det har varit flera sekreterare som har varit involverade. Det har absolut inte varit på det viset att landskapsregeringen har försökt spela under täcket. När det stod klart här de första veckorna i februari att man de facto sade nej, att man förkastade lagen, tog jag omedelbart kontakt med majoritetsblocket och förklarade att vi forcerar arbetet och för in sakinnehållet i den gamla, ofullständiga lagen. Nog måste väl ltl Lindström ha varit med på tåget, han har ju deltagit i mötena där efter att det stod klart att utskottet skulle förkasta lagen.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Jag upplever inte att de byten vi har haft av utskottssekreterare i någon större mån har påverkat den här biten och att det på något sätt skulle ha försvårat för utskottet. Vad det gäller tidsaspekten på när man har fått kännedom om olika saker har vi tydligen olika åsikter. Det var först efter att vi hade färdigbehandlat i utskottet som jag fick vetskap om att landskapsregeringen kommer att ta tillbaka framställningen. Det fick vi inte veta tidigare, man ville ha en debatt i lagtinget kring förkastandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag är ledsen att vara tvungen att avbryta den här diskussionen, den skulle säkert behöva fortsätta mellan landskapsregeringspartierna. Jag upplever att det finns en viss kris, en viss osäkerhet om vem som bestämmer vad. Jag har en undran om hur ltl Henry Lindström uppfattar det att det finns en möjlighet att det skulle kunna komma en ny lagframställning till lagtinget angående hemvårdsstödets nivå och tilläggsdelens nedre nivå? Den här lagframställningen har tagit ett och ett halvt år, finns det nu en möjlighet, enligt ltl Henry Lindström, att vi kan få den till salen under den här mandatperioden?

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Det tror jag att det finns goda möjligheter till eftersom man nu såg hur snabbt landskapsregeringen kunde ta fram den här ändringen av den befintliga hemvårdsstödslagen. Tidigare har utskottet jobbat med den nya framställningen om lagstiftning om hemvårdsstöd, men snabbt kunde man ta fram ett förslag om ändring, så jag tror att det finns goda möjligheter att ta fram ett nytt förslag.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Det framgår ändå i replikväxlingen mellan ministern och ledamot Lindström att man kanske inte har diskuterat i landskapsregeringspartierna på sina tvågruppsmöten så väldigt mycket den här frågan. Har ledamot Lindström den uppfattningen att det finns en politisk samsyn i enlighet med den lagmotion som vi har lämnat in? Finns det en politisk samsyn att man ska uppvärdera det här hemarbetet, man kanske ska höja nivån, indexjustera, vad man sedan vill kalla det, men att man höjer nivån och att man också höjer den nedre gränsen för tilläggsdelen. Finns det den politiska samsynen så att vi kan se att det kommer ett lagförslag snabbt?

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Exakt hur det kommer att se ut är väldigt svårt att sia om, en ny lagstiftning kan innebära också andra förändringar. Naturligtvis, i och med att lagmotionen kommer har det debatterats mycket, så är det en av ingredienserna som man kommer att ta ställning till och räkna på vad det innebär för olika parter, men exakt hur det kommer att se ut och vilka belopp det kommer att landa på vågar jag inte säga här.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman!  I det här ärendet vill jag också uppehålla mig vid historien eftersom den är väsentlig för de klienter som berörs av den här lagstiftningen. För det andra ska jag uppehålla mig vid utskottets beställningar till landskapsregeringen i form av ett färdigt betänkande, för det tredje ska jag säga några ord om den här framställningen och dess innehåll, för det fjärde med några ord säga något om lagmotionens förslag i 4 och 6 paragraferna förrän jag avslutar mitt anförande.

När det gäller historien finns det orsak att något komplettera den bild som helt korrekt gavs av kollegan Henry Lindström. Jag har också i det här ärendet känt mig förnedrad av landskapsregeringen och därför blir orden hårda när ett intensivt utskottsarbete, mycket seriöst och sakenligt och med stor högaktning för landskapsregeringen och dess tjänstemän, avslutas på detta sätt.

Den 10.11.2008 remitterade lagtinget framställningen om ny lagstiftning av hemvårdsstöd till social- och miljöutskottet, som relativt omedelbart satte i gång med arbetet att sätta sig in i denna stora framställning med flera bifogade andra lagförslag. För min del kunde jag efter någon månads arbete, kanske blott en månads arbete, konstatera, när vi hade gjort en lista på vad som borde ändras, att det här arbetet kommer att överstiga det som är acceptabelt för ett parlament att syssla med när det gäller lagberedning. Vi har inte en sådan kapacitet i lagtinget och inte i några andra parlament heller, att syssla med en sådan här bred lagberedning som skulle erfordras. Som ltl Lindström sade, den ena förändringen ger effekter på en annan lag osv, så man måste ha ett lagberedarhelhetsgrepp när man ska göra så här mycket lagberedning.

Vi gick också noga igenom historien i lagtinget när det gäller utskottens insatser i lagberedning. Det har hänt att det har gjorts en hel del sådant genom åren, men vi kunde konstatera att någonting i den här volymen hade det inte gjorts. Majoritetspartiernas representanter i utskottet, som tycker detsamma, bad därför landskapsregeringen återta framställningen. Det hade varit några andra framställningar som det hade varit problem med så jag antar att landskapsregeringen var ganska trött på utskottet för att vi var så noggranna i vårt arbete. Vi fick meddelande från landskapsregeringen till utskottet att framställningen inte återtas utan vi skulle se till att vi arbetade med de delar som vi avsåg att föra till lagtinget och inte resten. Jag och utskottsmedlemmarna kunde snabbt konstatera att så kan man inte förfara. Man kan inte lämna ifrån sig en icke genomgången lagframställning för att publiceras i Ålands lagsamling, skall det här vidare måste det lagberedas. Det blev en omröstning i utskottet som slutade 3-2 där majoritetens representanter kände att de måste följa landskapsregeringens direktiv. Kollegan Aaltonen och jag var av annan åsikt, så här kan man inte förfara. Det här resulterade i ett intensivt arbete under två olika sekreterares bistånd, där också vi från oppositionens sida aktivt deltog i att hjälpa majoriteten med lagberedningen på ett maximalt positivt sätt även om vi hela tiden hade bianmärkningen att de egentligen gjorde fel, men okey, vi ställer upp.

När så hösten var kommen och vi hade att börja fatta beslut om ett betänkande kunde alla konstatera, med hjälp också av lagtingets personal, att det här inte går, vilket också meddelades landskapsregeringen i slutet av hösten. Utskottet började i december-januari jobba på ett betänkande för ett förkastande eftersom landskapsregeringen sade att de inte tar den tillbaka. Vi jobbade intensivt i över en månad med förkastandet för vi ville göra det seriöst och egentligen borde utskottsordförande Åke Mattsson ges möjlighet att presentera vårt gedigna betänkande i det här sammanhanget. Alldeles särskilt eftersom ministern ifråga sade inför utskottet att det är bra om det kommer ett betänkande med förkastandet så får vi diskutera det här i salen och så får vi väga våra argument mot varandra på det sättet. Då hade naturligtvis utskottet klart för sig att vi skulle fullfölja betänkandearbetet, som vi kunde klubba den 9.2 och invänta lagtingets session 1.3 där frågan skulle diskuteras, såsom vi hade kommit överens med landskapsregeringen. Döm då om vår förvåning när vi läser landskapsregeringens föredragningar i plenum den 4.3.2010; ”Föredragande ministerns förslag att återta framställning med förslag till ny lagstiftning om hemvårdsstöd av den 30.10 var det ena ärendet och det andra var ”Föredragande ministerns förslag till landskapslag om ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet”. Sålunda hade landskapsregeringen parallellt med vårt arbete i utskottet arbetat med förändringen utan att meddela utskottet om det. För min del var det intressant att höra med kollegerna huruvida det här hade diskuterats i regeringspartierna och informationen blev den att det inte hade gjorts det, de visste inte om att utskottet på det här sättet flagrant hade blivit åsidosatt och tvingat att arbeta i onödan. Jag tycker också att det är ansvarslöst gentemot lagtingets personal som har fått lägga ner väldigt mycket arbete på den tidigare framställningen om ny lagstiftningen om hemvårdsstöd.

Herr talman! Låt mig så övergå till vad utskottet ansåg om framställningen och skrev i sitt betänkande, som hade legat på lagtingsledamöternas bord en vecka tills landskapsregeringen meddelade att framställningen tas tillbaka och därmed förföll vårt betänkande. Utskottet skriver att lagförslaget är otydligt och i stort behov av reformering och omstrukturering. Utskottet skriver att vid en förnyad framställning bör begreppen genomgående vara tydliga och klara, exempel på det ges. Definitionerna bör utvecklas och fler begrepp bör klargöras, exempel på det ges. Utskottet skriver så här om ersättningsbeloppen, som också kom upp här i ett replikskifte: ”Ersättningsbeloppen bör ses över avseende nivåerna. Detsamma gäller frågorna om koppling till index, t ex på motsvarande sätt som i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland om lagen om utkomststöd. Utskottet har också erfarit att tilläggsdelen inte är på en ändamålsenlig nivå och inte heller uppfyller sitt syfte då den inte beaktar familjens storlek och inte heller alltid familjens realinkomst avseende t ex utlandsinkomst”.

Utskottet skriver vidare att kommunernas rätt att bevilja kommunala tillägg bör klarläggas i lag. Vidare bör bestämmelser avseende mottagarna av hemvårdsstöd förtydligas så att stödet ges till den förälder som faktiskt vårdar barnet. Regelverket bör vara tydligt så att det leder till en enhetlig tillämpning över hela Åland, t ex kriterierna för partiellt hemvårdsstöd upplevs bli olika tillämpade i de olika kommunerna. En del av synpunkterna har relevans i samband med den nya framställningen, en del av synpunkterna har relevans i förhållande till den framställning som minister Sjögren berättade är under beredning i landskapsregeringen. I anledning av det skrev utskottet: ”Inom landskapsregeringen bereds för tillfället en större reform om barnomsorgen. Utskottet betonar vikten av att man tar ett helhetsgrepp avseende både hemvårdsstöd och barnomsorg eftersom dessa båda delar är nära knutna till varandra”. Det är säkert någonting som vi kommer att få se av här. 

För det tredje, herr talman, till framställningen, som nu är koncentrerad till hemvårdsstöd gällande adoptivbarn, den korrekta benämningen som nu finns om flerbarnsförhöjning när barnen är födda vid samma tillfälle samt reglering beträffande företagare så att de kan få partiellt stöd för vård av barn i hemmet med samma reglering som i riket och att vi inte har en egen konstruktion, som utskottet tidigare konstaterade inte kan fungera. Det är omöjligt för kommunerna att göra den kontroll som skulle erfordras. Den här reformen är nu något bättre, lika som i riket alltså, men den är inte oproblematisk för kommunerna fast den bör kunna tillämpas och sedan får man kanske göra reglering när den har tillämpats en tid i riket och på Åland.  Den sista förändringen gäller barn som bor i EU- eller EES-land eller i Schweiz. Det här är förändringar som vi för vår del, från mitt partis sida, är nöjda med liksom vi var när grundframställningen kom, förutom när det gäller frågan om företagare, som vi konstaterade att landskapsregeringen lägger ett omöjligt förslag.

För det fjärde, lagmotionen föreslår en höjning av nivån i 4 paragrafen och en höjning av maximiintjäningsnivån i 6 paragrafen. Den senare är politiskt väsentlig eftersom den berör människor med begränsade resurser, med ekonomiska problem. Jag hör till dem som är helt övertygad om att när vi 1997 och 2001 gjorde en förändring var vår politiska avsikt enhälligt att den nivå som vi lade 1997 skulle vi fortsätta att ha. Det visade också vårt agerande 2001 att det var vår avsikt. Vi hade inte någon indexjustering av historiska skäl som ni känner till, men numera är det möjligt att ha det så man borde därför inte vara tvungen att återkomma vartannat eller vart tredje år med den här typen av beloppsjusteringar. När man öppnar lagen bör man naturligtvis göra det. Det var tanken 1997 och det var tanken särskilt 2001 och bör vara det också 2008 när den här framställningen kom. Det är rimligt att lagtingsledamöterna tar sitt ansvar till den delen och tillser att den här gruppen av människor behandlas på ett politiskt korrekt sätt, vilket jag menar att det är om man följer den linje vi har haft tidigare här i lagtinget.

Avslutningsvis, herr talman, hoppas jag att det här inte ska vara ett nytt sätt att lagbereda, att landskapsregeringen har ofullgångna lagframställningar, som man överlåter till lagtinget som sedan ska gå igenom dem och konstatera att det blir för mycket lagberedning för lagtinget och skickar dem tillbaka och så kommer de på det sättet i en bättre form till lagtinget. Jag hoppas att landskapsregeringens lagberedningsarbete ska följa tidigare uppgjorda seriösa riktlinjer så att kontrollen av lagstiftningen blir tillräcklig och samspelet mellan lagberedning och avdelning och berörda blir tillräckligt. Den här fördröjningen som den här historieskrivningen nu visar att har skett och varför den har skett, tack vare att landskapsregeringen vägrade att ta tillbaka lagframställningen, har drabbat människor i vårt samhälle på ett otillbörligt sätt som jag är den första att beklaga. Tack!

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det blir någon form av giganternas kamp det här. Jag vill understryka och upprepa, vi spelade inte under täcket. När det stod klart att social- och miljöutskottet bestämde sig för att förkasta lagen så funderade landskapsregeringen på vad vi kunde göra för att få igenom de här reformerna som var angelägna. Nå, då förde vi in sakinnehållet, vi tog delar av den gamla framställningen, beredningen och vi tog bort den olycksaliga uppstädningen av lagen som lagtinget uppfattade som att hela lagen var, att man sedan måste gå in i gamla synder och detaljer, det var det vi gjorde.

Vi har absolut inte försökt föra social- och miljöutskottet bakom ljuset utan vi har försökt se praktiskt och pragmatiskt på det hela för att vi snabbt skulle få in förändringarna som befolkningen vill ha.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Som jag sade tidigare, hade det inte varit rimligare i skede ett när utskottet begärde att landskapsregeringen skulle ta framställningen tillbaka, tidigt 2009, göra det, att återigen när utskottet återkom till frågan i ett senare skede, göra det. Särskilt när utskottet beslöt i december 2009 att man var tvungen att skriva ett betänkande om förkastande, skulle landskapsregeringen ha sagt att vi behöver inte göra det, att vi kommer att ta tillbaka lagen. Muntligt har vi fått all information vi behöver om vad ni tycker om den här lagframställningen. Att sedan hänvisa till att den förra framställningen innehöll gamla synder håller inte, minister Sjögren. Det var en ny framställning från landskapsregeringen med ett brett innehåll. Den innehöll i så fall nya synder som var upprepade, eller om det var gamla synder som låg till grund för de nya synderna.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det är säkert en mera korrekt benämning att det var gamla synder som upprepades, men igen, hemvårdsstödslagen var på en omfattande remissrunda, där de som tillämpar lagen, kommunerna, inte reagerade alls på det sättet som utskottet sedan, när man började gräva i lagen, reagerade.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror att vi måste förstå remissinstanserna och deras situation. Landskapsregeringen hade i sin remissförfrågan en ingress där man angav vilka förändringar som här infördes. Dem responderade remissinstanserna på. Det var naturligt att de inte responerade på det övriga som landskapsregeringen inte angav i ingressen och därmed i själva förfrågan, att var under omarbetning.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Lantrådet Viveka Eriksson

Herr talman! Landskapsregeringens mål när den förra lagframställningen, som väldigt mycket nu har debatterats här idag, remitterades till lagtinget och nu när den nu liggande framställningen diskuteras i det här remissförfarandet, i båda framställningarna var alldeles särskilt att trygga de grupper som flera gånger har nämnts här idag, adoptivföräldrar, flerbarnsfamiljer, alltså tvillingar, trillingar, när man får flera barn på en gång, EU-barn, företagare, barn med särskilda behov att man skulle kunna åtnjuta systemet med hemvårdsstöd. Det är det som har varit landskapsregeringens mål i båda fall. Sedan var det, kan man säga med facit i hand, olyckligt att man valde den vägen som vi gjorde första gången, vi valde att gå in och göra vissa uppstädningar i lagen och öppnade också flera paragrafer. Därmed blev det komplicerade förfarandet i utskottet, där egentligen sakerna fastnade. Det blev så att de fastnade fast och även åtgärderna, som jag tolkar att alla vill ha. Därmed blev också de grupperna lidande, eftersom åtgärderna inte har kunnat verkställas. Samtidigt sade landskapsregeringen redan då att det krävs en översyn av hela lagen, man måste gå in och göra en ordentlig översyn av lagen. Det här var alltså ett försök att täppa till de värsta bristerna i lagen.

