Plenum den 18 april 2002 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 18 april 2002 kl.  13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl J-E Mattsson och ltl Wickström-Johansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Ltl Roger Janssons förslag till hemställningskläm med anledning av ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål om avskaffande av den svenska elnätstariffen. (S nr 7/2001-2002).

 

Ltl Roger Jansson, understödd av vtm Häggblom, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 17.4, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att den fullföljer förhandlingarna med Sveriges regering i avsikt att avlyfta nättariffen på utlandsförbindelsen i leveranspunkten Senneby för att likställa elleveranserna från Sverige till Åland med elleveranserna från Sverige till Finland.”

 

Detta kallas ltl Roger Janssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja och den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Roger Jansson: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid omröstningen. Omröstningen sker efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson: nej, Englund borta, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: nej, Erlandsson: nej, Holmberg: nej, Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: nej, J-E Mattsson borta, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, vtm Häggblom: ja, Lindholm: ja, Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 11 ja-röster och 16 nej-röster. Lagtinget har beslutat att förkasta förslaget till hemställan.

 

Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag angående Open Skies-avtalet  och Ålands demilitarisering och neutralisering.

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Christer Jansson:

Fru talman,

Ålands särställning i Finland grundar sig på två folkrättsligt garanterade regelkomplex. Å ena sidan har vi vår självstyrelse, där vi genom självstyrelseorganen i allra högsta grad är medverkande parter. Å andra sidan har vi demilitariserings- och neutraliseringskonventionerna, där självstyrelseorganen av formella orsaker haft en mer passiv roll. I det sammanhanget har Åland setts mer som ett objekt för militärstrategiska mellanstatliga avtal än som en part med egna legitima intressen att bevaka.

 

Men, fru talman, tiderna förändras. Under årens lopp har ålänningarnas intresse för demilitariseringen vuxit. I en orolig värld har man kommit att uppfatta den som ett slags garanti för att vi ålänningar skall kunna leva i fred och säkerhet. Och i gemene mans ögon har självstyrelsen och demilitariseringen på något sätt vuxit samman till en oskiljaktig helhet.

 

Det växande folkliga intresset för demilitariseringen återspeglar sig i självstyrelseorganens agerande. I allt högre utsträckning har t.ex. landskapsstyrelsen engagerat sig i frågor som på ett eller annat sätt anknyter till demilitariserings- och neutraliseringskonventionerna. Och engagemanget har efter hand antagit former som är ägnade att för Ålands del skapa en ställning som de facto-part i konventionerna.

 

Fru talman, mot bakgrunden av den utveckling som har skett är det inte att förvåna att frågan om det s.k. Open Skies-avtalets konsekvenser för Ålands del har rönt stor uppmärksamhet, och detta inte bara i våra media utan också bland den stora allmänheten. Och även om många som uttalat sig har både värdefulla och intressanta synpunkter att komma med så märker man också att det finns ett tydligt behov av information beträffande innebörden av Open Skies-avtalet och vad det kan betyda för Ålands del.

 

Det är alltså mot denna bakgrund som självstyrelsepolitiska nämnden beslutat sig för att med stöd av 29 § 3 mom. lagtingsordningen föra detta ärende till lagtinget, så att det skall bli möjligt att i en öppen debatt i lagtinget tydligt informera den intresserade allmänheten om nämndens synpunkter på Open Skies-fördraget. Det är för övrigt  första gången som 29 § 3 mom. kommer i praktisk tillämpning.

 

För egen del, fru talman, måste jag säga att det kändes bra, ända tills jag kom till lagtingssalen och såg ett förslag till ändring, att detta sker i en anda av samförstånd, dvs. i en situation när det råder fullständig enighet i nämnden beträffande vilken inställning vi bör ta från åländsk sida till det aktuella fördraget. Därmed finns det också – har jag trott i alla fall - goda förutsättningar för att de stater som utgör parter i Open Skies-fördraget verkligen skall beakta de synpunkter vi för fram från åländsk sida.

 

Fru talman. Efter dessa inledande reflexioner vill jag gärna kortfattat referera självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter på Open Skies – fördraget. Inledningsvis vill jag konstatera att tanken bakom fördraget är att de deltagande staterna skall göra s.k. observationsflygningar över varandras territorier i syfte att kontrollera trupprörelser, militära installationer och andra åtgärder av militär natur.

 

Flygningarna företas med obestyckade plan som antingen är rent civila eller som tillhör de deltagande staternas flygvapen. Syftet med dessa flygningar är att parterna vid varje särskild tidpunkt skall ha så stor kännedom som möjligt beträffande varandras militära åtgärder. Tanken bakom detta är förstås att ingen part skall kunna företa några åtgärder av militär natur som är av betydelse utan de andra parternas vetskap. På det sättet stärks den gemensamma säkerheten och risken för krig minskar.

 

På ett allmänt plan är alla dessa åtgärder naturligtvis välkomna även från åländsk synpunkt. Samtidigt uppkommer det dock ett problem av den orsaken att neutraliseringskonventionen av år 1922 förutsätter att överflygningar av åländskt territorium inte får ske i fredstid med det undantaget dock att finska militärplan har rätt att flyga över Åland men inte att landa här.

 

Det naturliga i den uppkomna situationen vore givetvis att göra ett undantag för Ålands del på det sättet att de deltagande parterna uttryckligen skulle förbinda sig att undvika observationsflygningar över åländskt territorium annat än med anlitande av icke-militära flygplan.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har emellertid erfarit att man redan i ett tidigt skede i förhandlingarna om Open Skies-avtalet beslöt sig för att utesluta varje möjlighet till reservationer i geografiskt hänseende. Syftet med detta principiella ställningstagande, som i och för sig var informellt, var naturligtvis att utesluta risken för att någon part skulle ges tillfälle att de andra parterna ovetande bygga upp sin militära styrka inom sådana territorier som eventuellt undantagits från möjligheten till kontroll från de övriga parternas sida.

 

Det har också visat sig att det inte kunde ges någon garanti för att eventuella observationsflygningar över åländskt territorium skulle ske enbart med civila flygplan. Det var åtminstone det intrycket som förmedlades till nämnden från utrikesministeriets representanter.

 

I sin behandling av ärendet stod således nämnden inför ett dilemma. Å ena sidan kunde man konstatera att Open Skies-avtalet är ett internationellt fördrag som har ett syfte vilket i grunden i mycket stor utsträckning sammanfaller med det syfte som ligger bakom de demilitariserings- och neutraliseringskonventioner som rör specifikt Åland. Å andra sidan finns det en risk för att  Open Skies-avtalet i den praktiska tillämpningen av de åtgärder avtalet förutsätter, dvs. observationsflygningarna, kan komma att leda till kränkningar av Ålands demilitarisering på så sätt att man inte kan garantera att det alltid är civila flygplan som kommer att flyga över Åland.

 

I den uppkomna situationen har självstyrelsepolitiska nämnden valt att acceptera att Finland även för Ålands del tillträder Open Skies-avtalet utan några reservationer av formell natur. Några andra alternativ finns nämligen inte som nämnden har sett saken. Å andra sidan uttalar nämnden att Finland inför de andra avtalsparterna bör redogöra för innebörden av de konventioner som rör Ålands demilitarisering och neutralisering, dvs. att det på Åland bl.a. inte får finnas några militära styrkor eller militära anläggningar.

 

Eftersom det således inte på Åland finns några objekt som är av militärt intresse anser nämnden vidare att Finland bör begära att det inte skall företas några observationsflygningar överhuvudtaget över Åland, dvs. varken med militära eller civila flygplan. På grund av Ålands status av genom internationella fördrag demilitariserat område behövs det helt enkelt inte några sådana flygningar.Detta är då nämndens enhälliga ståndpunkt.

 

Den information rörande Ålands status och den begäran rörande avstående från flygningar över Åland som självstyrelsepolitiska nämnden anser nödvändig, bör Finland enligt nämndens mening framföra senast vid den uppföljningskonferens avseende Open Skies-avtalet som kommer att äga rum ganska snart. Vid konferensen bör Finland även enligt nämndens mening klargöra att Open Skies-avtalet inte har någon prejudicerande verkan avseende de konventioner och de avtal som reglerar Ålands status i säkerhets- och militärpolitiskt avseende.

 

Nämnden anser vidare att det vore rimligt att någon eller några representanter för självstyrelsemyndigheterna bereddes möjlighet att delta som representanter för Finland i uppföljningskonferenserna rörande Open Skies-avtalet.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden anser slutligen att det i upplysningssyfte finns anledning för landskapsstyrelsen att på eget initiativ informera såväl parterna i Open Skies-avtalet som parterna i alla andra konventioner som på något sätt rör Ålands demilitarisering och neutralisering om alla de bestämmelser som i detta hänseende är gällande. Denna information bör ske i samråd med lagtinget.

 

Fru talman, jag vill till slut framföra ett tack till alla de sakkunniga som självstyrelsepolitiska nämnden hört i ärendet för alla de värdefulla bidrag de lämnat i detta på många sätt så svårbehandlade ärende. Ett särskilt tack faktiskt då till utrikesministeriet, som jag uppfattade att hade en ärlig och öppen vilja att så tydligt som möjligt  redogöra för konsekvenserna av avtalet och för vilka möjligheter man såg från Finlands sida att tillmötesgå våra önskemål. Jag tycker också att det finns anledning att ge landskapsstyrelsens representanter ett tack för deras insatser i sammanhanget. Visserligen kan man säga att nämnden i nyanser möjligen avviker från det som landskapsstyrelsen har sagt i detta ärende, men till syvende och sist förefaller det ändå mig personligen som om vi i själva sakfrågan i nämnden har en med landskapsstyrelsen sammanfallande synpunkt i den här frågan.

 

Jag tyckte också att det fanns anledning – innan jag kom hit och skrev det här – att tacka alla dem som deltog i självstyrelsepolitiska nämndens behandling i detta ärende för den enighet vi nådde och jag hoppas att det tacket fortfarande kommer att realiseras s.a.s., att det icke kommer fram synpunkter som kan tolkas som avvikande från det vi har varit överens om, säger jag personligen, inte som representant för nämnden.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag i enlighet med självstyrelsepolitiska nämndens beslut föreslå att lagtinget meddelar landskapsstyrelsen till kännedom det som nämnden har anfört i detta ärende.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Det är bra  och välkommet att lagtinget emellanåt har möjlighet att diskutera även Ålands demilitariserade och neutraliserade status och konventionen av år 1921 om Ålandsöarnas demilitarisering och neutralisering. Det är nyttigt att vi påminner oss om dess innehåll och samtidigt granska dess fortsatta bärighet.

 

Det råder ju en bred enighet om Ålandskonventionens innehåll och giltighet eller som självstyrelsepolitiska nämnden säger: ”Demilitariseringen och neutraliseringen kan därför idag sägas utgöra en del av den åländsk befolkningens kultur och livsstil”.  Just så är det – begreppet ”Fredens öar” har för oss ålänningar ett reellt innehåll.

 

Det har varit en bra och nyttig behandling i självstyrelsepolitiska nämnden av ett ärende, som från början var komplicerat. Den text som nämnden enades kring är enligt liberalernas mening bra och tydlig. Den uppdaterar och lyfter fram den åländska inställningen till Ålandskonventionen och dess giltighet.

 

Open Skies-avtalet är i sig ett bra avtal, det är en bra och riktig åtgärd att parterna i avtalet öppnar sina luftrum för övervak-ning av militära installationer och militära aktiviteter. Det är en åtgärd som är ägnad att öka det ömsesidiga förtroendet mellan och den ömsesidiga säkerheten i de 25 länder som nu anslutit sig. Det problematiska med avtalet är att det ger parterna rätt att företa inspektionsflygningar med såväl civila som med militära plan som dock är obestyckade, men likväl militära. Enligt Ålandskonventionens bokstav är sådana överflygningar mede militära plan tillhörande annan makt inte tillåtna.  Överflygningar och flygfotografering  med civila plan tillhörande annan nation än Finland är ju möjliga redan idag med tillstånd från finländska myndigheter. Sådana flygningar kränker inte heller Ålandskonventionen.

 

Informationen om att Finland ämnade ansluta sig till Open Skies-fördraget kom brevledes från Utrikesministeriet till Landskapsstyrelsen den 30.11. 2001. Ministeriet sände saken till kännedom till landskapsstyrelsen. Visserligen är landskapet Åland inte formellt ett subjekt i internationella fördrag, men nationellt är saken annorlunda. Enligt nya självstyrelselagen finns mekanismer för umgänget mellan riket och Åland när det gäller lagstiftningsärenden som är av stor betydelse för Åland. I detta fall anser liberalerna att det hade varit befogat att höra Åland under processens gång när det gäller Finlands anslutning till Open Skies-avtalet.

 

Men trots den knappa tiden har självstyrelsepolitiska nämnden noggrant gått igenom Open Skies-avtalets relation till Ålandskonventionen. När vi hörde de sakkunniga föll bitarna ganska naturligt på plats. Trots att Open Skies-avtalet strider mot bokstaven i Ålandskonventionen med förbud mot överflygning av den demilitariserade och neutraliserade zonen med militära flygplan tillhörande annan makt, är avtalet till sin karaktär sådant att dess syfte står i samklang med syftet för Ålandskonventionen, nämligen att öka förtroendet och säkerheten.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har emellertid resonerat enligt den logiken, att eftersom det inte finns några militära aktiviteter att övervaka på Åland, så är det inte heller nödvändigt att företa inspektionsflygningar över den demilitariserade zonen. Den åländska  inställningen och önskemålet är alltså att parterna i OS-avtalet helt skall avhålla sig från att företa övervakningsflygningar över Åland eftersom dessa är onödiga. På så sätt sker heller inga brott mot Ålandskonventionens bokstav.

 

Det finns fyra viktiga steg som enligt min mening bör tas i samband med den vidare processen med Open Skies-avtalet.

 

Det första är att landskapet bör få utlåta sig om den regeringsproposition som skall ges till riksdagen, där riksdagen genom lag skall godkänna Finlands anslutning till avtalet.

Det andra är att det vore önskvärt presidenten i samband med ratificeringen gör ett uttalande med hänvisning till Ålandskonventionens fortsatta giltighet och Finlands avsikt att respektera konventionen och att det inte får ses som ett prejudikat att Finland nu ansluter sig till Open Skies-avtalet. Det tredje är att en deklaration från Finland med samma innehåll som ovan helst skulle godkännas av Open Skies-avtalets parter vid uppföljningsmötet i Wien. Det fjärde är att Åland gör en imformationskampanj riktad till parterna i Ålandskonventionen och Open Skies-avtalet där den åländska synen på Ålandskonventionen och demilitariseringen och neutraliseringen klargörs.

 

Talman!

Enligt min uppfattning har självstyrelsepolitiska nämnden nu slutfört ett viktigt arbete som utmynnar i ett tungt ställningstagande som kommer att ha betydelse för framtiden. Jag vill tacka alla som på ett konstruktivt sätt bidragit till resultatet.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

För oss i Frisinnad Samverkan har behandlingens olika skeden i Finland och på Åland av Open Skies-avtalet varit både intressanta och förvånande, ibland till och med klart illavarslande.

 

Vi har trott att flera åländska politiker och särskilt de som valts till de mest ansvarsfulla posterna i landskapsstyrelsen skulle vara inte bara intresserade av demilitariseringens och neutraliseringens villkor och historia, utan också kunniga och måna om de framsteg som Åland hittills med målmedvetenhet och hårt arbete uppnått inom folkrätten och inom sedvanerättens utveckling i Östersjöområdet. Vi har också trott att Ålands ledning städse gentemot statsmakten, representerad av regering, riksdag, president och försvarsmakt skulle till hundra procent stå upp får för de värden som demilitareringens ställning i folkrätten utvecklats till. Det värdet, som byggts upp med stor diplomati och enträget arbete genom decennierna, får inte till någon del slarvas bort.

 

Den behandling som Open Skies avtalet nu genomgått på Åland har med all säkerhet varit mycket värdefull för att framdeles på samma sätt som hittills skett, säkra att inga övergrepp överhuvudtaget skall tillåtas emot demilitariseringens och neutraliseringens  fasta grundprinciper. Och åtminstone att de aldrig skall tillåtas av oss ålänningar.

 

Det må sedan gälla överflygningar, ytgående fartyg, undervattensfarkostar, militär personal eller semimilitära operationer. Det må sedan gälla förtöjning vid kaj, längden av fartygsbesök, deras intensitet, deras placering under året, militär personals landstigning, värnpliktsuppbåd med uniformerade generaler, eller annat liknande. Demilitariseringen och neutraliseringen har hos oss ålänningar vuxit till en minst lika helig sak som självstyrelsen.

