Plenum den 18 2006 kl 13.00

PLENUM den 18 januari 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Dennis Jansson och ltl Brage Eklund).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Brage Eklund på grund av annan orsak: deltagande i skogsbruksseminarium och ltl Dennis Jansson på grund av privata angelägenheter.

 

Meddelande

Meddelas att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum fredagen den 20 januari omedelbart efter det att lagtinget arbetsplenum avslutat.

Landskapsregeringen har meddelat att följande medlemmar kommer att vara närvarande vid frågestunden: lantrådet Roger Nordlund samt landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf.

 

De lagtingsledamöter som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast samma dag kl. 8.30, om möjligt dock under torsdagen den 19 januari.

Antecknas.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående tredje tilläggsbudget för år 2005. (FR 10/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag till tredje tilläggsbudget för år 2005 och vill anföra följande.

 

För det första vill finansutskottet omfatta förslaget till sifferbudget helt enigt, dvs. efter det här är budgeteringen för år 2005 272.117.000 euro. Jag vill också tillägga med anledning av diskussionen under remissen att utjämningsfonden fr.o.m. detta, om vi också räknar med budgeten för 2006, kommer att innehålla 34.233.000 euro. Det fanns lite frågor runt det.

 

Finansutskottet har alltså inte ändrat någonting av momenten. Vi har kommenterat några få moment. Vi har haft diskussion om alla men det vi kommenterar är delfinansieringen av utbyggnaden av trav- och ridsportanläggningen, som finansutskottet stöder och tycker att det här är ett bra sätt att använda EU-pengar. Vi har också noterat att finansieringen av andra  mål 2-projekt inte kommer att påverkas negativt av denna åtgärd med mål 2-pengar och vi hänvisar till den s.k. n+2 regeln.

 

När det gäller flygtrafiken stöder finansutskottet att man tar upp ett anslag om 200.000 euro för att upprätthålla en tillfällig trafik på flyglinjen Mariehamn - Stockholm/Arlanda. Det är enligt utskottets mening mycket viktigt att man kan upprätthålla en reguljär trafik Stockholm – Mariehamn; även om vi har färjtrafik, även om det finns bättre flygförbindelser i dag till Helsingfors måste vi ändå ha en bra trafik till Stockholm. För näringslivet är det här av absolut nödvändighet. Efter den tillfälliga upphandlingen som dessa 230.000 antas räcka till kommer man enligt landskapsregeringen att göra en upphandling en trafikpliktreglerna. De pengarna kommer alltså att tas upp i en senare budget.

 

Utskottet har också under diskussionen om flygtrafiken igen uppmärksammat att öppethållningstiden på flygfältet blir sämre och sämre och det blir svårare och svårare att upprätthålla en tillfällig trafik. Det har varit några incidenter, dvs. man har inte kunnat landa på grund av att flygfältet inte har hunnit ploga osv. Här uppmanar utskottet landskapsregeringen att i samråd med luftfartsverket arbeta för att förbättra flygfältets öppethållningstider. Det är så viktigt att det måste finnas en flexibilitet och en beredskap från flygfältet att ha flygfältet öppet när det behövs. Det är en tämligen mild.

 

En kommentar när det gäller sjötrafikens verksamhetsutgifter, där utskottet konstaterar att priset på bränsle fluktuerar, det har det gjort flera år och det har också medfört att det många gånger behövs tilläggsbudget för att täcka tilläggskostnaderna. Därför anser utskottet att landskapsregeringen bör överväga att köpa bränsle till ett fast pris. Utskottet har ingen bestämd åsikt om hur detta skall förverkligas men vill ändå att man försöker anstränga sig lite för att se hur man kunde göra det här.

 

Ett litet påpekande om den treåriga turlistan som gäller i dag för skärgårdstrafiken är att om man gör justeringar i turlistan så anser utskottet att detta skall göras i samarbete med skärgårdskommunerna.

 

I övrigt noterar bara utskottet, liksom alla andra, att det blev ett oväntat tillförande av medel från staten, och det tar vi naturligtvis tacksamt emot. Det var också därför som utjämningsfonden kunde tillföras mera medel.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Som framgår av betänkandet har jag bifogat en reservation till detsamma.

 

Kommunerna först. Som ordföranden för finansutskottet sade har vi fått mera pengar från riket genom att klumpsumman har ökat och det betyder att man överför pengar till utjämningsfonden ytterligare 7 miljoner euro. Det betyder att landskapet lägger ännu mera pengar på hög, medan kommunerna fortsättningsvis har det lika illa ställt. Vi tänker vara konsekventa, vi har tidigare föreslagit att man skall införa en kompensation för förlusten av kapitalskatten som kommunerna får genomlida och vi tänker fortsätta med det, men formellt sätt är det på det viset, eftersom det här är en tilläggsbudget för år 2005 att pengarna först måste överföras till utjämningsfonden, men vi har då i klämmen föreslagit , som jag redovisar senare, att man skall återkomma i tilläggsbudget med förslag om kompensation för förlorad kapitalskatt.

 

Lite om kapitalskatten som verktyg och lite om det som jag är säker på att finansansvarige så småningom kommer att säga.

 

Landskapsregeringen har hela tiden hävdat, med viss rätt, att man skall genomföra en genomgripande reform av landskapsandelssystemet. Det tycker också vi att man skall göra. Men för det första är vi tveksamma till om man kommer att hinna under pågående år att genomföra denna väldigt omfattande reform. Det är mycket arbete, det kommer att vara en hel del slitningar, det finns regionalpolitiska aspekter som skall vägas in och mycket annat också. Vi tror inte att arbetet kommer att bli färdigt under det här året. Dessutom tror vi att kapitalskatten, sedan när vi fattar beslut om hela paketet någon gång, kommer att ingå i det systemet också. Därför ser vi inga hinder för att man genomför den delen redan nu, för kommunerna har det svårt ekonomiskt. Kapitalskatten är också i allra högsta grad ett näringspolitiskt instrument för kommunerna. Därför tycker vi att det är viktigt, för en stor del av den kapitalskatt som nu staten först får och som sedan går tillbaka till landskapskassan är ett resultat av näringsverksamhet i kommunerna. Det skall vara intressant för kommunerna att sporra till näringsverksamhet så att det leder till kapitalskatt osv. Därför tycker vi att i den här situationen på Åland när man allmänt säger att vi måste betona näringsverksamheten är det här en viktig del och det förvånar oss att inte de övriga borgerliga partierna inser det här.

 

I varje fall aviserar jag nu att jag till omröstning kommer att ta klämmen som finns i reservation om att landskapsregeringen skall återkomma i samband med tilläggsbudget med förslag om kompensation för utebliven kapitalskatt.

 

Så till flygtrafiken, fru talman. Trafikplikten och utnyttjandet av den och den samhällssubvention som det medför är, precis som jag skriver i min reservation, ett dåligt sätt att bedriva flygtrafik, men ibland kan det vara nödvändigt. Vi har fått erfara i utskottet att det finns vissa privata initiativ redan nu att bedriva trafik mellan Mariehamn och Stockholm, åtminstone med taxiflyg, men vi har inte kunnat få det klargjort huruvida vi kan i denna situation nå en reguljär trafik utan att utnyttja trafikplikten. Därför kommer vi att vara med på att vi inför dessa pengar i budgeten för att genomföra en tillfällig upphandling för att få igång trafiken. Det är viktigt anser också vi. Utskottet har skrivit att det är viktigt framför allt för näringslivet och så är det också; jag har också omfattat den skrivningen, men det är också viktigt att flygtrafiken eventuellt kan utnyttjas för annat också, privatpersoner och turism. Det vore det bästa om också andra än näringslivstopparna har en möjlighet att flyga till Stockholm.

 

Det som vi är oroliga för är kanske inte budgetförslaget som sådant som lades om pengarna, men det att trafikansvarige Runar Karlsson under remissdebatten sade att för ledamoten spelar det ingen roll om subventionen blir 100.000 eller 400.000 euro, så går det lika bra ändå, bara det blir trafik, så då drog vi öronen åt oss lite grann och tänkte att kanske det finns skäl att lite sätta ramar så att inte Runar Karlsson får regera i den här frågan hur som helst. Då blir det lätt så att pengarna kan tänkas rinna mellan fingrarna. Jag har alltså reserverat mig till den delen; jag anser för det första att när man upphandlar flygplansmodellen behöver den inte bli överstor, det är budskapet i det som jag skriver, man skall ha ett lagom stort plan för de personer som vill flyga till Stockholm och statistiken har visat att det inte är särdeles många per tur och samma antal har statistiken visat att har varit genomgående under många år. Det torde vara självklart att ju större plan desto dyrare är det att flyga. Om pengarna rinner mellan fingrarna osv., så hänger ihop med detta också: det är viktigt för att det skall bli en stabil trafik och att pengarna inte skall bli förlorade är det viktigt att det flygbolag man anlitar är solvent. Med tanke på det som ledamoten Runar Karlsson sade vill vi ha ramar till den delen också och där har jag krävt i finansutskottet att det bolag som kontrakteras efter upphandlingen skall kunna visa att bolaget bedriver en verksamhet som står på solid ekonomisk grund. Med tanke på det jag har sagt om hur ledamoten Runar Karlsson uttalade sig tycker jag att det är lite konstigt att inte utskottsmajoriteten kan enas med mig kring en sådan här skrivning, för det är egentligen det ändå som alla vill uppnå. Jag aviserar att jag också tar detta till omröstning.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa vill påskina att jag skulle vara någon person som skulle haska med landskapets pengar. Jag vill uppmana ltl Mats Perämaa att kontrollera trafikbudgeten från år 2000-2006. Den står ungefär på samma nivå som för sex år sedan, trots att bränslepriset har stigit med över 1 miljon. Det är den avdelning som har haft en så bra kostnadsutveckling av alla avdelningar. Vi har också minskat antalet anställda med 22 personer under den tiden, så jag har definitivt tagit mitt ekonomiska ansvar i trafikfrågan och jag kommer också att göra det här. När jag  sade 100.000 eller 400.000 ville jag påskina hur oerhört viktig trafiken är för den övriga ekonomiska verksamheten på Åland och vi kommer inte att säga nej om det är summan är slage rimlig i trafiken. Det är det jag ville säga. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har inte i samband med det här satt mig in exakt i hur trafikbudgeten för övrigt har utvecklats, men en hel del kritik mot den verksamhet som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson ansvarar för har man kunnat utläsa i tidningar osv. i fråga om plogning och sådana saker, när vi nu en gång kom in på hur mycket pengar vi lägger på trafikbudgeten som helhet. Ändå, budgetförslaget var visst 230.000 euro för upphandlingen och då blir det ännu underligare om ledamoten Runar Karlsson säger att 400.000 skulle gå lika bra!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att man vill ha så billig trafik som möjligt och som jag menade kommer det inte för mig att vara ett hinder om trafiken kostar några hundra tusen euro. Vi kommer ändå att måsta ha den. Som jag sade kan man historiskt visa att vi har fört en mycket ansvarsfull ekonomisk politik inom trafiken. Att vi får kritik får vi alltid leva med när man sitter på den här stolen. Det finns, som sagt, ingen minister som är nu född som inte kommer att få kritik!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi får hoppas att det så småningom blir en minister på den här stolen också som kan klara sig utan så mycket kritik i varje fall. Det intressanta i replikväxlingarna med trafikministern är att trafikministern för sin del inte hade någon åsikt om behovet av hur stor flygplansmodellen skall vara. Trafikministern hade ingen åsikt om vikten av att det bolag som kontrakteras kan visa på en stabil ekonomisk verksamhet, men vi får hoppas att trafikministern också kan återkomma till den saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag blir lätt konfunderad när jag hör ltl Mats Perämaas argumentation kring sin reservation som berör flygtrafiken. Här i lagtinget och också alla ålänningar är angelägna om att vi skall ha en välfungerande flygtrafik. Vi känner alla till den problematik som har uppstått under de senaste åren och jag uppfattar i alla fall landskapsregeringens ärliga målsättning att lösa detta på bästa möjliga sätt. När ltl Mats Perämaa säger att man inte vet om det blir att kosta 400.000 eller 100.000 euro, men anslaget är på 230.000. Det är ramen. Sedan har man en lösning att få detta till stånd tills man kan få en riktig upphandling, så jag förstår inte riktigt ltl Mats Perämaas kritik i det här avseendet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag skall anstränga mig för att riktigt förklara för ltl Christian Beijar. När finansutskottet får en budgetframställning till behandling är det det som står i texten jämte det som har anförts av regeringen under remissdebatten som vi tar ställning till, förutom det som ledamöterna har sagt förstås. I texten står, som jag sade i mitt anförande, 230.000 euro men landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson såg för sin del inga hinder fast det skulle kosta 400.000 euro. Då blir man frågande: att har man en så god ekonomisk styrning på det här som man kunde önska? När det gäller den flygtrafik som har varit så känner vi alla till det bolag som på kommersiella villkor har trafikerat den här linjen under senare år. De stod inte på solid ekonomisk grund och därför gick det som det gick. Det är där som vi vill undanröja risken för att det skulle kunna sluta på samma sätt efter att vi har upphandlat trafik.

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag läser i alla fall i landskapsregeringens förslag att det är 230.000 euro. Det har också behandlats av finansutskottet, så därom råder inga tvivel. När det gäller eventuella osäkerheter vid upphandling av flygtrafik finns det alltid risker när man begär anbud och det är klart att man utgår från att behandla anbuden så seriöst som möjligt, men i all affärsverksamhet finns det alltid en risk. Men utgångsläget skall väl ändå vara – och det tror jag att är landskapsregeringens absoluta målsätnting – att behandla detta seriöst. Om ett bolag har gått i konkurs behöver det inte innebära att landskapsregeringen skulle ha behandlat ärendet oseriöst. Den tanken kan jag inte föreställa mig.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Då förstår jag egentligen inte vad det finns för hinder att också socialdemokraterna skulle vara positiva till den skrivning som vi kommer att ta till omröstning. Det är bara för att ytterligare ge landskapsregeringen råg i ryggen och försöka förverkliga detta på ett så positivt sätt som möjligt. Ingen kan väl förutsätta att landskapsregeringen med vett och vilja skall missköta den här saken, det tror jag ingen gör heller, men det hindrar inte att vi från lagtinget också kan ha en klar och tydlig åsikt om den här saken, om hur viktigt det är att vi får en stabil flygverksamhet med tanke på det som skedde med det förra bolaget som drev trafiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

När det gäller kommunernas ekonomi har regeringspartierna kommit oppositionen till mötes och anslagit 1 miljon ytterligare utöver det som var i budgeten. Jag hänger inte med i liberalernas svängar. När liberalerna hade finansministerposten fick vi i kommunerna lära oss att vi skulle spara och gneta, men när ni nu är i opposition är det spenderbyxorna som gäller!

 

När det gäller flygtrafiken undrar jag vad liberalerna har för långsiktig lösning på den. Ni har ju sänkt ett flygbolag redan som heter Ab Skärgårdsflyg och vad har ni i rockärmen i fortsättningen?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Tack för det berömmet, om vi under en liberal finansminister har medverkat till att kommunrepresentanterna också sparar i sin ekonomi, det ser jag som ett rent beröm! För övrigt inledde vi processen med att kompensera för kapitalskatten, så långt det var möjligt i den situationen, så en del av kapitalskatten överförs redan nu. Vi är fullständigt konsekventa i den politiken.

 

Vad gäller flygtrafiken och vem som igångsatte nedmonteringen av Ab Skärgårdsflyg framgick det väldigt tydligt under remissen att nedmonteringen startade under FS:s ledning, under lantrådet Roger Jansson och centern medverkade till den processen hela vägen fullt ut.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Som jag uppfattar det kunde inte ltl Mats Perämaa svara på vad liberalerna har för långsiktig lösning på flygtrafiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det blir enkelt! Vi är med om att subventionera trafiken i en tillfällig upphandling så att man kommer igång. Vi vill att det skall ske med ett lämpligt plan, lämplig storlek på flygplansmodellen. Vi vill att det bolag som kontrakteras är ekonomiskt solvent. Vi vill att det skall vara en framtidslösning. Vad är det som är svårt med det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

När det gäller tilläggsbudgeten är det flygfrågan som är den stora saken. När det gäller flygtrafiken tycker vi inom Obunden Samling att det är väldigt viktigt med flygtrafik också till moderlandet Sverige. Därför understöder vi utskottets mening att bifalla den begäran som landskapsregeringen kommer med om en summa pengar för att ordna det här tillfället i väntan på eventuell trafikplikt.