Landskapsregeringen hävdar fortsättningsvis gruppernas möjligheter att ta del av det här stödet. Därför är vi angelägna om att i snabb takt komma tillbaka med de åtgärderna i den här framställningen. Det är det som är orsaken till åtgärden. Samtidigt är det precis som minister Sjögren säger, vi sätter igång nu med en helhetsöversyn där också nivåerna, som man tar fasta på i lagmotionen, kommer att ses över. Det kräver å sin sida också ett remissförfarande, där bör kommunerna också bli involverade. Vi vet att det kommer att driva kostnaderna i kommunerna och därav måste man ha detta remissförfarande innan man slår fast den. Lagen kommer att återkomma, den behöver revideras, den behöver göras om.

När en lagframställning ligger i utskottet så är det självfallet så att utskottet har alla möjligheter att förkasta lagen, men från landskapsregeringens sida ville vi att man ändå skulle försöka hitta en väg för att grupperna skulle få den här förmånen. Det var det som var vårt motiv, vi tyckte att man ändå skulle söka en lösning i utskottet, men eftersom utskottet fann att det var omöjligt så tyckte vi också att det var bra att utskottet förkastade den och att vi också får ett betänkande så att vi kan ta fasta på argumentationen från utskottet, för den fortsatta processen. Sedan var det så att det var en snabb ordning efter att det stod klart att utskottet förkastar framställningen. Lagberedaren, som hade jobbat med just den här första lagframställningen, bröt loss dessa grupper och gjorde om den lagen. Det gick på några veckor efter att vi fick beskedet om att man kommer att förkasta.

Nu vill jag också understryka att jag beklagar när flera medlemmar i social- och miljöutskottet stiger upp och säger att de har blivit stötta av detta förfarande. Jag beklagar att det blev en sådan situation, men målet för landskapsregeringen, viljan för landskapsregeringen var att man skulle nå framgång med grupperna, att de skulle komma i åtnjutande av förmånerna och därav den här proceduren. Varför vi sedan tog tillbaka lagen, var för att vi inte kunde ha två stycken lagframställningar samtidigt i lagtinget inom samma lag. Självfallet.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Jag tackar för att lantrådet beklagar handläggningen av hela ärendet, men jag vill ändå vända mig mot att lantrådet pratar om att man öppnade paragrafer. Det är helt klart att den framställning som kom för ett och halvt år sedan är en ny lagstiftning om hemvårdsstöd, en helt ny lag, därmed öppnar man inte några paragrafer. Det är det man har gjort nu med den här framställningen, då öppnade man paragrafer. Ytterligare borde man fundera över i vilket skede landskapsregeringen ännu kan ta tillbaka ett ärende för att nu, åtminstone enligt mitt förmenande, så gick det alltför långt förrän det här ärendet redan låg på bordet.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Till det sista först. Det var för, igen, för att vi är angelägna om att de här grupperna, som jag också uppfattade att ltl Lindström är enig med mig och landskapsregeringen, ska komma i åtnjutande av dessa förmåner. Därav var vi angelägna om att så fort som möjligt komma tillbaka med det, medan det här ärendet var aktuellt och då var vi också tvungna att ta tillbaka den framställning som låg.

Sedan, herr talman, när det gäller att öppna upp, det är väl också där som det har funnits vissa skiljande åsikter mellan landskapsregeringen och utskottet huruvida de här lagparagraferna var öppnade eller om det var en ny lag. Jag har förstått att det har varit väldigt mycket diskussioner man har haft både med ministern och lagberedaren, som hade hand om lagen.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! När det gäller syftet att göra de förbättringar vi har i den framställning nu gällande ändring av landskapslagen är vi helt överens, det är angeläget och brådskande, men man måste också se vad som är rimligt att göra, hur mycket lagberedning man avser att ett utskott ska jobba med. Lagberedningen bör ju ske av landskapsregering i samband med lagberedningen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Definitivt är det så att utskotten inte ska sitta och göra tung lagberedning, där delar jag ltl Lindströms åsikt. Till den delen har jag också förstått att utskottet har haft visst samarbete med lagberedaren ifråga som också fick vissa uppdrag att komma med ändringar. Lagberedningen var ju hela tiden inkopplad i det här arbetet, men man lyckades ändå inte nå framgång och det är historia och det är beklagligt, men det viktiga nu för landskapsregeringen och för ledamot Lindström, är att de grupper som vi nu vill att ska komma i åtnjutande av förmånerna, ska kunna göra det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tre kommentarer, den tidigare framställningen, landskapslag om hemvårdsstöd som inkluderar en andra lagframställning också som var bifogad, innehåller 23 paragrafer. Alla dessa paragrafer var detaljmotiverade, det var en helt ny framställning vi fick och det har inte varit någon diskussion i utskottet huruvida det var ett antal öppnade paragrafer, det var en ny framställning. Där ska det inte råda någon som helst oklarhet.

Jag fastnade vid lantrådets uttryck att ärendet fastnade i utskottet, ungefär som om det skulle vara utskottets fel att det fastnade i utskottet. Det var uttryckligen på grund av att landskapsregeringen vägrade att ta tillbaka den när utskottet begärde att så skulle göras, på välmotiverade grunder, som den då fastnade i utskottet. Det var landskapsregeringen som satte fast den i utskottet. Det är den uppfattning som jag har och som alla mina kollegor har bekräftat att de också har.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! När den här lagen bereddes använde man tekniken att man gick in och städade vissa saker i flera paragrafer, därför är det så många paragrafer i den s k nya lagen. Från landskapsregeringens och lagberedningens sida sett gjorde man vissa uppstädningar och avsikten var hela tiden att man skulle ta ett helhetsgrepp om hela lagen och återkomma med det. Det är jag säker på att utskottet också har fått den informationen under arbetets gång.

Jag förutsätter också att social- och miljöutskottet i sina funderingar funderade på vad beställningen är framöver. Där kommer t ex nivån på hemvårdsstöd och andra frågeställningen, men en genomsyn, en översyn av hela lagstiftningen, det sade vi redan när vi remitterade förra framställningen att det kommer att behövas trots att flera paragrafer hade öppnats, eller som utskottet säger, den nya lagen.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är inte utskottet som säger den nya lagen utan det står i landskapsregeringens framställning att det är en ny lag med 23 paragrafer och alla är detaljmotiverade. Läs detaljmotiveringarna så ser lantrådet att det inte är några paragrafer som är öppnade utan alla paragrafer är öppnade och lagbereda och övervägda av landskapsregeringen i plenum. Det är alltså en helt ny lag, man kan inte tumma på begreppen till den delen.

Den tredje kommentaren jag hade gällde att lantrådet tyckte att det var bra att man skriver ett betänkande från utskottet när man avser att förkasta en lag så att landskapsregeringen får läsa vad det står i betänkandet. Det är inte det som är avsikten med våra betänkanden här i lagtinget som arbetas fram i utskotten utan det är för att de här i kammaren, i plenisalen, ska debattera betänkandet. Det gavs inte någon möjlighet eftersom landskapsregeringen valde det här märkliga tillvägagångssättet,  att inte säga på förhand att man avser att ta tillbaka och då hade vi arbetat en månad med detta betänkande.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! När ett utskott bereder en lagframställning och behandlar den och dessutom i det här fallet under en ganska lång tid så har man väldigt mycket kunskaper och insikter som är värdefulla att ta till vara i den fortsatta processen, eller hur? Då är det också värdefullt att få ett betänkande som man kan lägga till grund för den fortsatta processen. Därav var det värdefullt att vi fick ett betänkande som grund för en fortsättning. Ledamot Roger Jansson talar om att landskapsregeringen vägrade, men hela tiden strävade vi till att grupperna skulle få dessa förmåner och vi försökte hitta en lösning till det, det var landskapsregeringens mål.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Som utskottets ordförande tycker jag att det är skäl att jag tar till orda när det gäller om det var en ny lagframställning eller inte. Den debatten kan vi avsluta från och med nu, den lagframställning som lämnades in förra gången som togs tillbaka och avslutades med ”genom denna lag upphävs landskapslagen 1995/50 om stöd för vård av barn i hemmet och landskapsförordningen 1997 om stöd för vård av barn i hemmet”. Alltså det står uttryckligen att den tidigare lagen upphör, det är inte längre frågan om några förändringar.

För min personliga del kan jag säga att representanter från regeringsblocket insåg redan för ett år sedan att den här var väldigt svår att bereda och för att vi skulle komma framåt bad vi att man skulle ta den tillbaka istället. Det är på regeringens inrådan som vi fortsatte arbeta med den här. Det är inte för vår personliga uppfattning, utan det är uteslutande för att regeringen har sagt att vi ska fortsätta att bereda den. Vi klarade tyvärr inte av det.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Landskapsregeringens mål har hela tiden varit att man skulle komma vidare. En ny lag, säger ordförande för utskottet, men utskottet fick också information om att man egentligen inte hade gått in i alla detaljer som man behövde gå in och revidera och därför så var landskapsregeringen tydlig med att man kommer att genomföra en övergripande reform av hela lagen och att det arbetet återstår. Det här var en uppstädning till vissa delar.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det stämmer mycket väl att vi fick det uppdraget och vi har gång på gång framfört att vi inte klarade av det med de resurser vi har. De här små förändringarna var inte så enkla att det gick att öppna paragrafer utan man satte in helt nya paragrafer och städade om paragrafer. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig på de små förändringarna som hade kommit in, för dem omfattade vi till fullo i utskottet och det var vi införstådda med. Det fungerade inte. Här är det väldigt bra att man inte kan lägga på sekreteraren och övriga som har jobbat med detta för vi bytte sekreterare och båda sekreterare lyfte fram samma åsikter när vi bad om att de skulle göra det smidigt och enkelt och hitta vägar ut. Man hittade helt enkelt inte vägar ut fastän vi provade. Sedan fick också landskapsregeringen information om problemet. Arbetsutkast nr 6 med egna parallelltexter osv. har vi lämnat ifrån oss. Där har vi visat på problemet. Vi har ganska tydligt försökt hjälpa landskapsregeringen att gå framåt hela vägen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Det tycker jag också att jag uppskattar, utskottet gjorde vad man kunde och man försökt hitta vägar och sedan kunde man konstatera att man var tvungen att förkasta den för man nådde inte fram. Det är fortsättningsvis så att så länge en framställning ligger i lagtinget i ett utskott har man också möjlighet att just förkasta den. Jag tycker att det har ett värde, oberoende vad man än säger från oppositionens sida, att det finns nerskrivet de synpunkter som utskottet har tagit fram under arbetets gång. Det som ltl Lindström sade att man under arbetets gång hör mycket folk, man får mycket värdefull information, det kan också landskapsregeringen nu ta del av genom att man har gjort det här betänkandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! För en som inte har suttit i utskottet ger det här en allt mera dramatisk bild av vad som har försiggått mellan regeringen och utskottet i den här frågan. Lantrådet och regeringen har med maktmedel tvingat utskottet att ge ett betänkande i frågan trots att utskottet tydligen vädjat om att regeringen skulle ta tillbaka framställningen för man har ansett att uppgiften har varit övermäktig. Då händer det precis det motsatta till vad lantrådet säger att man har varit ute efter, dvs att ge de grupper som berörs av lagen, de förmåner som tillkommer dem. Genom det här maktspråket har det här fördröjts, för de grupper som man vill hjälpa har ju drabbats.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Det som ledamot Sundback kallar maktspråk handlar om att man försöker nå en framgång. Landskapsregeringen var hela tiden involverad i arbetet, lagberedaren var inkopplad, man försökte hitta en lösning på den här problematiken och komma vidare.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Så är inte bilden som utskottsmedlemmarna målar fram. Jag tycker att lantrådet nu börjar överskrida allt för många parlamentariska gränser. Hon talar om att utskottet har förkastat, det är bara lagtinget som förkastar. Hon börjar tala om hur utskottet ska formulera sina synpunkter osv. Den parlamentariska uppdelningen innebär att regeringen ger oss framställningar och står för beredningen, det är inte meningen att man ska tvinga utskott till betänkande som sedan ska ligga till grund för beredningen av framställningar som man nu har gjort. Om det blir praxis blir det väldigt tungt att sitta här i lagtinget och komma med betänkanden för att regeringen ska ha underlag för nästa framställning i samma ärende.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Om landskapsregeringen tror på den sak man har fört till lagtinget och om man tror att det går att reda ut de problem som dyker upp under arbetets gång så är det klart att landskapsregeringen vidhåller sin linje. Sedan står det utskottet och lagtinget fritt att man säger att det här platsar inte, det här förkastar vi och det är precis det som har skett. Utskottet har föreslagit i ett betänkande att framställningen skulle förkastas och då har landskapsregeringen dragit de konsekvenserna av  det och därav har landskapsregeringen i snabb ordning återkommit med en ny framställning för att nå den målsättning som landskapsregeringen fortsättningsvis har. De grupper, adoptivbarn osv ska kunna få de förmåner som ingår.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vi har nu ägnat väldigt mycket tid åt att tala om formalia. Jag skulle vilja titta framåt. Jag ser fortfarande skyltarna längs vägarna, både uppe och nere när man åkte fram, där var det en plånbok, där var det morötter och det var andra saker längs vägarna som liberalerna hade satt upp som sitt valprogram. Där hette det att det skulle vara mer pengar i plånboken. Nu är det upp till bevis. När man för ett och halvt år sedan skred till verket, lade fram en ny framställning om hemvårdsstöd då var man alltså beredd, då som nu, att sänka hemvårdsstödet. Det är det de facto det blir, med inflation och index så blir det en sänkning på närmare 100 euro. Är det enligt liberalernas valmotto?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Vad trevligt att vtm Lindholm kommer ihåg liberalernas valskyltar. Landskapsregeringen kommer, precis som minister Sjögren har sagt, att ta i den här frågan när det gäller nivån på hemvårdsstödet och det betyder att vi tittar på hela lagen och det arbetet inleds i höst. Målet är klart, vi kommer att titta på det, vi kommer att jobba med det, men det är också väldigt viktigt, det handlar om en stor summa pengar för kommunerna. Det är viktigt att ha den kommunala remissomgången med så att man har en ordentlig beredning när det kommer till lagtinget med den här frågan.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jo, jag kommer ihåg dem, men kommer partiordförande Viveka Eriksson ihåg de här valskyltarna? Det är det jag frågar mig idag. Remissen som man hade ute i kommunerna för mera än ett och ett halvt år sedan hade kunnat innehålla den här frågan, men då valde man att inte sätta med den. Varför gjorde man inte det? Utan istället kommer man på två framställningar som sänker nivån. Det är helt fel, det går helt emot mitt sätt att tänka, och jag hoppas att det också går emot liberalernas ordförandes sätt att se på saken.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Jag kommer väl ihåg vallöftena eftersom det är landskapsregeringens linje att man ska sträva till att människor ska ha, trots dåliga tider, pengar i plånboken och därför har vi för ett och ett halvt år sedan och nu igen föreslagit att adoptivföräldrar, flerbarnsföräldrar, barn med särskilda behov-föräldrar, EU-barnen och företagare ska få mera pengar i plånboken. Den fortsatta reformen tar vi när vi gör den genomsyn och genomgång och helhetsöversyn av hemvårdsstödslagen som behöver göras.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! För mig är det obegripligt att regeringen inte kom med den reviderade lagframställningen tidigare. Inte minst med tanke på de adoptivföräldrar, flerbarnsfamiljer och föräldrar som har barn med speciella behov som har väntat och väntat och väntat på att deras rättigheter och förmåner skulle tillgodoses. Ännu mera obegripligt blir det nu när man inser att det gick så fort att få fram en revidering. Med det här förfarandet så fördröjs den här lagen med ca ett och ett halvt år. Jag är i likhet med mina utskottskollegor ganska upprörd över det här förfarandet och anser att ansvaret ligger på regeringen och på minister Sjögren.