 

Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämndens digra förslag, som vicetalman Jansson här nu på nämndens vägnar presenterade, och som jag inte tänker upprepa,  skall bilda en ny plattform för dagens politiker och tjänstemän och för framtida politiker och tjänstemän, för att förstå storheten i folkrätten av dessa många avtal och regleringar genom över 140 år, som satt Åland i centrum, faktiskt långt mera än vad självstyrelsen, som är mindre speciell i världen, från tid till annan, har gjort. Nämnden listar förtjänstfullt alla dessa många avtal och traktat – en lista vars längd och sträckning över tiden, från 1856 i Paris till 1994 i Bryssel, säkert överraskar mången.

 

Jag hoppas att nämndens dokument skall tjäna som informationskälla för envar som på något sätt ges ansvaret att bevaka Ålands intressen i en ständigt föränderlig värld.

 

Men vi hoppas också inom Frisinnad samverkan att dokumentet skall få och ges den tyngd det behöver också i Helsingfors  – hos regeringen, inom utrikesministeriet och i riksdagen, där det ständigt byts ut politiker och tjänstemän.

 

 

Fru talman

Frisinnad Samverkan vill uttrycka sin klara ståndpunkt att Open Skies-avtalet strider mot 1921 års konvention. Till den delen får vi inte darra på manschetten eller stämman. Överflygningar med utländska makters militära plan över den demilitariserade zonen är förbjudna.

 

Men OS-avtalets oförenlighet med konventionen kan vara så ringa, genom att planen både till typer och utrustning är av nästan civil natur, att oförenligheten kan accepteras. Men för att det skall vara så, så måste Finland och Open Skies-parterna uppfylla de krav som självstyrelsepolitiska nämnden ställer i vårt dokument, som vicetalman Christer Jansson här nämnde.

 

Den myndighet som nu får uppdraget att tillse att så sker är Ålands landskapsstyrelse.

 

Uppdraget är stort och svårt och fordrar stor kunskap, arbetsiver och diplomatisk förmåga från landskapsstyrelsens sida. Vi hoppas att de förmågorna skall finnas. Vi tror oss  veta att de finns hos kanslichefen. Vi hoppas att de skall finnas hos landskapsstyrelsen.

 

Åland var varken 1856 eller 1921 part i konventionerna. Vi var på den tiden enbart objekt. Efterhand, genom årtiondena har dock situationen förändrats. Långsamt men successivt. Idag kan vi hävda och måste vi hävda att vi blivit långt mera än ett objekt. Konventionerna har blivit något mera än konventioner som bara binder traktatstaterna, den har blivit en sedvanerätt, s.k. oskriven rätt. Konventionernas innehåll har blivit en del av internationell rätt, av folkrätt och av sedvanerätt. I en sådan utveckling blir i något skede objektet, det berörda folket, vi ålänningar, Åland i detta fall, mera av subjekt och part efterhand som utvecklingen framskrider.

 

På 1990-talet, genom den nya självstyrelselagen från 1991 som gav oss en förbättrad nationell roll i avtal som berör oss, och genom EU-anslutningen 1994 som öppet redovisade i nya fora och inför nya länder alla gällande Ålandstraktaters grundmurade och erkända ställning i tillämpad internationell rättsuppfattning, påstår jag att Åland har fått en ny roll visavi neutraliseringen och demilitariseringen:

 

Jag påstår att vi idag är både subjekt och part, åtminstone informell part! Vi kommer dock aldrig att skriva under traktaten. Vi skall hävda detta och kan hävda det genom den redogörelse som nämnden ger över bestämmelsernas del i och utveckling i folkrätten och sedvanerätten. I denna utveckling på nittiotalet vill jag särskilt berömma Peter Lindbäck från Saltvik och Ålands Fredsinstitut, som var och en på sina håll gjort stora insatser för att ge oss denna nya roll i folkrätten och nationellt.

 

På det här sättet har den överrumplande processen som Open Skies-avtalet och Finlands igen burdusa behandling av Åland har resulterat i, varit mycket positiv för fortsättningen. Vi har gemensamt och tillsammans tvingats reda ut situationen både juridiskt och politiskt. Kan vi nu dessutom enhälligt i plenum i Ålands lagting anta nämndens teser och bringa dem till landskapsstyrelsen för efterrättelse, så har vi i fråga om demilitariseringen tagit ännu ett gemensamt steg framåt.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Det internationella avtalet om Open Skies kontra Ålands demilitarisering och neutralisering har satt fokus på en av de absoluta grundbultarna i vårt åländska samhälle, på demilitariseringen, som i så väldigt hög grad inverkat på vår åländska existens, på våra värderingar och på vårt sätt att leva. Vi har alla varseblivit hur till synes enkelt det kan vara blott värderingar och syften är de rätta att förändra förhållningssättet till det som vi alltid upplevt som närmast heligt, okränkbart för att inte säga orubbligt och som vi ålänningar mycket noga aktat på och inte dragit oss för att slå larm om vi varseblivit överträdelser. Hur många har inte de åländska reaktionerna genom åren varit när man upplevt kamouflerade enheters närhet, det må sedan ha gällt luftrum eller på sjösidan, och detta även om fullt legala förutsättningar oftast förelegat. Det visar hur starkt engagemanget kring demilitariseringen de facto är i våra åländska bygder. Demilitariseringen och vakthållningen kring den är lika stark och angelägen, upplever jag, som viljan och rätten till att genom vår självstyrelseordning ha närheten till människorna och rätten till beslutsfattande i för vår befolkning avgörande viktiga frågor.

 

Fru talman!

Jag är den första att tycka att Finland som en fredsälskande nation är värt beröm för dess starka engagemang i processen kring det internationella avtalet om Open Skies, vars syfte naturligtvis handlar om avspänning, ökad öppenhet, främjande av internationell säkerhet och därmed lägger naturligtvis avtalet en ytterligare grundsten till ett vidgat förtroende i stället för misstänksamhet och misstroende, vilket aldrig främjat freden. Finland har, som vi i nämnden känner till, t.o.m. varit pådrivande i den här processen och för det drar jag mig inte att berömma republiken. Hur sedan förhållningssättet och handläggningen gentemot Åland har skötts tänker jag inte gå in på.

 

Den hållning som Ålands socialdemokrater företräder klandrar alltså inte Finland dess avspänningssträvanden och förtroendeskapande åtgärder och även om vi förstår att det ligger en viktig poäng i den totala öppenheten att inga reservationer bör göras för specifika landområden, anser vi ändå i grunden att en geografisk reservation borde ha gjorts för militära flygningar av främmande makter över det demilitariserade Åland, som bevisligen inte har något av militär karaktär att dölja. Vårt åländska samhälle är ett  öppet samhälle som välkomnar alla att besöka oss för att på plats, på ort och ställe, kunna försäkra sig om att här finns en sådan maximal demilitariseringssträvan som inte ger ett uns av chanser att i vårt landskap uppföra militära installationer eller på annat sätt dölja militära förberedelser. Alla besökare kunde här förvissa sig om att ingenting sådant av fientlig art förekommer därför att det dokument som garanterar Ålands demilitarisering och neutralisering och även den sedvanerätt som utvecklats över åren skulle ge ovedersägliga belägg för att de åländska inbyggarna och dess styrande verkligen aktar på dessa dokuments bokstavliga innehåll och efterlevnad. Envar skulle finna ett maximalt öppet och välkomnande samhälle, där alla inbyggare önskar leva i harmoni med sin omvärld, eftersträva fred och där man i stället för militära aktiviteter gör allt man kan för att i civil ordning eftersträva ett vidgat handelsutbyte och nya kundkretsar.

 

De facto är det emellertid så att avtalet om Open Skies i hela sina positiva konstruktion om förtroendeskapande öppenhet för säkerhetens främjande ändå i grunden bottnar i  att syftet är att kunna kontrollera aktiviteter av militär art, och det, menar jag, ligger utanför Åland.

 

Ett faktum är också att inom ramen för Open Skies skall avtalets parter ha möjligheter att avpatrullera parternas luftterritorium. Med ganska  stor säkerhet vet vi att detta i huvudsak kommer att ske med statsrelaterade flygplan, utrustade med lämplig fotooptik, vilket i praktiken i allmänhet innebär militära om än obeväpnade flygplan. En kränkning av åländskt luftrum har hittills varit  fullständigt otänkbart från sådana håll. Nu kan det i värsta fall bli tradition.

 

För oss i självstyrelsepolitiska nämnden har den här frågan upptagit mycket tid. Vi har tagit på oss omaket att inte bara gå till verket och besluta på egen intuition och vilja, utan vi har hört ett flertal personer med hög folkrättslig integritet för att bygga under ett seriöst beslutsfattande. Vi har bedömt att frågan är mycket viktig just i vårt nämnd och det har varit mycket intressant att få ta del av de tolkningar som olika folkrättsexperter har vad gäller konventioner och regelverk kring vår demilitarisering i dagens tid.

 

För oss med en grundmurad förpliktelse gentemot demilitariseringens och neutraliseringens regelverk, tunga konventioner och dess efterlevnad har det upplevts speciellt jobbigt att man inte längre behöver en bokstavstrogen hållning utan att det är möjligt att ge dessa fundamentala begrepp en liberalare tolkning, blott syftet för militär inblandning har förtroende- och fredsskapande orsaker. Enligt mitt synsätt kan mycket annat ske som förrycker vår hållning, vår åländska tilltro, till ovedersägliga säkerhets- och trygghetsmoment, blott just argumenteringen är den rätta och att syftet är vällovligt. Det är som jag ser det i grunden tämligen allvarligt.

 

I självstyrelsepolitiska nämnden behöver det inte vara någon hemlighet att vi från oppositionens sida har varit pådrivande för att få nämndens dokument till lagtinget för maximal öppenhet och fri demokratisk debatt. Det har varit en process, men i den vill jag ge beröm åt lagtingets talman, nämndens ordförande Viveka Eriksson, därför att hon både lyssnat och agerat på ett sätt som de facto möjliggjort detta. Alternativet hade kunnat vara ett protokoll i största diskretion till landskapsstyrelsen. Även om självstyrelsepolitiska nämnden i många frågor är lagtingets viljegivande utpost mot vår regering, upplever jag det som en styrka att en fråga och ståndpunkterna kring den av den här digniteten kan diskuteras och finslipas men också vinna hela parlamentets stöd när ärendet har så stor betydelse. Det är viktigt att lagtinget får säga sin mening. Då får frågan sin största tyngd. Frågan är för allvarlig att bara avfärdas via ett protokoll.

 

Det utlåtande som vi nu hoppas få stor enighet kring för att bringa till landskapsstyrelsens kännedom och därmed mena att det skall följas är naturligtvis resultatet av en process där regeringspartierna måhända varit oroade för att oppositionen skulle tackla och agera hårt mot sittande regering. Det behöver inte vara en hemlighet att vi från vår sida har förhållit oss kritiska till landskapsstyrelsens agerande, inställningar och deklarationer i det här ärendet.

 

Men, fru talman, i stället för att skärskåda landskapsstyrelsens handlande, rätt eller fel, och eventuellt leverera svårsmält kritik så har vi valt en annan väg. I stället för att splittra och riva upp himmel och jord och skapa oenighet vill vi bygga just på sammanhållningens möjligheter kring demilitariseringen som är så viktig för oss alla. Vi vill från socialdemokratisk sida att vi skall i definitiva termer återvända till det jag benämner den lindbäckska modellen, som ltl Roger Jansson också var inne på, där landskapet Åland ständigt har föresatsen att alltmer få karaktären av subjekt i stället för objekt. Jag vill säga att jag har varit fullständigt enig och i sak är fortfarande helt enig med självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror det är en jättestor styrka om vi kan vara eniga och vi har inte sökt lagtingsdebatten för att ställa till det utan vi har sökt den för att konstruktivt försöka svetsa ihop oss. Vi tror att ärendet är så viktigt och att vi har så mycket att vinna på det.

 

Att jag ändå har några synpunkter att diskutera, bl.a. ett klämförslag beror kanske på lite andra omständigheter. När det gäller vårt ändringsförslag att fjärde stycket under rubriken ”Nämndens synpunkter” skulle strykas har jag varit med på den formuleringen, men vi har diskuterat just det här väldigt mycket i vårt parti och vi har därför gjort  förslaget, som vi tror att skulle vara till fördel för hela dokumentet, om det kunde utgå. Vi tror inte att det tjänar landskapets syften att vi också sitter med vid överläggningar av militär art. Vi tycker att det mer och mer, när vi tänker på den här saken, känns främmande för självstyrelsen och för hela demilitariseringstanken och våra strävanden kring det. Vi ber att lagtinget till den delen skulle kunna överväga om det finns en möjlighet att exkludera den texten.

 

I övrigt förhåller vi oss fullständigt eniga till självstyrelsepolitiska nämndens beslut och jag hoppas också att lagtinget skall bli enigt kring detta.

 

Därutöver har jag ändå dristat mig att lägga ett klämförslag av följande lydelse: ”att lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att med det snaraste formulera en åländsk policy utgående från de internationella avtal som reglerar Ålands särställning i folkrätten som ett demilitariserat och neutraliserat område, i syfte att stärka landskapets inflytande över och roll som en part i den nationella behandlingen av sådana internationella avtal som är av särskild betydelse för Åland.”

 

Fru talman!

Det klämförslaget hoppas vi att inte skall uppfattas så att vi kring nämndens förslag är oeniga. Vi ser det här som en ytterligare markering och min förhoppning är att lagtinget skulle kunna omfatta klämmen. Det skulle vara ett ytterligare stärkande i strävandena efter den riktiga positionen från självstyrelsens sida.

 

Vtm Christer Jansson, replik:  

Fru talman!

Jag måste säga att jag är naturligtvis glad att ltl Wiklöf berömmer den enighet som vi hade i nämnden, men jag är ändå mycket förvånad, minst sagt, att det så här plötsligt kommer att par stycken förslag som överhuvudtaget inte fördes fram av ltl Wiklöf i nämndens behandling. Jag måste säga att den förklaring som han hade inte är trovärdig eftersom det fanns lång tid; vi behandlade det här ärendet vid flera olika sammanträden. Ltl Wiklöf hade haft gott om tid att konsultera sitt parti och föra fram dels den, som jag tycker, mycket överraskande ståndpunkten att landskapet icke skulle vara företrätt vid förhandlingarna och dels, vilket kanske är ännu mer överraskande, att det föreslås ett klämförslag som helt ändrar karaktär eftersom det i stället för att vissa synpunkter som förs fram till landskapsstyrelsen blir en speciell synpunkt som förs fram i klämmen. Det måste åtminstone formellt sett uppfattas som det viktiga, dvs. detta speciella uppdrag till landskapsstyrelsen som då kommer att överskugga det andra. Därmed menar jag att det hela ändrar helt karaktär i förhållande till det vi tidigare var överens om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att då jag fick självstyrelsepolitiska nämndens förslag i min hand blev jag väldigt glad över att man hade lyckats formulera sig på ett sådant sätt att man kanske inför framtiden kan säga att det här är ett av de viktigare dokument som lagtinget har producerat. Men efter ltl Wiklöfs anförande är jag bekymrad. Det har nu redan givit förslaget ett skimmer av att det är halvfärdigt. Nämnden har givit ifrån sig någonting som inte var genomtänkt eftersom en av ledamöterna här har direkt förslag till strykningar av texten och också förslag till klämmar till landskapsstyrelsen, vilket är besvärande på det sättet att det visar att självstyrelsepolitiska nämnden inte känner sig fullt kapabel att hantera frågan i mål, ett tillfälle som man har haft här och på sätt och vis tänker lämna ifrån sig. Det är inget bra sätt att hantera en så viktig sak för Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman!

Open Skies är det vi debatterar i lagtinget i dag. Det här för åtminstone mig tankarna till en öppen, klar himmel, en dag som i dag, det finns inga moln på himlen. När det gäller Skies-avtalets innehåll för det tankarna tyvärr till att det finns moln på himlen, att molnen hopar sig. Det här är någonting för oss ålänningar som är väldigt ovanligt att tänka oss, att man när man sitter på sin trappa och dricker kaffe på dagen så skulle det passera militärflyg ovanför oss. Syftet må vara vad det vill, men det är militärflyg som flyger över och det är vi inte vana med. Det här är någonting som upprör oss ålänningar. Demilitariseringen och neutraliseringen är en så stor del av vår identitet. Det är många av oss som har stått ute i världen och på en broken English försökt förklara varifrån vi kommer och hur området styrs. Då är just demilitariseringen och neutraliseringen väldigt viktiga aspekter.