Helst ser vi att detta skulle ske utan subvention på marknadsmässiga grunder, men om inte det går, vilket från tid till annan har visat sig, så är vi beredda att nyttja trafikpliktsinstrumentet. Vi tycker att det är viktigt med rätt dimensionerad flygtrafik så att kostnaden i så fall blir så låg som möjligt för skattebetalarna. Därför stöder vi ltl Mats Perämaas reservation.

 

Det skulle ha varit intressant att ha kunnat läsa ur betänkandet vad finansutskottet har dragit för slutsatser och erfarenheter utgående från hörandet, men det verkar vara ett tecken i tiden att utskottsbetänkandet är väldigt sparsamt, väldigt tunt. Man kunde kanske ha lagt ut texten lite vad utskottet har för åsikter om just de här frågorna. Det börjar bli symptomatiskt att reservantens skrift är minst lika lång som utskottets betänkande – det visar väl på någonting kanske. Eftersom utskottet har haft ett ganska ingående hörande om flygfrågan borde man ha skrivit lite mera. Reservanten har däremot skrivit en hel del och den reservationen kommer vi att stöda.

 

Det har tydligen också varit diskussion i utskottet om kompensation till kommunerna för utebliven kapitalskatt och vår linje har där varit att vi inte skall strö pengar över kommunerna, men den linje som landskapsregeringen presenterade i ordinarie budgetförslag tyckte vi att var på tok för njugg, så vi är också beredda att stöda förslaget att uppmana landskapsregeringen återkomma i tilläggsbudget med ett förslag. Vi hoppas att det förslaget är av rätt dimension. Från tid till annan finns det pengar i landskapets kassa och vi hörde här ett exempel från 2001-2002, då vi förutspådde en framtid med stora underskott och då kanske den här ekonomiska politiken mot kommunerna skulle ha varit den rätta, men nu när det s.a.s. finns utrymme i landskapets kassa bör man i alla fall inte svälta ihjäl kommunerna. Det tror jag att beror på att man vill helt enkelt att det skall krackla så mycket för kommunerna att de går samman. Man försöker svälta ihjäl dem till större enheter, och den utvecklingen stöder inte vi, utan det skall i så fall komma från en naturlig utveckling, där kommunerna själva vill samarbeta mera och kanske på sikt gå ihop, man skall inte strypa på gasen som Ryssland gör.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag begärde ordet för att i ett lite längre inlägg bemöta den kritik som ltl Mats Perämaa och hans parti riktade mot mig angående mitt sätt att bedriva trafikpolitik, i det här fallet kanske mest flygtrafik. Framför allt vill jag ha en åsikt om kritiken som lät påskina att jag skulle vara en sådan person att göra av med skattebetalarnas pengar i stor utsträckning, pengarna skulle rinna mellan mina fingrar, som ltl Mats Perämaa uttryckte det. Det här vill jag på det bestämdaste säga emot. Jag kan säga att under min tid som landskapsregeringsledamot från år 2000 är driftsutgifterna som sagt desamma i dag som de var för sex år sedan. Då skall vi komma ihåg att bränslepriset har stigit med 2 miljoner euro; i huvudsak är de pengarna för skärgårdstrafiken. Med detta tycker jag att man kan visa att jag och övriga i landskapsregeringen bedriver en ekonomiskt bra trafikpolitik. Det har också minskat 22 personer på trafikavdelningen under dessa sex år, alltså 10 procent och vi fortsätter att jobba i de banorna utan att för den skull behöva säga upp folk, utan förändringarna sker med naturlig avgång och omplaceringar. Med detta vill jag på det bestämdaste säga ifrån när man från talarstolen påstår något annat.

 

Fru talman!

Så lite om liberalernas reservation, där man säger att man skall anpassa flygmodellen till rådande behov. Det låter snyggt och bra. Vi har lite större ambitioner i landskapsregeringen. Vi kommer också att anpassa flygplansstorleken efter kommande behov. Rådande behov i diskrimineringslag är ungefär 2.000 passagerare till Stockholm per år. År 2000 hade vi 6.272 passagerare, då när ltl Fredrik Karlström och jag bedrev det i Skärgårdsflyg. Det är det vi vill uppnå; vi vill ha minst de siffrorna tillbaka för att kunna gynna näringslivet och att de skall komma från och till Åland. Det är inte det rådande behovet utan det är det förväntade behovet vi kommer att jobba efter. Det fina i EU-upphandlingen är att vi nu har den totala makten vad beträffar flygplansstorleken, vad beträffar turlistan, vad beträffar biljettpriset. Om vi vill gynna flygtrafiken till Åland, om vi vill gynna näringslivet på Åland måste vi se till att vi har en sådan flygplansstorlek att man kan ta ett tillräckligt antal passagerare. Exakt hur många det är kan jag inte svara på idag, men i alla fall kan jag säga att det är minst 18. Vi måste också ha minst två turer per dag till Stockholm och två turer från Stockholm. Vi måste ha ett biljettpris där inte bara näringslivet och den offentliga sektorn har råd att resa utan att också gemene man har råd att resa. Det här betyder med all sannolikhet att vi behöver att ganska hyfsat plan i storlek. Vi vill gärna upp till minst de siffror som jag nämnde från år 2000 på 6.200, vi vill gärna ha t.o.m. 10.000 passagerare på årsbasis. Det är vår målsättning och den målsättningen måste vi alltid ha, vi måste alltid ha en bra utveckling i samhället. Vi kan aldrig förlita oss på nuvarande siffror. Då kan vi med all sannolikhet flyga med fem personers flyg, men det vill vi inte ha från landskapsregeringen.

 

När det gäller att man skall titta ekonomiskt på flygbolagen som man behandlar i entreprenaden är det så att vi är helt uppbundna till upphandlingen; EU-upphandlingen reglerar bestämmelserna när vi synar anbuden. Även inom det ekonomiska säger EU-upphandlingen vad vi skall se på och när vi kan tacka nej till ett anbud. Det är så att man kan inte heller tacka nej till ett anbud hur som helst utan det måste finnas en ordentlig utredning att ett flygbolag inte har rätta ekonomin; då kanske man kan tacka nej, i annat fall kan man förmodligen inte göra det, så det finns alltid en viss risk att ett flygbolag kan efter ett antal år, som nu, gå i konkurs, det är svårt att förutse och det ger oss heller icke EU-reglerna rätt att göra utan det måste finnas en reell orsak till att lägga ett anbud på sidan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Diskussionen om hur duktig man har varit att spara, hur många gånger man har fått beslut, det hör inte ihop med några tilläggsbudgeter överhuvudtaget. Det är historia och det passar naturligtvis bra för landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att tala om hur duktig han har varit och detta var ett gyllene tillfälle. Viktigare hade det varit att han skulle ha hållit sig till den sak som vi har diskuterat. Då menar jag på att den förväntade trafiken som han pratar om är viktig, men den tillfälliga trafiken, som vi behandlar i budgeten i dag, kan väl knappast någon tro att skall behöva ett plan som är större än för 18 personer just nu. Kanske i framtiden och då får man väl ta en diskussion runt det när man kommer fram till den normala upphandlingen. Det här är en tillfällig budget som för det här speciella tillfället när vi är utan flygtrafik, så det håller jag med om att vi behöver. Att ta fram för framtida behov kan man knappast behöva göra på den här tiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vill inte framhålla mig själv som speciellt duktig utan jag vill bemöta den kritik som jag får och den rätten har jag som alla andra och det kommer jag att fortsätta med. Landskapsregeringen kommer i sinom tid att besluta om flygplansstorleken.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att lagtingets mening är att man inte tar till större plan än man behöver, och det tycker jag att landskapsregeringen skall rätta sig efter, så att man inte subventionerar mer än man nödvändigt behöver. Nu pratar jag faktiskt om tilläggsbudgeten och den flygplanstyp som man eventuellt skall subventionera för att få tillfällig trafik tills man får den ordinarie upphandlingen. Så står det i tilläggsbudgeten, som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson naturligtvis har varit med och uppgjort. Jag har inte hört någon kritik under de gångna åren, utan kritiken består mest i vad landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson tidigare sade i talarstolen om vad det får kosta.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi kommer att följa lagtingets beslut i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är förstås trevligt att visionera om hur man skulle vilja att flygtrafiken ser ut i framtiden och att den skulle utvecklas från 2.000 passagerare till 6.000, kanske 10.000 passagerare. Vi kan hålla med om visionen, det låter allt bra och vi önskar landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson lycka till att uppnå detta. Men nu är det fråga om en situation där man måste upphandla trafiken för att överhuvudtaget kunna bedriva den och det betyder att skall man sänka biljettpriserna så att flera skall kunna åka fordrar det åtminstone i initialskedet mera subvention. Det torde vara den ekonomiska realiteten. Det måste man våga mot varandra hela tiden: hur mycket skall vi betala för det där. Vad gäller bolagets ekonomiska situation som skall kontrakteras sade ledamoten Runar Karlsson att upphandlingsreglerna uppenbarligen ger en möjlighet att göra undersökningen och om det står ekonomiskt illa till så kan man, såsom jag förstod det, låta bli att kontraktera bolaget som har gett anbud, och det är just det som vi vill att man skall göra. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi kommer naturligtvis att göra det, inom de ramar som EU-upphandlingen medger. Visioner måste vi ha som politiker. Det är helt givet och vi får se vart vi kommer med flygplansstorlek, biljettpris och turlistor.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga att flyger man två turer per dag i stället för en så har man redan uppnått en dubbelt högre kapacitet på det viset, så man bör överväga vad som är bättre: att ha ett stort plan och fylla en tur eller ett mindre plan med flera turer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Trafikansvariga landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson bemöter liberalernas kritik. Jag tycker att det är bra att vi får reda på hur man tänker i regeringen i fortsättningen vad gäller flygtrafike som är väldigt viktig. Biljettintäkterna skall räcka till väldigt mycket när det gäller flygtrafiken. För att vanliga människor skall kunna flyga skall biljetterna också ha ett rimligt pris. Jag undrar nu, Runar Karlsson, var finns underlaget? Vad visar statistiken, hur många är det som flyger dagligen? Det är beroende på förstås flygplansstorleken. Man har säkert statistik på detta och vad visar den?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade redan var det 2004 2.522 personer som flög till Stockholm, år 2000 var 6.272 personer, så här kan man visa att man kan förstöra en marknad genom att ha höga biljettpriser. Det har man tydligen lyckats med! Det är därför vi vill förändra prisbilden för att få upp volymerna igen. Man kan inte förvänta sig att alla turer är fullsatta utan det är alltid så att det är returflyg som är nästan tomma, så är det i hela flygbranschen, det är ofta en väg som det är hyfsad bokning och andra turen är ganska tom. Det får man leva med. Vi hoppas att vi skulle komma upp till gamla siffror åtminstone med tillräckligt stort flygplan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det här var alltså totalt sett under respektive år. Det hade varit intressant att veta hur många det har varit per tur; man har antagligen haft flera turer under både 2004 och 2000. Det är intressant att veta när man flyger, vilken tid på dygnet, att man då också lägger tiderna för avgångarna när faktiskt folk behöver. Det är säkert inte så lätt att komma överens, det finns både från privata och det finns från näringslivet som tar sig ut vid olika tider. Det är viktigt att lösa frågan så att det inte blir så att samhället måste kontinuerligt gå in och subventionera trafiken.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Samhället subventionerar flertalet av våra kommunikationer, både till lands, sjöss och i luften i det här fallet. Avgångarna kan jag inte uttala mig om exakt, men det naturliga är att man far tillräckligt tidigt på morgonen till Stockholm för att komma ut i världen och sedan kommer den turen tillbaka för affärsresenärerna och andra till Åland och så blir det en eftermiddags- eller kvällstur på motsvarande sätt. Det är det man har efterfrågat och undersökningar har visat att det är naturligt. När det gäller antalet passagerare per tur vet jag att på den tiden Skärgårdsflyg hade kontrakt var det ibland fullsatt i det 18-sitsiga planet och det var t.o.m. kö ibland, men i snitt har det legat, när det var som hyfsat, runt åtta-nio per tur.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det heter att underbart är kort och därför skall jag försöka hålla ett kort anförande! Däremot är det inte lika underbart när finansutskottet oftast uttrycker sig så kort att man måste ta del av reservationen för att ha någonting att läsa överhuvudtaget! När det gäller ltl Mats Perämaas reservation tar den för det första upp flygtrafiken. Jag tycker att efter vi har hört trafikminister Runar Karlsson finns det från regeringens sida lite väl mycket hopp och tro, men jag har också förståelse för att man inte kan ha svar på alla frågor i det här sammanhanget. Jag anser att det är viktigt att man kommer igång, det är viktigt att man har en fungerande flygtrafik, det är en viktig beståndsdel för näringslivets utveckling. Jag utgår från att även den regering vi har nu gör upphandlingen med ett företag som har så stor kompetens att de kan avgöra vilka rutter de skall trafikera, vilka planstorlekar de behöver för respektive rutter, servicenivå och prisnivå. Hamnar vi i lagtinget in på den typen av detaljdiskussioner tror jag att vi hamnar ganska snett, så mot den bakgrunden stöder inte jag reservationen på den punkten.

 

Däremot stöder jag ltl Mats Perämaas reservation när det gäller kommunerna. Ltl Mats Perämaa och jag har tidigare haft meningsskiljaktigheter när jag har sagt att man kan inte ösa hur mycket pengar som helst på kommunerna, och det står jag fast vid. Jag står också fast vid att man bör utreda, undersöka, de många olika orsakerna när det gäller landskapsandelssystemet, vad som är orsak och verkan och varför det har gått som det har gått. Frågan är komplicerad. Samtidigt vet vi också att många åländska kommuner har det verkligt tufft just nu, delvis i och för sig självförvållat tack vare de investeringar som har gjorts, men framför allt för att skattekraften har urgröpts på ett olyckligt sätt. Därför stöder vi klämmen och vi hade också en motion från Ålands Framtid där vi uppmanade regeringen att verkligen ta kommunernas ekonomiska bekymmer på allvar; man kan inte begrava frågan under utredningstäcket, som jag tror att jag uttryckte det, utan vi hade en motion där vi ville att regeringen skulle komma tillbaka i en tilläggsbudget för år 2006 med en kompensation för kommunerna.

 

När det gäller kapitalskatten som ltl Mats Perämaa tar upp är det faktiskt medborgarnas pengar tack vare att vi har duktiga företagare, företagsamma medborgare här på Åland, så har dessa pengar flutit in, så det är klart att man bör försöka återbörda dem till medborgarna och den enda väg vi kan göra det är via kommunerna, så jag stöder reservationen därvidlag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall i likhet med föregående talare försöka förhålla mig kort, även om det kanske inte är så underbart! För det första vill jag tacka finansutskottet för ett betänkande som jag tycker om. Det är bra på alla punkter, särskilt bra är det när det gäller konverteringen av pengarna visavi travbanan. Det var klokt och framsynt och vi hoppas naturligtvis att det skall gå bra i fortsättningen också med det.

 

Flygtrafiken är naturligtvis angelägen och likaväl som många andra som har ältat den frågan vill jag säga att även här, likaväl som i andra sammanhang, måste man väl känna ett ansvar och inte pytsa ut ett cent mer än vad som är absolut nödvändigt, det är väl ganska givet, åtminstone resonerar jag så. Jag kommer inte att medverka till att ösa ut några pengar som inte behövs i det här avseendet.

 

Jag tycker också att det är viktigt att man i princip diskuterar dimensioneringen av den typ av flyg som skall verkställa de här sakerna.