I utskottet har vi minsann försökt lagbereda och få till en bra lagstiftning som är rättssäker, men efter att vi tvingades skriva om 12 av 25 lagparagrafer och skriva två helt nya paragrafer och när vi var inne på vårt sjätte arbetsdokument, ett ganska tjockt dessutom, då insåg jag, och jag tror hela utskottet, att det här är omöjligt för ett utskott att hantera. Det här var i mars 2009, för ett år sedan och då vädjade utskottet till minister Sjögren om att hon skulle dra tillbaka den här lagen, men hon var obeveklig, tyvärr. Sedan hände det inte så mycket, inte förrän utskottet beslöt förkasta den förra framställningen om en ny hemvårdsstödslag. Det är synd att det blev en sådan här prestigekamp mellan regeringen och lagtingets social- och miljöutskott för dem som främst drabbas är de ålänningar som den här lagstiftningen berör. Så kan vi inte ha det och så ska vi inte ha det. Jag anser att minister Sjögren har spelat ett mycket högt spel med sitt förtroendekapital.

Om vi ska se något positivt i det här, vilket är svårt, men vi kan alltid försöka, är det väl det att utskottet nu har goda insikter inom det här lagstiftningsområdet. Den här gången torde behandlingen gå ganska fort. Utskottet har lagt ner, som tidigare sagts, mycket tid och mycket tankearbete på utkastet till att få fram en helt ny hemvårdsstödslag. Jag hoppas verkligen att regeringen och lagberedningen tar till sig det arbete som utskottet har gjort så här långt.

Om vi går in på framställningen, som vi har liggande på vårt bord idag, så senast när vi debatterade en lag om hemvårdsstöd för ett och ett halvt år sedan sade jag här i talarstolen att i den bästa av världar är män och kvinnor, pappor och mammor jämställda på arbetsmarknaden och i sina roller som föräldrar, men fortfarande visar statistik att det inte riktigt är så. Tillvaron som förälder är inte lika för män och kvinnor. Oavsett lagstiftning och politiska visioner är den krassa verkligheten sådan att när barnen kommer så jobbar männen oftast mer och med högre lön samtidigt som kvinnorna går ner i arbetstid och blir hemma och tar hand om barn med hemvårdsstöd i många år. Något som också får konsekvenser. Arbetslivet förändras så snabbt idag så de som stannar hemma förlorar både i löneutveckling och i kompetens.

Hemvårdsstödslagen som vi har framför oss idag bedöms i sig vara könsneutral, men statistiken är fortfarande nästan lika bedrövlig som den var för ett och ett halvt år sedan. År 2008 lyfte 56 män och 759 kvinnor hemvårdsstöd. Antalet män har fördubblats sedan 2005, från 25 till 56, men det är fortfarande en lång väg fram till jämställdhet. Man kan se positiva tecken till förändring inte minst här i lagtinget och hos landskapets höga tjänstemän, hoppas att dessa pappor kan inspirera fler män att stanna hemma och sköta barn och hushåll. För att möjliggöra att en pappa eller mamma ska stanna hemma så krävs det att hushållet ska ha relativt goda inkomster eller mycket små utgifter. Hittills har det visat sig att det är högutbildade pappor som är de som stannar mest hemma. För det allra flesta ensamförsörjare är det helt oförenligt att vara hemma med barnen. Det finns ingen valfrihet att välja partiellt hemvårdsstöd eller att nyttja hemvårdsstödet i tre år. Det här är en fråga om jämlikhet och även om ensamförsörjarna borde få lika möjligheter att vara hemma och sköta sina barn så krävs det nog andra åtgärder och då räcker det inte med att höja hemvårdsstödet med 1 euro och 49 cent som nu görs.

Socialdemokraterna stöder vtm Gun-Mari Lindholms förslag om att höja hemvårdsstödets grunddel till åtminstone 500 euro per månad samt att även tilläggsdelen justeras upp till 900 euro. Som vi tidigare har hört så anser man också i social- och miljöutskottet att man bör koppla hemvårdsstödet till konsumentprisindex, till exempel på motsvarande sätt som görs i lagen om utkomststöd. Om vi skulle ha gjort det med hemvårdsstödet skulle det ha legat på drygt 470 euro. Hemvårdsstödet har alltså minskat med 20 procent sedan 1997. Beträffande beloppen tycker jag att det är mycket förvånande att regeringen inte har gjort en indexjustering och indexförhöjning redan nu eftersom det under remissen för ett och ett halvt år sedan var alla partier här i lagtinget för en höjning av hemvårdsstödet, åtminstone för en justering. Det var då det.

Jag hoppas att lagtinget kan enas om att indexjustera och indexkoppla hemvårdsstödet och tilläggsdelen omgående och utan fördröjning. Det kanske kunde vara en framkomlig kompromiss, ingen höjning, men väl en indexjustering. Som det är nu så sjunker hemvårdsstödet varje år medan levnadskostnaderna stiger i vårt samhälle. Det är inte skäligt.

Nu när det är ekonomiskt kärva tider och vi vet att det är många som får dra åt svångremmen så undrar jag om landskapsregeringen har gjort någon bedömning om hur landskapets sparkrav slår mot kvinnorna. Minister Sjögren har ju kämpat hårt för att studiestödet ska indexeras, borde man inte nu kämpa lika hårt för att en gång för alla indexjusteras hemvårdsstödet och dess tilläggsdel.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Ja det var jämställdhetsaspekten som gjorde att jag tänkte ta en diskussion närmast kring att man ser kvinnorna som de stora förlorarna och männen som vinnare i det här. Män som jobbar väldigt mycket, har utsatta positioner många gånger och får en bra lön mister kontakten med sina barns uppväxt. Jag skulle tro att när man sedan ser tillbaka på sitt liv när man har gått i pension, är det inte så att man upplever sig som en förlorare om man har varit hemma med barnen även om man har fått lite mindre i plånboken.

Det är också en attitydfråga, det byggs allt större hus bland barnfamiljerna och framför daghemmet är det väldigt många nya fina bilar som kommer, man har det extremt bra ställt idag. Jag vill ändå lyfta fram ett litet manligt perspektiv på det här, jag tror att man inte är en förlorare om man har tillbringat en del av sin tid med barnen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Naturligtvis önskar man att det skulle vara jämställt och att pappor och mammor kan vara tillsammans med sina barn minst lika mycket, men nog är det så att det är kvinnorna som är förlorarna. Det ser vi bland annat när det gäller rapporten som ÅSUB gjorde om ålänningars ekonomiska utsatthet, där det var kvinnor som hade varit hemma och tagit hand om barn och jobbat hemma hela sitt liv. Vad har de i plånboken sedan när de går i pension? Det är inte många korvören. Jag tror att det är lättare att vara pappa och ha en stor pension och kunna umgås med sina barn och barnbarn än att vara en farmor som nästan inte har råd att köpa mat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Pensionsfrågan är en helt annan sak, det är en annan debatt som man har utan det var jämställdhetskvaliteten att överhuvudtaget vara med barnen. Ska vi få papporna att vara hemma och tillbringa mera tid med barnen är det viktigt att vi politiker lyfter fram värdet i att vara hemma med barnen, hur viktigt det är, vilken kvalitet det är och vilket mervärde man får av det. Kontakten som man bygger upp och har med sig under barnets hela uppväxt och vidare. Man ska inte bara se det som ett problem och inte bara mäta allting i pengar. Det är förvånansvärt från socialdemokraternas sida att det är det viktigaste vad man har i börsen när man går i pension och när det är slut. Kanske man har andra minnen och värderingar som kan vara mycket värda.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Social- och miljöutskottets ordförande Åke Mattsson vet att vi under hörandena har hört både mammor och pappor som har sagt att hemvårdsstödets belopp på 370 euro är ett hån, det är omöjligt att leva på om man inte har en man eller hustru som har väldigt goda inkomster. Det är en illusion att man ska kunna vara hemma och ta hand om barnen, det fungerar inte rent realekonomiskt. Varför har vi då endast 56 män och 759 kvinnor som är hemma med hemvårdsstöd 2008? Det säger väl också någonting om hur man värderar saker och ting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Vi har nu ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet framför oss och den innehåller reformer för nya angelägna grupper. Det känns som om de flesta är överens om reformerna fast man inte har diskuterat dem så mycket. Vi har också idag blivit medvetna om att en ny omarbetad hemvårdsstödslag kommer att komma där man försöker få in allt det som nu blir oklart i den här omgången. Det har inte heller diskuterats så mycket. Det är klart att vi har diskuterat processen i utskottet mest. Jag tycker att man har fått en fullödig historiebeskrivning över hur det har gått till. Vi ska också göra klart för oss att det har varit ett väldigt bra och omfattande arbete som har gjorts i utskottet i den här frågan, det tror jag att vi också är överens om.

Jag tror också att det är viktigt att vi inte nu fastnar i historien. Vi har hört mycket historia här idag, två timmar nästan. Jag tror att landskapsregeringen måhända har lärt sig en läxa av det här, men det viktiga är ändå att man inte fastnar utan att man kan gå framåt. Det som är viktigt i det här, men inte kommit fram så mycket är, om jag läser förslaget rätt, att det föreslås retroaktiva återbetalningar. Det finns som en sista punkt i ikraftträdandet där man beskriver hur stödet ska beviljas retroaktivt och för olika tider för olika stöd. Det här är säkert något som utskottet kommer att titta på. Jag antar att en del av förseningarna uppvägs av möjligheten att få retroaktiva stöd utbetalda.

Jag hoppas nu att utskottet kan behandla dessa aktuella förslag och lagmotionen trots historien. Det känns som om partierna är överens om de föreslagna reformerna. Det är mitt inlägg i den här debatten.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det var ett mycket viktigt påpekande som ltl Gun Carlson gjorde och som jag också tog upp i mitt anförande, att det finns en retroaktivitet i den här framställningen så att de familjer som nu har väntat på den här framställningen inte ska behöva lida oskäligt.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jo, jag tror att det är bra om man kommer ihåg det i den här processen. Ju snabbare utskottet kan behandla den här framställningen som ju egentligen redan är behandlad desto bättre  är det för de kommande grupperna som ska få ta del av stöden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Debatten idag handlar mest om formalia, men på agendan har vi dels lagstiftningen om hemvårdsstöd och dels lagmotionen. Personligen har jag inte skrivit på lagmotionen om förhöjt hemvårdsstöd. Det betyder inte att jag inte skulle kunna tänka mig det förhöjda hemvårdsstödet, men jag tycker att man alltid ska ta ett ekonomiskt ansvar när man lägger ett förslag. Man ska reda ut de ekonomiska konsekvenserna och vad det betyder för samhällsekonomin i stort.

Man säger i lagmotionen att vi ska höja hemvårdsstödet, vilket jag också kan tänka mig, men då måste vi tita på helheten. Barnomsorgslagstiftningen måste bli mer flexibel när man ska ha olika daghem och personal till dessa daghem. Som vi alla vet idag så även om vi skulle höja hemvårdsstödet så i praktiken kommer vi att ha mycket svårt att få ner kostnaderna på daghemmen. Där behöver vi hitta ett flexiblare system och det borde ha ingått i barnomsorgslagen ihop med det här hemvårdsstödet. Därför är det olyckligt att de kommer som separata lagstiftningar där man inte har beaktat möjligheten till större flexibilitet när det gäller daghemmen. Då hade vi kunnat ha ett hemvårdsstöd som ett alternativ.

Den andra biten är om man tänker lite större och satt sig in i samhällsekonomin och särskilt ÅSUB:s utredningar, som i framtiden visar att försörjningsbördan per person, om den är ett idag så är den 2020 nästan 15. Vi behöver människor i arbetslivet. Att då bygga upp system som uppmuntrar människor att vara hemma innebär att försörjningsbördan för dem som jobbar blir ännu större. Att kasta fram kostnadsdrivande förslag utan att analysera helheten tycker jag att är oansvarigt, särskilt i dagens läge när landskapet har svårt med ekonomin, när kommunerna har svårt med ekonomin och vi behöver mera människor i arbetslivet. Tack herr talman!

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag stöder det som ltl Jörgen Strand säger. Jag vill också erinra om att när det gäller kommunerna och kommunernas betalningsansvar så ska vi komma ihåg att vi tog bort indexjusteringen i år med den oskrivna regeln att man inte skulle höja ytterligare på kommunernas kostnader så länge man har indexjusteringen borta, det är också en bit i det här. Jag stöder Jörgen Strands tankar i den här frågan.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag tycker att man måste se på helheten. Det är lite olyckligt att de här lagstiftningarna kommer separata, man borde ha tittat lite större och kommit med allihop på en gång för då hade man kunnat beakta de olika sakerna och fått större flexibilitet i frågan. Jag lovade mig själv när jag satt i landskapsregeringen, även om jag skulle vara i opposition, skulle jag vara beredd att ta ansvar, inte bara kasta ur mig populistiska förslag. Det har jag försökt leva efter och det kommer jag att leva efter så länge jag sitter kvar här i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det har varit en väldigt dramatisk debatt det här på många plan, kanske mest intressant för den som inte har suttit i utskottet att se själva processen  och hur regeringen har tvingat sin framställning att bli behandlad av utskottet mot utskottets politiska vilja. Det är ganska så enastående i lagtingets historia.

I lagutskottet hade vi en liknande situation med ordningslagen. Den blev fördröjd med säkert ett halvt år på grund av att regeringen tvekade att ta tillbaka den och utskottet var oenigt om vi skulle försöka föra den till lagtinget, trots att vi alla tyckte att den hade uppenbara brister och att det krävdes ytterligare lagberedning. Efter många om och men togs den tillbaka och nu har den processen slutförts.

Det går väl på samma sätt här, men det som är uppseendeväckande är när regeringen säger att de ville att utskottet skulle komma med ett betänkande. Det kan inte gå till så att det är regeringen som tvingar något utskott att bereda någonting utan det måste vara förbehållet lagtinget att själv avgöra sådana saker. Det här är ett tillfälle för reflexion vad parlamentarism egentligen betyder. Jag vill instämma i det som ledamot Aaltonen sade att lantrådets och ansvariga ministerns förtroende i den här frågan är starkt ifrågasatt.