 

Meddelandet kom till landskapsstyrelsen angående Open Skies-avtalet och tiden före man svarade eller begärde ytterligare förklaringar var väldigt lång. Det här är någonting som man undrar: varför tog det så väldigt lång tid, vad finns det för förklaringar till det?  Är det så att den här ryggmärgsreflexen inte finns i landskapsstyrelsen och bland förvaltningen i dag, som man hoppas att det skall finnas? Är det här en sak som min gamla lärare i skolan sade, att det här är någonting som ni skall kunna när ni väcks mitt i natten? Är det så att man inte kan det här i dag när man väcks mitt i natten? Eller varför är det ingen lampa som lyser röd och säger att det här är någonting fel, det här är någonting som vi måste fundera allvarligt på. Det här är någonting som strider mot grundbultarna för självstyrelsen. I och med svaret från landskapsstyrelsen gick som det gick och ärendet kom mera till kännedom till lagtinget men att man från lagtingets sida däremot reagerade på vilket svar man hade gett från landskapsstyrelsen, så gjorde det att självstyrelsepolitiska nämnden tog sig an ärendet och att vi också i dag i lagtinget har en möjlighet att diskutera det.

 

Open Skies-avtalet gäller observationsflygningar. Det är alltså militärer som sitter i militärflyg för att spana efter militära objekt på Åland. Man behöver inte vara speciellt kunnig för att förstå att det här är någonting som strider mot konventionen. Här skulle Åland enligt mitt sätt att se det ha haft ett tillfälle att profilera sig som demilitarierat och neutraliserat område. Här skulle man inte ha frångått det som man alltid annars har tolkat restriktivt, som man har tolkat enligt bokstavstolkningen. Man borde ha hållit sig till det. Jag tycker att landskapsstyrelsen redan i det skedet, vars kompetensområde ärendet egentligen ligger under, skulle ha begärt ett undantag. Det är fullt möjligt att man skulle ha kunnat göra det och det tycker jag att skulle ha varit det rätta.

 

Självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter och förslag får vi i alla fall se som ett steg i rätt riktning., där man har åtminstone utvecklat det teoretiska analyserandet runt frågan och där man har hänvisat till att det här inte skall vara prejudicerande i framtiden för eventuella andra avtal som ingås, även om jag tycker att det inte är tillräckligt.

 

Jag har en fråga till lantrådet. Det skulle vara intressant att veta om man i dag på Åland vet vad som står i Finlands notifieringsprotokoll angående Ålands del i avtalet. Har vi s.a.s.  fått med våra synpunkter?

 

Det är också en sak som ltl Wiklöf tog upp fastän han har varit med om självstyrelsepolitiska nämndens förslag, men man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig kanske! Jag har inte varit med i självstyrelsepolitiska nämndens arbete, jag har varit på ett möte som suppleant, men inte när skrivningen tillkom. Jag ställer mig frågande just till texten: ”Nämnden anser det vidare önskvärt att Finland vid Open Skies-avtalet uppföljningskonferens tillförsäkras landskapets representanter närvaro- och yttranderätt.” Jag tycker inte att detta är i samklang med det tidigare resonemang som nämnden har. Det här skulle jag gärna vilja att någon från självstyrelsepolitiska nämnden, kanske vtm Christer Jansson, som presenterade förslaget, skulle vidareutveckla varför man har denna skrivning med och varför det är så viktigt. Enligt mitt sätt att se det är det ytterligare ett steg in i någonting där vi inte borde vara. Har vi en gång sagt, och håller vi oss till konventionen, då skall vi inte överhuvudtaget syssla med den här verksamheten, inte heller delta i den, inte ens vara där för att säga att vi inte vill ha det.

 

En annan sak som jag har reflekterat över när jag har läst dem som man har hört i nämnden är att det är sorgligt att se att vi på Åland i dag och inom förvaltningen tydligen inte har den här kompetensen. Vi borde skynda att se till att vi får den, eftersom man måste förlita sig på till stora delar s.k. extern expertis. Det här är någonting som vi politiker, men också den som jobbar dagligen med frågorna inom förvaltningen, måste kunna. Vi kan inte förlita oss på att folk bortifrån kommer och talar om för oss hur vi och vad vi skall göra. Det håller inte i längden.

 

Jag skulle vilja avsluta med att dela med mig en sak, som jag tyckte då och jag tycker fortfarande att den är lika rolig, som ett tidigare lantråd sade när det var diskussioner angående militära anlöp till Åland. Då sade han så här att ”nä, hörni, ni, militärer, här på Åland så finns det ingenting för er å si, det finns bara vackra flickor på Åland - och dom ska inga ni titta på!” Jag tycker att vi skulle kunna hålla oss på den nivån fortfarande.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Lindholm vände sig direkt till mig och frågade om orsakerna till att vi anser att det är önskvärt att Åland är representerat vid uppföljningskonferenserna. Jag kan inte i den frågan dessmer tala för någon annan än mig själv. Jag vill säga på det viset att som jag uppfattade saken var det på det viset att det var professor Ove Bring som föreslog denna lösning som en möjlighet för ålänningarna att få reda på s.a.s. vad som riktigt händer och för att bevaka våra egna intressen, att det helt enkelt inte skulle bli några överflygningar, som självstyrelsepolitiska nämnden anser att är onödiga. Jag vill minnas att docenten Lauri Hannikainen också hade den uppfattningen. Nu säger ltl Lindholm, att man inte skall förlita sig på vad utomstående tycker osv. Det tycker jag personligen att är ett ganska inskränkt sätt att resonera. Är det så att även icke-ålänningar kommer med goda råd så varför skulle man inte kunna ta dem till sig. Sedan är det en annan fråga om man tycker, som ltl Lindholm och ltl Wiklöf uppenbarligen, att man inte skall begära att få den möjligheten. Den åsikten får man naturligtvis ha. Min personliga åsikt är ändå den att det betyder inte att vi engagerar oss på något sätt i några militära sammanhang utan endast att vi håller oss informerade om saker som även rör Åland och eventuellt kan förhindra icke-önskvärda följder av avtalet.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag förstod på vtm Christer Janssons svar att hans personliga åsikt var ändå att det var bättre att vara på plats och hålla sig informerad, även om man då, enligt mitt sätt att se det, inte har någonting där att göra, eftersom man inte skall vara med i sådana här militära anslutningar, men jag tackar för vtm Janssons svar.

 

Vtm Christer Jansson:

Fru talman!

Jag blev litet fundersam över ltl Lindholms tolkning. Jag talade bara för mig och inte för ltl Lindholm och enligt mitt sätt att se har vi ett ganska stort intresse att kunna delta i den här typen av konferenser, som jag på intet sätt uppfattar som något slags militära tillställningar utan det är diplomatiska konferenser som rör säkerhetsfrågor och som naturligtvis också rör Åland, för Åland är en del av världen och säkerhetsfrågorna omspänner hela världen. Jag tycker fortfarande att vi har ett gott motiv att få begära att vara med. Dessutom tror jag också att det skulle stärka Ålands ställning som part i dessa sammanhang, vilket jag har förstått att alla här i salen är intresserade av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi har enhälligt tillstyrkt att Finland skall gå med i Open Skies-avtalet och vi har också sagt att vi tycker att det är ett steg i utvecklingen mot den gemensamma säkerheten. Jag blir lite fundersam när ltl Lindholm oroar sig för att hon där på sin stugtrappa skall ha ruskiga jetplan vinande runt öronen, och det tror jag inte att någon av oss vill ha. Det har inte alls varit någon lätt fråga att lösa och vi har funderat väldigt mycket, men jag tycker åtminstone att utrikesministeriets presentation av hur planen kan se ut förändrar inte så mycket de plan som i dag faller mellan Mariehamn och Arlanda samt Mariehamn och Åbo. De ser ut som högst vanliga DC-9 flygplan. Det är kanske inte hur de ser ut som är det viktigaste och som har varit det svåraste för mig i lösningen av frågan, utan det har varit mera just att de tillhör militären. Vi har slutligen kommit fram till att vi kan tänka oss en mera liberal tolkning av konventionen med tanke just på att utvecklingen har gått framåt och att flyg i dag spelar en annan roll än vad de kanske gjorde när konventionen skrevs.

 

Ingen av dem vi hörde tyckte att det skulle vara bra med ett undantag, så det skulle vara ganska intressant att höra hur ltl Lindholm tror att konsekvenserna skulle bli om vi skulle ha krävt ett territoriellt undantag.

 

Jag tycker för min del att Review-konferensen Wien blir jätteviktig och att vi skall kämpa för att få en plats och verkligen få bli part och tala om att det är faktiskt så att vi är demilitariserade och att överflygningarna inte behövs, för här finns ingenting som vi gömmer. Det är också viktigt att vi fortsättningsvis informerar de olika parterna.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Hugaliga! Jag blir rädd när jag hör ltl Lundberg prata nästan raljerande att om det nu är så att man inte tycker att det är så stor skillnad mellan om det är vanliga SAS-plan eller om det är Finnair, om det nu är militärplan som far över! Det är en väsentlig skillnad om det är militärplan eller om det är passagerarflygplan som flyger över Åland. Det är en enorm skillnad och det hoppas jag verkligen att ltl Lundberg inser!

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det var alldeles precis just det jag sade, att känslan på trappan inte är så mycket annorlunda när det gäller hur planen ser ut och hur de flyger, men just det att de är militära är den stora skillnaden och det är det som har varit den svåra frågan att knäcka, inte upplevelsen på stugtrappan. Det är det att de de facto ändå är militära som har gjort att det har varit en så svår fråga att knäcka i nämnden.

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Eftersom stugtrappan har blivit väldigt aktuell så måste jag säga att det är enorm skillnad att sitta och titta på ett passagerarflygplan och tänka på att wow! där åker de iväg på semester, lyckans ostar än om jag sitter på min stugtrappa och tittar på militärplan som flyger över det. Det är en enorm skillnad.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter och lyssnare!

Jag vill först passa på tillfället och framföra mitt stora tack till självstyrelsepolitiska nämnden för det förslag som man har förelagt i detta mycket viktiga, stora och svåra ärende. Jag tycker att den process som har varit i självstyrelsepolitiska nämnden, som jag tillsammans med kanslichefen har haft förmånen att få delta i, nämligen hörande av sakkunniga, så har varit väldigt upplysande och klargörande för mig och jag tror också för alla andra som har haft möjlighet att delta.

 

Det dokument som nämnden har förelagt har alla möjligheter att bli ett mycket grundläggande dokument för den här och kommande landskapsstyrelses fortsatta synsätt på demilitarisering och hanteringen av frågor av som hör till den.

 

Jag är också glad för att man i stort delar den syn som landskapsstyrelsen har anlagt i sitt första brev till utrikesministeriet i den här frågan. Jag vill säga att under mina snart elva år i landskapsstyrelsen har nog denna frågeställning varit den fråga som jag faktiskt har funderat mest på, att vilken inställning skulle man ta i den s.k. grundläggande frågan, nämligen begära ett s.k. territoriellt undantag eller reservation eller försöka göra det bästa möjliga av den situation som vi hade ställts inför i landskapsstyrelsen av utrikesministeriet. Jag skall också medge att min säkerhet var inte alldeles hundraprocentig om det var det rätta när vi tog vårt beslut, men i varje fall när man fattar beslut måste man göra det utgående från vilken vågskål som väger tyngst och efter olika överväganden gick vi in för i landskapsstyrelsen att försöka göra det bästa möjliga av den situation som vi befann oss i, genom de synpunkter som vi i vårt brev till UM förde fram, för att på det sättet hävda demilitarisering, Ålandskonventionen och Ålands status.

 

Grundproblemet här är att UM har sänt detta enbart till kännedom till landskapsstyrelsen. Man har inte begärt ett formellt utlåtande, men det oaktat har vi tagit det till oss och vi har gjort det som jag tror att ltl Roger Jansson nämnde här: vi gjorde oss själva till en informell part i det här sammanhanget genom att vi upptog en diskussion med UM. Vi har formerat vår skrivelse och anfört ett antal synpunkter som vi anser att skall vara uppfyllda för att det skall vara möjligt att tillstyrka det s.k. Open Skies-avtalet. I den processen vill jag säga att utrikesministeriet de facto har varit relativt tillmötesgående.

 

Det förslag och synpunkter som nämnden har producerat förstärker de synpunkter som vi från landskapsstyrelsen har framfört, framför allt när det gäller att vara med på ett rent fysiskt sätt på den s.k. Wien Review Committee´s konferens för att själva tala för vår sak. Jag har fått preliminärt grönt ljus från UM att informationsspridningen, som vi har diskuterat med i både nämnden och UM, är de positivt inställda och de har också en grundläggande positiv inställning till att landskapsstyrelsen skall rent fysiskt, dvs. lantrådet, kunna delta i konferensen. Det ger förstås olika signaler att vi i debatten här har fått höra att det kanske inte är önskvärt och jag hoppas att lagtinget kan samla sig till en åsikt i den här frågan. Det ger redan nu en lite märklig bild eftersom vi efter de diskussioner som har varit i nämnden och med nämnden redan har gett signalen att detta är önskvärt. Men UM väntar på debatten och nämndens förslag och därefter kommer projektet att drivas vidare.

 

Projektet jobbas vidare med på utrikesministeriet på det sättet att man nu håller på att formulera en proposition till riksdagen och de synpunkter som har framförts från nämnden som önskade att få med har man också varit positiva till från UM och till allra största delen tagit med i sina skrivningar, har vi fått information om. 

 

Det som är den svåra frågan, nämligen att få hit ärendet för att kunna behandla det på ett som vi anser från åländsk sida formellt sätt, både landskapsstyrelsen och lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd, är att där har vi tyvärr inte nått framgång ännu med utrikesministeriet och med statsmakten. Däremot fick vi det första till kännedom och vi kommer också att få propositionen när den så småningom är färdigarbetad hit för kännedom igen – det har man sagt till oss – och då kommer vi naturligtvis att återigen ge synpunkter som bygger på självstyrelsepolitiska nämndens förslag till UM, om det finns behov av ytterligare förbättringar i den text som vi då föreläggs. På det sättet skapar vi det informella partsförhållandet. Men det är naturligtvis inte tillfredsställande om vi ser det konstitutionellt och det som är både lagtingets och landskapsstyrelsens målsättning.

 

Fru talman!

Jag hoppas för min del att lagtinget kan uppnå så stor enighet som möjligt kring dessa frågeställningar, för det underlättar absolut den diskussion som vi kommer att ha tillsammans med utrikesministeriet i den här frågan. Med tanke på de olika åsikter och ibland också känslomässiga inlägg som har funnits här i debatten har den varit ganska jobbig, men samtidigt är det ändå en viktig fråga och jag tror att alla som engagerar sig i den här debatten gör det nog utgående från att man vill göra det absolut bästa för demilitarisering, utgående från lite olika nyanser och kanske lite olika ståndpunkter, så därför tycker jag att det är ett bra engagemang som ändå finns.