 

När det gäller det kommunala har vi diskuterat de sakerna väldigt många gånger. Vi har som ni alla vet i tidigare sammanhang upptagit pengar för att stötta kommunerna i det här skedet via metoden enligt prövning, och det är betydande belopp som de facto finns där. Hur svårt det här är förstår man om man bara blickar några år tillbaka i tiden. Och hur svårt det är att vara konsekvent lär man också av historien. Detta är mer komplicerat än vad man kan tro; ena året ramlar det in pengar, nästa år är det ebb i kassan. Det är för att skapa stabilitet i landskapets finanser, för att också långsiktigt försöka räcka till för kommunerna och medborgarna i gemen. Det är det som politiken syftar till. Den minnesgode kommer säkert ihåg när den regering som satt inför budgeten 2003 och äskade betydande nedskärningar av landskapsandelarna för kommunernas anläggningskostnader, vi minns också att det låg ett lagförslag framme där detta skulle verkställas. En regering året efter plockade bort det här lagförslaget och verkställde aldrig de här sakerna. Där ser man hur det kan variera från tid till annan och jag vill inte beskylla något parti för att ha drivit just den linjen, även om man då hade finansministerposten, men det visar komplikationerna i växelspelet och därför menar jag att det för de åländska medborgarna och för Ålands kommuner långsiktigt är klokt att vi nu som vi har sagt seriöst går igenom: vad skall kommunerna långsiktigt finansiera och hur skall vi sköta hjälpen och biståndet för att klara ut dessa åtaganden, så att vi inte år från år, hela tiden, skall måsta arbeta med ad hoc-lösningar. Det är det vi alla vill komma ifrån. Det vi menar nu kommer att ge kommunerna trygghet, tror jag, och det kommer att ge medborgarna en säker uppfattning om att det är inte hit och dit i den ekonomiska finansieringen från år till annat. Jag vill medverka till en långsiktig stabilitet. Jag tror i grunden att alla i lagtinget också vill göra det, men det är naturligtvis så att det måste vara en viss skillnad på opposition och regeringsmakt och därför tar den sig ofta sådana här uttryck. Det är mitt intryck. Vi skall göra vårt allra bästa och i grunden tror jag att varje lagtingsledamot är med på det synsättet. Vi skall göra vårt allra bästa!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill nog säga att jag tror att största garanten när det gäller subventionerna till flygtrafiken, att det blir rätt storlek och att man inte ger mer subventioner som behövs och att man gör en rätt upphandling, det är nog finansansvarige Wiklöf, där litar jag på hans omdöme. Då slipper man kanske höra sådana här uttalanden som man har hört i radion, att affärsmännen tycker inte om små plan osv., utan de får åka i samma plan som alla andra, det viktiga är att vi har en flygtrafik som fungerar, att det finns rätt turtäthet. Jag tror att finansansvarige Wiklöf kommer att se till att vi får det behöver i stället för fina plan.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

 Jag tackar för uttalandet om det förtroendet, det var roligt att höra ltl Sune Mattsson! Jag vill säga att jag också känner ett ansvar, likaväl som många som alla andra i regeringen, för att vi också långsiktigt skall kunna trygga Åbotrafiken, där vi har våra patientströmmar och det är stora behov av att det också långsiktigt bringas att fungera. Vi har en ganska sammansatt sak att lösa när det gäller flygkommunikationerna och det är viktigt att ett utvecklingssamhälle, som vi på Åland vill vara, också har fullgoda flygkommunikationer. Vi skall tillsammans i landskapsregeringen göra vad vi kan och jag tror att jag vågar säga att vi skall göra vårt allra bästa.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller Åbotrafiken är det naturligtvis väldigt viktigt att den fungerar och jag är därför glad över landskapsregeringens sätt att lösa den för den här korta tiden, för åtminstone s.k. cancerpatienter har uttryckt till mig att nu är det passliga tider, de är kort tid borta, det är bra ordnat. Men det är också viktigt att man på sikt kan sköta den trafiken utan subventioner, som har varit utlovat tidigare av något bolag, att de skulle flyga på Åbo. Hoppas att det blir såsom ledamoten Lasse Wiklöf säger med Åbotrafiken också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Kommunernas situation och kapitalskatten har vi diskuterat i flera sammanhang, men jag ber finansansvarige säga om han håller med mina principiella argument om att kapitalskatten är ett viktigt näringspolitiskt instrument, att det vore viktigt för kommunerna att ha det redskapet för att det skall vara intressant att bygga ett näringsliv ute i kommunerna också. Den principiella diskussionen skulle vara intressant och om det skulle vara så att finansansvarige inte inser vikten av det, så måste vi återgå till diskussionen om övertagande av beskattningsbehörigheten, för då blir frågan hur man har tänkt sig att man skall använda sig av skatteinstrumentet sedan när man eventuellt kanske får ta över behörigheten; socialdemokraterna har som känt gått i bräschen och jobbar kanske mest av alla för att allting skall tas över.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa är lite för generell, han borde vara lite mera selektiv. Det är så att jag åtminstone aldrig har sagt att vi skall ta över alla skatter. Nej, jag har aldrig sagt att vi skall ta över alla skatter! Men i dagsläget är det väl närmast ganska begåvat att nu först avvakta det utomordentligt intressanta fall som har uppseglat i EG-domstolen, som gäller Portugal kontra Azorerna och på vilka alla andra i motsvarande situationer nu sitter och väntar på vilket resultatet skall bli. Jag ser inte den stora nyttan i att ta över en skatt, vars storlek och innehåll vi inte kan göra någonting åt, det blir bara administrativa kostnader! Vad jag vill ta över är skatter som ger oss en operativ möjlighet att verkligen göra en betydelsefull insats.

 

Till den första frågan. Det är klart att jag ser att det är angeläget att vi skulle ha skattesystem av sådan karaktär att kommunerna realt fick ut någonting om man är duktig i sitt näringspolitiska utövande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Då fick jag åtminstone det erkännandet att principiellt är vårt resonemang korrekt. Jag ser det som att finansansvarige lite backar tillbaka vad gäller övertagande av beskattningsbehörigheter och det tror jag är klokt, för vi ser det också på det viset att övertagande för övertagandets skull är inte intressant utan det skall ge verkliga instrument för någonting som gör det bättre för ålänningarna om man så gör.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Alla ledamöter i Ålands lagting är så insiktsfulla och begåvade att de vet att man tar inte över någonting för övertagandets skull och som därmed bara skulle ge administrativa kostnader. Det vore fullständigt vettlöst! När vi går in för att försöka ta över någonting så gör vi det i akt och mening för att också kunna få något verkningsfullt till stånd på Åland. Jag vill t.ex. inte som Färöarna ha bara en rofflig skattesats på vilken man har behörighet, utan jag vill ha skatter som man kan använda som instrument för att stimulera utveckling på olika sätt i olika regioner på Åland, det tror jag är det fundamentala och viktiga, att det är ett arbetsamt instrument.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag vill utnyttja mitt andra anförande till att blanda lite, dels kommentarer från finansutskottets sida och sedan också lite egna kommentarer. Jag vill erinra om att ett modernt samhälle, vilket som helst i världen, behöver ha flygtrafik för att nå ut i världen och speciellt Åland, som är omflutet av vatten. Vi har många företag som verkar utanför Åland, vi har Chips, vi har våra banker, vi har rederierna, vi har PBS, vi har många företag, vi har landskapsregeringen som behöver kunna åka ut och ta emot folk som kommer hit. Vi har ÅHS med alla patienttransporter för att alla våra sjuka skall kunna resa hyggligt till och från Åland, framför allt till Sverige eftersom det är det vi pratar om nu. Vårt kommande kk-hus kommer att behöva en normal reguljär flygtrafik, och med normal reguljär flygtrafik menar jag normal i den beteckningen att det får inte vara alltför dyrt. Såsom vi har haft det nu vet vi att flygbiljetterna mellan Mariehamn och Stockholm har kostat mera än om man skall åka från Arlanda vidare ut till London, Bryssel, Paris, vart som helst i Europa egentligen och man kommer nästan till Amerika på samma biljett! Det är klart att det har varit oresonligt dyrt nu just.

 

Ett taxiflygkoncept, som vi har hört presenteras när utskottet hörde flygfältets reseservice, kan aldrig bli en normal reguljär flygtrafik, även om det är ett bra komplement, det kommer det alltid att vara.

 

Jag vill erinra om att landskapsregeringen hade ingenting med European Executive Express-trafiken att göra, utan det var så att när man upphandlade trafikplikten – jag vill upprepa det – så bjöd två bolag och ett bolag hade lägsta priset; då sade European, som hade det högre budet, att vi flyger utan stöd och i och med det hade landskapet inget ansvar för att European sedan inte klarade av det ekonomiskt. Det är också viktigt att komma ihåg. All upphandling som kommer att göras kommer att göras enligt EU-direktiv där man också måste kontrollera bolagens ekonomiska situation och också anpassa trafikstorleken.

 

Jag vill också säga att under min första tid i landskapsregeringen fick vi lov att börja nedskrotningen av Skärgårdsflyg och det upplever jag som mitt största politiska misslyckande, eftersom jag var för att vi skulle ha kunnat behålla Skärgårdsflyg och haft ett eget åländskt bolag. Då vill jag erinra om att de allra flesta nationer runt omkring oss, liksom våra självstyrande områden, har egna flygbolag som de stöder på olika sätt, och det här skulle naturligtvis ha varit bra. Det här är alltid sådant som man kan säga i efterskott, men så var verkligheten och jag skulle helst se att vi skulle kunna klara det här utan trafikplikt, men man får lov att anpassa sig efter verkligheten också i det här fallet.

 

Vi har just fått kritik för att reservationen i finansutskottets betänkande är längre än betänkandet självt, och jo, så är det! Det kanske är symptomatiskt. Utskottet har varit helt enigt om alla summor, men ändå finns det reservation som vill ha lite omskrivningar.

 

Jag vill ännu kommentera varför inte utskottet valde att höra på vice ordföranden i utskottet om kapitalskatten. Då vill jag erinra om att den 22.12 – för inte ens en månad sedan – tog lagtinget beslut om att den uteblivna kapitalskatten skall beaktas i de kommande landskapsandelsreformen. Det här är inte ens en månad sedan – hur skulle då utskottet ha ändrat sig på den korta tiden! Utskottet vill lika väl som alla andra här ha rättvisa system, stabila system, konsekventa system för landskapsandelar för kapitalskatt osv. Jag vill bara erina om att så snabbt kan inte ens lagtinget ändra sig att man nu på tre veckor skulle ha en annan åsikt när det gäller den uteblivna kapitalskatten. Vi avvaktar reformen. Vi hoppas från utskottet att den inte dröjer länge, vi vill gärna se den under det här året, men vi har inte valt i utskottet att kräva det i tilläggsbudget.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson, också talesman för ett parti i regeringen, talar om att det är viktigt med billiga priser för alla så att näringslivet och privat personer kommer ut i Europa för vidare transporter eller affärsresor. Hittills har de inte gått igenom, man har haft väldigt höga priser. Nu säger man då att man är beredd att gå med i detta, man tror på det. Vad är det som har ändrat? Hur skall man nu få den här ekvationen att gå ihop? Vem är det som skall betala detta i dag, som man har sagt att inte har gått tidigare? Är det skattebetalarna som skall finansiera det eller vem är det?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill igen erinra om vad jag just sade, att de mycket höga priserna är inte landskapsregeringens priser, utan det var bolagets, European, som flög en tid och sedan inte mera kunde gå upp i luften utan fick lov att stanna på marken. Jag vill också erinra om att jag sade att de flesta nationer i dag subventionerar sin flygtrafik genom egna bolag eller på annat sätt, även om EU inte vill tillåta subventioner. Nu har vi fått möjlighet att införa allmän trafikplikt, vilket betyder att vi på helt lagligt sätt utan ”kringelikrokar” kan stöda flygtrafiken. Det är den vägen vi är inne på nu, det är mitt svar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

”Mycket höga priser”, med det går det inte. Det bolaget ansåg att det ändå inte var tillräckligt höga priser för att hålla trafiken igång. Nu är man alltså beredd och man säger, att jo, men vi skall ha billigare priser, då flyger antagligen mera människor! Men vad har man för garantier att det då skulle gå? Nej, man har inga, säger man! Billiga priser, alltså mera subventioner. Det är genom subventioner, alltså är det här inte sista gången vi ser en budget eller en tilläggsbudget där det kommer kostnader för den här trafiken. Det är alltså så man skall se till att trafiken fungerar, trots att det inte är tillåtet!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog nu att ltl Gun-Mari Lindholm blandar friskt. Jag sade just att det är fullt tillåtet att införa allmän trafikplikt. Vi har EU-kommissionens lov till det, vi har fått beskrivet att det är en EU-upphandling det handlar om enligt de regler som gäller. Det är alltså lagligt och det är vi inför. Allmän trafikplikt betyder också att landskapet i det här fallet kommer att subventionera trafiken Mariehamn – Stockholm. Det får vi leva med om vi vill ha ett modernt samhälle, ett näringsliv som kan arbeta och fungera, ett offentligt liv som kan arbeta, vi kan få hit folk över dagen för olika möten, diskussioner, vi får patienterna iväg till Sverige osv. Det finns många skäl för att vi skall ha en modern flygtrafik, det måste vi ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar och slutligen betänkandes kläm. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel.

 

Ht 42. Godkänd. Ht 43. Godkänd. Ht 45. Godkänd. Ht 46.Godkänd.

Ht 48.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att under 48.10.40 Understöd för flygtrafik det tredje momentet kompletteras med följande tillägg:

 

”Utskottet anser att då flygtrafik upphandlas för linjen Mariehamn-Stockholm bör flygplansmodellen anpassas till rådande behov där tidigare passagerarstatistik utgör grund. För att uppnå en stabilitet i flygtrafiken bör det flygbolag som kontrakteras kunna visa, genom bokslut eller annan dokumentation, att bolaget bedriver en verksamhet som står på solid ekonomisk grund.”

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Katrin Sjögren, föreslagit att under moment 48.10.40 fogas ett tillägg till betänkandets detaljmotivering i enlighet med till betänkandet fogad reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

Ht 49.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att till betänkandet införs följande tillägg:

 

”49.95.90 Överföring till utjämningsfond 

Landskapsregeringen skall återkomma i tilläggsbudget under år 2006 med förslag om kompensation till kommunerna för utebliven kapitalskatt.”

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Katrin Sjögren, föreslagit att under 49.90.95 fogas en detaljmotivering till betänkandet i enlighet med ltl Mats Perämaas reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Jag stöder ltl Mats Perämaas förslag.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson borta, vtm Ehn: ja, Eklund borta, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 17 ja-röster och 11 nej-röster.

 

Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar. Avd. 35. Godkänd. Avd. 37. Godkänd. Avd. 38. Godkänd. Avd. 39. Godkänd.

 

Inkomsterna är därmed godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående åtgärder för fortsatt jakt på sjöfågel under våren. (S 2/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så besluter.

Diskussion.

 

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Den samlade oppositionen med ltl Anders Eriksson har ställt ett spörsmål till landskapsregeringen med anledning av att EU-kommissionen den 15 december 2005 förbjudit vårjakt på Åland i enlighet med fågeldirektivet. Frågeställningen är: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta dels för att trygga fortsatt jakt och dels för att undvika att Åland påförs EU-böter?

 

Rent allmänt och känslomässigt för en jägare som jag själv som vuxit upp under fågeljakten, ända sedan barnsbarn, anser jag att det är orimligt att kommissionen går in och reglerar något som vi själva har skött på ett hållbart sätt genom alla år. Beslut som dessa undergräver enligt min mening tilltron till EU, som borde hålla sig till övergripande saker, såsom fred, frihandel, människors fria rörlighet och miljö.

 

När det gäller vårfågeljakten är det en fråga som har varit aktuell under mer än tio år, ända sedan anslutningen till EU 1995. Det här betyder rent politiskt att i stort sett alla partier här i lagtinget har varit med och haft frågan i sin hand genom olika samt i landskapsstyrelse och regering. Det här visar hur svår frågan har varit och jag hoppas att det i dagens debatt kan komma nya konstruktiva förslag och alternativa lösningar. Jag och landskapsregeringen är till den delen prestigelösa.