Det var också intressant och på många plan välformulerat det som ltl Strand sade. Det är klart att man inte ska komma med populistiska och pådrivande lagförslag. Det är bara det att det som den ena ledamoten kan tycka att är mycket väsentligt och viktigt kan någon annan tycka att är populistisk. Det är ganska svårt att som enskild ledamot att avgöra den saken, men jag tror att jag förstår ledamot Jörgen Strand ganska bra på den här punkten.

I fallet att höja hemvårdsstödet är det som vtm Lindholm har sagt, egentligen inte någon större förhöjning, utan det är ju faktiskt frågan om en indexjustering. Om vi jämför med många andra stöd så sker det nog betydligt oftare uppdateringar än med hemvårdsstödet. Ur den synpunkten och särskilt med tanke på jämställdheten, kan man inte skylla på dåliga tider. Det betyder att kvinnor ska nöja sig med betydligt mindre stöd om de väljer, som lagstiftaren vill att många ska göra, att stanna hemma med sina barn, de ska idag få ett betydligt sämre stöd än tidigare. Det där får utskottet grunna på.

Det är klart att barnomsorgen kommer att bli dyrare och dyrare i all synnerhet om man ska, som ltl Strand säger, uppmuntra kvinnorna att gå ut i arbetslivet för att ta på sig en ökande försörjningsbörda eftersom befolkningen minskar. Nu ger lagtinget hela tiden dubbla bud. Frågan om den subjektiva rätten till barnomsorg så beskär man rätten och uppmuntrar istället kvinnorna att stanna hemma, eftersom man menar att det är bra för barnen bland annat. Man försämrar, hemvårdsstödet vill man inte höja, men man vill nog att kvinnor ska utnyttja förmånen. Man tror att det är bättre för kommunens ekonomi och sedan är det väl också så att många män uppskattar att ha en fru hemma med barnen. Det är en trevlig företeelse kan jag tänka mig, om man är man.

Herr talman, en viss förvirring och dubbla budskap sänder man nog till åländska kvinnor just nu från det här lagtinget. Det är viktigt att social- och miljöutskottet här tar en kraftig jämställdhetsaspekt på hela frågan. 

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Om vi lämnar det populistiska och diskuterar sakfrågan så sade jag att jag inte är emot, men jag sade att man måste ta ett helhetsgrepp på frågan. Om flera väljer, oberoende om det är män eller kvinnor, att vara hemma med barn, blir det en ökad kostnad om man har kostnaderna kvar inom barndagvården. Jag sade att man måste hitta flexiblare system inom barndagvården för att flytta kostnaderna.

Jag ville också lyfta upp den samhällsekonomiska frågan. Oberoende om det är kvinna eller man som blir hemma eller jobbar, så kommer försörjningsbördan att öka. Ska vi då med samhällsmedel öka på dessa kostnader som gör att vi stannar hemma får det dubbel effekt eftersom produktionen minskar i vårt samhälle. Det var den här frågan jag ville lyfta upp, man måste ta ett helhetsgrepp och inte bara rycka ut enskilda saker ur helheten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jo, jag förstår diskussionen och det är det som jag menar att är det dubbla budskapet, särskilt till kvinnorna eftersom det är kvinnorna som känner sig särskilt manade att stanna hemma med barnen så länge de är små. Ska man dessutom uppmuntra det här som nu är så populärt att prata om, arbetslinjen, att kvinnorna ska ut i förvärvslivet blir det väldigt motsägelsefullt. Kommunen har kvar de dubbla systemen och de dubbla kostnaderna. De som förlorar på detta är kvinnorna i alla skeden. De som stannar hemma får mindre hemvårdsstöd, de får mindre lön, de får sämre pension osv. osv.

Vad gäller kvinnornas ansvar för försörjningsbördan uppfyller de den mer än väl redan idag på Åland. Åländska kvinnor har högre sysselsättningsprocent t o m än männen.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag delar inte in försörjningsbördan i kvinnor och män utan jag tittar rent generellt på vad man behöver i framtiden. Problemet när det gäller jämställdhet, om kvinnor ska vara hemma eller om män ska vara hemma, är mycket större än den här frågan. Det handlar om vilken arbetsgivare som ska stå för föräldraledigheten. Eftersom männen oftast har varit de som har jobbat och kvinnorna som har gått hem är det kvinnornas arbetsgivare som har stått för föräldraledigheten. Det är en fråga som borde redas ut på så vis att både kvinnans och mannens föräldraledighet borde betalas hälften var. Då tror jag att vi också skulle komma till ett läge där det skulle vara intressantare för mannen att vara hemma.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jo visst är det där en nyckel i hela problematiken vad gäller att övertyga män att stanna hemma, men jag tror att det finns en motion som rör den här frågan. Jag väntar och återkommer mera i det sammanhanget. Det är för stort för att diskutera i en replik.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Jag blir lite förvånad för att inte säga bedrövad när jag hör ltl Jörgen Strands inlägg i debatten. Jag kan ha förståelse för den ekonomiska aspekten för kommuner, men själva principen hoppas jag att jag har missförstått, att vi skulle ha någon form av diskrepans utan att vi kan vara eniga om det. I enlighet med ltl Sundbacks inlägg är det ett sätt att uppvärdera kvinnans arbete i det här sammanhanget. Det har jag åtminstone uppfattat och det har jag dessutom lärt mig av en av frisinnad samverkans ledamöter i min egen hemkommun, att det är väldigt viktigt att poängtera. Det här kan inte vara i enlighet med frisinnad samverkans linje, att man inte skulle stöda tanken. Jag hoppas att man kan få ett svar från ledamoten Jörgen Strand angående det. Själva principen att värdera det kvinnoarbete som görs i hemmen och på det sättet höja pensionerna på sikt för de kvinnor som väljer att stanna hemma är viktig. Sedan måste vi hitta den ekonomiska kalkylen och se vad den betyder. Jag delar inte den uppfattningen som ltl Jörgen Strand har att det blir så väldigt mycket fördyrande, kanske till en del, men inte till den stora delen som han har uppfattning om.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har inte i något inlägg nedvärderat en kvinna, jag tycker att de är precis lika duktiga som alla män både här i salen, i hemmet och i arbetslivet. Det är orättvist att man lägger orden i mun på mig. Jag har också sagt att det är bra med valfrihet, att man som individ, oberoende om man är man eller kvinna, ska få välja hur man vill ha det. Det som jag ifrågasätter är att kommunen ska ta på sig dubbla kostnader och samhället ska förlora bruttonationalproduktmässigt om flera väljer att stanna hemma. Då är det så lätt att rycka ut en sak och det var det som jag nämnde som populistiskt, när man inte tittar på helheten, vad det betyder för ekonomin och vad det betyder för samhället i stort. Det står jag för. Jag förbehåller mig alltid rätten att tänka själv.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag reagerar på när man säger att något är ett populistiskt initiativ. Det är viktigt att man i lagtinget har visioner och tankar framåt, att man försöker förändra situationen för personer som man ser att det finns behov av att förändra för. Skulle man vara rädd för att försöka komma med initiativ och visioner, politiska ageranden, för att man alltid är rädd för att någon säger att det är ett populistiskt utspel, ja då skulle vi säkert inte ha så hemskt mycket för oss här. Jag hoppas att vi ska kunna var eniga om att det är bra att man kommer med initiativ.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Vi är helt eniga när det gäller att ta initiativ, men tar man ansvarsfulla initiativ så visar man hur man finansierar initiativen, inte bara hur man lägger utgiften. Det är lite problematiskt i många fall, det har också förekommit i andra partier, även i vårt parti. Vi måste komma bort från kulturen att lägga utgiftsdrivande förslag utan att berätta om konsekvenserna och se konsekvenserna framför allt när det gäller helheten.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Till den delen kan jag ha förståelse. Nu ska vi också komma ihåg att när vi pratar om förhöjningen vad beträffar grunddelen innebär den i reellt värde 30 euro. Det är det vi pratar om för det borde ha varit höjt genom åren, alla partier som har suttit i landskapsregeringen borde ha tänkt på det. När det gäller hur det slår i kommunerna kan det se väldigt olika ut. Det kan betyda att det i Mariehamn är väldigt många fler som får en reell förhöjning, medan det kanske ute på landsbygden, i skärgården, inte betyder så mycket  för kommunerna för där finns det dagmammor som tillhandahåller den här servicen. Där kan man anspela på ett antal barn i den barnomsorgen, det kanske inte har så stor betydelse.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till  social- och miljöutskottet.

Andra behandling

3      Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

4      Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

 Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad. Andra behandling

5      Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

6      Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

7      Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i landskapsregeringens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

8        Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Första behandling

9      Skattesatsen för samfund

Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning angående skattesatsen för samfund. Landskapsregeringen föreslår att skattesatsen för den kommunala samfundsskatten sänks med 0,0104 procentenheter. Förslaget grundar sig på att staten har höjt sin andel av samfundsskatten samtidigt som man i riket har sänkt kommunernas andel, vilket sammanhänger med en reform av universitetslagstiftningen, som man kan tycka att är lite märklig. Genom den här 0,0104 procents föreslagna ändringen sänks skattesatsen så att den totala skattesatsen fortfarande kommer att bli 26 procent precis som förut. Det här har ju utskottet varit enigt om. Det är en för liten procentenhet att justera. Det blir en hel del komplicerade redovisningar osv. för företag som har verksamhet både i landskapet och i riket. Utskottet har ingenting att invända emot förslaget och föreslår att lagtinget antar det i den här framställningen ingående lagförslaget utan ändringar.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag blev sittande med lite överskott på min talkvot så jag ska passa på och utnyttja den förrän dagen är slut. Det var en sak som intresserade mig när det här ärendet togs upp senast. Obunden samling hade för en tid sedan förslag om att man inte skulle höja samfundsskatten när den sänktes i riket för att kommunerna skulle få förmåner. Nu slår det åt andra hållet. Ledamot Nordberg hade den tanken att man skulle pröva systemet med att höja skatten 0,01 procent för att se om systemet fungerar. Jag undrar om den diskussionen fördes i utskottet. Jag hade det antagandet att skattestyrelsen gör de ändringar man vill ha från åländsk sida, eller de anpassningar, men att man också tar betalt för det.

När det gäller reformen som utskottsordförande sade, så kan man på ett sätt undra varför man gör det här, men jag har förstått att det är en anpassning till EU:s statsstödsregler, man vill klargöra gränserna mellan kommersiell verksamhet, apoteksrörelse och annat. Ett exempel är t ex Ålands golfklubb, som är en allmännyttig stiftelse eller något liknande, som inte tidigare var momsskyldig, men när man konstaterade att det även är kommersiell verksamhet, blir mervärdesskatteskyldig. Den här framställningen är som utskottet har konstaterat, raka spåret, men jag var ändå lite nyfiken på förslaget från ledamoten Nordbergs sida senast.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! När det gäller mitt förslag som kom fram i remissdebatten om att pröva vem som ska betala för en avvikelse i skattemyndigheternas system, så kom det fram under själva hörandena och under utskottets behandling att framsteg görs när det gäller själva utarbetandet av systemet för att det ska kunna vara differentierat. Framför allt med tanke på den information som vi har fått under den senaste tiden om att liberalerna har ställt sig positiva till ett eventuellt övertagande av beskattningen. Då ansåg vi att vi behöver vänta lite med att kanske gå vidare i den här lilla frågan i och med att vi har så många större frågor nu, som liberalerna har öppnat upp för och som ligger i röret.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det där var väl ett lite väl hoppande resonemang. Hela skattereformen bygger på att man ska kunna ha en lagstiftning där lagtinget bestämmer om vilken beskattningsbehörighet man ska förhandla sig till med riket. Det är ett långt, långt större steg än att ha 0,01 procents avvikelse i samfundsbeskattningen. Det där hänger inte ihop tycker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

10     Handikappservice

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka utskottet för ett engagerat och bra utskottsarbete. Vi i utskottet föreslår att den här handikappservicelagen antas med vissa förändringar och att man beaktar utskottets synpunkter.

Framställningen föreslår alltså en blankettlag, där rikets handikappservicelag, med vissa avvikelser, blir gällande på Åland. Avsikten med lagförslaget är att förbättra funktionshindrade ålänningars ställning. Vi i utskottet anser att det är rättigheter som vi ser att är angelägna, det berör en grupp som ofta har ett livslångt beroende av andras hjälp, det är viktigt att de också kan ta del av samhällslivet.

Man kan konstatera att ålänningar med funktionsnedsättning tidigare har haft en sämre ställning än vad motsvarande målgrupp har haft i riket. Vi kan också konstatera att förslaget i lagen är primärt i förhållande till omsorgslagstiftningen men subsidiärt i förhållande till annan lag, stöd och service. Det betyder att handikapplagen kommer i andra hand normalt utom då det gäller utvecklingsstörda för rättigheter, om man ska uttrycka det i klartext.

Vi har konstaterat att begreppet handikappad är ett delvis föråldrat begrepp. Begreppet funktionsnedsättning används allmänt internationellt och i Sverige. Vi anser ändå att det är enklast att begreppet handikappad och handikapp kvarstår i och med att lagförslaget är en blankettlag och det skulle innebära en viss begreppsförvirring om man försökte ändra på det här. I hörandet har det inte varit ett alltför stort problem för dem som direkt berörs av detta, utan man kunde i stort omfatta de intressegrupper som vi har. Man kan säga att handikappad är vad samhället gör en person med funktionsnedsättning, om man inte får den hjälp man behöver kan man kallas handikappad.

Vi har diskuterat frågan om blankettlagstiftning gentemot fulltextlag och trots argument om att fulltextlag innebär en tydligare information till berörda handikappade och kommuner samt att terminologin hade kunnat korrigeras, har vi valt att acceptera blankettlagstiftningen. Främst på grund av att de löpande förbättringarna som kommer i rikslagstiftningen, automatiskt blir gällande i landskapet. Här är det också viktigt att man lyfter fram att landskapsregeringen och socialvårdsbyrån hänger med på vad som är på gång. Man måste hålla sig väl informerad och ha kontakter med riksförvaltningen, så att man har möjligheter att förbereda sig på en lagberedning som kommer utan egentlig egen lagberedning och som inte har beaktats på de faktiska förhållandena i landskapet.

Vi har också konstaterat att en jämförelse med de nordiska länderna saknas i framställningen. Vi finner det otillfredsställande. I utskottet har vi framfört åsikter om att den svenska handikappservicen är betydligt bättre än den finska. Det kan vara intressant att i motiveringarna till sociallagen jämföra servicenivån med resten av Norden.

Vi har också haft en frågställning i utskottet om det fanns någon risk för oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landskapet på grund av blankettlagen. På riksnivå finns inte samma uppdelningar för huvudmän för social- och sjukvård och det kunde finnas en risk där, har det framförts till utskottet. Enligt lagförslaget är det ganska klart att kommunerna fortsättningsvis har hela ansvaret för planeringen av all service som lagförslaget föreskriver. Kommunen har också ansvar för att ge nämnda service och fatta alla beslut och utöva myndighetsutövning som riktar sig till enskilda klienter i frågan. Det kan också ges på olika sätt från kommunerna, men man kan inte delegera bort myndighetsutövningen.

Det är en förändring på gång i den här lagstiftningen som vi inte har tagit del av i utskottet, men vi kan ändå notera den. När det gäller tolktjänster så har man i riket beslutat att folkpensionsanstalten ska ta över detta från 1.9.2010. Det har också gjorts en lagändring, man har strukit det här i handikappservicelagen, att kommunerna har skyldighet att tillhandahålla tolkning. Det här är någonting som landskapet naturligtvis måste vara offensiv med och ordna eller eventuellt gå via folkpensionsanstalten eller på annat sätt så att lagstiftningen är uppdaterad även på det här området.

För övrigt har vi konstaterat att det inte finns någonting i ÅHS verksamhet som berörs av den här lagstiftningen utan det är uteslutande social service. Man har inte någon verksamhet heller i ÅHS som uppfyller det som beskrivs i lagen.