 

Jag är övertygad om att debatten som finns på Åland, självstyrelsepolitiska nämndens förslag, debatten i dag i lagtinget och de synpunkter som kommer att föras fram från landskapsstyrelsen till regeringen och till utrikesministeriet kommer nog att beaktas och så långt som möjligt också tas med i den fortsatta behandlingen av det s.k. Open Skies-avtalet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Lantrådet är tacksam för att nämndens förslag är i samklang med det utlåtande som landskapsstyrelsen har givit och det beslut landskapsstyrelsen har fattat när man skickade sitt brev till UM 7 februari, på basen kanske av att två företrädare för regeringspartierna också sade detta. Jag tycker inte riktigt att vi skall syssla med den här typen av ordlekar, för det är inte riktigt korrekt utan vi skall vara korrekta i sammanhanget och jag vill hänvisa till att landskapsstyrelsen har skrivit följande i sitt brev, som inte är bra och därför är det viktigt att landskapsstyrelsen förstår att det är annat som måste gälla. ”Landskapsstyrelsen förenar sig i att något behov av geografiskt undantag för Ålands del därför inte skulle finnas.” Landskapsstyrelsen skriver vidare: ”Att Åland på detta sätt ingår i det område som kan observeras skall i stället ses som en utökning av det internationella deltagandet i övervakningen av demilitariseringen och neutraliseringen. Ålandskonventionen och dess innehåll kommer härigenom att få större genomslagskraft.” Vidare: ”Landskapsstyrelsen ser denna åtgärd som ett stärkande av Ålandskonventionens förtroendeskapande effekt och som ett sätt att öka tilltron till syftet med demilitariseringen och neutraliseringen samt att höja konventionens status.” Vidare: ”De utökade övervakningsmöjligheterna som införs genom tillträde till Open skies-avtalet står således inte endast i samklang med utan stärker det övervakningsinstrument varom föreskrivs i artikel 7 i konventionen.” Det är bäst att vi inte pratar om dessa passusar i landskapsstyrelsens beslut därför att de är väldigt galna. Nu har vi i lagtinget och mellan lagtingspartierna kommit till en total enighet om vad som är bra för Åland sett ur demilitariseringssynpunkt. Ids inte överdriva det här med sedan att vi skulle vara överens med det som landskapsstyrelsen har skrivit, för det är vi inte!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har ingen målsättning att övertyga ltl Jansson att vi är helt överens i den här frågeställningen, men det viktiga är kärnfrågan som man skriver på sidan 4: ”Avtalet är förtroendeskapande och självstyrelsepolitiska nämnden vill därför tillstyrka Finlands tillträde till avtalet.” Det finns inget förslag om något territoriellt undantag. Jag medger att det säkert finns olika nyanser i nämndens och landskapsstyrelsens skrivelser, men samtidigt - vill jag medge - att skulle man formulera landskapsstyrelsens brev till utrikesministeriet efter den hörandeomgång som vi har haft tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden skulle jag ändra på en del av texten; den ödmjukheten skall jag visa därför att jag har tillförskaffat mig en hel del ny kunskap under resans gång. Som jag sade, jag tror att det viktiga är att man skapar största möjliga enighet här i lagtinget och försöker få en så stabil grund som möjligt, att vi inte får någon spricka i demilitariseringsmuren som vi bör ha runt Åland.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Det var rakryggat av lantrådet att tillstå att den nya informationen som har tillkommit för honom under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden har gjort att han till en del har ändrat inställning i dessa frågor; allt annat vore orimligt. Men jag vill säga att det som man i landskapsstyrelsens brev önskar att regeringen tar med i propositionen är bra, och det är vi överens om, men det var passusarna som jag citerade åtminstone huvuddelen av som vi definitivt inte är överens om. Men nu har vi korrigerat detta i gott samarbete här i lagtinget och uppenbarligen är lantrådet också överens om detta. Jag hoppas att resten av landskapsstyrelsen därmed skall kunna vara det, så att de kompletteringar som landskapsstyrelsen ville ha i propositionen plus de principer som nämnden har slagit fast när det gäller sådana här skall gälla för politiken framöver. Det är nödvändigt att vi här på Åland i den politiska ledningen, både regeringspartier och opposition, skall vara överens om huvudprinciperna för demilitariseringen  och neutraliseringen; är vi inte det försvagas vi efterhand i folkrätten också.

 

Lantrådet, replik:

Herr talman!

Jag delar helt och hållet det som ltl Roger Jansson sade i sin replik. Därför vill jag tro att processen, även om den har varit jobbig, inte minst för mig själv på olika sätt, har varit positiv för Åland på sikt och för demilitariseringen. Man skall alltid försöka göra det bästa möjliga av de situationer som man hamnar i och jag tycker att vi både från landskapsstyrelsens och lagtingets sida nu håller på att göra det i den här frågan.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Min kollega Roger Jansson har redogjort för mycket av den frisinnade linjen i den här frågan och belyst många aspekter, så jag kommer inte att gå in så mycket på dem utan mitt anförande kommer mera att vara utgående från mina personliga känslor och värderingar, bl.a. att krig och upprustning  inte löser några problem.

 

Tvärtemot vtm Christer Jansson och lantrådet kan jag inte hålla med om att självstyrelsepolitiska nämndens förslag och landskapsstyrelsens brev till UM av den 7 februari skulle stå i samklang, utan det är precis tvärtemot.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsen ger i sitt beslut, som är taget den 7 februari, sitt bifall till Finlands anslutning till Open Skies-avtalet. Redan i en insändare i tidningen Åland den 11 februari uttryckte jag min förvåning över detta bifall. Min förvåning grundar sig på den undfallenhet som landskapsstyrelsen i nämnda brev visar mot Finland; att landskapsstyrelsen åsidosatt Ålands demilitariserade status som en av grundstenarna i Ålands självstyrelse var något jag inte kunde acceptera, varken då eller nu. I sitt brev till utrikesministeriet säger landskapsstyrelsen att Open Skies-avtalet inte står i strid med 1921 års konvention, ja, man går så långt att man t.o.m. säger att demilitariseringen förstärks genom detta avtal. Landskapsstyrelsen förenar sig vidare i utrikesministeriets syn att inget geografiskt undantag är möjligt med hänvisning till avtalets karaktär och tillkomsthistoria. Självstyrelsepolitiska nämndens behandling har visat att detta resonemang inte håller. Med hänvisning till Ålands speciella ställning i folkrätten kan inte uteslutas att ett undantag varit möjligt. Vi skall också komma ihåg att då Finland skulle ansluta sig till EU uttalade Sévon i Hufvudstadsbladet att något undantag överhuvudtaget inte skulle vara möjliga för Åland, men en landskapsstyrelse som var på hugget och bettet fick vissa undantag i Finlands anslutningsavtal, så det är möjligt bara man är med när båten lämnar hamnen, som jag sade tidigare. Jag noterar att lantrådet inte är intresserad utan lämnar salen. Det får väl han stå för.

 

Detta förstärker bara min uppfattning från februari, nämligen att landskapsstyrelsen på ett mycket nonchalant sätt och för Ålands självstyrelse på ett mycket dåligt sätt behandlat denna för Åland viktiga fråga. På Åland finns enligt min mening ingen orsak till övervakning överhuvudtaget. Demilitariseringen sitter i ryggmärgen på de flesta ålänningar, vilket i sig varit och är en garanti för Ålands status. Om vi nu på Åland skulle gå på landskapsstyrelsens linje så kommer det enligt min mening att på sikt innebära en nedrustning av demilitariseringen. I dag övervakar ålänningar själva demilitariseringen på ett sätt som säkerställer vår status.

 

Fru talman!

Om landskapsstyrelsens linje att det är OK med flygövervakningar över Åland fått råda skulle det ha varit en signal till ålänningarna som i förlängningen innebär en avtrubbning av inställningen till militära aktiviteter på Åland.

 

Till sist vill jag bara framföra att när man ser hur landskapsstyrelsen med lantrådet i spetsen behandlat denna fråga måste jag ifrågasätta den politiska känslan och kunskapen hos lantrådet. Lantrådet nämnde för en stund sedan att han inte hade denna kunskap, så det var strongt gjort. Men enligt min mening borde grunden i självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen, sitta i ryggmärgen på ett lantråd. Det här var någonting som jag upplevde att fanns på Ragnar Erlandssons och Roger Janssons tid och jag beklagar att det inte finns i dag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är alltid lättare att ha starka och väldigt tydliga åsikter ju mindre insikter man har i olika frågor. Jag tror att skulle ledamoten Strand ha varit med under behandlingen, både i landskapsstyrelsen och i självstyrelsepolitiska nämnden, så kanske han skulle ha haft ett lite mera nyanserat synsätt på frågeställningen också. Det är inte lätta frågeställningar i grunden.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Som vanligt när ltl Strand uttalar sig så borde det vara mera nyanserat! Jag vill säga till lantrådet att i det här ärendet, från första dag, har jag läst alla handlingar, jag har läst breven, jag har diskuterat det, inte minst med människor från, fredsinstitutet, i gruppen, efter varje självstyrelsepolitiska nämndsmöte har vi fått rapporter från ltl Jansson hur arbetet har framskridit, vi har fått ta del av material och liknande. Att som lantrådet säger att bara för att ltl Strand är ny här säga att jag inte tar tar del av det tycker jag är orättvist. Däremot tycker jag att lantrådet borde fundera över sin roll som lantråd när han för fram en viss sak till utrikesministeriet som inte står i samklang med det självstyrelsepolitiska nämnden säger.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag tror att var och en får göra sin bedömning om vad som står i samklang och vad som inte står i samklang. När det gäller själva kärnfrågan att man skulle begära s.k. territoriellt undantag eller inte, som åtminstone för mig var den svåraste frågeställningen i början av detta arbete, vill jag säga att orsaken till att jag har ansett att det har varit svårt är att jag tycker att det har funnits goda argument för vardera alternativen egentligen. Men man måste ändå arbeta sig fram till att inta en ståndpunkt och när man gör det måste man i det här fallet faktiskt väga in väldigt många olika aspekter. Det har jag försökt göra på bästa möjliga sätt och det har också nämnden gjort på ett berömvärt sätt genom att också införskaffa sig kunskap, både internt på Åland och externt utifrån. I själva grundfrågeställningen har man kommit fram till samma ståndpunkt. Jag medger att det har funnits nyanser och olika sätt att uttrycka sig i dessa skrivelser – det är jag den första att medge.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Lantrådet upprepar en lögn så att den snart blir en sanning. Självstyrelsepolitiska nämndens förslag kan inte, som jag läser det, om lantrådet har läst det, stå i samklang med det brev som utrikesministeriet fick från landskapsstyrelsen daterat den 7 februari. Så mycket ansvar och så mycket borde lantrådet kunna medge att de inte står i samklang med varandra. Tidigare i dag nämnde lantrådet att han har ändrat åsikt. Då borde han fundera att eventuellt ta konsekvenserna av det också.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag har inte ändrat åsikt i själva grundfrågan när det gäller att skydda demilitariseringen på bästa möjliga sätt. Däremot har jag blivit klokare under resans gång och jag har sagt att jag skulle säkert ha en del andra skrivningar i vårt brev till UM om jag skulle ha varit med och författat det brevet i dag. Jag tycker att vi alla skall visa den ödmjukheten att man skall kunna ta till sig kunskap under resans gång.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Från obundnas sida har vi deltagit i behandlingen av detta ärende och på det viset omfattar jag självstyrelsepolitiska nämndens förslag. Men under diskussionen har det kommit fram en hel del upplysningar till som gör att man inte kan underlåta att ha en del synpunkter.

 

Det var en intressant upplysning att det inte är möjligt att göra undantag för Åland när Finland förhandlar om militärpolitiska avtal. Om detta verkligen stämmer kan tydligen Finland inte medverka i förhandlingar för hela landet om det gäller militärstrategiska frågor. Enligt min åsikt borde det vara ganska enkelt för finländska förhandlare att genom att hänvisa till Ålands demilitarisering förhandla om vilka militärpolitiska framtida allianser som helst som omfattar hela övriga landet men inte Åland. Jag är övertygad om att inget annat lands förhandlare tror ens för en liten stund att Finland, om undantag för Åland beviljas, skulle börja bygga upp en militär styrka på det demilitariserade Åland.

 

Viktigt är nu, enligt mitt sätt att se, att få trovärdiga löften om att Finland i fortsättningen, när man har tankar på att gå in i militära allianser, med beaktande av vår demilitarisering, förhandlar så att Åland inte ingår.

 

Sedan några synpunkter med anledning av diskussionen om uppföljningskonferensen. Jag anser att nog är det tveksamt om vi verkligen bör vara med i dem. Och varför? Jo, på grund av vår status. Det bästa är att få löften, och som jag sade förut, trovärdiga löften, av regeringen att man i fortsättningen inte förhandlar om liknande avtal i det fall att man inte kan få undantag för Åland. Det borde ha varit det första man gjorde sig klar med förrän man satte sig ner och diskuterade vidare om militärstrategiska förhandlingar och allianser och konventioner.

 

Det var en sak till som verkligen gjorde mig – nå, jag blir inte så lätt bestört nuförtiden, jag har varit med så länge, så därför kan man ibland glömma att man skall bli bestört – men när upplysningen kommer att utrikesministeriet i Helsingfors egentligen inte anser att det här alls borde ha kommit hit och att vi inte ens skulle få uttala oss om det i en sådan här fråga, som de facto är viktig och man  tycker att nej, det är inte så kinkigt att det här kommer fram, då blir man verkligen lite fundersam om det inte är hög tid att nu tala om för dem, säkert nya tjänstemän, som antagligen som vanligt inte vet att det finns ett område inom republikens gränser som har självstyrelse och som är demilitariserat!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tänkte beröra frågan om att göra reservation till avtalet som ltl Salmén var inne på. Det är nämligen så att samtliga sakkunniga, också utrikesministeriet, gick nogsamt igenom de förutsättningar som finns att eventuellt göra reservationer till avtalet. Samtliga var också helt överens om att det rent formellt inte fanns några hinder att göra reservationer. Men politiskt var det helt orealistiskt att föra fram några som helst territoriella reservationer därför att detta hade diskuterats  mycket och ingående när Open Skies-avtalet tillkom. Då fanns det länder som ville ha territoriella undantag, men den klara majoriteten var på politiska grunder helt överens om att inga som helst territoriella undantag skulle tillåtas. Därför är det av politiska skäl inte realistiskt att begära territoriella undantag överhuvudtaget.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Det blir intressantare och intressantare under diskussionen som pågår! Mig veterligt är inte alla länder i världen med i Open Skies-avtalet och den allra enklaste slutsatsen är den att om man inte kan fullgöra det som sägs i självstyrelselagen och demilitariseringsbesluten från tidigare konventioner, så kan man inte vara med! Det är en hur enkel som helst slutsats – t.o.m. ltl Sjölund borde begripa den!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag skall i ett anförande återkomma till den här saken. Det visar sig nämligen att ltl Salmén har fullständigt fel!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Som vanligt brukar diskussionerna mellan ltl Sjölund och mig sluta med att ltl Sjölund säger att jag inte vet, men han har ingenting annat att komma med utom sitt stora anförande! Men läs själv vad det står i självstyrelsepolitiska nämndens förslag, som han själv har varit med om att besluta om och som jag sade att jag i princip är med på!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Herr talman!

En liten rättelse till det som ltl Salmén sade tidigare. När det gäller deltagande i uppföljningskonferenser fick jag intrycket att ltl Salmén hade fått för sig att det var någonting som kom från landskapsstyrelsen. Faktum är att det var i nämnden som den frågan kom upp på förslag, om jag inte minns alldeles fel, av professor Ove Bring. Det är ett förslag som hela nämnden enhälligt har förenat sig om, även de obundnas representant. Den enda som lite har backat från hittills är ltl Wiklöf. För övrigt har jag uppfattat att alla nämndens ledamöter fortfarande är eniga på den punkten.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag kastade hastigt en titt i mitt papper och jag sade nog inte att det kommer från landskapsstyrelsen utan jag sade att jag är fundersam om vi skall vara med. Och varför? Jo, på grund av vår status. Jag sade också att jag är i princip med på förslaget från självstyrelsepolitiska nämnden. För den sakens skull, tack vare det som nu har kommit fram, under diskussionen har jag blivit fundersam och jag tror också att skulle ni i nämnden ha tänkt efter, så varför blanda sig i saker som vi egentligen skall hålla oss borta från!

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att för egen del har jag kommit till en helt motsatt uppfattning att ju mer jag har funderat på detta desto mer angeläget tycker jag att det är att vi skall vara med; på det sättet får vi en möjlighet att påverka besluten och kanske förhindra att det blir oönskade konsekvenser, som jag sade tidigare, av avtalet, att man t.ex. för fram förslag om att det skall påbörjas överflygningar över Åland av en eller annan anledning. Då finns det möjlighet för lantrådet, som eventuellt kommer att vara med i konferensen, att säga nej, stopp och belägg, Åland är demilitariserat, här finns ingenting att undersöka, alltså behöver det inte bli några flygningar. Det är inte fråga om några militärkonferenser som vi borde vara borta från av den anledningen, utan det är vanliga diplomatiska konferenser, där det deltar diplomater från utrikesministerier osv. Nog tycker jag att även vi borde passa in i det sällskapet, nu när man på andra plan vill ge Åland mera att säga till om, även från de obundnas sida, såvitt jag har förstått!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

På ett sätt förstår jag vicetalmannen. Det är väl så nu då att han inte tror mycket på Finlands regerings möjligheter att ge sådana löften till Åland att de i fortsättningen inte ställer till det som man nu har gjort, så jag förstår vicetalmannen på det viset nu att det är väl inte möjligt för nuvarande landskapsstyrelse att förhandla med UM så att man kan få de löften som jag efterlyste i mitt anförande! Om någonting är viktigt, enligt mitt sätt att se, så är det att regeringen verkligen ger klara löften till Åland när det gäller den här typen av frågor.