 

Jag tänkte först göra en tillbakablick för att belysa denna svåra fråga. Jag vill dock framhålla, och jag är inte ute efter någon enskild syndabock, men jag tror det är bra med denna tillbakablick så att alla som inte har varit med under resans gång kan få en helhetsbild av denna politiskt svåra fråga.

 

Redan 1995 i samband med anslutningen till unionen var frågan synnerligen aktuell. Enligt min mening och med facit i hand, efter att ha läst alla handlingar som är en tjock bunt, borde man redan då under dåvarande jaktansvarige Anders Eriksson ha begärt ett undantag från fågeldirektivet. Varför inte detta gjordes har inte gått att utläsa i alla de handlingar som jag har haft till hands. Men det kanske ltl Anders Eriksson själv kan redogöra för. Det här tycker jag skulle vara bra också för den politiska diskussionen, som jag kommer in på när det gäller för oss att förhandla om öppnande av fågeldirektivet. Det skulle intressant att höra ltl Anders Eriksson varför man lät bli att begära undantaget, om man bytte bort det mot något annat eller liknande.

 

1998 kom den första anmärkningen, där det påpekades att Finland och Åland inte uppfyller fågeldirektivet. Bakgrunden till denna anmärkning var att det under 1995-96 kommit klagomål till kommissionen att Finland inte uppfyller fågeldirektivet. Det var andra intresseorganisationer som värnade om fåglarna som låg bakom anmälningarna. Dåvarande landskapsstyrelse bemötte anmärkningen, men kommissionen var inte nöjd med svaret och skickade igen en ny anmärkning, ett s.k. motiverat yttrande, våren 1999. Återigen besvarade och motiverade landskapsstyrelsen till kommissionen varför vårfågeljakten skulle bevaras på Åland. Ansvarig var fortfarande spörsmålsställaren Anders Eriksson. Jag tar upp detta för att visa hur svår frågan har varit och att ltl Anders Eriksson själv tre gånger har haft frågan i sin hand utan att ha lyckats ro den i hamn.

 

Går man vidare kom år 2001, då Sune Eriksson ansvarig, ett kompletterande motiverat yttrande där kommissionen framhåller att man inte heller nu var nöjd med det tidigare svaren. Man anmodade dessutom via finska regeringen Ålands landskapsstyrelse att inom två månader, senast 25 september, vidta åtgärder som behövs för att följa fågeldirektivet. Återigen besvarade landskapsstyrelsen och kom med nya motiv varför man enligt vår mening uppfyllde fågeldirektivet, men inte heller den här gången fick vi från Åland gehör för våra argument. Nästa insats från kommissionen var i stället att man i augusti 2003 stämde landskapsstyrelsen inför EG-domstolen. Efter det skicke dåvarande landskapsstyrelse lib/center ytterligare två skrivelser med ännu mera argument till EU:s beredningssektion och utrikesministeriet.

 

Själva domstostolsförhandlingarna och domstolsförfarandet skedde i år under nu sittande landskapsregering. Man slipade inom förvaltningen tillsammans med jägare, politiker, på ytterligare argument, men vi som vi alla vet räckte inte de argumenten till utan domstolsutslaget blev, som känt, negativt för Ålands del.

 

Fru talman!

Jag har inte i min redogörelse berört alla de argument som framförts från Ålands sida genom åren, men rent allmänt kan man säga att kommissionen hela tiden framfört fågeldirektivet ur ett rent juridiskt perspektiv, dvs. man har hela tiden hävdat att vi jagat under häckningstid och att det finns en annan lämplig lösning, nämligen att vi jagar på hösten.

 

När det gäller vår argumentation genom åren kan man säga att den inledningsvis var rent allmän och generell, ja, de hävdade våra traditioner och vår kultur, medan den genom åren blivit mer fokuserad på sak och juridik. Vi har infört personliga kvoter för att visa på att jakten sker under kontrollerade former och att vi kan reglera den om avskjutningen något år inte skulle var hållbar. Vi har genom statistik visat att jakttiden är hållbar över tid genom alla år som det har jagats på Åland. Vi har argumenterat med att stammarna kommer att minska om jägarnas intresse för viltvård avtar genom att jakten förbjuds. Under Roger Janssons tid som ansvarig togs en mycket gedigen faktasamling fram som på ett helhetssätt visade hur jakten var hållbar på alla sätt. Det har argumenterats för att det inte finns någon annan lämplig lösning på hösten då fåglarna inte går att skjuta ute i fjärdarna, då de ligger ute och ruggar eller på alla platser på Åland. Vi har visat på frivilliga fredningsområden för fågelfaunan.

 

Det här, fru talman, var några av de argument som framförs men listan kunde göras lång. Det bör påpekas att jägarna på olika sätt har agerat, inte minst genom ett upprop genom en namninsamling till dåvarande ansvariga ministern Sune Eriksson. Det framgår docck inte ur de handlingar jag har haft till mitt förfogande hur denna namninsamling användes i argumentationen mot kommissionen, men det var en viljeyttring från jägarna.

 

Som jag har sagt tidigare har i stort sett alla partier varit med och haft frågan i sin hand och många goda argument har framförts genom åren, men nu står vi trots det med en dom som i stort sett förbjuder vårjakten.

 

Fru talman!

När vi analyserat domen kan vi bara konstatera att den är mycket tydlig och kategorisk, ja, rentav hård. Den lämnar i stort sett inga öppningar utan går bokstavligen på vad som står i fågeldirektivet angående jakt under häktningstid, annan lämplig lösning och litet antal. Kommissionen hävdar som sagt att det finns en annan lämplig lösning i och med att vi kan jaga på hösten. Man säger också att även om vissa arter som vi jagar uppfyller vad man kallar litet antal så får vi ändå inte jaga dem på våren eftersom det går att jaga dem på hösten.

 

I vårt svar på spörsmålet säger vi att en oberoende vetenskaplig undersökning skall göras där fåglarnas förekomst på hösten skall utredas; utredningen skall inte bara vara artspecifik utan även könsspecifik så att det framgår antal honor, årsungar och hanar som befinner sig i den åländska skärgården under hösten. Utöver förekomsten av olika arter skall även arternas jaktbarhet beaktas. Syftet med denna undersökning är att påvisa att det för vissa fågelarter inte finns någon annan lämplig lösning genom höstjakt.

 

Jag har i alla dokument som jag har läst hittat en ganska intressant sak och jag vet inte varför man inte fullföljde det; i svaret till kommissionen 2001 nämnde man att man skulle göra en sådan här undersökning om var fåglarna befinner sig på hösten, om det finns tillgång och liknande.

 

Vidare avser landskapsregeringen att ta ett initiativ i samverkan med riket för att få en ändring i fågeldirektivet så att det anpassas till dagens Europa. Direktivet är från 1979 och därmed inte anpassat till dagens medlemsländer. Förståelse för kompenserande viltvård, lokala anpassningar och förnuftigt användande av förnyelsebara resurser finns inte med i direktivet i dess nuvarande utformning.

 

Spörsmålsställarna tar också upp frågan om jakt inkommande vår. Jag måste dock vara ärlig och konstatera, som jag sagt tidigare, att domen är tydlig och kategorisk vad gäller alla arter förutom alfågeln. Realistiskt sett är det allan som vi får jaga i vår eftersom en vetenskaplig studie kan utföras först i höst och ändring av fågeldirektivet är en svår och lång process. Vi söker dock tillsammans med förvaltningen lösningar som på något sätt skulle möjliggöra jakt inkommande vår. Nämnas bör dock att kommissionen redan inom mars begärt en redogörelse över hur vi kommer att leva upp till domen.

 

Jag vill till sist säga att jag hoppas på en bra debatt, där alternativa lösningar och idéer framförs.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Inledningsvis skulle jag be om ett klargörande. Vilka överväganden låg till grund för landskapsregeringen när man bestämde sig för att jaktministern själv, Jörgen Strand, som nu här presenterar spörsmålssvaret inte skulle delta i domstolsprocessen när ärendet avgjordes?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi hade kommit överens om det eftersom det var ett EU-ärende, och EU-ärenden ligger på kansliminister Britt Lundberg. Vi hade mycket noga gått igenom alla argument och eftersom jag själv skulle ha fått föra talan där fanns det ingen anledning att kasta bort pengar på att vi skulle åka flera stycken; i stället åkte lantrådet, som också hade varit med i beredningen och kunde de här frågorna mycket väl. Fast hela landskapsregeringen och många andra kunde ha farit dit, men de hade inte bidragit till processen på något sätt, utan den var genomgången i landskapsregeringen och den som förde vår talan, Tuula Pynnä, var mycket insatt i frågan och gjorde det också på ett mycket bra sätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det framstår klart att regeringen har litat ganska mycket på rikets representant i den här frågan, och det kanske var bra, men ändå, att kasta bort pengar säger vicelantrådet Jörgen Strand, för att också han skulle ha åkt med till Bryssel, det är lite motsägelsefullt. När saken avgjordes ville man inte kasta bort ens pengar på flygbiljetter fram och tillbaka, men nu efteråt, när saken redan är avgjord där, då är man beredd att sätta igång en vetenskaplig undersökning så det känns som att en hel del borde man ha gjort före avgörandet. Det är inte lika konstruktivt att göra det efteråt. Vicelantrådet Jörgen Strand sade att 2001 hade man övervägt att undersöka huruvida man kan jaga på hösten eller på våren. Är det någonting som vicelantrådet Jörgen Strand har läst på nu efteråt, efter det att vi lämnde in spörsmålet eller före? Om det skulle ha varit före borde det ha lett till att undersökningen skulle ha gjorts innan domstolen avgjorde saken. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Problemet är att vi var instämda till domstolen redan hösten 2003. Vi har visat att vi har fört fram argumenten, så det är inte någonting som jag har kommit på efteråt utan jag har läst handlingarna under hela processen och skulle det ha varit så att vi hade kunnat argumentera utgående från att vi inte skulle komma till domstol och haft tid på oss, då hade vi kunnat göra undersökningen, men frågeställningen är varför inte den liberala ministern gjorde det 2001, trots att man säger det i svaret till kommissionen. Det tycker jag är intressant och jag tror att det kan vara ett förbiseende, men förklaringen till det vet inte jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att näringsansvariga Jörgen Strand i stället för att svara på frågan på ett mer korrekt sätt försöker sig på en historiebeskrivning. Han säger också att argument och namninsamlingar har varit viktiga i den här frågan. Bevisföring i domstol, ledamot Jörgen Strand, där räcker inga argument och namninsamlingar! Där krävs vetenskapliga grunder. Jag tycker att det är lite för sent att stiga tidigt upp nu och börja prata om att man skall göra vetenskapliga undersökningar. Vad skall vi med dem till nu! De borde ha funnits redan i det tidigare skedet när man skulle till domstol, och tid har ju funnits - det hörde vi i historiebeskrivningen – ända från 1995! Varför hade man inte det när man for till Bryssel till EG-domstolen i det här skedet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Gun-Mari Lindholm att det skulle ha varit bra att ha haft den vetenskapliga undersökningen, men faktum var att man instämd redan 2003 på hösten. Ltl Gun-Mari Lindholm sade att jag inte svarade på frågan som ställdes i spörsmålet. Jag redogjorde för våra åtgärder här, och de tycker jag är relevanta. Man skall komma ihåg att det är lätt efteråt när man har domen i hand, när man exakt vet vad kommissionen och domstolsutslaget säger, att säga vad man borde ha gjort; man har också försökt att genom åren analysera vad det är man exakt lägger den största vikten på: är det litet antal. Jag tror att under ltl Anders Erikssons tid som minister trodde man att tyngdpunkten skulle läggas på att man skulle få kvoterna. Och det är det här som har varit svårigheterna. Med domen i hand vet vi var man lade tyngdpunkten.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Bevismaterialet tar man med sig när man far till domstolen, även om man är inställd 2003. Nu var det här 2005 – man hade i så fall två år på sig att skaffa fram det. Det diskuterades åtminstone i tidigare landskapsregering att en sådan här vetenskaplig undersökning eller sammanställning skulle göras, men den är alltså inte gjord. I det vetenskapliga dokumentet skulle allt det här ingå, med häckningstider, ruggningstider, arter, litet antal, allt detta, men man skulle ha det på vetenskapliga grunder. Detta har man alltså inte gjort och vi har inte heller fått svar på varför man inte har gjort det, för det har diskuterats tidigare. Nu anser man att man har tid att göra det hösten 2006 och man anser sig ha tid och pengar att göra det – varför inte hösten 2005!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Man kan alltid rannsaka sig själv och säga att det borde man ha gjort och det borde ltl Gun-Mari Lindholm göra också. Ltl Gun-Mari Lindholms parti har varit med många år under landskapsregeringen med också en jaktkunnig person – jag tror det var Häger – i dessa frågor och inte har man då heller gjort detta. Det finns en undersökning som visar på ett visst beteende när det gäller fåglarna på hösten, men den ger inte tillräckligt svar på de frågeställningar som vi nu lyfter fram. Man borde kanske, med facit i hand, ha gjort det här fast 1995, men jag ville visa på att det har suttit fem-sex olika ministrar och ingen har kunnat peka ut att det är det här som domstolen kommer att lägga största vikt vid, så med facit i hand kan jag säga att man borde ha gjort det här det år som ltl Gun-Mari Lindholm och jag satt i landskapsregeringen kanske.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

I de här tiderna då det finns ett hot om en pandemi kan utbreda sig i Europa när det gäller fågelinfluensan och det även diskuteras åtgärder för vad man skall göra för tamfåglar, som påfåglar, strutsar och höns, undrar jag om vicelantrådet Jörgen Strand känner till om även sjöfåglar kan vara bärare av fågelinfluensasmittan och kan det i så fall försvåra en ändring av domen i EG-domstolen?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag måste vara ärlig och säga att i vilken omfattning fågelinfluensan sprider sig via sjöfåglar kan jag inte svara på, men vi håller på och tittar på frågan i landskapsregeringen eftersom det finns en enkel fråga om just pandemi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När man hör minister Strand, apropå vårfågeljakt, börjar man onekligen att tänka på att anfall är bästa försvar. Jag skulle vilja börja med att ta frågan i ett vidare perspektiv för att sedan mera gå in i detalj på själva jakten.

 

Landskapsregeringen har uppenbart misslyckats i externpolitiska sammanhang. Detta blev tydligt under december månad år 2005 då flera tunga motgångar drabbade Åland. En av de äldsta kulturyttringarna på Åland, dvs. vårfågeljakten riskerar definitivt att gå i graven. De löften gavs i samband med med EU-medlemskapsförhandlingarna från Helsingfors sida om att det inte skulle bli några problem med vårfågeljakten bara Åland hade ett noggrant kontrollsystem visar sig, med facit hand, att inte stämma. Jag skall återkomma till detta. Men det här är bara ett exempel på den situation Åland befinner sig i. Snusförbudet är ett annat. Snusandet var ungefär motsvarande kulturyttring för Sverige som vårjakten är för Åland. Nå, givetvis förhandlade Sverige fram ett permanent undantag från EU:s snusförbud, medan Åland, som långt kulturellt hänger samman med Sverige, skall ha Finland som försvarsadvokat inför EU, en försvarsadvokat som öppet säger att det där ger vi fasen i. Självklart blir slutresultatet även här ett misslyckande.

 

Det som ändå gör den externpolitiska situationen än mer svår är inrikesministeriets övergrepp – om vi kallar det för det – på åländska PAF. Det är precis som riksdagsman Roger Jansson har sagt: ”det är en konstitutionell kris mellan Åland och Finland”. Jag tror att regeringspartierna ganska långt har vetat om att det skulle sluta på det här sättet, men det är förstås omöjligt för oss som står på sidan om att veta om, men det är min absoluta tro.