Serviceplanen har vi tagit upp som ett eget kapitel och vi har haft stor hjälp av samtliga höranden i princip. Det är något viktigt och angeläget att man har en serviceplan som är uppdaterad och fungerar. Det kan också vara till stor hjälp sålunda att man får en överblick av behovet och underlättar för kommunens planering och budgetering.

Utbildningsinsatserna tycker vi också att är viktiga i den här frågan. Det är bra för man har redan börjat tillämpa den här lagen på fastlandet, så man kan se vilka problem som finns där och så småningom kommer det också prioritet. Vi betonar speciellt vikten av att man följer upp detta och meddelar kommunerna de olika prövningar som finns.

När det gäller rättsprejudikaten så har vi i utskottet erfarit att när det kommer från högre instanser är det oftast så att den är formulerad på svenska. I det här sammanhanget kan det vara så att om man inte besvärar sig och inte går vidare blir också utslagen i lägre domstolar prejudicerande. Då är det viktigt att man får tillgång till dem på svenska språket och att man jobbar med frågorna, följer med vad som händer och är på gång.

Sedan konstaterar vi att naturligtvis kommer personliga assistenter att öka i landskapet. Man har tittat på olika sätt i kommunförbundet, om man ska ha några pooler och att man har inlett förhandlingar med kommuner och representanter för kommunerna, hur man ska hantera det här bäst.

Servicesedlar. Man anser i framställningen att assistenttillgången kan ordnas med hjälp av servicesedlar. Vi har just konstaterat att rikets socialvårdslag reglerar servicesedlar tillräckligt mycket för att man ska kunna ta det i bruk genom 3 a paragrafen. Den gäller ju i landskapet med stöd av blankettlag. Det finns lite oklarheter i den, den hänvisar i sin tur vidare till rikets lagstiftning angående statsandelar. Om det momentet kan tillämpas på Åland råder det delvis delade meningar om, har vi erfarit. Det här är någonting som man behöver klargöra. Vi uppfattar det också så att man ute bland dem som tillämpar den här lagen är lite osäkra på om den verkligen kan användas här egentligen. Det är däremot helt klart att det finns en rikslag om servicesedlar som inte har tagits på Åland och alltså inte gäller här, men det går att använda servicesedlar utan den har vi förstått.

Jämställdhetskonsekvenser finns i framställningen. Man har utrett det såtillvida att man har tittat på hur det ser ut på områdena kring Åland, främst då i Sverige men delvis i Finland och konstaterat att det på många sätt kan vara ojämnt. Vi i utskottet har gjort vissa höranden och forskat i detta, men vi har inte kunnat få fram konkreta uppgifter på att det verkligen finns, att någon upplever att det inte är jämställt här på Åland. För den skull är det ingenting som säger att det inte är så, i och med att det är det i våra kringregioner. Det saknas helt enkelt statistik på de här frågorna. Vi vill därför i betänkandet uppmärksamma landskapsregeringen på det här och att man kollar upp om det finns någon omfattande orättvis behandling på grund av kön i kombination med funktionshinder. Om det förekommer vill vi att åtgärder ska vidtas. Här kan man notera ett problem direkt, begreppet funktionshinder och även svårt funktionshindrad är starkt vidsträckt och det är svårt att ha en definition på vad det är. Det vi har erfarit i hörandena är att vissa tycker att glasögon är ett funktionshinder, amputation kan vara ett funktionshinder för vissa, men inte för andra beroende på vilket yrke du har och vilken livsföring du har, därför är det inte hur enkelt som helst att få in statistik på det här.

Frågeställningar som gäller i det här sammanhanget är hur många män och kvinnor det finns med funktionsnedsättning på Åland, hur många är berörda av det. Hur ser den service ut som kvinnor och män får och hur är resursfördelningen uppdelad, på timmar eller euro och vilken typ av service får kvinnor och män, vilka förmåner får kvinnor. I Sverige har man t ex konstaterat att kvinnor får en hörapparat, medan män ofta får två, män har lättare att få bilstöd, det finns otroliga alternativ. Listan på frågeställningar som man behöver ha i det här sammanhanget är ganska lång. Får man del av problematiken tror jag att det är lättare när man går ut bland personalen och diskuterar jämställdhet. Annars kan det vara en risk för att man tar väldigt illa vid sig om man tycker att man gör ett jämställt jobb och att man är medveten om problemet, men ändå blir anklagad via lagstiftning för att man inte är jämställd i sina beslut. Det finns mycket att göra här och framför allt är det information, man medvetengör personal som hanterar dessa frågor om vilka tankar de ska ha med sig.

Teckenspråket, vi kan konstatera att det finnas olika teckenspråk. Det fanns redan i debatten här att finlandssvenska teckenspråket skiljer sig från rikssvensk. Vi uppmanar landskapsregeringen att de ska säkerställa att man får rätt tolktjänster i och med att en stor del av våra synskadade utbildar sig i Örebro. Som jag sade tidigare, enligt rikslagstiftningen överförs tolkningstjänsten från september.

Förslagets ekonomiska konsekvenser har vi tittat på ganska mycket. En stor oenighet har det rått i riket över vad lagen kommer att kosta kommunerna. Från kommunernas sida har man bedömt att det kan bli mer än tio gånger dyrare än de kostnader som regeringen har räknat ut. Vi har valt att inte göra någon egen bedömning i det här sammanhanget utan vi kan bara konstatera att det råder stor osäkerhet om de bedömningar som har gjorts. Vi kan också konstatera att handikappade som bor i serviceboende i kommunerna har rätt till den service som denna lag ger handikappade och det här verkar man inte ha uppmärksammat från kommunernas sida. Det har också nämnts förslag om att vi borde ha särskilda landskapsandelar för handikappade, men det har inte väckt någon nämnvärd entusiasm i utskottet. Vi försökte gå framåt så att man t ex för ungdomar har möjligheter för de kommuner som har många handikappade och har ett speciellt problem för det, men det är någonting som får ligga i framtiden.

I 9 paragrafen i handikappservicelagen står det, den är väldigt konstigt formulerad för man ska ha tillgång till hjälpmedel, men den omfattar även fordon enligt en praxis som har uppkommit i riket. Tittar man i tidigare detaljmotiveringar till den i rikslagen ska den tidigare praxisen även tillämpas på den här lagen. Där är någonting som man behöver titta närmare på i förordning. Tittar man på fastlandet kan man se att om man t ex ger halva priset på en bil på den billigaste tänkbara modellen som kan vara passlig i det här sammanhanget, får man köpa vilken bil som helst. Det här är någonting som det råder viss oklarhet i, det behöver tydligare klarläggas.

Vi konstaterar också i utskottet att man inte har nämnt någonting om det anslag som finns nämnt avseende bostadsreparationer, vilket beviljas medel för handikappanpassning av bostäder. Eftersom kommunerna uttryckligen i landskapslagen ges ansvaret för att ersätta gravt handikappade skäliga kostnader för förändringsarbeten i bostaden kommer deras budget möjligen att ytterligare belastas om landskapets finansansvar i den här frågan minskar eller utgår. För kommunernas totala del kan det här röra sig om 100 000-200 000 euro. Vi kan konstatera att landskapet direkt har beviljat medel till de här grupperna för omkring 80 000 euro. Vi ska också notera att det finns en viktig poäng i att byggnadsbyrån har en insikt i ombyggnaden då de har den specialkunskap inom området som behövs och den är inte så vanlig att den finns i det här sociala avsnittet.

I detaljmotiveringen i 2 paragrafen har vi föreslagit att man ska göra en förändring för att säkerställa att kommunerna erhåller motsvarande ersättning i frågan om innehavare, tjänst och befattning som man har i riket. Det är en formell notering som har kommit från lagberedningen som man vill att utskottet ska rätt till. Det har att göra med skadestånd i olycksfall. Lite mera speciellt är det i 4 paragrafen där vi konstaterar att regeringens avsikt med detta är att de ska utse ett handikappråd för hela Åland, något sådant råd ska således inte utses för respektive kommun. Vi har därför föreslagit att bestämmelsen i landskapslagen om att handikapprådet kan vara gemensamt för flera kommuner och bestämmelsen om att ett riksomfattande handikappråd inte ska gälla i landskapet. Det behövs inte.

Sedan föreslår vi ett helt nytt 2 moment. Det gäller att en handikappad bör ges service utgående från sin språkliga färdighet. Det är viktigt att varje handikappad, oberoende av handikappets art, kan göra sig förstådd när en serviceplan ska uppgöras eller andra för klienten speciella frågor ska diskuteras. Paragrafen i sig är formulerad så att bemyndigande som 13 paragrafen 1 momentet handikappservicelagen givits kommunstyrelsen ska inom landskapets behörighet avse landskapsregeringen. Bestämmelserna i 13 paragraferna 3 och 4 momenten handikappservicelagen ska inte tillämpas i landskapet. Sedan finns det också en formulering angående språket som utskottet har fört in och som är det politiska initiativet vi har tagit här: ”En handikappad ska ges service och servicen ordnas i mån av möjlighet med beaktande av klientens språkkunskaper”.  De tidigare moment som ströks av landskapsregeringen vid den fastländska lagstiftningen var att ”handikappad ska ges service och servicen ska ordnas med beaktande av hans modersmål”. Vi anser att modersmålet inte är aktuellt, kan man engelska, teckenspråk eller något annat är det viktigaste att man gör sig förstådd. Det här är ingen direkt nyhet och det är inte någon avsikt att det ska bli någon förändring i praxis utan det är på det sättet man tillämpar det här idag.

Det finns också en reservation som ltl Carina Aaltonen har fogat till betänkandet och som hon kommer att redovisa enskilt för. I övrigt så stöder utskottet landskapsregeringens förslag med beaktande av de förändringar som finns med i betänkandet. Tack!

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Ja utskottet lämnar som vanligt ett intressant betänkande och man har gjort ett stort arbete med landskapsregeringens framställning om handikappservicelag. I samband med remissen tyckte jag att utskottet borde överväga att göra det möjligt för anhöriga till personer med funktionsnedsättning att fungera som personliga assistenter. Det finns inte alls rört, vad jag kan se, i betänkandet och ordförande valde också att inte alls kommentera det. Jag tycker att det är lite förvånande eftersom det i Sverige är fullt möjligt att man har det på det sättet. Här är det visserligen behovsprövat, men man förstår av resonemangen att det egentligen inte är riktigt lämpligt att anhöriga själva är personliga assistenter bl a för sina barn.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Man kan i salen konstatera att det blev en pinsam tystnad när jag började mitt anförande, beroende på att den lapp som berörde det här, ramlade bort. Jag tror att den skulle komma fram och sedan glömde jag bort att nämna det. Vi har beaktat detta och också skrivit en del om personlig assistans. Det framgår ganska tydligt i lagstiftningen att avsikten är att man ska ge dem ett socialt liv. Det här är inte frågan om att man ska vara någon hemhjälpare utan man ska ge barnet färdigheter och också annat, komma ut socialt, träffa nya människor, fara på bio, gå på bibliotek, fara och simma osv. och då kan det vara både angeläget och viktigt att det är någon annan ny person som kommer in. I hörandena har det genomgående varit så att man har ansett att det här är bra i lagförslaget, det finns möjlighet om man har speciella behov. Det ska inte vara på kommunens villkor utan på den enskilde, som ska ha en subjektiv rätt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Nu vet jag inte om jag förstod det här riktigt rätt, den sista kommentaren i ordförandes anförande, men det är en ganska kraftig undervärdering av anhörigas möjligheter  att fungera som personlig assistent. Indirekt säger man i framställningen att det inte är lämpligt. Jag är förvånad över att utskottet omfattar den principen. Det ger inte nu valfrihet för de enskilda utan det är professionella och myndigheter som har den här psykologiserande uppfattningen att det inte är lämpligt. Jag förstod som sagt var inte utskottsordförandes inställning, för på slutet sade han att det var de enskilda som skulle få avgöra hur de vill ha det.

Ltl Åk Mattsson, replik

Fru talman! Det finns redan i lagförslaget att med vissa särskilt vägande skäl kan närstående vara personlig assistent. Det finns den möjligheten med, om det finns vägande skäl. Det tycker vi att räcker. De vägande skälen ska inte bero på om kommunen har dålig ekonomi eller om det är en bra lösning för kommunen utan det beror på om den enskilde har behov av assistansen, det är för den skull man ska ge det här. Man tillbringar väldigt mycket tid med sin familj, med sina nära anhöriga och har man inte svåra sociala problem och behöver ha de nära anhöriga med, tror jag att man går med på det. Annars kan det vara viktigt att just de här personerna kommer ut med andra nya människor, får andra värderingar och får en liten frihet från sin familj. Familjen behöver inte heller känna sig tvungen att ta hand om den handikappade. Det förutsätts många gånger att man ska göra det här frivilligt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Den där typen av värderande psykologisering tycker jag verkligen att vi ska avstå från i lagtinget i vår lagstiftning. Om familjen vill att någon ska fungera som personlig assistent så ska det prövas av kommunen, men vem som helst annan är enligt kommunen lämplig. Det krävs ingen utbildning, inga kvalifikationer, bara att den som behöver personlig assistent säger att den här vill jag ha. För mig är det orimligt hur man kan resonera på det sättet. I Sverige är det helt annorlunda. Sådana här professionella pratare om relationer har alldeles för stort utrymme i den här finska lagstiftningen. Valfriheten finns inte.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Jag hade själv fyra eller fem frågetecken efter att jag läste den här framställningen första gången och tänkte att vad är det här för påhitt, det verkar otroligt konstigt, men följer man med hela lagstiftningsarbetet och tittar på intentionerna och tankarna bakom varför man har personlig assistent, är det helt i linje med den här lagstiftningen, det är så man upplever det och så ser jag det. Sedan är det också uttryckligen sagt att den som får personlig assistent ska vara med och påverka assistansen och planeringen av den annars får man inte den, det ska man vara medveten om det. Det var en sådan sak som fanns med på lappen, som tyvärr försvann. Där finns det också oklarheter, har man inte ett eget språk kan man inte prata, har man inte rätt till assistent då när man inte kan prata själv? Det har man, det räcker med tolk, föräldrarna kan informera och prata vidare så då har man rätt till det om man på något sätt kan meddela sig med omgivningen. Men man är ju med och planerar det här och man kan själv bestämma vem som ska vara ens assistent, kommunen trycker inte på och sedan måste man ta det. Nog har man möjlighet att anställa vem man vill, men utom anhörig, det är för att man ska komma bort från anhöriga också, det är en del av hela lagstiftningen, intentionen är åt det hållet.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jag tänkte kommentera lagändringen som är på gång beträffande tolktjänster. Där för landskapsregeringen ett resonemang med kommunförbundet och där har detta varit en av de sakerna som vi inte har kommit fram till ännu hur vi ska göra, för som utskottet påpekar finns det ett finlandssvenskt teckenspråk och ett rikssvenskt teckenspråk. Vi för en diskussion med kommunerna redan hur vi ska gå tillväga framöver.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman. Ja, vi hörde att det var på gång, men att det var så pass i luften så vi kunde inte skriva någonting direkt i betänkandet, men jag tänkte att jag skulle nämna att det är på gång i alla fall och vi vet att ni jobbar med det.  Tack för det inlägget.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Jag ska också uppehålla mig vid samma paragraf, 4 paragrafen 2 moment. Det är en mycket människovänlig tillämpning som utskottet anför. Jag känner bara till två grundlagar i världen där teckenspråk är erkänt som språk, det ena är i Finland och det andra är i Bolivia. Det är möjligt att det har kommit till flera under resans gång. Det klarläggande som jag vill komma med är att man inte kan beträffande teckenspråk gå ut över självstyrelselagen. Det följer av sakens natur att tillägget i utskottet sker inom ramen för självstyrelselagens 36 paragraf som säger att det ämbetsspråk som förekommer i landskapet och kommunerna under denna lagstiftning är svenska. Jag utgår från att Ålandsdelegationen har en lika människovänlig tillämpning av självstyrelselagen att de inte fäller den på den här grunden, även om skrivningen ger lite utrymme för tolkning, det ska villigt medges.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! När vi tittade på den här paragrafen blev vi ganska snabbt eniga i utskottet att vi måste med tanke på framtida inflyttning och så vidare, visa oss generösa mot dem som kommer bortifrån också, att vi har en beredskap att diskutera och prata med dem oavsett handikapp. Språket kan variera väldigt mycket. Det är konstigt att man inte har ett språk utan rör sig med miner och mycket annat. Man måste ha en skrivning med att man uppmanar att man i mån av möjlighet ska ta del av den här personens språk. Vi tycker också att har man modersmålet kvar kan det vara att gå en stor omväg om man pratar kroatiska eller någonting, men kan man engelska så räcker det om man kan göra sig förstådd. Vi tyckte själva att det var en ganska bra formulering som vi hittade på till slut. Vi fick jobba ganska mycket med den.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Det här är en lag som många har väntat på och som nu möjliggör att de personer som har funktionsnedsättningar får en lagstiftning som på ett bättre sätt tillgodoser deras möjligheter att leva så ett fullvärdigt liv som möjligt. Det är bra och jag omfattar utskottets betänkande i stort. Däremot anser jag att det är beklagligt att regeringen och även nu social- och miljöutskottet, har gått in för att använda den i det svenska språket felaktiga terminologin, handikappad. Begreppet handikapp handlar om bristande tillgänglighet i omgivningen. Både inom FN och i vår omvärld är begreppet funktionsnedsättning den korrekta benämningen om man avser nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Vi borde ha gått in för att modernisera språket nu när vi hade chansen.