 

När det gäller uppföljningskonferenserna är jag ganska säker – jag har förstås inte hundra procent på det – men månne inte att diplomaterna tar militära sakkunniga med sig och då är det väl nog så nära man komma att vara en militär konferens!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

För det första skulle jag säga att jag tycker att det är bra att nämnden enhälligt har beslutat att den här frågan skall debatteras här i lagtinget, framför allt för att det är viktigt att försöka uppnå samstämmighet och bred konsensus i frågor av den här karaktären. Självstyrelsepolitiska nämndens förslag är enhälligt. Det finns inte några avvikande meningar antecknade till protokollet. Enigheten tror jag att man bl.a. har uppnått genom att inte direkt citera landskapsstyrelsens utlåtande eller brev eller på annat sätt ta upp specifikt och konkret det som landskapsstyrelsen har tagit ställning i den här frågan, deras ställningstagande helt enkelt. Men å andra sidan är det klart att om inte det ställningstagandet hade gjorts och i den formen det har gjorts så hade frågan knappast heller tagits upp i självstyrelsepolitiska nämnden och förts hit för debatt, om alla hade varit överens om att det uttalandet var bra och inte krävde någon politisk korrigering. Det är väl den kursändringen som lagtinget nu söker tillsammans, och det är i sig bra.

 

Lantrådet har flera gånger sagt att bristen på kunskap har varit för honom personligen – och jag antar också för landskapsstyrelsen – ett problem när man formulerade sitt utlåtande och att han under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden har fått en hel del information och kunskap som, om han hade haft den informationen och kunskapen tidigare, troligen skulle ha påverkat landskapsstyrelsens ställningstagande.

 

Ett sådant uttalande väger ganska tungt i debatten. Det man då måste konstatera är att det inte finns sakkunskap inom förvaltningen i dessa frågor, i alla fall inte tillräcklig, och att också den politiska traditionen och kunskapen i de här frågorna inte är tillfredsställande. Om vi skulle jämföra med självstyrelsen och frågor som är av konstitutionell art i det hänseendet är situationen en helt annan. Det beror naturligtvis på att där är vi också formellt en part och vi är jämlika med riksmyndigheterna eller regeringen i många frågor. Men inte skulle vi någonsin börja höra professorer från Sverige om det svenska språkets ställning på Åland eller kalla in representanter från ministerier i Finland i frågor som gäller Ålands självstyrelse. Vi är ”självförsörjande” när det gäller politiska ställningstaganden och kunskaper, rättsfrågor och förvaltning i det avseendet. Vi skulle inte kunna utveckla vår självstyrelse om vi inte vore självförsörjande i det avseendet eftersom det är bara vi själva som kan s.a.s. skapa oss kunskaper och erfarenheter inom detta område.

 

Vi är inte part i de här frågorna formellt sett, men vi har skapat oss,  som det sägs på många ställen här, en sorts politisk eller folkrättslig subjektsposition, att vi tar oss rätten allt mer och mer att ha synpunkter och åsikter på sådana frågor som berör Ålandskonventionen. Då är det inte tillfredsställande att enbart förlita sig på sakkunskap utifrån. Jag håller mycket med ltl G-M Lindholm när hon kritiserar just bristen på kunskap på detta område inom förvaltningen. Så ärliga måste vi väl vara att vi inser att när professor Bring kommer hit – jag vet inte om han i dag har den positionen, men han har arbetat väldigt nära svensk utrikesförvaltning och varit sakkunning till regeringen – så inte är han en Ålandstolkare av Open Skies-avtalet enbart, utan han har i sitt bagage naturligtvis en annan utgångspunkt också: en svensk och internationellt folkrättslig utgångspunkt. Att han sedan som en Ålandsvän och som en person som sympatiserar med mycket som rör Åland gärna ställer sin sakkunskap till förfogande är en annan sak. Men jag skulle inte ta hans tolkning som den enda saliggörande och den som utgående från ett rent åländskt perspektiv är den mest fördelaktiga och den bästa som vi långsiktigt skall anta. På samma sätt är det naturligtvis med dem som kommer österifrån. Många av dem sympatiserar oerhört med Åland och ser gärna att Ålands ställning som demilitariserat och neutraliserat område stärks, men de flesta av dem är akademiker eller höga tjänstemän som också är involverade i en internationell process där Open Skies-avtalet säkert har ett stort både internationellt och politiskt värde och där Finland som i så många andra internationella sammanhang vill vara den bästa i klassen. Då är Åland och Ålands demilitariserade och neutraliserade status ett hinder som gör det svårt att inkludera hänsyn i den grad som vi skulle önska.

 

Den första lärdomen jag alltså tycker att vi skall dra av det här är att det fortfarande saknas sakkunskap och kompetens tillräckligt för att vi skall kunna ta oss det politiska utrymme som behövs för att slå vakt om en så viktig del av vår självstyrelse och vår särställning som demilitariseringen och neutraliseringen utgör. Nu har sakkunskapen kommit fram ganska mycket också via Ålands fredsinstitut. Det visar att det behövs någon slags form av systematisk diskussion och faktasamling för att kunna befästa positionen, för det är, som lantrådet säger, kunskap som är nödvändig för att vi skall kunna slå vakt om demilitariseringen.

 

I det skede när Ålands fredsinstitut kom in i debatten påstod vi territoriella undantag var möjliga och reservationer var traktatsenligt möjliga. Det sade man från utrikesministeriet att inte var möjligt; man hade någon konstig skrivning om avtalets tillkomsthistoria och karaktär. Man sade inte att det var formellt omöjligt, men man skrev lite så här att man förstod mellan raderna att det var inte välkommet att Åland skulle ställa det kravet.

 

Det andra som sades var att Open Skies-avtalet och Ålandskonventionen inte var oförenliga, men detta hävdades från fredsinstitutet från första början. Man anförde också att avtalet gick mycket bra att förena med Ålandskonventionen och så hänvisade man, som man ofta gör, till Spetsbergen, vilket inte alls är jämförbart med Ålands status. Nu har självstyrelsepolitiska nämnden konstaterat att avtalen, dvs. Open Skies-avtalet och Ålandskonventionen är oförenliga. Man har konstaterat att rent formellt är reservationer eller territoriella undantag möjliga. Det betyder att landskapsstyrelsen ändå kanske inte har i tillräcklig grad betonat och tillvaratagit Ålands intressen i detta avseende. Självstyrelsepolitiska nämnden klargör till den delen de problem som finns i landskapsstyrelsens utlåtande, och det måste man väl se som en framgång.

 

Det som vi dessutom har diskuterat är att om Åland går med på sådana här liberala tolkningar av Ålandskonventionen och inte formellt är ett subjekt, en part, så förlorar vi allt inflytande. Så länge man inte formellt är en part borde man hävda bokstavstolkningen; annars tappar man alla möjligheter att påverka. Det där tror jag är grundläggande. Man måste inse att vi kan inte argumentera mot Finland, mot någon annan vid något konferensbord när vi en gång sitter där, utan då är man med om att helt enkelt urvattna Ålandskonventionen. Det är säkert smickrande att få komma med på ett hörn, men om man inte har några som maktmedel utan skall sitta mera som en pant för att man sedan inte i efterhand skall opponera sig förlorar man igen inflytande över den här frågan.

 

Nu vet inte vi hur den här landskapsstyrelsen i fortsättningen tänker förfara när det gäller Ålandskonventionen. I sitt utlåtande till regeringen har man gått in på en ny politik som starkt avviker från den s.k. lindbäckska policyn. Det är i den belysningen som åtminstone jag ser klämmen som värdefull, dvs. att vi skulle få en policy-förklaring från landskapsstyrelsen så snart som möjligt hur man tänker agera framöver i sådana här situationer. För nu är det oklart vilket förhållningssätt som den här landskapsstyrelsen verkligen företräder. Är det ett mera bokstavstroget eller är det den nya liberala linjen som lämnar öppet för tolkningar om Ålandskonventionen och hur den är förenlig med andra avtal.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback sade att det finns inte tillräcklig sakkunskap inom förvaltningen, och det är möjligt. Det finns kanske inte heller tillräcklig sakkunskap utom förvaltningen, utom Åland, eftersom expertisen är av annan inriktning än den på Åland önskvärda. Men det som förvånar mig är, när ltl Sundback stöder klämmen och vill att landskapsstyrelsen skall utforma policyn, att hon ändå vill få landskapsstyrelsen, som synbarligen saknar tillräcklig sakkunskap att göra någon slags åländsk policy. Det är väl självstyrelsepolitiska nämnden som skall stå för den policyn nu när ärendet ligger inom lagtinget och nämnden. Där tror jag att det finns tillräcklig politisk sakkunskap för att utforma en allåländsk policy som också landskapsstyrelsen bör följa.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror att alla parter behövs: självstyrelsepolitiska nämnden och det behövs expertis också utifrån. Men det är landskaspsförvaltningen som långsiktigt måste bygga upp kunskapsbanken och någon slags policy. Den kan inte fungera om den ändras från landskapsstyrelse till landskapsstyrelse; den måste vara bättre förankrad inom förvaltningen. Som här har påpekats från vår sida tidigare i dag var vi och är fortfarande anhängare av den lindbäckska tolkningen, dvs. bokstavstolkningen. Om man nämligen inte håller fast vid konventionens bokstav utan börjar gå med i alla möjliga sammanhang, slutna rum och får vara med på kaffebjudningar, så tappar vi helt greppet eftersom den som företräder Åland inte har någon formellt bindande status i de sammanhangen. Hela frågan rinner oss ur händerna. Att bygga upp kunskapen kräver att man inom förvaltningen satsar på sådana personer som utvecklar specialkunskapen; under den tidigare regimen beställdes utredningar av olika slag för att inom landskapsförvaltningen bygga upp kunskapen. Det tror jag att man skall fortsätta med. Jag hoppas verkligen att det här är ett tramp i klaveret som snabbt kan korrigeras, men alla behövs.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Talman!

Jag instämmer givetvis med ltl Sundbacks påstående att landskapsstyrelsen och förvaltningen behöver successivt bygga upp kunskapen, också om man vid en viss tidpunkt skulle ha en hög kunskap går processen vidare och man måste alltid förkovra sig.

 

Jag förundrar mig dock över att man genom klämmen vill föra över bollen till landskapsstyrelsen när självstyrelsepolitiska nämnden har detta gyllene tillfälle att hålla i den. Jag är förvissad om att om landskapsstyrelsen nu får det här och kommer tillbaka med en policy, så kommer den inte att omfattas av ltl Sundback och då är vi på ruta noll igen!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista tyckte jag var rent ut sagt fräckt! Hur kan ltl Erlandsson veta vad jag godkänner eller inte godkänner. Jag tycker att det var kränkande. I dessa frågor måste jag säga att jag räknar mig verkligen till dem som har försvarat Ålands intressen.

 

Jag tror att kontinuiteten i den här frågan, som i alla andra, måste förvaltas av landskapsstyrelsen. Jag försöker genom klämmen se lite längre än Open Skies-avtalet; man kan tänka sig internationaliseringen, globaliseringen och de förändringar som pågår i världen gör att Ålandskonventionen i framtiden kommer att utsättas för nya kollisioner med andra avtal. Det är inte färdigt med självstyrelsepolitiska nämndens förslag. Det är en bra grund för landskapsstyrelsen att gå vidare på, men det är väldigt specifikt och vad vi behöver är en mera allmän policy eller doktrin och det har jag efterlyst under många år. Det är inget avsteg från tidigare tankar och diskussioner som vi har fört inom socialdemokraterna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Sundback noterade detta med kunskaper och att det är väldigt viktigt att vi skall ha och utveckla vår kunskap på det här området internt här på Åland och framför allt också i landskapsförvaltningen. Jag vill säga att jag tycker precis som ltl Roger Jansson sade i sitt inledningsanförande att vi har en god kunskap på detta område när det gäller kanslichefen. Den nuvarande kanslichefen har ett väldigt internationellt tänkande och intresse samt kunskaper. Men det kan säkert vidareutvecklas och det kanske är flera personer också som behöver ha den här kunskapen. Det som är speciellt i den här frågan och som lite förvånar mig när det gäller ltl Sundbacks inställning, att vi här kanske inte skall lägga så stor vikt vid extern kunskap på det här området, för det som åtminstone för mig har gjort den här frågeställningen ganska svår är att vi rör oss de facto i en internationell miljö när vi tar ställning till avtalet. Det här är inte bara Åland, utan det är Finland, utrikesministeriet, det är signatärmakterna och i viss mån också deltagarna i Open Skies. Dessutom sker det, som åtminstone jag har förstått under hörandeomgångarna, en kontinuerlig utveckling också i tänkandet och i synen på olika saker. Det är det som man måste ta till sig och det är den kunskapen som man hela tiden måste uppdatera sig på. Då tror jag inte att vi bara kan förlita oss på våra interna kunskapare, för det kan vara så att det finns en risk i det, att vi har rätt tänkande här på Åland men som sedan inte alls står i samklang med det tänkande som finns runt omkring oss och då kan vi hamna i ganska stora bekymmer. Därför tror jag att vi hela tiden måste utveckla också vårt tänkande så att vi kan stärka demilitariseringen utgående från den tid som vi lever i.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att man från centerhåll försöker skapa konflikter som inte finns. Jag är den första att ta emot intryck utifrån. Jag tycker själv att jag är en ganska internationell person. Men för att kunna handla lokalt måste man ha en uppfattning utgående från sina egna villkor och förutsättningar. Jag tror att de bästa försvararna av Ålandskonventionen är ålänningarna själva. Om inte vi har en uppfattning om hur Ålandskonventionen skall tillämpas eller hur den skall beaktas i olika internationella sammanhang, utan att vi skall samråda från början s.a.s. med andra parter är risken väldigt stor för att man inte kan hävda sina intressen på samma sätt som om man har en egen självständig utgångspunkt när man går in i förhandlingarna. Det är naturligtvis så att alla måste kompromissa, men såsom lantrådet har formulerat brevet till utrikesministeriet ser jag inga kompromisser. Det är helt att underordna sig utrikesministeriets tolkning - och det här papperet är ingenting att skryta med. Nog hade det behövts mera kunskap och diskussion och det kan inte vara så – ingen skugga må fall över någon – att linjen i de här frågorna byts när kanslichefen byts. Det måste vara landskapsstyrelsen och lantrådet som hela tiden håller i tråden.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

På den senaste punkten håller jag naturligtvis med ltl Sundback. Jag tror också att det är viktigt att konstatera att det inte bara är landskapsstyrelsen utan en grundläggande inställning måste ha sin fasta ställning också i lagtinget och det är det som jag tycker att självstyrelsepolitiska nämndens förslag utgör en god grund för.

 

Herr talman!

Det är en grundläggande frågeställning om ett s.k. territoriellt undantag. Skulle vi ha gått på den linjen från landskapsstyrelsens sida från början skulle vi säkert ha fått mycket applåder från en del håll och kanske man hade framstått som en väldigt stark försvarare av demilitariseringen och allt vad det innebär. Men sedan är frågan vad som är klokast att göra i det skedet. Hade det på lång sikt varit det bästa sättet att försvara demilitariseringen? Processen som har varit under dessa månader med hörande av både lokala och utifrån kommande sakkunniga har varit en väldigt intressant diskussion kring alla de här sakerna som åtminstone för mig har klarlagt en hel del av hur utvecklingen är på internationell i dessa frågeställningar och vad som är klokast för Åland att göra i olika sammanhang.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis svårt att säga hur landskapsstyrelsens uppfattning hade tagits emot om man hade hävdat ett territoriellt undantag. Men nu är det så att i och med att man inte har gjort det, utan man har faktiskt sagt att man önskar att det och det beaktas, men om det inte beaktas så har man inga krav! Man godkänner avtalet helt och hållet. Jag ser egentligen inte i landskapsstyrelsens utlåtande några krav från åländsk sida att hävda Ålandskonventionen. Det gör däremot självstyrelsepolitiska nämnden i mycket högre grad. Man godtar inte den idén att dessa två avtal skulle vara förenliga, man godtar inte utrikesministeriets påstående att territoriella undantag inte hade varit möjliga. Redan det är ett stort framsteg i den här diskussionen. Egentligen tycker jag att lantrådet borde vara ganska glad över att man vill ge honom en ny chans att göra policyn så att Ålands demilitarisering och neutralisering i framtida liknande situationer skulle beaktas i högre grad än vad som nu har varit fallet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om man kallar det krav, synpunkter eller någonting tycker jag att har mindre betydelse i det här sammanhanget utan det som är viktigt för Åland och för demilitariseringen är vilken respons har vi fått på de synpunkter och åsikter vi har fört fram från landskapsstyrelsen. Hittills har vi de facto fått god respons på alla de synpunkter som vi har fört fram. Man har varit öppen från utrikesministeriet för att ta emot dem och även de förstärkningar som har förts fram från självstyrelsepolitiska nämndens synvinkel. Det är den processen som vi har skött från landskapsstyrelsens sida och jag tycker att den processen skäms jag inte för utan jag tycker att det har gjorts ett bra jobb och det stöd som vi får i ryggen för att ytterligare förstärka det från lagtinget gör antagligen att vi kommer i mål med de målsättningar som man har ställt upp från nämndens sida, alla förutom den som jag nämnde i mitt tidigare anförande när det gällde att få hit propositionen för en formell behandling, åtminstone hittills har vi fått kalla handen på det, liksom man också fick i nämnden när man diskuterade frågan med UM.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Jag skall i det här anförande lite mera spontant kommentera fyra frågor som har varit uppe till diskussion, varav två är anförda i socialdemokraternas ändringsförslag, den tredje gäller undantagsmöjligheterna från Open Skies-avtalet och den fjärde gäller nämndens synpunkter på förenligheten av Open Skies-avtalet med konventionerna om Ålands demilitarisering och neutralisering.