 

De här frågorna är för viktiga för att inte debatteras i Ålands lagting. De får inte tigas ihjäl, därför lämnade vi in spörsmålet. Samtidigt gäller det förstås för oss, både inom opposition och i regeringspartier, att vara ansvarsfulla. Mot den bakgrunden ansåg Ålands Framtid att det inte är förnuftigt att ha en i värsta fall upprivande debatt om skuldfrågan när det gäller PAF-konflikten. Här måste Åland stå enat. På grund av det här finns det inget om den s.k. PAF-affären med i spörsmålets kläm. Däremot ger den sammantagna bilden av den åländska regeringens externpolitiska strävanden ett alltmer besynnerligt intryck. Vi har alla i gott minne, trots att det börjar bli ett tag sedan det hördes senast, lantrådet Nordlunds och vicelantrådet Strands evinnerliga snack om aftonskolorna hos den finska regeringen då både det ena och det andra minsann skulle lösa sig. Men jag tror att vi har i ännu godare minne sossarnas löften om deras goda kontakter i Helsingfors: bara sossarna skulle komma in i regeringen, då skulle det verkligen bli resultat! Nå, även om det kanske inte var någon annan än ltl Torbjörn Eliasson som trodde på det här, så har det ändå gått ett år utan ett enda synbart resultat när det gäller det sistnämnda. Beträffande det förstnämnda, dvs. herrar Nordlunds och Strands aftonskolor, betydligt längre tid än så men även här utan resultat, tyvärr!

 

Fru talman!

Då är frågan: Vad skall Åland då göra? När det gäller grundfrågan i vårt spörsmål om vårjakten är den egna talerätten inför EG-domstolen central. Överhuvudtaget måste inflytandet inom EU stärkas avsevärt om inte medlemskapet skall bli ett fullständigt misslyckande. Se på utvecklingen på landsbygden! Se på vad som händer med våra traditionella kulturyttringar! Vi befinner oss i en nedåtgående spiral som måste brytas. Men för att vi skall få vår talerätt, vår EU-parlamentsplats eller varför inte beskattningsrätten, som snart alla åländska partier börjar inse nyttan av, så krävs det i samtliga frågor att Finland kommer oss till mötes, att det finns ett ömsesidigt förtroende och respekt där även den svage partnern någon gång kan få ut något. Så är det inte i dag. Om Åland skall komma en millimeter framåt när det gäller självstyrelseutvecklingen, måste vi åtminstone ha en gemensam problembeskrivning. Det är sällan jag har blivit så förvånad som igår när jag läste tidningen Åland där lantrådet ansåg att ”förhållandet mellan Åland och Finland aldrig har varit bättre än nu”. Men vad är nu detta! Det är precis som riksdagsman Roger Jansson säger: ”en konstitutionell kris mellan Åland och Finland”, en uppfattning som jag trodde att de flesta ålänningar delade, medan vi tydligen har en regeringschef som anser att det har aldrig varit bättre än nu! Jag hoppas verkligen att journalisten som skrev artikeln har fått något om bakfoten, annars är vi illa ute. Min verklighetsbild ser helt annorlunda ut. Efter att parlamentarismen infördes i Finland har självstyrelseutvecklingen avstannat totalt. Det intressant är när övriga partier skall inse att det är rätt mycket kejsarens nya kläder över relationerna mellan Åland och Finland. Det finns inget där!

 

Mycket av dessa problem beror förstås på, precis som vi skriver i spörsmålet, att det inte accepteras att det finns två parallella jurisdiktioner och två parallella kulturer inom dagens lands gränser.

 

Fru talman!

Sedan över till spörsmålet mera i detalj. I klämmen skriver vi: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta dels för att trygga fortsatt vårjakt på sjöfågel och dels för att undvika att Åland påförs dryga EU-böter. När det gäller de förstnämnda har vi faktiskt inte erhållit något riktigt svar. När det gäller EU-böterna däremot har vi ett svar. Vi blev oroliga när lantrådet genast efter domen föll sade att nog tänkte han jaga ändå i vår. Den oro vi hade bottnade i den olycka som majoriteten i lagtinget satte Åland i genom att acceptera att Åland vid ett brott mot EU-lagstiftningen kunde drabbas av böter, i värsta fall upp till 6 miljoner euro. Landskapsregeringens svar pekar på att lantrådet nu backar. Det sägs att landskapet måste efterleva domen och vidta nödvändig försiktighet tills ovannämnda utredningar och belägg finns som vetenskapligt bevisar att det inte finns ”någon annan lämplig lösning” än vårjakt i landskapet. Detta för att undvika att kommissionen yrkar på vite eller standardbelopp.

 

Den kovändning centern gjorde och övriga partier som röstade för bötesinförandet i självstyrelselagen gör att vi riktigt sitter fast i EU:s rävsax. Skall vi strunta i EU:s direktiv kan det i slutändan sätta Åland i en synnerligen svår ekonomisk sits.

 

En liten tillbaka blick på varför det hgar gått som det gått kan vara intressant. Jag var, precis som minister Strand nogsamt påpekade, själv jaktansvarig under medlemskapsförhandlingarna så jag hade rätt god insyn. Däremot vill jag rätta honom lite när det gäller årtalen. Jag var ansvarig udner åren 1991-95, vilket kanske kan vara intressant att veta när det gäller detta specifika ärende! Landskapsstyrelsen anlitade redan 1992 Diana Mörn på konsultbasis för att göra en utredning om hur den åländska jaktlagstiftningen stod i förhållande till EU:s regelverk för jakt. Då framkom det att vårfågeljakten kunde stå i strid med det s.k. Fågeldirektivet. Efter diskusiner både i Helsingfors och Bryssel fick landskapsregeringen klarlagt att jakten kunde fortgå om administrationen stramades upp. Speciellt överinspektör Christian Krogell från jord- och skogsbruksministeriet, som höll i förhandlingarna formellt sett, menade att bara det fanns en bra kvotering skulle det nog lösa sig. Jag vill också dra mig till minnes att dåvarande miljövårdsintendenden Håkan Kulves som på tjänstemannaplan var ansvarig för jaktfrågorna förde det på tal flera gånger att man borde få till stånd ett undantag, och det kanske lantrådet också kommer ihåg. Men efter de löften som gavs gick man inte vidare på det spåret. Ingen människa kan heller i dagens läge veta vad detta spår skulle ha lett till, dvs. skulle vi ha fått ett undantag eller skulle vi inte ha fått. Redan första året Åland var EU-medlem 1995 kom det första klagomålet, 1996 kom det andra, ett klagomål på att att den åländska vårfågeljakten stred mot fågeldirektivet. Efter en del informella kontakter inleddes ett s.k. överträdelseförfarande 1998, en process som avslutades med den olycksaliga domen 15 december ifjol.

 

I landskapsregeringens svar på överträdelseförfarandet togs bl.a. upp att vårjakten är den enda möjligheten för befolkningen i skärgården att utnyttja den här resursen samt att jakten är selektiv och att det frivilligt i samband med jakten fredas stora områden där det utförs viltvårdsarbeten. Man ansåg också vidare att klarlägga alternativa och en mer personrelaterad vårjakt för att man skulle kunna uppfylla kriterierna om ett ”litet antal” och ”annan lämplig lösning”. Man pekade också på att viltvården och jakten skall ses som en viktig helhet med långa traditioner.

 

Det som är intressant när man tittar i landskapsregeringens svar på alla de propåer som har kommit från kommissionen är att landskapsregeringen, vilket man också säger själv i sitt svar, att landskapsregeringen bl.a. inte omfattar utrikesministeriets förslag till huvudlinjer för Finlands svar till den del det rör tolkningen av ”litet antal”, alltså man hamnar i strid med sin försvarsadvokat, vilket jag har varit inne på tidigare.

 

 Det fel landskapsregeringen gjorde var att föra en åländsk argumentation med kulturella och traditionella aspekter. EU-kommissionen vägrade genomgående att lyssna på vare sig biologiska eller kulturella aspekter, och det har väckt stor frustration hos dem som har varit inblandade i förhandlingarna. Säkert på flera, men på den här punkten hade minister Strand rätt när han sade att var enbart juridiska aspekter som EU-kommissionen tog ställning till.  Det som skulle ha varit centralt att använda sig av seriösa vetenskapliga studier som skulle ha bekräftat det som redan länge varit känt här.

 

Fru talman, går vi över till domen, så är den synnerligen invecklad. Jag tycker att regeringen gör en bra sammanfattning av domen i sitt svar, där det sägs att EG-domstolen har konstaterat att Finland – därmed Åland – inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt rådets direktiv eftersom man avseende vårjakt på sjöfågel på finländska fastlandet och på Åland inte har visat:

 

-    att villkoret i artikel 9.1 c i ovannämnda direktiv, att det inte finns någon annan lämplig lösning än vårjakt för att kunna beviljas ett undantag, är uppfyllt för ejder, knipa, småskrake, storskrake, svärta och vigg, och

 

-    att villkoret i ovannämnda bestämmelse att jakten endast får avse fåglar i litet antal för att kunna beviljas ett undantag är uppfyllt för ejder, storskrake, småskrake och svärta.

 

Kortfattat betyder EG-domstolens beslut att vårjakt efter ejder, knipa, småskrake, storskrake, svärta och vigg är förbjuden. Den enda arten som fortsättningsvis får jagas under våren är alltså alfågeln.

 

Allor kan alltså jagas även fortsättningsvis, men kommer landskapsregeringen att hinna administrera den biten i god tid före vårjakten? Minister Strand sade att om han skall vara ärlig, så tror han att det kan bli problem inför våren – jag hoppas han också var ärlig i det andra han sade. Men vi vet också att alfågeln, även om beteendet ändrat sig, förekommer väldigt lokalt, bla. på norra Åland är förekomsten ställvis obefintlig. Hur tänker landskapsregeringen riktigt uppnå en rättvisa jägarna i mellan när det gäller den här saken. Alfågeln kan inte alls vara någon sorts ersättning för ejdern som har en jämn spridning över hela landskapet.

 

Eftersom bevisningen om att ”det inte finns någon annan lämplig lösning” än jakt på våren i landskapet är av central betydelse visar domen att det har inte landskapsregeringen lyckats bevisa.

 

Att det inte  ens praktiskt genomförbart med höstjakt på bl.a  ejder och svärta. Det är sedan länge känt bland åländska jägare att hanar av exempelvis ejder och svärta efter reproduktionen  flyttar sig till till övervintringsområden i södra Östersjön. Men det här är oerhört viktigt att kunna bevisa vetenskapligt.

 

Nu, när vi står med domen avkunnad, då börjar landskapsregeringen fundera på att det här borde man kanske bevisa vetenskapligt och man säger i svaret att man vill initiera en vetenskaplig studie där sjöfåglarnas förekomst och jaktbarhet under hösten utreds. En inventering/undersökning av ovannämnda slag skulle därmed kunna bevisa det som i landskapet sedan länge har varit ett välkänt faktum, d.v.s. att höstjakten för vissa sjöfågelarter inte är ”någon annan lämplig lösning”.

 

Landskapsregeringen har vidare för avsikt att ta ett initiativ, i samverkan med riket, att arbeta för att fågeldirektivet ändras så att det mera anpassas till dagens Europa.

 

Min fråga till landskapsregeringen är: Tror landskapsregeringen själv på det här eller det ett sätt att försöka visa att man gör något?

 

Alltså, efter att EU inte har kunnat medge ett så pass litet undantag från sitt fågeldirektiv att vårfågeljakten ens kan fortgå på lilla Åland, då tror tydligen landskapsregeringen att Åland, märk väl, som en del av Finland skall få hela EU med på en ändring av det nämnda fågeldirektivet!

 

Det gäller att vara vänlig, så  en ber att få önska lycka till!  Men jag tror att det alltid är för sent om man inte ha vaknat i tid, vilket landskapsregeringen med sitt både skriftliga och muntliga svar visat att det har man inte gjort när det gäller detta ärende.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Att det är en ytterst svår process att få en ändring i fågeldirektivet sade jag i mitt muntliga svar här, och det håller jag med ltl Anders Eriksson om. När det gäller allorna säger kommissionen att man tillåter ett visst antal i Finland och då måste vi föra en förhandling med Finland och den processen är igångsatt: hur mycket får Åland ta del av det här och hur mycket skall Finlands del bli. Sedan kan vi titta på om och hur samt i vilken omfattning vi kan fördela detta.

 

Fru talman! Det fanns en undersökning om fågeljakt på hösten, men i domen kan man utläsa att man inte godtar de argument som finns där, så det har gjorts till vissa delar, men vi anser att man måste ytterligare jobba med den här frågan om man skall komma någonstans.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det vicelantrådet Jörgen Strand säger att man har gjort den här typen av vetenskapliga undersökningar till vissa delar, så är det faktiskt så att man inte har gjort det i tillräckligt hög grad; annars skulle domen – kanske, bör jag också vara ärlig och säga – inte ha blivit som den har blivit. När det gäller det som regeringen nu tänker företa sig, att för det första genomföra undersökningen, som enligt mitt förmenande är alltför sent – jag tror inte att det leder till någonting – och för det andra att man tänker försöka få hela fågeldirektivet ändrat, så är det nog en övermäktig uppgift.

 

Det sägs ett visst antal när det gäller allorna. Enligt vad jag har förstått får man också jaga svärta, 120 stycken är den kvot som man skulle få jaga i hela Finland, 0,45 procent av det blir inte så där alldeles lätt att fördela! Men vilket antal är det när det gäller alfåglar? Det vore intressant att få reda på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När domslutet kom från domstolen i vårjaktsärendet måste jag säga att det var nog en av de svartaste dagarna under min tid som medlem i landskapsregeringen och framför allt som lantråd. Jag hade faktiskt trott att någon form av förståelse skulle landskapet och republiken Finlands argument få i den behandlingen som var nere i Luxemburg. Jag blev tyvärr djupt besviken på det området.

Men, fru talman, först vill jag säga att jag med viss spänning såg fram emot hur ltl Anders Eriksson skulle angripa ärendet med tanke på att han själv var jaktminister under de mest avgörande ögonblicken, alltså 1994-95 i förhandlingarna inför medlemsanslutningarna och för det andra att han mig veterligen inte har skjutit någon sjöfågel ännu och kanske inte tillhör ”de sörjande”. Jag måste faktiskt använda ordet sörjande för det är det som jag själv känner, sorg i mitt eget hjärta och jag vet att det finns säkert många, många tusen till runt på Åland som gör det. Därför har jag inte velat göra någon sorts partipolitik av det här, och inte landskapsregeringen heller, utan vi har i alla olika landskapsstyrelser och –regeringar faktiskt försökt tillsammans göra det bästa möjliga, inom partierna, inom förvaltningen och tillsammans med jägarkåren. Men det misstag som vi har gjort under resans gång tror jag att är åtminstone två. Det ena var det att vi inför medlemsförhandlingarna lät oss nöjas med muntliga utsagor, precis som ltl Anders Eriksson själv sade, att det skulle nog ordna sig att fågeldirektivet var så utformat att sjöfågeljakten skulle kunna fortsätta. Det var naivt av oss, som då var ansvariga, att tro på det.

 

Det andra stora misstaget som vi har gjort under resans gång är nog det att vi har varit så förbaskat seriösa. Vi har faktiskt försökt göra det bästa hela tiden. Vi har anpassat oss med personliga kvoter, exakt statistik, kartor över områden och allt för att göra oss så trovärdiga som möjligt och för att försöka passa in i den kostym som EU:s fågeldirektiv skulle kunna acceptera. Vi har också på ett seriöst sätt försökt argumentera för viltvården och traditionerna samt den kunskap och det ansvar som finns ute i det åländska samhället och framför allt ute i skärgården. Ingenting av det här har haft det minsta inverkan på EG-domstolen i deras beslutsfattande.