I Sverige tog socialstyrelsen beslut om att revidera termerna funktionsnedsättning och handikapp redan år 2007. Funktionsnedsättning och funktionshinder är inte längre synonymer. Funktionshinder, det blir en egen term och ordet handikapp utgår. Vad betyder då ordet funktionshinder? Ja, det är inte någonting som en person har utan det är miljön som är funktionshindrande. Handikapp används i vardagstal som en synonym för funktionsnedsättning, men ordet handikapp uppfattas av många personer med funktionsnedsättningar, som nedsättande och missvisande.

De som vi har hört i utskottet har nu ansett att det är mycket viktigare att lagen inte fördröjs istället för att vi börjar ändra på terminologin, även om det har påpekats att handikappade är en gammal term och i remissvaren finns dessa påpekanden också med. Det är synd att regeringen inte ens i framställningen har använt sig av korrekt svenska utan strikt följer Finlands föråldrade språkbruk på den här punkten.

Sedan har jag reserverat mig emot 8 d paragrafen 4 moment som lyder enligt följande: ”En anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade kan inte utses till sådan personlig assistent som avses i 2 moment 1 punkten om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse”. Det här anser jag, likaväl som min kollega Barbro Sundback, att är orättvist och att det inte bygger på saklig grund utan på värderingar. Det är inte lagstiftningens uppgift att besluta om hur man inom familjen väljer att ombesörja frågan om personlig assistans. Om man bara tillåter anhöriga eller andra närstående verka som personliga assistenten efter särskild prövning så anser jag att det är en inskränkning av valfriheten och en försämring av nuvarande situation. Idag kan anhöriga utan särskild prövning anställas som personliga assistenter. Det kan man också i Sverige. Så här säger man i Sverige: ”Oavsett vilken form man väljer ska man alltid kunna påverka när, hur och vem man får stöd av. Det är behovet och kraven hos personen med funktionsnedsättning som ska styra, man kan t ex ha en anhörig som personlig assistent”.

Igår talade jag med en mamma vars dotter har en grav utvecklingsstörning. Mamman känner sig ytterst kränkt av den här lagparagrafen. Hon känner att hon inte duger, hon som älskar sitt barn, som kan tolka sitt barns behov, som inte sparar på sina krafter för att barnet ska få de absolut bästa förutsättningarna att ha ett bra liv. Hon duger inte som personlig assistent utan att genomgå en prövning! Vid särskilt vägande skäl kan en anhörig få bli personlig assistent, men vem avgör det och på vilka grunder och hur mycket kan den som har en funktionsnedsättning påverka. Han eller hon kanske vill ha sin mamma, sin moster eller sin farmor som personlig assistent. Enligt finländsk lagstiftning och nu också åländsk, är det helt utomstående som är de som bäst kan fungera som personliga assistenter. Dessutom anser jag att det är en uppenbar inkonsekvens i lagtexten eftersom man under allmänna motiveringar i punkt 5.4.3 tydligt räknar upp olika funktionsnedsättningar där anhöriga eller andra närstående är de som är bäst lämpade att vara personliga assistenter, t ex vid sjukdomar som i hög grad påverkar funktionsförmågan, t ex ALS eller andra muskelsjukdomar.

Jag anser också att den här begränsningen inte är anpassad för åländska förhållanden eftersom tillgången på personliga assistenter är ytterst begränsad, i synnerhet i glesbygd och skärgården. Jag anser att huvudregeln ska vara att anhöriga, likaväl som utomstående, kan anställas som personliga assistenter. Det är behovet hos personerna med funktionsnedsättning som ska styra vem som ska anställas. En reflektion som jag fick efter i synnerhet måndagens barnomsorgsdebatt är att när det handlar om barn och barn under tre år isynnerhet, då anser man att föräldrarna och hemmet är det allra bästa för barnen, men i den här lagen är plötsligt föräldrarna och de anhöriga de allra värsta för dem som har funktionsnedsättningar.

Socialdemokraterna vill ha en lagstiftning utan värderingar, en neutral lagstiftning där inte lagstiftarna blandar in sina egna åsikter om vem som är bäst för vem eller vem som är olämplig. Det måste de enskilda familjerna få avgöra själva och de måste de personer som har grava funktionsnedsättningar själva få avgöra. Argumentet att det är bra för barn med funktionsnedsättning att ha utomstående som hjälper dem att bli självständiga, nej, det köper jag inte! Hur gör jag då som är mamma till en vanlig grabb, borde även utomstående komma in där och tillförsäkra att vi inte knyter an alldeles för mycket. Man ska komma bort från de anhöriga som utskottets ordförande uttryckte det.

I vilket fall som helst kommer den här nya lagen att öka behovet av kompetenta och engagerade personliga assistenter. Regeringen måste se till att det kommer igång utbildning av personliga assistenter på regelbunden basis och lämpligt är det väl att det sker i Ålands vårdinstituts regi.

Nu kommer jag in på det här med jämställdhet. Vi saknar en jämförelse över hur lagstiftningen ser ut i de övriga nordiska länderna beträffande servicen till personer med funktionsnedsättningar. Det här har vi påpekat från utskottets sida. Vi har också i höranden fått veta att den svenska handikappservicen är mer utvecklad än i Finland. Det skulle ha varit intressant om vi inte bara när det gäller bygglagstiftning utan också när det gäller sociallagstiftning, kunde ta lite influenser och intryck från Sverige. Vi vet att de i Sverige är världsledande när det gäller området funktionsnedsättningar, hur man ger service till dem inom det området.

Däremot fick vi en ganska utförlig redogörelse i framställningen över hur jämställdhetskonsekvenserna för personer med funktionsnedsättningar ser ut. Regeringen säger att kvinnor med handikapp på många sätt har sämre livsvillkor än män med handikapp, exempelvis ifråga om ekonomi, hälsa, förankring på arbetsmarknaden, politiskt inflytande och tillgång till välfärden. Regeringen säger också i sin framställning att förhållandena med stor sannolikhet är desamma i landskapet och att åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen. Det här är allvarligt och det är viktigt att landskapsregeringen genast tar fram statistik och underlag för att omgående utreda på vilket sätt personer med funktionsnedsättning också könsdiskrimineras. Jag och utskottet förutsätter att man även ser till att åtgärder vidtas. Regeringen säger alltså att är man kvinna och har en funktionsnedsättning också så blir man dubbelt bestraffas. Det kan inte accepteras.

Vi har fått höra i utskottet att det är svårt att göra jämställdhetskonsekvensbedömningar eftersom  Åland inte har könsuppdelad statistik på området. Det här är väl ingenting att diskutera. Regeringen borde genast se till att ÅSUB får i uppdrag att ta fram sådan fakta. Det handlar inte bara om att ta fram information om orättvisa när det gäller jämställdhet såsom utskottets ordförande var inne på. Jämställdhet är ett kunskapsområde så det krävs också att personerna, som jobbar med människor inom det här området måste ha kunskap så att man inte diskriminerar.

Slutligen vill jag nämna serviceplanerna och att det är bra att deras juridiska ställning stärks. Serviceplanen är oerhört central och stärker rättsställningen för personer med funktionsnedsättningar. Det är all heder till föreningen DUV som på väldigt kort tid har tagit fram två checklistor till serviceplaner, en för barn och en för vuxna. Däremot ifrågasätter jag om det är en frivillig organisations sak att ta fram dessa checklistor. Lagstiftaren borde absolut ha tillämpningsföreskrifter. Nu är det bra att de finns i alla fall. Om checklistorna kan börja användas ute i kommunerna så underlättar det för socialarbetarna i våra 16 kommuner att få en någorlunda enhetlig utgångspunkt när serviceplanerna ska göras upp. Viktigt att påpeka är att serviceplanen ska göras upp inom tre månader och i samverkan med den det berör, nämligen klienten. Tack fru talman!

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Inledningsvis pratade jag om att man behöver information. Då sade man att det inte behövs information utan det är kunskap som behövs i det här sammanhanget. Naturligtvis måste man ge information till dem som jobbar med handikappade så att de får kunskap så att de kan hantera det här. Jag vet inte om information är ett felaktigt sätt att ge kunskap på, men det är ett sätt som jag tycker har fungerat ganska bra tidigare i alla fall. Man lyfter fram de problem som man kan se på, männen kräver på ett annat sätt osv., man ska medvetengöra personalen om problemet. Går man bara ut och lyfter fram att det inte finns jämställdhet i vården så slår man bakut, man kan ta ganska illa vid sig, det framkom i höranden också, att anklagelserna kommer och man inte förstår dem. Det är en sak.

När det gäller personlig assistent, går det ut på att man ska knyta sociala kontakter och träffa nya människor, utveckla sig själv. I hemmet träffar man sina föräldrar konstant så det kan vara bra att  träffa någon annan.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Kanske det var ett misstolkande från min sida när utskottets ordförande menar att information och fortbildning för att förbättra sina jämställdhetskunskaper behövs hos dem som jobbar med personer med funktionshinder.

Sedan, den sista saken om att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar behöver träffa andra människor. Det gör de redan idag, de går i skola, de har eftisverksamhet, att anhöriga inte ska få verka som personlig assistent är en alldeles för stark värdering anser jag.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Det som oroar mig är debattekniken som socialdemokraterna har i många sammanhang. Man går ut och säger att lagstiftaren är ute för att kränka föräldrar, behandla dem illa, man ifrågasätter att man inte duger till och man är ovärdig, vad sysslar man med och raljerar på det sättet. Det här är någonting som man från lagstiftningens sida, när man ser på problemet, anser att man kanske behöver separera barn och föräldrar eller andra anhöriga, man får en viss tid för sig själv. De facto får föräldrarna tillbringa en väldigt stor del med sitt barn, man tar inte någon tid ifrån dem. Är det så att man säger att man inte vill ha den här assistenten behöver man inte ta den. En viktig del i det här är att man ska få komma ut och träffa andra under nya omständigheter och utvecklas på ett rationellt sätt. När det gäller jobb, gravt handikappade, det är inte sådana som umgås på samma sätt som man förutsätter att en vanlig mamma-son-relation gör  utan det är en helt annan kontakt i de här familjerelationerna.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ja, socialdemokraterna anser att det inte finns någon enhetlig linje i framför allt liberalernas diskuterande i den här frågan. I det ena fallet är det barnets bästa när man ska vara hemma med sina små barn och i det andra fallet så är familjen, mammorna och de anhöriga de värsta för barnen, så hur ska man egentligen ha det. Socialdemokraterna vill i varje fall ha en lagstiftning utan de här värderingarna. Vi anser att familjerna själva kan välja vad som är bäst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Fru talman! Ja vi liberaler är verkligen för barnens och familjernas bästa och man kan stanna hemma med sitt handikappade barn och man kan får närståendestöd. När man får närståendestöd har man också rätt till fem dygns ledighet. Om man är personlig hjälpare för sitt handikappade barn har man ingen rätt till avlastning, inte enligt lagen. Kommunen har all rätt och möjlighet att höja närståendestödet till någon högre nivå i alla fall. I vård och omsorg ska det vara närståendevård. Den här lagen gäller inte vård.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Kanske vi börjar närma oss pudelns kärna nu, det här handlar om ekonomi. Det är bättre att nyttja föräldrarna som närståendevårdare för det är billigare för kommunerna än att anställa föräldrarna som personliga assistenter. Det är ett yrke, det är en högre lön och det är faktiskt så som någon av föräldrarna till barn med funktionsnedsättningar har framfört till mig. Är det ekonomin som ligger bakom lagstiftningsförsämringen?

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Fru talman! Ekonomi, ja. Gravt handikappade barnet har rätt till, enligt den här lagen, personlig hjälpare av en främmande person, även en moster eller faster. Moster och faster räknas inte till de närstående som lagen menar. Sedan kan mamma eller pappa få närståendestöd och fem dygns ledighet som man erbjuder på Åland. Då betalar kommunen först lön för personlig hjälpare, närståendestöd och fem dygns avlastning. Tack!

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det betyder i alla fall att om du är en förälder, en nära anhörig, kan du inte vara en personlig hjälpare utan särskilda skäl. Du kan vara vårdare, men du kan inte var den som stöder ditt barn i skolgången, vid fritidsaktiviteter osv. Jag börjar mer och mer tro att det är en realekonomisk fråga. Man vill utnyttja föräldrarna.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jag vill också ta avstånd från resonemanget från socialdemokraternas sida. I åratal har man varit utväntad på att man skulle få en modern handikappservicelag på Åland. I åratal! Nu har vi en modernisering av handikappservicelagen.

När det gäller ordet handikappad gjorde landskapsregeringen en liten utredning, men vi konstaterade att eftersom Åland har delad behörighet när det gäller sociallagsstiftning och socialvård gjorde vi den bedömningen att det kunde uppstå förvecklingar och onödiga förvecklingar när det gällde hur lagar fasar i varandra och vad man har för rättigheter. Vi förde också en dialog med handikapprådet, men vi fastnade ändå för att skriva som det står.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Socialdemokraterna tycker att det är bra att vi äntligen har en ny handikappservicelag. Det är inte frågan om det. Det finns vissa saker som vi har påpekat att kunde ha varit bättre om vi hade fått bestämma och bl a det här med begreppsterminologin. Åland kunde kanske ha gått före och visa Finland vägen. Hos oss använder vi en korrekt svenska, funktionsnedsättning istället för handikapp. Åtminstone hade man kunnat använda det i texten i framställningen, men allra bäst hade det varit om vi hade haft en fulltextlag.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Där gjorde vi också en avvägning eftersom det tog åratal innan man kom i fas med handikappservicelagstiftningen. Man har haft en fulltextlag, som man inte har uppdaterat. Nu uppdateras det automatiskt. Om man väljer att inte uppdatera, då blir det en aktiv handling att inte uppdatera handikappservicelagen.