 

Jag vill börja med att säga att det känns bra i dag med den här enigheten som vi i en öppen debatt i lagtinget kan konstatera. Att vi sedan lite strider om enstaka hanteringar, särskilt från landskapsstyrelsens sida är bara naturligt och det är en del av en stark öppen demokrati att man gör på det sättet. Regeringspartierna var rädda för den här diskussionen i lagtinget och ville undvika den i det längsta, men vi kunde komma överens också om det efter en god diskussion i nämnden under ordförandens ledning. Jag tror att alla var väl lite rädda för vad särskilt en av Ålands kunnigaste personer inom detta område, ltl Barbro Sundback, skulle ha att anföra. Jag tycker att vi alla kan glädja oss åt att ltl Sundbacks inlägg här i debatten och inställning till självstyrelsepolitiska nämndens resultat är väldigt konstruktivt och hon sade här att hon är ute efter enighet; det är utomordentligt bra. Jag tror att regeringspartierna måste ta till sig den klara viljeyttring som finns från alla partier här i lagtinget. Man är som om man skulle vara lite rädd för oppositionen i många andra frågor, och det förstår jag, men i den här frågan står jag här faktiskt och verkligen talar om en enig tolkning av konventionerna och särskilt av deras tillämpning framöver.

 

Jag skall säga något om socialdemokraternas ändringsförslag när det gäller att stryka en del av texten i nämndens yttrande, det som anger att landskapet borde tillförsäkras representation på uppföljningskonferenserna till Open Skies-avtalet. Jag vill ange min uppfattning om vad nämnden önskade med detta. Min uppfattning är att där skulle vi vara för att informera om demilitariseringen och egentligen ingenting annat. Vi skulle tillse att Åland varje gång får plats på agendan så att man kan redogöra för demilitariseringsförutsättningarna. Sedan kan man åka hem, men sedan kan det finnas en social aspekt också att vara med naturligtvis och fortsätta informationen. Många, särskilt av de militärer som lyssnar, blir väldigt intresserade när de får information om ett militärt avtal som förbjuder militära anläggningar. Det här har jag en väldigt god erfarenhet av;  under mina fyra år som lantråd på nittiotalet var faktiskt de största framgångarna, som jag tycker att jag kunde nå när det gäller Finlands inre inställning till demilitariseringen och neutraliseringen som är en spik i foten för en stor del av beslutsfattarna i landet och för militären ganska generellt samt för mer än hälften, som jag har bedömt det, av utrikesministeriets tjänstemän, när jag kunde delta i diskussioner med dessa personer. Det kunde jag särskilt göra på den stora försvarskursen, där det blev nästan en revolution på basen av de synpunkter som jag kunde anföra. Det resulterade sedermera i, tillsammans med dåvarande utrikesministern Tarja Halonens starka insatser, en linjeförändring på utrikesministeriet och åtskilliga diskussioner med försvarsministeriet som underlättade för den tolkning av demilitariseringsregleringen som vi företräder på Åland, alltså, i den mån man har någon fiende eller någon som tycker annorlunda: möt dem, möt dem jämbördigt, argumentera och du vinner terräng! Jag tror att rätt skött kan vårt deltagande i uppföljningskonferenserna för Open skies vara till stor nytta för vår sak – fel skött, precis motsatsen.

 

Det som socialdemokraterna är lite rädda för, och med viss rätt och med viss förståelse, är att det skall bli fel skött. Kanske spåren förskräcker lite. Men jag tror ändå på att vi måste vara offensiva från åländsk sida och söka de bästa kanalerna vi kan ha för att stärka vår ställning när det gäller både självstyrelsen och demilitariseringen och neutraliseringen. På det internationella planet finner vi faktiskt våra bästa vänner, där får vi stöd, det såg vi 1993-1994 vem som såg till att det i preamblen för Ålandsprotokollet kom in en skrivelse om de internationella avtalen. Det kom på internationellt initiativ.

 

Jag skall övergå till ett resonemang kring ltl Wiklöfs klämförslag, där man från regeringspartierna har sagt och uppfattat det som, att det blir en huvudfråga i det här ärendet om vi tar en kläm. Jag såg klämförslaget första gången för två och en halv timme sedan när vi kom in här i salen och jag har på basen av den diskussion som här har förevarit försökt analysera: vad är det som socialdemokraterna föreslår. Är det så att det på något sätt ifrågasätter den åländska politik visavi demilitariseringen och neutraliseringen, som självstyrelsepolitiska nämnden har slagit fast? Ltl Ragnar Erlandsson har varit inne på ett sådant resonemang och jag vill verkligen reda ut huruvida det är på det sättet. Då skall man naturligtvis börja med att läsa klämförslaget. Då är det olyckligt att socialdemokraterna i texten har använt sig av ordet  ”en åländsk policy”, för då kan man få för sig att landskapsstyrelsen skall göra upp en åländsk policy visavi demilitariseringen och neutraliseringen. Sådant är inte socialdemokraternas förslag. Det som självstyrelsepolitiska nämnden nu har formulerat i sitt förslag är det som gäller när det gäller politiken för demilitarisering och neutralisering. Det socialdemokratiska förslaget går ut på det som nämnden särskilt behandlar under rubriken ”Självstyrelsemyndigheternas möjligheter att påverka”, där vi understryker att utrikesministeriets tolkning om att det är bara 58 § självstyrelselagen som skall tillämpas i sådana här sammanhang är helt felaktig. Det är likafullt 28 § och självklart i alla fall där man i riket för ärendet till riksdagen i form av en proposition med ett lagförslag. Då måste alltid 28 § användas. Det är det som ltl Wiklöf skriver om syftet med klämmen och den ”åländska policyn”, som är lite fel valt ord; det är närmast landskapsstyrelsens upplägg som menas här eftersom man skriver att det här skall göras i syfte att stärka landskapets inflytande över och roll som en part i den nationella behandlingen av sådana internationella avtal. Det är någonting helt annat det än att landskapsstyrelsen skall göra något slags nytolkning för Ålands syn på demilitarisering och neutralisering. Det här intresserar mig särskilt mycket efter som jag i nämnden sade när vi kämpade för att få ärendet till lagtinget, att utgående från våra ingående diskussioner i vår lagtingsgrupp, så lovade jag nästan åt sittande ordförande att vi inte kommer att komma med några ändringsförslag till substansen. Det betyder också att jag menade att vi inte kommer att stöda några sådana initiativ. Jag vill aldrig i något sammanhang bryta några löften, utan det har vi satt som en regel för vårt arbete i Frisinnad Samverkan att hålla våra löften. Jag kan inte alltid tala för de övriga ledamöterna i gruppen, utan de kan ha andra åsikter, men i det här fallet har vi diskuterat på det här sättet. Då kan jag konstatera att klämförslaget från ltl Wiklöfs sida ligger vid sidan om den politik som självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att vi skall slå fast och meddela landskapsstyrelsen. Det är en helt annan sak. Det blir inte en huvudfråga, utan det blir en sidofråga: Tycker lagtinget att landskapsstyrelsen borde förbättra sina rutiner när riket förhandlar om internationella avtal, särskilt i det här fallet när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen? Det är alltså mera en byråkratisk-politisk fråga än den här politikfrågan om innehållet och uppföljningen av demilitariseringens och neutraliseringens olika avtal och konventioner. Det har blivit min tolkning under denna två och en halv timme. Jag tycker därför att regeringspartierna väl kan överväga att acceptera det wiklöfska klämförslaget. Det stör alltså inte på något sätt, som jag ser det, självstyrelsepolitiska nämndens enhällighet när det gäller huvudfrågan.

 

Jag ser gärna att ni  kommenterar detta på olika sätt så att vi kan föra en förnuftig diskussion.

 

Det tredje jag ville ta upp var huruvida undantag i Open Skies är möjligt. Jag tror att ltl Sjölund kom fram med tesen att det egentligen inte skulle vara möjligt. Självstyrelsepolitiska nämnden har till den här delen varit ganska tydlig i sin skrivning där man under rubriken på sidan 3: ”Möjligheten till territoriella undantag” skriver: ”… vad nämnden erfarit kan det inte anses uteslutet att en reservation med hänvisning till Ålands speciella ställning i folkrätten skulle kunna godkännas trots att reservationer av politiska skäl inte ansetts önskvärda”. Det här är ett resonemang utgående från Wienkonventionen om traktaträtten, där, om det inte finns i traktatet i avtalet ett klart ställningstagande om att undantag inte är möjliga, så är de möjliga. I Open Skies-avtalet är det ingen som har hittat någon formulering som förbjuder undantag, alltså är undantag möjliga. Om de sedan är politiskt möjliga är den intressanta frågan. Där har vi i självstyrelsepolitiska nämnden fört resonemanget att varför har Finlands utrikesministerium intagit linjen att undantag inte skulle vara möjliga, inte bara icke-önskvärda utan de skulle vara icke-möjliga. Då har landskapsstyrelsens kanslichef Elisabeth Nauclér från utrikesministeriet fått en text som förklarar det. Det var nämligen så under resans gång att det var särskilt amerikanerna som ville att Ryssland av militära skäl inte skulle tillåtas några undantag. Därför kom man överens om – och det skrev presidenten till senaten i ett brev – att det ”överenskoms nu och specificerat i avtalet att allt territorium är öppet för observation och att de statliga parterna inte får sätta in restriktioner när det gäller observationsflygningar på grund av nationella säkerhetsskäl” – observera! Då har vi i nämnden kommit fram till att undantag för Åland inte beror på nationella säkerhetsskäl utan på grund av ett internationellt avtal som avmilitariserar helt och hållet, till hundra procent, territoriet. I underlaget som vi har fått oss till del från UM så finns alltså inte den motiveringen till att vi inte i detta fall kunde ha ett undantag. Det är också det som nämnden skriver, så jag hoppas att det till den delen skall vara klart.

 

Det fjärde och sista jag ville kommentera gällde skrivningen under ”Nämndens synpunkter” på sidan 4, första stycket, som jag lite ångrar, nu när vi har fått allting utskrivet, att jag inte för min del tuffare ville göra förändringar i den texten därför att det blev lite övermaga och det är det här som våra massmedier också först reagerade på, att allt är frid och fröjd med Open Skies-avtalet. Det är helt i förenlighet med konventionen osv. Vi tillstyrker Finlands tillträde till avtalet. Det stod ännu värre i vårt första koncept, så det blev lite uppluckrat, men det borde naturligtvis ha blivit ännu mera uppluckrat. Den andra meningen borde antagligen helt ha varit borta.

 

Men, à la bonne heure, det här var ett kompromissande som vi hade i nämnden mellan regeringspartierna och oppositionen. Man var från regeringspartierna väldigt mån om att vi inte på något sätt skulle kritisera landskapsstyrelsen utan försöka stötta upp dem, och det kan nog behövas! Vicelantrådet nickar och jag håller med honom!

 

Det var väldigt viktigt för oss att alla de olika motiveringarna, underlaget för den åländska politiken när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen kom med i detta dokument. Vi ville inte att någon del av det skulle falla bort och vi ville också att ärendet skulle föras till lagtinget, vilket det har gjort nu. Jag tror att alla tyckte att det var bra. Vi måste avdramatisera diskussionen och åsikterna om olika åsikter osv. och bortse från historiska misstag som möjligen har gjorts i sammanhanget. I den här belysningen står jag för det som står i första stycket under ”Nämndens synpunkter”. Jag tycker inte att det är alldeles perfekt och jag tycker att det borde ha stått lite annorlunda, men vi har kommit överens om att vi skriver så  här, och då står jag för det!

 

Med detta som komplement till det jag tidigare sade hoppas jag nu att vi kan anta nämndens text oförändrad och jag tycker att det är onödigt att stryka det som socialdemokraterna föreslår, men jag vill vädja till regeringpartierna att sidofrågan om den interna organisationen i vår förvaltning att få det att fungera så väl som möjligt gentemot utrikesministeriet i Helsingfors är ett bra tillägg som ligger s.a.s. lite utanför den stora huvudfrågan, själva politiken med demilitariseringen och neutraliseringen.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill först säga att jag är glad att ltl Roger Jansson delar min och vad jag förstår en stor majoritets i nämndens uppfattning att önskemålet om att Åland skall vara representerat vid Open Skies-uppföljningsförhandlingarna skall vara kvar. Det sade han fullkomligt tydligt. Jag vill komplettera honom i det han sade, som jag tyckte att var mycket bra, beträffande motiven till varför vi bör vara med. Jag tycker t.o.m. att man kan säga att på det sättet får vi ett slags partställning i sammanhanget, vi är inte bara ett objekt; en representant för Åland är med och informerar om demilitariseringen och neutraliseringen både i formell egenskap som medlem i Finlands delelgation och informellt. Faktum är att just mycket närmare en partställning kan vi knappast komma inom ramen för självstyrelsen såsom den ser ut i dag.

 

När det gäller klämförslaget är jag rädd att jag har en litet annan syn än ltl Roger Jansson därför jag tycker att klämförslaget är en fråga som går utöver det som vi i dag diskuterar. Det är egentligen en mycket större fråga, för det gäller den allmänna åländska politiska inriktningen i frågor som rör internationella avtal, inte bara detta avtal, utan vilket avtal som helst och det tycker jag är en sak som inte bör gömmas undan s.a.s. i en kläm i detta sammanhang. Det är det här ärendet som är en bifråga i så fall, utan det är en fråga som vi mycket väl kan diskutera, men jag tycker att vi hellre bör ta upp den i självstyrelsepolitiska nämnden som är större i det här sammanhanget än landskapsstyrelsen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

När det gäller den andra frågan om klämmen ville jag alltså ha en lugn och analyserande diskussion kring det och jag har tagit till mig av de synpunkter som vicetalmannen anförde och det skall bli intressant att lyssna på ytterligare synpunkter om det.

 

När det gäller uppföljningskonferenserna inom ramen för Open Skies håller jag också med vicetalman Christer Jansson om det tillägg han hade till mina synpunkter, men under en viktig förutsättning och det är att den åländska representanten inte blir sittande i något sidorum tillsammans med tjänstemän eller på läktaren utan faktiskt blir en ledamot som hör till de fullvärdiga ledamöterna som har talerätten och kan, gärna på förhand, finnas på agendan bland talarna. Får vi inte en sådan ställning av Finland och av Open Skies-strukturen skall vi inte delta. Det är min fasta övertygelse. Jag har varit med om för mycket där ålänningar har varit med på olika tillställningar och inte överhuvudtaget har synts.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag är glad att kunna säga att också där är vi överens och det har vi varit hela tiden. Vi säger i vårt förslag att landskapets representant skall tillförsäkras närvaro- och yttranderätt. Jag håller helt med ltl Roger Jansson att är det så att icke dessa rättigheter ges har vi egentligen ingenting att göra där, men vår utgångs har varit det.

 

När det gäller klämmen där jag förstod att ltl Roger Jansson håller fast vid åsikten att den borde komma med måste jag säga att när jag analyserade det, som jag sade i min förra replik, så tycker jag nog att den här frågan är så pass stor att den borde komma upp till en separat handläggning och där är det rimligen på det viset att det är lagtinget och dess självstyrelsepolitiska nämnd som då skall ange riktlinjerna för landskapsstyrelsen, hur landskapsstyrelsen skall förfara i sitt praktiska handlande i dessa frågor. Jag vill understryka än gång, att jag motsätter mig inte att man för en diskussion om en slags åländsk policy, om vi säger så, det är tvärtom en ganska intressant tanke, men jag motsätter mig att man för in den s.a.s. på ett som jag närmast tycker kuppartat sätt utan att någon här har hunnit fundera över vilka konsekvenser det har eller icke har. Jag har den uppfattningen att man icke i dag bör ta med den här klämmen i alla fall.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Om man uppfattar socialdemokraternas klämförslag som så stor och revolutionerande, nästan, som här vicetalman Jansson gör sig till tolk för, så förstår jag honom; då  måste självstyrelsepolitiska nämnden först träda in och försöka formulera lagtingets uppfattning i det sammanhanget. Men jag uppfattar den som så, som redan har förståtts här med all säkerhet, och det som vi i nämnden säger under ” Självstyrelsemyndigheternas möjligheter att påverka” när det gäller 58 § självstyrelselagen och 28 § självstyrelselagen och sedan våra slutklämmar där, så tycker jag att vi har angivit alldeles tillräcklig vägkost ändå åt landskapsstyrelsen. Men jag har full förståelse att om detta kan man ha olika åsikter och därför ser jag fram emot fortsatta synpunkter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det som nu ligger som grund för behandlingen är självstyrelsepolitiska nämndens förslag. Det är någonting som vi då har noggrant gått igenom. Det är klart att det är så att alla kanske inte är helt nöjda med samtliga formuleringar i detta långa papper, men vi har kommit överens, det är en kompromiss och därför vill åtminstone den liberala gruppen inte börja gå in och peta i formuleringarna nu och göra ändringar.