 

Eftersom jag hade ansvaret att vara med under domstolsbehandlingen blev jag själv väldigt förvånad och då gick det upp för mig när jag lyssnade på domarnas frågor till ombudet; då insåg jag hur olika kulturer vi har i de olika länderna. Vi har en kultur här på Åland, en stark skärgårdskultur, där vårjakten är någonting av det mest naturliga som finns och som gör för en del av oss människor som bor här på Åland livet värt att leva, men det är kanske att ta i, men det är i varje fall någonting som jag med många fler, verkligen ser fram emot och ser som en del av vår egen identitet här på Åland. När man såg domarna som satt och var ganska ointresserade överhuvudtaget vad ombudet från Finland sade och den som förde talan ställde frågor som gjorde att håret reste sig, åtminstone på mig, att varför vi inte kunde t.ex. jaga ejder med båt på hösten som man gör i de danska sunden! Då förstår man att det är olika kulturer och olika sätt att tänka som möts här och som egentligen är helt oförenliga. Den kamp som vi har fört ända sedan 1995, egentligen 1998 när det första motiverade yttrandet kom, har varit helt ojämn och egentligen ganska hopplös därför att vi kämpar mot en övermakt som inte tänker som vi tänker i de här frågeställningarna. Man har andra kulturer i de övriga europeiska länderna och de försöker man nu tvinga oss att anpassa sig till.

 

Vi skall göra vårt bästa i landskapsregeringen för att hitta möjligheter att på det sätt som vicelantrådet här har angivit genom ytterligare undersökningar försöka få ändringar till stånd när det gäller fågeldirektivet. Men det kommer att vara en hård match det också, det skall vi vara fullt medvetna om och det krävs att vi har Finland med oss också där för att vi överhuvudtaget skall komma till skott med den frågeställningen. Men det är vårt ansvar och starka ambition att försöka åstadkomma det.

 

När det gäller det korta perspektivet har jag sagt att jag har för avsikt att jaga sjöfågel också inkommande vår, och den ambitionen har jag fortfarande och åtminstone har vi allor som vi kan jaga som vicelantrådet Jörgen Strand. Jag tror att ltl Anders Eriksson frågade: hur många. Det är ca 7.000 allor som vi har att dela på, men de skall delas med Åboland också, så att där måste det föras en diskussion, men sedan måste vi föra en diskussion här hemma om vi skall hålla fast vid det system vi har med personliga kvoter eller om vi skall övergå till ett liknande system som man har i Åboland och ha ett samarbete med jaktvårdsföreningarna eller inte. Det finns frågeställningar här som vi ännu måste diskutera.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson började med en mera allmänpolitisk diskussion. För det första förvånar han sig över att jag har uttalat mig att förhållandet Åland – Finland aldrig har varit bättre än nu. Det vill jag för det första tillbakavisa. Det som jag sade var, igår på Sveriges generalkonsulat i samband med den ceremoni som anordnades med uppsättandet av den nya skylten, att förhållandet mellan Sverige och Finland sägs aldrig ha varit bättre än nu och jag tror att man kan säga samma sak när det gäller Åland – Sverige. Exakt de orden använde jag igår. Om det sedan är felciterat eller inte i tidningen, det kan jag inte svara på här nu , men de vad de orden jag använde mig av eftersom jag själv citerade ord som jag hade hört när jag var på Sveriges ambassad för en vecka sedan i Helsingfors, där näringslivsmänniskor och politiker i Finland uttryckte sin glädje över de goda relationerna just mellan Finland och Sverige samt nuvarande ambassadören Hjertonssons stora insatser för dem. Därför använde jag mig av samma uttryckssätt, men det var mellan Sverige och Finland och Åland och Sverige.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson kritiserade också de s.k. aftonskolorna och naturligtvis, fru talman, jag om någon och också hela landskapsregeringen är frustrerad över de frågeställningar som vi inte kommer överens med Finlands regering om just nu, framför allt PAF-frågan. Det är ingen tvekan om det. Men man skall för den skull inte underskatta de forum som finns för att föra diskussioner direkt med regeringen och ett sådant forum är aftonskolan och de diskussioner som vi varje år har en eller flera gånger med Finlands regering, och att de skulle vara helt resultatlösa, det tillbakavisar jag å det starkaste. Utan aftonskolorna och de diskussioner vi har fört där skulle vi ha haft en helt annan situation när det gäller den åländska sjöfarten. Det är många åländska fartyg som troligen i dag skulle ha en annan flagg än den åländska flaggan om vi inte skulle ha lyckats genom mycket hårda och energiska diskussioner med regeringen och direkt med regeringens företrädare, bl.a. inom ramen för aftonskolorna. Det var det stående temat under de tre första aftonskolorna med regeringen och vi nådde fram till åtminstone ett femårigt avtal; nu gäller det att komma vidare.

 

Samma sak, fru talman, gäller det med den ekonomiska politiken. Jag om någon är frustrerad över hur lång tid det tar att komma till skott och komma till mål, men jag hyser ändå en viss förhoppning om att den s.k. Roslin-utredningen, som skall vara klar inom maj, kommer att ge förutsättningar för en viss utveckling på det området i varje fall. Trägen vinner, men nog kan jag långt dela ltl Anders Erikssons frustration, det är ingen tvekan om det.

Fru talman!

När det gäller vårjakten ställs jag som lantråd och som jägare och som ålänning, tillsammans med många andra jägare, inför ganska svåra avgöranden under inkommande vår: hur skall man agera? Som lantråd och som landskapsregeringsledamot kommer jag att agera utgående från den dom som har givits. Något annat kan vi inte göra. Vi måste leva upp till de regler och de beslut som fattas. Som jägare och som ålänning kommer jag att fortsätta att bedriva vårjakt på sätt eller annat, det är ingen tvekan om det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill först tacka för ett bra anförande och för att kunna bemöta och kommentera det dessmera har jag begärt ett nytt anförande. Jag är uppriktigt glad över det som lantrådet sade, för det stod så här i tidningen Åland igår: ”Det sägs att förhållandet mellan Åland och Finland aldrig har varit bättre än det är nu och jag vill påstå att detsamma gäller för Åland och Sverige, konstaterar lantrådet Roger Nordlund.” Jag är nog inte den enda som har satt kaffet i vrångstrupen när jag läste det där, så jag tror att det är bra med en rättelse därvidlag. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi har en gemensam problembeskrivning, och det uppfattar jag efter det anförande jag hörde nu att vi rätt långt har. Sedan kanske vi av olika politiska orsaker anser att det har kommit ut mera av aftonskolorna än vad det har kommit när det gäller självstyrelseutvecklingen. Den, om ändå temporära, lösning man fick till stånd när det gäller sjöfarten var synnerligen bra.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är beklagligt om ålänningarna har fått en felaktig uppfattning att jag skulle ha sagt att det aldrig ksulle ha varit bättre förhållande mellan Åland och Finland än vad det är i dag. Jag hoppas ändå att de förstår att det är en felskrivning, eftersom – med tanke på de diskussioner vi har haft här i lagtinget de senaste månaderna och de diskussioner som landskapsregeringen har fört med representanter med Finland regering när det gäller det s.k. PAF-ärendet – jag upplever att det är bland de svåraste tiderna vi har haft på mycket länge som vi har för tillfället.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Hela samma uppfattning därvidlag! Jag tror att det är bra om lantrådet gör en rättelse i kvällens tidningen Åland – bara ett gott råd!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Tack för det! Men jag hoppas att berörda massmedia kanske noterar det genom den här diskussionen också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lite om strategin i EG-domstolen och processen som var i mitten av december samt domslutet. I det som lantrådet säger skönjer jag att man uppenbarligen var illa förberedd inför den processen. Lantrådet sade nästan ordagrant att håret reste sig på lantrådet i samband med behandlingen då han insåg de kulturella skiljaktigheterna i jaktfrågor hos en del av domarna och hos den syn som lantrådet har. Det här borde man ha kunnat förutse. Man borde ha använt sig av att satsa pengar på lobbyister, kanske juridisk assistans nere i Europa som skulle ha kunnat förberett en på hur en sådan här process går till så att lantrådet välkammad i stället och förberedd kunde ha suttit och inlett processen i domstolen.

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill påstå att vi var väl förberedda med sakliga argument inför den sista avgörande behandlingen i domstolen i Luxemburg. Också ombudet Tuula Pynnä gjorde ett mycket bra jobb där. Vi har ingenting att klaga på det, utan tvärtom, det var kanske bland det bästa försvar jag har hört någon finländare haft för åländska traditioner och även för åboländska traditioner, får vi väl säga, eftersom de berörde bägge områden. Jag vill också säga att alla landskapsregeringar och landskapsstyrelser har under resans gång ända från 1995 gjort det bästa. Om det är någonting som har legat regeringarna som sådana om hjärtat och speciellt flera av oss som anser att jakten är någonting av det mest betydelsefulla vi har, så har vi inte kunnat göra det. Inte heller har det från lagtingets sida kunnat framföras någonting som vi skulle ha kunnat göra bättre under resans gång, för vi har faktiskt försökt ta till oss allt som har sagts här i lagtinget, i debatten i samhället och den sakkunskap som har funnits. Men, som jag sade, kampen var ganska ojämn och vi mötte och möter olika kulturer.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Då får man konstatera att strategin var misslyckad, eftersom de var de juridiska argumenten som var de som avgjorde processen medan regeringen fokuserade, kanske tidigare regeringar också, på de kulturella argumenten i denna fråga. Man borde ha kunnat skapa sig en förhandsbild av att de kulturella skillnaderna är olika hos domstolens ledamöter. Uppenbarligen brast det omedelbart, att de kulturella argumenten inte vägde tungt alls. Det nämndes av jaktansvarige tidigare att under 2000-2001 har frågan lyfts upp om att man skulle göra vetenskapliga undersökningar för att utreda huruvida man kan jaga på hösten eller våren, och det borde ha varit vetenskapligt argument. Det har man inte under lantrådet Roger Nordlunds tid som lantråd brytt sig om utan det är först nu efter att domen har fallit som man har insett att det skulle ha varit väldigt viktigt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringen och landskapsstyrelsen har ansett sig ha sådant material som bekräftar våra argument att det inte finns möjligheter att jaga vissa fågelarter på hösten. Tyvärr var detta tydligen inte tillräckligt övertygande för EG-domstolen, och det är den läxan som vi har lärt oss nu och som vi måste göra bättre inför det nya initiativ som vi skall ta för att få ändring i fågeldirektivet. Men vår bedömning har varit under resans gång, också utrikesministeriets förhandlare, att vi hade goda argument. Vi kände inför förhandlingarna att vi var väl förberedda. Utrikesministeriets ombud Tuula Pynnä hade inte en så stark känsla från första början för detta ärende, men under resans gång och under de diskussioner vi hade fört i Helsingfors och under hennes besök på Åland har hon också tagit till sig och fått en stark förståelse för vår argumentation och gjorde på det sättet ett mycket övertygande intryck inne i domstolen i Luxemburg, såsom vi såg det med vårt sätt att tänka här i Norden och i Finland och på Åland. Men tyvärr, vi mötte ett annat tänkesätt och och andra kulturer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Jag ser ut över de glesnande leden att vårjakten inte tycks engagera lagtingsledamöterna.

 

Jag har skrivit på detta spörsmål av ett skäl: för att debattera vårjakten. Jag vill framföra min åsikt om varför vi nu troligen förlorat vårjakten

 

Hela ärendet om vårjakt hänger intimt samman med lagtingets beslut i september 2003 att arrendera ut Båtskären för kraftverksändamål.

 

I samband med den många gånger hätska debatten framförde lagtingsman Sune Mattsson och undertecknad att kraftverk på Båtskären kan vara dödsstöten för vårjakten. Men det var inget som majoriteten i dåvarande lagtinget brydde sig om.

 

Även när de världsomspännande och erkända organisationerna Greenpeace, Världsnaturfonden och Birdlife  klart tog avstånd från kraftverksetableringen reagerade inte lagtingets majoritet.

Det står inte i domslutet från EG-domstolen  att landskapsregeringens vägran att skydda fågelbeståndet i Nyhamns –Båtskärsarkipelagen varit av betydelse. Men vi  hävdar att nämnda organisationer sett till att domstolen  fått information om landskapsregeringens och lagtingets vägran att skydda de utrotningshotade fågelarterna i arkipelagen. Och detta har lagts vårjakten till last.

 

Domstolen har även haft kännedom om lagtingsman Sune Mattssons och mitt initiativ av den 11 december 2002 riktat till dåvarande landskapsstyrelse där vi anhöll om att Stora och Lilla Båtskär med omkringliggande vatten i Lemlands skärgård skulle ges laglig och högsta status som fågelskyddsområde. Landskapsstyrelsen avslog anhållan den 25 februari 2003

 

Med det här vill jag visa på att det var lagtingets beslut att arrendera ut kronoallmänningarna Båtskären som varit ett tungt argument för domstolen att stoppa vårjakten.

 

Som kanske flera här känner till så har Europeiska Kommissionen tillskrivit Finland om varför Åland inte sett till att ge Nyhamn-Båtskären så kallad SPA-status.

 

Så Nyhamn – Båtsärsarkipelagen är i allra högsta grad aktuell i Bryssel och det vore kanske på tiden att lagting och landskapsregeringen började lyssna på vad de världsomspännande organisationerna har att säga om vårt fågelskydd. Det vore nog betydligt bättre politik än att grunda sina beslut på några inkompetenta och okunniga lokala förmågor vars främsta intresse tycks vara av ekonomisk art.

 

Till sist – vårjakten fick ge vika för ekonomisk snikenhet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inte skall vi låta några enskilda odemokratiska enfrågeorganisationer styra den politik vi för här på Åland. Det är vi som skall styra här i Ålands lagting, eller hur, ltl Boman? Inte jagar man alförrädare, silltrut och tordmule, eller gör ltl Boman det? Då kan jag förstå att det har relevans! Det här har ingen som helst relevans att man har gjort så här med Båtskären. Tvärtom är EU för alternativ energi jämfört med den suspekta föreningen Båtskärens vänner som ltl Ronald Boman företräder. Jag tror nog att det i den föreningen finns sådana element som aktivt har gjort allt vad de har förmått för att vårjakten skall förbjudas, tyvärr!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag tror nog att det är mycket bättre att lyssna på och samarbeta med de nämnda organisationerna Världsnaturfonden, Greenpeace och Birdlife än att försöka misskreditera dem. Det är självklart att de organisationerna bevakar Åland eftersom vi här har både utrotningshotade och skyddsvärda fågelarter, och vi skall vara glada att de intresserar sig för Åland.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att organisationerna är hedervärda och de gör ett otroligt fint arbete, men när det gäller den här frågan har de vilseletts av medborgare här på Åland och fått felaktiga uppgifter och tagit ställningstaganden som de egentligen ångrar men som de av prestigeskäl inte kan lämna, har det visat sig i den debatt som har varit efteråt, eftersom man har granskat deras argument och de stämmer inte. Till den delen tycker jag att vi nog måste kunna bestämma själva här på Åland. Vi har trots allt självstyrelse och den skall vi väl själva förstå oss på och nyttja och inte låta några odemokratiska enfrågeorganisationer styra vårt arbete, eller hur, ltl Boman?

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad ltl Danne Sundman menar med odemokratiska organisationer. Hur de gör bevakningen rent praktiskt vet jag inte, men de har troligtvis medlemmar här som informerar dem om alla tokstollar som olika stolpskott ställer till med!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Någon större entusiasm för den här debatten känner man inte, speciellt efter det svar som vi har fått av landskapsregeringen, som inte ger några verkliga framtidsmöjligheter för en fortsatt vårjakt. Diskussionen och resonemanget om att via en vetenskaplig undersökning så småningom eventuellt kunna ändra på fågeldirektivet är ganska lösryckt. Om man inte kan övertyga EG-domstolen om våra rättigheter till vårjakt, så tror jag inte att vi kommer att kunna övertyga kommission och parlament om detsamma ens via en ordentligt utförd undersökning.

 

Frustrationen är stor också över att det har gått som det har gått och jag tänkte diskutera lite om vad detta kan innebära för att det här kan öppna upp för ganska omvälvande diskussioner i samhället, och det gäller förstås EU-medverkan eller inte. Om befolkningen misshandlas genom sådana här beslut är det helt självklart att det kommer att leda till att åtminstone vissa krafter kommer att kunna utnyttja situationen för att ifrågasätta om vi skall vara med i EU eller inte. Vi har redan märkt att vissa partier försöker föra upp den diskussionen på agendan. Också landskapsregeringen i viss mån i samband med behandlingen av EU-meddelandet häromdagen öppnade upp för diskussioner om EU-medverkan i eventuella folkomröstningar och sådana saker, så det tycks vara en linje att frågorna kommer upp, och misslyckanden i sådana här enskilda frågor, även om inte alla anser att den är intressant, så påverkar den många människor ändå och det här leder till att vissa krafter kommer att börja diskutera de här sakerna, och det kan leda till omvälvningar och instabilitet. Det är oroväckande i förlängningen.