Bestämma, om socialdemokraterna hade fått bestämma, de bestämde under förra mandatperioden. Man reviderade inte handikappservicelagen under den perioden. När det gäller barn och ungdomars rättigheter till personlig assistent omfattar jag den diskussionen som förs i lagframställningen. Det handlar mycket om barn och ungdomars självständighet. Det finns ändå möjlighet för anhöriga att vara personlig assistent.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag tycker att det är synd att man gör den här försämringen för det är ju en försämring. Vi kunde ha haft ett annat förhållningssätt på Åland, nämligen att tillåta att föräldrar och nära anhöriga får vara personliga assistenter. Det är ändå den det berör, den personens krav och behov som man ska utgå ifrån. Att då vara tvungen att behovspröva om en nära anhörig ska få vara personlig assistent känns inte bra. Det är en kränkning också för de familjer det berör.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Gun Carlson, replik

Fru talman! Angående diskussionen om huruvida personliga assistenter till personer med funktionsnedsättning ska vara möjlig för anhörig måste jag säga att visst kan det vara självklart att de anhöriga är de bäst lämpade, men det kan vara lika självklart att anhöriga inte är lämpade att vara personliga assistenter. Det finns så många variationer. Jag tror faktiskt att det skulle vara mera positivt och bättre om man tar ett beslut från kommunen att den här anhöriga är lämpad för att få vara personlig assistent, av olika särskilda skäl som man kan ange, än att man i andra fallet tvärtom måste avgöra att nej, den här anhöriga kan inte få vara assistent. Då blir det ett negativt beslut. Jag tror att förslaget som det ligger nu med den här finska lagen 8 d paragraf 2 moment är det bästa.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ja, det kan vara så att föräldrar inte vill vara personlig assistent, men att man ska vara tvungen att gå till kommunen och anhålla om man är lämplig, kan kommunen pröva om man duger att vara personlig assistent. Kanske man också ska be om ursäkt för att man har ett barn som behöver en personlig assistent. Nej, det känns inte riktigt bra, i alla fall inte ur socialdemokratisk horisont.

Ltl Gun Carlson, replik

Fru talman! Om man tänker på klientens bästa tror jag att man måste ta alla olika situationer i beaktande och jag upprepar igen, det kan finnas fall där en anhörig förälder, barn eller annan släkt, inte är lämplig att vara personlig assistent. Det finns så många variationer, så många nivåer på handikappen eller funktionsnedsättningarna som kräver specialkunskaper etc. etc. Därför tror jag att om man låter den här vara kvar som den är nu tar man positiva beslut när någon anhörig verkligen är lämplig och vill sköta sitt barn eller anhörig.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ja, jag ser det faktiskt på ett motsatt sätt. Jag tycker att det vore bättre om vi har en neutral lagstiftning, där man inte går in och bestämmer vem som är lämplig eller inte lämplig utan att man utgår från personerna med funktionsnedsättning, att det är deras behov och krav som styr. Att man gör precis som i Sverige, där man kan låta en anhörig fungera som en personlig assistent, om det är det som är det bästa. Nej, det här omfattar vi inte.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Fru talman! Det är en efterlängtad lagstiftningsförnyelse som nu börjar närma sig sitt förverkligande också på Åland. Det är bra, men det är kanske synd att man inte tittade lite mera på de svenska bestämmelserna. Det saknas redogörelse för det i betänkandet och det har vi klagat på lite. Det hade kunnat göra framställningen lite bättre. Nu har man valt blankettlagstiftningen ganska fullständigt i det här sammanhanget och då blir man ganska låst av den finska regleringen som vi har hört. Det var en bra presentation som utskottsordförande Åke Mattsson gav, trots den tappade lappen, så jag ska bara kort försöka kommentera några punkter.

Det första är att det har framkommit från en stor kommun att man har haft oklart när det gäller ansvarsfördelningen vad gäller servicen till funktionshindrade, mellan kommunens ansvar och ÅHS ansvar. Det tog vi på allvar i utskottet och redde ut ordentligt och kunde konstatera, precis som landskapsregeringen, att den här lagen gäller endast kommunernas skyldigheter för socialvården i det här sammanhanget, medan ÅHS har en lagstadgad skyldighet när det gäller den medicinska hanteringen och den medicinska rehabiliteringen. De här två ska inte blandas ihop även om de i vissa sammanhang blir parallella, men skillnaderna är väldigt tydlig i praktiken så det ska inte vara några problem. Jag hoppas att budskapet ska gå fram till alla kommuner om att den här lagstiftningen gäller helt och hållet kommunernas ansvar.

Då kommer jag in på den stora väsentligheten i den här framställningen som är de här serviceplanerna. De ska uppgöras mellan kommunen och klienten och klientens representanter. Serviceplanen kommer att bli helt avgörande för det engagemang som samhället lägger ner och den servicehjälp som samhället, kommunerna i det här fallet, ger till klienterna. Man kan inte nog understryka betydelsen av att serviceplanerna ges en synnerligen seriös behandling både när det gäller ursprungsuppgörandet av dem och sedan korrigeringar och kompletteringar efter hand. Där ställer jag mig frågan, med våra 16 kommuner, om resurserna kommer att finnas tillräckligt i de olika kommunerna. Jag tror inte det utan här kommer det att bli ett problem som måste hanteras på något sätt av oss politiker på grund av att det antagligen blir en ojämlik behandling beroende på var den funktionshindrade är bosatt. Vi måste vara väldigt observanta på det här och tillse som lagstiftare och landskapsregeringen som övervakande myndighet särskilt, att följa upp den problematiken och vidta åtgärder omedelbart när några sådana erfordras.

Här har också diskuterats jämställdheten i sammanhanget. Ledamot Aaltonen hade en ingående redogörelse för den problematiken. I framställningen redogör man för hur det är i omgivande länder, i Sverige och delvis i Finland, men huvudsakligen i Sverige. Sedan utgår man från att det är lika på Åland. Det här ville vi utreda i utskottet huruvida det kunde vara så här katastrofalt. Landskapsregeringen hade ägnat en hel sida i framställningen åt problematiken så vi ansåg att den var stor och bör utredas.

Vi hörde landskapsregeringens representanter som sakkunniga och fick ett antal frågor som landskapsregeringen ställde till utskottet. Normalt när man hör sakkunniga så vill man ha svar och inte frågor. Frågorna har vi själva, dem ställde vi och så fick vi ytterligare frågor till svar. Så får det naturligtvis inte fungera och så får det inte vara och därför är det väsentligt som utskottet skriver att man uppmanar landskapsregeringen att utreda huruvida könsdiskriminering inom omsorgssektorn på Åland förekommer och förutsätter att åtgärder vid behov vidtas. De sakkunniga vi har hört har vi inte fått någon som helst information från om att förhållandena skulle vara sådana som det beskrivs i framställningen, men vi får säga att vi inte vet, trots det. Landskapsregeringen vet inte heller eftersom de ställer frågor till lagtinget.

Ytterligare i samband med framställningen har det diskuterats behovet av fordon för de rörelsehindrade och en del övriga också. Vi har för vana att se mycket i utskottet till den lagstiftning vi antar i landskapet står det att kommunen är skyldig att ersätta investeringskostnader för redskap, maskiner och anordningar. Vart tog bilarna vägen? De ingår enligt trafiklagstiftning inte i redskap, maskiner och anordningar. Till vår stora förvåning visade det sig att vi har rättsfall i riket där man har hänfört bilar till den här gruppen av verktyg och annat.

Det är klart att vi i en lagstiftning i landskapet borde vara reciproka, eller likadana inom all lagstiftning vi har, i det här fallet skulle vi redogöra för ersättningsrätten för fordon. Det finns fordon av många olika slag, men särskilt har bilar varit uppe till diskussion eftersom det är en enorm investering om man ska få en tillräckligt funktionell bil för dem som absolut behöver ha en bil för att ha ett fullvärdigt liv. Det här blir i lagstiftningen oklart, vi får göra helt enkelt som i riket, och leva med tolkningar från högsta förvaltningsdomstolen, som har tagit olika linjer i olika frågor i olika rättsfall. Situationen är olyckligt oklar när framställningen lämnar lagtinget på den här punkten. Alldeles klart är att generellt ska bilar inräknas i den här paragrafen i lagen, men sedan ska det bedömas i samband med serviceplanen, i det här fallet behovet och vilken form av fordon och huruvida det överhuvudtaget finns skäl att ersätta fordon. Någon särskild transparent lagstiftning är det här inte frågan om. Det kan man inte säga.

Fru talman, sedan har vi tyckt oss vara väldigt finurliga när det gäller språkfrågan som alltid är känslig på Åland när det gäller samhällets service i språksammanhang. Landskapsregeringen gjorde en märklig åtgärd. I riket har man angivit i lagstiftningen att service ska ges på respektive klients modersmål, om möjligt. Vi har lite svårt att ta samma formulering i landskapet och därför valde landskapsregeringen att stryka den passusen, det ska inte gälla i landskapet. Det betyder att egentligen enbart funktionshindrade med kunskaper i svenska ges service så att de förstå. Det tyckte vi i utskottet att inte är acceptabelt. Då gällde det att tänka till, hur kan vi lösa det här. Vi tyckte att vi kom på en verkligt finurlig lösning genom att skriva att i mån av möjlighet ska servicen ges och ordnas med beaktande av klientens språkkunskaper. På det sättet kom vi kring självstyrelselagsproblematiken och vi fick en rimlig behandling också i landskapet av personer med andra språk. Det här torde också kunna tillämpas när det gäller tolkspråken, som här har sagts inte är bara två utan de är två på svenska, men det finns många andra språk också.

Avslutningsvis, fru talman, några ord om reservationens innehåll i två punkter. När det gäller de anhörigas rätt att fungera som personliga assistenter så var jag i remissen av det här ärendet överens med ledamoten Barbro Sundback om att vi borde ändra på det här. Vi borde inte ha det såsom i riket. Med den målsättningen gick jag in i utskottsbehandlingen. Vi hörde flera sakkunniga, både organisationer och enskilda och föräldrar till handikappade. Ingen av dem hade den uppfattningen att det här skulle behöva ändras. De hade uppfattningen att rikslagstiftningen på den här punkten är okey och till och med motiverad, som flera uttryckte det som, också en representant för föräldrar. När ledamoten Aaltonen nu säger att hon själv har hört andra sakkunniga som har annan uppfattning, så borde hon ha föreslagit i utskottet att vi skulle ha hört dem. Jag fick jättesvårt, som hade den här grundinställningen, att följa Aaltonens och ledamoten Sundbacks resonemang eftersom de sakkunniga och berörda inte hade samma uppfattning som er och som jag hade ursprungligen. Det sades att det är väldigt väsentligt att de anhöriga kan avlastas genom att samhället bekostar en utomstående personlig assistans. Det tog jag till mig och insåg att de säkert hade rätt i det. Frågan måste naturligtvis avgöras i samband med serviceplanerna och ingående diskussioner föras. Vid revidering av serviceplanerna utgående från formuleringen i rikslagens 8 d paragraf där det finns ett undantag, måste möjlighet finnas till att låta anhöriga fungera i den här rollen om det finns särskilda skäl, vilket jag kan tänka mig att det gör i vissa sammanhang. Då tyckte jag att undantaget gör också att jag måste ge mig på den här punkten. Föräldrarna är automatiskt centrala när det gäller funktionshindrade barn. Personliga assistenter utifrån blir då en avlastning för dem och de har själva möjlighet att avtala med kommunen om närståendevårdstöd i sammanhanget. Jag har lärt mig förstå tänket från dem, som är berörda i det här sammanhanget och därför inte kunnat stöda Aaltonens förslag.

När det gäller terminologin hör jag också till dem som tycker att man ska använda det modernare uttrycket, även om handikappad uppenbarligen ändå internationellt är överlägset det mest använda i lagstiftningen runt om i världen. I Sverige har man redan ändrat sig och möjligen också i något annat land och vi hade kunnat göra det på Åland, men det hade nog fordrat, bästa vänner, att vi hade haft en fulltextlag, det är inte rimligt när man använder blankettlagstiftningssystemet. Att man måste gå in i nästan varje paragraf och göra förändringar på basen av en beteckning som de sakkunniga i det här sammanhanget, som vi har hört, inte har upplevt som något problem.

 Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Som tidigare har påpekats är jämställdhetsområdet en kunskapsfråga. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara på något annat sätt på Åland än vad det är i övriga Norden. Men det är helt rätt som utskottet har konstaterat att vi har väldigt dålig statistik på det här området. Jag ser som nästa prioriterade område inom jämställdheten just vården och omsorgen. Där har vi en dialog på socialbyrån hur vi ska kunna försöka ta fram relevant statistik. Den saknas, så är det. För att vi ska kunna fatta vettiga politiska beslut, speciellt om jämställdhet, så behöver vi ha statistik.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Inom sektorn vård och omsorg är oftast de funktionshindrade de mest sårbara och svagaste som vi måste värna om i det här sammanhanget. De är begränsade till antalet på Åland, de som är särskilt utsatta. Därför borde det inte ha varit något problem för landskapsregeringen, i beredningen av en sådan här lag, att ha rett ut frågan hur det verkligen är på Åland. Det är inte lyckligt när utskottet i hörande av sakkunniga får information om att man inte har upplevt något problem i sammanhanget och man känner inte igen beskrivningen från främst Sverige, som ges i framställningen. Det är bekymmersamt då ifall lagstiftarna ger fel signaler om hur det verkligen förhåller sig.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Minister Sjögren tar illa vid sig när socialdemokraterna har synpunkter på lagförslaget och det tycker jag inte att hon ska göra. Hon ska ha ett erkännande för att hon för fram den här lagen och många andra inom socialpolitiken. Hon erkänner också att landskapet ligger efter i många socialpolitiska frågor. Däremot tycker jag inte att det är värdigt att skylla på socialdemokraterna och att vi var i förra regeringen och att det är orsaken till att det är först nu som lagen kommer. Jag kan försäkra minister Sjögren att vi gjorde allt vi kunde. De skrivningar som fanns i det förra handlingsprogrammet om socialpolitiken tillkom ganska mycket på grund av socialdemokraterna, men vi hade inte ansvaret för det politikområdet och kunde inte direkt påverka de prioriteringarna. Så fungerar det i alla regeringar och det tror jag att minister Sjögren och jag är överens om. Nu är den här lagen här och vi har som sagt var synpunkter på den.

När man talar om rätten till personlig assistent tillkommer den nu genom den här lagen som en subjektiv rätt. Jag uppfattar det faktiskt att ltl Gun Carlson kanske inte riktigt hade uppfattat det utan att det skulle prövas på något sätt av kommunen, men gud ske lov har vi kommit från den modellen. Nu är det en subjektiv rätt som tillkommer personer, som enligt lagen är gravt handikappade. De har rätt till personlig assistent enligt de regler som bestäms i lagen. Som personlig assistent kan man anställa idag nästan vem som helst, förutom en anhörig. Lagen bygger på en värdering som många har förklarat på olika, mer eller mindre framgångsrika, sätt. Jag är själv psykolog och jag har avstått i mångt och mycket från mitt yrke efter att ha hört oändliga diskussioner bland professionella om vad som är bäst för andra människor. Diskussioner som ofta är ganska horribla. Man utgår inte från att människor alltid vet sitt bästa utan det finns professionella experter på hur andra ska leva sitt liv. Tyvärr är det så inom den här professionen. Jag tänker med förskräckelse på de socialnämnder där det sitter någon professionell och så ska de här förtroendevalda bedöma om det är lämpligt att en förälder eller en make eller maka är lämplig som personlig assistent. Det går tillbaka till den gamla fattigvården som utgår från när kyrkan hade det sociala ansvaret för personer som av olika skäl hade svårt att klara sin försörjning. Då fanns det alltid goda medborgare som satt i de bidragsbeviljande organen och som av socialt intresse och engagemang kände till andra människors förhållande bra och som också tyckte att de både kunde och hade rätt att bedöma vad som är bäst för den och den personen med de och de svårigheterna. Den generella socialpolitiken avstår från den typen av metoder. Den utgår från att om man uppfyller lagen så har man en rätt och den ska man kunna utnyttja, helst på det villkor som man själv väljer.