 

Jag vill också säga beträffande reservationsdiskussionen att jag faktiskt sade att de sakkunniga – och jag har samma uppfattning – sade att territoriella reservationer är orealistiska. Jag har inte sagt att de är omöjliga, men de är orealistiska, av politiska orsaker.

 

Jag vill till slut säga att jag delar vtm Christer Janssons analys när det gäller klämförslaget. Jag läser det också på det sättet som om det faktiskt är en mycket större fråga för det första och för det andra skall det här läggas till och beaktas av landskapsstyrelsen när man går vidare i den här specifika processen, så tror jag att det blir ganska svårt – de hänger inte ihop med varandra. Därför kommer åtminstone den liberala gruppen inte att rösta för klämförslaget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Den som lyssnade på mitt anförande, och det gjorde säkerligen ltl Sjölund, kunde också konstatera att inte heller jag vill ha några ändringar i nämndens förslag som det heter. Att nämnden sedan på något sätt skulle ha kommit fram till att undantag från Open Skies-avtalet skulle vara orealistiska har ingenting med verkligheten att göra utan man behöver bara läsa vår text så ser man att nämnden anser enhälligt att undantag bör vara möjliga när det gäller ett sådant specifikt förhållande som den åländska demilitariseringen och neutraliseringen och de konventioner som ligger till grund för det, så jag antar att vi fortsatt är överens om det, trots ltl Sjölunds utvikningar från den synpunkten.

 

När det gäller klämförslaget undrar jag nog ändå om den fundamentalistiska inställningen från regeringspartierna att alltid ange på förhand i varje diskussion att dit går vi men inte längre och vi stöder landskapsstyrelsen och det ändrar vi inte på osv. är så väldigt klok när man har att göra med så här stora frågor. Här spelar faktiskt enskilda människor och enskilda landskapsstyrelseledamöter mindre roll när det gäller så stora frågor som demilitariseringens och neutraliseringens fortbestånd och förstärkning i folkrätten och sedvanerätten. Om någon vill tillföra någonting nytt när det gäller att utveckla vårt inre arbete med sådana frågor tycker jag inte att man bara kan sätta upp kalla handen från den liberala lagtingsgruppen så där och säga, att det där diskuterar vi inte överhuvudtaget.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första skulle jag vilja tacka ltl Roger Jansson för hans analys och syn på det klämförslag som vi har lagt. Jag tycker att om man verkligen läser och vill förstå, så skall man läsa från kommatecknet: ”i syfte att stärka landskapets inflytande över och roll som en part i den nationella behandlingen av sådana internationella avtal som är av särskild betydelse för Åland”. Detta står naturligtvis på intet sätt alls i konflikt till vad vi har skrivit i vår utlåtandetext. Tvärtom tycker jag att det är någonting fint. Vi har fått höra här att det kan vara kuppartat men det är väl sådant som sker utanför parlamentet i slutna rum och inte i öppen demokratisk debatt som här. Det gillar jag inte.

 

När det gäller synpunkterna på sidan 4, där jag har föreslagit att man skulle titta på möjligheten att ta bort det stycket, så var jag besjälad under hela behandlingen av precis samma bevekelsegrunder som vtm Christer Jansson har gett uttryck för, nämligen tanken att om vi får vara med – jag talar egentligen till ltl Roger Jansson – så är man mer eller mindre ett subjekt; på plats och ställe kan man göra sin talan hörd. Men eftertankens kranka blekhet i mitt fall – jag säger det ärligt – är att jag har reflekterat över att även om denna subjektsträvan är viktig är det ändå inte förenligt med våra strävanden att försöka nå medengagemang i sammanhang av militär art. Det är det frågeställningen gäller och därför har jag bett att man skulle överväga om man kunde enas om en reduktion av det här.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Det är relativt naturligt att vi delar uppfattningen om klämmens innehåll eftersom det är bara att läsa den och analysera den. Två frågeställningar har jag i sammanhanget till ltl Wiklöf. Det ena gäller naturligtvis det som här har diskuterats att det hade väl ändå varit bättre om vi i nämndens behandling av ärendet hade kommit på att också föreslå det här och vad kan då orsaken vara till att den tanken inte kläcktes hos ltl Wiklöf. Det andra är att om det skulle uppstå en situation, teoretiskt eller kanske t.o.m. praktiskt, att lantrådet skulle på ett väldigt tydligt sätt inför lagtinget ge en förklaring om hur landskapsstyrelsen avser att hantera just den fråga som ltl Wiklöf har i sitt klämförslag. TALMANNEN: Rikta repliken till ltl Wiklöf, tack!

Ltl Jansson: Ja, det är i högsta grad det! I högsta grad frågade jag om ltl Wiklöf kan tänka sig, ifall att det skulle uppstå en sådan situation, att klämförslaget inte skulle behövas – för att få avsluta mitt resonemang.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Från att ha varit i fullständig opposition till landskapsstyrelsens handlande och ärendet har haft en utomordentligt allvarlig art i motsatshänseende, både mot hela oppositionen och landskapsstyrelsen, har vi vinnlagt oss om att försöka dra ett streck över det och se framåt i akt och mening att nå enighet. Det har vi gett belägg för att vi har gjort i nämnden. När det gäller denna specifika fråga så säger jag precis till ltl Jansson som svar på frågan än en gång: jag var så besjälad av subjektstanken att vi skulle kunna vara medaktiva där det verkligen hände för att på ort och ställe få ge till känna vår åsikt i de här viktiga frågorna att jag inte riktigt erinrade mig om det var riktigt att med kraft söka medverka i militära sammanhang. Det är den tanken som har slagit mig i efterhanden, att är det riktigt förenligt med vår demilitariseringstanke att arbeta så? Det är det det handlar om och därför har jag vädjat om lagtinget kunde göra en reflektion över detta och kanske vara med på att stryka det. Vi skall se hur vi förfar i den här frågan. Vi har också försökt eftersträva enighet. Ändå måste det vara riktigt och legitimt att i en debatt ändå få komma med synpunkter på olika saker, och det här är som vi alla vet ett kompromissande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Diskussionen har visat det jag förmodade i början av den att självstyrelsepolitiska nämndens förslag inte är riktigt färdigt, för det har kommit direkta ändringsförslag från nämndens medlemmar och den rätten har man, men det ger ett intryck av en viss osäkerhet inom nämnden. Jag tror att både självstyrelsepolitiska nämnden och lagtinget skulle vinna vinna på om man kan konstatera att betänkandet är bra, det här antar vi enhälligt utan vare sig förslag till ändringar eller klämmar. Sedan är det så att självstyrelsepolitiska nämndens arbete är en formfri behandling och man kan ta vilka initiativ som helst utan att gå via landskapsstyrelsen. Man kan mycket väl ta upp och diskutera just det som kommer fram i klämmen, som ltl Roger Jansson sade i en replik. Därmed tror jag att vi tillfredsställer alla. Från centerns sida tror jag inte att vi kommer att stöda klämmen av den anledningen att det försvagar nämndens förslag.

(Från salen, ltl Wiklöf: det förstärker)

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!  

För vår del finns det bara en svaghet i självstyrelsepolitiska nämndens förslag och det är på sidan 4 under ”Nämndens synpunkter”, första stycket, som är litet översvallande när det gäller Open Skies-avtalet, men jag har förklarat varför och vi står för texten. Vi har inte några ändringsförslag till texten, så vi menar att självstyrelsepolitiska nämndens förslag till hundra procent är klart och tydligt och vi står fullt bakom det. Jag antar att hela lagtinget gör det enhälligt. Ingen behöver fundera på om någon svajar i den frågan. Ja, de som svajar får stiga upp och säga det då! När det gäller klämförslaget uppfattade jag att det ligger lite utanför. Det är en dialog med landskapsstyrelsen om hur man praktiskt skall förfara framöver när man förhandlar med utrikesministeriet. Det är det som är syftet med klämmen, så därför upplever jag inte att de står i kontradiktion utan nämndens alla synpunkter är starka och står fast. Sedan är frågan om man vill säga någonting till. Jag läser av regeringspartierna att ni är livrädda för att föra någon mera diskussion än det som nämnden har kommit överens om, av partipolitiska taktiska skäl kan jag lite förstå det, men inte ur den åländska synpunkten.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är så att när man kommer med ett klämförslag uppfattar man det i allmänhet så att det är någonting i huvudtexten som inte är riktigt klart och tydligt sagt. Man kanske vill ha fram någonting utöver det, som ltl Roger Jansson kallade en sidofråga, men den som läser handlingarna måste otvivelaktigt dra slutsatsen att det fanns en brist i självstyrelsepolitiska nämndens förslag och denna brist påtalar man genom att besluta om en kläm.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Man kan väl säga på det sättet att om alla i regeringspartierna, 19 stycken, stiger upp och säger att det är så, att läsaren kommer att uppfatta det på det här sättet, så är det klart att läsaren uppfattar det så. Men inte är det så i allmänhet  i politiska frågor, när någon kommer på att kanske man borde säga det också, att man däremot skulle anse att det som är sagt är fel. Så är det inte! Nog är det ni som håller på och skapar en bild av att det här vore hemskt det, om man skulle säga det här ytterligare! För min del är jag, som sagt, öppen för argumentation i frågan och inte kanske så mycket känslor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag förstod ltl Roger Jansson så att han tycker att det är mycket bra att få fara på uppföljningskonferenser och liknande. När jag argumenterade mot att det enligt mitt sätt att se är lite tvivelaktigt och i stället föreslog att löften som är utskrivna av regeringen om att i fortsättningen sköta sig bättre är betydligt bättre än att få vara med på uppföljningskonferenser och göra propaganda för vår demilitarisering och neutralisering, så hoppas jag verkligen att landskapsstyrelsen – jag kräver inte inskrivning av det i det här papperet – nu med kraft ser till att vi får trovärdiga löften att man i fortsättningen kommer ihåg Ålands speciella ställning. Jag sade också att jag omfattar självstyrelsepolitiska nämndens förslag till åtgärder. Det får betyda, att far nu ut då när det tycks vara så viktigt, far nu ut och gör propaganda även bland världens militärer om Ålands status!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om det på något sätt kan göra det lättare för att uppnå enighet här i lagtinget så tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att denna behandling är verkligen inte slutet på processen, utan processen och diskussionerna kring demilitariseringen samt Open Skies kommer att fortsätta. Vi har ett arbete gentemot utrikesministeriet som fortfarande ligger framför oss från landskapsstyrelsens sida. Vi har ett arbete gentemot Open Skies-länderna osv. Detta arbete kommer vi från landskapsstyrelsens sida naturligtvis att göra i samråd med lagtinget och lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Jag vill påminna om texten som finns i nämndens förslag på sidan 4: ”Självstyrelsepolitiska nämnden anser slutligen att landskapsstyrelsen utan dröjsmål i samråd med lagtinget bör informera såväl parterna i konventionerna om Ålands demilitarisering och neutralisering som parterna i Open Skies-avtalet om de konventioner och dokument som reglerar Ålands status.” Det är alltså i samverkan med lagtinget.

 

Det jag vill säga är, fru talman, att under den här resans gång finns det säkert många möjligheter fortfarande att komma med goda initiativ i det här arbetet för att ytterligare förstärka och förtydliga vår profil och vår status.

 

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tycker att det är viktigt att i debatten framhålla att i denna fråga har det varit synnerligen svårt att komma fram till en ståndpunkt. Det finns ingenting som är självklart. Jag tror inte att det är någon som kan stiga upp här och säga att det är någonting som är helt svart eller helt vitt, utan det är precis, som någon tidigare har sagt här, att det finns fördelar med olika ställningstaganden i den här frågan.

 

Det är också bra att det finns ödmjukhet. Det behövs mera sådant i vår politiska debatt. Jag tycker att lantrådet särskilt, säkert andra också, på ett tjusigt sätt har talat om att man kan få mera kunskap och till vissa delar kanske kunna ändra sig.

 

I behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden har jag också uppfattat att det har varit en enighet bakom förslaget. Vi har också haft väldigt mycket tid när vi har behandlat det och vi har haft gott om tid att föra fram åsikter och bollat med olika nyanser samt haft högt i tak i vårt sammanträdesrum. Jag vill alltså understöda vtm Christer Jansson i det att klämmen gott och väl kan behandlas som ett separat ärende i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är ingalunda så att Ålands demilitarisering och neutralisering behandlas nu och aldrig mer utan överhuvudtaget vår utrikespolitik och vår status skall vara ämne för en ständig process och det utrikespolitiska arbetet skall utvecklas mycket inom Ålands lagting och i dess självstyrelsepolitiska nämnd. Det är ingenting som här och nu är färdigt.

 

Vi har i nämnden konstaterat att det i det här ärendet finns klar en problematik och vi har konstaterat att utrikesministeriet har en vidsynt tolkning. Inom nämnden har vi varit tveksamma och därför har vi inom nämnden fördjupat oss och vi har gjort det helt förutsättningslöst. Vi har kommit till slutsatsen att vi tillstyrker att Finland går med, och där har vi alltså varit eniga, även om en del kan tycka att formuleringen blev för översvallande.  Vår slutsats för att gå med är alltså, som ltl Roger Jansson också sade, att vi tyckte att oförenligheten mellan avtalet och konventionen var så pass ringa att vi tyckte att vi kunde acceptera det här. Men vi har också tydligt sagt att det är viktigt att utrikesministeriet framhåller att det finns problematik mellan avtalet och konventionen. På inte mindre än fyra ställen skriver vi att det på intet sätt får vara prejudicerande. Det har vi alltså tydligt framhållit.

 

Det har under resans gång framkommit mycket kritik: att Åland borde ses som ett subjekt. Jag tycker att det är viktigt att vi inte bara skall låta utrikesministeriet företräda oss vid kongressen i Wien, utan det är viktigt att vi själva där kan framhålla just vikten av att man respekterar vår demilitarisering, att man informerar alla om att vi har ingenting att dölja, på Åland finns inga slutna, hemliga områden, allt är öppet, vem som helst är välkommen att komma hit när som helst och besöka alla öar som hör till Åland. Slutsatsen är alltså att det behövs inga överflygningar. Jag tycker också vi skall framhålla att om man ändå tycker att man behöver göra överflygningar så skall det vara med civila plan. Jag befarar att det tidigare replikskiftet, när man är jagad i begränsad tid, att man kan uppfatta att jag tycker att det skulle vara helt okej, kanske t.o.m. välkomnar att det skall göras observationsflygningar häröver, men det vill jag å det bestämdaste avfärda. Jag tycker att vi tydligt skall framhålla att det behövs inga överflygningar här. Jag får säkert kritik här nu att vi framhåller i förslaget att planen skall vara civila, så det är bara kosmetik att vi säger att de skall vara civila, men må så vara då att det är kosmetika, men det är ändå viktigt att framhålla att man respekterar vår demilitarisering och att det därför skall vara civila plan. I avtalet står det att planen kan vara civila eller det kan vara obestyckade luftflyg som är registrerade hos militären. Det här är viktigt. Sedan tycker jag också att det är viktigt att vi tar tillfället i akt och faktiskt informerar alla som är med i Open Skies-avtalet och alla som har skrivit på konventionen att de blir påminda om vår demilitarisering och också allt det här som jag nämnde tidigare, att vi har ingenting att dölja, att vi har inga stängda områden, att det inte behövs några överflygningar och om man vill flyga över oss kan man i så fall göra det med civila plan i så fall.