 

Jag är också besviken på det anförande som jaktansvarige Jörgen Strand hade i den här frågan. Det gick mest ut på att försöka kritisera andra personer än de som sitter i regering och majoritet just nu för att ha misslyckats i processen. Jag skulle inte gärna gå in på historiken igen, men jag konstaterar bara att vicelantrådet Jörgen Strand noggrant glömde bort att nämna att ledamoten Lasse Wiklöf var mycket engagerad i förhandlingarna och sade i samband med EU-anslutningen att jaktfrågan är löst. Ltl Ragnar Erlandsson var lantråd då. Ingen av dem drev på att vi skulle få ett undantag för vårjakten. När den ena nämns så bör alla nämnas. Det finns många skyldiga och ingen kunde kanske inse – det får man väl konstatera – att det skulle gå så här, men ingen drev frågan till sin spets heller. Frisinnad Samverkan hade lantrådsskapet under åren då regeringen och landskapsstyrelsen svarade på kommissionens yttranden osv., så många har varit med men ändå är det intressant, det får jag konstatera en gång till, att jaktministern Jörgen Strand inte ansåg det vara värt flygbiljetten till Europa för att försvara de här frågorna, det fick andra göra.

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa sade att jag ville bara kritisera vissa personer. Det var inte alls min avsikt utan bara att ge en bild av vad som har hänt genom åren och det har varit många personer och partier involverade. Jag är ganska ödmjuk efter att jag läste igenom alla handlingar som finns, att det har argumenterats på ett bra sätt av många, både sossar, liberaler, frisinnade och center, men trots det har vi inte nått fram. Det är därför vi konstaterar det här i vårt svar. Vi säger, utgående från domen, att det här är egentligen enda alternativet. Det är den väg som vi ser i landskapsregeringen att man kan rent juridiskt komma någonstans, men det skulle vara intressant att höra ltl Mats Perämaas alternativ: vad är det? Jag skall gärna ta åt mig och driva den frågan, om ltl Mats Perämaa har ett alternativ. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tänker glömma historiken och bara upprepa att det var vid anslutningen som vi borde ha gjort det; efter det har allting lett till den process som vi är i nu. Så är det bara.  Jag tyckte att jag sade i mitt anförande att det inte finns så många alternativ nu. Vi har själva varit med i en process och det har gått till vägs ände s.a.s. Alfåglarna finns kvar men just ingenting annat. Det finns inte särdeles mycket alternativ just nu. Det går inte att utkräva av oss i oppositionen när inte ni heller i regeringen kan se alternativen. Det är därför det känns ganska höglöst och inte särdeles intressant att föra den här debatten överhuvudtaget. Man får bara med besvikelse konstatera att så här gick det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det var klädsamt av ltl Mats Perämaa att säga, att man inte har några alternativ. Om jag förstår saken rätt ser ltl Mats Perämaa på saken på samma sätt som vi gör att det här är det enda lilla halmstrå som vi kan jobba med. Skall jag uppfatta det så?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Nej, jag har inte några andra möjligheter i rockfickan just nu, men jag får ännu säga att det som ni nu avser att göra – den vetenskapliga undersökningen – borde man, som sagt, ha haft med sig i samband med domstolsbehandlingen. Det skedde ett misstag i samband med anslutningen och det skedde ett misstag också i samband med domstolsbehandlingen, det får vi nog konstatera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag vill för det första säga att jag är inte själv jägare, och har aldrig varit och kommer tyvärr heller aldrig att få bli, jag kommer s.a.s. in i bilden först när fåglarna har legat i grytan. Men trots det smärtar det mig att ålänningarna och särskilt skärgårdsborna nu blir av med rätten att jag sjöfågel om våren. Att få jaga sjöfågel om våren är mycket mer nuförtiden än själva jakten. Det är onekligen så att man kommer att överleva utan den, man har mat och försörjning ändå, men det är en otroligt viktig del av identiteten, särskilt hos skärgårdsbor. Men det här domslutet skär man bort en del av den åländska folksjälen, det är uppenbart. Det här har mycket mer långtgående konsekvenser än vad många tror, och jag tror på sikt också att det kan ha regionalpolitiska konsekvenser för folks vilja att bo i skärgården. Det som är speciellt med  skärgården, det är det som gör att man bor kvar där och nu har en viktig del fallit bort, tyvärr. Det är en onekligen en lokal sedvänja som självstyrelsen i tiden kom till för att skydda. Självstyrelsen har inte kunnat skydda den här sedvänjan, det ser vi nu. Delvis är det självstyrelsens företrädares fel, men så är det.

När det gäller själva sakfrågan, talman, så finns det ett ordstäv som nämndes här tidigare som säger att det för sent att stiga tidigt upp nu. Nu är det tyvärr kört! Det är sent att jämra sig över det EU-medlemskap som man så ivrigt röstade ja till för tio år sedan. Det kan bara Obunden Samling göra som röstade nej. Vi får tyvärr säga – vad var det vi sade! Det är inte roligt, det är inte med ett leende vi säger så i den här frågan. När det gäller de övriga partierna som var med och röstade ja till EU får man ta ett talesätt som en klok kvinna i Pålsböle brukar säga, att ”en kan int gruv sej så mycket som mycket som man sku behöva”!

 

Det är också för sent att nu börja göra vetenskapliga undersökningar som man borde ha gjort inför processen i EG-domstolen. Under vår senaste regeringsmedverkan diskuterades detta, men det rann väl ut i sanden då som mycket annat under lantrådet Nordlunds turbulenta tid vid makten och det är svårt att hålla isär alla, är det fjärde regeringen som sitter nu… Vad är det då som lider av turbulensen? Jo, det är just sådana här sakfrågor. Det blir ingen stabilitet i regerandet när man byter regering nästan en gång i året. Man kan inte heller klandra någon enskild person för det annat än möjligtvis lantrådet Roger Nordlund, som inte har förmått ha stabilare regeringar.

 

Vidare, talman, så uttryckte Obunden Samling en åsikt just före man skulle börja processa i EG-domstolen att man borde fundera lite noggrannare vilka personer man tar med i det team som förbereder processen. Givetvis skall man ha både politiker och tjänstemän från landskapsförvaltningen med, men man kunde också ha tagit med externa personer och rådgjort med expertis på processandet i EG-domstolen. Det skulle vara intressant att höra om man har gjort det, om man verkligen har hört någon person som har lång erfarenhet av att processa i EG-domstolen.

 

Det var tyvärr så vid senaste val att det försvann många jurister ur lagtinget. Nu finns det bara en jurist kvar och den tillhör inte regeringspartierna. Jag tror att om man skulle ha haft lite mera politisk juridisk kunskap i  regeringsblocket så kanske man skulle ha förberett processen på ett litet bättre sätt. Vi föreslog t.ex. Mikaela Slotte och Folke Husell som två personer som skulle ha kunnat engageras i teamet. Det förslaget noterades inte överhuvudtaget av regeringen.

 

Talman! Tyvärr, får jag säga, besannas mina farhågor i spörsmålssvaret som jag yttrade redan i budgetdebatten dagarna efter domen som kom den 15 december, att det i EG-domstolens dom står på flera ställen att Finland inte kunnat visa på det ena och det andra. Det betyder att man inte har haft en tillräckligt trovärdig bevisföring. Det framgår också av spörsmålssvaret att man har framfört saken, men man har inte framfört tillräckligt vetenskapliga bevis, och det erkänner man eftersom man nu skall börja försöka med det, vilket ju inte kommer att lyckas. Man kan alltid hoppas på det, men att lilla Åland som är 0,005 promille av EU:s befolkning skall börja ändra ett fågeldirektiv som är så politiskt känsligt, tror jag tyvärr är dödfött från början. Det här var nog det sista ödesdigra misstaget och det första var när man förbehållslöst i den här frågan röstade ja till EU-medlemskapet, tyvärr.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

När jag kom in i lagtinget 1987 fanns det inga frågor som var så heta som jaktfrågorna, de engagerade oerhört mycket. Det finns både plus och minus med det. Plus är väl det att det kunde eventuellt också då finnas större politiska frågor. När det gäller EU-medlemskapet anser jag nog också att de ekonomiska och politiska aspekterna är tyngre och viktigare frågor än vad vårfågeljakten är. Men det finns också en nackdel med det och det är det att det inte verkar finnas något större engagemang mera för en traditionell kulturyttring och det verkar inte finnas något större engagemang för en regional viktig fråga. Om man inte berörs personligen så engagerar man sig inte i de här frågorna och det är inte riktigt bra.

 

Jag vill börja det här anförandet, som jag lovar att inte alls skall bli lika långt som det förra, att ge

Lantrådet Roger Nordlund en eloge. Jag tycker att det är stort att man kan medge misstag som har gjorts. Lantrådet Roger Nordlund sade att han väntade med spänning på hur jag skulle närma mig den här frågan med tanke på att jag inte har skjutit en fågel själv överhuvudtaget. Med tanke på det som jag tidigare, att berörs man inte personligen så bryr man sig inte, anser jag att en ansvarsfull politiker, oavsett om man berörs eller inte så bör man engagera sig i frågor som är viktiga därför är jag engagerad i frågan.

 

Lantrådet Roger Nordlund ville erkänna två misstag, som han sade. För det första att man inte gick in för att försöka jobba för ett undantag, och den historiebeskrivning som både lantrådet och jag hade är korrekt. Vi fick uppfattningen att det inte behövdes, det ansvaret skall vi definitivt dela solidariskt. Sedan finns det de som säger att det har aldrig lyckats, just på grund av att vi, också då, likaväl som nu inte själva sköter förhandlingarna mot EU utan vi skall först övertyga om alla argument i Helsingfors i det evinnerliga och sedan skall vi vidare till Bryssel, men den här frågan kan ingen ge ett svar på för det spåret kördes aldrig utan man körde vidare på ett annat spår.

 

Det andra misstaget lantrådet Roger Nordlund medgav var – jag hoppas att jag citerar honom rätt – att vi har varit så förbaskat seriösa. Det har påpekats mycket om att så här gör man i Frankrike och så här gör man i Spanien och jag hoppas att lantrådet Roger Nordlund kommer ihåg när kvoteringarna infördes; jag satt i landskapsstyrelsen, men jag var inte ansvarig för jakten som Strand felaktigt påpekade. Trots att jag inte var ansvarig för jakten var jag – som jag minns det – den enda som var kritisk till att vi skulle gå in på kvoteringen och att vi skulle krångla till jakten på det sättet som vi gjorde. Men man gick vidare på det spåret just på grund av att all sakkunskap som kom framför allt från Helsingfors och Bryssel pekade på att det är den här riktningen man måste gå. Utöver de två misstag som lantrådet medgav tycker jag också det finns ett tredje som han kunde ha medgett och som faktiskt är det allvarliga när det gäller den situation vi befinner oss i nu, dvs. att man först nu när domen har fallit börjar fundera på att det här borde vi faktiskt ha styrkt på ett vetenskapligt sätt. Och detta är väldigt allvarlig med tanke på att man hela tiden har kört det här spåret, men vi är där vi är.

 

Med tanke på hela den här processen vill jag minnas, och man får vara lite försiktig när man citerar landshövdingen Peter Lindbäck så att man inte säger något felaktigt, att han sade att ”EU är en djävulsk konstruktion” på det sättet att när man för förhandlingar skall alltid saker och ting lösa sig senare, och precis så var det också med vårfågeljakten, att inte skulle det där vara något problem, nog skulle det där lösa sig! Transportstöden och de regionalpolitiska näringsstöden är också snart ett minne blott, har jag förstått. Men allt skulle nog lösa sig! EU-medlemskapet är som att köra in i en tunnel som blir bara smalare och smalare. Det här är också någonting som är värt att notera. Mot den bakgrunden vädjar jag igen, som jag har gjort redan ett flertal gånger, att vi måste kunna syna ett utanförskap: vad skulle det innebära, vad finns det för fördelar, vad finns det för nackdelar? Jag tror att vi alla är medvetna om att det finns nog nackdelar också. Men det finns inte, som ibland när man hör på vissa partier, enbart bara fördelar med EU. Det är definitivt inte på det sättet. Jag hoppas att tiden också börjar bli mogen för att man verkligen kunde syna utanförskapet.

 

Lantrådet Roger Nordlund sade att han blev förskräckt när han var nere i EG-domstolen över hur oförenliga kulturer det finns inom Europa och att man kämpar mot en övermakt som inte känner olika kulturer. Så kan det säkert vara och problemet är – jag har själv varit med i förhandlingar i Bryssel – att man alltid har fått det svaret, att yes, yes, we understand, vi förstår, but the rules, but the rules, regler är regler, och det är EU:s stora problem att det inte finns några möjligheter oavsett hur liten betydelse det har att ge undantag från regelverket för då vittrar hela konstruktionen sönder. De är ett av EU:s absolut största problem.

 

När det gäller jakten är det precis som lantrådet Roger Nordlund sade att jag har aldrig skjutit en sjöfågel själv, men om man tänker i varje fall så nog måste det absolut största nöjet med vårfågeljakten vara spänningen och naturupplevelsen när man far ut, vad skall man få uppleva, vad skall man få för byte, inte kan det vara så mycket kvar av den spänningen om man har en papperslapp i bakfickan som säger att det är en alfågel man får skjuta! Det är inte så mycket stor spänning sedan hur stort antal och vilken typ av fåglar man kommer att få, men där befinner vi oss tyvärr och det får vi gemensamt beklaga.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är klädsamt av ltl Anders Eriksson att erkänna att man gjorde ett misstag i samband med inträdet i EU, att ledamoten Eriksson gjorde en felbedömning, det skall ledamoten ha heder av.