Det är en tillbakagång, som jag ser det, med den här finska lagstiftningen. Säga vad man vill, men Sverige är ett framgångsland när det gäller socialpolitik. Det är inte en politik som går ut på att de som är allra fattigast eller har det allra svårast ska få stöd, medan alla andra ska klara sig själva. Nej, det är inte så, men den generella nordiska modellen bygger på att man ska förhindra att folk blir marginaliserade, att människor hamnar i utanförskap, att människor inte klarar sin försörjning. Den andra modellen är den gamla fattigvårdsmodellen. I Finland idag växer brödköerna och det beror på att man har för dåliga sociala försäkringssystem, nivåerna är för låga och det har varit så länge. De har inte indexjusterats sedan vi gick med i EU. Finland är idag ett land med ganska outvecklat socialförsäkringssystem och vårt ligger faktiskt efter det finska i många avseenden.

Nåja, herr talman, utskottet har hört en förälder. En förälder, som tyckte att det här var ett bra förslag, att föräldrar automatiskt inte kan få fungera som personliga assistenter. Är det på basen av det som vi ska generalisera och bedöma alla föräldrar lika? Det är inte seriöst, de professionella må ha sin uppfattning, men jag delar den inte efter många år i branschen och efter att ha hört många utredningar om hur andra människor borde leva. Herr talman, en värderingsfri socialpolitisk lagstiftning gör att den som lagstiftningen berör själv ska få välja. Så har man det i Sverige och så tycker vi att det ska vara här också.

Om det är en ekonomisk fråga så säg det, att de anhöriga ska anhålla om att få närståendevård, men det är ett sämre alternativ, det är ingen subjektiv rätt, det prövas i varje enskilt fall av kommunen. Tar pengarna slut i juli blir det inte flera anhörigvårdare i kommunen, om inte kommunen sätter till mera pengar.

Ur den anhörigas synvinkel är det en stor skillnad i ekonomisk ersättning. Det beror naturligtvis på hur många arbetstimmar man kan beviljas som personlig assistent, men jag skulle gissa på att lönen ligger någonstans mellan 1 000-1 500 euro i månaden beroende på arbetsinsatsen, medan det högsta beloppet för en närståendevårdare är runt 500-600 euro i våra kommuner. Visst är det en stor skillnad.

Ltl Roger Jansson var inne på en mycket, mycket viktig princip, dvs. jämlikheten inför lagen. Tror faktiskt majoriteten här att det finns tillgång till personliga assistenter ute i skärgården t ex? Tror ni att det är möjligt att rekrytera personer för de här arbetsuppgifterna? Jag har en viss erfarenhet av det här. Det finns åtminstone i Mariehamn, men det är ofta genomgångsyrken, det är genomgångsarbeten, det är inte många som stannar väldigt länge på de här arbetena. En anhörig har trots allt ett annat engagemang och kan tänkas vara mer uthållig, speciellt när det gäller personer  med grava funktionsnedsättningar. Jag tror att det blir svårt för kommunerna att uppfylla skyldigheten, men det återstår att se.

I debatten tog vtm Gunnar Jansson upp språkfrågan. Efter att ha hört ltl Roger Jansson får jag det intrycket trots allt att om vi har en person med grav funktionsnedsättning som talar vilket språk det nu kan vara, rumänska eller engelska och mycket knagglig svenska, så blir det fullt möjligt för de kommunala myndigheterna att kommunicera med den här personen på dess modersmål. Om det betyder det så avviker vi från självstyrelselagens 40 paragraf. Ltl Roger Jansson beskrev det som så att man har kringgått paragrafen och visst kan man i det här fallet tycka att ändamålen helgar medlen. Inte har jag personligen något emot det, men om vi nu ska stifta lagar i enlighet med självstyrelselagen också, som vi själva räknar som en grundlag, så tycker jag kanske att utskottet har tagit lite väl lätt på sin uppgift. Deras syfte är kanske inte heller att primärt granska den frågan, utan man har varit pragmatisk och önskat göra det bästa möjliga för dem som är berörda.

Jag undrar om lagtinget är beredd att bara så där släppa igenom det här eller ska vi fundera lite mera? I normala fall tycker jag att det här borde gå till stora utskottet för en granskning, men jag kommer inte att lägga det förslaget. Jag utsätter inte mig mera för några beskäftiga kommentarer om socialdemokraterna, men jag är skeptisk till om det är så här vi ska göra. Det är majoriteten naturligtvis som bestämmer. Jag tycker att det är väldigt tveksamt.

En annan sak som utskottet har gjort bra är när man diskuterar frågan om servicesedlar. Nu är det inte aktuellt på Åland och jag tror inte heller att det kommer att komma, det är i alla fall på framtiden, inte med de små kommuner vi har. Rent konstitutionellt så säger man att rikslagen om servicesedlar, som man har i riket, inte är tillämplig här, men man skulle i stöd av socialvårdslagen kunna utfärda sådana här servicesedlar. Det där borde nog granskas lite mera. Varför har man då en särskild lag i riket? På något vis verkar det som om vi skulle hoppa över en författningsnivå.

Inom ÅHS har vi så mycket beslut som inte grundar sig på lag överhuvudtaget. Jag undrar om vi ska ha flera sådana här beslut på lösa boliner. Själv tog jag ett initiativ i stadsfullmäktige om att staden skulle med hjälp av servicesedlar göra det möjligt för dem som har behov att upphandla t ex städtjänster och nu när det har varit mycket snö, plogning och sådant, men då konstaterade socialmyndigheterna i staden att det inte var möjligt att utfärda servicesedlar just på grund av att vi saknar den motsvarande rikslagen. Man gjorde tydligen den bedömningen att i det fallet kunde man inte stöda sig direkt på servicelagens 3 kapitel. Det råder ganska delade meningar om det här också, vilket skulle kunna vara en grund för stora utskottet att titta närmare på den här frågan.

Herr talman, detta kvarstår som ganska stora frågetecken eter den här diskussionen. Frågan om anhöriga ska kunna vara personliga assistenter är en rent politisk fråga, men de två övriga är av sådan natur att jag känner åtminstone en viss otillfredsställelse att lämna ifrån mig betänkandet utan att veta hur det riktigt fungerar. Det betyder sedan ändå i det långa loppet att det blir en stor osäkerhet någonstans. Tack herr talman!

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag tror inte att det är jag som har missförstått någonting om anhörigas möjligheter och den subjektiva rätten, som jag inte är så säker på att ska kallas en subjektiv rätt. Det här bygger på serviceplaner som kommunerna ska göra upp tillsammans med den anhöriga eller någon person eller myndighet och där ska servicebehovet fastställas. Det står i 3 paragraf och sedan finns det 8 d paragraf som anger hur man ska ordna det. Där ska man beakta det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet, alltså det är ingen subjektiv rätt vi talar om. Jag tror att det är ltl Barbro Sundback som inte har förstått det här.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, det återstår att se. Vi kanske kan få ministerns eller utskottsordförandes avgörande i frågan. I så fall är den här lagen ganska onödig om den inte garanterar en person med grava funktionsnedsättningar de rättigheter som skulle tillkomma dem enligt 8 d paragraf.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Nej, jag tror inte att den är onödig, jag tror att det är bra att kommunerna får göra upp en serviceplan, det har inte funnits förut, där man verkligen försöker definiera hjälpbehovet, tillstånd och statusen och också möjligheterna, vilka hjälpmedel man kan erbjuda. Det är inte alls någon tillbakagång utan det är bara bättre. Sedan ska man ordna personliga assistansen allt efter behovet. Jag uppfattar att ltl Sundback redan sade i anförandet att det är någon som avgör hur många timmar den här hjälpen ska ges. Det måste byggas på någonting och det ska byggas på denna serviceplan, som ska göras upp på ett sakligt och sakkunnigt sätt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! I 8c paragrafen, kanske ltl Carlson har den framför sig, sägs det i sista stycket: ”Ifråga om de funktioner som avses i 1 moment 3-5 punkten ska personlig assistans ordnas minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker för att tillförsäkra den gravt handikappade nödvändig hjälp”. Det menar jag att är en subjektiv rätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Inledningsvis kan jag säga när det gäller subjektiv rätt att Ålands kommunförbund hade i remissvaren ett väldigt utförligt och uttömmande resonemang om subjektiv rätt. Det är en benämning som kanske inte är så lämplig att använda alla gånger lagstiftningsmässigt. Det är bara att läsa innantill i lagen så vet man att man har rätt enligt lagen under vissa omständigheter. Det finns väldigt stora utrymmen för tolkning, vilket man också konstaterade i förarbeten. När man är handikappad på grund av ålderdom ska alltså den här lagen inte tillämpas, t ex om det finns olika problem runt omkring.

Det är lite olyckligt när det blir diskussioner kring om man är lämplig som assistent, man ska bedöma om en mamma är lämplig som assistent. Det har väl aldrig någonsin diskuterats i utskottet. Vi har aldrig fört en sådan diskussion, då är man verkligen ute och cyklar om man diskuterar på det sättet. Det här handlar, om sådana omständigheter föreligger, att anhöriga lämpar sig som assistent, det är det enda alternativet som man har, man bedöms inte om man är trovärdig.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, det står i paragrafen så här: ”En anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade kan inte utses till personlig assistent”, det är grundregel nummer 1, ”om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses vara förenligt med den gravt handikappades intressen”. Grundtanken är att det inte ska vara en närstående, en anhörig, och då frågar man ju sig, varför? När man ser i arbetena är det för att, som ledamoten och ordförande själv sade, att man ska hålla de anhöriga ifrån de personer som lagen gäller, och det gäller inte bara barn, det gäller också vuxna.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Jag var själv lite fundersam kring den här paragrafen, men de facto, om man läser datum på framställningen, 12.11, man hade alltså i princip november, december och januari på sig att ta fram anhöriga och andra som kunde komma till utskottet och berätta om det. Vi hade inte stopp på hörande eller någonting sådant, men olika organisationer noterar att när lagen skriver att anhöriga inte får fungera som personlig assistans, fyller den en viktig funktion. Till och med organisationerna kom med detta! Alla är eniga, det är några socialdemokrater som försöker måla ner och angriper de anhöriga och säger att det är dem vi är ute efter, det är dem som vi är negativa mot. Den här lagstiftningen, har jag förstått, har kommit enbart till gagn för dem som är i behov av assistenter, därför finns den med.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, det grundar sig på värderingar. Det måste väl vara så då med den svenska lagstiftningen att där löper personer med funktionsnedsättning som har anhöriga stora risker att bli osjälvständiga. Det är en av slutsatserna som man kan dra av den här finländska lagstiftningen. Det är vanligt i Finland att man tilltror experter väldigt mycket medan man i Sverige har en mera demokratisk utgångspunkt, också när det gäller sociallagstiftningen. Jag tror att det är frågan om ganska stora kulturskillnader, men det är majoriteten som avgör, det spelar ingen roll om det är tre, fem eller tolv socialdemokrater, jag fortsätter att ha min åsikt. Jag har en annan värdering och en annan människouppfattning än den här lagstiftningen gör sig till tolk för.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Ja, man häpnar. Jag har arbetat 13 år med rehabiliteringen och fyllt i säkert 70 ansökningar om personliga assistenter och det har aldrig varit aktuellt att en anhörig skulle vara en assistent. Praxisen som man hittills har haft, också enligt den gamla lagen, har varit att en anhörig ska inte vara en personlig assistent. Det är ingenting nytt. Man får den uppfattningen av ltl Sundbacks anförande att nu tar vi bort alla anhörigas jobb och rättigheter, det har ju aldrig funnits egentligen i praktiken.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag har stor respekt för ltl Erikssons erfarenheter, men åtminstone i Mariehamn så har vi föräldrar, som har fungerat som personliga assistenter. Det är också frågan om vad lagstiftaren har för sorts önskemål, vill man erbjuda det här så skriver man lagen på ett annat sätt, men om man har den här uppfattningen att det inte är lämpligt så då skriver man lagen på det här viset och det menar vi att är en klar värdering. Det finns inte några fakta, annat än sociala och psykologiska resonemang att det skulle vara olämpligt att anhöriga fungerar som personliga assistenter.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! I social- och hälsovårdsministeriets information står det nämligen att de anhöriga som nu är anställda som personliga assistenter får fortsätta som det och de barn som har svårt att uttrycka sig så att andra människor förstår dem, så kan också ha sina anhöriga som personliga assistenter. Det är inte alls så hård bedömning som ltl Sundback låter oss tro.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Varför har man bedömningen överhuvudtaget då om den inte ska fungera i ett visst syfte. På något plan måste väl också ltl Sirpa Eriksson börja inse att resonemanget är fullt av motsägelser. Troligen är det pengarna i slutändan. Det blir billigare för kommunerna om de anhöriga får status som närståendevårdare, men är detta det bästa utgående från den här personen med funktionsnedsättningar, ur den synvinkeln. Det tror inte vi. Det måste finnas en variationsrikedom och en möjlighet och den ska vara så öppen som möjligt. Det ska vara de egna som avgör så mycket som möjligt själva, inte myndigheterna!

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Sirpa Eriksson

Herr talman! Jag hoppas att jag får avsluta dagen med lite positiva nyheter. Den här lagen ger de handikappade ungdomarna rätt till assistent också i gymnasial- och yrkesutbildningar, inom de områdena och också inom rehabiliterande utbildning. Alltså subjektiv rätt så det är en kommunal angelägenhet. Vad betyder det i praktiken? Nu har jag förstått att skolorna på något sätt ordnar assistans för de handikappade ungdomarna, men de åländska ungdomarna har inte haft helt klart rätt att fara till Sverige och studera t ex om de har varit handikappade, men enligt den här lagen, som jag ser det, är fri rörlighet möjligt och det är absolut rätt.

I Sverige finns det flera folkhögskolor som är specialiserade för både psykiskt och fysiskt funktionshindrade och har studielinjer där. Det är frågan om internat och där ingår också någon slags service, mat, kanske sjukskötar- och läkarservice. De här skolorna har som krav att man inte byter hemort så då gäller det att man ska ha sin assistent från Åland för åländska ungdomar. Den här rättigheten har rikshandikappförbunden uppmärksammat, det här kommer att vara väldigt bra för ungdomarna, de kan nu fritt studera. Det här betyder också att eftersom handikappade har mera möjligheter till yrkesstudier kommer det också att öka sysselsättningen.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras efter bordläggning

11      Skattemeddelande

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)

Ärendet avförs.

Enda behandling efter bordläggning

12     Beredning av ny självstyrelselag

Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010) (Bordlagt 1.3 och 8.3.2010)

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)

Ärendet avförs.

Föredras

13     Tandvård

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)

Ärendet avförs och upptas vid ett senare tillfälle.

För kännedom

14     Budgetens förverkligande

Lagtingsledamoten Johan Ehns m.fl. spörsmål (S 3/2009-2010)

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att svar inte avges av landskapsregeringen kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 15 mars.2010.

15     Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. lagmotion (LM 3/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum den 22 mars 2010.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 22 mars.2010 kl.13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.08)

Originalfil