 

Min slutsats av det vi i självstyrelsepolitiska nämnden har gjort är att vi har tillstyrkt att Finland går med Open Skies-avtalet, men vi poängterar att flygningar över Åland är helt onödiga.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att replikera. Å ena sidan säger ltl Lundberg att det inte behövs några överflygningar; å andra sidan säger hon att självstyrelsepolitiska nämnden, där ltl Lundberg själv är medlem omfattar utrikesministeriets tolkning. Ltl Lundberg måste bestämma sig: vad tycker hon? Det får inte vara som lantrådet att man tycker å ena sidan det ena och å andra sidan det andra. Man måste ha en linje i den här frågan.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag sade – jag t.o.m. citerade ltl Roger Jansson – att vi tycker att Finland kan gå med Open Skies-avtalet. När vi har analyserat avtalet och konventionen har vi ansett att det finns en konflikt, beroende på hur man ser det, men vi har ansett att konflikten är så pass ringa att vi kan acceptera oförenligheten. Däremot vill vi framhålla att det behövs inga överflygningar över Åland därför att Åland har ingenting att dölja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Det brukar vara svårt att följa med vissa ledamöters uttalanden – ”å ena sidan, men å andra sidan”. Det senaste anförandet av ltl Britt Lundberg tycker jag var ett sådant. I en tidigare replik i dag fick jag uppfattningen från ltl Lundbergs sida att militära överflygningar över Åland var helt okej. Nu backar hon och säger att hon i det tidigare uttalandet inte hade så mycket tid på sig att fundera! Det är detta som är så skrämmande: att man inte har den här ryggmärgsreflexen redan i den första anblicken på ett ärende, att det här är någonting som är fel, det här är någonting som strider mot en konvention som rör Åland. Sedan säger ltl Lundberg att vi har ingenting att dölja. Det är så att vi har ingenting att visa på Åland. Därför behöver vi inte några observationsflygningar.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag har just klargjort min ståndpunkt och jag beklagar om ltl Lindholm inte förstår vad jag säger. Det var tiden som gjorde att jag inte hann säga klart i min replik, inte att jag inte hade hunnit tänka!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag blir lite bekymrad när ltl Britt Lundberg anser att lantrådet har skött denna fråga på ett ”tjusigt sätt” samtidigt som hon anser att UM är vidsynt. Jaa! Jag har svårt att förstå på vilket sätt de där två grejerna skulle kunna hänföras när vi har hört den här diskussionen och läst det förslag till åtgärder, som även ltl Lundberg har varit med om!

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller vilket ord jag har använt, så är det det ”liberala” som vi hela tiden har stridit om, om det skall heta ”liberal synpunkt” eller vad skall det heta för någonting. Jag byter det till ”liberal synpunkt” då om det passar ltl Olof Salmén bättre.

 

Jag vet inte om jag berömde lantrådets hantering av frågan, men däremot har jag berömt ödmjukheten och sade att det skulle behövas mera av ödmjukhet i den här debatten, och det vidhåller jag.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag hann med att tänka och t.o.m skriva ner, så det var nog inget problem med det! Jag uppfattade nog riktigt vad som sades. Om UM är liberala vet jag inte – jag känner jag inte till vad liberalerna har för syn på UM.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund: Avstår.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag vill i den här allmänpolitiska debatten om demilitariseringen och det s.k. Open Skies-avtalet börja med att beröra demilitariseringen som sådan. Det har sagts här tidigare att demilitariseringen är en viktig del av den åländska identiteten också jag vill påstå att det är den viktigaste delen av den enkla orsaken att ålänningarna slipper värnplikten. Vi vet att värnpliktens huvudsakliga syfte är att indoktrinera finsk nationalism hos beväringarna. Skulle detta ha skett i 80 års tid med de åländska ungdomarna skulle vi knappast ha den självstyrelsevilja kvar som vi har i dag.  Trots att det är en så viktig sak och det har en så stor betydelse för åländskheten som sådan, så vill jag kommer i skymundan bland gemene ålänningar. Det är kanske inte det första man lyfter fram när man berättar om Åland. Därför är det bra med debatten och med uppdateringen för Ålands folk att man får en portion allmän kunskap om demilitariseringen fastän det egentligen är en helt ovidkommande, icke-relevant sak som debatteras.

 

Demilitariseringen har snart stått pall i 150 år och firar 150-årsjubileum; samtidigt som demilitariseringen har gjort sin resa genom tiden har världen sakta men säkert gått mot mera fred. Utvecklingskurvan hackar lite. Den 11 september blev det en liten nedgång, men, hur som helst, är väl alla överens om att vi går mot en värld i fred. Jag tror att i takt med människans möjligheter att förstå varandra och kommunicera breder freden ut sig. När demilitariseringen 250-årsjubilieum, om drygt 100 år, kommer man säkert att konstatera att Åland var föregångar för världssamfundet redan för 250 år sedan. Det hoppas jag och jag hoppas också att det kan ske tidigare.

 

Tyvärr är det så att världssamfundets resa mot fred har korsat Ålands väg och hjulspåren har blivit ganska tydliga. Och, fru talman, är kommer jag in på Open Skies. Vi är alla överens om att  Open Skies-avtalet är en god sak för världsfreden, men det är en ond sak för Ålands demilitarisering och neutralisering helt enkelt på grund av att vi är längre komna i vår samhällsutveckling vad beträffar fred. Vi har sedan 150 år tillbaka inte haft någon militär. Jag vill hålla med de talare som ställer sig kritiska till landskapsstyrelsens både långsamma och politiskt felaktiga agerande i denna fråga. Jag är också oroad, liksom ltl G-M Lindholm, över att man inte har den ryggmärgskänsla som man borde ha. Det gäller inte bara det här utan också närbesläktade saker som kanonbåtsbesök osv.

 

Vi alla här i lagtinget som var bjudna till lagtingets nyårsmottagning hörde säkert på vicetalman Janssons tal där han lite skämtsamt tackade landshövdingen för hans agerande i lotteritvisten genom att säga, att, ja, landskapsstyrelsen behövs inte längre för landshövdingen sköter självstyrelsens utveckling! Nog är det verkligen så här i efterhand tragikomiskt att se att det faktist är så som vtm Jansson skojade om. Det blev hastigt en sanning. Vi vet alla i den här frågan och i den närbesläktade kanonbåtsfärska affären vem som har trätt in och försvarat position. Jo, det är landshövdingen, statens representant på Åland!

 

Det har framförts tack till diverse experter i detta ärende, men jag vill tacka landshövdingen som verkligen har satt Ålands sak framför sin egen när han har agerat i den här frågan. Det är mycket hedervärt.

 

Som konstaterats tidigare har självstyrelsepolitiska nämnden enats om sitt förslag och är en orsak är, som redan sagts här, att man inte kritiserar landskapsstyrelsen, man har en egen skrivning och bortser från landskapsstyrelsens position. Men läser man landskapsstyrelsens ståndpunkt i det här brevet till UM parallellet med självstyrelsepolitiska nämndens förslag så skiljer det sig ganska rejält och läser man mellan raderna så blir det ännu mera tydligt.

 

Jag vill alltså påstå att i produkten av de båda faktorerna i landskapsstyrelsens agerande, frågans dignitet och det politiska handlandet, är felet så pass grovt att ledamöterna i landskapsstyrelsen noga bör fundera över sina roller. Det är klart att man kanske har en annan syn när man vistas här i korridorerna, men nog är det allvarligt. Det är ytterst allvarligt att göra avkall på sedan långt tillbaka hävdvunna framgångar för Åland. Jag hoppas att man lär sig av sina misstag och är bättre rustade för sådana här mot självstyrelsen kommande gryningsränder i framtiden.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

I den allmänna tacksägelsekören skall jag passa på och rikta ett tack till ltl Sundman, som höll ett bra inlägg på det viset att han lyftet fram ett fredspolitiskt utvecklingsperspektiv, där man betonar det civila samhället, mänskliga rättigheter, samarbete, skydd för minoriteter, rättsstatsprinicpen, alltså en demokratisk utveckling, en utveckling där man tror sina medmänniskor om gott och att man tror att det är möjligt att bygga en värld på de grunderna. Militären utgår alltid från det motsatta, att det är någon som hotar och som vill ont. Också överflygningarna är ett sätt att försöka utröna om det finns grund för misstro mellan parterna. Det är precis såsom ltl Sundman säger, eller åtminstone har jag precis samma uppfattning, att Åland är steget före i den internationella utvecklingen och att Open Skies i det avseendet, när man likställer det med Ålandskonventionen och t.o.m. tror jag att landskapsstyrelsen säger att det stärker Ålandskonventionen, gör det ledsamt att läsa när man inte tilltror militären möjligheter att långsiktigt skapa fred. Sedan kan man ha olika meningar om hur ond världen är, hur ond människan och om försvar därför behövs. Men för Ålands del har det helt demilitariserade förhållandet varit en styrka och en stabiliserande faktor i regionen, som också sägs i självstyrelsepolitiska nämndens förslag. Men det är just den tanken som skulle vara spännande att odla, också av landskapsstyrelsen. Nu känns det nog som en tillbakagång, åtminstone för dem som gärna skulle diskutera mera i de banorna.

 

Jag har funderat här under diskussionens gång att på många sätt kan jämföra detta med den s.k. Stockholmsplanen. Det var naturligtvis i en helt annan situation som inte var fredlig utan det motsatta var gällande, men då diskuterade Finland och Sverige på regeringsnivå att kringgå Ålandskonventionen. Nu står Finland och Sverige i beråd att samtidigt teckan på Open Skies-avtalet och ingen har tydligen i förarbetena tänkt att de skulle beakta Ålandskonventionen, utan man har på något vis intalat sig att det är samma anda och mening och det hotar inte på det viset Ålands ställning. Men med det resonemang som ltl Sundman och jag förespråkar är det en tillbakagång. I den situationen företrädde dåvarande lantrådet en linje som innebar att han ansåg att det var helt legitimt för Åland att gå med på planen och man skulle inte hävda Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Däremot stod dåvarande talmannen på sig och det blev också en stor inrikespolitisk konflikt på Åland. Den gången avgick talmannen Sundblom med segern och han fick ett stort folkligt stöd för sin linje, som alltså var en rent fredspolitisk och pacifistisk linje: att de två nationalstaterna inte skulle få negligera Ålandskonventionen. 

 

Dagens situation är ju inte så tillspetsad, men det finns liknande tendenser att lantrådet, som i sitt dagliga värv, skall söka kompromisser med riket, han har tydligen i ett tidigt skede tyckt att det är fullt möjligt att gå med på det här och han skall själv få delta i möten, man diskuterar, det är ett positivt klimat osv. Men har några politiska resultat uppnåtts? Finns det någonstans antecknat att det här inte skall inskränka på Ålandskonventionen och dess bestämmelser? Jag tror att man ibland måste skilja mellan vad som är diplomatiskt trevliga sammanhang och vad som är realpolitik. Det är inte alltid samma sak.

 

Tyvärr känner inte jag att landskapsstyrelsen nu för en politik framöver, efter det här, där jag har en tilltro till att man står fast vid Ålandskonventionen och de traditioner vi har på det här området, eftersom lantrådet gång på gång har intygat att det är ungefär samma sak som står i självstyrelsepolitiska nämndens förslag som i brevet till Helsingfors.  Hade det funnits någon slags politisk vilja att kanske ta tillbaka något av det som står i brevet, så hade jag sett att en förändring var på gång tillbaka till den s.k. lindbäckska traditionen. Men nu, när man talar om att man skall vara med på möten och diskutera olika möjligheter att avstå eller att tillämpa eller omformulera tolkningen av Ålandskonventionen, så ser jag att vi tvärtom är inne på en mycket farlig väg. Lantrådet kommer aldrig i några av dessa roller att ha en formell status. Han kommer inte att kunna hävda att det här är vår absoluta ståndpunkt. Det räcker inte för mig med att lantrådet kommer att ha en möjlighet att säga sin åsikt här eller där. Om man inte är i en sådan position att man kan sätta någon som helst makt bakom sina åsikter, så blir man en pantfånge i händerna på dem som har den verkliga makten. I det här fallet blir det alltså Finlands utrikesministerium och eventuellt också försvarsministeriet och det är en försvagning, som jag ser det, av den politik som hittills har förts.

Det finns inte heller någon möjlighet för lagtinget att i någon högre grad formulera politiken från gång till gång på basen av det här papperet. Det här gäller i första hand Open Skies-avtalet och ingenting annat. Det finns vissa ställningstaganden som man säkert kan generalisera och använda också t.o.m. i andra sammanhang, men vi har i stort sett sagt via nämndens förslag att visst strider Open Skies-avtalet mot Ålandskonventionen, visst kunde utrikesministeriet ha formulerat ett territoriellt undantag för Åland, men vi bryr oss inte egentligen om det, utan nu får vi lov att gå med på det här och hoppas att det inte blir prejudicerande. Det sägs på fyra ställen i papperet. Men vi har ingen makt över frågorna formellt. Det behövs en uppföljning, som jag ser det, av den här diskussionen och en ny och tydligare kurs i frågor som rör dessa ärenden.

 

Det är bra att talmannen i enlighet med traditionen har tagit hit frågan så att vi får debattera den. Det visar sig tydligen om och om igen att de som sitter i exekutiven har lättare att se fördelar med att förhandla också om sådana saker som kanske inte lagtinget eller Ålands folk är villiga att förhandla om, och i det här fallet höll det på att gå riktigt på tok. Nu kanske det ändå blir lite bättre resultat av det hela när lagtinget får diskutera saken. Men, som sagt, min bestämda uppfattning är att jag vet inte om den liberala förhandlingskulturen, som nu har införts, skall fortsätta med den landskapsstyrelse som vi har i andra liknande situationer; i så fall har den här frågan gått oss ur händerna i lagtinget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Timmen börjar bli sen, men jag kan ändå inte låta bli att replikera på ltl Sundback när hon jämför Open Skies-avtalet och Ålandsplanen. Open Skies-avtalet är ett fredsprojekt och Ålandsplanen gick ut på att försvara och befästa Åland, om jag minns rätt. Jag tycker att det visar på vilken himmelsvid skillnad vi har i synsätt på dessa frågeställningar. Det var ändå en sidoanmärkning. Det substantiella som jag ville säga i sammanhanget är att ltl Sundback har tydligen inte lyssnat på vad jag har sagt åtminstone två gånger tidigare här i dag, att när det gäller de diskussioner vi har haft med utrikesministeriet så har vi haft framgång i alla de punkter som vi har fört fram från landskapsstyrelsen  och vi har också fått god respons för de punkter som nu är aktuella i självstyrelsepolitiska nämndens förslag. Vi har alltså nått de resultat som lagtinget de facto önskar, utom på den punkten när det gäller att få hit propositionen för en formell behandling. Det har jag också sagt två gånger tidigare här. Det är resultatet som landskapsstyrelsen har förhandlat sig fram till och fortsätter att förverkliga efter att den här debatten är slutförd.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru  talman!

Det är trevligt med god respons lantrådet! Men vad är det konkreta politiska resultatet?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det konkreta resultatet är de skrivningar som vi önskar att få med rörande Ålandskonventionen i propositionen som går till riksdagen. Också det att Open Skies-deltagarländerna skall informeras och göras medvetna om Ålandskonventionen och sedan också deltagandet i Wien-konferensen. Vi har ett flertal olika skrivningar som man har tagit med i propositionsutkastet. De uppfyller de önskemål som har framförts från självstyrelsepolitiska nämndens sida. Det är det som jag kallar för resultatpolitik. Detta har vi uppnått tack vare att vi har fört diskussionerna med UM.

 

Jag kan delvis hålla med i ltl Sundbacks diskussion på det mera principiella planet när det gäller parlamentet jämfört med den exekutiva makten, landskapsstyrelsen, att skall vi kunna åstadkomma resultat måste vi naturligtvis se till att vi har en fortgående dialog och diskussion också med våra motparter. Det tycker jag att vi har lyckats med i det här fallet. Det vi inte har lyckats med är att få hit propositionen på ett sådant sätt som både vi och lagtinget skulle ha önskat.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Då skulle det vara viktigt att vi fick ta del av de skrivningarna. Jag uppfattar det som så att det är någonting som har tillkommit efter det att självstyrelsepolitiska nämnden givit sitt förslag. Eller finns det sådana skrivningar som man kan ta del av, så skulle åtminstone jag vara väldigt intresserad.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det kunde nämndens medlemmar kanske ha informerat om. Men skrivningarna har varit under diskussion, speciellt när utrikesministeriets representanter fanns här för hörande.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag ber att få bordlägga ärendet till måndagen den 22 april.

 

Ltl Sjöblom: Fru talman! Jag ber att få stöda bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl A-H Sjöblom, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 22.4. Då ändringsförslag aviserats under diskussionen kommer bordläggning enligt 37 § 2 mom. AO att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 22.4.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 22.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.40).

 

 

Originalfil