 

När det gäller den vetenskapliga bevisningen fanns det en undersökning gjord av Orniskommittén som bedömdes belägga det som vi förde fram, men det är först när domen kom som man säger att den inte räcker till vetenskapligt. Det är klart att det är alltid lätt att vara klok efteråt och säga att man skulle ha gjort mera, men vi ansåg när vi gick till domstolen att vi hade belägg för detta. Det visade sig dock i utslaget från domstolen att så inte var fallet och därför lyfte vi upp frågan som vårt sista lilla halmstrå.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det kan säkert vara klädsamt att medge misstag, men det allvarliga är ändå att det är nu, med tanke på att man körde ett spår hela tiden, som misstagena har inträffat som gör att vi faktiskt är av med hela jakten, det är det som är det allvarliga. Visst, minister Strand, är det så att det är alltid lätt att vara klok efteråt, men när man pratar med tjänstemännen har de hela tiden fått back när de har fört fram detta med traditioner, kulturyttringar osv. Det är argument som inte har bitit överhuvudtaget utan man har gång på gång – Strand sade själv att han har läst alla papper – frågat efter vetenskapliga belägg, men dessa vetenskapliga belägg har man inte tagit fram. Det allvarliga som jag upplever är att jaktministern har börjat engagera sig nu efter att domen har fallit och kanske efter att detta spörsmål har lämnats in, då är det lite väl sent.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

De som känner mig vet att jag är engagerad i frågan. Så också i denna fråga. Det försökte jag beskriva i mitt svar. Man skall komma ihåg att i de yttranden som har kommit från kommissionen, även under ltl Anders Erikssons tid i landskapsstyrelsen, så står det inte om vetenskapligt, utan man hänvisar till fågeldirektivet och pratar om litet antal samt annan lämplig lösning. Det är det som man har argumenterat att man har annan lämplig lösning, men det har inte sagts någonstans vilken grad av bevisning man måste ha. Men jag kan medge att efteråt när man läser det här så kanske man kunde ha läst ut, om man skulle vara någon som kan sia i framtiden, att det här borde man ha haft med. Det svåra har varit att veta vad man menar med ”litet antal” och vad menar man med ”annan lämplig lösning” samt vilken grad av bevisning skall man ha. Frågeställningarna fanns redan på samma sätt under ledamoten Anders Erikssons tid i landskapsstyrelsen, men jag vill inte skylla på honom utan det är många som har jobbat med de här frågorna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt, det är en knepig process att utröna vad som har varit en annan lämplig lösning och vad som är ett litet antal är inte så där alldeles lätt. Visst är det så att det är alltid lättare att veta när man har svart på vitt och man kan läsa att okej det är så där de har resonerat. Men nog måste Strand kunna medge att det de facto har framskymtat att det här med kulturella aspekter och t.o.m. biologiska aspekter som vi har fört fram har inte kommissionen tagit fasta på utan man vill ha ordentligt dokumenterat varför t.ex. inte höstjakt på ejder och svärta kan genomföras. Det hade också varit snyggt om minister Strand hade kunnat medge, i likhet med vad lantrådet och jag har gjort, att här har vi gjort ett misstag. Det uppfattade jag aldrig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Trots att jag tycker att frågan är intressant hade jag tänkt att jag inget skulle säga om den. Men när jag nu hör hur ltl Danne Sundman hårt går åt påståendet att fågelorganisationerna Birdlife osv. inte skulle bry sig om detta eller att de skulle vara odemokratiska samt att det inte skulle ha någon betydelse för sakens utgång, så vill jag hävda att han har helt fel. Det är klart att det har betydelse, det är klart att det har varit bra för landskapsregeringen att kunna säga att vi har bifallit den här önskan och gjort det här området till fågelskyddsområde precis som man har önskat från organisationerna redan 1998, när det var statens, att man skulle införliva dem i området. Att sedan påstå att det är odemokratiskt och att det inte har någon betydelse är naturligtvis helt fel. Alla argument som man har kunnat lägga till som är bra för saken, så har varit bra, men det här kunde man inte säga, man kunde möjligen säga att vi struntar i det. Att sedan säga att EU tvärtemot tycker att det var bra att det skulle industrialisering på holmarna – det har de nog aldrig sagt! Däremot är det självklart att de värnar om fåglarna. När det gäller lobbyorganisationerna har de stor genomslagskraft i Bryssel. Det är klart att det går från Ålands fågelskyddsförening till finska fågelskyddsföreningen till Birdlife, till Greenpeace, alla samarbetar och att ha dem med sig är mycket, mycket bättre i en sådan här fråga än att ha dem mot sig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är helt rätt att med vänner som Birdlife behöver vi inga ovänner när det gäller vårjakten. Det är uppenbart så att ett intensivt lobbyarbete nu har burit frukt för Birdlife. När det gäller Ålands fågelskyddsförening skall man inte blanda in dem, de har inte samma åsikt som Birdlife när det gäller vindkraftprojektet och för övrigt skall man inte överhuvudtaget blanda in det. Det skulle inte ha hjälpt i EG-domstolsprocessen om vi skulle ha fredat området. Och även om vi skulle ha fredat det kunde det vara vindkraft där, som på Öland. Det finns områden med samma status som man har vindkraftparker i. Det har överhuvudtaget ingenting med saken att göra!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är i och för sig fel att blanda ihop det med vindkraft. Egentligen är felet att man inte fredar holmarna. Orsaken till att inte landskapsregeringen fredar området vet jag: det var för att det fanns anhållan om andra ändamål. Det hade visst kunnat fredas i alla fall.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag rekommenderar ltl Sune Mattsson att läsa det svar som landskapsförvaltningen nu har gett på den förfrågan som kom från EU-kommissionen. Det är mycket uttömmande och innehåller också ornitologiska inventeringar som visar på att man har gjort rätt när det gäller de arter som är speciellt nämnda tidigare. Det var inte jag som började prata om vindkraft utan det var ltl Ronald Boman i ett tidigare anförande, så det var därför jag begärde replik som sedan fick ltl Sune Mattsson att reagera, men jag vidhåller min ståndpunkt att det har överhuvudtaget ingen relevans vad man skulle ha gjort med holmarna när det gäller just vårfågeljakten, det skulle ha gått lika illa ändå, tyvärr!

 

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Avslutningsvis kan jag säga, att inte hade det legat landskapsregeringen till last när de skulle förhandla i Bryssel om det hade varit fredat; nog måste det ha varit ett plus. Vi har också gjort det här som man önskar från organisationerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående regionalpolitiska aspekter vid upphandling. (EF 4/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Enligt uppgift i massmedia har landskapsregeringen ånyo i samband med upphandlingen av driften av m/s Viggens café tagit ett beslut som inte gynnar skärgården eftersom flera arbetsplatser riskerar försvinna. Som exempel kan nämnas att det i samband med upphandlingen av skötseln av de grunda farlederna togs hänsyn till om anbudsgivarna var skärgårdsföretag, det förfarandet visade sig ha stöd i lag efter rättslig prövning.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Varför har inte landskapsregeringen beaktat regionalpolitiska aspekter när man upphandlat driften av m/s Viggens café?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Landskapsregeringen har sedan den 1 april 2001 kombinerat mathållningen till besättningen med kioskrörelsen på ms Viggen. Tidigare hade vi skild kioskinnehavare och tre egna kockar anställda. Den här förändringen gjordes för att uppnå syften: det ena att genom denna kombination få upp intresset för att bedriva kioskrörelsen ombord, det andra var för att få ner kostnaden för besättningens mathållning. Genom denna kombination har vi lyckats med att få upp intresset för kioskrörelsen så att kiosken är öppen även under lågsäsong. Dessutom sparar vi ca 100.000 euro per år.

 

Arrangemanget med mathållningen konkurrensutsätts genom anbudsförfarande. Avtalsperioden är fem år i taget. Så har också nu efter att senaste avtalsperiod har gått ut. Landskapsregeringen fick in tre stycken anbud. Det billigaste var på 4.900 euro per månad, det kom från Finström, näst billigaste var på 5.650 euro per månad, det kom från Brändö och det dyraste var på 11.200 euro per månad och kom från Brändö och Mariehamn.

 

I enlighet med 2 § i Ålands landskapsstyrelses beslut daterat den 24 februari 2004 gällande viss upphandling skall fri konkurrens eftersträvas samt iakttagande av principer om icke-diskriminering. Dåvarande landskapsstyrelse fastställde också det här i en handbok. Dessa kriterier gäller i hela Europa.

 

Då samtliga tre anbudsgivare har bedömts uppfylla kriterierna för uppgifterna har landskapsregeringen antagit det förmånligaste anbudet.

 

Frågeställaren anser att landskapsregeringen borde ha tagit hänsyn till regionalpolitiska aspekter, i detta fall med hänvisning till att så gjordes med entreprenaden av grunda farleder år 2000. Frågeställaren påstår att detta förfarande hade stöd i en rättslig prövning.

 

För det första, herr talman, togs beslutet år 2000, dvs. fyra år före nämnda landskapsstyrelses beslut om upphandling. För det andra har frågeställaren fel då han påstår att förförandet med entreprenaden av grunda farleder skulle ha haft en rättslig prövning. Ärendet blev aldrig rättsligt prövat.

 

Med detta svar kan vi konstatera att landskapsregeringen måste bedöma alla entreprenörer på ett icke-diskriminerande sätt. Alla ålänningar måste behandlas lika, oberoende av kön, hudfärg, religion eller, som i detta fall, oberoende av boningsort.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande:

Talman!

Till först vill jag säga att min fråga överhuvudtaget inte riktar sig mot den entreprenör som nu har fått entreprenaden; han skall absolut inte klandras för detta. Jag  känner till den bakgrund som minister Karlsson redogjorde för och vad jag vill veta är varför man inte har valt att beakta regionalpolitiska aspekter när man har bjudit ut detta. Jag har den klara uppfattningen, att inte är det diskriminerande om man med regionalpolitiska hänsyn på förhand säger i anbudsbegäran att skärgårdsföretag har företräde på grund av att det gynnar skärgården och eftersom man inte  kan pendla från Brändö till Mariehamn så kan man se det skilt. Nog är det fattigt och verkligt illa om vi inte kan göra det här. Och om landskapsregeringen 2001 när Obunden Samling inte var med har tagit sådana regelverk att man är förhindrad att göra det, så måste man ändra regelverken och komma hit till lagtinget med en lagändring i så fall att det behövs. Det är bara att beklaga att man inte har de regionalpolitiska instrumenten. Det är lätt när man bedriver regionalpolitik att hitta på olika respiratorer som man kopplar på skärgården. Här skulle man på ett sunt sätt upphandla en tjänst som ändå behöver, så nog är det verkligt illa om verkligheten är så här.

 

Min följdfråga blir: Avser man ändra dessa regelverk så att man i framtiden kan aktivt gynna skärgården vid tjänsteupphandling?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Beslutet om icke-diskriminering och lika behandling togs den 24 februari 2004. Då satt Obunden Samling med i regeringen och tog beslutet, och det är det beslutet vi följer. På frågan om vi kommer att ändra beslutet är det som jag sade att jag har varit i kontakt med jurister och det här gäller i hela Europa, det här måste vi följa. Alla anbud måste behandlas på ett icke-diskriminerande och jämlikt sätt, det är en av EU:s hörnpelare, så detta måste vi följa, det här kan vi inte ändra.

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande: 

Talman!

Det är verkligt illa om EU-medlemskapet förutom vårfågeljakten innebär också detta. Jag tror att man har tolkat detta på fel sätt. Om man från början när man begär in anbud anger dessa kriterier, att man kommer att se på vilken region det gynnar, så tror jag att det är okej. Man kan däremot inte efteråt prioritera någonting sådant, så jag tror att man bör omvärdera detta och revidera regelverket. Om vi behövs är vi beredda inom Obunden Samling att ställa upp och ändra lagen, för nog måste vi kunna beakta regionalpolitiska aspekter; annars blir skärgården på sikt väldigt drabbad av detta.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Enligt våra jurister kan vi inte ändra detta utan vi måste ha det på det här sättet.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga angående m/s Viggen som ersättande fartyg. (EF 5/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Landskapsregeringen har under hösten ersatt det privatägda fartyget ms Fjärdvägen med landskapets färja ms Viggen då det förstnämnda fartyget har varit upplagt för underhåll. Det har framstått som oklart huruvida denna åtgärd, som säkerligen är en näringspolitisk åtgärd, riktar sig lika och rättvist till alla åländska rederi- och transportföretag. Oklart är också om denna åtgärd belastar näringsavdelningens eller trafikavdelningens budget.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Hur tänker landskapsregeringen agera för att dess näringspolitiska åtgärder skall utformas så att alla näringsidkare inom transportbranschen kan komma i åtnjutande av dem?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Långtradartransporterna till och från Åland som i huvudsak sker med ms Fjärdvägen inleddes 1994 på linjen Långnäs – Nådendal. Vid etablering av denna färjlinje bidrog landskapsregeringen med hamnplats, färjramp i Långnäs samt att landskapsregeringen skulle hjälpa till med sitt eget tonnage då Fjärdvägen var ur trafik. Ms Fjärdvägen dockas vartannat år och man har lagt dockningstiderna i början av januari då transportbehovet är lägst och under året motsvarande låg belastning av bildäcket på landskapets egna färjor. När då ms Fjärdvägen är på dock sköts trafiken delvis med Vikinglinjen, Silja, Sea Wind och vår egen ms Viggen. Detta helt enligt överenskommelse med ms Fjärdvägen, då trafiken inleddes år 1994. Landskapsregeringen har också ett beslut från nämnda år om detta.

 

Prissättningen på landskapets färjor är densamma som tillämpas på ms Fjärdvägen, dvs. 19,50 per meter. Detta också enligt landskapsregeringens beslut. Det finns möjlighet för var och en att få anlita ms Viggen under den här tiden. I praktiken är det så att de som är kunder hos ms Fjärdvägen anlitar också ms Viggen Finström för den här trafiken.

 

Kostnaderna för detta är mindre än utgifterna. Vi räknar med att det här ger en nettoinkomst för landskapsregeringen på 10.000 euro under nämnda tid.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Det är intressant att det är ett så pass tidigt beslut som redan från 1994 följer med här.  Hur ser landskapsregeringen på detta? Det här är ändå ett avbräck från de principer man har haft att man inte med landskapsfärjor skall konkurrera i rederibranschen med privata initiativ. Det här är de facto just precis det. Vi har den uppfattningen att andra rederier, förutom det rederi som driver ms Fjärdvägen, nog under den här perioden har gått om rum på sina fartygsdäck för att transportera långtradarna, det är den bilden jag har och ms Viggen kan de facto högst ta fyra-fem långtradare. Hur ser landskapsregeringen principiellt på detta att man konkurrerar med privata rederier? Och om det är så att man går med vinst kunde man, enligt den princip som landskapsregeringen, tänka sig att landskapsfärjorna skulle trafikera ännu mera, t.ex. en tur varje natt, om det är så att det här är vinstgivande?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

I praktiken är det så att ju mera inkomster vi får och ju mer vi kan nedbringa utgifterna desto mera trafik kan vi ha. Det är naturligt. När det gäller påståendet att vi skall vara med och konkurrera med privata så det är vi inte, men det här är ett löfte som gavs 1994 till aktörerna som påbörjade trafiken att man skulle ställa upp med den här trafiken under den tid som ms Fjärdvägen var på dock. Jag har fått information att i stort sett all långtradartrafik körs via Fjärdvägen och att det är svårt att få plats på bilfärjorna för övrigt för långtradare. Men det är ett gammalt löfte från 1994 som gavs just när trafiken inleddes och vi tycker att vi vill stå upp för våra löften.

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Det är bra att man står upp för sina löften, men ändå, ledamoten Runar Karlsson representerar myndigheterna och landskapet här, så ger man sådana löften till en näringsidkare, ett rederi, att man bistår med landskapets tonnage när rederiets fartyg är på underhåll, så bör man rimligen ge samma löften till andra näringsidkare eller rederier också. Vi måste vara väldigt noga med att sådant här är rättvist. Det var intressant att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson betonar vinsten i det hela. Då kan vi kanske förvänta oss att landskapets färjor kommer att trafikera ytterligare, om det ger vinst och vi får mera trafik för det! Så, varför inte! Nu säger jag det snarast lite skämtsamt, för jag tycker inte att man riktigt så här bara utifrån ett löfte skall gå in och konkurrera med privata initiativ. Vi har massor med färjor som kan ta långtradarna.

 

Jag vill också att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson redogör för hur i praktiken samtliga de åkerier som har haft sina långtradare på Fjärdvägen har kunnat boka plats på ms Viggen. Vi skall komma ihåg att ms Fjärdvägen tar åtminstone flera tiotals långtradare, kanske 50, medan ms Viggen tar fyra. På vilket sätt rent praktiskt har dessa åkerier kunnat boka plats på ms Viggen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Som jag sade försöker man synkronisera detta genom att ms Fjärdvägen går på dock under tiden som det är minsta möjliga transportbehov. Det är samarbete med Fjärdvägen och landskapsregeringen, så vi klarar det transportbehovet trots att kapaciteten är mycket mindre. Man försöker alltid öka transporterna före den går på dock och sedan finns det kapacitet efter den går på dock, så det är just på den vecka som den är på dock som man försöker minimera behovet. Därför klarar vi av det, helt i enlighet med den överenskommelse som gjordes 1994.

 

Ltl Mats Perämaa tyckte det var bra att vi får in nettoinkomster så att vi kan ha mera trafik. Vi kan konstatera att skärgårdstrafiken steg detta år, om jag inte minns fel, med nästan mellan en och en halv miljon. Det accepterade vi och det här är en liten hjälp till det för att kunna hålla upp nuvarande volym, trots att bränslepriset har stigit radikalt.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning angående talmannens representationsersättning. (TMK 2/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum inkommande fredag den 20 januari.

 

 

Ltl Katrin Sjögrens enkla fråga angående övertidsersättningen för vårdpersonal inom ÅHS. (EF 7/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum är inkommande fredag den 20 januari kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.12).

 

 

 

 

Originalfil